Avslöjande och motverkande av extremistiska hatpredikanter

Skriftlig fråga 2020/21:1407 av Marléne Lund Kopparklint (M)

Marléne Lund Kopparklint (M)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

 

En spärrlista mot hatpredikanter bör införas i EU. Moderaterna har föreslagit att EU ska ta fram en gemensam spärrlista på hatpredikanter som inte ska släppas in i Sverige. På en sådan lista ska radikala islamister finnas med, men naturligtvis även vitmaktförespråkare och andra personer som uppmanar till terror. I Danmark har man redan upprättat en nationell lista.

Europa har upprepade gånger skakats av islamistiska terrordåd. De hänsynslösa dåden är förfärliga brott mot enskilda människor men också allvarliga hot mot vår liberala demokrati. Terrorister statuerar exempel som sedan sprids via olika kanaler som når människor, i syfte att skapa rädsla som skapar olika effekter som exempelvis osäkerhet och passivitet. Vissa kanske drar sig för att göra saker medan andra kanske jagar upp sig ännu mer och börjar tänka och agera irrationellt. Precis dessa beteenden vill terrorister skapa genom sina dåd, att rädsla och oro frodas hos allmänheten.

För att motverka den våldsbejakande extremistiska terrorn måste man sätta sig in i de radikala grenarna av världsreligionen islam. Dessa utgör en liten del av de 1,6 miljarder muslimer (23 procent av världsbefolkningen) som finns i världen. Alla grenar härstammar från islam, men det som gör dem radikala och fanatiska handlar om hur man tolkar islam och om det finns gamla kulturer som man anammar.

I islamism är politik och religion intimt inflätade i varandra, vilket gör det svårt för muslimer som försöker liberalisera religionen. Samtidigt blir det lättare för islamister att argumentera utifrån ett religiöst perspektiv, vilket i sig gör det mycket svårt att argumentera mot, när vi i vårt svenska samhälle tydligt skiljer på politik och religion. Islamismen har stort inflytande (och utbrett stöd) i flera länder i Mellanöstern, framför allt i gulfstaterna och i vissa nordafrikanska länder.

I förhållande till det stora antalet muslimer är det en minimal del som är islamister, det vill säga troende som tolkar islam radikalt. Ur denna ”förgrening” av islam finner man också dem som vill ta ytterligare ett steg. De som inte bara vill bilda ett kalifat utan även kriga och dö för att få det – jihadism.

Vi vet att det i dag sker en islamistisk spridning i Europa och Sverige. Varningsklockorna ska börja ringa när man ser tecken på islamism, salafistisk predikan; när man vill att sharialagar ska vara överordnade våra svenska lagar och regler, mänskliga rättigheter och den jämställdhet som vi har byggt upp. När ”shariapoliser” dyker upp i våra bostadsområden och fall av hedersrelaterat våld och förtryck ökar.

På flera håll i Europa ser vi hur islamismen har slagit rot. Det handlar om extrema grupperingar som vill ha parallella samhällsstrukturer och egna informella rättsordningar, i strid med nationella lagar och regler. Islamismens mål är att religionen ska styra hela samhället, och ett medel för att nå det är politik.

Detta hot finns i Sverige. Enligt Säpo har antalet våldsbejakande islamister på tio år tiofaldigats från några hundra till uppskattningsvis 2 000 personer. Muslimska ledare i vårt land rapporterar återkommande om radikala imamer och utländsk islamistisk påverkan.

Islamisterna hotar allas religionsfrihet, och det är ofta andra muslimer i Sverige som drabbas av islamisternas framfart. Vi måste konsekvent och rakryggat stå upp för det öppna samhället och värna demokratin. Det ska inte finnas något utrymme för islamism i Sverige. Den måste stoppas och motverkas på flera olika sätt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Mikael Damberg:

 

Ämnar statsrådet verka för att extremistiska hatpredikanter ska avslöjas och finnas på en spärrlista som är gemensam för EU?

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2021-01-21 Överlämnad: 2021-01-22 Anmäld: 2021-01-26 Svarsdatum: 2021-02-03 Sista svarsdatum: 2021-02-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Svar på skriftlig fråga