Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:48 Fredagen den 11 januari
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:48
Riksdagens protokoll
1990/91:48
Fredagen den 11 januari
Kl. 9.00-13.10
Protokoll
1990/91:48
1 § Ny riksdagsledamot m.m.
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riks-
dagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om
att Rune Berglund (s), Vemhån, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m.
den 11 januari 1991 sedan Bo Toresson (s) avsagt sig sitt uppdrag som riks-
dagsledamot. Till ersättare för riksdagsledamöter har utsetts Hans-Göran
Wiberg, Strömsund (s).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 10 januari 1991
Stig Nordlund
Sven-Georg Grahn
2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott m.m.
Talmannen meddelade att på grund av uppkomna vakanser hade
dels socialdemokratiska riksdagsgruppen som ny suppleant i skatte- och
arbetsmarknadsutskotten efter Bo Toresson anmält Rune Berglund,
dels vänsterpartiets riksdagsgrupp som ny suppleant i valprövningsnämn-
den efter organisationssekreterare Lars Pettersson anmält Bo Hammar.
Talmannen förklarade utsedda till
suppleant i skatteutskottet
Rune Berglund (s)
1 Riksdagens protokoll 1990/91:48
|
Prot. 1990/91:48 11 januari 1990 |
suppleant i arbetsmarknadsutskottet |
|
Svar pä |
suppleant i valprövningsnämnden Bo Hammar (v) 3§ Svar på interpellation 1990/91:86 om läroplanens framtida roll i Anf. 1 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s): Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig om vilka bedömningar som Jag redogjorde med anledning av riksdagsbehandlingen av propositionen Enligt förslaget om utformningen av läroplanerna skall det förutom mål Det är regeringens avsikt att läroplaner och kursplaner skall utformas så Anf. 2 YLVA JOHANSSON (v): Herr talman! Läroplanerna kommer att bli de viktigaste centrala styrdo- Jag vill tacka statsrådet för svaret på min interpellation, men jag tycker att Anledningen till att jag ställde mina frågor är att jag känner stor osäkerhet |
2
Som jag ser det finns det två typer av problem, som delvis kan verka mot-
stridiga, som reser sig när man talar om tydliga läroplaner.
Det första problemet är att skolan inte kan styras med enkla direktiv - det
spelar ingen roll hur tydliga de är. Undervisning och kunskapsutveckling är
inte sådan till sin natur att det går att styra skolans verksamhet på det viset.
Dessutom omfattar skolans verksamhet så många människor att det inte lå-
ter sig göra så enkelt. Därför menar jag att det är fel att förespegla någon att
vardagen i mer än 10 000 klassrum kan ändras från en läroplan till en annan.
Problem uppstår om man går alltför långt i kompromissandet om läropla-
nerna mellan de olika politiska partierna - det inser jag - men samtidigt mot-
svarar ju detta kompromissande olika uppfattningar som finns i samhället
och bland dem som är verksamma i skolan. Det spelar därför stor roll för
hur läroplanerna kommer till uttryck i skolans vardag.
Detta betyder dock inte att läroplanerna är oviktiga - jag vill inte missför-
stås på den punkten. Läroplanerna är viktiga styrdokument och spelar en
stor roll när det gäller utvecklingen av skolan och när det gäller vardagen i
klassrummen. Men det är farligt att säga sig att blir man bara tillräckligt tyd-
lig så går det att snabbt göra förändringar i skolan. Så tror jag inte att det är.
Man får akta sig för att skapa orealistiska förväntningar.
Det andra problemkomplexet har att göra med arbetsformerna. Allt tyder
nämligen på att arbetsformerna i skolan blir allt viktigare. Jag tror att en stor
majoritet av elever och föräldrar delar uppfattningen att principerna för hur
undervisningen bedrivs är minst lika viktiga som innehållet. Nu säger också
Göran Persson att han delar den uppfattningen, och det tycker jag är mycket
bra.
Att arbetsformerna blir allt viktigare tror jag har flera skäl. En anledning
är att arbetslivet förändras och ställer nya krav. Litet tillspetsat kan man säga
att om en gammal tids arbetsliv ställde krav på att eleverna skulle lära sig
komma i tid, sitta still och hålla tyst, så ställer en ny tids arbetsliv helt andra
krav på samarbetsförmåga, förmåga att se helheter, att ta egna initiativ och
att kritiskt granska ett ökande informationsflöde.
Ett annat skäl är att arbetsformerna är avgörande för elevernas inflytande.
Detta tror jag är kärnan i de undersökningar som säger att elevernas infly-
tande är störst på lågstadiet och sedan minskar ju högre upp i skolan man
kommer. Det tror jag beror på att arbetsformerna är mer traditionella när
man kommer upp till högstadiet och gymnasiet. Också den ungdomskom-
mitté som regeringen har tillsatt för att komma med förslag om hur elevernas
och ungdomarnas inflytande kan öka har sagt att just arbetsformerna har
avgörande betydelse.
Förändrade arbetsformer gynnar alla elever, men mest de elever som van-
ligtvis missgynnas i skolan. Det finns ett flertal undersökningar som visar att
dels flickor, dels elever ur arbetarklassen gynnas av andra arbetsformer än
de traditionella och i större utsträckning tillgodogör sig undervisningen.
Jag anser att arbetsformerna i skolan måste utvecklas och förändras.
Detta är också på gång på många håll, och jag är optimistisk inför framtiden,
men det är viktigt att de skrivningar som i dag finns i exempelvis Lgr 80 inte
bara försvinner. Jag tänker på sådana skrivningar som att ensidig katederun-
dervisning är utesluten om man skall ha ett elevaktivt arbetssätt. Det är vik-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
tigt att skrivningar med den typen av intentioner finns kvar. För trots att det
står så är ju ensidig katederundervisning fortfarande den vanligaste arbets-
formen i skolan. Delvis beror detta på organisatoriska förhinder, men det
beror också på att det tar tid att förändra skolan. Lärare undervisar som de
själva blivit undervisade eller som de fått lära sig under sin grundutbildning
på lärarhögskolan, föräldrar kräver ofta en undervisning som påminner om
deras egen skoltid, osv.
Vill man förändring måste det finnas vissa riktlinjer i de centrala styrdoku-
menten av typ läroplan, också beträffande arbetsformerna, för annars tror
jag inte att vi når någon förändring. Och jag menar att förändring är viktig -
av flera skäl, som jag har redogjort för.
Jag hoppas att jag tydligt har framställt mina frågor, som ju är ganska kom-
plexa. Jag tror inte att det går att föra en enkel debatt om läroplanen. Men
jag hoppas att det ändå skall gå att föra en debatt, för det här är så pass
viktigt.
Mot bakgrund av vad jag här har sagt vill jag fråga skolministern: Vari
består tydligheten i de framtida läroplanerna? Jag har i varje fall hittills inte
blivit klar över det. Det talas om tydliga läroplaner - men på vilket sätt?
Detta är avgörande för hur läroplanerna skall ses och för hur jag och mitt
parti skall se på de riktlinjer som regeringen har presenterat.
Anf. 3 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att den här interpel-
lationsdebatten är mycket viktig.
Alltför sällan får vi debattera innehållsfrågor med skolministern. Vi får i
alla fall inte svar på de frågor om skolans innehåll som vi ställer i debatter.
Och det visar sig att det är så denna gång också. Inte ett ord från skolminis-
tern om vilka kunskaper och färdigheter som eleverna skall få i skolan. Or-
det kunskap används inte ens i svaret. Men det är ganska typiskt för skolmi-
nister Göran Persson. Skolministern är föga intresserad av innehållet. Om
innehållsfrågorna får vi alltså inga besked.
Frågor som rör skolans mål, innehållet i skolans arbete och de kunskaper
som eleverna behöver är centrala. De blir också allt viktigare när besluten
om skolan i övrigt skall decentraliseras.
Jag vill framhålla att vi moderater anser att decentraliseringen skall gå
ännu längre. Vad skolministern gör är att han flyttar beslutandet från en nivå
till en annan - nämligen till kommunpolitikerna. Vi moderater vill låta varje
skola själv besluta om inriktning, om arbetsformer och om hur man skall
styra verksamheten. Men målen måste först bli klarare. Dessutom måste
läroplanen bli tydligare. Eleven skall kunna välja - pengarna skall bildligt
talat levereras vid skolporten. Skolministerns förändringsarbete beträffande
skolsystemet börjar i fel ände. Först borde alltså målen och läroplanen vara
klarlagda. Sedan kommer det övriga.
Det är ett stort problem i dag att skolans mål inte tillräckligt klart anger
att huvuduppgiften är att ge kunskaper och färdigheter. Läroplanen har inte
visat sig vara tillräckligt tydlig. Den har inte varit tillräckligt tydlig i ett de-
centraliserat system.
Lgr 80 innebar en välgörande och välkommen uppstramning. Om ett bor-
gerligt styre hade fått fortsätta skulle användningen av den ha varit annor-
lunda.
Alltmer har lagts in i skolan efter krav från utbildningsbyråkratin, politi-
ker av skilda slag, samhällsdebatten och olika trender. Både nya moment
och aktiviteter av olika slag har förts in utan att annat har tagits bort. Skolans
kunskapsförmedlande roll har nedtonats.
Ämnen läses i block. Vissa ämnen åsidosätts, som också den nationella
utvärderingen visar. Religionskunskap och samhällskunskap t.ex. finns
knappast i 30 % av årskurserna 4 och 5. Ytlig orientering får ersätta grund-
liga kunskaper. Hemuppgifterna används inte överallt som ett naturligt
hjälpmedel när det gäller att öva och lära.
Allt detta leder till att läroplanerna måste lyfta fram skolans centrala upp-
gift. De måste vara tydliga, och de måste klart ange vad eleverna skall
kunna.
Det leder inte alls till den torftighet och betoning av drill och ensidig fär-
dighetsträning som Ylva Johansson fruktar.
Jag håller dock helt med om att skolans undervisning måste syfta till en
djupare förståelse hos eleverna och att den måste ge eleverna kunskaper som
de själva kan använda. Detta måste självfallet anges i en tydlig läroplan -
annars är den inte tydlig nog.
Men man kan inte skapa förståelse hos eleverna och ge dem användbara
kunskaper om de inte har grundliga baskunskaper och basfärdigheter. Där
måste läroplanen vara utomordentligt tydlig. Vi gör eleverna den allra
största otjänst om vi får dem att tro att de kan klara sig med en övergripande
orientering utan grundläggande kunskaper, som oftast måste nötas in. För-
ståelse, helhetssyn, överblick och möjlighet till kritisk granskning får man
bara om det finns ett gediget kunnande i botten. Att förespegla något annat
är att lura eleverna.
Multiplikationstabellen måste så att säga sitta hos var och en för att det
skall gå att klara matematiken. Tema på verb måste man också behärska för
att kunna uttrycka sig begripligt på främmande språk osv. Öva stavning
måste man även för att kunna skriva så, att andra förstår vad man har skrivit.
Så till arbetssättet i skolan. Ja, övergripande principer för hur undervis-
ningen skall bedrivas bör anges i läroplanen. I övrigt skall man inte före-
skriva arbetssätt. Hur arbetet konkret skall bedrivas hör ju intimt samman
med lärarens personlighet, elevernas behov och det avsnitt av ett ämne som
skall behandlas. Alla som arbetar i skolan vet att läraren måste arbeta på
olika sätt i olika grupper och med olika moment.
Om vi stärker skolans uppgift att ge kunskap genom tydliga mål och läro-
planer kan vi med förtroende överlåta på lärarna att arbeta så, att målen nås.
De kommer att söka sig fram till de arbetsformer som är bäst när det gäller
att nå uppsatta mål.
Herr talman! Jag vill till sist ställa tre frågor till skolministern:
1. Kommer skolans kunskapsförmedlande uppgift att lyftas fram i läro-
plansöversynen?
2. Kommer ämnena att stärkas i skolministerns läroplansarbete eller fort-
sätter den s.k. blockläsningen i SO och NO, som kan innebära att vissa äm-
nen sätts åt sidan, såsom rapporter i den nationella utvärderingen nu utvisar?
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
|
Prot. 1990/91:48 11 januari 1990 |
3. Kommer hemuppgifterna att tydligt lyftas fram som ett självklart ar- |
|
Svar på |
Anf. 4 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s): Herr talman! Till Ylva Johansson vill jag säga att hennes sätt att föra de- Jag är inte tvärsäker. Det skall jag medge. Jag är heller inte på något sätt Lärarna måste få ett utrymme inom det regelverk som fastställs av riksdag Tydliga ramar — ja. Och inom fastställda ramar skall det finnas ett mycket Det är på den grunden som jag bygger när jag skriver direktiven till den I övrigt kommer naturligtvis den starka och snabba internationaliseringen |
6
ser som kunskapsområden som kommer att växa i betydelse, mot bakgrund
av internationaliseringen.
Det är språken, helt naturligt, inte bara de främmande språken, utan
också vårt eget modersmål, som naturligtvis i en tid av internationalisering
behöver stärkas och även på lång sikt skyddas.
Det är bakgrunden, i den meningen att jag måste kunna orientera mig i
tiden. Hur ser mitt kulturarv ut? Hur ser den historia ut som är kopplad till
mitt land, till min bygd, till mina föräldrars uppväxt? Hur orienterar jag mig
på så sätt i tiden inför en utveckling där vi i allt större utsträckning kommer
att söka oss ut i världen, med alla möjligheter det innebär? I ett sådant per-
spektiv är kultur, kulturarv, historia någonting som kommer att lyftas fram i
läroplansöversynen.
Jag har också pekat på de ekologiska frågeställningarna. Även de kommer
att vara stora i läroplansöversynen. Där har vi den gigantiska utmaning som
vi alla står inför. Om inte vi eller våra barn hanterar den på ett klokt sätt,
kommer vi inte att ha en värld att leva i. Det vet vi om. Vi kan inte fortsätta
på samma sätt som i dag. För att förändra ett sådant beteende som man bär
med sig som medborgare eller konsument krävs kunskap. Den kunskapen
skall ges i skolan. Ett skolsystem i framtiden kommer inte att vara legitimt
eller trovärdigt hos dem som tar del av undervisningen, om man inte tar upp
de stora frågeställningarna.
Där har vi några av de kunskapsområden eller ämnen, vilket man nu vill
kalla det för, som vi kommer att lägga tyngdpunkten vid när vi förändrar
innehållet i verksamheten. Principerna för läroplanen, principerna för hur
man skall väga av mellan mål och riktlinjer, principerna för hur man skall
väga av mål och riktlinjer mot kommentarer tog riksdagen ställning till så
sent som för en månad sen. Dem behöver jag därför inte utveckla ytterligare.
Anf. 5 YLVA JOHANSSON (v):
Herr talman! Jag har inget att invända mot de ämnesmässiga betoningar
som skolministern aviserar för läroplanen. Men den oro som jag har för ”tyd-
ligheten” känner jag fortfarande. Jag är orolig för att tydligheten kan inne-
bära en torftighet. Det behöver inte bli så, men jag känner mig trots allt inte
lugnad.
Det finns också en tydlighet som i debatten länge har representerats av
Ann-Cathrine Haglund och som betyder att skolan blir ett nötande. Det är
klart att man inte kan gå igenom multiplikationstabellen en gång och tro att
eleverna kan den, men det handlar om hur skolan skall fungera. Vad är kär-
nan i skolans verksamhet och hur fungerar den? Jag tänker då inte på vilka
ämnen som utgör kärnan, utan på hur man arbetar. Jag är orolig för de pro-
påer som finns om en läroplan där kunskapen är kvantifierad. Det finns pro-
påer om att procentgränser skall gälla för det antal fel man får ha i multipli-
kationsräkning av olika svårighetsgrad, antal oregelbundna verb man skall
kunna, tidsgränser för den tid en elev behöver för att läsa en text av olika
svårighetsgrad och tillgodogöra sig innehållet. Den typen av kvantifierade
kunskapsmål vill jag inte se i en framtida läroplan. Det menar jag är att styra
skolans verksamhet åt fel håll.
Jag är också orolig för kopplingen till målrelaterade betyg, naturligtvis är
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
jag det. Jag är orolig för de konsekvenser det kan få för läroplanen. Jag är
rädd att det skall ge en läroplan där betoningen blir mycket stor på kvantifie-
rade kunskapsmål som behövs för ett målrelaterat betygssystem. Samtidigt
säger man att det skall råda en lokal frihet. Då kopplas friheten enbart till
arbetsformerna och inte till urvalet av stoff. Därmed tycker jag att läropla-
nen får en felaktig betoning. I det fallet känner jag fortfarande oro för vad
tydligheten innebär.
Jag menar att det är viktigt att kunskapsinnehållet inte frikopplas från an-
vändandet av kunskap. Det är därför jag är rädd för torftiga kunskapsmål
som inte är kopplade till att man verkligen kan använda sina kunskaper, utan
som är kopplade till sådant som man lätt kan mäta vid ett skriftligt prov. Nu
menar inte jag att skolministern har sagt att det skall bli så. Men jag känner
fortfarande en oro åt det hållet.
Litet av min fråga om tydligheten kvarstår. Naturligtvis tycker jag att det
är bra med en mångfald av arbetsformer. Jag vill inte, som jag sade i mitt
inledningsanförande, ha en centralstyrning av arbetsformerna. Men jag vill
att man tydligt skall säga hur skolans arbete skall gå till, vilka värderingar
som skall ligga till grund; elevaktivt arbetssätt, undersökande arbetssätt,
ingen ensidig betoning av katederundervisning osv.
Anf. 6 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att skolministern betonar baskun-
skaper, basfärdigheter, språken, svenska osv. Jag tycker att det är viktigt.
Men jag tror också att det finns anledning att se till att man verkligen betonar
kunskapsförmedlandet i dessa avseenden.
Ylva Johansson är rädd för en skola med ”nötning”. Men skall eleverna få
djup förståelse, skall de få överblick, skall man ge dem redskap att kritiskt
granska, måste man faktiskt se till att de kan bäsfakta. De måste ha grund-
liga kunskaper först. Min förhoppning är att läroplanen skall vara tydlig på
denna punkt. Vi måste ge eleverna grundläggande kunskaper. I dag är det
för mycket av ytlig orientering. Vi lämnar eleverna i sticket. Dessa grundliga
kunskaper skall leda till förståelse, överblick och kritisk granskning. Mina
frågor kvarstår. Skolministern svarade inte på om ämnenas ställning kom-
mer att stärkas i skolan. I och med att man undervisar i block är risken up-
penbar, vilket också har visat sig i de rapporter som nu har kommit från den
nationella utvärderingen, att vissa ämnen åsidosätts och att det blir en ytlig
orientering. Det är oerhört viktigt att läroplanen slår fast ämnenas roll, att
varje ämne skall ha sin tid och sitt innehåll.
Jag fick heller inget svar på frågan om hemuppgifterna. Skall vi stärka bas-
kunskapernas och basfärdigheternas roll i skolan, har hemuppgifter från
början en mycket viktig roll. Det är fråga om att hos eleverna skapa en vana
till självständigt arbete, enkelt i början och så småningom alltmer självstän-
digt. Eleverna skall ha möjlighet att repetera hemma det som har gåtts ige-
nom i skolan, göra studiebesök eller vad det kan vara som kan ingå i hem-
uppgifterna. Hemuppgifterna grundlägger den goda vanan. Hemuppgifter
finns naturligtvis i skolan i dag, men på mycket varierande sätt. Det är synd,
för hemuppgifterna ger en chans för eleverna att befästa det som skolan har
lärt ut.
Anf. 7 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! För dem som inte är skolpolitiker och till äventyrs lyssnar på
en sådan här debatt tror jag att den framstår som litet obegriplig. Vi håller på
att på något sätt positionera oss omkring vissa, om inte slagord så åtminstone
signalord. Några säger sig stå för ämneskunskaper, andra skall stå för över-
blick och helhet. Jag skulle tro att detta också är en obegriplig debatt ute i
skolorna. Skolpolitiken är i det här sammanhanget litet i otakt med vad som
faktiskt händer i landet i övrigt. Det är inte det ena eller det andra. Det är
inte så att någon står för kunskaper och att någon annan inte står för kunska-
per.
Ylva Johansson har precis som Ann-Cathrine Haglund naturligtvis de
bästa avsikter och vill att ungarna skall lära sig så mycket som de över huvud
taget kan, så mycket som deras kapacitet och förmåga över huvud taget ger
dem anledning till.
Det är också min utgångspunkt.
Här finns naturligtvis ingen som helst anledning att skapa en läroplan som
skulle bli så pass torftig, därför att den är så enkel, att den på något sätt ut-
gjorde något slags kommando, innebar något slags miniminivå eller minsta
gemensamma nämnare. Det är inte ambitionen. Dit skall vi inte komma,
utan precis som jag har uttryckt det i ansvarspropositionen, i remissbilagan
till översynen av statsbidragssystemet har vi de högsta ambitionerna. Men vi
vet om att dagens läroplan är så konstruerad och skriven, att den är en poli-
tisk kompromiss. Den politiska kompromissen bär ofta den prägeln att man
kan läsa den litet si och så.
Det är rätt anmärkningsvärt att Ann-Cathrine Haglund här säger att om
den läroplan som faktiskt är fastställd av regering och riksdag och som skulle
gälla som rättesnöre ute i landet hade fått gälla, vilket den tydligen inte gör,
så hade allting blivit bra. Det hade blivit bra just därför att det var Britt Mo-
gård som signerade den läroplanen. Vi som var med vid det tillfället vet att
det första som hände när den blev antagen var att den dåvarande moderate
statssekreteraren gick ut och sade att den inte var särskilt bra. Så är histo-
rien.
Det är bra att Ann-Cathrine Haglund i dag har kommit till slutsatsen att
Lgr 80 är en produkt som faktiskt till sina texter är någonting som vi kan
bygga vidare på, det har jag för avsikt att göra också. Jag tycker att den är
bra som jag läser den. Men det är mycket otydliga adresseringar i läropla-
nen. Exempelvis vänder man sig till figuren ”man”. Vem är det? Är det lära-
ren, skolledningen eller skolstyrelsen? Den nästa adressaten är skolan.
”Skolan bör”, står det. Vem är skolan? Är det läraren, rektorn eller vem är
den? Det är den här typen av slafsiga skrivningar, eller skall vi säga politiskt
kompromisspråk, som vi bör rensa bort. Vi skall naturligtvis akta oss för att
hamna i en fälla där vi kvantifierar. Jag är inte alls lugn på den punkten. Det
finns anledning att vara på sin vakt. Det vore faktiskt i en så väldigt stor fråga
som en läroplansöversyn oklokt att inte vara väldigt öppen, att inte så att
säga ta sådana varningar som Ylva Johansson reser på allvar. Det kommer
jag faktiskt att göra.
Det ställdes här en rad konkreta frågor, och några hinner jag svara på.
Beträffande hemuppgifterna: När jag började som skolminister fick jag fak-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
10
tiskt en fråga utifrån något slags allmänprogressivt perspektiv, där det ansågs
att hemuppgiften nästintill var ett övergrepp gentemot eleverna. Det har jag
aldrig förstått. Jag har kallat hemuppgiften för läxa, och det tänker jag fort-
sätta att göra, för då vet folk vad det handlar om. Läxan är nödvändig i ett
pedagogiskt perspektiv, för vi lär så olika och behöver så olika tid för inlär-
ning. De barn som inte hinner få kunskaperna inpräntade under lektionsti-
den behöver ha tid hemma tillsammans med föräldrarna. Här spelar det
ingen roll vilken utbildningsbakgrund föräldrarna har. Alla kan hjälpa sina
barn med läxorna.
Vi vet av forskning att de föräldrar som ägnar den typen av omsorg åt sina
barn, oavsett deras egen utbildningsbakgrund, kommer också att få uppleva
att deras barn lyckas bra i skolan. Läxan är och förblir viktig, det har den
alltid varit därför att de barn som vi har i skolan ser olika ut och behöver
olika tid för inlärning. Det är naturligtvis ingenting annat än sunt förnuft,
varken progressivt eller reaktionärt. Så skall det vara, och så har det alltid
varit - lyckligtvis. Trots att vi har fört debatter i denna kammare om det ena
eller det andra har man ute i skolvardagen alltid stretat på utifrån vad man
vet är nödvändigt för de ungdomar som man möter i skolan. Detta om den
saken.
Det som efterlyses av Ylva Johanssons tydlighet i avvägningen mellan rikt-
linjer och mål finns uttryckt i texterna redan. Jag hänvisar bl.a. till ansvars-
propositionen men också till den remissupplaga som vi skickade ut inför
statsbidragsöversynen, där vi listade exempel på riktlinjer och mål, alltså
precis det som Ylva Johansson efterlyser. De riktlinjerna skall finnas i läro-
planen, och de skall vara bindande för arbetets utförande, det är självklart.
När man då granskar vad det här egentligen handlar om så tror jag att man
skalar bort den politiska retoriken. Då borde vi kunna enas om en på sunt
förnuft baserad läroplan som de som skall använda den, lärare, föräldrar och
elever, känner igen.
Anf. 8 YLVA JOHANSSON (v):
Herr talman! Jag vill först tacka för Göran Perssons senaste inlägg och er-
kännandet av behovet av vaksamhet och uppmärksamhet i de frågor som jag
har väckt. Det tar jag till mig. Men jag vill litet protestera mot att jag skulle
vara ute efter att inta en fastlåst position, för det är jag definitivt inte. Jag
tycker också att det är litet orättvist att beskylla mig för att jag vill ägna mig
åt politisk retorik, för jag vill föra en diskussion - jag hoppas att det är tyd-
ligt - om dessa frågor. Jag tycker det är angeläget just med en diskussion,
inte fastlåsta positioner.
