Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:77


Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars Kl. 9.00 - 18.02
19.00 - 20.56
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
Protokoll
2001/02:77
-------------------------------------------------------------
1 §  Ledighet, m.m.
Talmannen meddelade att Thomas Julin (mp) an-
sökt om fortsatt sjukledighet under tiden den
16 mars-15 april.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Lotta N Hedström (mp)
skulle fortsätta att tjänstgöra som ersättare för Tho-
mas Julin.
2 §  Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motioner
2001/02:Fi17 och Fi18 till finansutskottet
3 §  Förnyad bordläggning
Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU13
Näringsutskottets betänkanden 2001/02:NU10 och
NU11
Utrikesutskottets betänkanden 2001/02:UU6 och
UU7
Justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU10
Lagutskottets betänkanden 2001/02:LU12, LU14 och
LU15
4 §  Allmännyttiga bostadsföretag, m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU4
Allmännyttiga bostadsföretag, m.m. (prop.
2001/02:58).
Anf.  1  CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Det är inte så länge sedan vi diskute-
rade de här frågorna. Närmare bestämt var det i går
kväll klockan halv 10 som vi kom in på de frågor som
dagens ärende behandlar. Det var efter att journalis-
terna sedan länge gått hem, ätit middag och lagt sig
att sova och i övrigt haft det trevligt. Man kan ändå
hoppas att den dramatik som det här ärendet bjuder
på ska kunna väcka ett visst intresse. Det saknas
minnsann inte dramatik.
I det här ärendet har vi bl.a. anledning att förmoda
att en majoritet av riksdagens ledamöter med grumli-
ga motiv i bakgrunden ska komma att vällustigt tafsa
på grundlagen. Det går också lätt att föreställa sig hur
det vattnas i munnen på en del partistrateger inför
tanken på att få våldföra sig på den kommunala själv-
styrelsen. Föreställningen är mycket osmaklig, men
den lämpar sig som sagt för en snaskig tidningsarti-
kel.
En något mindre klandervärd del av propositionen
är kanske att regeringen föreslår att ett större admi-
nistrativt system ska införas för klassificering av
bostadsföretag som allmännyttiga och icke allmän-
nyttiga. Den är mindre klandervärd, men det finns
anledning att klandra en sådan här onödig administ-
rativ omgång i alla fall.
De två skilda företagstyperna har inte givits någon
rättsverkan i den proposition som nu föreligger. Vad
ska man då ha skillnaderna till? Det hade väl varit
enklare och lättare att förstå om regeringen helt enkelt
hade föreslagit att kommunerna inte får försälja sina
bostäder eller bostadsföretag - punkt slut. Det är ju
det som tycks vara det avgörande motivet för den här
propositionen. Men så enkelt får det inte bli.
Motivet för den förvillande omgången anges inte.
Vi kan bara gissa och försöka analysera. Vad menar
egentligen regeringen med det som sägs i propositio-
nen, dvs. att "behovet av allmännyttiga bostadsföre-
tag och särskilt kommunala bostadsföretag är således
också i fortsättningen av grundläggande betydelse i
den svenska bostadspolitiken"?
Dessvärre är det ganska mörka och tveksamma
motiv som uppenbarar sig vid försök till analys. Men
de är inte på något sätt oförenliga med regeringens
ambitioner - tyvärr, skulle jag vilja säga. Maktambi-
tionerna för det bärande regeringspartiet är alltför
tydliga i det här fallet.
Men, fru talman, jag är en positiv och vänlig
människa. Jag har i bästa avsikt försökt leta efter
godtagbara skäl för att det skulle kunna vara motive-
rat att så till den grad värna om de kommunala före-
tagen att grundlagen och den kommunala självstyrel-
sen måste trampas på.
Det sägs i propositionens inledning att de kom-
munala bostadsföretagen behövs för att klara bostads-
försörjningen. Motivet är sympatiskt. Vi vill väl alla
att bostadsförsörjningen ska klaras. Men kommunala
bostadsföretag har knappast visat sig vara en garanti
för att bostadsförsörjningen klaras.
Den situation vi hade i Stockholm, exempelvis,
under den socialdemokratiska majoritetsperioden
ledde till att det stora kommunala bostadsföretaget i
stället blev förutsättningen för att bostadsförsörjning-
en skulle avstanna och alla bostadsföretag skrämmas
bort från att bygga bostäder. Vi känner alla till hur de
politiska besluten i det kommunala bostadsföretagets
styrelse ledde till förlamning i bostadsbyggandet.
Inte heller bostadsförsörjningen i glesbygden har
klarats när de 42 500 tomma lägenheterna förväntas
kosta uppåt 30 miljarder på grund av långsiktiga
felsatsningar. Vem har gjort dem? Jo, det är de kom-
munala bostadsföretagen.
Det stämmer inte alls med motivet att man genom
kommunala bostäder skulle få en effektivare bo-
stadsmarknad. På vilket sätt är bostadsbristen i våra
storstäder och överskottet av bostäder i glesbygden
ett argument för att bostadsmarknaden blir effektivare
på grund av de kommunala bostadsföretagens exis-
tens? Vem har byggt de överflödiga bostäderna? Har
de kommunala bostadsföretagen, oavsett politisk
ledning, eliminerat bostadsbristen? Nej, det har de
inte alls.
Det sägs att de kommunala bostadsföretagen ga-
ranterar att det byggs så billigt som möjligt. Men
Hyresgästföreningen har med hjälp av SCB-data visat
att det faktiskt kostar mellan 34 och 49 % mer att
bygga bostäder i de kommunala bostadsföretagens
regi. Det kostar exempelvis i Stockholm ca 13 000 kr
per kvadratmeter att bygga bostäder i privata företags
regi, medan det kostar ca 19 000 att bygga i de kom-
munala bostadsföretagens regi, vilket har föranlett
Hyresgästföreningen att uttala att det kan finnas både
ineffektivitet och otillbörligt samarbete bakom siff-
rorna.
Det sägs, som sagt, att det kommunala bostadsfö-
retagen garanterar att det byggs så billigt som möjligt,
men det visar dessa siffror att det inte gör.
Man kan fråga sig om de kommunala bostadsfö-
retagen har varit en förutsättning för ett kvalitetsmäs-
sigt bra byggande. Ibland har man byggt bra; det ska
inte förnekas. Men miljonprogrammets misslyckande
stod huvudsakligen de kommunala bostadsföretagen
för.
Vem påstår då att de kommunala bostadsföretagen
är så bra? Är de verkligen så nödvändiga? Det är
viktiga frågor, för svaren kan visa för vilka de kom-
munala företagen är viktiga. Det kan ge en antydan
om vad som egentligen är motivet för att ställa sig
över både grundlag och ekonomi för att bevara de
kommunala företagen intakta och förbjuda kommu-
nerna att sälja sina fastigheter.
Det är inte så svårt att avgöra vilka de främsta för-
svararna är. Kammarens ledamöter vet mycket väl
hur den bilden ser ut. Är dessa grupper de som har
nytta av de kommunala bostadsföretagen? De brukar
ju inte så ofta bo i de kommunala bostadsföretagens
vanliga lägenheter. Hur anser sig dessa grupper ha
nytta av de kommunala bostadsföretagen?
Kammarens ledamöter har förmodligen även den
bilden mycket klar för sig. Det är väl så att ett ömse-
sidigt beroende har etablerats - ett beroende för vilket
de kommunala bostadsföretagen är en nödvändig
förutsättning.
När ett kommunalt bostadsföretag inte längre går
att motivera med bostadsargument hotas denna ömse-
sidiga nytta. Då kommer kraven på att de kommunala
bostadsföretagen till varje pris måste överleva, även
om det leder till att grundlagen blir överkörd och den
kommunala självstyrelsen i stora stycken offras.
Egennyttan ljuger nämligen inte, har mina socialistis-
ka vänner lärt mig. Så tycks det vara även i det här
fallet.
Vad betyder hyresgästernas önskemål om att få
överta sitt hyreshus och bilda bostadsrätt när det gäl-
ler att bevara basen för den socialdemokratiska makt-
strukturen? Snabbt blir det största synd att Stock-
holms stad säljer 10 000 lägenheter till de boende i
dessa lägenheter, trots att socialdemokraterna i
Stockholm sålde 9 000 lägenheter till vanliga privata
storfastighetsägare under förra mandatperioden. Den
socialdemokratiska majoriteten i Svenska Bostäders
styrelse sålde snart sagt varje hyresrätt i Salems
kommun i det svepet.
Är det verkligen viktigt att man inte säljer till de
boende? Hur blir det nästa gång Socialdemokraterna
till äventyrs får leda en majoritet i de stora kommu-
nerna? Vilka moraliska direktiv gäller då? Av den
föreslagna lagtexten i förslaget till lagstiftning kan
inte med säkerhet detta utläsas, vilket remissorgan av
olika juridisk dignitet har konstaterat. Detta framgår
också av propositionen.
Den socialdemokratiska hållningen i denna fråga
saknar moral. Det enda viktiga är uppenbarligen att
kunna bevara ett av de viktigaste underlagen för
makten. Det är det verkliga underliggande mörka och
oacceptabla motivet.
Förslaget till permanent stopplag är både uselt till
sitt syfte och uselt till sin tekniska utformning.
Fru talman! Jag ställer mig bakom de moderata
yrkandena i detta ärende men vill bara yrka bifall till
den första av våra reservationer.
Anf.  2  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! När jag växte upp sjöng vi i skolan
"Världen är så stor så stor, Lasse Lasse liten". Kanske
kan det vara symbolen för de allmännyttiga bostäder-
na, som stod för en social service, bostäder där alla
kunde bo, också de mindre bemedlade. Nu har Lasse
blivit stor och världen blivit liten. Allmännyttan hål-
ler nu på att utvecklas till en stat i staten. Detta är
sista minuten att vädja till riksdagen att inte fatta ett
beslut om särskild lagstiftning för kommunala bolag.
Ytterligare ett statligt ingrepp i den kommunala själv-
styrelsen är på gång.
När den i dag bristfälliga konkurrenssituationen
ytterligare försämras snurrar den onda cirkeln runt
och den enskildes val av bostad hämmas ytterligare.
Förslaget om en lag för allmännyttiga bostadsföretag
är ett slag i luften. Det kommer inte att leda till nya
bostäder. Det handlar om klåfingrighet och brist på
respekt för den kommunala självstyrelsen.
De kommunala bolagen är viktiga för den enskil-
des valfrihet när det gäller boende. Tillgången till bra
och förhållandevis billiga hyresrätter är nödvändig för
varje kommuns bostadsförsörjning. Många kommu-
nala bolag tar dessutom ett aktivt ansvar för trygghe-
ten i området och för hyresgästernas sociala välbefin-
nande.
Det kommer också i framtiden att finnas behov av
ett allmännyttigt bestånd i våra kommuner, men det
ska alltid vara kommunen själv som avgör hur myck-
et eller hur lite av bostadsbeståndet som ska vara i det
allmännas ägo. Kommunala bostadsbolag får heller
inte ges förutsättningar att dominera på ett sådant sätt
att mindre fastighetsägare blir undanträngda. Kom-
munernas ansvar för bostadsförsörjningen innebär
inte att kommunen själv behöver äga och förvalta ett
bostadsföretag för att t.ex. tillgodose sociala behov.
Vi kristdemokrater vill dock starkt betona kommu-
nernas ansvar för att tillgodose möjligheten till bostad
för alla. Bostaden måste ses som en social rättighet.
Betänkandet om allmännyttiga bostadsföretag in-
nehåller en ny lag för allmännyttiga bostadsföretag.
Detta säger Kristdemokraterna nej till. Lagen behövs
inte. För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till vår gemensamma borgerliga reservation, nr
1 under punkt 1. Ställningstaganden om de kommu-
nalt ägda bostadsföretagen måste göras i kommuner-
na, mot bakgrund av förhållanden i det enskilda fallet
och på det sätt den demokratiskt valda kommunmajo-
riteten, liksom majoriteten i företagets styrelse, finner
lämpligt. Det är på den lokala nivån man bäst känner
behoven och förutsättningarna.
Fru talman! Vi hade i går en intressant debatt om
bostäder i Falköpings kommun. Det är en kommun
med bostadsöverskott. Denna kommun har ingen
nytta av vad vi beslutar här och nu. Lagen bakbinder
de kommuner som har bostadsöverskott. Det finns i
dag ca 30 000 vakanser i Sverige och 200 kommuner
i balans eller inne i en befolkningsminskning. Jag
anser att kommunalt förtroendevalda måste erkännas
som myndiga av riksdagen. Andra stödformer måste
till så att kommunerna själva kan planera långsiktigt.
Här vore det mycket bättre att ta bort fastighetsskat-
ten eller överväga en sänkning av förvaltningsmom-
sen. Skatt på tomma lägenheter bör inte alls före-
komma.
Lagrådet har påpekat att det är otillfredsställande
att tillskapa ett administrativt system för att godkänna
företag när detta inte leder till några egentliga rätts-
verkningar. Kriteriet för vägran av tillstånd som an-
ges i lagförslaget är otydligt. Det kommer att bli
mycket av subjektiva bedömningar.
Fru talman! Det enda vägskäl statsrådet Lars-Erik
Lövdén tycks stanna upp vid är vänstersvängen att
införa särskilda likvidationsregler för de allmännytti-
ga bostadsföretagen. Förslaget var helt oacceptabelt
eftersom det skulle innebära en negativ särbehandling
av alla privata fastighetsföretag. Ekonomiskt sunda
företag skulle tvingas i konkurs helt i onödan. Det är
inte sådana förslag som behövs för att hyresmarkna-
den ska fungera bättre. Nya bestämmelser måste
självfallet behandla privata och kommunägda företag
lika.
Betänkandet innehåller en ändring i hyreslagen.
Denna säger vi nej till. Det är som att leka med elden,
att stifta lagar som man inte vet hur många andra
fastigheter de bränner ned, fastigheter som inte kan
överleva genom att påverkan på hyressättningen
försnävas. Effekterna är inte analyserade. De i lag
allmännyttiga bostadsföretag som kommunerna inte
har bestämmande inflytande över kommer att förlora
sin hyresledande roll. Kommunerna blir ensam be-
slutsmakt om hyrorna. Utrymmet för subjektiv hyres-
sättning är för stort. Hyrorna måste sättas enligt nor-
men. Det är enligt vår mening viktigt att bruksvär-
desprincipen tolkas på det sätt den var avsedd att
tolkas.
Hyresnormeringens förenlighet med EG-rätten är
inte klarlagd. Det kan inte vara förenligt med EG-
rätten att endast kommunala bostadsföretag ska vara
hyresnormerande enligt hyreslagens bruksvärdesregel
§ 55. Om ett kommunalt bolag erhåller någon form av
subventioner och dessutom är hyresnormerande
snedvrids konkurrensen. Vad kommer statsrådet Löv-
dén att säga till de kommuner som direkt eller indi-
rekt ger stöd till det egna företaget och därmed sned-
vrider konkurrensen?
En korrekt prissättning är en nödvändig förutsätt-
ning för att man ska kunna använda ett allmännyttigt
bostadsföretags lägenheter i en jämförelseprövning.
För att undvika konkurrenssnedvridning måste kom-
munen i sina ägardirektiv göra klart att det kommu-
nägda bolaget måste drivas affärsmässigt så att kon-
kurrensen inte snedvrids. Varför har Lars-Erik Löv-
dén inte utrett överensstämmelsen med EG-rätten?
Det mest stolliga i dagens beslut är att länsstyrel-
sen ska ge godkännande om aktier eller andelar i ett
bostadsföretag har en sådan omfattning att kommu-
nens eller ett kommunalt företags bestämmande in-
flytande över bostadsföretaget upphör eller vid över-
låtelse av hela eller delar av ett kommunalt företags
bestånd av bostadslägenheter. Vi riskerar att få sub-
jektiva bedömningar.
Fru talman! Det stora felet är att det saknas inci-
tament att producera nya hyresrätter. Skatterna är
alldeles för höga. Konkurrensen är obefintlig. De
mindre byggherrarna kommer inte fram. Planeringen
har lämnat mycket att önska.
Jag har i januari 2001 tagit upp denna fråga med
konkurrensminister Ulrica Messing. Vi kristdemo-
krater anser att Byggkostnadsforum inte skulle ha
placerats inom Boverket utan hos Konkurrensverket.
Vad som nu hänt är att en byggkommission tillsatts
som inte ska redovisa något förslag förrän efter valet,
den 15 oktober.
Det svar jag fick från Ulrica Messing den 28 feb-
ruari är att en utredning ska tillsättas före sommaren
med uppgift att se över plan- och bygglagen. Den
förväntar vi oss en del av. Det är verkligen på tiden.
Men den kommer först efter revisorernas kritiska
skrivelse, beställd av bostadsutskottet, och riksdags-
debatten efter den. Vill inte Lars-Erik Lövdén ta
denna debatt i valrörelsen?
Betänkandet handlar också om kommunernas bo-
stadsförsörjningsansvar. Vi kristdemokrater motsatte
oss inrättandet av lagen om kommunernas bostadsför-
sörjningsansvar, som trädde i kraft den 1 januari
2001. Vi tycker fortfarande att detta regelverk är en
onödig inskränkning av den kommunala självstyrel-
sen. Stödet ska riktas till den enskilde. Socialtjänstla-
gen ska garantera bostaden som en rättighet åt den
enskilde.
Bostaden och uppväxtmiljön är ett av de fyra
hjulen på vagnen med vård, skola och omsorg som
blivit en följetong i svensk valpropaganda. Ändå kan
man räkna den text och den debatt som gäller för
bostadspolitiken i promille av debatten om man bort-
ser från Stockholm. I ett särskilt yttrande till Allbo-
kommitténs utredning tog jag upp att det är lämpligt
att kommunerna i översiktsplaneringen också be-
handlar boendeplanering.
Fru talman! Det förslag vi i dag beslutar om är en
panikåtgärd från regeringens sida, som nu ett antal
gånger lovat att upphäva stopplagstiftningen. Trots
det upphävs den inte. Genom andra meningen i 3
punkten av övergångsbestämmelserna används be-
stämmelser om aktieägartillskott och utdelning t.o.m.
den 30 juni 2003. En stopplag som sägs upphöra
upphör alltså inte. Givetvis ska en stopplag upphävas
till alla delar. Eller hur, Lars-Erik Lövdén?
Kristdemokraterna anser också att det är fel att en
myndighet ska köpa och sälja fastigheter. Allmän-
nyttans kostnader för tomma lägenheter anges till 29
miljarder fram till år 2010. Vi ifrågasätter att det
statliga bolaget Vasallen AB i stor utsträckning för-
värvar kommunala bostadshus med syftet att utveckla
eller avveckla. Vasallen kan agera på bostadsmarkna-
den med dumpade priser. Kommunerna förlorar kon-
trollen över de lokala bostadsmarknaderna. Konkur-
renssituationen för privata värdar försämras.
Vi ifrågasätter rimligheten i att det kommunala fö-
retaget får statligt riskkapital. Om staten ska ha en del
lägenheter och kommunerna en del känns det som att
vi är tillbaka till Fattigsverige och Frödings Äkten-
skapsfrågan.
Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta t!
Jag får väl författa nästa vers.
Jo, Maja du, Maja du, så ska vi ha t
Länsstyrelsen ska tala om vem som ska ha t
Blir vi ej överens, så får Boverket ta t!
Erk du!
Maja du!
Så vill regeringen ha t!
Anf.  3  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar
föreslås en ny lag för allmännyttiga bostadsföretag.
Centerpartiet sade redan i den utredning som föregått
ställningstagandet nej till en ny lag och nej till att
favorisera en speciell boendeform i Sverige. Vi yrkar
avslag på det även i dag. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 1.
Var och hur vi vill bo beror på våra olika önske-
mål och behov. De skiftar avsevärt människor emel-
lan. De skiftar också över levnadscykeln. Därför är
Centerpartiets mål att skapa tillgång till en mångfald
av boendealternativ och även att göra det möjligt att
välja bostadsort.
Rätten till en god bostad till rimliga kostnader ga-
ranterar livskvalitet. Det är en del i välfärden. Därför
måste det skapas rimliga boendekostnader och krav
på ett hållbart ekologiskt tänkande i byggprocessen.
Bostadspolitik och samhällsplanering bottnar di-
rekt i de sociala aspekterna i människors vardag. Det
handlar om möjligheten att finna en bostad då man
t.ex. är ung och ska flytta hemifrån eller studera på en
annan ort, upplevelsen ibland av segregation och
utanförskap, känslan av trygghet i andra fall men
dessvärre också av otrygghet i bostadsområdet.
Bostadspolitik handlar inte bara om kronor och
ören utan även om att utveckla den typ av samhälle
som vi vill ha. Ett samhälle med neutralitet mellan
olika boendeformer, mångfald i upplåtelseformerna,
och möjligheten att få ett arbete på den plats där man
önskar bo.
Fru talman, ärade bostadsutskottskolleger och bo-
stadsministern! Vi i bostadsutskottet borde samla oss
kring en helhetssyn för människors boende i hela
Sverige i stället för att som i detta betänkande ensi-
digt ta fram en boendeform och favorisera den. Det
gagnar inte invånarna i vårt land.
I regeringsformen har vi redan en rättighetslag-
stiftning. "Det ska särskilt åligga det allmänna att
trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt
att verka för social omsorg och trygghet och för en
god levnadsmiljö." Lagen finns där. Det gäller mer att
se till att den efterlevs i stället för att forma en ny
speciallag för allmännyttiga bostadsbolag.
Kommunerna har ett tydligt ansvar för bostadsför-
sörjningen. Låt dem ta det ansvaret fullt ut. Varför
litar inte Socialdemokraterna på kommunalpolitikerna
i den frågan?
Centerpartiet inser, som alla ni andra i denna
kammare, att det i dag råder obalans mellan upplåtel-
seformerna. Det handlar om att äga eller hyra sin
bostad, att bo i villa eller lägenhet.
Fru talman! Det finns för få hyresrätter i de ex-
pansiva områdena i Sverige medan det på andra håll
finns outnyttjade bostäder. Det råder man inte bot på
med en ny lagstiftning som leder till att den s.k. all-
männyttan får en särställning.
Centerpartiet anser att det är väldigt viktigt att
allmännyttiga bostadsföretag får möjlighet till samma
villkor som andra upplåtelseformer. Centerpartiet
anser att det ska råda lika villkor. Det ska finnas ett
neutralitetstänkande från statens sida till de olika
boendeformerna.
Staten har sin del i boendepolitiken. Med denna
särskilda lag som Socialdemokraterna nu driver ige-
nom riskerar man att krama ihjäl sin skyddsling. Det
är ett farligt grepp, bostadsministern, om man vill
värna något.
Centerpartiet anser att allmännyttiga bostadsbolag
är en tillgång i mångfalden av boendeformer. De
fyller en viktig funktion. De erbjuder en boendeform
som garanterar att det finns hyreslägenheter till rimli-
ga kostnader för den som inte vill eller inte har råd att
äga sin bostad.
Men allmännyttans normerande funktion när man
fastställer hyran - det som kallas bruksvärdessystem-
et - passar inte in på dagens bostadsmarknad. Inga
bostäder byggs om hyresnormerna tvingar fastighets-
ägaren att ta ut en hyra som inte täcker byggkostna-
derna. Centerpartiet efterlyser därför en förändring
mot större flexibilitet i det nuvarande bruksvärdssys-
temet. Låt även de privata bostadsföretagen bli en
fullvärdig part i hyresförhandlingarna. Tillsammans
med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen
handlar det om att reformera bruksvärdessystemet,
inte om att införa marknadshyror.
Fru talman! Ett av Centerpartiets centrala budskap
är att den kommunala självstyrelsen ska stärkas i
förhållande till staten. Demokrati betyder för Center-
partiet närhet till beslut, inte avstånd.
Nu föreslår Socialdemokraterna att om kommu-
nen önskar överlåta sitt bostadsbolag på ett sådant sätt
så att kommunens bestämmande och inflytande över
bolaget upphör måste det godkännas av regeringens
förlängda arm länsstyrelsen. Kommunpolitikerna får
alltså en förmyndare och måste ha tillståndsplikt av
länsstyrelserna.
Regeringens förslag om en ny lag för allmännyt-
tan är återigen ett tydligt exempel på hur beslutsfat-
tandet ska inskränkas och beslut ska fattas långt ifrån
kommunmedborgarna. Det är inte underligt att stats-
ministern får namnet Rikskommunalråd.
Förslaget att regeringen via länsstyrelsen ska ha
insyn i och kontroll över kommunpolitikernas
lagstadgade rätt att fatta beslut på sina invånares
vägnar avstyrks från vår sida. Det är mycket illavars-
lande beslut i ett demokratiskt modernt land, som
Centerpartiet önskar att Sverige även ska få vara i
fortsättningen.
Man låter med detta förslag förstå att i hela landet,
i alla kommuner, ska den vänsterstyrda politiken vara
rådande. Detta är trots att, fru talman, man borde ha
kunskap om att bostadssituationen i vårt land är helt
olika. Det handlar inte bara om bostadspolitik i
Stockholm, som några tycks tro.
Bostadsmarknaden i vårt land är inte betjänt av
centrala direktiv. Nej, det behövs i stället möjligheter
till skräddarsydda lösningar som passar väl i varje
enskild kommun.
Fru talman! Samtidigt som regeringen vill hindra
kommunerna att själva genomföra de förändringar för
bostadsbolagen som de anser vara nödvändiga, före-
slås att en ny myndighet ska inrättas med uppgift att
ge fortsatt statligt stöd till omstrukturering av kom-
munala bostadsbolag. Vari ligger rimligheten att
Socialdemokraterna först hindrar kommunerna att
genomföra något för att i nästa ögonblick med hjälp
av statliga medel hjälpa dem ur den ekonomiska kni-
pa man själv har försatt dem i? Det är väl ändå en
politisk kullerbytta?
Centerpartiet yrkar avslag på även detta förslag.
Sist, fru talman, finns det glädjande nog förslag
som vi i Centerpartiet kan yrka bifall till, nämligen
det förslag som har bäring på den kooperativa hyres-
rätten, som nu blir en permanent boendeform. En
begäran från Centerpartiet kommer därmed att bifal-
las. Tack för det.
Anf.  4  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! Folkpartiet står bakom alla reserva-
tioner i betänkandet utom två, dvs. nr 4 och nr 10.
Men jag yrkar inte bifall till alla utan enbart till reser-
vation 9. Jag ska inte heller gå in på alla reservationer
eftersom de tidigare talarna har behandlat dem på ett
utmärkt sätt.
Många av reservationerna är gemensamma för
samtliga fyra borgerliga partier, vilket visar att vi har
en bra och gemensam politik på området. Vi delar
uppfattningen att många av de förslag som regeringen
har fört fram är orimliga. Den särskilda lagen om
allmännyttiga bostadsföretag kan, enligt vår mening,
inte på något sätt förbättra den brist på bostäder som i
dag råder i storstadsregionerna och framför allt i
Stockholm. Vi tycker att det är klåfingrigt av rege-
ringen och ett ingrepp i den kommunala självstyrel-
sen - som redan har framförts - att införa tillstånds-
plikt för försäljning av allmännyttiga bostadsföretag.
Därför yrkar vi avslag på hela propositionen. Vi vet
också att det förmodligen, tyvärr, inte kommer att bli
något bifall, och därför har vi en del andra reservatio-
ner också.
I reservation 5 framhåller vi att allmännyttans
dominerande roll på bostadsmarknaden måste brytas.
Vi vill i stället ha flera alternativ, ökad konkurrens,
för att hyresmarknaden ska fungera bättre. Vi anser
vidare att kommuner inte ska ägna sig åt att bedriva
affärsverksamhet, varken i form av bostadsbolag eller
i andra bolag. Invånarnas skattepengar måste i första
hand användas till skola, vård och omsorg. Det är
minsann svårt att i dag få dem att räcka till det. Där-
för tycker vi inte att pengarna ska riskeras i olika
bolagsengagemang. I stället för att stoppa överföring
av bostäder till de boende vill vi se över hur man kan
öka en sådan överföring.
Ett regeringsförslag som Folkpartiet har vänt sig
mot mycket kraftfullt och tidigt är förslaget att avsätta
3 miljarder kronor för stöd till kommunala bostadsfö-
retag i kris. Vi debatterade denna fråga i kammaren
redan i december när regeringens tillväxtproposition
behandlades. Jag och mitt parti har tagit mycket be-
stämt avstånd från det förslaget. Kommunala bostads-
företag som har gjort allt för att sköta sin verksamhet
får givetvis inget stöd och behöver inget, medan de
som har fört en låtgåpolitik, som byggt alldeles för
stora bostadsbestånd utan ordentlig analys av behovet
och sedan inte vidtagit motåtgärder i tid, får miljon-
belopp. För mig förefaller detta oerhört osunt.
I Lycksele, där jag bor, har vårt kommunala bolag
en mycket duktig vd, och där finns kloka politiker
som i tid har gjort omstruktureringar, t.ex. genom att
bygga om till äldreboende och sälja fritidsbostäder till
norrmän som gärna kommer över till vårt län både
sommar och vinter. I en mängd andra kommuner har
man inte vidtagit några åtgärder alls, i varje fall inte i
tid.
Jag är medveten om att det ibland kan ha varit
svårt att förutse de stora utflyttningar som har skett
och sker. Men det är också många bolag som har
byggt långt in på 90-talet trots fastighetskrisen. Ska vi
nu verkligen ge stöd till dessa, och hur slår det i så
fall mot privatägda fastigheter? Regeringen föreslår
bl.a. att det statliga bolaget Vasallen ska förvärva
bostadshus i syfte att utveckla eller avveckla bostä-
derna. Det kan bl.a. ske genom att bostäder byggs om
till lokaler för olika ändamål. Men de privata fastig-
hetsägarna i dessa kommuner får inte ett öre till stöd,
och de får en orimlig konkurrens från det allmänägda.
Det är orättvist och osunt, och jag yrkar därför be-
stämt avslag på de föreslagna åtgärderna och därmed
bifall till reservation nr 9.
Anf.  5  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Till skillnad mot de talare som har va-
rit före mig stöder Miljöpartiet merparten av de för-
slag som finns i detta betänkande. Miljöpartiet vill
bibehålla en mångfald av boendeformer, och just nu
är det hyresrätten som hotas i vissa kommuner. Det
finns ett överskott av bostäder i många kommuner,
och det finns ett underskott av bostäder i alltfler
kommuner - storstadskommuner och högskoleorter.
Vi har fått dessa frågor belysta på flera sätt, bl.a.
vid en hearing i bostadsutskottet tillsammans med
företrädare från kommuner och bostadsföretag. Där
var bl.a. en man som redogjorde för oss vad EG-
rätten hade för betydelse i sammanhanget. Då fick vi
klart för oss att det är varken vi i Sveriges riksdag,
politikerna i kommunerna eller ens kommuninvånar-
na, som jag tycker ska ha ett starkt inflytande, som
har någonting att säga till om. Jag återkommer till
det. Det är EG-rätten som bestämmer vilken hyresni-
vå vi ska ha i landet. Det sätt att hålla hyrorna nere
som vi förespråkar, med ett hyresnormerande inslag
för allmännyttan, skulle då vara konkurrenssnedvri-
dande och felaktigt. Det innebär att EU har en pris-
höjande effekt på våra hyror som inte kan tilltala
någon här - inte heller EU-anhängarna. Det är ett
kraftigt åsidosättande av vårt nationella självstyre.
Om hyror som flertalet kan betala inte täcker
byggkostnaderna är det möjligtvis byggkostnaderna
som är för höga. Detta torde vi återkomma till. Det
kan inte vara något fel i att vi försöker hålla hyrorna
nere.
Jag deltog i den boendesociala beredningen och i
Allbokommittén. Där fick vi tillfälle att besöka länder
med social housing. Detta gjorde mig alltmer överty-
gad om finessen med den bostadspolitik vi har i det
här landet. Det är bra att alla människor, även den
som har lite högre inkomster, kan bo i allmännyttan
och att man t.ex. inte åker ut från den typen av boen-
de om man inte är socialbidragstagare. Det är någon-
ting som vi alla kan ta del av - och gör i olika skeden
av livet. Mångfalden i boendet är oerhört väsentlig.
Det jag vill komma fram till, bl.a. att jag kritiserar
EU för att lägga sig i våra hyror, är att jag tycker att
hyresgästen och, för all del, kommuninvånarna ska ha
ett starkt inflytande. Vi föreslår att inflytandet ska ges
med hjälp av en särskild beslutsform, som innebär att
det fattas två beslut med mellanliggande val innan det
görs genomgripande förändringar i det kommunala
ägandet.
I 5 kap. kommunallagen stadgar 43 § att "om inte
något annat är föreskrivet, bestäms utgången genom
enkel majoritet". Det gäller alltså kommunfullmäkti-
gebesluten. Detta att "om inte något annat är före-
skrivet" måtte i rimlighetens namn innebära att man
kan föreskriva annat.
Det var det vi ville göra genom att föreslå att man
för så här omfattande beslut ska fatta beslut två gång-
er, så att man får en viss fördröjning, att demokratin
får fritt spelrum och att bostadsfrågorna kommer upp
till debatt ordentligt. Detta har skett genom den s.k.
stopplag som vi har haft. De har verkligen diskute-
rats. På många ställen har partier som är företrädda
här i kammaren svängt i vissa kommuner och tyckt
att det kanske gått lite för långt med utförsäljning.
Risken finns alltså att framtida generationer och
framtida politiska majoriteter i kommunfullmäktige
blir bundna av försäljningsbeslut som har visat sig
vara förhastade. Det är inte bara som att höja och
sänka skatten - det kan man göra en gång om året.
Att köpa och sälja sitt bostadsbestånd låter sig inte
göra så lätt.
En ordning med statlig prövning av kommunala
beslut är inte det mest lämpliga, tycker vi, och vi har
därför en reservation på den punkten. Det är reserva-
tion nr 4, som jag härmed yrkar bifall till. Allbo-
kommittén tyckte inte heller att det var lämpligt utan
förespråkade särskilda beslutsregler.
Det rör alltså enskilda kommuninvånares hem,
och då är deras åsikter särskilt betydelsefulla. De
måste ha en reell möjlighet att påverka utgången av
beslutet. De ska ha tid att skapa opinion och ta initia-
tiv till folkomröstning.
En beslutsform där man fattar två beslut i kom-
munfullmäktige vid två tillfällen med mellanliggande
val skulle garantera att frågan lyfts fram i valrörelsen
och inte göms undan i styrelserummen och kommer
som en överraskning för berörda hyresgäster. Det är
precis det som har hänt nu.
Därmed, fru talman, yrkar jag alltså bifall till re-
servation nr 4 under punkt 8.
Anf.  6  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist sade vid
den utfrågning vi hade att Miljöpartiet har ett alldeles
eget förslag om vilka som ska bestämma, nämligen
kommuninvånarna via valet. Men nu faller Miljöpar-
tiet platt och låter regeringen bygga en stat i staten,
alltså stick i stäv mot vad Helena Hillar Rosenqvist
har sagt tidigare.
Jag har en anmärkning till. Helena Hillar Rosen-
qvist säger att EU bestämmer våra hyror. Det är inte
alls fallet, utan snarare tvärtom. Lagrådet har inte ens
fått pröva EG-rätten och förbudet mot konkurrensbe-
gränsande avtal. Konkurrens kan både sänka hyror
och höja hyror. Därför är det nyttigt med konkurrens.
Hyrorna behöver inte alls stiga bara på grund av det,
utan konkurrens kan också göra att hyrorna blir lägre.
Jag förstår inte riktigt Helena Hillar Rosenqvists
resonemang.
Anf.  7  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det är alldeles utmärkt att Kristde-
mokraterna tycker att hyrorna ska vara lägre. Det är
bara det att de åsikter som vi har hört hittills är att
allmännyttan skulle ha en prispressande effekt och att
de stackars fastighetsägare som bygger inte kan ta ut
de hyror som skulle täcka byggkostnaderna. Det står
självfallet vem som helst fritt att sätta lägre hyror än i
allmännyttan. Det är utmärkt om man kan få den
konkurrensen.
Den bristande konkurrens som jag pekar på gäller
byggkostnaderna, och det är där som jag ser felet.
Kan man inte täcka byggkostnaderna med hyror som
folk kan betala är det fel på byggkostnaderna, anser
jag.
Anf.  8  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag fick inget svar på den fråga som
jag ställde om hur Miljöpartiet kan falla så platt och
låta regeringen bygga en stat i staten.
Sedan gällde det allmännyttans hyresnormerande
roll. Om bruksvärdesprincipen hade tolkats så som
den var avsedd att tolkas har vi kristdemokrater inga
problems alls. Men det finns faktiskt vissa kommuner
där allmännyttan måste höja hyrorna.
I min hemkommun Skövde säger man att man
skulle kunna hyra ut billigare men att man inte kan
slå ut de andra företagen eftersom allmännyttan har
den hyresnormerande rollen. Det här skulle vi alltså
kunna diskutera länge.
Helena säger också att demokratin ska ha fritt
spelrum. Men vad beslutar vi om i dag? Är det att öka
spelrummet för demokratin?
Anf.  9  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Ja, om man med demokrati menar att
de människor som närmast berörs av besluten ska ha
ett rimligt inflytande över sin situation. Det är faktiskt
deras hem vi diskuterar här. Sedan tycker jag inte att
vi i riksdagen ska tala om för dem i Skövde hur de
ska sköta sin allmännytta.
Ulla-Britt Hagström beskyllde mig för att lägga
mig platt. Det skulle faktiskt kunna vara så att vi
kunde få med oss fler partier på lösningen att besluten
ska fattas på kommunal nivå, eftersom inte heller vi
tycker att en tillståndsplikt hos länsstyrelsen skulle
rädda Sveriges bostadssituation.
Att vi måste ha en lagstiftning som gäller för hela
landet är självklart. Men det här betänkandet ger en
klar vink om att den kommer att tillämpas väldigt
olika i kommuner med bostadsbrist och i dem med ett
överskott av bostäder.
Länsstyrelserna kommer inte att tvinga kommuner
med bostadsöverskott att ha kvar bostäderna. Dessa
kommuner ska naturligtvis hjälpas på ett eller annat
vis. Sammantaget tycker jag att de förslag som kom-
mit fram är väldigt bra. Det har haft det goda med sig
att hela debatten om allmännyttan och bostäderna,
och den stopplag som kommer att upphöra den sista
mars, kommit upp på en hög och konstruktiv nivå.
Det har dessutom medfört att en del kommuner av-
stått från att sälja ut allmännyttan.
Anf.  10  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag noterar med visst intresse att här
uppenbarligen föreligger en skillnad mellan regering-
en och underlydande stödparti i riksdagsmajoriteten.
Statsrådet Lövdén hävdar att det i de här avseendena
inte finns några skillnader mellan EG-rätten och den
svenska rätten, medan Helena Hillar Rosenqvist me-
nar att vi i dessa frågor lyder under EG-rätten.
Ännu mer intressant är att EU vill stoppa subven-
tioner som kan snedvrida konkurrensen, på samma
sätt som nu sker beträffande Continentals Gislaveds-
fabrik. EG-reglerna finns för att minska snedvrid-
ningen i konkurrensen. Vad har Helena Hillar Rosen-
qvist emot den, fru talman?
SCB och Hyresgästföreningen har nämligen tagit
fram siffror som visar att de kommunala företagen
bygger för ca 19 000 kr per kvadratmeter i storstads-
områden, i det här fallet Stockholm, medan de privata
bygger för 13 000 kr, dvs. 49 % mindre.
Håkan Olson, fastighetsekonom på Hyresgästfö-
reningen säger: "De privata byggherrarna är bättre på
att pressa kostnaderna. De anlitar nog oftare mindre
företag på orten och är noggrannare i upphandlingen
än allmännyttan. - - - Det faktum att allmännyttan i
huvudsak anlitar de tre stora byggföretagen gör att
man kan fråga sig om det inte förekommer pris-
samarbete."
Vad finns det, fru talman, för skäl för Helena
Hillar Rosenqvist att ytterligare vilja stötta de kom-
munala bostadsföretagen?
Anf.  11  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag tror att jag utvecklade det i mitt
första anförande, och jag ska nu svara på frågor som
Skårman hade om EG-rätten.
Jag har ingen aning om vad Lars-Erik Lövdén har
sagt om EG-rätten. Vi har förmodligen olika uppfatt-
ning om nyttan av att vara med i EU.
Det jag tog upp på hearingen var att vi tydligen
tror att vi ska bestämma via staten och kommunerna.
Jag påstod faktiskt att jag var lite blåögd i den frågan,
att det är kommuninvånarna som ska få bestämma.
Nu får vi höra att det egentligen ska bestämmas i ett
Europaperspektiv.
Jag frågade den tillkallade experten på området
rent ut om jag hade missuppfattat detta med EG. Eller
är det på det viset att realistiska priser inte är vad som
är realistiskt för hyresgäster att betala? Är det helt
enkelt så att detta skulle ha en prisdrivande effekt?
Jag ska läsa upp vad som sades vid hearingen. Alla
har kunnat ta del av protokollet från denna hearing.
Och det som jag sade i detta sammanhang är alldeles
rätt återgivet i protokollet. Experten sade:
"Du har i grunden uppfattat mig rätt, men vi gör
inte samma politiska värdering."
Det är rätt intressant, eftersom detta är just poli-
tiska värderingar. Han säger vidare:
"Vi har gått med i EG. Det centrala i EG är att
skapa en gemensam marknad där företag från alla
EG-länder får en chans att på lika villkor verka på
varandras marknader."
Det är väl intressant. Men varför fungerar det inte
när det gäller byggkostnaderna? Vem har intresse av
att byggkostnaderna hålls så höga?
Anf.  12  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Just det. Vem är det som har intresse
av att byggkostnaderna hålls så höga? Varför ska vi
behöva en hel proposition och ett riksdagsbeslut för
att ytterligare skydda de kommunala bostadsföretagen
mot konkurrens och ge de kommunala bostadsföreta-
gen en hyresledande roll när det visar sig, som Hy-
resgästföreningen och SCB visar med sina siffror, att
det kostar 49 % mer att bygga i allmännyttans regi i
Stockholm än i privat regi och i övriga landet 34 %
mer? Vad finns det då för skäl att ytterligare skydda
de kommunala bostadsföretagen?
Anf.  13  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det är ju i de kommunala bostadsfö-
retagen där vi som har intresse av dessa frågor kan
utöva ett minimum av politiskt inflytande. Jag brukar
träffa de bostadspolitiker som är intresserade av dessa
frågor ungefär en gång om året. De är väldigt intres-
serade av att höra att man ska utveckla boendeinfly-
tandet. Såvitt jag vet är det endast i dessa former som
det går att ha ett sådant ägarinflytande, annars är
förhållandet mellan ägare och hyresgäster lite ensi-
digt. Vi kommer vid behandlingen av nästa betänkan-
de att diskutera att man ska tillföra mångfalden i
boendet ytterligare ett alternativ.
Jag skulle vilja framhålla ett företag i Linköping
som har visat att det går att bygga lite billigare. Detta
företag är faktiskt inne även på marknaden här i
Stockholm. Så det kanske fixar sig med konkurrensen
på något vis. Men det är alldeles riktigt att det ska
vara flera aktörer. Jag säger inte att allmännyttan har
varit exemplarisk. Allmännyttan har naturligtvis varit
offer för den här väldigt ensidiga byggmarknad som
vi har haft. Självklart har den det. Men låt oss hoppas
att man med gemensamma krafter ska komma till
rätta med detta. Men det gör man inte genom att ha en
ensidig privat fastighetsmarknad. Det visar sig nämli-
gen enligt en av våra drakar att de privata hyresrätter-
na här i Stockholms kommun håller på att försvinna.
Anf.  14  LEIF JAKOBSSON (s):
Fru talman! Bostadspolitiken berör oss alla, och
boendet är en av de mest fundamentala byggklossarna
i ett gott liv. Därför måste politiken lägga sig i, sätta
ramar, styra och agera när det behövs.
Det betänkande som vi nu behandlar handlar om
detta. Vi socialdemokrater vill förstärka samhällets
verktyg och insatser, medan de borgerliga säger nej
och vill överlåta detta till marknadskrafterna som så
kapitalt misslyckats under 90-talet att möta bostads-
behoven.
Vi vill införa en ny särskild lagstiftning för all-
männyttiga bostadsbolag, en lag som klarar ut vad
som är allmännytta och vilka regler som ska gälla.
Egentligen handlar det om att fylla ett tomrum som
har funnits i lagstiftningen sedan 1993 då den borger-
liga riksdagsmajoriteten i stort sett avskaffade bo-
stadspolitiken och i den vevan avskaffade möjlighe-
ten för kommunala bolag att bli allmännyttiga.
Nu handlar naturligtvis inte denna strid i grunden
om huruvida denna lag ska finnas eller ej. Den hand-
lar i stället om att vi socialdemokrater tycker att all-
männyttiga bostadsbolag är en så god idé och betyder
så mycket för landets hyresgäster att vi inte bara
tänker se på när moderata marknadsfundamentalister i
en del kommuner säljer ut de gemensamt ägda bostä-
derna uppbyggda under decennier och samtidigt slår
undan benen för bruksvärdessystemet och därmed
möjligheten att hålla hyrorna även i privata fastighe-
ter på rimliga nivåer.
Det är en ekonomisk rensning som Moderaterna
inlett i Stockholms innerstad när allmännyttiga hyres-
rätter omvandlas till bostadsrätter. På sikt blir det
endast människor med mycket höga inkomster som
kan bo i Stockholm. Är det verkligen en sådan stad
som stockholmarna vill ha, och är det en sådan hu-
vudstad som vi svenskar vill ha? Förutom att segre-
gationen skapar spänningar och osäkerhet är en sådan
politik direkt tillväxthämmande. Vem ska till slut
köra tunnelbanorna, vem ska jobba i hemtjänsten, och
vem ska arbeta i butikerna när boendekostnaderna
överstiger löneinkomsterna? En dag kanske folket
från förorterna tröttnar på att vänta på pendeltågen
och hittar bättre utkomstmöjligheter på närmare håll.
Då kommer ni nog att ångra att ni gjorde det omöjligt
för vanligt folk att bo i Stockholm.
Fru talman! Allmännyttan är en särdeles god
svensk uppfinning. Kommunen eller med denna lag
även någon annan som i första hand är intresserad av
att lösa bostadsproblemen bygger bostäder, förvaltar
dem enligt självkostnadsprincipen, ger hyresgästerna
ett stort inflytande och bidrar till jämlikheten i boen-
det. I stället för vinstmaximering gäller att ägaren får
ut ränta på insatt kapital. Bostadsbolaget fokuserar på
ett bra boende i stället för höga vinster. De hyror som
dessa bolag tar ut begränsar också vad privata fastig-
hetsägare kan ta ut för sina fastigheter. Det är ett
elegant system som ger hyreskontroll utan statlig
inblandning enligt våra traditioner om fria förhand-
lingar i Sverige.
Själv tycker jag att allmännyttan som idé är så bra
att den skulle kunna användas på andra områden i
samhället. Jag har väckt en motion som vi behandlade
för några veckor sedan om just detta. Glädjande var
att Centerpartiet och Folkpartiet stöttade min motion i
en speciell reservation. Det är lite konstigt, men ska
man nu förstå er på ett sådant sätt att ni vill ha all-
männyttiga bolag i allmänhet men absolut inte för
bostäder?
Fru talman! När de borgerliga partierna nu går till
storms mot att länsstyrelsen ska pröva större försälj-
ningar av allmännyttiga bostäder eller bostadsbolag
tar man till den kommunala självstyrelsen som argu-
ment. Det är riktigt att lagen innebär att kommunerna
inte kommer att ha full förfoganderätt över sina bo-
städer. Men det anser vi vara en rimlig ordning.
För det första är detta ett gemensamt kapital som
allmännyttan representerar uppbyggt av alla landets
skattebetalare, inte bara skattebetalare i den kommu-
nen. Staten har alltså ett legitimt intresse i dessa bo-
städer.
För det andra är vårt hyressättningssystem upp-
byggt på att det finns allmännyttiga bostäder som
jämförelseobjekt när hyresnämnderna ska pröva hy-
resnivån vid tvister. Om allmännyttan säljs ut i hela
kommuner eller stora delar försvinner också grunden
för hyresnämndernas prövning. Därför är det fullt
rimligt att staten tillståndsprövar sådana utförsälj-
ningar som hotar vår nationella lagstiftning kring
hyressättningen.
För det tredje är det enligt vår uppfattning en väl-
digt klok kommunal bostadspolitik att ha allmännyt-
tiga bostadsbolag. Därför är det bra att det nu ställs
stora krav på beslutsunderlag, konsekvensbeskriv-
ningar och att hyresgästerna ska tillfrågas innan man
säljer allmännyttan i stället för de kuppartade försälj-
ningar i slutna styrelserum som vi sett exempel på
under senare tid. Dessa krav på beslutsunderlag ger
utrymme för lokal debatt och opinion att verka, unge-
fär som när den borgerliga majoriteten i Malmö 1994
ville sälja ut vårt kommunala bostadsbolag men
tvingades dra tillbaka förslaget efter den proteststorm
som man fick möta.
Fru talman! Med den här lagen lägger vi en grund
för en utveckling av allmännyttan på 2000-talet. Det
handlar om klara regler, om att begränsa vinstuttaget
och öppna för andra ägare samt om att lagfästa hyres-
gästernas rätt till inflytande. Nu fortsätter det med
arbete i kommunerna för att formulera offensiva
ägardirektiv i linje med lagens intentioner och använ-
da allmännyttan i bostadspolitiken så att man kan leva
upp till ansvaret för bostadsförsörjningen.
Fru talman! I betänkandet behandlas också rege-
ringens rapportering när det gäller det fortsatta arbetet
med att hjälpa bostadsföretag där det finns många
tomma bostäder. Det är beklämmande att de borgerli-
ga, alldeles särskilt Centerpartiet, inte kan tänka sig
att medverka här. Egentligen handlar det ju om ett
gemensamt ansvar. De här kommunerna och deras
bostadsbolag tog ett mycket stort ansvar när industri-
företagen behövde mer arbetskraft och därmed fler
bostäder. Syftet var inte att spekulera i nya bostäder.
Inte heller var det fråga om en allmänt lättsinnig
inställning till bostadsbyggandet, utan det var fråga
om reella krav från vår exportindustri som ville ex-
pandera. Det fanns inga privata fastighetsägare som
ställde upp. I det läget träder samhället in. På det
sättet byggdes många av de här företagen och bo-
stadsbestånden upp.
Nu när omstruktureringen slår hårt mot många av
de här kommunerna kan det inte vara rimligt att
skattebetalarna i de kommunerna eller, ännu värre, de
kvarvarande hyresgästerna ensamma ska ta den eko-
nomiska smällen.
Det sker en omfattande omvandling av Sverige.
Den ger hög tillväxt på vissa håll och orsakar kostna-
der på andra håll. Vi ska solidariskt använda den
tillväxt som genereras för hela landets omvandling,
och vi ska solidariskt dela de kostnader som om-
struktureringen medför.
Fru talman! Jag yrkar bifall till bostadsutskottets
förslag i betänkandet.
Anf.  15  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Leif Jakobsson, som genom sitt parti
varit med och styrt i åtta år, vill fortfarande skylla på
borgerlig politik och på borgerliga misslyckanden.
Men felet är ju att ni socialdemokrater har byggt upp
ett subventionssystem som ni sedan plötsligt har tagit
bort och där ni egentligen har genomfört mycket
radikala förändringar. Sedan vill ni gå tillbaka. Ni vill
göra som Karl XI och ta tillbaka till Kronan. Ni vill
skapa statliga myndigheter. Vasallen ska sälja, köpa
och utveckla och kommer kanske att dumpa priserna
på marknaden, så frågan är vem det är som verkligen
kommer att misslyckas med bostadspolitiken.
Dessutom vill ni att länsstyrelsen ska bestämma,
men ni har inte gett länsstyrelsen tillräckliga direktiv.
Hur ska det egentligen se ut? Hur kommer de olika
länsstyrelserna att agera? Kan Leif Jakobsson redogö-
ra för vilka riktlinjer de nu har framför sig?
Anf.  16  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Först gäller det Kristdemokraternas
agerande i den här frågan - och kanske inte bara i den
här frågan. Det sägs mycket och det talas mycket om
ansvar, men när det kommer till kritan hamnar ni
gång på gång i den moderata buren.
Nu står vi inför ett förslag som faktiskt handlar
om att lägga en av de viktiga grundstenarna för en
samhällelig bostadspolitik - detta för att vi faktiskt
ska kunna leva upp till de krav som medborgarna har
på bostäder. Jag har dock inte sett någonting från er
som handlar om ett alternativ. I stället handlar det
hela tiden bara om att säga nej.
I den konkreta frågan om länsstyrelsen är det så
att Lagrådets formulering vad gäller lagrådsremissen
- vilka kriterier som länsstyrelsen skulle arbeta efter
- ledde till att regeringen i sin proposition mycket
klart preciserade vad som avses. Det handlar om att
det ska finnas tillräckligt många allmännyttiga bostä-
der i en kommun, i ett område, med varierande stan-
dard, ålder och liknande för att bruksvärdessystemet
ska kunna upprätthållas. Det är detta som till-
ståndsprövningen handlar om. Som vi konstaterade i
utskottet innebär detta en ganska restriktiv hållning
till utförsäljning i många kommuner.
Anf.  17  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag får inte riktigt svar på mina frå-
gor. Vi kristdemokrater har aldrig sagt nej till all-
männyttan. Vi värnar allmännyttan, men på lika vill-
kor. Det behövs ingen särskild lagstiftning.
Hur ska Leif Jakobsson klara att tolka bruksvär-
dessystemet rätt när allmännyttan inte förmår bygga
nya bostäder? Vad ska man då jämföra mot?
Vi står för subsidiaritet. Det handlar alltså om stö-
det till den enskilde, om att myndigförklara kommun-
politiker och om att sänka skatterna så att det går att
bygga mer nya hyresrätter. Det här leder nämligen
inte till nya hyresrätter, utan det leder till en krånglig
lagstiftning som i stället förstör möjligheter för den
enskilde och den enskildes val av boende.
Anf.  18  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Några direkta frågor från Ulla-Britt
Hagström uppfattade jag nog inte, men låt mig säga
så här. Den enskildes möjlighet att få en bostad är
direkt avhängig att det finns bostadsföretag som pro-
ducerar och förvaltar hyresbostäder. Nu tänker vi på
människor som inte har ekonomiska möjligheter att
själva köpa sin bostad.
Jag undrar vad detta med att allmänt uttala att det
är det egna partiets allmänna uppfattning att alla ska
ha "rätt" och att det ska skrivas in i en lag är värt om
det inte finns några bostäder. Mot den bakgrunden är
det oerhört viktigt att politiken agerar också på det
här området och ser till att det faktiskt byggs bostäder
och att det finns hyresbostäder till rimliga kostnader.
Det är precis vad som pågår i väldigt många av lan-
dets kommuner.
Det är riktigt att vi i den här debatten blev lite
Stockholmsfixerade. Det finns mycket goda exempel
på allmännyttiga bostadsbolag runtom i landet som
bygger nya hyresrätter, till rimliga kostnader, så det
går om den politiska viljan finns.
Anf.  19  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det påstås här att de kommunala bo-
stadsföretagen gör det lättare för vanligt folk att bo i
våra samhällen. Såvitt jag vet har socialdemokraterna
i Malmö kritiserat sitt eget kommunala bostadsföretag
för att de bygger så dyrt. Det är inte bara i Stockholm
utan uppenbarligen också i landet i övrigt som de
kommunala bostadsföretagen är dyra. Inte blir det
lättare att bo för vanligt folk om man bygger dyrare
än det behöver vara.
Är det politiska inflytandet så viktigt att det är
värt att betala ett högre pris för boendet? Är det verk-
ligen värt det - med tanke på att det för den social-
demokratiska majoriteten var så lätt att sälja de kom-
munalägda bostäderna i Salem till en privat byggare?
Vad är egentligen det innersta motivet till att So-
cialdemokraterna så hårt slåss för att till varje pris
bevara de kommunala bostadsföretagen i kommunalt
ägande?
Anf.  20  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller Carl-Erik Skårmans ar-
gumentation kring försäljningen av hyresrätter i Sa-
lems kommun var det väl så att kommunen först
erbjöds att köpa men att man tackade nej till den
möjligheten. De bostäder som man inte ville ha sålde
Stockholms kommun vidare till en privat ägare.
Skårmans resonemang om att det allmänt sett
skulle vara dyrare organisationsformer för att bygga i
allmännyttig regi förvånar mig oerhört mycket. Jag
kan inte förstå varifån det resonemanget kommer.
Om man ska göra jämförelser måste man natur-
ligtvis i så fall jämföra likvärdig standard. Problemet
de senaste åren har varit att det har byggts så oerhört
få vanliga hyresrätter, och det gör att produktions-
kostnadsjämförelser de senare åren är fullständigt
omöjliga. Ofta handlar det om gräddhyllor eller spe-
cialbostäder och liknande som även allmännyttan har
byggt. Därför tycker vi att det är rätt så irrelevant.
Snarare är det väl så att ett allmännyttigt bostadsbo-
lag, som har den långsiktiga självkostnadsprincipen
att följa, borde vara garanten för att kunna bygga på
det billigaste, eller i alla fall det prisvärdaste, sättet.
Anf.  21  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Varifrån kommer siffrorna på att det
skulle vara dyrare att bygga i kommunal bostadsregi?
De kommer ur Bofast, SABO-företagens egen tid-
ning, där hyresgästföreningens representant uttalar sig
och där det visar sig att det exempelvis i Stockholm
kostar 13 000 kr per kvadratmeter att bygga i privat
regi och 19 000 kr per kvadratmeter i de kommunala
bostadsföretagens regi. Man uttalar från hyresgästfö-
reningen t.o.m. antydningar om att det här kan finnas
otillbörligt samarbete med producenter. Det är inte
jag eller några moderater som har hittat på detta. Hur
man mot den här bakgrunden kan säga att det gör det
lättare för vanligt folk att bo om vi har kommunala
bostadsföretag är för mig en gåta.
Anf.  22  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Om situationen är sådan i Stockholm
och om det är jämförbara bostäder tycker jag att det
är en signal till Stockholms kommunpolitiker att titta
över hur man förestår sina bolag.
Anf.  23  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Leif Jakobsson har förstått att Center-
partiet slår vakt om de allmännyttiga bostadsbolagen.
Jag tycker att det var väldigt bra att det har gått fram
så tydligt.
Jag önskar faktiskt att det skulle finnas en mycket
bred politisk uppslutning kring de allmännyttiga bo-
stadsbolagen. Det gör jag faktiskt. Men vad Social-
demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet dess-
värre nu gör är att man cementerar en skiljelinje
mellan det blocket å ena sidan och Moderaterna på
den andra. Med det gör man faktiskt de allmännyttiga
bostadsbolagen en otjänst, och det beklagar vi från
Centerpartiet.
Anf.  24  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill nog påstå att det finns en be-
tydligt bredare uppslutning kring de allmännyttiga
bostadsbolagen än vad som kan dömas av debatten
här i kammaren och av de reservationer som finns.
Jag tänker på den dagliga kommunalpolitiken. Där
har inte minst väldigt många centerpartister gjort
förtjänstfulla insatser för att utveckla och värna all-
männyttan. Därför tycker jag att det är så fruktansvärt
tråkigt att Centerpartiet inte kan delta i det här som
faktiskt handlar om att ordentligt klargöra vilka regler
som gäller och vad som är allmännyttan.
Anf.  25  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag tror också att det finns en bred
uppslutning. Historiskt hade de allmännyttiga bo-
stadsbolagen en oerhört bra situationen och såg till att
det fanns hyresrätter för människorna. Även i dag är
det så.
När vi hade den offentliga utfrågningen inför be-
slutet sade Bengt Owe Birgersson från SABO sade
bl.a. att det inte borde behövas en sådan lagstiftning
mot bakgrund av de bestämmelser som finns i kom-
munallagen, framför allt i stadganden om kommunal
kompetens. Han pekade vidare på att det som skulle
behöva förändras är bruksvärdessystemet. Det är vi
med på också.
Hyresgästernas riksförbund tycker också att det
skulle vara väldigt bra om det fanns en politisk upp-
slutning. De pekar på det som är svårt med hyresrät-
terna, och det är att byggmarknaden inte fungerar. Vi
hade den debatten i går kväll, så jag behöver inte
upprepa den i dag, den går att läsa i snabbprotokollet.
Fastighetsägarförbundet tycker inte heller att det
är bra med den här lagen. Den behövs inte. De är inte
heller så aviga till att de får konkurrens, de vill ha det.
Men det här snedvrider ju konkurrensen och neutra-
liteten mellan de olika boendeformerna.
Återigen: Socialdemokraterna gör allmännyttan
en otjänst med att införa en speciallag.
Anf.  26  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns ingenting i den här lagen
som på något vis snedvrider konkurrensen. Den här
lagen talar om vad som är och vad som kommer att
bli villkoren för att man ska kalla sig för ett allmän-
nyttigt bostadsbolag. Men här finns inga former av
ekonomiska eller något annat konkurrenssnedvridan-
de inslag. Det är snarare tvärtom på det viset att de
allmännyttiga bostadsbolagen har en konkur-
rensnackdel i väldigt många frågor. Det är väl belyst
från SABO att man har extra kostnader jämfört med
privata fastighetsägare.
Anf.  27  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Leif Jakobsson talar här mest om
Stockholm, men många av oss som bor i andra delar
av landet vill att det ska vara den enskilda människan
som bestämmer, inte staten. I t.ex. tillväxtpropositio-
nen talar regeringen mycket om att flytta ned infly-
tande och makt till lokal och regional nivå. Men i dag
talar Leif Jakobsson om att här ska man stärka sam-
hällets verktyg. Han tycker att det här är ett väldigt
elegant system, och han betonar att omstrukturerings-
stödet till kommunala bostadsföretag i kris är så väl-
digt bra.
Leif Jakobsson sade också i en replik till Rigmor
Stenmark att det här inte är fråga om någon snedvri-
den konkurrens. Men visst är det det. Hur ska de
privata bolagen i de här kommunerna kunna kompen-
sera sig när de inte får något stöd? Det är den fråga
som jag vill ställa.
Anf.  28  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Jag talade om samhällets verktyg, och
samhället är olika former av demokratiska institutio-
ner. Vi här är en, och kommunerna är en annan. Vad
det här handlar om är att se till att det finns en bra
laglig plattform för kommunerna att agera med sina
allmännyttiga bostadsbolag. Det handlar inte alls om
att staten på något vis ska ha mer att säga till om i den
aspekten. Däremot när utförsäljningar hotar att slå
sönder vårt bruksvärdessystem och vårt hyressätt-
ningssystem, tycker vi att det är rimligt att staten via
länsstyrelsen och Boverket kan pröva om en sådan
utförsäljning skulle slå sönder hyressättningssystem-
et.
Anf.  29  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är bara att konstatera att vi har
helt olika uppfattningar. Leif Jakobsson och hans
parti tycker att det inte kanske bara är staten men i
varje fall samhället som ska bestämma det mesta. I
Folkpartiets värld är det den enskilda människan som
bestämmer så mycket som det går, inte staten och
kommunerna.
Anf.  30  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Då kan man fråga: Är det, i en kom-
mun där kanske 20 % av befolkningen flyttar ut och
en stor del av bostadsbolagens lägenheter står tomma,
ett uttryck för den enskildes rätt att bestämma att få
betala alla de kostnader som omstruktureringen fak-
tiskt handlar om? Nej, då tycker vi att solidariteten är
en bättre väg att gå. Därför säger vi också att vi soli-
dariskt ska dela de kostnaderna i det här landet. Där-
för föreslår vi det här stödet.
