Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

DC3:ans framtid

Skriftlig fråga 2003/04:1108 av Juholt, Håkan (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-04-23
Anmäld
2004-04-23
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-04-29
Svar anmält
2004-04-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 april

Fråga 2003/04:1108

 av Håkan Juholt (s) till statsrådet Pär Nuder om DC 3:ans framtid

Den 13 juni 1952 försvann en DC 3:a under en signalspaningsflygning i internationellt luftrum. Besättningen bestod av åtta män, tre ur flygvapnet och fem från Försvarets Radioanstalt, FRA. Efter 52 år har vraket bärgats. Försvarsmakten har snart klarat sin uppgift att bärga vraket och få hem kvarlevorna efter besättningen. Därefter är inte DC 3:an ett ansvar för Försvarsmakten, men rimligen för landet Sverige. Medieuppgifter gör gällande att avsikten nu är att mala ned flygplanet till skrot. Det kanske är en rationell hantering men inte ansvarsfullt i ett vidare perspektiv. Nedskjutningen är en del av vår moderna historia och av det kalla kriget. Varje kulhål i flygplanskroppen berättar historien om freden efter andra världskrigets slut. Så behandlade grannländer runt Östersjön varandra när det var fred. Regeringen har i andra sammanhang på ett förtjänstfullt sätt verkat för att göra historien levande. DC 3:an som en fysisk bild av en tid som var så svår att förstå ligger nu i ett bergrum på Muskövarvet och borde ges möjlighet att bidra till att öka kommande generationers kunskaper om det kalla kriget.

Jag vill fråga samordningsministern vilka åtgärder han är beredd att vidta för att också den bärgade DC 3:an ska förbli en del av vår 1900-talshistoria.

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1108 besvarad av

den 29 april

Svar på fråga 2003/04:1108 om DC 3:ans framtid

Försvarsminister Leni Björklund

Håkan Juholt har frågat samordningsministern om vilka åtgärder han är beredd att vidta för att den bärgade DC 3:an ska förbli en del av vår 1900-talshistoria. Samordningsministern har i sin tur bett mig svara på frågan.

Den tragiska händelsen den 13 juni 1952 är en del av Sveriges historia. Det kalla kriget var kallt. Det fanns en stor känsla av osäkerhet och hotet om ett nytt världskrig var påtagligt. Som ett led i att öka Sveriges säkerhet påbörjades efter andra världskriget luftburen signalspaning utmed våra kuster. Signalspaning utgjorde då och utgör i dag en viktig del av arbetet med att stärka vår säkerhet. Det är i detta sammanhang som nedskjutningen av DC 3:an måste ses.

Hemlighetsmakeriet kring signalspaningen har sin grund i att det vid denna tid uppfattades som provocerande att bedriva underrättelseverksamhet mot grannstater. Det var först i början av 1960-talet som Försvarets radioanstalt öppet redovisade att myndigheten bedrev signalspaning. Detta hemlighetsmakeri fick bland annat till följd att det tog lång tid innan de omkomna hedrades offentligt och att de anhöriga inte fått det stöd som de själva önskat.

Hur vi ska bevara och åskådliggöra vår kalla krigshistoria är en fråga som vi ständigt brottas med. När vi nu diskuterar vad som ska hända med den bärgade DC 3:an är det en fråga som såväl handlar om hur vi ska hedra minnet av de omkomna som hur vi åskådliggör denna viktiga händelse i svensk historia. Vi måste komma ihåg att detta är en fråga inte enbart för berörda myndigheter utan också för de anhöriga. Frågan behandlas för närvarande av de berörda myndigheterna. Regeringen kommer därefter ta ställning i frågan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.