Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:3 Onsdagen den 2 oktober

Riksdagens protokoll 2002/03:3


Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2002/03:3
Onsdagen den 2 oktober
Kl. 9.00 - 9.50

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-----------------------------------------------------------------
1 §  Omröstning om misstroendeförklaring mot
statsminister Göran Persson
Talmannen meddelade att Bo Lundgren m.fl.
måndagen den 30 september väckt yrkande om miss-
troendeförklaring mot statsminister Göran Persson
och att förslaget bordlagts den 30 september och den
1 oktober.
Talmannen meddelade vidare att riksdagens pröv-
ning om förslaget kunde företas antingen denna dag
eller vid ett följande sammanträde den 3 oktober.
Kammaren medgav att det under punkt 1 på före-
dragningslistan upptagna ärendet angående misstro-
endeförklaring mot statsminister Göran Persson nu
fick företas till avgörande.
Anf.  1  BRITT BOHLIN (s):
Herr talman! För fyra år sedan yrkade dåvarande
moderatledaren att riksdagen skulle uttala misstroen-
de mot statsminister Göran Persson. Motivet för detta
var att regeringspartiet hade "drabbats av ett unikt
stort valnederlag".
Nu har dagens moderatledare, Bo Lundgren, åter-
kommit med ett nytt yrkande om misstroendeförkla-
ring. Denna gång är det emellertid inte möjligt att
motivera misstroendeförklaringen med socialdemo-
kraternas valnederlag. Tvärtom röstade 199 134 fler
väljare på socialdemokraterna i årets val. Annorlunda
gick det för moderaterna. De förlorade 395 885 välja-
re jämfört med förra riksdagsvalet.
Herr talman! Vi socialdemokrater gav före valet
klara och entydiga besked i regeringsfrågan. Vi bad
om väljarnas mandat för en socialdemokratisk rege-
ring. Vi deklarerade att vi gärna såg en fortsättning på
det framgångsrika samarbete vi har haft med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Statsminister Göran Persson sade samtidigt, gång
efter annan, att en koalitionsregering inte är aktuell
med dessa bägge partier. Därtill är skillnaderna för
stora i utrikes- och säkerhetspolitiken samt i försvars-
och i EU-politiken.
Vi sviktade aldrig i denna uppfattning före valet.
Vi har heller inte sviktat i denna uppfattning efter
valet. Vi har i motsats till andra partier haft en kon-
sekvent hållning i regeringsfrågan både före och efter
valet.
Men i valrörelsen sökte Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Cen-
tern stöd för en borgerlig fyrpartiregering. Väljarna
avvisade detta alternativ. Särskilt kraftfull blev mar-
keringen mot Moderaterna, som mer än något annat
parti pläderade för en borgerlig fyrpartikoalition.
Moderaterna förlorade 27 mandat i denna kammare.
Det parti som har utlöst dagens misstroendeom-
röstning, och som därmed har aktiverat processen mot
en regeringskris, är sålunda det parti som förlorade
allra mest i årets val.
Herr talman! Inför denna viktiga omröstning är
det ingen som vet vilken regering som moderaterna
förordar. Det enda vi vet är vad de är emot. Vi vet
inte vilken regering de är för. Slutsatsen kan bara bli
en: Den som röstar ja i misstroendeomröstningen
röstar blott och bart  ja till en regeringskris.
Herr talman! Därför yrkar jag å den socialdemo-
kratiska riksdagsgruppens vägnar avslag på förslaget
att uttala misstroende mot statsminister Göran Pers-
son.
