den 24 juli
Svar på fråga 2001/02:1417 om BRIS
Statsrådet Ingela Thalén
Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar att vidta för att säkerställa att barn som söker hjälp genom en barnrättsorganisation, t.ex. BRIS, inte ska motas bort på grund av en ekonomiskt svår situation.
Inledningsvis vill jag framhålla att barn i Sverige i dag internationellt sett har det mycket bra. De åtnjuter generellt sett en god hälsa och lever i trygga miljöer. Detta kan vi dock inte slå oss till ro med, eftersom det också finns barn som på olika sätt far illa. Här är det centralt att erbjuda barnen akut hjälp men även att arbeta långsiktigt förebyggande för att undvika att barn och unga hamnar i en situation där de far illa. Detta är ett högt prioriterat arbete för regeringen.
Regeringen har genomfört förändringar på en lång rad områden för att öka barns välmående. Det handlar både om arbete riktat direkt till barnen själva men i stor utsträckning också om sådant som berör förbättringar för barnens familjer.
Regeringen lämnade i mars 2002 en omfattande skrivelse till riksdagen @ Barnpolitiken @ arbetet med strategin att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter (2001/02:166). I skrivelsen redogörs för regeringens arbete med att förbättra barnens situation på områden så som hälsa och välmående, socialtjänst, skola och familjesituation.
Det är emellertid viktigt att framhålla det ansvar som ligger på kommuner och landsting i fråga om barnens situation. Det är inom de verksamheter som finns i kommuner och landsting som det avgörande arbetet i detta avseende kan ske. För att stödja kommunernas arbete har regeringen t.ex. infört ett särskilt statsbidrag för att öka antalet vuxna i skola och fritidshem.
BRIS och andra barnrätts- och frivilligorganisationer är ett värdefullt komplement till det arbete som sker i kommuner, landsting och stat. Det statliga stödet till BRIS i form av statsbidrag har också ökat under senare år. Frivilligorganisationer tilldelas även ekonomiskt stöd genom det generella statsbidraget till kommuner och landsting. Huvudansvaret i de aktuella frågorna ligger emellertid alltjämt på kommun, landsting och stat.
När det gäller avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer har den frågan vid ett flertal tillfällen behandlats av skatteutskottet. Utskottet har avstyrkt motionsyrkanden med den inriktningen och hänvisat till att det skulle utgöra ett allvarligt brott mot principerna för 1990 års skattereform och skulle leda till ett kraftigt skattebortfall. Samma synsätt har också framförts av finansminister Bosse Ringholm i ett antal fråge- och interpellationssvar. I dessa svar har, som ytterligare skäl mot en avdragsrätt för gåvor, angetts att en sådan avdragsrätt skulle innebära att riksdagen i viss mån frånhänder sig beslutanderätten i fråga om vilka ändamål som ska stödjas med skattemedel.