Jag är inte motståndare till förändringar i läroplanerna, särskilt inte när
det gäller gymnasieskolans läroplan, som är i stort behov av förändringar,
anser jag. Jag tycker att det huvudsakligen är en sund utveckling som vi nu
är inne i på skolområdet. Otydliga adresseringar skall naturligtvis göras tyd-
ligare, och många andra förändringar behövs. Trots detta finns det problem
kvar, även om jag erkänner behovet av förändringar och förnyelse av läro-
planerna.
Jag tror inte att Ann-Cathrine Haglund och jag är oense om behovet av
grundläggande kunskaper, men jag tror att Ann-Cathrine Haglund och jag
är oense om hur inhämtandet av baskunskaperna skall gå till. Det spelar ju
så stor roll hur det går till när man skaffar sig de grundläggande kunska-
perna, för man skaffar sig också andra kunskaper i skolan - om värdet av sig
själv, hur man ser på kunskaperna i allmänhet, hur man ser på sin egen för-
måga, vad man tror att man kan, vad man tror om demokrati osv. Dessa
kunskaper får man sig samtidigt som man tillägnar sig andra grundläggande
kunskaper. Det är för många människor minst lika grundläggande som att
läsa och skriva. Om det är bristfälligt i det avseendet kan det hämma ett ak-
tivt liv som vuxen.
Bakgrunden till min interpellation är att många lärare har hört av sig till
mig, och förmodligen också till andra som sysslar med skolfrågor, och är oro-
liga. Vi vet att det finns lärare som känner sig ensamma i sitt arbete och som
känner att den enda tröst de har är att det sätt som de arbetar på står skrivet
i Lgr 80, även om det finns andra propåer om att man inte skall arbeta på
det viset. Dessa lärare är rädda för att det som står i Lgr 80 skall försvinna
och att de hamnar i kylan. Jag hoppas att de inte skall behöva bli besvikna.
Anf. 9 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):
Herr talman! I varje debatt som vi för med skolministern vill skolministern
anklaga oss för något och skjuta in oss i ett hörn. Jag tycker att det är skolmi-
nistern som positionerar. Jag är dock tacksam för omdömet att Ylva Johans-
son och jag har de bästa avsikter.
Så till Lgr 80. Jag sade inledningsvis att när Lgr 80 kom innebar det en
mycket välgörande och välkommen uppstramning. Kolossalt mycket av det
som står i Lgr 80 är mycket bra. Det är glädjande att skolministern vill bygga
vidare på den och använda det som står där. Men samtidigt har utbildnings-
byråkratin lagt in en annan tolkning, vilket gjort att skolans kunskapsför-
medlande roll har nedtonats framför annat. Därför behövs det tydligare
skrivningar, därför behöver skolans mål klarare utsägas. Huvuduppgiften är
att ge kunskaper och färdigheter.
Det som skolministern sade om läxor, hemuppgifter, var bra. Jag hoppas
att signalerna klart kommer att framgå av läroplanen.
Så till det som Göran Persson inte svarade på, nämligen min fråga om hur
det blir med ämnena och ämnesstudierna. Det går bra att säga att man skall
satsa på basfärdigheterna och baskunskaperna. Men om eleverna läser äm-
nen i block och man inte låter vissa ämnen få sin roll utan åsidosätter dem
och om undervisningen bara blir en ytlig orientering, då får man inte basfär-
digheter och baskunskaper i dessa ämnen. Jag har tidigare försökt debattera
med Göran Persson om den rapport gällande den nationella utvärderingen
som har kommit och som visar att religionskunskap och samhällskunskap
och också de s.k. mjuka delarna av de naturorienterade ämnena har satts
åsido. Det kan vara tecken på mycket, bl.a. på att man läser dem i block och
att vissa ämnen, som är litet svårare att undervisa i, skjuts åt sidan och inte
får det utrymme som de skall ha, så att eleverna faktiskt inte får just någon
undervisning alls i dessa ämnen.
Anf. 10 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill först ta upp Ann-Cathrine Haglunds sista synpunkter
om ämnena. Hon har alldeles rätt i att vi har diskuterat detta förut här i kam-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
maren. Jag har då sagt, och jag säger även nu, att vi håller på att utvärdera
detta. Vi gör en omfattande utvärdering. Det är ett näst intill helt nationellt
täckande forskningsprojekt som går igenom hela verksamheten i den
svenska grundskolan. Det är naturligtvis mycket svårt att ha en principiell
uppfattning om det ena eller det andra när det gäller avvägningen mellan
ämnen och ämnesövergripande verksamhet innan vi har fått den kompletta
genomgången av detta material. Annars är jag i detta avseende, innan vi har
fått utvärderingen, principiellt anhängare av det resonemang som förs i Lgr
80, som nu även prisas av Ann-Cathrine Haglund, i vilken det finns riktlinjer
för hur man ser på den här verksamheten.
Låt oss emellertid avvakta utvärderingen för att se om det har gått snett.
Och om det har gått snett och inte fungerar så skall vi självfallet rätta till
det, eftersom det är de bästa kunskaperna för barn och ungdomar som vi
eftersträvar.
Till Ylva Johansson vill jag säga att jag inte beskyllde henne för att utöva
någon retorik i den meningen att jag sade att man ville positionera sig osv.
Det var snarast fru Haglund som jag avsåg i den delen av mitt inlägg. Det
kanske framgår för den som läser protokollet.
Sådant som vi gör i läroplaner och läroplansöversyner skall hanteras av
människor. Vi har haft en mycket omfattande statlig såväl central som regio-
nal utbildningsadministration som har hanterat detta. Den har i många
stycken gjort ett bra arbete. I en del delar har detta arbete varit mindre
lyckat. Nu har vi gjort radikala förändringar i den verksamheten. Det känner
alla till. Nu lyfter vi ut ansvaret till de professionella.
Inför den översyn som vi nu gör tycker jag ändå att det känns bra att kunna
konstatera att det är åtminstone två saker som vi, jag och de två som finns
så att säga på var sida av mig i det politiska spektrat, i allra högsta grad tycks
vara överens om. Det ena är, vilket både Ann-Cathrine Haglund och Ylva
Johansson har sagt, att vi är inne i en intressant och bra principiell utveckling
för den svenska skolan i och med den decentralisering som nu sker. Det
andra är att vi skall bygga vidare på Lgr 80, som i sina grunddrag och i sin
grundinställning uttrycker sådant som vi är överens om i den svenska skolan.
Vad vi nu skall göra är att renodla och göra tydligare så att detta också kan
användas som underlag för en utvärdering.
Överläggningen var härmed avslutad.
4§ Svar på interpellation 1990/91:113 om statliga monopol
Anf. 11 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Lars Norberg har frågat mig dels vilken politik regeringen
avser att i fortsättningen driva när det gäller statliga företag som är inneha-
vare av naturliga monopol, dels hur regionalpolitiska och fördelningsmäs-
siga hänsyn skall tas om monopolföretagen ombildas till aktiebolag.
De statliga affärsverken är i dag sju, nämligen postverket, televerket, sta-
tens järnvägar, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens vattenfallsverk (Vat-
12
tenfall) och domänverket. Det tidigare affärsverket FFV har nyligen ombil-
dats till aktiebolag.
Det finns ingen entydig princip bakom valet av affärsverksformen. Flerta-
let statliga affärsverk får dock ses som viktiga delar av samhällets infrastruk-
tur. Det har från början funnits starka inslag av naturliga monopol i verksam-
heten. Graden av monopol varierar från verk till verk. Även i andra avseen-
den finns det stora olikheter mellan verken, vilket har lett till skilda organisa-
toriska lösningar och styrformer.
Jag skall inte gå in närmare på de enskilda verken, av vilka flertalet för
övrigt hör till kommunikationsdepartementets område. Jag begränsar mig
till några principiella synpunkter på de viktiga frågor som Lars Norberg tar
upp.
Allmänt gäller att förutsättningarna för affärsverken har förändrats under
senare år. Det ställs ökade krav på marknadsanpassning, samtidigt som in-
slagen av monopol eller monopolliknande verksamheter minskar.
Marknadsanpassningen har flera aspekter. Affärsverken måste i allt större
utsträckning anpassa sin produktion av varor och tjänster till kundernas öns-
kemål. Den snabba tekniska utvecklingen gör att verksamheten inte kan be-
gränsas till det ”kärnområde” där affärsverket från början hade en monopol-
liknande ställning. Detta har fört med sig en diversifiering och därmed också
att en ökande del av verksamheten bedrivs i konkurrens med andra företag.
Det råder allmän enighet om att den konkurrensutsatta verksamheten inte
skall subventioneras av sådan verksamhet där affärsverket alltjämt har en
skyddad ställning. Särskilt näringsfrihetsombudsmannen har med skärpa
hävdat att affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet bör särredovisas,
helst i aktiebolagsform.
I samma riktning verkar önskemålet om samarbete med olika intressenter
inom landet. När sådant samarbete ges fastare form leder det i regel till bil-
dandet av särskilda bolag. Som exempel kan nämnas samarbetet mellan Vat-
tenfall och vissa kommuner eller mellan televerket och Ericsson. Jag kan
också peka på att flera av affärsverken arbetar på områden där den allmänna
tendensen till internationalisering är särskilt stark. Ett samarbete med ut-
ländska intressenter kan underlättas om den egna verksamheten bedrivs i
former som är internationellt vedertagna.
En tredje faktor är statens strävan till effektivare kapitalförvaltning.
Denna strävan har sin grund både i det statsfinansiella läget och i önskemål
om ett effektivare resursutnyttjande i samhället. Det finns bärande samhälls-
ekonomiska skäl för staten att tillämpa ett marknadsmässig avkastningskrav
på de statliga kapitaltillgångarna. Ett sådant krav kan t.ex. leda till en mera
rättvisande prissättning, och därmed också skapa förutsättningar för en lång-
siktig lönsamhet inom branscher där de statliga företagen verkar. Sådana
motiv har haft stor betydelse bl.a. vid tillkomsten av det nuvarande systemet
för ekonomisk styrning av Vattenfall.
Jag har här pekat på tre faktorer som på något årtionde radikalt har ändrat
förutsättningarna för de statliga affärsverkens verksamhet. Även de verk
som tidigare hade utpräglad monopolkaraktär måste nu i stor utsträckning
arbeta på marknadens villkor. Ett yttre tecken härpå är att allt större delar
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
av verksamheten numera bedrivs i aktiebolagsform, varvid affärsverket fun-
gerar som moderföretag i koncerner.
På grundval av verksledningskommitténs arbete fastställdes år 1987 gene-
rella riktlinjer för styrning och finansiering av de statliga affärsverken som
innebar bl.a. ökad målstyrning, rullande treårsplanering och ändrade finan-
sieringsformer (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226). En grundtanke bakom
reformen var att förhållandena inom de statliga affärsverkskoncernerna
skulle anpassas till vad som gäller inom näringslivet. Därmed skulle en ökad
effektivitet kunna nås, samtidigt som bättre förutsättningar skulle skapas för
lika konkurrensvillkor mellan statligt och privat företagande.
Sedan år 1987 har arbetet fortsatt med att finna lämpliga verksamhetsfor-
mer för vart och ett av de berörda verken. Som jag nyss nämnt har detta
redan lett till att affärsverket FFV har ombildats till aktiebolag. Regeringen
har nyligen aviserat en liknande ombildning av Vattenfall, varvid dock avsik-
ten är att stamlinjenätet samtidigt skall ges en mer fristående organisation
(skr. 1990/91:50). Förslag i frågan kommer att läggas fram under våren.
I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) har kommunikations-
ministern redogjort för den pågående översynen av affärsverken inom kom-
munikationsdepartementets område. Syftet med arbetet är att utveckla möj-
ligheterna till en bättre tillämpning av både företagsekonomiska och poli-
tiska styrmedel. En viktig del av arbetet är att precisera vilka krav på affärs-
verken som betingas av statens roll som ägare - dvs. de företagsekonomiska
kraven på avkastning m.m. - och vilka krav som betingas av statens roll som
uppdragsgivare och beställare. De senare kraven avser bl.a. service- och
kvalitetsnivå.
I översynen skall särskilt behandlas frågan om affärsverkens sociala och
regionalpolitiska ansvar på grundval bl.a. av det förslag som lades fram av
post- och teleutredningen förra året. Avsikten är att kostnaderna för dessa
åtaganden skall särredovisas så att riksdagen lättare skall kunna ta ställning
till dem.
I översynen kommer också affärsverkens nuvarande organisation och
framtida organisationsform att behandlas. Det är inte möjligt att i dag ange
när det slutliga resultatet av översynen kommer att kunna redovisas.
Mitt svar på Lars Norbergs första fråga kan sammanfattas så här. De stat-
liga affärsverken bedriver verksamhet av vitt skilda slag, och det kan bli ak-
tuellt med olika slag av organisatoriska lösningar. En genomgående tendens
är dock att de skäl som ursprungligen talade för affärsverksformen försva-
gas, bl.a. genom den snabba tekniska utvecklingen och internationaliseri-
nen. Regeringen kan därför komma att lägga fram förslag om en ombild-
ning, helt eller delvis, av affärsverk också i andra fall än de som hittills har
beslutats eller aviserats.
Med anledning av Lars Norbergs andra fråga vill jag särskilt betona att
möjligheterna för staten att i sin affärsverksamhet ta hänsyn till sociala och
regionalpolitiska mål inte är beroende av verksamhetens organisationsform,
dvs. om den bedrivs som affärsverk eller som statsägt bolag. Däremot påver-
kas givetvis sättet att styra verksamheten. Affärsverken är statliga myndig-
heter, och regeringen har rätt att besluta om föreskrifter för verksamheten.
14
Denna möjlighet saknas när det gäller aktiebolagen, som är självständiga
rättssubjekt, vilkas verksamhet regleras främst genom aktiebolagslagen.
Trots detta finns det goda möjligheter för staten att verka genom aktiebo-
lag även på områden där andra hänsyn än rent affärsmässiga väger tungt. Jag
kan peka på det s.k. offertförfarandet, som innebär att ett bolag genom avtal
åtar sig vissa uppgifter av samhällelig karaktär. En annan väg är att staten i
sin roll av ägare för in särskilda föreskrifter i bolagsordningen. Det finns en
rad exempel på aktiebolag som har utpräglade samhällsuppgifter; jag kan
nämna Apoteksbolaget, SAKAB och Svensk Bilprovning. Riksdagen ges
fortlöpande möjlighet att påverka de mål och riktlinjer som gäller för verk-
samheten inom dessa aktiebolag.
Anf. 12 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Jag tackar industriministern för det utförliga svaret, som
trots längden kanske inte ger så många upplysningar som jag hade hoppats
på. Jag borde kanske ha riktat mig till kommunikationsministern med min
fråga, eftersom det inom hans ansvarsområde finns både de flesta och tydli-
gaste exemplen på den konflikt som föreligger mellan konkurrensutsatt
verksamhet och naturliga monopol.
Tidningen Ekonomisk debatt nådde mig med posten i går. I den finns en
annons som också har förekommit tidigare. Det är televerket som annonse-
rar: ”Vi spelar hellre finans än monopol”. Vidare säger man att man har kon-
kurrens på varje område. Jag skulle vilja se den som kommer ut till den gles-
bygd där jag bor och konkurrerar om att få sätta upp linjer för min privattele-
fon. Jag skulle också vilja se den som här i Stockholmsområdet ger sig ut och
konkurrerar med televerket om linjerna till de hundratusentals privattelefo-
ner som finns i detta område.
Jag har vänt mig till industriministern därför att mitt huvudintresse ligger
på energisidan. På energisidan finns Vattenfall och Swedegas, som är typiska
exempel på naturliga monopol, vilka ligger inom industriministerns ansvars-
område.
Jag tycker att svaret på min fråga om hur regeringens policy ser ut när det
gäller att hålla isär naturliga monopol från konkurrensverksamhet är ganska
vagt. Regeringen har ingen bestämd åsikt om hur man skall förfara med na-
turliga monopol. Man kan välja olika slags organisatoriska lösningar, sade
industriministern. Detta är ju icke särskilt upplysande. Det är en alltför
sangvinisk hållning, tycker jag.
Regeringens skyldighet är att vaka över att de naturliga monopolen, där
inte någon konkurrens är möjlig, bedrivs på ett för medborgarna acceptabelt
sätt. Då vore det värdefullt om staten hade vissa normer att gå efter när det
gäller sådan verksamhet. Just nu när man står i begrepp att omorganisera
Vattenfall, hade det varit utomordentligt värdefullt om man hade startat
med att diskutera igenom de normer som skall gälla i fråga om monopolverk-
samheterna.
Staten har ansvar för att det finns en lagstiftning som förhindrar att icke
bara statliga utan också kommunala och privata monopol på ett ohemult sätt
suger ut sina kunder eller vansköter sin verksamhet. Jag omformulerar där-
för min fråga: Vore det inte rimligt och ansvarsfullt att staten sökte utarbeta
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
16
en enhetlig policy för naturliga monopol? Vore det inte på sin plats i den
omorganisation av Vattenfall som nu är aktuell att ge stamlinjenätet inte
bara en fristående organisatorisk form utan att helt skilja ut detta från kon-
kurrensverksamhet?
Vi miljöpartister vill gärna ha konkurrens där konkurrens är möjlig. Sam-
tidigt tror vi att det är skadligt att blanda ihop konkurrensverksamhet och
monopolverksamhet inom samma verksamhetsområde. Det borde inte ens
få förekomma inom samma koncern. Medger industriministern att detta
vore en sund princip?
Att Vattenfall och televerket strävar efter att bygga upp imperier som allt-
mer får karaktären av konglomerat är i och för sig naturligt. Så gör varje
företagsledning som vill få sitt företag att växa. ”Vi spelar hellre finans än
monopol”, förkunnade televerket, och det överraskar inte. Det är roligt att
vara med och leka bland de stora pojkarna och väldigt bra att kunna föra
över vinster från monopolverksamheten till den finans- eller konkurrens-
verksamhet som man också sysslar med. Jag anser alltså att en sådan verk-
samhet skall stå under statens kritiska kontroll.
Televerket håller dessutom på att bygga upp ett stort antal lokala kabel-
TV-nät. Där förhåller det sig på samma sätt. När dessa kabel-TV-nät väl är
uppbyggda kommer de att utgöra lokala och naturliga monopol. Det är nog
dags för regeringen att låta kvasten gå och bringa ordning i huset i enlighet
med näringsfrihetsombudsmannens önskemål.
Industriministerns svar på min andra fråga är inte heller särskilt tillfreds-
ställande. Jag tror inte att naturliga monopol skall ha en sådan ofullständig
kontroll som den som industriministern anger. Föreskrifter i bolagsord-
ningen är inte tillräckligt. Jag rekommenderar en studieresa till marknads-
ekonomins förlovade land USA. Där har man en mycket sträng kontroll av
de naturliga monopolen, i varje fall inom elkraftsområdet, i form av medbor-
garkommissioner, s.k. rates commissions.
Det är en grannlaga uppgift att fastställa taxor i ett nät som täcker både
stad och landsbygd.
De exempel som industriministern anför, Apoteksbolaget, SAKAB och
Svensk Bilprovning, är inte några bra exempel. Inget av dessa företag utgör
ju naturliga monopol. Här kan staten vilken dag man önskar tillåta ett kon-
kurrerande företag att etablera sig - givetvis på villkor att verksamheten sker
inom de ramar som dikteras av vad som är samhällsmässigt acceptabelt.
I detta sammanhang vore det intressant att få veta hur taxesättningen skall
övervakas i distributionsbolag för elström, som drivs i aktiebolagsform. Kan
jag få svar på den frågan?
Anf. 13 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Eftersom Lars Norberg riktat dessa frågor till mig, som inom
mitt departement bara har ansvar för några av affärsverken, har jag valt att
svara rent principiellt. När det gäller verksamheten inom resp, affärsverks-
område är det viktigt att man där diskuterar de praktiska problem som finns
när organisations- eller associationsformer skall ändras.
Jag tror inte att det går att dra upp några principiella riktlinjer som sedan
strikt kan tillämpas på alla affärsverksområden. Det skiljer ganska avsevärt
mellan affärsverkens samhällsuppgifter. Vad gäller det affärsverk som vi nu
har bolagiserat, FFV, visade det sig ju att myndighetsuppgifterna strängt ta-
get försvann och att de lika väl kunde lösas i aktiebolagsformen och att den
lilla del av verksamheten som utgjordes av myndighetsfunktion lätt kunde
föras över till andra verksamheter. Detsamma gäller naturligtvis Vattenfall.
Där är inte sociala och regionalpolitiska verksamheter accentuerade på
samma sätt som beträffande t.ex. televerket eller postverket. Detta gör att
aktiebolagsformen även där av olika skäl passar bättre när det gäller att styra
verksamheten, och det skapas inte de sociala och regionalpolitiska problem
som kan uppstå vid en övergång till aktiebolagsformen. Därför tror jag att
det är klokt att vi när vi behandlar de här frågorna tar varje verksamhet för
sig och diskuterar hur vi skall kunna få en effektiv styrning av verksamheten,
t.ex. inom televerket, posten och domänverket. Vi måste fråga oss hur det
skall kunna bli en effektiv verksamhet som innebär att vi förvaltar statens
kapital på bästa möjliga sätt. Samtidigt måste vi diskutera hur de sociala och
regionalpolitiska uppgifter som verket har klaras på bästa möjliga sätt. Går
det att klara det hela i en annan organisationsform än affärsverkets, och vilka
är då förutsättningarna? Jag tror att vi i varje enskilt fall får se på det hela
ganska pragmatiskt, och jag är inte säker på att det alltid går att överföra
affärsverksverksamheten till aktiebolagsformen. Därför kan jag inte glädja
Lars Norberg med att ge en generell, principiell deklaration om hur mono-
polföretagen skall behandlas. Jag kan inte heller ge en principiell deklara-
tion att vi inte kan ha monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
i samma företag.
Jag tror att det här blir fråga om att vara ganska pragmatisk för att nå det
mål som är viktigt för medborgarna och skattebetalarna, nämligen att få en
effektiv verksamhet som fullgör de uppdrag som den svenska riksdagen har
beställt. Det hela kan ske i olika organisatoriska former. Man kan ju med
hjälp av de ekonomiska medel som riksdagen ställer till förfogande köpa
tjänster, inte bara genom anslag till affärsverken utan även genom köp av
tjänster i olika organisationer eller hos olika bolag. Färdtjänsten är ett bra
exempel. Den skall vara likadan över hela landet, och den kan faktiskt köpas
av taxirörelsen. För riksdagen går det alldeles utmärkt att uppnå målet ge-
nom att styra med hjälp av de ekonomiska medlen. Vi kommer att lägga
fram nya förslag i samband med tilläggspropositionen. Låt oss då konkret
diskutera hur vi skall kunna nå de mål som riksdagen har uppsatt för de olika
verksamheterna, hur det skall ske på effektivaste sätt och vilken organisa-
tionsform som vi skall välja.
Anf. 14 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Om industriministern med ”pragmatisk” menar att man skall
ta hänsyn till verkligheten instämmer jag livligt. Men det skadar ju inte att
ibland också vara principiell och tänka igenom de verksamheter som man
organiserar. Min uppfattning är att en ordentlig gränsdragning mellan vad
som är monopolverksamhet och vad som är konkurrensverksamhet är värde-
full för båda verksamheterna. Jag tror inte att man skall vara alltför pragma-
tisk, och jag beklagar den rädsla för principiella ställningstaganden som in-
dustriministerns anförande vittnar om. Inom industriministerns ansvarsom-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
2 Riksdagens protokoll 1990/91:48
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
råde återfinns Vattenfall och Swedegas AB, vilket ju i den mån det byggs ut
kommer att utvecklas till ett naturligt monopol, där det blir mycket svårt att
åstadkomma konkurrens. De signaler som kommer utifrån landet visar ju att
Swedegas AB vid uppbyggandet av monopolet använder metoder, som i
varje fall jag anser vara långt ifrån tillfredsställande. Det gäller hemlighets-
fulla prissättningar och förhandlingsekonomi som mycket lätt kan leda till en
mygelekonomi som vi skall akta oss för. Domänverket och FFV är naturligt-
vis inga bra exempel på naturliga monopol. Möjligen kan man säga att do-
mänverket har naturligt monopol i större delen av sitt arealområde, nämli-
gen i den svenska fjällvärlden. Där torde ingen vilja gå in och konkurrera
med staten om skötseln av områdena. Men när det gäller Vattenfall tycker
jag att det är oerhört viktigt att detaljdistribution är ett naturligt monopol
och att det övervakas. Det gäller inte bara Vattenfalls detaljdistribution utan
all detaljdistribution. Den skall behandlas lika och avskiljas från monopol-
verksamhet. Det skall rättare sagt vara en särskild monopolverksamhet.
Stamlinjenätet är ett fullständigt naturligt monopol. I Norge skiljer man just
nu systematiskt ut stamlinjenätet från all annan verksamhet. Det ligger kvar
som ett statligt monopol, medan man ser till att man på elsektorn i övrigt får
en fungerande konkurrens, vilket det är dåligt ställt med i Sverige. Vi behö-
ver få en mycket bättre fungerande konkurrens, och det får man när man
skiljer monopolverksamheten och konkurrensverksamheten.
Färdtjänsten tycker jag inte är något bra exempel. Det är klart att staten
kan köpa olika tjänster från bolag som konkurrerar med varandra. Så förhål-
ler det sig ju inom taxirörelsen.
