RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1920:12
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1920. Första kammaren. Nr 12.
Lördagen den 14 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr talmannen yttrade, att lian efter samråd med andra kammarens
talman finge hemställa, det första kammaren ville besluta att vid
sammanträde, som komme att hållas lördagen den 21 innevarande
månad, företaga val av valmän jämte suppleanter för utseende av riksdagens
justitieombudsman och riksdagens militieombudsman samt deras
efterträdare.
Denna hemställan bifölls.
Upplästes följande inkomna läkarintyg:
Att greve J. W. Spens, ledamot av Riksdagens första kammare,
lider av influensa, är sängliggande och att han till följd härav tills
vidare är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet, intygas på heder
och samvete.
Stockholm den 13 februari 1920.
T. Hwass,
___ Legitimerad läkare
Upplästes följande till kammaren ankomna protokoll:
År 1920 den 13 februari sammanträdde kamrarnas valmän för att
utse revisorer och revisorssuppleanter för granskning av riksbankens
avdelningskontors i orterna räkenskaper och förvaltning; och befunnos
efter valens slut hava blivit utsedda till
revisorer:
vid Icontoret i Göteborg
herr Pehrsson, Pelxr, kyrkoherde, Göteborg,
* Sandblad, EriJc, ombudsman vid hypoteksföre
ningen,
Göteborg,
> d’Orchimont, Fredrik, f. d. handlande, Flöda,
* Larsson, L., f. d. landstingsman, Huveröd,
Första kammarens protokoll 1920. Nr 12.
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42 »
l
Nr 12.
Lördagen den 14 februari.
vid kontoret i Malmö
herr Wikborn, N., lantbrukare, Arrie, Månstorp,
5 Cavalli, Gustaf, överstelöjtnant, Malmö,
» Johansson, P. A., kassör, Malmö,
> Persson, Alfred, lantbrukare, Yadensjö,
med 42 röster
s 42 *
! 42 >
42
vid kontoret i Falun
herr Ernfors, 0. A., f. d. riksdagsman, Björka,
Bredgrind, med 42 röster
s Nordin, G., major, Falun, 5 42 *
> Sandström, Carl, kamrer, Orsa, ’ 42
» Backelin, H., landstingsman, Falun, 42 »
vid kontoret i Gävle
herr Ericsson, I. G., telegrafkommissarie, Gävle,
2 Brodin, Carl, grosshandlare, Gävle,
» Bergsten, Knut, tryckeriföreståndare, Gävle,
2 Bengtson, P., f. d. riksdagsman, Glösbo,
med 42 röster
» 42 >
» 42 >
42
vid kontoret i Halmstad
herr Bökman, E., rektor, Halmstad,
» Ehrenborg, G., major, Halmstad,
» Linder, J. B., skollärare, Tvååker,
» Dahlberg, John, handelsföreståndare, Halmstad,
med 42 röster
s 42 »
5 42 »
» 42
vid kontoret i Härnösand
herr Tham, K., rektor, Härnösand,
» Carlsson, V., häradsskrivare, Härnösand,
* Hallin, E., kassör, Örnsköldsvik,
> Hesse, Samuel, advokat, Härnösand,
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42
vid kontoret i Jönköping
herr Johansson, Edvard, Häradsköp. Skillingaryd,
» Gisten, Knut, landskamrerare, Jönköping,
* Andrén, Fredrik, ingenjör, Jönköping,
» Jonsson, Johan, landstingsman, Norrahammar.
med 42 röster
3 42 2
3 42 3
42
vid kontoret i Kalmar
herr Schött, Helmer, tullförvaltare, Kalmar,
» Wickbom, J. A. O., rektor, Kalmar,
» Modeer, Seth, handlande, Mönsterås,
■» Gustafsson, Hjalmar, redaktör Kalmar,
med 42 röster
3 42 2
3 42 ®
42
Lurdagen den ii februari.
\i Ii.
vid kontoret i Karlskrona
herr Kloo, ()., i. d. riksdagsman, Karlskrona, med 42 röster
•> Kruse, K. II. T., kapten, Karlskrona,, 42 »
» Brorsson, N., kantor, Asarum, 42
> Appelqvist, Casper, handelsföreståndare, .Ronneby, 42
vid kontoret i Karlstad
herr Liljesköld, K. A., f. d. häradshövding, Arvika, med 42 röster
» Falk, H. H. TF, kapten, Karlstad, » 42 »
» Larson, L. W. lantbrukare, Labberud, Ölme, 42
> Qöthberg, A. II., i. d. riksdagsman, Munkfors, ■ 42
vid kontoret i Kristianstad
herr * Svensson, AI., kontorsbiträde, Kristianstad, med 42 röster
» Månsson, Nils, kamrer, Östra Broby, ''■> 42 »
> Witzell, C., f. d. riksdagsman, Örkelljunga, '' 42
> Åkesson. -T. A., f. d. riksdagsman, Raskarum.
S:t Olof, 42
vid kontoret i Linköping
herr Buren, Iv., lantbrukare, Boxholm,
» Edlund, Wilh., disponent, Mjölby,
» Karlsson, K. O., nämndeman. Åtvidaberg,
^ Löwendahl, O. A., folkskollärare, Linköping,
med 42 röster
n 42 5
5 42 >
» 42
vid kontoret i Luleå
herr Bexell, Albert, stadsfogde, Luleå,
» Nordberg, Alb., kyrkoherde, Neder-Luleå,
» Bäckström, Amandus, kommissionär, Öjebyn.
» Ostling, J. E., landstingsman, Luleå,
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42 ''»
vid kontoret i Mariestad
herr Tham, A., överste, Skövde, med 42 röster
> Jonzon, P. G., landstingsman, Leksberg, Mariestad,
» 42 :>
» Bolin, J. Z., skollärare, Fyrunga, » 42 »
» Sterner, E., redaktör, Mariestad, > 42 »
vid kontoret i Norrköping
herr v. Malmborg, Karl, kapten, Wii, Okna, med 42 röster
» Mossberg, Robert, brandchef, Norrköping, » 42 »
» Laqerbäclc, E. A., kassör, Norrköping, » 42 »
■> Ringkvist, .4., folkskollärare, Norrköping, » 42 »
Mr 12. 4
Lördagen den 14 februari.
