RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1921:5

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1921. Första kammaren. Nr 5.

Onsdagen den 26 januari.

Kammaren sammanträdde kl. ii f. m.

Upplästes följande inkomna läkarintyg:

Att ledamoten av riksdagens första kammare, herr Fredrik Ström,
som sedan den 20 ian. är sängliggande på grund av enteroscolitis acuta''
tillsvidare är oförmögen att bevista riksdagens sammanträden, intygas.

Stockholm den 22 jan. 1921.

K. E. Hernlund.

Leg. läkare.

Att ledamoten av riksdagens första kammare, majoren Aaby Ericsson
på p-und av hjärt- och kärlsjukdom tillsvidare är förhindrad att
deltaga i riksdagsarbetet, intygas.

Stockholm den 24 jan. 1921.

Israel Holmgren.

Medicine professor.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Rosén för tiden
den 26 innevarande januari—den 11 nästinstundande februari för fullgörande
av offentligt uppdrag m. m.

Justerades protokollen för den 21 och den 24 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes bankoutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående gillande
av den riksbanken meddelade frihet från skyldigheten att inlösa av banken
utgivna sedlar med guld;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 239 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse;
samt

Första kammarens protokoll igel. Nr 5. 1

.Nr 5. 2

Onsdagen den 26 januari.

nr 5, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om
ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges riksbank jämte en
i ämnet väckt motion.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
stadga om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 30 § 12 punkten, 54 och 87 §§ samt övergångsstadgandet
i lagen den 20 november 1920 om val till riksdagen; samt
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
om kommandomål.

j «

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande konstitutionsutskottets
memorial nr 4, med uppgift å vilande förslag till ändringar
i grundlagarna, punkterna 1—15 och 17.

Till grundlagsenlig behandling hade utskottet i förevarande memorial
under särskilda punkter för riksdagen anmält under sistförflutna
treårsperiod jämlikt § 64 i riksdagsordningen såsom vilande antagna
förslag till ändringar i rikets grundlagar.

Punkten 1.

Det vilande grundlagsändringsförslaget antogs.

Punkten 2.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för utrikespolitiska
frågors
handläggning.

Det i denna punkt införda förslaget angick ändrad lydelse av §§
12, 54 och 105 regeringsformen, §§ 38, 50, 55, 56 och 74 riksdagsordningen
samt § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen.

Herr talmannen: Innan kammaren företager denna punkt till
behandling, skall jag till undvikande av missförstånd be att få fästa
uppmärksamheten därpå, att om kammaren godkänner det förslag till
lydelse av § 38 punkt 2 riksdagsordningen, som finnes intagen under
denna punkt, och likaledes antager det förslag till lydelse av samma
lagrum, som återfinnes under punkt 3 a, så kommer dock detta lagrums
slutliga lydelse att bestämmas genom kammarens beslut under punkt 3 b.

Herr Lindhagen: Uti förevarande punkt behandlas det för slag

till s. k. parlamentarisk kontroll, som under långliga tider stått på

Onsdagen den 26 januari.

>r

(Forts.)

DuTi romn,116w%,.

Hvtnnrln i c " !''amenten och folken själva fineje något in- ändring

- ylande 1 sjalva verket på ärendenas avgörande, och då mena” Aa å t sä““
let skulle vara fallet med alla folkets representanter och iO-c h ^ utrikes få.

Vidare har åtminstone i,, ; f ickc bara na£rapolitiska fromma
genom talet om A / " ’n,0ckad 1 ,le demokratiska par- gors hand politiska

ärendena, skulle liädaäeftolSalh Ska''eV""'' d
•le inrikespolitiska ärendena. s,ÖTm7

f°nf SCA°dd,Ute har detta Program uttalats ute i världen såsom självd,
KDa Jag nu fmner, att dessa två önskemål, som ja- vant med om
och kampat för efter förmåga och som varit bidragande till att jåg <4t
m t ett demokratiskt parti, icke vunnit något sonf hett avseende6 uto

vM Sa ,®äfem Vär h“r'' W» ioioe underläda

in vid detta tillfälle, liksom jag gjorde uti en utförlig motion första

gången saken var före, uttala min avvikande mening beträffande vad

som n„ förete™, i detta ögonblick. F8r tfa feja linjer av

T-.te paragiafen, att Konungen skall ensam bestämma om traktater och

överenskommelser Det står visserligen, att sedan överenskommelse

bhvit mgangen med främmande makt, skall frågan, om den är av större

förståTÄT d nksdagenS prÖVnin''?; rnen det kunna väl herrarna

deleåerade fåAntdTI i°ra SattS igång 0ch al,a dessa utrikes ^

e erade fattat sitt beslut och man således står inför ett fullbordat

!ÄrUm’ u !5 den bes,lutanderätt, som överlämnas till riksdagen, huvudsakligen
blott ett skadespel 1 lagtexten. Nu är vidare föreskrivet i S c4

:TTfllf°rmen’ A ÅT1 Ut,rikes namnd> som är tillsatt för dessa ärenr
- ’ ska11 ensam fa horas, före det Konungen går till förhandling med
främmande makt Men då vi nu veta, att parlamentarismen genomförts
betyder det 1 sjalva verket, att partiledarna ha makt över regeringens
förslag. Intet regeringsform kommer fram utan att regeringen är
tämligen överens aven med dem, som stå kvar i riksdagen och äro kvarlumnade
dar, eftersom icke alla kunna bliva statsråd. Det är klart, att
det blir dessa ledäre, som få avgörandet i hemliga utskottet, och vi

a TtfaraT lcke nagot att saSa och betyda blankt ingenting,
har det förut tillgått 1 hemliga utskottet. Vad är det för förändring
som skett 1 denna hemlighetsfullhet? Den är så gott som ingen. Det
ar sämre an förut, ty förr var det åtminstone en manlig föreskrift i
grundlagar Nu ar det en fullkomligt pjollrig föreskrift, efter vad
jag kan finna. Man vill icke bibehålla den fulla sekretessen utan anser
att man kan lyfta något litet på den. Man har utbytt ordet sekretess
mot uttrycket, att ledamöterna skola iakttaga största möjliga varsamhet
1 avseende å meddelanden. Vad är det för käringpjoller i grundlagen?

Och går man till motiveringen i kommittébetänkandet, finner man att
där uttryckligen säges, att de, med vilka utskottsledamötema med iakttagandet
av denna varsamhet kunna samråda, äro inom det politiska
hyet erfarna personer. Här ha vi kotteriväsendet i sin glans insatt i
Sveriges grundlag. Vilken oerhörd förolämpning mot vår ståtliga kon -

Nr ä. 4

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- station. ”Inom det politiska livet erfarna personer”, det blir aldrig
ansTsättet an''^ra an göda vännerna. Punkt och slut. Det veta vi.

för utrikes- Ja, sedan är det också föreskrivet, att icke ens konstitutionsutskottet
politiska f rå- skall numera som förut kunna få infordra protokoll rörande sådana hemgors
hand- liga saker i ett av utskottet uppgivet visst ärende. Konungen kan, sedan
läggning, utrikesnämnden häröver blivit hörd, till och med besluta att, med hänsyn
till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betingade,
synnerligen viktiga skäl, förbjuda konstitutionsutskottet att få
taga del av uppgivet ärende. Konstitutionsutskottet är icke ens tilltrott.
Sedan har man satt råga på måttet genom att bestämma, att suppleanterna
i utrikesnämnden icke få inträda vid tillfälligt förfall för ledamot i nämnden
utan först vid ledamots avgång. Samtidigt som man bestämmer,
att detta förnäma herrskap skall iakttaga största möjliga varsamhet i
avseende å meddelanden — med undantag av till politiska vänner —, tilltror
man icke ens suppleanterna i utrikesnämnden att vara närvarande vid
sammanträdena för att komma in i frågorna. Det synes stå i föga
överensstämmelse med talet om behov av kontinuitet i nämnden. En
sådan författning, som jag kallar ”käringförfattning”, herr talman, går
svenska folket att införa i den gamla beprövade grundlagen.

Jag kan, herr talman, icke annat än yrka avslag på detta bedrövliga
förslag.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att i avseende
på förevarande grundlagsändringsförslag endast yrkats att detsamma
skulle förkastas.

Sedermera gjordes propositioner, först på antagande av ifrågavarande
förslag samt vidare på dess förkastande; och förklarades den
förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 3 a) och b) samt 4—6.

De vilande grundlagsändringsförslagen antogos.

Punkten 7.

Grundlags- Det i denna punkt intagna grundlagsändringsförslaget angick ändändringar
rad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen och till
ang. sättet övergångsstadgande däri.

för val av Enligt en vid memorialet fogad reservation hade herr Reuterskiöld
* riksdagens ansett> att utskottet bort föreslå riksdagen att för sin del, jämlikt RO § 64,
kamrar m. »».besluta att uppskjuta avgörandet av det vilande grundlagsändringsförslaget
nr 7 till lagtima riksdagen år 1923.

Herr Reuterskiöld: Herr greve och talman, mina herrar!

Jag har inom konstitutionsutskottet vid denna punkt låtit anteckna,
att jag inom utskottet yrkat, att utskottet skulle med begagnande av
sin rätt till initiativ hemställa, att kamrarna skulle för sin del besluta
uppskov med det vilande grundlagsförslagets avgörande till

Onsdagen den 26 januari.

5 Nr Si.

1923 års riksdag. Detta mitt yrkande har i utskottet avvisats,
och, såvitt jag kan finna, har utskottet därvid egentligen haft
tre skäl för sitt avslag. Det första är det, att utskottet synes
hava hyst tvekan om sin rätt till initiativ i denna punkt. Det är
för mig ganska obegripligt, huru en sådan tvekan kan finnas, då utskottet
har ovillkorlig initiativrätt i alla grundlagsfrågor, och då, utan
att något stadgande därom finnes, utskottet har en obestridd skyldighet
att i memorial för kamrarna framlägga jämlikt § 64 riksdagsordningen
vilande grundlagsförslag, — alltså är den, som har att övervaka, att §
64 riksdagsordningen blir tillämpad. Då tillika i denna paragraf finnas
bestämmelser om möjlighet att uppskjuta ett vilande förslags avgörande,
kan jag för min del icke ett ögonblick tveka om utskottets befogenhet
att begagna sin initiativrätt. Att därjämte motionsrätt finnes, är en
sak för sig.

G rundlagsän
äring ar
ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m
(Forts.)

Det andra skälet, som utskottet har haft, är det, att övergångsstadgandet
på sidan 26 i det tryckta betänkandet synes vara avfattat
under förutsättning, att det vilande lagförslaget senast år 1921
bleve antaget; och det kan icke nekas, att en sådan tolkning av
detta övergångsstadgande har skäl för sig och att sålunda ett uppskov nu
skulle i realiteten bli ett avslag, inlindat i uppskovets form. Emellertid
förefaller det mig, som om ej heller det skälet vid närmare påseende
är så särdeles hållbart, åtminstone för de kammarledamöter, vilka som
jag antager i dag äro beredda att vidtaga en annan minst lika betänklig,
ja, enligt min mening vida betänkligare tolkningsåtgärd. I det nu föreliggande
förslaget förefinnes på sidan 26 en lydelse av § 21 riksdagsordningen,
som innebär, att kvinna, när hon blir röstberättigad och valbar,
skall hava rätt att avsäga sig uppdraget att vara andrakammarledamot
utan att anföra något skäl. Tio sidor senare, på sidan 36, i förslaget nr
12 finnes en annan lydelse av paragraf 21, som står stick i stäv med
denna bestämmelse. Den undantagsställning, som kvinna får på sidan
26, har blivit en generell regel på sidan 36, och där behöver varken
man eller kvinna uppgiva skäl för sin avsägelse. Om nu riksdagen
antager förslaget i punkten 7 på sidan 26 om viss lydelse av 21
paragrafen och sedermera också antager, såsom jag förmodar, lydelsen
av § 21 på sidan 36, så är det den märkvärdiga omständigheten,
som inträffar, att förslaget å sid. 36, framställt av Kungl. Maj :t, oförändrat
av riksdagen antages och därmed har blivit lag. Däremot är
förslaget å sid. 26 endast framställt av utskottet i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition, tarvar alltså Kungl. Maj :ts sanktion och får naturligtvis
denna efteråt. Alltså blir denna paragraf lag senare än den paragraf,
vars lydelse är bestämd å sid. 36. Men icke förty äro, såvitt
jag förstår, kamrarna fullt beredda att inskjuta lagtexten på sidan 36
i det vilande förslaget å sid. 26 och alltså tolka § 21, som om den säde
alldeles motsatsen till vad den säger i det förslag, som nu föreligger.
Mig synes, att en sådan tolkning är långt mera hårdragen och långt
mera betänklig för vår konstitutionella praxis, än den tolkning, som är

Nr 5. 6

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar tn. m
(Forts.)

helt naturlig ifraga om overgångsstadgandet. När det å sid 26 i övergangsstadgandet
heter: ”Det år, varunder lagtima riksdag först sam manträde!-

efter nya val i hela riket till andra kammaren, förrättade efter
den 1 april 1919, kallas har nedan första valåret”, kan det icke betyda
annat, eller rättare sagt det får icke betyda annat, än det år varunder
detta vilande förslag blir grundlag, såvida man icke anser att
genom avfattnmgen av detta övergångsstadgande riksdagen skulle''hava
betagits sin grundlagsenhga rätt enligt 64 paragrafen riksdagsord,
att h^luta om uppskov. Det är omöjligt, att en grundlagseng
stadgad ratt kan pa det sattet genom formuleringen i ett Vilande
försteg goras.om intet, och alltså måste denna övergångsbestämmelses
syfte tolkas sa, att därest ett uppskov skulle befinnas önskvärt, uppskovet
icke bill- omöjliggjort. Mig förefaller detta vida mera befogat än
den tolkning av § 21 riksdagsordningen, som nu föreligger. Och går
jag vidare kunde jag rikta uppmärksamheten därpå, att såväl i nr 2
som nr 3 av konstitutionsutskottets av riksdagen redan bifallna betänkanden
finnas slutbestämmelser, som säga, att lagen träder i kraft på
den dag, da motsvarande grundlagsparagraf varder av Konungen gilaC7
Det. kan lcke„ vara. meningen, ty när Konungen gillat den i statsrådet
ar, icke allmänt känt, utan det blir först känt i plenum pinorum.
Orden av Konungen gillad” betyder vid tillämpningen annat, än vad
dar ^uttryckligen säges. Jag fäster mig nu icke så mycket vid denna
pumct, men jag gör så mycket större avseende på § 21 riksdagsordningen,
1 det sammanhang som jag antytt. Med god vilja skulle ett uppskov
av detta skäl icke vara omöjligt.

Men det tredje skälet är sa mycket mera avgörande, ovedersägligen
åtminstone för alla dem, som vilja hava igenom det vilande grundlagsstadgandet,
ty de säga: Vad skulle ett uppskov tjäna till, när vi nu
hava makt att föra det igenom? Varför skulle vi vänta på den av dem,
som hava yrkat uppskov, åtrådda opinionsändringen, en opinionsförändring,
som kanske skulle framtvinga ett avslag år 1923, vilket däremot
nu torde vara uteslutet. Ja, det skälet förstår jag naturligtvis fullt ut.
men för mig och dem, som möjligen kunna tänka lika med mig i denna
punkt, är det tvärtom så, att uppskovet är så mycket önskvärdare, som
därigenom tillfälle kunde beredas att ytterligare pröva det nu vilande
förslaget och genom ett uppskov framtvinga denna förnyade prövning
eller åtminstone framkalla möjlighet att få ett annat och bättre förslag
i samma punkt framlagt såsom vilande, för att när man sedan går till
avgörande kunna peka på detta då vilande förslag såsom vida lämpligare
att antaga. Jag befinner mig i denna punkt i samma ställning som
oppositionen vid 1850 års riksdag. Då var det också ett vilande grundlagsförslag
till behandling angående representationen, och då var situationen
den, att avslaget var klart och tydligt, men oppositionen, som
ville ha bifall, yrkade uppskov till en senare riksdag, för att opinionen
skulle hinna svänga. Jag tror, att den hade vida mindre fog för sitt
hopp, än vad jag har i denna punkt för mitt. Men situationen är den -

Onsdagen den 26 januari.

7 Nr 5.

samma, och jag förstår fullt väl, att uppskovsyrkandet under sådana Crundlags förhållanden

icke bifalles. ändringar

ang. sattet

Ett uppskov till 1923 års riksdag är också, bortsett från alla för- för val av
hoppningar och förväntningar, fullt motiverat. Övergängsstadgandet, ledamöter 1
som jag nyss berörde ur formell synpunkt, innehåller den bestämmelsen,bamrar^m
att första kammaren skall nyväljas, så snart ändringen genomförts, men (Forts.)
några nyval till landstingen, som skola förrätta dessa förstakammarval,
äro icke ifrågasatta. Då blir ställningen den, att i de större städerna,
där särskilda elektorer skola utses, komma sådana att väljas. Här kommer
den stämning inom folket, som nu gör sig gällande, att komma
till uttryck, men i de mindre och medelstora städerna och därute på Sveriges
vida landsbygd blir det inga nyval, utan där blir det de gamla
landstingsmännen, som förut äro valda, som samtidigt med dessa nya
elektorer skola förrätta de nya förstakammarvalen. En sådan partiell
förnyelse förefaller mig icke riktig, och genom uppskovet skulle det
nu vinnas, att landstingsmandaten, som utgå med år 1922, skulle kunna
hinna förnyas, så att de nya valen kunde ske 1922, innan förslaget
antoges 1923, därest förslaget då verkligen bleve antaget. Men det är
också av ett annat skäl, som ett sådant landstingsmannaval skulle vara
lämpligt, och det är det, att genom ett sådant landstingsmannaval skulle
folkviljan få ett nytt om också indirekt tillfälle att göra sig gällande
just med avseende å det vilande grundlagsförslaget. Jag vågar påstå,
att något verkligt tillfälle för folkviljan att taga ställning till det
vilande grundlagsförslaget icke funnits, ehuru grundlagen avsett, att
det borde hava givits vid 1920 års andrakammarval. Jag skall visserligen
medgiva, att 1920 års val formellt gav en möjlighet att låta folkviljan
giva utslag även i grundlagsfrågorna, men realiter kunde den
möjligheten icke begagnas. Delvis berodde det därpå, att en helt annan
fråga sköts i förgrunden, nämligen frågan om socialisering, och
den frågan kom att behärska hela valrörelsen. Det var socialdemokraterna,
som bestämde frågeställningen: för eller mot socialisering. Men
det fanns för visso ett annat och vida betänkligare skäl för att frågan icke
kom under en större debatt, och det skälet är partiernas s. k. överens -

kommelse av år 1918 och deras tysta samförstånd att under valrörelsen
så långt som möjligt undanskjuta grundlagsfrågorna från valmännens
uppmärksamhet, och det med den verkan, att valrörelsen icke skedde
i grundlagsfrågornas tecken utan i helt andra frågors tecken. . För
min ringa del har jag under tiden gjort vad på mig ankommit för att
väcka uppmärksamheten både på dessa grundlagsfrågors betydelse och
på betydelsen av att vid deras avgörande ha män, som kände sig obundna
av varje partis enskilda överenskommelser, och jag har därvid för
min del funnit, att överallt, där innebörden härav blivit klarlagd, har
opinionen varit mot detta grundlagsförslag. Men i stort sett har el -

jest icke så skett.

Det egentliga, det enda skälet för att nu driva detta grundlagsförslag
igenom är också utan tvivel ifrågavarande partiers överenskommel -

Nr 5. 8

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m.

(Forts.)

f från I9i8 För min enskilda del vågar jag bestrida den överensommelsens
giltighet. Vara grundlagar kanna ingen partiöverenskommelse
som avgörande for grundlagsfrågors faktiska lösning genom en
enda riksdags provning, och våra grundlagars ovillkorliga bud om fri
förnyad provning vid lagtima riksdag efter nya allmänna andrakam■marval
kan icke upphavas av någon som helst partiöverenskommelse,
lika litet som grundlagens förbud i riksdagsordningens första paragraf
mot imperativa mandat kan eller får genom någon partiorganisation göras
om intet. Om man erkänner grundlagens förpliktelser framför partibanden,
da kan ingen tvekan råda därom, att en var riksdagsman har
en fn provnmgsplikt aven nu, och att den, som tvekar, den hade bort
en lgt mitt förmenande klart upplysa sina valmän härom vid valrörelSen„I9f?''
5^en y*nd, som blåste över landet vid 1920 års val och som
1 alla händelser icke var någon vänstervind, den borde också göra det
ännu tydligare, att om någon trots allt anser sig tveka att rösta mot i
följd av partioverenskommelsen, så borde han dock yrka uppskov för
att se, huru stamningen kommer att bliva ute i'' landet, när uppmärksamheten
riktas på förhållandet. I detta stycke borde man väl låta folkviljan
oförvanskad komma till uttryck, när man överhuvud taget gör gälande,
att den skall vara utslagsgivande. Fullväl känner jag, att partioverenskommelsen
år 1918 tillkom under alldeles exceptionella förhållanden,
och fullväl erkänner jag, att däri kan ligga en anledning till tvekan,
men jag ber att få rikta kammarens uppmärksamhet på, att en
gång förr harmen alldeles likartad situation förelegat, utan att då sådana
följder påstodos. Det var i februaridagarna år 1848. Ta parallellen
är så pass träffande, att jag skall be att få med några ord beröra
den.

Sveriges riksdag hade sammanträtt i november 1847. Då hade till
riksdagen överlämnats representationskommitténs efter den tidens förhållanden
ganska radikala representationsförslag, vilket av riksdagen hade
lagts till handlingarna. Men så på nyåret 1848 började oron i Europa,
och i februari månad bröt revolutionen ut i Frankrike, som ersatte
konungadömet med republik. Efterdyningarna härav kommo även
hit. Då tog 1848 Konungen det ovanliga steget att till sig uppkalla konstitutionsutskottet
för att allvarligt och enträget be utskottet framkomma
med ett förslag till representationsförändring. Innan utskottet hann
villfara denna begäran eller — om jag får använda ordet — påtryckning,
kommo marsoroligheterna här i Stockholm, vilka förorsakade regeringsskifte.
Härigenom blev ställningen den, att trots alla livliga och
kraftiga trohetsbetygelser ej minst från den tidens bondestånd, som förebyggde
alla abdikationstankar, kom Konungen till det beslutet att själv
framlägga ett kungligt förslag till representationsförändring. Det blev
vilande trots reservationer, och det fanns knappast mer än en tanke
om, att det var nödvändigt pa grund av de exceptionella förhållandena,
och att det bara var en tidsfraga, när det skulle tagas. Men så oviss
var man, att man ville på urtima riksdag, som vid den tiden i fråga om

Onsdagen den 26 januari.

9 Nr 6.

kompetens var likställd med lagtima, få saken avgjord eller, med an- Grundlagsdra
ord, man ville ”smida, medan järnet var varmt”. Detta lyckades
icke på grund av bland annat 1847—1848 års riksdags långvarighet, för val av
När nästa riksdag, som kom tillsammans i november 1850, öppnades, ledamöter i
var situationen en annan, liksom nu, och jag vill anmärka, att Konun- riksdagens
gen i sitt trontal särskilt starkt underströk riksdagens rättighet till kamrar m.m
fri prövning av det vilande förslaget, som också föll. Visst vet jag, att '' ''

vid den tiden funnos inga partiförtroenderåd, som överenskommo om
det ena eller det andra. Men saken är densamma, om än formerna
växla, och jag tror, att den bundenhet, som man 1848 påtog sig, var
minst lika stark som den bundenhet, vilken grundar sig på partiöverenskommelsen
1918. Binder icke den förra, så lär väl icke den senare
kunna binda. Den löses av grundlagens egna ord.

Sedan dess ha många och stora förändringar skett i vår författning,
det är sant, och bland dem även den, att det genom praxis har kommit
därhän, att vilande grundlagsförslag — dock blott sedan detta århundrades
början, längre är det i alla fall icke — nästan alltid godkännas.
Men detta är ingen nödvändighet, och grundlagsbudet om fri
prövningsrätt står i sak lika orubbat nu som 1850. Och just i förevarande
fall tyckes det mig därför vara av alldeles särskild vikt, att
den fria prövningen vid denna riksdag utmynnar antingen i uppskov
eller avslag för att därmed slå ned den sed, som är på väg att bildas,
att partiöverenskommelser träda i grundlagens ställe.

Till sist, herr greve och talman, ett par ord om det vilande förslagets
huvudsakliga brister. De äro två. Den ena ligger i förstakammarproblemets
fullkomliga snedvridning; den andra i utskyldsstreckets totala
slopande. Jag har nu för min del alltid varit och är ännu i dag
och hoppas att så få förbli en proportionalistisk kättare. Men även de,
som äro proportionalistiskt tänkande och till och med troende, synas
mig i denna fråga böra kunna inse, att en sammanslagning av landstingsmän
från ett län såsom elektorer med valda elektorer från städer eller
med landstingsmän från andra län innebär dock ett fullständigt uppgivande
av allt organiskt sammanhang i representationen. Det betyder ett
sättande av partierna mycket mera än nu i högsätet på icke bara den
kommunala utan även hela den samhälleliga samhörighetens bekostnad.

Redan föreningen av land och stad till gemensamma kretsar är av ondo,
men ännu mera gäller detta, när man vill bryta sönder de enheter,
som inom och av landstingen utbildats, och i stället skapa partielektorer
valda på precis samma grunder som andra kammaren. Vad blir kammarskillnaden,
och vad blir första kammarens uppgift under sådana
förhållanden? Hela förstakammarproblemets lösning, som dock är aktuellt
och av så synnerligen stor vikt för hela vår författnings vidare
utveckling, blir försvårad och fördröjd, och det vinnes ingenting genom
det kvacksalveriförslag, som kammaren nu synes beredd att taga.

