Till innehåll på sidan

översyn av den s.k. överflyttningslagen

Skriftlig fråga 1999/2000:1307 av Järrel, Henrik S (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-08-10
Besvarad
2000-08-24
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 augusti

Fråga 1999/2000:1307

av Henrik S Järrel (m) till justitieminister Laila Freivalds om översyn av den s.k. överflyttningslagen

Fallet med den olovligt bortförda, sjuåriga flickan Kimberley Stark, som enligt beslut i svensk domstol ska skiljas från moder och syskon här i Sverige och ensam överlämnas till fadern i Sydafrika, har uppmärksammats i medierna på senare tid.

En överflyttning, menar modern m.fl., skulle i detta fall kunna äventyra barnets fysiska och psykiska hälsa och medföra en för barnet icke godtagbar situation. I detta och liknande fall har bl.a. pekats på brister i den s.k. överflyttningslagen och tveksamheter vid domstolarnas tillämpning av den liksom deras tolkning av Haagkonvention 28, enligt vilken bl.a. "barns intresse är av yttersta vikt i angelägenheter som rör deras vårdnad".

Olovligt bortförande respektive vårdnadstvister bedöms för närvarande var för sig, trots att ett bortförande inte sällan är kulmen på en vårdnadstvist där föräldralämpligheten är en central fråga.

Är justitieministern beredd att medverka till en översyn av den s.k. överflyttningslagen och en utvärdering av domstolarnas tillämpning av lagen och deras tolkning av Haagkonvention 28 i berörda delar?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1307 besvarad av

den 24 augusti

Svar på frågorna 1999/2000:1307 om översyn av den s.k. överflyttningslagen och 1314 om Haagkonventionen och överflyttningen

Justitieminister Laila Freivalds

Henrik S Järrel har frågat mig om jag är beredd att medverka till en översyn av den s.k. överflyttningslagen samt en utvärdering av domstolarnas tillämpning av lagen och deras tolkning av 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Frågan har ställts mot bakgrund av ett i medierna uppmärksammat mål vid svensk domstol om överflyttning av ett barn som olovligt förts bort från sin vårdnadshavare.

Helena Bargholtz har med hänvisning bl.a. till samma fall frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att oklarheter rörande tillämpningen av Haagkonventionen och överflyttningslagen ska undanröjas.

Jag väljer att besvara de båda frågorna samtidigt.

Genom 1980 års Haagkonvention har ett internationellt samarbete för att motverka olovliga bortföranden och kvarhållanden i internationella förhållanden kommit till stånd. Konventionen införlivades med svensk rätt genom lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

1980 års Haagkonvention avser situationer där ett barn förts bort eller hålls kvar i en konventionsstat och detta strider mot den rätt att ta ansvar för barnet som tillkommer vårdnadshavaren. Konventionen reglerar inte vem som ska ha vårdnaden om barnet. Den frågan prövas över huvud taget inte i ett ärende som gäller överflyttning med anledning av ett olovligt bortförande eller kvarhållande. Konventionens syfte är bl.a. att säkerställa ett snabbt återförande av barnet till vårdnadshavaren. Men i vissa i konventionen angivna fall kan en överflyttning vägras, t.ex. om det finns en allvarlig risk för att barnet skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada eller i övrigt försättas i en situation som inte är godtagbar. Sedan det ursprungliga läget rent faktiskt har återställts, får tvisten mellan vårdnadshavaren och den som har fört bort eller hållit kvar barnet lösas i barnets hemvistland. Det är myndigheterna där som har bäst förutsättningar att bedöma barnets situation.

Det är viktigt att myndigheternas prövning av frågor om överflyttning sker skyndsamt. I det fall det finns förutsättningar för en överflyttning är det också viktigt att ett faktiskt återförande av barnet sker på ett för barnet tryggt sätt och så snabbt som möjligt.

Sverige har under senare tid kritiserats för att inte uppfylla sina konventionsåtaganden när det gäller att återföra barn som olovligen förts hit eller hålls kvar här. Den svenska uppfattningen är dock att våra åtaganden uppfylls. Anledningen till att barnen inte återförts varierar. I något fall har barnet inte kunnat spåras och i ett annat har en svensk domstol ansett att ett återförande skulle innebära en allvarlig risk för barnets hälsa. Jag tar dock den kritik som riktats mot oss på allvar. Justitiedepartementet har därför, tillsammans med andra berörda departement, påbörjat en översyn av 1989 års lag och dess tillämpning. Avsikten är att översynen ska vara klar under hösten. Utgångspunkten för arbetet är att barnets intressen ska tas om hand på bästa sätt.

Enligt grundlagen ska våra domstolar självständigt svara för rättstillämpningen i enskilda mål och ärenden. Staten kan dock underlätta domstolarnas verksamhet, t.ex. genom att se till att de på ett lättillgängligt sätt får information om nya rättsfall. Vid den nämnda översynen kommer även att övervägas hur sådant stöd kan lämnas till domstolarna.

Haagkonventionen utarbetades inom Haagkonferensen för internationell privaträtt. Haagkonferensen anordnar regelbundet uppföljningsmöten där representanter för medlemsstaterna och andra experter samlas i syfte att undanröja svårigheter vid tillämpningen av konventionen och för att bidra till en enhetlig tolkning. Sverige deltar regelmässigt i dessa möten och kommer att delta i det möte som är planerat till mars 2001.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.