Den ekonomiska situationen i Utrikesdepartementet
Skriftlig fråga 2008/09:551 av Hellquist, Solveig (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2009-02-09
- Besvarad
- 2009-02-12
- Svar anmält
- 2009-02-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 januari
Fråga
2008/09:551 Den ekonomiska situationen i Utrikesdepartementet
av Solveig Hellquist (fp)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
I Globaliseringsrådets rapport – Sverige i Världen – står att läsa: ”Sverige satsar med sina 0,06 procent av BNP påfallande lite på sin utrikesförvaltning. Det gäller både i förhållande till länder som Storbritannien, 0,13 %, Tyskland, 0,28 %, Italien, 0,11 %, Frankrike, 0,15 % samt Spanien, 0,07 % och Polen 0,09 %. Men Sveriges relativa utgiftsnivå är också klart mindre än våra nordiska grannars, där exempelvis Finland och Norge satsar 0,2 % av BNP på utrikesförvaltningen.”
I rapporten står också att läsa: ”Ett automatiskt besparingsbeting på cirka två procent per år, som pris- och löneomräkningen brukar innebära, kan heller inte drivas hur långt som helst. Till slut blir konsekvenserna för verksamhet av detta slag absurda. Eftersom mängden administrativt arbete är tämligen konstant går de automatiska besparingsbetingen förr eller senare främst ut över den verksamhet som administrationen är till för att möjliggöra.”
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att säkerställa att vi i globaliseringens tidevarv har en väl fungerande utrikesförvaltning?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:551 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på frågorna
2008/09:551 Den ekonomiska situationen i Utrikesdepartementet
2008/09:566 Sveriges representation utomlands
Utrikesminister Carl Bildt
Solveig Hellquist har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att vi i globaliseringens tidevarv har en väl fungerande utrikesförvaltning. I en annan fråga har Alexander Gabelic undrat om jag avser att söka en bred och långsiktig uppgörelse om Sveriges representation utomlands. Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Solveig Hellquist tar bland annat upp Globaliseringsrådets rapport Sverige i Världen som rekommenderar att Sverige långsiktigt ökar utrikesförvaltningens kapacitet.
Solveig Hellquist hänvisar också till uppgifterna om hur mycket olika länder lägger på sina utrikesförvaltningar. Olikheter i förvaltningsmodeller gör att översiktliga jämförelser med nödvändighet blir något osäkra. Men Globaliseringsrådets slutsats att Sverige ska satsa på att stärka sin utrikesförvaltning är ändå riktig.
Dels ökar Sveriges behov av global närvaro till följd av ekonomins, politikens och det övriga samhällslivets internationalisering, dels är tendensen tydlig att utrikespolitiken blir mer resurskrävande. Det följer inte minst av EU-medlemskapet som sådant men också av Europeiska unionens anspråk på att spela en större roll som global aktör, vilket ställer ökade krav på medlemsstaternas kapacitet.
Det är också tydligt att allt fler inser behovet att satsa mer på diplomati och utbyggnaden av de internationella relationerna. De satsningar som den nya amerikanska administrationen har utlovat kommer med all säkerhet att få sin efterföljd i andra länder.
Utrikesdepartementet har sedan åtskilliga år dragits med underskott som har gjort det nödvändigt att prioritera hårdare. Sedan någon vecka råder anställningsstopp och vi räknar med att det antalet tjänster på några års sikt sammantaget måste minska med ca 100 – i första hand genom naturlig avgång – för att uppnå balans inom nuvarande budgetramar. Vi har hittills uppfyllt cirka en tredjedel av detta mål.
Det är självklart en utmaning att öka kapaciteten i en krympande organisation, men det är en verklighet som många möter inte minst i näringslivet. Med ett modernt arbetssätt, ett väl fungerande IT-kommunikationsstöd och förnuftiga prioriteringar är det ett dock ett fullt realistiskt mål.
Det är också bakgrunden till det produktivitetskrav som är inbyggt i pris- och löneomräkningen. Syftet är gott, att stimulera till ökad effektivitet i statsförvaltningen. Men om effekterna inte ska bli de som Globaliseringsrådets rapport varnar för krävs att det administrativa arbetet rationaliseras genom investeringar i ny teknik och en effektivare arbetsorganisation samt ett målmedvetet arbete för enklare rutiner och avregleringar.
Det hör till bilden att ca 40 procent av Utrikesdepartementets kostnader härrör från verksamhet i andra länder. De senaste åren har inflationen i många länder varit betydligt högre än i Sverige och eftersom pris- och löneomräkningen utgår från kostnadsutvecklingen i Sverige innebär detta att utrikesförvaltningen inte har fått avsedd kompensation för sina kostnadsökningar.
På departementets initiativ har därför uppräkningen av fastighetskostnaderna utomlands ändrats för att bättre återspegla marknadsutvecklingen på respektive ort. Diskussioner pågår om en motsvarande förändring av uppräkningen av kostnaderna för lokalanställdas löner och övriga utgifter för utlandsverksamheten.
Globaliseringsrådet tar dock sikte på den långsiktiga utvecklingen och föreslår en rad åtgärder för att stärka Sveriges närvaro i världen. Också riksdagens utrikesutskott har uttryckt ambitioner i samma riktning. I det sammanhanget finns det också anledning att erinra om möjligheterna att samverka närmare inom Europeiska unionen genom External Action Service, EAS, som införs när Lissabonfördraget träder i kraft.
Svaret på Alexander Gabelics fråga är att vi räknar med att förslag om åtgärder för att stärka Sveriges närvaro internationellt får ett brett stöd här i riksdagen. Den dialog som regeringen sedan en tid för med utrikesutskottet kring dessa frågor har bland annat till syfte att säkra långsiktigheten i utrikesförvaltningens verksamhetsförutsättningar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.