Anf.  31  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Först lite kort om debatten. Det finns
en del myter. En av myterna kom från Carl-Erik
Skårman, när han i någon sorts ambition om att
misstänkliggöra allmännyttan påstår att man i utflytt-
ningsorter har byggt bostäder bara för att man i
största allmänhet tyckte att det var roligt. Allmännyt-
tan har haft en avgörande betydelse för den tillväxt
som fanns i de här områdena och som tyvärr har vikit
undan. Tomma lägenheter har uppstått som följd.
Ingen annan var beredd att bygga en allmännytta,
men allmännyttan tog det ansvaret.
Carl-Erik Skårman påstår att allmännyttan har
skapat bostadsbrist och att den aldrig har löst proble-
met med bostadsbristen. Med den bostadsbrist som
fanns efter andra världskriget var allmännyttan full-
ständigt avgörande för att lösa problemen med bo-
stadsbristen. Under 60- och 70-talet tog allmännyttan
det största ansvaret för att komma till rätta med bo-
stadsbristen. Allmännyttan är och har alltid varit en
förutsättning för en social bostadspolitik där alla har
rätt till en bostad.
Vi har också i debatten hört flera partier - i varje
fall Kristdemokraterna och Centern - uttala sig om
fördelen med och vikten av en allmännytta. Samtidigt
är man inte beredd att på någon som helst punkt stifta
en lag som reglerar vad som är allmännytta.
Ulla-Britt Hagström säger i sitt anförande att vi
genom socialtjänstlagen vill se till att rätten till en
bostad förverkligas för alla människor. Den motionen
har vi lagt fram från Vänsterpartiet under alla år som
jag har suttit i riksdagen, och säkert också långt innan
jag kom in i denna kammare. Kristdemokraterna har
vid varje tillfälle röstat emot ett sådant lagförslag.
Fru talman! Vi från Vänsterpartiet hälsar med till-
fredsställelse att vi äntligen får en tydlig definition av
allmännyttiga bostadsföretag. Det lagförslag som
föreligger och som vi har ställt oss bakom är i stora
stycken en bra lagstiftning.
Vi har länge krävt en lagstiftning som bl.a. med
automatik definierar kommunalägda bostadsföretag
som allmännyttiga med begränsningar i vinstuttag
och med självkostnadsprincipen som styrande för
verksamheten. Vi har också krävt ett tydligt regelverk
för försäljning av allmännyttan där hyresgästerna ska
ha ett avgörande inflytande. Det här förslaget är ett
led i detta.
Förslaget, som det nu föreligger, är för oss helt
acceptabelt utan att det - som det alltid är i förhand-
lingar - helt tillfredsställer våra önskemål. Vi skulle
t.ex. helst ha sett att regler om turordning och
förköpsrätt för andra allmännyttiga bostadsföretag
och hyresgäster hade presenterats samtidigt med det
här betänkandet. Tyvärr har tiden inte medgett detta,
men vi utgår ifrån att ett tydligt regelverk kring
förköpsrätten kommer att utredas skyndsamt och leda
fram till att hyresgästernas ställning ytterligare stärks.
Likaså är jag fullständigt övertygad om att försla-
get skulle ha tjänat på regler om sanktioner mot
kommuner som bryter mot de allmänna principerna
kring försäljning och vinstuttag. I de här fallen är
stopplagstiftningen egentligen att föredra.
Fru talman! I betänkandet framhålls att upprätt-
hållandet av bruksvärdesprincipen och förhandlings-
systemet är helt avgörande för behovet av en regle-
ring av allmännyttan. Vi kan tänka oss att det finns
andra skäl för en behovet av en stor och väl funge-
rande allmännytta, och jag förstod av Leif Jakobssons
inlägg att även han är av den uppfattningen. Att det
finns en demokratiskt styrd bostadssektor som dess-
utom är fri från spekulationer är ur en bostadssocial
synvinkel oerhört betydelsefullt.
För att kommunerna ska kunna leva upp till det
som anges i regeringsformen 1 kap. 2 § - nämligen
att det särskilt ska åligga det allmänna att trygga
rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka
för social omsorg och trygghet och för en god lev-
nadsmiljö - är en väl utvecklad allmännytta en nöd-
vändighet.
På lite längre sikt är det nödvändigt, tror vi, att det
i alla kommuner finns en spekulationsfri bostads-
marknad som bygger på självkostnadsprincipen. Vi
kommer att i de kommuner där det finns bostadsbrist
och saknas allmännytta driva på för att bygga upp ett
allmännyttigt bostadsbolag.
Fru talman! Bostadspolitiken har varit en grund-
bult i välfärdens utveckling under 1900-talet. Den
sociala bostadspolitiken har vuxit fram parallellt med
industrisamhället och har varit en betydelsefull del av
infrastrukturens utbyggnad.
Under 1900-talets första decennier fanns det två
parallella samhällsutvecklingar, industrisamhället och
brukssamhället, och jag tror att det är nödvändigt med
en historisk tillbakablick för att man ska förstå för-
svaret av allmännyttan. Gemensamt för båda dessa
samhällssystem var arbetarnas underordning och
kapitalets makt. Industrimagnater och brukspatroner
byggde hyresbostäder för arbetarna för att hålla i
gång sin verksamhet. För att frigöra sig från beroen-
det bildades redan under 1910-talet den första all-
männyttiga bostadsstiftelsen med målsättningen att
bygga hygieniska och rymliga bostäder till alla. Detta
klarade marknaden själv inte av.
För att ytterligare frigöra sig från beroendet av
kapitalet startade de fackliga organisationerna under
1920-talet de första hyresgästorganisationerna. Kam-
pen för ett värdigt boende ledde under dessa årtion-
den även fram till bildandet av de kooperativa bo-
stadsföretagen, HSB, Riksbyggen och SKB.
Alltsedan 1946, då de första kommunala allmän-
nyttiga bostadsföretagen bildades, har det gemen-
samma ansvaret mellan kommun och stat utgjort ett
fundament i den sociala bostadspolitiken. De statliga
subventionerna och lånevillkoren var betydelsefulla
för både byggandet av flerbostadshus och av egna
hem.
För att komma till rätta med den bostadsbrist som
fanns medverkade kommunerna genom bildandet och
uppbyggandet av allmännyttiga stiftelser, en välvillig
markpolitik och en omfattande service för egnahems-
byggare. Den statliga och kommunala bostadspoliti-
ken var tydligt inriktad på att med hjälp av allmän-
nyttan, subventioner, utveckling av hyreslagen och
bruksvärdessystemet skapa goda bostäder till rimliga
kostnader, och den politiken har också varit ganska
framgångsrik. Rätten till ett gott boende var en själv-
klar del av byggandet av alla välfärdssamhällen.
Under en ganska lång tid var denna politik inte
särskilt ifrågasatt, och inte förrän under 1990-talet
bröts den tidigare så framgångsrika politiken och
ersattes av en återgång till en mer marknadsstyrd
utveckling där både stat och kommun i långa stycken
abdikerade från sitt bostadssociala ansvar. Följderna
har blivit en ökad segregation, bostadsbrist och kraf-
tigt ökade boendekostnader.
Fru talman! För oss är det en politiska huvudfråga
att återupprätta och utveckla den sociala bostadspoli-
tiken, och i denna uppgift utgör de allmännyttiga
bostadsföretagen en hörnsten. Därför ställer vi oss
bakom betänkandet i dess helhet och kommer fram-
gent att verka för en förstärkning av den lagstiftning
som vi i eftermiddag kommer att rösta igenom här i
kammaren.
Fru talman! Bara lite kort om en del andra frågor
som behandlas i betänkandet.
I motion Bo12 föreslås att försäljning till annat
allmännyttigt bostadsföretag borde omfattas av till-
ståndsplikt. Utgångspunkten för förslaget är det förfa-
rande som Solna kommun har använt sig av när man,
för att kringgå lagen om begränsad avkastning, sålt
sitt kommunala bolag till en egen ägd kommunal
stiftelse. På det viset har man automatiskt kunnat öka
avkastningen till kommunen.
Vi har i betänkandet ännu inte varit beredda att
ställa oss bakom motionen, men vi från Vänsterpartiet
tänker återkomma med en liknande motion, om det
visar sig att fler kommuner använder sig av samma
eller liknande metoder för att bryta mot lagstiftning-
ens intentioner och försvåra upprätthållandet av
bruksvärdet utifrån självkostnadsprincipen. I för-
handlingarna med regeringen kommer vi också att ta
upp en förändring av lagstiftningen på den här punk-
ten.
I betänkandet skrivs också in att kommunerna
minst en gång per mandatperiod ska upprätta en bo-
stadsförsörjningsprogram. Detta var precis det som vi
krävde när lagen om bostadsförsörjning antogs. Vi ser
detta som en framgång för det samarbete som vi har
haft under denna mandatperiod, och jag är övertygad
om att vi på sikt kommer att få framgång för vårt krav
på att bostadsförsörjningsplanen ska ersättas med
obligatoriska boendeplaneringsprogram.
Fru talman! Avslutningsvis: Samtidigt som bo-
stadsbristen växer i tillväxtorterna är behovet av stöd
till kommuner med bostadsöverskott stort. Det är
därför nödvändigt att, som vi föreslår i betänkandet,
även under flera år framöver tillse att det finns ett
ekonomiskt stöd för dessa kommuner för omstruktu-
rering av de kommunala bostadsföretagen för att
kostnaderna för de tomma lägenheterna inte ska ur-
holka skola, vård, utbildning och annan kommunal
service. På längre sikt är vi övertygade om att stödet
ska riktas direkt till bostadsbolagen och inte som i
dag knytas till den totala kommunala ekonomin.
Jag vill också här passa på att tacka för ett gott
samarbete mellan de partier som står bakom betän-
kandet, och jag utgår ifrån att erfarenheterna av detta
samarbete kommer att leda fram till fler kloka och
gemensamma beslut.
Anf.  32  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Sten Lundström säger att det är vik-
tigt med brukarinflytande. Jag är förvånad över att
Vänsterpartiet inte fullföljde idéerna, som vi var eni-
ga om i Allbokommittén, om särskilda beslutsregler
vid utförsäljning av allmännyttans bostäder.
Vi hade Hyresgästföreningen med oss på det här.
Vi hade liknande synpunkter, och jag ska återge Hy-
resgästföreningens särskilda yttrande: Hyresgästföre-
ningen delar kommitténs bedömning att det bör krä-
vas kvalificerad majoritet vid försäljning men anser
att brukarna bör få en möjlighet att kräva mellanlig-
gande val.
Jag hade faktiskt förväntat mig att vi gemensamt
skulle utveckla hyresgästernas inflytande och inte,
som det nu blev, att det förhånades av företrädare för
ert parti, medan er representant i Allbokommittén
liksom Socialdemokraterna var helt överens om att
det här var en modell som vi skulle fullfölja.
Anf.  33  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vi har naturligtvis noga övervägt
även de här idéerna och konstaterat att det är en liten
främmande fågel i svensk politik, normalt sett bara
omfattande grundlagstiftningar, och riktigt så stor har
vi inte velat göra den här frågan. Däremot är det
ganska vanligt att man enligt svensk lagstiftning kan
överpröva kommunala beslut i länsrätter och annat
och att länsstyrelserna har det här inflytandet.
Vi vill prova den här formen först. Visar det sig
att den inte fungerar kanske vi kan komma tillbaka
och titta närmare på det. Men, som sagt var, det här
har än så länge varit förbehållet förändringar av
grundlagar. Jag tror att vi ska akta oss för att göra
frågor större än vad de är.
Dessutom finns det skäl även för kommuner där
majoriteten sitter kvar efter ett val att värna den en-
skilde hyresgästen. Då tror vi att en tillståndsprövning
hos länsstyrelsen med möjlighet att överklaga till
Boverket är ett bättre system.
Anf.  34  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Att det finns möjlighet till regional
överprövning eller att det åtminstone sker en regional
samordning av bostäderna är helt nödvändigt, efter-
som man på högskoleorter och även i den här kom-
munen är väldigt beroende av hur bostadssituationen
ser ut. Det är bra och det stöder jag fullt ut.
I kommunallagen, både i den gamla och i den nya
när den ändrades, sägs att om inte annat är föreskrivet
bestäms utgången genom enkel majoritet. Det är
alltså en klar vink om att det är möjligt att föreskriva
en annan beslutsordning utan att det för den skull
skulle vara fråga om en lagändring av grundlagska-
raktär.
Jag emotser en utveckling av det här. Jag ser att
det finns en viss öppning.
Anf.  35  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det finns ingen öppenhet i dag för att
vi skulle stödja Helena Hillar Rosenqvists reserva-
tion, därför att vi tror som sagt att detta är en liten
främmande fågel. Jag är medveten om att kommu-
nallagen tidigare har inneburit en möjlighet att an-
vända det här sättet. Det strider i och för sig inte mot
någon lagstiftning, och det är inte det jag försöker
säga, men vi har förbehållet att beslut med två tredje-
dels majoritet med mellanliggande val ska gälla frå-
gor som rör grundlagen direkt.
Än så länge är vi inte beredda att gå så långt som
att föreslå att samma prövning ska ske här som när
det gäller förändringar i grundlagen, utan vi ser nog
länsstyrelsernas tillståndsprövning med Boverket som
överklagningsinstans som en ganska bra form.
Med de skrivningar som vi har fått in om de be-
dömningar som ska göras och om en restriktiv tolk-
ning från länsstyrelsernas sida känner vi en viss till-
fredsställelse över det här, men vi får naturligtvis
återkomma om det visar sig att detta inte är tillräck-
ligt.
Anf.  36  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Sten Lundström säger att de kommu-
nala bostadsföretagen har tagit sitt bostadsförsörj-
ningsansvar. Det må så vara, men nog är det väl ändå
ett systemfel även för en hängiven centralplanerare
när man plötsligt finner sig stå med 42 500 tomma
lägenheter till en kostnad som beräknas gå upp till ca
30 miljarder kronor. Ett systemfel måste det ändå
vara på något sätt i en sådan verksamhet, och det är
det de kommunala bostadsföretagen som har gjort.
En annan företrädare för majoriteten sade till mig
alldeles nyss att om det är så att allmännyttan bygger
dyrare än övriga, får Stockholms stad se över sina
kommunala bolag. Men vad majoriteten just försöker
göra är att förhindra oss från att vidta relevanta åtgär-
der. Dessutom gäller de högre kostnaderna för hela
landet, även om det där är bara 34 %.
Varför ska man mot grundlagen och genom att
trampa på den kommunala självstyrelsen till varje
pris ge de kommunala bostadsföretagen en konserve-
ring i gräddfil? Vad är majoritetens egentliga motiv?
Jag utgick lite provokativt i mitt inledningsanförande
från att det var socialdemokratisk maktpolitik. Efter-
som det inte finns några andra motiv, är det verkligen
så att det är socialdemokratisk maktpolitik som är det
bärande skälet för den här propositionen?
Anf.  37  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Låt oss börja med de tomma lägen-
heterna. Carl-Erik Skårman, det gjordes en del felpla-
neringar, framför allt när det gäller bostadsrätter, när
bostäder byggdes i hopp om att varje kommun skulle
öka befolkningen samtidigt i hela landet.
Om man ägnar sig lite grann mer åt något annat
än Stockholm, kan man konstatera att det mesta
byggdes därför att industrin, gruvan, fabriken, bruket
på orten behövde mer arbetskraft. Då ställde allmän-
nyttan upp och byggde bostäder.
Det är kapitalets logik som gör att man flyttar en
fabrik vilken dag som helst från Gislaved till Portu-
gal, framför allt när man får samhälleligt stöd för
verksamheten. Då står vi plötsligt där med arbetslös-
het och tomma bostäder. När vi har ett samhälle som
inte klarar av att reglera kapitalets logik, får vi tomma
lägenheter på vissa ställen. Uppenbarligen är det
Skårmans ärliga uppfattning att det här ska bekostas
av skattekollektivet eller, än värre, av de hyresgäster
som bor kvar i bostäderna. Av det enkla skälet behö-
ver vi allmännyttan. Det här handlar mycket sällan
om felplanering utan om ett behov som har funnits
men som tyvärr inte längre finns kvar. Ingen hade
varit gladare än jag om utflyttningsorterna hade fått
behålla sina arbetstillfällen.
Carl-Erik Skårman frågade vad som är det egent-
liga motivet. Jag hade en viss förhoppning om att
Carl-Erik Skårman lyssnade på mitt anförande. Hela
mitt anförande handlade om motivet till att vi värnar
allmännyttan.
Vi värnar allmännyttan därför att den erbjuder en
spekulationsfri boendeform, därför att den bygger på
självkostnadsprincipen och därför att den kommunala
politiken och medborgarna får en möjlighet att via sitt
ägande faktiskt styra och bygga upp ett bostadsföre-
tag till sina egna fördelar.
Om Moderaterna och andra partier i Stockholms
kommunfullmäktige inte har tillräcklig kraft att skapa
ägardirektiv som tvingar de egna bostadsbolagen att
bygga vettiga bostäder, så är det ett problem för Mo-
deraterna och inte för mig.
Anf.  38  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag har visat på att det faktiskt inte
finns några bärande argument för de motiv som redo-
visas här när det gäller de kommunala bostadsföreta-
gen. Varför inte lära sig av systemfelen? Varför inte
lära sig av de felgrepp som har gjorts här? I stället
sticker man huvudet i sanden och vill till varje pris
bevara det här systemet som leder till de här felen.
Anf.  39  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har tidigare försökt förklara moti-
ven. Ryktena att det inte finns några bärande skäl för
att bevara allmännyttan, som Carl-Erik Skårman har
rabblat upp, har vi försökt att bemöta på varje punkt.
Jag konstaterar bara att Carl-Erik Skårman har fel.
Vi har lärt oss bara under 90-talets historia vad en
marknadsanpassad bostadsmarknad innebär. Vi har
sett en ökad segregation. Vi har sett att alltfler männi-
skor får svårt att komma in på bostadsmarknaden.
Vi har sett hur boendekostnaderna har ökat. Vi har
sett hur vinstuttagen i bostadsföretagen ökar. Vi har
sett hur oligopol inom byggnadssektorn växer fram.
Vi har sett olaglig kartellbildning. Vi har sett de höga
chefslönerna och annat som en marknadsanpassad
ekonomi innebär. Av det enkla skälet behövs det
allmännyttiga, samhällsägda bostadsföretag där vi
som politiker, kommunala politiker, kan skriva de
ägardirektiv som gör att vi på de orter där de i dag
inte fyller den funktion som de borde fylla faktiskt ser
till att de fyller den funktionen.
Anf.  40  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Sten Lundström uttrycker en viss för-
våning. Han säger att Kristdemokraterna pratar och
ingeting gör och förvånas över att vi inte röstar ja till
Vänsterns bostadsanvisningslag vad jag förstår.
Verkligheten är att Sten Lundström sätter likhetsteck-
en mellan bostadsanvisningslag och bostad som en
social rättighet. Det finns många andra vägar.
Sedan vidhåller jag att den här lagstiftningen är
onödig. Huvudregeln i kommunallagen är att verk-
samheten bedrivs utan vinstsyfte. Det finns en spe-
kulationsförbud, så kommunallagen räcker i fråga om
spekulationsdelen, som Sten Lundström tar upp.
Om man skulle vilja precisera vad man vill med
ett allmännyttigt bostadsföretag skulle man bara kun-
na gå in i hyreslagen § 55 och justera den. Vad vi nu
sysslar med är alltså en onödig lagstiftning. Nu und-
rar jag: Är det så att Sten Lundström anser att all-
männyttan ska klara hela segregationen, att allmän-
nyttan ska serva alla sociala behov? Eller kan de
privata få konkurrera om att hjälpa till med detta?
Annars försvårar vi ju möjligheten att få en bostad.
Det låter på Sten Lundström som om det bara är all-
männyttan som klarar allt det här.
Anf.  41  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Ulla-Britt Hagström! Segregationen
deltar de privata bostadsföretagen i allra högsta grad
i. De konkurrerar så det bara visslar om det. Segrega-
tion förutsätter alltid två sidor. En människa kan bara
vara segregerad från någon annan. Man är segregerad
för att det finns två motpoler. Framför allt är det så att
de mycket dyra bostadsrätterna och de mycket höga
priserna på egna hem har en mycket starkt segrege-
rande effekt. Det krävs helt andra saker än speciella
ägarreformer för att bryta segregationen. Det krävs en
kraftfull, gemensam, samhällelig planering där man
ser till att det inte går att bygga isolerade öar för
överklassen och isolerade öar för dem som ingenting
alls har.
Jag pratar inte alls om bostadsanvisningslagen i
det här fallet även om jag tycker att detta hade varit
klädsamt av Kristdemokraterna, som ofta pratar om
de svagas möjlighet att få bostad med vackra ord.
Tyvärr är det väldigt tomt i innehållet. Men vackra
ord är vackert nog.
Jag pratade faktiskt om bostaden som en social
rättighet. Under de år som jag har varit här i alla fall,
och jag är säker på att det även var så tidigare, har
Vänsterpartiet krävt att rätten till bostad ska skrivas in
i socialtjänstlagen, som en rätt till bistånd. Och varje
gång hittills - men det är aldrig för sent att ändra sig
här i livet - har Ulla-Britt Hagström tryckt på knap-
pen för avslag till det yrkandet.
Anf.  42  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att jag har tryckt på några
knappar för avslag till det yrkandet. Jag har drivit
frågan att det är oerhört viktigt med det här stödet
som riktas till den enskilde och med det här med
socialtjänstlagen. Det är viktigt att detta finns inskri-
vet i grundlagen.
Sten Lundström säger att de privata fastighets-
ägarna bidrar till segregationen. Vad borgerligheten
vill, och vad borgerligheten i Stockholm nu vill, är att
man ska kunna skapa blandade bostadsområden i de
segregerade områdena. Man ska alltså kunna skapa
olika karriärformer för boende inom alla områden så
att människor kan bo och leva tillsammans på ett
mycket bättre och trevligare sätt. Det är det ju bor-
gerligheten som driver, men det stöter på motstånd.
Sten Lundström har inte svarat mig. Menar han att
det alltså är allmännyttan som ska stå för att klara alla
sociala behov eller behöver man stöd av de privata
fastighetsägarna? Med denna lagstiftning försvårar vi
alltså möjligheten för de privata fastighetsägarna så
att det blir ett tyngre ansvar på allmännyttan att tillva-
rata de sociala behoven. Det har Sten Lundström inte
svarat på.
Anf.  43  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska försöka svara. Jag trodde inte
att vi hade en bostadssocialpolitisk debatt utan att vi i
huvudsak hade en debatt omkring en lagstiftning om
allmännyttan.
Nej, det räcker naturligtvis inte att allmännyttan
tar sitt ansvar - och jag tycker att de har ett mycket
stort ansvar. Det krävs en bostadsanvisningslag. Det
krävs obligatorisk bostadsförmedling. Det krävs en
förstärkning av socialtjänstlagen om allas rätt till en
bostad. Bostadsanvisningslagen ger kommunen en
möjlighet att faktiskt gå in och få bostäder även inom
det privata beståndet.
Sedan blir jag lite orolig när Ulla-Britt Hagström
säger att de borgerliga ska se till att bygga blandat i
de segregerade områdena. Jag hoppas att mitt förra
inlägg i alla fall klargjorde att man är lika segregerad
i Djursholm som man är i Botkyrka. Det är ingen
skillnad i fråga om segregationen. Man är segregera-
de från varandra.
Det måste väl i så fall innebära att Ulla-Britt
Hagström kommer att uppmana sina borgerliga kam-
rater i kranskommunerna runt Stockholm och Malmö
att se till att bygga hyresbostäder i villareservaten för
mångmiljonärerna - och i och för sig också att man
bygger villor och bostadsrätter i områden där det i
dag bara finns hyresrätter. I det fallet kan vi nog föra
en gemensam kamp, och det skulle också kunna leda
fram till att man vid nästa tillfälle som ges röstar för
obligatoriska boendeplaneringsprogram som tar upp
just det här med hur man socialt bygger ett samhälle
och som kommunerna ska underställa sig.
Men som jag ser det röstar ni t.o.m. emot att
kommunerna ska ha en bostadsförsörjningsplan. Ni
bara pratar. Ni vill absolut ingenting när det kommer
till skott.
Anf.  44  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag undrar också varför Sten Lund-
ström bara pratar. Vi har ju faktiskt sett att vi har fått
ett väldigt sårbart samhälle under den tid då Vänster-
partiet har varit med och haft möjlighet att påverka
regeringen. Det skriver jag under på.
Vi har sett att vi har fått en social och regional
klyvning i landet. Då kan man naturligtvis fråga sig:
Varför vill inte Vänsterpartiet se till att det skapas
nya arbetstillfällen där man har lagt ned stora fabri-
ker? Varför satsar man också ensidigt på den här
biten när det gäller bostäder? Varför vill man bara
reparera i efterhand? Varför är inte Vänsterpartiet
med och bygger upp samhället? Varför pratar bara
Sten Lundström? Jag tycker att det är att skjuta fel när
man sitter i glashus.
Anf.  45  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var tur att det inte gällde att kasta
sten i glashus i alla fall. Varför vill inte Vänsterpartiet
se till att det ska skapas jobb? Överallt där fabriker
läggs ned, överallt där folk blir arbetslösa, överallt
där detta sker, slåss vänsterpartister med näbbar och
klor för att rädda de arbetsplatser som finns. Överallt
där det står tomma lägenheter och där det är brist på
arbetstillfällen finns det vänsterpartister som kämpar
stenhårt för att skapa nya arbetstillfällen. Det är lite
grann ett skott ut i luften.
Anf.  46  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är väldigt
trist att se att det är Vänsterpartiets ensidiga, över-
drivna, centralistiska lösningar som tycks vara rådan-
de i en regering som vad jag förstår enbart består av
socialdemokrater. Att Socialdemokraterna låter
Vänsterpartiet agera så hade jag inte ens i min vil-
daste fantasi trott skulle vara möjligt.
Jag hoppas att väljarna inser detta i årets val och
röstar fram något som ger mer valfrihet, något som
ger mångfald i boendet och som inte skjuter allmän-
nyttan i sank.
Anf.  47  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var väl egentligen snarare en frå-
ga till Lars-Erik Lövdén eller till Leif Jakobsson än
till mig personligen. Beträffande detta med valfrihet
är vi för de bostadsformer som finns - egnahem,
bostadsrätter, hyresrätter. Dessutom är vi aktivt för
den kooperativa hyresrätten.
Vi är för en mångfald. Vi är också för att männi-
skor i olika skeden ska kunna välja den bostadsform
som passar dem bäst. Men vi vill också skapa ett
samhälle där det inte är plånboken som styr männi-
skors möjligheter att ta del av valfriheten.
Vi vill se till att alla får möjlighet att förverkliga
sina livsdrömmar.
Anf.  48  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Sedan den sociala bostadspolitikens
genombrott på 1940-talet har de allmännyttiga bo-
stadsföretagen tillsammans med bostadskooperatio-
nen haft en avgörande betydelse för tillkomsten av
sunda och bra familjebostäder.
Vi byggde upp ett allmännyttigt bostadsbestånd,
präglat av självkostnadsprincipen och fritt från spe-
kulation. Det var ett stort sådant bostadsbestånd som
skulle vara attraktivt för breda grupper på bostads-
marknaden. Det var därmed också ett ideologiskt
vägval. Vi valde inte den kontinentala metoden - så
vanlig i Europa - att bygga socialbostäder för dem
som har det allra sämst ställt. Vi valde ett stort all-
männyttigt bostadsbestånd som skulle vara attraktivt
för breda grupper, för att man inte skulle få stämplat i
pannan att man kom från ett kommunalt bostadsföre-
tag och hade det svårt socialt.
Det var ett ideologiskt väldigt viktigt vägval som
också har lett till att vi på den svenska bostadsmark-
naden har en bra standard på bostäder generellt sett.
Det ska vi vara stolta och glada över.
Denna politik var i stort sett samtliga partier i den
här kammaren överens om, inklusive Moderaterna.
Det har funnits väldigt gott om duktiga och dugli-
ga moderata kommunalpolitiker runtom i landet. Det
finns fortfarande några enstaka sådana som inser att
allmännyttan är ett mycket viktigt bostadspolitiskt
instrument och som förstår att det inte går att över-
lämna till marknaden att fullt ut sköta uppgifter inom
ramen för den sociala bostadspolitiken. Jag vill för
Carl-Erik Skårman nämna ett exempel på det, nämli-
gen det förra moderata kommunalrådet i Huddinge,
Seved Petrén. Han hade en väldigt djup ideologisk
övertygelse om vikten av att ha allmännyttiga bo-
stadsbolag.
Det är att beklaga att vi sedan 10-15 år har haft en
utveckling där borgerliga partier, i synnerhet Mode-
raterna, alltmer ifrågasätter allmännyttans roll och
ställning. Utförsäljningen av de allmännyttiga bo-
stadsbolagen till privata fastighetsägare och omvand-
lingen av deras bostäder till bostadsrätter är kanske
det främsta uttrycket för den tendensen. Att inte med
full kraft utnyttja de starka och välkonsoliderade
kommunala bostadsföretagen för bostadsbyggande är
en annan negativ konsekvens av denna inställning till
allmännyttan.
Jag måste säga att jag blir lite orolig när jag läser
den gemensamma borgerliga reservationen. Jag blir
lite orolig - även om det kan vara en lapsus - när jag
läser att Centerpartiet och Kristdemokraterna skriver
under följande formulering: "Kommuner skall princi-
piellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet." Det
tolkar Yvonne Ångström som att kommuner inte ska
äga bostadsbolag. Jag undrar hur Rigmor Stenmark
tolkar den formuleringen i den gemensamma reserva-
tionen.
Fru talman! Möjligheterna att skaffa den bostad
man behöver för att leva ett gott liv är olika för olika
hushåll. Det finns de som klarar sig bra på egen hand.
De har resurser så att de kan tillfredsställa sina behov
i konkurrens med andra. Men så är det inte för alla.
Därför behövs en aktiv bostadspolitik hos både stat
och kommuner.
Staten måste ta sitt ansvar. Men om vi ska klara
uppgiften att se till att alla får tillgång till en god
bostad måste även kommunerna ta sitt ansvar. Det är
här allmännyttan kommer in.
Vi står inför flera viktiga frågeställningar om all-
männyttans långsiktiga betydelse för den lokala bo-
endepolitiken och bostadsförsörjningen. Och då
handlar det inte bara om möjligheten att sälja ut eller
inte sälja ut allmännyttan och dess lägenheter. Nej,
frågan måste ses i ett vidare perspektiv. Det handlar
om vilken roll de allmännyttiga bostadsföretagen ska
spela i framtiden.
Jag ser följande uppdrag för allmännyttan:
· Allmännyttan ska tillhandahålla goda hyresbostä-
der till långsiktig självkostnad.
· Allmännyttan ska genom sin ställning i bruksvär-
dessystemet vara en prispress på alla hyresbostä-
der.
· Allmännyttan ska motverka bostadsbristen genom
att bygga i tid.
· Allmännyttan ska erbjuda hyresgästerna reellt
inflytande i förvaltningen, vara en part i integra-
tionsarbetet och en part i det boendesociala arbe-
tet.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund som rege-
ringen har lagt fram propositionen om allmännyttiga
bostadsföretag. I propositionen föreslår vi en lagreg-
lering och en definition av allmännyttiga företag.
Jag vill gärna säga att en sådan här lagreglering,
hur viktig den än är, inte ensam är tillräcklig för att de
allmännyttiga bostadsföretagen ska fylla sin uppgift
inom ramen för en social boendepolitik. Det är också
viktigt att ägaren, kommunen, ser allmännyttan som
ett viktigt instrument för att klara uppgiften att ge
kommunens invånare goda bostäder till rimliga kost-
nader.
Genom att vara självkostnadsbaserade, genom att
inte sträva efter högsta möjliga vinst och genom att
förvalta, bygga nytt och bygga om, kan de kommu-
nala bostadsbolagen utgöra en stark konkurrensfaktor
på bostadsmarknaden när det gäller såväl bygg- och
boendekostnader som boinflytande och kamp mot
segregation och utanförskap.
I propositionen föreslår vi också att det ska infö-
ras en tillståndsplikt vid överlåtelse av allmännyttiga
företag och deras fastigheter. Skälet till det är väldigt
enkelt. Syftet med tillståndsplikten är att vi ska kunna
bevara ett så stort bestånd av allmännyttiga lägenhe-
ter att det blir möjligt att upprätthålla ett väl funge-
rande bruksvärdessystem för hyressättning.
Vi i Sverige har ju inte valt metoden med statlig
hyresreglering, som man har i många andra länder.
Där fastställer man på statlig nivå hur mycket hyran
får höjas. Vi har valt ett bruksvärdessystem med
allmännyttan som jämförelseobjekt och överlåtit till
parterna på bostadsmarknaden att förhandla om hy-
ressättning. Jag tycker att det är ett bättre och mer
flexibelt system än om staten skulle sätta hyrorna och
varje år bestämma hur hög hyreshöjningen skulle bli i
hyresfastighetsbeståndet. Den vägen har många län-
der valt för att undvika kraftiga hyresexplosioner,
framför allt i områden med bostadsbrist.
Fru talman! Situationen på bostadsmarknaden
med bostadsbrist i ett ökat antal kommuner, framför
allt i storstadsområdena, kan komma att utgöra ett
allvarligt hinder för en fortsatt tillväxt. Men samtidigt
som vi har bostadsbrist i många kommuner är det
bostadsöverskott i många andra kommuner.
Flertalet tomma lägenheter finns hos de allmän-
nyttiga bostadsföretagen. Även om antalet tomma
bostäder har minskat kraftigt under de senaste åren är
situationen i många kommuner fortfarande mycket
besvärlig. Det gäller särskilt de kommuner och regio-
ner där näringslivets omvandling och andra struktu-
rella förändringar i samhället har lett till stora föränd-
ringar i befolkningsstrukturen och till utflyttning av
människor och företag. Utvecklingen i dessa kommu-
ner innebär som regel en svår ekonomisk belastning
för såväl bostadsbolagen som kommunerna.
Jag menar att dessa problem inte kan lösas enbart
av de berörda bostadsbolagen eller kommunerna. Då
riskerar vi att andra viktiga välfärdsuppgifter som
skola, vård och omsorg inte kan upprätthållas i dessa
kommuner.
Staten har ett tydligt ansvar för att situationen
hanteras på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt och för att
medverka till en ekonomisk sanering i dessa bostads-
företag. Det är ett uttryck för solidaritet, och det är ett
uttryck för regeringens bestämda vilja att se till att vi
runtom i landet kan upprätthålla någorlunda likvärdig
service när det gäller vård, skola och omsorg.
Vi har det nationella ansvaret. Det förvånar mig
att Centerpartiet inte är berett att ta detta nationella
ansvar.
Vi ser framför oss ett behov av att under de när-
maste tre åren gå in med 3 miljarder kronor för att
stödja omstruktureringen av de kommunala bostads-
företagen. Det är en etapp i ett program som kommer
att sträcka sig över längre tid, en tioårsperiod.
Vi inrättar en bostadsmyndighet för att hantera de
här ärendena. Syftet är att se till att vi klarar om-
struktureringen på ett ansvarsfullt sätt, ett sätt som
inte går ut över övrig kommunal verksamhet.
Jag hoppas att Centerpartiets företrädare i riksda-
gen går ut och möter centerpartistiska företrädare i de
kommuner som sitter i rävsaxen och har stora kostna-
der för sina kommunala bostadsföretag. Då kan ni
säga till dem: Vi är inte beredda att medverka till att
på statlig nivå lätta den ekonomiska bördan. Jag und-
rar vad ni får för reaktion tillbaka då.
Anf.  49  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag kommer att ställa en liknande frå-
ga till Lars-Erik Lövdén som jag ställde till Sten
Lundström förut om just hyresgästernas inflytande.
Naturligtvis är jag mycket väl medveten om att
det för närvarande är Miljöpartiet som står närmast
Hyresgästföreningen och tar till vara dess intressen.
Det visar sig i att vi tillsammans, Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet, var eniga med
hyresgästerna i Allbokommittén om att stärka hyres-
gästernas inflytande. Jag läser ur Hyresgästförening-
ens särskilda yttrande till Allbokommittén att staten
och inte minst hyresgästerna-brukarna har haft an-
ledning att förvänta sig att de kommunala bostadsfö-
retagens engagemang skulle vara långsiktigt och
politiskt stabilt. Hyresgästerna har valt att bo i ett
kommunalt bostadsföretag och i högsta grad medver-
kat till att finansiera verksamheten genom sina hyror.
Det betyder att hyresgästerna-brukarna har rättmätiga
intressen av inflytande över beslut om försäljning.
Det här föll sedan bort i hanteringen, till hyres-
gästernas och min besvikelse.
Avser statsrådet att på något vis uppmärksamma
den här frågan i kommande behandling av svensk
bostadspolitik?
Anf.  50  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Även jag tycker att det är utomor-
dentligt angeläget att hyresgästerna har ett inflytande.
I lagstiftningen har vi också fört in regler om att hy-
resgästorganisationernas och hyresgästernas uppfatt-
ningar ska höras som ett underlag inför den till-
ståndsprövning som länsstyrelsen ska göra.
Man kan gå ett steg längre än så och fundera på -
och där är samarbetspartierna överens - att titta när-
mare på möjligheterna att vi, om länsstyrelsen skulle
bevilja tillstånd till försäljning, ska ha ett förfarande
med förköpsordning för att se till att hyresgästerna i
ett sådant läge får möjlighet att ta över fastigheten
med förtur framför andra intressenter. Vi i samar-
betspartierna är överens om att ta tag i den frågan och
göra det relativt snabbt för att försöka få fram be-
stämmelser om ett sådant förköpsförfarande. Det
tycker jag har varit en viktig del. Sten Lundström
berömde samarbetet i den här frågan, och jag tycker
att det har varit en viktig ingrediens i samarbetet att vi
har kommit fram till den positionen.
Anf.  51  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Javisst, det är väldigt bra. Men jag
hade nog förväntat mig att vi skulle ha hunnit få fram
även den frågan. Men den kommer.
Att samarbetet inte har varit bra säger jag inte,
men i just det här särskilda avseendet skulle hyres-
gästerna ha ett mer direkt inflytande på frågorna. Man
nämner t.o.m. i likhet med det vi säger att om en
kvalificerad majoritet av hyresgästerna begär det
skulle det således krävas två likalydande beslut med
kvalificerad majoritet och mellanliggande val för att
en försäljning mot hyresgästernas-brukarnas vilja ska
få genomföras.
Det som en del hyresgäster ser nu är att deras hem
säljs ut utan att de har det minsta inflytande över
frågan. Det är väldigt sorgligt för dem.
Anf.  52  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Vi har varit negativa till att ta steget
mot att införa särskilda röstregler och särskilda förfa-
randeregler när det gäller de kommunala besluten för
de allmännyttiga bostadsföretagen, alltså systemet
med mellanliggande val. Det är nämligen en fråga
som har lite vidare konsekvenser än så. Ska man
överväga den typen av bestämmelser får man fundera
på hur regelverket i kommunallagen ska se ut när det
gäller andra typer av förfaranden i kommunerna.
Jag kan mycket väl föreställa mig att det innebär
mycket stora påfrestningar för många barnfamiljer
som har barn i skolåldern när man helt plötsligt får
veta att skolan läggs ut på entreprenad eller när man
får veta att daghemmet läggs ut på entreprenad.
Det som Miljöpartiet förespråkar är ett stort ge-
nombrott i den praxis som vi har när det gäller de
kommunala beslutsreglerna. Vi har inte varit beredda
att tillgodose det önskemålet i det här sammanhanget.
Anf.  53  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Lars-Erik Lövdén säger sig vara för-
vånad över borgerlighetens gemensamma reservation,
där vi säger att kommunen i princip inte ska bedriva
affärsverksamhet. Jag har aldrig hört att Lars-Erik
Lövdén vill ändra på kommunallagen. Det spekula-
tionsförbudet finns ju redan i kommunallagen, och vi
försöker i alla fall att följa de lagar som är stiftade.
I stället kommer nu en lag utan särskilda rätts-
verkningar, utan några sanktioner, och Lagrådet be-
dömer att det blir subjektiva värderingar från länssty-
relsens sida.
På den utfrågning som vi hade inför det här be-
tänkandet och i enlighet med regeringens proposition
säger partikamraten till Lars-Erik Lövdén som också
har suttit med i Allbokommittén, nämligen Peter
Persson, kommunalråd: Däremot är vår förtjusning
över länsstyrelsen som organ något begränsad, om
min bänkgranne ursäktar. - Han vänder sig alltså till
länsstyrelsen. - Vi tycker att prövningar och restrik-
tioner inte ska ligga på tjänstemannanivå. Om rege-
ringen vill pröva försäljning av viss omfattning ska
den prövas politiskt och ligga på regeringen.
Varför lägger Lars-Erik Lövdén ut detta ansvar på
tjänstemannanivå?
Anf.  54  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag tyckte att det var någon borgerlig
företrädare som i den inledande rundan uttryckte en
glädje över och ett beröm för att det fanns en gemen-
sam borgerlig uppfattning som ges uttryck i den här
reservationen; vi har en gemensam politik, om man
uttrycker det så.
Jag måste ställa den frågan till Ulla-Britt
Hagström: Delar Ulla-Britt Hagström den uppfattning
som Yvonne Ångström gav uttryck för och som up-
penbarligen var kopplad till meningen om att kom-
munerna principiellt inte ska ägna sig åt att driva
affärsverksamhet? Delar Ulla-Britt Hagström upp-
fattningen att kommunerna inte ska äga kommunala
bostadsbolag? Det är ett viktigt klargörande som jag
efterlyser för att tränga igenom den tillkämpade bor-
gerliga fasad som det ges uttryck för i reservationen.
Anf.  55  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Nej, Lars-Erik Lövdén, jag delar inte
Yvonne Ångströms uppfattning i den frågan. Vi
kristdemokrater vill ha allmännyttan. Vi vill ha kom-
munala bolag inom det här området. Men det vi har
skrivit i reservationen är i princip det som står i
kommunallagen, och den ställer vi upp på.
Jag skulle också vilja ta upp ytterligare en fråga
med Lars-Erik Lövdén. Det talas väldigt mycket om
ombildningarna i Stockholm, utförsäljningar m.m. I
Stockholm var det  4 700 lägenheter 2001. Men redan
1998 var det i Göteborg, som är socialdemokratiskt
styrt, 3 805 lägenheter. Dessutom gjorde man så när
man byggde Maskinkajen att man pumpade in 70
miljoner från skattebetalarna för att få ned kostnader-
na från 22 500 kr per kvadratmeter till 16 000 kr per
kvadratmeter.
Mellan 1992 och 1998 gick 7 000 privata bostads-
företag i konkurs.
Finns det inte någon oro och ingen vett och sans
när det gäller att den lagstiftning vi i dag inför kan
leda till problem för de privata fastighetsägarna i
konkurrensen, och därmed ytterst för den enskilde
som vill välja en bostad?
Anf.  56  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Svaret på den frågan är ett enkelt nej.
Jag vill återknyta till den diskussion som vi förde
här och som jag tyckte var ganska spännande, dvs.
diskussionen om det ställningstagande som Ulla-Britt
Hagström nu gör. Ni är inte överens! Nu säger ju
Ulla-Britt Hagström att de borgerliga partierna inte är
överens. Jag tycker att det är glädjande att Kristde-
mokraterna nu så frankt förklarar att vi behöver de
allmännyttiga bostadsbolagen. Se då till så att ni
också tar konsekvenserna av det ute i kommunerna!
Se till att ni tar konsekvenserna av det i Stock-
holmsområdet i de kommuner där ni samarbetar med
Moderaterna! Använd allmännyttan som ett offensivt
bostadspolitiskt instrument för att bygga nytt och se
till att vi klarar bostadsförsörjningen också för de
grupper som har svårt att hävda sig av egen kraft på
bostadsmarknaden!
Det var ett bra och tydligt konstaterande från Ul-
la-Britt Hagström. Då är det ingen gemensam reser-
vation, i varje fall inget gemensamt som ligger bakom
reservationen.
Anf.  57  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! I motion Bo12, som vi gemensamt
har avslagit i betänkandet, tar man upp problemen
kring Solna och bostadsföretaget Signalisten. Där
lyckas man på olika sätt inom lagens ramar slå sönder
både hela bruksvärdessystemet och självkostnads-
principen och berika sig på hyresgästernas bekostnad
- som vi ser det i alla fall - för att se till att man får
större avkastning på sina bostadsbolag.
Vi har sagt att det än så länge kanske inte finns
någon anledning att införa tillståndsplikt för försälj-
ning till annat allmännyttigt bostadsföretag. Men den
fråga som jag skulle vilja ställa till Lars-Erik Lövdén,
fru talman, är: Om detta skulle visa sig ske på fler
orter - är socialdemokratin då beredd att trots allt se
över lagstiftningen ganska snart och införa tillstånds-
plikt även för försäljning till annat allmännyttigt
bostadsbolag?
Anf.  58  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Vi kommer naturligtvis att noga följa
lagstiftningens tillämpning och utvecklingen när det
gäller kommunerna. Det finns alltid kommuner som
är uppfinningsrika och vill kringgå olika lagstift-
ningsintentioner.
Vi kommer därför att följa denna fråga väldigt
noga, och vi får väl se om det finns ett behov fram-
över av att göra ytterligare förändringar för att kom-
ma bort ifrån olika försök att kringgå lagstiftningen.
Anf.  59  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag tar det som ett löfte om att vi till-
sammans ganska nogsamt ska bevaka vad som sker
framöver. Om detta utvecklas i fler kommuner så
finns det med all sannolikhet anledning att se över
även den här typen av försäljning och även att införa
tillståndsplikt för den.
Fru talman! Jag skulle också vilja ställa en annan
fråga, som hänger samman med det replikskifte som
tidigare pågick och där Lars-Erik Lövdén på något
sätt trots allt lyckades få det till att kd vill driva
kommunala bostadsbolag. Jag har lite svårt att förstå
hur man kan tolka Ulla-Britt Hagström på det viset,
när Kristdemokraterna har skrivit under en reserva-
tion där det står: Argumenten för att sälja ut en större
eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen är
flera. Kommuner ska i princip inte ägna sig åt att
driva affärsverksamhet. Det riskerar att dränera
kommunernas ekonomi och därmed att minska ut-
rymmet att koncentrera sig på huvuduppgiften skola,
vård och omsorg.
Fru talman! Jag undrar om Lars-Erik Lövdén kan
tolka det på något annat sätt än att både kd och Cen-
terpartiet i fortsättningen inte är beredda att driva
kommunala bostadsföretag.
Anf.  60  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag är en positiv och vänlig person,
precis som Carl-Erik Skårman. Jag tolkar Ulla-Britt
Hagströms inlägg så att hon tar avstånd från det som
ligger bakom formuleringen i reservationen, nämligen
Yvonne Ångströms uppfattning om att kommunerna
inte ska äga kommunala bostadsföretag. Formule-
ringen indikerar riktningen att kommunerna inte ska
syssla med sådant här, och Ulla-Britt Hagström för-
klarar nu i kammaren att Kristdemokraterna har upp-
fattningen att kommunerna ska äga kommunala bo-
stadsföretag. Det tycker jag var glädjande. Ju fler vi
är med om den insikten, desto bättre är det.
Jag är övertygad om att Vänsterpartiet noga
kommer att följa hur lagstiftningen tillämpas. Rege-
ringen kommer också att göra det, och jag förutsätter
att vi kan prata med varandra framöver precis som vi
gjorde inför tillkomsten av denna proposition.
Anf.  61  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi skriver, vilket nu flera stycken har
sagt, i vår reservation att kommuner principiellt inte
ska ägna sig åt att driva affärsverksamhet. Vi skriver
också, vilket Sten Lundström har läst upp men som
jag ska ta upp en gång till, så här: Det riskerar att
dränera kommunernas ekonomi och därmed minska
utrymmet att koncentrera sig på huvuduppgifterna
skola, vård och omsorg. Detta leder till minskad de-
mokratisk insyn och det medför att konkurrensen på
marknaden snedvrids. Den meningen läste inte Sten
Lundström upp.
Statsrådet säger att jag menar att kommuner inte
ska äga kommunala bolag, och det är min principiella
uppfattning. Jag och Folkpartiet anser inte att kom-
munala bolag över huvud taget behövs, men - och det
är ett viktigt undantag - vi tycker inte att det är vi i
riksdagen som ska bestämma det. De kommunalpoli-
tiker som vill ha ett kommunalt bostadsbolag, som
har ett och vill ha det kvar eller som vill bilda ett ska
naturligtvis få det.
Det finns ju faktiskt också andra möjligheter för
kommuner att äga bostäder. Man måste inte ha ett
bolag, utan kommunerna kan äga bostäderna själva.
Då ökar man insynen.
Beträffande de tre miljarderna för att stödja kom-
munala bostadsföretag i kris vill jag fråga statsrådet
Lövdén: Hur ska de privata fastighetsägarna kompen-
seras för den här snedvridna konkurrensen? Det är för
mig den viktigaste frågan.
Anf.  62  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Låt mig ta upp detta med statens an-
svar för de kommunala bostadsbolagen. Det var ju det
som den sista frågan tangerade.
Det är precis som Sten Lundström sade - när in-
dustrisamhället byggdes upp, när expansionen skedde
i Bergslagen och i andra kommuner i norra Sverige
och industrin behövde mer arbetskraft så knackade
man på kommunalrådets dörr och bad kommunalrådet
sätta i gång bostadsbyggandet. Det var ingen privat
som gjorde det, utan det var kommunen som fick ta
ansvar för att se till så att arbetskraften till bruket
eller till industrin fick bostäder. När sedan bruket
packade ihop och industrin försvann så stod kommu-
nen där med tomma lägenheter.
För mig är det alldeles självklart att vi inte kan
överlåta och överlämna ansvaret för det enbart till
kommunerna. Då drabbas ju vården, skolan och om-
sorgen. Många kommuner är inte mäktiga att hantera
den ekonomiska uppgiften på egen hand. Därför
krävs det ett statligt engagemang och ett statligt an-
svar.
Vi går nu in med omstruktureringsåtgärder - inte
så att vi går in och förhandlar med det kommunala
bostadsföretaget, utan vi går in och ser till så att äga-
ren, kommunen, har möjligheter att hantera situatio-
nen för det kommunala bostadsföretaget. Det är en
väsentlig skillnad. Vi kommer att göra detta i sam-
verkan med kommunerna.
Jag ser inte att detta innebär någon konkurrenss-
nedvridning, framför allt inte i perspektivet av det
stora statliga stöd som utgick till många privata fas-
tighetsägare och privata bolag i början på 1990-talet,
under finanskrisen.
Anf.  63  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag känner naturligtvis inte till hur det
är i samtliga kommuner. Men exempelvis där jag bor
har även privata fastighetsägare byggt, och en del av
dem har också spekulerat fel. Min uppfattning är
fortfarande att om man riktar stödet enbart till de
kommunala bostadsbolagen så kommer de privata att
bli utsatta för snedvridande konkurrens. Vi har olika
uppfattning, och det lär inte gå att ändra på.
Anf.  64  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Kommunerna har ett ansvar för sina
kommunala bostadsföretag. Kommunerna kan inte
försätta sina kommunala bostadsföretag i konkurs.
Det skulle få återverkningar på hela den kommunala
kreditgivningen. Kommuner i en avfolkningsbygd
som befinner sig i en ekonomiskt svår situation och
inte kan hantera det kommunala bostadsbidraget på
egen hand utan att det får allvarliga konsekvenser för
skolan, vården och omsorgen måste ha ett statligt stöd
för att kunna ta ett ansvar för en sanering och om-
strukturering av sitt kommunala bostadsföretag.
Yvonne Ångström måste gå ut och möta väljarna i
de här kommunerna och säga att Folkpartiet inte är
berett att ta ett ansvar på nationell nivå. Folkpartiet
menar att skattebetalarna eller de kvarvarande hyres-
gästerna i kommunen ska betala för de tomma lägen-
heterna. Folkpartiet menar att för att rädda det kom-
munala bostadsföretaget måste kommunen skära ned
på skolan, omsorgen och vården. Det är det beskedet
som Folkpartiet ger till medborgarna i de här kom-
munerna.
Anf.  65  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Socialdemokrater med bostadsminis-
tern i spetsen vet mycket väl var Centerpartiet står när
det gäller de allmännyttiga bostadsbolagen. Vi är
överens med de partier som slår vakt om mångfald
och valfrihet. Vi är överens med de partier som vill
ha neutralitet mellan boendeformerna. Vi är överens
med Socialdemokraterna om Socialdemokraterna
också vill ge lika villkor till de allmännyttiga bo-
stadsbolagen och behandla dem på ett bra sätt.
Vi ser ju hur det är i dag. Vi vet att människor vill
ha tak över huvudet, mat i magen och ett arbete. Det
är grundläggande förutsättningar för att man ska ha
ett drägligt liv. I dag råder det brist på bostäder i
storstadsregionerna och överskott i andra delar av
landet. Att bostadspolitiken inte håller måttet måste vi
väl ändå vara helt överens om, herr bostadsminister.
Däremot tror jag att vi skiljer oss i synen på hur pro-
blemen kan lösas. Vi kan inte fortsätta med en gam-
maldags bostadspolitik. Vi måste ha en bostadspolitik
som är anpassad till dagens moderna samhälle.
Anf.  66  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Om vi nu, som Rigmor Stenmark sä-
ger, är överens om vikten av att ha allmännyttiga
bostadsföretag, varför skriver ni då under en sådan
här reservation? Den kan tolkas - och ska egentligen
med rätt tolkas - så att ni inte vill ha kommunala
bostadsföretag. Det kan ha varit en lapsus, och det är
bra att Rigmor Stenmark så tydligt nu i kammaren
markerar att ni ställer upp bakom de kommunala
bostadsföretagen.
Jag skulle vilja ge ett råd till Centerpartiet. Liera
er inte för mycket med Moderaterna i bostadspoliti-
ken, för det blir ofta fel! Lika fel blir det när ni i re-
servationen skriver att hyresregleringarna skapar
inlåsningseffekter. Vad vill ni? Vill ni ha kvar
bruksvärdessystemet eller inte? Håll Moderaterna på
långt avstånd i bostadspolitiken! Det har ni gjort förr i
Centerpartiet, och jag tror att det vore bra om ni gör
det nu också.
Anf.  67  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag är helt överens med bostadsmi-
nistern i den frågan. Sanningen ligger i mitten. Jag
skulle också vilja ge ett råd. Liera er inte med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet i bostadsfrågorna! Försök
att närma er oss som finns i mitten! Det är så det har
fungerat förut, och då har det gått bra. Nu är det all-
deles åt skogen, skulle jag vilja säga.
Vi tycker att entreprenörverksamhet är bra. Därför
behöver kommunerna inte ägna sig åt sådan affärs-
verksamhet som andra i samhället klarar bättre. Alla
kommuner har inte egna bostadsbolag. Det tycks
finnas hyresrätter i de kommunerna i alla fall.
Jag skulle vilja ställa en fråga till bostadsminis-
tern. Vad är viktigast? Är det viktigast att människor
får bra bostäder till rimliga kostnader? Är det viktigt
att det finns hyresrätter för människor att tillgå i den
här regionen också? Eller är det viktigast att det är
kommunen som är ägare?
Anf.  68  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Det är väldigt viktigt att kommunerna
har ett stort bestånd av allmännyttiga lägenheter. Det
är viktigt för att vi ska ha långsiktiga förvaltare av
bostadsbeståndet som bygger på självkostnadsprinci-
pen. Det är också viktigt för att vi ska kunna tillämpa
hyressättningssystemet på det sätt som vi gör i dag.
Därför måste vi se till så att vi bevarar allmännyttan.
Sedan ser jag det självfallet som väldigt positivt
att det finns andra aktörer på bostadsmarknaden ock-
så. När regeringen har gått in med investeringsbidrag
för hyresrättsproduktion, som har blivit en stor fram-
gång, har det också stimulerat ett antal lokala aktörer
till att vara med på vagnen när det gäller att bygga
fler hyresrätter. I går kväll i en debatt med Carl-Erik
Skårman nämnde jag Duvkullen i Linköping och
Jakri i Hjärup, och jag kan ta flera andra exempel på
hur de privata företagen har sett en chans med inves-
teringsbidraget att vara med och bygga bra bostäder
till rimliga kostnader.
Men än en gång, Rigmor Stenmark, det är inte jag
som vill regera tillsammans med Moderaterna. Det är
Centerpartiet som vill regera tillsammans med Mode-
raterna. Jag har tolkat uttalandena i den allmänpoli-
tiska debatten på det sättet. Jag vill varna för det när
det gäller bostadspolitiken, och även på andra områ-
den. Skriv inte sådana här gemensamma reservationer
med Moderaterna längre! Och liera er framför allt
inte i konkret politisk handling med Moderaterna när
det gäller bostadspolitiken!
Anf.  69  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Seved Petrén, som åberopades tidiga-
re, var en duktig moderat aktör i en dominerande
socialdemokratisk omgivning i Huddinge. Han var
säkert överens med sina socialdemokratiska vänner
där under sin aktiva tid om att värna om den kommu-
nala självstyrelsen. Det hade väl förmodligen upprört
statsrådet Lövdén lika mycket som det nu upprör
statsrådet Lövdén att de borgerliga partierna i kam-
maren är så eniga om att försvara det kommunala
självstyret. Själv vill han tafsa på grundlagen och
våldföra sig på det kommunala självstyret, trots att
bostadspolitiken under 50 år, som statsrådet själv
angav, har präglats av socialdemokratiska värderingar
med de kommunala bostadsföretagen som huvudsak-
liga aktörer.
Har det gett en god bostadsförsörjning som har
åberopats som ett alternativ? Det finns 42 500 lediga
lägenheter i landet till en kostnad av 30 miljarder
kronor. Det gynnar minsann inte den regionalpolitik
som bl.a. Centern har värnat om, och som skulle vara
bra, att man sitter med de skulderna i de här kommu-
nerna.
De kommunala bostadsföretagen ska bygga i tid.
Själv skrev jag ett brev till det dåvarande socialde-
mokratiska fastighetsborgarrådet Billström redan den
1 april 1995 för att få i gång en planering. Vad hän-
de? Jo, socialdemokraterna i det kommunala bostads-
företaget fattade beslut så att all planering och allt
byggande förlamades. Är det en anledning att ha
kommunala bostadsföretag?
Anf.  70  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag efterlyste och uttryckte en saknad
av den moderata, praktiska, handfasta kommunalpo-
litik som präglade Sverige långt fram på 70-talet. Då
fanns det många kommunalmän runtom i landet, även
moderater, som slöt upp bakom principen att vi skulle
ha allmännyttiga bostadsföretag. Sedan trädde något
nytt in i samhällsklimatet. Nyliberalismen, den råa
marknadsfundamentalismen, tog överhand. Då blev
stolligheter som utförsäljning och privatisering hu-
vudtemat och huvudingrediensen i den moderata
politiken. Seved Petrén i Huddinge gav uttryck för ett
ansvarskännande även utifrån moderata utgångs-
punkter. Men den politik som har präglat många
borgerliga och framför allt moderatstyrda kommuner
i Stockholm under senare år är inte uttryck för ett
ansvarskännande socialt ansvarstagande. Det är också
därför som lagstiftningen behövs.
Hade vi bevarat den gamla enigheten kring att
allmännyttan var en viktig ingrediens i den sociala
bostadspolitiken, hade vi inte behövt någon lagstift-
ning. Då hade vi inte haft partier som av princip före-
språkar att kommuner inte ska äga kommunala bo-
stadsföretag.
Anf.  71  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse
över att vi nu har fått i gång bostadsbyggandet i
Stockholm. Det ligger 20 000 bostäder i pipeline som
den borgerliga majoriteten är ense om, detta trots att
socialdemokraterna genom sin hantering av de kom-
munala bostadsföretagen förlamade planeringen.
Det sägs också att de kommunala bostadsföreta-
gen skulle minska segregationen. Men den socialde-
mokratiska regeringen ville inte ens gå med på att
använda överskottet från de kommunala bostadsföre-
tagen för att slitna stadsdelar skulle kunna rustas upp.
Vad är detta för inställning till de kommunala bo-
stadsföretagens ambitioner att förbättra de sociala
förhållandena och minska segregationen i Stockholms
omgivningar?
Fru talman! Jag måste återigen fråga: Vad är det
egentliga motivet för att till varje pris konservera de
kommunala bostadsföretagen i ett slags gräddfil? Vad
är det underliggande motivet? Allt som dras fram
visar sig ju vara felaktigt. Det egentliga motivet till
att till varje pris bevara de kommunala bostadsföreta-
gen har vi ännu inte fått klart för oss.
Anf.  72  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag vet inte om Carl-Erik Skårman
lyssnade på mitt anförande. Jag gjorde en lång och
utförlig beskrivning av motivet till att vi måste ha
allmännyttiga bostadsföretag och det synsätt som har
präglat efterkrigstidens bostadspolitik för att klara
bostadsförsörjningen för breda grupper i samhället.
Jag trodde vidare att Carl-Erik Skårman hade läst
propositionen, där det också finns en utförlig motive-
ring till att vi måste ha allmännyttiga bostadsföretag.
Vi genomför lagstiftningen nu primärt utifrån det
nationella intresset av att bevara och skydda ett hy-
ressättningssystem som vi tycker i stora drag fungerar
bra. Vi vill bevara de allmännyttiga företagen och
genomför -  låt mig uttrycka det så - lagstiftningen
för att undvika marknadshyror, det som moderaterna
förespråkar.
Carl-Erik Skårman är ju en positiv och vänlig per-
son. Det hade kanske varit bra om Carl-Erik Skårman
hade läst de här motiven och trott på vad jag säger i
stället för att använda uttryckssätt som egennytta,
maktstruktur och bevarande av maktambitioner. Vi
har en övertygelse att de allmännyttiga bostadsföreta-
gen behövs för att vi ska kunna upprätthålla en social
bostadspolitik. Jag förstår att Carl-Erik Skårman och
Moderaterna har en annan övertygelse, men Carl-Erik
Skårman bör respektera den övertygelse som jag har
även om han inte delar den.
Anf.  73  EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Jag tycker att det beslut som riksda-
gen i dag ska fatta i grunden bygger på en myt - my-
ten att allmännyttan håller på att försvinna. I debatten
framhåller Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö-
partiet att den kommunala hyresrätten håller på att ta
slut. Ser deras företrädare hur många kommunala
hyresrätter som finns i Sverige?
Dagens förslag är i stället uttryck för en klåfing-
righet som mer skadar än värnar de kommunala bo-
stadsföretagen, eftersom man begränsar kommuner-
nas inflytande över sin egendom. Jag skulle kanske
som moderat egentligen tycka att det är bra. Men
eftersom Sten Lundström anför att vi under 1900-talet
har sett ökad spekulation, höjda kostnader, större
segregation, kartellbildning, ökade vinstuttag m.m.
måste jag ställa frågan: Minskar dagens föreslagna
lagstiftning kostnaderna, segregationen, kartellbild-
ningen och hyresnivåerna? Självklart inte.
Fru talman! Jag vill också belysa dagens ärende
utifrån den kommunala självstyrelsen och den kom-
munala äganderätten. Under de senaste åren har det
av regeringen väckts återkommande förslag som
allvarligt inskränker den kommunala självstyrelsen.