<
vid kontoret i Nyköping
herr Sjöström, G., kyrkoherde, Tima, Larslund, med 42 röster
■> Weinberg, B., 1. d. godsägare, Nyköping, » 42 »
^Vinblad, Oskar, förvaltare, Nyköping, » 42 »
Uhrberg, Ivar, lantbrukare, St. Kungsladugården,
Nyköping, !> 42 »
vid kontoret i Sundsvall
herr Horneij, Arvid, tandläkare, Sundsvall,
^ Hellgren, J., bokhandlare, Sundsvall,
^ Ekholm, It-, f. d. riksdagsman, Sundsvall,
Thor, C. G., förvaltare, Nedansjö,
med 42 röster
» 42 »
» 42 *
» 42 »
vid kontoret i Umeå
herr Gr af ström, Hj., överstelöjtnant, Umeå, med 42 röster
» Lindgren, J. TF., rektor, Umeå, s 41 »
» Ålund, K., jägmästare, Umeå, _ » 42 »
» Karlsson, Nils, nämndeman, Tavelsjö, * 42 »
vid kontoret i Uppsala
herr Bring, Sven Kasper, f. d. rådman, Uppsala, med 42 röster
» Wiklund, Gustaf, t. f. akademibokkållare, Uppsala. » 42 »
» Arnelius, G., organist, Öster-Lövsta, _ » 42 »
» Höök, C., f. d. riksdagsman, Edeby, Rasbokil, » 42 »
vid kontoret i Visby
friherre Kruuse af Verchau, H., major, Tingstäde, med 42 röster
herr Melin, öskar, f. d. landskamrerare, Visby, » 42 »
» Larsson, K. L. J., riksdagsman, Bondarve, » 42 »
» . Svallingson, M. E., kronolänsman, Böndersgård,
Klintehamn, » 42 »
vid kontoret i Vänersborg
herr Björklund, E., jägmästare, Vänersborg,
» Håkansson, V It., kamrer, Vänersborg,
» Johansson, A., handlande, Ed,
» Johansson, Albert, bruksbokhållare, Upphärad,
med 42 röster
» 42 »
» 42 *
» 42 »
vid kontoret i Västerås
herr Robsahm, G. W. T., kapten, Västerås,
> Lundblad, Axel, f. d. riksdagsman, Fredriksberg,
Västerås,
» Uggla, Claes, häradshövding, Västerås,
» Lindgren, Gustaf, f. d. riksdagsman, Islingby,
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
* 42 *
Nr 12.
Lördagen den 14 februari.
vid kontoret i Växjö
herr Bengtson-Gierup, Hans, distriktslantmätare,
Växjö, med 42 röster
» Johansson, 0. A., hospitalssyssloman, Växjö, ■ 42
» Andersson, C. A., landstingsman, Ivla, Boarp, 42
» Blomkvist, J. II., landstingsman, Gravaregår
den,
Växjö, : 42
vid kontoret i Örebro
herr Zethelius, G., major, Örebro, med 42 röster
» von Hofsten, H. II., major, Örebro, ;> 42
» Persson, O., nämndeman, Asker, 42
» Bergström, Pontus, direktör, Örebro, 42
vid kontoret i Östersund
herr Mattsson, Anders, lasarettssyssloman, Östersund, med 42 röster
» Björklund, Olof, godsägare, Oviken, » 42
» Roman, P. G., häradsskrivare, Östersund, 42
5 Fladvad, O. É., landstingsman, Odenslund,
Östersund, 42
suppleanter:
vid kontoret i Göteborg
herr Neiglick, Fritz, kapten, Göteborg,
> Dahlström, Axel, expeditionsföreståndare,
Göteborg,
» Rodlie, C. W., major, Göteborg,
» Länd, C. T., f. d. riksdagsman, Tanum.
med 40 röster
40 ''
5 40
40
vid kontoret i Malmö
herr Persson, Per Hjalmar, lantbrukare, Klörup,
Ahlstadi
» von Porath, Wilhelm, överstelöjtnant, Lund,
> Ljung, J., handlande, Hör,
» Rosén, Anders, lektor, Malmö,
med 40 röster
» 40 »
> 40
40
vid kontoret i Falun
herr Holst, P, handlande, Malung,
5 Minör, P. A., landstingsman, Falun,
» Skarstedt, TF., f. d. riksdagsman, Falun,
» Bohm, H., kronofogde, Falun,
med 40 röster
»40
» 40
40
\l lä.
6
Lördagen den 14 februari.
vid kontoret i Gävle
herr Lindblom, Edv., handlande, Gävle,
Sjögren, Arv., disponent, Forsbacka,
Göransson, G. S., ingenjör, Grävle,
Hålander, Albert, handelsföreståndare, Gävle.
med 40 röster
» 40 »
» 40 »
40 »
vid kontoret i Halmstad
herr
»
Hottender, ¥., ingenjör, Halmstad,
Kindberg, A., läroverksadjunkt, Halmstad,
Jönsson, C. B., f. d. riksdagsman, Ro inge,
Johansson, Auq., lantbrukare, Skälmtorp, Slöinge.
med 40 röster
40 »
40 *
39 »
vid kontoret i Härnösand
herr Hammarlind, Otto, fabrikör, Nyland,
;> Sandström, Nils, direktör, Nyland,
Björklund, Henrik, köpman, Härnösand,
Törner, Alfred, direktör, Härnösand,
med 40 röster
40 »
40 »
40 >
vid kontoret i Jönköping
herr Bamféldt, Harry, kapten, Ramsjöholm, med 40 röster
Magnusson, August, Svarvartorpet, Anderstorp. 40 »
Svensson, Johan, nämndeman, Fållinge,
Smålandsstenar, 40 r
Gelotte, B. E.. f. d. riksdagsman, Tranås, 40
vid kontoret i Kalmar
herr Olsson, P. V., regementspastor, Kalmar,
Johansson, Adolf, f. d. riksdagsman, Möllstorp
Färjestaden,
Liljegren, B. stationsskrivare, Kalmar,
Karlsson, Hjalmar, ombudsman, Kalmar.
vid kontoret i Karlskrona
herr Svensson, Färdinand, landstingsman, Fridlefstad,
Björkeryd, med 40 röster
Larsson, A., f. d. riksdagsman, Säby, Ramdala, 40 *
Johansson, Mattis, trävaruhandlare, Eringsboda. 40
Olsson, N. P., kamrer, Lörby, Mjällby, 40 ■
vid kontoret i Karlstad
herr Huss, B., kapten, Karlstad, med 40 röster
Johansson, Emil, kyrkovärd, N:a Borgvik, 40 »
Berg, N. A:son, f. cl. riksdagsman, Munkfors, 40 »
Mossbe)-g. Gustaf, handlande, Framnäs, Blom
skog, 40
med 40 röster
40 ''»
40 >
40 »
7 Nr 1».
Liirdageu den 14 februari.
vid kontoret i Kristianstad
herr Olsson, Otto J., Hainmenhög,
» Nilsson, Carl, konduktör, Kristianstad,
5 Persson, Jolin, handlande, Osby,
Wingren, H., kamrer, Kristianstad,
med 40 röster
» 40 »
40
40
vid kontoret i Linköping
herr Danckwardt-Lillieström, Gösta, kassör, Lin
köping,
Grewell, Axel, kapten, Linköping,
Tolf, Ernst, kamrer, Linköping,
Andersson, Gunnar, lantbrukare, Lilla Ljunga.
