Riksdagens Skrifvelse N:o 86

Riksdagsskrivelse 1895:86

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

1

N:o 86.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 maj 1895.

Andra Kammaren den 16

Riksdagens skrifvelse till Konungen om vidtagande af åtgärder
till förekommande af förvexling mellan den nya blänkfyren
vid Sandhammaren och andra i granskapet befintliga
fyrar.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 11.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 8.)

Till Kcmungen.

I en hös Riksdagen afgifven motion har framhållits behofvet deraf
att åtgärder vidtoges för undanrödjande, till den utsträckning sådant
kunde ske, af hvarje anledning till förvexling mellan den nya blänkfyren
vid Sandhammaren å Skånes sydöstra kust och andra i granskapet
befintliga fyrar.

Till stöd härför har anförts, bland annat, hurusom Sandhammarens
fyrinrättning, till hvars uppförande 18591860 årens Riksdag anvisat
medel, skulle, enligt hvad i Eders Kongl. Maj:ts proposition till
nämnda Riksdag framhållits, anbringas med hänsyn till do på detta
farliga ref inträffade strandningar och skeppsbrott, och hade i fråga om
sättet för inrättandet af fyren angifvits, att densamma till undvikande
af förvexling med de två närbelägna danska fyrarna å Bornholm och
Christiansö, af hvilka den förre då lyste med stillastående sken och
Bih. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Höft. 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

den senare vore omgående eller blinkfyr, borde bestå af två fyrar och
förses med lentille-apparater af andra ordningen oeh med stillastående
sken. I följd af Riksdagens berörda beslut uppfördes två fyrtorn af
jern och anbragtes derå fasta sken, hvilka 1862 tändes till allmänt
gagn för så väl ortens fiskeriidkande befolkning som sjöfartsidkarne i
allmänhet. De derstädes förut hvarje år i mängd återkommande strandningarna
med thy åtföljande förlust af menniskolif och gods hade nästan
alldeles upphört. Berörda, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut
vidtagna anordning, som för sjöfarten visat sig så gynsam och nyttig,
hade dock sedermera af lotsstyrelsen blifvit ändrad, i det att, i stället
för de nämnda välkända fyrarna den 22 april 1891 tändts en s. k.
blänkfyr, dervid den ena fyren blivit släckt. Denna åtgärd hade af
de sjöfarande mottagits med stort missnöje och beklagande, och hade
det visat sig, att efter det fyrinrättningen förändrats, strandningar och
andra olyckshändelser ofta uppkommit, och att en del af dem, som lidit
skeppsbrott, uti afgifven sjöförklaring tagit på sin ed, att olyckan inträffat
genom förvexling af Sandhammarens och Bornholms fyrar.

Af handlingar, som varit för Riksdagen tillgängliga, har inhemtats,
bland annat:

att, sedan lotsstyrelsen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den
26 februari 1889 föreslagit, att den ena af Sandhammarens begge fyrar
skulle borttagas samt den andra fyren förändras från hvit till tindrande
fyr af andra ordningen, Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 15 mars
1889 funnit framställningen icke böra godkännas; men att Eders Kongl.
Maj:t under den 7 februari 1890 godkänt lotsstyrelsens förnyade framställning
i ämnet, hvarefter den 22 april 1891 de båda fasta fyrarna
blifvit släckta och i stället tändts en fyr med blänk;

att på våren samma år emellertid åtskilliga svenska sjöförsäkringsbolag
och assuransföreningar ingått med en framställning till lotsstyrelsen,
att de båda fasta fyrarna åter måtte varda tända, af den anledning
att Sandhammarens nya fyr lätteligen förvexlades med Hammerens
fyr å Bornholm på farvattnets andra sida, till bevis hvarför åberopats
en omkring åtta dagar efter fyrens förändring inträffad strandning,
^ dervid ett svenskt skepp med värdefull last förlist strax vester
om Sandhammarens nya fyr, som om bord tagits för Hammerens fyr,
men att lotsstyrelsen funnit, denna framställning icke böra till vidare
åtgärd föranleda;

att den 31 oktober 1892 till Eders Kongl. Maj:t från Malmö handelsoch
sjöfartsförening inkommit ansökan, att å Sandhammaren jemte den
nuvarande blänkfyren äfven den nu släckta fyren måtte tändas, i hvilken