I detta anförande instämde Börje Vestlund, Maria
Hassan, Inger Nordlander, Nikos Papadopoulos, An-
ders Ygeman, Inger Segelström, Sylvia Lindgren,
Carina Moberg, Christina Axelsson, Eva Arvidsson,
Christer Erlandsson, Ola Rask, Mariam Osman Sheri-
fay, Niclas Lindberg, Jan Emanuel Johansson, Anita
Johansson, Veronica Palm, Joe Frans, Mats Berglind,
Rezene Tesfazion, Tone Tingsgård, Mikael Damberg,
Yilmaz Kerimo, Tommy Waidelich, Cinnka Beiming,
Reynoldh Furustrand, Agneta Gille, Michael Hag-
berg, Laila Bjurling, Elisebeht Markström, Fredrik
Olovsson, Sonia Karlsson, Conny Öhman, Berndt
Sköldestig, Tomas Eneroth, Helene Petterson, Göte
Wahlström, Carina Hägg, Margareta Sandgren, Tho-
mas Strand, Johan Löfstrand, Billy Gustafsson, Lou-
ise Malmström, Anne Ludvigsson, Hillevi Larsson,
Marie Granlund, Kerstin Andersson, Luciano Astu-
dillo, Jan Björkman, Christer Engelhardt, Christer
Skoog, Lilian Virgin, Ann-Marie Fagerström, Håkan
Juholt, Agneta Ringman, Krister Örnfjäder, Lars
Wegendal, Carina Adolfsson Elgestam, Morgan Jo-
hansson, Catherine Persson, Bo Bernhardsson, Anita
Jönsson, Ronny Olander, Christin Nilsson, Kent
Härstedt, Anders Karlsson, Annika Nilsson, Leif
Jakobsson, Britt-Marie Lindkvist, Christer Adelsbo,
Alf Eriksson, Göran Persson i Simrishamn, Kerstin
Engle, Anders Bengtsson, Ulla Wester, Marianne
Carlström, Claes-Göran Brandin, Siw Wittgren-Ahl,
Rolf Lindén, Majléne Westerlund Panke, Pär Axel
Sahlberg, Hans Hoff, Mona Berglund Nilsson, Len-
nart Nilsson, Lars Johansson, Gunilla Carlsson i Hi-
sings Backa, Berndt Ekholm, Sonja Fransson, Arne
Kjörnsberg, Peter Jonsson, Christina Nenes, Nils-Erik
Söderqvist, Kenneth G Forslund, Catharina Bråken-
hielm, Jan-Olof Larsson, Helena Zakariasén, Inger
Lundberg, Nils-Göran Holmqvist, Tommy Ternemar,
Berit Högman, Marina Pettersson, Ann-Kristine Jo-
hansson, Jarl Lander, Carina Ohlsson, Monica Green,
Urban Ahlin, Kjell Nordström, Per Erik Granström,
Mariann Ytterberg, Paavo Vallius, Sven-Erik Öster-
berg, Margareta Israelsson, Matilda Ernkrans, Göran
Magnusson, Lennart Axelsson, Per-Olof Svensson,
Raimo Pärssinen, Kenth Högström, Sinikka Bohlin,
Anneli Särnblad Stoors, Kurt Kvarnström, Hans
Unander, Barbro Hietala Nordlund, Kerstin Kristians-
son Karlstedt, Göran Norlander, Agneta Lundberg,
Susanne Eberstein, Hans Stenberg, Åsa Lindestam,
Rune Berglund, Berit Andnor, Gunnar Sandberg,
Karl Gustav Abramsson, Lars Lilja, Lena Sandlin-
Hedman, Carin Lundberg, Sören Wibe, Lennart
Klockare, Birgitta Ahlqvist, Kristina Zakrisson, An-
ders Sundström, Maria Öberg och Lars U Granberg
(alla s) samt Britt-Marie Danestig (v).
Anf.  2  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Demokratin syftar till att skydda
människors frihet, folkstyre och att möjliggöra fredli-
ga maktskiften.
I fria val får riksdag och regering legitimitet att
fatta beslut som rör oss alla. Det är väljarna som ge-
nom att utse riksdagsledamöter ger varje regering
dess mandat.
I vår grundlag finns därför klart och tydligt angi-
vet att det är riksdagens talman som efter överlägg-
ningar med de olika riksdagspartierna och med de
vice talmännen ska ge uppdraget att bilda regering.
Grundlagen innehåller inget krav på att en regering
alltid ska avgå efter ett val. Det är fullt rimligt.
En majoritetsregering som får förnyat förtroende
av väljarna ska självfallet inte behöva avgå. På sam-
ma sätt är det självklart att en majoritetsregering som
förlorar sin majoritetsställning i ett val ska avgå. För
den som vill undvika att minoritetsregeringar enväl-
digt och själva tolkar valresultat borde det enligt min
mening vara självklart att en minoritetsregering ska
avgå om ett val resulterar i att det parlamentariska
underlaget skiftar eller är oklart.