Vad utskyldsstrecket beträffar, skall jag här i dag icke ingå på
någon debatt om detsamma, då det föreligger motioner angående ut -

Nr ö.

io

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- skyldsstreckets införande, även om detta förslag antages. Men jag

anq sättet skulle d°ck vilja säSa ett Par ord darom- Man säger, att utskyldsstrecför
val av ket behova \l lcke> ty det finnes i regel icke i utlandet, ja, kanske icke
ledamöter i abs- JaS frågar: Varför skola vi svenskar föra in främmande seder?
riksdagens Vår författning är icke bara en av de äldsta i världen utan också en av
(FortT)m’de sareSnaste> bäst utformade och högst fulländade. Vi ha ingen anledning
att frångå våra nationella förhållanden och nationella tankar,
om det icke visar sig, att det föreligger ett behov. Nu säger man dock’
att det är just, vad som är fallet, ty vi hava icke något behov av utskyldsstreckets
behållande, då vi numera använda införselinstitutet,
och dessutom litet varstädes i de större verken ha intressekontor och
varjehanda sådana anstalter, som gorå att utskylderna bliva betalda. Ja,
det är mycket, mycket sant, att det finnes mycket gjort, för att utskylderna
skola bliva betalda. Men var och en, som varit verksam i det
kommunala, torde ge mig rätt i, att trots alla dessa åtgärder finnes ganska
gott om restantier. Då kommer man med det andra skälet, att
dessa restantier äro sådana, som komma från dem, vilka blivit oförskyllt
betalningsoförmögna. Detta är också delvis sant, men det är icke
helt och hållet sant. Men, om det är sant, eller i den mån det är sant,
finnes det icke något medel att motarbeta det. Jag vill påpeka, att i
1909 års kungörelse finnes upptagen den bestämmelsen som ännu gäller,
att avkortning av utskylder, för vilka någon häftar, medför rösträttens
återvinnande, varemot avkortning på grund av fattigdom enligt
samma 1909 års kungörelse icke medför rösträttens återvinnande. -— Om
man nu samtidigt ändrar fattigvårdsstrecket till likhet med det kommunala,
så att man sålunda upphäver rösträttsförlusten på grund av häftande
fattigvårdsunderstöd och endast binder rösträtten vid varaktigt
omhändertagande genom försörjning, då finnes icke något skäl, varför
man icke skulle kunna låta avkortningsinstitutet verka i såväl det ena
som det andra av mig åsyftade fallet. Det kan med god vilja så ordnas,
att den invändningen åtminstone i väsentlig mån förlorar sin udd.

I övrigt skall jag icke här upptaga tiden med att ingå på diskussion om
utskyldsstrecket. Den diskussionen kommer frigjord i annat sammanhang,
vill jag tro.

De ändringar, som det vilande förslaget i övrigt åsyftar att införa,
särskilt kvinnorösträtten, kunna utan svårighet genomföras med
ett nytt förslag, som göres vilande. Genomförandet fördröjes någon
tid, men den olägenheten är dock vida mindre än den att nu först antaga
ett förslag, vilket man ogillar, och som har så många och stora
brister, för att sedan taga itu med att reformera det olyckliga reformförslag,
som man nu vill ha genomfört. Jag tror, att en sådan reform
skulle rycka grunden undan sig själv, och därför vill jag icke för min
del vara med därom.

Då nu utskottet avvisat mitt uppskovsyrkande, och ett fasthållande
av detta endast skulle verka förvirrande, och eftersom jag dessutom icke
är viss, att herr greven och talmannen kan upptaga det, då det icke före -

Onsdagen den 26 januari.

11 Nr 6.

ligger i motion, ber jag, herr greve och talman, att härmed få yrka direkt
avslag på det föreliggande vilande grundlagsförslaget.

Herr Ericsson, O 1 1 a s, A.: Herr greve och talman! Då man
inom det särskilda utskottet nr 3 vid urtima riksdagen 1918 kompromissade
ihop grunderna för det författningsförslag, som nu föreligger
till definitivt antagande eller förkastande, tillkännagav jag för min del,
att jag icke kunde vara med om att godtaga vissa delar av förslaget
och anmälde min reservation däremot, vilken jag även sökte försvara i
kammaren. I denna reservation tillkännagav jag tillika såsom min bestämda
åsikt, att det varit riktigast, att, innan en så genomgripande
ändring av vår författning som den föreliggande även första gången antagits,
valmännen i val därom först blivit tillspöka. Denna min mening
delades av flere både inom det särskilda utskottet och inom riksdagen,
men den vann ej tillräckligt gehör. Vår grundlag sörjer emellertid för,
att man i dylika fall skall ha rådrum, och den har ett skydd emot, att
vår konstitution skall kunna ändras under en för tillfället uppjagad
känslostämning eller genom någon överrumpling. Den ger rådrum för
besinning och eftertanke, då den föreskriver, att ändring av grundlag
kan ej första gången antagas annat än såsom ett förslag, vilket till den
lagtima riksdag, som efter förrättade nya val i hela riket till andra kammaren
först sammanträder, skall vila, för att då ånyo prövas.

Nu stå vi inför ett dylikt avgörande. Nu ha vi haft en tid på oss
till eftertanke och begrundande, huruvida det en gång, under ett säreget
tidsläge med uppjagad stämning, antagna författningsförslaget i sin
helhet är för vårt land gagneligt och nyttigt, och huruvida det förtjänar
att bliva konfirmerat eller om det bör förkastas. För den, som på allvar
sökt avläsa folkstämningen inom landet, råder intet tvivel därom, att det
övervägande flertalet av befolkningen icke kan gilla vissa delar av förslaget.
Därom vittna bland annat de nyval till andra kammaren, som
senast ägt rum, vars resultat så tydligt som möjligt givit uttryck av gillande
för den part, som hävdat den återhållande och försiktiga åskådningen
vid det föreliggande författningsförslagets antagande.

Den viktigaste anmärkningen mot det föreliggande förslaget gäller
de nya bestämmelserna i § 16 riksdagsordningen, vilka stryka ett brett
streck över det s. k. utskyldsstrecket. Härom är så mycket talat och
skrivet, att jag icke behöver vidlyftigt orda därom. Jag vill endast
erinra om, att i den svenska rättsåskådningen har alltid ingått som ett
självklart moment, att rättigheter skola kompenseras av skyldigheter.
Och om denna sentens gäller i allmänhet och i det mindre, så borde
den vara oeftergivlig, då det gäller samhällsbyggnadens grundvalar.
Så mycket mer när man i vårt politiska liv nu kommit så långt, att man
ger lika rättigheter åt alla välfrejdade medborgare, oavsett deras stånd,
villkor och förmåga, bör det krävas att också alla fullgöra sina skyldigheter
även i form av direkt skattebetalning till stat och kommun, synner -

Grundlaysändringar

ang. sälle/
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m
(Forts.)

Nr 5.

12

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- ligast som man nu söker uttaga skatten efter förmåga att kunna utföra
andringar densamma. S 8

ang. sattet „ , .....

för val av o Det kan omöjligen vara till gagn för samhället att giva den, som
ledamöter {åsidosätter sina skyldigheter för uppehållandet av samhällets verk och
riksdagens institutioner, lika rätt vid deltagandet i besluten därom som en, som off(Forts)
rar ar^ei-e> omtanke och medel för samhället och dess verksamhet.
Och jag fragar: Ha vi moralisk rätt att emot flertalets mening gå med
på något sådant?

Jag kan^omöjhgen medverka till, att en bestämmelse i den riktningen
fastslås i våra grundlagar.

Nu förstår jag, att ett ändringsyrkande på denna punkt mötes med
den invändningen, att ett bifall därtill skulle ha till följd, att hela det
föreliggande förslaget skulle ramla. Ja, tyvärr är denna anmärkning
riktig, och jag vet, att ett ändringsyrkande icke ens kan upptagas av talmannen.
^ Man har således endast att välja mellan rent bifall till eller
avslag på det hela. Jag kan icke annat än beklaga detta förhållande,
då så många vänta på att vissa delar av förslaget slutgiltigt varda antagna.
Men ansvaret för detta måste läggas på dem, som drivit igenom
och kopplat in en så omöjlig bestämmelse som den påtalade. Det
är dock bättre att nu avslå hela författnings förslaget för att omedelbart
gorå om detsamma och rätta till det anmärkta, även om reformen därigenom
fördröjes något år, än att låta en sådan bestämmelse få inträda
i våra grundlagar.

På angivna skäl yrkar jag därför avslag på det föredragna författningsförslaget.

Herr W ohlin: Herr talman, mina herrar! Det har sagts, att

man i närvarande tidsläge bör undvika upprivande politiska strider i
vårt land. För att övervinna den ekonomiska krisen fordras ett samarbete
mellan alla lojala krafter. Arbetslöshetens stora fara hotar stora
delar av vår befolkning, och hänsynen till denna påkallar varsamhet
och försiktighet. För egen del har jag känsla för det riktiga i denna
tankegång. Nu är sannerligen icke tiden att träda fram till försvar
för politiska klassprivilegier eller reaktionära förslag i detta ords sämre
mening. Nyss återkommen från en resa i de östra randstaterna i Europa
har jag fått ett starkt intryck av den oro och den nöd, som alltjämt
råder i världen, och vikten av att vi här i Sverige bedriva en försoningspolitik
inåt, samhällsklasserna emellan. Det har också varit
under trycket av denna känsla, som jag alltid varit anhängare av den
lika kommunala rösträtten. Den graderade röstskalan har dessutom, såsom
anföres i min motion, synts mig strida emot den svenska folknaturen
och vara hinderlig för en lycklig samhällsutveckling i vårt land. Mot
denna sida av den uppgörelse, som träffades mellan de stora politiska
partiernas ledningar i december 1918, har jag sålunda för min del intet
att invända, och jag har heller icke förmärkt, att man från något håll
inom riksdagen har rest invändningar häremot eller för närvarande har

Onsdagen den 26 januari.

13 Nr ö.

kamrar m. m.
(Forts.)

någon tanke på att återinföra graderade röstskalor av förutvarande eller Grundlags liknande

art. ändringar

ang. sattet

Detsamma gäller om den del av den stora uppgörelsen i december för val av
1918, som rörde politisk rösträtt för kvinnor. Väl torde det finnas ett ledamöter i
mindretal av oss här i kammaren, som ställer sig synnerligen tvivlande riksdagens
på lyckan av kvinnornas indragande i det politiska livet. Men icke
heller bland detta mindretal torde, såvitt jag kunnat utröna, finnas någon,
som på grund av denna sin tvekan vill lägga några stenar i vägen
för de grundlagsändringar, som nu äro före. Att de fria bondegruppemas
medlemmar äro beredda att godkänna principen om kvinnans
politiska rösträtt framgår ju tydligt av deras gruppmotion och det framgår
av samma motion, att dessa ledamöter av riksdagen alla skulle vara
beredda att i dag medverka till den kvinnliga politiska rösträttens införande,
därest denna fråga förelåge så, att beslut kunde fattas i densamma,
utan att man samtidigt därmed kränkte en rättsgrundsats, mot
vilken massprotest här har blivit rest. Denna rättsgrundsats rör, som
bekant, det s. k. utskyldsstrecket. Även om förhållandena nu äro allvarliga
och även om man icke kan stå till svars med att försvara politiska
klassprivilegier av något slag, så har man dock rätt och plikt att
vara trogen sin övertygelse, när det som här gäller icke ett privilegium
utan en rättsgrundsats. Vid uppgörelsen i december 1918 reducerades
för den kommunala rösträttens vidkommande utskyldsstrecket till ett
tämligen meningslöst rudiment, ett slags maskformigt bihang, som man
väl snart anser sig kunna skära bort likaväl som man låter det sitta
där, och det politiska utskyldsstrecket är i föreliggande förslag till ändringar
i grundlagarna helt och hållet borttaget.

Först vill jag då vända mig mot dem, som hålla före, att den lika
kommunala rösträttens införande som en slags konsekvens fordrar jämväl
utskyldsstreckets slopande. Denna åsikt har verkligen understundom
gjorts gällande, senast under en remissdebatt i fredags i andra kammaren.
Att jag för min del betraktar rösträttens graderande efter inkomstens
storlek även vid kommunala val som otidsenligt, har jag redan anfört,
och jag tror, att även de ärade ledamöterna av denna kammares
konservativa parti numera i allmänhet äro av samma uppfattning. Vi
äro alltså ense om den åsikten, att man bör godkänna principen, att medborgarens
inflytande på allmänna angelägenheter skall vara oberoende
av hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Den, som lever i små
ekonomiska förhållanden, bör med andra ord icke av detta skäl anses
äga mindre omdömesförmåga vid avgörandet av allmänna frågor än
den, som lever under bättre ekonomiska villkor. Lika litet som forna
tiders bördsanspråk böra i våra dagar finnas några politiska privilegier,
grundade på penningens makt. Därför har man från vårt håll icke
heller rest några invändningar mot det politiska skattestreckets bort -

tagande.

Med utskyldsstrecket återigen är det någonting helt annat. Sedan
skattskyldighet enligt gällande författningar fastställts för landets en -

Nr 5. 14

Onsdagen den 26 januari.

''and nn a ar ^ samma författnmkar skattskyldiga medborgare, så innebär kravet
ang. sättet utskyldsstreckets bibehållande endast, att dessa medborgerliga skylför
val av digheter skola fullgöras, för att de medborgerliga rättigheterna skola
ledamöter i erhållas. Detta innebär ingen gradering av medborgarens politiska om tar™dÖmesfÖrmåga

0ch hans infl>''tande efter hans bättre eller sämre ekono(Forts.
) niiska villkor. Det är icke ett offrande åt den moderna allhärskande
penningmakten, utan endast ett rättskrav, djupt rotat i folkmedvetandet.
Herr Hildebrand har i sin reservation till betänkandet med förslag till
revision av fattigvårds- och utskyldsstrecken den 14 november 1918
klart uttryckt denna -tanke, då han säger: ”Allmänt spridd svensk uppfattning
kräver även, att den, som ej fullgör sina skyldigheter mot det
allmänna, icke heller bör kunna göra anspråk på att såsom valman deltaga
i de val, vilka ytterst bliva bestämmande för statens eller kommunens
styrelse. Denna uppfattning är i grund och botten både sund och
principiellt hållbar.”

Nu påstås det, att den mindre inkomsttagaren har svårare att betala
sina utskylder än den större och att utskyldsstrecket därför i alla
fall utgör en rest av en åskådning, enligt vilken rösträtten är beroende
av medborgarens ekonomiska ställning. Ohållbarheten av denna tankegång
framgår emellertid därav, att i vårt nuvarande svenska skattesystem
^skatterna i möjligaste mån ha anpassats efter vars och ens skatteförmåga.
Allteftersom den demokratiska utvecklingen fortskridit, ha
de skattefria avdragen ökats och progressiviteten i inkomstskatten
skäipts. Den indirekta beskattningen har i följd av penningvärdets
sjunkande alltmera reducerats i tyngd vid jämförelse med den direkta
beskattningen. . Och vad löntagarnas intressen vidkommer, så har förra
årets riksdag, i strid för övrigt mot bondegruppemas önskningar, antagit
en kommunal skattereform, som högst betydligt, ja, i många hänseenden
i alltför hög grad, övervältrat den kommunala skattebördan på
den stora massan av landets mindre jordbrukare, oavsett om de äro
skuldsatta eller icke. När man betraktar denna utveckling och dessutom
konstaterar, hurusom industriarbetarklassen inom landet på åtskilliga^
områden ryckt upp till eu ekonomisk medelklass vid jämförelse
med många andra grupper av löntagare, så kan man omöjligen dela uppfattningen,
att utskyldsstreckets bibehållande principiellt innebär bibehållande
av något politiskt privilegium för större inkomsttagare. Läget
på vårt beskattningsväsendes område är nu så olika mot för endast tio
,1 femton ar tillbaka, att herr Staaff i denna dag skulle hava haft ännu
starkare skäl för sin ståndpunkt än då han vid 1904 års riksdag uttalade
sig till förmån för statsutskyldsstreckets bibehållande.

Kan också, invändes det nu, vad jag här sagt vara riktigt för normala
förhållanden, sa finnas dock tillfällen av ekonomiska kriser, personliga
ekonomiska förluster samt i synnerhet arbetslöshet och sjukdom,
då den bristande skattebetalnings förmågan är oförvållad och då utskyldsstrecket
sålunda kommer att drabba även plikttrogna och ordentliga
medborgare. Detta huvudargument mot utskyldsstrecket är ju se -

Onsdagen den 26 januari.

15 Nr 5.

dan gammalt väl känt. Härpå är då först att svara, att de ekonomiska Grundlagskrisema
och de personligen oförvållade ekonomiska förlusterna ofta
drabba näringsutövarna, icke minst jordbrukets utövare, lika hårt, om förtal av
icke hårdare än löntagarna, så att det härvidlag verkligen icke är något ledamöter 1
klassintresse, som står emot ett annat klassintresse. Detsamma gäller riksdagens
om sjukdom, ty oförmåga att betala skatt på grund av sjukdom är
företeelse, som förekommer alldeles oberoende av yrkesutövning. Det
skulle då egentligen vara arbetslösheten, som mera träffar löntagarna
och särskilt industriens arbetare och som skulle göra utskyldsstreckets
bibehållande såsom ordentlighetsstreck särskilt obilligt gentemot landets
löntagare. I närvarande stund är det val också så, att det är med hänsyn
till denna fråga, den nu alltmera ökade arbetslösheten, som man
vill betrakta protesterna mot utskyldsstreckets borttagande mera som en
politisk demonstration än vad de dock i grunden äro: uttryck för en
ärlig och djupt rotad övertygelse om rättmätigheten i detta streck.

Som min personliga åsikt vill jag då säga, att jag har ingenting att
invända emot en prövning av frågan, i vad mån oförmåga att betala
skatt till stat och kommun, förorsakad av sjukdom eller av arbetslöshet i
följd av driftsinställelse, bör föranleda en härav betingad revision av utskyldsstrecket.
Herr Alexanderson har visserligen i den omförmälda
sakkunnigutredningen ansett ogörligt att särskilja självförvållad och
oförvållad uraktlåtenhet att erlägga utskylder till det allmänna och hans
utläggningar i detta betänkande äro mycket intressanta. Trots herr
Alexandersons allmänt erkända skarpsinne nödgas jag dock anmärka,
att jag ingalunda känner mig övertygad om oöverkomligheten att i administrativa
författningar fastställa vissa giltiga ursäkter för uraktlåten
skattebetalning och sättet för dessas styrkande. Arbetslöshet i
följd av driftsinställelse och härav föranledd utebliven skattebetalning
torde kunna konstateras och styrkas och arbetsoförmåga på grund av
sjukdom, isynnerhet med hänsyn till sjukkasseväsendets framtida utveckling,
likaså. Om den i Finland gällande bestämmelsen, att av kommunalstyrelse
styrkt medellöshet gäller som ursäkt, inskränker sig herr Alexanderson
till att förklara, att den är egendomlig och tydligen icke förtjänar
att efterbildas, vilket synes mig vara ett något summariskt avfärdande
av en utväg, som dock sedan femton år tillbaka praktiserats i ett
av våra grannländer. Och på den medelväg, som herr Hildebrand i sin
reservation föreslår och som fullt väl låter sig genomföra i vår lagstiftning,
reflekterar sakkunnigmajoriteten och herr Alexanderson inte alls.

Det kan emellertid ej nog starkt betonas, att beredvilligheten att i
detta stycke gå kraven på en revision av utskyldsstrecket till mötes, enligt
min uppfattning ovillkorligen förutsätter, att man på det håll, med
vilket man skulle få inleda förhandlingar och samarbete, anser den till
grund för utskyldsstrecket liggande principen som rättsgrundsats oomtvistlig.
I den personligt skrivna motion, som jag framburit i ämnet,
bär bibehållandet av det politiska utskyldsstrecket i dess nuvarande form
förordats, och jag har funnit, att i bondegruppernas gruppmotion samma

Nr 5. 16

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. in
(Forts.)

kräy har framställts. Självfallet kan man nämligen i närvarande stund
icke ga in pa detaljerna i en revision av förbemälda slag, då det gäller
att resa motstånd mot ett av de tre stora politiska partierna gemensamt
orordat totalt sönderbrytande av hela den rättsåskådning, varpå utskyldsstrecket
vilar. b F

^.or 7''11 iaS ålägga, att man nog icke får blåsa upp frågan

om Oförvållad oförmåga till skattebetalning till alltför stora dimensioner
Det vida overvagande antalet av dem, som häfta för oguldna utskylder
ti 1 stat och kommun, utgöres med all säkerhet av skatteskolkare, vilka
icke skulle kunna anföra någon giltig ursäkt för den försummade skatteinbetalningen
Man måste upprätthålla den stora och viktiga grundsatsen
och, liksom i så många andra fall här i världen, icke fästa sig vid
undantagen, och man får tills vidare, intill dess att en allmän och saklig
revision hinner i framtiden verkställas, finna sig i att ett procentiskt
mindre antal skattskyldiga, som oförvållat brustit i skattebetalning dela
de forras ode och gå valrätten förlustiga.

Vidare har det sagts, att om man borttager skattestrecket, så medför
utskyldsstreckets bibehållande att ett stort antal medborgare, särskilt
kvinnor, bil röstberättigade, vilka icke ha någon skyldighet till stat och
-ornmun, medan ett visst antal skattskyldiga stupa på utskyldsstrecket,
mahanda av orsaker, som äro ursäktliga. Med den grunduppfattning
on]1 utskyldsstreckets karaktär, som jag här företräder, innebär emellertid
detta förhållande icke någon som helst inkonsekvens. Den som enligt
gällande författningar icke har någon skatteplikt, han har icke brustit
1 sina skyidigheter gentemot det allmänna. . Vämpliktsstreckets av alla
forordade bibehållande är för övrigt nog som bevis för att skattestreckets
slopande icke bör draga med sig även utskyldsstreckets. Såväl kvinnorna
som de från värnpliktens fullgörande frikallade männen skola ju
aka rösträtt, men värnpliktige, som icke fullgjort vederbörande vämphktsovnmgar,
äro jämväl enligt liberal och socialdemokratisk uppfattning
därmed diskvalificerade såsom valmän.

Efter detta kan jag saklöst lämna åsido alla utläggningar om antalet
skattskyldige, som falla på utskyldsstrecket i den ena eller andra formen,
och alla därpå grundade politiska kalkyler. Dessa siffror ha helt
enkelt intet som helst sammanhang med den principiella rättsfråga, varom
det nu rör sig. Öet är visserligen ett faktum, att det procentiska’ antalet
av dem, som stupa på utskyldsstrecket, är vida större bland löntagarklassen
an bland hemmansägarklassen, ett förhållande, som är betecknande
så tillvida som det visar, att landets bönder, såsom så ofta sagts, av
ålder aro de ordentligaste skattebetalarna i vårt land. Men detta förhållande
inverkar icke på min ståndpunkt. Att man infört ett system med
införsel 1 lon har ej heller enligt min uppfattning något sammanhang
med den föreliggande frågan, då rösträtten, såsom även i herr Hildebrands
reservation anmärkes, icke bör betraktas såsom något medel till
utskylders indrivning. Kravet på att de medborgerliga rättigheternas
utövande skall ha till förutsättning de medborgerliga skyldigheternas

Onsdagen den 26 januari.

17 Nr f».

fullgörande, är ett gemensamt krav för alla ordentliga skattebetalare, Grundlagsvilken
yrkesutövning de än må ha. Och insikten om det rättmätiga i ändringar
denna vår fordran på utskyldsstreckets bibehållande påträffas faktiskt val ‘av
även inom stora lager av industriarbetarklassen. Över huvud taget är ledamöter i
denna klass i mångt och mycket, efter vad jag funnit, mera sansad och riksdagens
förståndig än en och annan av dess nuvarande, tillfälliga representanter*0^0^ m: m
här i riksdagen, ett intryck, som ligger till grund för min alltjämt hysta v ''
förhoppning om en framtida god sammanlevnad mellan samhällsklasserna
i vårt land.

Det skulle nu vara åtskilligt att säga om eu annan sida av den
mindre lyckliga uppgörelsen i december 1918, nämligen om förstakammarfrågan.
Jag har övervägt, huruvida jag skulle i denna stund taga
upp detta ämne till behandling, men jag har stannat vid att avstå därifrån,
då det möjligen senare under riksdagen blir tillfälle att återkomma
härtill. Det må här vara nog med protesten mot det föreliggande grundlagsändringsförslaget,
i den mån det gäller utskyldsstreckets utplånande
ur vår svenska grundlag. Endast den allmänna slutreflexionen vill jag
tillåta mig, att detta uppoffrande av en gammal svensk rättsgrundsats
aldrig skulle ha ägt rum, därest de konservativa idéerna 1 Sverige försvarats
av ett parti, fritt från de förbindelser med storfinansen och storindustrien,
som utgjort den största svagheten hos det i övrigt så viljekraftiga
och målmedvetna nationella partiet i denna kammare. Om de
båda andra stora partierna behöver jag i detta sammanhang icke tala,
tv på dem har man, då det gällt den svenska författningen, icke ställt
samma förhoppningar, ja, på ett av dem har man överhuvud taget icke
alls ställt några förhoppningar. Den stora svenska medelklassen på
land och i stad förstår att i tid gå mognade folkkrav till mötes, som
icke strida mot de sunda tänkesätten inom nationen. Den gripes emellertid
ej heller av panik inför revolutionshot av vilket slag det vara må,
och den vet att säga sitt bestämda nej, när framstormande folkrörelser
ställa fordringar, som gå över billighetens och rättvisans gränser. Gud
give, att den svenska konservatismen snart måtte frigöra sig från storfinansen,
ty annars går det illa för vårt land i den tid, som kommer.

Det vore naturligtvis ett sätt att här icke göra något yrkande, utan
helt och hållet överlåta ansvaret för vad som dess värre sannolikt kommer
att beslutas på dem, som bära ansvaret för att frågan ligger i
det läge, där den nu ligger. Detta med tanke på att senare under riksdagen,
när konstitutionsutskottet har behandlat motionerna om utskyldsstreckets
återinförande, rösta för en sådan lösning. Jag finner det emellertid
icke förenligt med vad min övertygelse bjuder mig att förfara på
sådant sätt. Den rättsgrundsats, varom nu är fråga, är för mig av den
betydelse, att den fullt motiverar en avslagsståndpunkt. Men jag vill
betona, att det är denna och endast denna punkt i det vilande grundlagsändringsförslaget,
som motiverar denna avslagsståndpunkt. Jag ber
alltså, herr greve och talman, att i anledning av vad jag nu anfört få
yrka avslag å det vilande förslaget till grundlagsändringar.

Första kammarens protokoll 1921. Nr 5.

Nr 5. 18

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m.

(Forts.)

Herr Alexanderson: Herr talman, mina herrar! Den dis kussion,

som hittills har förts i det föreliggande ämnet, har ju i viss
mån haft den karaktären, att den föga har berört det dock utan jämförelse
viktigaste i den stora reform av vårt politiska skick, som vi nu
stå i begrepp att slutligt genomföra, jag menar kvinnornas tillträde
till vårt politiska liv. Jag skall icke heller beröra den saken vidare;
men, då jag ändå av annan anledning begärt ordet, finner jag, att här
från denna talarstol bör ges uttryck åt en varm förhoppning om, att
denna stora och för hela vårt samhälles framtida liv betydelsefulla reform
måtte bliva av den fruktbärande verkan för detta liv, som vi alla
hoppas och önska, och ätt det måtte ge en insats av idealitet i detta
liv, som i synnerhet de senare åren ha givit oss anledning att särskilt
efterlängta.