De senast framförda förslagen har alltid varit en re-
aktion på den politik som kommuner med borgerlig
majoritet bedriver. Det är en allvarlig utveckling.
För att komma in lite närmare på dagens förslag
vill jag säga att det innebär en begränsning i en kom-
muns möjlighet att hantera bostadsfrågan i enlighet
med en väljarmajoritets i val uttryckta mening. För-
slaget innebär nämligen att ett politiskt beslut som i
sin tur är ett resultat av en politisk diskussion, ett val
och ett valresultat överprövas av i första hand länssty-
relsens tjänstemän och i andra hand tjänstemän i
Boverket.
Därmed inför man faktiskt något nytt i den svens-
ka lagstiftningen och i vårt rättssystem. Vi moderater
vill höja ett varnande finger för den utveckling som vi
kan se för den kommunala självstyrelsen med fler och
fler inskränkningar för de kommunala förtroendeval-
da. Är det så vi i framtiden vill att vårt land ska sty-
ras, att de kommunala politikerna blir någon sorts
nickedockor som enbart genomför beslut som tagits i
Sveriges riksdag? Jag tycker att det vore mycket
olyckligt.
Förslaget innebär också att kommunerna inte får
råda och ansvara över sin egendom. Det innebär att
äganderätten inskränks. Kommunerna ingår sedan
inte under Europakonventionens äganderättsskydd,
men det gör de kommunala bostadsföretagen, för de
är egna juridiska personer. Därför anser vi moderater
att det här förslaget strider mot Europakonventionens
rättigheter. Det förslag som vi i dag ska besluta om
står inte i proportion till de ingrepp i det kommunala
självstyret och i Europakonventionens rättigheter som
det innebär. Det löser inga problem som i dag finns
på bostadsmarknaden.
I slutänden kommer detta förslag i stället att mot-
verka sitt syfte. Det kan inte efter det att vi har fattat
detta beslut finnas många kommuner i landet som
känner att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö-
partiet nu har stått upp och försvarat de kommunala
bostadsföretagen för att göra dem starkare. I stället
har man troligtvis minskat det ekonomiska värdet på
fastigheterna, ökat risktagandet och omyndigförklarat
de kommunala förtroendevalda och ytterst väljarna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.
Anf.  74  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag måste fråga Ewa Thalén Finné
om det verkligen är så att i nästa läge också skolla-
gen, barnomsorgslagen, sjukvårdslagen osv. ska bort.
Det är inte särskilt ovanligt i vårt land att den kom-
munala kompetensen och beslutsrätten regleras ge-
nom lagar. Häri reglerar vi kommunernas skyldighet
att tillse att medborgarna har tillgång till bostäder,
och vi ger med denna lagstiftning kommunerna en
ganska vettig reglering av deras åtaganden när det
gäller invånarnas rätt till egna bostäder.
Är det inte också så, Ewa Thalén Finné, att staten
faktiskt har ett övergripande ansvar för att tillse att
det finns goda bostäder åt alla medborgare i landet?
Anf.  75  EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Naturligtvis måste vi ha lagstiftning i
detta land som innebär att alla medborgare har rätt till
t.ex. skola och barnomsorg. Vi har redan lagstiftning
om att alla har rätt till en bostad. Det står både i
kommunallagen och i grundlagen, såvitt jag vet.
Att denna lag skulle göra att vi fick fler bostäder
är en utopi. Det kommer inte till en enda bostad för
att vi fattar ett beslut som faktiskt begränsar ägande-
rätten för de kommunala bostadsföretagen. Jag tror
snarare att ännu färre kommer att bygga.
Anf.  76  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Det får vi se. När vi får tydliga spel-
regler blir det kanske intressantare för kommunerna
att bygga lite mer. Men jag tror att det viktigaste är att
komma till rätta med byggkostnaderna.
Jag kan konstatera att moderaterna i alla samman-
hang hävdar äganderätten som en viktig princip, men
aldrig är beredda att begränsa den. Man är inte beredd
att begränsa äganderätten med en bostadsanvisning-
slag eller med obligatorisk bostadsförmedling eller
genom att införa rätten till bistånd för bostad vad
gäller socialtjänsten. Man hävdar det kommunala
självstyret som en grundprincip.
Det är därför jag ställer frågan. Ska det kommu-
nala självstyret också sättas över barns rätt att gå i
skolan? Handlar det bara om människors rätt att ha
någonstans att bo?
När det inte duger med det kommunala självstyret
går man över på det överstatliga och talar om EG-
rättens eventuella invändningar mot detta.
Varför använda sig av argument om kommunalt
självstyre när det helt enkelt handlar om det som
Yvonne Ångström talar om? Ni vill inte att kommu-
nerna ska äga bostadsföretag. Ni vill inte ha ett of-
fentligt ägande. Ni vill föra över allt ägande till
marknaden. Det vore enklare att säga det, för det är
det som är er politik.
Anf.  77  EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Jag sade i min förra replik att jag
tycker att vi ska ha en generell rätt att gå i skolan och
att det redan nu i lagstiftningen anges att alla har rätt
att bo. Detta löser inte problemet.
Det är självklart att man måste försvara ägande-
rätten. Äganderätten är det som gör att samhällen går
framåt. Vi kan titta på grannarna österut och se vilken
utveckling det var i de länderna. Det kan man inte
precis påstå var lysande.
Jag tycker att det blir en pseudodebatt om denna
lagstiftning, som jag inte ser fyller minsta funktion.
Sten Lundström sade själv att det behövs långsiktiga
förslag på denna marknad. Vi ser inte röken av något
sådant. Det kommer förslag om ett litet investerings-
bidrag som ska löpa på något år eller två, osv. Det är
sådant man förmår.
Se till att ta tag i de stora frågorna, så att vi får i
gång ett byggande. Då behöver vi inte fatta beslut om
lagar som inte fyller minsta funktion.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
5 §  Kooperativ hyresrätt
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU5
Kooperativ hyresrätt (prop. 2001/02:62).
Anf.  78  INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Nu ska vi diskutera kooperativ hyres-
rätt. Att bo bra är viktigt för oss alla - unga som äld-
re, studenter eller förvärvsarbetande, ensam eller
sammanboende, barnfamilj eller människor utan barn.
Varför börjar jag så här? Jo, för att vi alla lever
under olika förhållanden och har skilda önskemål
som bestämmer hur bostaden ska se ut och var den
ska ligga: på landsbygden, i förorten eller i centrum.
I olika åldrar har vi olika önskemål. I unga år vill
vi inte binda oss utan uppskattar hyresalternativet,
vilket man kanske också gör på äldre dagar. Hyreslä-
genheten erbjuder en allt i ett-service - inga bekym-
mer för trädgård eller underhåll.
Bostadsrättslägenheten uppskattas av många ef-
tersom man där kan påverka det egna boendet och
boendemiljön mer. Intill dess att ägarlägenheter har
blivit verklighet är bostadsrätten i praktiken den enda
upplåtelseform som möjliggör bostadsägande - om än
indirekt - i flerbostadshus.
Tänk om regeringen ändå nu, samtidigt med för-
slag om kooperativ hyresrätt, lämnat det av riksdagen
beställda förslaget om ägarlägenheter! Då hade jag
helt kunnat instämma i vad regeringen i propositionen
skriver om kooperativ hyresrätt, nämligen:
"Kooperativ hyresrätt kan fungera som ett bra kom-
plement till de befintliga upplåtelseformerna hyresrätt
och bostadsrätt och bidra till en ökad valfrihet mellan
skilda boendeformer." Ägarlägenheter hade också,
liksom för övrigt egnahem redan gör, ytterligare ökat
valfriheten.
Vi moderater hävdar bestämt att det är männi-
skorna själva som ska kunna välja den bostad de
önskar. Bostadspolitiken ska ge förutsättningar för
detta och för utveckling av olika upplåtelseformer
som kan tillgodose olika individers önskemål i olika
skeden av livet. Därför stöder Moderaterna förslaget
till kooperativ hyresrätt men är kritiska till ett par
delar av förslaget. Det gäller dels avsaknaden av
uppräkning av medlemsinsatser i samband med åter-
betalning, dels kravet på kvalificerad majoritet vid
ombildning till och från kooperativ hyresrätt och
ombildning från kooperativ hyresrätt till bostadsrätt.
Medlemsinsatser bör ses som ett lån eller en de-
position som åtminstone ska inflationssäkras. Indivi-
dens trygghet måste sättas före kooperativets väl-
stånd, menar vi. Uppräkning av medlemsinsats ska
därför kunna göras såväl vid återbetalning som vid
antagande av ny medlem. Flera remissinstanser, bl.a.
Kammarrätten i Göteborg, Boverket och Sveriges
advokatsamfund, anser att stadgevillkor som tillåter
indexuppräkning bör vara tillåtna. Därför menar vi
moderater att regeringen snarast bör arbeta fram ett
förslag som tillgodoser detta. Därmed yrkar jag bifall
till reservation 2 under punkt 2.
Jag vill också säga några ord om majoritetskravet
vid ombildning till och från kooperativ hyresrätt och
ombildning från kooperativ hyresrätt till bostadsrätt.
Detta utvecklas i reservationerna 4 och 5.
Många gånger tidigare har vi moderater konsek-
vent hävdat att det för ombildning från hyresrätt till
bostadsrätt ska vara tillräckligt om mer än hälften av
hyresgästerna är för ombildningen. Det anser vi också
ska gälla vid ombildning till och från kooperativ
hyresrätt. Kraven på kvalificerad majoritet måste
snarast ersättas av krav på enkel majoritet.
Mångfald och valfrihet är utgångspunkterna i
Moderaternas program för bostadspolitiken med
individen i fokus. De boende ska ges så goda förut-
sättningar som möjligt att själva kunna bestämma hur
de vill bo. Därför borde regeringen snarast också,
menar vi, lägga förslag om ägarlägenheter för att
därmed leva upp till vad som skrivs i propositionen
om kooperativ hyresrätt, nämligen att det ska vara
ökad valfrihet mellan skilda boendeformer.
Anf.  79  ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Det är positivt att det nu stiftas en lag
som möjliggör kooperativ hyresrätt. Bredden och
valmöjligheterna inom boendet behöver öka, och
kooperativ hyresrätt är ett intressant och välbehövligt
alternativ till hyresrätt och bostadsrätt. Kristdemo-
kraterna har länge önskat införa denna upplåtelseform
och hoppas att det snart kommer att ligga ytterligare
andra upplåtelseformer på riksdagens bord som t.ex.
de efterlängtade ägarlägenheterna.
En försökslag om kooperativ hyresrätt gällde
mellan 1987 och 1998. Under den tiden startades ca
75 föreningar. Flertalet av dessa utgjordes av s.k.
kategoriboende. Boverket har gjort en utvärdering av
denna försöksverksamhet. I rapporten påpekas vissa
problem som måste lösas i den framtida lagen om
kooperativ hyresrätt, bl.a. frågan om värdesäkringen
av medlemmarnas insats. Kristdemokraterna anser att
detta och ytterligare problem inte givits en lösning i
den proposition som föregick bostadsutskottets be-
tänkande. Det är beklagligt att regeringen i sina för-
slag inte gått tillräckligt långt för att göra kooperativ
hyresrätt till en attraktiv och lätt tillgänglig boende-
form.
Fru talman! Alla medlemmar i en kooperativ hy-
resrättsförening föreslås betala en medlemsinsats.
Denna medlemsinsats innebär rätt att delta i förening-
en. Föreningen har också rätt att ta en insats av sär-
skilt slag, en s.k. upplåtelseinsats, när en lägenhet
upplåts med kooperativ hyresrätt. Regeringen föreslår
i propositionen att en avgående medlem inte ska ha
rätt att få tillbaka ett högre belopp än det han eller
hon har betalat in som insatser till föreningen. För att
stärka den nya boendeformen och öka intresset för
den anser vi att denna princip bör ifrågasättas.
Under försöksverksamheten med kooperativ hy-
resrätt har det förekommit en uppräkning av insatser-
na i samband med återbetalning. Ett tungt vägande
skäl för att en uppräkning också fortsättningsvis bör
tillåtas, t.ex. efter konsumentprisindex, är att detta
innebär en värdesäkring av insatserna, vilka annars
riskerar att ätas upp av inflationen. Ett flertal remiss-
instanser, bl.a. Kammarrätten i Göteborg, Boverket
och Sveriges advokatsamfund, anser att stadgevillkor
som tillåter indexuppräkning bör vara tillåtna.
Kristdemokraterna anser att det ska vara möjligt
att få tillbaka ett högre belopp från föreningen än vad
som betalats in som medlemsinsats. Ett sådant regel-
verk kan enkelt åstadkommas genom att den i lagför-
slaget föreslagna meningen "En avgående medlem
har inte rätt att få tillbaka ett högre belopp än det han
eller hon har betalat in till föreningen som insatser"
utgår.
När det gäller rätten till återbetalning av denna in-
sats anser vi att propositionens förslag inte är rimligt
när det kan ta upp till 24 månader att få tillbaka sin
insats efter det att en medlem gått ur den kooperativa
föreningen och flyttat därifrån. I propositionen före-
slås att föreningslagens regler om återbetalning av
medlemsinsatser ska gälla, och då kan konsekvensen
bli detta. Denna fördröjning försvårar för medlemmar
som vill flytta och kan komma att verka avskräckande
på dem som skulle vilja gå med i en kooperativ före-
ning. Attraktiviteten i boendeformen hotas därmed.
Konsumentverket har också konstaterat att återbetal-
ning enligt föreningslagens regler kan leda till ett
bristande konsumentskydd och har därför förordat en
rätt för medlemmen att få tillbaka insatsen inom en
kortare tid.
För att den kooperativa hyresrätten som boende-
form ska stärkas behöver en särbestämmelse om
tidpunkten för återbetalning införas i lagen. Tiden för
återbetalning av medlemsinsatsen bör begränsas till
maximalt tolv månader efter det att medlemmen sagt
upp sig.
Fru talman! Utgångspunkten för vår bostadspoli-
tik är att människor själva ska kunna välja den bostad
de önskar och har råd med. Enligt regeringens förslag
ska beslut om ombildning till kooperativ hyresrätt
fattas med kvalificerad majoritet, vilket innebär att
två tredjedelar av de boende måste gå med på försla-
get.
Kristdemokraterna har konsekvent hävdat att det
utökade majoritetskravet är omotiverat och att det
skulle vara tillräckligt om minst hälften av hyresgäs-
terna godkänner ombildningen. Detta krav på enkel
majoritet bör därför införas i den föreslagna lagens 4
kap. 1 §.
Den kooperativa hyresrätten är en boendeform
som syftar till att stärka hyresgästinflytandet. Men då
måste också vägen dit präglas av inflytande. Rege-
ringen påstår dock att grundidén med kooperativ
hyresrätt - ökat medinflytande - talar för att samma
majoritetskrav som vid ombildning av bostadsrätt bör
gälla. Resultatet blir i stället att övergången till den
nya boendeformen försvåras.
Krav på enkel majoritet harmonierar också bättre
med propositionens förslag om regler för att ta tillba-
ka en intresseanmälan. Då föreslås det räcka att hy-
resgästerna i minst hälften av de uthyrda lägenheterna
ska ha röstat för att föreningen inte ska förvärva den
fasta egendomen. Det bör vara motsvarande krav vid
förvärv av en fastighet som vid återtagande av en
intresseanmälan.
Vi kristdemokrater vill att hyreslagen ska ändras
när det gäller bestämmelserna kring vräkning så att en
sådan alltid föregås av ett samrådsförfarande. Männi-
skor som har problem att behålla en reguljär bostad
måste ges ett bättre skydd än vad som i dag är fallet.
Eftersom lagstiftningen kring vräkning också ska
gälla för den kooperativa hyresrätten har vi markerat
detta i vår motion.
Bostadsutskottet har valt att behandla vårt yrkan-
de tillsammans med andra motioner som rör hyresla-
gens bestämmelser senare under våren. Vi kommer
därför att återkomma till vräkningsförfarandet vid ett
senare tillfälle.
Fru talman! Jag ställer mig bakom alla våra reser-
vationer men yrkar bifall endast till reservation nr 3.
Anf.  80  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! Folkpartiet vill gärna ha kooperativa
hyresrätter som en av många boendeformer i vårt
samhälle. Vi tror dock, bl.a. efter kontakter med re-
presentanter för Hyresgästernas Riksförbund, att
intresset för denna upplåtelseform i dag tyvärr inte är
särskilt stort. Det tycks inte vara så för närvarande,
men jag hoppas och tror att det ska bli en förändring.
Vi ser inga hinder mot att hyresgästerna får möj-
lighet att ombilda till kooperativa hyresrätter om de
så önskar. Men då är det, precis som tidigare talare
har sagt och precis som i andra sammanhang, helt
omotiverat att kräva mer än enkel majoritet för att
ombilda till kooperativ hyresrätt eller bostadsrätt.
Därför vill vi ändra de föreslagna reglerna, vilket vi
framhåller i reservation 4 som jag står bakom men för
tids vinnande inte yrkar bifall till.
I reservation 5 för vi motsvarande diskussion när
det gäller förändringen av upplåtelseform från koope-
rativ hyresrätt till annan upplåtelseform eller försälj-
ning av fastigheten. Även här är det för oss naturligt
att det ska räcka med enkel majoritet, dvs. mer än
hälften. Jag yrkar därför bifall till reservation 5 där
detta framförs.
För att spara tid ska jag inte gå in på fler frågor i
det här betänkandet som andra redan har berört.
Anf.  81  CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s):
Fru talman! I dag skriver vi här i Sveriges riksdag,
med det beslut vi ska ta senare i eftermiddag, ett litet
stycke historia. Vi inför en ny boendeform - eller
rättare sagt permanentar och beslutar att kooperativ
hyresrätt blir en ny upplåtelseform - utöver egnahem,
bostadsrätt och hyresrätt. Alla de som bor i Stock-
holms kooperativa förening, i Slånbäret i Växjö eller
runtom i landet känner nog efter dagens beslut: Äntli-
gen! Äntligen räknas vårt boende! Slut med dispenser
och försöksverksamhet!
Kooperativ hyresrätt har funnits som försöksverk-
samhet i Stockholm ända sedan 1916. Man kan kon-
statera att det finns erfarenhet om hur det är att bo i
kooperativ hyresrätt.
Fru talman! Alla medborgare har rätt till en bra
bostad till en rimlig kostnad i en trygg och bra miljö,
och de ska också ha inflytande i sitt boende. I dag
behandlar vi i riksdagen i betänkande BoU5 ett ären-
de som ligger helt i linje med det målet, en lag om
kooperativ hyresrätt. Med kooperativ hyresrätt ökar
valfriheten ytterligare. Vi socialdemokrater är mycket
glada över att vi ska fatta detta beslut i dag.
Den nya lagen innebär att en kooperativ hyres-
rättsförening upplåter bostadslägenheter till sina
medlemmar. En medlemsinsats tas ut av samtliga
medlemmar. Man kan inte sälja sin hyreslägenhet
som man gör med bostadsrätter. Därmed försvinner
den spekulativa delen av ägandet. Det är en viktig
del.
Kooperativ hyresrätt är spekulationsfri. Den hy-
resgäst som flyttar ska få tillbaka den betalade insat-
sen. Uppräkningen av insatsen kan göras när en ny
medlem träder in. Då kommer upplåtelseavgiften
föreningen till godo och ger tillskott i ekonomin.
Hyresgästerna i vanliga hyresrätter ges möjlighet
att köpa huset vid utförsäljning av kommunala bo-
stadsbolag eller fastigheter, den s.k. ägarmodellen.
Det ska också vara möjligt att ombilda från vanlig
hyresrätt till kooperativ hyresrätt, den s.k. hyresmo-
dellen.
Kooperativ hyresrätt har förekommit som för-
söksverksamhet sedan 1987. Stockholms Kooperativa
Bostadsförening började sin verksamhet 1916. Det
visar på uthålligheten i kooperativ förening.
Genom kooperativ hyresrätt skapas en ny möjlig-
het att genom bosparande och en låg insats påverka
sitt boende. Det är viktigt för t.ex. ungdomar och
barnfamiljer med små eller normala inkomster.
Det som särskiljer den kooperativa hyresrätten är
alltså att hyresgästen inte kan sälja sin lägenhet utan
får tillbaka sin inbetalade insats. Den ägandeformen
är således spekulationsfri. Valfriheten ökar för dem
som har lägre inkomster.
Inflytande i sitt boende är viktigt. Ingen ska behö-
va känna: Jag har inte möjlighet till inflytande bero-
ende på storleken på min plånbok. Alla vi som bor i
villa eller i bostadsrätt har inflytande över vår vardag
vad gäller boendet. Men även den som hyr som all-
männyttan eller hos en privatvärd ska självklart ha
rätt till inflytande.
Företrädare för den borgerliga oppositionen påstår
gärna att vi socialdemokrater är motståndare till att
människor äger sin egen bostad. Det räcker med att
bara studera siffrorna över hur invånarna i Sverige
bor för att visa hur fel ni har.
Vi har ingenting emot enskilt ägande. Men verklig
valfrihet får vi först när det finns olika upplåtelsefor-
mer - egnahem, bostadsrätt, allmännytta, privat hy-
resrätt eller kooperativ hyresrätt.
I framför allt Stockholm har bostaden alltmer
kommit att bli en handelsvara. Den borgerliga majo-
riteten med Moderaterna som pådrivare visar inget
större intresse för det bostadspolitiska målet att alla
ska ha rätt till en bra bostad och inflytande i boendet
oavsett hur de bor. Men jag hälsar med tillfredsstäl-
lelse att alla partier står bakom den nya lagen om
kooperativ hyresrätt. Det vill jag se som ett positivt
tecken.
Till betänkandet finns fem reservationer. Jag tän-
ker bara nämna det som handlar om majoritetskrav,
enkel eller två tredjedels majoritet. En samlad bor-
gerlighet anser att det ska räcka med enkel majoritet.
Det skulle kunna vara befogat om inte vi människor
vore så styrda av pengar och pengars värde. Vi ser
främst här i Stockholm hur hyresrätter ombildas näs-
tan på löpande band. Anledningen är inte främst att få
ökat inflytande eller att själv kunna vara med och
utforma sitt boende. Nej, den främsta anledningen är
att kunna tjäna snabba pengar.
Vi socialdemokrater är emot spekulation i boendet
på ett sådant sätt. När det handlar om ombildning
anser vi - och det visar även erfarenheten - att när det
är många som är med på att göra en förändring är det
lättare att genomföra den. Ingen ska behöva känna sig
tvingad att vara med på förslaget bara för att det
hänger på en enda röst.
En bred majoritet ökar tryggheten för att före-
ningen, eller för den delen också bostadsrätten, ska
fungera. Om det är 100 lägenheter i ett bestånd och
hyresgästerna önskar att ombilda till kooperativ hy-
resrätt måste 66 familjer säga ja. Om 66 familjer är
överens om att göra den förändringen och arbeta
tillsammans mot samma mål blir nog samarbetet
enklare och fler känner delaktighet. För de fyra parti-
er som vill ha enkel majoritet handlar det om att 51
familjer ska säga ja. Det är endast då människor är
fria och kan göra sina egna val.
Jag hoppas och tror att vårt ställningstagande om
kooperativ hyresrätt ska stimulera till en förnyad
debatt om valfrihet i boendet och om bostaden som
en rättighet inte en handelsvara.
Fru talman! Bostaden är fjärde benet i välfärden.
Hur vi bor och var vi bor styr våra liv. Alla ska ha rätt
till en bra bostad i en trygg och säker miljö. Om man
känner sig trygg och säker i den miljö man bor och
känner sina grannar ökar tryggheten, och är vi trygga
så mår vi bättre. Det är en lång kedja i den sociala
delen.
Den nya boendeformen kooperativ hyresrätt är
ägnad att ge förutsättningar för bättre boendemiljö,
boendedemokrati och självförvaltning. Jag yrkar
därför bifall till utskottets förslag i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.
Anf.  82  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Carina har sagt mycket vackert om
bostäder och rätt till bostad. Jag håller med om myck-
et av det. Men jag kan inte få in i mitt huvud att det
just i detta fall ska vara nödvändigt med två tredjedels
majoritet. I andra demokratiska sammanhang har vi
enkel majoritet.
Ska vi göra så vid det allmänna valet i höst att
man måste ha två tredjedelar av rösterna för att rege-
ra? Det är den enkla fråga jag vill ställa.
Anf.  83  CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s) replik:
Fru talman! Frågeställningen är kanske inte så en-
kel. Det handlar om demokrati. Det är klart att det
allmänna valet är en del av demokratin. Men boendet
och möjlighet till inflytande är en annan del av de-
mokrati.
Det vi vill säga med detta är att vi inte tycker att
det viktigaste är att det finns en spekulation när man
ska göra en ombildning. Det är det främsta motivet
till den lagförändring som gjordes för några år sedan.
Det handlar om att det ska vara många som är med
och bestämmer för att få inflytande, göra en föränd-
ring och sedan vara med och arbeta.
Ska man bo i en kooperativ hyresrätt, som det här
handlar om, gäller det speciella förutsättningar. Man
ska gemensamt ta ansvar för fastigheten.
Anf.  84  YVONNE ÅNGSTRÖM  (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker inte att det argumentet
håller. Där jag bor i Lycksele kommun har Socialde-
mokraterna tillsammans med Vänstern majoritet.
Måste de ha två tredjedelars majoritet för att vara
med att bestämma? Vi andra som bor där får vackert
finna oss i det de bestämmer. Det finns ingen skillnad
på demokrati när det gäller boendefrågor och när det
gäller alla andra frågor som hanteras i ett samhälle.
Anf.  85  CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s) replik:
Fru talman! Ibland tycker jag att det finns skill-
nad. Man kan överföra detta med majoriteter och
minoriteter till exempelvis frågan om främlingsfient-
lighet. Sett till olika demokratiska aspekter finns det
en anledning.
För oss handlar det om att ju fler människor som
är med i majoritetsbeslutet i boendet desto mer infly-
tande får människor, eftersom fler är överens. Det
underlättar när man ska uträtta saker och ting.
Anf.  86  ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Yvonne Ångström sade ungefär det
jag hade tänkt att fråga. Samtidigt har jag en undran
över den sista repliken; ju mer vi har majoritet för ju
säkrare blir vi. Jag blir lite oroad när jag hör detta. Vi
har ändå en 51-procentig majoritet i denna lokal. Det
får inte tendera att bli fråga om 66 % även här i riks-
dagen. Det spelar ingen roll vilka frågor det rör sig
om - bostäder eller andra frågor. Jag håller fullstän-
digt med Yvonne Ångström att ni är ute och cyklar.
Jag har en fråga angående uppräkningen av med-
lemsinsatsen. Vi vill att den ska räknas upp i nivå
med konsumentprisindex just för att den ska bli mer
attraktiv. Detta har vi med oss från advokaten, Bo-
verket och Kammarrätten i Göteborg. Även de före-
ningar som har funnits under försökslagen har sagt att
ett av skälen till att de tror på denna boendeform är
att det går att få tillbaka åtminstone en värdesäkrad
insats. Det är inte alls fråga om spekulation. Det kan
skötas med hjälp av bostadsrätter och egnahem. Det
är en fråga om en värdesäkring av insatsen.
Kan man inte tänka sig att gå med på detta?
Anf.  87  CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s) replik:
Fru talman! Nej, det kan man inte tänka sig.
Syftet med att bo i en kooperativ hyresrättsföre-
ning är inte att tjäna pengar. Det är grunden i detta.
Det handlar om att skydda dem som bor kvar. Syftet
med ett kooperativ är att göra saker och ting tillsam-
mans. Då är det viktigare att stärka dem som ska bo
kvar i den kooperativa hyresrätten än den enskilda
medlemmen som ska lämna hyresrätten.
Anf.  88  ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam svarade
snabbt nej. Men man ska inte heller förlora. Det ska
självklart vara en sådan stark likviditet för dem som
bor kvar att det inte bär eller brister för att det är en
som lämnar föreningen. Om den kooperativa hyres-
rättsformen ska fungera ska man inte förlora.
Anf.  89  CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s) replik:
Fru talman! Det Annelie Enochson sade nu är
grunden till varför vi tycker att det är viktigare att
prioritera dem som finns kvar i den kooperativa hy-
resrättsföreningen än den som lämnar. Det handlar
om att det ska finnas likviditet. Det kan handla om att
någon eller några i den kooperativa föreningen eller
den kooperativa hyresrätten ändrar uppfattning och
blir osams med övriga hyresgäster och av den anled-
ningen säger att de sticker. För att säkra för dem som
blir kvar kan det vara viktigt att inte kunna göra så.
Jag vill avsluta med att säga några ord om majo-
ritet och kvalificerad majoritet. Jag tror att vi alla kan
se hur det är när vi är många som ska vara med och
bestämma och försöka komma överens. Jag ser fram
emot när de fyra borgerliga partierna är överens. Det
är väl lite vad frågan om olika majoriteter handlar
om.
Anf.  90  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är mycket glada
över att ytterligare en spekulationsfri boendeform
lyfts fram genom att förslaget i betänkandet perma-
nentas i lagstiftningen. Hyresgäster ska genom att
bilda en kooperativ förening kunna ta över en eller
flera fastigheter i ägandeform eller i förvaltnings-
form. Boendeinflytandet ökar och förhoppningsvis
den sociala gemenskapen. De framtida boendekost-
naderna kan också minska för föreningsmedlemmar-
na.
Boendeformen har fungerat väl i de få föreningar
som finns, bl.a. i Stockholm. Den kan nu spridas i
hela landet. I t.ex. Danmark är denna boendeform den
vanligaste formen av hyresboende - och en mycket
uppskattad sådan. Det tyngsta skälet är tryggheten i
att slippa bli utsatt för politiker som av ideologiska
skäl vill sälja ut allmännyttan, i likhet med våra
svenska borgerliga partiers ståndpunkt i den här frå-
gan.
När det gäller medlemsinsatser och insatsavgifter
till föreningen för den kooperativa hyresrätten delar
vi regeringens syn att uppräkningen av avgifterna inte
är nödvändig. Däremot kommer vi att noga bevaka att
avgifternas storlek inte blir så höga att de därmed kan
utesluta grupper av boende med sämre ekonomiska
förutsättningar. Även uppräkning av insatser för nya
medlemmar bör bevakas så att inte spekulationsten-
denser uppstår.
Om den ordning som nu ska beslutas, dvs. full fri-
het att bestämma såväl medlemsavgiften som insats-
avgiften, kommer att leda till oönskade effekter,
kommer Vänsterpartiet att kräva att detta ska lagreg-
leras.
Regelverket för ombildning till kooperativ hyres-
rätt kommer att följa samma regler som för ombild-
ning till bostadsrätt. Även här ska minst två tredjede-
lar av hyresgästerna skriftligen ge sitt bifall till fas-
tighetsköp. Det tycker Vänsterpartiet är bra av flera
skäl. Helst skulle vi vilja att alla hyresgäster gav sitt
godkännande.
Att bli hyresgäst hos sina grannar är inget önsk-
värt. Det har vi sett många exempel på vid bostads-
rättsombildningar. Det är också viktigt av ekonomis-
ka skäl att det finns en stabil grund för den ekono-
miska plan som föreningen ska upprätta. De borgerli-
ga partiernas krav på enkel majoritet ska därför avvi-
sas.
Om kooperativ hyresrätt blir någon större succé
eller ej får väl framtiden utvisa. Det är viktigt att det
ges ekonomiska förutsättningar för att genomföra
ombildningar till kooperativ hyresrätt, så att även
människor med sämre ekonomiska förutsättningar har
möjlighet att bli innehavare av en kooperativ hyres-
rätt.
Det är bra att Bostadskreditnämnden ska kunna ge
kreditgarantier för 95 % av ett tänkt marknadsvärde,
och det är också bra att regeringen snabbt ska utreda
förutsättningarna för ombildning till kooperativ hy-
resrätt i samarbete med några intresserade kommuner.
Det kan ge indikationer på om villkoren och förut-
sättningarna för ombildningen är de rätta.
Det finns en fråga som tyvärr inte har lösts och
som vi vänsterpartister har krävt ska lösas. Den borde
ha behandlats samtidigt i betänkandet om allmännyt-
tan och i detta betänkande. Det gäller frågan om tu-
rordningsreglerna för försäljning av allmännyttiga
bostäder. Vi menar att försäljningar av kommunala
bostäder i första hand ska ske till annat allmännyttigt
bolag eller till kooperativ hyresrätt. I andra hand ska
försäljning ske till privat hyresrätt enligt det nya re-
gelsystemet för försäljning av allmännytta, dvs. med
en strikt prövning i länsstyrelsen. I tredje hand blir
det aktuellt med ombildning till bostadsrätt. Det här
kommer vi att kräva när frågan kommer upp på riks-
dagens bord. Vi menar att det icke-spekulativa boen-
det ska gynnas på bekostnad av boende som styrs av
marknadens villkor.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i
betänkandet.
Anf.  91  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Det har sagts många vackra ord om
kooperativ hyresrätt. Jag instämmer i allt som har
sagts. Jag är också väldigt glad att det äntligen har
kommit till stånd en permanent lagstiftning. Jag anser
att en av våra stora tidningar slog huvudet på spiken
när man skrev att det var "grönt ljus för bo-
kooperativ". Det är precis så jag ser det, dvs. det är
något grönt i förslaget. Jag är glad att vi i Miljöpartiet
de gröna har fått vara med och ta fram förslaget.
Förslaget har förts fram av flera partier tidigare,
men ingenting har gjorts förrän vi har kommit i sam-
arbete med regeringen. Jag är jätteglad för det. Propo-
sitionen som ligger till grund för betänkandet bygger
på ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Väns-
terpartiet och Miljöpartiet. Jag står till fullo bakom
betänkandet.
Det går att utveckla några demokratifrågor även
när det gäller kooperativ hyresrätt. Det är en sak jag
måste påpeka i lagförslaget, nämligen 2 kap. 16 §:
"Det är en uppgift för styrelsen att fastställa hyran till
föreningen." Det är en liten lapsus, tycker jag. Det är
sämre än för bostadsrättsföreningar. Där kan stäm-
man ha synpunkter på hyressättningen. Det här skulle
kunna förbättras något.
Annars ställer jag mig till fullo bakom betänkan-
det.
Anf.  92  ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Miljöpartiet säger att det är tack vare
dem som det här är ett grönt alternativ. Men det väx-
lar inte om till grönt så fort med det här alternativet,
utan det stannar snarare på gult. Man har ju inte gått
hela vägen att tillåta en enkel majoritet med 51 %.
Varför är ni inte med på detta? Om ni hade varit
det hade ni lyckats gå hela vägen till grönt, och inte
just nu stått lite osäkra på gult.
Anf.  93  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag kan absolut inte hålla med om den
beskrivningen. Precis som bostadsrättsföreningar,
som vi har diskuterat, blir sådana här föreningar star-
kare om det är en större majoritet. Det är inte fråga
om vanliga politiska beslut i vanlig demokratisk ord-
ning utan har mycket med föreningslivets stadgar att
göra. Man upplöser och bildar inte föreningar hur-
somhelst. Ofta kräver en stadgeändring just att man
har en kvalificerad majoritet. Det är ungefär mot den
bakgrunden som det här ska ses. Som vi har hört
förut, är det naturligtvis ett väldigt kraftigt argument
för att det ska vara precis på det här sättet.
Vi har förut haft en debatt i kammaren när det
gällt bostadsrätter där det har sagts att det inte är
roligt att vara hyresgäst hos sina grannar. Det gick bra
på den tiden när jag som ung student råkade ha ett
sådant hyreskontrakt och när min familj bodde på det
sättet. Men jag har nu förstärkts i min uppfattning när
jag har sett hur människor har blivit pådyvlade en
omvandling som de inte vill ha.
Om vi vill den här boendeformen väl ska vi låta
den få verka och bildas precis på det här sättet. Jag
håller också med om att kooperativ hyresrätt ska ha
förtur vid ombildning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
6 §  Ändrad ordning för utdömande av vite
enligt miljöbalken m.m.
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU8
Ändrad ordning för utdömande av vite enligt miljö-
balken m.m. (prop. 2001/02:65).
Anf.  94  GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re-
servation nr 1 som är fogad till betänkandet. Även de
andra moderata reservationerna är värdefulla, men för
att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.
Jag vill lämna en bakgrund.
Miljöbalken skulle bli en bra lag. Den skulle in-
nebära att vi fick en samlad och överskådlig lagstift-
ning när det gällde miljöfrågorna och miljölagstift-
ningen som sådan. Det har nu visat sig att det inte
blev på det sätt som vi hade önskat.
Vi kan nu konstatera att lagen var dåligt under-
byggd dels när det gällde handläggningsrutinerna,
dels när det gällde kostnadseffekterna för företag och
enskilda och dels när det gällde resursbehoven för de
myndigheter som hade att hantera lagen.
Vi moderater var mycket kritiska i samband med
att kammaren fattade beslut om och antog miljöbal-
ken. Vi blev också kritiserade för detta, när man me-
nade att vi inte hade tillräckligt hög miljöambition.
Det visar sig nu, fru talman, att vi hade rätt på prak-
tiskt taget samtliga punkter utifrån den kritik som vi
riktade mot den lagstiftning som vi nu har att brottas
med.
I stället för en bra lag blev miljöbalken en pro-
blemlag, som i praktiken terroriserar människor och
företag. Detta är dåligt, inte bara för enskilda männi-
skor och företag utan också för miljön, därför att man
uppnår inte de miljöeffekter som verkligen var av-
sedda. På många områden blir det tvärtom så att vi får
negativa miljöeffekter utifrån det sätt på vilket lagen
har konstruerats och sedan tillämpats.
Småföretagen drabbas väldigt hårt på grund av
byråkrati och höga kostnader. Man avstår från inves-
teringar, och i och med detta förlorar man både jobb
och miljöeffekter. Sådana investeringar som skulle
vara bra både för arbete och för miljö avstår många
företag från därför att det är så krångligt att få igenom
de olika förslagen. Då är det bättre att strunta i att
göra förbättringar eller att göra investeringar som
skulle innebära fler arbeten. Det här är givetvis kata-
strofalt.
Tillsynsavgifterna är höga. Från moderat håll har
vi sagt att om man inom företagen - det kan gälla
tillverkningsindustri eller jord- och skogsbruk - har
en hög miljöambition, t.ex. att införa certifieringar
inom jord- och skogsbruket, skulle man stimuleras till
detta genom lägre tillsynsavgifter. Men inte heller det
har vi fått gehör för. Vi tycker att man i stället borde
stimulera den egna tillsynen.
Vi säger också att man inte ska få ta ut avgift utan
motprestation. I dag kräver kommunerna ofta scha-
blonavgifter från företag och verksamheter utan att
själva ha gjort en motprestation. Man kanske inte ens
har varit och kontrollerat företaget i fråga, och ändå
får företaget betala en ganska hög tillsynsavgift. Detta
är givetvis inte acceptabelt.
Vi menar också att om det vid en tillsyn inte före-
ligger någon brist ska man inte behöva betala till-
synsavgiften.
En annan orimlig faktor är miljösanktionsavgif-
terna, som drabbar alldeles hejdlöst i olika samman-
hang. Det kan inte anses vara rimligt att man ska
betala en hög miljösanktionsavgift bara därför att
man t.ex. har glömt att lämna in en anmälan.
Handläggningstiderna är också väldigt långa -
upp till två år t.ex. för ganska enkla investeringar. Det
visar att regeringen, när den lade fram propositionen
till riksdagen, inte klart hade redovisat, eller inte hade
klart för sig, vilka kostnads- och resurseffekterna
skulle bli när miljöbalken antogs. Det behövs väsent-
liga resursförstärkningar vid länsstyrelserna och i
kommunerna för att handläggningstiderna ska kunna
kortas och bli effektivare.
Miljökonsekvensbeskrivningarna är också be-
svärliga, inte minst för småföretagen. Från moderat
sida sade vi när miljöbalken antogs att om man ska
kräva miljökonsekvensbeskrivningar från företagen,
framför allt från småföretagen, måste företagens
verksamhet medföra betydande miljöpåverkan, alltså
inte enbart en generell miljöpåverkan.
Den generella skrivningen medför, visar det sig,
att framför allt småföretagen drabbas av stora pro-
blem och kostnader när de ska ta fram miljökon-
sekvensberäkningar. Som vi ser det måste man också
här få en omprövning till stånd. Även i samband med
t.ex. ganska enkla byggnadstillstånd måste man göra
omfattande miljökonsekvensberäkningar.
En fråga som också har aktualiserats är vem som
ska kunna gå in och bestämma i dessa frågor. Det har
ju visat sig att kommunerna går in och bestämmer
verksamheten i olika sammanhang. Jag tänker på det
berömda Kumlafallet, där kommunen gick in och
bestämde hur man skulle bedriva skogsbruk.
Kommunerna ska ju inte gå in och ta över sek-
torsmyndigheternas ansvar, t.ex. när det gäller de
areella näringarnas verksamhet. I så fall hamnar vi,
fru talman, i ett fullständigt moras i fråga om synen
på näringsverksamhet. Detta kan vi inte acceptera,
eftersom vi då också skulle hamna i en allvarlig
rättsosäkerhet.
Från moderat och även från andra borgerliga par-
tiers sida yrkar vi i reservationer på att full ersättning
ska utgå vid intrång. Det är orimligt att enskilda med-
borgare inte ska få full ersättning vid intrång. Detta
anses från allmän synpunkt vara viktigt. Om det är så
att vi från allmän synpunkt anser att olika saker är
angelägna, har vi också anledning att från allmän
synpunkt gemensamt stå för de kostnader som det
innebär att värna de värden som föreligger.
Fru talman! Vi anser att det är angeläget att den
utredning som nu arbetar med en översyn av miljö-
balken mycket snabbt kommer med konkreta änd-
ringsförslag. Vi kan inte under en längre tid leva med
en miljöbalk som medför stora problem för enskilda
människor och för företag.
Fru talman! Med detta ber jag än en gång att få
yrka bifall till reservation 1.
Anf.  95  WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Det pågår en översyn av miljöbalken.
Flera av de motioner som har väckts förväntas bli
behandlade av den kommitté som fått i uppgift att
göra denna översyn. Det gäller också Vänsterpartiets
motioner. Vi har därför bara en reservation, reserva-
tion 18 under punkt 20 som jag yrkar bifall till. I den
föreslår vi en skärpning av lagstiftningen för att göra
det lättare att fälla dem som är ansvariga för skador
på miljön. Som exempel kan jag nämna de långa
processer som blivit följden av byggandet av tunneln
genom Hallandsåsen. Ett annat exempel är de svårig-
heter som finns att utdöma kännbara straff vid oljeut-
släpp i havet. Vi vill alltså att regeringen återkommer
med ett förslag till skärpning så att man kommer åt
detta.
Vi har också fyra särskilda yttranden, bl.a. när det
gäller punkt 5 om infrastrukturutbyggnad. I detta tar
vi upp förhållandet att miljöprövningen av in-
frastrukturutbyggnad i dag till övervägande del sköts
av Banverket och Vägverket själva. Efter samråd med
myndigheter och allmänhet fastställer Banverket
järnvägsplanen och Vägverket arbetsplanen. Det
betyder att bygget har tillstånd. Att verken prövar sig
själva tycker vi är en minst sagt märklig rättsordning.
Dessa dubbla roller som exploatör och kontrollmyn-
dighet bör inte kombineras. I stället bör detta prövas
av en oberoende myndighet enligt gällande miljölag-
stiftning.
Vi har i detta särskilda yttrande tagit upp att ett in-
frastrukturobjekt bör förses med ett kontrollprogram
där man kontinuerligt följer upp verksamhetens mil-
jöpåverkan och sedan vidtar åtgärder utifrån detta om
det visar sig nödvändigt.
När det gäller punkt 10 har vi också ett särskilt
yttrande i vilket vi framför att vi vill att miljökon-
sekvensbeskrivningar alltid ska förses med ett dyna-
miskt nollalternativ där man också räknar in positiva
effekter av parallella satsningar t.ex. på utbyggd kol-
lektivtrafik och minskade utsläpp på grund av utebli-
ven trafikökning, alltså inte bara ett nollalternativ
utan också vilka effekter som kan följa med.
Slutligen har vi också särskilda yttranden när det
gäller punkterna 16 och 25 där vi lyfter fram vikten
av att en erforderlig miljökompetens alltid ska finnas
hos de instanser som har att yttra sig eller besluta om
verksamheten som prövas enligt miljöbalken.
Anf.  96  ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Jag yrkar först bifall till reservation
17. Substansen i den proposition, 2001/02:65, som
ligger till grund för detta betänkande är förslaget att
talan om utdömande av vite fortsättningsvis ska ske
enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen i
stället för som nu enligt bestämmelserna i rättegångs-
balken när det gäller vite enligt miljöbalken. Försla-
get överensstämmer med Miljöbalkskommitténs för-
slag.
Att vitesmål handläggs enligt förvaltningspro-
cesslagen medför att förfarandet kan vara skriftligt.
Det resulterar, som vi förstår, i snabbare handlägg-
ning till lägre kostnad. Och det tycker vi kristdemo-
krater är bra.
Inte heller Lagrådet invänder mot en förenklad
handläggning av vitesmål. Däremot har Lagrådet
invändningar mot den metod som regeringen väljer.
Lagrådet menar att frågan om förenklad handläggning
av vitesmål inte bara bör isoleras till ett lagområde
utan bör gälla allmänt på rättsområden där frågor om
utdömande av viten anförtrotts allmän domstol. Lag-
rådet menar att lösning inte bör sökas separat för
Miljöbalkens del utan att en samlad lösning bör sökas
för olika rättsområden. Bedömningsunderlaget blir då
bredare.
Regeringens förslag innebär också enligt Lagrådet
att prejudicerande avgöranden av frågor om hur för-
valtningsprocesslagens procedurregler ska tillämpas
kan komma att avgöras av såväl Regeringsrätten som
Högsta domstolen. Regeringen löser det med att an-
passa sitt förslag så att endast miljödomstolarna och
Miljöverdomstolen ska tillämpa förvaltningsprocess-
lagens bestämmelser i nu aktuella mål. Regeringen
menar att miljödomstolarna redan i dag tillämpar
förvaltningsprocesslagens bestämmelser i överklaga-
de mål och ärenden och att detta hittills inte inneburit
några påtagliga hinder för en effektiv rättsordning.
Vi kristdemokrater har svårt att överblicka följ-
derna av förslaget. Vi tycker att det är olyckligt om
revideringen av miljöbalken börjar med en dålig
ändring som kanske snart ger nytt revisionsbehov.
Men vi motsätter oss inte att handläggningen görs
enklare.
Om miljödomstolen ogillar eller avvisar en fram-
ställan från myndighet eller kommun om utdömande
av vite har motparten i dag rätt till ersättning av all-
männa medel för bl.a. sina ombudskostnader om
kostnaderna varit skäligen motiverade för att denne
skulle kunna ta till vara sin rätt.
Förvaltningsprocesslagen, liksom viteslagen, in-
nehåller inte någon bestämmelse om rättegångskost-
nader. Regeringen menar t.o.m. att det inte framstår
som motiverat att den enskilde i mål av denna karak-
tär ska kunna få sina rättegångskostnader ersatta av
det allmänna utan att själv riskera ansvar för motpar-
tens kostnad. Regeringen menar också att den enskil-
de kan tåla den kostnaden, eftersom handläggning
utan huvudförhandling är billigare än vid nuvarande
ordning.
Vi anser att detta betydligt försvagar den enskil-
des rättsställning vid vitesmål. Sådana mål kan ofta
vara komplicerade och gälla stora belopp, även utan
huvudförhandling. Målen kan också innehålla princi-
piella frågor. Det kan vara svårt för den enskilde att
utan sakkunnigt biträde lägga fram sin sak. Den ut-
redningsskyldighet som enligt förvaltningsprocessla-
gen åligger den dömande instansen uppväger inte
alltid detta behov.
Vi kristdemokrater anser bestämt att den enskilde
även fortsättningsvis måste ha en rätt att erhålla er-
sättning av allmänna medel för rättegångskostnader
genom en uttrycklig bestämmelse i miljöbalken om
en sådan rätt. Det är direkt anstötligt att den enskilde
ska behöva betala för att hävda sin rätt när myndig-
hetens begäran om utdömande av vite inte gillas.
Vi är också besvikna över att propositionen inte
på någon punkt belyser allmänhetens situation. Alla
kan vi faktiskt plötsligt befinna oss i en situation där
vi inte känner till att miljö- och hälsoskyddsnämnden
ska underrättas eller att tillstånd behövs för en åtgärd
eller en verksamhet.
När den nuvarande Miljöbalkskommittén tillsattes
gav direktiven oss uppfattningen att kommittén inom
ett år skulle presentera förslag till nödiga ändringar.
Vi tänkte oss förslag om de mest omtalade negativa
effekterna av miljöbalken. Men kommittén insåg väl
omgående omfattningen av sitt uppdrag och fann den
här ordningen förnuftig, att man först kommer med
en liten ändring och att man ska komma med en stör-
re ändring om ett år. Och om ytterligare ett år kanske
det kommer ett förslag med ett slutligt ställningsta-
gande.
Kristdemokraterna kritiserade att arbetet med
miljöbalken forcerades så att miljöbalken inte blev
tillräckligt genomarbetad. Bristerna visade sig omgå-
ende när miljöbalken trädde i kraft. Lagstiftning sak-
nades ju inte innan. Redan innan det första miljöbalk-
såret gått till ända tillsattes Miljöbalkskommittén för
översyn av miljöbalken.
Vi förväntar oss att man i det fortsatta arbetet tar
hänsyn till situationen för småföretagare. Proceduren
vid tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskriv-
ningar har blivit så invecklad att det kan vara omöj-
ligt för ett mindre företag att klara det på egen hand.
Externa konsulter måste anlitas i allt högre grad,
vilket dessutom i sin tur minskar företagens delaktig-
het i miljöarbetet. Det minskar också insikten i miljö-
frågor för den sökande parten. Just insikten är grund-
läggande för ett miljöriktigt beteende. Och det måste
ju vara miljöbalkens yttersta avsikt.
Över huvud taget bör andan vara att det råder di-
alog mellan myndigheterna och medborgarna. Sank-
tion ska föregås av dialog med den det gäller.
Det övergripande måste vara förståelse för miljö-
balken och därmed acceptans och miljöriktigt beteen-
de.
Gränserna mellan tillstånds- och anmälnings-
pliktiga verksamheter har ändrats. På grund av okun-
skap kan många företagare, och även privatpersoner,
få betala miljösanktionsavgifter - ofta av betydande
storlek för den drabbade. Utöver det ska de också
åtalsanmälas för miljöbrott, trots att brott mot miljön
helt klart inte har inträffat. Därför har en del mil-
jönämnder inte gjort någon anmälan, varpå ledamö-
terna i sin tur åtalats, bl.a. i Enköping. Enköpingsle-
damöterna försvarades av en känd miljöjurist som
vann målet, så de blev frikända.
Att just denne jurist vann detta måste med andra
ord vara en fingervisning om att miljöbalken har
konstruktionsbrister. Den här juristen har jagat verk-
liga miljöbovar och också vunnit sådana mål. Rege-
ringen har redan i något sammanhang haft medarbeta-
ren till denne jurist som rådgivare. Det tycker jag att
regeringen kan fortsätta med.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 17.
Anf.  97  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Mängden reservationer knutna och
hänförliga till detta betänkande tyder, menar jag, på
att regeringen och utskottsmajoriteten borde till
kammaren i dag ha lagt fram förslag om större änd-
ringar av rådande miljöbalk än man nu har gjort.
Varför nu detta? Jo, därför att miljöbalken i dag av
väldigt många människor i vårt land uppfattas som ett
hinder för en utveckling som vi så väl behöver i skil-
da - ja, i alla - delar av vårt land.
Varför är inte utvecklingen vad den är i många
delar av vårt land? Ja, till en del beror det på de bris-
ter som finns i miljöbalken och som utskottsmajori-
teten med lätthet hade kunnat rätta till om viljan hade
funnits.
Jag ska ta några exempel från verkligheten. Det
gäller tre exempel från den bygd som jag kommer
från. Människor har där råkat illa ut därför att de har
velat driva något i egen regi.
Det första exemplet gäller den deltidsföretagande
damfrisörskan som byter lokal och glömmer att an-
mäla detta till det lokala miljö- och hälsoskyddskon-
toret. I övrigt sköter hon sin verksamhet. Hon åläggs
att erlägga en miljösanktionsavgift à 5 000 kr utifrån
det lilla deltidsföretag som hon driver. Därtill blir hon
anmäld till allmän åklagare för miljöbrott.
Det andra exemplet gäller ensamföretagaren som
missar att i tid lämna in sin miljörapport om den
verksamhet som den här deltidsföretagaren bedriver.
Påföljden liknar den som jag relaterade för den del-
tidsarbetande damfrisörskan.
Det tredje exemplet gäller den lanthandlare som
missar, glömmer, att anmäla att han har en kyldisk
med ett köldmedium. Utifrån sin lilla verksamhet får
han betala nämnda miljösanktionsavgift à 5 000 kr.
Dessutom blir han anmäld till allmän åklagare.
Vem, Carina Ohlsson, vågar starta och driva fö-
retag i Sverige? Vem vågar utveckla verksamheten
när lagstiftningen är utformad så att även den här
typen av bagatellartade förseelser gör att man eko-
nomiskt och även mänskligt drabbas så som blir följ-
den med nuvarande miljöbalk?
Ni hade kunnat rätta till en del av de här sakerna
så att vi kunde få en annan typ av utveckling i skilda
- ja, alla - delar av landet om bara viljan fanns.
Vi i Centerpartiet anser alltså att miljöbalkens ut-
formning - dvs. att enskilda företag drabbas av miljö-
sanktionsavgifter, som därtill är höga, och löper risk
för allmänt åtal även vid mindre förseelser och avsteg
- och de bestämmelserna icke är acceptabla. De bor-
de ha ändrats i det här sammanhanget.
Här kan en jämförelse göras med skattelagstift-
ningen där bagatellartade saker inte drabbar den en-
skilde på samma sätt som bagatellartade förseelser
gentemot miljöbalken gör.
Bestämmelsernas utformning borde alltså ha varit
sådan att de sanktionsavgifter som ska utdömas står i
relation till avvikelserna och också till verksamhetens
ekonomiska omfattning. Nu är det ju så att den store
lika väl som den lille drabbas av samma sanktionsav-
gift. Det kan inte anses gynna nyföretagande och
deltidsföretagande, utan det är en hämsko för det
företagande som vi så väl behöver i vårt land. Dess-
utom har vi den dubbla bestraffning som det ju inne-
bär när man får både en sanktionsavgift och allmänt
åtal på sig om man gör något som man i och för sig
inte skulle göra men som i sak är en bagatellartad
förseelse. Detta borde, som sagt, ni i majoriteten i
denna kammare ha kunnat rätta till. Då hade vi fått
bättre fart på Sverige. Varför gör ni inte det, Carina
Ohlsson?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9
som jag varit med om att skriva under.
Anf.  98  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jo, visst finns det anledning att se
över miljölagstiftningen. När verkligheten förändras
måste man anpassa kartan efter den, inte tvärtom.
Människans verksamheter och aktiviteter påverkar
miljön, och naturen och naturresurserna är varken
gratis eller oändliga. När vi människor väljer att för-
bruka i stället för att bruka måste lagstiftningen skär-
pas.
Miljölagstiftningen måste ha en ideologisk grund.
Den måste kunna bortse från kortsiktiga ekonomiska
intressen. Miljöpolitiken handlar om överlevnad, om
mänsklighetens fortsatta existens. Kommande gene-
rationer har rätt att utkräva ansvar av oss. Det kom-
mer att visa sig att det som i dag uppfattas som dyrt,
som kostsamt, i ett längre perspektiv är mer än eko-
nomiskt försvarbart. Miljömärkning och deklarering
ansågs ju först som dyrt och också som onödigt och
besvärande. I dag är märkningen ett försäljningsar-
gument som gör att marknadsandelar tas vad gäller
både livsmedel och de, förhoppningsvis, Svanmärkta
papper som ligger framför oss alla här i kammaren.
Samtidigt innebär det att miljöbalken och miljö-
lagstiftningen av människor måste uppfattas som
relevanta och meningsfulla. Miljölagstiftningen måste
gagna sitt syfte, men det gör den inte alltid i dag. Jag
vill inte uttrycka mig på samma sätt som ett par talare
här tidigare gjorde genom att fördöma hela miljölag-
stiftningen och säga att den enbart är ett hinder. Det
fanns ju skäl. Jag har redan pekat på skälen till att vi
har en miljölagstiftning som är omfattande och som
självklart behöver ses över från tid till annan. Dock
måste den gagna sitt syfte.
Jag kan ta ett exempel från landsbygden. En mor
och hennes dotter ville för inte så länge sedan starta
en liten bed and breakfast-rörelse vid sidan av sitt
lantbruk. Där missade lagstiftningen sitt mål.
De här personerna hade glömt eller varit ovetande
om en nödvändig anmälan till kommunens miljö- och
hälsoskyddskontor. Resultatet blev ett vite på 10 000
kr. Allt annat var miljömässigt i sin ordning. Man
hade inte begått något egentligt miljöbrott. En inte
ifylld, en icke inlämnad blankett utgör knappast något
miljöhot. Däremot kan rent fiskala böter och viten
undergräva respekten för och tilltron till lagens
egentliga syfte. Någon har frågat mig var paragrafen
om att myndigheter inte får fatta mänskliga och för-
nuftsmässiga beslut står att läsa i lagboken. Han hade
inte hittat den, men han såg effekten av den nu som
då. Så behöver vi inte ha det.
Alltså: Miljöbalkens utformning som gör att en-
skilda företagare drabbas av både höga sanktionsav-
gifter och risk för allmänt åtal också vid mindre av-
steg är naturligtvis inte acceptabel. Man måste utfor-
ma bestämmelserna så att sanktionsavgifterna ställs i
relation till de avvikelser företaget har gjort och t.ex.
företagets omsättning. Det skulle lindra den dubbla
beskattning som man nu drabbas av. Det gäller både
stora och små företag. Man bör se över miljösank-
tionsavgifterna och återkomma till riksdagen med
förslag till förändringar.
En stor del av betänkandet, fru talman, upptar frå-
gor om strandskyddet. Också här vill jag starkt och
tydligt förespråka ett långsiktigt och ett ideologiskt
synsätt. Visst finns det stränder som kan utnyttjas och
tas i anspråk, men grundinställningen måste vara att
alla stränder är ett intresse för alla, inte enbart för de i
närheten boende. Strandskyddet generellt är ett rik-
sintresse och bör så förbli. Den ordning vi har i dag
med att kommuner och länsstyrelse kan göra avsteg
är bra. Dock fungerar inte hanteringen av besvärsä-
rendena, dvs. när någon besvärar sig över ett beslut
om avsteg. Här finns inte resurser att på ett tillräckligt
bra sätt pröva dispenserna.
Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 10, som behandlar frågan om miljökvali-
tetsnormer. Införandet av miljökvalitetsnormer är ett
viktigt steg, menar vi, i arbetet med att lösa de stora
miljöproblem som t.ex. försurning och kväveläckage
innebär. Sådana här normer är föreskrifter om kvali-
teten inom ett geografiskt område. Om en miljökva-
litetsnorm inte uppfylls ska åtgärdsprogram upprättas.
Enligt vår uppfattning bör åtgärdsprogrammen vara
bindande. Det tar vi upp i reservation 10, som jag
som sagt yrkar bifall till.
Anf.  99  MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet är lite bekymrade
över läget vad gäller miljölagstiftningen, inte så jätte-
bekymrade som en del andra när det gäller just att
miljölagstiftningen skulle vara ett hinder. Syftet med
miljölagstiftningen är att den ska vara ett hinder, att
det inte ska vara någon negativ miljöpåverkan. Det är
själva det grundläggande i miljöbalken. Miljön ska
skyddas. Det ska inte vara någon negativ miljöpåver-
kan. Därför ställs det också hårda krav på kontroll av
allt som kan tänkas ha någon form av negativ mil-
jöpåverkan, så att man i processerna kan se till att
undvika detta och kompensera för de problem som
kan tänkas uppstå.
När det gäller straff för miljöbrott är vi också lite
bekymrade. Vi tycker inte heller där att det riktigt
fungerar som det ska i dag. I Enköpingsmålet t.ex.
tycker vi att det är väldigt underligt att man blev
frikänd. Vi menar bestämt att om man anser att lagen
är fel ska man som en kommunalt vald nämnd kräva
en ändring av lagstiftningen snarare än att välja att
bryta mot den lagstiftningen. Visst kan vi i Miljöpar-
tiet i vissa sammanhang acceptera att det förekommer
civil olydnad men knappast ifrån en kommunal
nämnds håll. Civil olydnad bygger just på principen
att man ska vara beredd att ta sitt straff för de brott
man begår.
Vi tycker att det är bra att man har tillsatt en mil-
jöbalkskommitté. Vi kan se i betänkandet att förvänt-
ningarna på den här kommittén är väldigt höga. Man
ska hinna med väldigt många olika översyner. Vi
hoppas att det kommer att bli så. Jag kommer själv att
försöka föra detta vidare, eftersom jag sitter som
ledamot i denna kommitté.
Hårdare straff brukar vara moderat retorik, men
inte när det handlar om miljöområdet och miljöbovar.
Det kan vara så att brott mot framtiden och komman-
de generationer kan vara betydligt svårare att se, att
se själva kopplingen till brottsoffren i de samman-
hangen än vad det är i andra sammanhang. Dessutom
är det faktum att brottslingarna i de här fallen ofta ser
annorlunda ut än när det gäller t.ex. våldsbrott. Vi i
Miljöpartiet ser kopplingen till brottsoffren. Vi anser
att det är ett allvarligt brott att skapa problem även för
framtiden. Det är allvarligt. Straffen för vissa av de
miljöbrott som förekommer behöver skärpas.
Vi har ändå bara ett par reservationer - vi har en
reservation och ett särskilt yttrande i just detta avse-
ende - därför att vi har höga förväntningar på Miljö-
balkskommittén. Det finns vissa saker som vi anser
man skulle kunna göra redan nu, och där har vi för-
slag. En sak handlar t.ex. om miljödomstolarnas
sammansättning. Det är ett faktum att miljön inte är
företrädd som annan part i domstolssammanhang.
Domstolens ansvar i de här fallen är att se till att
miljöfrågorna blir ordentligt utredda vid exempelvis
tillståndsprövningar. Trots det är det endast en av fyra
eller en av fem av dem som fattar beslut i de här
ärendena är miljöexpert, alltså miljöråd. Vi tycker att
det är fel och menar att den fördelningen mellan ju-
rister och miljöråd i Miljööverdomstolen behöver
ändras så att miljöståndpunkten stärks. Miljöråden
skulle utgöra åtminstone hälften av dem som fattar
besluten i Miljööverdomstolen. Vi tycker att det är
viktigt att miljöråd alltid deltar när det gäller frågor
om prövningstillstånd. Detta tar vi upp i vår reserva-
tion, det är reservation 15.
Det är också viktigt att alla de jurister som finns i
Miljööverdomstolen har genomgått grundläggande
utbildning i ekologi, miljövård och miljökemi. Kun-
skaper på de här områdena är nödvändiga för att man
ska kunna ta ställning och fatta beslut på ett sätt som
verkligen tar hänsyn till miljön i enlighet med syftet i
miljöbalken.
