Burundi

Skriftlig fråga 1997/98:872 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-06-11
Anmäld
1998-06-15
Besvarad
1998-06-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:872 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre Schori om Burundi

Mot bakgrund av den rådande instabila situationen i Stora Sjöområdet finns en stor restriktivitet vid handläggningen av visum till Sverige. Men ambitionen är att varje visumansökan mot den generella bakgrunden även skall genomgå en individuell bedömning. Nu har ändå den situationen uppkommit att jag inte kan dela Invandrarverkets bedömning i två fall som kom i min väg under ett besök i Burundi, och efter uppföljande kontakter väljer jag att även uppmärksamma statsrådet på situationen.

Pingströrelsen har under många år haft verksamhet i Burundi och mot den bakgrunden var det naturligt att bjuda hit två pastorer till Sverige. Men det har visat sig omöjligt att få visum för detta församlingsutbyte. När vi nu har lagt fram en förnyad Afrikapolitik blir det än viktigare att underlätta kontakter mellan afrikanska och svenska organisationer. Vi vill stärka kontakterna mellan de svenska och afrikanska samhällena genom bl.a. individuella kontakter, utbildning, turism, enskilda organisationer, fackföreningsrörelsen och kyrkliga samfund.

Min fråga till regeringen är om Pierre Schori i samband med att den nya Afrikapolitiken lagts fast vidtagit åtgärder med målet mer kunskap vid individuella bedömningar av visumansökningar.

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:872 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:872 om Burundi
    Statsrådet Pierre Schori

Carina Hägg har frågat mig om jag, i samband med att den nya Afrikapolitiken lagts fast, vidtagit åtgärder med målet mer kunskap vid individuella bedömningar av visumansökningar.

Viseringspolitiken har som mål att utgöra ett stöd för att upprätthålla den reglerade invandringen och samtidigt skapa så stor frihet som möjligt för rörelser över gränserna. Det gäller i fråga om såväl släktkontakter som kommersiella och kulturella förbindelser. I regeringens skrivelse Afrika i förändring - en förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet (1997/98:122) och den bakomliggande utredningen Partner med Afrika - förslag till en ny svensk politik för våra kontakter med Afrika söder om Sahara framhålls att kontakter med enskilda organisationer och kristna samfund är av stor vikt för Sveriges relation med Afrika. Regeringen delar således Carina Häggs uppfattning att utbyte mellan kyrkliga samfund är viktigt för att stärka kontakterna mellan det svenska och de afrikanska samhällena. Ett led i dessa kontakter är naturligtvis att medge resande. Samtidigt är det av migrationspolitiska skäl nödvändigt att upprätthålla kravet på visering i förhållande till ett stort antal länder. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det enligt instruktionen för Statens invandrarverk ankommer på verkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för beslut i ärenden om visering. Den generella praxis Invandrarverket tillämpar i viseringsärenden ger vid handen att visering normalt beviljas för exempelvis besök av föräldrar, barn och syskon. En annan vanlig grund för att bevilja visering är en inbjudan från en organisation eller ett företag. En viseringsansökan skall dock inte bifallas om det framkommit uppgifter om att syftet med ansökan egentligen är bosättning i Sverige. Invandrarverket skall således göra en bedömning av om det finns risk för att den sökande, på grund av personliga eller andra förhållanden, inte återvänder till hemlandet. Detta kan naturligtvis i många fall vara mycket svårt att bedöma. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete som syftar till att på ett bättre sätt följa upp viseringsansökningar och ansökningar om uppehållstillstånd.

Som svar på Carina Häggs direkta fråga vill jag avslutningsvis säga att Invandrarverket och, vad avser viseringsansökningar från medborgare i Burundi, Sveriges ambassad i Kenya har goda kunskaper om förhållanden och organisationer verksamma i Burundi varför skäl saknas att vidta några åtgärder.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.