Förra mandatperioden regerade Socialdemokra-
terna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
enlighet med ett skriftligt upprättat avtal. Detta sam-
arbete förklarades för avslutat i en gemensam debat-
tartikel i december förra året.
Inför årets val fanns två klara regeringsalternativ:
å ena sidan Socialdemokraterna som strävade efter en
egen regering, å andra sidan de borgerliga partierna
som tydligt hade deklarerat att vi ville regera till-
sammans. Socialdemokraterna fick 144 mandat. Vi
borgerliga partier fick tillsammans 158 mandat. Inget
av regeringsalternativen fick alltså egen majoritet.
De uttalanden som efter valet gjordes av företrä-
dare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet visade att
dessa partier inte var beredda att ovillkorligt stödja
Socialdemokraterna. Tvärtom ställdes, och ställs, nya
krav för ett fortsatt samarbete. I denna oklara situa-
tion borde Socialdemokraterna ha avgått och låtit
grundlagens bestämmelser tillämpas. Så blev det inte.
Därför tar riksdagen i dag ställning till ett yrkande
om misstroendeförklaring. Syftet är, för det första, att
klargöra om regeringen har ett parlamentariskt stöd
och, för det andra, om ett stöd finns klargöra hur detta
parlamentariska underlag ser ut.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Ty-
resö, Lena Adelsohn Liljeroth, Anna Lilliehöök, Be-
atrice Ask, Henrik S Järrel, Mikael Odenberg, Gunnar
Hökmark, Marietta de Pourbaix-Lundin, Fredrik
Reinfeldt, Chris Heister, Göran Lennmarker, Ewa
Björling, Hillevi Engström, Karin Enström, Henrik
Westman, Catharina Elmsäter-Svärd, Per Westerberg,
Per Bill, Lennart Hedquist, Gunnar Axén, Per
Unckel, Anna Lindgren, Anders Björck, Bengt-
Anders Johansson, Anders G Högmark, Jeppe Johns-
son, Nils Fredrik Aurelius, Lars Lindblad, Peter Da-
nielsson, Cristina Husmark Pehrsson, Tobias Bill-
ström, Carl-Axel Roslund, Margareta Pålsson, Anne-
Marie Pålsson, Carl-Axel Johansson, Henrik von
Sydow, Anne Marie Brodén, Cecilia Magnusson,
Göran Lindblad, Anita Sidén, Inger René, Kent Ols-
son, Ulf Sjösten, Elizabeth Nyström, Jan-Evert
Rådhström, Cecilia Widegren, Sten Tolgfors, Tomas
Högström, Patrik Norinder, Rolf Gunnarsson, Bertil
Kjellberg, Ola Sundell, Ulla Löfgren och Anna Ibri-
sagic (alla m).
Anf.  3  BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Folkpartiet liberalerna har i den
gångna valrörelsen hårt arbetat för att vårt land ska få
en ny regering, en ny regering som skulle arbeta för
förbättrade villkor för företagsamheten, främst för de
små företagen, för en ny skolpolitik, för en kraftig
minskning av sjuktalen, för en ny integrationspolitik
och för en förbättrad vård- och omsorgspolitik. Detta
har vi velat arbeta för i en majoritetsregering beståen-
de av de fyra borgerliga partierna.
Valet innebar en framgång för vårt parti men ty-
värr inte en majoritet för de fyra borgerliga partierna.
Valet ledde inte heller till en majoritet för Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet. I det läget har vi lagt
ned ett omfattande arbete för att åstadkomma en rege-
ring utan socialdemokrater och vänsterpartister. Det
är fortfarande vår uppfattning att en sådan vore bäst
för landet.
I förrgår väcktes förslag om en misstroendeförkla-
ring mot den socialdemokratiska minoritetsregering-
en. Förslaget väcktes i ett läge då denna regering
uppenbarligen inte hade stöd av en majoritet av riks-
dagen. Det var därför bra att förslaget väcktes.