Vi har ett särskilt yttrande som handlar om in-
frastrukturprojekt. Som vi ser det finns det i dag pro-
blem med hanteringen av både små- och storskaliga
infrastrukturprojekt. Vi tycker att det är viktigt att
man bedömer de samlade konsekvenserna för miljön
vid infrastrukturprojekt. Där finns brister i dag, ex-
empelvis när det gäller effekterna av ökat trafikarbe-
te. Det är också så att miljöfrågorna ofta kommer in i
ett ganska sent skede i processen. Därför kan det vara
svårt att hävda miljöns intressen när väldigt mycket
annat redan är bestämt.
Vi tycker därför att det är fullt rimligt att större in-
frastrukturprojekt behöver tillståndsprövas. Man ska
då bedöma dessa ur ett helhetsperspektiv såväl som i
enstaka delar som påverkar eller riskerar att påverka
miljön.
Vi stöder också Vänsterpartiets synpunkt när det
gäller skärpta krav på nollalternativ, alltså att det
måste ställas hårda krav på vad de här nollalternati-
ven verkligen ska innehålla och hur de ska genomfö-
ras.
Anf.  100  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Det pågår en översyn av strand-
skyddsbestämmelserna. Jag vill fråga Maria Wetter-
strand: Om denna översyn landar i ett ställningsta-
gande i linje med Centerns och Moderaternas förslag
i detta betänkande, hur ser Miljöpartiet på en sådan
omprövning av bestämmelserna?
Anf.  101  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Miljöpartiets bestämda uppfattning
när det gäller strandskyddet är att det ska vara hårt
reglerat och att man inte ska flytta beslutsrätten till
kommunal nivå. Vi tycker att det är oerhört viktigt att
strandskyddsbestämmelserna följs och att man endast
i undantagsfall ska kunna ge dispens.
Det är också viktigt att beslutsrätten i fråga om
dispenser ligger på en annan nivå än hos kommuner-
na för att man verkligen ska vara säker på att syftet
med strandskyddet följs, nämligen att strandområden
ska skyddas både ur biologisk synvinkel och för all-
mänhetens möjligheter till tillträde till dessa områden.
Vi ser dessa punkter som de absolut viktigaste när
det gäller strandskyddet, och vi kommer inte att ac-
ceptera några försämringar eller uppluckringar av
strandskyddet.
Anf.  102  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag utgår ifrån att Miljöpartiet är in-
blandat i den översyn som pågår. Vilka förändringar
tar den sikte på?
Anf.  103  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Jag kan tyvärr inte svara på den frå-
gan, eftersom jag själv inte är inblandad i den översy-
nen.
Anf.  104  GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Som jag uppfattade det gjorde Maria
Wetterstrand ett ganska kategoriskt uttalande om att
politikerna i miljönämnden i Eskilstuna hade gjort sig
skyldiga till miljöbrott. Den rätta beskrivningen är att
de var misstänkta för miljöbrott, men efter att saken
hade prövats i domstol frikändes de. Därför är ganska
orimligt att man från riksdagens talarstol säger att den
domen är felaktig. Politikerna hade således inte gjort
sig skyldiga till miljöbrott, enligt domslutet.
Anf.  105  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Till att börja med handlade det om
miljönämnden i Enköping och inte i Eskilstuna.
Denna dom kommer att prövas igen. Vi tycker att
det är underligt att man med utgångspunkt i de regler
som finns i miljöbalken - vi i Miljöpartiet har ju varit
med och utformat dessa regler - har kunnat döma på
det sättet.
Anf.  106  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Enligt riksdagsordningen är det förbjudet att uttala
sig i kammaren om domslut eller åklagares beslut i
enskilda ärenden. Detta är strikt reglerat och får icke
förekomma.
Anf.  107  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Förlåt.
Om man nu anser att detta domslut sett från mil-
jösynpunkt skulle ha varit på ett annat sätt ska man
naturligtvis ändra på lagen. Det är det som jag vill ha
sagt.
Anf.  108  GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Då respekterar jag Marias synpunkt.
Det är viktigt att man har rätt utgångspunkt när man
diskuterar dessa frågor.
Men jag är av den bestämda uppfattningen att jag
inte tycker att man behöver ändra på lagen. Jag tror
att man ute i kommunerna har möjlighet att göra
vettiga bedömningar i miljöfrågor utifrån de konkreta
frågeställningar som finns på kommunal nivå.
Anf.  109  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Jag respekterar att Moderaterna har
en annan uppfattning i den här frågan.
Anf.  110  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har två frågor till Maria Wetter-
strand.
För det första: Tycker Maria Wetterstrand att det
är någon skillnad mellan ett storföretag och ett litet
företag som drivs på deltid? I dag ådöms det stora
företaget och det lilla företaget lika mycket i miljö-
sanktionsavgift. Tycker Maria att det är rimligt att det
lilla företaget ådöms samma sanktionsavgift som det
stora företaget?
För det andra: På vilket sätt förbättras miljön av
att en deltidsföretagare ådöms miljösanktionsavgifter
och dessutom anmäls till allmän åklagare bara därför
att vederbörande har glömt att anmäla att han har bytt
lokal?
Anf.  111  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Självklart är det skillnad mellan stor-
företagare och småföretagare. Miljöbalkskommittén
håller just nu på att se över dessa frågor, och det
tycker jag är bra. En miljösanktionsavgift som är lika
för alla är naturligtvis en mycket lättare börda att bära
för det stora företaget än för det lilla företaget.
När det gäller byte av lokaler finns det en mängd
olika frågor där man har anmälningsplikt enligt mil-
jöbalken, varav detta är en fråga. Exakt vilka frågor
som ska vara anmälningspliktiga behandlas egentli-
gen på ett annat ställe än i riksdagen.
Jag kan inte svara på om det i det här enskilda
fallet var rimligt ur miljösynpunkt att ställa detta
krav. Men generellt kan ett byte av lokal innebära
konsekvenser för miljön. Därför ska detta anmälas.
Man kan inte veta i förväg i vilka fall det kan innebä-
ra en förändring ur miljösynpunkt och i vilka fall som
det inte kan göra det. Därför tycker jag att det är rim-
ligt att ha anmälningsplikt i dessa frågor.
Anf.  112  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Förändringar i det här avseendet
kunde ha genomförts i dag. Det hade gynnat tillväx-
ten i alla delar av Sverige, en tillväxt som vi så väl
behöver. Då hade vi kunnat använda denna tillväxt
till att förbättra miljön på olika sätt.
Miljöpartiet har icke velat göra de förändringar
som är nödvändiga för att det ska bli tillväxt i alla
delar av landet. Jag beklagar det, Maria.
Anf.  113  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Syftet med miljöbalken är att man
ska se till att miljöskyddet värnas i alla de samman-
hang där det finns risk för eller står klart att miljön
kommer att påverkas. Det är det som är fullständigt
grundläggande. Hur detta skulle hindra tillväxten i
Sverige har jag svårt att se.
Jag anser att en bra miljölagstiftning är en oerhört
viktig del av en hållbar tillväxt. Om vi i framtiden ska
ha någon tillväxt över huvud taget i Sverige måste vi
se till att vi har ett bra miljöskydd. Det leder också till
att de företag som utvecklas i Sverige och som håller
sig inom de ramar som naturen och miljön sätter upp
kommer också att t.ex. få tillgång till större export-
marknader. Hur detta skulle påverka tillväxten i ne-
gativ riktning har jag väldigt svårt att se.
Anf.  114  CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas en pro-
position med rubriken Ändrad ordning för utdömande
av vite enligt miljöbalken m.m., och man kan konsta-
tera att det är många "m.m." när man tar del av de
fyra följdmotionerna och de 53 motionsyrkandena
från den allmänna motionstiden 2001.
I betänkandet finns det 22 reservationer och elva
särskilda yttranden. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och föreslår att samtliga motionsyrkanden
avslås.
Miljöbalkskommittén överlämnade vid årsskiftet
2000/2001 ett första delbetänkande Uppföljning av
miljöbalken - vissa lagtekniska frågor. Betänkandet
har remissbehandlats, det har skrivits en proposition
som vi har behandlat i utskottet, och här står vi nu i
dag och debatterar just dessa förslag till ändringar.
I propositionen lämnas förslag om ändringar i
miljöbalken, ändringar som framför allt syftar till att
förenkla och förtydliga balkens processuella bestäm-
melser. Den viktigaste förändringen är att talan om
utdömande av vite fortsättningsvis föreslås ske enligt
bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen i stället
för som nu enligt bestämmelserna i rättegångsbalken
om åtal för vilket strängare straff än böter inte är
föreskrivet.
Dessutom föreslås ändringar som framför allt rör
miljödomstolarnas handläggning av ansökningsmål.
Flertalet av dessa ändringar syftar till att förenkla
hanteringen.
Härutöver föreslår regeringen bl.a. en skyldighet
för tillsynsmyndiheter att fortlöpande kontrollera om
beslutade villkor är tillräckliga och att påkalla om-
prövning om myndigheten finner att villkoren måste
ändras eller omprövas. Som en följd av detta föreslås
att kommuner, när de övertagit tillsynen från länssty-
relsen över tillståndspliktig verksamhet, ges rätt att
ansöka om återkallelse av tillstånd eller omprövning
av tillstånd eller villkor.
Motionerna och reservationerna tar upp väsentliga
frågor men handlar till största delen om det som re-
dan finns med i Miljöbalkskommitténs direktiv. Det
vi behandlar i dag är alltså ett delbetänkande av mer
teknisk karaktär. Kommittén ska i ett mer samlat
betänkande senast den 1 juli i år lämna förslag till de
mer omfattande ändringar av lagstiftningen som upp-
draget kan medföra och samtidigt redovisa de dittills
gjorda erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler.
I ett slutbetänkande senast den 31 december 2003
ska kommittén sedan redovisa en fullständigare bild
av miljöbalken, om den fått genomslag i den praktis-
ka tillämpningen, liksom andra frågor som rör upp-
följningen av de centrala instrumenten i balken.
Miljöbalken utgör en sammanhållen och övergri-
pande lagstiftning för hela miljöområdet. Genom sin
utformning med övergripande mål, allmänna hän-
synsregler och nya övergripande instrument, t.ex.
miljökvalitetsnormer, skapar den större förutsättning-
ar för att lagstiftningen används som ett verktyg som
styr miljöarbetet mot uppsatta miljömål.
Miljöbalken kan tillämpas på all verksamhet och
för åtgärder som inte är av försumbar betydelse för
människors hälsa och miljö. Genom sitt breda
tillämpningsområde ska balken bidra till att beslut
som fattas både av myndigheter och av enskilda
främjar en ekologiskt hållbar samhällsutveckling.
Det är naturligt att ett nytt regelverk av miljöbal-
kens omfattning med ett tillämpningsområde som rör
alla samhällets sektorer ger upphov till nya frågor.
Det märker vi ju här i dag i vårt betänkande men
också i våra kommuner, bland enskilda, i samband
med infrastrukturprojekt, på företag - både stora och
små - ja, i stort sett överallt.
Herr talman! Den snabba samhällsutvecklingen
liksom erfarenheterna av miljöbalkens tillämpning
kommer att medföra att bestämmelser som nu ingår i
miljöbalken måste följas upp och vid behov ändras
och kompletteras. Ytterligare ett starkt motiv för detta
är förändringar som följer av vårt medlemskap i EU.
Det är också på grund av detta som kommittén har
fått tilläggsdirektiv med ett särskilt uppdrag att lämna
förslag till hur ramdirektivet för vatten ska genomfö-
ras i svensk lagstiftning. I tilläggsdirektivet ingår
även att gå igenom vattendomar som kan ha betydelse
för riskerna för översvämningar. Detta direktiv är just
föranlett av aktuella problem i samhället såsom över-
svämningar.
Eftersom tillämpningen av miljöbalken ska följas,
tar det lite tid att se över alla tillämpningsområden
och föreslå ändringar. Det kommer mer framöver,
men inte i just detta betänkande. Det är förklaringen
till de flesta avslagsyrkanden på motionerna. Det är
viktigt att inte föregripa den parlamentariskt samman-
satta utredningen där alla partier är representerade.
Frågorna diskuteras omsorgsfullt utifrån bl.a. under-
lag från olika expertgrupper, företag och intresseor-
ganisationer.
Jag kommer nu att kommentera några av reserva-
tionerna.
När det gäller situationen för de små och medel-
stora företagen, som tagits upp av flera här och även i
reservationer från Moderaterna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet, anförs det i direktivet att kommit-
tén ska belysa hur dessa företag påverkas av hänsyns-
reglerna och vid behov föreslå åtgärder för att under-
lätta för företagen att leva upp till miljöbalkens mål.
Vidare har regeringen genom beslut den
20 december 2001 uppdragit åt Naturvårdsverket att
föreslå förenklingar av lagar och förordningar inom
sitt ansvarsområde. Uppdraget ska redovisas senast
den 1 juni i år.
Herr talman! Miljösanktionsavgifter är en hett de-
batterad fråga just nu, bl.a. beroende på de mål som
varit uppe där miljönämnder i några kommuner varit
åtalade för tjänstefel.
I direktiven anförs att tillsynsmyndigheterna ge-
nom miljöbalken får ytterligare ett sanktionsmedel,
nämligen de s.k. miljösanktionsavgifterna. I förord-
ningen om miljösanktionsavgifter föreskriver rege-
ringen att avgifter ska betalas för de överträdelser
som anges i en bilaga till förordningen. Kommittén
ska utvärdera effektiviteten i det nya sanktionssys-
temet och samspelet mellan tillsynsreglerna, sank-
tionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna - det
som man i dagligt tal kallar för dubbelbestraffning -
samt föreslå de ändringar av regelverket som kan
behövas. Förslaget från kommittén kommer vid halv-
årsskiftet i år.
Eskil Erlandsson frågade: Vem vågar starta före-
tag? Och han ansåg att regler behöver komma. Jag
kan hålla med om att det behövs förändrade regler,
och jag är säker på att de kommer vid halvårsskiftet.
Att de inte tas fram snabbare beror på att det finns
gränsdragningsproblem när det gäller att fastställa
vad som är ett litet respektive stort företag, vad det är
för saker som verkligen påverkar miljön och inte och,
om man skulle ha förseningsavgifter, om man ska
göra skillnad på om något kommer in för sent eller
om det inte kommer in alls osv. Det är alltså inte så
lätt att bara lägga fram ett konkret och färdigt förslag
från utskottets sida. Därför föreslår utskottet att de
motioner som handlar om miljösanktionsavgifter
avstyrks i avvaktan på att utredningen slutför sitt
arbete i den här delen.
Sedan är det en fråga som kommer upp i alla
miljödebatter, nämligen strandskyddet. Strandskyddet
är ju oerhört viktigt. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag beträffande förtydliganden av strandskydds-
bestämmelserna och undantag från beslut om vat-
tenskyddsområden.
Regeringen uppdrog genom beslut den 26 april
2001 till Naturvårdsverket att kartlägga i vilken ut-
sträckning länsstyrelserna delegerat beslutsbefogen-
heter och tillsynsansvar beträffande strandskyddet till
kommunerna. Uppdraget ska, efter beslut om för-
längning den 24 januari i år, redovisas i april 2002,
och det är ju snart. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund motioner rörande frågor om strandskyddet.
Herr talman! Bestämmelserna i miljöbalken syftar
till att främja en hållbar utveckling som innebär att
nuvarande och kommande generationer tillförsäkras
en hälsosam miljö. En hållbar utveckling som bygger
på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att
människors rätt att förändra och bruka naturen är
förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
De grundläggande reglerna i miljöbalken är till-
lämpliga på i princip all mänsklig aktivitet som kan
skada miljön, så det är klart att det är många som
berörs av lagstiftningen. Det är därför viktigt att över-
synen görs på ett bra sätt och att alla delar i direktivet
tas upp ordentligt. Detta tar dock lite tid. Därför får vi
återkomma i frågan vid flera tillfällen framöver.
Anf.  115  ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Socialdemokraterna är möjligen nå-
got mer tillväxtvänliga än vad Miljöpartiet är, varför
jag upprepar de frågor som jag ställde till Miljöparti-
ets företrädare tidigare.
På vilket sätt förbättrar en utebliven anmälan om
ett lokalbyte miljön? På vilket sätt förbättras miljön
av att någon åläggs en hög sanktionsavgift för att en
anmälan kommit in för sent?
De här problemen, Carina Ohlsson, är påtalade
otaliga gånger i den här kammaren och annorstädes.
Varför väljer ni inte att gynna tillväxten i alla delar av
landet och se till att vi får fler företagare, fler som
vågar satsa på ett eget företag som ger egen utkomst
och därtill kanske med tiden utkomst åt andra männi-
skor? Varför är ni så saktfärdiga?
Anf.  116  CARINA OHLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att tillväxten i de olika
regionerna bara beror på huruvida miljöbalken är
sträng i alla dess delar. Även om miljöbalken är en
bra lagstiftning, tror jag ändå att det är att överskatta
värdet i det avseendet. Jag tror att det är mycket annat
som gör att tillväxt främjas eller inte främjas.
Sedan håller jag naturligtvis med om att man
måste se över det som inte är bra, som det här med att
man kommer in för sent med vissa rapporter. Det är
möjligt att det också finns en skillnad mellan olika
anmälningsärenden och att det är därför som det inte
går att lägga fram något väldigt snabbt. Men det ska
alltså komma något nu i den delen. Vi som är parla-
mentariker - jag sitter också i Miljöbalkskommittén -
vill påskynda den här delen så att det verkligen ska
komma med någonting nu.
Jag kan väl inte säga att alla de här avgifterna har
varit till gagn för miljön, det kan jag inte påstå. Till
viss del kan jag alltså hålla med Eskil Erlandsson.
Anf.  117  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag ser med tillförsikt fram emot det
betänkande som är att förvänta då vid midsommartid
och hoppas att Carina Ohlsson medverkar dels till att
förslagen kommer i tid, så att det är möjligt att be-
handla dem i närtid, dels till att förslagen blir sådana
att vi gynnar företagande i alla delar av landet.
Anf.  118  CARINA OHLSSON (s) replik:
Herr talman! Delbetänkandet ska inte bara gynna
företagande. Den största målsättningen är att det ska
gynna miljön. Jag är helt säker på att det kommer att
komma ett bra delbetänkande, för kommittén jobbar
på ett oerhört bra och ambitiöst sätt med de här frå-
gorna. Det kommer ett delbetänkande som kommer
att gynna miljön.
Anf.  119  GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Carina Ohlsson konstaterar att vi
dels har en proposition till grund, men dels också har
mycket "m.m.". Jag skulle vilja säga att detta "m.m."
egentligen är en spegelbild av tillståndet ute i verk-
ligheten. Om det är så att vi har väldigt mycket pro-
blem ute i verkligheten med en lagstiftning så åter-
speglas detta också i form av motioner och reserva-
tioner i anslutning till det betänkande som tar upp de
här frågorna. Detta visar mycket klart hur komplice-
rad och besvärlig denna miljölagstiftning är.
Sedan tror jag att vi är överens om att vi ska ha en
miljölagstiftning som är grundad på inriktningen om
en hållbar utveckling. Det är inte det som vi kritise-
rar. Vad vi kritiserar är att vi har fått en lagstiftning
som faktiskt har en motsatt effekt i väldigt många
sammanhang. I stället för miljöavgifter har vi fått
blankettavgifter. Man kommer inte in med en blankett
i tid och så får man betala en hög avgift för detta. Det
har inte ett dugg med miljön att göra, precis som har
sagts här tidigare.
En annan sak som jag vill ta upp är frågan om de
komplicerade MKB-utredningar som måste göras -
inte minst av småföretagen. Vi har från vår sida i
samband med att balken antogs krävt att det måste
finnas en betydande miljöpåverkan från en verksam-
het för att man ska behöva göra en sådan här omfat-
tande MKB-utredning.
Jag vill fråga Carina Ohlsson: Vore det inte rim-
ligt att få den ändringen till stånd att man grundar sig
på åtminstone en betydande miljöpåverkan för att ett
företag ska behöva en sådan här omfattande utred-
ning? I de flesta fall i dag när det gäller småföretagen
tvingas man faktiskt anlita dyr konsulthjälp för att få
detta att fungera.
Sedan vill jag än en gång påtala nödvändigheten
av att se till att det här arbetet sker snabbt. Jag vill
fråga Carina Ohlsson om hon tror att det kan komma
en proposition till riksdagen redan i höst gällande
nödvändiga ändringar av den här miljöbalken.
Anf.  120  CARINA OHLSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att jag har svårt att
bedöma hur snabbt det kan komma en proposition.
Det kan jag inte lova någonting om.
Jag har en motsatt uppfattning jämfört med Göte
när han säger att det bara är problem med miljöbal-
ken. Det tycker inte jag. Däremot är det väl proble-
men som har beskrivits i medierna. Men det är myck-
et som har fungerat väldigt bra och som rullar på. Det
är också många som gör de här miljökonsekvensbe-
skrivningarna och jobbar efter dem.
När man gör en miljökonsekvensbeskrivning,
oavsett om det är i ett stort eller ett litet företag, kan
det ha väldigt stor betydelse för tillväxten och det
egna företagandet. Det kan ha det både på den yttre
miljön och på den inre miljön inne i företaget. Det
kan också gälla hälsan hos dem som arbetar eller hos
ägarna - om det är litet företag kanske det är ägaren
som driver det och som jobbar där själv. Jag vet,
genom att jag har pratat med företagare, att de kom-
mer på saker som de kanske inte hade tänkt på tidiga-
re eller fördjupat sig i. Det kan alltså ha stor betydelse
på många olika områden.
Anf.  121  GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Vad jag vill, och vad vi vill från
Moderaternas sida, är att ändra på det som det är
problem med i miljöbalken. Vi har inte sagt annat än
att vi måste ha en miljölagstiftning, det är ju alldeles
självklart. Men vi ska ha en lagstiftning som fungerar.
Låt mig ta ett exempel: En lantbrukare får sina
djurstallar bortsynta. Han tar fram ritningar på nya
djurstallar och lämnar in till kommunens myndighe-
ter. Man väntar så länge med behandlingen att det
börjar skrida in mot höst och vinter. Då inser lantbru-
karen att nu måste jag sätta i gång att bygga, för i
annat fall måste djuren gå ute i vinter. Han sätter i
gång med bygget, och detta resulterar i att han från
kommunen får en anmälan, vilket resulterar i en mil-
jösanktionsavgift på en kvarts miljon kronor.
Detta kan ju inte vara rimligt. Det har inte haft
någon som helst negativ inverkan på miljön. Om han
däremot inte hade satt i gång sitt stallbygge hade han
blivit dömd för djurplågeri av samma myndighet som
har att handlägga frågan ur miljösynpunkt. Det är den
formen av tokigheter som vi tycker att man måste
ändra på i miljöbalken - och göra det mycket snabbt.
Anf.  122  CARINA OHLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är väldigt svårt att kommentera
enskilda ärenden, men det är klart att ingen är gynnad
av långa handläggningstider. Men det behöver inte
vara miljöbalkens fel. Det kan bero på andra saker
också. Det är naturligtvis ingen som kan stå i talar-
stolen och säga att det är bra med långa handlägg-
ningstider. Det kan man väl säga generellt.
När det är en sådan här stor lagstiftning är det
klart att det kan finnas barnsjukdomar och att det kan
finans saker som man behöver se över. Att det var så
mycket som vi tog upp - det var mycket "m.m.",
många motionsyrkanden och reservationer - visar ju
också att det finns ett oerhört stort intresse för de här
frågorna, och det är väl viktigt. Det är också viktigt
att vi får tillfälle att debattera miljöbalken vid varje
delbetänkande. Förhoppningsvis kommer de så
snabbt som bl.a. Göte Jonsson önskar.
Anf.  123  WILLY SÖDERDAHL (v):
Herr talman! Vänsterpartiet är positivt till att
miljöbalken finns. Vid utveckling av en verksamhet
blir det ofta en konflikt mellan denna verksamhet och
miljön. Man måste välja. Jag ser då att miljöbalken
ska se till att miljön inte väljs bort. Man ska inte kun-
na välja bort den.
I flera av anförandena här verkar det som att man
anser att miljöbalken är för stark, eller i alla fall för
detaljerad. Jag tror säkert att det finns sådana delar i
miljöbalken också, och jag utgår från att den här
kommittén tar sig an dessa.
Men kan Carina Ohlsson också se att motsatsen
föreligger, att miljöbalken ibland är för svag? Jag tog
som exempel upp Hallandsåsen och de oljeutsläpp
som sker i havet, att man där inte kommer åt dem
som har ansvaret och att man därför måste skärpa
miljöbalken på vissa punkter.
Anf.  124  CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! Det är möjligt, när man gör den här
översynen, att det finns delar som också behöver
skärpas och kommer att skärpas. Jag tror att man gå
åt båda håll. Det är också något som kritiken har
handlat om, att det här har speglat mycket av sådant
som människor kanske inte upplever som så stora
miljösynder. Det är det som har speglats i medierna.
Samtidigt har det pågått mycket annat som inte
har speglats på samma sätt. Det var det jag tog upp.
Det är oerhört viktigt, precis som Willy Söderdahl
säger, att det finns ett starkt verktyg för en miljölag-
stiftning, vilket det här instrumentet med miljöbalken
är.
När det gäller stora infrastrukturprojekt finns det
också med i direktiven att man ska följa dem och se
hur man kan göra för att de i största möjliga mån ska
ta hänsyn till miljön.
Anf.  125  WILLY SÖDERDAHL (v):
Herr talman! Miljöbalken är ju också en garant för
allmänheten gentemot företag och myndigheter, som
kraftbolag, Vägverket eller något annat. Då är det
väldigt viktigt att den vanlige medborgaren känner att
miljöbalken verkligen är den här garanten. Den måste
vara tillräckligt stark. Man får inte förenkla den på ett
sådant vis att det undergräver medborgarnas känsla
för att den verkligen är den här garanten. De måste få
insyn och möjlighet att göra sina röster hörda. På så
vis får vi också en acceptans för de åtgärder som
måste genomföras.
Anf.  126  CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! Om detta håller jag helt med. Jag
kan bara instämma.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
7 §  Sveriges klimatstrategi
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU10
Sveriges klimatstrategi (prop. 2001/02:55).
Anf.  127  LARS LINDBLAD (m):
Herr talman! Hårda stormar, smältande isar, djur
och växtarter som dör ut, människor som svälter och
översvämningar. Det är inga små konsekvenser som
FN:s klimatpanel, IPCC, målar upp i sitt framtidssce-
nario. Visst är det skrämmande?
Tittar man ut genom fönstret ser man förändring-
ar: sämre vintrar, översvämningar, ovanligt mycket
regn m.m.
FN:s klimatpanel menar att jordens medeltempe-
ratur har ökat med ca 0,6 grader under 1900-talet.
Förändringar har observerats, t.ex. när det gäller snö-
täckt mark, isars utbredning och Arktis tjocklek.
Samtidigt har man observerat att koncentrationen av
växthusgaser, t.ex. koldioxid, i atmosfären har ökat.
Man hävdar att naturliga variationer i solstrålningens
intensitet och jordföreteelser som vulkanutbrott har
lett till en viss avkylning. Därför är kanske uppvärm-
ningen ännu större än visat.
Klimatpanelen använder sig av s.k. klimatmodel-
ler - datamodeller - för att måla upp framtidsscenari-
er. De data som matas in i modellen baseras på tolk-
ningar av tusentals forskningsrapporter världen över.
Detta är den allmänna bilden av klimatutvecklingen.
Slutsatsen är att det har skett en uppvärmning av
jorden och att det är människors utsläpp som är den
viktigaste orsaken.
Är detta då den enda bilden av klimatutveckling-
en? Nej, den har kritiserats från flera håll. Forskare
som IPCC har hänvisat till i sina rapporter hävdar att
de aldrig konsulterats i arbetet. Richard Lindzen,
meteorlog vid Massachusetts Institute of Technology
och en av huvudförfattarna till rapportunderlaget,
säger till tidningen The Toronto Star: Allmänheten
fås att tro att hundratals, t.o.m. tusentals, kom till
samförstånd angående rapporten. Sanningen är att vi
inte ens tillfrågats.
De datamodeller som man har använt sig av har
fått mycket kritik från forskare världen över. Man har
sagt att de är alltför teoretiska och att resultatet själv-
klart blir påverkat av de data man för in. Jarl Ahlbeck
vid miljövårdstekniska institutet vid Åbo akademi i
Finland hävdar att IPCC:s mest extrema scenario
bygger på att vi teoretiskt bränner ut samtliga i dag
kända fossilbränslekällor, vilket är nationalekono-
miskt helt omöjligt. Priset blir för högt.
Den danske rymdforskaren Henrik Svensmark vid
Danish Space Research Institute hävdar att IPCC helt
och hållet har bortsett från att räkna med molnbild-
ningens effekter på klimatet, vilket IPCC också har
medgett. Han håller på med ett världsomspännande
forskningsprojekt om detta tillsammans med ett 60-tal
forskare.
Den amerikanska rymdforskningsorganisationen
NASA hävdar att solens aktiviteter har ökat drama-
tiskt under den uppvärmningsperiod som IPCC refe-
rerar till. Det skulle innebära att andra faktorer än de
mänskligt påverkbara skulle kunna bidra till upp-
värmningen.
För att göra detta ännu mer komplicerat vill jag
påpeka att det finns en hel del forskare, främst kli-
matologer, som menar att det inte sker någon upp-
värmning alls. De menar att mätningarna är felaktiga
beroende på att man har mätt i fel luftskikt eller på att
mätstationerna är felplacerade. Dessutom hävdas att
de mätningar som har gjorts sedan 1866 är en alltför
kort serie för att kunna dra slutsatser av.
Parallellt med denna debatt kunde man nyligen i
den prestigefyllda vetenskapstidningen Nature läsa
om en stor kartläggning av Antarktis, där forskarna
har påvisat en drastisk nedkylning av polarisen. Ned-
kylningen är så svår att de stackars pingvinerna fryser
och har svårt att hitta mat. Vidare har ögruppen Mal-
diverna höjts med två decimeter - inte sjunkit, som
scenarierna pekar på.
Vad är då mitt motiv med att lyfta fram kritiken
mot den uppfattning som är allmänt rådande, åtmins-
tone i de europeiska parlamenten och vid FN:s olika
möten? Är det att förneka den globala uppvärmning-
en? Är det att förneka människans inblandning i upp-
värmningen? Nej, det är det inte. Jag är ingen forska-
re. Det finns rätt få forskare i riksdagen. Riksdagens
uppgift är att fatta beslut på den vetenskapliga grund
som forskarna ger oss.
Mitt enda syfte med detta inlägg är att peka på de
frågetecken - berättigade frågetecken - som borde
finnas kring klimatfrågan. Ibland tycker jag att denna
fråga behandlas alltför lättvindigt och alltför tvärsä-
kert i denna kammare.
Hur förhåller jag och mitt parti oss då till klimat-
frågan? Vi är inte säkra på att det verkligen sker en
global uppvärmning, och vi är inte säkra på att det är
utsläpp av koldioxid som har lett till den eventuella
uppvärmningen. Men vi anser att den hotbild som
FN:s klimatpanel har målat upp är alltför hotfull för
att ignorera. Vi anser att vi måste reducera utsläppen
av växthusgaser för att förhindra en sådan utveckling.
Därför måste frågan hanteras balanserat. Lek med
tanken att vi har fel. Tänk om vi har satsat mångmil-
jardbelopp, flyttat arbetstillfällen utomlands och ska-
pat en mycket svårare ekonomisk situation för våra
medborgare och det visar sig att vi har fel. Hur det
verkligen blir får framtiden utvisa.
Vi tar en mycket stor risk om vi inte gör något åt
växthusgaserna, men det är inte riskfritt att göra
tvärtom heller. Det måste vi vara medvetna om. Den
s.k. klimatutredningen skrev i sitt slutbetänkande att
växthusgaserna måste reduceras med ca 50 % till år
2050. Det måste sättas in kraftiga ekonomiska styr-
medel för att uppnå det målet.
Men det krävs åtgärder nu. Därför ställer vi oss
bakom Sveriges tillträdande till Kyotoprotokollet och
det ansvar som det innebär att vi tar på oss internatio-
nellt. Det finns med som ett av två förslag i proposi-
tionen.
Herr talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bi-
fall till vår reservation nr 1. Den innebär att vi mode-
rater vill att riksdagen avslår regeringens proposition.
Vi menar att regeringens proposition inte innehåller
de överväganden som vi anser att en klimatstrategi
bör innehålla.
Att efter flera års arbete och minst ett års förse-
ning lägga fram en proposition som bara innehåller
ett suddigt procentmål - att reducera de svenska ut-
släppen av växthusgaser med 4 % mellan 2008 och
2012 - är inte mycket att komma med. Att dessa 4 %
dessutom bara får åtgärdas inom Sverige är inte bätt-
re.
Sverige har i dag en av de lägsta utsläppsnivåerna
i i-länderna när det gäller växthusgaser. Vår koldioxi-
deffektiva energiproduktion, t.ex. vattenkraft och
kärnkraft, och ett miljömedvetet näringsliv är våra
främsta framgångsrecept. Vi har så låga utsläpp att vi
inom ramen för EU:s åtaganden har tillåtits att släppa
ut 4 % mer än vi gjorde normalåret 1990.
IPCC:s beräkningar ligger till grund för regering-
ens politik. IPCC hävdar att klimatproblemen är glo-
bala. FN:s miljömöten i Rio de Janeiro och Kyoto
pekade på att de globala problemen behöver globala
lösningar. Dessutom hävdade man att redan hårt an-
strängda nationella budgetar behöver kostnads- och
miljöeffektiva lösningar.
Vad gör då den svenska regeringen? Jo, man häv-
dar de globala problemen men talar mest om natio-
nella lösningar. Varje procents reduktion av kol-
dioxidutsläppen är oerhört mycket dyrare i ett koldi-
oxideffektivt land som Sverige än i de länder som
släpper ut mer. Om man fick göra investeringar ut-
omlands skulle vi få betydligt lägre utsläpp för sam-
ma pengar eller en likvärdig utsläppsminskning till en
betydligt lägre kostnad. Ändå föreslås en nationell
reduktion. Det är ologiskt och dumt.
Ännu värre är att regeringen inte har pekat ut hur
man har kommit fram till de fyra procenten. Tidigare
har det handlat om införande och höjande av koldi-
oxidskatten. Klarar det svenska näringslivet av fler
skattehöjningar i en redan hård internationell konkur-
rens? Hur många förlorade arbetstillfällen skulle det
leda till? Vi tycker inte heller att bilisterna ska beläg-
gas med ytterligare straffavgifter, t.ex. trängselavgif-
ter i storstäder. Jag är orolig för vad framtiden för
med sig!
Vi behöver globala lösningar på globala problem.
Till betänkandet har vi fogat reservationer om att s.k.
flexibla mekanismer är en bättre lösning på proble-
men - dvs. att vårt näringsliv får göra effektiva kli-
matinvesteringar i andra länder och att vi kan göra
miljöeffektiva skuldavskrivningar i andra länder m.m.
Det är en bättre väg att gå. Dessutom anser vi att en
miljöklassning av eldningsoljor skulle vara ett sätt att
främja miljövänliga metoder.
Herr talman! Det har sagts förut och det tål att sä-
gas igen i denna kammare, regeringen för en märklig
energipolitik. Nu kommer vi att fatta beslut om det
sista miljödelmålet Begränsad klimatpåverkan. Kli-
matmålet är enligt regeringen ett av de viktigaste
miljömålen för Sverige. Miljöminister Kjell Larsson
har vid flera tillfällen förklarat att den koldioxidef-
fektiva energiproduktionen är den främsta anledning-
en till detta. Ändå valde man att lägga ned Barse-
bäck 1. För miljön har detta inneburit att bl.a. dans-
karna får producera mer energi i sina kolkraftverk.
Den ökade koleldningen i vårt närområde har förvisso
inte lett till högre svenska utsläpp men väl till ett
rejält nettotillskott till atmosfären.
Hade vi i stället satsat alla de pengar som det
kostat den svenska staten att lägga ned Barsebäck 1
på de mest effektiva internationella insatserna hade
det varit betydligt bättre för miljö. Enligt flera studier,
bl.a. utredningen Handla för att uppnå klimatmål,
kostar de billigaste åtgärderna under 5 öre per kilo
koldioxid. Kostnaden för nedläggningen av Barse-
bäck 1 motsvarar alltså en koldioxidreduktion jäm-
förlig med hela Sveriges, hela Danmarks och halva
Norges totala utsläpp av växthusgaser. Har vi då råd
att fortsätta med att lägga ned Barsebäck 2? Det är ett
ekonomiskt och miljömässigt vansinne.
Herr talman! Regeringens klimatproposition är
undermålig. Att sätta ett utsläppsmål utan att visa på
vägen dit är inte ett bra sätt att bedriva miljöpolitik.
Därför vill vi avslå regeringens mål för den svenska
klimatpolitiken. Däremot tillstyrker vi Sveriges till-
träde till Kyotoprotokollet.
Jag vill trots mina kommentarer här hälsa nya
statsrådet välkommen till kammaren.
Anf.  128  ULF BJÖRKLUND (kd):
Herr talman! Som ordförande i utskottet vill jag
passa på och hälsa Lena Sommestad välkommen till
den första debatten med utskottet i kammaren.
Det här är inte den första debatten vi har som be-
rör klimatfrågorna. Vid en tidigare debatt för ungefär
ett och ett halvt år sedan var frågan om kopplingen
mellan klimatfrågorna och översvämningarna aktuell.
Vi påmindes då om de stora katastrofala händelser
som skedde runt om i vår värld. Antalet väderfeno-
men av okänd styrka tycks bli fler och fler. Den ena
översvämningen efter den andra drabbar också vårt
eget land.
Färska forskningsrön pekar i dag alltmer tydligt
på att mänsklig klimatpåverkan under det senaste
seklet är en bidragande orsak till de klimatföränd-
ringar vi nu kan ana.
Sedan början av 1900-talet har t.ex. trädgränsen
för björk, gran och tall höjts i genomsnitt över 100
meter i södra delen av fjällkedjan. Bara i mitt eget
hemlän Dalarna är Sveriges sydligaste fjäll Tandövala
i dag helt skogklätt. På samma sätt blir Anjosvarden
tio mil därifrån mer och mer skogbeklätt. Den skan-
dinaviska fjällkedjans höga naturvärde håller snabbt
på att förändras. Färska forskarrön visar att Sveriges
klimat inte varit varmare än nu på ca 3 000 år. Sedan
100 år tillbaka har trenden brutits, fjällfloran talar sitt
tydliga språk, säger aktuell forskning.
Det här är bara några av de tecken på klimatför-
ändringar som med stor sannolikhet beror på mänsk-
lig påverkan. Bara under det senaste seklet har jor-
dens medeltemperatur i genomsnitt ökat med 0,6
grader. Bedömningar av framtidens klimat tyder på
en ökning på mellan 1,4 och 5,8 grader under inneva-
rande sekel. Med det perspektivet är klimatföränd-
ringar till följd av ökade utsläpp av växthusgaser
kanske det största globala miljöproblem som mänsk-
ligheten står inför under 2000-talet.
De utsläppsminskningar som krävs för att lång-
siktigt hejda klimatförändringarna kommer med stor
sannolikhet att innebära livsstilsförändringar. För att
nå verkliga resultat på klimatområdet gäller det att
alla länder aktivt bidrar till arbetet. En viktig uppgift
är att få med USA på tåget.
Vi kristdemokrater biträder i huvudsak regering-
ens förslag. Vi motsätter oss inte på något sätt höga
ambitionsnivåer, men vi anser att det är väsentligt att
fylla klimatpolitiken med konkret innehåll. Det räcker
inte med vackra visioner.
Visserligen innehåller propositionen tankar som
leder åt rätt håll, bl.a. ökad satsning på energieffekti-
vitet i byggnadsbeståndet, klimatinvesteringsprogram
i kommunerna, främjande av el från förnybara ener-
gikällor och en strategi för alternativa drivmedel,
liksom informationskampanj till hushållen. Det är
bra.
Trots detta måste starka invändningar riktas mot
ambitionsnivån. Avsaknaden av samordning med den
kommande energipolitiska propositionen är ett miss-
tag som regeringen gör. Det hade varit en avsevärd
fördel om regeringen kunnat samla sig till en sam-
manhållen energi- och klimatproposition eftersom så
mycket av klimatåtgärderna är energibetingade. En
fråga jag har till miljöministern är: Delar inte miljö-
ministern uppfattningen om den strategin?
Ett område där ambitionerna definitivt måste hö-
jas är energisparandet i byggbeståndet. Bostäder och
kontorslokaler svarar för ca 40 % av all energian-
vändning. Analyser inom bl.a. Skanska har visat att
byggsektorns totala utsläpp av växthusgaser i Europa
skulle kunna minskas med minst 20 % fram till 2020.
Ett "renoveringsprogram" för miljön på europeisk
nivå skulle slå tre flugor i en smäll: kraftigt reducera-
de utsläpp, avsevärt lägre energikostnader för konsu-
menterna och dessutom ett stort antal nya årsarbeten
under den tid renoveringsprogrammet pågår. Om vi
drar in kandidatländerna i bilden och även dessa om-
fattas av Kyotoprotokollets krav är sparmöjligheterna
ännu större.
Men regeringen tänker inte i Europatermer. Och
här ligger den allvarligaste kritiken mot propositio-
nen. Förslaget till klimatstrategi är påfallande inåt-
vänt och bortser helt från den gemensamma elmark-
nad som nu håller på att växa fram i Europa, en
marknad som öppnar för helt nya möjligheter för
Sverige och EU att i nära samarbete effektivt möta
kraven i Kyotoprotokollet.
Det är den höga användningen av kolkondens
utanför våra gränser som gör svensk el så högintres-
sant. Den stora delen av den svenska elen produceras
utan koldioxid- eller svavelutsläpp. Antag att vi i
Sverige kraftigt ökade våra ansträngningar att spara
och hushålla med el i både industrin och bostadssek-
torn. Den el som då blir över kan säljas på kontinen-
ten och medverka till att lägga ned koleldade kraft-
verk.
Möjligheterna i Sverige till ökad utbyggnad av
fjärrvärmen, ofta med biomassa som bränsle, är dess-
utom långtifrån uttömda.
Därtill finns stora möjligheter att producera både
el och värme från dagens fjärrvärme genom s.k.
kraftvärme. Rent tekniskt sett är det inga problem för
fjärrvärmesektorn att bidra med ytterligare upp till 20
terawattimmar el. Det innebär att ett sådant kraftverk
har nära 100 % verkningsgrad eftersom kylvattnet
används för att värma bostäder och andra lokaler.
Men hindret är dagens skatteregler som drabbar
kraftvärmen med en skatt när spillvärmen ändå an-
vänds till något nyttigt.
Det här visar att det finns en stor potential att via
svensk elexport reducera de totala utsläppen av kol-
dioxid inom EU. På köpet skulle luftkvaliteten i Syd-
och Västsverige påtagligt förbättras i och med att
danska och tyska kolkraftverk stängs ned.
Det märkliga är att så lite av dessa möjligheter be-
rörs i regeringens klimatproposition.
Men först krävs också ett beslut om en gemensam
koldioxidskatt på EU-nivå för att påskynda utveck-
lingen mot ett mer rationellt och miljömässigt utnytt-
jande av energin. Parallellt måste också subsidierna
till kol i flera medlemsländer fasas ut. Så länge pro-
duktionen av kol åtnjuter höga subsidier i vissa länder
kommer inte marknaden att fungera på ett bra sätt.
Vidare krävs ett fullt utbyggt system för handel med
utsläppsrätter. Mycket talar för att handel med ut-
släppsrätter kan bli en viktig del av den globala lös-
ningen i klimatfrågan. Det handlar om att satsa på
åtgärder som leder till stora reduktioner till lägsta
möjliga kostnad.
Herr talman! På trafikområdet är det också cent-
ralt att Sverige arbetar med harmonisering inom EU
för att nå resultat avseende utsläppsminskningar. Det
gäller t.ex. trafikavgifter, kilometerskatt på tunga
fordon och miljöskatt på bränsle. Introduktionen av
alternativa drivmedel såsom etanol är en viktig del av
klimatstrategin. Pågående pilotprojekt, som exempel-
vis etanolfabriken i Norrköping, måste få fortsatta
möjligheter att utvecklas. Det är nu också hög tid att
regeringen tar de etableringsansökningar som syftar
till att utvinna etanol ur inhemskt skogsavfall på all-
var. Att utnyttja den rika tillgången på inhemsk råva-
ra måste vara att föredra framför fortsatt import av
etanol baserad på undermåligt vin från södra Europa.
Utvecklingen av jord- och skogsbruket är ett annat
viktigt område och en viktig del i arbetet med att få
ned koldioxidavgången från jordklotet. En skogssköt-
sel med inriktning på att öka upptaget av koldioxid
måste ha tydliga incitament. Åtgärder för att öka den
organiska substansen i åkermarken är också ett verk-
samt medel för att marken ska bli bättre som funge-
rande kolsänka och därmed bidra till minskade ut-
släpp. Med mer varsamma metoder vid brukandet av
jorden kan man binda kolet genom växternas foto-
syntes. I dag finns exempel på ekologiska odlings-
system som ökar jordens mullhalt. Ett annat sätt att
öka jordens mullhalt är effektiva och storskaliga
komposteringsmetoder för den biologiska nedbrytba-
ra delen av hushållsavfallet. I stället för att alltmer av
det komposterbara avfallet bränns borde det tas till
vara i kampen för att minska koldioxidutsläppen.
Det åtgärder som måste vidtas för att reducera ut-
släppen av växthusgaser måste garantera vår fortsatta
välfärd och svensk industris fortsatta utvecklings-
möjligheter samtidigt som målet om en hållbar ut-
veckling inte får släppas ur sikte.
Hanteringen av klimatproblemen aktualiseras
också på ett speciellt sätt genom de etik- och livsstils-
frågor som följer i spåren. Inte minst angeläget är att
u-länderna ges möjligheter till stöd för teknologiöver-
föring och tekniksprång som leder till låg påverkan på
klimatet.
Herr talman! Kristdemokraterna har ett antal re-
servationer i betänkandet med idéer som vi hoppas att
regeringen tar till sig. Jag har ingen annan avsikt här
än att yrka bifall till reservation nr 2.
Anf.  129  ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Även jag vill hälsa det nya statsrådet
Lena Sommestad välkommen till den här debatten
och till kammaren.
Herr talman! Sverige ligger långt framme i kli-
matarbetet. Jag tycker därför att vi bör utnyttja den
position som vi innehar för att driva på klimatfrågor-
na inom den europeiska unionen och också inom den
övriga delen av världssamfundet.
Jag måste också inledningsvis konstatera att alla
delar av vårt eget samhälle, alla delar i Sverige, måste
vara engagerade i arbetet för att minska utsläppen av
växthusgaser. Enbart politiska beslut räcker inte.
Människor och företag måste bli medvetna om de
problem som utsläppen av växthusgaser ger upphov
till. En bred upplysningsverksamhet och en bred
informationsverksamhet behövs därför.
Herr talman! Regeringens målsättning är att
minska utsläppen av växthusgaser med minst 4 %
utan kompensation för upptag i kolsänkor och med
flexibla mekanismer. Vid kontrollstationen 2004
avser regeringen som komplement att överväga ett
mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Det är
bra. Det kan tyckas vara en bra målsättning. Men med
hänsyn till att Sverige ligger så långt framme borde vi
egentligen redan nu kunna sätta ribban lite högre.
Herr talman! Jag hoppas och förutsätter att det ut-
redningsarbete som nu pågår kring hur vi ska hands-
kas med de flexibla mekanismerna och kolsänkorna
sker med skyndsamhet så att vi kan höja ribban och
spänna bågen bättre år 2004.
Jag nämnde tidigare att alla delar i vårt samhälle
måste engageras. Det är några områden som jag tyck-
er är åsidosatta, bortglömda, undangömda i den pro-
position som är förelagd riksdagen. Jag ska ta upp ett
av de områden som jag tycker kanske har kommit
allra mest i skymundan och tala mest om det. Det
gäller frågan om transporter, transportsystem, fordon,
kollektivtrafik och dylika ting.
Transportsystemens andel av utsläppen av växt-
husgaser uppgår till ungefär en tredjedel av de totala
utsläppen. Det är därför som vi i Centerpartiet anser
att det är nödvändigt att vi miljöanpassar transport-
systemen för att minska miljöpåverkan och därmed
nå en hållbar utveckling. I detta har valet av såväl
transportslag som bränsle en avgörande roll. Till
nästan alla delar baseras ju dagens transportsystem,
järnvägen möjligen till någon del undantagen, på
fossila bränslen som har en stor klimatpåverkan vid
förbränning och åstadkommer skador på människor
och miljö. Det är därför viktigt att vi skapar ett gröna-
re transportsystem.
Användningen av fossila bränslen måste minska
och på sikt fasas ut. En anpassning av transportsys-
temen i riktning mot detta kräver åtgärder både nu,
dvs. på kort sikt, och på lite längre sikt. Omställning-
en måste ske på så sätt att det också är möjligt att bo
och verka i småorter på den svenska landsbygden,
som vi har gott om i Sverige, men också i större stä-
der. Det innebär att kollektivtrafiken måste förbättras
i alla delar av landet och mer gods måste flyttas över
från vägtransporter med lastbil till järnväg och sjöfart
där så är möjligt.
Herr talman! Vilken är då den viktigaste åtgärden
för att åstadkomma en förbättring på det här området?
Som jag ser det är det att skattebefria de alternativa
drivmedlen. I klimatpropositionen har regeringen
föreslagit en skattestrategi för de alternativa driv-
medlen. Tyvärr kan man konstatera att de skattelätt-
nader som aviseras inte kommer att räcka till för att
uppnå de mål som vi vill uppnå. En strategi med en
längre horisont måste utarbetas i det här avseendet.
Det är angeläget att fler projekt för produktion av
t.ex. etanol får möjlighet att starta. Det gäller också
andra biodrivmedel. Potentialen är ju, som tidigare
påtalats här från talarstolen, stor i Sverige för pro-
duktion av etanol och andra biodrivmedel.
Vi anser att det behövs en långsiktig skattebefriel-
se för biodrivmedel. Då vågar människor och företag
göra nödvändiga investeringar för att vi ska få till
stånd det vi vill uppnå, nämligen alternativa drivme-
del som inte påverkar miljön på det sätt som nuva-
rande drivmedel gör. Då skapas alltså långsiktiga
spelregler för de investeringar som krävs för att pro-
duktion och distribution av alternativa drivmedel ska
kunna öka. För att detta i sin tur ska vara möjligt
krävs det att Sverige långsiktigt ser till att skaffa sig
möjlighet att skattebefria biodrivmedel. Då måste
Sveriges regeringen driva på för att ändra EU-
kommissionens förslag om att skattenivån för biod-
rivmedel inte får vara lägre än 50 % av motsvarande
skattenivå på bensin och diesel. Jag tycker att det är
häpnadsväckande att regeringen inte med kraft har
tagit tag i denna så viktiga fråga som påverkar miljön
på det sätt som sker och som bevisas i den proposi-
tion som nu är förelagd riksdagen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till min reserva-
tion nr 8.
Anf.  130  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Även jag vill säga välkommen till
miljöminister Lena Sommestad.
Klimatfrågan är en global angelägenhet, och vi i
Sverige har vår del av det totala ansvaret. Vi får ju
larmrapporter om hur temperaturen stiger på grund av
växthusgaser. Polarisar smälter, och nederbörden
ökar.
De här siffrorna tas av en del på lika stort allvar
som en opinions- och väljarundersökning från Sifo
sex månader före nästa val. Man menar att sifferrap-
porteringen ligger inom felmarginalen och att det rör
sig om naturliga förändringar inom en längre tidscy-
kel. Alla vet att felmarginaler existerar, men inte
borde vi använda dem som snuttefilt och sova vidare.
Det sägs att regnskogarna i Amazonas inte mins-
kat med mer än 13 % sedan människan gjorde sin
entré där, men om man ska göra den bilden komplett
måste man veta att det försvann bara 1 % mellan åren
1500 och 1970. De övriga 12 procenten har försvun-
nit de senaste 30 åren.
Det sägs att jordens skogar årligen minskar med
en yta som motsvarar Greklands storlek. Det sägs att
det existerar en av människan förorsakad växthusef-
fekt, och det är uppenbart att det finns människor som
inte tror på det. Självfallet ska alla uppgifter granskas
kritiskt, men en majoritet av forskare hävdar att män-
niskan har en påverkan på växthuseffekten.
FN:s klimatpanel, IPCC, har i år lagt fram en rap-
port om växthuseffekten. Flera tusen forskare är eniga
om att våra utsläpp av växthusgaser, där koldioxid är
den viktigaste, kommer att orsaka stora störningar på
vårt klimat. Det nya med den här rapporten är att den
om möjligt är ännu mer pessimistisk än tidigare rap-
porter. Forskarnas dataprogram blir säkrare på att visa
vilka störningar som kommer. Prognossäkerheten
ökar.
De kommande 100 åren kommer klimatet i Mel-
lansverige, säger många forskare, att förändras från
ett nordiskt till ett mellaneuropeiskt klimat. Det låter i
och för sig skönt men bär inom sig stora problem.
Ingen vet hur en så hastig klimatförändring kommer
till stånd. Vi riskerar tvära kast mellan stora ytterlig-
heter; massor av regn på sina håll under vissa år,
torka på andra. Extrem värme eller långa köldperio-
der kan avlösa varandra.
Vill det sig riktigt illa för Sverige stannar den
nordatlantiska pumpen, den som till sin verkan är
känd som Golfströmmen. Skulle pumpen stanna stan-
nar Golfströmmen. Ett sådant stopp kan komma
snabbt, kanske inom en tioårsperiod, och komma att
bli en total katastrof för norra Europa. Medeltempe-
raturen i Sverige skulle sjunka, säger forskarna, med
7 grader. Vintern skulle bli minst sex månader i hela
landet. Den odlingsbara marken skulle i princip för-
svinna.
Ja visst är det en svartmålning, kan många tycka,
men det är ändå signaler som vi måste ta på största
allvar. Den samlade expertisen är enig i sin oro. Det
finns enstaka forskare som ifrågasätter IPCC:s rön,
men de är få. Oavsett det är risken stor att IPCC:s
forskare har rätt. Vi måste handla som om de har rätt.
Det finns inget försvar för att strunta i frågan. Det
finns heller inget försvar för dem som försöker för-
ringa vårt ansvar för den globala miljön.
Regeringens mål är att de svenska utsläppen av
växthusgaser ska bli minst 4 % lägre än 1990. Vi tror
inte att de åtgärder regeringen föreslår är tillräckliga.
Redan i april 2000 presenterade Klimatkommittén
sina överväganden och mål, och redan i den kommit-
téns direktiv poängterade man målsättningen med de
beslut som regeringen och stödpartierna ställt sig
bakom. Man har inte presenterat tillräckligt med
åtgärder som kan tänkas bryta denna negativa ut-
veckling av Sveriges utsläpp.
Från något partis sida efterfrågas flexibilitet. Man
säger sig vilja ta klimatfrågorna på allvar men de
facto ifrågasätter och bagatelliserar man problemen.
Det finns en risk för att kortsiktigt ekonomiskt tän-
kande tar över om man vill mäta med ett måttband av
gummi. Dessutom har Moderaterna ingått en ohelig
allians med Socialdemokraterna och vill inte låta
EU:s beslutsregler förändras så att beslut om mil-
jöskatter kan fattas med majoritet. Eftersom enighet
krävs kommer det medlemsland som har den lägsta
miljöambitionen att stoppa en rationell klimatpolitik.
Ett annat parti ger sken av att vilja gå längre. Man
säger sig vilja sänka utsläppen mer än 4 %, men då
räknar man in s.k. sänkor. Kolsänkorna, som vi har
anledning att diskutera, är inte statiska. De varierar
med tiden genom avverkningar och skogsbränder och
inte minst genom naturlig död.
Kyotoprotokollet ger möjligheter för länder att
klara sina åtaganden genom att handla med utsläpps-
rätter. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har
stora fördelar jämfört med administrativa regleringar
och jämfört med skatter och subventioner. I förläng-
ningen ges hushåll och företag möjlighet att påverka
den tekniska utvecklingen i rätt riktning. Det är därför
nödvändigt att vi ägnar kraft åt att införa ett system
för handel med utsläppsrätter. Vi kan skapa en ekolo-
gisk euro, en gemensam valuta för den handeln.
Herr talman! När det slutligen gäller val av metod
för att producera energi är de i dag kända källor som
uppfyller kraven på hållbarhet egentligen begränsade
till vinden, solen och biobränslen. Jag skulle när det
gäller åtgärderna från regeringens sida vilja se kraft-
fullare tag för att påskynda utbyggnaden av vindkraft,
dock inte till vilket pris som helst. Utbyggnad av
vindkraft måste självklart miljöprövas. Den medför
på sina ställen miljöproblem i sig i form av buller,
estetiska problem m.m. Det är dock min bestämda
uppfattning att det finns en potential för regeringen
att agera kraftfullare för att påskynda utvecklingen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 15.
Anf.  131  MARIA WETTER-
STRAND (mp):
Herr talman! Det är många som har pratat om
klimatproblemen och de effekter man kan vänta sig
att de kommer att ge upphov till. Jag tycker att Mode-
raterna gav en bra sammanfattning av de problem
som hotar i och med klimatförändringarna. Vissa
saker kan man se nu, men det mesta kommer.
Jag vill egentligen bara komplettera bilden med
att säga några ord om vad som kan tänkas hända i
Sverige. Man tror bl.a. att fjällvärldens ekosystem
kommer att påverkas drastiskt av en klimatföränd-
ring. Det kommer att leda till en ökad förbuskning
och utslagning av många av de organismer som är
anpassade till det karga klimatet.
Det kommer att bli ökad sannolikhet för extrema
sommar- och höstflöden i floderna, samtidigt som
vårflödena avtar.
Kusterna i södra Sverige kan drabbas av ökad ero-
sion som följd av en stigande havsnivå. Man tror att
korrosionen på byggnader, bilar osv. kommer att tillta
på grund av en ökad luftfuktighet.
Det finns naturligtvis också effekter som man i ett
kortsiktigt perspektiv kan betrakta som positiva. En
högre temperatur på vintrarna ger exempelvis färre
tjälskador och mindre snömängder, som t.ex. skulle
kunna leda till mindre kostnader för väghållning. Men
det skulle leda till stora problem när det gäller turist-
näringen.
Det tar tid att vända den utveckling vi har nu.
Miljöpartiet har pratat om klimatproblem sedan 80-
talet. Först nu har det kommit ett mål för den svenska
klimatpolitiken som innebär någonting annat än oför-
ändrade utsläpp. Det tar tid att vända denna utveck-
ling, och det är inte förrän världens politiker tar sitt
ansvar för detta problem som man kommer att kunna
hejda klimatförändringarna.
Det vi ser nu är i många avseenden en vänta-och-
se-politik, tycker jag. Tyvärr är en vänta-och-se-
politik i detta fall att betrakta som en synnerligen
aktiv politik. Det är inte så att det kommer att bli
enklare om vi väntar och ser. Tvärtom kommer för-
ändringarna att bli desto tydligare om vi väntar och
ser.
Miljöpartiet anser, precis som regeringen, att Sve-
rige ska vara ett föregångsland på klimatområdet. Det
innebär att vi inte ska invänta andra länders agerande
utan ta det ansvar som ankommer på oss som ett av
de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser.
Det är vårt ansvar som världsmedborgare. Där delar
vi regeringens uppfattning helt och hållet.
Jag tror att det är viktigt att inse att klimatföränd-
ringar inte är gratis. Man måste ställa sig frågan vem
det är som ska betala för de åtgärder som behöver
vidtas som en konsekvens av klimatförändringarna.
Är det vi som lever nu, eller ska vi skjuta över kost-
naderna till kommande generationer?
En stor del av kostnaderna kommer att drabba
kommande generationer, oavsett vad vi gör, eftersom
vi har väntat så länge med att vidta konkreta åtgärder.
Vi som lever nu har inte heller något val, utan vi
kommer att drabbas. Men vi måste ändå ställa oss
frågan hur vi ska se på vårt eget ansvar i förhållande
till kommande generationer när det gäller de ekono-
miska konsekvenserna.
Försäkringsbolagen, t.ex., har blivit allt aktivare i
klimatdebatten. Man konstaterar att de effekter som
klimatförändringarna ger orsakar stora kostnader för
försäkringsbolagen och för dem som är försäkrade,
dvs. för oss vanliga människor och för samhället i
stort.
30 naturkatastrofliknande händelser orsakade av
klimatförändringar orsakade försäkringsförluster på
vardera över 1 miljard dollar. De berodde på klimatet
eller på väderrelaterade fenomen som kan kopplas till
klimatförändringar. Det är oerhört stora kostnader.
Översvämningar runt Arvika och i södra Norrland,
osv., har kostat över 100 miljoner kronor vardera. Det
är alltså inte gratis att vänta. Det är inte gratis att inte
göra någonting.
Det är klart att de internationella sambanden är
viktiga i detta fall. Det är många som pratar om att
det enbart är internationella överenskommelser som
kan lösa dessa problem. Det håller vi i Miljöpartiet
med om. Internationella överenskommelser är helt
nödvändiga för att komma åt klimatförändringarna.
Men det är bara med en kraftfull nationell klimatpoli-
tik i ryggen som Sverige kan vara verkligt pådrivande
i internationella klimatförhandlingar både inom ra-
men för Kyotoprotokollet och inom EU.
Vi anser att vi i Sverige ska ta initiativ till mer in-
formella överenskommelser med våra grannländer
om gemensamma åtgärder. Vi måste försöka skapa
internationella överenskommelser på klimatområdet
på många olika plan.
Vi är övertygade om att det bästa argumentet i alla
former av internationella förhandlingar är att vara ett
gott exempel själv och visa en tydlig vilja att ta sitt
eget ansvar.
Moderaterna har en underlig syn på vad som är
världen när man säger att Sverige är ett av de länder i
världen som har lägst koldioxidutsläpp per person.
Det stämmer naturligtvis inte - om man inte bara
räknar västvärlden. Det finns ganska många länder
som ligger i Latinamerika och Afrika, exempelvis.
Varje svensk orsakar i genomsnitt drygt tre gånger
mer utsläpp än varje person i Latinamerika. Det är vi
i den rika delen av världen som i dag tar oss rätten till
en utveckling och ett samhälle som rubbar balansen i
jordens klimatsystem.
Vi i Miljöpartiet anser att dessa skillnader måste
utjämnas. Vi måste minska våra utsläpp för att det ska
kunna skapas ett rättvist miljöutrymme i världen när
det gäller koldioxidfrågorna.
Angående den målsättning som föreslås i propo-
sitionen - att man ska minska utsläppen med 4 % -
låter det på en del som pratar här som att det skulle
vara ett stort problem som kräver en stor mängd
drastiska åtgärder. Jag tycker man ska fråga sig hur
radikal denna målsättning egentligen är.
Den utredning som ligger till grund för proposi-
tionen, Klimatkommitténs utredning, föreslog som
målsättning -2 % till 2010. I det avseendet kan -4 %
betraktas som en ganska radikal målsättning. Faktum
är att det är ganska många saker som har förändrats
sedan Klimatkommittén kom med sitt förslag. Bl.a.
har prognoserna för de framtida utsläppen förändrats
avsevärt. De gäller hur utsläppen framöver kommer
att förändras om vi inte gör någonting mer än vad vi
redan har gjort.