Jag blev närmast uppkallad av det angrepp på borttagandet av utskyldsstrecket,
som flera talare ha gjort. Innan jag emellertid kommer
in på den saken, får jag kanske med ett par ord beröra de mera
allmänna och formella synpunkter, som den förste ärade talaren, min
bänkkamrat, har lagt på ärendet i dess helhet. Jag kan icke neka till,
att man vid anblicken av konstitutionsutskottets utlåtande ju blev något
förvånad att finna införd en reservation av den art, som han hade avgivit.
Man blev icke mindre förvånad att höra honom här i talarstolen
yttra en tvekan, huruvida hans nu i kammaren framställda yrkande
om uppskov skulle, då det icke motionsvis framställts, av talmannen
kunna befinnas möjligt att upptaga. Med de studier, som
den ärade talaren ju visade sig ha gjort av vårt riksdagsliv från skilda
tider, från 1840—50-talet o. s. v., förefaller det mig, att det varit
honom ganska lätt att se, att den uppfattningen inom riksdagen hittills
icke har betvivlats, att å ena sidan det är konstitutionsutskottets enkla
plikt att endast anmäla de redan vilande grundlagsförslagen, och att
av grundlagen icke kan hämtas någon som helst hemul för den åtgärd,
vartill herr Reuterskiöld ville locka konstitutionsutskottet, men
att å andra sidan enligt 64 § riksdagsordningen någon motion ingalunda
är behövlig, utan att kammaren på under debatten väckt yrkande,
vilket så många gånger förut skett och av talmannen upptagits
till proposition, kan besluta, om den så vill, det uppskov, med vilket
konstitutionsutskottet som sådant visserligen icke har något att
gorå.

Efter dessa formella frågor vill jag också beröra den av den
ärade talaren väckta frågan, huruvida den nuvarande riksdagen må
anses bunden att honorera den förbindelse, som de vid urtima riksdagen
1918 och lagtima riksdagen 1919 befintliga stora partierna, omfattande
i det närmaste hela riksdagen, ingingo rörande vissa reformer av
vårt kommunala och statliga liv. Då han här så högt proklamerade,
att någon sådan bundenhet icke existerade för den sittande riksdagen,
vill jag blott därtill anmärka, att därmed är ju intet annat sagt,
än att om riksdagen fattar ett beslut i annan riktning än om bifall till

Onsdagen den 26 januari.

ly Nr f*.

det föreliggande förslaget, så är detta statsrättsliyt giltigt — och det Grundlagsär
ju heller ingen som har betvivlat! En annan sak är, huruvida detta öndnngar
är politiskt-moraliskt möjligt, så länge i riksdagen fortfarande det be- f^vafav
stämmande inflytandet utövas av de stora partigrupperingar, som traf- ledamöter i
fade en uppgörelse 19x8 av den art och innebörd, att en de! genast riksdagens
genomfördes och en del förklarades skola komma till genomförande, kamrar m. m.
så fort det vore möjligt att med iakttagande av den för grundlagsänd- (r''orts )
ring föreskrivna form och ordning vidtaga den. Det är ju lika klart,
att någon möjlighet att gå ifrån den förbindelsen med bibehållen politisk
heder icke kan finnas för dessa stora politiska organisationer,
och det är ju också fullkomligt säkert, att man icke på något av dessa
håll reflekterar på något för hela vårt framtida politiska livs vidare utveckling
så oerhört fördärvligt, som ett svek mot en sådan överenskommelse
skulle innebära.

Jag vill icke lämna oanmärkt, att det gjorde ett pinsamt intryck,
då en av dem, som hade sin plats i 1918 års urtima riksdags särskilda
utskott och som deltog i denna överenskommelse, herr Öllas Ericsson,
här i dag likvisst ansåg sig berättigad att yrka avslag. Det är
icke obekant, att denne utskottsledamot till det 1918 avgivna utskottsbetänkandet
fogade en reservation i likhet med vad åtskilliga andra
ledamöter av utskottet gjorde. Men det betydde ju endast, att han
liksom vissa andra reservanter begärt att få framföra till kamrarna,
att de endast därför, att de ansågo läget därtill tvinga dem, gått med
på överenskommelsen i vissa delar, och att det visserligen icke stämde
med deras egentliga, sakliga uppfattning om huru det borde i de delarna
vara. Men dessa reservationer voro till följd därav också i överensstämmelse
med den genom överenskommelsen grundlagda förpliktelsen
så avfattade, att de icke inneburo något yrkande; och
mycket riktigt framställdes icke heller varken av herr Ollas Ericsson
eller någon annan något yrkande i kamrarna beträffande
utskyldsstrecket. Detta var förutsättningen i överenskommelsen för
att en dylik reservation skulle få avgivas. Det framställdes icke
något yrkande, säger jag, vid 1918 års urtima riksdag i denna
kammare beträffande utskyldsstrecket. Det gällde då närmast det
kommunala. När vi vid 1919 års riksdag kommo till det politiska utskyldsstrecket
— och det är om detta det i förevarande fall ensamt är
fråga — framställdes det icke blott intet yrkande, utan det blev
icke ens föremål för diskussion, tydligen därför, att man, såsom också
tydligt framgår av dokumenten från den urtima riksdagen, ansåg konsekvensen
här ligga fullkomligt klar. Icke desto mindre har herr
Ollas Ericsson, numera övergången till annat parti, i dag ansett sig
frikallad från skyldigheten att bidraga till att överenskommelsen i de
delar, där den ännu icke är genomförd, blir genomförd. Jag har icke
kunnat lämna oanmärkt ett sådant förhållande, men jag vill naturligtvis
som sagt ingalunda draga några slutsatser, att han därmed skulle
kunna draga med sig ens en så betydande del av kammarens ledamöter,

Nr 5.

20

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- att det kan göra något mera pinsamt intryck av ett mera allmänt bean
g sätt c t Sån£et brott mot den träffade överenskommelsen.

för val av Jag kommer då till själva sakfrågan om slopandet av utskyldsriksdaaem
strecket’ som har uppkallat samtliga föregående talare till kritik. Tåg
kamrarw”merinrar först om> att beträffande utskyldsstrecket intogo de tre huvud(Forts.
) partierna under åren före år 1918 var sin särskilda ståndpunkt. Högern
och socialdemokraterna voro ense därutinnan, att de ansågo det
vara omöjligt att göra skillnad mellan s. k. skatteskolkare och dem,
som oförvållat blivit oförmögna att betala sin skatt; men härav drog
högern den slutsats att strecket måste i hela dess vidd bibehållas, socialdemokraterna
åter den slutsats, att det måste helt och hållet avskaffas.
Inom det liberala partiet funnos de, som också lutade åt
sistnämnda uppfattning, men flertalet inom partiet hade återigen den
uppfattningen, att ett särskiljande nog skulle låta sig göra, och att
detta vore den rationella lösningen. Denna uppfattning vann andra
kammarens bifall för något år sedan och i anledning därav tillsatte
regeringen en kommitté av fyra personer — tagna från de tre stora
partierna — som närmast hade i uppdrag att verkställa utredning, huruvida
och i så fall på vad sätt en sådan åtskillnad mellan förvållat
och oförvållat utskyldsresterande skulle kunna äga rum. Av denna
kommitté var jag ledamot och dess ordförande, något som nyss givit
herr Wohlin anledning att ange dess avgivna betänkande såsom mitt
och de angivna åsikterna som mina, liksom om jag varit ensam om
dem. Jag ber få erinra om, att kommittén dessutom omfattade en
högerman, herr Hildebrand, en lantman ur det liberala partiet, herr
Janson i Kungsör, och socialdemokraten Viktor Larsson; och vidare
ber jag att få erinra därom, att vi efter grundlig undersökning samtliga
blevo ense om, att något skiljande av ifrågasatt art mellan olika
utskyldsresterande icke läte sig praktiskt genomföra. Vad särskilt angår
högerreservanten, herr Hildebrand, som nyss citerats här av herr
Wohlin i annan del, gav han åt denna mening, i sin reservation, starkare
uttryck än vi andra. Han förklarade sig finna det alldeles uppenbart,
att någon dylik uppdelning icke kunde äga rum.

Vad händer nu? Jo, följande!

Sedan det liberala partiet fått den utredning, på vilken det yrkat,
och sett det utrett och klarlagt, hurusom den önskade uppdelningen
verkligen icke låter sig praktiskt genomföras, så frånfaller det
naturligtvis sin förra ståndpunkt och har då att välja emellan: skall
följden bli, att även de oskyldigt resterande skola drabbas av rösträttens
förlust, eller skall skattestrecket bort? Det liberala partiet har
intagit den ståndpunkten, att då måste skattestrecket bort, och jag tror,
eller rättare, är varmt övertygad om, att de utan jämförelse bättre
skälen tala för denna ståndpunkt.

På högersidan åter, där man av gammalt har ansett det ogörligt
att verkställa en sådan uppdelning, uppkommer nu, sedan man fått
sin åsikt till fullo bestyrkt genom en omfattande och, jag vågar på -

Onsdagen den 26 januari.

21

Nr 5.

stå, ganska noggrann utredning, den ”åsikten”, att det där i alla fall C rundlag snog
låter sig göra! Utan försök att kritisera de premisser och de särskilda
slutsatser, varav utredningen överflödar, säger man bara på all- f^Val av
mänt känn, att ”det nog går ändå”, det som man förut trodde icke ledamöter i
skulle gå och det som man nu genom betänkandet ”fått papper på”, riksdagens
— fått bestyrkt att det icke går. Det var den ståndpunkt herr Lind- kamrar m.m
man intog vid 1918 års urtima riksdag och med honom andra ledamö- '' ''

ter av högern, reservationsvis. Denna ståndpunkt har också intagits
av jordbrukaregruppernas målsmän. Den kom fram redan vid 1918
års urtima riksdag i de anföranden, som då höllos av herr Olsson i
Kullenbergstorp och herr Nilsson i Vibberbo.

Beträffande samtliga förfäktare av denna mening kan man säga,
att såväl under utskottsbehandlingen som under kammardebatterna de
blevo fullkomligt svaret skyldiga på frågan: Nå, hur skall det gå till?

Vilken väg vilja ni anvisa, som i detta fall skulle vara på något sätt
tillfredsställande? I stället har man åter och åter sagt: Åja, det

reder sig nog, det går nog! Man vill, som herr Wohlin nyss, ha en
allmän ”saklig revision” i framtiden av frågan. Men det får jag säga,
att när man nyss fått en utredning i saken, så torde det kunna begäras,
att man skulle prestera någon som helst saklig kritik av den utredning,
som sålunda redan gjorts och i vilken det sannerligen icke bara givits
uttryck åt enviss mening, utan där i detalj granskats de olika möjligheter,
som synas framställa sig, och i detalj klarlagts vari svårigheterna bestå.
Man kunde begära, att denna utredning först skulle bli bemött innan
man bara slungade ut de orden, att ”framdeles” skola vi be få
”saklig utredning” av frågan. Men ett sådant bemötande, det är vad
som icke har gjorts.

Ehuru man alltså från jordbrukaregruppernas sida tidigare ställt
sig på den ståndpunkt, att det verkligen bör göras skillnad mellan olika
slag av skatteresterande, hörde vi nyss den ärade talaren på Malmöhusbänken
förklara, att han för sin del tills vidare lugnt prisgåve de
oförskyllt resterande. Den ståndpunkten ha som sagt icke hans meningsfränder
tillförene intagit. Herr Olsson i Kullenbergstorp har för
sin del lagt mycken vikt på, att en åtskillnad måste göras, och herr
Nilsson i Vibberbo sade vid 1918 års urtima riksdag, att han vore alldeles
ense med utskottet därom, att det icke fick ske, att man förvägrade
dem rösträtt, som oförvållat icke kunnat betala sina utskylder.

Emellertid, alldeles utan svar på frågan, hur det nämnda särskiljandet
skulle gå till, är man ju numera icke. Herr Nilsson i Vibberbo
antydde verkligen redan 1918, hur han tänkt sig saken. Han yttrade:

”Det vore ingen svårighet att åstadkomma en sådan ordning. Ty
den person eller myndighet, som har eller får i uppdrag att bestämma,
när det kan anses att det är fattigdom eller när det är andra oförvållade
omständigheter, som lägga hinder i vägen för en person att fullgöra
sin skatteplikt till samhället, kan väl också utreda, när solkning
föreligger och säga ifrån, att skolkaren ej får rätt att rösta.”

Nr 5. 22

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- Den ärade talaren föreställde sig tydligen, att det finns en myndighet,
andr''sättet SOm ''lar att re(la ut> huruvida det är ”fattigdom” eller ”andra oföriör
val av vållade omständigheter”, som föreligga som skäl till resterandet. Han
''ledamöter i tycks vidare menat, att ”fattigdom” innebär oförvållad underlåtenhet att
riksdagens betala skatt, samt att man nu bara också bör göra den tillämpningen,
*Tpor T: ™ att <len m> stiska ”myndigheten” då också får bestämma, att veder’orls
'' börande får, resp. icke får rösträtt. Det föreföll mig, som om herr
Reuterskiöld nyss skulle varit inne på en något liknande tankegång,
då han gick ut från avkortningsinstitutet och antog, att det skulle kunna
leda till något resultat. Han har vid sina studier i den till vallagen
knutna 1909 års kungörelse funnit, att om avkortning äger rum
på annan grund än fattigdom, så hindrar detta ej rösträtten. Alltså,
säger herr Reuterskiöld, man gör det enkla tillägget, att även när
avkortning ägt rum på grund av fattigdom, så bör det icke hindra
rösträtten, och allt är väl. Ja, toge man detta uppslag på allvar, betydde
det ju, herr Reuterskiöld, att man stryker skattestrecket! Ty vilka
är det, som falla för skattestrecket? Jo, det är naturligtvis just de,
i fråga om vilka avkortning redan skett eller i sinom tid kommer att
ske på den grund, att vid försök till utmätning befunnits, att de sakna
utmätningsbara tillgångar; avkortningsåtgärden är ett uttryck för uppbördsmyndigheternas
uppfattning, att i det förevarande fallet varken
genom införsel eller genom förnyat utmätningsförsök något finnes att
få. Har man infört denna av herr Reuterskiöld föreslagna regel, så
har man alltså i princip strukit utskyldsstrecket; man har visserligen
gjort det i en sådan form, att skatteresterandet suspenderar rösträtten
tills avkortningen hunnit ske. Om någon som helst sållning mellan
oförvållat och förvållat resterande har man naturligtvis‘icke alls fått.
Uppbördsmyndigheterna ha skyldighet att indriva skatt av envar som
har några medel. Vad man åsyftar, när man skiljer mellan förvållat
eller oförvållat resterande, är ju icke en åtskillnad mellan dem som
vid mdrivning ha eller icke ha utmätningsbara tillgångar. Utan man
åsyftar att skilja mellan legitima och icke legitima anledningar till,
att den skattskyldige för närvarande icke har några utmätningsbara
tillgångar att betala skatten med och att han ej heller betalat den frivilligt.
Hela förslaget, vare sig sådant det framställts av herr Nilsson
i Vibberbo eller av herr Reuterskiöld, måste alltså betecknas som
fullkomligt dödfött.

Herr Wohlin gjorde nyss gällande, att av herr Hildebrand skulle
ha framkastats ett annat förslag till lösning av problemet. Detta är
icke riktigt så till vida som herr Hildebrand tvärtom utgått från och
skarpt betonat omöjligheten att göra skillnad mellan den ena och andra
typen skatteresterande. Vad han föreslog var något i samma
riktning som den väg varpå man ifråga om de kommunala utskylderna
gick fram vid 1918 års kompromiss, nämligen att låta det bero
på att något av de senare årens utskylder är betalt.

Om herr Wohlin själv gäller, att icke heller han hade något som

Onsdagen den 26 januari.

23 Nr [>.

helst att erinra emot den utredning, som presterats och som han tydligen
hade ordentligt läst. Han förklarade bara, att han ändå icke vore
övertygad! När jag hörde honom avge denna förklaring stod för min
blick en liten vision. I trots av den maskulina kraft som den ärade
talaren utvecklade kom jag ovillkorligt att tycka mig se och höra det
hedervärda fruntimret, som i den zoologiska trädgården inför anblicken
av en levande giraff trosvisst utbrast: Äsch, inte finns det så’na

djur inte!

Det är nog i grunden icke riktigt så, att man har någon verklig
tro på att någon utväg till "reform” av strecket skall kunna anvisas,
utan det hänger nog rätt mycket mera på den motivering, som herr
Olsson i Kullenbergstorp så ärligt gav år 1918 och som man i själva
verket kan höra skimra igenom även hos de ärade talarna av i dag
och som lyder så: Bland mina valmän, bland de kretsar, som jag här
närmast representerar, är det en inrotad känsla, att utskyldsstrecket måste
vara kvar. Jag har sagt det — sade herr Olsson i Kullenbergstorp

__ på valmöten flera gånger, och mina valmän äro allmänt övertygade

om det; jag kan alltså helt enkelt icke rösta bort detta streck. Men
denna hänvisning till en viss stämning bland ”folket i bygderna”, i
trots av en undersökning hur saken verkligen vid närmare prövning
ställer sig, det är ju dock intet annat än den ståndpunkt, som intages
av en i skämtpressen känd person, herr Bengtzén, som ideligen hänvisar,
i stället för till sakskäl, till uppfattningen bland hans valman
och hur de skulle reagera mot ett frånfallande av en för dem kär gam -

Grundlatjsändrint/ar

ant/, sättet
för val av
ledamöter <
riksdagens
kamrar m. in.

(Forts.)

mai åsikt.

Vid 1919 års riksdag deltog en representant för jordbrukaregrupperna
i behandlingen av det ärende, vars slutakt vi i dag bevittna. Det
var herr Hedlund i Östersund. Icke heller han fann det möjligt att
avge en reservation, som innebar en hemställan till kammaien. ^ Icke
heller han eller någon av hans kamrater kom sig för eller ansåg sig
kunna ens framställa något yrkande om att utskyldsstrecket skulle bibehållas.
Det var väl förmodligen då alltför nära 1918 års riksdag och
vad som då hade förekommit. Nu tyckes man antaga, att efter ett
par år väl denna fråga skulle kunna tagas upp igen, som om den aldrig
varit på allvar behandlad, undersökt och granskad. Den arade talaren
på Malmöhusbänken ställde sig på den ståndpunkten, att här i
själva verket föreligger en så klar, en så odisputabel rättsprincip, att
för den allt annat måste vika, även de ”mindre orättvisor”, som skulle
kunna bliva en följd av dess hänsynslösa tillämpning. Låt vara att
det är åtskilliga tusen personer, som oförskyllt tappa sin- rösträtt 1 kraft
av en bestämmelse sådan som om det nuvarande utskyldsstrecket, säger
herr Wohlin; principen är ändå av en så hög valör, att denna bila
olycka får tagas med på köpet. Vilken är då denna princip ? Jo, det
är den princip, som herrarna gång pa gång uttryckt så, att mot rättigheter
skola också svara skyldigheter”. Den som icke fullgör sina
skyldigheter mot det allmänna, han äger icke heller några rättigheter

\’r 5. 24

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- mot det allmänna. Ja, den låter så utomordentligt bra, denna prinZTsättet
Cip’ när man läg&er/ram den i form av denna allmänna fras; men
för val av Ja& har icke hört någon kritik riktas mot de erinringar, som blivit
ledamöter i framställda därom, att man ju icke tillämpar den principen i en mängd
riksdagens andra fall. Det finnes många andra sätt att brista i medborgerliga

(Forts''r skyldlgheter än att just underlata att betala skatt eller undandraga
sig sin värnplikt. Det finnes många sätt, som måste mycket hårdare
bedömas. Man kan begå brott mot allmän lag, varför man blir
ålagd t. o. m. ganska högt frihetsstraff, utan att det har denna verkan.
Icke ens ett ådömande av tvångsarbete, ett konstaterande således av personens
mindre hedervärda levnadssätt ådrager honom, sedan han bara
kommit 1 åtnjutande av sin personliga frihet igen, någon som helst
förlust av den politiska rösträtten. Se vi på skatteområdet, vill jag
erinra därom, att den som bedrager staten på skatt, t. ex. genom att
smuggla in varor eller genom att deklarera falskt, och som blir fast
för detta, blir överbevisad om och dömd för detta, han har ändå sin
rösträtt. Och jag vet icke att någonsin någon i detta land har känt
sig sa föiorättad av detta, att han yrkat på som eu nödvändighet, att
detta måste ändras. Det finns verkligen länder, som bygga sin lagsbftning
på att vissa brottslingar, för lösdriveri dömda o. s. v., icke
få rösträtt. Det gäller i Frankrike och ett par andra länder; men man
har icke, trots det gamla exemplet från detta land, reflekterat på att
överföra det till övriga länder och icke heller till vårt land.

Det verkliga förhållandet är naturligtvis det, att i ett land med
allmän rösträtt skola medborgarna hava sina allmänna medborgerliga
rättigheter. De skola a andra sidan också fullgöra sina skyldigheter
och skola tillhållas att fullgöra dessa skyldigheter. Men därav följer
icke nödvändigt, att med underlåtandet av en viss av dessa skyldigheter
förknippas just förlusten av en viss av dessa medborgerliga rättigheter.
Det konsekventa genomförandet av den nämnda s. k. principen
skulle leda till, att våra rösträttsregler och andra regler om medborgerliga
rättigheter i en hel del andra fall omstöptes på ett sätt, som icke
vore så lätt att nu överblicka. Därför är det icke så, att den där
principen är av denna djupa, oemotståndliga rättvisa, som man tror.
Däremot kan man ju möjligen resonera mera rent praktiskt och säga:

I det här fallet är det fråga om en ganska stor grupp av medborgare,
som utövar inflytande på landets politik, fast de undandraga sig de
kostnader, som kunna bli en följd av den politik, som de själva ha hyllat.
Och detta kan ha riskabla följder för samhället. Undersöker man,
hur det förhåller sig i verkligheten, skall man nog finna, att värdet av
denna argumentering reduceras rätt så betydligt. Det kan man ju
förstå.

Men man kan däremot icke fortsätta med att tala om denna grundsats
om en ”oemotståndlig och obestridlig rättfärdighet”, som finge
betinga, som finge ursäkta, att den i tillämpningen medför en orättfärdighet
mot ett stort antal av landets medborgare. Och det gör det nu -

Onsdagen den 26 januari

25 Nr 6.

varande utskyldsstrecket. Det gör varje utskyldsstreck, där man ej Grundlagsliar
genomfört den för övrigt omöjliga uppgiften att rättvist sålla. Och,
mina herrar, har man givit sig in på detta, att sålla, har man beslutit ^''vai av
sig trots allt för en mer eller mindre otillfredsställande metod att skilja ledamöter i
agnarna från vetet — som herr Lindman uttryckte sig — att skilja riksdagens
mellan skolkarna och de oförvållade skatteresterarna, då har man därmed
också uti den bestämmelsen, att en viss person skall hänföras till
skolkarna, lagt in någonting som alldeles särskilt prickar honom inför
övriga medborgare. Har man gått ifrån regeln, att överhuvud alla
obetalda utskylder för vissa år tillbaka skola medföra förlust av rösträtten,
och ställer sig i stället på den ståndpunkt, att endast de verkliga
skolkarna skola uteslutas, då blir beslutet i det enskilda fallet,
beslutet beträffande en viss person, att han uteslutes, en prickning av
mycket allvarsam art. Den som kan säga sig hava blivit orättvist hänförd
till agnarna, till dem som äro kvarlåtna och icke upptagna, han reagerar
med alldeles särskild styrka mot den uteslutning från att anses
som ordentlig medborgare, som ligger i denna åtgärd. Således, ju
längre man går in på försöket att göra en skillnad efter personlig värdighet,
desto ömtåligare blir saken, desto högre måste man ställa anspråken
på, att denna sållning anordnas så, att den i de konkreta fallen
verkar rättvist.__Eljes får man ett, låt vara måttligt, antal perso ner,

som känna sig i sina rättigheter så starkt kränkta, att reaktionen
däremot kommer att få följder, som ingalunda bliva för samhällsordningen
lyckliga.

Jag vill slutligen peka på en annan sida av saken, som ingen av de
ärade talarna berört. Den ärade talaren på Malmöhusbänken sade, att
det för honom icke komme an på, om det var litet flere eller färre som
orättvist uteslötes genom strecket; principen vore så helig, att han ej
brydde sig om att giva sig in på någon statistik i frågan. Men det är
kanske ändå, herr Wohlin, en punkt i statistiken, som förtjänar att en
smula beaktas, och det är den som har att göra med det s. k. bostadsstrecket.
Som bekant försvann bostadsstrecket i sin gamla mening 1909.

Det är icke längre så, att man är oberättigad att deltaga i riksdagsmannaval
bara därför att man är nyinflyttad i kommunen; men ändock har
bostadsstrecket faktiskt återinförts i en alldeles särskild form såsom
en konsekvens av utskyldsstrecket. Man såg sig nödsakad att stadga,
för att kunna upprätthålla utskyldsstreckets effektivitet, att en var nyinflyttad
måste med bevis styrka, att han ej i sin gamla kommun häftar
för utskylder. Företes icke sådan bevisning, och framgår det icke heller
av tillgängliga handlingar för upprättarna av vallängden, att den inflyttade
icke häftar, anses han häfta och uppföres som icke röstberättigad.
Hur verkar detta, mina herrar? Jo, det verkade t. ex. vid 1917
års val så, att av de 250,000 personer, som kunna sägas ha fallit för
utskyldsstrecket i vidsträckt mening, det var icke mindre än 65,000
personer, som folio just för detta bostadsstreck. Detta vill säga, att
en tredjedels gång så många, som folio på grund av konstaterat häftande

Nr ä. 26

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- för utskylder, folio bara därför, att det presumerades om dem, nyinflyt ändringar

(_at]e som de voro, att de häftade — icke därför att det blivit bevisat.
ang. sattet

för val av 65,000 personer drabbades alltså av detta bostadsstreck — och det
ledamöter i är likväl uppenbart, att beträffande flertalet ingen verklig uteslutnings -riksdagens grund förelegat! Flyttningsstatistiken för landet visar, att omkring 7 %
ka(FonT) m av befolkningen årligen flyttar från församling till annan. Redan därav
kan man skönja, att ingalunda en så stor mängd nyinflyttade fallit på
grund av verkligt häftande, utan det berodde på denna mot dem orättvisa
presumtion. Att det måste förhålla sig så, finner man dessutom
klarligen, om man granskar, i vilken mån flyttningsstrecket härjade
bland olika yrkesgrupper. Vore det en rättvis presumtion, skulle naturligtvis
proportionerna i detta fall ställa sig ungefär som för det egentliga
utskyldsstrecket. Det visar sig nu istället, att allt står komplett på huvudet.
Det är åtskilliga kategorier av de i övrigt högst beskattade medborgarna,
där skatteinbetalningen i själva verket sällan uteblivit, som
drabbas starkast av detta utskyldsstreck. Jag kan taga ett exempel
som godsägare och dylika. Mer än tio gånger så m^nga inom den gruppen
falla på flyttningsstrecket, på presumtionen att de icke betalt sina
utskylder i sin gamla kommun, som de som falla på ett verkligt konstaterande,
att de häfta. Tager jag däremot gruppen arbetare, finner
jag, att icke en femtedel så många falla på flyttningsstrecket som de
som falla på utskyldsstrecket. Går jag till grupperna rättare, torpare,
jordbrukare, hemmavarande söner och drängar, finner jag återigen, att
långt flere än man rimligen kunnat vänta sig falla på flyttningsstrecket;
även i detta fall är det t. o. m. flere än de som falla på det egentliga
utskyldsstrecket. Förhållandet beror tydligen i fråga om dessa sistnämnda
grupper därpå, att det inom dem finnes många, som icke haft
några utskylder alls att betala och sålunda icke kunnat bliva häftande,
men som på grund av presumtionen mot nyinflyttade blivit uteslutna
från rösträtt i vallängden.

