betong som miljöfarligt avfall

Skriftlig fråga 2002/03:823 av Hellberg, Owe (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-04-17
Anmäld
2003-04-24
Besvarad
2003-04-24
Svar anmält
2003-04-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 april

Fråga 2002/03:823

av Owe Hellberg (v) till miljöminister Lena Sommestad om betong som miljöfarligt avfall

En småföretagare i Ockelbo har en skuld att betala om 25 000 kr för att han enligt miljöbalken inte anmält användandet av grovkrossad betong som fyllnadsmaterial för uppförandet av kontorslokal med mera i anslutning till en befintlig industrianläggning. Bygg- och miljönämnden i Ockelbo kommun som uppfyllt lagens intentioner och utfärdat miljösanktionen, har sedan gett småföretagaren tillåtelse att använda den krossade betongen som fyllnadsmassa eftersom den inte anses ha någon eller endast ringa påverkan på den omgivande miljön.

Betong används i stora mängder inom olika byggnationstekniker och ska naturligtvis återanvändas, vilket också sker i Sverige och än mer ute i Europa. Kravet på föranmälan enligt miljöbalken om att få återanvända betong måste ifrågasättas liksom de orimligt höga sanktionsavgifterna inom miljöbalken för att inte föranmäla användandet av en produkt som anses ge en ringa miljöpåverkan, måste sänkas kraftigt eller helt tas bort. Svenska småföretagare ska inte belastas med skatter eller avgifter som inte gagnar sitt syfte. Miljöbalkskommittén har dessutom kommit med förslag till förändringar av sanktionssystemet inom miljöbalken utan att regeringen hittills har lagt en proposition på riksdagens bord.

Min fråga till miljöminister Lena Sommestad blir då följande:

Avser ministern att ändra lagstiftningen i miljöbalken så att betong och andra produkter som ger ringa miljöpåverkan får lägre eller inga sanktionsavgifter samt att kraven på en föranmälan om återanvändning ändras eller tas bort?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:823 besvarad av

den 24 april

Svar på fråga 2002/03:823 om betong som miljöfarligt avfall

Miljöminister Lena Sommestad

Owe Hellberg har frågat mig om jag avser att ändra lagstiftningen i miljöbalken så att betong och andra produkter som ger ringa miljöpåverkan får lägre eller inga sanktionsavgifter samt att kraven på en föranmälan om återanvändning ändras eller tas bort.

Regeringen och riksdagen har beslutat om flera åtgärder för att öka återvinningen av avfall. Ett av de kraftfullaste styrmedlen är skatt på avfall som deponeras. Syftet med skatten är att det ska bli lönsamt att återvinna avfall. Exempelvis kan jord- och schaktmassor samt lämpliga byggnadsrester som tegel och betong återvinnas som fyllnadsmaterial vid anläggningsarbeten.

Kraven på det avfall som ska återvinnas som fyllnadsmassor bör dock vara höga. Bygg- och rivningsavfall kan exempelvis innehålla PCB från fogmassor och kvicksilver från elektriska komponenter. Om förorenat avfall används kan detta leda till att omgivande mark och grundvatten påverkas. Miljöbalkens krav på anmälan när avfall utnyttjas som fyllnadsmassor ska ses som en kontroll för att säkerställa att verksamheten inte innebär risker för miljön. Jag anser därför att det i dagsläget är motiverat att anmälningsplikten kvarstår.

För närvarande pågår ett arbete på Naturvårdsverket med att se över tillstånds- och anmälningsplikten för miljöfarliga verksamheter för att förenkla och underlätta miljöprövningen.

Regeringen överlämnade i mars en proposition till riksdagen om tillsyn och sanktioner på miljörättens område där det bland annat föreslås att det lägsta beloppet för miljösanktionsavgifter sänks från 5 000 kr till 1 000 kr. Som en följd av förslaget avser regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn av bilagan till förordningen om miljösanktionsavgifter för att möjliggöra justeringar av beloppsnivåerna. Miljöbalkskommittén utreder även behovet av åtgärder för ett effektivt och rättvist sanktionssystem.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.