När Klimatkommittén lade sitt förslag trodde man
att utsläppen skulle öka med upp till 15 % till 2010
med redan vidtagna åtgärder. Det var med denna
utgångspunkt som Klimatkommittén föreslog ett mål
på -2 %. Nu tyder i stället prognoserna på att utsläp-
pen kommer att vara oförändrade år 2010 med de
redan vidtagna åtgärderna. Utifrån en jämförelse
däremellan borde man rimligen kunna komma till ett
betydligt starkare mål än -4 % om man är beredd att
vidta några ytterligare åtgärder.
De förslag på åtgärder som fanns i Klimatkom-
mittén, och som skulle innebära den stora förändring-
en att man kunde gå från en prognos på +15 % till ett
mål på -2 %, handlade till största delen om en infor-
mationskampanj. Det fanns också en diskussion om
ekonomiska styrmedel, men inga konkreta förslag.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att känna till
dessa grundläggande fakta när man ska bedöma hur
målsättningen egentligen ser ut. Vi i Miljöpartiet
anser inte att -4 % är en radikal målsättning. Vi anser
tvärtom att den skulle kunna skärpas rejält. Vi före-
slår ett mål på -10 % till år 2010.
Man kan för en gångs skull berömma Centerparti-
et, som också har vågat gå längre i det här avseendet.
Egentligen är det bara ett parti här i kammaren som
tycker att -4 % är en för radikal målsättning. Det är
Moderaterna. Vi i Miljöpartiet föreslår alltså en mål-
sättning på -10 %.
Man kan också diskutera vilken betydelse sådana
här mål över huvud taget har. Vi i Miljöpartiet anser
att mål kan vara av väldigt stor betydelse, framför allt
för att visa vad man anser behövs i ett långsiktigt
perspektiv. Därmed visar man också på en viljeinrikt-
ning som man förhoppningsvis avser att följa upp
med de åtgärder som krävs för att man ska nå mål-
sättningen.
Vilka åtgärder föreslår vi i Miljöpartiet för att
man ska nå vårt mål på -10 %? Framför allt handlar
det om ekonomiska styrmedel av olika slag. Klimat-
kommittén pekade ut ekonomiska styrmedel som den
viktigaste åtgärden för att komma till rätta med kli-
matförändringarna. Miljöpartiet delar den uppfatt-
ningen. En fortsatt grön skatteväxling är därför
grundbulten i den gröna klimatpolitiken. Det är också
viktigt att man har en långsiktig strategi för en grön
skatteväxling, så att man får en förutsägbarhet och så
att företag och enskilda kan anpassa sig.
Vi anser att koldioxidskatten bör höjas stegvis och
att detta ska kompenseras med en höjning av grun-
davdraget och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i
motsvarande mån. Vi anser också att en större del av
industrin ska åläggas att betala full koldioxidskatt.
När det gäller den särskilt elintensiva industrin anser
vi att den tills vidare bör få behålla sina undantag,
men endast för den del av utsläppen som rör produk-
tionsprocessen. Vi anser att man ska införa miljösty-
rande trängselavgifter i tätorter. Vi vill att man ska
gynna introduktion av förnybara bränslen genom att
skattebefria dessa. Vi stöder Centerpartiets uppfatt-
ning i det avseendet.
Vi har också en del andra åtgärder som inte bara
handlar om ekonomiska styrmedel - olika åtgärder
för att exempelvis minska flygtrafiken, tillfälligt
stopp för nyetablering av externa köpcentrum, krav
på att alla bensinmackar ska tillhandahålla ett icke-
fossilt drivmedel osv. Vi har en mängd åtgärder som
man skulle kunna genomföra och som skulle leda till
ett mål som var mer anpassat till de långsiktiga kra-
ven.
Man behöver nå ungefär 75 % minskning av kol-
dioxidutsläppen till år 2050. Vi i Miljöpartiet föreslår
därför att man ska ha en målsättning som är betydligt
radikalare än de 4 % som regeringen föreslår.
Det finns egentligen en sak som är riktigt bra i re-
geringens proposition, och det är att man utesluter
sänkor och flexibla mekanismer ur målet och sätter
upp ett rent nationellt mål. Det är vi mycket glada för.
Den svenska regeringens klimatpolitik är an-
svarstagande i ord, men tyvärr inte i de förslag som
den resulterar i. Målsättningen om 4 % minskning till
2010 innebär att man lämnar över större delen av
problemet till kommande generationer. Det handlar
alltså än en gång om att dagens miljöproblem ska
lösas av någon annan, någon annan gång, någon an-
nanstans. Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket
beklagligt.
Jag vill yrka bifall till reservation 3 och reserva-
tion 32.
Anf.  132  LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag tänkte utreda två missförstånd i
Maria Wetterstrands inlägg.
Först och främst har inte Moderaterna sagt nej till
det 4-procentsmål som regeringen har. Vi har sagt nej
till det sätt på vilket man har arbetat fram det. Vi har
alltså inte tagit ställning till någon exakt siffra, men vi
tycker att regeringen borde ha underbyggt sitt under-
lag lite bättre.
Den andra saken som Maria Wetterstrand har
missuppfattat - och det kommer hon att se när hon så
småningom läser mitt anförande i protokollet - är att
jag inte sade att Sverige tillhör de länder i världen
som har de lägsta växthuseffekterna. Jag hade ett litet
"i" med också, dvs. i-världen. Per capita i i-världen
var mitt mått, så det stämmer inte heller.
Det moderata alternativet i de här frågorna hand-
lar om att få mest miljö för pengarna. Det tycker jag
inte att man uppnår med de lösningar som Maria
Wetterstrand efterfrågar. Hon vill ha rena nationella
lösningar på globala problem, och det tror jag inte är
speciellt effektivt.
Ett annat misstag som jag tycker att Maria Wet-
terstrand gör i sitt anförande är de väldigt snabba
slutsatserna kring de översvämningsproblem och
andra naturkatastrofer som hon nämnde. Hon drar
väldigt lättvindigt slutsatsen att detta är en del av
klimatförändringarna. I Sverige har vi haft stora över-
svämningar ungefär i intervallet vart 30:e år, och
även den översvämning vi hade i fjor stämmer unge-
fär in i detta mönster. Det är alltså för tidigt att dra
slutsatsen av de naturkatastrofer Maria Wetterstrand
hänvisar till att de är effekter av klimatförändringar.
Jag har också hört Bert Bohlin, Sveriges repre-
sentant i IPCC, säga att det är för tidigt att dra den
typen av slutsatser redan.
Anf.  133  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Jag är glad att jag har missuppfattat
Lars Lindblad när det gäller synen på världen och att
han sade i-världens utsläpp. Det är inte alls alltid
moderater lägger till det där i:et i dessa sammanhang,
så det var ju bra.
När det gäller frågan om kostnaderna för över-
svämningar osv. tycker jag att det viktigaste är att se
på vad det kan tänkas kosta i framtiden om vi får mer
av de här sakerna, som faktiskt - det vet både Lars
Lindblad och jag och många andra - har fått en viss
ökad frekvens de senaste åren. Vad kommer det att
kosta om vi får mer av detta i framtiden, och vem ska
i så fall betala? Ska vi ta ansvar nu och försöka mins-
ka de kostnaderna för framtiden, eller ska vi lämna
över hela det ansvaret till kommande generationer?
Jag håller med om att det är viktigt att vara kritisk
mot vetenskapliga rön. Det var därför jag också ville
berömma Lars Lindblad för den bild av hur vetenska-
pen ser på klimatproblemet som han gav i sitt anfö-
rande, och också slutsatsen att man måste göra nå-
gonting åt det oavsett hur säker eller icke säker man
är på att detta verkligen är ett problem. En stor del av
den vetenskapliga världen är nämligen överens om att
detta är ett problem och att det är de här effekterna vi
kommer att se mer av i framtiden. Då ville jag belysa
vad detta kan kosta. Jag menar också att det vi ser i
dag till viss del kan relateras till klimatförändringar -
inte med hundra procents säkerhet, naturligtvis, men
med tillräckligt stor sannolikhet för att det ska vara
väsentligt att påpeka det.
Lars Lindblad ställde ytterligare någon fråga som
jag för tillfället har glömt bort. Han får gärna ställa
den igen.
Anf.  134  LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det var mer en redogörelse för vår
politik. Jag tror att jag fick svar på frågorna.
Jag får väl också konstatera att jag kanske miss-
uppfattade Maria Wetterstrands inlägg när det gäller
kostnaderna.
Den enighet som nu råder i kammaren, herr tal-
man, markerar inte på något sätt att vi skulle ha sam-
ma syn som Miljöpartiet i de här frågorna, framför
allt inte när det gäller verktyg och metoder. Det vill
jag klart hävda, även om det råder en viss harmoni
här just nu.
Anf.  135  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Vi har inte samma uppfattning. Jag
tror säkert inte att Moderaterna och regeringen heller
har samma uppfattning, även om nu Moderaterna
säger sig icke vara uttalade motståndare till 4-
procentsmålet utan i stället menar att man icke tar
ställning till det.
Jag anser naturligtvis från Miljöpartiets sida att
det är väldigt väsentligt att vi har ett mål. Det som är
bra med det här målet är att man inte har flexmex och
sänkor inblandade. Anledningen till att vi tycker det
är inte att vi är emot att man ska vidta åtgärder exem-
pelvis i andra länder, men man måste renodla de
svenska nationella åtagandena. Sedan är det okej för
oss om man sätter upp ett mål när det gäller flexmex
och sänkor också, men vi måste se vad det är vi ska ta
ansvar för nationellt. Vi har nämligen ett väldigt stort
ansvar som ett av de rikaste länderna i världen att
vara ett föregångsland och att ha en teknikutveckling
som leder till att man på andra ställen vid senare
tillfällen inte kommer att behöva bygga in sig i de
problem som vi har.
Vi ska ju nå längre än de här 4 procenten; det är vi
ju alla överens om. Även om vi är oense om hur långt
vi ska nå till 2010 är vi alla överens om att vi ska nå
längre än de här 4 procenten någon gång i framtiden.
Då behöver vi en rejäl teknikutveckling, och jag tror
att det är vi i västvärlden som till stor del behöver stå
för den teknikutvecklingen. Då måste vi, tycker jag,
också av den anledningen ha skärpta krav på oss
själva nationellt.
Anf.  136  INGEMAR JOSEFSSON (s):
Herr talman! Klimatförändringarna på jorden är
vår tids allra största och viktigaste miljöutmaning. De
senaste 150 åren har atmosfärens halt av koldioxid
ökat med drygt 30 %. Ökningen beror till ca 75 % på
den välfärdsskapande energitillförseln i världen som
är baserad på eldning av fossila bränslen - kol, olja
och naturgas.
Sedan 1987 har FN:s klimatpanel IPCC, som be-
står av 2 000 av världens främsta klimatforskare,
sammanfattat kunskapsläget i flera rapporter. I den
senaste rapporten är forskarna överens om att den
temperaturökning som vi hittills sett inte kan förkla-
ras på annat sätt än huvudsakligen som ett resultat av
den växande mängden växthusgaser i atmosfären, att
mängden koldioxid sannolikt kommer att mer än
fördubblas under 2000-talet om inte specifika åtgär-
der för att minska utsläppen vidtas samt att jordens
medeltemperatur kommer att öka ytterligare, vilket
även någon talare före mig har sagt, med 1,4-5,8
grader fram till 2100.
Internationella klimatförhandlingar och Kyoto-
protokollet är en följd av FN:s konferens om hållbar
utveckling för tio år sedan i Rio. I Kyoto för drygt
fyra år sedan enades världens länder om att i-länderna
skulle gå före i arbetet med att förhindra en klimat-
förändring genom att minska sina utsläpp av växthus-
gaser med 5,2 % till åren 2008-2012 jämfört med
1990 års utsläpp. Sedan dess har de internationella
klimatförhandlingarna handlat om att skapa ett regel-
verk om hur det ska gå till.
I Sverige tog vi intryck av de vetenskapliga rap-
porterna och lät dem sätta spår i våra beslut. En tradi-
tion av ambitiös klimat- och miljöpolitik möjliggör
dagens beslut. Som första land i världen införde Sve-
rige en koldioxidskatt år 1991 som därefter höjdes vid
flera tillfällen. Vår energipolitik är sedan tio år tillba-
ka inriktad på hushållning, energieffektivisering och
att främja förnybara bränslen.
Grunden för vårt ambitiösa klimatarbete är ett
riksdagsbeslut om att Sverige ska stabilisera sina
koldioxidutsläpp år 2000 jämfört med 1990 års nivå,
och därefter ska koldioxidutsläppen minska. Det
beslutet fattade vi i början av 90-talet. Vi har klarat
det målet med råge. Vi har alltså visat att vi har kun-
nat föra en framgångsrik klimatpolitik de senaste tio
åren utan att den svenska konkurrenskraften eller
sysselsättningen för de anställda har hotats. Nu är vi
beredda att gå vidare.
Utgångspunkten är att om vi börjar omställningen
tidigt blir det billigare och bättre. De länder som
väntar får göra sin omställning under kortare period,
och det blir dyrare. De länder som går i spetsen för
omställning och satsar på ny miljövänlig teknik kan
sälja sina produkter och sin kunskap till andra länder.
Det kommer att gynna dem, och det kommer att gyn-
na svensk konkurrenskraft.
De svenska utsläppen av växthusgaser ska vara
minst 4 % lägre år 2010 än de var år 1990. Målet ska
nås utan att vi ska använda sänkor och flexibla meka-
nismer, dvs. handel och miljöinvesteringar i andra
länder. Vid en kontrollstation år 2004 kan regeringen
som komplement föreslå ett mål som skärps med de
flexibla mekanismerna.
Men kom ihåg: Detta är det första steget. Kyoto-
protokollet förutsätter en fortsättning. Dessa förhand-
lingar ska igångsättas senast år 2005, säger protokol-
let. För tydlighetens skull ska också sägas att proto-
kollet ger ett land som överträffar sitt åtagande möj-
lighet att tillgodoräkna sig detta vid kommande för-
handlingstillfällen. Det är viktigt att ha det sagt för
vår egen del.
Dagens ärende gäller för det första riksdagens
godkännande av Kyotoprotokollet. En förutsättning är
dock, säger propositionen, att EU och dess medlems-
stater gemensamt kan ratificera protokollet. För det
andra föreslår utskottet i linje med regeringens för-
slag svenska mål för de gaser som omfattas av proto-
kollet och med samma åtagandetider, nämligen ett
medelvärde av utsläppen 2008-2012. Som mål före-
slår regeringen, som vi har hört, en minskning med
4 % räknat från år 1990.
Förslaget innehåller också två kontrollstationer år
2004 och 2008. Här är också värt att nämna de andra
ländernas fördelning enligt den uppgörelse som har
gjorts inom EU. För Sveriges del är det +4 %. Belgi-
en har -7,5 %, Danmark har -21 %, England har -
12,5 %, Italien -6,5 % och Tyskland -21 %. Men
andra länder i södra Europa har å sin sida också plus-
värden som vi, och en del har rejäla plusvärden.
Redan i dag vet vi att England och Tyskland pre-
cis som vi räknar med att ta ut mer i den första etap-
pen. De är medvetna om att det kommer att bli svåra-
re ju längre man väntar med att genomföra sina åta-
ganden.
Till propositionen är också formulerat ett mål i
form av en långsiktig målsättning till år 2050. Den
bygger i huvudsak på EU:s sjätte miljöhandlingspro-
gram efter en modell beräknad på utsläppen på 4,5
ton koldioxid per invånare, vilket skulle ge 550 ppm,
dvs. koncentration av halt koldioxid i atmosfären.
Skulle man gå efter det innebär det runt 50 %
minskning för Sveriges del. Men det skulle ändå
innebära att vi får en höjning totalt sett i världen. År
1999 var värdet 366 ppm. Detta förklaras av att u-
världen måste tillåtas öka mer när i-världen ska
trycka tillbaka sina utsläpp.
Så t.ex. har USA över 20 ton per invånare och Eu-
ropa 8 ton men Afrika endast 1 ton och Kina 2 ton per
invånare. Det gör att även om i-världen tvingar tillba-
ka sina utsläpp kommer det med den berättigade del
av de resurser som u-världen har att innebära en höj-
ning från 366 ppm till 550 ppm i det tänkta exemplet.
Till dagens betänkande är fogat 36 reservationer.
Det kan ge en bild av en stor splittring om regering-
ens förslag till beslut. Men ser man till förslagen till
beslut, vilka behandlas i avsnitten 5 och 7 i proposi-
tionen, blir bilden en annan. Till frågan om godkän-
nande av att regeringen å Sveriges vägnar skriver på
Kyotoprotokollet finns egentligen inga reservationer.
I förslaget om mål för Sverige, -4 %, finns det bara
två reservationer.
Vi har nu hört att moderaterna har sagt att de i
varje fall ibland är med på 4 %, om jag har förstått
det rätt. Jag kan läsa ur reservationen. Där står att
man föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag
om målet för den svenska klimatpolitiken. Det är vad
som står skrivet i den delen. I den inställningen är
moderaterna ensamma.
Samtidigt ska väl sägas att det heller inte står nå-
gonstans vad de vill i stället. Det står inte om de stö-
der Kyotoprotokollets förslag eller vårt gamla riks-
dagsbeslut om 0 % i ökning av utsläpp för att därefter
minska dem till år 2002. Här är det svårt att veta vad
Moderaterna står någonstans.
Resten av de 36 reservationerna berör val av me-
toder och detaljer. Det är nog så viktigt. Men i dessa
delar är propositionen mer att se som en redovisning
för riksdagen av förslag som redan har beslutats av
riksdagen eller frågor där propositioner är att vänta.
En rad av de frågor som Ulf Björklund, Eskil Er-
landsson, Harald Nordlund och Maria Wetterstrand
har tagit upp kommer att kunna tas med i kommande
propositioner och finns också till stora delar med i
sådana beslut som redan är fattade.
En rad av de förslagen är sådant som jag och mitt
parti är beredda att diskutera med er om. Har vi nu ett
gemensamt mål - och det är viktigt - ska vi naturligt-
vis också tillsammans se till att vi når upp till det.
Ytterligare ett ställningstagande kommer att ske
med dagens beslut. Det gäller det återstående femton-
de delmålet som tidigare saknats i riksdagens beslut
om miljömål. I och med dagens beslut kommer vi nu
att ha miljömålen och de femton delmålen kompletta.
Jag redovisade nyss en stor enighet inom utskottet
om målen. Metoderna har vi olika meningar om.
Enigheten om målen bryts bara av Moderaterna, som
jag sade. Därför vill jag gärna att Lars Lindblad ger
lite mer substans i vad Moderaterna har för förslag till
mål i den delen.
Herr talman! Jag anser att det är viktigt och gläd-
jande med en stor uppslutning kring målen. Varför
vill jag det? Normalt har vi ju inte något emot att vi
bråkar lite och har olika alternativ. Jag tror att detta är
ett mycket speciellt politiskt problem. Det är ovanligt
långsiktigt. Det kommer att ta lång tid att förverkliga
och att komma ned i värden som är hållbara för värl-
den.
Det kommer att vara olika majoriteter under den
tiden. Också det talar för att man ska försöka att få så
stor samstämmighet som möjligt. Om vi är överens
kommer det också att öka våra internationella möjlig-
heter att påverka. I den här frågan ska man nog efter-
sträva så stor samsyn som möjligt. Det ökar våra
chanser, Sveriges chanser och världens chanser i den
delen.
Men det räcker inte med att vi diskuterar och är
överens i riksdagen. Vi måste också gemensamt få
med våra invånare på dessa idéer. Där måste vi kom-
ma till en situation där vi alla, invånare som riks-
dagsledamöter, tar ett personligt ansvar för utveck-
lingen. Det är ofta som människor på möten tror att
detta är en fråga som måste lösas av industrin medan
vi som familjer kan stå vid sidan av - att detta inte
kommer att påverka oss. Ingenting kan vara felaktiga-
re. Stora insatser har gjorts inom industrin. Numera är
också de enskilda familjerna, de enskilda individerna,
berörda om vi ska klara de lägre utsläppsnivåerna.
I mitt län, Stockholms län, talar invånarna ofta om
att utsläppen kan klaras bara bilarna i Stockholms
innerstad tas bort. Det räcker inte. 90 % av biltrafiken
i Stockholms län är utanför innerstaden. De utanför
vill gärna säga att det är de som åker i innerstaden
som förorsakar problemen.
På samma sätt är det med tätorter i övrigt i landet.
Människor säger ofta att det är tätorten som förorsa-
kar problemet med bilar. Men tre fjärdedelar av ut-
släppen från bilarna är i ren landsbygd eller mindre
tätorter. Ingen kommer undan om vi ska klara målet.
Likadant är det med kollektivtrafiken. Den ned-
rustning av kollektivtrafiken som sker i ett län som
mitt är inte bra för påverkan på miljön. När taxorna
höjs och standarden blir sämre och det inte går att lita
på kollektivtrafiken leder det inte till bättre miljöför-
hållanden utan till sämre. Folk väljer då bilen i stället.
Det här är lite av bakgrunden till att vi föreslår en
informationsinsats. Det satsas 30 miljoner kronor per
år för åren 2002, 2003 och 2004. Tanken är att få med
alla och förklara vad det är vi gemensamt ska uppnå,
hur Sverige förhåller sig till resten av världen och vad
vårt åtagande är.
Till sist ska jag säga några ord om metod och
strategi. Strategin omfattar nu gällande energi- och
transportpolitiska beslut, regeringens infrastruktur-
proposition och kommande förslag till energiproposi-
tion våren 2002. Flera åtgärder och preciseringar kan
behövas, och uppföljning är därför en viktig del av en
sådan strategi.
För att nå målet i propositionen föreslår regering-
en och Vänsterpartiet en rad åtgärder. Jag vill bara
nämna några. Det är klimatinvesteringsprogram i
kommunerna. De lokala investeringsprogrammen
ersätts fr.o.m. årsskiftet av ett stöd till klimatprojekt i
kommunerna. Jag har nämnt informationsinsatser.
Det är strategi för alternativa drivmedel. Det är
främjande av el från förnybara energikällor genom
s.k. gröna certifikat. Miljövårdsrådet - som vi har
presenterat i miljömålspropositionen - ska samordna
myndigheternas klimatarbete. Det finns ett uppdrag
till de statliga fastighetsägarna att beskriva möjlighe-
terna till ökad energieffektivisering och minskat be-
roende av fossila bränslen. En kommission ska analy-
sera på vilka områden fossila bränslen kan effektivi-
seras eller ersättas med andra bränslen.
Andra åtgärder som tas upp är möjligheterna att
införa gröna certifikat för alternativa drivmedel och
möjligheterna att inkludera avgifter för koldioxidut-
släppen i flygets start- och landningsavgifter.
I den kommande översynen av plan- och byggla-
gen ska frågan om externa köpcentrum och deras
påverkan på transporterna tas upp. Ekonomiska styr-
medel, miljöskatter, subventioner och borttagande av
subventioner, lagstiftning och frivilliga överenskom-
melser ska användas för att minska klimatutsläppen.
Sektorsansvaret behöver utvecklas så att det blir
tydligt vilka myndigheter som har ansvar för klimat-
politiken inom ett område, t.ex. transport och industri
samt el och värme.
Det här var några exempel på vad som finns med.
Herr talman! Det har tagit tio år från Riomötet till
dagens beslut. Kyotoprotokollet har genom USA:s
avhopp fått ett mycket allvarligt bakslag. Det är ett
bakslag som vi hoppas ska gå att rätta till. Tiden
arbetar mot oss. Förändringar kan bara ske på mycket
lång sikt. Låt inte detta bli ett skäl att inte göra något i
dag. Vi kommer att lämna stora miljöproblem till
kommande generationer. När vi nu vet, vore det inte
rätt att avstå från insatser. Det vore oansvarigt och på
gränsen till brottsligt.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf.  137  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Jag har två frågor till Ingemar Jo-
sefsson.
Den första frågan handlar om ett förslag från
Miljöpartiet om att man bör tillsätta en utredning som
ska ha i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder
för att parera, motverka och förebygga konsekvenser-
na av de klimatförändringar som kan tänkas uppstå i
framtiden, t.ex. extrema väderfenomen och över-
svämningar. Vi vill att en sådan utredning ska tillsät-
tas. Vi undrar varför Socialdemokraterna avstyrker
detta och om Ingemar Josefsson har någon kommen-
tar.
Den andra frågan gäller att jag blir lite bekymrad
över att Ingemar Josefsson vill understryka det fak-
tum att den som gör mer än Kyotoåtagandet nu kan
slippa göra det sedan. Det är förvisso sant. Menar
Socialdemokraterna med det att det finns en risk att
om det återigen sätts ett otillräckligt mål i den fort-
satta Kyotoprocessen, vilket mycket väl kan bli fallet
- särskilt om USA ska in i denna process, vilket na-
turligtvis är önskvärt - att Sveriges process avstannar
framöver?
Anf.  138  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När vi inte hade något protokoll, när
det inte fanns någon internationell överenskommelse,
gjorde Sverige egna åtaganden. Vi kunde visa att det
gick att göra förändringar. Då var det en fördel att
visa för världen i övrigt att här finns exempel på hur
man kan göra.
När protokollet väl är antaget ska vi verka inom
ramen för det. Det är ingen mening att på sikt ha
större ambitioner än andra länder. Det viktiga är att se
till att alla länder förflyttar sig. Att lilla Sverige en-
skilt i slutändan skulle ha ett annat mål - då talar jag
inte på kort sikt utan på lång sikt - än övriga världen
är icke meningsfullt. Därför är det fråga om en infas-
ning för Sveriges del i det internationella åtagandet.
Det är ekonomiskt fördelaktigt om Sverige börjar
infasningen så tidigt som möjligt och har det tillgodo
senare. Så är det tänkt.
Anf.  139  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Herr talman! Jag blir ändå lite bekymrad. Det be-
ror lite på vad man menar med långsiktigt och kort-
siktigt i det här sammanhanget. I den långsiktiga
målsättningen pratas det om en 50-procentig minsk-
ning till 2050. Många miljöorganisationer pratar om
att en 75-procentig minskning till 2050 kan bli nöd-
vändig. Det beror mycket på befolkningsutveckling-
en.
Vår synpunkt är att det i så stor utsträckning som
möjligt ska finnas ett rättvist miljöutrymme, dvs.
fördelning mellan världens länder beroende på hur
många som bor där osv. Jag kan acceptera att Sverige
inte ska gå längre i det långsiktiga perspektivet, men
att Sverige inte ska gå längre på vägen dit har jag
svårt att acceptera. Även i de sammanhangen kommer
det att behövas länder som går före och visar att det
går att göra ett större åtagande.
Kyotoprotokollet blir ändå något slags miniminivå
för vad man kan tänka sig att komma överens om.
Ska länder som USA in i detta kan denna miniminivå
komma att ligga ganska lågt. Då kommer det att un-
der lång tid framöver vara viktigt att Sverige är ett
föregångsland. Vi kommer att ha nytta av teknikut-
veckling som kan exporteras till länder i ett senare
skede.
Jag undrar fortfarande om utredningen som ska
lägga fram förslag på åtgärder på hur konsekvenser
av klimatförändringar kan förebyggas.
Anf.  140  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det finns en risk att vi pratar bredvid
varandra. Långsiktigt är långsiktigt. Nu pratar vi ofta
om 2050. Regeringens förslag är att sträva efter en
sänkning. I propositionen nämner man att man ska
verka för lägre än 550 ppm internationellt. I praktiken
har regeringen redan stakat ut att det kan bli fråga om
att försöka eftersträva en minskning av det målet.
Det är inte meningsfullt att på lång sikt se till att
Sverige alltid ska ligga x % ovanför det teoretiska
slutmålet i protokollet - bara för att visa att vi är
duktiga. I och med att vi får protokollet måste Sverige
agera inom ramen för det protokollet. Jag hoppas att
Maria Wetterstrand förstod mig i den delen.
Anf.  141  LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Ingemar Josefsson ställde frågan vad
som egentligen är den moderata politiken. Jag kan
börja med att uppmana honom att läsa de delar av
betänkandet där det står om vår särskilda partimotion
som vi väckte i samband med detta ärende.
Den moderata politiken går ut på två saker, och
det är också två förslag som ligger i regeringens pro-
position. Nr 1 är att Moderaterna företräder Kyoto-
protokollet, liksom övriga partier här i riksdagen.
Nr 2 handlar om att vi avstyrker regeringens klimat-
mål med motiveringen att regeringen bör återkomma
till riksdagen med mera välunderbyggda förslag.
Vi tycker att det vore anständigt att i en sådan här
målproposition beskriva vilka metoder man ska an-
vända. Det är inte för inte som den elintensiva indust-
rin har uppvaktat utskottet och visat mycket stor oro
inför framtiden. Det är inte bra när vi i riksdagen
fattar beslut som inte är tydliga för våra medborgare
och andra aktörer i landet.
Ett annat skäl är att vi skulle vilja ha en mer kost-
nads- och miljöeffektiv problemlösning, genom att
lösa de här problemen bl.a. internationellt, med inter-
nationella metoder. Vi tycker att det är fel att man
utesluter dessa i propositionen och inriktar sig helt
och hållet på det nationella. Man utesluter också helt
arbetet med de intressanta kolsänkorna som medel.
Vår hållning är att globala problem måste lösas
med globala metoder. Det är det som är vår hållning
här.
Anf.  142  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Socialdemokraterna utesluter ingen-
ting av det som tas upp här, eftersom vi har talat om
att det ska prövas vid kontrollstationen 2004. Den
möjligheten finns alltså. Det verkar mer vara den
obotfärdiges förhinder när Lars Lindblad nu talar.
Jag måste också få göra ett påpekande. Lars Lind-
blad hänvisade tidigare till Bert Bolin och sade att här
finns en vetenskapsman som säger att man inte får ta
enskilda händelser. Det är riktigt att han säger det.
När Lars Lindblad har inlett sitt anförande med att i
stort sett ha hyvlat av Bert Bolin med sitt sätt att
bedöma hur utvecklingen ska vara blir det närmast en
förolämpning mot Bert Bohlin. Om man har lyssnat
på Bert Bohlin inser man att hela den första delen av
Lars Lindblads anförande inte kan hållas.
Ni försöker föra ut en tveksamhet som ska göra att
medborgarna blir osäkra om det här är nödvändigt
eller inte. Däri ligger väl också att ni inte preciserar
vad målet ska vara.
Anf.  143  LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Den invändning mot den allmänna
debatten som jag tycker att det finns anledning att
göra, som jag försökte belysa i mitt anförande, är just
att det ges en bild av att det bara får finnas en san-
ning. Det är dessutom inte sant. Det finns mängder av
forskare som pekar på annat. Det är viktigt att vi
riksdagsledamöter har förmåga att suga upp de
strömningar som finns och inte låser oss vid en bild.
Sedan kommer jag fram till slutsatsen att vi ska biträ-
da Kyotoprotokollet m.m.
Det fanns en tid när bara en sanning fick råda. Det
var på den tiden när man ansåg att jorden var platt,
och alla som sade att jorden var rund avrättades. Det
är den typen av politik som jag vill undvika och som
jag har talat om här i dag.
Vår huvudsakliga kritik mot regeringens politik är
att målet -4 % är enbart nationellt.
Jag skulle vilja ställa en kontrollfråga för att se
vad det här innebär för Ingemar Josefsson, som har
viss insyn i regeringens arbete: Kommer den svenska
basindustrin att få koldioxidskatt införd för att rege-
ringens mål framöver ska uppnås? Är det en konsek-
vens av detta nationella mål? Det råder en stor osä-
kerhet bland medborgarna om dessa frågor.
Anf.  144  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När Lars Lindblad ska argumentera
för tveksamheten till miljöexperterna tar han exemp-
let från den tiden när man diskuterade om jorden var
platt eller rund. Då sår han fortfarande split. Alla
människor vet ju att jorden är rund. Parallellen på det
här området skulle då närmast vara att det inte är sant.
Det är det som är beviset för det. Det där är ett sätt att
försöka säga till människor att de inte behöver an-
stränga sig därför att det nog inte är så farligt.
Jag har nu lyssnat på alla talare, och inga andra än
moderaten har försökt profilera sig genom att säga till
människor att de inte behöver göra någonting. Det är
precis vad Moderaterna försöker säga.
Sedan kommer det åtgärder för svensk industri,
men det kommer också motsvarande åtgärder för
konkurrentländerna. Jag redovisade t.ex. vilka krav
Tyskland kommer att få - de har dessutom bestämt
sig för att höja kraven - vilka krav England har fått
och vilka krav Danmark har fått. Sveriges industri
ligger alltså väldigt bra till i förhållande till sina kon-
kurrentländers industrier. Vi ger en möjlighet, genom
ökningen, att ligga bra till inför nästa åtagandeperiod
också. Det bör svensk industri räkna in när man be-
dömer hur vi nu lägger våra förslag. Det kommer att
vara till fördel för svensk industri.
Anf.  145  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ha två bekräftelser av
Ingemar Josefsson. För det första skulle jag vilja ha
en bekräftelse på att Ingemar Josefsson och Social-
demokraterna är beredda att höja ribban och spänna
bågen lite mer, inte bara vid de kontrollstationstill-
fällen som tas upp i propositionen och betänkandet
utan också i samband med de årliga redovisningar
som regeringen har att göra till riksdagen, så att vi
kan komma längre i ambitionen att skapa en hållbar
utveckling.
För det andra skulle jag vilja ha en bekräftelse på
att Socialdemokraterna och Ingemar Josefsson är
beredda att hjälpa till i ambitionen att förändra EU-
kommissionens förslag att skattenivån på biodrivme-
del ska vara - hör och häpna! - lägst 50 % av vad
motsvarande skattenivå är på bensin och diesel.
Anf.  146  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När det gäller att höja ribban kan jag
bekräfta att vi är beredda att göra det när vi har för-
slag på sådant. I den redovisning jag gav ligger också
att det nu finns en utredning om flexibla mekanismer
som har fått regeringens uppdrag att se över den frå-
gan för att vi ska kunna fasa in också de bitarna i det
svenska systemet. Det borde jag kanske ha sagt, för
alla känner väl inte till det. När den är färdig ska detta
också bedömas, och det kan då också vara en del när
vi höjer ribban.
Vi är beredda att titta på alla sådana förslag, men
vi är inte beredda att höja ribban bara för att straffa
svensk industri i förhållande till andra. Det ska in i ett
system där vi vet vad vi gör och där vi gör en bedöm-
ning av vad vi gör i olika faser; i den här fasen eller i
nästa åtagandeperiod.
När det gäller EU-delen gör också vi bedömning-
en att man måste göra en rad förändringar i EU-
lagstiftningen om alternativa bränslen. Därför tittar vi
också på de bitarna och ser vad vi ska göra. Exakt hur
det ska utformas kan jag inte säga i dag, men det kan
vi fortsätta diskussionerna om. Det behövs föränd-
ringar på det området - det är sant.
Anf.  147  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tackar Ingemar Josefsson för
svaret. Det gläder mig att vi tycks vara överens om att
dels höja ribban, dels se till att investeringsmöjlighe-
ter ska skapas för svenskt näringsliv, liksom för oss
vanliga människor som har att investera i t.ex. mer
miljövänliga fordon.
Anf.  148  JONAS RINGQVIST (v):
Herr talman! Klimatfrågan är antagligen den mest
angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an, men
den är också en av de svåraste. Grunden till våra
utsläpp av växthusgaser är att nästan hela vår globala
energiförsörjning kommer från fossila källor.
Genom en ohållbar energiförsörjning ändrar vi
atmosfärens sammansättning rejält. De förändringar
som krävs av oss är därför mycket stora. Det är därför
glädjande att trenden i Sverige för närvarande tycks
gå åt rätt håll. Utsläppen har minskat de senaste åren.
Än så länge sker det i otillräcklig omfattning, men vi
har ändå sett ett trendbrott.
Trots de små framstegen på nationell nivå de se-
naste åren kan vi inte säga att riskerna med klimatför-
ändringar verkar minska - tvärtom. Klimatfrågan är i
huvudsak en internationell fråga. Det är oväsentligt
var på jorden utsläppen sker.
USA, som står för en betydande del av de totala
utsläppen och är det land som släpper ut mest, har
valt att stå utanför internationella överenskommelser
om minskade utsläpp. I stället har den republikanska
administrationen i USA valt att presentera en klimat-
politik som inte alls är en garanti för minskade ut-
släpp. Det är en politik som närmast är ett skämt,
skulle jag vilja säga.
De prioriterar helt uppenbart sina egna kortsiktiga
ekonomiska intressen före miljöfrågor och grundläg-
gande överlevnadsfrågor.
Mot bakgrund av denna internationella utveckling
krävs det att andra länder väljer att gå före och visar
på en progressiv klimatpolitik som kan lösa utsläpp-
sproblemen utan att äventyra välfärden.
Det är glädjande att Sverige genom den klimat-
proposition som vi ska fatta beslut om i dag tydligt
ställer sig i den frontlinjen i det internationella arbetet
för att begränsa växthuseffekten.
Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med regering-
en enats om en klimatpolitik där vi sätter upp en mål-
sättning som går väsentligt längre än vad som krävs
av oss enligt internationella åtaganden. Vi sätter upp
en målsättning som gör att vi bibehåller ett starkt
tryck på att fortsätta minska utsläppen av växthusga-
ser. Vi föreslår att målsättningen ska nås utan att vi
handlar med utsläppsrätter eller tillgodoräknar oss
skogssänkor, och vi överväger att senare föreslå
kompletterande och mer långtgående mål för åtgärder
som vi vidtar i andra länder eller genom ett handels-
system med utsläppskvoter. Genom att en bred majo-
ritet i riksdagen ställer sig bakom dessa förslag be-
fästs Sveriges position bland världens ledande länder
i arbetet med att begränsa mänsklighetens påverkan
på jordens klimat.
När det gäller målen vill jag ta upp något om
normalårskorrigering. Det bör definitivt inte råda
någon tvekan om hur vi räknar målet. Och för mig
som har varit med i arbetet med att ta fram denna
proposition råder det inte heller någon sådan tvekan.
Jag vill ändå se till att det här i kammaren blir tydligt
hur vi räknar.
När det svenska målet beräknas normalårskorrige-
rar vi inte nivån år 1990 utan utgår precis i enlighet
med Kyotoprotokollet från de faktiska utsläppen. Inte
heller normalårskorrigerar vi utsläppen under åtagan-
deperioden år 2008-2012 eftersom vi i stället i enlig-
het med Kyotoprotokollet använder medelvärdet av
de faktiska utsläppen under en femårsperiod. Där-
emot kan vi använda normalårskorrigering för vårt
löpande och uppföljande interna arbete, vilket inte
påverkar beräkningarna av målet. Jag skulle också
vara tacksam om miljöministern senare kunde be-
kräfta den uppfattning som jag här har framfört, så att
det inte råder någon tvekan om det eftersom det har
funnits en viss diskussion i utskottet.
Fru talman! Det finns en stark rättviseaspekt på
klimatfrågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av
jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra
femtedelar av utsläppen. Som exempel kan nämnas
att USA, som släpper ut mest koldioxid, släpper ut 18
gånger mer per person än Indien och 200 gånger mer
per person än Tanzania. Samtidigt som det är den rika
delen av världen som står för det mesta av utsläppen
är det den fattiga världen som drabbas hårdast av
effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de
behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförut-
sättningar försämras till följd av klimatförändringar-
na. Det är små fattiga öländer som Tuvalo och låg-
länta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas
av stigande havsnivåer, medan rika länder med sam-
ma problem har råd att skydda sig.
Även i Sverige finns det en stark rättviseaspekt på
klimatfrågan. Vi släpper i genomsnitt ut ungefär sex
ton koldioxid per person och år, men de utsläppen är
otroligt ojämnt fördelade. Vänsterpartiet arbetar just
nu med en rapport om rättvist miljöutrymme där vi
bl.a. visar hur ojämnt vårt resursutnyttjande är förde-
lat.
Genom att jämföra olika typfamiljers miljöpåver-
kan blir detta mycket tydligt. Vi beräknar t.ex. kol-
dioxidutsläppen per person från en familj som består
av ett par där båda är höginkomsttagare, deras barn
har flyttat hemifrån, men de bor ändå kvar i en stor
villa, de har var sin bil som de använder för resor till
och från jobbet, de åker på semester med flyg ett par
gånger om året, m.m. Och vi jämför deras utsläpp
med utsläppen från en familj som består av en ensam-
stående mor som är låginkomsttagare med två barn
och bor i en trea, som inte har bil, som inte har råd att
åka på semester, osv. Skillnaden i fråga om utsläpp
mellan dessa familjer är enorm. Höginkomsttagarna
släpper ut ungefär sju gånger mer koldioxid än lågin-
komsttagarna när det gäller det som vi har räknat på.
Skillnaden mellan en svensk höginkomsttagares och
en svensk låginkomsttagares utsläpp är, om våra
beräkningar stämmer, större än skillnaden mellan
Sveriges och Indiens utsläpp. Det är viktigt att kom-
ma ihåg att det är så här det är fördelat i Sverige när
vi formulerar en strategi för att minska utsläppen.
I samma rapport visar vi också på betydelsen av
en god samhällsplanering. Vi jämför koldioxidut-
släppen från en familj med rätt vanliga förutsättningar
med utsläppen från en familj som bor i ett samhälle
med en genomtänkt infrastruktur och där man har valt
att använda modern men befintlig teknik. Det handlar
bl.a. om att det finns en lokal affär och inte bara ett
externt köpcenter dit man måste ta bilen, att det finns
god tillgång till kollektivtrafik och en lokal bilpool så
att man inte blir beroende av att ha egen bil, att husen
byggs med senaste teknik för att minimera energiåt-
gången, osv. Jämförelsen i fråga om koldioxidutsläpp
mellan de två typfamiljer som vi jämför visar på en
skillnad på två till tre gånger. Det är alltså en hoppfull
bild som denna jämförelse visar på. Genom en klok
och framsynt samhällsplanering och genom främjan-
de av ny energisnål teknik kan koldioxidutsläppen
minskas avsevärt utan att vi behöver välja bort den
välfärd vi vill ha. Tvärtom kan det på många sätt ge
en ökad välfärd.
Med detta vill jag komma in på de väsentliga de-
larna av den proposition som vi nu debatterar. Det
finns en stor mängd områden som tas upp, stort och
smått. Jag tänkte nämna fyra punkter som tillhör de
mest väsentliga delarna i klimatstrategin.
Samhällsplaneringen ska ses över genom en över-
syn av hur plan- och bygglagen bättre kan bidra till
att miljömålen nås. Bl.a. ska man se på problemen
kring externa köpcenter. Samhällsplaneringen är
central för att skapa ett samhälle där energiförbruk-
ning och koldioxidutsläpp kan minska väsentligt.
Genom att bygga och planera smartare kan mycket
åstadkommas.
Vi satsar ett antal hundra miljoner åren framöver
på kommunala klimatinvesteringsprogram. Vi behö-
ver en fortsatt ombyggnad av samhället till hållbarhet.
Genom klimatinvesteringsprogrammen kommer om-
fattande investeringar att styras mot åtgärder som
direkt eller på sikt skapar förutsättningar för minska-
de utsläpp.
Vi redovisar också i propositionen den omfattande
skatteväxling som är planerad och som har påbörjats
under denna mandatperiod. De ekonomiska styrmed-
len är centrala för att driva på utvecklingen i en håll-
bar riktning. De höjningar som vi hittills har gjort
riktar sig i första hand mot uppvärmning av fastighe-
ter, ett område där det finns en mycket stor potential
att minska energiåtgången och att gå över till förny-
bara energislag.
Vi gör också en satsning på förnybara drivmedel
genom skatterabatter - bättre villkor för miljöanpas-
sade förmånsbilar - och vi ska gå vidare och se på
möjligheten att tillämpa gröna certifikat för förnybara
drivmedel. Detta är ett område där vi ska se till att
den nya hållbara teknik som redan finns ska börja
tillämpas i större omfattning samtidigt som vi stimu-
lerar utvecklingen av nya alternativ.
Vi tar i propositionen upp en hel mängd andra åt-
gärder - ekonomiska styrmedel för transporter, gröna
certifikat för förnybar elproduktion, offentlig upp-
handling, investeringar i järnväg, koldioxidkoppling
till start- och landningsavgifter för flyget, osv. Allt
detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldi-
oxid på kort eller på längre sikt.
Sannolikt går det att nå betydligt längre till år
2010 än det mål som vi sätter upp i propositionen.
Om den positiva trenden som vi nu ser håller i sig
finns det starka skäl att skärpa målet vid de översyner
som ska göras.
Vi har enats om förslaget om att nu fastslå målet
om att minska utsläppen med 4 % till 2010. Vi skulle
ha velat ha ett högre mål men anser att de framsteg
som vi gjort ändå gör att vi bör ställa oss bakom den
kompromiss som vi nu har enats kring.
Personligen tror jag att det är Naturskyddsföre-
ningen, utmanarkommunerna eller Fältbiologerna
som är de verkliga realisterna när de säger att utsläp-
pen skulle kunna minska betydligt mer till 2010. Men
det viktiga är att vi sätter målet tillräckligt högt för att
visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, att
vi bibehåller den positiva trend som vi för närvarande
har och att vi bibehåller ett politiskt tryck för att ut-
släppen ska minska.
Framför allt är det viktigt att vi nu vidtar alla de
åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra
utsläpp till en hållbar nivå. Nu ska vi inte luta oss
tillbaka och nöja oss med att minska utsläppen med
4 % till år 2010, utan vi ska envist fortsätta arbetet
med att vidta alla de åtgärder som nämns i proposi-
tionen. Vi ska också envist söka alla möjligheter att
ytterligare höja ambitionerna i klimatpolitiken.
Jag hoppas att vi, ganska många i denna kamma-
re, är överens inte bara om målet 2010 utan också om
att inte vara nöjda förrän vi har åstadkommit ett eko-
logiskt hållbart energisystem utan en omfattande
mänsklig påverkan på klimatet.
Jag vill tacka Socialdemokraterna för ett gott
samarbete kring den här propositionen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf.  149  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Jonas Ringqvist pratar väldigt mycket
om behovet av att bibehålla ett starkt tryck för att den
positiva utvecklingstrend som vi i dag har ska fort-
sätta. Dessutom försöker han ge sken av att den här
propositionen bibehåller ett sådant starkt tryck. Han
pratar också om den potential som finns när det gäller
utvecklingen på energiområdet, miljöteknik osv. Men
frågan är om sådana potentialer infrias av den propo-
sition som nu lagts fram.
De åtgärder som Jonas Ringqvist räknade upp i
sitt anförande är framför allt saker som vi redan enats
om i budgetöverenskommelsen mellan Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Den gröna skatteväxlingen t.ex. är vi ju redan
överens om. Det är mycket få nya saker som kommer
in i den här klimatpropositionen.
De gröna elcertifikaten behandlas egentligen på
ett annat ställe. Det finns en mängd saker som behö-
ver göras. Den här propositionen innebär inte, som vi
i Miljöpartiet ser det, att man bibehåller ett starkt
tryck och att de här potentialerna därmed skulle infri-
as. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från
Vänsterpartiet om detta.
Anf.  150  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Maria Wetterstrand tar upp en ganska
väsentlig sak, nämligen att många av de åtgärder som
föreslås i propositionen är sådant som Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet i andra sam-
manhang har varit överens om.
Det är ganska intressant att se att Miljöpartiet för-
söker ställa sig vid frontlinjen och säga att vi måste
minska utsläppen ännu mer, med 10 %. Men man står
för samma åtgärdspaket som vi och Socialdemokra-
terna.
Maria Wetterstrand talade förut här i talarstolen
om betydelsen av skatteväxling. Det gör vi också. Vi
har i princip samma skatteväxlingsstrategi.
Samhällsplaneringen är en väsentlig del. Där är vi
överens.
Förnybara drivmedel är också en väsentlig del.
Där är vi överens.
Vidare är detta med klimatinvesteringsprogram en
väsentlig del. Där är vi överens.
Den som läser betänkandet noga kan hitta ett an-
tal, skulle jag vilja säga, mindre punkter där Miljö-
partiet väljer att nu säga att vi borde fatta beslut här i
riksdagen. Men oftast gäller det då punkter där vi i
denna strategi - det är en klimatstrategi som vi slår
fast - säger att det är saker som vi ska återkomma till.
När jag läser betänkandet är det lite svårt för mig
att se vad den verkliga skillnaden är mellan Vänster-
partiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det
vore intressant om Maria Wetterstrand kunde ut-
veckla det resonemanget.
Anf.  151  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Det finns en mängd frågor där vi fak-
tiskt inte är överens och där Miljöpartiet vill att man
ska gå längre.
När det gäller skatteväxlingen är den överens-
kommelse som vi har just nu en överenskommelse
som framöver kan utformas på olika sätt - sett till vad
man låter ingå i denna skatteväxling. Där har vi en
uppfattning som vi har redovisat i vår motion.
Vidare finns det flera frågor där vi faktiskt inte
ställer oss bakom samma politik som Vänsterpartiet
och regeringen.
Vänsterpartiet är t.ex. med på att man ska göra
mycket stora satsningar på att bygga nya motorvägar,
vilket väl knappast kommer att vara gynnsamt när det
gäller att uppnå klimatmålet.
Vänsterpartiet och regeringen har också fattat be-
slut om att försvåra införandet av trängselavgifter i
tätorter genom krav på en betydande majoritet i
kommunfullmäktige.
Vänsterpartiet och regeringen motsätter sig vårt
förslag om att man ska förbjuda direktverkande el-
värme.
Det finns en massa sådana saker som vi faktiskt
inte är överens om.
Naturligtvis kan jag inte i ett replikskifte i detalj
gå in på den exakta konkreta politiken.
I vår motion har vi krav när det gäller åtgärder
mot flyget, men Vänsterpartiet och regeringen av-
styrker de yrkandena. Ni avstyrker ju alla våra yrkan-
den om konkreta åtgärder. Vi har alltså inte exakt
samma uppfattning om vad som behöver göras.
Faktum är att det mål som här sätts upp är otill-
räckligt i ett långsiktigt perspektiv. Det innebär att
man lämnar över ansvaret till kommande generatio-
ner. Dessutom driver det inte på teknikutvecklingen.
Mycket tyder t.o.m. på att målet redan i dag är nått.
Anf.  152  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Maria Wetterstrand och jag har lite
olika syn på själva målet. För mig handlar det natur-
ligtvis i första hand om en kompromiss som vi har
gjort med Socialdemokraterna. Det hade varit väldigt
intressant att se var Miljöpartiets smärtgräns gick för
att ingå i den här uppgörelsen. Vi som var med i för-
handlingarna kan ha en aning om den saken, men det
är väl något som vi aldrig riktigt kommer att få veta.
En av de åtgärder som Maria Wetterstrand nämn-
de och där hon sade att Miljöpartiet vill gå före gäller
koldioxidskatten. I skatteväxlingsstrategin säger vi att
koldioxidskatten ska ges ökad tyngd. Maria Wetter-
strand vill nu säga att den ska öka med si och så
många ören vissa år. Men vi är överens om att koldi-
oxidskattens betydelse ska öka.
När det gäller direktverkande el har regeringen
nyligen gett Boverket i uppdrag att ta fram hur ett
förbud ska utformas. Det är alltså en sak som är på
gång.
När det gäller trängselavgifter var vi, Socialde-
mokraterna och Miljöpartiet överens om att ge Stock-
holmsberedningen i uppdrag att ta fram uppgifter om
själva tillämpningen. Där var vi alltså överens, men
lite grann sjabblade vi kanske med en mindre detalj.
När det gäller infrastrukturpropositionen delar jag
Maria Wetterstrands oro. Jag sätter dock stort hopp
till den genomförandestrategi som efter dagens riks-
dagsbeslut ska genomföras för infrastrukturinveste-
ringarnas koppling till miljöfrågan. Det är en viktig
genomförandestrategi, och det är viktigt att vi följer
upp den och ser till att den är bra.
När det gäller flyget ska vi ge Luftfartsverket i
uppdrag att ta fram en koldioxidkoppling till start-
och landningsavgifterna - alltså ungefär vad Maria
Wetterstrand föreslår att vi i dag ska fatta beslut om.
I princip har vi samma strategi. Vad är då skillna-
den? Jo, skillnaden är att vi gjorde en kompromiss för
att faktiskt få en framåtsyftande politik. Miljöpartiet
valde att ställa sig vid sidan om. Det är skillnaden.
Anf.  153  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jonas Ringqvist frågade om beräk-
ningsmodellerna och hur man skulle göra där och gav
sedan en tolkning av det. Jag vill läsa upp vad ut-
skottet säger i det avseendet:
"När det gäller förslaget till delmål för perioden
2008-2012 vill utskottet anföra följande. - - - Målet
innebär att utsläppen för Sverige av de sex växthus-
gaserna som ett medelvärde för perioden 2008-2012
skall vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990. Ut-
släppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och
omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokol-
lets och IPCC:s  definitioner. Som regeringen påpekar
skall utsläppsvärdena normalårskorrigeras för att
underlätta det svenska klimatarbetet mellan åren med
avseende på variationer i temperatur och nederbörd."
Jag kan inte tolka detta på annat sätt än Jonas
Ringqvist gjorde.
Anf.  154  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag har inget ytterligare att säga om
det utan vill bara tacka för klargörandet från Ingemar
Josefsson.
Anf.  155  Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Klimatfrågan är den största globala
utmaning som vi står inför. Klimatpolitiken är ett
viktigt test på vår vilja och förmåga att ställa om våra
samhällen till en hållbar utveckling. Att minska de
svenska utsläppen av växthusgaser är därför en cen-
tral komponent i omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle.
Detta är bakgrunden till att regeringen tillsam-
mans med Vänsterpartiet i klimatpropositionen före-
slår ett ambitiöst klimatmål: att minska koldioxidut-
släppen med minst 4 % till år 2010. Vi sätter upp det
här målet därför att vi har kunskapen, möjligheten
och viljan att gå före. Regeringens ambition är att
vara föregångare när det gäller omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Klimatfrågan anser vi är
av central betydelse.
Det är två viktiga beslut som riksdagen ska fatta:
dels beslut om klimatmålet, dels beslut om att ratifi-
cera Kyotoavtalet. Därför är jag mycket glad när jag,
efter att ha läst riksdagspartiernas klimatmotioner,
kan konstatera att det finns ett stort stöd för regering-
ens ambitiösa klimatmål och en enighet om beslutet
att ratificera Kyotoavtalet.
Jag välkomnar också de många konstruktiva för-
slag till åtgärder som framkommit i motionerna och
också i debatten här i dag. Det vittnar om ett djupt
politiskt engagemang i klimatfrågorna, som jag och
regeringen sätter stort värde på.
Vi kommer att ha med oss alla dessa förslag när vi
går vidare med klimatarbetet det närmaste året, inte
minst inför den första kontrollstationen 2004, som
finns inlagd för att följa upp klimatmålet. I det arbete
som då kommer att läggas ned för att utvärdera arbe-
tet så långt och för att bedöma om det behövs fler
åtgärder för att nå vårt mål kommer självfallet riksda-
gen att spela en viktig roll.
Vi är alla eniga om att konkreta åtgärder är det
viktiga för att nå dit vi vill. Regeringens proposition
innehåller många konkreta åtgärder, som vi har hört.
Det är självklart att vi har en klimatpolitik som är
nära förbunden med vår energipolitik. Det framgår av
alla de åtgärder som nämns i den här propositionen.
Men detta är också en del av vårt miljömålsarbete. Vi
tycker att det är lämpligt att lägga fram klimatpropo-
sitionen som en egen proposition.
Det är också självklart för oss att vi har ett nära
samarbete i Europa. Det är närmast obegripligt att det
ifrågasätts att detta är mycket nära integrerat med det
europeiska arbetet. En stor del av vårt och just mitt
arbete ägnas åt klimatarbetet inom EU.
Vårt klimatmål, minus 4 %, avser utsläppsminsk-
ningar på hemmaplan. Målet ska alltså nås utan att
använda skogssänkor och de flexibla mekanismerna,
dvs. handeln med utsläppsrätter och miljöinvestering-
ar i andra länder. Det här betyder inte att vi säger nej
till att använda sänkor och flexibla mekanismer,
tvärtom. Såväl upptag av koldioxid i sänkor som
flexibla mekanismer är instrument som vi på sikt ska
främja genom en aktiv politik. Vi menar att handeln
med utsläppsrätter är en stimulans för näringslivet
som ska uppmuntras.
Men det tar tid att utforma praktiskt fungerande
system. Det här är en komplicerad fråga. Det finns i
dag inget färdigt system för hur de flexibla mekanis-
merna ska tillämpas. Därför har vi nu tillsatt en dele-
gation som ska arbeta fram förslag till hur ett sådant
system ska se ut. Vi har för avsikt att återkomma till
de flexibla mekanismerna i samband med kontroll-
stationen 2004, då klimatmålsåtgärderna ska utvärde-
ras.
Jag kan också säga att det inom EU pågår arbete
med att utforma system för utsläppshandel. Det
spanska ordförandeskapet har som målsättning att det
ska färdigt redan i vår. Vi är inte säkra på att man
kommer att lyckas med det. I så fall fortsätter arbetet
under det danska ordförandeskapet i höst. Här driver
vi i Sverige på för att systemet med handeln med
utsläppsrätter inom EU ska bli så brett som möjligt.
Vi vill t.ex. gärna ha med transportsektorn också som
nu ligger utanför förslaget.
Det är viktigt att poängtera att det ligger ett tydligt
politiskt budskap i att vårt klimatmål nu sätts till
minst 4 % utan kolsänkor och flexibla mekanismer.
Vi talar tydligt om att det är utsläppen i Sverige som
ska minska, på hemmaplan. Det är ett rent klimatmål.
Vi hade en diskussion här tidigare om att vi är an-
gelägna om och tycker att det är bra att vi såväl inom
EU som inom Kyotoavtalet värnar vårt utrymme. Här
ska jag säga att det inte handlar om att vi i första hand
ska utnyttja vårt utrymme framöver. Men det är också
viktigt att inte andra utnyttjar vårt utrymme t.ex. när
det gäller bördefördelningen inom EU. När vi går
längre än vad vi behöver enligt bördefördelningen
innebär det inte att något annat land ska dra nytta av
det när sedan EG:s gemensamma åtagande ska utvär-
deras.
Vi har också talat om kostnadseffektivitet. Lars
Lindblad tog upp detta när det gäller omställningen.
Vi värnar också kostnadseffektivitet. Det är därför vi
värnar de flexibla mekanismerna. Men det är också
viktigt att se att kostnadseffektivitet har sina gränser.
När vi på ett mer omfattande sätt ska ställa om vårt
energisystem behövs i vissa lägen större investeringar
som på sikt inte är de mest kostnadseffektiva. Det
gäller t.ex. satsningar på vindkraft.
Klimatpropositionen är Sveriges bidrag till att ta
ansvar för det största globala miljöhot som vi i dag
står inför. Sverige är här en del av världen. Vårt am-
bitiösa klimatarbete är en del i ett stort klimatåtagan-
de. Det är viktigt att poängtera att i det här internatio-
nella klimatarbetet har Sverige inom ramen för EU
varit starkt pådrivande under flera år. Inte minst un-
der vårt ordförandeskap i EU kunde vi starkt bidra till
att EU tog på sig ledarrollen i det globala miljöarbetet
och såg till att Kyotoavtalet kunde räddas i ett läge då
det var starkt hotat av USA:s avhopp.
I måndags deltog jag i EU:s miljöministrars
rådsmöte i Bryssel. Vi fattade då beslut om att EG
som part i protokollet ratificerar Kyotoprotokollet. Vi
fattade också det legala beslutet om den bördefördel-
ning för EU-länderna som Kyotoavtalet innehåller.
Även vid detta möte spelade Sverige en konstruktiv
roll. Vi måste se det som en stor framgång att detta nu
har gått i hamn. Beslutet innebär även att Danmark
sluter upp bakom bördefördelningen och ratificerar
Kyotoavtalet. För Danmark innebär EU:s interna
bördefördelning att landet ska minska sina utsläpp av
växthusgaser med 21 % jämfört med basåret 1990. På
senare tid har Danmark velat förändra denna fördel-
ning, men vi kunde alltså nå en uppgörelse så att
Danmark accepterade överenskommelsen.
Beslutet i EU:s miljöråd innebär att riksdagen,
liksom övriga nationella parlament inom EU, nu vet
var EU står och vad EU gjort som part i avtalet när vi
nu ska ställning till regeringens förslag om att ratifi-
cera Kyotoavtalet. Vi har alltså klarlagt den förutsätt-
ning som vi skriver om i propositionen, att vi ska
godkänna Kyotoprotokollet under förutsättning att
beslut har fattats inom EU om en legalt bindande
inbördes fördelning.
Genom beslutet i EU:s miljöråd kan såväl EG som
medlemsländerna underteckna avtalet, och vi kan
göra det före mötet i Johannesburg. Det här tycker vi
är av mycket stor betydelse. Det har symbolisk bety-
delse, men det har också viktig faktisk betydelse inför
de förhandlingar som nu föregår Johannesburgsmötet.
Vi ger en tydlig signal om att det faktiskt går att träffa
en heltäckande global överenskommelse om en viktig
och komplicerad global miljöfråga. Den signalen kan
inte underskattas när världssamfundets politiker träf-
fas i Johannesburg tio år efter Rio då klimatkonven-
tionen föddes. Sverige och övriga EU-länder kan åka
till Johannesburg och visa att de levt upp till Kyoto-
avtalets åtaganden.
Sverige kommer att fortsätta att vara pådrivande i
det internationella miljöarbetet under den fortsatta
perioden och även efter den åtagandeperiod som nu
gäller. Nu gäller det att se till att detta internationella
system sjösätts och bevaka de miljömässiga resultaten
i överenskommelsen från Bonn och Marrakech, att
systemet är effektivt och kan fungera i verkligheten
men också att det är så flexibelt att det fortlöpande
kan anpassas till de behov som föreligger. Sverige
kommer att lägga ned  mycket arbete på detta.
Till slut vill jag som andra beklaga USA:s avhopp
men också rikta kritik mot den klimatplan som Geor-
ge Bush har lagt fram. Jag kan också berätta att EU:s
miljöministrar gemensamt har gjort en deklaration där
man både uppmanar alla parter att underteckna Kyo-
toprotokollet och också framför en förhoppning om
ett fortsatt samarbete och att USA ska återvända till
Kyotoprotokollet.
Anf.  156  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lena
Sommestad för svaret på min underliggande fråga i
mitt anförande. Men regeringens proposition innebär
att vi tar itu med utsläppen av växthusgaser med dyra
metoder genom att enbart reducera i Sverige. Jag
hade föredragit mer kostnadseffektiva och miljöef-
fektiva åtgärder redan nu, inte 2004.
Jag vill ställa frågan till statsrådet: Vilka åtgärder
kommer nu som ett brev på posten efter det att riks-
dagen fastställt fyraprocentsmålet, utöver det som
redan är beslutat i riksdagen? Kommer det t.ex. ytter-
ligare höjda koldioxidskatter framöver? Kommer det
att införas koldioxidskatter för den elintensiva indust-
rin eller liknande?
Anf.  157  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Jag vidhåller att för att vi ska kunna
utnyttja handeln med utsläppsrätter och få en kost-
nadseffektivitet måste vi ha teknik och system som
gör att de är fungerande.
Sedan kan det på sikt vara kostnadseffektivt att
också arbeta för en omställning. Där måste det vara
länder som Sverige som ligger långt framme som går
i täten. Annars kommer alla bara att främja att vi går
över från t.ex. kol till gas, och då har vi inte kommit
så långt i teknikutvecklingen.