Anf. 15 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Man kan naturligtvis ställa upp en rad olika principer, om
man har en enhetlig verksamhet. Men i det här fallet har affärsverken vuxit
fram på grundval av olika behov. Jag tror inte att det är så enkelt att göra en
principiell deklaration som täcker allt. För min del tror jag att vi får disku-
tera principerna för resp, område, dvs. hur det skall fungera på teleområdet,
postområdet och de andra områdena.
När det gäller Swedegas AB, som ju är ett bolag som har bildats av Vatten-
fall och en rad andra, privata intressenter, har det ju lämnats koncession.
Staten har ju här ett styrinstrument, men koncessionen gäller ju inte för evigt
utan är begränsad till tiden just för att man med tanke på framtiden skall
kunna pröva vilken organisationsform som är lämpligast.
Detsamma gäller stamlinjenätet och eldistributionen. Eftersom detta är
en monopolverksamhet är det ju oerhört viktigt att det styrs av samhället, så
att medborgarna betjänas på det sätt som riksdagen har åsyftat. Därför finns
det också särskilda regler beträffande koncession. Tanken är ju också att
stamlinjenätet skall vara en separat organisation och att Vattenfall i fortsätt-
ningen skall arbeta på samma villkor som andra kraftproducentsföretag och
enligt de regler som riksdagen ställer upp.
Jag är inte beredd att ge några principiella riktlinjer för hela den statliga
affärsverksamheten. Jag tror att det är bäst att vi får diskutera de konkreta
frågorna och principerna för varje område när propositionerna efter hand
18
läggs fram. Det första tillfället blir i samband med tilläggspropositionen. Då
skall Vattenfall och övriga saker behandlas.
Anf. 16 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Det är klart att det är bra med koncession, men jag menar
att det inte räcker med koncession. Det tar lång tid att upphäva en konces-
sion som en gång har givits. Det behövs ytterligare instrument för att över-
vaka naturliga monopol. Jag är oroad över den utveckling som sker när det
gäller Swedegas utbyggnad av naturgasnätet i landet. Den sker med en enligt
min uppfattning ur konsumentsynpunkt otillfredsställande kontroll.
Jag tycker att vi behöver generella principer. Låt oss då diskutera de en-
skilda fallen. Jag vill betona att det just nu pågår förberedelser för en omor-
ganisation av Vattenfall. Det är viktigt att omorganisationen blir sådan att
det skapas en ordentlig konkurrens på de områden där det går att ha konkur-
rens till kundernas bästa. Jag menar samtidigt att det naturliga monopolet
för Vattenfall finns i två separata delar, varav en är lokaldistribution. Där
skall man ha sina monopolregler. Det gäller för övrigt också för all annan
lokaldistribution där monopolreglerna inte är utvecklade på ett tillfredsstäl-
lande sätt. På samma sätt skall det naturligtvis för stamlinjenätet vara en klar
boskillnad i förhållande till den konkurrensutsatta verksamheten.
Vattenfall är en alldeles för stor organisation och alldeles för marknadsdo-
minerande. Verket skulle behöva delas in i flera bolag som i sin tur skulle
konkurrera med varandra.
Men vi får återkomma till denna fråga. Jag ser fram emot den proposition
som skall komma. Jag hoppas att industriministern skall studera de ameri-
kanska erfarenheterna när det gäller Rates commissions, som är ytterligt
tillämpbara på det vi har diskuterat, liksom den omorganisation som just har
sjösatts i Norge när det gäller eldistribution och ägandet av kraftbolag.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:87
Anf. 17 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Jag får meddela att jag inte inom den föreskrivna tiden kom-
mer att kunna besvara Kjell Ericssons interpellation om sysselsättningen i
Värmland. Anledningen är att Kjell Ericsson är förhindrad att ta emot svaret
vid det planerade tillfället. Jag har kommit överens med Kjell Ericsson om
att interpellationen skall besvaras torsdagen den 17 januari.
6§ Svar på interpellation 1990/91:103 om koldioxidutsläppen
i Sveriges internationella miljövårdsarbete
Anf. 18 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat mig om jag är beredd att inför
riksdagen redogöra för Sveriges strategi i arbetet med världsklimatkonferen-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
20
sens ministerdeklaration och överenskommelsen mellan EFTA- och EG-län-
derna.
Låt mig först slå fast att risken för klimatförändringar är ett mycket allvar-
ligt miljöhot. Utsläppen av klimatpåverkande gaser måste minskas drastiskt
för att undanröja denna risk. Det innebär den kanske största utmaningen
hittills för miljövårdsarbetet, eftersom sådana utsläppsminskningar kräver
omfattande, tidskrävande och kostsamma förändringar av bl.a. trafik- och
energisystem, jordbruk och industri. Det är viktigt att hålla i minnet att ut-
släppen av klimatpåverkande gaser får samma effekt oavsett i vilket land de
sker. Det internationella samarbetet är därför av särskild betydelse. Långt-
gående begränsningar av utsläppen från sektorer som är beroende av att
konkurrera på en internationell marknad förutsätter internationellt samar-
bete. Åtgärder bör vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt, med hän-
syn till bl.a. utsläpp per invånare och tidigare utsläppsminskningar.
Sverige bedriver ett aktivt arbete nationellt och internationellt för att
minska riskerna för klimatförändringar. Riksdagen har beslutat om en lag
om koldioxidskatt på fossila bränslen, som trädde i kraft den 1 januari i år.
Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat med drygt en tredjedel sedan år
1970, och utsläppen per invånare tillhör de lägsta bland industriländerna.
Avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen innebär en kraftig minskning av
klimatpåverkan från svenska källor.
Sverige har tagit initiativ till den FN-konferens om miljö och utveckling
som äger rum i juni 1992 och tillhör de pådrivande länderna för en global
klimatkonvention. Regeringen har aktivt medverkat vid ett antal minister-
möten som behandlat klimatfrågan. I augusti 1990 var Sverige värdland när
FNs expertpanel om klimatförändringar, IPCC, antog sin huvudrapport. Pa-
nelen leds av den svenske professorn Bert Bolin. Sverige har också ordföran-
deskapet i den arbetsgrupp som har hand om bl.a. klimatfrågorna inom den
förberedande kommittén för FN-konferensen.
I dessa sammanhang har Sverige tillsammans med andra länder i Europa
verkat för starka uttalanden om utsläppsbegränsningar. Andra länder har
motsatt sig sådana uttalanden. Regeringen avser även fortsättningsvis att
agera för att Sverige tillsammans med övriga Västeuropa kan spela en pådri-
vande roll i det internationella arbetet mot klimatförändringar.
På förslag av bl.a. Sverige har FNs generalförsamling lagt fast en ambitiös
tidtabell för förhandlingar om utformande av en global konvention om kli-
matförändringar. Dessa kommer att påbörjas i februari 1991 med syfte att
en sådan konvention skall kunna undertecknas i samband med FN-konferen-
i
sen om miljö och utveckling i juni 1992. I denna förhandlingsprocess kom-
mer de deltagande parterna att bl.a. successivt precisera sina åtaganden att
reducera utsläppen av växthusgaser. I avvaktan på dessa förhandlingar kom
den andra världsklimatkonferensen i november 1990 främst att behandla
miljöproblemets allvar, vikten av forskning, industriländernas ansvar och ut-
vecklingsländernas särskilda situation. Vad gäller utsläppsbegränsningar
upprepades i huvudsak uttalanden från tidigare ministerkonferenser. Dagen
före ministerkonferensen möttes EGs och EFTAs miljöministrar för all-
männa överläggningar. Vid dessa överläggningar diskuterades även klimat-
frågan. Sverige föreslog vid mötet att EG och EFTA utarbetar ett gemen-
samt program för att begränsa utsläppen av klimatpåverkande gaser. Försla-
get togs emot mycket positivt. Tjänstemän från länderna inom EG och
EFTA har fått i uppdrag att skyndsamt utarbeta ett förslag med denna inrikt-
ning. Ett annat resultat av mötet var att EG och EFTA till stor del kunde
inta en gemensam hållning på ministerkonferensen och därmed sätta press
på de länder som inte är beredda till åtaganden om utsläppsbegränsningar.
Anf. 19 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret på min interpel-
lation.
I detta svar beskrevs inte någon svensk strategi och inte någon strategi för
vilka krav som Sverige skall ställa i det internationella miljövårdssamarbe-
tet. Det är också anmärkningsvärt att statsrådet inte med ett ord nämnde det
som faktiskt har kommit att bli en central fråga i den svenska debatten om
växthuseffekten, nämligen det tak för koldioxidutsläppen som riksdagen ut-
talade som ett mål 1988. Taket sattes för att utgöra en väsentlig grund för en
internationell strategi, inte för dess betydelse ur det svenska perspektivet
utan för dess betydelse i ett vidare perspektiv med de möjligheter som det
gav för Sverige att gå före i det internationella miljövårdsarbetet. Detta
nämnde Birgitta Dahl inte alls.
Däremot nämnde Birgitta Dahl i sitt svar de konsekvenser för svensk mil-
jövård som kärnkraften givit upphov till och som Birgitta Dahl vill avveckla.
Det är nämligen med hjälp av kärnkraften som vi har lyckats reducera koldi-
oxidutsläppen med en tredjedel.
Det är här vi kommer in på den centrala frågan. Vi vet att samtidigt som
riksdagen antog förslaget om ett tak för koldioxidutsläppen var socialdemo-
kraterna emot. Senare har Birgitta Dahl sagt att det inte var några problem
att kombinera kärnkraftsavvecklingen med koldioxidtaket. Vid andra tillfäl-
len, något senare, har hon sagt att det möjligtvis handlar om ökningar på
marginalen, kanske en eller några miljoner ton. Men vi vet också att i EL90,
regeringens egen utredning, konstaterade man, att det för att ersätta kärn-
kraften fram till år 2010 krävs en utbyggnad av fossil kraft som skulle leda till
en 50-procentig ökning av koldioxidutsläppen. Detta innebär att bindande
internationella åtaganden, som så långt som möjligt står i närheten av det
av riksdagen beslutade taket för koldioxidutsläppen, för socialdemokratin
betyder en motgång för den egna energipolitiken.
Det naturliga vore att den svenska internationella klimatvårdsstrategin
byggde på koldioxidtaket, men detta nämns inte av Birgitta Dahl vare sig
här eller i det tal som hon höll i Geneve. Detta gör att man kan ifrågasätta
om socialdemokraterna och regeringen verkar för det uttalande som riksda-
gen har gjort. Den frågan bör besvaras här.
Herr talman! I förberedelsearbetet inför den andra världsklimatkonferen-
sen i Geneve försökte Sverige uppenbarligen urvattna dokumentmaterialet.
I stället för ett uttalande om att reducera utsläppen, ville man skriva in att
målet skulle vara en klimatförändring på acceptabel nivå. I stället för bin-
dande protokoll i denna fråga ville Sverige uppenbarligen, enligt handlingar
som kommit mig till del, utesluta denna fråga från konferensen.
Det är mot denna bakgrund och mot bakgrunden av att vi i riksdagen har
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
21
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
22
gjort ett uttalande om ett tak för koldioxidutsläppen som det är relevant att
ställa frågan till Birgitta Dahl och regeringen om vilken strategi man arbetar
för i den internationella klimatvården. Är det en strategi som möjliggör för
Sverige att öka sina koldioxidutsläpp eller är det en strategi som är konsis-
tent med riksdagsuttalandet om ett tak för koldioxidutsläppen?
Kritiken mot Sveriges internationella agerande börjar redan i dag att
komma fram. Efter Bergenkonferensen uttalade EGs miljöminister Carlo
Ripa Di Meana följande: ”Det vore högst olyckligt om Sverige river upp sitt
koldioxidbeslut. Om inte Sverige, som är ett rikt land, klarar det miljömålet
förlorar vi en verklig förebild.”
Herr talman! Efter Genévekonferensen kom kritiken från internationella
miljöorganisationer om att Sverige nu backar från den position som man in-
tagit. År 1988 var Sverige ett föregångsland. Vi hade också goda förutsätt-
ningar för att med kraft verka internationellt i det internationella miljövårds-
samarbetet. I dag har andra länder kommit att gå före. Schweiz, Österrike
och Danmark har satt som mål att minska koldioxidutsläppen fram till år
2005 med 20 %. I Tyskland har miljöministern drivit igenom att koldioxidut-
släppen skall minskas ännu kraftigare, såväl i den västra delen som än mer i
den östra.
Det är mot denna bakgrund och mot bakgrunden av att växthuseffekten
är den absolut mest avgörande internationella miljövårdsfrågan och att kol-
dioxidutsläppen därvid är av strategisk vikt som jag vill ställa följande fråga
till miljöministern: Avser ni att låta koldioxidtaket vara en grund för en
svensk strategi för den internationella klimatvården, där Sverige ställer krav
utifrån den position som vi har intagit eller är det regeringens och miljömi-
nisterns uppfattning att kärnkraftsavvecklingen skall gå före möjligheten att
upprätthålla koldioxidtaket i Sverige och att detta även skall ge effekter på
Sveriges agerande i det internationella miljövårdssamarbetet? Denna fråga
är, herr talman, av central vikt för denna diskussion.
Anf. 20 SÖREN NORRBY (fp):
Herr talman! Miljöförstöringen är nu det allvarligaste hotet mot mänsklig-
hetens framtid. Risken för klimatpåverkan genom utsläpp av klimatpåver-
kande gaser är ett av många bidrag.
Vi måste arbeta med risken för klimatpåverkan som ett allvarligt hot. Vi
måste också alltmer inrikta oss på det som det finns enighet om, nämligen
att verka inom gränserna för vad naturen tål. Vi har i folkpartiet liberalerna
använt uttrycket förvaltarskapstanken om detta att arbeta inom gränserna
för vad naturen tål. I vårt nyligen antagna miljöprogram säger vi, att trots
att ingen känner alla fakta om växthuseffekten, är det nödvändigt att vi
handlar som om vi gjorde det.
Tillförseln av växthusgaser till atmosfären måste begränsas. I ett globalt
perspektiv kan mycket åstadkommas genom en effektivare energianvänd-
ning. Vi pekar även på användningen av alternativa energikällor som sol och
vind, ökad satsning på biobränslen som inte ökar halten av koldioxid i atmo-
sfären och att vi i Sverige måste gå före genom att begränsa och på sikt
minska utsläppen av koldioxid.
Men vi har också betonat att vi nu måste vidga perspektivet till att gälla
även andra växthusgaser. Det kan vara fråga om sådana som människan har
framställt, t.ex. freoner. Det kan även vara fråga om naturligt förekom-
mande gaser som metan. Där kan det ibland vara fråga om att omvandla det
från klimatpåverkanssynpunkt besvärligare metanet till koldioxid och
energi. Det kan vi göra exempelvis i gamla soptippar.
Det är alltså inte så enkelt som att enbart tala om koldioxidutsläppen. Det
handlar också om kolbindning och koldioxidbindning för att motverka ris-
ken för klimatpåverkan. Det behövs betydande forsknings- och utvecklings-
insatser där. Det är också uppenbart att de naturligt koldioxidbindande fak-
torerna i världen måste tas in i det här sammanhanget. Det gäller t.ex.
regnskogsavverkning och ökenutbredning av andra skäl än den klimatför-
ändring som växthusgaserna kan medföra. Kolbindningen i världshaven är
en annan viktig och intressant fråga i detta sammanhang.
Vi måste alltså i vår energipolitik ta hänsyn till risken för klimatpåverkan
och minska förbränningen av fossila bränslen och öka användningen av bio-
bränslen och alternativa energikällor. Vi måste satsa på energihushållning.
Vi måste av miljöskäl vänta med kärnkraftsavvecklingen. Dessa miljöskäl är
att utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett allvarligare hot i ett medel-
långt perspektiv än fortsatt användning av kärnkraft.
Det handlar även om utvecklingshjälp till u-länderna. Deras rätt till stan-
dardutveckling får inte hämmas av att de rika länderna har tagit i anspråk
för mycket av jordens resurser och åstadkommit en påverkan på atmosfären
som nu riskerar att leda till allvarlig klimatpåverkan.
Det handlar också, i ett geografiskt litet närmare perspektiv, om insatser
från svensk sida för att minska miljöpåverkan i Östeuropa. Forskning och
teknisk utveckling är viktiga styrmedel, ibland kanske på kort sikt mer kost-
nadseffektiva än vissa typer av utsläppsbegränsningar.
Det handlar om att utveckla metoder i jord- och skogsbruk.
Vi måste även dra politiska slutsatser av den diskussion som nu pågår. Par-
tierna konkurrerar med idéer och ambitioner. Det skall syfta fram till en ge-
mensam plattform för vårt internationella agerande. Vi kan konstatera att
man från svensk sida är på hugget, men det finns mycket mer att göra. Andra
partier än regeringspartiet har mycket att bidra med, t.ex. i de energipoli-
tiska överläggningar mellan de tre partiledarna som nu pågår. Detta gäller
självfallet också i den allmänna politiska debatten och i den debatt som vi nu
för här i kammaren.
Birgitta Dahl har i mitten av december inför jordbruksutskottet redovisat
det pågående arbetet inför Brasilienkonferensen 1992 och tagit upp dessa
frågor.
Jag vill nu fråga miljöministern: Hur avser miljöministern att i fortsätt-
ningen samråda med företrädare för andra partier inför det fortsatta arbetet
med en global miljökonvention? Kommer regeringen att lägga fram förslag
till riksdagen om en samlad svensk strategi för att minska klimatpåverkan?
Det är ju det effektivaste sättet att få en bred plattform utifrån vilken man
kan agera internationellt. Är miljöministern vidare beredd att vidga de inter-
nationella initiativen till t.ex. arbetet med en FN-konvention om skyddet av
världens skogar och till internationell samverkan om ytterligare åtgärder för
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
23
|
Prot. 1990/91:48 11 januari 1990 |
kolbindning, koldioxidbindning? Detta är ju mycket viktiga frågor när det |
|
Svar på |
Anf. 21 LARS NORBERG (mp): Herr talman! Någon vecka före jul var hela riksdagen inbjuden av ett antal Jag har i och för sig respekt för miljöministerns vilja att göra detta, även Moderaternas och folkpartiets sätt att driva den här frågan är enligt min Det är självklart att kärnkraften är ett stort miljöhot, och det är självklart Anf. 22 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Det här är en ytterst allvarlig fråga. Jag instämmer i Lars Jag tycker nog inte att Sören Norrbys inlägg förtjänar det epitetet. Det |
24
Det vore t.o.m. farligt att frestas att skjuta andra insatser på framtiden ge-
nom att behålla kärnkraften längre än nödvändigt.
Jag anser att kärnkraften i sig utgör ett så stort hot mot miljö och säkerhet
att det arbetet, tillsammans med insatser mot klimatpåverkan och försur-
ning, måste prioriteras. Det finns dessutom många beräkningar som visar att
kärnkraften i hela cykeln, med alla de processer som krävs från utvinning
till slutförvaring, sannolikt påverkar också klimat och försurning lika mycket
som användning av fossila alternativ. Detta måste vi ta till oss.
Det var avslöjande när Gunnar Hökmark omedelbart gick in på frågan om
kärnkraften och sade att det är här vi kommer in på det centrala. Det visar
just att Gunnar Hökmark inte driver den här debatten av omsorg om klima-
tet utan som ett led i moderaternas kärnkraftskampanj.
Det är faktiskt inte så att det bara är jag privat som vill avveckla kärnkraf-
ten, utan det är fråga om en majoritet av svenska folket och en majoritet av
den här riksdagen. Socialdemokratin och regeringen står inte bakom en så-
dan väg till avveckling av kärnkraften som redovisas i ett av El 90s alternativ
och som skulle innebära en fossilbränsleanvändning som ökar koldioxidut-
släppen med 50 %. Vår politik utgår från att vi med hushållning och med en
massiv satsning på inhemska bränslen, vind och sol skall kunna klara våra
åtaganden också när det gäller försurning och klimatpåverkan.
Jag vill också undanröja ett missförstånd så att ingen skall tro det Gunnar
Hökmark sade. Det mål för klimatarbetet som Carlo Ripa De Meana och
EG står för är inte det som moderaterna lockade den svenska riksdagen att
uttala sig för för tre år sedan, nämligen en omedelbar frysning vid dagens
nivå. Det mål som EG står för, det som numera EG och EFTA gemensamt
står för och som är det mest långtgående mål som för närvarande går att
driva internationellt och som vi långt ifrån har samlat en majoritet för, är att
vi till år 2000 skall få en stabilisering på den nivå som gäller för närvarande.
Alla vet att det är omöjligt att omedelbart stanna trafiken och omedelbart
stoppa ökningen av energianvändningen. Det krävs en viss tid innan man på
nytt kan komma ned till dagens nivå. Det som är felaktigt och som vi alltså
måste utveckla är att man om man bokstavligt följer riksdagsrekommenda-
tionen från 1988 inte under något år i början av perioden skulle kunna tillåta
någon ökning. Inget av de mål man arbetar med internationellt ser ut så.
Alla vet att det behövs en viss bromssträcka, innan man kan böja ned kurvan
igen.
Det mål som EG och EFTA enades om och slogs för på klimatkonferensen
var att vi till år 2000 skulle åstadkomma en stabilisering vid dagens nivå. Det
fanns de som krävde att vi också där skulle slå fast konkreta minskningsmål.
Om det kravet hade rests skulle ett antal EG-länder med Storbritannien i
spetsen ha gått ifrån stabiliseringsåtagandet. Det skulle ha spräckt uppgörel-
sen mellan EG- och EFTA-länderna. Det hade inte varit något bra resultat.
Det var en stor framgång att vi med Sverige som initiativtagare lyckades
åstadkomma en gemensam EG-EFTA-linje kring stabilisering till år 2000.
Det hade ingen i förväg trott skulle vara möjligt att uppnå.
Den långsiktiga strategi som Sverige klart uttalat arbetar för är att man
skall komma fram till sådana åtaganden som leder till minskningar för varje
land till vad som motsvarar vad naturen tål, dvs. kraftfulla minskningar.
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
25
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
Brundtlandkommissionens medlemmar och forskare inser alla och uttalar
att det kommer att ta tid - en eller två generationer - innan hela världen
lyckas nå dit. Men det är ett mål som uttryckligen utgår från vad naturen tål
och som talar om vad varje enskilt land måste göra för att uppnå det. Och,
Sören Norrby, en sådan strategi för det svenska och internationella arbetet
kommer att redovisas i den miljöpolitiska propositionen. Den diskuteras i
konstruktiv anda vid de pågående energiöverläggningarna, och den kommer
också att redovisas i nationalkommittén före 1992 års miljökonferens.
Anf. 23 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Jag skall inte gå in på den oförskämdhet som Birgitta Dahl
gjorde sig skyldig till när hon försökte rangordna de olika inläggen efter hur
seriösa de var. Min ”seriositet” i den här frågan gäller just själva sakfrågan.
Det är i den frågan jag har begärt ett antal svar från Birgitta Dahl, som hon,
herr talman, ännu inte har lämnat.
En av minna frågor är: Varför nämner Birgitta Dahl inte, vare sig när hon
vid internationella konferenser företräder Sverige eller här i kammaren, det
riksdagsuttalande som hon faktiskt inför riksdagen är ansvarig för att för-
verkliga? Det är när hon inte gör det som vi möjligtvis kan tala om oför-
skämdheter.
I någon mån framgick det också varför hon inte gör det. På defensiven
uttryckte Birgitta Dahl det så att moderaterna ”hade lockat” riksdagen att
göra detta uttalande. Den majoritet här i kammaren som Birgitta Dahl är
ansvarig inför har alltså inte självständigt beslutat göra detta uttalande, utan
den blev lockad! Där kan vi urskilja Birgitta Dahls avståndstagande, som
kom så mycket tydligare till uttryck som hon talade om det som en rekom-
mendation. Det är det inte - det är ett riksdagsuttalande av samma rättsliga
värde som riksdagsuttalandena om kärnkraftens avveckling.
Vad EGs miljöminister Carlo Ripa de Meana talade om var Sverige som
ett föregångsland. Han betonade vikten av att Sverige, som har goda tek-
niska och ekonomiska förutsättningar för det, har en möjlighet att gå före.
Om vi släppte på detta skulle det påverka andra länder.
Vi vet att Sverige har goda förutsättningar att gradvis göra större åtagan-
den. Det är alls icke bilden av 90-talet att riksdagsuttalandet från 1988 inne-
bär ett omöjligt krav på den framtida utvecklingen. Jag tycker att det är bra
att EG och EFTA har tagit till målsättning att till år 2000 få ned utsläppen
till samma nivå som i dag, men det innebär att man också tillåter en stigande
utveckling. En socialdemokratisk minister lär vid det här laget känna till
skillnaden mellan ”målsättning” och ”löfte”.
Jag sade icke att det är kärnkraften som är det centrala för oss i denna
fråga. Jag sade att det centrala i den konflikt som finns inom socialdemokra-
tin när det gäller att hantera detta är kärnkraften. Därför frågar jag än en
gång: Är det för er viktigare att avveckla kärnkraften än att kunna uppfylla
målsättningen som gäller koldioxidtaket?