Man kan således utgå från att bland dessa 65,000 personer finns
ett mycket stort antal, säkerligen tiotusental, som för närvarande alldeles
ogrundat äro uteslutna från rösträtt. Man har, väl att märka, gjort
försök att se till, huruvida man skulle kunna avhjälpa detta missförhållande
med utskyldsstreckets bibehållande, men man har icke
lyckats. Man har sökt träffa anstalter genom vissa stadganden
i 1909 års kungörelse, som utgavs samtidigt med vallagen
— de äro ineffektiva. Herr Hildebrand, i sin reservation vid
det omtalade betänkandet, sökte finna andra utvägar; men han drevs
därvid till valet mellan tvenne möjligheter. Den ena var att stadga att
ingen får utflyttningsbevis från en församling, förrän pastor övertygat
sig, huruvida han häftar eller icke häftar för utskylder i sin gamla
kommun; med flyttningsbetyget skulle då följa bevis om förhållandet
i detta avseende. Denna anordning dömer sig själv. Den andra möjligheten
skulle vara, att man kastade om presumtionen och sade: Vid
nyinflyttning skall den principen gälla, att man presumerar att den in -

Onsdagen den 26 januari.

27 Nr 5.

flyttande betalt sina utskylder, tills det bär visats, att han icke betalt. GrundlagsDet
vore uppenbart en oriktig princip. Det skulle ju premiera de flyt- ^ siittet
tande. Man måste likvisst antaga, att bland de inflyttande det är flere jör val av
som häfta än bland de kvarstannande; med bortflyttning från en kom- ledamöter i
mun följer ju en viss frestelse att låta bli att betala de utskylder man riksdagens
påförts i den gamla kommunen. Därför far man nog finna sig i, att en ^a^pQrjs ^
sådan orättvisa som det nuvarande bostadsstrecket står kvar, så länge
man behåller utskyldsstrecket.

Jag vill .slutligen beröra herr Wohlins uttalande, att man ej på något
sätt kan säga, att utskyldsstrecket är något klass-streck eller drabbar
någon grupp medborgare hårdare än andra, då alla därutinnan äro lika
ställda. Således skulle t. ex. den omständigheten att den jordägande
gruppen häftar i så mycket mindre man än vissa andra grupper, vilka
upptagas i statistiken under det gemensamma namnet arbetare , icke
bero på annat än olika grad av plikttrohet i fråga om skattebetalningen.

Det är nog ej möjligt att upprätthålla en sådan uppfattning. Utan att
på något vis vilja göra sig solidarisk med den skatteskolkning, som tyvärr
i stor utsträckning förekommer både bland industriarbetare 1 egentlig
mening och andra lönarbetare, måste rättvisligen erkännas, att denna
kategori av åtskilliga skäl har utsikt att lämna större bidrag till kontingenten
oskyldiga skatteresterande än andra. Var är svårigheten storst
att betala sin direkta skatt fullt och helt ? Givetvis icke bland de högst
beskattade; givetvis ej heller bland de sämst ställda i samhället, ty dessa
senare ha just ingen skatt att betala; utan svårast blir det för dem som
stå litet högre upp på skalan och som verkligen kunna drabbas av en
rätt avsevärd skattetunga. Om en sådan skattskyldig har en inkomst,
som grundar sig på utbetalning av lön veckovis eller 14-dagarsvis eller
månadsvis, så är den psykologiska svårigheten för honom att till en
skattetermin eller till en annan framdeles mötande större utgiftspost spara
en del av den uppburna inkomsten relativt större än för folk ur andra samhällsklasser.
Om således i städerna mångenstädes förekommer starkare
skatterestering än på landsbygden, få vi ej glömma, att av lantarbetarklassen
en stor del icke hava några utskylder att betala och därför icke
resterar. Vi få icke heller glömma, att för hemmansägaren, i jämförelse
med arbetaren, det finns en annan grund än den vackra medborgerliga
pliktkänslan, som kommer honom att betala skulden. Gäldas den ej med
annan egendom, då går det ju som en av våra gamla lagar säger, att
”då biter ock mät i bondens bol”, och detta gör sitt till därvidlag.

Det är vidare givet, att om vid en viss tidpunkt penningvärdet häftigt
fluktuerar och t. ex. arbetslönerna icke hålla jämna steg med livsmedelsprisens
fördyring, måste det för en tid framåt verka ganska försvårande
på vissa folkklassers möjlighet att betala sina skatter. Likaså
måste en inträdd arbetslöshet hava inflytande härpå. Men likaså måste
det också verka, om skattelagstiftningen icke håller jämna steg med fördyringen
och penningvärdets förändring. Om skattelagstiftningen t. ex.
är byggd på förutsättningen, att en inkomst av 2,000 kronor är en ganska

Nr 5. 28

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- stor inkomst, på vilken man kan taga ut en rätt stor skatt, och om så
ång^IäUet Pennin^''ärdet revolutioneras därhän, att inkomsttagaren av 2,000 kronor
för val av husligt åkt ned på en plats långt närmare existensminimum, uppstår
ledamöter i givetvis också temporär svårighet att betala denna skatt.

kamrar CnS Tager man hänsyn till sådana omständigheter, tror jag, att man
(Fort”) mTör de olika samhällsklasserna emellan komma till ett rättvisare bedömande
av problemet. Detta rättvisa bedömande bör ingalunda leda till,
att man helt slappt säger: Ni slipper betala skatt — ifråga om den
stora mängd det här gäller — utan det bör leda till, att man ej sammankopplar
utskylderna och rösträttsproblemet, utan inriktar sin verksamhet
på att försöka lägga uppbördsanordningarna så, att de vålla skattebetalarna
mindre svårigheter och vidare på att mot dem, som utan försvarliga
anledningar underlåta att betala, skapas tillräckliga tvångsmedel.
En början därtill har gjorts med lagstiftningen om införsel; men det
förhåller sig säkerligen icke så, att detta skulle vara den enda åtgärd i
denna riktning som kan utfinnas. Det finns utan tvivel många andra
möjligheter både ifråga om skatteterminernas bättre förläggning, ifråga
om formen för uppbörden och ifråga om effektiviteten av indrivningen,
som kunna åstadkomma att man får in skatten på bättre sätt än hittills.

Då man nu emellertid har kommit med en så kraftig indignation
på en hel folkklass’ vägnar över borttagandet av utskyldsstrecket, vill jag
framhålla som min mening att, om man bibehåller detta utskyldsstreck
vare sig i sitt nuvarande eller i ett mer eller mindre reformerat skick,
skall det i tillämpningen lända till så många individuella orättvisor och
skall för de därav drabbade i längden kännas så outhärdligt, att en långt
kraftigare indignationsstorm därav skall uppkomma. Och vi få denna
fråga icke på något sätt ur världen med mindre vi verkligen, i enlighet
med vad som skett för längesen ute i världen i övrigt, totalt upphäva
de politiska utskyldsstrecken.

Jag yrkar bifall till förevarande punkt.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 8 på aftonen.

Herr Kl ef beck: Herr talman! Jag skall efter herr Alexan dersons

anförande betydligt inskränka det jag hade tänkt säga i dag.
Jag vill då först uttrycka min glädje över att den förste ärade talaren,
herr Reuterskiöld, här i kammaren intagit en långt klarare ståndpunkt,
än han gjorde i utskottet, i ty att han här övergått från uppskovsyrkandet
till rent avslag. Det var egentligen det skälet, som vi hade i utskottet
mot hans yrkande, att vi ansågo detta innebära ett faktiskt avslag,
och att det vore bättre att gå den vägen öppet. Detta skulle dock
enligt hans i dag uttalade mening icke ha varit vårt egentliga skäl emot
hans uppskovsyrkande. Det skulle i stället ha varit — han hade väl
rannsakat våra hjärtan och njurar, kan jag tro —• att vi på vänsterkanten
vore förfärligt rädda för folkmeningen, att vi trodde, att man

Onsdagen den 26 januari.

JO Nr 6.

hade att vänta en stark opinionssvängning och att vi därför ville genom- Crundlags trumfa

förslaget i år, vilket efter ett nytt val aldrig skulle gå. Som sagt,

det skälet anförde han aldrig i utskottet. Men då bondeförbundet nu för Vai av

velat föra fram genom sina professorer och även genom herr Ollas ledamöter i

Ericsson ett anfall mot den en gång som vilande beslutade rösträttsre- riksdagens

formen och nu vill låta hela saken falla, och då dessutom — vilket jag kan(l™rr"\ *"

ej i detta sammanhang skall närmare beröra, enär det för oss alla är 01 s

väl känt — bondeförbundet och högern under denna riksdag fört fram

en hel del andra rena högerförslag, tror jag, att jag lugnt kan säga, från

vårt partis sida sett, att en sådan kraftmätning vid valurnorna frukta vi

icke alls. Tv få vi belägg på och kunna vi framföra det i valrörelsen,

att den gamla högerns kynne ej är dött, utan vill begagna första tillfälle

att föra tillbaka utvecklingen till en ståndpunkt, som vi trodde för länge

sedan vara förgången, då skola sannerligen skaror av våra valmän, som

nu visat olust, få en mycket stark lust att deltaga i valen.

Det är en annan synpunkt, som jag egentligen skall stanna vid och
som något hänger samman med vad jag nu talat om — herr Alexanderson
har grundligt berört alla andra anmärkningar. Det var det, att herr
Keuterskiöld vädjade till oss att nu icke antaga förslaget, därför att
folket ej haft tillfälle att taga ställning till denna föreliggande fråga.

Det var med ganska stort nöje jag hörde den ärade talarens vördnad
för folkmeningen. Jag skulle nästan vara villig att med glädje hälsa
honom i demokraternas led, om jag bara vågade tro, att bättringen skulle
bli konstant. Men han förtog delvis styrkan av sitt argument, när han
förklarade, att folket i alla fall formellt hade haft tillfälle att 1920 taga
ställning till förslaget. Varför var det då icke reellt också? Jo, därför
säger han, att det vid valen var socialiseringsfrågan som var den mest
omtalade. Ja, varför var det som vi icke vid valrörelsen också förde fram
denna synpunkt om rösträttsreformen ? Jag kan gärna medgiva, att
det var ett taktiskt fel från vår sida, tv kravet på den allmänna rösträttens
genomförande har varit ett krav, som ägt så stark resonnans i
folkmeningen, såsom vi lärt känna den åtminstone, att blotta talet om
att denna sak skulle vara hotad, och hotad på allvar, skulle för oss^ i
valrörelsen ha varit av allra största betydelse att kunna använda till vår
fördel. Men vi utgingo från, att den saken i realiteten var avgjord och
klar, och därför blev den ej upptagen under valrörelsen, och därför blev
icke folket i tillfälle att alldeles direkt återigen förklara, att det hade
samma levande kärlek till det gamla kravet.

Herr Reuterskiöld talade också om, att denna överenskommelse,
som gjordes 1918, ej borde få inkräkta på grundlagen, utan höll före,
att vid valen hade blivit valda män — med tjockt streck under ordet —
vilka skulle känna sig obundna av den 1918 gjorda överenskommelsen.

Ja, herr Lindhagen, som i många år kämpat för kvinnans höjande i olika
hänseenden, sade, att den grundlag, vi nyss antogo, som fanns angiven
under punkten 2, var en käringförfattning. Jag kunde ju i hans mun
icke finna detta annat än som en stor artighet. Men jag vågar ändock

Nr 5. 30

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- icke vara så artig mot de av herr Reuterskiöld omnämnda s. k. männen,
an^Tättet att 0m <^em använder samma uttryck. Annars förefaller det mig,
för val av som * det styfhet är rätt så gammalmodig, att en överenskommelse, inledamöter
i gången av män, också hålles. Och jag har icke heller hört någon enda
riksdagens högerman i ansvarsfull ställning göra den minsta antydning om att något
kamrar m. «*.annat skulle komma ifråga.

När herr Reuterskiöld för övrigt talar om att folkmeningen aldrig
tagit ställning till denna fråga, är det något så underligt att höra, då man
vet, huru under tiotal av år denna fråga varit en av de mest brännande
vid valrörelsen den ena gången efter den andra. I förbigående vill jag
också påpeka, att hans meningsfrände herr Ollas Ericsson hade en helt
annan uppfattning i detta stycke än herr Reuterskiöld. Visserligen sade
han en gång i sitt anförande, att förslaget kommit som en överrumpling
över folket, men han sade också, att valen 1920 hade givit ett tydligt
utslag mot grundlagsändringens genomförande, och att om den komme
till stånd, detta skedde mot flertalets uttryckliga mening. Vilken mening
som skall vara det sanna uttrycket för läget, få de göda herrarna komma
överens om själva.

Till sist skall jag bara tala en liten smula om det utskyldsstreck,
som varit före. Jag skall därvid dock betydligt inskränka vad jag hade
tänkt säga. Jag konstaterar då igen detsamma som herr Alexanderson,
nämligen att herrar Reuterskiöld och Wohlin, trots att de ej med några
sakskäl vederlagt den gjorda utredningen, endast förklarat att de trodde
och, såsom herr Wohlin sade, kände sig övertygade, att det med god
vilja kunde ordnas så, att icke de av skattestrecket oförskyllt drabbade
skulle falla lika väl som de som gjorde det förskyllt, om jag så får säga.
Vidare vill jag hänvisa till vad från vårt håll så många, många gånger
sagts och som med verkliga skäl aldrig kunnat vederläggas och helt
enkelt icke kan vederläggas, därför att vi möta det gång på gång i
det levande livet. Det är detta: här sitter en karl t. ex. med sin arbetsförtjänst,
han upptaxeras därför till en viss inkomst och blir sålunda
skattskyldig för ett visst belopp; han eller hans hustru träffas vid tiden
för uppbördsstämman av sjukdom; allt vad de ha går åt för att skänka
den sjuke den hjälp han eller hon behöver för att uppehålla livet; så
kommer som sagt uppbördsstämman, och han kan icke betala skatten.
En annan träffas av arbetslöshet och råkar ut för precis samma elände.
Att då komma till en sådan, som förut hemsökts av fruktansvärt lidande,
som gått ut över honom och hans familj, med den trösten, att han nu
också skall förlora sina medborgerliga rättigheter, det kallar herr Wohlin
för rättsgrundsatser. Jag för min del kan icke finna annat, än att det
är uppenbart orättfärdigt. Att lägga sten på börda brukar icke stå i
någon hög kurs på den moraliska skalan. Jag behöver icke säga, att det
inom arbetarleden finnes en mycket stark känsla för skyldigheten att
betala skatt. Vi hörde, när debatten i denna fråga förekom ett förlidet
år, en ledamot av andra kammaren intyga, att ordentliga arbetare på en
viss namngiven plats hotat att prygla upp en skatteskolkare, som de

Onsdagen den 26 januari.

31 Nr 5.

kallade honom, därför att han icke fullgjort sin skyldighet, och de framhöllo
för honom det osolidariska i att låta dem, som betala, betala icke
blott för sin egen inkomst utan även för andras, som icke vilja fullgöra
sina skyldigheter. Detta är sannerligen icke någon enstaka företeelse.

Jag påminner också om, vad som kan inhämtas från uppbördsverket
här i staden, att genom införande av införselinstitutet stadens och statens
kassor tillförts betydande skattemedel. Jag tillåter mig vidare erinra,
att jag för min ringa del för ett par år sedan väckte en motion om införande
av ett slags skatteböcker, som skulle göra det möjligt för enskilda
medborgare, arbetare eller andra, att genom betalning efter råd
och lägenhet, veckovis, månadsvis eller huru som helst, utan för dem
kännbara uppoffringar betala sin skatt. Jag påvisade då också, att detta
system nästan skulle omöjliggöra, åtminstone i nittio fall av hundra, att
man undandroge sig sin skattskyldighet, men det var, åtminstone att
döma av utskottets betänkande och behandlingen här i kammaren, ingen
enda högerman, som ville lämna sitt stöd åt detta uppslag. Man får
härav det intrycket, att benägenheten att få in skatten visserligen är
stor, men den är kanske icke ett önskemål helt och hållet för sig själv,
utan med den skall följa en än kärare uppgift, nämligen att bringa en
mängd medborgare på fall, så att icke deras votum kan vara med, när
landets öden avgöras vid rösturnorna.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m.

(Forts.).

Det föreföll för övrigt ganska underligt, när herr Wohlin, såsom
representant för bondeklassen, så starkt förde fram sitt vackra tal om
rättsgrundsatser och satte dem i motsats mot klassprivilegier. Herr
Alexanderson har förut belyst detta, men jag vill ändå peka på, att alla
dessa arbetare, om vilka man sagt, att de icke betala sin skatt, i alla fall
—• det har mång tusende gånger framförts från vårt håll — fullgjort
skyldigheter mot samhället, som sannerligen icke äro små. De hava
betalt indirekta skatter, såsom vi veta, och fullgjort sin värnplikt. Det
ena som det andra är medborgerliga skyldigheter, som bestämt, om de
mättes i pengar, skulle befinnas vara värda långt mera än det belopp,
som skatten belöper sig till. Att då stämpla dem som sådana, som blott
vilja taga ut sina rättigheter, men icke vilja ikläda sig några skyldigheter,
anser jag icke riktigt talat.

Men när man nu som sagt betonat denna rättsgrundsats i motsats
mot klassprivilegier, får jag säga, att det förefaller mig särskilt underligt,
att detta gjorts från så kallat bondehåll. Ty hela det starka kravet
på omläggning av kommunalskatten, som resulterade i genomförande
av en förändring förra riksdagen, hämtade sin största styrka från det av
alla kända faktum, att ingen klass i vårt land kommit så lätt undan
skatten som just bondeklassen. Herrarna erinra sig det där bekanta
exemplet, att en stor gårdsägare — jag minnes icke, om det var ett helt
hemman eller ett halvt, som han ägde — hade mindre skatt att betala
än en stackars banvakt, som fick skatta för sin inkomst. Det är icke
underligt, om en ägare av en stor gård har lätt för att betala sin skatt,
under det en arbetare, vars inkomst uppgives till sista öret, har svårt att

Nr 5. 32

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- komma ut med densamma. Och det kan hända, när den nya skattelagång^lsåttet
,s,''^tnmSen trött i tillämpning och det blir svårare för en eller annan
för val av bonde att betala sin skatt, att hans uppfattning om rättsgrundsatser då
ledamöter i icke blir så stark, utan att han i stället börjar finna, att det kanske icke
riksdagens var så tokigt, när vi ville, att medborgerliga rättigheter skulle tillkomma
(Tons”) ,”''medb0rgare ‘ SveriSes land oberoende av om de på grund av nödläge
. eller andra omständigheter icke vore i stånd att 1 varje särskilt fall full göra

sin skyldighet att betala skatt.

Herr talman! Jag skall icke trötta kammaren längre. Jag är viss
om att denna kammare vill slutgiltigt antaga det vilande grundlagsförslaget,
och jag är också viss om att detta förslags antagande skall leda
till, att en lugn och god utveckling av samhällsförhållandena kommer
till stånd, varåt jag sannerligen av hjärtat gläder mig. Ett motsatt beslut
skulle däremot i högsta grad vara att beklaga.

Herr Möller: Herr vice talman! Jag skall icke taga upp till

bemötande professor Reuterskiölds enligt mitt förmenande mycket lättsinniga
advokatyr för att högerpartierna eller högerriksdagsmännen icke
skulle vara bundna av den överenskommelse, som träffades år 1918.
Jag vet mycket väl, att professor Reuterskiöld personligen är fri och
obunden i saken — han kunde ju ha nöjt sig med en deklaration på
den punkten — och måhända finnas även några andra ledamöter av
kammaren, som varken tillhöra högern eller något av vänsterpartierna
och som inträtt i riksdagen efter 1918 års överenskommelse. Jag
skall emellertid, som sagt, icke närmare gå in på den saken.

Jag är uppkallad av attackerna mot utskyldsstreckets borttagande
ur grundlagarna. Dessa attacker kunna måhända tolkas såsom ett
uttryck för ovanligt mod hos de ärade talare, som här yrkat avslag
på det vilande grundlagsförslaget. Men det är sannerligen ingen konst
att vara modig ar 1921, da man vet, att de yrkanden, som gjorts, icke
ha någon som helst utsikt att gå igenom. Jag vill säga: högt skattar
jag i varje fall icke det mod, som tagit sig uttryck i attackerna mot
det föreliggande grundlagsförslaget.

Jag har en gång förut sökt klargöra, att frågan om utskyldsstrecken
i själva verket är industriarbetarnes rösträttsfråga och att ingen
rösträtt, i vilken stickes in starka utskyldsstreck, omfattande tre år,
förtjänar namnet allmän rösträtt. Det kommer aldrig att bli annat
än en parodi på vad som rimligare borde menas med ett sådant uttryck
som allmän rösträtt.

Tåg skall försöka lämna ett efter min mening fullkomligt tillfredsställande
bevis för, att vad det här gäller ingalunda är ett hävdande
av några högre moraliska synpunkter eller höga rättsuppfattningar
bland folket, utan faktiskt ett mycket allvarligt angrepp, — som visserligen
icke har utsikt till framgång — på den industriella arbetareklassens
möjligheter att göra sig gällande uti vårt offentliga liv. Vi ha en,
såsom jag tycker, mycket god statistik över våra riksdagsmannaval, som

Onsdagen den 26 januari.

33 Kr 5.

också på denna punkt lämnar en mycket klar bild av det verkliga lä- Grundlagsget.
Jag ber om ursäkt för att jag icke kan skilja upp dem, som falla ändringar
på de olika strecken, i sådana, som falla på fattigvårdsstrecket, värn- för val av
pliktsstrecket och skattestrecken. Jag måste taga en klumpsumma av ledamöter i
samtliga, som falla. Men alla känna vi det sakförhållandet, att av dem, riksdagens
som falla på de olika strecken, en så övervägande del faller på skatteoch
de därmed förenade flyttningsstrecken, att det, om de senare r s ''
strecken toges bort, skulle visa sig, att endast ett mycket litet antal
medborgare i vårt land skulle förlora sin rösträtt. Därför anser jag
det befogat att taga hela siffran, envar kan i sitt stilla sinne göra ett
litet avdrag för fattigvårdsstrecket, värnpliktsstrecket, konkursstrecket
o. s. v.

Professor Wohlin, för att nämna honom, framträder ju med anspråk
på att vara talesman för en ny politik, och jag skulle tro, att han
också framträder med anspråk på att vara en man, som bygger sin
allmänna uppfattning på djupgående sociologiska studier. Han åberopar
t. ex. i en motion, som han väckt, speciellt, att han väckts till en
viss insikt, då han sysslade med emigrationsutredningen. Det förvånar
mig under sådana förhållanden, att en man, som han, kan försöka
inbilla denna kammare och hela landet, att den svenska arbetareklassen,
på grund av att den står på en så låg moralisk nivå, att den har en
så dålig moral, så måste därför t. ex. vid 1917 års val av 5 arbetare
— det gäller icke här de yngsta, ty vi ha ju ett åldersstreck på 24 å
25 år — icke mindre än två falla på skattestrecket. Går man mera
i detalj i denna fråga, skulle jag vilja rikta en fråga till en högt aktad
ledamot av denna kammare, herr Swartz, som representerar Norrköping
och Linköping, om han är villig att skriva under den satsen,
att i Norrköping och Linköping arbetarnas moral är skuld till det faktum,
att i dessa städer med de skattestreck, som gällde vid 1917 års
val, av 3 arbetare endast en var röstberättigad. Om jag tager en sådan
valkrets som Bohusläns norra valkrets, så folio där på de olika
strecken icke mindre än 61 proc., d. v. s. var 5 voro församlade folio
tre. Om jag tager vilken som helst av de stora städerna, så visar det
sig, att t. ex. i Malmö 6,602 arbetare voro röstberättigade, medan 9,014
folio på de olika strecken. I trestadsvalkretsen voro 4,000 röstberättigade
medan 5,000 folio. I Göteborg voro 12,700 röstberättigade
men 16,000 folio. Om jag tager Stockholms första valkrets, så voro
där 16,600 röstberättigade under det att 18,600 folio på de olika strecken.
Den statistik vi ha visar ovederläggligen, att dessa streck verka
på det sättet, att i stora industricentra, på platser, där arbetareklassen
utgör en mycket stor del av befolkningen, praktiskt taget endast varannan
och i Norrköping och Linköping endast var tredje arbetare är
röstberättigad vid riksdagsmannaval. Det vill nog icke så litet mod
till att proklamera, att detta är en följd av den låga moraliska ståndpunkt,
som utmärker industriarbetareklassen.

Jag tror, att det överhuvud taget har sina vanskligheter att i
Första kammarens protokoll jqsi. Nr 5. 3

Nr 5. 34

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- sådana här saker blanda in moraliska synpunkter; sådana svinhugg
ändringar kunna lätt gå igen. Det finnes ett annat sätt att undgå skattebetallör
va/av n‘n£> nämligen genom att deklarera för lågt, genom att deklarera falskt,
ledamöter i Vi hade vid förra riksdagen tillfälle att syssla med sådana frågor, och
riksdagens det var, så vitt jag vet, ingen, som vågade påstå, att den svenska bonkamrar
m. »»-deklassen utmärker sig för någon specifik rättrådighet, då det gäller
( orts.) aj.j. gjälvdeklarera sin inkomst. Tvärtom var man på alla håll överens
om, att man måste ha helt andra och noggrannare deklarationsformulär
än de gamla, och att man ändå hade mycket litet hopp om, att komma
sanningen särskilt nära i fråga om speciellt den svenska bondeklassens
verkliga inkomster.

Ja, skola vi tala om moral: bondemoral, arbetaremoral och kapitalistmoral,
är det min uppfattning sedan många år tillbaka, att samhällsklasserna
kunna taga varandra i hand. Det finnes enstaka, moraliskt
betonade personer i alla samhällsklasser, men tager man ett genomsnitt
inom klasserna, träffar man i regel på låg och icke hög moral
— bland somliga klasser tager det sig ett uttryck och bland andra
ett annat. Och jag vågar såsom representant närmast för den
svenska industriarbetareklassen inlägga en bestämd gensaga mot här
gjorda försök att ställa denna klass på annan lägre moralisk nivå än
övriga klasser i landet. Jag skulle kunna — men det kan ju icke vara
någon idé med att trötta kammaren med alltför många siffror — föredraga
en lång tabell, som skulle ytterligare belysa förhållandena.

Vore professor Wohlin en allvarlig sociolog, skulle det faktum, att
det just är bland industriarbetareklassen som det stora flertalet för
skattestrecken fallande personer återfinnes, komma honom att ställa frågan
på ett helt annat sätt än han gjort. Han skulle utan tvivel då fråga
sig, vad det i verkligheten kan finnas för grundorsaker till det förhållandet,
att dessa människor betala sin skatt i så ringa utsträckning
jämfört med bondeklassen. Skillnaden är ju alldeles enorm. Det
fanns år 1917 294,231 röstberättigade bönder, medan enligt statistiken
endast 11,500 folio för de olika strecken, under det att bland industriarbetarna
295,323 voro röstberättigade, men icke mindre än 186,600
folio för de olika strecken.

