den 22 januari
Carina Hägg har frågat mig om jag tagit initiativ till en rapport om omfattningen av de ekonomiska intressen som motverkar en demokratisk utveckling i Afrika.
Sverige har, liksom flertalet andra EU-länder, valt att ej ansluta sig till den FN-konvention mot legosoldater som antogs 1989 men ännu inte trätt i kraft. Anledningen till detta är att konventionen har vissa folkrättsliga brister. Stater har rätt till självförsvar inom de ramar som anges av FN-stadgan, och så länge krigets lagar respekteras kan det vara tillåtet både att använda legosoldater och att söka stöd från främmande makt. Gränsdragningen mellan legosoldater och frivilliga kan dessutom vara svår att göra. Det är emellertid i detta sammanhang viktigt att understryka att vi från svensk sida anser att bruket av legosoldater i Afrika ofta utgör ett allvarligt problem, inte minst därför att de ofta används i illegitima syften, av odemokratiska krafter och av krafter som drivs av ekonomisk vinning snarare än av hänsyn till befolkningens bästa.
Under vår nyligen avslutade period i FN:s säkerhetsråd har Sverige tagit många initiativ till att lösa konflikter i Afrika med fredliga medel, t.ex. på Afrikas horn, i Stora sjö-området och i Angola. Vi har dessutom deltagit aktivt i rådets uppföljningsarbete till FN:s generalsekreterares Afrikarapport. Sverige arbetar även aktivt inom ramen för EU för att främja en demokratisk och fredlig utveckling i Afrika.
Carina Hägg tar i sin fråga särskilt upp den osedvanligt grymma konflikten i Sierra Leone, som nu pågår. Sverige deltog aktivt, bl.a. som ordförande i FN:s sanktionskommitté för Sierra Leone, i försöken att få ett slut på striderna. I juni 1998 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 1171, som införde vapenembargo och reserestriktioner riktade mot den forna juntan och rebellrörelsen RUF. Säkerhetsrådet beslöt även att tillskapa en militär observatörsstyrka (Unomsil) för Sierra Leone, som skall bidra till att övervaka embargots upprätthållande.
Vi vet att rofferi och banditism alltid tenderar att breda ut sig i samband med våldsamma konflikter och då samhällsstrukturer kollapsar. Orsakerna till konflikterna i Afrika är många. Ibland spelar ekonomiska vinstintressen stor roll, men ibland har de mindre betydelse, som t.ex. i Sudan eller under folkmordet i Rwanda 1994.
Komplexiteten i de afrikanska konflikterna har behandlats bl.a. i regeringens Afrikaskrivelse och i en utredning om konflikthanteringen i Afrika. Det är även en viktig uppgift för våra ambassader i Afrika att i sin rapportering belysa de ekonomiska intressenas betydelse i konflikter.
Jag vill avslutningsvis understryka att utvecklingen i många afrikanska länder, såväl i Sierra Leones närområde som på andra håll, i dag är mera hoppingivande än på länge. Det är denna utveckling som svensk Afrikapolitik, genom aktiva politiska och ekonomiska insatser, nu syftar till att främja.