Anf. 24 SÖREN NORRBY (fp):
Herr talman! Det vi nu diskuterar är en fråga som är av fundamental bety-
delse för människors möjlighet att leva ett normalt mänskligt liv på jorden i
framtiden. Det är självklart att vi då inte - av dogmatiska eller andra skäl -
får väja för några delfrågor. Låt mig till det som Birgitta Dahl här tog upp
om kärnkraftens avvecklingstakt foga att vi naturligtvis måste vara obser-
vanta på att kärnkraften i hela sin cykel åstadkommer en omfattande miljö-
påverkan. Vad jag tog upp var frågan om att skjuta på avvecklingen. När det
gäller den frågan är ju en del av den cykeln redan ianspråktagen, nämligen
den del som gäller att etablera kärnkraftverken och få i gång dem. När man
gör en avvägning av vad som på kort sikt är mest angeläget kan man finna
att det mest angelägna är att minska förbränningen av fossila bränslen. Det
här är en avvägningsfråga - det är alldeles uppenbart - och det finns litet
olika nyanser i bedömningarna.
Det var ett bra besked från Birgitta Dahl att de här frågorna lyfts fram i
miljöpropositionen och att samtliga partier i riksdagen då får möjlighet att
tillsammans ge stöd för ett internationellt agerande från svensk sida i de oer-
hört viktiga klimatpåverkansfrågorna. Självfallet utgår jag från att de redo-
visas i nationalkommittén, men det kan också bli så att man - som har skett
inför partiledaröverläggningarna om energin - utbyter tankar i frågan om
exempelvis de här sakerna kan påverka utformningen av den svenska u-hjäl-
pen.
Lars Norberg angrep oss för tjatter. Jag försökte i mitt inlägg undvika just
det. Jag pekade på att partierna skall konkurrera med idéer och ambitioner
så att vi kan få fram en gemensam plattform för vårt internationella age-
rande. Jag sade att andra partier än regeringspartiet kan ha mycket att bidra
med - det tycker jag är ett sätt att föra en konstruktiv diskussion och inte
tjatter.
Man måste väl ändå kunna få ha olika uppfattning i olika sakfrågor utan
att det därför kallas tjatter? Jag är ledsen om det inte går att nämna ordet
kärnkraft utan att därmed hota samförståndsdiskussioner med miljöpartiet,
men jag hoppas att vi därmed inte har förstört de möjligheterna. Vi har alla
mycket att bidra med, och vi måste alla lämna våra bidrag till det samlade
svenska agerandet när det gäller klimatpåverkansfrågorna.
Anf. 25 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Vi i miljöpartiet är nästan alltid eniga med Birgitta Dahl i
det hon säger. Det är bara synd att vi så lätt blir oeniga när det kommer till
det som regeringen gör eller rättare sagt inte gör.
Vi är eniga om att vi skall minska energiomsättningen i industriländerna
och därmed också i Sverige på ett effektivt och kraftfullt sätt och att målsätt-
ningen skall vara en halvering. Vi är eniga om att vi skall avveckla kärnkraf-
ten, och vi är eniga om att koldioxidutsläppen inte bara skall ligga kvar på
1988 års nivå utan minskas. Jag hoppas att Birgitta Dahl håller med mig om
att de på sikt skall minskas radikalt.
I själva verket har koldioxidutsläppen legat ganska stilla sedan 1988. Jag
tror inte att de i år kommer att ligga över utan snarare under 1988 års nivå,
så det är läge för att böja av kurvorna nedåt. Samma sak gäller den totala
energiomsättningen här i landet - det är läge för att starta en aktiv politik för
att böja energianvändningskurvan nedåt.
Jag förstår att Birgitta Dahl med hänsyn till de samtal som förs i dagens
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
27
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
28
debattläge inte vill råka i konflikt med folkpartiet. Jag kan bara konstatera
att jag här i riksdagen har efterlyst konkreta förslag från folkpartiet och mo-
deraterna, och det gör jag fortfarande. Jag tycker att båda dessa partier har
varit ineffektiva på den punkten. Jag har inte hört eller sett några förslag om
styrmedel med vilkas hjälp man skall se till att minska energiomsättningen
och börja avveckla kärnkraften samt få ned koldioxidutsläppen. Regering
och riksdag har olika medel, en bred informationsverksamhet, lagstiftning
och skatteinstrumentet. Man kan beskatta det man vill minska eller ta bort.
På det området finns mycket mer att göra. Slutligen kan man ge bidrag till
dem som arbetar för energihushållning och inhemsk energi. Jag har sett
mycket litet av aktiviteter på den punkten från moderater och folkpartister.
Moderaterna vill dessutom inte avveckla kärnkraften. Därvidlag skiljer de
sig från övriga riksdagspartier.
Anf. 26 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Med hänsyn till frågornas allvar är det ytterligt angeläget
med en bred nationell samling kring våra åtaganden internationellt och na-
tionellt vad gäller klimatfrågorna och andra viktiga miljöfrågor samt när det
gäller att lösa problemen på enerigipolitikens och transportpolitikens områ-
den. Båda dessa områden är centrala för möjligheterna att klara målen i
fråga om klimatförbättringar.
Jag kommer därför att fortsätta att diskutera i den andan. Jag tror också
att det finns förutsättningar för en mycket bred politisk samling efter de dis-
kussioner som vi har fört de senaste åren. Dock ser det ut som om modera-
terna kommer att stå vid sidan om så länge de för diskussionen i slagordster-
mer och med andra motiv än de rena miljömotiven.
Jag skall vidare referera riksdagsuttalandet från år 1988. Det är inte ett
beslut i samma mening som beträffande kärnkraften eller freonavveck-
lingen. Uttalandet går ut på att regeringen bör redovisa och klargöra ener-
gianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären samt utarbeta ett
program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt del-
mål bör - inte skall - anges att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver da-
gens nivå.
Jag tror att de övriga partier som röstade för det uttalandet gjorde det som
ett uttryck för en hög ambition. Man hade inte tillräckligt med tid att fundera
över vad det skulle ha krävt om vi skulle ha åstadkommit en omedelbar frys-
ning år 1988. Det skulle ha krävt mycket långtgående för att inte säga omöj-
liga ingrepp i trafikapparaten. Det är inte energiområdet som är problemet
i dag. Tack vare minskningarna på energiområdet har vi totalt sett åstadkom-
mit en minskning med 36 % och därmed har Sverige en av de lägsta nivåerna
bland industriländerna i världen. Vi ligger lägst i Norden, trots att vi har haft
en så kraftig ökning av koldioxidutsläppen på trafiksidan. Det är alltså trafi-
ken som är det stora problemet.
Vi har fört en konstruktiv diskussion, och jag hyser mycket stora förhopp-
ningar om att det blir en bred samling kring den klimatstrategi som vi kom-
mer att förelägga riksdagen i vår.
När det gäller det internationella agerandet vill jag än en gång säga att
Carlo Ripa de Meana i Bergen - jag var med där - hade föreställningen att
det mål han efterfrågade överensstämde med det mål som vi diskuterade
med andra likasinnade pådrivare i Bergen och senare i Geneve, nämligen en
stabilisering år 2000 till dagens nivå som ett första steg på vägen mot den
radikala minskning som krävs i industriländerna för att man skall kunna
komma ned till mål som motsvarar vad naturen tål. Det är det långsiktiga
mål som vi arbetar för. Jag vet detta, och jag har talat med Carlo Ripa de
Meana. Han har aldrig uttalat sig för att vi skall använda ett så stolligt mått
som det moderaterna står för. Skälet till att jag inte refererade just det målet
i teknisk bemärkelse i internationella sammanhang är att det inte har någon
trovärdighet. Moderaterna är ännu mindre trovärdiga, eftersom de aldrig
har föreslagit några andra metoder än att vi skall fortsätta att använda kärn-
kraften för att minska klimatpåverkan. Allra minst har man lagt fram några
förslag på trafikområdet.
Socialdemokratins nationella mål för energipolitiken är trefaldigt - att
minska försurning och klimatpåverkan, att avveckla kärnkraften och att
skydda de outbyggda älvarna. Alla vet att det är så. Dessa mål kan inte bytas
med varandra, och de kan inte uppnås med mindre än att vi radikalt föränd-
rar energisystemet och satsar på framför allt hushållning och effektivitet. På
samma sätt kan vi aldrig uppnå klimatmål utan en utomordentligt radikal
förändring av vårt transportsystem. Det krävs en helt ny livsföring och en
helt ny teknologi. Jag har aldrig hört moderaterna tala för något sådant.
Tvärtom har de motsatt sig alla åtgärder som skulle kunna leda till resultat
på detta område. Om vi inte kan åstadkomma avgörande förändringar i vår
livsstil, i våra produktionsmetoder och i vår infrastruktur, kommer vi aldrig
att uppnå de uppsatta målen. Det är sådana förändringar som vi arbetar för
både nationellt och internationellt.
Riksdagens ledamöter kunde i går konstatera att detta är inskrivet som ett
av de fem övergripande målen för den ekonomiska politiken. De fick vet-
skap om de stora satsningar på infrastrukturen som vi gör för att klara målet
på transportområdet. Vi kommer under samma vecka i februari att redovisa
miljöpolitiken, energipolitiken och tillväxtpolitiken med de förslag på alla
de olika samhällsområdena som krävs för att uppnå målen. Samtidigt fort-
sätter vi att arbeta för dem internationellt.
Anf. 27 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Det må vara att vi i denna kammare är ensamma om synen
på att vi inte politiskt skall binda kärnkraftsavvecklingen till en viss tidpunkt.
Å andra sidan är vi inte ensamma om denna syn i den allmänna opinionen.
Dessutom är inte själva kärnkraftsfrågan huvudfrågan i denna diskussion.
Jag har frågat vilken strategi inför de internationella klimatvårdsförhand-
lingarna som regeringen här vill redovisa och om regeringen står fast vid kol-
dioxidtaket.
Herr talman! Vi har sannerligen fått anmärkningsvärda besked om detta
från Birgitta Dahl i hennes senaste inlägg. Hon säger att riksdagsuttalandet
om att koldioxidutsläppen bör frysas till 1988 års nivå är ett ”stolligt mått”
som hon inte nämner i internationella sammanhang, därför att det ”inte an-
ger någon trovärdighet”. Men Birgitta Dahl har inte gått tillbaka till riksda-
gen för att upphäva detta stolliga mått som inte inger trovärdighet. Jag ställer
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
29
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
30
samma fråga som jag ställde i mitt första anförande, i min replik och även
nu: Avser socialdemokraterna att gå tillbaka till riksdagen för att upphäva
detta uttalande? Innan man gör det bör kanske regeringen underrätta sig om
de rättsliga förhållanden som gäller för riksdagens beslut. Man kan inte jäm-
föra lagstiftningen om freonerna med uttalandena om vare sig kärnkraftsav-
vecklingen eller koldioxidtaket. I det ena fallet gäller det lagstiftning, medan
det i det andra fallet gäller uttalanden som offentligrättsligt inte har större
betydelse än att det som en gång var oåterkalleligt bara var skrivet i vatten.
Herr talman! Birgitta Dahl sade vidare att vi moderater inte har redovisat
några åtgärder för hur växthuseffekten skall kunna hanteras. Det är mycket
besynnerligt. Vi har föreslagit en energibeskattning som är den mest långt-
gående när det gäller att relatera beskattningen till dess miljökonsekvenser.
Att Birgitta Dahl inte är underrättad om detta må jag säga är anmärknings-
värt. I en omfattande klimatvårdsstrategi pekar vi på betydelsen av att inom
hela samhällsområdet medge en effektivare energianvändning samt en mo-
dernisering och förändring av industriproceduren för att underlätta denna
omvandling.
Fru talman! An en gång ber jag om ett svar på den fundamentala frågan:
Är det kärnkraftsavvecklingen eller koldioxidbeslutet som ni avser att leva
upp till? Om ni inte avser att leva upp till koldioxidbeslutet, kommer ni då
att gå till riksdagen för att få ett mandat att tala om för omvärlden att det var
ett tokigt beslut?
Anf. 28 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Gunnar Hökmark har fel när det gäller freonerna. Det första
beslutet gällde inte lagstiftningen utan ett uttalande av samma karaktär som
det om kärnkraften. Däremot har inte det uttalande som riksdagen gjorde
om koldioxidmålet samma karaktär som de andra besluten.
Gunnar Hökmark tycks vidare inte lyssna på vad jag säger. I mitt svar till
Sören Norrby sade jag att vi nu i vår kommer att redovisa en klimatstrategi
för riksdagen. Jag har vid andra tillfällen mycket tydligt sagt att riksdagens
mål behöver utvecklas så att de står i överensstämmelse med de mest radi-
kala mål som det för närvarande går att driva internationellt, nämligen en
stabilisering och återgång till dagens nivå som ett första led i arbetet att
komma ned på de nivåer som krävs med hänsyn till vad hälsa, miljö och na-
tur tål. Dessa nivåer innebär för Sveriges del en minskning av utsläppen på
drygt 2 ton per invånare och år ned till 0,3-0,5 ton. För USA, för det gamla
DDR och för Västtyskland och Sovjet betyder det minst ett dubbelt så stort
åtagande som för Sverige, eftersom utsläppen där är 4-5 ton per år och invå-
nare. Det är strategin att långsiktigt i alla länder komma ned på den nivå
som motsvarar vad naturen tål som vårt internationella arbete är inriktat på.
Jämsides därmed vill vi driva de frågor som Sören Norrby berörde, nämligen
andra växthuskrav - där vi med CFC-beslutet var pionjärer i världen - och
beskogningsfrågorna. Sverige arbetar aktivt med dem sedan flera år tillbaka.
Dessa frågor driver vi också i konventionsarbetet inför 1992 års konferens.
Vårt arbete är således inriktat på konkreta åtaganden som innebär att in-
dustriländerna, särskilt Europa och OECD-länderna, skall gå före med åta-
ganden på hemmaplan och att utveckla den teknik som Östeuropa och u-
länderna behöver för att kunna lösa sina miljö- och fattigdomsproblem. Det
är dessa viktiga åtaganden som vi arbetar för inför 1992 års konferens.
Förste vice talmannen anmälde att Sören Norrby och Gunnar Hökmark
anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare
inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på interpellation 1990/91:106 om sammanslagning av kom-
munala miljö- och hälsoskyddsnämnder med andra nämnder
Anf. 29 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att vidta
åtgärder i syfte att stärka det kommunala miljö- och hälsoskyddsarbetet och
om regeringen avser att genomföra en fördjupad analys av hur denna verk-
samhet är organiserad i kommunerna och vad som planeras för framtiden.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden är en s.k. obligatorisk specialreglerad
nämnd, dvs. varje kommun är skyldig att ha en miljö- och hälsoskydds-
nämnd. De uppgifter nämnden har får i princip inte flyttas till någon annan
nämnd.
Kommunernas roll i den samlade miljöjfamiljen har ökat de senaste åren.
Det kommunala miljöarbetet fick sålunda nya och viktiga uppgifter genom
1988 års miljöpolitiska proposition. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna blev
obligatoriska tillsynsmyndigheter genom ett tillägg till miljöskyddslagen.
Samtidigt ändrades miljöskyddslagen så att myndigheternas möjligheter att
ta betalt för sina tjänster förbättrades.
För att lösa många miljöproblem kommer ytterligare decentralisering och
sektorisering att behövas. Som en följd av en medveten decentralisering av
många beslut till kommunerna är det emellertid numera främst kommu-
nerna själva som med beaktande av sina uppgifter skall svara på frågan hur
man vill fördela och prioritera sina resurser. Att miljöfrågornas betydelse i
detta sammanhang har ökat kan det inte råda något tvivel om.
För att stilla den oro som kommit till uttryck på sista tiden när det gäller
miljö- och hälsoskyddsnämndernas framtid vill jag understryka att det inte
är aktuellt att försvaga kommunernas roll i det miljöpolitiska arbetet. Ge-
nom de beslut som har fattats med anledning av 1988 års miljöproposition
har tillsynsorganisationen förstärkts väsentligt. Regionalt har 100 nya tjäns-
ter kommit till. Kommunerna har själva tillskapat uppskattningsvis 100 nya
tjänster för tillsyn m.m.
Regeringen har flera gånger under hösten visat att man är beredd att med-
verka till att kommunerna får ett ökat ansvar för den lokala miljön. Detta
framgår t.ex. klart av den nya renhållningsförordningen som trädde i kraft
vid årsskiftet. Vidare har regeringen, bl.a. i direktiven till den översyn av
naturvårdsverket som nu pågår, strukit under vikten av en decentralisering
av miljöarbetet.
Jag vill i detta sammanhang särskilt poängtera betydelsen av att länsstyrel-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
31
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
serna och kommunerna bygger upp sin organisation på sådant sätt att mil-
jöarbetet kan bedrivas i effektiva former. Detta är en förutsättning för att
en fortsatt decentralisering skall bli framgångsrik. Jag kan försäkra Annika
Åhnberg att regeringen noga följer hur miljöarbetet bedrivs i kommunerna.
Jag vill också ta tillfället i akt och slå fast att jag anser att det är viktigt att
det även i framtiden finns en kommunal nämnd som har särskilt ansvar för
miljö- och hälsoskyddsfrågor. En sådan nämnd måste komma in tidigt vid
beredningen av alla kommunala beslut som kan påverka människors hälsa
och miljön. När beslut fattas inom en kommun skall beslutets eventuella
konsekvenser för människors hälsa och miljö alltid vara väl utredda.
Av grundläggande betydelse är att varje kommun har en sådan organisa-
tion att myndighetsfunktionen inom miljöarbetet kan upprätthållas och att
den del av kommunens organisation som har detta ansvar också besitter nöd-
vändig integritet och tillräcklig kompetens för att klara en sådan uppgift.
Vad jag nu har sagt gäller också i förhållande till sådana verksamhetsområ-
den där kommunen är part eller har partsliknande intressen.
Som framgått av mitt svar är alltså regeringens avsikt att fortsätta arbetet
med en decentralisering och sektorisering av miljöarbetet. Avsikten med
detta är att förstärka det regionala och lokala miljöarbetet och på så sätt
skapa en garanti för att miljöfrågorna alltid finns med i bedömningen när
viktiga beslut skall fattas.
Anf. 30 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min interpellation. Det är ett
svar som oraklet i Delfi förmodligen hade känt sig mycket nöjd med. Men
det är alldeles avgjort inte till oraklet i Delfi jag har ställt min interpellation,
utan jag har ställt den till landets miljöminister. Det kan inte vara roligt att
som minister behöva lämna ett svar som är så vagt och otydligt formulerat,
och det är absolut inte roligt att ta emot ett sådant svar.
Jag har i min interpellation pekat på en rad problematiska tendenser, men
miljöministern väljer att i sitt svar helt undvika eller släta över de proble-
men. Jag kräver faktiskt att vi tar upp problemen till diskussion.
Miljöministern säger i sitt svar att en lång rad nya uppgifter och befogen-
heter när det gäller miljöpolitiken har lagts på kommunerna under de se-
naste åren. Detta faktum nämner jag också i min interpellation.
Jag hör till dem som har bejakat denna utveckling. Jag har själv varit kom-
munalpolitiskt aktiv i just en miljö- och hälsoskyddsnämnd under den här
perioden.
När vi tidigare observerade problem hade vi inte makt att göra någonting
åt problemen. Det enda vi kunde göra var att skicka skrivelse på skrivelse
till länsstyrelsen, som inte hade tid, ork, resurser eller intresse att göra nå-
gonting. När vi fick eller från länsstyrelsen tog befogenheterna att själva ut-
öva mer av tillsyn och kontroll, hade vi den faktiska kunskapen i kommunen
och kunde göra mycket mer. Och det var bra. Men det fanns de som i den
här processen sade att denna utveckling innehåller problem, eftersom risken
för lojalitetskonflikter ökar när man från den statliga myndigheten lägger
över befogenheter på kommunen. Man sade att det blir svårare för en kom-
32
mun att välja miljön när det kanske handlar om att vara hård mot en viktig
arbetsgivare, osv.
Jag och många med mig sade: Nej, det är inga problem. Under förutsätt-
ning att vi i kommunen har en stark och självständig miljö- och hälsoskydds-
nämnd och en förvaltning med resurser och andra möjligheter att arbeta kan
vi hantera de här problemen. Men vad som nu diskuteras i samband med
kommunallagsreformen och vad som varit en faktisk utveckling i en del fri-
kommuner är att sedan man har slipat och vässat redskapet - den kommu-
nala miljötillsynen - är man nu beredd att kasta yxan i sjön. Vad man nu gör
är att slå ihop miljö- och hälsoskyddsnämnden med andra nämnder, företrä-
desvis byggnadsnämnden. Detta gäller även förvaltningarna. I undersök-
ningar som Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet har låtit genom-
föra redovisas, att vid sådana här sammanslagningar är det miljötillsynsverk-
samheten som drabbas. I förvaltningarnas fördelning av resurser går den
mindre delen till miljötillsynen. Även i nämndhanteringen är det miljöpoliti-
ken som kommer till korta. Den här utvecklingen kan vi inte acceptera. Den
är, som jag ser det, mycket hotfull, men miljöministern väljer att i sitt svar
helt gå förbi detta.
Miljöministern säger att det inte är fråga om att minska kommunernas
möjligheter. Man kan emellertid inte bortse från det faktum att det i en kom-
mun finns motstridiga intressen. Det har inte att göra med att människor
som sitter i kommunala nämnder eller arbetar på kommunala förvaltningar
skulle ha sämre moral. Det har att göra med två olika processer. Det är för
det första det faktum att trots att vi har byggt upp mycket när det gäller mil-
jötillsynsverksamheten, så är det fortfarande en process i vardande. Det
finns kommunala nämnder och förvaltningar som har funnits länge och som
alltid betraktats som de tunga hörnstenarna i kommunalpolitiken. Dit hör
t.ex. byggnadsnämnden, där man sätter de tunga farbröderna och de stadiga
pojkarna, som varit med länge. Sedan kommer miljöskyddsverksamheten in
som någonting nytt och mer oprövat. Den har inte samma möjligheter att
hävda sig i kommunalpolitiken. För det andra har det att göra med struktu-
rerna. I en kommun där man är beroende av t.ex. ett stort företag måste man
alltid göra avvägningar: Skall vi behålla företaget här och värna om syssel-
sättningen, som är viktigt för orten, eller skall vi driva miljökraven hårt,
även om det innebär att företaget måste läggas ned? Sådana motstridiga in-
tressen kan man inte bortse ifrån. Det måste vara samhällets uppgift att se
till att ge de intressen som står för ett starkt miljöskydd allt det stöd som
behövs i den här processen.
Jag tycker också att principen om en decentralisering och en ökad kommu-
nal självständighet är viktig. Att säga att vi i detta läge måste ha kvar obliga-
toriska miljö- och hälsoskyddsnämnder är inte detsamma som att säga att
det alltid måste vara så. Men i den här processen, när vi fortfarande bygger
upp verksamheten och när miljöpolitiken fortfarande i så hög grad handlar
om ord och trots allt inte lika mycket om handling, kan vi inte ta det steget.
Faktiska undersökningar visar att det har fått allvarliga konsekvenser för
miljötillsynsarbetet. Jag skulle verkligen vilja att regeringen och miljöminis-
tern tog de här problemen på allvar. Jag är inte nöjd med ett svar som går ut
på att regeringen noga skall följa utvecklingen. Jag vill att vi mycket tydligt
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
3 Riksdagens protokoll 1990191:48
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
34
och redan nu skall markera att det inte kan komma på fråga att kommuner
får sätta den oerhört viktiga miljötillsynen på undantag i sitt arbete.
Anf. 31 ÅSA DOMEIJ (mp):
Fru talman! Det har i pressen på den senaste tiden förekommit väldigt oro-
väckande uppgifter om att miljö- och hälsoskyddsnämnderna kän komma
att avskaffas som obligatoriska nämnder. Jag tycker att det är märkligt att
regeringen inte tydligare har gjort en markering mot detta eller också sagt
att det är jättebra, om nu regeringen tycker det. Detta hotar att slå sönder
hela det kommunala miljöskyddsarbetet. Problemet är i dag inte att miljö-
och hälsoskyddsnämnderna är för fristående från kommunerna, utan proble-
met är att miljö- och hälsoskyddsnämnderna inte har en tillräckligt självstän-
dig ställning. Det problemet har varit tydligast när man haft starka närings-
livsintressen i kommunen eller när kommunen själv bedrivit miljöfarlig verk-
samhet. Det kan vara känsligt för miljö- och hälsoskyddsnämnden att poli-
sanmäla den egna kommunen. Jag tycker att det är väldigt viktigt att de obli-
gatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnderna blir kvar i hela landet och egent-
ligen även i frikommunerna, även om det i dessa kanske inte är så farligt att
man gör försök, till dess vi har utrett om vi skall göra någonting åt tillsynsor-
ganisationen i stort. Det kan t.ex. ske genom att man ger miljö- och hälso-
skyddsnämnderna en självständigare ställning inom kommunerna eller ge-
nom att man tillskapar en statlig lokal tillsynsmyndighet. Det troligaste är
kanske att vi hamnar på att försöka stärka miljö- och hälsoskyddsnämnder-
nas ställning inom kommunerna, så att de vågar vara tuffare mot det lokala
näringslivet och även mot den egna kommunen.
Om man vill ha ett lokalt miljöarbete kommer man aldrig att lyckas med
att göra det lika bra överallt. Det finns alltid olika lokala intressen, och det
måste man acceptera. Det är väldigt viktigt att miljö- och hälsoskyddsnämn-
derna klarar det grundläggande arbetet att se till att de lagar som riksdagen
stiftar följs. Sedan kan naturligtvis de kommuner som är ambitiösa - jag hop-
pas att de blir väldigt många - gå mycket längre än vad riksdagen har förut-
satt. Det är viktigt att kommunerna får denna möjlighet att gå längre. Kom-
munerna har därvidlag i dag alldeles för små möjligheter. Jag tycker att det
är positivt att mer ansvar har lagts över på kommunerna. Den enda möjlig-
het vi har att få tillsynen effektivare är att man lokalt arbetar mer för miljön.