Mm övertygelse om det fenomen, som man här finner, är, att det
har sin grundorsak i den kapitalistiska hushållning, som gör, att iönearbetames
existens är så ytterligt osäker och otrygg. Jag fick det intrycket,
när jag hörde professor Wohlin tala, att han ändå hade en
känsla av att argumenten om rättsåskådningen voro försvagade genom
den uppenbart svåra situation, i vilken vi nu befinna oss, då åtminstone
två eller tre 10,ooo-tal lönearbetare gå utan arbete, äro utkastade
i arbetslöshet. Det dröjer endast ett par månader, till dess skatten,
grundad på den jämförelsevis höga inkomsten år 1919, skall betalas,
och det kommer då att visa sig, att därest skattestrecken skola
stå kvar, industriarbetarna skola falla, som om en lie gått fram ibland
dem. Nej, för mig är det uppenbart, att skattestrecken, sådana de i

Onsdagen den 26 januari

Nr o.

verkligheten taga sig ut, äro arbetslöshetsstreck, sjukdomsstreck, storfa- Grundlagsmiljsstreck,
överhuvud taget streck, som drabba såsom ett straff ett ändringar
extra straff för de människor, som äro särskilt ekonomiskt svaga i sättet
samhälle! samt vid något tillfälle råkat ut för särskilda olyckor. laglldaZteTi
tror icke, att man med framgång skall kunna hävda, att man bör'' ha riksdagens
sadana extra straff för en del människor, och jag får säga, att när kam^ar m-mjag
hörde professor Wohlin utveckla sina, som lian föreställde sig ^Forts^
djupt folkliga rättsgrundsatser, så undrade jag, när det blivit upphöjt
till en särskilt omhuldad rättsgrundsats, att man skall hänga bagaren
föi smeden, ly det är ju i själva verket den grundsatsen han omfattar,
när han utan tvekan är med om, att därför — det är ett faktum,
vilket jag icke alls bestrider — att det finnes oordentliga människor, en
mängd av speciella olyckor drabbade också skola hängas för de oordentligas
skull. Jag tänker, uppriktigt sagt, i den punkten litet grand
högre om det svenska folkets förmåga av en riktig rättsåskådning, än
att det i allmänhet skulle omfatta den grundsatsen, att det icke är så
kinkigt, vem man hänger: det är i alla fall några, som äro skyldiga
låt de oskyldiga följa med!

Professor Wohlin gjorde särskilt gällande, att dessa motioner icke
skulle vara uttryck för några klassinstinkter —- de vore endast uttryck
för en högre rättsåskådning, nämligen den rättsåskådning, som utmärker
den svenska bondeklassen. Såsom jag ser det, kan jag icke godtaga
denna deklaration. Skattestreck är upprätthållande på en bakväg
av ett ekonomiskt-politiskt streck. Det kan icke undgås — det skall
varje oförvillat sinne nödgas erkänna vid en blick på siffrorna -— att
i ett samhälle av den ekonomiska struktur, som utmärker det samhälle,
vari vi nu leva, ett skattestreck ofelbart måste verka som ett
censusstreck, som kommer att upphäva den verkliga allmänna rösträtten.

Klasserna, det tror jag vi ha en tillräcklig lång erfarenhet om,
ha en tendens att icke observera andra olyckor än dem, som drabba dem
själva, under det de mycket lätt förbise alla olyckor, som drabba andra.
Arbetareklassen är på den punkten icke bättre än bondeklassen
eller någon annan klass i samhället. Men det är klart, att man måste
se, då man anser sig ha ett mot arbetareklassen motsatt intresse,
vilket övertag man får, om man kan smussla in bestämmelser, som
gallra arbetareklassen på det sätt, att praktiskt taget endast varannan
arbetare blir röstberättigad, under det att inom de andra samhällsgrupperna
praktiskt taget alla i verkligheten äro röstberättigade. Jag tror,
att de klassinstinkter, som lett till dessa motioners väckande och till
avslagsyrkandena här i dag, äro långt starkare än den moraliska upprördhet
över det faktum, att det på det här sättet kan hända, att några
tusen människor, som äro mer eller mindre oordentliga, också få tillfälle
att göra sin röst gällande vid de allmänna valen.

Jag kan icke neka till att, såsom jag sett saken, dessa motioner
och dessa yrkanden här i dag på mig verka som bevis för, att den

Nr 5. 36

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- nya bondeorganisationen och bonderörelsen, som vi fått, icke äro mogändringar
na för att taga ledningen av detta lands öden. Ty man bör veta, vad
lör val ^ man oc^ antingen är man, om man går fram på detta sätt, okun''ledamöter
i n''S om fakta, vilka man har skyldighet att ha reda på, eller också röja
riksdagens dessa motioner och yrkanden brist på ädelt sinnelag hos dem, som
kamrar m. m. bära fram dem, vilket också gör dem oskickliga att spela någon större
(Forts.) roi]; då det gäller att bestämma över landets öden.

Jag hoppas för min del, icke att detta blir den sista debatten i
denna fråga •— det är ju uteslutet, eftersom vi också skola behandla
motionerna —- men att denna riksdag blir den sista riksdag, där vi skola
behöva taga upp sådana förslag i författningsfrågor, vilka uppenbarligen
rikta sig mot en speciell klass. Innan man lärt sig, att det egentligen
borde vara otillåtet att framställa sådana förslag — innan man lärt
sig det, har man icke fattat, vad demokrati betyder.

Herr Johansson, Johan, i Kälkebo: Jag skall icke mycket
förlänga denna debatt, men har ansett det vara min plikt att till kam
marens protokoll angiva den ställning jag och åtskilliga av mina kamrater
i bondegrupperna intaga till denna fråga. Egentligen ha vi ju
givit denna vår ställning till känna genom den motion, som 14 medlemmar
av bondegrupperna ha avlämnat och som ger vid handen, åt:
vi stå på den ståndpunkten, att vi icke kunna vara med om, i varje
fall ej stillatigande, att det s. k. utskyldsstrecket skall tagas bort ur vår
författning. Den, som läst vår motion, torde också hava kommit
underfund med, att den icke står i något som helst sammanhang med
avsikt att stjälpa det förslag, som vi nu behandla. Vi ha inom bondegrupperna,
i den mån vi haft frågan uppe till allmän överläggning,
kommit underfund med, att vi icke kunna ställa oss oförstående mot
den överenskommelse, som samtliga dåvarande riksdagspartier ingått
i rösträttsfrågan 1918. Men då vi hava en mycket bestämd uppfattning
av att det är oriktigt att föra in i vår författning ett borttagande av
alla utskyldsstreck, då är det ju klart, att vi icke hava bara rättighet
utan även skyldighet att framföra denna vår ställning i riksdagen. Och
vi hava velat göra detta från en sådan synpunkt och på ett sådant sätt,
att det skulle vara klart, att vi intaga en sådan ställning.

Vi kunna icke taga något som helst intryck av det sätt, på vilket
den näst föregående talaren lade sin bevisföring. Det finnes något i
vår rätt, som kallas, att man använder större våld än nöden kräver,
och jag undrar, om man ej kan säga om den talarens bevisföring, åt:
han använde betydligt starkare uttryck än som kunna vara berättigade,
särskilt med hänsyn till det stora antal, det rätt så stora antal, tror
jag, av landets befolkning, som dock alltjämt håller fast vid, att dess;:
utskyldsstreck äro oskiljaktiga från en, jag skulle vilja säga folklig
uppfattning. Visserligen sade den senaste ärade talaren på Uppsalalänsbänken,
att han efter ett mycket noggrant studium av denna fråga
kommit till den slutsats, att det vore otänkbart att i skattestrecksfrågan

Onsdagen den 26 januari.

.57 » S.

skilja mellan ordentliga och oordentliga, att det ovillkorligen skulle Grundlagsfölja
med, om man skulle ha kvar dessa skattestreck, att de oskyldiga då
komme att få lida med de skyldiga. Jag är naturligtvis skyldig att tro för val av
den ärade talaren på hans ord, och jag har ej heller den ringaste an- ledamöter i
ledning att antaga annat, än att han med de allra bästa förutsättnin- riksdagens
gar gått till sin uppgift och även fullföljt densamma efter allra bästa kamrar m.m.
förstånd. Men det var dock en sak, som han fullkomligt lämnat å sido, or s''
när han gjort sina undersökningar — den kom åtminstone ej fram
i hans anförande. Man kan ju också tänka på ett förbättrat sätt för
skattens uttagande, och skulle vi icke kunna tänka oss en utväg ati
förbättra själva skatteinbetalningsmöjligheten för den mindre bemedlade?
Jag vill säga, att eljest är vårt samhälle i detta hänseende icke fullt
lyckligt, ty man måste ovillkorligen medgiva, att sättet för våra utskylders
erläggande behöver undergå en väsentlig reform, om icke de
mindre bemedlade alltjämt skola komma i en ojämn ställning vid skatternas
erläggande.

Jag är bemyndigad att säga, att de medlemmar av bondegrupperna,
som icke tillkännagivit annan ställning, komma icke att i den snart
blivande voteringen rösta mot ett antagande av det föreliggande grundlagsändringsförslaget.
Vid sidan av denna förklaring har jag, herr vice
talman, intet yrkande att göra.

Herr Winberg: Herr talman! Av debatten här i dag får man
det intrycket, att här gör sig gällande på det politiska området en motsvarighet
till vad vi under senare tiden ofta fått bevittna på det rent
kommersiella. Där har det nämligen varit så, att under kristiden man
ibland ingått förbindelser rörande leveranser till priser, som visserligen
vid det ögonblicket kanske icke hava ansetts för höga, men som
sedan, när en viss omkastning har inträtt, varit sådana, att man då
gärna velat komma ifrån sina ingångna förbindelser, och man har
då försökt på alla sätt att få dem annullerade, därför att man skulle göra
en förlust genom att hålla dem. Det är som sagt icke utan, att det
gör sig gällande alldeles samma förhållande här. För min del är jag
ej förvånad över det, därför att jag långt före detta funnit, att politik
ej är annat än ett spel om intressen, och när man ej längre anser
sig ha intresse av att vara med om något, som man tidigare möjligen
ansåg nödvändigt, så vill man gärna komma ifrån det. Nu ha visserligen
här i dag de, som talat emot ett antagande av de vilande
grundlagsändringarne, varit representanter huvudsakligen för den s. k.
nya bondedemokratien, men det skall bli rätt så intressant, att se, om
ej röstsiffrorna komma att giva vid handen, att till denna nya bondedemokrati
kommer att sälla sig även en hel del andra.

Innan jag går in på att för min del yttra mig om det föreliggande
förslaget, skulle jag vilja säga ett par ord till tvenne föregående talare.

Det var nog så intressant att följa herr Reuterskiölds exposéer, över
förhållandena sådana de utvecklat sig från 1848 och till nu. Därför

Nr 5. 38

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m
(Forts.)

att de visa, hur riktigt det gamla ordet är, att allting går igen, och
tt historien återupprepar sig. Herr Reuterskiöld visade detta genom
att referera till forhallandena sådana de voro 1848 och 1018. Tae vet
visserligen inte, om det det senare året var fråga om någon abdikation,
men 1 övrigt voro forhållandena rätt så likartade. Herr Reuterskiöld
menade ytterligare, att det ej skulle föranleda några nämnvärda svårigheter,
om man nu läte de blivande grundlagsändringarna ytterligare
vila, d. v. s. beslote uppskov. Ja, förutom andra olägenheter skulle
jag vilja peka på en, som kan vara mycket antaglig, den nämligen, att
om vi nu skulle uppskjuta avgörandet och därefter få fram ett nytt
förslag, som t. ex. representanterna för den nya bondedemokratien
skulle anse sig kunna gilla — vad hindrar, att då vi längre fram, om
några år, skulle ånyo behandla denna fråga, vid den tidpunkten någon
annan grupp av medborgare här i landet tagit sig före att skicka,
ett par nya professorer hit till riksdagen, som hade en helt annan uppfattning
om vad som vid det tillfället vore lämpligt ifråga om denna
lagstiftning? Här finnas inga garantier för att ej något sådant skulle
komma att inträffa, och sålunda skulle det vara ganska betänkligt att
vidtaga ett sådant uppskjutande.

Beträffande herr Wohlin var det rätt intressant att höra hans
anförande, bland annat av den anledningen, att jag i en här utkommande
aftontidning redan i fredags läste, att herr professor Wohlin till
denna tidning hade meddelat, att när denna fråga skulle förekomma
här i riksdagen, så skulle han hålla ett stort anförande. Nu anser jag
för min del, att ett sådant meddelande var tämligen onödigt därför
att både jag och många med mig, förmodar jag, anse att alla herr professor
Wohlins anföranden äro stora. — Men det var en sak, som jag
också skulle vilja fråga herr Wohlin om. Han yttrade, såvitt jag
förstod,° att vårt lands arbetareklass såsom sådan — jag vet ej, om
han avsåg arbetareklassen i sin helhet eller om han närmast begränsade
sig till industriarbetarne — vore betydligt bättre än en hel del av deras
representanter här i riksdagen. Ja, herr professor Wohlin, hur
skulle det nu ställa sig i den punkten, om vi frågade: hur är det med
bondeklassen i det avseendet? För min del måste jag säga mig, ehuru
jag ej är någon förespråkare för bondeklassen — fastän jag till födsel
och uppfostran är jordbruksarbetare — att trots de avigsidor jag
funnit hos bondeklassen, så håller jag dock före, att den i sin helhet
är betydligt bättre och mindre självsäker och företer en hel del
mindre avarter än deras representanter i riksdagen, vare sig dessa äro
naturliga eller mer eller mindre konstlade.

Vidare sade herr professor Wohlin, att han nyligen återkomma
från en resa till de östra randstaterna, och att han under denna resa alldeles
särskilt fått intryck av att det ej vore den lämpligaste tiden nu att föra
någon extrem klasspolitik. Det förefaller mig, som om herr professor
Wohlin då bort utsträcka denna vistelse i östern några veckor till. Då

Onsdagen den 26 januari.

3«J

Nr 5.

kan det hända, att den klasspolitik, som han predikat här i dag, icke

kommit till synes. , .111 ang. sättet

Ilerr professor Wohlin gjorde också gällande beträffande utskylds- y^r vaj av
strecket att detta så långt ifrån är någon klasslagstiftning, att det i ledamöter i
stället är ägnat att bevara i vår grundlag, en rättsgrundsats, som vi under
inga förhållanden böra uppgiva. Ja, man maste val vara minst (Forts)
professor, för att göra gällande något sådant. Det skulle vara ganska
frestande för mig att i detta sammanhang peka på, hur den dar rattsgrundsatsen
i verkligheten tog sig ut. Detta i anslutning till vad herr
Möller redan talat om. När det gäller förhållandet mellan individen
och samhället, så gäller det ej bara, att man betalar den påförda skatten,
utan det gäller också, att när man avlämnar de uppgifter, på vilka denna
skatt skall byggas, man i det avseendet är ett mönster för andia. Jag
skall emellertid ej upptaga tiden därmed.

Jag vill ytterligare endast säga angående det föreliggande förslaget,
att jag för min del naturligtvis ej behöver tala om att jag beträffande
detsamma är minst lika obunden som den nya bondedemokratien,
och jag behöver ej heller deklarera, vilket betyg jag anser mig
höra giva detta förslag. I likhet med alla kompromissförslag innehaller
det ett litet framsteg, ett framsteg eller en reform av sådan beskaffenhet,
att den bort vara genomförd här i landet för årtionden tillbaka
och sålunda allaredan hava trätt i verksamhet, om det ej ständigt
vore så här i landet, att vi aldrig kunna få en reform genomförd
förrän frågan har blivit fullständigt övermogen. Och, när det äntligen
sker, så sker det alltid i kompromissens tecken. Så är det naturligtvis
också med detta. Jag behöver endast erinra därom, när man
här talar om, vilka fördelar som skulle vinnas genom detta förslag, att
det egentligen på vissa punkter är en reform bakat. Sa t. ex. säl skilt
när det gäller det politiska åldersstrecket, som tidigare varit satt till
21 år, men nu skulle fastställas till 23 år, för att icke tala om det kommunala
området i samband med landstingsvalen, där det gar ända upp
till 27 år.

Vad jag speciellt vill poängtera och vända mig mot är det ideligen
återkommande talet även från vänstern, om att nu blir den fulla
demokratien genomförd här i landet genom denna kompromiss. Det
vill även synas, som om denna lilla reform skulle bliva den huvudkudde,
mot vilken en del förut reformvänliga partier skulle komma att slumra
för att ej vidare sysselsätta sig med något framstegsarbete. De hava
troligen nått den grad av utveckling, att de ej orka vara med längre,
och då är det givetvis bra att ha en sådan huvudkudde att vila sig
mot. Det vill också synas, som om man från det hållet skulle taga
denna reform till utgångspunkt för att sedan kunna vara med om snart
sagt vilken klasslagstiftning eller vilket reaktionärt förslag som helst.

Är det verkligen meningen, att den praktiska följden av denna kompromiss
skall bli sådan, då tror jag, att Sveriges arbetareklass skulle
ha skäl att betacka sig för denna reforms genomförande. I varje

Nr 5.

40

Onsdagen den 26 januari.

Gändrinaar ,*aU skallo ln^n .jnbllla sig, att detta är den sista milstolpen i utveckang
sättet lmSer\ Pa Pojkens område. Den, som inbillar sig detta, har tydliför
val av £en Pa senare tiden ej kunnat följa med. För min del kan jag sålunda
ledamöter i icke ett ögonblick giva denna reform någon avgörande betydelse men

kamrTmm rå de? 1 ?U.a faU. ar en om ock mJcket lken och till och med omtvist(Forts)
^ avbetalning, sa är det klart, att jag vid en eventuell votering kommer
att lägga min röst för ett bifall till det vilande förslaget.

Herr Clason: Jag är, herr vice talman, egentligen uppkallad av
den förste ärade talarens anförande och skall be att få med några ord
beröra en del av vad han yttrade. Han riktade sina anmärkningar mot
det föreliggande förslaget dels ur formella, dels ur reella grunder. Under
förra delen av sitt anförande uppehöll han sig särskilt vid det av
honom inom utskottet framställda uppskovsyrkandet. Han tycktes vilja
göra gällande, att då utskottet ställt sig emot detta yrkande, skulle det
företrädesvis ha berott därpå, att man inom utskottet av formella grunder
ansett sig förhindrad att föreslå uppskov. Jag tror, att det är en
missuppfattning av ståndpunkten inom utskottet. Vi hade visserligen
åtskilliga formella betänkligheter, men jag tror ej, att dessa voro det
för majoriteten avgörande. Eftersom även en annan ärad talare varit inne
på den saken vill jag nämna, att vi numera hava konstaterat, att vid ett av
de två tillfällen sedan 1867, då inom riksdagen ett grundlagsändringsförslag
blivit uppskjutet från en riksdag till en annan, uppskovsyrkandet
först blivit framställt inom konstitutionsutskottet och sedan av utskottet
förts vidare till riksdagen.

Däremot inverkade beträffande utskottets ställning till uppskovsyrkandet
i hög grad reella skäl. Vi funno ett Sådant skäl föreligga i övergångsbestämmelsen
vid detta förslag. Denna övergångsbestämmelse går
uttryckligen ut från att förslaget skall definitivt antagas nu och sålunda
innevarande år komma att träda i kraft.

Herr Reuterskiöld hade en utläggning, i vilken han, såvitt jag förstod
honom rätt, sökte göra gällande, att det kanske ej vore så noga med
den saken, och han ville till stöd för sin uppfattning hänföra sig till utskottets
ståndpunkt i fråga om en senare punkt av detta memorial, punkten
12, som rör ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen. Jag tror,
att dessa båda frågor föreligga i alldeles olika skick. Övergångsbestämmelsen
i det här föreliggande förslaget är en fullkomligt integrerande
del i detta förslag. Den kan ej lösgöras från detsamma. Däremot föreligger,
såvitt jag kan förstå, icke någon reell motsättning mellan det
förslag till lydelse av § 21, som utskottet framlagt i detta förslag, och
det förslag, som sedermera är framlagt i punkt 12. Saken är helt enkelt
den, att vid 1919 års riksdag man i sammanhang med detta förslag antog
en lydelse av § 21, som giver rätt till avsägelse av riksdagsmannauppdrag
i andra kammaren i vissa fall. Sedermera framlades vid 1920
års riksdag en regeringsproposition, som utsträckte denna rätt till alla
fall. Jag kan ej inse, att denna riksdag icke skulle vara berättigad att

Onsdaecn den 26 januari.

41 Nr o.

antaga denna utsträckning oberoende av det förslag om en mindre långt Grundlagsgående
utsträckning, som antogs vid 1919 års riksdag. Så ligger enligt ändringar
min tanke frågan, och det är därför en helt naturlig sak, att om denna av

riksdag definitivt antager den längre gående utsträckningen av avsägelse- ledamöter i
rätten, så faller enligt min mening automatiskt bort den mindre långt riksdagens
gående utsträckning, som föreligger i detta förslag från 1919 års riks- kamrar m. m.
dag. (Forts)

Detta om övergångsbestämmelsens formella karaktär. Men, såsom
jag nyss påpekade, har övergångsbestämmelsen också en reell karaktär.
Det är nämligen så, att hela denna bestämmelse om när detta
förslag skulle träda i kraft enligt min uppfattning är en reell beståndsdel
i vad som för mig är det väsentliga i hela denna fråga, nämligen
i den uppgörelse och överenskommelse, som träffades vid 1918 års urtima
riksdag och som beträffande grundlagsstadgandena konfirmerades
vid 1919 års lagtima riksdag.

Det för mig, som sagt, in på, vad som är för mig avgörande för
min ställning till hela detta förslag. Herr Reuterskiöld har framhållit
och såvitt jag förstår med rätta framhållit, att då grundlagen förutsätter
nya val, så förutsätter också grundlagen en dubbel prövning av föreliggande
grundlagsändringsförslag. Ja, det är alldeles riktigt. Jag har
vid andra tillfällen hävdat den uppfattningen, och jag kommer att hävda
den också i dag. Grundlagsplikten går, som han sade, framför partibundenheten.
Men grundlagen förpliktar mig ej till att bryta mitt ord.
Det är för mig det avgörande. Jag har varit med om att träffa en uppgörelse
på denna punkt, och den ämnar jag infria. Det är sålunda i anslutning
därtill, som jag vid detta tillfälle kommer att giva min röst
åt förslaget. Jag känner ej till, om valvindarna här i landet nu blåsa i
annan riktning och yrka på något annat. Om så vore, borde dessa
valvindar hava lyft mig från denna plats, men så länge jag står kvar
på denna plats, så kommer jag att träda in för, att en träffad överenskommelse
skall hållas. Det är min ståndpunkt vid denna frågas avgörande.
Men jag vill dessutom beträffande den saken tillägga, att det
förefaller mig, som om denna hänvisning till valvindarne kommit i ett
något egendomligt sammanhang i herr Reuterskiölds anförande, då han
i samma anförande betonade, att han ej kände till något imperativt mandat,
utan på det bestämdaste ogillade det.

Herr Reuterskiöld anförde också vissa realskäl mot förslaget. De
anknöto sig särskilt till frågorna om första kammarens bildande och
om utskyldsstrecket. Ja, det lär ingen av mig begära, att jag skall träda
in i något sakligt försvar för överenskommelsens reella innebörd på dessa
punkter. Men just båda dessa punkter ingå alldeles särskilt i den träffade
uppgörelsen. Vad den första frågan beträffar, första kammarens
bildande, så skulle jag ock vilja erinra, att den är en av de punkter,
där den åskådningen, som jag tillhör, dock tog hem något i uppgörelsen.
Det går ej an att, som man ibland försöker göra, lägga första
kammarens ”snedvridning”, som man kallar det, vårt p^rti till last. Det

Nr 5. 42

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- går ej an. Förhållandet var ej sådant. Vad som här låg bakom, det var
ang.häftet den omständigheten, att man på den andra sidan aldrig velat inse, att
för val av * samma ögonblick som man skrev ned den kommunala rösträtten till
ledamöter i lika, så förlädes första kammaren på precis samma valrättsgrund som
riksdagens den andra. Då man samtidigt ville stryka bort utskyldsstrecket, så måste
’a(Forts")m‘första kammaren blott bli en avläggare av andra kammaren; den längre
mandattiden kunde ej göra något till eller från. Den ståndpunkten, att
just här låg det väsentliga villkoret för första kammarens artskillnad
från„den andra’o försökte vi i det längsta kämpa för, och vi lyckades
också vid 1918 års riksdag åtminstone genomföra, att det blev satt en
högre valrättsålder för första kammaren, liksom ock, att i de kommunalval,
ur vilka första kammaren utgår, åtminstone bibehållits något av
utskyldsstrecket. På den punkten ha vi sålunda verkligen i någon mån
förbättrat det regerings förslag, som vid det tillfället förelåg.

På samma sätt förhåller det sig med utskyldsstrecket, som varit
föremal för sa mycken diskussion i denna debatt. Jag hade verkligen
trott, att denna diskussion skulle komma vid ett senare tillfälle under
riksdagen, då ju motion i den frågan är väckt. Vad nu ifråga om utskyldsstrecket
skall konfirmeras, är emellertid också uttryckligen infört
i ^den överenskommelse, som det för mig gäller att vid detta tillfälle
hålla. Jag vill dock gentemot vad som här yttrats av vissa talare säga
det, att nog tror jag herr Alexanderson misstager sig, om han söker göra
gällande, att denna fyramannakommitté vid 1918 års urtima riksdag,
som han talat om, sakligt skulle ha övertygat oss andra om omöjligheten
av att behålla någon form av utskyldsstreck. Det vågar jag påstå
icke är förhållandet, åtminstone icke med mig, och jag vågar säga, att
jag tror det ej heller vara förhållandet med åtskilliga andra. Jag vill
också erinra därom, att både vid 1917 och 19*8 års riksdagar framlades
från liberala partiet motioner och yrkanden, som gingo ut på bibehållande
i det kommunala livet av samma utskyldsstreck, som då gällde för
det politiska livet. Sålunda: så förfärligt förkastlig var då ej ens på
det hållet tanken på bibehållande av ett sådant streck.

Jag har endast velat yttra dessa ord för att tillkännagiva, varför
jag kommer att rösta för bifall till det vilande förslaget. Jag skall tillägga,
att då jag under 1918 ars riksdag sökte bedöma dess verkningar så yttrade
jag för min del, att dessa kunde komma att gå i olika riktningar,
men att jag vore övertygad, att de kunde komma att gå i en god riktning
endast under vissa förutsättningar. Såsom en av dessa förutsättningar
betonade jag, att man måste ansluta sig till och bygga vidare på den sedan
gammalt hos oss bestående grundsatsen, att fullgjorda skyldigheter borde
vara villkor för åtnjutna rättigheter. Jag har i den punkten icke ändrat
övertygelse. Jag vidhåller fullt den ståndpunkten, och jag anser mig,
sedan uppgörelsen nu blir genomförd, ha fullkomlig frihet att arbeta
på den förändring i grundlagarna, som jag anser för riket nyttig. Under
närvarande förhållanden kommer jag att giva min röst för det vilande
förslaget.