Mantorp,
vid kontoret i Luleå
herr Sundberg, Ragnar, länsassessor, Luleå,
■» Lantz, E. P., landstingsman, Luleå;
> Sandström, Robert, handlande, Gammelstad,
:■ Lindquist, Melker, grosshandlare, Luleå,
med 40 röster
>- 40 >''
40
40
med 40 röster
40 »
40 »
40
vid kontoret i Mariestad
herr Holm, G., f. d. läroverksadjunkt, SI järn, ^ med 40 röster
> Andersson, Justus, landstingsman, Asen, Karls
borg,
i Johansson, F. A., lantbrukare, Götene, 40 »
■/ Andersson, J. A., landstingsman, Wättlösa.
Götene. >; 40 *
vid kontoret i Norrköping
herr Sterne, A., i. d. riksdagsman, Mjölby, med 40 röster
s. Eriksson, Josef, f. d. riksdagsman, Norrköping, 40
s Cederstrand, Th., handlande, Norrköping, - 40 *>■
> Andersson, Ernst, lantbrukare, Skälsund, Norr
köping,
40
vid kontoret i Nyköping
herr von Sydow, C. O., kapten, Nvköping, med 40 röster
» Funt, Gunnar, borgmästare, Nyköping, 3 40
Tottie, K. F.. lantbrukare, Lilla Kungsladugården:
Nyköping, _ 40
? Hedin, Karl, ingenjör, Kärrhö, Nyköping, 40
vid kontoret i Sundsvall
herr Nilsson, TF. E., disponent, Sundsvall,
» Karlström, L. V., Skönsberg, Sundsvall,
3 Hellberg, Alfred, kyrkvärd, Högom, Sundsvall.
* Persson, Johan, handlande, Sundsvall,
med 40 röster
: 40 »
40
40 3
Nr 12. 8
lördagen den 14 februari.
vid Jcontoret i Umeå
herr Gyllengahm, K., major,
s Eriksson, Erik, lantbrukare, Böle, Umeå,
* Löwling, C. Johan, disponent, Umeå,
* Conradson, R., apotekare, Nordmaling,
med 40 röster
» 40 »
»40 »
40 »
vid kontoret i Uppsala
herr Lundeberg, Silsten, hospitalssyssloman, Uppsala, med 40 röster
greve von Rosen, Axel, Linnés Hammarby, »40 »
herr Hammarskiöld, Arvid, f. d. kapten, Uppsala, » 40 »
» Henschen, Carl, akademikamrerare, Uppsala, » 40 *
vid kontoret i Visby
herr iÅngström, Aug., f. d. riksdagsman, Klinte
hamn
med 40 röster
» Söderberg, J. N., stabsintendent, Visby, » 40 »
» Kaliber g er, Algot, kamrer, Visby, » 40 *
» Hansén, J. Th., £ d. riksdagsman, Bonsarve,
Vamlingbo, » 40 *
vid kontoret i Vänersborg
herr Bergström, Arvid, handlande, Vänersborg, med 40 röster
* Sahlberg, R. C. Th., kapten, Vänersborg, » 40 »
9 Engqvist, A. F., kontorschef, Stigen, Färgelanda, » 40 »
» Björkqvist, M., tidskrivare, Trollhättan, » 40 *
vid kontoret i Västerås
herr Richter, Thor, lantbrukare, Västerås,
» Zander, J. A., handelsföreståndare, Västerås,
grete Cronstedt, F. TF., Fulleröd, Västerås,
herr Fröier, Isidor, folkskollärare, Västerås,
med 40 röster
» 40 »
» 40 »
40 »
vid kontoret i Växjö
herr Ahl, Ernst, landskamrerare, Växjö,
» Borg, P., kantor, Lekaryd, Gåvetorp,
» Norlin, Anders, dövstumlärare, Växjö,
* Johansson, O. TF., hemmansägare, östad, Täckaregård,
Väekelsång,
med 40 röster
» 40 »
40 »
» 49 *
vid kontoret i Örebro
herr Petterson, G., landstingsman, Hunnaby, Örebro, med 40 röster
» Gustavsson, Arvid, kassör, Örebro, » 40 »
» Eriksson, Bars, f. d. riksdagsman, Fällingsbro, » 40 »
» Åkerberg, IT., redaktör, Örebro, » 40 *
9 Sr 1-.
Lördagen den 14 februari.
vid kontoret i Östersund
herr Östberg, Enqelbert, hemmansägare, Långaskans,
» Olsson, Olof, handlande, Fastgården, Oviken,
» Z/undvall, A. TF., grosshandlare, Östersund,
» Olsson, Per, mejeridisponent, Östersund,
sedan ordningen mellan dem av suppleanterna, som erhållit lika
antal röster, blivit genom särskilda lottningar bestämd.
OsJcar Nyländer. Erik aning.
Gustaf Nilsson. Carl Lovm.
På framställning av herr talmannen beslöts att det nu upplästa
protokollet skulle läggas till handlingarna, ävensom att protokollsutdrag
härom skulle avgå till bankoutskottet med anmodan till utskottet
att om valen låta underrätta ej mindre de valda än även fullmäktige
i riksbanken samt vederbörande avdelningskontors styrelser.
med 40 röster
» 40 »
» 40 »
» 40 »
Föredrogs herr TVinbergs anhållan att fa till herr statsrådet och
chefen för civildepartementet framställa spörsmål angående en vid
Södertälje kanalombyggnad inträffad arbetskonflikt.
Denna anhållan bifölls.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran andra
lagutskottets utlåtanden nr 3 och 4 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 11—15.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 18, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad organisation av statsdepartementen
jämte i ämnet väckta motioner.