Samtidigt måste kommunerna få mer makt och större befogenheter. Jag tän-
ker på exempelvis avfalls- och kemikaliefrågorna där kommunerna skulle
kunna gå mycket längre, om de fick jobba mer med generella föreskrifter.
Det gäller även trafikfrågorna och många andra miljöfrågor.
Jag vill fråga miljöministern om hon vill arbeta för att kommunerna inte
bara skall få mer ansvar utan också mer makt och större befogenheter och
om hon kan garantera att de obligatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnderna
blir kvar, trots de uppgifter som förekommit i pressen på senare tid.
Anf. 32 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Jag kan förstå både oron och Annika Åhnbergs karakteristik.
Mitt svar präglades av det faktum att i den här diskussionen bryts mot var-
andra tre viktiga principer som det råder stor enighet om. Den första är att
miljö- och hälsoskyddsarbetet i ökad utsträckning skall läggas på kommu-
nerna och att kommunerna också behöver förstärka det arbetet, precis som
regering och riksdag behöver göra det. Den andra principen är att miljö- och
hälsoskyddsnämnderna av två skäl i dag behövs som självständiga organ.
Det ena skälet är att detta är förutsättningen för att man skall kunna ha den
starka pådrivande kraft som behövs i kommunen. Precis samma roll har mil-
jödepartementet i regeringen i förhållande till andra departement.
Jag kan från både den erfarenheten och min kommunala erfarenhet säga
att det är helt nödvändigt. Det har tagit några år att påverka andra departe-
ment, innan vi i finansplanen i går kunde se att miljömålet är ett av de fem
målen för den ekonomiska politiken. Det är den diskussion som har pågått
några år med oss som initiativtagare i förhållande till finansdepartementet
som nu har lett till resultat. Satsningarna på infrastrukturen, omställningen
av industrin och annat sådant som har börjat komma är också resultat av att
vi har ett miljödepartement som intensivt och envist tar upp de här frågorna
med de olika fackorganen. Det är helt klart att det behövs en motsvarande
organisation i kommunerna.
Det behövs också en självständig, integer organisation som kan utöva det
myndighetsansvar som numera också finns på kommunal nivå. Det måste
finnas en nämnd som självständigt kan driva sådana frågor också i förhål-
lande till andra kommunala intressen. Då är det fråga om ett myndighetsan-
svar, som bryts mot det som vi alla är överens om är positivt, nämligen att
låta kommunerna få större frihet i hur man vill organisera arbetet.
Det förhåller sig så - och nu svarar jag alldeles rakt - att det pågår en dis-
kussion inom regeringen om hur de här frågorna skall kunna lösas på ett vet-
tigt sätt. Den diskussionen är inte avslutad, än mindre har några beslut fat-
tats om att t.ex. avskaffa miljö- och hälsoskyddsnämnderna som obligato-
rium. Det är alltså inte alldeles enkelt att lösa detta på ett bra sätt.
Dock vill jag också alldeles klart uttala att det finns ett behov av starka
och självständiga nämnder - detta är situationen i landet som helhet, om
man skall se till saken och till myndighetsfunktionen.
Jag reser ju mycket, och jag ser hur man prövar olika former. I likhet med
Åsa Domeij är jag inte rädd för att pröva olika former, för jag har faktiskt
t.o.m. sett exempel på positiv sammanslagning, därför att det har inneburit
att miljö- och hälsoskyddsintressena har kommit in på ett mycket tidigt sta-
dium i samhällsplaneringen. Men tyvärr är det ju ännu inte detta som över-
väger - det skall i ärlighetens namn också sägas. Jag har sett flera exempel
på att det kan fungera bra att slå ihop samhällsbyggnadsnämnderna till en
enhet men bevara och förstärka miljö- och hälsoskyddsnämnden som en
självständig, pådrivande och myndighetsutövande nämnd. Det är min över-
tygelse att detta åtminstone under de närmaste åren är den lämpligaste for-
men och den man bör välja.
Anf. 33 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag måste säga att jag är mycket glad över miljöministerns
svar i debatten. Hon exemplifierar med miljödepartementets roll i förhål-
lande till andra departement och till regeringen, men framhåller att samma
problematik kan finnas på den kommunala nivån. Det håller jag med om.
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
35
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
36
Jag är glad över det raka beskedet att det här är en diskussion som pågår
inom regeringen.
Jag kan vara lika rak tillbaka och säga att det är en diskussion som inte
bara pågår inom regeringen. Detta är frågor som är mycket svåra att han-
tera, och den här diskussionen förs hos alla partier - definitivt hos de partier
som anser att en fortsatt hög ambitionsnivå på miljöskydds- och tillsynsarbe-
tet är mycket viktig och hos de partier som också anser att en ökad kommu-
nal självständighet är nödvändig.
Jag delar också uppfattningen att detta är en process där det kan visa sig
att man kan slå samman förvaltningar och/eller nämnder, men det är inte
lämpligt i den situation där vi befinner oss i dag - det är i alla fall min absoluta
övertygelse.
Jag har hänvisat till en undersökning som Miljö- och hälsoskyddstjänste-
mannaförbundet har låtit göra. Naturvårdsverket har nyligen presenterat sin
undersökning av hur det kommunala och regionala arbetet med miljötillsy-
nen har utvecklats, och redovisar att det fortfarande finns oerhört stora be-
hov. Det finns många tillståndspliktiga verksamheter som saknar kontroll-
program, osv.
Vi kan inte ta på vårt ansvar inför alla som lever nu och inför kommande
generationer att det kommunala miljö- och hälsoskyddsarbetet försvagas när
det gäller miljötillsynen. Därför tycker jag att ett fortsatt obligatorium när
det gäller miljö- och hälsoskyddsnämnderna är absolut nödvändigt för att
låta den process utveckla sig där dessa nämnder och deras förvaltningar
verkligen i praktiken blir starka och självklara beståndsdelar i den kommu-
nala verksamheten - vilket de än så länge inte alltid är. Det kan visserligen
finnas enstaka exempel på förvaltningssammanslagningar som har inneburit
att miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna har kommit in på ett tidigt stadium
i planprocessen, men min erfarenhet är den att motsatsen är vanligare.
I undersökningen från Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet re-
dovisas också en annan effekt, som kan vara negativ, nämligen att många av
diskussionerna kring t.ex. trafik- och energisystem i förhållande till miljöfrå-
gor i och med en sådan sammanslagning kommer att föras mellan tjänstemän
i slutna rum. Det blir inte på samma sätt som när man har två självständiga
nämnder med skilda förvaltningar en offentlig debatt, som det också är möj-
ligt för allmänheten att delta i och bilda sig en uppfattning om. Detta är nå-
gonting som man bör vara vaksam på.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är glad över svaret, som gör att jag
känner mig litet mera trygg i förhoppningen att miljö- och hälsoskyddsarbe-
tet skall stärkas och som även visar att vi måste föra en fortsatt diskussion
om de här frågorna.
Anf. 34 ÅSA DOMEIJ (mp):
Fru talman! Jag tyckte att miljöministern var väldigt tydlig och bra när hon
slog fast att de obligatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall finnas
kvar även i fortsättningen.
Jag tror faktiskt att det är förknippat med mycket stora risker att blanda
ihop miljö- och hälsoskyddsnämnden med t.ex. den tekniska nämnden, om
kommunen samtidigt håller på med reningsverk, sopförbränning eller vad
det nu kan vara. Jag tror inte att man blir lika tuff i sin tillsyn då. Ännu värre
är det kanske om tillsynen skulle ligga hos kommunstyrelsen.
När man talar politik tycker jag att man ofta skall tänka på vilka intressen
det egentligen är man diskuterar och hur pass kollektiva dessa är. Miljön ser
jag som ett ytterst kollektivt intresse. Om en kommun bedriver en dålig mil-
jöpolitik, kommer ju miljön att förstöras i andra kommuner också. Därför
är det viktigt med statliga regler och lagstiftning, men också med en ordentlig
tillsyn av lagarna ute i kommunerna. Sedan vore det naturligtvis ännu
mycket bättre om man kunde gå ett steg längre, med kommuner som själv-
ständigt driver en ännu tuffare politik.
Det finns också andra frågor där man kan tänka sig en betydligt mer långt-
gående decentralisering. På skolans område exempelvis händer det mycket
positivt just nu, fast jag tycker att man skulle kunna gå ännu längre i fråga
om decentralisering.
Det skulle vara väldigt bra om vi här i riksdagen kunde föra diskussionen
så att vi frågar oss vad som starkt berör andra människor och kommande
generationer. Där behöver vi en rad centrala beslut för att kompletera de
lokala besluten. I andra frågor, som man kan decentralisera mera och som
man bäst löser på en nära lokal nivå, behöver vi inte lika mycket detaljregle-
ring och lagstiftning.
Jag vill också säga att jag hoppas att regeringen i sitt fortsatta experimen-
terande inte experimenterar med att slå ihop miljödepartementet och indu-
stridepartementet.
Anf. 35 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Brundtlandkommissionen lanserade uttrycket: Tänk globalt,
handla lokalt! Om jag skulle anknyta det till vad Åsa Domeij sade alldeles
nyss, skulle jag vilja säga: Tänk globalt, besluta om målen nationellt, handla
och genomför dem lokalt!
På alla de här nivåerna behöver vi en förstärkning av miljöarbetet, både
formellt och reellt och när det gäller resurser.
Det betyder att samtidigt som vi i Sverige diskuterar åtstramning, bespa-
ringar och effektiviseringar på många områden som har vuxit och som kan-
ske t.o.m. har blivit förväxta, får det kravet inte gälla för miljöarbetet. Där
behöver organisationen förstärkas, och där behöver också resurserna öka.
Detta gäller i regeringens arbete, och jag hoppas att riksdagens ledamöter
har uppmärksammat att miljöområdet har undantagits från besparingskrav.
I stället har detta område fått förstärkta resurser. Det mesta är ju ”blankat”
i den budget som presenterades i går. Men det kommer en redovisning i de
förslag som vi lägger fram senare i vår. Det står ändå klart att det inte heller
har skett några minskningar beträffande myndighetsfunktionerna, tvärtom.
Detsamma bör gälla för kommunerna.
Jag skulle vilja avsluta den här debatten genom att rikta en maning till
landets kommuner: Låt inte besparingar gå ut över miljöarbetet utan gör
som regeringen och spara på andra områden för att frigöra resurser att avsät-
tas till det viktiga miljöarbetet, och se till att ni behåller en sådan organisa-
tion i kommunen att miljöarbetet i kommunen kan få större tyngd!
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
37
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
38
Anf. 36 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera det allra sista som miljö-
ministern sade. Ekonomiskt hårt tyngda kommuner betackar sig nog för den
här sortens hurtiga tillrop. Jag tror att de har mycket svårt att klara den ned-
dragning av resurser från statens sida som pågått i många år och som nu har
kompletterats med ett skattestopp. I och för sig är det väl ingen som önskar
sig skattehöjningar. Men det är utan tvivel så, att man har gjort det synnerli-
gen svårt för landets kommuner att behålla en hög ambitionsnivå — och då
inte bara på miljöområdet utan också på andra områden. Jag delar dock upp-
fattningen att det är oerhört viktigt att vi även i fortsättningen har ett hög-
prioriterat miljöskyddsarbete ute i kommunerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ Svar på interpellation 1990/91:88 om arbetsmarknadssituationen
i Värmland
Anf. 37 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Björn Samuelson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta dels för att skapa nya jobb i Värmland, dels för att lindra
effekterna av lågkonjunkturen i länet.
Jag måste tyvärr inledningsvis konstatera att interpellanten inte har upp-
märksammat de åtgärder som regeringen redan nu vidtar för att stärka infra-
strukturen, näringslivet och arbetsmarknaden i länet. Arbetet bedrivs inom
en rad politikområden, bl.a. inom arbetsmarknads-, regional- och närings-
politiken. De två sistnämnda politikområdena faller under industrimini-
sterns ansvar.
Enligt industriministern har länsstyrelsens anslag för regional utveckling
mer än fördubblats under den senaste femårsperioden. I dag har länsstyrel-
sen i Värmlands län tillgång till 75 milj.kr. för regional utveckling. Dessa me-
del kan användas till glesbygdsstöd, till projektverksamhet eller till stöd till
företag i stödområdet.
Nio av länets kommuner ingår i stödområdet. Dessutom är ytterligare två
kommuner temporärt inplacerade i stödområde. För många av kommunerna
innebär den nya stödområdesindelningen, som riksdagen beslutade om i juni
1990, en förbättring jämfört med tidigare, eftersom sysselsättningsbidrag nu
kan lämnas i stödområde 2.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken har riksdag och regering som mål-
sättning att resurserna skall användas och beslut fattas så nära den lokala
arbetsmarknaden som möjligt. Uppgiften att fördela de arbetsmarknadspo-
litiska resurserna på länen har därför överlåtits på arbetsmarknadsstyrelsen.
De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas i huvudsak efter den lokala
och regionala arbetsmarknadens problem. Denna fördelningsmodell medför
att Värmland erhåller drygt 5 % av de samlade arbetsmarknadspolitiska
medlen samtidigt som dess andel av landets yrkesverksamma befolkning
uppgår till drygt 3 %.
Länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen i Värmland disponerar för
innevarande budgetår strax under en halv miljard kronor för aktiva åtgärder,
utöver handikappåtgärder, dvs. för arbetsförmedling, arbetsmarknadsut-
bildning, beredskapsarbete m.m. Till detta får man dessutom lägga resurser
i form av utbildningsbidrag.
Enligt länsarbetsnämnden har arbetsmarknadsläget skärpts i förhållande
till höstprognosen. Nämnden anser dock att länets arbetsmarknadsmyndig-
heter har en god beredskap för att kunna lösa uppkomna problem. Länets
arbetsmarknad har dessutom ett bättre utgångsläge i dag jämfört med vad
man har haft inför tidigare konjunkturavmattningar.
Det skärpta arbetsmarknadsläge som har märkts i Värmland och annor-
städes har inte kommit som någon överraskning för regeringen. Det är till
stor del en följd av att arbetsmarknaden har varit överhettad. Löner och pris-
er har stigit mycket snabbare här än i våra konkurrentländer. Produktivitet-
en har inte utvecklats i samma takt som lönekostnaderna. Svenska företag
har i många fall, kort sagt, prissatt sig ur marknaden.
För att kunna klara sysselsättningen på sikt krävs det att den svenska eko-
nomins pris- och lönekostnadsutveckling bryts. Den ekonomiska politiken
kommer därför även i fortsättningen att vara inriktad på att sänka inflations-
takten och öka tillväxten för att på så vis långsiktigt klara sysselsättningen.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen under de senaste åren sökt stöd hos
riksdagen och hos arbetsmarknadens parter för åtstramningar av ekonomin.
Detta stöd har oftast uteblivit.
Den konjunkturavmattning som landet är på väg in i skall utnyttjas till att
erbjuda arbetskraften kompetenshöjande åtgärder och andra insatser som
underlättar anpassningen på arbetsmarknaden. Särskilt utbildning är ett vik-
tigt stöd till både den enskilde och företagen. På förslag i tilläggsbudget I
har riksdagen beslutat att AMS får omprioritera 300 milj.kr. för utbildning.
Vidare har regeringen nyligen medgivit att AMS får utnyttja de av rege-
ringen innehållna medlen om 309 milj.kr. till arbetsmarknads- och företags-
utbildning. Till detta kommer medel till utbildningsbidrag. AMS får också
använda 105 milj.kr. till att kraftigt bygga ut arbetsförmedlingens jobbsökar-
aktiviteter.
Under vintern och våren beräknas ytterligare 22 500 personer per månad
bli föremål för utbildningsinsatser och matchningsåtgärder. Jag är övertygad
om att en del av dessa åtgärder också skall komma Värmland till del.
Under gårdagen presenterade regeringen budgetförslaget för nästa bud-
getår. På grund av omständigheter som vi alla här känner till kommer statens
finanser att hållas i strama tyglar under nästa budgetår. Trots detta har rege-
ringen valt att förstärka de arbetsmarknadspolitiska resurserna. För nästa
budgetår föreslås att resurserna till arbetsmarknads- och företagsutbildning
samt till jobbsökaraktiviteter skall förstärkas med sammanlagt 3 miljarder
kronor. I huvudsak kommer denna förstärkning att finansieras via arbets-
marknadsfonden. Regeringen väljer, med andra ord, att föra över medel
från det passiva arbetslöshetsunderstödet till aktiva utbudsinriktade
åtgärder, och därmed fortsätter den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Anf. 38 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag vill ”inledningsvis konsta-
tera” - för att använda ministerns ord i svaret - att ministern börjar sitt svar
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
40
med att tala om att jag inte har uppmärksammat de åtgärder som regeringen
vidtar för att stärka infrastrukturen. Då vill jag säga följande:
För det första vet ministern ingenting alls om vad jag vet eller inte vet.
För det andra har det här ingenting alls med frågeställningen i interpella-
tionen att göra. Jag framställer ju inte interpellationer av nyfikenhet, utan
jag gör det därför att jag hoppas att via debatten få någon form av besked
att förmedla till dem som är, eller som riskerar att bli, arbetslösa hemma i
Värmland.
För det tredje skulle, om ett interpellationssvar inleddes på samma sätt
som detta i t.ex. kommunfullmäktige hemma i Arvika, den som hade avgett
svaret ha fått reda på att vederbörande var ”slep i mun” och ingenting annat.
I svaret hänvisar ministern till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
kan vidtas. Det är bra att ministern redovisar olika möjligheter här. Ofta le-
der ju den fruktansvärda arbetslösheten till att människor får svårt att se lju-
set vid horisonten. Det är högst mänskligt.
I svaret hänvisas bl.a. till länsanslagen och till antalet kommuner ingående
i stödområden i Värmland. Ja, men dessa stödformer hade inte fått den om-
fattning de nu har, om regeringen hade fått sin vilja igenom. Inte hade Säffle
ingått i något stödområde om regeringen hade fått som den ville. Jag kom-
mer ihåg hur vi i mitt parti beskylldes för högerståndpunkter av socialdemo-
kraterna, bara för att vi medverkade till en höjning av länsanslagen runt mit-
ten av 80-talet. Det gick runt cirkulärskrivelser om detta till förstamajtalen
1986.
Jag förstår inte riktigt resonemanget i svaret om överhettningen på den
värmländska arbetsmarknaden. Så värst överhettad har inte den värm-
ländska arbetsmarknaden varit, trots högkonjunkturen. Vi särskiljer oss li-
tet grand från det som skulle kunna utgöra något slags generellt tillstånd för
landet i övrigt. Om arbetsmarknaden hade varit överhettad, som det heter,
hade ju inte länet behövt så stor del av de samlade arbetsmarknadspolitiska
medlen som anges i ministerns svar. Det här förhållandet visar snarast att det
finns behov av långsiktiga medel för uppbyggnad och förändringar när det
gäller det som med ett fint ord kallas för infrastruktur. Det handlar om ut-
bildning, kommunikationer, näringsstruktur osv. Här menar jag att den höga
deltidsarbetslösheten bland länets kvinnor vittnar om just behovet av lång-
siktiga insatser. Det behovet har vi haft under hela högkonjunkturen. Här
särskiljer sig tyvärr också Värmland.
Vi har från mitt partis sida lagt fram olika förslag som syftar till de för-
stärkningar och förändringar som vi har ansett långsiktigt viktiga för länet.
Förslagen har handlat om t.ex. modernisering av järnvägsnätet, såsom
NKLJ-banan, forskningsresurser vid högskolan i Karlstad, ett utbyggt utbud
av distansundervisning för vuxna. Vi återkommer naturligtvis med fler så-
dana förslag under allmänna motionstiden. Jag vet att flera av de här åtgär-
derna inte ligger på Mona Sahlins bord, men de är trots detta på sitt sätt
långsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I slutet av svaret på min interpellation hänvisar statsrådet till den fram-
lagda budgeten och olika resurser till arbetsmarknads- och företagsutbild-
ning. Jag vill med anledning av denna del av svaret fråga arbetsmarknadsmi-
nistern om det är möjligt att för Värmlands del använda dessa utbildnings-
pengar - om jag litet slarvigt får kalla dem så - till mer långsiktiga åtgärder
inom utbildningssektorn. Jag menar då också inom delar av denna sektor
som inte ligger inom den traditionella arbetsmarknadsutbildningen. På det
sättet skulle vi kunna öka det samlade utbudet av- olika alternativa utbild-
ningsmöjligheter. Jag frågar därför att vi har en genomsnittlig utbildnings-
nivå i länet som ligger under riksgenomsnittet. Skall vi förändra närings-
strukturen måste vi också göra något åt det här förhållandet. Det betyder
inte att vi är mycket dummare hemma i Värmland än ni är här i Stockholm,
utan det beror på andra förhållanden.
Jag vill också fråga arbetsmarknadsministern om hon är beredd att lägga
fram ett särskilt ”Värmlandspaket”, såsom gjorts för t.ex. Norrlands del, om
situationen på den värmländska arbetsmarknaden skulle förvärras kraftigt
framöver. Arbetslösheten ligger redan i dag 50 % högre än riksgenomsnittet.
Det är ingen direkt hopplös situation just nu, men det är svårt att sia om
framtiden.
Slutligen vill jag fråga ministern om hon inom regeringen är beredd att
verka för en utlokalisering av statlig verksamhet till Värmland.
Anf. 39 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Att vi är bekymrade över den mycket starkt tilltagande ar-
betslösheten i Värmland visas väl av att inte mindre än tre riksdagsledamöter
från länet nu deltar i den här debatten. Vi känner starkt med alla de männi-
skor, alla de familjer som i dag inte har några jobb eller någon trygg syssel-
sättning i fortsättningen.
Jag vill i anledning av interpellationssvaret gärna säga att jag åtminstone
delvis har samma syn som arbetsmarknadsministern på vilka åtgärder som
är nödvändiga för Värmland och för Sverige i stort. Det är i första hand åt-
gärder som finans- och industriministrarna ansvarar för, vilket också har
sagts här, nämligen den ekonomiska politiken och näringspolitiken. Arbets-
marknadspolitiska åtgärder är dock ett sätt att bota symptom, även om den
medicinen också behövs i ett län som Värmland, med vårt krisläge på arbets-
marknaden. Inte minst beror det på att Värmland är ett skogslän med spe-
ciella problem. Därmed är det inte sagt, trots att jag i övrigt delar många av
synpunkterna, att jag är nöjd med regeringens politik. Många åtgärder har
kommit alldeles för sent eller inte alls. Stödområdesindelningen kan man
diskutera, men jag kan hålla med Björn Samuelson om att det sannerligen
inte var regeringens förtjänst att Sunne och Säffle ändå inlemmades i stöd-
området.
Det är ett högt pris som värmländska arbetstagare får betala för regering-
ens tidigare underlåtenhetssynder, bl.a. när det gäller att komma till rätta
med kostnadsutvecklingen. På grund av den tidigare handlingsförlamningen
riskerar vi nu att komma in i det arbetslöshetens stålbad som förre finansmi-
nistern siade om när han avgick. Värmland har i dag ca 4300 öppet arbets-
lösa. Antalet nyanmälda platser minskar oroväckande dag för dag. I snitt har
vi 2,5 % arbetslösa, men det förekommer siffror uppemot 6-7 %. Länsar-
betsdirektören beräknade häromdagen att vi skulle komma upp i siffror på i
snitt 4%.
Värmlands industri är mycket exportberoende, inte minst pappers- och
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
41
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
massaindustrin. Vårt näringsliv är helt enkelt inte konkurrenskraftigt längre.
Lagren växer vid våra industrier. Industriinvesteringarna minskar. Männi-
skor sägs upp. Krisen inom bilindustrin har gjort att tusentals människor
varslats eller sagts upp, t.ex. i Kristinehamn, Töcksfors, Koppom och Säffle.
Inte minst kvinnorna i glesbygden, som arbetar vid legoindustrier som är be-
roende av EG-marknaden, har drabbats mycket hårt. Som Björn Samuelson
också sade har deltidsarbetslösheten omfattat ca 2 500 kvinnor, trots att vi
har befunnit oss i en högkonjunktur.
Nu har regeringen föreslagit åtgärder som delvis går åt rätt håll, det vill
jag gärna säga, när det gäller att få ned kostnadsläget. Men åtgärderna borde
ha företagits långt tidigare och kraftfullare. Jag menar främst ett sänkt skat-
tetryck, sänkta avgifter och minskade löneutgifter. En viktig åtgärd, där jag
själv kunnat bidra i någon mån genom arbetet i socialförsäkringsutskottet, är
att vi kan nedbringa kostnaderna för sjukskrivning med närmare 5 miljarder
kronor. Det är nu viktigt att gå vidare mot en arbetsgivarperiod för att få ned
sjuktalet.
En effekt av skatteomläggningen, som tyvärr drabbat vårt län hårt, är tu-
ristmomsen, som inte inbringar staten några inkomster, men som däremot
håller på att ta död på den turistnäring som annars skulle ha varit ett av
Värmlands framtidsområden. Småföretag i glesbygden har drabbats mycket
hårt av ökade bensinskatter och borttagning av kvittningsrätt av olika för-
värvskällor t.ex.
Jag är helt medveten om att många av dessa frågor inte ligger på arbets-
marknadsministerns bord, men frågorna hänger ihop, och arbetsmarknads-
ministern har ju själv hänvisat till bl.a. den ekonomiska politiken.