Onsdagen den 26 januari.

-l,( Nr 5.

(Forts.)

Herr Lindhagen: Herr talman, mina herrar! För min del Grundlags förvånar

det mig, att man vid detta tillfälle skall behöva sammanblanda ändringar
under ett och samma yrkande så vitt skilda saker som frågan om kvin- val av
nans politiska rösträtt och frågan om utskyldsstrecket. Det är en be- ledamöter i
tänklig formalistisk tågordning i riksdagen, som icke kan hava så riksdagens
mycket praktiskt förstånd och rättvisa, att vid ett avgörande av två så kamrar m. in.
skilda saker var och en avgöres för sig. Då nu verkligen förhållandena
äro så bedrövliga, att det icke går för sig, vill jag för min del
betona, att den fråga, som här dominerar allt annat — herr Alexanderson
antydde något dylikt också — den fråga, som dominerar allt
annat och sätter allt annat i skuggan, är den stora frågan om att kvinnorna
äntligen efter en generations strider skola få sitt medborgarskap.

Att då här debattera den andra lilla saken, som här är framförd, såsom
en huvudsak och vara beredd att stjälpa det hela bara för en struntsak,
bevisar icke någon rättvisa och allra minst några rättsgrundsatser.
Jag yrkar således bifall till betänkandet bara därför att kvinnans
politiska rösträtt står där; det andra må innehålla vad som helst.

Men för att säga några ord om den andra saken, så är det alldeles
märkvärdigt, vad vi må hava för utvecklad rättskänsla här i
landet och särskilt på landsbygden. Intet annat land har det där utskyldsstrecket,
och jag tänker, att alla vi, som ifrågasätta dess borttagande,
äro utan rättskänsla, utan rättsgrundsatser i den här punkten.

Det är icke värt att tala om alla detaljerna, utan jag skall gå in på
pudelns kärna, och den är, att det nya högerbondeförbundet nu fört
fram denna sak på samma gång det antyder, att det icke heller är så
förtjust i kvinnans rösträtt, men det får gå, å la bonheur, vi skola icke
sätta oss emot det, vi skola gå in därpå. Men se utskyldsstrecket rubbar
allt vad rättsgrundsatser heter i detta land. Och varför? Jo, därför
att bonden betalar sin skatt och industriarbetaren betalar icke sin
skatt. År det rätt att bedöma rättsgrundsatser från en sådan synpunkt ?

Låt var och en sköta sig själv och själv i första hand bedöma detta!

Då få vi se, hurudana grundsatser vi hava allihop. De te sig nog ibland
si och så.

Varför betala bönderna sina skatter? Jo, därför att annars tages
hemmanet ifrån dem, och även därför att de kunna inrätta åt sig en
viss ordning, därför att de hava sina rötter i den svenska jorden, de
hava något att hålla sig till, därför att de hava en näring, som bär sig
lika bra oavsett konjunkturerna, i motsats mot vad fallet är med industriarbetarna.
Bönderna kunna betala sina skatter, de äro nog lyckliga
att i alla fall hava något fast att hålla sig till, men vad har industriarbetaren?
Han är rotlös, fabriken blir aldrig något hem, han är
underkastad arbetsinställelser och arbetslöshet på grund av konjunkturernas
växling. Ena dagen har han något, men andra dagen har
han ingenting. En sådan klass kan icke betala sina utskylder. Skola
de då straffas för att de äro olyckliga människor? Är detta det nya
programmet för det nya bondeförbundet, så gratulerar jag eder. Kra -

Nr 5. 44

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- schen kommer mycket snart, om ni skola bära ut sådana principer i
ängsull världeon- Den kommer i alla fall någon gång, men den kommer förhör
val av pa det sättet. Och vad gorå ni för nytta med det ? Gör man nå ledamöter

i got till gagn för fäderneslandet genom att man på det sättet förhäver
riksdagens sig över att man själv betalar skatt, därför att man kan göra det och

(FortT)’”''icke Vågar låta bli> förhäver sig över andra, som icke kunna det i det
stora hela. Vad skall det leda till? Jo, oerhörda, nya strider blir det
därav. De, som få denna handske utkastad emot sig, komma att känna
orättvisa. Tänk, om det nya bondeförbundet resonerade på detta
sätt: vi förstå mycket väl, hur det hänger ihop, vi kunna betala skatten,
vi riskera mycket, om vi icke göra det, men de andra kunna det
icke, och därför är det synd om dem, vi kunna absolut icke vara med
om att för den sakens skull dessa människor skola förlora sin politiska
rösträtt. Vad skulle ett sådant program göra? To, man skulle
få den uppfattningen, att bondeförbundet verkligen besjälades av rättsgrundsatser,
och det skulle vinna ofantligt i anseende, under det att det
nu står och gräver sin egen grav.

Ja, det har nu sagts också, att alla äro ense om att underlåtenhet
att fullgöra värnplikt diskvalificerar en medborgare. Det är också ett
sådant där abrupt undantag. Jag har aldrig varit med om det. Överallt,
där jag varit med, hava vi motionerat om att denna blindtarm på
det hela också skall försvinna. Vad finns det för anledning att bestraffa
dem, då vi andra nu i alla fall hava alla möjliga fel?

Den allmänna rättsgrundsatsen måste taga människan sådan hon
är och giva henne rösträtt bara för att hon är människa. Men skall
man räkna ut och säga, att den har försummat det och den har försummat
det, ja, då, mina damer och herrar, få vi ingen rösträtt i detta
land.

Professor Wohlin talade också om något ”give Gud”. Jag kommer
icke ihåg, vad Gud skulle giva det nya bondepartiet, men jag tror
icke, att hans Gud heller bistår hans parti, bondepartiet, lika litet som
något annat av partierna här i vår obönhörliga klasskamp. Och där
hava vi kommit till pudelns kärna.

Denna är icke annat än strid om makten under sken av rättsgrundsatser.
Om icke högerbönderna betalade alla sina utskylder, så skulle
denna fråga aldrig hava kommit upp, men nu göra de det händelsevis,
och därför förhäva de sig över andra. Och så länge de hålla på med
sin intressepolitik till det yttersta, så försvagas samvetsplikten ytterligare
och bliva vi aldrig ett enda folk.

Jag yrkar bifall, herr talman, till den kvinnliga rösträtten och bryr
mig icke om allt det andra.

Herr Ericsson, O Ilas: Herr talman, mina herrar! Ja, det
kan synas förmätet att beträda denna plats, då jag under debatten blivit
beskylld för svek och för att hava gjort mig skyldig till brott samt
icke hava aktat pa min politiska heder etc. Men jag vågar ändå taga
kammarens tid i anspråk med några ord till försvar för min åsikt.

Onsdagen den 26 januari.

45

Nr T>.

Först vill jag då säga att jag tager icke professor Alexandersons
utfall så hårt, då jag erinrar mig, huru han vid vissa tillfällen kan löpa
åstad litet obetänksamt, om jag så får uttrycka mig; senast under förra
årets riksdag hade vi ett tydligt bevis därpå. Men nu vill jag emellertid
erinra professor Alexanderson om, att jag vid urtiman 1918
icke endast reserverade mig tillsammans med en del av kamraterna i
utskottet utan jag markerade min särskilda mening i en reservation,
som jag stod ensam för, och om han studerar mitt anförande som jag
hade i kammaren, då jag försökte att försvara denna reservation, och
jämför det anförandet med det, som jag hållit här i dag, så tror jag,
att han icke kan beskylla mig för motsägelse. Det gick precis i samma
anda både då och nu, enda skillnaden är den, att jag då icke framställde
något yrkande, vilket jag nu gjort. Vidare vill jag framhålla
att jag aldrig i utskottet hörde talas om hur man skulle förhålla sig
vid frågans behandling 1921. Och jag har haft den bestämda uppfattningen
att något tal därom icke ens kunde komma ifråga, då jag anser
att vår grundlag lägger hinder i vägen för något dylikt.

Under debatten har det också tydligen framgått, att jag icke uppträtt
här såsom en taleman för bondegruppen, utan vad jag här framfört
är min personliga mening, som jag hade 1918 och som jag, som
sagt, haft hela tiden. Beskyllningen för att jag ändrat åsikt därför
att jag under tiden kommit att tillhöra en annan grupp, bär jag således
även lugnt.

Men om jag nu håller mig till frågan om den uppgörelse, sonträffades
mellan partierna år 1918, så förefaller det mig, att man hatgått
alldeles för långt, då man ridit på den käpphästen så, som man
nu gjort.

Grundlagen föreskriver otvetydigt, att förslag sådana som det föreliggande
skola ånyo prövas sedan allmänna val i hela riket till andra
kammaren förrättats, och denna viktiga bestämmelse skulle helt och hållet
åsidosättas genom det förhandsbeslut mellan partierna man här åberopar
och vill sätta i stället för den sakliga prövningen.

Jag har under debatten suttit och tänkt på gångna riksdagar och
särskilt på början av min riksdagstid, då vi i andra kammaren både
en ledamot, S. A. Hedin, som allmänt kallades för ”grundlagsväktaren”.
Jag är lika säker på som att jag står här, att om han levat och varit
i tillfälle att deltaga i den debatt, som förekommit här i dag i denna
sak, så skulle han hava levererat professor Alexanderson brasor, som
han aldrig i sitt liv skulle hava glömt.

Nu har frågan av vissa talare förts in även på ett annat område,
nämligen klassområdet. Jag har icke fattat frågan på det sättet, lag
vet, att den drabbar alla, den drabbar, såvitt jag förstår, den ene likaväl
som den andre, måhända den ene något mera, den andre mindre, men
jag har icke uppträtt här och yrkat avslag för att söka komma en viss
klass till livs, utan jag har bara fört fram frågan sådan jag ur den
svenska rättskänslans synpunkt finner den.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m
(Forts.)

Nr 5. 46

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m
(Forts.)

Jag har, som sagt, ingen anledning att frånträda vare sig min uppfattning
eller det yrkande jag framställt.

Herr W o h 1 i n : Herr talman, mina herrar! Endast några få

ord! Herr Alexanderson, livligt understödd av herrar Winberg och
Lindhagen, har i sitt anförande upprepade gånger betonat, att den ståndpunkt
ifråga om det politiska utskyldsstrecket, som vi här företräda,
icke,har sin grund i något folkligt rättsmedvetande. Det är en ”allmän
fras , yttrade han vid ett tillfälle i sitt anförande. Strömningarna hos
folket i bygderna, förklarade han vid ett annat tillfälle, väga "ingenting
mot den sakkunnigutredning, som han själv har presterat. Principen,
förklarade han på ett tredje ställe, är icke av den djupa rättvisa, som
man tror, och svenska folket har med herr Alexandersons sakkunnigbetänkande
”fått papper på” att det icke går att förfara på det sätt,
som jag tänkt, nämligen att särskilja självförvållad och vissa slag av
oförvållad oförmåga att betala skatt. Jag finner i detta herr Alexandersons
hela anförande samma syn på samhället och svenska folket, som
gått igen i åtskilliga tidigare anföranden av herr Alexanderson: ett suveränt
förakt för vad folket känner och tänker, den begåvade intelligensaristokratens
nedlåtande och ofta något hånfullt betonade syn på
gamla svenska rättsuppfattningar, sådana de framträda särskilt på vår
svenska landsbygd. Jag tror mig icke säga för mycket, när jag säger,
att vi äro många här, som frånkänna herr Alexanderson rätten att uppträda
som domare över svenska folkets rättsuppfattning i föreliggande
hänseende.

Beträffande herr Möller, så är det med honom ett i viss mån annat
förhållande, ty han är ju speciell representant för en särskild samhällsklass
i vårt land, och han synes hava betraktat det som sin skyldighet
att försvara den klassens särskilda intressen. Jag ber då endast få erinra
om att jag inledde mitt förra anförande med att vi icke borde i
denna debatt upphetsa lidelserna alltför mycket, men jag finner, att
den, som dock mest upphetsat lidelserna här, har varit herr Möller.
Det röjde, menade han, icke mindre okunnighet om fakta än även brist
på ideellt sinne, det vore att diskvalificera sig för arbete i Sveriges offentliga
liv etc. att hålla på en rättsgrundsats, som ett mycket stort
antal ledamöter av Sveriges riksdag för ännu några år tillbaka omfattade
och som ännu omfattas av mycket stora delar av Sveriges folk. Det är
dock icke rätt av herr Möller att på det sätt, som herr Möller gjorde,
använda överord, som äro absolut olämpliga vid ett tillfälle som detta.
Och jag vill dessutom tillägga, att, rent sakligt sett, led herr Möllers
anförande av den svagheten, att han rörde sig med statistiska siffror
och därvid förväxlade skattestreck och utskyldsstreck, vilket ju är två
skdda saker. Så mycket mindre har herr Möller anledning att anklaga
mig för ”bristande ädelt sinne”, då jag för min personliga del uttryckligen
deklarerat min beredvillighet att — om vi endast få bibehålla prin -

Onsdagen den 26 januari.

47 Nr 5.

cipen att medborgerliga rättigheter skola vara baserade på medborgerliga Grundlaysskyldigheter
— sakligt och lugnt pröva, i vad mån oförvållad oförmåga
att betala skatt är beroende på sjukdom eller arbetslöshet i följd av drifts- för val av
inställelse, och sålunda uttryckligen förklarat mig villig att beakta så- ledamöter i
dana verkligen ömtåliga fall, som faktiskt — det erkänner jag gärna — riksdagens
förekomma inom Sveriges industriarbetareklass i tider av arbetslöshet kamrar in. m
liksom även inom andra yrkesklasser. * (Forts.)

Herr Lindhagen förklarade frågan om utskyldsstrecket vara en
”struntsak”. Herr Lindhagen är också, så egendomligt det kan låta,
en föga folkligt anlagd person, som ej sällan saknar förbindelser med
rättsuppfattningen i Sverige. Ty vore det en ”struntsak”, så skulle vi
verkligen icke hava haft, det vill jag säga, ett visst mod att här träda
fram och yrka avslag på de vilande grundlagsändringarna. Vi veta väl
vad det kommer att föra med sig för oss. Men då vi icke desto mindre
här framträtt, har det varit av verklig övertygelse, att vi här förfäkta
en rättssak, obekymrade om den står upptagen i herr Lindhagens bekanta
”söndagsprogram” eller icke.

Herr Hellberg: Herr talman! Jag hade ett ögonblick tänkt

stryka mig från talarelistan, då allt väsentligt, som kan sägas i denna
debatt, redan är sagt, men eftersom jag en gång blivit uppskriven där, kan
jag inte underlåta att göra några anmärkningar med anledning av vad
som förekommit under diskussionen.

Den förste ärade talaren hade ett anförande, som kunde giva anledning
till en hel del invändningar, men han, så att säga, strök själv
ett streck över en stor del av sitt anförande genom att inte vidhålla sin
ursprungliga avsikt att yrka uppskov med grundlagsförslaget utan i stället
avslag.

Jag kan emellertid inte underlåta att för min del inlägga en gensaga
mot den högst besynnerliga uppfattning, som han uttalat, att grundlagens
bestämmelse om varje riksdagsmans fria rätt att pröva uppkommande
frågor upphäver träffade överenskommelser. När han uttalat
denna besynnerliga mening, så yttrade enskilt en person här bakom mig:

”herr Reuterskiöld tyckes icke fatta, att det finns också moraliska band”.

Herr Reuterskiöld vet mycket väl, att en hel del av de beslut, som fattas
här i riksdagen, tillkomma på grund av sammanjämkning, kompromiss
mellan olika partier. Det är ju t. ex. mycket vanligt, att i statsutskottet
sådana kompromisser förekomma. Huru skulle det verka, om, efter en
sådan överenskommelse ett par dagar förut, en av dem, som varit med
om den, står upp och säger: grundlagen ger mig rätt att fritt pröva
varje fråga; alltså löser den mig ifrån varje träffad överenskommelse?

Det är, må jag säga, något underligt att höra en riksdagsman uttala
en sådan uppfattning.

Uppfattningen tyckes var desto mera betänklig, som det redan visat
sig, att herr Reuterskiöld fått en lärjunge här i kammaren. Det är
kanske orätt att säga om en så vördnadsvärd man som kammarens ål -

Sfr 5. 48

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- derspresident, att han skulle vara lärjunge åt en här i kammaren så ny
angnsnät°et man som herr Reuterskiöld, men i alla fall uttalade han, såvitt jag förför
val av stod, precis samma uppfattning. När han framhöll att grundlagen bereledamöter
i der tillfälle att två gånger pröva grundlagsförslag, synes han ha meriksdagens
nat, att därigenom det skall stå representanterna fritt att komma ifrån de
(Forts ) förbindelser, som de förut iklätt sig. Det lärer väl inte vara möjligt
or s'' för herr OUas Ericsson att förneka, att han själv varit med om den överenskommelse,
varom så mycket har talats här i dag. Både han och jag
sutto i det särskilda utskott, där denna överenskommelse träffades, och
jag har så väl själv försökt att erinra mig som också tillfrågat andra av
dem, som voro med där, om de kunde erinra sig, huruvida han i nämnda
utskott inlade någon gensaga mot den promemoria, som låg till grund
för denna överenskommelse och i vilken det, bland annat, heter: ”Det
anmärkes, att alltså vid den politiska rösträtten skattebetalningsstrecket
förutsättes skola helt avskaffas.” Mitt intryck var, att vi allesammans
voro ense om denna av särskilda delegerade inom särskilda utskottet
utarbetade promemoria.

Herr Ollas Ericsson tyckes nu vilja göra till samma sak att uttala
sina personliga invändningar mot ett visst förslag utan yrkande och att
uttala samma invändningar med yrkande. Men det är väl däri hela skillnaden
ligger. Vi hava nyligen hört en annan ledamot av kammaren och
för resten också av förutnämnda särskilda utskott, herr Clason, uttala,
att han då liksom nu hade personliga invändningar på vissa punkter
men tilläde att han står vid den överenskommelse han varit med om att
träffa. Det är att handla lojalt. Att om man en gång, låt vara med
stor självövervinnelse, gått med på en överenskommelse, också hålla
den — det är ett lojalt handlingssätt. Om ett handlingssätt, som visar
sig däri, att man ena gången uttrycker sina betänkligheter utan yrkande,
låtande förstå att man är med om att förslaget tages, och en annan
gång uttalar samma betänkligheter men med yrkande att förslaget må
förkastas, om ett sådant handlingssätt skall jag inte tillåta mig begagna
någon beteckning.

Det har här i debatten mycket talats om utskyldsstrecket och om den
utredning angående detta, som föreligger. Jag begagnar tillfället att rätta
en missuppfattning, som gjort sig gällande från herr Johansson i Kälkebo,
när han, såvitt jag fattade honom rätt, förevitade herr Alexanderson, att
han inte ville göra något för att åstadkomma en bättre skattebetalning.
Detta är en så komplett missuppfattning, att jag tvärtom tyckte mig bestämt
höra, att herr Alexanderson just betonade, att det är på denna punkt
man bör sätta in för att åstadkomma en rättelse i den försumlighet ifråga
om skattebetalningen, som förekommer. Vad sedan själva frågan om
utskyldsstrecket och den därmed här under debatten förbundna frågan
om de olika klassernas moral beträffar, så har jag fått ett mycket starkt
intryck av riktigheten i den uppfattning, som herr Möller ungefär uttryckte
så, att vi i själva verket äro ungefär lika goda kålsupare allesamman
— herr Lindhagen sade förresten detsamma. Tåg tror, att den

Onsdagen den 26 januari.

49 Nr 5.

uppfattning, som särskilt starkt förfäktades av herr Wohlin, har
ett visst fariseisk! drag, och jag tyckte, att i hans senaste anförande,
då han gick igenom en rad av talare och markerade, att de inte hade
rätt att göra sig till talsmän för rättsuppfattningen, detta drag ytterligare
underströks.

Jag skall också tillåta mig att säga ett par ord om en insinuation
från herr Winbergs sida. Han talade för det första om att det nu föreliggande
förslaget är ett litet steg i den demokratiska utvecklingen, men
heller inte mer. Nu förstår jag ju, att herr Winberg tänker sig, att man
skall löpa banan ut till den punkt, där den ena ytterligheten möter den
andra, och hans ideal är ju den utveckling, som vi bevittnat i landet
öster om oss, där den allra yttersta demokratien kommit tillbaka till den
gamla despotismen. Jag kan förstå, att det är hans ideal, att vi skola
få en ny despotism med andra despoter i högsätet; men han må inte
förtänka, att vi andra, gamla demokrater inte inse det vara en lycklig
utveckling. Vi anse därför, att den reform, som nu skall genomföras
och som giver alla svenska män och kvinnor i stort sett rösträtt i landet,
är en ganska betydande och värdefull reform i demokratisk riktning.

Jag tror inte att någon av oss frisinnade tänker sig denna reform
som ett slags huvudkudde, på vilken vi ämna vila i framtida sysslolöshet,
och lika litet förstår jag, vad herr Winberg menar med att vi skulle
vara med om nya klasslagar. Mig veterligen finnes inte för denna insinuation
någon som helst grund. Jag kan möjligtvis tänka mig, att herr
Winberg syftar på en motion ifrån liberalt håll, som är väckt i syfte att
i hela samhällets intresse, i detta samhälles intresse, inom vilket alla
klasser numera äro likaberättigade, förebygga sådana strejker, som kunde
bliva ödesdigra för alla; men den innebar inte något annat än vad som
i vårt västra grannland, vilket ju anses vara ett demokratiskt föregångsland,
redan är genomfört, nämligen att under särskilt svårartade förhållanden,
då verkligt allvarsamma faror för alla hota, man skulle kunna
komma till den obligatoriska skiljedomen. Att beteckna detta s.åsom en
klasslagstiftning, som ett utslag av den värsta reaktionära tendens, är
väl det starkaste våld på verkligheten man gärna kan göra.

Som sagt, herr talman, jag har inte kunnat avhålla mig från att
göra dessa små anmärkningar. Till slut skall jag säga, att jag därutinnan
i viss mån nog känner detsamma som herr Lindhagen, att den stora
frågan vid detta tillfälle dock är kvinnans politiska rösträtt. De äldre
inom denna kammare veta, att jag i min ringa mån, ofta under mycket
stark motvind, verkat för denna reform. Jag har gjort det av känsla
för att rättvisan krävde den reformen, men jag har aldrig hängivit mig
åt några överdrivna förväntningar om de stora nya ting, som skulle
komma genom kvinnornas inträde i vårt offentliga liv. Min farhåga
är närmast den, att de endast skola bliva alltför lika männen och att
det sålunda bara skall bliva en multiplikation med två av den föregående
valmanskåren. Jag skall därför i denna stund, när vi stå färdiga att
taga den kvinnliga rösträtten, bara tillåta mig att uttala den förhoppFörsta
kamviarens protokoll 1921. Nr 5. 4

Grundlagsändringar

ang. sätlet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar ro. m
(Forts.)

Nr 5. 50

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- ningen eller åtminstone den önskan, att när kvinnorna nu komma in i
andringar politiken, de där måtte komma att göra en insats, som genom att vara
för val av ^ågot annanartad i förhållande till männens skulle kunna göra vårt samle
da mö t er i hällsliv rikare och, skulle jag vilja önska, också en liten smula mildare,
riksdagens en liten smula mera humant än vad det tyvärr för närvarande mången
kamrar m. m.c
(Forts.)

gång ar.

Herr Alexanderson: Herr talman! Sedan jag länge fres tat

talmannens och kammarens tålamod med mitt förra anförande, skall
jag vara mycket kort i min replik. Åtskilliga talare hava riktat sig mot
mig, men det allra mesta som sades skall jag avstå från att taga tipp.

Vad beträffar herr Ollas Ericsson, så bär hans situation, efter vad
det synes mig, alldeles nyss blivit tillräckligt belyst av herr Hellberg,
och jag skall inte ytterligare lägga någon lök på laxen.

Jag uppkallades egentligen av den ärade talaren på Malmöhuslänsbänken.
Jag är närmast glad och tacksam för hans senaste anförande.
Jag är nämligen i alldeles samma situation som Alexander Kålland,
när han givit ut en bok och det i anledning av den kom häftiga ord
och våldsamma utbrott emot honom. Jag känner mig — sade han —
som en valfångare, när han slungat sin harpun. Ligger då valen alltjämt
stilla, biter han ihop tänderna: han förstår, att han misslyckats.
Men vispar kolossen på stjärten och sprutar skum — då gnuggar han
händerna!

Men då den ärade talaren även denna gång har kastat fram sitt
ädelmodiga erbjudande att ”längre fram” reflektera på en uppdelning,
varigenom de skola bliva befriade från uteslutning, som kunna åberopa
sjukdom eller arbetslöshet, så nödgas jag åter hänvisa honom till att
möjligheten av en sådan uppdelning just speciellt med uppmärksamheten
inriktad bland annat på dessa bägge fall, sjukdom och arbetslöshet, är
utförligt undersökt i det redan föreliggande kommittébetänkandet. Där
visas, att man har att välja mellan att å ena sidan hava fixa lagregler
och att å andra sidan lämna det i en viss myndighets skön att bedöma
varje fall. Låter man lagregeln vara fix, får man lov att bestämma,
att endast en så och så lång tids sjukdom, en så och så lång tids av de
och de i lagen angivna omständigheterna förorsakad arbetslöshet kan
få gälla och att den skall vara av betydelse så och så lång tid framåt.
Därmed har man fått en av dessa stela lagregler, med vilka det aldrig
kan undvikas, att en del fall komma att bliva orättvist dömda av lagen.
Då kommer just det där förhållandet fram, som jag redan påpekat, nämligen
att i den mån lagen ger sig ut för att skipa rättvisa, men det icke
blir någon rättvisa skipad, kännes kränkningen av den som drabbas
därav mycket hård.

Lämnar man däremot åt en myndighet att avgöra efter sitt fria skön
och förekommande bevisning om sjukdomens tillvaro, dess längd, dess
faktiska inverkan på skattebetalningsförmågan o. s. v., ja, då har man
gjort någonting mycket värre ändå. Stackars denna myndighet och

Onsdagen den 26 januari.

Si Nr 6.

stackars den politiska känslan i landet, som kommer att bliva förgiftad
av misstanken, att denna efter fritt skön gjorda undersökning icke varje
gång hai varit opartisk och rättvis! Att den icke kan göras av de nuvarande
valmyndigheterna, som äro valnämnden på landet och magistraten
i stad, är självklart. Men var god och visa upp någon annan myndighet,
som skulle lämpa sig för att verkställa en sådan undersökning!
Det kan man helt enkelt inte göra, därför att det ligger i sakens natur,
att frågan är så ömtålig, att det icke går att lämna den till fri diskretionär
prövning av någon myndighet. Och det går, som jag påpekat, inte
heller att åstadkomma en stel, fix lagregel, som icke verkar orättvis i
tillämpningen.