Strax efter midnatt har uppgifter lämnats i medi-
erna om att en uppgörelse ska ha åstadkommits mel-
lan Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att den
socialdemokratiska minoritetsregeringen ska fortsätta
att regera. Den politik som denna regering sägs
komma att föra är inte bra för Sverige. Någon påtag-
lig förnyelse av politiken för företagen, för skolan, för
kampen mot sjukskrivningarna, för integrationen och
för vården är inte att vänta.
Herr talman! Läget är mycket oklart. Uppgörelsen
tillstyrks av en djupt splittrad partistyrelse i det ena
partiet och sägs vara mer begränsad än den som gällt
de gångna åren. Det tredje tilltänkta samarbetspartiet
vill fortsätta förhandlingarna.
Låt mig tillägga att det alltmer befästa systemet
med stödpartier utgör ett konstitutionellt problem.
När partier som i riksdagen formellt behandlas som
oppositionspartier, formellt helt saknar ansvar och
heller inte är underkastade riksdagens kontrollmakt i
praktiken ges ett stort inflytande på det löpande rege-
ringsarbetet är detta inte problemfritt.
Det är möjligt att den socialdemokratiska minori-
tetsregeringen sedan några timmar har en majoritet av
riksdagen som stöder den. Det är bra att denna fråga
nu prövas i den kommande omröstningen. Vi som
tror att en runda med talmannen kan ge en bättre
regering bör i denna omröstning rösta för misstroen-
deförklaringen. De som vill ha kvar den socialdemo-
kratiska minoritetsregeringen bör förstås rösta för att
den fortsätter att regera. Vi kommer att rösta emot att
den kvarstår. Jag yrkar alltså bifall till misstroende-
förklaringen.
Skulle regeringen få färre än 175 röster emot sig
kan den enligt grundlagen kvarstå. Vi kommer i så
fall i det fortsatta riksdagsarbetet att göra vårt yttersta
att presentera liberala alternativ till regeringens poli-
tik och kritisera brister i den förda politiken. Detta
torde bli ett omfattande arbete.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mauricio Rojas, Ana
Maria Narti, Karin Pilsäter, Lars Leijonborg, Birgitta
Ohlsson, Nyamko Sabuni, Martin Andreasson, Nina
Lundström, Gunnar Andrén, Carl B Hamilton, Helena
Bargholtz, Cecilia Wikström, Erik Ullenhag, Mia
Franzén, Liselott Hagberg, Tobias Krantz, Karin
Granbom, Linnéa Darell, Heli Berg, Sverker Thorén,
Gunnar Nordmark, Ulf Nilsson, Torkild Strandberg,
Tina Acketoft, Allan Widman, Lennart Kollmats,
Erling Bager, Eva Flyborg, Marie Wahlgren, Christer
Nylander, Jan Ertsborn, Cecilia Nilsson, Axel Darvik,
Lars Tysklind, Marita Aronson, Anita Brodén, Anne-
Marie Ekström, Runar Patriksson, Christer Winbäck,
Johan Pehrson, Lennart Fremling, Hans Backman,
Yvonne Ångström, Anna Grönlund, Gabriel Roma-
nus, Kerstin Heinemann och Solveig Hellquist (alla
fp).
Anf.  4  GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Med anledning av yrkandet om
misstroendeförklaring mot statsministern vill jag för
den kristdemokratiska riksdagsgruppens räkning avge
en röstförklaring.
Konstitutionen kräver det inte, men det är vår
uppfattning att en regering som inte har stöd av en
majoritet av riksdagens ledamöter bör avgå efter ett
val. I ett sådant läge är det naturligt att talmannen får
möjlighet att pröva förutsättningarna för ett bredare
regeringsunderlag.
Väljarnas besked i samband med valet den 15
september innebär att inget parti har majoritet i kam-
maren. Långt därifrån. Enligt vår mening borde
statsministern i det läget visat respekt för de parla-
mentariska principerna och inlämnat sin och rege-
ringens avskedsansökan.