Uti en till riksdagen avlåten, den 7 januari 1920 dagtecknad proposition
nr 3, vilken, i vad densamma icke avsag jordbruksdepartementet,
hänvisats till statsutskottet, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitieärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
1) att
dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förslagen till ordinarie
avlöningsstater för justitie-, försvars-, social-, kommunikations-,
finans-, ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen
samt till övergångsstater för försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen,
att tillämpas staterna för ecklesiastikdepartementet från och
med ingången av år 1921 och övriga stater från och med den 1 juli
1920,
Nr 12. 10
Lördagen den 14 februari.
dels ock förklara,
ej mindre att de i nämnda avlöningsstater upptagna befattningshavare
skulle vara underkastade de villkor och bestämmelser, som
fastställts för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt statsdepartementens
nu gällande avlöningsstater, därvid skulle iakttagas, att förste
aktuarie, i avseende å rätt till semester skulle vara likställd med
förste kanslisekreterare,
än även att i fråga om övergångsstaterna för försvars-, socialoch
ecklesiastikdepartementen.och de å dessa stater upptagna befattningshavare
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i
motsvarande hänseende vore stadgat beträffande de för respektive
lantförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen nu gällande övergångsstater;
2)
att å riksstaten för år 1921
a) under andra huvudtiteln, justitiedepartementet, höja det ordinarie
anslaget för departementets avdelning av Kung!. Maj:ts kansli
från dess nuvarande belopp...................... kronor 94,000
med 8,700 kronor till..........................kronor 102,700;
b) under fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet, uppföra ett
ordinarie anslag för departementet å ............ kronor 199,000;
c) under femte huvudtiteln, socialdepartementet,
ej mindre å ordinarie stat uppföra
dels för departementets avdelning av Kungl. Maj :ts kansli ett
anslag &.................................... kronor 182,900,
dels ock till övergångsstat för departementet ett förslagsanslag,
högst ........................................kronor 15,600,
äm även, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,
högst ........................................ kronor 10,500,
d) under sjätte huvudtiteln, kommunikationsdepartementet,
dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning av
Kungl. Maj :ts kansli å .........................kronor 120,500,
dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,
högst........................................ kronor 24,800;
e) under sjunde huvudtiteln, finansdepartementet.
dels höja det ordinarie anslaget för departementets avdelning av
Kungl. Maj :ts kansli från dess nuvarande belopp____kronor 133,300
med 24,600 kronor till ........................ kronor 157,900.
dels ock därutöver å extra stat för upprätthållandet av departementets
verksamhet anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 9,000;
f) under åttonde huvudtiteln, ecklesiastikdepartementet,
dels sänka
ej mindre det ordinarie anslaget för departementets avdelning av
Kungl. Maj :ts kansli från dess nuvarande belopp . . kronor 222,550
med 28.500 kronor till ........................ kronor 194,050,
11 iNr I».
Lördngcu den 14 februari.
un även det ordinarie anslaget till övergångsstat för departementet
från dess nuvarande belopp .............. kronor 11,UW
med 5,800 kronor till ........................;■ kronor 0,200,
dels ook ä extra stat för anställande av extra föredragande mom
departementet in. in. anvisa ett förslagsanslag, högst kronor li.JOU;
g) under nionde huvudtiteln, jordbruksdepartementet,
dels sänka det ordinarie anslaget för departementets avdelning av
Kung], Mai:ts kansli från dess nuvarande belopp . . kronor 118,800
med 4,000''kronor till ......................... kronor 114,800
dels oek å extra stat för en egnahemsavdelnmg i departementet
anvisa ett förslagsanslag, högst ................ kronor -2,000;
h) under tionde huvudtiteln, handelsdepartementet, .
dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning
av Kung!. Maj:ts kansli å ........ ......... kronor % 200,
dels ock utöver nyssberörda anslag, a extra stat foa upprattnal
landet av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,
högst ........................................ kronor 13’200;
samt;
3) att vad anginge förhållandena för liden 1 juli—31 december
1920 ‘ . .
dels medgiva, att åtskilliga särskilt nämnda, å nksstaten för ar
1920 uppförda anslag finge i den mån de belöpte a senare haiiten
av samma år, efter Kungl. Maj ds närmare beprövande tagas i anspråk
för vissa angivna ändamål, .... ..
dels ook, såsom förstärkning av eljest för andamalet tillgängliga
medel, för upprätthållande av justitie-, social-, kommunikations-, tinans-
och handelsdepartementens verksamhet å tilläggsstat tor ar 1921
såsom förslagsanslag, högst, anvisa
under andra huvudtiteln: ...
för justitiedepartementet ett Mopp av ........ kronor 4,öou,
under sjätte huvudtiteln:
för social- och kommunikationsdepartementen ett
belopp av ................................. kronor 46,900,
att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande mellan sistnämnda
båda departement fördelas, samt
under sjunde huvudtiteln: 0 . nf.
för finansdepartementet ett Mopp av ........ kronor 9,4UU
för handelsdepartementet ett belopp av ........ kronor 49,300.
I samband med förevarande proposition både utskottet till behandling
förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner,
nämligen:
nr 56, inom första kammaren, av herr C. A. ReuterskuM, vilken
hemställt, dels att riksdagen i den skrivelse, vari Kungl Haj:ts proposition
nr 3 besvarades, måtte uttala, att en överflyttning av vissa
kyrkolagstiftningen berörande ärenden från justitie- till ecklesiastik
-
Nr 12. 12
Lördagen den 14 februari.
departementet syntes riksdagen lämplig, dels ock att riksdagen med
godkännande av i motionen angiven motivering ville besluta att till
justitiedepartementets stat överflytta vad i samma proposition hänförts
under tredje byrån av socialdepartementet samt vidtaga härför
nödiga ändringar i de föreslagna staterna för dessa departement;
nr 57, inom samma kammare, av herr H. Öhngren, vilken hemställt,
att bankinspektionen samt ärenden rörande bank-, fond- och
hypoteksväsendet måtte överföras från finansdepartementet till handelsdepartementet,
samt att de till följd härav erforderliga förändringarna
i staterna för sjunde och tionde huvudtitlarna måtte vidtagas;
nr
159, inom andra kammaren, av herr S. Lubeck, som hemställt,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ris proposition nr 3, ville i
skrivelse till Kungl. Majri anhålla, att ärenden rörande det privata
bankväsendet samt fond- och hypoteksväsendet jämte därtill hörande
verk och inrättningar måtte förläggas under handelsdepartementet;
samt
nr 224, inom sistnämnda kammare, av herr E. Molin i Dombäeksmark,
vilken föreslagit, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ris
proposition nr 3, ville i skrivelse till Kungl. Majri anhålla, att ärenden
rörande, den affärsmässiga försäkringsrörelsen ävensom försäkringsinspektionen
måtte förläggas under finansdepartementet i stället
för handelsdepartementet.
Utskottet hade i förevarande utlåtande avfattat sin hemställan i
fyra med A, B, C och D betecknade punkter. I punkten A hade
utskottet hemställt,
riksdagen, med avslag å herr Reuterskiölds motion, nr
56 i vad den avsåge överflyttning av en byrå i socialdepartementet
till justitiedepartementet, samt herr Öhngrens motion, nr 57, måtte
1) dels godkänna de i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 7 januari 1920 intagna förslagen till ordinarie avlöningsstater
för justitie-, försvars-, social-, kommunikations-, finans-,
ecklesiastik- och handelsdepartementen samt till övergångsstater för
försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen, att tillämpas, staterna
för ecklesiastikdepartementet från och med ingången av år 1921
och övriga stater från och med den 1 juli 1920,
dels ock förklara,
ej mindre att de i nämnda avlöningsstater upptagna befattnings
bavare skulle vara underkastade de villkor och bestämmelser, som fastställts
för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt statsdepartementens
nu gällande avlöningsstater, därvid skulle iakttagas, att förste
aktuarie i avseende å rätt till semester skulle vara likställd mod
förste kanslisekreterare,
än även att i fråga om övergångsstaterna för försvars-, social- och
ecklesiastikdepartementen och de å dessa stater upptagna befattningshavare
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i motsvarande
hänseende vore stadgat beträffande de för respektive lantför
-
Lördagen den 14 februari.