Herr Clason har nyss sagt, att jag har gjort mig skyldig till det påståendet,
att vi med vår utredning lyckats övertyga högern i 1918 års
utskott, men att detta vore oriktigt. Det har jag emellertid aldrig sagt,
utan det måste bero på ett missförstånd av herr Clason. Vad jag yttrade
var, att ingen i utskottet ens försökte sig på att prestera en saklig
kritik av den detaljerade undersökning av möjligheterna, som där gavs.
Denna kritik har fortfarande icke kunnat presteras, och då herr Wohlin
kastar fram ett sådant där allmänt löfte, att man kan taga hänsyn till en
blivande eventuell utredning om sjukdom och arbetslöshet, utan att prestera
någon kritik av den utredning som redan gjorts, så är det fraseologi
och ingenting annat.

Herr Wohlin menade, då han karaktäriserade mig, att jag hade mycket
liten ^beröring med den svenska rättsuppfattningen i landet och att
det också visade sig i det uttalande jag gjort, hurusom jag föraktade
den. Nej, herr Wohlin, jag föraktar den icke! Jag är verkligen demokrat,
men det är skillnad mellan demokrati och demagogi. Demagogi
är det, om man lever högt på en oklar känslostämning, trots att det finns
närmare utrett, i vad mån denna känslostämning verkligen är berättigad
och i vad mån den kan få ett uttryck i lagform eller den andra form som
möjliggör, att den kan beredas hänsyn i det rättsliga livet. Det liberala
partiet har för sin del i detta avseende just ställt sig på den ståndpunkten,
att man, ^ så länge ingen utredning förelåg, ansåg det vara angeläget,
att en sådan bleve gjord och man om möjligt finge en skillnad
genomförd mellan den ena och andra sortens skatteresterande. Att
sedan denna utredning är presterad och utan att man ens har gjort den
ringaste lilla ansats till att ingå i sakligt bemötande av den, nu först
ställa sig på denna ståndpunkt, som man annars på förhand förklarat
vara omöjlig, det är det som jag har tillåtit mig att beteckna såsom ett
icke riktigt sätt att fylla sin befattning som folkrepresentant. Det är
ett stycke ”primitiv demokrati” i att på det viset giva vika för en inom
vissa kretsar hos folket förefintlig känslostämning.

Jag lämnar till kammarens bedömande, huruvida detta yttrande i
och för sig är något bevis för att man känner sig totalt främmande för
folkets rättsuppfattning. Jag medger, att jag möjligen i olikhet med
herr Wohlin, icke är uppvuxen i ett bondehem på landet och icke har

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. m.

(Forts.)

Nr 5. 52

Onsdagen den 26 januari.

Grundlagsändringar

ang. sättet
för val av
ledamöter i
riksdagens
kamrar m. in
(Forts.)

tillbragt barndomen och ungdomen med de sysslor, som förekomma i
ett sådant, och alltså icke kommit i den intima beröring med detta liv,
som jag förmodar att han att döma av hans anförande måtte hava gjort.
Men det finns andra möjligheter att komma i beröring med det svenska
folkets rättsuppfattning och rättsuppfattningen icke bara inom en av dess
kretsar utan i olika kretsar. Jag vågar hålla före, att det inom kort
skall visa sig, att det svenska folket icke är mera olikartat med de andra
folk, som hava ansett sig böra bygga på den allmänna rösträttens grund,
än att vi skola finna, att detta streck, som i motsats till vad somliga uttala
icke har så urgamla rötter i svensk rättsuppfattning eller i svenskt
statsliv — vad angår stätsutskyldsstrecket, så är det jämnt tolv år gammalt
och förskriver sig från 1909 -—• att detta streck är något som vi
kunna leva utomordentligt bra förutan.

Herr Möller: Även jag känner mig uppkallad att svara på herr

Wohlins replik till mig. Herr Wohlin förklarade, att jag upphetsat lidelserna
med mitt anförande. Jag kan endast konstatera, att det är herr
Wohlin, som har upphetsat mina lidelser genom ett efter min uppfattning
ytterligt fariseisk anförande, som avsåg att svepa in ett klart och
oförtydbart klassintresse i en högre morals och en högre rättsåskådnings
mantel. Det var för mig angeläget att ordentligt rycka den manteln av
herr Wohlin och visa upp, att när man försöker återinföra ett streck,
som faktiskt — man kan visa det med siffror — skär bort rösträtten för
cirka 40 % av de medborgare, som tillhöra en särskild klass, så är det
ett slag mot den klassen, man må åberopa sig på hur höga rättsgrundssatser
som helst, rättsgrundsatser, som man ögonblickligen själv underkänner,
då man cyniskt förklarar, att det är ganska likgiltigt, om tilllämpningen
av denna rättsåskådning sedan också drabbar en mängd
oskyldiga människor. Ty, herr Wohlin, det bevis på ädelt sinnelag, som
ligger däri, att herr Wohlin sedermera vill söka skilja fåren från getterna,
har jag så mycket mindre möjlighet att uppskatta, som den utredning,
om vilken herr Alexanderson har talat, efter min mening klart ådagalägger
omöjligheten av något sådant. Jag tänker, att professor Wohlin,
som har gjort några vaga antydningar om hur en sådan uppdelning
skulle gå till, vilka antydningar han fått svar på och sannolikt icke kan
vidhålla, när han väl fått tillbaka skattestrecket, som skär bort, som
förstör och totalt korrumperar den allmänna rösträtten — jag tänker,
att han sedermera, om en förnyad utredning skulle visa, att man icke
kan skilja de oordentliga från de ordentliga, icke kommer att vilja befria
de ordentliga, därför att det finns några oordentliga människor i
landet.

Jag tror, att denna debatt har medfört den mycket betydelsefulla
nyttan, att de försök man gjort här att framställa sina egna och sina
partikamraters åtgöranden såsom uttryck för en slags sundare rättsuppfattning,
som är vår mycket överlägsen, äro totalt avslöjade och att
det klassintresse, som herr Wohlin företräder i den svenska riksdagen,

Onsdagen den 26 januari.

53 Nr 6.

framstår tämligen naket, vändande sig mot andra medborgares rättig- Grundlagsheter
och intressen i vårt land. ändringar

ang. sättet
för val av

Herr Reuterskiöld: Herr greve och talman! Endast några ledamöter »
ord till undanröjande av ett par missförstånd, som kommit mitt första ^s^aäens
anförande till del. Men först 1 anledning av den sista debatten har (Forts.)
och den siste talarens yttrande må jag framhålla, att inom vårt svenska
folk till följd av industrialismen det kommit två olika rättsuppfattningar,
som kämpa med varandra. Vi kunna ju ömsesidigt erkänna, att
det å vardera sidan föreligger en rätts-uppfattning, och vi måste var
å sin sida fasthålla vid denna utan att därför alldeles underkänna motsidans.

För min del har jag icke velat bestrida och bestrider naturligtvis
icke den personliga bundenhet, som ur moralisk-politisk synpunkt blir
en följd av en ingången förpliktelse, men vad jag har velat betona är
två ting. Det ena är, att, när det gäller grundlagsfrågor, grundlagen
icke tillåter någon sådan privat partiförpliktelse vid sidan om grundlagens
bud, att den nya riksdagen efter nya val till andra kammaren
icke finge en fri prövningsrätt. I andra fall, men ej här kunna partiavtal
begagnas. Det andra är, att om ändock någon ingår en förbindelse
och alltså är förpliktad till dess fullgörande, så är den naturliga konsekvensen,
att detta av ''honom själv i valrörelsen offentligt skall kungöras
för hans valmän, så att de veta om, att den de välja är bunden.

Nu menar jag alltså, att överenskommelsen av 1918 på grund av det
sätt, varpå valrörelsen 1920 fördes, synes hava inneburit, ehuru det är
möjligt, att jag misstager mig däri, ett tyst samförstånd därom, att
denna frågan icke skulle för valmännen framställas. Och emot en sådan
överenskommelse, som alltså åsyftat att indirekt binda även valmännen,
måste jag för min del reagera. Om de svenska valmännen
avsiktligt omvälja en till sitt blivande handlingssätt bunden representant,
är denne fullt berättigad att rösta i enlighet med den förbindelse han
ingått, men folket i val skall dock veta, huruvida han är bunden eller
fri. Det är den mening jag har hävdat, att om ett uppskov kommer
till stånd, så vore det möjligt att på indirekt väg kunna vinna detta.

Nu kan frågan om uppskov enligt mitt sätt att se icke längre tagas
upp. Vilken praxis än månde vara, så kan jag icke för mitt handlingssätt
erkänna någon annan uppfattning beträffande tolkningen av vår
rätt som grundad än den, vartill jag själv kommit vid ett sådant tolkningsförsök.
Det visar sig, enligt min mening, att ett initiativ till uppskov
kan komma antingen från konstitutionsutskottet, såsom dess ärade vice
ordförande nu också i dag har betonat hava i praxis förekommit,
eller genom motion, som det exempelvis skedde år 1850. Men efter min
mening och ehuru jag vet, att talmannen förut vid något tillfälle icke
vägrat proposition på ett under debatten framställt yrkande om uppskov,
vore ett sådant yrkande icke i överensstämmelse med grundlagens mening.
Detta är min uppfattning, och efter den måste jag naturligtvis

Nr 5. 54

Onsdagen den 26 januari.

Gudinna'' handla‘ Man kunde då sa£a> att jag borde hava väckt en motion. Ja,
ang. sättet m,na he,rrar’ med den snälltågsfart, i vilken de vilande gtundlagsfråför
val av skulle fram, bland annat för dessa elektorsvals skull, var det

ledamöter i icke gärna möjligt att komma med en motion. Då jag dessutom fått
riksdagens äran att sitta i konstitutionsutskottet, fanns det ju en möjlighet att söka
^Forts!)™ *a Konstitutionsutskottet att självt framlägga förslag om uppskov, och
lyckades jag icke därmed, ja, då gjorde en motion heller ingen nytta.
Jag tror, att frågeställningen förenklas, om uppskovs frågan numera helt
uteslutes, sedan den ej vunnit utskottets understöd, och därför, herr
greve och talman, yrkar jag fortfarande rent avslag.

Herr Lindhagen: Det kan också kallas en rättsgrundsats att

icke helt och hållet utbryta ett yttrande ur sitt sammanhang. Då jag
talade om ”struntsaker”, sade jag, att de andra frågorna här voro struntsaker
i jämförelse med den kvinnliga rösträtten, och då herr Wohlin i
sitt anförande så totalt ignorerade den och till och med uttalade sitt tvivel
om dess nytta, så måste jag för att höja upp den till sitt majestät
hava ett motsvarande nedsättande uttryck för det andra. Det kallas visst
för retorisk emfas eller något sådant i Uppsala.

Herr Wohlin sade också, att herr Lindhagen har så litet grepp på
själva livet. Ja, herr Wohlin, det förhåller sig så med oss alla här i
kammaren och i varje fall med herr Wohlin, och vid sådant förhållande
kan jag icke förstå varför herr Wohlin upprör sig över den saken.
Jag glömde i mitt sista anförande att replikera herr Klefbeck i fråga
om ett yttrande, som han hade i denna sak. Jag hade i en föregående
debatt i dag fällt uttrycket ”käring”, och herr Klefbeck sade, att detta
icke passade bra tillsammans med sympatier för den kvinnliga rösträtten.
Så menade han åtminstone. Jag vill upplysa, att med ”käring”
menade jag det gamla svenska uttrycket, d. v. s. en sådan man eller en
sådan kvinna, som varken är man eller kvinna. Och i den ifrågavarande
debatten kritiserade jag ett maskulin lagförslag!

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt därunder framkomna yrkanden propositioner, först på
antagande av det föreliggande grundlagsändringsförslaget samt vidare
på dess förkastande; och förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på förslagets antagande, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som antager det i konstitutionsutskottets memorial nr 4 punkten
7 införda vilande grundlagsändringsförslaget, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Onsdagen den 26 januari.

55 Nr 5.

Vinner Nej, förkastas ifrågavarande förslag. Grundlags ändring

ar

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava av

utfallit sålunda : ledamöter i

Ja — IOI ; riksdagens

kamrar m. in

Nej ■— 16.

Punkten 8.

Det vilande grundlagsändringsförslaget antogs.

Punkten 9.

I denna punkt fanns infört ett vilande förslag angående ändrad Grundlagslydelse
av § 52 regeringsformen samt §§ 33, 34 och 38 nksdagsord-^0”

ningen. riksdagens

kamrar att

Herr C 1 a s o n: Innan kammaren går att lagfästa systemet med parti-J1 talmän o.
valda talmän, vilket system förut prövats i Sverige och befunnits o\yck-vice talmän.
ligt, och innan kammaren går in på en anordning, som kommer att låta
oss börja våra riksdagar med partistrider och partitvister, skall jag genom
ett avslagsyrkande sätta kammaren i tillfälle att ännu en gång taga
position till saken. Jag skall tillika be att få erinra, att när detta förslag
antogs vilande, skedde det med den ringa majoriteten av, jag tror.

47 röster mot 35, d. v. s. den majoritet, som antog förslaget såsom vilande,
var icke en tredjedel av denna kammares hela medlemsantal.

Jag har emellertid begärt ordet icke endast för att yttra detta utan
även av en annan anledning.

Det har sagts mig, att när denna fråga var å bane inom andra kammaren,
man där även diskuterade, när denna grundlag skall börja tilllämpas
i fråga om nuvarande talmän och vice talmän. Det har sagts mig,
att det där uttalades, att den skall börja tillämpas genast, och det gjordes
det tillägget, att detta också varit en allmän mening i konstitutionsutskottet.
Det är mot detta sista uttalande jag alldeles bestämt ber att få
opponera mig. Det diskuterades i utskottet, huruvida -stadgan angående
val av talmän och vice talmän borde förses med övergångsstadgande
eller icke. Jag yrkade, att den i överensstämmelse med alla övriga
dylika författningar borde förses med ett dylikt övergångsstadgande.

Det framhölls emellertid från annat håll, att detta vore onödigt eftersom
regeringen förmodligen hade tänkt på saken. Men det framhölls från
intet håll vad för mig på denna punkt för närvarande spelar en synnerligen
stor roll, nämligen att i lagen om författningars ikraftträdande av
år 1894 uttryckligen förklaras, att författning, i vilken icke blivit utsatt
viss tid, varifrån den kommer att gälla, eller av vars lydelse icke framgår,
att den genast efter utfärdandet skall lända till efterrättelse, skall
träda i kraft först fyra veckor efter dess kungörande i svensk författningssamling.
Detta synes mig vara uppenbart giltigt beträffande den

Nr 5. 56

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- nyss antagna stadgan om val av talmän och vice talmän med alla därav
at^d^äffförfoljande konsekvenser.

^riksdagens Ja£ V>11 dessutom framhålla, att såvitt jag har mig bekant, har man
kamrar att alltid, då man velat vinna ett ögonblickligt ikraftträdande av utav grundsjälva
utse lagen beroende stadgar eller lagar, försett dessa med övergångsbestämJiceTolmän
meIser’ sonj uttryckligen uttalat detta. Det är, såvitt jag vet, förhåilan(Forts.
) det med både vallagen och alla de ändringar i vallagen, som ägt rum.

Det är även förhållandet med den lag om kommandomål och de ändringar
i vallagen, som vi i dag antagit. Jag kan icke tänka mig, att man
i nu förevarande fall skulle vilja slå in på någon annan väg. Jag
kommer ytterligare till denna slutsats därför, att det, såvitt jag vet,
är en allmänt gällande princip inom rättsvärlden, att en gång givna rättigheter
och uppdrag behålla sin kraft för den tid, för vilken de äro
givna, alldeles oberoende av om sedermera en ny lagstiftning kommer
till stånd. Jag tror icke heller, att man någonsin vid genomförandet av
föregående grundlagsändringar har tillämpat saken så, att en grundlagsändrings
genomförande har upphävt de rättigheter eller uppdrag, som
varit givna med stöd av den gamla grundlagen, naturligtvis såframt
icke uttryckliga bestämmelser därom funnits. Jag erinrar mig särskilt
vid ett tillfälle, då vi vid början av en riksdag antogo en bestämmelse
om två lagutskott. Det var då ingen människa, som tänkte på att vi
därmed skulle avsätta det gamla lagutskottet och välja två nya. Tvärtom,
den allmänna förutsättningen var, att så icke skulle äga rum.

Herr Hellberg: Jag skall, herr talman, mot den föregående

ärade talarens yrkande om avslag be att få ställa ett yrkande om bifall
till det vilande förslaget. Han bär för sitt avslagsyrkande denna gång
anfört endast den korta motiveringen, att han tyckte det vore sorgligt”
om riksdagen skulle få börja sina sammanträden med partistrider. Jag
skall också i detta avseende be att få uttala en annan mening än hans:
Jag skall tillåta mig uttrycka den förhoppningen, att det i praktiken må
komma att visa sig, att riksdagen kan börja sina sammanträden utan
partistrider, när det gäller val av talmän. Jag föreställer mig, att det
genom uppgörelser mellan de olika partierna skall kunna ordnas så, att
någon strid inte skall behöva förekomma.

Den andra frågan, som den föregående talaren berörde, angående
ikraftträdandet av stadgan om val av talmän och vice talmän, skall jag
inte närmare ingå på. Det förefaller mig dock, som om det bör kunna
sättas i tvivelsmål, om hans uppfattning är riktig. Då det, såvitt jag
minns rätt, angives att stadgan träder i tillämpning, när motsvarande
grundlagsbestämmelse är antagen, så tycker jag, det kan vara klart besked.
^ I alla fall förmodar jag, att denna fråga kan komma att ordna
sig pa ett mycket enkelt och smärtfritt sätt.

Herr Clason: Jag ber att få påpeka gent emot den siste ärade
talaren, att detta är just vad som icke står i stadgan. Jag fattade näm -

Onsdagen den 26 januari.

57 Nr 6.

ligen hans anförande så, som om han menade, att stadgan vore försedd Grundlagsmed
en övergångsbestämmelse, som innehölle nämnda uttryck, att stad-^”^*™^0''
gan skulle träda i kraft samtidigt med grundlagen. En sådan bestäm- riksdagens
melse är emellertid i stadgan av för mig obekant anledning icke med- kamrar att
tagen. Jag yrkade inom utskottet, att en dylik övergångsbestämmelse själva utse
skulle införas, men fick icke utskottet med mig. Det är därför, att cn^”“"/mdn
sådan övergångsbestämmelse icke finnes, som det synes mig uppenbart, (Forts.)
att stadgan icke kan träda i kraft förr än fyra veckor efter promulgerandet.

Herr Hellberg: Jag kom nyss att uttrycka mig lite vilseledande.
Men i utskottet ansågs det självfallet, att när grundlagsbestämmelsen
vore antagen, skulle också denna stadga träda i tillämpning.

Herr Trygger: Herr greve och talman! Jag tror icke, att

man kan utgå från att denna sak bör anses självklar, detta så mycket
mindre om man betänker, att i en motsvarande stadga, som vi i dag antagit,
nämligen lagen om kommandomål, står uttryckligen: ”Denna lag
träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad lydelse av
§§15 och 106 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen, efter
att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.” I nu förevarande
stadga står däremot ingenting om ikraftträdandet och detta talar
ju för att de, som framlagt förslaget, om de överhuvud taget tänkt
på saken, varit av samma uppfattning som herr Clason. För min del
och alldeles oberoende därav håller jag före, att den uppfattning är riktig,
som herr Clason har gjort gällande.

Det är emellertid en annan fråga, som också har betydelse. Om vi
nu antaga, att grundlagen blivit ändrad och stadgan trätt i gällande kraft,
är frågan: vilken ställning intaga de av Kungl. Maj :t utsedda talmännen?
Jag har hört berättas, att det skulle hava sagts inom andra kammaren
i dag, att i och med att grundlagen trädde i kraft — och jag
förmodar, att man menade, att även stadgan trätt i kraft —, skulle de
nuvarande talmännens uppdrag hava upphört och sålunda kamrarna utan
vidare böra skrida till val av talmän och vice talmän. Det är enligt
min åsikt en felaktig uppfattning. Det är visserligen sant, att en grundlagsbestämmelse,
när den blivit antagen, utan vidare träder i kraft, men
en annan sak är, att rättsverkningar, som redan hava inträtt på grund
av bestämmelserna i grundlagen enligt dess gamla lydelse, icke utan vidare
upphöra att gälla därigenom, att grundlagen ändras, utan de kvarstå
så länge, som de över huvud taget enligt den förra lydelsen skulle kvarstå.
Detta är även fallet med avseende på talmän och vice talmän. När
Konungen utnämnt dem till dessa platser, hava de fått ett uppdrag, som
varar till riksdagens slut, såvida de icke skulle avsäga sig detta uppdrag
eller eljest lämna detsamma. Om man sedermera, under riksdagen, ändrar
grundlagen, berör denna omständighet icke på något sätt den ställ -

Nr 5. 58

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- ning, som de hava intagit i kraft av den grundlagsbestämmelse, som
aTrThr^’ Konungen utsåg dem.

atlriksdagens Detta hör ju strängt taget icke hit, men jag vill i alla fall begagna

kamrar att tillfället att göra detta uttalande, då det, enligt vad jag nämnt, i andra

själva utse kammaren gjorts gällande en annan mening.
talmän och

vice talmän. Herr Alexanderson: Herr talman! Utan att vilja göra nå ''

or s''^ got bestämt uttalande i den efter min tanke ganska svåra rättsfråga,
som herr Trygger nyss berörde, vill jag ändå säga, att jag tror, att det är
åtskilligt som talar för att, då det är fråga om en grundlagsändring och
med hänsyn bland annat till de former, vari grundlagsändring hos oss
slutligen kommer till stånd, det kan ifrågasättas, huruvida icke verkningarna
i ett fall som detta av de åtgärder, som äro vidtagna under grundlagens
gamla lydelse, äro att anse såsom bortfallna i och med nya lagens
ikraftträdande. Men vad jag särskilt vill hävda, oberoende av om den
åskådning, som av herr Trygger kritiserades, skulle befinnas riktig eller
ej, gäller väl dock utan vidare, att stadgan om talmansval träder i kraft
på samma gång som grundlagen, d. v. s. omedelbart. Däremot talar,
såvitt jag förstår, icke alls med någon avgörande kraft det förhållandet,
att man i vissa andra författningar har funnit det lämpligt att angiva
tiden för ikraftträdandet. Vad särskilt den av hr Trygger till jämförelse
upptagna lagen om kommandomål angår är ju denna en lag. Och
det föreskrives ju i 1894 års författning, att i brist på annan bestämmelse
”lag eller annan allmän författning” icke träder i kraft förrän
fyra veckor sedan den varit publicerad i svensk författningssamling.
Men huruvida man beträffande en stadga, avsedd att gälla inom riksdagen
vid av riksdagen företagna val, kan och bör tillägga denna stadga
karaktären av en s. k. ”allmän författning”, på vilken denna bestämmelse
av år 1894 blir tillämplig, förefaller mig tvivelaktigt. I allt fall
måste väl grundlagen så att säga taga över, så att man har att avgöra
frågan om stadgans ikraftträdande efter vad som gäller beträffande
grundlagsstadgandet och icke tvärtom kan draga några slutsatser angående
tiden för grundlagens ikraftträdande och verkan med premisser
hämtade från stadgan och dess innehåll.

Herr C 1 a s o n: Jag tror icke, att jag misstager mig, om jag gentemot
den siste ärade talaren säger, att alldeles analoga förhållanden
med dem herr Trygger påpekade i fråga om lagen om kommandomål
gällde, när vi för några år sedan antogo stadgan om val till riksdagens
utskott. Jag är nästan övertygad — absolut säkert vågar jag dock icke
säga det — att även denna stadga försågs med en övergångsbestämmelse,
och att den utan densamma alltså icke ansetts böra omedelbart träda i
kraft.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen i
enlighet med föreliggande yrkanden gjorde propositioner, först på
antagande av det under behandling varande grundlagsändringsförslaget

Onsdagen den 26 januari.

59 Nr 5.

samt vidare på dess förkastande; och förklarade herr talmannen, sedan Grundlagshan
upprepat propositionen på förslagets antagande, sig anse denna Pvo~ J^^rät^för
position vara med övervägande ja besvarad. riksdagens

kamrar att

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och an- själva utse
slogs en så lydande omröstningsproposition: luTtalmän.

(Forts.)

Den, som antager det i konstitutionsutskottets memorial nr 4 punkten
9 införda vilande grundlagsändringsförslaget, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

Vinner Nej, förkastas ifrågavarande förslag.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja - 78;

Nej — 31.

Punkterna 10—12.

De vilande grundlagsändringsförslagen antogos.

Punkten 13.

Denna punkt innehöll ett vilande förslag angående ändrad lydelse
av §§ 4, 28, 33 och 108 regeringsformen samt § 70 riksdagsordningen.

Herr Reuterskiöld: Herr greve och talman, mina herrar! Grundlags Det

nu föreliggande förslaget är en komplettering av det under nr 7
och avser kvinnornas rätt till ämbeten. I den föregående debatten bör-nonf tillträde
jade min ärade kollega på samma länsbänk som jag sitt anförande med till statsäd
välsignelse över kvinnornas idealitet för att sedermera litet längre tjänst.
fram komma med en reservation för deras ”giraffintelligens”. För min
del vill jag icke instämma i vare sig det ena eller det andra. Jag anser,
beträffande både intelligensen och idealiteten, att det är ungefär sak
samma med man och kvinna. Men det finns andra förhållanden, som
kunna behöva beaktas, när det gäller en sådan grundlagsändring som
den nu förevarande. Jag vill därvidlag säga, att vad man vinner genom
denna grundlagsändring är blott en formell likställighet, som saknar
all reell grund. Jag tror icke, att jag behöver längre upptaga kammarens
tid med att gå in på denna fråga. Den debatterades delvis i äktenskapsdebatten
förra året, och jag vill nu endast och allenast betona, att
när man får denna formella likställighet, uppoffrar man enligt min
åskådning helt andra och långt betydelsefullare värden. Ur den synpunkten
är det som jag här nödgas yrka avslag.

Jag vill emellertid tillägga ett ord. Det föreliggande förslaget bör

Nr 5. 60

Onsdagen den 26 januari.

(andr?na9S~ nämligen sammanställas med det kommittébetänkande rörande befattang.
kvin- n''n£ar> sorn kvinnorna skola få bekläda, vilket tidningarna nyss hava
nors tillträde0™*2^3*" Det synes mig, därest tidningsreferaten äro riktiga, som om
HU stats- detta betänkande går ut från andra grundsatser och delvis andra grund(FortsV
laSsbestämmelser andorn föreligga i detta förslag. Det förefaller mig,
som om det under sådana förhållanden vore önskvärt att taga ännu en
tids funderare på saken, om denna grundlagsändring verkligen är nyttig
och nödig. Jag anser densamma varken vara nödig eller nyttig och därför,
herr greve och talman, ber jag att få yrka avslag.