När det gäller detta med att det kommer som ett
brev på posten kan jag i dag inte svara på det. Som
bekant pågår det en översyn av skatterna, så vi får
återkomma i den här frågan.
Precis som hittills kommer vi att bedriva en ener-
gipolitik som ska göra det möjligt för svensk industri
att behålla sin konkurrenskraft, och det kommer att
gälla även i fortsättningen.
Anf.  158  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Det är just denna otydlighet inför de
svenska medborgarna som jag tidigare i debatten har
hävdat som ett problem. De vet alltså inte vad rege-
ringen tänker komma med. Man bara hänvisar till
överläggningarna.
I mitt anförande pekade jag på det slöseri som
nedläggningen av Barsebäck 1 har inneburit. De
pengar som den har kostat skulle kunna räcka till att
minska de globala utsläppen av växthusgaser med
165 miljoner ton. Dessutom har vi tagit bort en i stort
sett koldioxidneutral energikälla.
Kommer statsrådet under den period som hon är
tillförordnad att medverka till att regeringens politik
leder till dessa negativa, miljömässiga och ekonomis-
ka konsekvenser framöver? Eller blir det en kursänd-
ring av den politiken med Lena Sommestad vid rod-
ret?
Anf.  159  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Jag tror att vi får leva med att man
inte kan lägga fram förslag förrän de är färdigbered-
da.
Lars Lindblad och jag har olika uppfattning i frå-
gan om kärnkraften. Vi anser inte att kärnkraft är en
ren energikälla och ett gott alternativ. Vi kommer att
fortsätta på den linje som vi har fastlagt sedan länge,
och jag kommer inte att ändra något i avvecklings-
planen. Det är viktigt att inte dra in kärnkraften i det
här och försöka att så att säga slå den ena problema-
tiska energikällan i huvudet på den andra.
Vi är helt klara över att kärnkraften inte är något
alternativ, och den ska inte användas för energieffek-
tiviseringsåtgärder, utan vi fortsätter med vår linje.
Anf.  160  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Jag glömde att hälsa statsrådet väl-
kommen tidigare i mitt anförande, så jag vill passa på
att göra det nu.
Jag vill kommentera detta med utredningar och
förslag som kommer vid senare tidpunkt. Också jag
ser det som ett problem. Som vi ser det har det i
många fall tillsatts utredningar fast man redan i dag
har tillräckliga kunskaper för att vidta åtgärder.
Propositionen innehåller inte så mycket konkret,
utan det är väldigt många hänvisningar till utredning-
ar och översyner, vilket också Jonas Ringqvist sade
tidigare.
Då undrar jag: När förväntas dessa utredningar att
bli klara? När kan vi få ta ställning till de konkreta
förslag som blir följden av alla utredningar? Kommer
de att bli klara till år 2004 när nästa översyn av det
här målet ska ske?
Anf.  161  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Som framgår av propositionen är det
väldigt många utredningar på gång som inte är avsed-
da att vara så långsiktiga att de sträcker sig längre än
till 2004. Tvärtom arbetar vi väldigt intensivt med att
få fram förslag på dessa områden, t.ex. när det gäller
skatterna. Det pågår också ett intensivt arbete inom
EU, även om maskineriet där är trögare.
Jag tror inte att Maria Wetterstrand behöver vara
orolig. Det kommer förslag.
Anf.  162  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Jag tror säkert att det kommer kon-
kreta förslag, men jag är ändå lite orolig för att de
kommer för sent.
Dessa utredningar kommer alltså att vara klara till
2004 och då ska de presentera konkreta förslag till
ytterligare åtgärder utöver dem som redan har vidta-
gits. Om man sätter det i samband med att vi redan i
dag har nått väldigt långt och ligger nära det mål som
redan har satts upp, hur tänker regeringen då agera i
fråga om målsättningen? Kan man lägga fram fler
konkreta förslag om man ser att målet redan i princip
är uppnått? Kan man i det läget tänka sig att målsätt-
ningen kan komma att skärpas?
Jag vill också passa på att ändra mitt bifallsyrkan-
de. Jag yrkade bifall till reservation 32, men jag avsåg
egentligen reservation 34. Jag undrar därför om jag
kan ändra mitt bifallsyrkande.
Anf.  163  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att vi
har nått så långt under 90-talet. Det är någonting som
jag tycker att vi ska vara stolta över.
När det gäller kontrollstationen 2004 kan vi tänka
oss att ompröva målet, men vi uttalar oss inte i propo-
sitionen om i vilken riktning. Men det är självklart att
om det visar sig att det här arbetet är mycket fram-
gångsrikt kan vi ompröva målet så att det blir stränga-
re. Vi kommer att se över detta 2004.
Anf.  164  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Miljöministern var inne på ett reso-
nemang om icke hållbara energislag, kol, olja och
även kärnkraft. I den synen är vi eniga.
När det gäller regeringens satsningar på förnybar
energi har EU antagit direktiv för exempelvis vind-
kraft. Sveriges regering har valt att inte ställa sig
bakom dessa direktiv. Det rimmar rätt illa med de
deklarationer som miljöministern gör här.
En annan fråga som är oerhört viktig för att vi ska
komma framåt och som flera här i kammaren i dag
har tagit upp gäller den enskilda människans enga-
gemang. Det är viktigt hur vi politiker agerar, att vi
inte sår tvivel utan tvärtom tydligt visar vad vi vill.
Här spelar de lokala Agenda 21-satsningarna en
väldigt stor roll. De har hittills inte lyckats. De har
resulterat i kommunala avfallsplaner, men inte i det
som grundtanken var, nämligen att engagera medbor-
garna.
Vad kommer att göras för att få i gång detta enga-
gemang? Vi kommer inte att lyckas med dessa åta-
ganden om vi inte får med den enskilda medborgaren.
Anf.  165  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Regeringen satsar på vindkraften.
Den kommer att behandlas i den energipolitiska pro-
positionen. Samtidigt är vi väl medvetna om att vi i
framför allt lokaliseringsfrågorna måste gå fram med
klokhet eftersom de är en stor angelägenhet för miljö-
sidan. Vi arbetar nu väldigt hårt med att ange kriterier
för hur vindkraftverk ska lokaliseras och hur man ska
få en acceptans för vindkraften.
Boverket som just har utrett detta har lämnat ett
förslag om att man kanske skulle försöka med pilo-
tanläggningar för att kunna utvärdera effekterna på
naturen, landskapet och annat.
Vi tycker att det här är väldigt viktigt, så det
kommer att ske en satsning på vindkraften. Men den
är också i dag en dyr energikälla. Därför krävs det att
vi satsar på ett korrekt och riktigt sätt så att det hela
blir bra.
Harald Nordlund nämner en viktig sak, nämligen
betydelsen av att tvivel inte får utsås. Jag tycker att
Lars Lindblads beskrivning om att det finns många
sanningar inte är riktigt korrekt. Antingen finns det
ett klimatproblem eller också finns det inte. Däremot
finns det många divergerande uppfattningar bland
forskarna. Detta är ett exempel på ett område där
politiken verkligen har kunnat dra nytta av forskning-
en.
Kort om det kommunala arbetet: I propositionen
finns det ett förslag om information. Vi jobbar också
aktivt inom departementet med frågan hur Agenda
21-arbetet ute i kommunerna ska fortsätta.
Anf.  166  ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra statsrådet om att repliken gällde
Harald Nordlund. Lars Lindblad har inte rätt till yt-
terligare replik.
Anf.  167  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att utbyggnaden av
vindkraften måste ske med förnuft. Den får inte för-
fula, den får inte drabba djur och den får inte drabba
oss människor på ett ovänligt sätt. Men klart är ändå
att vindkraftsindustrin gör bedömningen och att man
på EU-nivå har gjort bedömningen att det är möjligt
att på kort sikt nå 10 terawatt, på längre sikt upp till
ca 25 terawatt från vindkraften.
Vindkraftsindustrin har också pekat på ett antal
åtgärder som är nödvändiga för att komma vidare. Ett
exempel på detta är fastighetsbeskattningen, som
drabbar vindkraftverken på ett hårt sätt och försvårar
utbyggnaden. Den typen av åtgärder från regeringens
sida har inte jag funnit. Därför känner jag mig pessi-
mistisk inför Sveriges möjligheter att nå upp till de
höga målsättningarna.
Anf.  168  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Jag kan försäkra Harald Nordlund om
att det finns en mycket stark vilja från hela regering-
ens sida att satsa hårt på vindkraften i Sverige. Det
gäller inte bara utbyggnad, utan det gäller också tek-
nikutveckling av vindkraft i Sverige.
Jag hoppas att Harald Nordlund kommer att känna
sig tryggare när han har sett några av de förslag som
vi har i den energipolitiska propositionen.
Anf.  169  ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Jag fick delvis svar av miljöministern
på min fråga som gällde kopplingen av klimatfrågor-
na till energipropositionen som snart kommer att
läggas fram.
Vad jag är intresserad av att höra är huruvida det
finns en koppling mellan energifrågorna när det gäller
t.ex. biomassa kopplad till fjärrvärme, till kraftvärme
- de stora potentiella möjligheter som finns, inte
minst i det svenska inlandet - och den informa-
tionskampanj som finns med i propositionen när det
gäller att spara el både för enskilda och på fastighets-
sidan, möjligen också inom industrin.
Det utrymme som möjligen kan skapas för en ex-
port av el skulle ju kunna hjälpa till att stänga ett
antal kondenskolkraftverk i södra  Europa. Finns
detta med som någon form av tanke, eller är det så att
kärnkraftsavvecklingsprogrammet är så pass viktigt
att reduceringen av koldioxidproblemet får stå till
baka? Ser miljöministern trots allt en möjlighet att
hjälpa till med att reducera kolkondenskraftverken i
södra Europa?
Anf.  170  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Det viktigaste arbetet för att reducera
kolkondenskraftverken i Europa är EU:s gemensam-
ma åtagande under Kyotoprotokollet som alla EU-
länder har anslutit sig till. Vi har nu en gemensam
elmarknad i Norden. Vi går förhoppningsvis mot en
gemensam elmarknad i Europa, och här är detta den
viktigaste mekanismen.
När det gäller biomassa i kraftvärme t.ex. vill jag
förutskicka att det elcertifikatsystem som vi arbetar
med är ett system som fungerar mycket väl för att
främja förnyelsebar energi av det slaget.
Anf.  171  ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Det intressanta på biomassaområdet
är att ta vara på de möjligheter som finns i det svens-
ka inlandet.
Jag tänker då också på etanolfrågan och möjlig-
heten att skapa förutsättningar att ta till vara etanol
också ur biomassa. Det är ju en utforskad möjlighet i
dag. Man skulle kunna ge tillstånd till ett antal företag
som ligger i startgroparna för att få tillverka svensk
etanol som är bättre än den dåliga etanolen från södra
Europa.
Öppnas inte möjligheterna snart för dem som vill
satsa på inlandet i det här avseendet och som dess-
utom kommer att skapa en hel del sysselsättningstill-
fällen? Vi behöver dessutom  etanolen för att reduce-
ra koldioxiden i våra fordon.
Anf.  172  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Jag kan inte uttala mig i dag om de
öppningar som Ulf Björklund talar om när det gäller
etanolproduktionen.
Etanol är ett av de intressanta nya drivmedlen.
Men det rymmer också vissa problem med själva
produktionen av etanol som inte är riktigt lika mil-
jövänlig. Detta är en av alla de olika möjligheter som
nu ligger framför oss, och det gäller att vi jobbar hårt
för att hitta de alternativ som på sikt blir hållbara.
Men alla dessa möjligheter finns med i det arbete som
vi nu sysslar med.
Anf.  173  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag tyck-
er att frågor som kretsar kring transporter, transport-
system, fordon och dylika saker har fått en något
undanskymd roll i föreliggande proposition.
Vad avser statsrådet att göra för att t.ex. främja en
ökad produktion av s.k. alternativa drivmedel? Vad
avser statsrådet att göra för att främja en övergång av
godstransporter från lastbil till järnväg och sjötrans-
porter? Vad avser statsrådet att göra för att främja ett
ökat kollektivt åkande? Sist men inte minst: Avser
statsrådet att hjälpa till så att vi får en långsiktig
skattebefrielse på biodrivmedel i Sverige?
Anf.  174  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Låt mig säga att det framgår av pro-
positionen att vi har en hel del tankar kring transpor-
terna. Jag tycker inte att det är riktigt korrekt att säga
att frågan är så undanskymd.
Vi genomför en rad åtgärder. Vi har just i dagarna
lämnat ett uppdrag till Naturvårdsverket när det gäller
miljöklassning av diesel och bensin, enligt uppdrag
från riksdagen, som är ett av många små delmål för
att kunna hitta fungerande system för detta.
När det sedan gäller kollektivt åkande och alla öv-
riga förslag som Eskil Erlandsson har är det många
som inte direkt ligger på mitt bord, men de överens-
stämmer med den allmänna inriktningen på den poli-
tik vi bedriver, där de ekonomiska styrmedlen enligt
min uppfattning är de allra viktigaste.
Anf.  175  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag förstår att jag får nöja mig med
svaret på de första frågorna, men jag nöjer mig inte
med svaret på den sista frågan.
Är statsrådet beredd att hjälpa till så att vi får en
långsiktig skattebefrielse på biodrivmedel i Sverige?
Det skulle få i gång fler investeringar vad gäller pro-
duktion av alternativa biodrivmedel, däribland etanol.
Då skulle människor våga investera i nya fordon och
företagare skulle våga investera i nya anläggningar
för den här produktionen.
Anf.  176  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Vi föreslår nu skattesatser som ska
främja en hållbar utveckling och som är differentiera-
de för att främja bl.a. de drivmedel som Eskil Er-
landsson vill främja. Däremot kan jag inte i dag säga
att vi ska ha skattebefrielse helt och hållet för dessa
drivmedel.
Anf.  177  INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Jag har fått förfrågningar om hur ut-
skottet har resonerat om målet 2004 och Kyotoproto-
kollets flexibla mekanismer. Jag vill bara läsa upp
vad utskottet anför i den delen:
Användningen av Kyotoprotokollets flexibla me-
kanismer kan minska kostnaderna för åtaganden be-
tydligt. Utskottet anser i likhet med regeringen att det
finns skäl att vid kontrollstationen år 2004 som kom-
plement överväga ett mål som innefattar de flexibla
mekanismerna. Det nationella målet om minskade
utsläpp av växthusgaser med minst 4 % ska dock
uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor
eller med flexibla mekanismer.
Detta säger utskottet. Jag ville bara berätta om
det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
8 §  Icke joniserande strålning, m.m.
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU11
Icke joniserande strålning, m.m.
Anf.  178  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! I detta betänkande behandlar vi något
som berör många människor i vårt land - utan att de
är medvetna om det som de utsätts för. Jag tänker då
på den icke joniserande strålningen. Den strålningen
kan vi inte se, men den går att mäta.
Det har inte alltid varit så populärt att redovisa
dessa mätningar. Jag tänker då på de högfrekventa
fält som alstras vid användningen av mobiltelefoner -
men även på strålningsförhållandena kring de bassta-
tioner och antennmaster som nu växer upp med hög
hastighet runtom i landet på mer eller mindre lämpa-
de platser.
Ofta har de en placering på fastigheter där de bo-
ende inte har en aning om att de har placerats på
fastigheten. Det borde väl ändå vara rimligt att man
åtminstone registrerade i kommunerna var någon-
stans, samt på vilka fastigheter, master och basstatio-
ner har etablerats. Det gäller inte minst för att ha
framtida forsknings- och uppföljningsmöjligheter
eftersom oron och osäkerheten är så stor hos befolk-
ningen när det gäller dessa frågor.
Vi måste ha möjligheter att i efterhand härleda
olika faktorer för vår hälsa och vår miljö. Som man
kan utläsa ur betänkandet måste vi ta dessa frågor på
stort allvar. Det anser jag att vi bör göra även om det
just nu inte finns enigt vetenskapligt stöd för att häl-
soeffekter skulle uppkomma vid exponeringsnivåer
under rekommenderade gränsvärden.
Det finns kunskapsluckor som behöver identifie-
ras. Forskarna är inte eniga i denna fråga. Forskare
vid Lunds universitet har visat att mobiltelefonstrål-
ning vid experiment på möss kan passera blod- och
hjärnbarriären, vilket får anses som anmärkningsvärt.
Försök har visat att det finns en koppling mellan
strålning från mobiltelefoner och biologiska effekter.
Bl.a. tyder resultaten på att balansen mellan viktiga
joner och enzymer i cellerna kan rubbas.
De flesta mobiltelefonanvändare talar längre tid
än de två minuter som ligger till grund för mätning av
de utsatta gränsvärdena. Detta borde ju också påver-
ka.
I Storbritannien kommer alla mobiltelefoner att
förses med en varning om hälsorisker. Det brittiska
hälsodepartementet uppmanar konsumenterna till
försiktighet eftersom de anser att det inte kan uteslu-
tas att den icke joniserande strålningen från telefo-
nerna är skadlig för hälsan. Den inställningen borde
även gälla för mobiltelefoner och bärbara, trådlösa
telefoner i Sverige. En varningstext som talar om att
strålning från telefoner kan få negativa biologiska
konsekvenser borde följa med varje mobil eller tråd-
lös telefon när man säljer den.
Miljöbalken förordar eller föreskriver försiktig-
hetsprincipen som regel när man inte kan bevisa om
en produkt är ofarlig eller ej. Givetvis borde försik-
tighetsprincipen användas här. Jag vill ge en eloge till
TCO, som arbetat fram ett regelsystem för frivillig
provning och märkning, och beklaga att det för närva-
rande inte pågår något arbete med obligatoriskt
märkningssystem. Jag har en känsla av att detta ar-
bete ligger nere av marknadsskäl.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Mobiltelefoner används allt längre ned i åldrarna
hos våra barn - liksom de trådlösa telefonerna i
hemmen. Denna ökande användning hos de unga
oroar oss. Vi vet att barns och ungdomars benvävnad
är tunnare än vuxnas och att hjärnvävnaden och
skallbenet inte har vuxit färdigt. Barn utsätts därige-
nom för större risker och riskerar att drabbas än värre
av eventuella skadeverkningar.
Rapporter har kommit som gör att försiktighet bör
iakttas. Forskare har i en studie visat att det kan fin-
nas risk för tumörer hos barn och unga vid använd-
ning av mobiltelefoner. Vänsterpartiet anser att det
bör övervägas ett införande av åtgärder av informa-
tionskaraktär för att minska användningen av mobil-
telefoner, särskilt bland barn och unga. Nu är det ju
tvärtom. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf.  179  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Nej, det är inte bevisat att mobiltele-
foner är farliga. Men vi kan inte heller hävda att de är
ofarliga. Det finns i dag forskningsresultat som ger
oss anledning att vara oroliga. Ett forskarlag från
Australien har t.ex. rapporterat om fördubblad cancer-
frekvens - hos cancerkänsliga möss visserligen. De
utsattes för radiostrålning, alltså strålning av samma
typ som från mobiltelefoner. Den undersökningen har
ju avvisats från mobilteleindustrin.
Man kan peka på annan forskning som också ty-
der på att det här finns risker. Vi vet ännu för lite, kan
vi konstatera. Vi vet inte heller hur det är med lång-
tidseffekterna av en svag radiostrålning, hur den på-
verkar hälsan.
Det handlar om mobiltelefonerna, närheten till
huvudet, till hjärnan. Förre talaren var inne på expo-
neringstiden. Forskning, undersökningar, som har
bedrivits har skett under en väldigt begränsad tid. Vi
kan dock konstatera att vi inte kan påstå att mobiltele-
fonerna ger de här effekterna, men vi kan inte heller
säga att de ofarliga.
Vi säger också att vi lever upp till och klarar
gränsvärdena. Men hur är gränsvärdena satta? Jo,
gränsvärdena är satta med utgångspunkt från den
forskning som hittills har bedrivits, en forskning som
alltså är osäker. Mer forskning krävs för att vi ska
kunna vara säkra.
Det finns flera larmrapporter om att strålning från
mobiltelefoner kan orsaka nervskador och cellföränd-
ringar. Från Folkpartiets sida anser vi att man måste
ifrågasätta de gränsvärden som nu gäller. Vi måste så
snart det går också klargöra om de behöver skärpas.
Ett gränsvärde är ju ingenting konstant. Ett gränsvär-
de måste revideras i takt med att kunskaperna ökar
och att sammanhangen förändras.
Vi vill med andra ord se en sänkning av gränsvär-
dena. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5.
Anf.  180  BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka miljö- och
jordbruksutskottet för en trevlig behandling av Miljö-
partiets motioner, men jag håller, av naturliga skäl
kanske, inte med i bedömningarna i avslagsyrkande-
na.
Vi hade ju ett liknande betänkande förra året med
ungefär samma motioner som i dag. Det är bara det
att ännu fler partier nu har tagit upp mina motioner,
och det är ju roligt. Jag skrev den första mobiltele-
fonmotionen under allmänna motionstiden 1994/95.
Den gången blev jag nästan utskrattad här i kamma-
ren när jag beskrev mina tankar om en fara med den
elektromagnetiska strålningen från alla de mobiltele-
foner som jag såg började säljas på marknaden.
Jag har ju tidigare arbetat som strålskyddsingenjör
med bl.a. lågdosstrålning. Då såg jag vilka skador den
strålningen medförde på lång sikt. Bl.a. var jag med
och drog fram radonet från början. Detta var anled-
ningen till att jag reagerade på den otroligt snabba
ökningen av antalet sålda abonnemang.
Fru talman! Mobiltelefoner har inneburit att bl.a.
olycksfallsarbete har kunnat underlättas. Antalet
sjöolyckor, speciellt med småbåtar, har kunnat mins-
ka på grund av att mobiltelefoner har funnits ombord.
Mobiltelefoner har inneburit en revolution för oss i
arbetslivet. Vi är alltid nåbara, på gott och ont. Det
kan vi se bl.a. här i riksdagen. Men vi kan ändå se att
en nyttighet kan inverka menligt på människors hälsa.
Mycket forskning om mobiltelefoner bedrivs nu
över hela världen och visar på olika effekter. Männi-
skor som använder telefonen i yrket eller ringer ofta
får ofta besvär med uppvärmning på och runt öronen,
vilket visar på att det är svårt att bortse från effekter.
Den största undersökningen som har gjorts är ba-
serad på 11 000 användare. Den visade på symtom
som trötthet, koncentrationsproblem och värme på
öronen. Vi vet nu att strålningen tränger så långt som
tre centimeter in i huvudet. Med en fortsatt intensiv
användning som finns det skäl att ställa frågor om
vad detta kommer att innebära i förlängningen.
I mitt arbete med radioaktiv strålning har jag fun-
nit att extremt låga nivåer av bestrålning inte visar
några följder under de första tio åren. I USA och
Ryssland blev befolkningen utsatt för sådan strålning.
Undersökningar efter 20 år visade på allvarliga ska-
dor, bl.a. i form av missbildade barn.
Fru talman! Barn är speciellt känsliga för mikro-
vågor. De absorberar mikrovågor 3,3 gånger mer än
en vuxen gör. Barns nervvävnad är inte färdigvuxen
och påverkas därför mer. Vår svenske forskare Len-
nart Hardell har med sin forskning visat att risken för
tumörer i huvudet ökar hos barn om de utsätts för
strålning av mikrovågor.
I Australien är man orolig för barns hälsa. Man
vill inte ha sändare till mobiltelefoner nära barndag-
hem. I England tillsattes den s.k. Stewartkommissio-
nen som vi hörde om nyss. Det är en oberoende ex-
pertpanel som sammanställer forskning. Regeringen
anslog 100 miljoner kronor. Den engelska regeringen
gick tillsammans med Stewartkommissionen ut och
rekommenderade allmänhet och föräldrar att inte låta
barn använda mobiltelefoner i onödan och att mobil-
telefontillverkarna inte skulle rikta sig till barn som
målgrupp.
Reklam och mobiltelefonprylar riktade till barn
och ungdomar översvämmar nu marknaden, tyvärr. I
England rekommenderas också att sändare för mo-
biltelefoner inte ska sättas upp nära skolor och dag-
hem. Det är ett ämne som är väldigt aktuellt också i
Sverige. Englands rekommendationer gäller barn
under 16 år. Varför kan inte Sverige tillåta sig att med
försiktighetsprincipen i åtanke göra likadant, Ingemar
Josefsson?
Fru talman! När jag första gången kom att tänka
på detta med en eventuell strålning från mobiltelefo-
ner jämförde jag det med faran från cigarettrökning.
Jag kom att tänka på de varningstexter som finns på
cigarettpaketen. Därför föreslog jag att varningstexter
som varnar för alltför flitigt användande skulle sättas
på mobiltelefoner. Det möttes med munterhet första
gången jag nämnde det.
Flera andra partier har nu också tagit upp detta i
sina motioner. Inte minst kan det gälla för barn, efter-
som de drabbas lättare än vuxna.
Gränsvärdena - de kallas för SAR, Specific Ab-
sorption Rate - är satta för en användning under två
minuter. Knappast någon pratar så kort tid i dag, och
det medför att SAR-värdena ökar i samhället.
Som vi hörde har TCO gjort ett väldigt bra arbete
med att märka mobiltelefoner med avseende på eko-
logi, ergonomi och strålning. TCO rekommenderar att
SAR-värdet bör sänkas till 0,8 watt per kilo som
gränsvärde, i stället för det gränsvärde Sverige har i
dag på 2 watt per kilo. I USA har man antagit detta
gränsvärde på 0,8 watt per kilo. Antar man det gräns-
värdet finns det många telefoner som inte klarar sig,
exempelvis har Siemens en modell som ligger på 2,64
i SAR-värde.
Jag har kämpat länge för att få de här SAR-
värdena officiella, och nu har det gått igenom på
frivillig väg. Då har jag nått mitt syfte, tycker jag.
Även forskare får ta del av bolagens siffror. Men
kunde det lagstiftas på området vore det bättre, så att
dessa siffror alltid kommer att redovisas.
USA har lagstiftat om detta, och EU ska rekom-
mendera att SAR-värdena offentliggörs. SAR är ju ett
tidsmedelvärde, som man säger. Det är grundat på
försök med kaniner som fick grumlade linser, men
det säger ingenting om nervpåverkan, påverkan på
blodkärl osv.
Fru talman! De tre lundaforskarna Salford, Brun
och Persson visade att dessa strålningsnivåer kan
öppna den s.k. blod-järn-barriären, som vi hörde om
tidigare. Det är också allvarligt. Det innebär att stora
proteiner kan släppas in i vävnaden, och det kan med-
föra att vi får Alzheimer eller MS så småningom.
I Göteborg har professor Hamnerius uppmätt
0,8 milliwatt per kvadratmeter vid basstationer. I
centrum är strålningen mycket högre, liksom här i
Stockholm och i alla tätorter. Den är mycket större
där än vad den är på landsbygden. Man har sett att
bakgrundsstrålningen i centrum utgörs till 36 % av
strålning från TV- och radiomaster, medan strålning
från basstationer och mobiltelefoner utgör 62 % av
bakgrundsstrålningen.
När det gäller masterna har Sverige ett väldigt
högt gränsvärde, 4 500 milliwatt per kvadratmeter
medan Schweiz har 40. Det är alltså en faktor på 100
däremellan, ja, ännu mer faktiskt. Belgien har gräns-
värdet 24 milliwatt per kvadratmeter. I en del av
Österrike har man 1 milliwatt per kvadratmeter.
Det höga gränsvärdet gör att kommunen inte kan
gå emot den som vill sätta upp en sådan här mast.
Men försiktighetsprincipen, människors oro och vissa
cancerfall som man har sett i närheten av master i
Europa gör att Sverige bör överväga att sänka gräns-
värdena.
Jag har också tagit upp den höga strålningen från
mobiltelefoner i bilar. Jag vill hänvisa till den höga
elektromagnetiska strålning från utrustningen som
nyligen har konstaterats i Volvo S80-bilar. Om man i
tillägg till den strålningen också talar i mobiltelefon i
framsätet i en personbil kan man uppmäta så höga
värden som 100 millivolt per meter i fältstyrka, fem
centimeter från antennen. Det finns ett företag som
har gjort sådana mätningar under flera år. Man har
mätt i alla möjliga bilmodeller, och det var innan S80
med sina höga strålningsvärden fanns med i bilden.
Man sitter liksom i en Faradays bur och samlar in den
här strålningen, det elektromagnetiska fältet.
Man säger även i betänkandet att man inte går
över gränsvärdet, men det gör man, för vi har ett
gränsvärde på 41 millivolt per meter i fältstyrka. Här
uppvisades värden på 100 millivolt per meter. Om
man tänker sig för kanske man sätter upp en antenn
utanpå bilen, och då för man ut en hel del av strål-
ningen och får ner styrkan väldigt betydligt. Det har
jag föreslagit bl.a. i min motion.
Jag vill säga att jag ofta har tyckt att vi här befin-
ner oss i ett gigantiskt experiment, precis som i en
mikrovågsugn. Vi får ju väldigt mycket strålning från
radio- och TV-satelliter, de digitala sändningarna osv.
Vi kan titta på vad detta innebär så småningom. Nå-
gonting påverkas vi människor av.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 1, 2 och 6 i betänkandet.
Anf.  181  INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Det är i stort sett bara ett år sedan vi
hade ungefär samma motioner att behandla här i
kammaren. Vi behandlade ett betänkande om just de
här frågorna i mars förra året. Det gör att jag inte vill
uppta tiden mer än nödvändigt, för då diskuterade vi
igenom det väldigt ordentligt.
I utskottets beredning av ärendet har vi också haft
Statens strålskyddsinspektion hos oss för en redovis-
ning, och vi har ställt de frågor som motionärerna har
haft. Vi i majoriteten tycker att vi har fått fullgoda
svar och att vi i varje fall i dagsläget kan yrka avslag
på motionerna.
När man läser motionerna skulle man ibland kun-
na få uppfattningen att detta är en ny fråga och att den
därför är så osäker. Men det är det är faktiskt ingen
ny fråga. Strålning har man forskat om rätt så länge.
Den internationella strålskyddskommissionen, vars
rekommendationer ligger till grund för lagar och
föreskrifter om strålning världen över, bildades i
Stockholm redan 1928, och Sverige fick sin första
strålskyddslag 1941. Sedan dess har all användning
av strålkällor i landet varit föremål för tillsyn av en
särskild strålskyddsmyndighet som 1965 fick namnet
Statens strålskyddsinstitut. Det är inget nytt utan vi
har jobbat med det här under väldigt lång tid.
Jag vill också säga att vi har redovisat - det redo-
gjorde jag för i förra debatten - de miljömål som vi
har lagt fast i riksdagen. Där har också strålningen
tagits upp. Bland både miljömål och delmål redovisar
vi vad vi vill från riksdagens sida.
Budgeten har regeringen förstärkt med 0,6 miljo-
ner för myndighetens miljöansvar och 6 miljoner
kronor för arbete med åtgärder som syftar till att
uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö. Med detta
vill jag alltså ha sagt att vi tror att detta är någonting
som man ska satsa på, och vi satsar på det för att
kunna följa frågan ordentligt.
Till sist vill jag också säga att forskningspolitiken
numera behandlas i intervall om tre år. När vi år 2000
antog förslaget till forskning och redovisade förnyel-
sen tog vi bland de åtta prioriterade forskningsområ-
dena med miljö och hållbar utveckling. Där återfinns
forskning om strålning såväl inom avsnittet folkhälsa
som inom miljöforskningen. Så det är inte ett bort-
glömt område på något sätt.
Sedan vill jag fullfölja en tankegång som Barbro
Feltzing hade om varningar på cigarettpaket. Jag
håller med om att man kan göra så. Men den diskus-
sion vi har fått om t.ex. snus visar också risken med
detta. Man ställer väldiga krav på att det ska kunna
bevisas att det är på det här sättet. Om man ställer
samma krav som man har för cigaretter på just mo-
biltelefoner och liknande skulle de med all sannolik-
het icke få några varningstexter, med den kunskap
som vi har för närvarande. Därför kanske det exemp-
let haltar. Det leder säkert inte till det som Barbro
Feltzing har tänkt sig.
När det gäller trådlösa telefoner har man för yr-
kesarbetare en faktor 10, alltså tio gånger högre än
riskgränsen, och för allmänheten har man satt den
delen till faktor 50, alltså risk i förhållande till det
gränsvärde man har satt. För basstationerna har man
satt en faktor 100 för att klara den här biten. När man
sätter de här faktorerna utgår man enligt den rapport
vi fick i utskottet från särskilt utsatta grupper som
barn och andra som kan vara speciellt känsliga.
Med de utgångspunkterna och med de redovis-
ningar som utskottet har fått vill jag yrka bifall till
utskottets förslag.
Anf.  182  BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! När Ingemar Josefsson började med
att säga att den här forskningen har funnits väldigt
länge, från 1928, vill jag påpeka att det faktiskt rör
sig enbart om radioaktiv strålning. Jag var nästan
anställd under SSI när jag jobbade. Men jag vet att
forskningen på elektromagnetiska fält började för ca
20-25 år sedan. Visst är det gammalt, men mobiltele-
foner är så att säga ett nytt påfund. Att forskningen
har funnits länge hos SSI är riktigt, men bara när det
gäller radioaktiv strålning. Det är viktigt att vi skiljer
mellan radioaktiv strålning och elektromagnetisk
strålning. Det är stor skillnad mellan dem.
När det gäller miljömålen vet jag att det har skri-
vits in att det ska finnas forskning om elektromagne-
tisk strålning också. Men det är tyvärr en bortglömd
fråga, för forskarna får inga anslag. Bl.a. vid Chal-
mers har man länge bedrivit forskning just på elekt-
romagnetiska fält i stadsmiljö. Man har också bedrivit
väldigt viktig forskning på radiotekniker. Vissa små
forskningsprojekt har man velat slutföra men det har
man inte fått. Det har inte rört sig om mycket pengar,
men man får inga anslag för detta. Det är ansträngt.
Det var 17 anställda forskare som skrev en ansökan
om att få forskning till detta område. Lite bortglömt
är det tyvärr, Ingemar Josefsson.
När det gäller sänkning av gränsvärden tog jag
upp att andra länder har så mycket lägre gränsvärden.
Jag var i Holland och pratade bl.a. med Ericsson.
Man sade just att det var väldigt stor skillnad. I Sve-
rige tillåter man 4 500 milliwatt per kvadratmeter
medan man i Belgien och Holland bara tillåter 24.
Det var ett problem för dem, så att säga.
Jag vill fråga vad man kan göra för att sänka vär-
dena och vad man kan göra för forskningen.
Anf.  183  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill ta upp forskningen först.
Riksdagen har lagt fast att vi till myndigheten ger en
förstärkning med 0,6 miljoner för miljöansvaret och 6
miljoner kronor för arbete med åtgärder som syftar
till att uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö.
Riksdagen har ju tillfört pengar för att man ska kunna
jobba med de frågorna. Där har riksdagen och Barbro
Feltzing samma uppfattning. Det behövs resurser på
det här området.
När man tar exempel från andra länder finns alltid
risken att man väljer ut de länder som har lägre vär-
den. Men det finns också länder på motsatt sida av
skalan. Sverige ligger väl, om jag har förstått det rätt,
i mitten. Det vi har tittat närmare på i utskottet är
faktorbeskrivningarna och om det har funnits en risk.
Det var ingen snäll utfrågning i utskottet. Det var
tuffa frågor där vi tyckte att vi kunde få beskrivningar
som ledde till att vi gjorde det här ställningstagandet.
I och med det vill jag inte ha sagt att det inte kan
dyka upp någonting som ändå gör att vi kommer att
kunna ändra oss på sikt. Därför har vi också gett
pengar för att kunna få veta det.
Anf.  184  BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag högaktar Ingemar Josefsson för
detta. Jag vet att Ingemar Josefsson tänker mycket på
de här frågorna. Det tror jag säkert. Ändå vill jag
försöka få fram det som jag tycker är viktigt. Att man
tillfört pengar var ju bra.
Men i betänkandet står det om de internationella
riktlinjer som ICNIRP har tagit fram och som vi går
efter. Man har säkerhetsmarginaler mellan faktor 10
för yrkesverksamma och faktor 50 för allmänheten.
Det står att det innebär ett skydd mot alla identifiera-
de faror med radiofrekventa fält och energier. Jag
tycker att det är lite farligt att man säger att det inne-
bär ett skydd. Det kan aldrig ett gränsvärde vara. Man
vet inte vad som kan hända. Man har ett gränsvärde
att följa och försöka komma under. Jag tycker att det
här är lite farligt, och jag vill höra vad Ingemar Jo-
sefsson säger om det.
Jag vill också fråga en annan sak. Det var det jag
tog upp i mitt anförande, varför man i Sverige inte
kan tillåta sig att med försiktighetsprincipen i åtanke
göra så som England har gjort och i alla fall försöka
med en rekommendation. Människor är oroliga nu.
Jag var bl.a. i Trollhättan där man ska sätta upp en
mobiltelefonmast på en skola. Folk är oroliga. Det är
självklart. Visserligen är strålningen från basstatio-
nerna inte alls lika hög som från mobiltelefonerna,
men från basstationerna kan man aldrig fly. De finns
där hela tiden. Med en mobiltelefon väljer man själv
att sätta strålningskällan till örat. Med utgångspunkt i
försiktighetsprincipen kanske man kunde gå ut och
göra någon liten rekommendation från regeringens
sida.
Anf.  185  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Barbro Feltzing tar upp just ordet
skydd. Med det ska man väl alltid vara försiktig. Man
kan aldrig vara hundraprocentigt säker på vad det är.
Det är klart att man kan ha ett annat språkbruk i den
delen.
När det sedan gäller att människor är oroliga
tycker jag att det är ett svårt problem för oss politiker.
Var ska vi bidra till att folk blir oroliga och var ska vi
stilla deras oro? Alldeles säker kan man aldrig vara.
Vi är ju lekmän. Vi drar slutsatser av de uppgifter vi
får av experterna. Det är det som är vårt uppdrag. Det
är svårt att ibland förklara för medborgarna att det är
just den rollen vi har. De försöker ibland nästan ge
sken av att det är vi som är experterna och ska kunna
tala om för dem hur det är. Jag tror att det är en svår
balansgång man som förtroendevald har att inte skapa
mer oro än vad som är nödvändigt i olika delar. Män-
niskor blir också dåliga av att gå och vara oroliga.
Det där är en svår balansgång.
Sedan tog Barbro Feltzing upp en annan del som
jag tror att man behöver forska mycket om. Det gäller
de multieffekter som uppstår, dvs. att det hela kom-
mer från olika håll. Detta gäller inte bara i det här
sammanhanget utan på en rad områden på just miljö-
sidan, där man behöver ha större kunskaper om just
multieffekterna.
Anf.  186  LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Människan har alltid utsatts för strål-
ning - från rymden, solen, marken och naturligt ra-
dioaktiva ämnen i sin egen kropp.
Samtidigt har vi själva skapat vissa nya strål-
ningskällor. Ibland är de till nytta, som vid energipro-
duktion och inom medicinsk användning. Ibland är
strålningen en oönskad biprodukt som man vill mi-
nimera.
Strålning är något som skrämmer en del männi-
skor. Strålning är ibland osynlig och ljudlös. Den kan
skapa effekter som man ibland inte kan se, såsom
cancer. När man är rädd spelar inga fakta någon roll.
Tyvärr hänger sig vissa åt att spela på människors
rädsla - antingen man vill sälja lösnummer av sin
kvällstidning eller vinna politiska poäng.
I debatten kring mobiltelefoner och de basstatio-
ner och antenner som krävs för att mobilnäten ska
fungerar låter det ibland som om nästan ingen forsk-
ning pågår eller att forskningen i historien har varit
alltför knapp. Det är inte sant. Det har bedrivits
forskning om detta i flera decennier.
Det pågår ett omfattande internationellt och natio-
nellt arbete för att kartlägga de eventuella hälsorisker
som finns i samband med användning av t.ex. mobil-
telefoner. Den oro som finns bland allmänheten tas på
det allvar som krävs, enligt min mening.
Omfattande forskningsprogram ligger till grund
för de beslut som fattas kring de här frågorna här i
Sveriges riksdag och på internationella arenor som
EU. Det internationella expertorganet ICNIRP och
världshälsoorganisationen WHO sammanställer
forskningsstudier och ger ut riktlinjer och rekommen-
dationer. Riktlinjerna har sedan antagits av EU och
svenska Statens strålskyddsinstitut, SSI, som därefter
har utarbetat nationella rekommendationer.
Som jag har sagt så vilar de beslut som vi fattar
här i riksdagen på en solid grund av forskning. Ex-
empelvis kan jag nämna en mycket stor dansk under-
sökning från 2001 av cancerrisker vid användande av
mobiltelefoner. Mellan 1982 och 1995 undersöktes
425 000 användare och 3 391 cancerfall i Danmark.
Den studien visade ingen ökad risk i förhållande till
användningstid, ålder eller typ av telefon. Tillsam-
mans med denna studie finns mängder av andra studi-
er som visar på att mobiltelefoner och korrekt place-
rade bassstationer inte utgör någon hälsorisk.
Fru talman! Samtidigt vill jag medge att det finns
en del studier som visar på andra resultat. Men de är
fortfarande så pass få att de ännu inte kan anses ändra
uppfattningen. Man kan som Miljöpartiet och Väns-
terpartiet i en ohelig allians med Folkpartiet välja att
lyfta fram enstaka forskningsrapporter. Men vilket
samhälle skulle vi få om den lagstiftande församling-
en skulle byta hållning varje gång någon forskare lade
fram en rapport som stred mot den gängse uppfatt-
ningen? Tänk om vi skulle slå in med försiktighets-
principen så fort vi misstänker något! Vi i Sveriges
riksdag måste trots allt balansera mellan risk och
nytta i viktiga samhällsfrågor.
Senast vi behandlade frågor om denna s.k. icke
joniserande strålning var i samband med behandling-
en av betänkandet om svenska miljömål och delmålet
säker strålmiljö. Där uttryckte riksdagen enligt min
mening en väl balanserad hållning. Man skriver så
här: "Riskerna med elektromagnetiska fält skall kon-
tinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder skall
vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifie-
ras." Den meningen samt de skrivningar som finns i
detta betänkande som visar på en väl avvägd hållning
mellan de risker som kan finnas och de hårda krav på
forskningsunderlag, gränsvärden och provtagningar
som vi ställer räcker för mig här i dag. Jag kan stå
bakom detta betänkande och sova rätt gott om natten.
Jag yrkar bifall till majoritetens förslag och avslag
på motionerna.
Anf.  187  BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Lars Lindblad måste skilja på äpplen
och päron. Betänkandet heter Icke joniserande strål-
ning, m.m. Men Lars Lindblad inledde med att prata
om joniserande strålning, eller hur? Han pratade om
nyttig strålning från radioaktiv strålning. Det är inte
detsamma som det vi pratar om här i dag, utan vi
pratar om elektromagnetisk strålning. Det är en helt
annan typ, som också har andra verkningar.
När det gäller ICNIRP så har jag pratat en del
med WHO. WHO har gått ut och klassat magnetfält
som möjligen cancerframkallande. Det var det sista
som gjordes förra året. Det föranledde forskarna att
be att få öka sin forskning. Jag tror inte att forskning-
en är tillräcklig på det här området. Det betyder
mycket att man har enats om att detta är möjligen
cancerframkallande i de internationella klassningarna.
Det är samma klassningar där DDT, bly och flera
giftiga färgämnen finns. Man vill alltså försöka öka
forskningen om detta för att se vad som händer.
Visst kan man sova gott om natten. Jag tror inte
att vi skrämmer människor med att gå ut och prata om
detta, men man får ju naturligtvis göra det på olika
sätt. Jag har berättat att också jag självfallet har mo-
biltelefon. Jag vill bara fråga vad Lars Lindblad me-
nar med att vi skräms.
Jag undrar också vad han säger om detta med
forskningen när WHO har sagt att magnetfälten är
möjligen cancerframkallande.
Anf.  188  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Trots att Barbro Feltzing missuppfat-
tade mitt inlägg i debatten så tror jag att den oro som
finns för den s.k. icke joniserande strålningen är un-
gefär samma typ av oro som finns för all typ av strål-
ning. Ofta ser eller hör man inte strålningen, men den
finns där och man tror att den kan leda till saker som
får vissa konsekvenser. Och visst - viss strålning
leder till negativa effekter för människor, t.ex. cancer.
Jag talade snarare om målandet av bilden av den
rädsla som kan finnas och som ibland är befogad i
strålningsfrågor. Jag tycker att den rädslan är ganska
lika oavsett om den gäller icke joniserande strålning
och annan strålning.
När det gäller WHO:s synpunkter kring elektro-
magnetiska fält så har vi också här i riksdagen hante-
rat de frågorna. Det gjordes långt innan jag kom in i
riksdagen; jag kom in 1998. Men visst har man appli-
cerat försiktighetsprincipen när det gäller vissa elekt-
romagnetiska fält, t.ex. från elledningar. Det är inget
nytt för riksdagen.
Mitt anförande handlade om den riskbedömning
som finns i samband med mobiltelefoner och den
tillfredsställelse som jag ändå känner med det svens-
ka systemet när det gäller uppföljningen av detta.
Anf.  189  BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill också att Lars Lindblad för-
klarar det som gjordes i Danmark. Man tog uppgifter
från 425 000 mobiltelefonanvändare, men man hade
bara tittat på listor som fanns över vilka som ägde
mobiltelefonerna. Man visste inte ett dugg om hur
länge de hade pratat eller hur mycket telefonerna var
använda - man visste ingenting om detta. Man hade
inte heller sett till det som jag tog upp i mitt anföran-
de. En sådan här strålning påverkar ju under mycket
lång tid. Det kunde man inte se här. Några av använ-
darna på de här listorna hade kanske bara använt sin
telefon i någon månad eller så. Jag undrar om Lars
Lindbland verkligen tycker att detta är relevant forsk-
ning.
Anf.  190  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag tror att det är väldigt farligt när vi
i Sveriges riksdag står här och värderar forskning. Jag
tror att det är andra som ska bedöma forskning och
göra utvärderingar av den.
Jag nämner här en rapport som Statens strål-
skyddsinstitut hänvisar till. Jag är nog redo att säga
att SSI bättre än Barbro Feltzing kan bedöma vad
som är väldokumenterad forskning.
Anf.  191  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag blev väldigt betänksam när jag
hörde Lars Lindblad redovisa sin syn på forskning. Så
som han beskrev den är den rätt lika det jag själv har
sagt om forskning. Men sedan tänkte jag mig tillbaka
en och halv timme när vi diskuterade klimatproposi-
tionen. Då gällde inte alls de här reglerna för forsk-
ning. Nu säger Lars Lindblad: Tänk om man skulle
byta åsikt varje gång man fick avvikande mening från
en forskare.
I den föregående debatten gällde det att försöka
fram varje forskare som var avvikande. Måste man
inte ha ett likadant förhållningssätt till forskning
oavsett vilket ämne man är inne på? Eller är det så att
man följer aktieägarna? Om det är bra för aktieägarna
har man rätt att anpassa sin syn på forskningen. Men
om man tittar på människorna måste man väl ändå ha
samma utgångspunkt när man diskuterar olika frågor,
Lars Lindblad?
Anf.  192  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Ibland är det lite grann så att Ingemar
Josefsson lyssnar till mina anföranden som fan läser
Bibeln. I detta anförande försökte jag också hålla en
balanserad syn. Jag sade att huvudfåran i forskningen
säger att det inte finns någon hälsorisk i samband
med användande av mobiltelefoner enligt de regler
som vi har satt upp. Samtidigt sade jag att det finns
enskilda rapporter som säger något annat.
När vi tidigare i dag diskuterade klimatproposi-
tionen började jag med att hänvisa till IPCC:s rap-
porter som är underlag för regeringens arbete. Jag
sade också att det finns ett antal forskare som hävdar
andra saker.
Jag tycker att det är viktigt att vi förmedlar en
balanserad bild till medborgarna. Vi ska vara öppna
och ärliga och säga att när det gäller mobiltelefoner
och klimatutvecklingen är vi inte tvärsäkra. Det finns
en viss tveksamhet. Vi lyssnar på andra som inte
säger det som vi vill höra. Det tror jag är en extremt
viktig hållning i de här frågorna.
Anf.  193  INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Om man jämför dessa inlägg skulle
man kunna säga att Lars Lindblad talar med kluven
tunga. Jag uppmanar alla som lyssnar att läsa de två
inläggen i protokollet. Då kommer man att få se att
det jag säger är rätt.
Anf.  194  LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag kan bara dra den slutsats att
Ingemar Josefsson och Maria Wetterstrand har lyss-
nat väldigt olika på mitt anförande. Maria Wetter-
strand sade i debatten att hon kanske inte håller med
mig men tyckte att jag hade en någorlunda nyanserad
hållning till de olika linjerna. Ingemar Josefsson väl-
jer att säga att jag inte har det, men det kanske ligger
politik i det från Socialdemokraternas sida.
Anf.  195  ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Då handlar det om icke joniserande
strålning igen. Som sades debatterade vi det senast
för ett år sedan med liknande innehåll. Som vanligt
har Barbro Feltzing rett ut begreppen åt oss. Det är
också viktigt att hålla reda på att det är icke jonise-
rande strålning så att vi inte blandar ihop det med
joniserande strålning.
Det vi vet är att vi vet för lite. Vi vill veta mer,
men vi vet inte så mycket som vi vill.
Men något som vi säkert vet är att en mobiltelefon
ökar sin effekt vid dålig kontakt. Vid ökad effekt ökar
mikrovågsstrålningen från telefonen. För att få en bra
kontakt behöver man ett bra nät med master, och det
är ju det som skapar problem. En del människor upp-
lever besvär av strålmiljön och behöver undvika
strålningskällor och magnetfält. Det svåra är att ge
alla tillgång till vårt samhälle. Det är klart att man
kan kapsla in ledningar och skärma av fält. Det borde
vi kanske sätta i system i samhället. Men en del kan
inte leva i den miljön ändå. Då blir frågan hur vi
ordnar det. Ska vi ha någon nytta av mobiltelefonin
måste vi ha våra master.
Vi hörde om nyttan med mobiltelefonin. Jag tror
att det är många som har trygghet av den. Väl använd
är den till nytta.
Den största försiktighetsåtgärden beträffande mo-
biltelefonin som jag kan se är att vi talar så lite som
möjligt i telefonen. Det ligger mycket i reservationer-
na till det här betänkandet som man kan skriva under
på. Men vi tycker också att betänkandet är väl avvägt.
Det framhåller att vi vet lite. Vi måste forska mer,
och vi kommer noggrant att följa forskningen.
Vi har också kontakt med människor som får pro-
blem av olika slag, särskilt med dem som känner av
detta med elektricitet och elektromagnetiska fält.
Det som inte alls är klarlagt är vad som händer när
mikrovågor korsar varandra och andra elektromagne-
tiska fält och om det interfererar med vävnadernas
svaga små strömmar. Det finns alltså mycket forsk-
ning på grundnivå kvar att göra. Vi kommer att följa
frågan väl. Det finns många frågor, men vårt samhälle
har elektricitet. Vi vill inte vara utan elektriciteten.
Det går inte. Vi har mobiltelefoner. Vi kan fortfaran-
de välja om vi vill använda dem, men ska de fungera
måste vi ha ett nät med master. Där har vi problemet.
Vi får alltså följa forskningen, se de svar som forsk-
ningen ger och vidta de åtgärder som kan behövas
allteftersom. Vi yrkar alltså bifall till förslaget i be-
tänkandet.
Anf.  196  MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar icke
joniserande strålning, som många har sagt. Jag har
arbetat ganska mycket med människor som lider av
elöverkänslighet. Det finns nog ungefär 200 000
människor som man tror gör det. Mörkertalet kan
vara ganska stort i Sverige. De har problem med
mycket som har med elektricitet och sådant att göra.
Men de har också problem med mobiltelefoner. De
känner av sändarna.
Jag tycker att man borde använda försiktighets-
principen här. Vi har haft många miljöproblem under
de senaste decennierna där vetenskapen och det för-
härskande etablissemanget har sagt att det inte var
några problem. De som har försökt att bevisa det har
slagits från underläge och till slut fått etablissemanget
att ändra sig. Vi kan ta sådana saker som DDT, asbest
och PCB som exempel. Vi skulle kunna räkna upp
många fler ämnen. Till slut har man fått ändra sig.
Jag tycker att vi borde ta lärdom av det och an-
vända oss av försiktighetsprincipen. Det handlar om
det som står i reservationerna, t.ex. gränsvärden och
märkning. Sedan tycker jag egentligen att det borde
finnas kriterier för var man ska placera de här mas-
terna så att de inte kommer för nära människor, t.ex.
där barn vistas. Det behandlas inte i reservationerna,
men jag har haft interpellationsdebatter om det tidiga-
re. Jag tycker egentligen att det borde vara så.
Vi har ingen motion som handlar om de här frå-
gorna den här gången. Därför har vi inte varit med på
reservationerna, vilket jag kan beklaga. Jag står bak-
om reservation nr 1, reservation nr 3 och reservation
nr 5. Jag kommer inte att yrka bifall eller begära
votering där av tidsskäl, men jag tycker att det är
väldigt viktigt att vi går oerhört försiktigt fram. Vi
ska veta att det finns ett oerhört starkt ekonomiskt
intresse i detta. Det är självklart. Vi tycker alla att det
är bra med mobiltelefoner. De är väldigt praktiska
och till stor nytta för människor. Jag är inte emot
mobiltelefoni. Jag tycker bara att vi ska försöka att
utveckla tekniken så att den innebär så små risker för
människor som möjligt, annars kan vi hamna i en
situation som vi inte klarar av över huvud taget.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till de här
motionerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattade under 10 §.)
9 §  Trädgårdsnäring, m.m.
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU17
Trädgårdsnäring, m.m.
Anf.  197  INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande nr 17 behandlas ett antal motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden åren 1999, 2000 och
2001 om trädgårdsnäringen och dess förutsättningar.
Eftersom vår motion 2001/02:Sk417 om yrkes-
mässig trädgårdsodling av formella skäl har, vilket vi
beklagar, remitterats till skatteutskottet och socialför-
säkringsutskottet, har våra förslag om förbättrade
villkor för trädgårdsnäringen inte behandlats i detta
betänkande. Mot den bakgrunden har vi valt att i
reservation 1 ansluta oss till Kristdemokraternas mo-
tion i de delar där den överensstämmer med våra
förslag.
Vi hade givetvis föredragit att våra förslag hade
fått en övergripande behandling i miljö- och jord-
bruksutskottet, men så har denna gång icke varit
möjligt. Vi kommer dock nära att följa frågan om
trädgårdsodlingens konkurrensförhållanden och
kommer att i andra sammanhang ta upp frågor om
bl.a. sänkt skatt på diesel och avskaffande av skatten
på handelsgödsel och i övrigt kostnadsnackdelar som
drabbar svensk trädgårdsnäring i förhållande till and-
ra EU-länder.
I reservation nr 1 framhålls att regeringen skynd-
samt bör återkomma till riksdagen med förslag som
innebär ett rättvisare beskattningssystem och en med
andra EU-länder mer jämlik beskattningsnivå. Rege-
ringen bör även, menar vi, återkomma med förslag
som syftar till lägre arbetsgivar- och socialavgifter för
säsongsanställd personal samt möjlighet för företag
med säsongssysselsättning att utnyttja den tidigare
beslutade nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.
Vi anser också att man när man ska utarbeta det
nya landsbygdsprogrammet bör uppmärksamma träd-
gårdsnäringens konkurrensförutsättningar.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Man kan konstatera att konkurrenssituationen ef-
ter den svenska anslutningen till EU har skärpts be-
tydligt. Jämförande studier som gjordes redan 1997 i
den mycket diskuterade utredningen Livsmedelsstra-
tegi för Sverige visade att produktionsskatter utgör en
betydande negativ konkurrensfaktor, som belastar de
svenska trädgårdsföretagen i långt högre grad än
produktionen i konkurrentländerna.
Den svenska trädgårdsproduktionen är omfattan-
de. Den berör 3 200 företag med ett produktionsvärde
om 2 ½ miljard. Utländsk konkurrens ställer givetvis
höga krav på den svenska produktionens effektivitet
och rationalitet och förutsätter att vi har kvalitetsmäs-
sigt bra produkter. Det gör också att man är väldigt
beroende av att få rättvisa konkurrensvillkor.
Det är ett besvärande faktum att regeringen ännu
inte har verkställt den uppgörelse med jordbruket som
träffades i samband med budgetpropositionen för år
2001 och som riksdagen stadfäst genom en återföring
av skatterna på handelsgödsel och bekämpningsme-
del. Det är beklagligt att regeringen i den nu gällande
budgeten inte har kunnat komma till skott. Det finns
inga förslag om en sänkning av dieselskatten på jord-
brukets och trädgårdsnäringens arbetsmaskiner. Det-
samma gäller inom skogsområdet.
Vi menar att detta är allvarligt och att man borde
kunna begära en snabbare handläggning av de här ur
konkurrenssynpunkt mycket viktiga frågorna. Det är
inte acceptabelt att under en följd av år ständigt hän-
visa till utredningar som pågår om den snedvridna
konkurrensen.
Vi vet ju att i och med att man i praktiken inte kan
göra något åt detta urholkas möjligheterna för denna
näringsgren. Detta är allvarligt i dag. Långsiktigt kan
det också vara mycket allvarligt.
Regeringen aviserade också i samband med av-
lämnandet av budgetpropositionen redan hösten 2000
och vid sidan om denna, i en uppgörelse med jord-
bruket, beslutet att anpassa en del av jordbrukets
särskatter. Men där har inte mycket hänt.
En viktig faktor i samband med EU-
medlemskapet var ju strävan att uppnå konkurrens-
neutralitet mellan de olika länderna i gemenskapen.
Inom trädgårdsnäringen finns det fortfarande en kon-
kurrenssnedvridning på olika sätt. T.ex. ser vi det
som självklart att trädgårdsnäringens särskatter och
växthusodlingens skatter på bränsle för uppvärmning
blir rättvist behandlade så att man kan jämföra med
andra EU-länder.
Regeringen måste, menar vi, utifrån en helhetssyn
verka för konkurrensneutralitet. Frågan är: När får vi
se dessa nödvändiga åtgärder förverkligade?
Vi föreslår redan nu en sänkning av dieselskatten
till 53 öre per liter dieselolja. Vi föreslår också ett
avskaffande av kväveskatten på handelsgödsel.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
nr 1.
Anf.  198  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! De flesta som har tillgång till någon
mark odlar något, antingen för att äta eller för att
skåda eller enbart för nöjet att känna närheten med
jorden, växtkraften och livskraften samt för att känna
en annan dimension i livet.
För många människor är kolonilotter, odlingslot-
ter, något som skapar ett socialt kontaktnät samt en
växande gemenskap i dubbel bemärkelse. Därför
känns det bra att vi i utskottet i detta betänkande är
eniga om koloniträdgårdarnas stora betydelse för
människors hälsa och rekreation samt om vikten av
att människor i våra tätorter ges möjlighet att på sin
fritid bedriva odling.
Detta var vi även överens om i den tidigare be-
slutade propositionen om förslag till delmål och åt-
gärdsstrategier för de 15 nationella miljökvalitetsmå-
len. Där poängterades att man skulle värna behovet
av lokal odling.
Nu är det inte alla kommuner som är så bra på
detta. Man ordnar kanske odlingslotter i ett område
som man just då inte har någon plan för eller där man
inte har behov av marken just då. Men några år sena-
re, när kolonilottsägarna, brukarna, odlat upp sin lott
och kanske byggt sin lilla koja eller sitt krypin, kom-
mer kommunen och säger: Nu får ni flytta över, för vi
behöver denna mark till annan verksamhet.
Därför är det av vikt att kommunerna verkligen
planerar in odlingsområdena, kolonilottsområdena,
just för detta ändamål. De ska inte riskera att så att
säga hänga i luften. De har en väsentlig betydelse.
Det gäller både för människan och för växt- och djur-
livet i områdena, som förhoppningsvis planeras in
nära bostadsområdena. Vi vill alltså poängtera de
sociala, ekologiska och kulturella funktionerna vad
gäller dessa områden.
I detta betänkande har vi ett särskilt yttrande där
vi tar upp vikten av att Sverige gentemot EU verkar
för att beakta fritidsodlarnas behov av konsument-
skydd och konsumentinformation med hänsyn till de
klimatiska förhållandena. Det gör vi därför att efter
EU-inträdet har tillgången till och kvaliteten på
köksväxtsfröer förändrats. Tidigare var det tillåtet att
sälja småförpackningar av fröer som inte fanns med
på den officiella frölistan. Det mesta är nu förbjudet,
med vissa undantag.
Man kan alltså inte få köpa fröer från länder som
Japan och Kanada - fröer som är anpassade till vårt
klimat och alltså härdiga. Men vi får gärna i stället
köpa fröer som godkänts av EU och som finns med
på EU:s sortlista för något annat EU-land - ett land
med ett klimat som är helt annorlunda jämfört med
vårt.
Detta tycker vi är orimligt. Det borde finnas krav
på att våra extrema klimatförhållanden beaktas vid
utformningen av varuinformation och marknadsfö-
ringsregler. Vi vill ha tillbaka det tidigare goda kon-
sumentskyddet.
Fru talman! Vi anser att användningen av gene-
tiskt modifierade växter i jordbruket måste omgärdas
med hårda regler. Det får inte vara så att en växt som
på konstlad väg har getts en viss resistens odlas på ett
sådant sätt att den riskerar att sprida sina konstlade
egenskaper till vilt levande växter i närheten. Därför
är särhållningsprincipen mycket viktig. Det innebär
att det är viktigt att det finns ett övervakningssystem
för de växter som godkänts för odling i jordbruket.
Därför yrkar jag bifall till reservation nr 4.
(forts. 11 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.51 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då
dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
10 §  Beslut om utskottsärenden som slutdebat-
terats vid dagens sammanträde
BoU4 Allmännyttiga bostadsföretag, m.m.
Punkt 1 (Frågan om avslag på förslaget till lag om
allmännyttiga bostadsföretag)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c, fp, -)
Votering:
171 för utskottet
139 för res. 1
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 14 mp
För res. 1:     72 m, 38 kd, 16 c, 11 fp, 2 -
Frånvarande:    10 s, 9 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 8 (Särskilda beslutsregler)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
158 för utskottet
21 för res. 4
131 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 36 v, 1 kd, 1 c
För res. 4:     3 m, 1 kd, 1 c, 1 fp, 14 mp, 1 -
Avstod: 70 m, 36 kd, 14 c, 10 fp, 1 -
Frånvarande:    11 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Gunnar Axén och Lennart Hedquist (båda m) anmäl-
de att de avsett att avstå från att rösta men markerats
ha röstat nej.
Punkt 17 (Fortsatta insatser för att stödja omstruktu-
reringen av kommunala bostadsföretag)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, m, c, fp, -)
Votering:
171 för utskottet
140 för res. 9
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 14 mp
För res. 9:     73 m, 38 kd, 16 c, 11 fp, 2 -
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
BoU5 Kooperativ hyresrätt
Punkt 2 (Uppräkning av insatser vid återbetalning)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, -)
Votering:
198 för utskottet
113 för res. 2
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 16 c, 11 fp, 14 mp
För res. 2:     73 m, 38 kd, 2 -
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 4 (Tiden för återbetalning av insatser snabbare
återbetalning)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
273 för utskottet
38 för res. 3
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 36 v, 16 c, 11 fp, 14 mp,
2 -
För res. 3:     38 kd
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 6 (Majoritetskravet vid ombildning från koope-
rativ hyresrätt m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, m, c, fp, -)
Votering:
171 för utskottet
140 för res. 5
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 14 mp
För res. 5:     73 m, 38 kd, 16 c, 11 fp, 2 -
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU8 Ändrad ordning för utdömande av vite
enligt miljöbalken m.m.