13 Nr-1».
»vars-, civil- och ecklesiastikdepartementen nu gällande övergångsstater;
2)
å riksstaten för år 1921
a) under andra huvudtiteln, justitiedepartementet, höja det ordi
narie
anslaget för departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli
från dess nuvarande belopp 94,000 kronor med 8,700 kronor till
102,700 kronor; ... ,,
b) under fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet, uppföra ett
ordinarie anslag för departementet ä 199,000 kronor;
c) under femte huvudtiteln, socialdepartementet,
ej mindre å ordinarie stat uppföra
dels för departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli ett
anslag å 182,900 kronor;
dels ock till övergångsstat för departementet ett förslagsanslag,
högst, 15,600 kronor;
än även, utöver nyssberörda anslag, _a extra stat tor upprattnailandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag, högst.
10.500 kronor; .
d) under sjätte huvudtiteln, kommunikationsdepartementet,
dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli å 120,500 kronor; ^
dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag, högst,
12,800 kronor;
e) under sjunde huvudtiteln, finansdepartementet,
dels höja det ordinarie anslaget för departementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp 133,300 kronor med
24,600 kronor till 157,900 kronor;
dels ock därutöver å extra stat för upprätthållandet av departementets
verksamhet anvisa ett förslagsanslag, högst, 9,000 kronor;
f) under åttonde huvudtiteln, ecklesiastikdepartementet,
dels sänka
ej mindre det ordinarie anslaget för departementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp 222,550 kronor med
28.500 kronor till 194,050 kronor;
än även det ordinarie anslaget till övergångsstat för departementet
från dess nuvarande belopp 11,000 kronor med 5,800 kronor till
5,200 kronor;
dels ock å extra stat för anställande av extra föredragande inom
departementet m. m. anvisa ett förslagsanslag, högst, 17,200 kronor;
g)
under tionde huvudtiteln, handelsdepartementet, uppföra ett
ordinarie anslag för departementets avdelning av Kung!. Maj:ts
kansli å 96,200 kronor.
I fråga om sättet för utlåtandets föredragning yttrade herr v i ce
talmannen: I avseende å föredragningen av statsutskottets utlåtande
nr 18, hemställes,
Nr in 14
Lördagen den 14 februari.
att utlåtandet må företagas till avgörande punktvis och, där så
erfordras, momentvis samt punkten A på det sätt, att i ett samman
hang föredrages beträffande vart departement för sig vad som före
slagits i avdelningarna 1 och 2; samt
att vid behandlingen av den del av utlåtandet, varom först uppstår
överläggning, denna må omfatta utlåtandet i dess helhet.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Om ändrad
organuation
av justitiedepartementet.
Punkten A, såvitt angick justitiedepartementet.
Vid punkt A 2) a) hade reservation avgivits av herrar C. J. G,
Stvarts, Ollas A. Ericsson, J. L. Widell, O. Bergqvist, P. Nilsson i
Bonarp, P. B. Nilsson i Landeryd och J. Erlansson, vilka ansett, att
utskottets motivering (sid. 11 i det tryckta utlåtandet) bort hava viss
ändrad lydelse.
Herr Widell: Herr greve och talman! Som de av kammarens
herrar ledamöter, vilka deltogo i lagtima riksdagen 1918, behagade
erinra sig, förelåg då en kungl. proposition om tvångsarbetsanstalternas
.skiljande från fångvårdsstyrelsen och ställande under
särskilda (styrelser. Propositionen tillstyrktes av .statsutskottet,
fast mot eu stark minoritet som reserverade sig för avslag. Utgången
i riksdagen blev nu, att första kammaren följde reservan
terna, varemot andra kammaren biföll utskottets förslag. Då statsutskottet
fann, att voteringsproposition ej kunde upprättas, föll frågan
för den riksdagen. Nu bär det av Kungl. Maj:t bebådats ny
proposition, enligt vilken tvångsiarbetsanstalterna skulle skiljas från
fångvårdsstyrelsen och i sammanhang härmed har i förevarande pro
position ifrågasatts, att frågan rörande f ån g v år d san st alt ernå
skulle överflyttas till socialdepartementet från justitiedepartementet.
Statsutskottet bär godkänt denna föredragande departementschefens
mening, men däremot har ett antal ledamöter av utskottet,
bland dem jag, anfört reservation. Yi vidhålla fortfarande den uppfattning,
.som vi uttalade 1918, att starka skäl tala för, att åtminstone
tills vidare tvångsarbetsanstalterna få kvarbliva under fångvårdsstyrelsen.
Emellertid vill jag nu ej gå in på eu realdebatt
om denna sak. Det föreligger ju ej tillräckligt material i handlingarna
för att kunna taga upp den .saken nu, utan som jag nämnde,
kommer ju framdeles proposition i ärendet och då kan ju bil
va anledning därtill.
Jag skall därför nu endast dröja vid den fråga, som här när
mast föreligger, nämligen den om tvångsarbetsanstalternas över
flyttande från justitie- till .socialdepartementet. I 1918 års proposition
var något sådant icke föreslaget. Där förutsattes, att frågan
rörande tvångsarbetsanstalterna skulle ligga under justitiedepartementet.
Visserligen fanns ju då ej socialdepartementet, man
det nuvarande civildepartementet tjänstgjorde ju även som social
-
liurdnifcn tlcu 14 februari.
Lf)
Nr 12.
departement, sa alt redan da både donna fråga ku mild, komma
fram. Men det Jjanns nog då göda skäl för att man ej då föreslog av jugtitic,
något sådant. Såsom föredragande departementschefen under de-departement^.
botten här i kammaren vitsordade, föreligger nämligen ett mycket f Forte.-nära sammanhang mellan fångvården och tvångsarbetsanstalterna.
Det sammanhanget synes mig vara så nära, att, oavsett vilket beslut
som framdeles kommer att fattas om tvång sa r bets ans t alt c rnas
ställning till fångvården, man i allt fall bör vidhålla, att anstalterna
skola lyda under justitiedepartementet. Något särskilt
skal, varför de borde överflyttas till socialdepartementet kan jag
ej finna, och åtgärden förefaller mig så mycket märkvärdigare,
som nu samtidigt föreslagits, att statens tvångsuppfostringsanstalter
skola kvarligga under justitiedepartementet. Motivet till
tvångsarbetsanstalternas överflyttande till socialdepartementet är
ju, .att tvångsarbetet skall verka som en uppfostran. Det skall ej
vara straff, utan eu uppf ost ringsåtgärd, och det anser man kunna
bättre iakttagas under en särskild styrelse och under socialdepartementet.