Herr Thulin: Såsom herr Reuterskiöld erinrat, förekom ju denna
fråga vid föregående riksdag och underkastades då här i kammaren
en ganska ingående behandling. Resultatet var, att kammaren med 56
röster mot 47 biföll det av konstitutionsutskottet då tillstyrkta förslaget
till ändringar i grundlagen.

Sedan detta beslut fattades, har första kammaren icke i avseende
på sin sammansättning undergått någon nämnvärd förändring; icke heller
har det inträtt några som helst omständigheter sedan kammaren sist
debatterade frågan, som kunna anses utgöra skäl för en ändrad ståndpunkt
från kammarens sida. Genom de beslut, som i dag fattats, har
den fulla medborgarrätten lämnats åt kvinnorna. I konsekvens därmed
synes det mig, som om man också borde i dag här i kammaren lämna sitt
bifall till undanröjande av de grundlagsenliga hinder, som nu föreligga,
för kvinnors tillträde till statstjänst. En senare fråga blir ju,
såsom herr Reuterskiöld redan påpekat, i vilken grad och på vilka villkor
statstjänsten skall öppnas för kvinnorna. Detta skall emellertid
regleras genom särskilda av Kungl. Maj :t och riksdagen fattade beslut,
och den frågan återkommer sålunda.

På grund av vad jag yttrat, tillåter jag mig, herr talman, att yrka
bifall till det nu föredragna vilande grundlagsändringsförslaget.

Herr Clason: Jag skall först be att få göra ett litet tillägg till
den siste ärade talarens historik över denna frågas behandling vid sista
riksdagen. Det är alldeles riktigt, att kammaren med 56 röster mot 47
antog det nu föreliggande förslaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling. Men kammaren var icke sadelfastare i sin övertygelse
om att just denna väg borde väljas, då man skrede till denna reform,
än att kammaren ögonblicket därefter i en annan votering med
56 röster mot 52 också antog vilande ett annat förslag till lydelse av
dessa grundlagsparagrafer, ett förslag som skilde sig från detta därigenom,
att från de platser, som det här skulle gälla, undantogos statsrådsbefattningar,
domareämbeten, militära och civilmilitära ämbeten
samt prästerliga tjänster och att dessa undantag inskrevos i grundlagen.
Om kammaren någonsin står fri beträffande ett grundlagsändringsförslag,
måtte det väl därför vara i detta fall, då kammaren genom sina
föregående voteringar sagt ifrån att kammaren vill ha möjlighet att välja
mellan olika lydelser.

Onsdagen den 26 januari.

61 Nr it.

Beträffande sakens principiella läge har jag ingenting att tillägga Grundlagstill
vad jag yttrade vid föregående riksdag, men jag skall be att få fästa
uppmärksamheten vid en formell fråga, som för mig utgör bestämt nors tillträd,
hinder att ansluta mig till det föreliggande förslaget. Förhållandet är, till slutsätt
man, sedan det rörande förslagets tillämpning avgivna kommitté- tjänst.
betänkandet nu kommit till synes, därav finner, att kommittén tänkt sig (horts.)
att man dels genom särskild lagstiftning, dels genom beslut fattade i
statsregleringsform skulle undantaga vissa ämbeten från att beklädas
av kvinnor och andra från att beklädas av män. Såvitt jag förstår, blir
detta alltså icke någon principiell likställighet. Det är emellertid en sak
som vi komma till senare. Men jag kan icke inse huru det är möjligt
att i grundlagen bibehålla den nuvarande bestämmelsen att vid alla befordringar
Konungen endast skall taga hänsyn till ”skicklighet och förtjänst”,
om man därvid tänker sig att man i andra lagar eller rent av
i statsregleringsbeslut skall sätta in bestämmelser som skulle nödga
Konungen att också vid befordringar taga hänsyn till kön. Såvitt jag
förstår, är det formellt sett en alldeles orimlig väg som jag icke tror att
man i tidigare fall slagit in på.

Det var helt annat med det von Geijerska förslaget som supplementärt
antogs vid sistlidne års riksdag. Detta förslag förutsatte liksom
den nuvarande grundlagen att skicklighet och förtjänst skulle vara ensamma
befordringsgrunder, men insatte också i själva grundlagen frågan
om vilka befattningar som skulle beklädas med män och vilka
som skulle beklädas med kvinnor. Dessa bestämmelser måste naturligtvis
tolkas vid sidan av varandra; de voro båda två grundlagsbestämmelser
och skulle såsom sådana hava alldeles samma kraft. Att däremot
i grundlagen behålla den allmänna bestämmelsen om befattningars tillsättande
enbart efter skicklighet och förtjänst, men därjämte tänka sig
att man genom vanlig civillag eller statsregleringsbeslut kan få in en
bestämmelse om att hänsyn i vissa fall skall tagas även till kön, det tror
jag är ganska orimligt. Det är också ett skäl varför jag biträder herr
Reuterskiölds avslagsyrkande.

Herr O 1 s s o n, O s c a r: Det är två saker, som kanske i någon

mån här behövde påpekas.

Den första, som herr Clason påminde om, är att riksdagen kanske
icke skulle varit tillräckligt sadelfast vid fattandet av sitt beslut angående
det förslag, som här föreligger från konstitutionsutskottet, därför
att kammaren omedelbart efter dess antagande i fjol med 56 röster
mot 52 antog ett annat förslag. Jag vill då fästa uppmärksamheten på
att med den propositionsordning, som tillämpas, när det gäller grundlagsförslag,
uppstår det ganska lätt vid dessa tillfällen en förvirring, som nog
kan förklara denna s. k. brist på sadelfasthet.

Men det viktigaste var herr Clasons anmärkning rörande oformligheten
av att antaga detta förslag, därför att Konungen icke skulle kunna
följa grundlagens bud att endast taga hänsyn till förtjänst och skicklig -

Nr 5. 62

Onsdagen den 26 januari.

Grundlags- het. Jag tycker ändå, att detta resonemang smakar bra mycket av
angrtkvin- f?rme11 spetsfundighet. Det ligger väl ändå i sakens natur, att då en
nors tillträde53^313 bestämmelse finnes, betyder detta, att då icke man eller icke
till stats- kvinna är berättigad till det ämbete, varom är fråga, Konungen äger att
(Forts) ^.an<^ ^em som aro berättigade till ämbetet endast taga hänsyn till för(
or s'' tjänst och skicklighet. Jag tycker, att man icke kan gå hur långt som
helst i skolastiska formuleringshistorier, ens då det gäller Sveriges rikes
grundlagar.

Jag yrkar, herr talman, bifall till föreliggande förslag.

Efter härmed slutad överläggning gjordes i enlighet med de yrkanden,
som framkommit i avseende å nu föredragna punkt, propositioner,
först på antagande av det i punkten införda grundlagsändringsförslaget
samt vidare på förkastande av detsamma; och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 14, 15 och 17.

De vilande grundlagsändringsförslagen antogos.

På framställning av herr talmannen medgav kammaren, att de anslag,
som utfärdats till sammanträdets fortsättande på aftonen, finge
nedtagas.

Herr Johansson, Johan Bernhard, väckte en motion, nr 142, angående
inskränkning i rätten för ämbetsverk m. fl. att med frågor hänvända
sig till folkvalda myndigheter i orterna och andra.

Denna motion hänvisades till kammarens första tillfälliga utskott.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades dels herr Tjällgren från
och med den 28 innevarande januari till och med den 7 nästinstundande
februari, dels herr Pettersson, Olaus, från och med den 28 januari till
och med den 10 februari, dels ock envar av herr Asplund och herr Johansson,
Johan Bernhard, från och med den 29 januari till och med den
12 februari för fullgörande av offentliga uppdrag.

Justerades protokollsutdrag för denna
sammanträde avslutades kl. 4,12 e. m.

dag, varefter kammarens
In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Torsdagen den 27 januari.

63 Nr 5.

Torsdagen den 27 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Herr statsrådet Ekeberg avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner:
nr 41, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i stadgan den
13 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och
stadsfullmäktige m. m.;

nr 42, angående höjning av tullen å kaffe; samt
nr 43, med förslag till förordning om skatt å kaffe.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 18 med förslag
till lag om kommandomål;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 17 med förslag
till lag om ändrad lydelse av 30 § 12 punkten, 54 och 87 §§ samt övergångsstadgandet
i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen;

nr 15, angående av riksdagen beslutad ändring i rikets grundlagar;

nr 16, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

nr 17, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

nr 18, angående av riksdagen beslutad ändring i rikets grundlagar;

nr 19, angående av riksdagen beslutad ändring i rikets grundlagar;

nr 20, angående av riksdagen beslutad ändring i rikets grundlagar;

nr 21, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grund lagar; nr

22, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

nr 23, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar; nr

24, angående av riksdagen beslutad ändring i rikets grundlagar;

nr 25, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

nr 26, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

nr 27, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

Nr 5. 64

Torsdagen den 27 januari.

nr 28, angående av riksdagen beslutad ändring i rikets grundlagar;
nr 29, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar
;

nr 30, angående av riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar;
samt

nr 31, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 16, med förslag
till stadga om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar.

Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial nr 2, med överlämnande
av fullmäktiges i riksgäldskontoret till innevarande riksdag
avgivna, till bankoutskottet avlämnade berättelse.

Ang.riksban- Föredrogs bankoutskottets utlåtande nr 3 i anledning av Kungl.
ken medde- Maj :ts proposition angående gillande av den riksbanken meddelade frihet
från skyldig skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
het att inläsa ......

sedlar med I en till riksdagen den 11 innevarande januari avlaten, till bankoguld.
utskottet hänvisad proposition nr 26 hade Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag samt av § 72 regeringsformen, hemställt, att det
i kungörelse den 10 december 1920 lämnade medgivande, att riksbanken
finge för tiden till och med den 31 mars 1921 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter
deras lydelse, måtte av riksdagen gillas.

I nu föredragna utlåtande hade utskottet av angiven orsak hemställt,
att Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Herr Sandler: Jag är något överraskad av att detta ärende

föredrages nu. Jag har icke för avsikt att ingå i någon diskussion i
sakfrågan, då jag är av den uppfattningen, att den lämpligare bör företagas
vid den tidpunkt, då väntad proposition i ämnet kommer till riksdagen.
Jag inskränker mig för ögonblicket till att uttala den förhoppningen,
att från riksbanksledningens sida under den tid, som återstår,
till dess riksdagen går att taga befattning med hela frågan, icke måtte
vidtagas någon åtgärd, som försvårar att vidtaga lämpliga och erforderliga
åtgärder i överensstämmelse med finanssakkunniges program.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Torsdagen den 27 januari.

65 Nr 6.

Föredrogos bankoutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 239 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse;
samt

nr 5, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om ändrad
lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges riksbank jämte en i ämnet
väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Efter föredragning av de vid sammanträdets början avlämnade
kungl. propositionerna hänvisades propositionen nr 41 till konstitutionsutskottet
samt propositionerna nr 42 och 43 till bevillningsutskottet.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 32, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § i lagen den 22 juni 1911
om ‘bankrörelse.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Johansson, Karl,
i Sölvedal, för tiden från och med den 29 innevarande januari till och
med den 7 nästinstundande februari.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,08 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Första kammarens protokoll 1921. Nr 5.

5

Nr 5. 66

Lördagen den 29 januari.

Lördagen den 29 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 11,30 f. m.

Herr statsrådet Ekeberg avlämnade Kungl. Maj :ts skrivelse om
entledigande av talmännen och vice talmännen i riksdagens båda kamrar.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anvisande
å 1921 års tilläggsstat under fjärde huvudtiteln av anslag till försök
med s. k. tekniska hjälpmedel;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anvisande
å 1921 års tilläggsstat under fjärde huvudtiteln av anslag till anskaffning
av s. k. tekniska hjälpmedel m. m.;

nr 13, i anledning av gjorda framställningar rörande provisoriskt
avlöningstillägg åt viss personal i Boden; och

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anvisande
å 1921 års tilläggsstat under fjärde huvudtiteln av anslag till förstärkning
av ordinarie förslagsanslaget till mathållning;

lagutskottens memorial nr 1, i anledning av remiss från första
kammaren av en av herr Lundberg väckt motion; samt
jordbruksutskottets memorial och utlåtanden:
nr 1, i anledning av remiss från andra kammaren av väckt motion
angående inköp av remonter utav 1920 och 1921 års klasser;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avstående
i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark; och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående efterskänkande
av kronans fordran på grund av lån ur odlingslånefonden
för torrläggning av vattensjuka ägor inom Nordanåker m. fl. fastigheter
i Västemorrlands län.

Lördagen den 29 januari.

67 Nr 6.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 33, i anledning av Kung}. Maj :ts proposition angående gillande
av den riksbanken meddelade frihet från skyldigheten att inlösa
av banken utgivna sedlar med guld; och

nr 34, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om
ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges riksbank jämte
en i ämnet väckt motion.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet riksdagens år 1920
församlade revisorers berättelse om verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 19x9.

Föredrogs och lades till handlingarna bankoutskottets memorial
nr 2, med överlämnande av fullmäktiges i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet avlämnande berättelse.

Tillkännagavs att Kungl. Maj :t låtit genom offentliga anslag för
ändamål, som i § 81 regeringsformen och § 79 riksdagsordningen avsåges,
i nåder bjuda och kalla riksdagens samtliga ledamöter att denna
dag kl. 12 på dagen infinna sig på rikssalen.

Upplästes och lades till handlingarna Kungl. Maj :ts denna dag
avlämnade skrivelse om entledigande av talmännen och vice talmännen
i riksdagens båda kamrar.

Upplästes en till kammaren inkommen skrift, så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med anledning därav, att de nya grundlagsbestämmelserna angående
riksdagens utrikesnämnd efter plenum plenorum denna dag komma att
träda i kraft, få vi härmed avsäga oss uppdraget såsom särskilda deputerade
enligt 54 § RF. i dess hittillsvarande lydelse.

Stockholm den 29 jan. 1921.

Ernst Trygger. Olof Olsson. S. H. Kvarnzelius.

Gustav Möller. Carl Swartz. Nils Alexanderson.

Nr 5. 68

Lördagen den 29 januari.

På gjord proposition beslöt kammaren godkänna berörda avsägelse
;

och skulle riksdagens kanslideputerade genom utdrag av protokollet
härom underrättas samt anmodas låta uppsätta och till kamrarna
ingiva förslag till den skrivelse i ämnet, som borde till Konungen avlåtas.

Herr talmannen yttrade, att han efter överenskommelse med andra
kammarens talman finge hemställa, det första kammaren ville besluta
att vid sammanträde, som komme att hållas nästa måndag kl. 3 e. m.,
företaga val av ej mindre talman samt förste och andre vice talman än
även — under förutsättning att de av riksdagen för dess del godkända
grundlagsbestämmelserna angående riksdagens utrikesnämnd bleve av
Kungl. Maj :t gillade och antagna — av ledamöter och suppleanter i utrikesnämnden.

Denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna dag.

Herr talmannen och kammarens ledamöter avgingo kl. 11,50 f. m.
till rikssalen, i vilken även andra kammaren infann sig. Herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet Ekeberg uppläste Kungl. Maj :ts
förordnande för hans excellens herr statsministern friherre De Geer
att å Kungl. Maj :ts vägnar på rikssalen meddela riksdagen Kungl. Maj :ts
nådiga svar på riksdagens sju skrivelser, dagtecknade den 27 januari
1921, angående av riksdagen antagna ändringar i rikets grundlagar, samt
mottaga riksdagens svar å nio av Kungl. Maj :t avlåtna propositioner om
ändringar i grundlagarna. Berörda nådiga svar, som var skriftligen avfattat,
blev sedermera, uppläst och överlämnat av hans excellens herr
statsministern.

Därpå framträdde herr talmannen och yttrade: Härmed
överlämnas riksdagens svarsskrivelser, innefattande bifall till
Kungl. Maj :ts framställningar om ändring av § 17 mom. 1 riksdagsordningen,
§ 2 4:0 tryckfrihetsförordningen, § 2 4:0 tryckfrihetsförordningen,
§§ 6 och 7 succesionsordningen, §§ 61 och 109 regeringsformen
samt § 72 riksdagsordningen ävensom till övergångsbestämmelse
i regeringsformen, §§ 21 och 22 riksdagsordningen, § 2 4:0 tryckfrihetsförordningen,
§ 2 4:0 tryckfrihetsförordningen och § 52 regeringsformen
samt §§ 33, 34 och 38 riksdagsordningen.

Måndagen den 31 januari.

fx) Nr 5.

Sedan herr talmannen till hans excellens herr statsministern överlämnat
riksdagens ifrågavarande skrivelser, nr 15, 18, 20, 22, 25, 26, 28,
29 och 23, avslutades ceremonien å rikssalen, varefter första kammaren
enligt beslut, fattat före avtågandet från samlingsrummet, åtskildes vid
utgången från rikssalen kl. 12,15 e- m In

fidem

A. v. Krusenstjerna.

Måndagen den 31 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.; och dess förhandlingar leddes
till en början av herr Ericsson, Ollas, som, då han intagit talmansplatsen,
yttrade: Mina herrar! Då till följd av bestämmelserna i den nya
grundlagen Konungen på därom framställd begäran entledigat talmännen,
tillkommer det nu kammaren att själv välja sina talmän. Härvid lär det
falla på min lott att tjänstgöra som valförrättare. Det är för fullgörandet
av detta värv, som jag nu intager denna plats.

Anställdes val av talman; och befanns efter valförrättningens slut
därtill hava blivit utsedd

greve Hamilton med 96 röster av 98 avgivna.

Företogs val av förste vice talman; och befanns efter valförrättningens
slut därtill hava blivit utsedd

herr Herman Lamm med 93 röster av 95 avgivna.

Anställdes val av andre vice talman; och befanns efter valförrättningens
slut därtill hava blivit utsedd

herr Nilsson, N. A., i Kabbarp, med 87 röster av 89 avgivna.

Jfr 5. 70

Måndagen den 31 januari.

Herr Ericsson, 011as, lämnade nu talmansplatsen, som intogs av
herr förste vice talmannen; och yttrade därefter herr förste vice
talmannen: Mina herrar! Följande läkarattest har ingått:

”Att ledamoten^av första kammaren, greve Hugo Hamilton, på
grund av kontusion å bröstkorgen är förhindrad att tills vidare deltaga
i riksdagens förhandlingar, intygas.

Stockholm den 31 januari 1921.

Ernst Wikner.

Leg. läkare.”

På grund av det missöde, som drabbat vår nyss valde, högt ärade
talman och sorn lyckligtvis är av mycket begränsad omfattning, är det
nödvändigt, att jag i dag för klubban första gången efter det den grundlagsändring
blivit genomförd, på grund av vilken vi nyss ha förrättat val.

Meningarna ha ju varit delade, huruvida denna grundlagsändring
skulle vinna påföljd under den nu pågående riksdagen, men då från en
de] nksdagskretsar en varm önskan uttalats, att så skulle ske, ha ju talmännen
hos Konungen anhållit om och även fått befrielse från det nådiga
uppdrag, som har varit dem anförtrott.

Jag har den förhoppningen, som jag är övertygad delas av alla
kammarens ^ledamöter, att den reform, som nu blivit genomförd, skall
lända till båtnad och att den ytterligare skall stadfästa det förstående
samarbete mellan kammaren och presidiet, som har god hävd i denna
kammare.

Å de nyvaldes vägnar, såväl talmannens som vice talmännens, ber
jag att till kammaren få framföra vårt vördsamma tack för det förtroende;
som blivit oss visat och som det är vår avsikt att söka på bästa
möjliga sätt motsvara.

För egen del ber jag att fortfarande få komma i åtnjutande av den
välvilja och det överseende, varpå jag under den gångna tiden rönt många
bevis från mina högt ärade kammarkamrater.

^ Herr förste vice talmannen tillkännagav, att anslag före kl. 2 e. m.
utfärdats till sammanträdets fortsättande kl. 8 på aftonen.

Företogs val av åtta ledamöter i utrikesnämnden. Därvid avlämnades
87 godkända valsedlar, alla med partibeteckning ”de förenade”
och upptagande namnen på följande personer i denna ordning:
herr Trygger,

„ Olsson, Olof,

„ Kvamzelius,

Måndagen den 31 januari.

71 Nr 5.

herr Swartz,

„ Möller,

„ Alexanderson,

„ Wohlin,

„ Svensson, C. E.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utrikesnämnden.

Anställdes val av åtta suppleanter i utrikesnämnden. Därvid avlämnades
74 godkända valsedlar, alla med partibeteckning ”de förenade”
och upptagande namnen på följande personer i denna ordning:
herr Clason,

„ Sandler,
friherre Adelswärd,
herr Nilsson, Johan, i Skottlandshus,

„ Lindblad,

„ Hellberg,

„ Johansson, Johan, i Kälkebo.

„ Wigforss.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utrikesnämnden.

På framställning av herr förste vice talmannen beslöt kammaren, att
riksdagens kanslideputerade skulle genom utdrag av protokollet underrättas
om de två sist förrättade valen samt anmodas låta uppsätta och
till kamrarna ingiva förslag till den skrivelse i ämnet, som borde till
Konungen avlåtas.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtanden nr 11—14.

Föredrogs lagutskottens memorial, nr 1, i anledning av remiss från
första kammaren av en av herr Lundberg väckt motion.

Utskottens hemställan bifölls, och hänvisades ifrågavarande motion
till kammarens andra tillfälliga utskott.

Vid föredragning av jordbruksutskottets memorial nr 1, i anledning
av remiss från andra kammaren av väckt motion angående inköp

Nr 6. 72

Måndagen den 31 januari.

av remonter utav 1920 och 1921 års klasser, bifölls vad utskottet i detta
memorial hemställt, med förklarande att ifrågavarande motion borde
överlämnas till statsutskottet.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran jordbruksutskottets
utlåtanden nr 2—4.

Anmäldes och bordlädes

bankoutskottets utlåtande nr 6, i anledning av väckt motion angående
dyrtidstillägg åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen
m. m.; samt

andra lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen
den 19 juni 1919 huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän
flottled skall jämlikt vattenlagen bibehållas.

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj :ts den 29 i
denna månad å rikssalen avgivna svar i anledning av vissa utav innevarande
års riksdag antagna grundlagsändringar; och skulle detsammas
innehåll meddelas riksdagens kanslideputerade för att iakttagas vid riksdagsbeslutets
uppsättande.

Herr förste vice talmannen yttrade, att han efter överenskommelse
med andra kammarens talman finge föreslå, det första kammaren ville
besluta att vid sammanträde, som komme att hållas lördagen den 5 nästinstundande
februari, företaga val av

dels ledamöter och suppleanter i den nämnd, som äger att döma,
huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort
sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas,

dels valmän och suppleanter för utseende av kommitterade för
tryckfrihetens vård,

dels revisorer och revisorssuppleanter för granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,

dels ock valmän och suppleanter för utseende av revisorer och revisorssuppleanter
för granskning av riksbankens avdelningskontors i orterna
räkenskaper och förvaltning.

Måndagen den 31 januari.

73 Nr

Detta förslag antogs.

Avgåvos och hänvisades till kammarens andra tillfälliga utskott
följande motioner:

nr 143, av herr Lind, om åvägabringande av utredning angående
lämpligheten av landsfogdetjänsternas indragning;

nr 144, av herr Lind, om kronoutskyldsuppbördens fördelning i två
terminer;

nr 145, av herr Ekman, Carl Gustaf, m. fl. om åvägabringande av
en rationell skatteuppbörd; samt

nr 146, av herrar Boman och Östberg, om ändring av § 28 i byggnadsstadgan
för rikets städer.

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde, varefter kammaren
åtskildes kl. 3,59 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Måndagen den 31 januari, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m. och dess förhandlingar leddes
av herr förste vice talmannen.

Anmäldes och bordlädes jordbruksutskottets utlåtande nr 5, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.

Avgåvos följande motioner:

nr 147, av herr Lindhagen, om införande av normalarbetsdag för
skolarbetet m. m.;

nr 148, av herr Lindhagen, angående omorganisation av undervisningsväsendet
;

nr 149, av herr Lindhagen, om vidtagande av åtgärder för att i skolFÖrsta
kammarens protokoll 1921. Nr 5. 6

Nr 5. 74

Måndagen den 31 januari.

undervisningen barnen må erhålla förnimmelse av en mänsklighet samt
av betydelsen av fred och rättvisa;

nr 150, av herr Lindhagen, om beredande åt riksdagen av medinflytande
vid bestämmande av huvudgrunder för den tillämnade skolreformen
;

nr 151, av herr Lindhagen, om inrättande av ett aktivt statsinstitut
för hälsovård i stället för vissa nu befintliga institutioner m. m.;

nr 152, av herr Lindhagen, om vidtagande av åtgärder till främjande
av kooperativt jordbruk mellan jordbruksarbetare;

nr 153, av herr Lindhagen, om hänvändelse till regeringen i syfte
att statsmakten må söka att genom samvetspolitik och verklig kristendom
bringa lidandet erforderlig hjälp;

nr 154, av herr Lindhagen, om vidtagande av åtgärder för internationell
utredning och överläggning i fråga om antagande av ett världsspråk
m. m.;

nr 155, av herr Lindhagen, om vidtagande av åtgärder för att framställningar
till nationernas förbund från folk, som äro anslutna till förbundet,
må avlämnas på modersmålet;

nr 156, av herr Lindhagen, om åvägabringande av undersökning i
vad mån inom olika ämbetsverk vid befordran godtyckligt tages hänsyn
till sökandes ålder, oavsett- duglighet och behov av arbetsförtjänst;

nr 157, av herr Lindhagen, angående tryckning i svensk översättning
av det gamla Asiens samt den europeiska antikens vishetsförkunnares,
filosofers och humanistiska statsmäns viktigaste skrifter;

nr 158, av herr Lindhagen, om erkännande av samvetspolitikens
företräde framför intressepolitiken m. m.;

nr 159, av herr Lindhagen, om vidtagande av åtgärder i syfte att
grundsatserna om nationaliteternas rätt må antagas till internationell lag;

nr 160, av herr Winb er g m. fl., angående skrivelse till Konungen
med begäran om prövning och utredning av frågan om Sveriges snarast
möjliga utträde ur nationernas förbund;

nr 161, av herr Julin, angående inskränkning i domförda antalet
ledamöter i kammarrätten; samt

nr 162, av herrar Julin och Lindskog, om åvägabringande av utredning
och förslag i syfte att fast anställda befattningshavare vid av Kungl.
Maj :t koncessionerade eller oktrojerade företag må tillförsäkras förhandlingsrätt
genom befattningshavarnas fackliga sammanslutningar.

Dessa motioner hänvisades, nr 147-—151 och 153—161 till kammarens
första tillfälliga utskott samt nr 132 och 162 till kammarens
andra tillfälliga utskott.

Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 8,12 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjernå.

Stockholm 1921. Tryckeri A.-B. Thule.