En faktor som ligger Värmland svårt i fatet sedan tidigare är den alltför
stora satsningen på den offentliga sektorn, som varit en av länets största ar-
betsgivare. En tillnyktring har nu skett, och jag hörde häromdagen företrä-
dare för Kommunförbundet i vårt län säga att kommunerna nu är mer eller
mindre beredda på nolltillväxt och att man helt enkelt måste säga upp männi-
skor. Det är i och för sig tragiskt att dessa människor går miste om sin försörj-
ning, men för samhällsekonomin i stort är det nödvändigt. På radion i morse
hörde jag civilministern säga att den statliga offentliga sektorn borde kunna
öka sina entreprenader till uppemot 50 %, vilket skulle vara viktigt för att få
ned kostnaderna.
Jag vill fråga hur arbetsmarknadsministern ser på kommunerna och lands-
tinget i det hänseendet. Är arbetsmarknadsministern positiv till ökade entre-
prenader, till att helt enkelt avmonopolisera verksamheten inom vård, om-
sorg och service? Det är mycket viktigt ur kostnadsaspekten. Det skulle öka
möjligheterna att få ned kostnaderna. Detta är dessutom en mycket viktig
jämställdhetsfråga för oss kvinnor inom dessa områden. Men framför allt
skulle det åstadkomma småskalig verksamhet ute i våra glesbygder.
Jag vill sluta med att säga att det viktigaste ändå är att hålla nere ungdoms-
arbetslösheten. Jag delar där uppfattningen att det är viktigt att satsa på ut-
bildning, därvid icke minst på utbildning vid högskola och på forskning.
Anf. 40 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Visst är vi bekymrade över arbetsmarknadsläget i Värmland.
Men för den skull vill vi inte sätta en krisstämpel på länet. Vi kan konstatera
att läget just nu påminner ganska mycket om hur det såg ut för tio år sedan,
1981, då vi hade en vikande marknad, sämre konkurrenskraft och sjunkande
efterfrågan. Konsekvenserna av det är ett rekryteringsstopp bland företagen
och varsel bland många av företagen i Värmland. Det är ett större antal var-
sel än det har varit på mycket länge.
Vi vet också erfarenhetsmässigt att arbetslösheten i Värmland ökar snabb-
are än vad den gör för riket i snitt. Prognosen för slutet av 1991 är 3 % arbets-
löshet för riket och 4,5 % i Värmland. Det är klart att vi då måste reagera.
Som jag nämnde påminner situationen i dag mycket om hur det såg ut i bör-
jan av 80-talet.
Vi vill hejda denna utveckling. Vi kan inte åse att vi skulle få en ökad ar-
betslöshet. I det svar som arbetsmarknadsministern har lämnat till Björn Sa-
muelson sätter ministern in Värmlands situation i ett nationellt perspektiv.
Det tycker jag är viktigt att vi gör. Men verkligheten för oss i Värmland är
dock den att vi befarar en ökad arbetslöshet. Vi ser naturligtvis det som
självklart att man ökar insatserna på framför allt utbildningsområdet. Det
sägs också i svaret. Det måste vara det grundläggande för att angripa
problemen, framför allt för att ungdomar inte skall hamna i långtidsarbets-
löshet. De grupper som är mest utsatta är definitivt kvinnor och ungdomar.
Jag saknar i svaret - jag skulle önska att arbetsmarknadsministern var litet
tydligare där - besked om beredskapsarbeten. Vi har gjort den bedöm-
ningen hemma i länet att också de behövs. Det har refererats här tidigare att
samtliga riksdagsledamöter träffade länsmyndigheterna i början av veckan
och diskuterade beredskapsarbeten, som är en åtgärd för de ungdomar som
inte är motiverade för studier, för att man snabbt skall kunna gå in med åt-
gärder. Man kan inte komma ifrån att utbildningsinsatserna kräver plane-
ring, och vi behöver snabba åtgärder. Så jag skulle önska att ministern var
litet tydligare när det gäller beredskapsarbeten.
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Låt mig inledningsvis säga till Björn Samuelson att det inte
var meningen att knäppa på näsan, som Björn Samuelson möjligen uppfat-
tade det. Jag tyckte att det var viktigt att i den här debatten liksom alltid när
vi talar om arbetslöshet visa på att för att klara jobben, inte bara i Värmland
utan på andra håll i landet, måste man se helheten i politiken. Jag tyckte
att det i det här sammanhanget var viktigt att göra en redovisning av hur
arbetsmarknads-, regional-, närings- och industripolitik ser ut i dag och hur
de är uppbyggda samt vilket stöd vi faktiskt ger till de regioner som är svårast
drabbade. Dit hör onekligen Värmland. Jag tycker att det i allra högsta grad
har att göra med situationen för dem som i dag är arbetslösa i Värmland eller
riskerar att bli det att visa på att vi i kampen också måste ha en helhetssyn
när det gäller sysselsättningen. Frånsett vad vi redan gör aviseras i budget-
propositionen satsningar på infrastrukturen, som Björn Samuelson var inne
på. Jag vill också nämna frisläppandet av investeringsfonderna. En ny del
som jag tycker man bör uppmärksamma är att det görs möjligt att använda
investeringsfondsmedel inte bara till inventarier och maskiner utan också till
utbildning på företagen. Man kan använda pengarna till att förstärka kom-
petensen och kunnandet hos den delen av arbetarskaran i vårt land.
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
43
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
44
Jag vill påpeka att de som är nyast tillträdda på arbetsmarknaden, framför
allt ungdomarna, är som vi vet också de svagaste och riskerar att råka ut för
arbetslöshet fortast. Därför skall man se satsningarna på företagsutbildning
som framför allt ett led att hjälpa ungdomarna, där jag har sett en möjlighet
att stärka ungdomarnas ställning på arbetsmarknaden och göra dem starkare
och göra det mer möjligt för dem att behålla arbetet, i stället för att ta ut
dem i åtgärder för att sedan komma tillbaka. Det är en viktig del, som jag
tycker att man bör uppmärksamma.
Självfallet menade jag inte att den stora överhettningen på svensk arbets-
marknad funnits i Värmland, icke. Det här var bara ett sätt att visa på att
överhettningen i andra delar av vårt land slår ut arbetsmarknaden i svagare
delar av landet. Det är därför det är så förrädiskt när ekonomer och borger-
liga företrädare ofta säger att det inte är så farligt om arbetslösheten går upp
några tiondelar. Men om dessa tiondelar är rikssiffror slår det faktiskt, som
alla tre talare här har visat, mycket hårdare mot vissa utsatta regioner. Värm-
land hör till de drabbade regionerna.
Jag tycker att Björn Samuelson hade mycket kloka funderingar över ut-
bildningen. Jag skulle kunna utveckla det mycket mer, men jag nöjer mig
med att säga att det vi står inför i svensk arbetsmarknad är någonting mer än
en lågkonjunktur. Det är strukturomvandling i stora delar av vårt näringsliv.
Det är också så att integrationen med övriga Europa gör att vi måste inrikta
våra insatser inte bara inom arbetsmarknadspolitiken på att höja kompeten-
sen, yrkeskunnandet för att kunna klara konkurrensen med övriga Europa.
Därför är det så viktigt att se arbetsmarknadspolitiken och satsningarna på
arbetsmarknadsutbildning som ett led i detta. Det är en mycket större fråga
än många av oss riktigt kan se i dag - det gäller vad som kommer att behöva
förändras i vår arbetsmarknad och i vårt näringsliv under 90-talet för att vi
skall kunna klara jobben när vi nu skall gå in i Europasamarbetet. Det är i
den inriktningen som jag har sett satsningen på utbildningen.
Vi skriver mycket tydligt i propositionen att vi behöver ha allmänt kompe-
tenshöjande insatser, satsningar på breddutbildning. De möjligheterna finns
i dag inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag tycker att det är viktigt att ge
många, inte minst kvinnor - jag har talat med många kvinnor under det år
som jag har suttit i regeringen hittills, jag hoppas att det blir många år - chan-
sen att få bredda sin utbildning, vilket gör det möjligt för dem att söka sig
vidare och skaffa det yrkeskunnande och den yrkesutbildning som de tidi-
gare inte haft möjlighet att få. Om det var det beskedet som Björn Samuel-
son efterlyste, vill jag säga att jag understödjer möjligheten att satsa på all-
männa kompetenshöjande utbildningar och breddutbildningar, baskunska-
perna.
Jag har inte för tillfället något paket i fickan, så svaret på den frågan är
nej. När det gäller de mest utsatta länen, dit som sagt Värmland hör, följer
jag med särskilt vakande öga vad som händer. Vi för mycket ofta diskussio-
ner med arbetsmarknadsstyrelsen om utvecklingen i olika delar av landet
och i vissa speciella län. Vi har aviserat att vi får möjlighet att återkomma i
kompletteringspropositionen, när vi ser hur insatserna räcker och hur ut-
vecklingen blir på arbetsmarknaden.
Jag och industriministern arbetar mycket intimt ihop - det är vad jag
ibland slarvigt har kallat koppleriverksamhet. När vi talar om utlokalisering
är det viktigt för mig att framhäva att vi i dag har instrument som gör det
möjligt att flytta verksamheter. Om vi har exempelvis ett företag i Stock-
holmsregionen som inte klarar av insatserna och inte kan rekrytera folk, men
det finns arbetslösa och företag i andra delar av landet som kan ta emot dessa
arbetsuppgifter, tror jag att vi kan arbeta mycket mera effektivt för att flytta
verksamheter.
Anf. 42 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Jag förstår att arbetsmarknadsministern i nästa svar kommer
att ge mig svar på frågorna om avmonopolisering, ökat entreprenörskap,
osv., dvs. åtgärder som är oerhört viktiga, inte minst för kvinnorna och kvin-
nornas valfrihet när det gäller arbetsgivare.
Att få bukt med inflationen och att öka den ekonomiska tillväxten är enligt
arbetsmarknadsministern de viktigaste åtgärderna för att förbättra arbets-
marknadsläget. I detta sammanhang är vi helt eniga. Tyvärr är läget nu
mycket sämre än under 80-talet, då vi under många år hade en lågkonjunktur
i hela Västeuropa. I dag beror våra bekymmer mest på den tidigare förda
politiken med hemmagjorda strukturfel i ekonomin, som har åstadkommit
en galopperande inflation och en negativ utveckling av vår ekonomiska till-
växt.
Vilka åtgärder behövs då för en positiv arbetsmarknadsutveckling i vårt
län och i Sverige i stort? Jag vill redogöra för det program som i annat sam-
manhang har framförts av moderaternas och folkpartiets partiledare. Det är
nämligen precis det som behövs för att vi åter skall få en positiv arbetsmark-
nadsutveckling. Programmet har följande punkter:
För det första: En anslutning till Europeiska gemenskapen så snabbt som
möjligt. Och där tycks vi numera vara överens.
För det andra: En skattesänkning till europeiska nivåer, så att konkurrens-
kraften ökar.
För det tredje: En kraftig dämpning av de offentliga utgifterna.
För det fjärde: Bort med monopolen inom vård, service och omsorg.
För det femte: Spridning av ägande och sparande. Detta skulle göra det
lönsamt att driva och äga industrier, småföretag och jordbruk. Vi måste
komma dit.
För det sjätte: En sund och realistisk industripolitik. Och till detta vill jag
lägga till en energipolitik som ger god tillgång till billig energi. Det är oerhört
viktigt för ett län som Värmland med sina mycket energikrävande industrier.
Jag vill sluta med att kommentera den del i svaret där arbetsmarknadsmi-
nistern säger att riksdagspartierna tyvärr inte har gett regeringen stöd för
åtgärder som behövs för att få bukt med lönekostnadsutvecklingen. Om ar-
betsmarknadsministern därmed menar att vi har sagt nej till en statlig in-
komstpolitik så är jag i dag inte beredd att ge något positivt svar. Jag skall
inte gå händelseutvecklingen i förväg, men som min personliga uppfattning
vill jag deklarera att jag inte är positiv till att vi här i riksdagen skall lagstifta
om lönerna. Vad vi behöver är fria fackföreningar och arbetsmarknadsparter
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
45
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
46
som får fatta sina beslut men också ta sitt ansvar för arbetskamrater som or-
sakar arbetslöshet på grund av att de har begärt för höga löner.
Anf. 43 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Mot bakgrund av det som har sagts under debattens gång vill
jag från vårt partis sida deklarera att vi inte anser att den offentliga sektorn
är en tärande sektor. Hade vi inte haft den offentliga sektorn i Värmland
hade vi haft en mycket större arbetslöshet bland kvinnorna än i dag. Det
står klart och tydligt. Jag tycker att de kvinnor i Värmland som arbetar inom
sjukvård, övrig vård och omsorg och utbildningssektorn, som också är en del
av den offentliga sektorn, gör ett enormt, imponerande och produktivt jobb.
Ibland tycker jag att olika centrala myndigheter här i Stockholm inte rik-
tigt inser länets situationer. Men efter Mona Sahlins andra inlägg i den här
debatten måste jag ändå säga att jag faktiskt hyser vissa förhoppningar. Det
finns så att säga en ljusning vid horisonten. Det är nog den första arbets-
marknadsministern som har tagit upp men ändå inte helt avvisat möjlighe-
terna att lägga fram ett särskilt paket för Värmlands del. Det är kanske den
första arbetsmarknadsministern som inser att vårt läns förhållanden kan lik-
nas vid förhållandena i Norrlands inland. Men situationen är nog sådan,
Mona Sahlin, att jag skulle vilja rekommendera ministern att redan nu börja
ta fram omslagspapperet till det här Värmlandspaketet, eftersom behovet av
ett sådant nog kan uppstå tidigare än vi tror. Då tycker jag att vi skall pröva
nya och okonventionella grepp i detta paket, t.ex. den holländska formen av
vetenskapsbutiker, som sprider ut kunskaper inom vetenskap och forskning
och utveckling. Det skulle vi kunna vara pionjärer på inom vårt län. Det är
något nytt när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag noterar också att arbetsmarknadsministern inte helt avvisar möjlighe-
ten till en utlokalisering i fråga om statlig verksamhet. Det är klart att vi är
lika tacksamma för privat verksamhet hemifrån. Jag tror också att det är vik-
tigt att sådana ståndpunkter deklareras från riksdagens talarstol, annars
skyndar sig olika representanter både när det gäller offentlig verksamhet och
privat verksamhet, att markera ut sina revir på olika sätt.
Eftersom jag inte kommer att delta mer i debatten vill jag slutligen tacka
arbetsmarknadsministern. Jag kommer fortsättningsvis att följa upp med
olika förslag, frågor och interpellationer om de öppningar som jag tycker att
arbetsmarknadsministern har gett när det gäller åtgärder för länet.
Anf. 44 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Jag tycker också att det fanns mycket positivt i det som
arbetsmarknadsministern redovisade i sitt svar. Men jag väntar naturligtvis
fortfarande på besked om beredskapsarbetena. Vad som är positivt är fram-
för allt synen på utlokalisering som behövs så väl för att kompensera arbets-
platser som har gått förlorade för så många kvinnor i Värmland. Men jag
väntar på svar när det gäller beredskapsarbetena.
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Låt mig inledningsvis säga till Gullan Lindblad att arbets-
marknadspolitik verkligen inte är att bara bota symptom, som hon uttryckte
det i sitt första inlägg. Den arbetsmarknadspolitik som vi har byggt upp un-
der så lång tid bygger på att den skall understödja och vara en del av den
ekonomiska politiken, vara en del av det som gör t.ex. inflationsbekämp-
ningen möjlig, som gör arbetsmarknaden rörlig, som gör de arbetslösa
säkra, och som höjer deras kompetens och som gör att de passar in i den nya
strukturomvandling som sker. Det är viktigt.
När det gäller diskussionerna om den offentliga sektorn vill jag säga att
privatisering inte är någon lösning på arbetslösheten eller på kvinnornas si-
tuation, varken i Värmland eller på något annat ställe. Jag tycker att vi i stäl-
let skall komma ihåg vilken betydelse byggandet av den offentliga sektorn
har haft för kvinnornas möjligheter till arbete och till det helt unika arbets-
kraftsdeltagandet av kvinnorna i vårt näringsliv och arbetsliv i Sverige. Det
finns inte någon motsvarighet till detta i något annat land.
Diskussionen om att just Värmland är så exportberoende leder mig också
fram till att det just därför är så avgörande, inte bara för Värmlands län utan
även för andra län, att vi får ett stabiliseringsavtal för löneutvecklingen un-
der de närmaste åren. Skillnaden mellan socialdemokraterna och modera-
terna i detta sammanhang är att vi socialdemokrater inte ger oss. Det finns
ingen ödesbestämd utveckling av arbetslösheten. Det är ett ansvar både för
parterna och för oss i den här kammaren, om vi inte menar att det är arbets-
lösa ungdomar som skall betala priset för att vi icke kan se sanningen i vit-
ögat och kan få ned kostnadsutvecklingen i vårt land. Den chansen har vi
fortfarande framför oss. Jag hoppas att både vi och parterna gemensamt kan
hitta vägar. Om vi inte kan komma åt det som är grundproblemet och som
skapar arbetslöshet i allt större utsträckning spelar den övriga inriktningen
av arbetsmarknadspolitiken inte så stor roll.
Jag vill till Kristina Svensson säga att det är skillnad mellan 1981 och nu.
På många sätt står vi starkare i dag. Vi har haft tio år med en starkare indu-
stri, med allt större investeringar och med många nya skapade jobb inom
industrin som gör att vi kan klara utvecklingen nu om vi kommer åt kost-
nadsutvecklingen. Men visst kan jag ge besked om att beredskapsarbeten
självfallet också behövs.
I budgeten visar vi på att storleksordningen av de problem som vi har
framför oss under 90-talet gör att just utbildningsinsatserna kommer att vara
helt avgörande. Men beredskapsarbeten och medlen finns självfallet med,
såväl nu som föregående år, som en del i arbetsmarknadspolitiken.
Förste vice talmannen anmälde att Gullan Lindblad anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
9§ Svar på interpellation 1990/91:102 om arbete för arbetshandi-
kappade
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Elver Jonsson har frågat mig om jag avser att verka för att de
arbetshandikappade inom Samhall inte skall drabbas när deras egen sjuk-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
|
Prot. 1990/91:48 11 januari 1990 |
frånvaro minskar och vilka åtgärder jag avser att vidta under den närmaste |
bete.
|
Svar på |
Vidare har Elver Jonsson frågat mig om jag är beredd att vidta sådana Eftersom Elver Jonsson är förhindrad att närvara har Kenth Skårvik an- I den budgetproposition som nyligen lagts fram för riksdagen finns förslag Anslagen till Samhall, lönebidrag och andra handikappåtgärder föreslås Elver Jonsson har tagit upp ökningen av antalet varsel. De ökade varslen I budgetpropositionen föreslås vidare att lönebidragen skall vara flexibla Ett flexibelt bidrag kommer dessutom att innebära en större valfrihet för Inriktningen av förslagen i budgetpropositionen är att förändra och effek- Däremot föreslår regeringen inte någon utökning av sysselsättningen hos Det är inte alldeles självklart att Samhall kommer att ha kommersiella |
|
48 |
ökade svårigheter att finna avsättning för sin stora legoproduktion. |
Samhall försöker möta den här utvecklingen genom att öka ut verksamhe-
terna inom tjänstesektorn, skogsvård, trädgårdsodling, hemtjänst, kontors-
service m.m. Man försöker också öka utflödet till den reguljära arbetsmark-
naden.
Vidare avser Samhall att sälja tillfälliga arbetsplatser för arbetsträning, ca
1 000 platser per år. Enligt Samhalls anslagsframställning räknar man med
att ca 5 000 personer skall kunna ta sådana tillfälliga träningsplatser i an-
språk.
Insatserna för att öka handikappades möjligheter att få arbete är viktiga
och har därför också en stor omfattning. Men det är minst lika viktigt att
ändra på sådana förhållanden som skapar arbetshandikapp och utslagning.
Regeringen kommer inom en snar framtid att lägga fram förslag till riksda-
gen om åtgärder på arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena. Förslagen
syftar till att få bättre arbetsmiljöer, så att människor inte skall behöva bli
arbetshandikappade. Det kommer också förslag som skall leda till tidiga och
effektiva rehabiliteringsinsatser, så att fler människor kan vara kvar i arbete
och slippa förtidspensionering.
Då Elver Jonsson, som framställt interpellationen, anmält att han var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att
Kenth Skårvik fick delta i överläggningen i stället för interpellanten.
Anf. 47 KENTH SKÅRVIK (fp):
Fru talman! Jag vill först och främst tacka arbetsmarknadsministern för
svaret samt beklaga att inte Elver Jonsson själv kan ta emot det. Han har
blivit kallad till att tjänstgöra inom Nordiska rådet i Köpenhamn.
Jag försöker alltid vara så positiv som möjligt i min bedömning av minist-
rars svar på frågor och interpellationer. Jag vill också tro att Mona Sahlin
känner mycket starkt för de arbetshandikappades situation och att hon verk-
ligen vill försöka göra en insats för dem.
Det var en skrämmande lägesrapport som handikapputredningen över-
lämnade under våren 1990, där man visade på att de arbetshandikappades
situation var mer eller mindre hopplös. Kommunerna var mycket omedvetna
om situationen för de utslagna. Sju av tio arbetshandikappade hade inte nå-
got arbete eller någon meningsfull sysselsättning.
För det mesta fördrev de arbetshandikappade sin tid på torg, andra offent-
liga platser eller framför TV-n i hemmet. Vilket liv att leva i stället för att ha
ett lämpligt arbete som är anpassat just efter ens egen situation! Tänk, att
varje morgon få gå till ett arbete, att få se något växa fram ur händerna samt
att få träffa arbetskamrater och att ha någon att tala med!
Fru talman! Nu kan man säga att regeringen i budgeten för arbetsmark-
nadsdepartementet vill satsa en hel del pengar och starta aktiviteter för att
försöka underlätta för dessa människor, som har det svårt från många syn-
punkter. Detta är mycket bra, och det hälsar vi från folkpartiets sida med
glädje. Vi hoppas uppriktigt att detta skall ge resultat och underlätta livet
för många arbetshandikappade.
Jag anser dock att arbetsmarknadsministern talar väldigt litet om Samhalls
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
4 Riksdagens protokoll 1990191:48
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
50
verksamhet, som frågorna från Elver Jonsson mest handlar om, och om den
situation som Samhall just nu befinner sig i.
Det är ju så, Mona Sahlin, att på grund av att Samhall har varit mån om
arbetsmiljö och ställt upp för sina anställda, har frånvaron minskat ganska
mycket. Men systemet med ersättning för timmar har medfört att Samhall
har fått för många anställda. Det är alltså detta som Samhall begärt hjälp
med och ersättning för.
Nu har man inte fått vare sig hjälp eller ersättning, vilket gör att man står
i en situation där man måste förvägra behövande anställning eller att man
kanske t.o.m. måste avskeda en del från deras arbetsplats. Detta hoppas vi
att Samhall skall klara utan drastiska åtgärder. Men nog kunde regeringen
ställt upp på ett bättre och snabbare sätt, om inte för Samhalls så för de ar-
betshandikappades skull.
Jag vet att många anser att Samhall borde få fler att gå över till den vanliga
arbetsmarknaden. Det görs stora ansträngningar från Samhalls sida för att
öka övergångarna, men det har många gånger varit svårt att få i gång ett bra
samarbete mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och Samhall. Det går
dessutom inte att komma ifrån att en del inte finner sig till rätta i sitt nya
arbete utan kommer tillbaka till Samhall i dess tryggare tillvaro med likasin-
nade arbetskamrater.
Givetvis kommer en ökande arbetslöshet att medföra att dessa människor
blir ännu mindre välkomna på den vanliga arbetsmarknaden, vilket kan leda
till en katastrof för många av dem. Därför behöver bl.a. Samhall mera resur-
ser för att kunna fullfölja den uppgift man är satt till att utföra.
Jag tycker att det är positivt att Samhall finner nya arbetsuppgifter för de
arbetshandikappade när andra delar, t.ex. legoproduktionen, sviktar i en del
regionala företag. Det är definitivt ingen orsak att inte ge Samhall mer resur-
ser för att behålla eller att anställa fler arbetshandikappade.
En utredningsman är tillsatt för att se över Samhalls verksamhet och hur
arbetsinsatserna för de arbetshandikappade skall utformas i framtiden. Det
är i och för sig inte fel att man emellanåt ser över ett företags verksamhet
och målsättningar, men jag vill ändå fråga arbetsmarknadsministern: Är re-
geringen inte nöjd med Samhalls verksamhet eller med dess sätt att utföra
sitt arbete med och för de arbetshandikappade? Finns det andra orsaker till
att det finns en viss tveksamhet inför Samhalls verksamhet? Det känns som
om det ligger något i luften, något som ännu inte har angetts som orsak till
att Samhall inte får mer resurser.
Även om det är bra, så hjälper det inte för alla att tillföra en massa pengar
för att förbättra arbetsmiljön för de anställda i olika företag. En del, och det
är ganska många, har ett medfött handikapp eller ådrar sig ett sådant. Därför
behöver de Samhalls hjälp och insatser för att kunna fullfölja sin uppgift i
samhället.
Anf. 48 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag tror att många här i kammaren, Kenth Skårvik, är besjä-
lade av just alla de insatser som görs nu och som kommer att fortsätta att
behövas för de handikappade.