Den minnesgode kanske kan erinra sig att Krist-
demokraterna efter valet 1998 lade ned sina röster i
samband med den misstroendeförklaring som då var
aktuell. Skillnaden var då att Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet deklarerat att de avsåg
att presentera en gemensamt förhandlad budgetpropo-
sition. De tre partierna kunde dessutom uppvisa ett
dokument, ett slags avtal partierna emellan, där det
klargjordes att de tre som sammantaget förfogade
över en majoritet i riksdagen ämnade inleda ett lång-
siktigt politiskt samarbete. Att i det läget rösta för en
misstroendeförklaring hade, enligt vår mening, varit
att underkänna väljarnas val. Att å andra sidan rösta
för regeringen skulle ha uppfattats som att vi stödde
dess utstakade politik. Mot den bakgrunden valde vi
att lägga ned rösterna.
På samma sätt som 1998 saknas i dag ett majori-
tetsparti. Det pågår förhandlingar mellan Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet, men eventuella resul-
tat är i dag höljda i dunkel för riksdagen och dess
ledamöter. Förhandlingarna är inte slutförda. Det
finns någon form av uppgörelse, med för oss oklart
innehåll, mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Men det finns i dag ingen uppgörelse mellan de tre
partierna som presenterats för allmänheten eller för
riksdagen av den art som fanns 1998 vare sig när det
gäller formerna för samarbete eller dess tänkta inne-
håll.
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och
Vänstern omfattar enbart vissa punkter, och det har
klart och tydligt uttalats av Miljöpartiets företrädare
att överenskommelsen inte alls gäller den samlade
politiken.
Underlaget uppfyller inte de krav som vi anser bör
ställas för att vi ska rösta för nuvarande statsminister
eller ens lägga ned våra röster vid dagens omröstning.
I det här läget kommer alltså den kristdemokratiska
riksdagsgruppen att rösta för en misstroendeförkla-
ring. Vi anser att talmannen utifrån regeringsformens
bestämmelser bör få uppdraget att pröva förutsätt-
ningarna för en regeringsbildning som kan tolereras
av riksdagen.
I detta anförande instämde Ingvar Svensson, Inger
Davidson, Mats Odell, Stefan Attefall, Björn von der
Esch, Mikael Oscarsson, Yvonne Andersson, Maria
Larsson, Alf Svensson, Sven Brus, Olle Sandahl,
Cathrine Pålsson, Johnny Gylling, Kenneth Lantz,
Tuve Skånberg, Peter Althin, Lars Gustafsson, Anne-
lie Enochson, Per Landgren, Rosita Runegrund, Else-
Marie Lindgren, Ingemar Vänerlöv, Holger Gustafs-
son, Dan Kihlström, Torsten Lindström, Sven Gunnar
Persson, Ulrik Lindgren, Ragnwi Marcelind, Lars
Lindén, Gunilla Tjernberg, Erling Wälivaara och
Helena Höij (alla kd).
Anf.  5  LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Riksdagsordningen säger att när 35
ledamöter begär det så ska det hållas en förtroende-
omröstning om den sittande regeringen. Moderata
samlingspartiet har begärt en sådan omröstning, och i
dag ska den ske.
Herr talman! Att följa riksdagsordningen är na-
turligtvis i sin ordning. Men det är lite konstigt att
den här omröstningen ska behövas, för Sveriges väl-
jare gick till val efter en klargörande valdebatt där
alternativen var tydliga och valresultatet var lika
tydligt. Efter valet förbyttes en rödgrön reda till något
som nog kan beskrivas som en röra, där färger från
alla håll blandades.
Vi i Vänsterpartiet har velat fokusera på politikens
innehåll, men debatten har i stället kommit att fokuse-
ras på dess former - om vem som ska vara med vem
och på vilket sätt. Det är bra om vi kan lämna den
debatten bakom oss och koncentrera oss på politikens
innehåll.
Vi i Vänsterpartiet kommer att rösta nej till miss-
troendeförklaringen. Vi kommer därmed att rösta för
att Göran Persson sitter kvar som statsminister - inte
för att vi gillar allt han gör eller säger, men av respekt
för valresultatet och för att förverkliga de vallöften vi
har ställt ut och för att utveckla det samarbete vi har
med andra partier.