Men om detta är förhållandet med tvångsarbetet, så bör
det väl i mycket högre grad vara fallet med tvångsuppfostran,
och då förefaller det mig minst sagt egendomligt, att man låter
tvångsuppfostringsanstalterna kvarligga under justitiedepartementet,
men överflyttar tvångsarbetsanstalterna. Ty ej kan väl ända,
meningen vara den, att de unga brottslingar, som tvangsuppfostringsa
nstalterna hysa, .skola vara mindre tillgängliga för uppfostran
eller mera svårhanterliga än det material, som tvångsarbetsanstalterna
ha att göra med. Jag vill beträffande detta senare
erinra om, att av tvångsarbetsfångarna vid Svartsjö över hälften
förut undergått straffarbete och ända till 80 % undergått antingen
tvångs- eller .straffarbete. Man torde inom fångvårdskretsar vara
tämligen enig om, att flertalet av dessa fångar kunna betraktas
»om fullständigt oförbätterliga. Och det synes mig därför, som om
vilket beslut än kan komma att fattas beträffande tvångsanstalternas
.ställning till fångvårdsstyrelsen, i allt fall sä, starka skäl
tala för att tvångsarbetsanstalterna bära få kvarbliva under justitiedepartementet,
aitt jag anser, att kammaren bör kunna utan
tvekan biträda ett yrkande därom.
Jag tillåter mig därför, herr greve och talman, yrka, att kammaren
ville, med bifall till utskottets hemställan, besluta, att motiveringen
skall få den lydelse, som angives i en av herr Swartz m.
fl. avgiven reservation, i vilken reservation föreslås en^ sådan lydelse
av motiveringen, att det tydligt framgar, att tvångsarbetsanstalterna
fortfarande böra kvarbliva under justitiedepartementet.
Herr Reuterskiöld: Herr greve och talman! Jag hade
egentligen begärt ordet i detta sammanhang med fäst avseende därpä,
att jag i min motion framställt vissa yrkanden, som röra justitiedepartementet.
men innan jag yttrar mig angående den saken, ber
jag att få säga ett par ord i anledning av vad den siste ärade ta
-
Nr 12. 16
Lördagen den 14 februari.
Om ändrad laren yttrade. Jag kan för min del ej instämma i de synpunkter,
organisation S0In han därvid gjorde gällande, och jag tror, att det är en fullikparkmentet.
sandig- felsyn, om man vill ha lösdriveriet kriminaliserat, vilket
(Fort?.) bleve den naturliga konsekvensen av den ståndpunkt, som han intagit.
Nu säger han, att vilken ståndpunkt man än har angående
tvångsarbetsans fcalternas förläggande till särskild styrelse eller under
fångvårdsstyrelsen, så bör man i alla händelser erkänna, att
de böra höra ihop med justitiedepartementet, enär frågor om tvångsuppfostringsanstalterna
höra dit. Jag vill säga, att de senare ha
med brottslingar att göra, men de förra ha det ej alls, och därför
är det enligt mitt förmenande lyckligt, om man följer utskottet och
ej reservanterna i denna punkt.
Vad beträffar den motion, som jag framställt, så innehåller
den två saker. Den ena är den, att Konungens befallningshavande
och vad därmed hör samman skulle flyttas över från civildepartementet.
Den andra är, att kyrkolagstiftningen skulle överflyttas
helt och hållet från justitiedepartementet till ecklesiastikdepartementet.
Utskottet har med anledning av denna min motion yttrat sig, som
mig synes, i huvudsak mycket välvilligt att på ett sätt, som jag för
min del kan mycket göte acceptera. Utskottet har nämligen med hänsyn
till frågan om överflyttande av ärenden rörande Konungens befallningshavande
från civildepartementet, dit de nu höra, till justitiedepartementet,
sid. 11 uttalat, att utskottet anser lämpligt att i så
måtto tillmötesgå mitt förslag, att utskottet hemställer om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående förnyad omprövning, huruvida ej en sådan
överflyttning bör ske. Jag erkänner för min del villigt, att ett
initiativ bör utgå från Kungl. Maj:t och ej från riksdagen, och att
5 1''’r"d''d därav mitt yrkande om överflyttnng av en byrå från socialdepartementet
till justitiedepartementet kanske ej i den av mig avsedda
ordningen bör komma under beslut, men då utskottet på detta
sätt understrukit önskvärdheten av en förnyad prövning, så vågar jag
uttala den förhoppningen, att Kungl. Maj:t ville tillmötesgå denna
önskan och verkställa en sådan prövning. Jag är för min del övertygad
om att den bör utmynna i ett överflyttande, och under sådana
förhållanden är det enligt mitt förmenande endast en tidsfråga, när
resultatet blir sådant som jag tänkt och önskat.
Beträffande kyrkolagstiftningens överflyttning vill jag endast
saga, att utskottet därmed uttalat att utskottet ej funnit tillräckliga
skäl vara anförda för att i skrivelse till Kungl. Maj:t nu begära en
sådan överflytning, sid. 11. Även i det avseendet kan jag medgiva,
att det kan.finnas fog för påståendet. Då de skäl, som jag anfört,
visserligen i ooh för sig enligt mitt förmenande äro fullt tillräckliga,
men det kan sättas i fråga, huruvida ej överflyttningen kan
medföra krav på en särskild anordning inom ecklesiastikdepartementet.
så bör även i följd därav initiativet utgå från Kungl. Maj:t. Jag
uttalar den förhoppningen, att Kungl. Maj:t ville behålla även denna
fråga i sikte och vidtaga de anordningar, som med anledning därav
kunna vara befogade, och det så mycket hellre som kyrkolagstiftningens
förblivande inom justitiedepartementet ger stöd åt den alltför
Lördagen den 14 februari
17 Nr It
vanliga missuppfattningen om kyrkan såsom en statskyrka, vilket den 0,n <^*dru/i
icke iir. orgamaalw*
av justitie.-
lleir 0 1 s s o n, O s c. a r: Beträffande den sista delen av herr Reuterskiölds
yttrande skall jag ej ingå närmare därpå. Jag vill endast
som min personliga mening säga, att om man här skall tala om en
överflyttning, så bör den gå åt annat håll än det, som herr Reuterskiöld
har yrkat. Det arbetstyngda ecklesiastikdepartementet borde
snarare befrias från allt sysslande med kyrkoärendena. Denna del
av ecklesiastikdepartementets arbetsbörda borde snarare flyttas över
till justitiedepartementet.
