Aleviternas situation i Turkiet

Skriftlig fråga 2019/20:610 av Kadir Kasirga (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-12-09
Överlämnad
2019-12-10
Anmäld
2019-12-11
Svarsdatum
2019-12-18
Sista svarsdatum
2019-12-18
Besvarad
2019-12-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Situationen för mänskliga rättigheter, i synnerhet för religiösa och etniska minoriteter i Turkiet, har försämrats sedan 2016. En viktig religiös grupp som fortfarande utsätts för förtryck och förföljelse är aleviter och deras tro alevismen. Under de senaste 40 åren har aleviter flera gånger utsatts för organiserade pogromer på grund av sin tro:

  • Den 19–26 december 1978 genomfördes en pogrom i staden Kahramanmaras. Pogromen slutade med att över 500 aleviter massakrerades, och 80 procent av stadens alevitiska befolkning tvingades att fly från staden.
  • Den 2 juli 1993 attackerades ett hotell i staden Sivas där 33 alevitiska konstnärer och intellektuella brändes ihjäl.
  • Den 12–15 mars 1995 genomfördes en pogrom mot stadsdelen Gazi i Istanbul. Under pogromen dödades 22 aleviter. Den 27 juli 2005 dömde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Turkiet att betala skadestånd till offrens familjer.

I Turkiet bor det ca 20 miljoner aleviter; deras tro erkänns inte av staten. De får inte något bidrag från den statliga myndigheten Diyanet som har ansvar för religiösa frågor i Turkiet. Alevismens samlingsplatser cemevi erkänns inte heller som religiösa församlingsplatser av Turkiet. Deras representanter som driver kampen för ett erkännande förföljs och fängslas.

En av de främsta ledarfigurerna för den alevitiska minoriteten, den före detta HDP-parlamentarikern Turgut Öker, blev frihetsberövad i januari månad 2019 men släpptes fri med reseförbud i väntan på rättegång. Den 13 december 2019 kommer domen mot Turgut Öker att förkunnas. I Tyskland har Turguts fall fått stor uppmärksamhet på grund av att han också är tysk medborgare och har varit en ledande person inom den alevitiska diasporan i Europa.

Sedan 1999 har Turkiet kandidatlandsstatus till EU, vilket ställer krav på att kandidatlandet följer Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter och uppfyller Köpenhamnskriterierna som innebär politiska och ekonomiska villkor som ett kandidatland måste uppfylla för att kunna bli medlem i EU.

Tyvärr följer inte Turkiet sina åtagande mot EU, och det kommer dagligen rapporter från Turkiet om grova kränkningar av mänskliga rättigheter, där folkvalda, fackliga aktivister, kvinnorättsaktivister och journalister blir fängslade på godtyckliga grunder.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Hur kan Sverige påverka den turkiska regeringen så att den respekterar religiösa och etniska minoriteters mänskliga rättigheter och i synnerhet aleviternas mänskliga rättigheter?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:610 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:610 av Kadir Kasirga (S) Aleviternas situation i Turkiet

Kadir Kasirga har frågat mig hur Sverige kan påverka den turkiska regeringen så att den respekterar religiösa och etniska minoriteters mänskliga rättigheter och i synnerhet aleviternas mänskliga rättigheter.

Den turkiska konstitutionen stadgar att Turkiet är en sekulär stat med religionsfrihet. Diskriminering på grund av religion är förbjuden. Ingen religiös grupp åtnjuter någon explicit rättslig status i konstitutionen. Vissa minoriteter som de judiska, grekisk-ortodoxa och armenisk-ortodoxa har dock särskilda garantier och skydd. Andra trossamfund har betydligt sämre förutsättningar, särskilt vad avser förvärv av egendom och erkännande av egendom som religiösa samlingsplatser. Det sistnämnda gäller, som Kadir Kasirga påpekar, framför allt aleviterna, en trosinriktning som skiljer sig från sunni-islam och som inte erkänns av den turkiska staten. Behovet av ny lagstiftning som reglerar religiösa minoriteters status och äganderättsförhållanden har understrukits av Europeiska kommissionen för demokrati (Venedigkommissionen). Aleviternas rätt till erkända religiösa samlingsplatser har också fastställts i en dom från Turkiets högsta appellationsdomstol. Stärkta rättigheter för personer som tillhör minoriteter är avgörande för demokratin i Turkiet.

Den negativa utvecklingen i Turkiet efter kuppförsöket 2016 har fortsatt med godtyckliga frihetsberövanden och åtal. Detta har även drabbat etniska och religiösa minoriteter. Sverige är pådrivande i internationella fora för att uppmärksamma Turkiets kränkningar av mänskliga rättigheter. Sverige och EU för också vid varje givet tillfälle en dialog med Turkiet om frågor gällande demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive etniska och religiösa minoriteters rättigheter. Vår ambassadör i Turkiet träffade också nyligen den alevitiske företrädaren Turgut Öker i Ankara. I EU:s slutsatser från allmänna rådets möte i juni 2019 uttrycktes oro över tillbakagången när det gäller rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, inbegripet yttrandefriheten. Turkiet uppmanades att intensifiera sitt samarbete med Europarådet och dess relevanta organ och institutioner, omsätta deras viktigaste rekommendationer i praktiken och genomföra alla domar från europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i enlighet med artikel 46 i Europakonventionen. Turkiet uppmanas också att stärka skyddet för mänskliga rättigheter, inklusive åtnjutandet av mänskliga rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

Vi förväntar oss att Turkiet lever upp till sina skyldigheter att följa Europarådets konvention om mänskliga rättigheter.

Stockholm den 18 december 2019

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.