Vi kommer att fortsätta driva på för ett Sverige i
arbete med sund ekonomi och ekologisk balans - ett
Sverige som tar sitt internationella ansvar och värnar
folkrätten och freden. Vi kommer att fortsätta vårt
arbete för att minska klyftorna och öka rättvisan och
jämställdheten. Herr talman! Det är vårt arbete för att
bygga ett samhälle där vars och ens trygghet och
frihet är en förutsättning för allas fria utveckling.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann, Lars
Ohly, Kalle Larsson, Gudrun Schyman, Mats Einars-
son, Sermin Özürküt, Ingrid Burman, Britt-Marie
Danestig, Elina Linna, Alice Åström, Lennart Beijer,
Karin Svensson Smith, Tasso Stafilidis, Sten Lund-
ström, Sven-Erik Sjöstrand, Kjell-Erik Karlsson,
Johan Lönnroth, Berit Jóhannesson, Rossana Valeria
Dinamarca, Marie Engström, Karin Thorborg, Per
Rosengren, Peter Pedersen, Anders Wiklund, Owe
Hellberg, Gunilla Wahlén, Lennart Gustavsson, Siv
Holma och Camilla Sköld Jansson (alla v).
Anf.  6  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Den misstroendeförklaring som Mo-
derata samlingspartiet har begärt och som riksdagen
nu ska ta ställning till motiveras av den parlamenta-
riska situationen efter valet - inte med någon sakfrå-
ga.
Centerpartiet anser att regeringsformen bör vara
så utformad att regeringen automatiskt avgår efter ett
val för att klarlägga den parlamentariska situationen.
En motion med förslag om ändring i grundlagen med
den innebörden har avlämnats till riksdagen från
Centerpartiet. Den begärda misstroendeförklaringen
ska emellertid behandlas enligt den nu gällande
grundlagen.
Enligt den nuvarande lydelsen i grundlagen före-
ligger inget formellt hinder för att en regering sitter
kvar efter ett val oavsett valresultatet.
Valresultatet ger inte stöd för att den nuvarande
socialdemokratiska regeringen har en majoritet bak-
om sig i riksdagen. De tidigare samverkande partier-
nas agerande efter valet har gjort den parlamentariska
situationen än otydligare.
Det saknas fortfarande en skriftlig överenskom-
melse som visar att regeringen har en majoritet av
riksdagens ledamöter bakom sig. Dessutom har ett av
de tilltänkta samverkande partierna deklarerat för
medierna att de eventuellt avser att avstå i omröst-
ningen om misstroendeförklaringen. I en sådan situa-
tion hade den riktiga handlingsvägen varit att rege-
ringen avgått för att ge utrymme för fortsatta sonde-
ringar kring möjligheten att forma en regering med ett
tydligt stöd i riksdagen. För att närmare klargöra hur
underlaget för regeringen ser ut kommer Centerparti-
ets riksdagsledamöter att i den kommande voteringen
stödja yrkandet om misstroendeförklaring.
I detta anförande instämde Kerstin Lundgren,
Rigmor Stenmark, Roger Karlsson, Lena Ek, Eskil
Erlandsson, Margareta Andersson, Lars-Ivar Ericson,
Johan Linander, Jan Andersson, Claes Västerteg,
Annika Qarlsson, Åsa Torstensson, Viviann Gerdin,
Jörgen Johansson, Sofia Jonsson, Birgitta Carlsson,
Sven Bergström, Birgitta Sellén, Håkan Larsson,
Kenneth Johansson och Maud Olofsson (alla c).
Anf.  7  PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Ledamöter! Vi har haft val i Sverige.
Det har lett till att vi har fått en delvis ny parlamenta-
risk situation, men i mångt och mycket har det blivit
ungefär vid det gamla i alla fall.
I världen i övrigt, och särskilt i västvärldens de-
mokratiska länder, har man ett system där olika parti-
er normalt går samman efter ett val och bildar någon
form av koalitionsregering om inte något parti fått
egen majoritet i parlamentet.
I Sverige har vi en annan tradition. I Sverige har
vi under en lång tid varit vana vid minoritetsregering-
ar, och då i synnerhet socialdemokratiska minoritets-
regeringar. Vi i Miljöpartiet tycker att det finns ett
demokratiskt problem i detta. En majoritet bör forma
den nya regeringen. Det är vår grundsyn. Vi tycker att
det leder till att det blir lättare för väljarna att utkräva
ansvar efter val.