För övrigt får jag säga, att jag ej är så säker som herr Reuterskiöld
rörande lämpligheten av, att tvångsuppfostringsanstalterna
stå kvar under justitiedepartementet. Det är nog möjligt, att herr
Widell har något mera rätt än herr Reuterskiöld anser honom ha i
fråga om sammanhanget. Men trots det att frågan om tvångsuppfostringsanstalterna
ej nu föreligger, kan givetvis den saken ej få
förhindra det synnerligen väl motiverade steget att lägga tvångsarbetsanstalterna
under socialdepartementet i stället för att de få ligga
kvar under justitiedepartementet. De skäl, som herr Reuterskiöld i
det fallet anförde, tyckas mig vara så tämligen övertygande. Den
anmärkning, som herr Widell i det sammanhanget riktade mot överflyttningen,
nämligen att hälften eller mer av tvångsarbetarna skulle
ha varit straffade förut, den tycker jag ändå bör väga ganska lätt.
Det torcle, om vi närmare undersöka saken, kunna hitta på att hända,
att man finner, att åtskilliga av dessa förut straffade tvångsarbetare
varit tvångsarbetare, innan de blevo straffade, och även bortsett därifrån
kan det ej vara förenligt med rent humanitära synpunkter, att
tvångsarbetet skall i första hand betraktas som straff för förbrytelse.
Ovillkorligen måste det ligga i samhällets och statens intresse att
lägga tyngdpunkten i fråga om tvångsarbetet på uppfostringssynpunkten,
och alla de, som ej ha varit förut straffade, som ej ha begått
något brott, och som således ej få betraktas som brottslingar,
de ha en given rätt mot samhället att ej heller bli behandlade som
brottslingar. Vi skola ej heller kunna dölja för oss, att det verkligen
är på det sättet, att tvångsarbetarna faktiskt betrakta sig själva
såsom av staten som brottslingar behandlade personer. Det är ganska
tydligt, att den bitterhet och förhärdelse, som en sådan synpunkt hos
den tvångsarbetande kan väcka, är ett stort hinder, ofta ett alldeles
oöverstigligt hinder, för hans återupprättelse. I och med att man
kan få den synpunkten ändrad — det tar ju en viss tid att få den
förändrad, även om man börjar ett allvarligt arbete för denna förändring
—- men i och med det att det så småningom kommer att ingå
i det allmänna folkmedvetandet, att tvångsarbetsanstalterna i första
hand äro uppfostrings- och räddningsanstalter och ej straffanstalter,
tror jag att ganska mycket är vunnet här i landet för rättande och
tillvaratagande av dem, som nu måste betraktas som förlorade, när
de väl en gång kommit in i en sådan anstalt. Det är ju också tyd
Första
"hammarens protoholl 1920. Nr 12.
2
Jtr 12.
18
Lördagen den 14 febrnari.
Om ändrad ligt, att behandlingen av frågan om anstalterna skall ha inverkan på
organisation jet allmänna betraktelsesättet i nämnda avseende.
departementet. . Således: jag tycker, att alla synpunkter tala för den av Kungl.
(Porto.) Maj:t begärda förändringen, och jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till statsutskottets utlåtande.
Herr W i d e 11: Jag skall endast be att få yttra ett par ord med
anledning av de två föregående anförandena.
Vad herr Oscar Olssons argumentation angår så förefaller det
mig, som om den skulle med ännu större skäl kunna tillämpas på
uppfostringsanstalterna än på tvångsarbetsanstalterna. Skall uppfostringssynpunkten
vara så avgörande i fråga om tvångsarbetsanstalterna,
borde vi kunna komma överens om att den i första rummet skall
tillämpas beträffande tvångsuppfostringsanstalterna. Herr Reuterskiöld
har däremot anfört, att man ej kan jämställa tvångsuppfostringsanstalter
och tvångsarbetsanstalter, därför att tvångsuppfostringsanstalterna
ha att behandla brottslingar. Javäl, men dessa avse även brottslingarnas
uppfostran, och det är tvångsarbetsanstalternas uppfostringssyfte,
som ansetts böra medföra, att de skola flyttas över till
socialdepartementet.
Vidare har herr Reuterskiöld varnat för faran av att kriminalisera
tvångsarbetet. Jag vill erinra om att för ett par dagar sedan
inkom från fångvårdsstyrelsen ett förslag om att kriminalisera lösdriveriet,
och för övrigt: även om man ej direkt för detta in under
strafflagen, så kan det väl ej bestridas, att lösdriveriet är en lagöverträdelse.
Den, som beträdes med lösdriveri, skall först varnas och sedan
dömas. Det är väl en kriminalisering på visst sätt, som här
skett. För övrigt: även om det vore så, som herr Reuterskiöld säger,
att man ej bör kriminalisera, så förstår jag uppriktigt sagt ej, vad
det har att göra med frågan, huruvida tvångsarbetsanstalterna skola
lyda under justitie- eller socialdepartementet, ty som bekant har justitiedepartementet
att gorå med en massa lagar, som ej äro strafflagar.
Jag kan ej finna, att det föreligger något som helst skäl för, att
ej tvångsarbetsanstalterna kunna förläggas under justitiedepartementet,
och jag anhåller därför fortfarande om bifall till reservanternas
förslag.
Herr statsrådet Löfgren: Herr greve och talman! Jag skall
endast med några ord beröra den ifrågasatta överflyttningen av lösdrivares
behandling till socialdepartementet. Ehuru jag därvidlag
väsentligen blivit förekommen av herr Reuterskiöld, ber jag dock
gent emot herr Widell att få ytterligare påpeka, att det avgörande
för den föreliggande frågan är, huruvida tvångsarbetsanstalterna böra
bibehållas under fångvårdsstyrelsen, eller om de böra komma under
en särskild styrelse. Det är, som herr Widell säger, så, att tvångsuppfostringsanstalterna
för minderåriga höra under justitiedepartementet.
Men såsom fallet skulle bli med anstalterna för lösdrivares
Lördagen den 14 februari.
19 Nr 12.
behandling, så höra uppfostringsanstalterna redan nu under en särskild
styrelse. Och de goda erfarenheterna från denna styrelses verksamhet,
då det gällt frågan att uppfostra och förbättra den kriminella
ungdomen, är det, som icke minst bidragit till den uppfattning hos
mig och hos regeringen, att det vore lämpligt att även få frågorna
om lösdrivares behandling skilda från fångvården och satta under en
särskild styrelse. — Sedan kommer då frågan om, hurudan denna
organisation bär bli. Denna fråga kommer att behandlas inom kort
tid, efter framläggandet av en särskild proposition, som är anmäld
under andra huvudtiteln.