Att jag nämnde den diskussion som kommer att uppstå med utgångspunkt
i arbetsmiljökommissionens tankar beror på att jag tror att både Kenth Skår-
vik och jag ser att det varje år finns människor som blir arbetshandikap-
pade - förhållanden som skulle kunna undvikas med hjälp av en annan orga-
nisation på arbetsplatserna och ett annat arbetsmiljöarbete. Jag tror också
att vi är överens om att många av dem som i dag står utanför arbetsmarkna-
den med ett bättre system för rehabilitering skulle kunna komma tillbaka till
arbetet betydligt tidigare än i dag. Det är viktigt att nämna dessa saker. Hela
denna syn hänger ihop med hur arbete åt de handikappade, oavsett hur han-
dikappet har uppstått, skall kunna skapas.
Jag har flera gånger betonat här i kammaren att jag är mycket nöjd och
imponerad av Samhall. Samhall har fyllt en ovärderlig funktion under de tio
år som Samhall har funnits i nuvarande organisation, och Samhall kommer
att fortsätta att spela samma avgörande roll också i fortsättningen. Det finns
alltså inga bakomliggande onda avsikter i denna diskussion. Jag har känt att
det är ansvarsfullt och riktigt gentemot Samhall att efter tio år göra en över-
syn av verksamheten, precis som Samhall självt har ett ambitiöst och omfat-
tande översynsarbete av sin verksamhet på gång. Det sker mot bakgrund av
det jag nämnde i interpellationssvaret, nämligen den hårdnande konkurren-
sen för legotillverkningen, som gör att man måste se över på vilka områden
det går att skapa ny sysselsättning och nya arbetsuppgifter. Det är ett oerhört
bra och viktigt arbete.
Avsikten med översynen är ingen annan än det som står i direktiven till
den utredningsman som gör översynen. Denna kommer också att få en stor
betydelse även för Samhall. Vi är många som behöver inte försvara, men
dock betona, när sysselsättningen blir svårare att upprätthålla hur viktigt det
arbete är som Samhall och andra institutioner utför. Det skulle vara svårt,
för att inte säga omöjligt, för många grupper att annars kunna ha ett värdigt
arbete, i Samhall eller ute på den vanliga arbetsmarknaden.
Slutligen har vi timramen. Det är inte bara en ökad närvaro bland de an-
ställda som förklarar varför timramen har överskridits. Det beror också på
att övergångarna till arbete utanför Samhall av naturliga skäl har blivit färre
än tidigare. Det har också nyanställts fler än vad timramen har medgivit. För
att balansera dessa effekter fick Samhall möjlighet att utjämna sysselsätt-
ningsvolymen mellan de olika budgetåren. För det ”överutnyttjande” som
har skett vill Samhall ha kompensation. Det är viktigt att veta att Samhall
har på egen begäran fått möjlighet att göra en balansering mellan de olika
åren. Det är också viktigt att det klaras av. Samhall kommer att fortsätta att
spela samma viktiga roll och har samma omfattning också i den kommande
budgeten och därmed också möjligheter att fortsätta att balansera ökningen
under de år som kommer.
Anf. 49 KENTH SKÅRVIK (fp):
Fru talman! Jag vill återigen tacka Mona Sahlin för svaret. Särskilt det
sista var mycket klargörande. Jag vill tro att arbetsmarknadsministern har
ett besjälat hjärta när det gäller att arbeta för de arbetshandikappade i den
situation som har varit och som nu råder. Jag tror på detta, och jag skall fort-
sätta att känna förtroende för arbetsmarknadsdepartementet och ministern
i arbetet för de arbetshandikappade - givetvis också då för Samhall. Jag har
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
51
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
52
en stark känsla för Samhall, och jag vet att Samhall gör ett fint och uppskat-
tat arbete, även om det även klagas på Samhall i många situationer. Men
oavsett vad som görs finns det alltid människor som vill se negativt på vissa
uppgifter.
De 1,5% som man nu får möjlighet att spela med under tre år har använts
för att komma till rätta med situationen. Men det hjälper endast Samhall i
dess verksamhet, det hjälper inte någon arbetshandikappad att få arbete.
Framför allt i den situation som vi nu är på väg in i har Samhall en stor upp-
gift. Det går inte att resonera bort att de arbetshandikappade kommer att
få det svårare att få arbete. Därför är det givetvis bra med de insatser som
regeringen har vidtagit och som redovisats i arbetsmarknadsministerns svar.
Jag har inte missuppfattat arbetsmarknadsministerns svar på något sätt, utan
jag tycker att det är skönt att vi kan klargöra hur vi ser på situationen från
regeringens sida och från oss i riksdagen. Samhall kan få känna arbetsro och
fortsätta arbetet som hittills med vetskap om riksdagens och regeringens
stöd.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på interpellation 1990/91:107 om sysselsättningsläget
i Kalmar län
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Agne Hansson har frågat mig om vilka olika åtgärder rege-
ringen är beredd att vidta för att möta den vikande sysselsättningstrenden i
Kalmar län, bl.a. vilka nya sysselsättningstillfällen regeringen avser att loka-
lisera till länet. Några av de frågor som Agne Hansson tar upp faller under
industriministerns och kommunikationsministerns ansvar, men jag kommer
att beröra även dessa frågor.
Den ekonomiska utvecklingen leder nu till att arbetsmarknaden försäm-
ras - vilket inger oro. Jag är medveten om de varsel som föreligger i Kalmar
län och att dessa kan medföra ökade svårigheter till sommaren.
Som jag tidigare i dag har redogjort för i mitt svar till Björn Samuelson,
är den försämring av arbetsmarknadsläget som märks i olika delar av landet
till stor del en följd av att löner och priser har stigit snabbare än i våra kon-
kurrentländer. Produktiviteten har inte ökat i samma takt som lönekostna-
derna. För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politi-
ken inriktas på att öka den svenska industrins konkurrenskraft. En ökad
ekonomisk tillväxt och en lägre inflationstakt är en förutsättning för att klara
sysselsättningen.
Arbetsmarknadspolitiken, liksom regionalpolitiken, ingår som en aktiv
del i den samlade ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens uppgift
måste i detta arbetsmarknadsläge främst vara att underlätta anpassningen på
arbetsmarknaden genom bl.a. arbetsförmedling och utbildning. På förslag i
tilläggsbudget I har riksdagen beslutat att AMS får omprioritera 300 milj.kr.
för utbildning. Vidare har regeringen nyligen medgivit att AMS får utnyttja
de av regeringen innehållna medlen om 309 milj.kr. till arbetsmarknads- och
företagsutbildning. Till detta skall läggas medel för utbildningsbidrag. AMS
får även använda 105 milj.kr. till att kraftigt bygga ut arbetsförmedlingens
jobb-sökar-aktiviteter.
Totalt beräknas 22 500 personer per månad under vintern och våren bli
föremål för utbildningsinsatser och matchningsåtgärder. Det är arbetsmark-
nadsstyrelsens uppgift att fördela tillgängliga resurser med hänsyn till behov
i olika län. Jag förutsätter att en del av resurserna kommer Kalmar län till
del.
Den nya regionalpolitiken ger länsstyrelsen större möjlighet till en friare
användning av länsanslaget. Detta innebär ökade möjligheter att anpassa åt-
gärderna efter behoven, bl.a. för allmänt näringslivsfrämjande åtgärder och
glesbygdsstöd. Medlen för regionala utvecklingsinsatser som länsstyrelsen i
Kalmar län disponerar har enligt industriministern ökat mycket kraftigt, från
9,5 milj.kr. budgetåret 1989/90 till 15 milj.kr. innevarande budgetår.
Inom den statliga sektorn har ett omfattande omstruktureringsarbete på-
börjats i enlighet med regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen. Det
är nu för tidigt att uttala sig om vilken verkan detta arbete kan ha med av-
seende på Kalmar län.
Agne Hansson har också frågat om regeringen är beredd att vidta väg- och
järnvägsupprustningar eller andra infrastrukturella åtgärder i länet.
Enligt kommunikationsministern är investeringsplaner avseenden åren
1991-2000 för byggande av riksvägar och länstrafikanläggningar i det när-
maste klara. Kalmar län har ett relativt omfattande riksvägnät. Trafiken på
detta vägnät är dock väsentligt lägre än riksgenomsnittet. En relativ minsk-
ning av investeringsutrymmet för Kalmar län har skett. Kommunikationsmi-
nistern anser att Kalmar län med avseende på vägstandard inte har sämre
förutsättningar än något annat län.
Banverket har i en plan för åren 1991-2000 fastställt prioriteringar mellan
olika investeringsprojekt. Planen baseras på en anslagsnivå för nyinveste-
ringar på totalt 1 miljard kronor om året, dvs. 10 miljarder kronor för hela
perioden. För närvarande pågår enligt kommunikationsministern banupp-
rustning mellan Nybro och Kalmar. Projektet kostar 67 milj.kr. och beräk-
nas vara klart 1991.
Som jag tidigare i dag har redogjort för innebär det av regeringen presen-
terade budgetförslaget för budgetåret 1991/92 en förstärkning av de arbets-
marknadspolitiska resurserna. Medlen till arbetsmarknads- och företagsut-
bildning och jobb-sökar-aktiviteter föreslås bli förstärkta med 3 miljarder
kronor, vilket i huvudsak kommer att finansieras via arbetsmarknadsfonden.
Detta innebär en överföring av medel från det passiva arbetslöshetsunders-
tödet till aktiva åtgärder, och därmed fortsätter den aktiva arbetsmarknads-
politiken.
Anf. 51 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det
var ett långt och väl genomarbetat svar. Jag är medveten om att det var en
omfattande interpellation med många frågor som täcker ett brett sakpolitiskt
fält. Men det är en nödvändighet om man skall kunna diskutera ett läns sam-
lade situation, och jag ville göra detta.
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
53
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
54
Det var magrare med de konkreta beskeden. Höjningen av länsanslagen
t.ex. som åberopades, har skett i denna kammare genom en majoritet emot
regeringens förslag, och det är inte enda gången. Det har inträffat flera år
att de har justerats upp.
Vi fick inte ett enda jobb till Kalmar län i det här svaret. Jag hade inte
väntat mig det heller. Avsikten med min interpellation var i första hand att
från min sida informera regeringen och slå larm om den oro som vi alla i
Kalmar län känner för var som håller på att hända med jobben, med våra
små företag och med sysselsättning och service över huvud taget.
Kalmar län är ett regionalpolitiskt hårt prövat län. Vid konjunkturned-
gångar och försämrad ekonomi och tillväxt i landet blir det alltid de svagaste
regionerna och de människor som bor där som far mest illa. Skall sådana
regionalpolitiska orättvisor kunna undvikas måste insatser från statsmak-
terna sättas in tidigt och med kraft och beslutsamhet.
I Kalmar län har vi en hög andel underleverantörsföretag, inte minst till
bilindustrin, som nu har uppenbara problem. Vi har en hög andel träindustri
och leverantörer till byggmarknaden. Dessa går nu mot ett totalstopp när
det gäller byggandet. Detta är orsakat av regeringens politik. Därför kräver
vi naturligtvis insatser tillbaka.
Nu säger arbetsmarknadsministern att hon är informerad om läget i Kal-
mar län och att hon också är oroad över sysselsättningssituationen. Det är
ett gott tecken. Jag och vi i Kalmar län förväntar oss då ett kraftfullt age-
rande från hennes och regeringens sida för länet och för länets sysselsättning.
Det är helt nödvändigt. Vi har emellertid inte varit vana vid det tidigare från
regeringens sida.
Ökad ekonomisk tillväxt och lägre inflation är en förutsättning för att
klara sysselsättningen, sägs det också i svaret. På den punkten är jag emeller-
tid orolig för var vi har socialdemokraterna i dag. Betyder det att målet om
full sysselsättning nu skall överges? I så fall är vi illa ute i Kalmar län.
Kalmar län är ett låglönelän. Det betyder att huvuddelen av skattebeta-
larna i länet drabbats hårt av skattereformens effekter. Nu är oron stor för
att vi i länet också skall få bära nästa tunga börda för att klara landets eko-
nomi. Så blir det om arbetslösheten tillåts stiga för att hålla tillbaka löneök-
ningarna och inflationen. Det kommer att slå mycket hårt mot ett län som
Kalmar län. Det är naturligtvis en cynisk politik att man som lågavlönad får
bära effekterna av skattereformens finansiering samtidigt som lönerna för
låginkomsttagare hålls nere för att det skall vara möjligt att klara landets
ekonomi. Det kan vi i centern i Kalmar län inte acceptera.
Det finns inga besked i svaret om arbetsmarknadspolitiska insatser utöver
den utbildning och arbetsförmedling som nämns. Har inte arbetsmarknads-
ministern några arbetsmarknadspolitiska åtgärder utöver dessa att erbjuda
oss? Det är min fråga.
En gång arbetslös, alltid arbetslös är en stor risk. Exempel från andra län-
der där man tillåtit arbetslösheten att stiga visar att långtidsarbetslösheten
stiger och inte går ner när sysselsättningstrenden vänder uppåt igen. Det är
regionalpolitiska problemområden, just sådana som Kalmar län, som i första
hand får ta särskilt mycket stryk i en situation med långtidsarbetslöshet. Vad
avser arbetsmarknadsministern att vidta för åtgärder mot just långtidsar-
betslösheten i landet för att regionalpolitiskt värna inte minst svaga regioner
som Kalmar län?
Det skall satsas tre miljarder på arbetsförmedling och jobb-sökar-aktivite-
ter. Det finns när det gäller dessa en risk för att ökad rörlighet leder till att
vi får en fortsatt utflyttning av ungdomar från vårt län till mera expansiva
områden som storstadsområdena. Vilka åtgärder vill regeringen vidta för att
skapa jobb på hemorterna? Det är oerhört viktigt för oss.
Då ligger naturligtvis investeringar för att bygga upp framtiden nära, t.ex.
satsningar på utbildning och kommunikationer. Då kommer vi delvis in på
områden som arbetsmarknadsministern inte är direkt ansvarig för. Men jag
kan naturligtvis inte dela den uppfattning som lämnas i svaret, nämligen att
kommunikationsministern anser att Kalmar län, med avseende på vägstan-
darden, inte skulle behöva några insatser. Dessa insatser tycks nu, enligt
budgetförslagen, gå till storstäderna, den debatten får jag emellertid ta med
kommunikationsministern.
Infrastrukturella satsningar är viktiga för sysselsättningen. Jag vill därför
fråga arbetsmarknadsministern: Delar arbetsmarknadsministern kommuni-
kationsministerns bedömning, eller är arbetsmarknadsministern beredd att,
av arbetsmarknadspolitiska skäl, försöka förmå kommunikationsministern
att göra infrastrukturella satsningar i Kalmar län?
Anf. 52 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Jag vill naturligtvis instämma i vad Agne Hansson sade om
den starka oro som vi i Kalmar län känner för den framtida utvecklingen.
Men vi vill samtidigt inte framställa länet som ett krislän. Det lockar inte
företagare att komma dit. Det lockar inte människor att försöka flytta till
länet. Vi vill samtidigt ta fram det positiva som finns i länet. Men många
branscher, t.ex. underleverantörer till bilindustrin, skogsindustrin - med den
uppskjutna investeringen i Mönsterås bruk - och glasindustrin har nu fått
nya problem. Vi läser dagligen om dessa svårigheter.
Kalmar län är ju dessutom ett agrart län, och därför kommer jordbruks-
omställningen, som vi ju alla har varit ense om och som vi vet är nödvändig,
att innebära stora problem för Kalmar län inte minst om hela verksamheter
som t.ex. betodlingen och sockerbruket kommer att tas bort. Då frågar man
sig naturligtvis vad vi skall göra i stället. Om nu regeringens politik med in-
flationsbekämpning och försök att hålla lönerna i schack kan hjälpa oss så
att jobben inte försvinner, är det mycket bra. Men vi måste också få en mer
differentierad arbetsmarknad.
Arbetsmarknadsministern säger att det är för tidigt att uttala sig om vilken
verkan omstruktureringsarbetet inom den statliga sektorn kan ha på Kalmar
län. Vi håller från folkpartiet fullständigt med om att det är nödvändigt att
omstrukturera och se över den offentliga sektorn. Men jag kan inte se att det
är nödvändigt att nästan avlöva vissa län, vilket jag tycker att man nu håller
på med.
Arbetsmarknadsministern kan då naturligtvis säga att inte heller detta är
hennes bord. Men detta kommer att ha effekter på den totala arbetsmarkna-
den. Vi behöver administrativa arbeten inom t.ex. det statliga området för
att kunna locka folk även till administrativa arbeten inom det privata nä-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
55
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
ringslivet och inom kommunerna. Vi har mycket svårt att rekrytera arbets-
kraft inom vissa områden på grund av att den medföljande inte kan få ar-
bete. Ofta är det nämligen fråga om att en medföljande har arbete inom
samma sfär.
Vi behöver därför en statlig sektor som är aktiv. Om man nu skall regiona-
lisera landet, kommer aldrig kommuner i utkantslän som Kalmar län att bli
huvudorter. Vi kommer att förlora många arbeten som vi verkligen i stället
behövde ha kvar. Vi vet att det är svårt att få nya arbetstillfällen, men jag
kommer att fortsätta att motionera om statliga arbeten t.ex. till Västerviks-
regionen, där vi så väl behöver dem.
Vi har glatt oss åt de ökade länsanslagen, och vi vill inte att de på nytt skall
prutas ned. Vi vill ha möjlighet att använda dessa anslag så fritt som möjligt,
inte minst inom turistnäringen.
Det är också viktigt med en differentierad arbetsmarknad på grund av att
vi har så många gamla i Kalmar län. I går kom uppgifter om att vi är äldst i
landet - nästan 10 % av befolkningen är över 75 år. Får man inte arbetskraf-
ten att stanna kvar, flyttar också familjer med. Många gånger är det kvin-
norna som svarar för omsorgsyrkena. I Norrland har man sett att när en in-
dustri läggs ned på en ort flyttar hela familjen. Det blir då gamla kvar, men
det blir ingen kvar som tar hand om dem. Vi måste undvika detta problem i
Kalmar län om vi skall kunna klara den situation vi nu befinner oss i med så
många gamla.
Jag vill framför allt vädja till arbetsmarknadsministern att hon håller i min-
net den helhetssyn som hon talar om. Det gäller inte bara att vi skall ha en
god industri, utan vi måste få en differentierad arbetsmarknad. Jag har själv
arbetat inom arbetsförmedlingen så jag känner verksamheten något, och jag
vet att det inte finns några arbetslöshetsinsatser såsom jobbsökning osv. som
hjälper om vi inte får en differentierad arbetsmarknad.
Anf. 53 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Dess värre är det inte bara i Kalmar län som arbetslösheten
nu ökar. Detta måste givetvis ha sina orsaker. Om man läser arbetsmark-
nadsministerns svar på Agne Hanssons interpellation ser man i andra stycket
något av svaret på det här problemet. Där står att den ekonomiska utveck-
lingen nu leder till att arbetsmarknaden försämras, vilket inger oro. Alldeles
riktigt, det är fråga om den ekonomiska utvecklingen, och för den bär själv-
fallet regeringen huvudansvaret. Vi har rekordhöga skatter och avgifter, ett
högt ränteläge, stigande arbetslöshet, höga kostnader i näringslivet, men låg
tillväxt. Detta leder till ett problem av väldigt stora dimensioner, och rege-
ringen bär självfallet huvudansvaret. Vi har en krisekonomi i vårt land.
Regeringen har själv direkt medverkat till att exempelvis Kalmar län kan
få mycket specifika problem i vissa delar. Jag kan nämna införandet av moms
på turism och rekreation. Detta kommer att drabba Öland särskilt hårt, ef-
tersom man där är mycket beroende av turistnäringen.
Det finns också ett annat hot över Öland, nämligen det Ingrid Hasselström
Nyvall framhöll om sockernäringens framtid. Detta är litet märkligt. Rege-
ringen aviserade i budgetpropositionen att gränsskyddet skulle minskas,
56
men samtidigt skall exportförbudet finnas kvar när det gäller svenskt socker.
Det går liksom inte ihop.
Dessutom pågår utredningar och finns det förslag om att vägverket skall
regionaliseras på det sättet att man skall indela vårt land i storregioner och
länens verksamhet på detta område skall minska. Ett antal jobb förs på det
sättet bort från exempelvis Kalmar län.
En annan sak som gör att det kan vara besvärligt att fullt ut utnyttja de
möjligheter som redan nu finns är de bidrag som staten ger till länen för olika
insatser. De är litet för snäva, och de borde kunna få användas mera fritt.
Även om jag anser att bidrag i sig inte löser problemen, måste de bidrag som
det nu ändå finns beslut om användas på bästa sätt.
Arbetsmarknadsministern nämnde i sitt svar arbetsmarknadsutbild-
ningen. Det är väl bra, men det är inte det grundläggande problemet. Sådana
insatser sätts ju in när det har gått snett. Det grundläggande felet är att vi
har en för svag ekonomi, och den måste vi stärka. Man måste därför försöka
lägga om kursen.
En annan viktig fråga är vilka infrastruktursatsningar som behövs. Just ett
län av Kalmar läns typ skulle verkligen behöva ordentliga infrastrukturella
satsningar när det gäller vägar och annat för att kunna lyfta sig upp ur den
negativa trenden. Skälet till att anslagen inte är större och att det inte finns
möjlighet att bygga mer vägar är att trafikföringen på våra vägar redan är
ganska låg. Detta kanske delvis beror på att vägnätet inte håller den standard
man kan kräva. Hade vi goda infrastrukturer, skulle detta utgöra en bas och
en grund för att näringslivet skulle kunna expandera och frivilligt lokalisera
sig till exempelvis Kalmar län.
En annan viktig fråga för vårt län framöver är huruvida den stora sats-
ningen i Mönsterås och en utbyggnad av bruket där kommer att kunna ske.
Jag förutsätter och jag hoppas att regeringen gör allt för att satsningen verkli-
gen skall kunna genomföras. Det är en livsnödvändighet inte bara för den
kommunen utan för hela länet och regionen om man skall kunna ta hand om
den ökade tillväxten i skogen och göra våra exportinkomster ännu större i
framtiden. Det är en viktig satsning för vår del av landet och för landet i dess
helhet. Det är en av de större industrisatsningar som kan skönjas framöver.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis än en gång säga att det är de grundläg-
gande ekonomiska villkoren som är avgörande för om ett län som Kalmar
län skall kunna leva vidare och få goda förutsättningar. Det kan man inte
med höga skatter och en inflationsekonomi, som hittills har varit fallet.
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Låt mig börja med att säga att vi ändå kan påminna oss att
vi tack vare väldigt mycket av den ekonomiska utvecklingen under 80-talet
står väldigt mycket starkare nu än vad vi gjorde i början på 80-talet, när si-
tuationen i mångt och mycket påminde om den oro som nu syns inte bara i
Kalmar utan i många andra delar av vårt land. Vi har 400000 fler människor
i arbete. Vi har en industri som har investerat och satsat och på många sätt
står starkare i dag än vad den gjorde i början av 80-talet. Vårt utgångsläge
och våra erfarenheter av arbetsmarknadspolitiken under de här tio åren gör
att vi på många vis i dag vet vilka insatser som behövs, hur de skall användas
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
5 Riksdagens protokoll 1990191:48
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
och hur de långsiktigt skall syfta till att ytterligare stärka Sverige, nu i den
internationaliseringens och Europas tid som 90-talet kommer att vara.
Ingrid Hasselström Nyvall pekade på ett av de centrala problemen, som
jag tror är giltigt för Kalmar län lika väl som för andra län, nämligen att pro-
blemen blir så oändligt mycket större när man har en ensidig arbetsmarknad.
Väldigt mycket av det vi nu gör måste inriktas på att bredda arbetsmarkna-
den. Många av de problem som t.ex. Norrlandslänen har haft under många
år stöter man nu på i många län i Väst- och Sydsverige, där man ensidigt varit
beroende av en eller mycket få branscher och där man tidigare har mildrat
problemen på den privata arbetsmarknaden med ökningar inom kommuner
och landsting, som nu inte sker.
Det är just därför som regeringen lägger så stor vikt vid utbildning. Det är
ett av de bästa instrument som statsmakterna kan använda för att hjälpa till
att bredda arbetsmarknaden i länen. Därför ligger det nu ett stort ansvar på
länsmyndigheterna för hur man använder utbildningen, vilka utbildningar
man anordnar och hur man förvandlar utbildningskunskapen till nya bran-
scher och till nya jobb i de här regionerna. Jag skall inte förneka att också
regionalpolitiken och var de statliga jobben kommer att finnas under 90-talet
spelar en roll, men det viktiga är utbildningen.
Angående det som Bertil Danielsson sade vill jag säga att utbildningen
verkligen inte kommer in när det är för sent - utbildningen är en offensiv
insats såväl för den enskilde som för företagen. Utbildningen är en del i infla-
tionsbekämpningen. Med ett större yrkeskunnande och en mer yrkesmässig
rörlighet på arbetsmarknaden kan vi underlätta och understödja den struk-
turomvandling som vi nu måste se på svensk arbetsmarknad och i svenskt
näringsliv. Det är alltså verkligen inget passivt stöd utan en mycket offensiv
inriktning.
I den ekonomiska utvecklingen, som inger oro, finns kostnadsutveck-
lingen, som inger oro. Regeringen kommer inte att lägga om kursen, om en
kursomläggning skulle innebära att passivt åse hur arbetslösheten ökar, inte
minst i Kalmar län, beroende på att vi icke skulle orka betala priset av att
se till att kostnadsutvecklingen nu bryts. Kan vi inte bryta den nu med den
utveckling vi har på arbetsmarknaden och med den skatteomläggning som
genomförs under det här året - när skall vi då kunna göra det?