Vi har därför efter allra bästa förmåga arbetat för
att det ska kunna bildas en majoritetsregering efter
detta val. Vi anser att det naturliga vore att Miljöpar-
tiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna formade
den här majoritetsregeringen. Det har emellertid
blockerats väldigt starkt. Den kultur och den tradition
vi har i Sverige har gjort att det inte varit möjligt att
få till stånd en sådan förändring.
I det läget har vi också varit beredda att medverka
till ett andrahandsalternativ för att se om man kan
hitta en annan lösning. Det har emellertid också fallit
redan tidigare, innan det kommit så långt som att
diskutera och rösta om en eventuell misstroendeför-
klaring.
I det läget har vi inlett förhandlingar och diskus-
sioner med den sittande socialdemokratiska regering-
en för att utröna om det finns en möjlighet att få till
stånd ett politiskt program som vi kan stå bakom och
som innebär att Sverige tar ordentliga steg mot ett
grönare Sverige och ett mer ekologiskt uthålligt sam-
hälle med lite mer av solidaritet och omtanke och
med framtiden och barnen i högsätet.
Jag tycker att vi har kommit hyggligt fram på den
vägen. I dag har vi en överenskommelse med Social-
demokraterna som innebär att vi kan stå bakom en
grund för hela den ekonomiska politiken, budgeten de
närmaste åren och ett stort antal sakfrågor som kan
ligga till grund för en gemensam politik. Vi har också
en överenskommelse om ett samarbete som innebär
att Miljöpartiet kommer att kunna bedriva en opposi-
tionspolitik inom en rad områden, men vi kommer
också att kunna ta ett grundläggande ansvar för att
Sverige styrs på ett hyfsat sätt.
Det här innebär att vi i dag inte ser det som rimligt
att delta i en misstroendeomröstning. Alternativen är
redan uttömda. Vi har en överenskommelse med
regeringen. Vi har lyft fram en idé om att förändra det
svenska politiska systemet och modernisera detta, och
vi tror att det kommer att bli så också, men det tar en
tid. Vi inser att det krävs en förändring både i våra
huvuden och ute i samhället i stort. Vi har startat en
debatt som jag är säker på kommer att leda till en
förändring, men den gör det inte i dag, i alla fall inte
på ett avgörande sätt.
I det läget är vi beredda att avstå i den här om-
röstningen. Vi får inte fram det bästa vi hade velat,
men vi får en politik för Sverige som vi kan stå bak-
om och som tar stora, rejäla kliv framåt. Vi kommer
därför att avstå i omröstningen.
I detta anförande instämde Mikaela Valtersson,
Yvonne Ruwaida, Gustav Fridolin, Lars Ångström,
Maria Wetterstrand, Helena Hillar Rosenqvist, Ulf
Holm, Claes Roxbergh, Barbro Feltzing, Mona Jöns-
son, Leif Björnlod, Mikael Johansson, Lotta N Hed-
ström, Ingegerd Saarinen, Åsa Domeij och Kerstin-
Maria Stalin (alla mp).
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Ärendet om misstroendeförklaring mot statsminister
Göran Persson skulle nu avgöras.
För bifall till yrkande om misstroendeförklaring ford-
rades enligt regeringsformen 12 kap. 4 § att mer än
hälften av riksdagens ledamöter förenade sig därom.
Beslut som fordrade anslutning från särskilt flertal
enligt föreskrift i riksdagsordningen 5 kap. 3 § skulle
alltid fattas genom omröstning.
Votering:
158 för bifall
174 för avslag
17 avstod
Talmannen konstaterade att mindre än hälften av
riksdagens ledamöter hade röstat ja och kammaren
hade således avslagit yrkandet om misstroendeförkla-
ring mot statsminister Göran Persson.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall:     55 m, 48 fp, 33 kd, 22 c
För avslag:     144 s, 30 v
Avstod: 17 mp
2 §  Kammaren åtskildes kl. 9.50.
Förhandlingarna leddes av talmannen.