Punkt 1 (Små företags situation m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
181 för utskottet
77 för res. 1
52 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 10 fp, 14 mp
För res. 1:     73 m, 1 c, 1 fp, 2 -
Avstod: 37 kd, 15 c
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 8 (Miljösanktionsavgift)
1. utskottet
2. res. 9 (c, fp)
Votering:
171 för utskottet
28 för res. 9
112 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 14 mp
För res. 9:     1 kd, 16 c, 11 fp
Avstod: 73 m, 37 kd, 2 -
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 9 (Bindande åtgärdsprogram för miljökvali-
tetsnormer)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Votering:
298 för utskottet
10 för res. 10
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 73 m, 35 v, 38 kd, 16 c, 14 mp,
2 -
För res. 10:    10 fp
Avstod: 1 s
Frånvarande:    10 s, 8 m, 8 v, 4 kd, 2 c, 6 fp, 2 mp
Punkt 16 (Miljödomstolarnas sammansättning)
1. utskottet
2. res. 15 (mp)
Votering:
297 för utskottet
14 för res. 15
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 36 v, 38 kd, 16 c, 11 fp,
2 -
För res. 15:    14 mp
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 17 (Ersättning av allmänna medel för rätte-
gångskostnader)
1. utskottet
2. res. 17 (kd)
Votering:
198 för utskottet
39 för res. 17
74 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 16 c, 11 fp, 14 mp
För res. 17:    38 kd, 1 -
Avstod: 73 m, 1 -
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 20 (Miljöbrott m.m.)
1. utskottet
2. res. 18 (v, mp)
Votering:
246 för utskottet
50 för res. 18
15 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 38 kd, 1 c, 11 fp, 2 -
För res. 18:    36 v, 14 mp
Avstod: 15 c
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU10 Sveriges klimatstrategi
Punkt 1 (Mål för den svenska klimatpolitiken m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (mp)
Förberedande votering 1:
38 för res. 2
14 för res. 3
259 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
76 för res. 1
36 för res. 2
197 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträddes res. 1.
Huvudvotering:
185 för utskottet
74 för res. 1
52 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 36 v, 16 c, 11 fp, 1 -
För res. 1:     73 m, 1 -
Avstod: 38 kd, 14 mp
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 5 (Trafikfrågor m.m. inom EU)
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
294 för utskottet
16 för res. 8
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 36 v, 37 kd, 11 fp, 14 mp,
2 -
För res. 8:     16 c
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 13 (Skatt på avfall m.m.)
1. utskottet
2. res. 15 (fp)
Votering:
299 för utskottet
10 för res. 15
2 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 35 v, 38 kd, 16 c, 14 mp,
2 -
För res. 15:    10 fp
Avstod: 1 v, 1 fp
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 32 (Beredskap för klimatrelaterade kriser
m.m.)
1. utskottet
2. res. 34 (mp)
Votering:
297 för utskottet
14 för res. 34
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 36 v, 38 kd, 16 c, 11 fp,
2 -
För res. 34:    14 mp
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU11 Icke joniserande strålning, m.m.
Punkt 1 (Märkning av mobiltelefoner m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (v, fp, mp)
Votering:
242 för utskottet
66 för res. 1
3 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 73 m, 36 kd, 12 c, 1 -
För res. 1:     36 v, 4 c, 11 fp, 14 mp, 1 -
Avstod: 1 s, 2 kd
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 3 (Rekommendationer för barn och ungdom)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
258 för utskottet
52 för res. 2
1 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 1 -
För res. 2:     36 v, 1 fp, 14 mp, 1 -
Avstod: 1 kd
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 5 (Sänkning av gränsvärden m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
3. res. 6 (mp)
Förberedande votering:
18 för res. 5
17 för res. 6
276 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
280 för utskottet
13 för res. 5
18 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 73 m, 35 v, 36 kd, 14 c, 1 -
För res. 5:     2 c, 11 fp
Avstod: 1 v, 2 kd, 14 mp, 1 -
Frånvarande:    10 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 5 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
11 §  (forts. från 9 §) Trädgårdsnäring, m.m.
(forts. MJU17)
Anf.  199  CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! I dagens betänkande finns det två re-
servationer som bl.a. vi kristdemokrater står bakom.
Den första reservationen tar upp trädgårdsnäring-
ens konkurrensförutsättningar och frågan om näring-
ens energibeskattning, vilket i sig kan låta ganska
tråkigt och tekniskt. Det är förvisso tekniskt, men i
praktiken handlar det om ifall vi även fortsättningsvis
ska kunna äta inhemskt producerade tomater och
andra grönsaker.
Och något missvisande kan det synas som att
växthusodlingen medges en betydande skattenedsätt-
ning på bränsle för uppvärmning. Man ska då vara
klar över att de svenska skattenivåerna både på ener-
giskatt och på koldioxidskatt tillhör de högsta i Euro-
pa.
Svenska växthusodlare erlägger i dag individuellt
beräknade koldioxidskatter beroende på omsättning
och energiförbrukning enligt den s.k. 0,8-
procentsregeln. Detta innebär att skatten på t.ex. eld-
ningsolja 1 kan variera mellan 210 och 535 kr per
kubikmeter.
En jämförelse med den danska växthusodlingen,
som är en av de främsta konkurrenterna på den
svenska marknaden, visar att man där erlägger en
generell skatt på endast 10 kr per kubikmeter. Det är
självklart att detta innebär betydande skillnader i
konkurrensförutsättningar, särskilt som energi är en
av de större kostnadsposterna i växthusodlingen.
Det svenska skattenedsättningssystemet för växt-
husodlingen innebär också att interna konkurrensef-
fekter skapas mellan svenska företag. Riksdagen har
tidigare beslutat att Sverige ska tillämpa gemenska-
pens mineraloljedirektiv med en minimiskatt för
koldioxidutsläpp som där fastställts till 16 kr per
kubikmeter. Det är uppenbart av vad jag tidigare
anfört att detta direktiv inte tillämpas i Danmark och
inte heller i de flesta andra EU-länder.
Systemet innebär också för den svenska växthu-
sodlingen att företag med oljeuppvärmning beskattas
väsentligt högre än företag som råkar ligga i natur-
gasnätets sträckning. Företag som eldar med naturgas
kan därmed utnyttja den fulla skattenedsättningsef-
fekten av 0,8-procentsregeln, vilket oljeanvändande
företag alltså inte kan. Konkret innebär detta att ett
växthusföretag med oljeuppvärmning erlägger unge-
fär dubbelt så mycket koldioxidskatt som ett företag
med naturgasuppvärmning. Då de senare dessutom
har förutsättningar att utnyttja koldioxiden i avgaser-
na för gödsling i växthus har dessa ytterligare kost-
nadsfördelar.
Det måste också vara fel att basera en beskattning
på företagens omsättning, vilket sker i dag. Ett före-
tag med höga ingångsvärden i produktion, t.ex. för
plantmaterial, beskattas efter detta värde som inte på
något sätt behöver vara relaterat till företagets lön-
samhet.
Detta är missförhållanden i beskattningen för
växthusodlingen som påpekats för regeringen och
riksdagen i flera år. Jag skulle vilja fråga Kaj Larsson
hur han ser på just det problem som trädgårdsnäring-
en faktiskt har när det t.ex. gäller 0,8-procentsregeln.
Jag vet om att en utredning tittar på detta, men jag
skulle ändå vilja höra hur Kaj Larsson principiellt ser
på detta och att han inte bara refererar till att utred-
ningen, vilken jag hoppas på, när den slutredovisas
vid årsskiftet, kommer att landa i förslag som rättar
till den här snedvridningen.
Fru talman! Vi har i vår motion även tagit upp
frågan om ett nationellt stöd för ekologisk odling i
växthus. I det nationella programmet för landsbygds-
utveckling för perioden 2000-2006 har stödet till
resurshållande konventionell odling tagits bort. I
programmet finns inte heller möjlighet till stöd vid
övergång till ekologisk växthusproduktion. Vi bekla-
gar denna brist i programmet eftersom vi i stödet till
ekoodling sett en möjlighet till stora miljövinster för
samhället och i ett ekologiskt växthusodlingsstöd sett
ett starkt incitament för branschen att ta ett viktigt
steg i en ekologisk riktning.
Utskottsmajoriteten skriver i utskottsbetänkandet
att ökad ekologisk uthållighet ska främjas. Varför är
ni då inte beredda att bifalla vårt krav på ett nationellt
stöd för ekologisk odling i växthus? Det skulle jag
vilja ha svar på från samtliga majoritetsföreträdare
här i dag.
Vi kristdemokrater anser således att miljöstöden i
landsbygdsprogrammet ska byggas ut med ett natio-
nellt stöd för ekologisk odling i växthus.
Fru talman! Därmed vill också jag yrka bifall till
reservation nr 1.
Anf.  200  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! I betänkandet Trädgårdsnäring m.m.
behandlas ett antal motionsyrkanden från de allmänna
motionstiderna åren 1999, 2000 och 2001 om träd-
gårdsnäring och därtill om växtskydd. Jag tänker, fru
talman, uppehålla mig vid den sistnämnda frågan och
då närmare bestämt vid gentekniken.
Gentekniken är en mycket stor och viktig fråga på
livsmedelsområdet i dag bland konsumenterna. Både
bland våra svenska konsumenter och bland konsu-
menter i andra länder finns ibland en stor skepsis och
kanske t.o.m. en rädsla för vad den nya tekniken kan
innebära och innehålla. Denna skepsis och rädsla
måste vi, tycker jag, ta på allvar. En utveckling med
skeptiska konsumenter gynnar varken lantbruket,
trädgårdsnäringen eller livsmedelssektorn totalt sett.
I Centerpartiet anser vi emellertid att gen- och bi-
otekniken har en stor potential. Den moderna tekni-
ken kan tillsammans med och i symbios med t.ex.
informationstekniken forma nya resurseffektiva och
hållbara lösningar.
Vi kan lära oss av naturens egna metoder och kan-
ske ersätta miljöskadliga ämnen eller resurskrävande
mekaniska processer. Växtförädling, nya kretslopp-
sanpassade material och hållbara energiprocesser är
exempel på områden där gentekniken redan är och
kan bli ett viktigt instrument.
Men, fru talman, användningen av genmodifiera-
de växter i jordbruket och trädgårdsnäringen måste
omgärdas av strikta regler. En växt som har fått egen-
skaper som ger bättre möjligheter till överlevnad,
t.ex. insektsresistens, måste odlas på sådant sätt att
den inte får möjlighet att sprida dessa egenskaper till
vilt levande material och växter.
Principen om särhållning tycker jag är mycket
viktig och måste värnas. Det är därför mycket ange-
läget att forma och bygga upp  övervakningssystem
för att det nya materialet ska kunna användas och
godkännas för odling inom trädgårdsnäringen och
jordbruket.
Jag vill med anledning, fru talman, av det anförda
yrka bifall till reservation nr 4.
Anf.  201  MARIA WETTER-
STRAND (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill värna trädgårds-
odlingen av flera olika skäl. En orsak är hälsa och
rekreation, och Vänsterpartiet pratade här tidigare
föredömligt om kolonilotter. Det finns en stor till-
fredsställelse över att ha en egen produktion av de
råvaror som man behöver för sin överlevnad, i alla
fall en del av dessa, och naturligtvis också för att det
är en viktig produktion av råvaror som sker inom
trädgårdsodlingen även för kommersiellt syfte.
Vi anser att det är viktigt att man gynnar en  över-
gång till en ekologisk trädgårdsodling, precis som vi
anser när det gäller jordbruket i stort.
Miljöpartiets förslag som behandlas i det här be-
tänkandet handlar om ekologisk grönsaksodling och
kompetensutveckling.
Det finns ju ett mål som riksdagen har satt upp om
att den ekologiska produktionen av jordbrukspro-
dukter ska öka rejält framöver. Det är även Miljöpar-
tiets mål. Vi vill även sätta upp mer långsiktiga mål
för detta.
I dag håller den svenska frilandsodlingen av grön-
saker och även växthusproduktion av ekologiska
grönsaker på att konkurreras ut av  ekologiska produ-
center i andra länder. En av orsakerna är bristen på
kvalificerad rådgivning till dessa odlare. Vi har därför
föreslagit att regelverket för KULM-verksamheten
ska ändras. KULM står alltså för kompetensutveck-
ling av lantbrukare inom miljöområdet.
Därmed vill jag yrka bifall till vår reservation nr
2.
Vi stöder också en reservation från Centerpartiet
som handlar om GMO och strikta regler vid utsätt-
ning av genetiskt modifierade organismer i odlings-
landskapet. Här vill jag bara påpeka att utgångs-
punkten för Miljöpartiets bestämda uppfattning när
det gäller genetiskt modifierade organismer är att
man ska ha ett moratorium mot all utplantering av
dessa, därför att det är det enda sättet i dag att garan-
tera att dessa gener inte sprids till vilda arter som kan
vara besläktade med de arter som odlas på jord-
bruksmark. Det är därför oerhört viktigt att man gör
vad man kan för att sträva efter att minska riskerna.
Även om vi vill ha ett moratorium, anser vi att det är
viktigt att även stödja andra åtgärder som kan gå lite
grann i riktning mot ett moratorium.
Reglerna för utsättning av GMO är i dag långt
ifrån tillräckliga för att garantera att dessa gener inte
sprids. Garantera kan man aldrig göra, men riskerna
är i dag alldeles för höga som vi ser det. Därför har vi
valt att stödja den här reservationen från Centerparti-
et.
När det gäller Caroline Hagströms fråga här tidi-
gare om ett nationellt stöd för ekologisk odling i
växthus pågår det en översyn av användningen av
medlen i miljö- och landsbygdsprogrammet just nu.
Därför kan jag inte svara exakt på frågan, utan vi får
arbeta vidare med detta. Vår utgångspunkt är natur-
ligtvis att man så mycket som möjligt ska stödja all
form av ekologisk odling på ett rättvist sätt.
Anf.  202  KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Trädgårdsnäringen är viktig ur flera
synpunkter. Den har stor betydelse som producent av
viktiga och nyttiga livsmedel. Den har också stor
betydelse som sysselsättning på många orter i vårt
land och är dessutom en utpräglad småföretags-
bransch. Jag tror att alla politiska partier som är verk-
samma här i riksdagen delar denna uppfattning. Jag
tror också att alla partiers vilja är att trädgårdsnäring-
en ska finnas kvar i vårt land och inte konkurreras ut
av produkter från andra länder.
Om vi nu har denna gemensamma syn, vad var
det då som politiskt skilde oss åt när vi i utskottet
behandlade motioner om trädgårdsnäringen från all-
männa motionstiden? Meningsskillnaderna har ju
resulterat i fyra reservationer från oppositionen. När
jag läser innehållet i reservationerna och lyssnar till
debatten här i dag säger man från Moderaterna, kd
och c att trädgårdsnäringens konkurrensförutsättning-
ar måste förbättras. Som alla känner till regleras träd-
gårdsnäringens ekonomiska villkor genom en rad
bestämmelser inom landet och inom EU. Precis som
inom jordbruk och andra näringar kan vi inte ge bi-
drag och ekonomiska förstärkningar hur som helst
utan måste acceptera EU:s regelverk.
I det nuvarande miljö- och landsbygdsprogram-
met, som är godkänt av EU och som gäller för åren
2000-2006, ingår miljöstöd, kompensationsbidrag,
kompetensutveckling, vidareförädlingsstöd och pro-
jektstöd för utveckling av landsbygden. Dessa stöd-
möjligheter kan också utnyttjas av trädgårdsnäringen.
Därutöver har regeringen också avsatt fem miljoner
kronor i budgeten för år 2001 för en trädgårdsfond. I
årets budget sker en avsättning på två miljoner kro-
nor. Därutöver kommer mer medel till fonden vid
återföringen av handelsgödselmedel. Enligt gjord
överenskommelse ska 10 % av avgifterna kollektivt
tillfalla LRF/TRF. Det blir ca 35 miljoner kronor.
Av dessa medel kommer ca 6 miljoner TRF till
godo, som också ska täcka potatisodlarnas önskemål
om medel. Hur uppdelningen kommer att ske mellan
fonden och potatisodlarnas önskemål överlåts till
näringen att bestämma. Det innebär med andra ord att
fondens sju miljoner kommer att öka ytterligare samt
att medel ställs till förfogande för potatisodlingen.
Inom Regeringskansliet arbetar man med att ut-
veckla formerna för fonden och hur stödet ska använ-
das. Huvudsyftet är att medlen ska användas för
forskning och utvecklingsverksamhet inom träd-
gårdsnäringen.
Trädgårdsnäringen ges genom kollektiva insatser,
möjlighet till bättre kunskapsunderlag och individuell
kompetenshöjning, stimulans till att rationellt och
strukturellt stärka sin position på marknaden. Detta
gäller naturligtvis under förutsättning att trädgårdsnä-
ringsfonden godkänns som statligt stöd av kommis-
sionen, men detta beräknas ju ske nu under våren.
Vårt kyliga klimat i Norden jämfört med Sydeu-
ropa gör att växthusodlingen i Sverige har sämre
konkurrensmöjligheter eftersom produktionen kräver
mer energi. Av den anledningen ansåg regeringen att
det var viktigt att växthusnäringen ingår i översynen
av reglerna för energiskatter. Detta uppdrag pågår och
ska redovisas den 1 december i år. Till Caroline
Hagström vill jag därför säga att jag inte kommer att
ge något annat besked här i eftermiddag när det gäller
den frågan. Men jag kan bolla en fråga tillbaka till
Caroline Hagström: Fråga ert eget parti hur ni ställer
er! Har man lyssnat på debatten i eftermiddag så har
det stått företrädare från ert parti och sagt att man ska
höja skatten medan Caroline Hagström vill sänka den.
Det ställs också krav i reservation 1 på att det ska
vara lägre arbetsgivar- och socialavgifter för säsongs-
anställd personal. Detta har ju avstyrkts av socialför-
säkringsutskottet. En nedsättning av socialavgifterna
med 5 % har skett tidigare, och det innebär en viss
lättnad för företag med säsongsanställd personal. En
annan förändring som också får räknas som positiv
för näringen gäller tiden för arbetstillstånd för sä-
songsanställd personal. Den har ökat från tre månader
till sju månader och gäller nu från den 1 april till den
1 november.
Som svar till Vänsterpartiet angående dess krav på
ett övervakningssystem för genetiskt modifierade
växter som godkänts för odling i jordbruket vill jag
säga följande: Det finns ingen teknik i vårt land som
är omgärdad av så många lagar och bestämmelser
som gentekniken. Vi har i dag ingen konventionell
odling i Sverige utan endast försöksodlingar, och
dessa är både övervakade och skyddade på ett absolut
bra sätt.
Fru talman! Jag inledde med att säga att träd-
gårdsnäringen är en viktig näring för vårt land. Därför
följer vi socialdemokrater näringens utveckling med
stor uppmärksamhet. Självklart är vi också beredda
att göra förändringar om vi bedömer detta som nöd-
vändigt för utvecklingen. De åtgärder som vidtagits,
och som jag har beskrivit här, är bevis på att vi nog-
grant följer näringens utveckling och konkurrenssitu-
ation.
Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets
förslag i betänkandet MJU17 och avslag på reserva-
tionerna.
Anf.  203  CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag kan försäkra Kaj Larsson om att
några skattehöjningar har vi inte motionerat om. Jag
vet inte var Kaj Larsson har fått det ifrån. Jag har
suttit här i kammaren och lyssnat på det mesta i dag,
och jag har inte hört någon från mitt parti säga att vi
ska höja några skatter. Vi har dessutom i vårt budge-
talternativ avsatt 20 miljoner kronor som näringen
själv anser att den behöver just för kompensation,
som Kaj Larsson själv sade, för de högre kostnader vi
har i Sverige.
Kaj Larsson säger vidare att han inte vill ge något
besked mer än att det finns en utredning. Jag förstår
att det kan vara problematiskt. Däremot frågade jag
om Kaj Larssons principiella inställning när det gäller
t.ex. regeln om 0,8 % och de problem som den kan
innebära för den här näringen. Jag skulle vilja ha ett
svar på det.
Sedan säger också Kaj Larsson att man inte kan
ge nationella stöd hur som helst utan erkännande från
EU. Det vet jag också, det är helt riktigt. Det ska först
notifieras, och därefter kan det godkännas av EU.
Men samtidigt är det också så, Kaj Larsson, att om vi
inte notifierar kan vi heller aldrig få ett godkännande.
Vi måste ju försöka. Det var därför min fråga till bl.a.
Kaj Larsson var: Är Kaj Larsson beredd att stödja ett
sådant förslag som det vi har när det gäller ett natio-
nellt stöd till ekologisk växthusodling eftersom det
faktiskt står i betänkandet från majoritetens sida att vi
ska gynna ekologisk produktion?
Anf.  204  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Först och främst, Caroline Hagström:
Läs protokollet från debatten i eftermiddag och vad
ordföranden har sagt i debatten. Detta om energis-
katterna.
När det gäller den ekologiska odlingen i växthus
vet jag att det pågår ett arbete. Man tittar på det. Jag
vet också att trädgårdsnäringen har begärt uppvakt-
ning om de här bitarna. Det problem som kvarstår
gäller ju hur man ska räkna ut bidraget om man ska
ha det. Inom ekologisk odling kan man t.ex. inte
räkna hektar. Man får börja räkna kvadratmeter i
stället. Det är inte så enkelt att införa sådana här sys-
tem. Men, som sagt var: Det arbetas med det.
Energiskatterna och min principiella inställning
om dem uttalar jag mig inte om i dag. Jag avvaktar
den utredning som kommer.
Anf.  205  CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! De gläder mig i alla fall att Kaj Lars-
son har en positiv inställning. Sedan får vi väl hoppas
att den håller hela vägen.
När det gäller de nationella stöden är vi ju ett av
de få länder i EU som faktiskt inte ger ett nationellt
stöd till just ekologisk odling i växthus. Där kan man
faktiskt kika på hur de andra länderna har löst just
denna problematik. Så svårt kan det kanske inte vara.
Men, fru talman, jag nöjer mig med detta för da-
gen och hoppas att det här innebär att Kaj Larsson
ändå kommer att försöka verka för att vi ska få till
stånd ett nationellt stöd för ekologisk växthusodling.
Anf.  206  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har absolut ingenting emot det om
det går att införa, men jag ser problemen framför mig.
Det är som sagt inte så enkelt att införa sådana sys-
tem. Det är inte bara fråga om att införa det. Man ska
kontrollera det också. Jag tror inte att detta är någon
större fråga för trädgårdsnäringen i Sverige.
Anf.  207  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Kaj Larsson säger att trädgårdsnä-
ringen Han tror också att vi är överens om detta, och
det är vi självfallet.
Men hur är det då med förutsättningarna för att
denna näring ska kunna motsvara förväntningarna i
framtiden? Vi upplever ju att det fortfarande är stora
skillnader när det gäller konkurrenssnedvridningar.
Kaj Larsson tog också upp detta med arbetsgivar-
avgifterna och att man i socialförsäkringsutskottet
yrkat avslag på den motionen. Det skulle vara intres-
sant att höra vad Kaj Larsson själv anser om detta.
Det måste väl ändå vara rimligt att man har sådana
möjligheter att man kan skörda den produktion som
blir. Ibland har vi ju problem med det. Det vet Kaj
Larsson mycket väl. Även om tiden för utländsk
arbetskraft nu har utsträckts är det inte tillfyllest.
Sedan har vi frågan om dieselskatten. Jag skulle
gärna vilja höra Kaj Larssons uppfattning om den.
Den bidrar ju nämligen i mycket hög grad till att
snedvrida konkurrensförutsättningarna, inte minst när
det gäller den fältmässiga trädgårdsodlingen.
Anf.  208  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Ingvar Eriksson talade om stora skill-
nader mellan länderna. Här ska man naturligtvis,
liksom i andra sammanhang, räkna in det totala.
Jag vet sedan tidigare debatter med Ingvar Eriks-
son att han vill göra gällande att vi alltid är missgyn-
nade i Sverige. Han glömmer att titta på de fördelar
som finns här också.
Jag tror att man också här ska vara försiktig med
att gå in och kompensera på något speciellt sätt. Jag
tror att det kan vålla problem. Jag är inte beredd att i
dag säga att detta ska och bör ske.
Anf.  209  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag förstår att Kaj Larsson som van-
ligt inte är beredd att vidta några ytterligare åtgärder.
Det allvarliga är att han inte riktigt inser att det fortfa-
rande råder betydande skillnader när det gäller kon-
kurrensförutsättningar. Det är mycket allvarligt ur
näringens synpunkt.
Vi vet att detta har dokumenterats i utredningen
En livsmedelsstrategi för Sverige, som lades fram
1997. Det har gått många år sedan dess. De föränd-
ringar som har skett är väldigt små i förhållande till
vad den utredningen föreslog.
Det skulle vara intressant att höra om Kaj Larsson
delar denna uppfattning och ambitionen att åstad-
komma jämställdhet när det gäller konkurrensförut-
sättningarna. Vi måste ju ha en gemensam vettig
inställning i Sveriges riksdag. Jag hoppas vi kan vara
överens om detta.
Anf.  210  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Än en gång, Ingvar Eriksson: Det
finns många andra aspekter man ska väga in. Man ska
inte bara titta på en enda sak och säga att det är felak-
tigt och att det snedvrider konkurrenssituationen.
Jag har här i kväll belyst vad vi har gjort och vad
som håller på att göras för trädgårdsnäringen. Jag
tycker att det som sker är positivt. När det gäller
energiskatt osv. har ju regeringen också tagit hänsyn
till trädgårdsnäringen.
Jag anser att vi från socialdemokratisk sida verk-
ligen har uppmärksammat trädgårdsnäringen, och vi
följer noggrant utvecklingen. Ingvar Eriksson behö-
ver inte vara så bekymrad.
Anf.  211  MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Jag blev lite bekymrad av Kaj Lars-
sons tvärsäkra uttalanden om säkerheten i de svenska
försöksodlingarna med genetiskt modifierade orga-
nismer. Det stämmer att det är just försöksodlingar,
även om de i och för sig har ett tydligt kommersiellt
syfte.
Socialdemokraterna brukar ju ofta fästa stort all-
var vid vad man säger från EU. Efter vad jag har
förstått kommer EU ganska snart att kräva att man
ganska radikalt ändrar de säkerhetsregler som gäller
just dessa försöksodlingar och t.ex. ökar säkerhetsav-
ståndet till näraliggande odlingar med en tiopotens
eller något liknande.
Jag tror inte att man ska vara så tvärsäker på att
den säkerhet som i dag råder kring dessa odlingar är
tillräcklig ens ur en socialdemokratisk synvinkel. Den
är definitivt inte tillräcklig ur en miljöpartistisk syn-
vinkel.
Anf.  212  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att EU ändrar reglerna,
och eftersom vi tillhör gemenskapen får vi naturligt-
vis följa det.
Eftersom jag också sitter i Gentekniknämnden har
jag noggrant följt vad som sker på försöksodlingarna
ute i landet. De avstånd som finns i dag är såvitt jag
har fått veta enligt forskarna ganska säkra avstånd.
Men visst kan det förflyttas partiklar med vind osv.,
så jag vill inte uppfattas som tvärsäker. Om forskare
och EU kommer med bestämmelser om att avstånden
ska ökas ska vi självklart göra det.
Anf.  213  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Det är nu fjärde gången vi motionerar
om koloniträdgårdar och lokal odling, med förhopp-
ning om att droppen så småningom ska urholka ste-
nen. Vi vill att den här viktiga folkrörelsen får den
uppmärksamhet och det stöd den förtjänar. Repre-
sentanter från Byggnads och S-kvinnor har även på
detta område samarbetat och inte endast inom det
sociala och bostadspolitiska området.
Vid riksdagsbehandlingen av våra tidigare motio-
ner på samma tema tyckte vi att riksdagen rörde sig
ett steg i rätt riktning då man instämde i våra syn-
punkter om koloniträdgårdarnas betydelse för männi-
skors hälsa och rekreation och vikten av att männi-
skorna i våra tätorter ges möjlighet att bedriva odling
på sin fritid.
Tyvärr avvisades då vårt andra yrkande om att det
bör skrivas in i miljökvalitetsmålet God bebyggd
miljö att koloniträdgårdar behövs för att tillgodose
behovet av lokal odling. Argumentet för att avvisa
vårt yrkande var att vi skulle avvakta propositionen
om miljökvalitetsmålen - en proposition som vi tyck-
er i det avseendet blev en besvikelse.
Men jag ska försöka vara lite positiv. Nu nämns i
alla fall lokal odling under delmålen för en god lokal
miljö i propositionen.
Som skåning behöver jag bara fara över sundet till
Danmark för att hitta en annan inställning till kolo-
niträdgårdar. Där lagstiftade man för snart ett år se-
dan om regler som säkrar markanvändningen i be-
fintliga koloniträdgårdsområden och främjar att nya
koloniträdgårdsområden anläggs. Även om jag inte är
säker på att lagstiftning är den bästa vägen att gå, har
det danska Folketinget ändå valt en väg som vi borde
också överväga här i Sverige.
Jag tycker att en av våra viktigaste uppgifter som
politiker är att påverka  attityder. Förutom opinions-
bildning och lagstiftning knyter vi starka förhopp-
ningar till att det går att få berörda myndigheter och
kommuner att samarbeta bättre med den organiserade
koloniträdgårdsrörelsen, så att vi gemensamt kan
hjälpas åt att tillgodose behovet koloniträdgårdar och
odlingslotter i våra tätorter.
Fru talman! Frågan är hur målet ska uppnås. Mil-
jömålskommittén berörde inte frågan, och det gjorde
inte heller regeringen i sin proposition om hur miljö-
målen ska uppnås.
Jag har försökt att finna uppdaterat material från
olika håll, men jag har ej lyckats.
En 25 år gammal publikation från dåvarande Sta-
tens planverk, nuvarande Boverket, finns inom områ-
det. Movium-sekretariatet, som utskottet upprepade
gånger har hänvisat till när det gäller koloniträdgår-
dar, borde har mera att komma med.
1988 gav dåvarande Lantbruksstyrelsen, en statlig
myndighet, ut en liten publikation med syfte och
engagemang för att få fram fler koloniträdgårdar och
odlingslotter. På den tiden var det ett uttalat rekrea-
tionspolitiskt mål och i första hand en kommunal
uppgift att skapa förutsättningar för odlingslotter,
koloniträdgårdar och stadsnära fritidsbebyggelse. Då
anlades också ett stort antal nya koloniområden. Nu
verkar kommunerna i stället börja se befintliga kolo-
niområden som lämplig mark för bostadsbyggande.
Det finns exempel på det.
Fru talman! I dag har vi ett trädgårdsintresse i vårt
land utan motstycke i modern tid. Fritidsodlingens
samhällsnytta är bättre dokumenterad än någonsin
tidigare. Nu är det viktigt att statsmakterna tydligare
markerar behovet av lokal odling och koloniträdgår-
dar för alla dem som inte har råd eller lust att köpa ett
hus för flera miljoner kronor.
Det är alltså dags att markera och att redovisa vil-
ket ansvar kommunerna bör ta och hur de statliga
myndigheterna kan medverka med råd och anvisning-
ar, i samråd med den organiserade koloniträdgårdsrö-
relsen.
Även om vi motionärer tycker att det går på tok
för sakta hoppas jag att vi nu steg för steg rör oss i
rätt riktning. Och vi kommer definitivt att fortsätta
slåss för koloniträdgårdarna och den lokala odlingen,
och det är glädjande att det är många som under åren
genom motionsyrkanden har engagerat sig i dessa
viktiga frågor.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de.
Anf.  214  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag delar till fullo Ronny Olanders
åsikter om koloniträdgårdarnas betydelse i vårt sam-
hälle. De är viktiga för människors hälsa, rekreation
och avkoppling och de ger också många människor
möjligheter att träffas och umgås. Detta ger en social
tillfredsställelse.
Ronny Olander säger att propositionen om mil-
jökvalitetsmålen blev en besvikelse. Då vill jag peka
på vår skrivning i betänkandet på s. 8. Jag citerar
några rader:
"Som ett av delmålen under miljökvalitetsmålet
God bebyggd miljö fastställdes hösten 2001 att natur-
och grönområden med närhet till bebyggelsen och
med god lokal tillgänglighet skall värnas så att beho-
vet av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt
lokalklimat kan tillgodoses."
Det är Boverket som har det övergripande ansva-
ret för programmet och strategierna, och även kom-
muner och länsstyrelse. Trots att vi nu har samma
uppfattning om koloniträdgårdarnas stora betydelse
så är jag av uppfattningen att miljö- och jordbruksut-
skottet för närvarande inte kan åstadkomma mer.
Instrumentet finns, och nu gäller det att använda det.
Kommer Ronny Olander på något mer konkret
som utskottet och riksdagen kan göra så är vi natur-
ligtvis intresserade av att få veta det. En sak är ju
ändå gemensam: Koloniträdgårdarna är viktiga för
vårt samhälles byggande.
Anf.  215  RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Jag tackar för den positiva tolkning
som Kaj Larsson, som är föredragande från utskottets
sida, gör. Som jag sade i mitt anförande var vi be-
svikna just i den här delen. Vi trodde att vi skulle
komma en bit längre. Det är väl så när man vill göra
mycket - då kan man också känna en besvikelse. Men
det har också under åren känts som om vi rör oss i rätt
riktning, men att vi kanske skulle försöka vara något
skarpare när det gäller att säkerställa koloniträdgår-
darnas utveckling och den lokala odlingen.
Samtidigt är det rätt att vi inte kan styra Boverket
härifrån. Men jag tror precis som många andra att
Boverket följer vårt riksdagsarbete mycket noga och
därigenom också kanske gör nya ansatser inom om-
rådet.
Som sagt var yrkar jag bifall till utskottets förslag
i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)
12 §  Övergrepp i rättssak, m.m.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU12
Övergrepp i rättssak, m.m. (prop. 2001/02:59).
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 18.02 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
13 §  Våldsbrott och brottsoffer
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU11
Våldsbrott och brottsoffer.
Anf.  216  JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reserva-
tioner men följer vår princip att endast yrka bifall till
reservation nr 1.
Under många år av socialdemokratiskt styre var
den största delen av samhällets intresse inriktat på
brottslingen. Brottsoffret sattes inte i centrum. I viss
mån lever den attityden kvar.
Fru talman! Inledningsvis vill jag framhålla att när
vi lägger fram våra förslag för att minska brottslig-
heten och därmed minska antalet brottsoffer eller
göra tillvaron något lättare för dem som redan drab-
bats av brott gör vi det i ödmjuk vetskap om att man
inte enbart genom kriminalpolitiska åtgärder kan
åstadkomma underverk. Detta sagt för att slippa höra
påhoppen att vi bara sysslar med straff.
Det är genom ihärdigt brottsförebyggande arbete
som de stora vinsterna kan göras, att barn redan i
familj och skola lär sig att skilja på mitt och ditt. Och
det överlägset bästa sättet att motverka våld mot
kvinnor är att små pojkar redan i hem och skola lär
sig att respektera kvinnor och flickor och ta avstånd
från våld.
Fru talman! Att ett brott klaras upp och att en gär-
ningsman döms har mycket stor betydelse även för
brottsoffret. Samma sak gäller om polisen har möjlig-
het att rycka ut även vid s.k. bagatellbrott. Även då
man utsatts för ett bilinbrott eller fått sin cykel stulen
är det av stor betydelse att brottsoffret faktiskt får
träffa en polis.
Tyvärr är det så att allt färre brott klaras upp. Fler
brottslingar är på fri fot samtidigt som samhällets
reaktioner i många fall är alldeles för veka och kraft-
lösa i de fall någon åker fast för brottet. Det blir
mindre och mindre vanligt. Rättsstaten befinner sig
längre och längre ifrån den vanliga människan. Poli-
serna är för få. Åklagarna hinner inte med, och dom-
stolarna har en tung arbetsbörda. I dagens Sverige är
det faktiskt t.o.m. kö till en anstaltsplats och den vård
och rehabilitering som är en förutsättning för en bra
kriminalvård. Men bra kriminalvård har mer och mer
blivit vackra önskemål och fina formuleringar i rege-
ringens budget snarare än rejäla satsningar.
Fru talman! Detta betänkande inleds i vanlig ord-
ning med att slå fast att alla motionsyrkanden av-
styrks. Så är det alltid i de fall som Socialdemokra-
terna lyckas få med sig både Vänstern och Miljöparti-
et. Det är för övrigt mycket sällan som något av de
båda stödpartierna vågar ha en åsikt som riskerar ett
majoritetsbyte. Som vanligt avstyrks alla våra förslag
med att det pågår utredning, att det planeras insatser
eller att ärendet bereds i departementet.
Jag ska nu ta upp några förslag som vi moderater
driver då det gäller att komma till rätta med hot och
våld mot kvinnor, frågor som vi drivit år efter år och
där majoriteten bara gömmer sig bakom utredningar
och beredningar. Det är på sin plats att ni i dag ger
besked till kammaren och speciellt till svenska folket
om vad ni egentligen tycker. Jag kommer att avsluta
anförandet med någon fråga.
Under de senaste tio åren har vi haft en kraftig
ökning av antalet anmälda våldsbrott mot kvinnor.
Våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett problem,
och skyddet för utsatta kvinnor måste faktiskt förbätt-
ras.
Vi anser att straffen för brott mot kvinnor måste
ses över. Vi hade faktiskt stora förhoppningar på
förbättringar då den s.k. kvinnofridsreformen inför-
des. I dag är jag inte lika övertygad om att den funge-
rar som det var tänkt. Den borde fungera så att när en
kvinna utsätts för mindre hot och mindre allvarliga
brott skulle det sammantaget ge en sträng bedömning,
och gärningsmannen skulle dömas för ett grovt brott
och därmed ett högre straff. Jag är faktiskt inte över-
tygad om att det i praktiken fungerar på detta sätt.
Vi anser att minimistraffet för grov kvinnofrids-
kränkning måste höjas. Nu har lagen inte varit giltig
så länge, men den lilla utvärdering som har gjorts
visar att genomsnittstiden som man döms till är 14
månader. Med tvåtredjedelsfrigivning innebär det att
man i snitt sitter 9 månader för grov kvinnofrids-
kränkning. Det tycker jag är alldeles för lite.
En rättsstat som tydligt reagerar mot allt våld ger
även kvinnor som blir slagna av närstående män ett
bättre skydd. Vi kan därför inte acceptera att män
som slår kvinnor inte regelmässigt döms till fängelse.
Reglerna om samhällstjänst har i domstolarna kommit
att tillämpas så att kvinnomisshandlare kan klara sig
undan frihetsberövande straff.
Enligt vår uppfattning måste därför lagen ändras
så att det inte längre råder någon tvekan om att kvin-
nomisshandel ska leda till fängelsestraff. Lagen måste
ändras därför att den är prövad i Högsta domstolen
där det har fastslagits att man faktiskt kan dömas till
skyddstillsyn. Då är det vi här i kammaren som måste
se till att lagen ändras, om vi tycker så. Tillsammans
med stödåtgärder för de misshandlade kvinnorna är
det ett effektivt sätt att öka tryggheten för kvinnorna i
Sverige. Det ska kosta att ge sig på en kvinna. Det
ska kosta att ge sig på sin medmänniska. Misshandel
av fru, sambo eller flickvän ska leda till fängelse.
Vi har samma inställning då det gäller brott mot
besöksförbudslagen. Brott mot besöksförbud bör i de
allra flesta fall ge fängelsestraff. Straffmaximum
måste höjas till två år. Dessutom måste besöksförbud
kunna kombineras med elektronisk övervakning.
Denna fråga har verkligen varit uppe i denna kamma-
re år efter år. Men med den takt som departementets
kvarnar mal under nuvarande justitieminister, men
speciellt under den förra, är jag inte överdrivet opti-
mistisk om att det kommer att hända något positivt, i
alla fall inte innan valet.
Fru talman! Visserligen har majoriteten avslagit
alla våra förslag och gömt sig bakom formuleringarna
"utredning pågår", "i avvaktan på planerade insatser"
m.m. Men jag vill ändå ställa följande fråga, främst
till Helena Zakariasén som representant för Social-
demokraterna, men också naturligtvis till represen-
tanterna för regeringens båda trogna stödpartier: An-
ser Helena Zakariasén att det ska vara möjligt att
döma män som slår kvinnor till andra påföljder än
fängelse?
Anf.  217  YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Jag tänker ägna hela mitt anförande åt
att prata om våld mot kvinnor. Det tycker vi i Väns-
terpartiet är lämpligt två dagar före Internationella
kvinnodagen.
Jag ska börja med att yrka bifall till reservation
nr 5. Vi står naturligtvis bakom alla våra andra reser-
vationer men yrkar bara bifall till den.
Man äger bara det man kan försvara, och kan man
inte försvara det äger man det inte. Bella kan inte
försvara sig, alltså äger hon inte sig själv. Bella ägs
av alla och av ingen. Hon är var mans egendom. Hon
är det ursprungliga kollektivet, till var och en efter
hans behov. Låtom alla dricka ur hennes källa!
Detta avsnitt är ur Dirty Weekend av Helen Zaha-
vi.
Sedan vill jag ta ett citat till. Det är ur kvinno-
fridspropositionen: "Det våld som män riktar mot
kvinnor har ofta sitt ursprung i och finner näring ur
fördomar och föreställningar om mäns överordning
och kvinnors underordning."
Vi lever i dag i ett samhälle där kön är den mest
genomgripande kategorisering som existerar. Vilket
kön du har påverkar hur mycket makt du har och
vilket utrymme du kan få inom i stort sett samtliga
sfärer i livet. Denna könsmaktsordning innebär att
kvinnor systematiskt underordnas män. Detta tar sig
uttryck bl.a. i att kvinnors arbete betalas lägre än
mäns, att män är överrepresenterade i samtliga makt-
bärande organisationer och att kvinnor utsätts för våld
och övergrepp.
Vänsterpartiets feministiska politik tar som sin
uppgift att bekämpa denna maktordning och försöker
skapa ett samhälle där kön saknar betydelse för hur
man bemöts och vilka möjligheter man har i livet. En
central del av denna politik handlar om att eliminera
all form av könsrelaterat eller sexualiserat våld - ett
våld som är det yttersta uttrycket för den ojämna
maktfördelningen mellan kvinnor och män.
För att förstå omfattningen av detta våld krävs en
helhetssyn och en förståelse av den rådande köns-
maktsordningen. För att förhindra våldet krävs att
samhällets olika aktörer utgår från en feministisk
analys i sina åtgärder. Arbetet för att stoppa det sexu-
aliserade våldet måste ske utifrån insikten om att det
handlar om makt och samhällsstrukturer. Att tala om
samhällsstrukturer är inte detsamma som att tolka
dessa som orsaksförklaring i enskilda fall. Det är inte
strukturer som slår, misshandlar eller våldtar. Det är
enskilda män som på detta sätt utövar makt. Det är
därför mäns självklara ansvar att aldrig ta sig den
makten och alla mäns ansvar att aktivt manifestera
sitt motstånd mot sexualiserat våld.
Kvinnors liv begränsas av den rådande köns-
maktsordningen på en mängd olika plan. Tjejer i
skolan får lära sig att pojkar som utsätter dem för
kränkningar egentligen tycker om dem. Sexuella
trakasserier på arbetsplatser negligeras eller ses som
något som ingår i jobbet. Ingen kvinna kan veta om
den man som går bakom henne på vägen är en god
man eller inte. Ingen kvinna kan veta om mannen
som hon blivit förälskad i kommer att utsätta henne
för våld eller övergrepp. Hotet om våld finns överallt
i kvinnors liv.
En undersökning visar att för hälften av landets
kvinnor är denna rädsla så stor att man undviker att
gå ut ensam på kvällar och nätter. Störst rädsla upp-
levs av yngre kvinnor. 70 % av dem som är mellan 16
och 29 år är rädda för att bli utsatta för sexuella över-
grepp.
Den oro som kvinnorna känner handlar också om
tvivel på polisens och sjukvårdens förmåga att skydda
och hjälpa. Mer än var tionde kvinna bär med sig
något som de tror kan skydda dem vid överfall. Oron
och rädslan har också ökat över tid. Kvinnor lär sig
olika strategier för att på olika sätt hantera rädsla och
fruktan för övergrepp. Resultatet blir ett samhällskli-
mat där rädslan i sig själv begränsar livsutrymmet
även utanför de situationer där övergreppen sker. Det
blir begränsande för hur livet kan levas.
Våldet är dock också en upplevd verklighet. Un-
der år 2000 anmäldes över 8 700 fall av sexualbrott
varav drygt 2 000 var våldtäkt. Samma år anmäldes
20 500 fall av kvinnomisshandel. I 80 % av fallen
avser anmälan övergrepp av en man som är bekant
för kvinnan. Detta år anmäldes även ca 1 080 brott
mot kvinnofridslagen. Det var en ökning med 22 %
jämfört med 1999.
En generell bedömning när det gäller relationer
mellan antal brott och anmälda brott brukar vara att
ca 25 % av alla brott anmäls. Faktorer som påverkar
benägenheten att anmäla är brottets allvarlighetsgrad,
relationer till gärningsmannen och platsen där brottet
begicks. Vid grovt fall av våld av tidigare okänd
person är anmälningsbenägenheten mycket hög. Detta
resulterar i sannolikheten att mörkertalet när det gäl-
ler mäns våld mot kvinnor är ännu större eftersom det
ofta begås av en partner till kvinna i deras gemen-
samma bostad.
Våld mot kvinnor finns i alla samhällsskikt och
kategorier. Trots detta finns det även en klassdimen-
sion i våldet. Kommittén Välfärdsbokslut rapporterar
hur våldsbrotten ökar mot redan svaga grupper. En-
samstående mammor och unga kvinnor lever i dag
under en ökad utsatthet för våld eller hot. Bland de
ensamstående kvinnor som var mottagare av socialbi-
drag hade 25 % varit utsatt för våld eller hot medan
motsvarande siffra för övriga ensamstående mammor
var ca 7 %.
För att få en heltäckande bild av mäns våld mot
kvinnor och dess konsekvenser bör man se på vad
mäns våld mot kvinnor kostar samhället. Att mäns
våld mot kvinnor tar stora ekonomiska resurser i
anspråk är helt klart, men i dag finns ingen analys av
vilka faktorer som påverkas av mäns våld eller någon
beräkning av vad det kostar samhället totalt.
Det sexualiserade våldet har både direkta och in-
direkta kostnader. Det handlar om direkta vårdkost-
nader för utsatt kvinnor och barn, kostnader för
rättsprocesser, fängelse, jourverksamhet och andra
kostnader för att ge kvinnor och barn skydd. Det
handlar också om bortfall i arbetstid och begränsande
av kvinnors deltagande i samhället. När man i Kana-
da räknat på direkta kostnader av mäns våld mot
kvinnor som exempelvis rättsliga kostnader, medi-
cinsk vård och frånvaro från arbetet uppgick dessa till
900 miljoner amerikanska dollar per år. Från Norden
visar en ny utredning att våld mot kvinnor kostar det
finska samhället 1,5 miljarder per år. Liknande kost-
nadsberäkningar har gjorts även i Storbritannien,
Nederländerna och Tyskland.
Vänsterpartiet har i en tidigare motion understru-
kit vikten av att Sverige som föregångsland i arbetet
med att bekämpa mäns våld mot kvinnor bör tillsätta
en utredning för att utveckla en vetenskaplig metod
samt genomföra en nationell kostnadsberäkning för
mäns våld mot kvinnor och barn.
Med det vill jag ytterligare en gång yrka bifall till
reservation nr 5.
Anf.  218  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Det betänkande vi ska behandla i
kväll berör ett område som jag tror att vi alla anser
vara viktigt. Det är obestridligt så att brottsoffrens
situation är svår och måste uppmärksammas och
förändras. Vi kristdemokrater står bakom alla våra
reservationer och yttranden, men för tids vinning
yrkar vi endast bifall till reservation 18 under punkt
12.
Majoriteten beskriver i betänkandet att lagstiftaren
under senare år i flera avseenden uppmärksammat
våldsutsattas situation. Betänkandet radar upp ett
antal åtgärder som gjorts, som är på gång eller som är
under utredning, och därmed avstyrker man alla mo-
tioner. Vi kristdemokrater är inte riktigt nöjda med
det sätt på vilket man alltför lättvindigt avstyrker de
förslag som läggs fram. Som beslutsfattare har vi till
uppgift att ta ställning till viktiga frågor som kan få
stora konsekvenser i den enskildes vardag. Det hand-
lar inte bara om vilka beslut som fattas eller vilka fina
skrivningar som vi får till i våra betänkanden, utan
det handlar framför allt om att följa upp hur de här
besluten efterlevs i vardagen. Det handlar om att våga
och vilja se hur vardagen ser ut nära människan och i
det här avseendet hur det ser ut nära brottsoffret.
De rapporter som ramlar in nästan dagligen är de-
finitivt inte i överensstämmelse med den bild som
framhålls i detta betänkande. Verkligheten för hotade
och utsatta kvinnor är en annan verklighet än den
betänkandetexten återger.
Jag ska belysa några av de reservationer som vi
kristdemokrater har just därför att vi ser en annan bild
av samhällets åtgärder och deras konsekvenser än vad
majoriteten uppenbarligen gör. När det gäller vårt
yrkande om att se över kvinnofridslagen, reservation
6 under punkt 2, skriver majoriteten att några nya
lagstiftningsåtgärder inte anses vara påkallade. Man
kan inte instämma i att det finns några behov av yt-
terligare insatser på det sätt som krävs i motionerna.
Vi anser att kvinnofridslagstiftningen bör utvärderas.
Endast var tionde av alla anmälningar, och det var
nästan 1 500 förra året, ledde till åtal. Detta är tydliga
tecken på att lagstiftningen inte fungerat som det var
tänkt. I 10 % av fallen väcktes åtal för annat brott,
misshandel, men övriga anmälningar avskrevs med
motiveringen att brott inte kunde styrkas. Samtidigt
vet vi att 125 kvinnor misshandlas eller hotas varje
dag och att uppåt 30 kvinnor mördas årligen. Hälften
av dem mördas av någon som de har levt tillsammans
med.
Vi vet också att när brott begåtts har det för dom-
stolen varit enklare att döma för misshandel i ett av
brotten i stället för för den återkommande kränkning-
en. Detta har vi fått en redogörelse för i utskottet. Vi
menar att lagen har varit alltför otydlig. Det sade vi
redan från början. När vi skulle göra förstärkningen
framhöll vi att den inte var tillräcklig för att nå de
syften som vi hade med lagstiftningen.
Gång på gång läser vi i tidningarna - senast i fre-
dagens Dagens Nyheter - om den kvinna som mörda-
des i augusti av sin f.d. sambo. Hon hade anmält
honom upprepade gånger. Hon var dessutom inte
mannens första hustru utan var hittagen till Sverige
som den tredje i raden. Alla dessa tre hade miss-
handlats. Trots att polis, socialtjänst m.fl. var in-
kopplade och visste om hur kvinnan kränktes blev
hon till slut mördad - ensam och utan skydd.
Detta är den verklighet som vi har att ta ställning
till då vi fattar beslut. Vi kristdemokrater menar att
lagstiftningen eller dess tillämpning är för tandlös då
det gäller personer som upprepar misshandel av kvin-
nor. Detta får inte fortsätta. Allt som går att göra
måste också göras för att skydda hotade och miss-
handlade kvinnor. Därför vill vi kristdemokrater bl.a.
ha en utvärdering av lagen om kvinnofridskränkning.
Här tillkommer problemet med undermålig do-
kumentation direkt på brottsplatsen. Det behövs mer
utbildning för att polisens arbete ska bli bättre. Av
Rikspolisstyrelsens egen inventering framgår bl.a. att
för stort ansvar läggs på den enskilde polismannen
och att videodokumentation förekommer enbart i
vissa distrikt. Jag pratade för någon vecka sedan med
en polis från Västra Götaland, och han bekräftade
detta med att konstatera att man där hade ungefär åtta
videokameror till sitt förfogande.
Vi menar att alla polisbilar borde vara utrustade
med videokamera. Vi har därför avgivit reservation
nr 13 under punkt 7. Vi står fast vid den och tycker
att den är viktig. Dessutom behöver polisen mer re-
surser för att klara alla de anmälningar som kommer
in.
Alla sätt att öka brottsoffrens känsla av trygghet
är nödvändiga. Låt mig belysa detta med lite statistik.
I dag saknar vart tredje brottsoffer efter det att polis-
utredningen är färdig och rättegången avslutad förtro-
ende för rättsväsendet. 60 % av de tillfrågade fick
ingen information om brottsofferjourernas verksam-
het. 42 % fick aldrig information av polisen att de
hade rätt att få veta vad som hade hänt i ärendet. Det
är mycket vanligt att åklagare varken träffar eller talar
med målsägaren innan huvudförhandlingarna äger
rum. Detta kan vi väl inte tycka är godtagbart.
Ändå är det så här det ser ut för många brottsoffer,
trots vad som står i konventionen om brottsoffer. Det
heter där: "Brottsoffer ska behandlas med medkänsla
och respekt samt skyddas av rättsordningen." Vi har i
dag ett moraliskt underskott i relationen mellan rätts-
staten och de medborgare som rättsstaten har åtagit
sig att skydda mot kriminella angrepp. Vi kristdemo-
krater menar att varje brist i bemötandet av brottsoff-
ret är en kränkning av de grundprinciper som tar sig
uttryck i Förenta nationernas deklaration om brottsof-
fers rättigheter.
I reservation 7 under punkt 3 tar vi upp frågan om
trygghetspaket för hotade kvinnor. Det är allvarligt att
kvinnor ska behöva stå i kö för att få skyddsutrust-
ning. Det ska också vara en skyddsutrustning som
fungerar. Jag tror att ni alla har läst i DN i dag om
polisens skyddstelefoner som har dömts ut. Så ska det
naturligtvis inte vara.
Utskottet beskriver även på detta område de åt-
gärder som har vidtagits - allt som är på gång och
som var på gång också förra gången vi diskuterade
denna fråga. Man avslutar med att säga att Brottsof-
ferutredningen ansåg att de åtgärder som polisen kan
använda sig av för att skydda målsäganden och vitt-
nen är tillräckliga i de flesta fall. Enligt utskottets
mening får motionsyrkandena anses tillgodosedda.
Min fråga till majoriteten är: Är ni nöjda med den
situation som råder i dag, där t.ex. rädda kvinnor ska
behöva stå i kö för att få trygghetspaket?
Till sist, fru talman, vill jag beröra den reservation
som gäller ersättning till brottsoffer. Frågor om
brottsskadeersättning prövas av Brottsoffermyndig-
heten. Om brottsskadeersättning tilldöms betalas den
ut av staten, heter det i betänkandetexten. Det låter ju
hur enkelt som helst.
Låt mig igen få belysa detta med ett fall från
verkligheten. Roger blev rånad i sin affär. Han kunde
ge bra signalement på rånarna trots att han hade hål-
lits under pistolhot i tolv minuter. Två män kunde
bindas till rånet, och rånarna dömdes till fängelse.
Roger blev tilldömd skadestånd, men pengarna fick
han vänta på. Först skulle domen träda i laga kraft,
och i detta fall överklagade gärningsmannen. Proce-
duren drog ut på tiden. Därefter gick handlingarna till
kronofogden, och där blev de liggande. Roger fick
inga pengar.
Förra året kom det in 7 308 ansökningar till
Brottsoffermyndigheten, en ökning med 12 % från
2000. I år har det varit en explosionsartad ökning, där
de två första månaderna visar en ökning med 40 % i
jämförelse med föregående år. Ungefär två tredjede-
lar av de sökande får bidrag beviljat. Över alla de
människor som målsäganden ska betala pengar till
finns det ingen statistik. Men det är klart - vem vill
föra statistik över något som är så oerhört svårt att
nästan ingen får ut sina pengar?
De kriminella gärningsmännen har oftast en mas-
sa skulder som de skulle behöva betala av på innan
den som de har skadat eller drabbat kommer på tur.
Det här är allvarligt, och jag tycker därför att det
känns svårt att majoriteten så lättvindigt bara säger
nej till alla de förslag som läggs fram. Vi borde i
mycket större utsträckning ha kunnat förena oss om
att se till att det i verkligheten blir så som det skrivs i
betänkandet, dvs. att hotade och misshandlade kvin-
nor har vårt fulla stöd.
Anf.  219  GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! I denna debatt med anledning av mo-
tioner om våldsbrott och våldsoffer står jag naturligt-
vis bakom alla Centerpartiets reservationer men yrkar
endast bifall till reservation nr 7.
Stödet till brottsoffer är inte tillräckligt. Det krävs
mer omfattande åtgärder och en strategi mellan olika
myndigheter. Egentligen är det självklart att myndig-
heter ska samverka, allt för den enskildes bästa, men
detta måste ständigt återupprepas.
Centerpartiet kräver att det införs en nollvision för
våld mot kvinnor och barn. Jag följde för några veck-
or sedan verkligheten tillsammans med polisen här i
Stockholm. Det är förnedrande att se hur kvinnor och
barn blir utsatta för dessa fruktansvärda situationer.
Kvinnor som utsätts för våld känner sig hotade
och förföljda. De måste absolut tas på allra största
allvar. Det är självklart att de måste få tillgång till
trygghetspaket och larm som här tidigare sagts. Inte
heller jag tycker att det är rimligt att kvinnorna måste
stå i kö för att få tillgång till de tekniska hjälpmedel
som finns. Det gäller också beträffande hundar, som
kan vara ett bra hjälpmedel.
Svar som "tyvärr är det slut på hjälpmedel" eller
"resurserna är slut" tycker jag inte att man kan ac-
ceptera, men sådan är verkligheten i dag. Jag undrar
om majoriteten verkligen kan acceptera detta. Med
tanke på de fina ord som Yvonne Oscarsson uttalade
tidigare från denna talarstol kan jag inte förstå att hon
kan acceptera sådana besked när behoven är som
störst.
Oftast är det kvinnans rörlighet som inskränks i
stället för mannens när kvinnor och även barn utsätts
för våld. Det naturliga vore att åtgärderna siktar på att
begränsa gärningsmannens rörelse och handlingsfri-
het.
Den kränkande situation en misshandlad kvinna
tvingas leva i förstärks i viss mån av samhället. Det är
viktigt att vårt svenska samhälle kan ge en miss-
handlad kvinna det stöd som hon så väl behöver. Att
bryta sig ur ett våldsamt förhållande är en långsam
och svår process. Och för att underlätta denna tid för
kvinnan är det viktigt att praktiska ting inte lägger
hinder för detta. När dessa kvinnor väl tar steget från
mannen tvingas de ofta att lämna både hem och ägo-
delar och att fly hals över huvud. Lagen inskränker i
dag kvinnans rättigheter och ökar mannens makt över
kvinnan. Tiden mellan uppbrott och skilsmässa samt
rättsprocessen däremellan är ofta lång. Och med da-
gens lagstiftning är det i stort omöjligt för kvinnan att
återvända till hemmet. Detta i sin tur medför ofta att
den utsatta kvinnan står utan hem och ägodelar. Vart
ska hon ta vägen? Här fyller kvinnojourerna en stor
uppgift. Men det är ju som bekant på många ställen
inte så lätt att hitta en ny bostad.
Lagen bör utformas så att den ökar den personliga
friheten för den som utsätts och minskar för den åta-
lade. Lagstiftningen måste medge att den åtalade
mannen kan förbjudas tillträde till hemmet i väntan
på domslut i de fall det framgår att våld har före-
kommit. Varje överträdelse av besöksförbud borde
automatiskt betraktas som ett brott och utgöra grund
för häktning. Fara för att den misstänkte återfaller i
brottslighet som är häktningsgrund är ju då doku-
menterad. Detta är ett återkommande krav från Cen-
terpartiet. Varför ställer inte majoriteten upp på detta?
Jag vill också nämna omhändertagande av barn
som tvingas bevittna hur den ena föräldern miss-
handlar den andra. Dessa barn har ett stort behov av
stöd och hjälp av olika slag, och även dessa barn bör
betraktas som brottsoffer och ha samma rättigheter.
Brottsskadeersättningen betyder mycket för
brottsoffret. Det ger en viss upprättelse. Om gär-
ningsmannen bedöms ha betalningsförmåga åligger
det den skadelidande att själv driva in skadeståndet.
Centerpartiet anser att detta borde vara en uppgift för
Brottsoffermyndigheten att ta sig an så fort lagakraft-
vunnen dom föreligger. Detta skulle skydda brottsoff-
ret och bättre uttrycka grundläggande rättsprinciper i
svensk lagstiftning. Och där önskar jag att det vore
fler som ville stötta detta viktiga förslag. Brottsoffret
förtjänar nämligen allt samhällsstöd.
Anf.  220  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Brottsoffer som utsatts för våld och
hot i hemmet och i nära personliga relationer har ofta
en särskilt svår situation. Men från samhällets sida
kan de bli handfallet och ibland rentav illa bemötta.
Vad detta i praktiken ofta handlar om är kvinnofrid,
eller rättare sagt om hur slagna, kränkta och ibland
dödade kvinnor inte har eller haft någon kvinnofrid.
Varje år polisanmäler ca 20 000 kvinnor i Sverige att
de misshandlats och drygt 2 000 att de utsatts för
våldtäkt eller försök till våldtäkt. Varje år mördas i
genomsnitt 20-30 kvinnor av en man som hon har
eller har haft ett förhållande med. När misshandel och
övergrepp sker inom familjen finns det ett tydligt
mönster. Kvinnor blir slagna, sällan män. Mammor
blir hotade, sällan pappor. Döttrar, men sällan söner,
hindras att leva i frihet och hotas eller misshandlas
om de inte lyder. Unga flickor, men sällan pojkar,
gifts ibland bort under tvång och påtryckning med
stora risker för framtida olycka och ökad risk för
familjevåld. Men det är en myt att våld mot kvinnor
är ett problem avgränsat till vissa invandrargrupper.
Övergrepp mot kvinnor förekommer i alla samhälls-
grupper och säkert i familjer närmare oss än vi vill
tro. Detta framgår inte minst av den viktiga forskning
som bedrivs av Rikskvinnocentrum i Uppsala. Rege-
ringarna som suttit vid makten under de senaste åren
har skjutit upp eller missat flera viktiga förslag när
det gällt att förbättra skyddet för hotade kvinnor. Det
som gjorts kunde i flera fall ha gjorts tidigare. Detta
har berörts av tidigare talare i dag och framgår också
av olika reservationer.
Nu har dessutom en försämring skett när reglerna
för målsägandebiträde vid rättegång skärpts från den
1 mars. Det drabbar särskilt just de kvinnor som blivit
brottsoffer vid grova våldsbrott i hemmet.
