De azeriska demonstrationerna och azerernas rättigheter i Iran
Skriftlig fråga 2005/06:1814 av Åström, Alice (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-06-13
- Anmäld
- 2006-06-13
- Besvarad
- 2006-06-27
- Svar anmält
- 2006-10-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 juni
Fråga 2005/06:1814 av Alice Åström (v) till utrikesminister Jan Eliasson (s)
De azeriska demonstrationerna och azerernas rättigheter i Iran
Iran är ett mångkulturellt land. Befolkningen är sammansatt av flera folkgrupper. En av de största är azererna. Enligt officiell statistik utgör de 24 %, det vill säga 17 miljoner av Irans totala befolkning, medan FN uppskattar azererna till ca 30 miljoner, det vill säga ca 40 % av Irans befolkning.
Irans officiella språk är persiska. Azerernas språk är dock nära besläktat med turkiska och icke indoeuropeiskt. Trots att den azeriska befolkningen utgör en så stor del av Irans befolkning är den utsatt för hård diskriminering, vilket bland annat har framgått av behandlingen av den azeriske aktivisten och skriftställaren Abbas Lesani.
Närmare ett århundrade av förtryck och diskriminering utlöste nyligen ursinniga demonstrationer i stora delar av Iran. Den tändande gnistan var ett antal nidteckningar där azererna liknandes vid kackerlackor. Regimen bemötte demonstrationer med brutalt våld och anklagelser för ”separatism”. Men det kan rimligen inte vara separatistiskt för en folkgrupp att hålla på sin värdighet och kräva sina kulturella rättigheter. De krafter som underblåser separatism är den regim som kränker människors rättigheter och värdighet.
Jag vill fråga utrikesminister Jan Eliasson:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att azerernas kulturella rättigheter i Iran uppmärksammas i EU, FN och andra internationella organ?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1814 besvarad av
den 27 juni
Svar på frågorna 2005/06:1814 om de azeriska demonstrationerna och azerernas rättigheter i Iran och 1815 om Abbas Lesani och den azeriska befolkningens kulturella rättigheter i Islamiska republiken Iran
Utrikesminister Jan Eliasson
Alice Åström har ställt två frågor till mig som behandlar situationen för den azeriska folkgruppen i Iran.
Liksom Alice Åström har jag tagit del av rapporter om oroligheter i de av azerer bebodda provinserna i Iran. Jag är djupt oroad över de dödsfall, våldsamheter och gripanden som förekommit i samband med demonstrationer vilka följde på den nidteckning som publicerades i en iransk tidning. I år och under förra året har oroligheter förekommit även i andra delar av Iran där etniska minoriteter utgör lokala majoriteter. Också de har i flera fall slagits ned med övervåld. I de azeriska provinserna anses den tändande gnistan ha varit den publicerade nidteckningen.
Situationen för de etniska och religiösa minoriteterna i Iran är långt ifrån tillfredsställande, vare sig politiskt, socialt, ekonomiskt eller kulturellt. Demonstrationerna i de olika provinserna kan sannolikt därför ses som ett tecken på ett djupt missnöje över bristande rättigheter.
Sverige, liksom EU, fäster stor vikt vid minoriteters ställning. EU uttalar regelbundet offentligt sin oro över den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran genom att bland annat anta rådsslutsatser vid utrikesministermöten. Sveriges och övriga EU-länders ambassader i Iran följer noga situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran.
Jag vill påminna om slutsatserna från maj i år, i vilka situationen för minoriteterna i Iran påtalades. I detta sammanhang vill jag även erinra om att EU var medförslagsställare till den resolution som Kanada i fjol lade fram om de mänskliga rättigheterna i Iran i FN:s generalförsamling. Jag välkomnar att generalförsamlingen beslutade att ta upp frågan till vidare behandling i år.
Jag kan försäkra Alice Åström att regeringen fortsatt avser att följa situationen för azererna i Iran med stor uppmärksamhet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.