besöksvisum
Skriftlig fråga 1999/2000:749 av Beiming, Cinnika (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-03-24
- Anmäld
- 2000-03-28
- Besvarad
- 2000-03-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:749
av Cinnika Beiming (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om besöksvisumI Sverige bor och lever många människor som har sina rötter i en annan del av världen. Många av dem har släktingar, bekanta och vänner kvar i sitt gamla hemland. Det måste anses självklart att man ska kunna upprätthålla kontakten med t.ex. sin familj och de svenska myndigheterna bör underlätta dessa kontakter.
Alltför många som söker visum för besök i vårt land får dock avslag, trots att de endast har för avsikt att besöka sina nära och kära i Sverige. Det finns flera exempel på personer som nekats visum till Sverige trots att skälen varit mycket humanitära såsom att delta vid begravning av någon familjemedlem.
Att många människor nekas inresa i Sverige kan därför leda till familjetragedier. Känslan av att inte få återse sin familj förvärrar situationen i en redan otrygg tillvaro som nysvensk.
Jag anser att besöksvisum bör bedömas och beviljas mer utifrån den enskilde individen. På det sättet underlättar man för de som verkligen har för avsikt att besöka en släkting i Sverige och därefter återvända.
Det har pågått ett arbete inom Regeringskansliet som syftat till att på ett bättre sätt följa upp viseringsansökningar.
Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet Maj-Inger Klingvall om hon avser att, utifrån det arbete som skett inom Regeringskansliet, vidta åtgärder som underlättar för människor att kunna besöka sina släktingar/vänner i Sverige.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:749 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:749 om besöksvisum
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Cinnika Beiming har frågat mig om jag avser att, utifrån det arbete som skett inom Regeringskansliet, vidta åtgärder som underlättar för människor att kunna besöka sina släktingar/vänner i Sverige.
Viseringspolitiken har som mål att utgöra ett stöd för att upprätthålla den reglerade invandringen och samtidigt medge så stor frihet som möjligt för rörelser över gränserna. Det gäller i fråga om såväl släktkontakter som kommersiella och kulturella förbindelser. Ett led i dessa kontakter är naturligtvis att medge besök i Sverige. Samtidigt är det av migrationspolitiska skäl nödvändigt att upprätthålla kravet på visering i förhållande till ett stort antal länder. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det enligt instruktionen för Statens invandrarverk ankommer på verkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för beslut i ärenden om visering. Den generella praxis Invandrarverket tillämpar i viseringsärenden ger vid handen att visering normalt beviljas för, exempelvis, besök av föräldrar, barn och syskon. En annan vanlig grund för att bevilja visering är en inbjudan från en organisation eller ett företag.
En viseringsansökan ska dock inte bifallas om det framkommit uppgifter om att syftet med ansökan egentligen är bosättning i Sverige. Invandrarverket ska således göra en bedömning av om det finns risk för att den sökande, på grund av personliga eller andra förhållanden, inte återvänder till hemlandet. För länder där "avhoppen" erfarenhetsmässigt är många och där återtagande av icke skyddsbehövande möter problem gör Invandrarverket en mer restriktiv bedömning än för andra länder.
Regeringen delar Cinnika Beimings principiella uppfattning att viseringsansökningar bör bedömas utifrån den enskilde individen. Inom Regeringskansliet, i samverkan med berörda myndigheter, pågår ett arbete som syftar till att förbättra datorstödet så att ansökningar om uppehållstillstånd och visering kan följas upp bättre. Genom detta arbete får såväl Invandrarverket som utlandsmyndigheterna tillgång till ytterligare underlag vid sin prövning av viseringsansökningar i framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.