Ett målsägandebiträde har till uppgift att bistå en
målsägande under förundersökning och rättegång
rörande vissa brott. En förutsättning för att ett bra
stöd ska kunna ges är att målsägandebiträdet får er-
sättning för den tid det tar att bistå brottsoffret vid
sexualbrott, brott mot liv och hälsa samt brott mot
frihet och frid, alltså just sådana brott som är de
största hoten mot kvinnofriden. Justitieminister Tho-
mas Bodström har sagt att han hoppas att biträdet till
en målsägande ska göra det jobb som krävs även om
denne inte skulle få fullt betalt. Många advokater och
jurister arbetar redan i dag ideellt med frågor som rör
kvinnofrid. Men det är ju rätt anmärkningsvärt att
landets justitieminister vill att de ska sätta i system att
arbeta gratis på statens uppdrag när staten samtidigt
rullar tillbaka sina ekonomiska åtaganden. Vad anser
hans partikamrat Helena Zakariasén om detta? Vad
anser Yvonne Oscarsson och Kia Andreasson från
regeringens stödpartier om detta?
Domstolsverket använde verkligen klartext när
myndigheten förklarade varför den ville ha en för-
sämring av taxereglerna för målsägandebiträdena.
Man säger:
"Det finns ingen anledning att använda en advokat
till att sitta och hålla handen. I misshandelsfall räcker
det att biträdet träffar brottsoffret under en till två
timmar före rättegången. Med det nya systemet kan
advokaterna räkna ut hur mycket tid som är rimligt att
lägga ner på brottsoffren."
När sådana yttranden fälls från höga instanser ty-
der det på att verk och regering inte har någon större
förståelse för hur situationen kan vara när kvinnor
drabbas av våld och svåra kränkningar i hemmet. Och
än en gång: Vad anser justitieministerns partikamrat
om detta? Vad anser Yvonne Oscarsson och Kia
Andreasson om detta?
Fru talman! Kvinnomisshandel slutar många
gånger i skilsmässa. Inför äktenskapsskillnaden görs
då en bodelning där makarnas tillgångar och skulder
läggs samman och delas lika. Ett skadestånd efter en
hustru- eller barnmisshandel kan då påverka bodel-
ningen precis som alla andra skulder och alla andra
gjorda betalningar. Men det är ju stötande att ett ska-
destånd av den typen ska räknas med i bodelningen
och på så vis komma mannen till godo i de fall där
mannen begått våldsbrott mot andra i familjen. Re-
sultatet kan ju faktiskt bli att den som blivit miss-
handlad i praktiken får stå för halva gärningsmannens
skadestånd för just den misshandel som ligger bakom
skilsmässan och bodelningen. Det är väl absurt?
Jag har tagit upp denna fråga i en skriftlig fråga
till justitieministern och fått ett mycket intetsägande
svar där han förklarar att han följer frågan. Men det
räcker inte med att följa frågan. Det här måste man
kunna göra någonting åt.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 8.
Anf.  221  HELENA ZAKARIASÉN (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas olika
frågor som rör våldsbrott och brottsoffer - oerhört
viktiga frågor som måste tas på allvar. Alla som ut-
sätts för brott måste bemötas med värdighet och re-
spekt.
Man måste kunna få sin anmälan behandlad på ett
bra och rättssäkert sätt och känna just att man får ett
värdigt bemötande. Det är lika självklart under hela
rättsprocessen vad gäller kontakter med såväl polis
som åklagare och domstolspersonal. Har man blivit
utsatt för brott ska man kunna känna sig trygg i sina
kontakter med rättsväsendet. Man måste veta vilket
stöd och vilken hjälp man kan få.
För knappt ett år sedan presenterade regeringen
sin proposition Stöd till brottsoffer med ett antal för-
slag som just syftar till att förbättra villkoren för dem
som utsatts för brott. Det betänkande som vi då dis-
kuterade innehöll förslag om lagändringar och andra
åtgärder - t.ex. att rätten till målsägandebiträde ut-
vidgas genom att begränsningen till brott i brottsbal-
ken tas bort och att socialtjänstens ansvar förtydligas,
för socialtjänsten har en viktig roll när det gäller
samhällets stöd till brottsoffer. Inte minst gäller det
stödet till utsatta barn.
Jag säger nu som jag då sade: Det räcker inte med
enbart förändrad lagstiftning. Det behövs också atti-
tydförändringar hos dem som möter brottsoffer. Den
lagstiftning som redan finns måste användas på ett
riktigt sätt. Att det blir en bättre samverkan, som flera
här har nämnt om, mellan myndigheter som möter
brottsoffer tycker jag också är en självklarhet. Det
behövs mer forskning om brottsoffer och också mer
kunskap och forskning om äldre som utsätts för våld
och övergrepp - kunskap som vi inte alls har haft och
som är något som vi måste ta tag i. Framför allt behö-
ver hela samhället engageras.
I dag finns det brister i bemötande och omhän-
dertagande av brottsoffer. Det har förmodligen sin
grund i dåliga kunskaper om vad det innebär att bli
utsatt för brott. Därför behöver alla som arbetar inom
rättsväsendet och som kommer i kontakt med
brottsoffer få utbildning kring det här - inte bara en
gång, utan kontinuerligt.
Som brottsoffer har man ibland svårt att se de oli-
ka roller som myndigheterna har. För det mesta finns
det ingen anledning att fundera över vilken av de
olika instanserna som ser till att ens ärende förs fram-
åt, att ersättning betalas ut m.m. Det ligger alltså ett
stort ansvar på de anställda att vara tillmötesgående
när det gäller information om hur hela processen
fungerar.
Återigen vill jag framhålla vikten av myndighets-
samverkan, som är bra. Det händer ändå ett antal
saker inom rättsväsendet. Myndigheterna inom rätts-
väsendet arbetar nu på allvar och med kraft tillsam-
mans för att komma framåt i just frågorna om myn-
dighetssamverkan. Detta är oerhört viktigt; man
måste utgå från en helhetssyn på verksamheten och
ha medborgarperspektivet i fokus.
Under förra året anmäldes mer än 15 000 brott
som avser misshandel av kvinnor utförd av en närstå-
ende person. Vi vet att långt ifrån allt våld mot kvin-
nor anmäls. Detta är något som vi naturligtvis inte
kan acceptera.
Det behövs åtgärder inom många områden. Tan-
ken med kvinnofridsreformen är att våld mot kvinnor
ska bekämpas genom ett brett och långsiktigt arbete
inom alla samhällets sektorer och på alla nivåer.
Vad gäller lagstiftningen är syftet att just fånga
upp den verklighet som många kvinnor berättar om,
nämligen att det allvarliga för dem ofta inte är de
enskilda brotten utan den systematiska kränkning och
den totala press som de utsätts för genom upprepade
brottsliga gärningar. Men även här är lagstiftningen
endast ett av flera medel för att uppnå en förändring.
Även på detta område behövs det mer kunskap om
våldets omfattning och om de mekanismer som styr
våldet mot kvinnor. Detta är avgörande för möjlighe-
ten att förhindra våld mot kvinnor och att hjälpa ut-
satta kvinnor.
Kunskapen och attityden hos dem som möter ut-
satta kvinnor är en central fråga. Därför har regering-
en tagit initiativ till olika utbildningssatsningar för
berörda grupper inom bl.a. hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och rättsväsendet.
Myndigheter på alla nivåer måste effektivisera
och konkretisera arbetet med dessa frågor. Också där
har regeringen gett flera myndigheter uppdrag som
går ut på att förebygga våld mot kvinnor och på att
förbättra myndigheternas bemötande av brottsoffer.
En rad olika projekt pågår inom rättsväsendet för att
förhindra våld mot kvinnor och för att hjälpa kvinnor
som utsätts för våld.
Det är oerhört viktigt att vi åstadkommer ett bättre
skydd för kvinnor som är hotade och som utsätts för
våld. I dag finns, som tidigare sagts här från talarsto-
len, exempelvis de s.k. trygghetspaketen. Jag måste
säga att inte heller jag accepterar att kvinnor får stå i
kö som är i behov av ett trygghetspaket. Ett sådant
bör naturligtvis finnas till hands om så behövs. Detta
är för mig en självklarhet.
Vad gäller frågan om elektronisk övervakning,
den s.k. fotbojan, i samband med besöksförbud pågår
nu - Jeppe Johnsson nämnde här att det undersöks,
utreds osv. - ett grundligt analysarbete på Justitiede-
partementet. Det har nämligen varit svårt att hitta en
lämplig rättslig lösning. Just det försöker man nu
lösa. Jag hoppas att man lyckas med det. Något mer
uttömmande svar om det kan jag tyvärr inte ge i dag.
Det är bara att hoppas att man hittar en lämplig lös-
ning i det avseendet.
Vidare har vi det utökade besöksförbudet. Vi vill
flytta på mannen, inte på kvinnan. Misstänks mannen
vara på väg att slå sin kvinna ska mannen kunna be-
ordras bort från hemmet i några dygn.
Fru talman! De här frågorna rör och berör oss alla
i samhället. Alla kan vi råka ut för brott. Kanske är
det så att flera av oss i denna kammare har gjort det
och vet hur det är att befinna sig i en så utsatt situa-
tion.
Som sagt: De här frågorna rör och berör oss alla i
samhället och måste ständigt hållas levande.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf.  222  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! En kort fråga: Anser Helena Zakari-
asén att det ska vara möjligt att även i fortsättningen
döma män som slår kvinnor till annan påföljd än
fängelse?
Anf.  223  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag missade den frågan - jag hade
faktiskt skrivit upp den - men jag ska försöka att nu
svara på den. Härifrån lägger vi oss ju inte i själva
dömandet. Men som svar på frågan om jag tycker att
en man som misshandlar en kvinna ska kunna få
annan påföljd än fängelse säger jag: Generellt sett
nej. I undantagsfall ja, om det i det speciella fallet
föreligger unika speciella omständigheter.
Anf.  224  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Då förvånar det mig mycket att Hele-
na Zakariasén inte har röstat för den motion där vi
säger att detta inte ska vara möjligt. Vi lägger oss
heller inte i dömandet - Högsta domstolen har gjort
en riktig lagtolkning - men vi vill ändra lagen.
Nästa fråga: Anser Helena Zakariasén att straffet
för överträdelse av besöksförbud ska skärpas?
Anf.  225  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är inte helt säker på att den rätta
lösningen är att skärpa straffen. Däremot måste man
se till att kvinnorna får det stöd som de verkligen
behöver i den utsatta situationen vad gäller besöks-
förbud, trygghetspaket och annan hjälp av samhället.
Jag tror inte att vi löser alla problem enbart genom att
skärpa straffen.
Anf.  226  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa Helena Zakari-
asén ett par frågor angående medborgarperspektiv i
fokus och ett värdigt bemötande. Vi har sett positiva
bemötanden men tyvärr många negativa. Jag tycker
inte att det är tillräckligt.
Trygghetslarm skulle självklart finnas, sade Hele-
na. Men man måste få möjligheter och resurser så att
man kan erbjuda detta.
Är det medborgarperspektiv att brottsoffren själva
ska utkräva ersättningen?
Jag tycker att de här tre frågorna är befogade ur
medborgarperspektiv. Även om man gör de insatser
som Helena har nämnt måste man följa upp och se
vilken effekt det blev av de åtgärder som är genom-
förda och om mer behöver göras.
Anf.  227  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller skyddet för kvinnor
och trygghetspaketen är det min bestämda åsikt att
man inte ska behöva stå i kö.
Som jag sade måste man ständigt följa brottsoffer-
frågorna i allmänhet, ständigt utvärdera dem, ständigt
följa upp dem för att se vilka förändringar som måste
göras över tid, för verkligheten förändras, och då
måste vi även ändra i lagstiftningen.
Anf.  228  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Brottsoffren har ju blivit kränkta ge-
nom brottet. De väntar på ersättning. Det tar lång tid,
och sedan ska de dessutom själva utkräva denna er-
sättning. Jag tycker att här måste samhället ge stöd till
brottsoffret.
Anf.  229  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Stöd till brottsoffer, säger Gunnel
Wallin. Ja, vi måste stödja brottsoffren, därom är vi
helt överens. Det är också principiellt viktigt att för-
övaren gottgör brottsoffret över huvud taget.
Nu finns en grönbok, och jag tror att den här frå-
gan kommer att komma upp där. Man räknar med att
kunna lägga fram förslag under senhösten. Det är EU-
kommissionen som har tagit fram den här grönboken,
som nu är ute på remiss. Jag är ganska säker på att
frågan tas upp där.
Anf.  230  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill fråga Helena Zakariasén om
hon tror att det kommer att fungera med målsägande-
biträdenas minskade möjligheter att hjälpa brottsoff-
ren. Anser Helena Zakariasén att brottsoffrens ombud
upp till den 1 mars har tjänat för mycket pengar?
Anf.  231  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan tyvärr inte svara på det. Jag
har inte summan riktigt klar för mig, jag vet inte om
de har tjänat mycket pengar. Däremot tror jag att man
måste titta på systemet. Om jag inte är felunderrättad
har justitieministern sagt att han inte heller nöjd med
det nuvarande systemet utan vill titta på andra åtgär-
der för att förbättra situationen.
Anf.  232  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Det duger inte att titta på det, för det
är för sent. Det nya ersättningssystemet är redan in-
fört den 1 mars. Det innebär att ett antal personer som
har velat ägna sig åt att hjälpa brottsoffren, som ofta
är kvinnor, inte har möjlighet att göra detta. De ska
också leva på inkomsten. Visst är det viktigt med
ideella insatser, men det behövs också skickliga ju-
rister, skickliga advokater som kan hjälpa och stötta
dessa mycket utsatta kvinnorna i den svåra situatio-
nen. Är inte Helena Zakariasén, precis som jag,
mycket oroad inför den här utvecklingen?
Anf.  233  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Jo. Brottsoffren behöver både den
hjälp som de kan få från de ideella organisationerna
och den professionella hjälpen. Självklart är jag oroad
över utvecklingen.
Jag är inte hundraprocentigt uppdaterad, men jag
har fått informationen att Thomas Bodström avser att
införa försöksverksamhet med någon annan form av
system för att komma åt problematiken.
Anf.  234  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag blir något förbryllad, Helena Za-
kariasén. Ena stunden säger Helena att hotade kvin-
nor och brottsoffer ska få allt stöd. Men hur ska vi då
gå till väga? Helena Zakariasén och majoriteten har
avstyrkt alla förslag. I nästa andetag säger Helena
Zakariasén: Självklart ska hotade kvinnor inte behöva
vänta på trygghetspaket. I reservation 7 punkt 3 tar vi
upp detta. Men ni avstyrker det med orden att det inte
anses vara en nödvändig åtgärd. Jag förstår inte rik-
tigt hur det ska gå ihop med det som Helena Zakari-
asén säger med de vackra formuleringarna men som
hon så tydligt tar avstånd ifrån i betänkandetexten.
Så säger Helena att socialtjänsten har fått ett utök-
at ansvar. Det är i och för sig bra, men då kan man
fråga sig: Varför tror Helena att misshandlade kvin-
nor och brottsoffer inte söker sig till socialtjänsten?
Kan det bero på att kompetensen saknas, eller är det
helt enkelt så att socialtjänsten inte har resurser och
därför inte orkar ta sig an de här kvinnorna? Däremot
har kvinnojourerna
ett väldigt bra omhändertagande av kvinnor som har
blivit drabbade. Har Helena Zakariasén någon upp-
fattning om socialtjänsten kanske skulle behöva lite
mer pengar i och med att regeringen har beslutat om
att de nu ska ha ett utökat ansvar? Är det rimligt att
man lägger på kommunerna ytterligare ansvar utan
några resurser?
Anf.  235  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Vi må väl vara överens om att vi båda
står på brottsoffrens sida. Inte tror väl Ragnwi Mar-
celind att vi, därför att vi hanterar frågorna på ett sätt
som är normalt brukligt i utskottet - det skulle för-
modligen se likadant ut under en borgerlig regering-
speriod - står på brottsoffrens sida i mindre grad? Jag
kan inte tänka mig att det är vad hon menar. Det är
egentligen inte så stora skiljaktigheter. Däremot gör
vi olika bedömningar i betänkandet. Vi kan aldrig tro
något annat än att vi står på brottsoffrens sida.
Vad gäller socialtjänsten och resurserna för kom-
munerna får både kommunerna och landstingen till-
skott. Min motfråga blir då: Om det nu blir en bor-
gerlig regering och det blir mindre resurser till kom-
munerna, för det vill i alla fall Moderaterna se, hur
ställer sig Kristdemokraterna till det?
Anf.  236  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi får hoppas att våra väljare är så
förnuftiga att de ser till att Kristdemokraterna får en
stor majoritet därför att vi avsätter 4 ½ miljarder
utöver det regeringen gör under en treårsperiod. Men
så säger Helena: Självklart har vi samma intresse av
att bemöta de här frågorna så att brottsoffren känner
sig skyddade. Men det är bara en läpparnas bekännel-
se från Helena Zakariasén och majoriteten, eftersom
det inte finns något beslut. Ni har avstyrkt alla förslag
till förbättrade möjligheter att ta sig an brottsoffren.
När Helena Zakariasén säger att vi gör olika be-
dömningar måste man ställa sig frågan: Vilket slags
bedömningar har majoriteten gjort som har föranlett
att man yrkar avslag på alla motioner och förslag som
skulle kunna förbättra brottsoffrens situation? Det är
ändå ett faktum, som jag tog upp i mitt anförande
tidigare, att vart tredje brottsoffer inte har något som
helst förtroende för rättsväsendet efter det att en dom
har fallit. 60 % har över huvud taget inte fått någon
information om att de kan få hjälp på brottsofferjou-
ren. Det kan inte vara rimligt att Helena anser att vi
har goda förhållanden för brottsoffer i Sverige i dag.
Anf.  237  HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har aldrig sagt att tillvaron för
brottsoffren i det här landet är perfekt. Jag har sagt att
vi ständigt behöver utvärdera, följa utvecklingen och
komma med förslag till förbättringar, vilket vi också
har gjort. Men naturligtvis finns det saker som vi
alltid måste fortsätta att jobba med. Så är det ju.
Ja, Kristdemokraterna avsätter mer pengar till
kommunerna än vad Socialdemokraterna gör. Det är
möjligt att Ragnwi Marcelind tror själv på att ni
skulle få majoritet i riksdagen efter valet. Jag tror inte
det, utan jag tror definitivt på en socialdemokratisk
regering. Då kan kommuner och landsting känna sig
ganska trygga. Det kan de nog inte göra med en bor-
gerlig regering.
Varför vi avstyrker motioner? Jo, ett antal frågor
som ni tar upp och reserverar er för är sådant som
redan sker i dag. Många av frågorna är väl tillgodo-
sedda, och då finns det ingen anledning att tillstyrka
dessa förslag. Men där kommer vi aldrig överens.
Ragnwi Marcelind sade att 60 % anser sig inte ha
fått någon information. Jag håller med om att det är
dåligt, och det måste vi utan tvekan förbättra.
Anf.  238  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Att ge brottsoffer stöd och skydd är
en angelägen och viktig uppgift även för Miljöpartiet.
Jag tycker inte att vi behöver överglänsa varandra
här, utan det är faktiskt en basuppgift för alla. Denna
uppgift måste kontinuerligt utvärderas och förbättras.
Det finns inget idealsamhälle. Även om Kristdemo-
kraterna och Moderaterna skulle regera skulle dessa
problem inte upphöra att existera, men vi måste na-
turligtvis ständigt göra allt vi kan för att komma till
rätta med dem.
Brottsoffren ska naturligtvis ges lika hög prioritet
som gärningsmännen. Utbildning för alla personal-
kategorier som möter brottsoffer är en grundläggande
förutsättning för ett bra omhändertagande. Samord-
nade åtgärder mellan alla som möter brottsoffer är en
grundläggande uppgift.
Men allt är inte bara elände, utan det finns många
goda exempel i Sverige som man också skulle kunna
ta upp här i talarstolen. Jag har besökt polisområden
där man har kommit mycket långt med åtgärdspaket
när det gäller våld mot kvinnor och barn. Det gäller
även bemötande av andra brottsoffer.
Mycket har hänt, inte minst genom Brottsoffer-
utredningen som kom 1995, vars förslag kontinuerligt
har genomförts.
En strategi för samarbete mellan rättsväsendets
myndigheter, utbildning och forskning samt ett för-
tydligande av socialtjänstens uppgifter har också
genomförts. Men, fru talman, det tar oerhört lång tid
att förändra attityder.
Trots att vi har lagar och regler handlar det om at-
tityderna hos de människor som jobbar med dessa
frågor, Jeppe Johnsson. Det handlar inte alltid om
längre fängelsestraff som är Jeppe Johnssons univer-
sallösning.
Det feministiska kunskapsperspektivet är också
avgörande för att man ska förstå de här problemen.
Det tror jag inte att Moderaterna har varit så väldigt
receptiva till tidigare. Att gå in i familjer har väl inte
varit någon prioriterad lösning, utan familjen skulle
hålla sina problem inom stängda dörrar.
Det är ju tack vare att det finns kvinnojourer ute i
kommunerna och att det finns människor som upp-
muntrar dessa brottsoffer att anmäla brottet och full-
följa en rättegång som mannen kan dömas.
Det pågår ju hela tiden utbildning av människor
som jobbar med detta. Rikspolisstyrelsen, Riksåkla-
garen och Brottsoffermyndigheten har utbildnings-
program. Så visst är det mycket som händer.
När det gäller överträdelse av besöksförbudet an-
ser jag och Miljöpartiet naturligtvis att det inte är
kvinnan som ska försvara sig. Ansvaret ska inte läg-
gas på henne, utan det är mannen som ska få det hår-
dare om han inte följer kvinnans önskemål.
Detta är på gång i Justitiedepartementet. Men jag
förstår inte vad som har hänt. Det var aviserat att det
skulle komma sådana förslag nu i vår som inskränker
mannens rörelsefrihet. Något har tydligen hänt, men
det finns utarbetade förslag som är bra. Det är min
förhoppning att dessa ska tas upp trots att det inte är
med på propositionsförteckningen.
Anf.  239  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! I vanlig ordning vill Kia Andreasson
försäkra sig om att hon har majoritetens instämmande
när hon så starkt går ut till försvar.
Kia Andreasson säger att det inte bara är elände.
Men den här kvällen diskuterar vi faktiskt brottsoff-
rens situation, och det handlar väl ändå om elände,
om jag har förstått det hela rätt. Annars tror jag att
Kia Andreasson måste utveckla det.
Över 20 000 kvinnor misshandlas varje år. 30
kvinnor dör på grund av misshandel. 1 500 kvinno-
fridsbrott anmäldes förra året.
Sedan säger Kia Andreasson att det är bra med en
kontinuerlig utvärdering. Men varför har då inte Kia
Andreasson ställt sig bakom den utredning som vi har
föreslagit under punkt 2, reservation 6? Vi anser att
kvinnofridslagen inte fungerar, och vi vill att den ska
utvärderas. Men Kia Andreasson ville inte vara med
på den reservationen.
Som vanligt går det inte ihop. Jag vill gärna ha ett
förtydligande från Kia Andreasson: Är det bara för att
stödja majoriteten eller är detta Miljöpartiets hållning,
att det inte bara är elände och att det inte är så farligt?
Anf.  240  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Som Ragnwi kan man ta fram alla
dåliga exempel och göra en eländesbeskrivning. Na-
turligtvis önskar vi inte att kvinnor och barn inte ska
utsättas för våld. Vi vill inte att det ska finnas något
våld över huvud taget.
Genom lagförslag har man åstadkommit förbätt-
ringar. Det finns poliser som har en strategi för att
bemöta kvinnor som har blivit utsatta för våld i hem-
met på ett speciellt sätt som underlättar för dessa
kvinnor när det gäller att tas om hand och att göra en
anmälan. På många ställen har man också videofilm-
ning som rutin. Det är en bra sak som har skett.
Omhändertagandet av brottsoffren i domstolarna
har också förbättrats. Det finns vittnesstöd och mål-
sägandebiträden i större utsträckning. Jag anser att ett
målsägarbiträde inte alltid behöver vara en jurist. Det
finns också människor från andra yrkeskategorier
som kan vara ett mycket lämpligt stöd i domstolen.
Jag kan nämna många sådana exempel.
Men när det gäller grov kvinnofridskränkning och
utvärderingen kom BRÅ i maj 2000 med en utvärde-
ring. Man sade då att det inte gick att dra så långtgå-
ende slutsatser därför att det hade gått för kort tid.
Man måste se hur det hela fungerar under en längre
tid. Vi vet ju att det inte går att snabbt överföra en
lagstiftning även om vi skulle ha önskat det.
Vid grov kvinnofridskränkning kan man döma till
fängelse från sex månader upp till sex år. Och anled-
ningen till att man inte inför en strängare straffskala
kan vara att det ofta är män som är domare. De kan-
ske inte ser de grundläggande strukturerna och har
inte ett kunskapsperspektiv av feministisk art.
Anf.  241  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag blir litet förvånad när Kia Andre-
asson börjar att dra in männen i dessa frågor. Det var
enbart tio fall som ledde till åtal av de ca 1 500 brott
som anmäldes under föregående år. Vi menar att det
måste vara en brist av något slag som gör att man i
stället dömer för ett enskilt brott, t.ex. misshandel.
Man kan alltså inte använda sig av det som var lag-
stiftningens syfte vid upprepad kränkning. Lagen
fungerar alltså inte. Det har även BRÅ sett. Då menar
vi att det är angeläget att se över den och, precis som
Kia Andreasson sade i ett tidigare inlägg, att det är
viktigt att göra en utvärdering. Men det har alltså Kia
Andreasson inte ställt upp på i den här frågan.
Kia Andreasson säger när det gäller detta med at-
tityder att det finns så mycket som är positivt. Men
jag vill än en gång understryka att i kväll behandlar vi
ärenden som berör brottsoffer och våldsoffer. Här
handlar det om att vi med lagstiftning och alla tänk-
bara åtgärder vill visa de här människorna att vi stäl-
ler upp och vill göra allt för att de inte ska behöva stå
utan stöd och hjälp - med risk för att bli mördade -
utan trygghetspaket, utan att polisen har med sig
någon videokamera.
Det som Kia Andreasson säger stämmer inte, för
den senaste utredningen säger att videokameror bara
används i ytterst enstaka fall. Det finns inte videoka-
meror i polisbilarna - i hela Västra Götaland finns det
åtta - så kom inte och säg att videokameror är något
som är väldigt brukligt. Men vi har sagt att vi vill att
det ska vara en självklarhet, om kvinnan går med på
det, att använda videokameran för att dokumentera,
för att kunna säkerställa vad som har hänt och för att
kunna hjälpa henne att hålla fast vid vad som har hänt
när hon kanske inte vågar göra det efter att mannen
har hotat henne igen.
Anf.  242  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag har ingen annan åsikt än Ragnwi
Marcelind, att videokamera är ett mycket effektivt
medel för att dokumentera kvinnors skador så att
brotten kan behandlas i domstol. Jag vet inte vilken
utredning Ragnwi Marcelind talar om här. Den har
jag inte sett, och hon har inte heller nämnt den vid
namn. Men jag vet att den här strategin finns i alla
län.
Det har också från Rikspolisstyrelsen utgått re-
kommendationer och påbud att man ska ta tag i de här
frågorna och jobba fram en strategi. Jag har sett do-
kument som innehåller en strategi för hur man beter
sig vid våld mot kvinnor. Att sedan alla som arbetar
med detta - poliser, jurister, domare osv. - inte följer
den i enskilda fall ger också en negativ effekt. Det är
klart att det optimala skulle vara om alla gjorde som
man sade.
Anf.  243  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Enligt en undersökning av Dom-
stolsverket menar domarna, och jag citerar: "Det är
högst tveksamt att jurister ska få betalt för ett arbete
som i mycket hög grad består av kurativa inslag."
Min fråga till Kia Andreasson är: Instämmer Kia
Andreasson i detta uttalande? Om inte, är Kia Andre-
asson beredd att i sina kontakter med regeringen
arbeta för att man återgår till ett bättre system för
ersättning till målsägandebiträden?
Anf.  244  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Min åsikt när det gäller målsägande-
biträden är att de inte alltid behöver vara jurister. Det
finns också andra yrkeskategorier som kan vara ett
stöd till den som behöver speciellt stöd i vissa situa-
tioner, och det är inte alltid en jurist som är bäst på
det. Det handlar inte alltid om juridiska frågor, men
när man behöver stöd i juridiska frågor ska målsä-
gandebiträden självklart tillhandahållas. Men det
finns ju också situationer då det kanske är bättre med
en person från en annan yrkeskategori.
Jag tror att det står bestämt i lagen att också andra
kan vara målsägandebiträden, att det inte behöver
vara enbart jurister, och det tycker jag är bra.
Anf.  245  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om Kia Andreasson av-
siktligt missförstod min fråga, för egentligen handla-
de den om ifall det är rimligt att försämra ersättning-
en till målsägandebiträdena oavsett om de är jurister
eller inte. Om Kia Andreasson anser att det inte är
rimligt, är hon då beredd att tillsammans med oss
andra arbeta för att ge målsägandebiträdena, oavsett
vilken bakgrund de har, rimlig ersättning för det
mycket viktiga jobb som de gör?
Anf.  246  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att
vi har målsägandebiträden vid våra domstolar. Själv-
klart ska betalningen vara sådan att det finns målsä-
gandebiträden att tillgå.
Anf.  247  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag har under snart två perioder i
riksdagen noterat att Socialdemokraterna och dess
stödpartier mycket sällan lyssnar på oss från opposi-
tionen. Jag har trott att Kia Andreasson har varit ett
undantag fram till nu. Så är inte fallet, tyvärr.
Kia Andreasson, i mitt anförande var jag mycket
noga med att poängtera följande, och jag kan citera:
"När vi lägger fram våra förslag så gör vi det i öd-
mjuk vetskap om att man inte enbart genom krimi-
nalpolitiska åtgärder kan åstadkomma underverk."
Sedan fortsatte jag, och detta vill jag gärna ha till
protokollet. Jag hoppas att Kia lyssnar nu. Det gjorde
hon inte under mitt anförande. Jag sade: "Det är ge-
nom ihärdigt brottsförebyggande arbete som de stora
vinsterna kan göras."
Anf.  248  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Då är Jeppe Johnsson och jag helt
överens när det gäller brottsförebyggande åtgärder.
Men Jeppe Johnsson stod också här och sade att när
det gäller kvinnofridskränkning är det bara högre
straff som gäller, för annars är det inte effektivt. Även
när det gällde brott mot besöksförbud var det höjda
straff som skulle gälla. Även detta finns väl i proto-
kollet.
Jag vänder mig mot detta, för jag tycker att det är
viktigare med brottsförebyggande åtgärder. Just detta
med attityder, utbildning, samordning och inskränk-
ningar i mannens rörelsefrihet är det som måste till
för att förändra situationen. Det kan vi inte åstad-
komma bara med straffrätten.
Anf.  249  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Nej, det håller jag med om. Men det
är ingen mening med att höja straffet när brottet redan
är begått. Då finns det redan ett brottsoffer. Då har de
förebyggande insatserna misslyckats.
Jag tycker att vi ibland har löjligt låga straffsatser.
I genomsnitt sitter man inne i nio månader för grov
kvinnofridskränkning. Det tycker jag inte är accepta-
belt.
Det är två olika saker, Kia Andreasson. Det före-
byggande är en sak, men när det har gått så långt att
det kommer till ett straff har brottet redan begåtts. Det
är en helt annan sak, och det är egentligen den sidan
vi behandlar i dag.
Anf.  250  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag kan ge Jeppe Jonsson rätt i att
domstolarna inte har hanterat detta med kvinnofrids-
kränkning på rätt sätt. Det var därför BRÅ fick upp-
draget att göra en granskning, men man kunde inte
säga något med säkerhet. Det tar tid innan domstolar-
na kan tolka den nya lagen på rätt sätt.
Vi måste komma ihåg att det var en helt ny lag.
Det handlade inte om att bedöma en enskild händelse
som misshandel, utan det var ett upprepande av
många brott som skulle sambedömas. Detta har ju-
risterna haft svårt att göra, och det är beklagligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)
14 §  Riksdagens revisorers förslag angående
Statens ändamålsfastigheter - hyressättning och
förvaltning
Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU14
Riksdagens revisorers förslag angående Statens än-
damålsfastigheter - hyressättning och förvaltning
(förs. 2001/02:RR12).
Anf.  251  ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! I början av 90-talet, 1992, beslutade
riksdagen om en genomgripande fastighetsreform.
Syftet med reformen var att göra lokalförsörjningen
effektivare och att skapa en smidig fastighets- och
välskött förmögenhetsförvaltning. Myndigheterna
skulle själva ta ett större ansvar och bli mer kost-
nadsmedvetna.
Fastighetsförvaltningen fick också en ny organi-
sation genom att Byggnadsstyrelsen avvecklades. I
stället uppstod fem bolag och verk: Vasakronan,
Akademiska hus, Specialfastigheter, Statens fastig-
hetsverk och Fortifikationsverket.
En utvärdering genomfördes 1996 som resulterade
i ett delbetänkande om statens ändamålsfastigheter
och en därpå följande proposition om fastighetsför-
valtning och lokalförsörjning.
Huvudfrågan genom åren har enkelt uttryckt
handlat om kostnadsbaserade eller marknadsliknande
hyror och om vilka fastigheter som ska klassas som
ändamålsfastigheter. Det är därför naturligt att det är
diskussionen runt dessa frågor som skapat motsätt-
ningar mellan staten som ägare och brukarna.
I vår moderata reservationstext med anledning av
FiU 25 1997/98 skrev vi moderater bl.a.: "Enligt
utskottets uppfattning innebär propositionen inget
klargörande för hyresvärdar och hyresgäster i ända-
målsfastigheter. De konflikter som förekommer när
det gäller ändamålsfastigheter härrör från vissa brister
i utformningen av spelreglerna i samband med fastig-
hetsreformen. Utan att göra nödvändiga klargöranden
kommer dessa konflikter att fortleva."
Så är det också. Nu senast är det konflikten mel-
lan universiteten och Akademiska Hus. Det är hyres-
strejk på Chalmers, anklagelser om miljardrån och
ständigt uppblossande hyreskonflikter. Akademiska
Hus egen vd ger nu upp och efterlyser ett nytt hyres-
system för statliga fastigheter.
Dagens betänkande utgår från riksdagsrevisorer-
nas förslag avseende statens ändamålsfastigheter. I
skrivelsen framkommer den redan kända problembe-
skrivningen; att man hittills inte tillfredsställande
kunnat knäcka frågan om en rimlig hyressättning.
Revisorerna har även synpunkter på hur riksdagens
beslut kanaliseras till verk och hyresgäster.
Revisorernas förslag kan sammanfattas i fem
punkter: självkostnad vid begränsade alternativ, god
insyn i förvaltningen, dvs. tydlighet, gemensamt
upprättade förvaltningsplaner, dvs. dialog, effektivi-
sering i myndigheternas lokalutnyttjande, det kan
t.ex. ytmässig storlek på lokaler, och ett expertorgan
för samråd om hyressättningen.
Vi moderater finner att förslagen är rimliga utifrån
den problembeskrivning som framkommit och in-
stämmer i den kritik som framförs i revisorernas
skrivelse. Men vi noterar också av stämningen i fi-
nansutskottet att det nu inte borde finnas några större
hinder för att frågan kan föras ett steg, eller helst flera
steg, framåt. Utredningen som ska ta sig an uppgiften
om hyressättning för ändamålsfastigheter inom kultur
samt universitets- och högskoleområdet blir förhopp-
ningsvis den utredning som löser alla problem och
gordiska knutar.
Utskottet föreslår, vilket också framgår av hand-
lingarna, ett tillkännagivande som utgår från att revi-
sorernas samtliga fem förslag ska belysas på ett allsi-
digt sätt. Det tycker vi är väldigt positivt.
Trots detta, fru talman, trots allt detta positiva, har
vi två reservationer. Där tog utskottets välvilja slut.
Vi vill dessutom att de synpunkter som förs fram i
motionen av Henrik Landerholm m.fl. och som
handlar om fastigheter som används av Försvar-
smakten och förvaltas av Fortifikationsverket bör
inkluderas i den kommande utredningen. Den andra
reservationen handlar om försäljning av statlig mark.
Vi menar att mark som den förvaltande myndigheten
inte längre behöver för sin verksamhet i princip ska
försäljas på ett marknadsmässigt sätt. Det är enligt
vår uppfattning inte lämpligt att kommuner eller
landsting sätts att förvalta statlig egendom bara för att
denna eventuellt ska kunna användas för friluftsliv
eller turism.
Till slut, fru talman, vill jag säga att vi givetvis
står bakom båda våra reservationer, men för tids
vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3.
Anf.  252  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Kolleger! Självklart är det så att stat-
liga hyresgäster som Dramaten, Kungliga Operan,
Naturhistoriska riksmuseet, Chalmers och KTH bara
för att nämna några ska vara medvetna om vad loka-
lerna kostar - att de kostar naturligtvis, och mer spe-
cifikt vad de kostar. Det är det som är själva bak-
grunden till att Byggnadsstyrelsen avskaffades och att
vi har fått den här konstruktionen med fyra verk och
bolag, i de här fallet två, Statens fastighetsverk och
Akademiska Hus, som hanterar detta.
I det system som vi har nu, där Statens fastighets-
verk och Akademiska Hus försöker sätta marknads-
hyror eller, som man nu säger, marknadsliknande
hyror, där ingen marknad finns, där regeringen har
avkastningskrav på fastighetsförvaltarna och dess-
utom står för driftsbidragen till hyrestagarna, där blir
det något av Ebberöds bank. Då är det inte konstigt
att det blir den typ av konflikter som Anna Åkerhielm
tog upp här tidigare.
Finns det någon som på allvar tror eller vill att
Dramaten, Operan, Chalmers eller KTH eller övriga
kultur- och lärdomsinstitutioner ska - eller kan -
upphandla alternativa lokaler på den öppna markna-
den? Det är klart att de kan ha sidolokaler någonstans,
men hur är det med de huvudsakliga lokalerna, alltså
inte bara symbolbyggnaderna? Jag tror att vi är över-
ens där. Det är ingen marknad.
Ändå pressas de, och har pressats under många år,
sedan 1992 var det väl, på att betala marknadsanpas-
sade hyror. Det har gått för långt, och det har pågått
för länge, det som har gått för långt. Då tycker vi och
en majoritet här att det naturligtvis är bra att riksda-
gen tillkännager för regeringen att det är dags att
lystra och komma med de förslag som riksdagen
tidigare har beslutat om. Det går inte att ha missnöjda
hyresgäster som hävdar att de inte har någon insyn
alls i förvaltningen och att de inte informeras tillräck-
ligt om faktiska kostnader. Sedan har vi andra statliga
aktörer på fastighetsägarsidan som kanske hävdar
motsatsen och är en hård motpol.
Dessutom finns det ett annat problem med fram-
gångsrika högskolor. Jag borde väl inte räkna upp
några, men som göteborgare kan jag nämna Chal-
mers, och naturligtvis får man också nämna KTH. De
drar ju till sig - och det är själva idén - andra hyres-
gäster i närområdet. Då pressar det upp marknadshy-
rorna. Då bestraffas skolorna, universiteten och de
tekniska högskolorna, genom att deras egna hyror ska
beräknas efter den marknad som de själva trissar upp
genom en bra verksamhet för landets bästa. Så kan
det inte vara.
Det här ska nu in i en utredning, och då vill jag
bara passa på, fru talman, att skicka vidare till Kjell
Nordström att den här utredningen inte får bli någon
långbänk. Det måste hanteras resolut. Naturligtvis
måste man tydligare och klarare definiera vad som är
ändamålsenliga fastigheter.
Som tidigare talare sagt är det så med alla oss i
oppositionspartierna att vi står bakom alla reservatio-
ner som vi har skrivit under och varit med om att
driva fram. Jag ska bara yrka bifall till vår sista reser-
vation, nr 6. Jag ska säga något om den som jag hop-
pas att Kjell Nordström kan kommentera.
Där tar vi upp att när förhållandena har ändrats,
hyresförhållandena, har inte de statliga institutioner-
na, brukarna, kompenserats i tillräcklig utsträckning.
Det kan naturligtvis vara förödande för verksamhe-
ten. Detta håller utskottsmajoriteten i det här fallet
med om. Den pekar på att Statskontoret har fått i
uppdrag att ta reda på detta.
Men någonting som inte besvaras av utskottsma-
joriteten, som alltså inte finns med i texten som Kjell
Nordström nu ska försvara, är att regeringen vid flera
tillfällen har passat på att sänka driftsbidragen när
företrädare för brukarna, t.ex. Naturhistoriska riksmu-
seet, det är väl det tydligaste exemplet, har lyckats
förhandla ned sina hyror. Man kan naturligtvis säga
att det ligger i deras uppdrag under de här givna om-
ständigheterna att försöka få så bra och optimala
hyror som möjligt. Då har de alltså bestraffats genom
att bidraget året efter har skurits bort.
Vad är det för incitament? Det är en fråga som jag
vill skicka vidare till Kjell Nordström. Är det ett
rimligt sätt att låta två parter förhandla och komma
överens om en hyra till staten och sedan går i det här
fallet regeringen in och skär ned driftbidragen? Är det
en lämplig form av belöning?
Anf.  253  KJELL NORDSTRÖM (s):
Fru talman! För tids vinnande ska jag inte gå ige-
nom bakgrunden till bildandet av de olika verk där vi
har våra fastigheter. Det har både Anna Åkerhielm
och Per Landgren på ett föredömligt sätt redan redo-
gjort för. Jag ska mer kommentera vad ärendet hand-
lar om.
Ärendet har sin bakgrund i att kulturutskottet bad
revisorerna granska hyressättningen för kulturinstitu-
tionerna. Då genomförde revisorerna en något större
förstudie och en bredare granskning som kom att
omfatta Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket,
Akademiska Hus och Specialfastigheter Sverige.
Revisorerna kom fram till fem förslag som man
överlämnade till finansutskottet. Anna Åkerhielm har
tidigare redovisat dem.
När detta blev klart visste utskottet om att rege-
ringen avsåg att tillsätta en parlamentarisk utredning.
Man kan säga att det utskottet gör nu är att avge ett
tillkännagivande till regeringen om att denna utred-
ning bör titta närmare på de här förslagen. Utskottet
säger:
"Utskottet anser att det är angeläget att regeringen
tillsätter den nämnda utredningen och att frågorna om
hyressättningsprinciper för statens ändamålsfastighe-
ter skyndsamt får en hållbar och för alla intressenter
acceptabel lösning. Direktiven till utredningen bör
enligt utskottets mening utformas så att samtliga fem
förslag som väckts av revisorerna blir allsidigt belysta
och behandlade. Utskottet understryker också bety-
delsen av att utredningen blir parlamentariskt sam-
mansatt. Vad utskottet anfört med anledning av revi-
sorernas förslag bör riksdagen tillkännage för rege-
ringen."
Det är ett mycket enigt utskott som står bakom
detta förslag.
Låt mig säga något om en motion som utskottet
har valt att också göra ett tillkännagivande om. Det är
så att Ola Rask m.fl. har föreslagit att staten bör över-
väga om det finns skäl att behålla mark i statlig ägo.
Det är tämligen snart aktuellt för försvaret att
meddela hur mycket mark man behöver av den man
disponerar för närvarande. Mycket pekar på att man
kommer att meddela att man avstår väldigt mycket
mark. En hel del av denna mark finns i områden som
skulle vara lämpliga för turist- och friluftsliv. Väldigt
mycket finns faktiskt i Stockholms skärgård.
Med anledning av detta har utskottet valt att göra
ett tillkännagivande. Vi tycker att regeringen bör
överväga om friluftsliv och turism skulle kunna vara
skäl att behålla marken i statlig ägo.
Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Anf.  254  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Kjell Nordström har här förklarat att
utskottet i stora drag är enigt. Det är ju riktigt. Men
jag vill ändå att Kjell Nordström lättar något på för-
låten och möjligtvis kritiserar regeringen. Det kanske
är att ta i att kritisera regeringen, men kan inte Kjell
Nordström i alla fall säga något om huruvida det är en
lämplig form av incitamentsstruktur att en brukare av
låt oss säga Naturhistoriska riksmuseets lokaler efter
en hyfsad insyn, efter precis det som utskottet vill och
efter att man kanske har fått del av en del orsaker till
kostnads- och hyresläget genomför en lyckad för-
handling och sedan finner att driftbidraget direkt året
efter har skurits ned i motsvarande utsträckning. Är
det den typen av incitamentsstruktur som man vill ha
inom den här verksamheten?
Anf.  255  KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Under de år på 90-talet när landet ha-
de ekonomiska bekymmer var det många som fick
minskade anslag. Det var för att få ordning på statsfi-
nanserna. Man skulle naturligtvis ha önskat att man
sluppit göra mycket av det man tvingades göra under
den tiden. Men då kunde man inte undanta kulturfas-
tigheterna. Även de fick vara med och bidra en del till
budgetsaneringen.
Nu är vi i ett något annorlunda läge. Nu finns fak-
tiskt resurser och vi kan diskutera förbättringar. Så
gjordes också. Så sent som i vårbudgeten 2002 fick
de fem största kulturinstitutionerna en sänkning av
sin hyra som innebar att de fick 19 miljoner mer än
vad de haft tidigare. Något har de faktiskt fått redan.
Anf.  256  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Ska jag tolka detta som att det på nå-
got sätt var i nationens intresse och att det inte kom-
mer att ske under nuvarande budgetomständigheter?
Man kanske t.o.m. kan förvänta sig någon form av
kompensation.
1. Det kommer inte att ske igen för nu är finanser-
na ändå så långt bärgade om vi jämför med hur
det var i mitten på 90-talet.
2. Man kanske t.o.m. kan tänka sig ytterligare
någon kompensation så att det täcker fullstän-
digt.
Anf.  257  KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Man kan i alla fall säga att det var bra
för nationen att vi fick en ny regering 1994 som tog
sig an saneringen av statsfinanserna så att vi i dag är i
det läget att vi faktiskt kan diskutera lite ökade utgif-
ter på ett och annat område.
Anf.  258  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har inte för avsikt att ha syn-
punkter på Riksdagens revisorers förslag när det
gäller ändamålsfastigheters hyressättning och förvalt-
ning. Vänsterpartiet välkomnar naturligtvis en över-
syn.
Det är också trevligt att läsa en moderat motion
som kräver att hyressättningen vid universitet och
högskolor ska ske utifrån en självkostnadsprincip.
Men då måste statens avkastningskrav på Akademis-
ka Hus sänkas.
Vänsterpartiet vill dock att det ska ställas ett nytt
krav, nämligen att Akademiska Hus på campus eller i
områden som hänger samman med universitet och
högskolor bygger och förvaltar studentbostäder.
Bristen på studentbostäder finns framför allt i våra
storstadsområden. Den är mycket stor. Här har rege-
ringen i stort sett lagt allt ansvar på kommunerna för
att få fram studentbostäder.
Det bidrag som finns och som snart intecknats, ca
400 miljoner kronor, räcker inte till, ger undermåliga
bostäder och kräver hyresnivåer i t.ex. Stock-
holmsområdet som är betydligt högre än studenterna
har råd med.
Utbyggnaden av universitet och högskolor är na-
turligtvis bra. Men bostadsfrågan måste också få sin
lösning. I det här fallet tar inte staten sitt ansvar. I dag
finns det 60 000 studentbostäder runt om i landet, och
antalet studenter har på tio år ökat från 200 000 till
330 000. Kötider på mer än ett år sätter käppar i hjul-
et för många studenter som inte har möjlighet att
köpa en bostadsrätt eller har råd att hyra i andra hand,
ofta till ockerpriser. Studenter tvingas avstå från stu-
dieplatser, och bristen på studentbostäder riskerar att
skapa ytterligare snedrekrytering till den högre ut-
bildningen.
Statens investeringsbidrag till hyresrätter gäller
inte byggande av studentbostäder och är av begränsad
omfattning. Det har avsatts 2 ½ miljarder de närmaste
fem åren. Vi menar att Akademiska Hus kan bidra till
byggandet av studentbostäder, dela risken och ansva-
ret med kommunerna i den här frågan. Akademiska
Hus har ekonomiska förutsättningar att göra det här,
men det förutsätter att ägardirektiven ändras.
Utskottet avstyrker den här möjligheten med hän-
visning till att bostäder inte ingår i bolagets fastig-
hetsbestånd, att det inte finns några fria resurser för
byggandet av studentbostäder och att ett sänkt av-
kastningskrav på Akademiska Hus skulle kringgå
budgetlagens krav på bruttoredovisning samt riskera
en otydligare uppgift för bolaget. Inget av de här
argumenten är naturligtvis hållbara. Vinsten för Aka-
demiska Hus år 2000 var 650 miljoner varav 200
miljoner utbetalades till staten. Det är en summa som
motsvarar hälften av det senaste stödet till studentbo-
städer. Dessutom fanns år 2000 ett eget fritt kapital på
1,3 miljarder som naturligtvis kan användas på olika
sätt, t.ex. för bostadsproduktion. Det innebär inte att
medlem försvinner, utan de omsätts i fasta värden i
form av studentbostäder. Dessa ska naturligtvis hyras
ut till självkostnadspris.
Om detta betraktas som ett kringgående av bud-
getlagen är det ett politiskt ställningstagande och inte
en realitet. Det här är en teknik som regeringen själv
tillämpar i olika sammanhang när behoven finns och
det inte ryms under statens utgiftstak. Vad är det
senaste förslaget om en skattereduktion till kommu-
ner och landsting för år 2002 om inte ett sätt att
kringgå utgiftstaket? Men det är ett stöd som vi
vänsterpartister välkomnar.
Staten tar inte sitt ansvar när det gäller studenter-
nas boendemöjligheter. Det ökar, och minskar inte,
snedrekryteringen till högre studier. Staten bör dela
både risken och ansvaret med kommunerna för stu-
dentbostäder i anslutning till universitetens och hög-
skolornas campus. I övrigt bör det inte byggas några
särskilda studentbostäder, utan studenterna får söka
bostad i det ordinarie bostadsbeståndet.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 2 under punkt 3.
Anf.  259  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Owe Hellberg står ju bakom majori-
tetstexten även när det gäller kompensation för höjda
hyror. Nu har Owe Hellberg mest talat om studentbo-
städer, och det är ju ett angeläget ärende i sig. Jag vill
bara fråga Owe Hellberg om han står bakom den
incitamentsstruktur som närmast är inverterad eller
obefintlig, dvs. att om man vid en lyckad hyresför-
handling får sänkta hyreskostnader ska regeringen gå
in och dra av motsvarande summa på driftsbidragen.
Orsaken till att jag ställer den frågan till Owe Hell-
berg också är att vi tidigare fick höra av Kjell Nord-
ström att det var i nationens intresse och att det var
under budgetsaneringens dagar. Men jag lyckas
bläddra fram här i handlingar att det gällde för bud-
getåret 2000. Det var inte alls när det var som mest
krisigt.
Anf.  260  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är att börja i fel än-
de. Man ska naturligtvis utgå ifrån att den här hyres-
sättningen sker efter självkostnadsprincipen och inte
efter avkastningskrav som staten har på den här typen
av fastigheter. Då behöver man inte spela något spel
om vilken hyra som ska sättas. Då faller det på sin
egen rimlighet var nivåerna hamnar. Man ska natur-
ligtvis varken kompensera eller dra undan anslagen
för utbildning och forskning. Det ska ske på ett annat
sätt.
Anf.  261  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag är överens om det. Det finns bara
ett sätt att tolka detta. Det är att Owe Hellberg också
är kritisk mot att regeringen gjorde som den gjorde.
Anf.  262  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är därför jag sade i min inledning
att jag ser fram emot den översyn som ska göras.
Anf.  263  KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag delar Owe Hellbergs farhågor för
att det byggs för få studentbostäder på en del orter
runtom i landet. Det utgår ett statligt stöd. Och precis
som Owe Hellberg sade håller det på att ta slut, men
vad jag förstår pågår diskussioner för att se till att
man kan få fram mer pengar till studentbostäder.
Jag tycker inte att vi ska ha studentbostäder i
Akademiska Hus. Jag tycker att vi ska ha den här
ordningen att det är kommunerna som tar ansvar för
den frågan. Jag skulle i stället vilja säga att vi kanske
borde diskutera om det ska ligga så många högskolor
och universitet i de kommuner som inte tar ansvar för
den här frågan. Det finns ju andra ställen i Sverige
där man är beredd att ta hand om högskolorna och
universiteten och fixa bostäder.
Anf.  264  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis kommunerna som
har ett bostadsförsörjningsansvar för sina kommunin-
vånare, men det är lite speciellt med studenter som
kommer och går och vars inriktning är att studera. De
bor ju egentligen inte på orten.
Vi menar också att det här skulle vara ett bra sätt
att skilja ut olika typer av boende. Vi tycker att det är
rimligt att man bygger studentbostäder i närheten av
campus och utbildningsområdena på ett speciellt sätt.
Men i övrigt ska det inte vara särskilda studentbostä-
der. Efter kontakter med Boverket och med lite koll
på de bostäder som är byggda i dag med det stöd som
staten hittills har gett ser vi att de inte är särskilt bra
och inte särskilt ändamålsenliga.
Vi har inte heller fått några indikationer på att det
finns några nya pengar för studentbostäder, och finns
det inga nya pengar för studentbostäder blir det inga
bostäder heller. Det är helt orimligt och oacceptabelt i
dag när man kan få vänta två år i Stockholm på att få
en studentbostad. Därför tycker vi att det är viktigt att
så många som möjligt kan bidra till detta.
Anf.  265  KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är helt riktigt som Owe Hellberg
säger. Det är här i Stockholm som de största bekym-
ren finns, och egentligen på de gamla universitetsor-
terna, men där de nya högskolorna växer fram förmår
kommunerna att se till att det finns studentbostäder.
Jag tycker att vi i stället borde ta oss en funderare på
om alla universitet och högskolor behöver ligga just
där de ligger. Även de kan ju flyttas om man inte kan
sköta detta med att fixa bostäder.
Anf.  266  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att man
har ett regionalt perspektiv när det gäller utbildnings-
nivån. Det är inte bostaden i sig eller bostadsbyggan-
de som ska avgöra hur många utbildningsplatser man
får. Det som ska avgöra är naturligtvis utbildningsni-
vån i den region som det handlar om.
Själv kommer jag från Gävleborgs län. I Gävle
har vi en högskola där man gärna vill satsa på ett
studentbostadsbyggande på campus, men kommunen
tvekar och vill inte göra detta. Man anser sig inte ha
råd med det. Kjell Nordström vet likaväl som jag hur
kommunernas ekonomi ser ut i dag. Det här före-
kommer också på andra ställen. Vi menar att detta
vore en möjlighet att pröva. Det finns medel och
resurser. Vi tror att Akademiska Hus även skulle
klara det här uppdraget på ett bra sätt.
Anf.  267  CHRISTINA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av
motion Fö259 som behandlas i finansutskottets be-
tänkande nr 14. Motionen har behandlats på ett
mycket positivt sätt av majoriteten i utskottet. Man
föreslår ett tillkännagivande. Det tycker jag är bra.
Försäljningen av statlig mark är en viktig fråga och
berör många, inte minst i vår skärgård. Skärgården får
inte bli enbart ett område för semesterboende, sol,
bad och rekreation. Det är viktigt att vi har en levande
skärgård där vi också slår vakt om de kulturhistoriska
värden som finns där.
Jag vill belysa detta med ett exempel, nämligen
Vätöberg. Det är en fastighet med beteckningen Harg
6:40 som finns på Vätö i Norrtälje kommun. Den ägs
av staten - försvaret. Vätöberg är ett gammalt sten-
huggeri som startade kring förra sekelskiftet. Där
finns stentipparna kvar ute i vattnet. Det finns många
minnen från en stor stenhuggarepok.
Jag nämner som ett kuriosum att mycket av den
granitsten som finns i Riksdagshuset har brutits och
huggits på Vätöberg och därifrån fraktats in till
Stockholm.
Här står också i skogen originalsockeln, huggen i
Italien i marmor, till Birger Jarls staty. Marmorn var
så skör att den inte höll, och därför fraktade man den
till Vätö och högg i stället en ny sockel i granit, men
originalsockeln står kvar där ute.
Det finns också kvar bebyggelse från denna tid,
bl.a. den gamla förmansvillan, där kontoret inhystes.
Hembygdsföreningen på Vätö har engagerat sig
mycket i det här området. Man har anlagt en kultur-
stig, och området är ett uppskattat utflyktsmål, där
man kan se och förstå gamla tiders stenindustri och
stenarbetarnas villkor.
Området ligger mycket vackert vid Björköfjärden.
Där finns en fin kaj, som är uppskattad av många
seglare. Det var ju dit som stenskutorna gick en gång
i tiden.
Det är inte svårt att föreställa sig att det här områ-
det skulle vara mycket attraktivt att exploatera. Där-
med skulle oersättliga kulturhistoriska värden gå
förlorade. Jag vill understryka vikten av att bevara ett
område som är av allmänt intresse. Vätöberg är ett
exempel, och det finns fler som skulle vara värda att
nämna.
Det är beklagligt att m, kd och c har reserverat sig
mot behandlingen av motionen. Innebär det att dessa
partier inte värnar om områden som har ett allmänt
kulturhistoriskt eller annat naturvärde? Vill man
överlämna dessa områden till privata intressen i stäl-
let?
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i fi-
nansutskottets betänkande.
Anf.  268  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Nej, det innebär det inte för vår del.
Om Christina Pettersson läser reservationen noggrant
finner hon att statlig mark i dag inte som princip ska
försäljas. Vi skriver: "Statlig mark som den förval-
tande myndigheten inte längre behöver för sin verk-
samhet skall i dag som princip försäljas på ett mark-
nadsmässigt sätt." Orden "som princip" kan fungera
som en brasklapp som täcker in den här typen av fall.
Vi har känt att det kan finnas sådana fall, och vi ska
därför inte ha en stelbent inställning.
Om man läser noga ska man alltså finna att skriv-
ningen inte är så hård som Christina Pettersson verkar
tro.
Anf.  269  CHRISTINA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag har väldigt svårt att förstå orden
"i princip". Man bör ha en ordning där det först prö-
vas om marken eller fastigheterna har ett allmänt
kulturhistoriskt värde eller naturvärde. Jag förstår nog
varför man vill reservera sig. Det finns, som jag sade
i mitt anförande, ganska starka privata intressen för
att exploatera sådana här områden så att man får en
annan typ av friluftsliv, som vi inte önskar oss. Man
begränsar då möjligheterna att ta del av vår skärgård
till några få människor i stället för att många får till-
gång till dessa värden.
Anf.  270  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Christina Pettersson målar den onde
på väggen. Fullt så allvarligt är det inte. Snarare ska
principen vara den att det inte är kommuner och
landsting som ska sättas att förvalta sådan här egen-
dom. Finns det särskilt ömmande fall kan vi säkert
tänka oss att den ska bevaras i statlig, kommunal eller
landstingsmässig ägo, men så ska inte ske som regel.
Svårare än så är det inte.
Anf.  271  CHRISTINA PETTERSSON (s):
Fru talman! Det kan vara lugnande för mig som
bor i en kommun som är borgerligt styrd och där den
här fastigheten finns att man inte har en stenhård syn
på detta utan att det finns öppningar för diskussioner.
Det är inte så att jag målar någon på väggen, utan jag
talar av erfarenhet. Jag har sett områden i de här de-
larna och i andra delar av skärgården bli exploatera-
de.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)
15 §  Bevarandet av det historiska bruksområ-
det vid Tumba bruk till en kulturstiftelse
Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU15
Bevarande av det historiska bruksområdet vid Tumba
bruk (förs. 2001/02:RB3).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)
16 §  Europa-Medelhavsavtalet mellan Euro-
peiska gemenskaperna och deras medlemsstater
och Egypten
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU9
Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemen-
skaperna och deras medlemsstater och Egypten
(prop. 2001/02:78).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)
17 §  Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Skrivelser
2001/02:105 Redogörelse för det svenska ordförande-
skapet i Europeiska unionens ministerråd första
halvåret 2001
2001/02:125 Redovisning av fördelningen av medel
från Allmänna arvsfonden under budgetåret 2001
2001/02:160 Berättelse om verksamheten i Europeis-
ka unionen under 2001
18 §  Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 6 mars
2001/02:286 av Margareta Cederfelt (m) till statsrå-
det Ingela Thalén
Sjukfrånvaro
2001/02:287 av Cecilia Magnusson (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Underskott i sjukförsäkringen
2001/02:288 av Anna Kinberg (m) till socialminister
Lars Engqvist
Reklamförbud och tryckfriheten
2001/02:289 av Gunnel Wallin (c) till socialminister
Lars Engqvist
Livskvalitet i äldreomsorgen
2001/02:290 av Carl-Axel Johansson (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Nationella ID-kort
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 mars.
19 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 6 mars
2001/02:844 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet
Britta Lejon
Medborgarterminaler
2001/02:845 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Fattiga länder inom WTO
2001/02:846 av Sven Brus (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Maxtaxan för äldre
2001/02:847 av Willy Söderdahl (v) till statsrådet
Lena Sommestad
Spillolja
2001/02:848 av Lennart Gustavsson (v) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Bristen på synpedagoger
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 12 mars.
20 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 4 mars
2001/02:767 av Nikos Papadopoulos (s) till finans-
minister Bosse Ringholm
Stockholms upphandling av sfi-undervisningen
2001/02:807 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Tobaksrökning
2001/02:808 av Helena Zakariasén (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Äldres trygghet
2001/02:818 av Harald Nordlund (fp) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Information om läkemedelsreklam
den 6 mars
2001/02:726 av Margareta Viklund (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Invandrarflickors skolgång
2001/02:758 av Annelie Enochson (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Europeisk sjöfartsmyndighet
2001/02:761 av tredje vice talman Rose-Marie Freb-
ran (kd) till utbildningsminister Thomas Östros
Ekeskolan
2001/02:764 av Inger René (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Utbyggnaden av väg 44
2001/02:772 av Stefan Hagfeldt (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Besked om F-skattsedel
2001/02:773 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Aktivitetsgarantin
2001/02:780 av Jan Backman (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Vägmärkesförordningen
2001/02:781 av Birgitta Sellén (c) till näringsminister
Björn Rosengren
Digital allemansrätt
2001/02:782 av Magnus Jacobsson (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Väg 44
2001/02:793 av Carina Hägg (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Pornografi i TV
2001/02:802 av Margareta Andersson (c) till finans-
minister Bosse Ringholm
AB Svenska Spels service
2001/02:806 av Anna Kinberg (m) till statsrådet Jan
O Karlsson
Asylsökande och ambassader
2001/02:809 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
utbildningsminister Thomas Östros
Riktlinjer för självmordsprevention
2001/02:810 av Margareta Cederfelt (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Arbetslösheten
2001/02:811 av Margareta Cederfelt (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Näringslivsklimatet
2001/02:813 av Nils Fredrik Aurelius (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Nationaldagen som allmän helgdag
2001/02:815 av Harald Nordlund (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Sjukförsäkring för egenföretagare
2001/02:816 av Kent Olsson (m) till statsrådet Britta
Lejon
Hot mot folkvalda
2001/02:817 av Yvonne Ångström (fp) till statsrådet
Ulrica Messing
Träkluster
2001/02:820 av Harald Nordlund (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Intagningsprov
2001/02:821 av Harald Nordlund (fp) till statsrådet
Lena Sommestad
Transporter av flygbränsle till Arlanda
2001/02:822 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
utbildningsminister Thomas Östros
Påbyggnadsutbildning i fara
2001/02:823 av Carina Hägg (s) till statsrådet Jan O
Karlsson
Hiv/aids-kontoret i Harare
2001/02:831 av Jan Erik Ågren (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Transport av farligt gods
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 12 mars.
21 §  Kammaren åtskildes kl. 20.56.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 §
anf. 48 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 99
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 148
(delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.51,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 18.02 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.
Tillbaka till dokumentetTill toppen