Till innehåll på sidan

Borttagande av särregler för svensk pråmtrafik

Skriftlig fråga 2019/20:548 av Anders Hansson (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-12-05
Överlämnad
2019-12-06
Anmäld
2019-12-09
Svarsdatum
2019-12-18
Sista svarsdatum
2019-12-18
Besvarad
2019-12-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Svensk inlandssjöfart har på senare tid glädjande nog uppmärksammats mer. Möjligheten att kunna transportera gods vattenvägen i stället för på väg eller järnväg är gynnsamt på många sätt. Det avlastar befintligt vägnät och är miljömässigt mer fördelaktigt än transport på väg.

Inom EU har i dag många hamnar trafik med inlandsfartyg, det vill säga pråmar. Det naturliga vore om Sverige, där så är möjligt, också skulle kunna utnyttja detta. För svenska redare är det dock inte tillåtet att använda befintliga pråmar som trafikerar vattenvägarna i EU eftersom Transportstyrelsen har infört en mängd teknik-, utrustnings- och bemanningsmässiga särregler för svensk del. Ombyggnationen av befintliga ”EU-pråmar” till Transportstyrelsens önskemål eller byggande av nya pråmar medför att dessa blir ungefär lika dyra att operera som de havsgående fartyg som i dag trafikerar våra yttre vatten.

Genom särreglerna missgynnas svensk inlandssjöfart.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

Ämnar ministern vidta några åtgärder för att ta bort de särregler som Transportstyrelsen har infört avseende inlandssjöfarten och som i dag missgynnar svensk inlandssjöfart/svensk pråmtrafik?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:548 besvarad av Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)




Svar på fråga 2019/20:548 av Anders Hansson (M)
Borttagande av särregler för svensk pråmtrafik

Anders Hansson har frågat mig om jag ämnar vidta några åtgärder för att ta bort de särregler som Transportstyrelsen har infört avseende inlandssjöfarten och som i dag missgynnar svensk inlandssjöfart/svensk pråmtrafik.

Frågan verkar ha sin grund i vissa missförstånd om det svenska regelverket. Jag vill därför förtydliga att det inte är fråga om en mängd särregler för svensk del, som frågeställaren påstår. På inre vattenvägar inom den så kallade zon 3, som är ett område med relativt låg våghöjd, finns för lastfartyg endast tre kompletterande krav. Fartygen måste vara utrustade med tank för toalettavfall eller reningsanläggning för toalettavfall. Detta krav baseras på internationella åtaganden och gäller all sjöfart, även inlandssjöfart. Vidare måste eventuell brand i fartygens maskinrum kunna släckas utan att maskinrummet beträds. Kravet har sin grund i att det i Sverige är möjligt att använda vissa fartyg med endast en besättningsmedlem, något som i andra EU-länder inte alltid är möjligt. Slutligen krävs att det på fartygen medförs sex nödbloss. När det gäller fartyg som trafikerar zonerna 1 och 2, dvs. områden med högre vågor (däribland Vänern), har Sverige infört ytterligare krav. Kraven är motiverade dels av räddningsskäl (t.ex. krav på livflottar och oberoende huvud- och nödkraftkälla), dels av de högre vågor som förekommer på dessa vattenvägar (t.ex. krav på visst minsta fribord).

EU-regleringen reglerar endast trafik i zon 3 (den absolut vanligast förekommande zonen nere i Europa). För trafik i zonerna 1 och 2 finns inga gemensamma EU-regler, utan det förutsätts att varje medlemsstat meddelar vilka krav som ska gälla i dessa områden om de har sådana. Även andra medlemsstater har infört kompletterande krav för zon 1 och 2.

När det gäller bemanning finns det inte några gemensamma EU-regler för inlandssjöfarten. Varje medlemsstat bestämmer själv hur fartygen ska bemannas. Enligt svenska regler avgörs bemanningen för samtliga fartyg på grundval av fartygets storlek, motorstyrka och vilket område det ska trafikera. I praktiken kan det t.ex. betyda mindre bemanning för ett fartyg med certifikat för inlandssjöfart som går mellan Västerås och Södertälje jämfört med ett havsgående fartyg som transporterar likadan last men som går mellan Västerås och Rotterdam.

Regeringen har som ambition att stärka sjöfarten och få till en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart och järnväg. En viktig del av det arbetet utförs inom ramen för den nationella godstransportstrategi som regeringen presenterade förra året, den första i sitt slag. I strategin återfanns bl.a. ett förslag om en nationell samordnare för ökad inrikes sjöfart och närsjöfart. Tidigare i år kom samordnarens första återrapportering och i den presenterades 62 åtgärdsförslag varav 15 direkt berör inlandssjöfarten. Bl.a. pågår det hos Transportstyrelsen ett arbete för att få ytterligare vattenområden klassade för inlandssjöfart.

I budgetpropositionen (prop. 2019/20:1) föreslog också regeringen en förlängd satsning på en s.k. ekobonus i syfte att stimulera överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart (50 miljoner kr i tre år 2020–22).

Stockholm den 17 december 2019

Tomas Eneroth

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.