Owe Hellberg har frågat mig om jag är beredd att se till att det ekonomiska stödet blir tillräckligt för att kunna etablera en halvledarindustri i Sverige.
Till att börja med vill jag hänvisa till det svar som jag gav Owe Hellberg i oktober förra året på i stort sett samma fråga.
Jag pekade då på att regeringen skulle ta ställning till det underlag som presenterats av SWESEM-projektet, dvs. ett samarbete mellan Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Sandvikens kommun. Den förstudien gav ett intressant underlag som motiverade ytterligare ansträngningar från regeringens sida att tillsammans med Sandvikens kommun etablera en närmare kontakt med de företag som visat störst intresse för en etablering i Sverige, nämligen ATMEL som Owe Hellberg nämner i sin fråga.
Upprepade kontakter har tagits med företaget för att närmare diskutera förutsättningarna för företagets etablering i Sandvikenområdet. Diskussioner pågår fortfarande i positiv anda. Regeringen har uppdragit åt verkställande direktören för Svensk kärnbränslehantering AB, Peter Nygårds, att för regeringens räkning föra de diskussionerna.
Nyligen, närmare bestämt den 14 oktober, fick vi veta att företaget ATMEL avsåg att bygga en fabrik i Malaysia. En fabriksbyggnad inom halvledarområdet är ett mycket stort projekt. Kostnaden för en fabrik ligger runt 1 miljard dollar, dvs. i stort sett lika mycket som en modern pappersfabrik. Det är självklart att en investering i den storleksordningen utgör en påfrestning finansiellt för ett företag även om subventionerna i Malaysia kan vara omfattande.
Vi har därför anledning att mycket noggrant studera företagets förutsättningar att vid sidan av en investering i Malaysia även göra en sådan i Sverige.
Självklart skulle det vara av stort värde med en investering av den här storleksordningen i Sverige. Det skulle vara av värde både för sysselsättningen, för forskningen och utbildningen vid våra universitet och högskolor och för den industriella utvecklingen i bred mening. I regeringens analysarbete inför samtalen med ATMEL har naturligtvis bedömningar av både arbetsmarknadspolitiska, utbildningspolitiska och näringspolitiska utgångspunkter gjorts.
Regeringen ser positivt på att inom ramen för dessa politikområden möjliggöra en investering av det aktuella slaget men som jag nämnde i mitt tidigare svar till Owe Hellberg är det min uppfattning att vi inte skall ha ett omfattande statligt stöd för att den vägen dra till oss utländska investeringar. Jag vill också peka på att det dessutom endast är i nationella regionalpolitiska stödområden som mer direkta företagsstöd kan lämnas.
Sverige är attraktivt för utländska investerare. Det är framför allt med kunnande och kompetens och med en högproduktiv och språkkunnig arbetskraft som vi skall skapa förutsättningar och intresse för utländska investeringar i Sverige. Sverige har i dag ett gott företagsklimat, en av de gynnsammaste företagsbeskattningarna i EU. Detta tillsammans med en väl utvecklad infrastruktur skapar sammantaget ett gott investeringsklimat i Sverige. Självfallet skall vi dock, ställda inför en mycket intressant möjlighet, se positivt att inom ramen för de olika politikområdena vidtaga sådana åtgärder som harmonierar både med regeringens och ATMEL:s intressen.