Den beskrivning som Agne Hansson ger av hur orättfärdigt arbetslösheten
slår är helt riktig. Min enkla fråga är då: Om vi är överens om att kostnadsut-
vecklingen är det avgörande och därmed också stabiliseringsavtal på svensk
arbetsmarknad - skall vi då låta en liten grupp få fälla det och därmed orsaka
att arbetslösheten kommer att öka, också i Kalmar län? Jag har hänvisat till
det i mitt förra interpellationssvar: När arbetslösheten för riket ökar med
några få tiondelar, drabbar det vissa län med många, många procent. Ofta
är det de överhettade regionerna och oförmågan att komma åt problemen
där som har gjort att utvecklingen blivit ännu dystrare i andra län ute i
landet, också i Kalmar län.
Jag vill också påminna om att med den konstruktion som vi nu har på ar-
betsmarknadspolitiken sätter regeringen upp resurserna och anger målen för
arbetsmarknadspolitiken. Där ingår även det viktiga att hålla långtidsarbets-
58
lösheten borta. Det innebär också att regeringen inte detaljstyr verksamhe-
ten.
Vi har ett mycket bra sätt att fungera gentemot arbetsmarknadsverket
tycker jag: Vi anger målen, och vi anger resurserna. Det är AMS som har
att hantera hur resurserna fördelas och används ute i länen. AMS får i årets
budgetproposition ännu större frihet; man får ett stort anslag till arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, och man avgör sedan själv var resurserna skall läggas
och hur de skall användas, vilka åtgärder man skall satsa mer eller mindre
på. Därmed är också många av de frågor som ni här tar upp frågor mer för
arbetsmarknadsstyrelsen än för regeringen. Jag tycker att statsmakterna
skall stå för resurserna och ange målen. Statsmakterna skall utvärdera och
noga följa hur arbetsmarknadsverket använder sina resurser och verksamhe-
ter. Det är de som står närmast verkligheten som har att hantera åtgärderna.
Jag tycker att detta är något mycket viktigt och bra som har hänt mellan oss
politiker och många myndigheter, inte minst arbetsmarknadsverket.
Jag är mycket medveten om att antalet varsel har ökat mycket drastiskt,
inte minst i Kalmar. Det kommer att få effekt på arbetslösheten till våren
och sommaren. Det behövs en förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Därför finns en massiv sådan förstärkning också med i årets bud-
getproposition. Målet om den fulla sysselsättningen har inte övergetts. Våra
möjligheter att klara detta mål avgörs dock av om vi kan bryta kostnadsut-
vecklingen och få ett stabiliseringsavtal på svensk arbetsmarknad under de
närmaste åren.
Anf. 55 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det är klart att det ekonomiska läget och den krissituation
som vi nu befinner oss i särskilt hårt drabbar de svaga regionerna i landet.
Centern slår vakt om den fulla sysselsättningen. Vi anser naturligtvis att det
är viktigt att man ser till att det blir lugnt på arbetsmarknaden och att det
träffas stabila avtal. På den punkten delar jag arbetsmarknadsministerns
uppfattning.
Om man inte väljer att värna sysselsättningen i första hand är det mycket
viktigt att man kompletterar åtgärderna för att hålla nere inflationen och lö-
nekostnaderna med regionalpolitiska insatser. Annars blir det just sådana
län som Kalmar län - som redan tidigare har en struktur med låga löner -
som drabbas särskilt hårt. Därför är det också viktigt att man får en rättvis
fördelningsprofil på arbetsmarknaden kontra den skatteomläggning som har
gjorts. Sådana regioner som vårt län drabbas annars med dubbel negativ ef-
fekt.
När det gäller frågan om att bredda arbetsmarknaden vill jag inte förneka
att arbetsmarknadsutbildningen utgör en mycket viktig faktor. Jag tror dock
att den måste kompletteras med arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är
också viktigt att man sätter in åtgärder så att småföretagen kan utvecklas
vidare. Det är därför mycket olyckligt att man från regeringens sida drar ned
medlen när det gäller utvecklingsfonderna. Det är också olyckligt att man
tydligen ensidigt från regeringens sida är beredd att sänka gränsskyddet. Det
är mycket sårbart för vår jordbruksnäring och dess omställning.
Kalmar län har utomordentligt goda förutsättningar att klara svackan. Det
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
59
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
60
finns ett behov av infrastrukturella åtgärder. Regeringen har därför en ut-
märkt chans att nu sätta in åtgärder. Man kan t.ex. ta de pengar som man är
beredd att satsa på Öresundsbron och i stället förbättra infrastrukturen och
utveckla kontakterna med Europa via Kalmar län. Det skulle vara en ut-
omordentlig regionalpolitisk satsning.
Anf. 56 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern hade litet synpunkter på mitt re-
sonemang om arbetsmarknadsutbildning. Låt mig först slå fast att det när
det gäller utbildning är utomordentligt angeläget och viktigt att vi har god
kapacitet och att vi utbildar våra ungdomar så långt som det över huvud taget
är möjligt. Jag misstänker att det finns åtskilligt att hämta igen där. Detta
kan vi väl vara överens om.
Jag angrep och ifrågasatte att man i det läget då arbetslöshetens stålbad är
i gång att beredas, skall satsa 3 miljarder extra på arbetsmarknadsutbildning.
Det är möjligt att det är nödvändigt i det läge som regeringen har försatt vårt
land i. Jag menar dock att det inte skall behöva vara så. De bakomliggande
faktorerna har lett fram till den här situationen.
De som befinner sig på arbetsmarknaden skall självfallet hela tiden ut-
bilda sig och fortbilda sig för att kunna ta nya och mera kvalificerade arbe-
ten. Det tror jag också att vi kan vara överens om.
Däremot skiljer sig tydligen våra uppfattningar när det gäller huruvida
man nödvändigtvis behöver försätta sig i ett läge där det behövs 3 miljarder
extra för att klara den hotande arbetslösheten. Det är ett tecken på att den
hittillsvarande politiken har misslyckats.
Anf. 57 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Det framhålls ofta att industrin i Kalmar län har ett löneläge
som motsvarar ungefär 80 % av riksgenomsnittet. Om vi har lägre kostnader,
borde vi få jobben. Tyvärr är det inte orsaken. Orsaken till det låga löneläget
är att vi inte har högteknisk industri utan ett stort mått av legoarbeten. Vi
har därför inte nått upp till de nivåer som vi gärna skulle önska. Det är därför
givetvis bra med utbildning så att vi skulle kunna höja nivån på industrin i
Kalmar län.
De som har arbetat inom dessa områden - jag har fortlöpande kontakt
med folk på arbetsförmedlingar - vet att det finns en kader människor som
inte vill, inte kan eller orkar utbilda sig. De kan ha kommit till en ålder då
de har tio yrkesverksamma år kvar, som de helst vill ha inom samma område
som de tidigare har hållit på med. Denna grupp är mycket svår att få in på
utbildning.
Jag vill därför instämma i vad Kristina Svensson sade tidigare. Man borde
också kunna tillgodose ett visst mått av beredskapsarbeten. Kristina Svens-
son fick inget svar. Jag räknar inte heller med att få ett svar. Jag vill ändå
säga detta och be arbetsmarknadsministern uppmärksamma att hur bra det
än är med utbildning så hjälper det inte alla människor.
När det gäller infrastrukturen instämmer jag naturligtvis med de två andra
talarna från länet om att vi behöver en förbättrad infrastruktur. Jag kan del-
vis hålla med kommunikationsministern när han säger att vi har en rätt hygg-
lig vägstandard i Kalmar län. Det har vi faktiskt. På vissa punkter är den
emellertid mycket dålig. Från företagarhåll har man sagt att man inte kan
etablera sig med tung trafik, eftersom vägarna på vissa punkter är så dåliga.
Därför tycker jag att det vore mycket värdefullt om man försökte titta på
punktinsatserna. Vägverket framhåller dem ständigt, men de blir ständigt
bortskjutna eftersom man endast ser på den totala infrastrukturen i länet.
Man tänker inte på det gamla talesättet att ingen kedja är starkare än sin
svagaste länk. De svaga länkarna i vår infrastruktur tycker jag att vi skulle
försöka få hjälp med under kommande år.
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Får jag bara mycket kortfattat för Ingrid Hasselström Nyvall
påpeka att jag svarade Kristina Svensson på frågan om beredskapsarbete.
Beredskapsarbeten kommer alltid att behöva finnas med som en av många
åtgärder. De fyller en funktion för precis de grupper som Ingrid Hasselström
Nyvall själv påtalade. Jag har försökt argumentera för varför den stora ny-
satsningen finns på utbildningsområdet.
Låt mig än en gång påpeka att det inte är ett uttryck för ett misslyckande.
Mot bakgrund av internationaliseringen och den stora kompetenshöjning
som behövs i vårt svenska näringsliv ingår arbetsmarknadsutbildning som en
viktig del, inte enbart för de arbetslösas skull. Om vi skall klara jobben
måste vi bli starkare, inte minst från den utgångspunkt som Ingrid Hassel-
ström Nyvall så utmärkt redogjorde för. Detta är en offensiv satsning, en del
i arbetet för att bygga landet inför 90-talet. Däri kommer arbetsmarknadspo-
litiken alltid att ingå.
Anf. 59 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern svarade generellt på de tre första
frågorna i mitt anförande. Bl.a. frågade jag om regeringen och socialdemo-
kraterna hade lagt om kursen i fråga om sysselsättningen. Det hade man inte
gjort, sade arbetsmarknadsministern. Jag hade varit gladare om jag fått
bättre bevis på det i form av mer konkreta besked till länet. Å andra sidan
säger arbetsmarknadsministern att hon inser problematiken. Det kräver att
man är beredd att gå vidare med ytterligare insatser.
Statliga arbetstillfällen är viktiga komplement till en arbetsmarknadsut-
bildning, säger arbetsmarknadsministern också, och det är riktigt. Kalmar
län är det län i landet som har minst antal statligt sysselsatta per tusen invå-
nare. När kommer de statliga jobben? Riksdagen har ju fattat beslut om att
nytillkommande verksamheter skall utlokaliseras. Är arbetsmarknadsminis-
tern beredd att påverka industriministern i dessa frågor och lägga ett ord för
Kalmar län? Ett positivt besked tror jag vore mycket värdefullt för länet.
Jag tror vidare att det finns många möjligheter för regeringen att lösa sys-
selsättningsproblemen i Kalmar län. Den politik som regeringen just nu för
på en rad områden diskuteras också i länet. Det gäller bl.a. den framtida
sysselsättningen för Mörbylånga sockerbruk. Det gäller det stora sysselsätt-
ningsprojektet i Mönsterås bruk. Hur skall skogspolitiken föras för att detta
bruk skall kunna bedriva verksamhet? På bostadspolitikens område gäller
det om varslen kan hävas för de över 100 sysselsatta personer som nu är vars-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar på
interpellationer
61
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Svar pä
interpellationer
lade om uppsägning. Får vi en bättre bostadspolitik, då kan också bostads-
produktionen fortsätta. Det gäller vidare jordbruket och omställningen till
biobränslen i förhållande till resonemanget i budgetpropositionen om en en-
sidig sänkning av gränsskyddet eller inte. Inom skattepolitiken gäller det
t.ex. frågan om moms på energi och fjärrvärme. Inom länet finns utomor-
dentliga möjligheter till framställning av biobränsle om momsen på fjärr-
värme och bioenergi tas bort. Det gäller också de infrastrukturella satsning-
arna, satsningarna på vägar och kommunikationer. Jag delar inte Ingrid Has-
selström Nyvalls uppfattning att vi skulle ha särskilt bra vägar i Kalmar län.
Där finns verkligen hål att stoppa pengar i.
Låt mig avsluta mitt inlägg, herr talman, med att säga att en rad saker pe-
kar på att man bör lägga ett litet åtgärdspaket för sysselsättningen i Kalmar
län. Kommer det ett sådant, arbetsmarknadsministern?
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Julafton är passerad sedan några veckor tillbaka, och jag har
inga paket kvar att dela ut. Jag vill påpeka hur bra det är att det är arbets-
marknadsstyrelsen som har att fördela de resurser som vi gemensamt här i
kammaren anslår till arbetsmarknadspolitiken. Det är mycket bättre än det
system vi tidigare hade då vi härifrån skulle dela ut paket och då representan-
ter för länen försökte bevisa att förhållandena i just deras län var så dåliga.
Nu har vi större möjligheter till en helhetssyn. Jag vet att både vi och arbets-
marknadsstyrelsen kan se till helheten i vilken också Kalmar län ingår.
Talmannen anmälde att Ingrid Hasselström Nyvall anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Hänvisning av ärenden till utskott m.m.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:63 till lagutskottet
1990/91:69 till arbetsmarknadsutskottet
1990/91:71 till jordbruksutskottet
1990/91:72 till skatteutskottet
Skrivelse
1990/91:73 till justitieutskottet
Föredrogs och lades till handlingarna
Skrivelse
1990/91:103
62
Fördrogs och hänvisades
Motionerna
1990/91 :So30-So42 till socialutskottet
1990/91 :Jul3-Jul8 till justitieutskottet
12 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Finansutskottets betänkande
1990/91:FiU12 Sammanställning av tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91
Utrikesutskottets betänkanden
1990/91 :UU5 Kambodja
1990/91 :UU9 Nordiskt samarbete
1990/91 :UU10 Verksamheten inom Europarådet
Näringsutskottets betänkande
1990/91 :NU20 Ändring i sekretesslagen
Bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU8 Ändrade regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögel-
skador i småhus
13 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 11 januari
1990/91:123 av Nic Grönvall (m) till statsrådet Erik Åsbrink om beskatt-
ningen av gåvor:
Enligt 43 § andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt kan särskilt för-
månliga värderingsregler få tillämpas för gåvoskatteläggningen.
Ett villkor för att ”lättnadsreglerna” får tillämpas är att gåvan lämnats
utan förbehåll.
Omfattande rättslig prövning har under 80-talets andra hälft förekommit
om vilka gåvor som utesluter tillämpningen av lättnadsreglerna vid värde-
ringen av gåva.
Alldeles uppenbarligen är tillämpningen av lättnadsreglerna av utomor-
dentligt stor betydelse för den enskilde. I ett uppmärksammat fall utgjorde
skillnaden mellan gåvoskatteläggning med hjälp av lättnadsreglerna och gå-
voskatteläggning enligt gängse regler en förstoring av skatten med faktor 23.
Regeringen äger enligt lagen medge dispens från de strängare värderings-
principerna. Sådan dispens får ges när synnerliga skäl föreligger.
Enligt uppgift finnes hos regeringen ett 30-tal ärenden förberedda för av-
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
63
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
göranden i dispensfrågan. Dessa ärenden har väckts hos regeringen sedan
lång tid. Troligen finnes oavgjorda ärenden sedan 1987 och framåt.
Förseningen av avgörande i dispensärendena kostar sökandena stora be-
lopp i form av fortlöpande betalning av gåvoskatt, som om dispens medgives
icke skall utgivas. Situationen skapar en ekonomisk osäkerhet, som är helt
oacceptabel.
Vad avser statsrådet att göra för att tillse att de sedan länge vilande ären-
dena rörande dispens enligt 58 a § lagen om arvsskatt och gåvoskatt snarast
avgöres?
14 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 10 januari
1990/91:325 av Gullan Lindblad (m) till socialministern om sjukresekostna-
derna:
Skatteomläggningen har medfört att sjukresor belagts med moms. Detta
har fått svåra ekonomiska konsekvenser för gamla, sjuka och handikappade.
Särskilt hårt har de drabbats som bor långt från läkare och sjukhus. Det finns
exempel på att sjuka tvingats betala flera hundra kronor för en sjukresa jäm-
fört med den tidigare egenavgiften om 30 kronor.
Det är orimligt att skatteomläggningen skall ha sådana konsekvenser!
Jag vill därför fråga socialministern:
Vilka åtgärder har socialministern vidtagit för att patienterna skall slippa
de höga sjukresekostnaderna?
1990/91:326 av Eva Johansson (s) till utrikesministern om Eritrea:
Riksdagen har i beslut om UUs betänkande nr 3 angående Eritrea sagt:
”Det ankommer på de deltagande parterna att slutligt fastställa de förutsätt-
ningar som skall gälla för förhandlingar. Detta innebär att de som resultat
kan leda till olika former av självbestämmande för Eritrea, exempelvis i
form av regional autonomi i en federation eller som självständighet för Eri-
trea.” Riksdagen uttalade sig dessutom för en internationellt övervakad
folkomröstning för att utröna det eritreanska folkets vilja.
I ett memorandum från utrikesdepartementet, daterat 1990-12-17, heter
det: ”Sverige erkänner Etiopiens territoriella integritet. Sveriges syn på Eri-
trea-konflikten tar sin utgångspunkt i detta förhållande.”
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern:
Delar utrikesministern riksdagens uppfattning att självständighet för Eri-
trea är en möjlig lösning på konflikten med Etiopien och vilken tolkning
skall man i så fall göra av utrikesdepartementets memorandum?
64
den 11 januari
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
1990/91:327 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om den planerade
tobakspropositionen:
Den 9 oktober 1990 svarade socialministern Daniel Tarschys och mig att
en proposition om åtgärder mot tobaksbruket m.m. beräknas kunna läggas
fram våren 1991. Varken i budgetpropositionen eller i förteckningen över
propositioner avsedda att avlämnas under våren 1991 återfinns den plane-
rade tobakspropositionen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern:
Varför kommer inte tobakspropositionen våren 1991?
1990/91:328 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till försvarsministern om kustbe-
vakningen:
Regeringen har uppdragit åt kustbevakningen att se över sin bevaknings-
organisation. En arbetsgrupp inom kustbevakningens centrala ledning pre-
senterade i december 1990 ett sådant förslag till ny organisation (KLO 2000).
Bl.a. föreslås att 17 kustposteringar utmed den svenska kusten skall läggas
ner samt 20 patrull- och miljöskyddsfartyg tas ur drift.
Enbart på Sveriges sydöstra kust - mellan Oxelösund och Simrishamn -
föreslår utredningen att endast 5 kuststationer, inkl. Gotland, skall finnas
kvar i framtiden. I dag finns på denna sträcka 12 stationer - alltså en indrag-
ning med 7.
Med tanke på det viktiga arbete kustbevakningen i dag uträttar vad gäller
övervakning av sjötrafiken, fisket, miljöskyddet, sjöräddningen, smugg-
lingen etc. frågar jag statsrådet:
Anser statsrådet det vara försvarbart att göra dessa kraftiga nedskärningar
av den svenska kustbevakningen?
1990/91:329 av Inger Schörling (mp) till statsrådet Anita Gradin om svensk
krigsmaterielexport till Irak:
Enligt uppgifter i Expressen har Svenska Freds avslöjat att regeringen
visste att svenskt krigsmaterial exporterades till Saddam Husseins regim.
Regeringen fick vid två tillfällen information. Först i april 1988 och sedan
sommaren 1988. Informationen gavs av Nobel industris ledning och gällde
en mycket stor Boforsleverans avsedd för Irak.
Varför informerade regeringen inte omedelbart detta till den pågående
förundersökningen? Regeringen fick ändå vid två tillfällen information om
Irakaffären.
1990/91:330 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om ett svenskt EG-
medlemskap och politisk suveränitet för de baltiska folken:
I en intervju i Svenska Dagbladet säger Sovjetunionens ambassadör att
han inte har något emot svenskt EG-medlemskap. Däremot kan han inte
65
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
tänka §ig att COMECON-stater skall bli EG-medlemmar. Vad han anser om
eventuellt EG-medlemskap för de baltiska republikerna blir han inte ens till-
frågad om. Detta kan tolkas så att Sovjet inte har något emot en tudelning av
Europa i två supermakter, där det godtas att Sverige ansluts till den västliga.
Däremot innebär det att de baltiska republikerna måste stanna kvar i den
östliga. Mot denna bakgrund kan det inte uteslutas att Moskvaregimens
hårdnande attityd mot balternas frihet kan ha samband med Sveriges beslut
att ansöka om medlemskap i EG - vilket ju skulle leda till den största geopo-
litiska förändringen i Nordeuropa sedan andra världskriget.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:
Anser regeringen att Sveriges beslut att ansöka om EG-medlemskap på-
verkar de baltiska folkens möjligheter att uppnå politisk suveränitet?
1990/91:331 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om åtgärder för att
stödja de baltiska folken:
De sovjetiska truppförstärkningarna i Lettland och Litauen är illavars-
lande tecken på att den suveränitet för de baltiska folken som statsminister
Ingvar Carlsson vid ESK-konferensen i Paris sade sig eftersträva kan ligga
långt borta om ingenting görs.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:
Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att stödja de baltiska folken in-
för det nu akuta sovjetiska hotet?
1990/91:332 av Krister Skånberg (mp) till justitieministern om miljöbrott:
Är regeringen nöjd med de nuvarande möjligheterna att bekämpa miljö-
brott och med resultaten av denna brottsbekämpning eller vad gör rege-
ringen för att förbättra situationen?
1990/91:333 av Karin Israelsson (c) till socialministern om åtgärder mot to-
baksbruket:
I arbetet för att stärka folkhälsan har tobaksutredningen redovisat ett an-
tal förslag som om de genomfördes skulle bidra till en sänkning av ohälsota-
let. De förebyggande insatserna i folkhälsoarbetet kan inte nog betonas. Det
är därför med stor besvikelse jag konstaterat att det inte aviseras någon pro-
position rörande tobaksbruket i den propositionsförteckning som lämnats.
Jag vill med anledning av detta fråga socialministern om anledningen till
att något förslag rörande tobaksbruket inte kommer att lämnas under detta
riksmöte.
1990/91:334 av Lars Tobisson (m) till statsrådet Erik Åsbrink om utredning
om riksbankens ställning:
Redan i våras hade finansdepartementet utarbetat kommittédirektiv syf-
tande till att ge riksbanken en mer självständig ställning. Eftersom riksban-
ken är direkt underställd riksdagen, inleddes ett samrådsförfarande med
riksdagspartierna via talmannen, vilket dock snabbt avbröts. I prop.
1990/91:39, avgiven den 4 oktober, anmälde regeringen sin avsikt att tillsätta
utredningen. Nu - mer än tre månader senare - skall utredningen enligt bud-
getpropositionen tillsättas inom kort.
Mot denna bakgrund vill jag fråga följande:
Avser regeringen liksom i våras att samråda med riksdagen om utredning-
ens uppdrag, och hur långt är ”kort”?
15 § Kammaren åtskildes kl. 13.10.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6§ anf. 27 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 50 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Vid protokollet
TOM T: SON THYBLAD
IGunborg Apelgren
67
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
Innehållsförteckning
Fredagen den 11 januari
1 § Ny riksdagsledamot m.m.............................. 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott m.m............ 1
3 § Svar på interpellation 1990/91:86 om läroplanens framtida roll i
skolan........................................... 2
Statsrådet Göran Persson (s)
Ylva Johansson (v)
Ann-Cathrine Haglund (m)
4 § Svar på interpellation 1990/91:113 om statliga monopol...... 12
Industriminister Rune Molin (s)
Lars Norberg (mp)
5 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:87........... 19
Industriminister Rune Molin (s)
6§ Svar på interpellation 1990/91:103 om koldioxidutsläppen i
Sveriges internationella miljövårdsarbete................ 19
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Gunnar Hökmark (m)
Sören Norrby (fp)
Lars Norberg (mp)
7 § Svar på interpellation 1990/91:106 om sammanslagning av kom-
munala miljö- och hälsoskyddsnämnder med andra nämnder . 31
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Annika Åhnberg (v)
Åsa Domeij (mp)
8 § Svar på interpellation 1990/91:88 om arbetsmarknadssituationen
i Värmland....................................... 38
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Björn Samuelson (v)
Gullan Lindblad (m)
Kristina Svensson (s)
9§ Svar på interpellation 1990/91:102 om arbete för arbetshandi-
kappade ......................................... 47
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Kenth Skårvik (fp)
10 § Svar på interpellation 1990/91:107 om sysselsättningsläget i
Kalmar län....................................... 52
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Agne Hansson (c)
Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
Bertil Danielsson (m)
11 § Hänvisning av ärenden till utskott m.m................... 62
12 § Bordläggning...................................... 63
68
13 § Anmälan om interpellation
1990/91:123 av Nic Grönvall (m) om beskattningen av gåvor . 63
14 § Anmälan om frågor
1990/91:325 av Gullan Lindblad (m) om sjukresekostnaderna 64
1990/91:326 av Eva Johansson (s) om Eritrea............. 64
1990/91:327 av Barbro Westerholm (fp) om den planerade
tobakspropositionen.............................. 65
1990/91:328 av Karl-Göran Biörsmark (fp) om kustbevak-
ningen ........................................ 65
1990/91:329 av Inger Schörling (mp) om svensk krigsmateriel-
export till Irak.................................. 65
1990/91:330 av Per Gahrton (mp) onj ett svenskt EG-medlem-
skap och politisk suveränitet för de baltiska folken...... 65
1990/91:331 av Per Gahrton (mp) om åtgärder för att stödja de
baltiska folken........... 66
1990/91:332 av Krister Skånberg (mp) om miljöbrott....... 66
1990/91:333 av Karin Israelsson (c) om åtgärder mot tobaks-
bruket ........................................ 66
1990/91:334 av Lars Tobisson (m) om utredning om riksban-
kens ställning................................... 66
Prot. 1990/91:48
11 januari 1990
69
gotab 97630, Stockholm 1991