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

ansökan handels- och sjöfartsnämnderna i Trelleborg, Ystad, Landskrona
och Simrishamn förenat sig, hvarjemte vid ansökningen, bland
annat, funnits fogade intyg från mera än 200 fartygsbefälhafvare med
flere af innehåll, att Sandhammarens nya fyr lätt kunde förvexlas med
Hammerens fyr;

att Eders Kongl. Maj:t emellertid, efter det lotsstyrelsen förklarat
att erfarenheten dittills icke i något enda fall ådagalagt, att fyrarna
vid Sandhammaren och Hammeren förvexlats på grund af deras karakter,
utan att, om förvexling egt rum, en sådan förorsakats af okunnighet,
genom beslut af den 27 januari 1893 lemnat sistnämnda framställning
utan afseende;

att under tiden från och med år 1862, då de båda fasta fyrarna
tändes, till och med år 1892 inträffat tillhopa 84 strandningar, som förorsakats
16 af icke utredd orsak, 61 i följd af storm och tjocka, 5
genom strandsättning samt 2 af obekantskap med fyrbelysningen;

att af de 12 strandningar, som förekommit under åren 1891 och
1892, 8 förorsakats af storm och tjocka, 1 af okänd anledning, 1 genom
strandsättning och 2 genom obekantskap med fyrbelysningen;

samt att under hvardera af åren 1893 och 1894 inträffat fem dylika
olyckshändelser, hvilka, enligt uppgift, föranledts i 2 fall af förvexling
mellan Sandhammarens och Hammerens fyrar, i 4 fall af tjocka,
i 1 fall deraf att befälhafvare!! antagit Hammerens fyr vara Christiansö
fyr och Sandhammarens fyr Hammerens fyr samt i öfriga fall af andra
orsaker.

Vidare har Riksdagen af två utaf öfverfyringeniören i frågan lemnade
yttranden inhemtat, dels att, enligt hans åsigt, Hammerens fyr
genom en för kort observation eller under säregna förhållanden möjligen
kunde tagas för Sandhammaren, men att deremot den senare
endast på grund af okunnighet eller grof vårdslöshet kunde antagas
vara Hammerens fyr, dels ock att man å danska lotsmyndigheternas
sida, derest så från svensk sida önskades, vore villig att söka utverka
tillstånd till Hammerens ändring sålunda, att derå komme att finnas
två fyrar, af hvilka den gamla af första ordningen blefvo hufvudfyren.

I betraktande af hvad sålunda och i öfrigt under ärendets behandling
förekommit, synes det Riksdagen häraf framgå, att, ehuruväl,
på sätt från lotsstyrelsens sida framhållits, de ifrågavarande båda fyrarna
vid Sandhammaren och på Bornholm tillhöra skilda fyrtyper och derför
äro till sin karakter olika, misstag på dessa fyrar likväl förekommit,
hvilka icke kunna tillskrifvas okunnighet eller bristande uppmärksamhet.
Det är derför angeläget, att åtgärder snarast möjligt varda vidtagna

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

till undanrödjande af ett sådant för sjöfarten menligt förhållande. På
sätt af öfverfyringeniörens ofvan anförda yttrande inhemtas, skulle det
visserligen vara af danska lotsverket påtänkt att vidtaga förändringar
af Hammerens fyr, men en framställning från svensk sida lärer dock
erfordras för att berörda åtgärd skall varda en verklighet, och torde
möjligen i allt fall en ändring af Sandhammarens fyr vara behöflig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t ville låta vidtaga de åtgärder, som kunna vara
erforderliga för undanrödjande till den utsträckning sådant kan ske, af
hvarje anledning till förvexling mellan den nya blänkfyren vid Sandhammaren
och andra i granskapet befintliga fyrar.

Stockholm den 16 maj 1895.

t

Med undersåtlig vördnad.