Om man nu går ut ifrån att det varit regeringens uppfattning, att
tvångsarbetsanstalterna skola komma under en särskild styrelse, så
blir då frågan: vart skall man lägga den styrelsen? Då har det
sagts, att lösdriveriet ligger brottet nära, att en del av lösdrivarna
också äro brottslingar, och detta skulle vara ett skäl för att justitiedepartementet
skulle få hand därom. Emellertid vill jag på det bestämdaste
protestera mot den uppfattning, som här gjort sig gällande.
Jag tror, att man bör strängt hålla i sär de skilda behandlingssätten
av vad som är brottsligt och vad som ej är det. När fångvårdsstyrelsen,
som herr Widell anmärkte, inkommit med ett förslag
om att lösdriveriet skulle särskilt kriminaliseras utöver vad som
redan skett, så undrar jag, om ej styrelsen är inne på en tankegång,
som innebär en sammanblandning av skilda saker. Närmast torde
styrelsen avse att upphäva Konungens befallningshavandes befattning
med lösdriveri och flytta procederet över till domstol, så att det
skulle bli domstol, som skulle döma till tvångsarbete. Detta torde
kunna förordas. Den kommitté, fattigvårdslagstiftningskommittén,
som håller på med denna fråga, är också inne på den linjen, att ett
judiciellt förfarande skulle efterträda det nuvarande administrativa.
Men att märka är, att fattigvårdslagstiftningskommittén icke desto
mindre i sitt preliminära utlåtande i den här föreliggande frågan
bär ansett, att lösdrivaranstalterna böra skiljas från fångvårdsstyrelsen
och komma in under särskild administration, som vore särskilt
skickad att taga hand om och söka vinna bättring i de företeelser,
som här äro i fråga. Skälet varför man sedan vill förlägga de särskilda
anstaltsstyrelserna till socialdepartementet är, att vi därunder
ha de anstalter i allmänhet, som taga hand om element av samma
beskaffenhet som lösdrivarna, och från vilka anstalter också dessa
tvångsarbetsanstalter till stor del rekryteras. Så t. ex. på fattigvårdens
område. Det kommer att bli stora fattigvårdsanstalter för olika
län, som enligt den nya fattigvårdslagen komma att upprättas, och
i denna lag har man förutsatt, att de, som ej sköta sig på dessa fattigvårdsanstalter,
skola kunna hänvisas till tvångsarbetsanstalt. Vidare
ha vi under socialdepartementet alkoholistanstalterna, som till
stor del befolkas av precis samma element som tvångsarbetsanstalterna,
och från vilka dessa senare i sin mån rekryteras. Det är för
att få sammanhang i vården av dessa anstalter, för att kunna överskåda
det hela och på ett lämpligt sätt administrera vården av dessa
mindre samhällsnyttiga element, som man tänkt sig, att det skulle
Om ändrad
organisation
av justitiedepartementet.
(Forts.)
''Nr 12- 20
Lördagen den 14 februari.
Om ändrad
organisation
av justitiedepartementet.
((Fort*.)
Ang. försvarsdepartementets
organisation.
vara lämpligt att under socialdepartementet, vare sig då direkt eller
i samband med socialstyrelsen, förlägga jämväl tvångsarbetsanstalterna.
En närmare framställning av anledningen till denna anordning,
dess förutsättningar och det sätt, varpå man tänkt sig saken
kunna genomföras, kommer att lämnas i den proposition, som snart
är att vänta, och innan dess torde det knappast vara skäl att närmare
ingå i diskussion av frågan.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes enligt
därunder förekomna yrkanden propositioner, först därpå att kammaren
skulle bifalla vad utskottet i nu föredragna delar av punkten A
hemställt och godkänna den därför anförda motivering samt vidare
därpå att kammaren skulle, med godkännande av den vid punkten
A 2) a) anförda reservation, bifalla utskottets hemställan; och förklarades
den förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.
Punkten A, såvitt beträffande försvarsdepartementet.
Enligt eu vid punkten A 2) b) avgiven reservation hade herrar
S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, Ollas A. Ericsson, J. L. Widell.
O. Bergqvist, J. Jönsson i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, P. B. Nilsson
i Landeryd och J. Erlansson ansett, att utskottets motivering (sid.
15 i det tryckta utlåtandet) bort hava viss ändrad lydelse.
Herr Widell: Herr greve och talman! I den propositionen angående
departementsindelningen, som förelädes förra lagtima riksdagen
förutsattes av föredragande departementschefen, att lots- och fyrinrättningen
liksom sjökarteverket och nautisk-meteorologiska byrån skulle
kvarbliva under det gemensamma försvarsdepartementet. I den proposition,
som nu föreligger till riksdagens behandling, har regeringen
ändrat ståndpunkt och föreslagit, att lots- och fyrinrättningen samt
nautisk-meteorologiska byrån skola överfyttas till handelsdepartementet,
varemot sjökarteverket fortfarande skulle vara kvar under sjöförsvarsdepartementet.
Ett enda skäl därför har anförts, så vitt jag kan
fatta, och det är att lots- och fyrinrättningen företrädesvis avser handelssjöfartens
behov, och då man har ett särskilt handelsdepartement,
vore det naturligt, att frågor angående lots- och fyrinrättningen överfördes
dit. Utskottet har anslutit sig till den uppfattningen, dock
med msmket knapp majoritet. Voteringen utföll nämligen med 13
röster mot 11. Ett antal av utskottets ledamöter har också reserverat
sig mot beslutet och yrkat avslag.
Jag kan icke finna, att de skal, som anförts för lots- och fyrinrättningens
överflyttande till handelsdepartementet, äro hållbara. Det
är visserligen sant, att lots- och fyrinrättningen företrädesvis avser
tillgodoseendet och befrämjandet av handelssjöfarten, men det samma
är fallet med andra anstalter, att de avse handelssjöfarten och dock
icke skulle komma att lyda under handelsdepartementet. Jag behövar
bara erinra om sjökarteverket, som skulle ligga kvar under för
-
I.ördagen den 14 februari.
21 Nr 155.,
svarsdepaitemeritet. Det synes mig oek, som om denna fråga bör lösas
icke ur en principiell ståndpunkt, att allt, som på något sätt rör
handelssjöfarten, skall pressas in under handelsdepartementet, utan att
man bör låta de praktiska synpunkterna bli rådande, och de praktiska
synpunkterna synas mig tala alldeles bestämt för, att lots- och fyrinrättningen
får kvarbliva under försvarsdepartementet.
Jag skall här icke närmare gå in på frågan om sambandet mellan
handelssjöfarten och sjöförsvaret, och att det även ur sjöförsvarets synpunkt
är synnerligen viktigt, att lots- och fyrinrättningen kvarbliver
under försvarsdepartementet. De skälen anfördes i Kungl. Majrts
proposition vid förra lagtima riksdagen, och jag vill därför endast erinra
om dem. Jag skall bär blott behandla de andra skäl, som tala
för, att lots- och fyrinrättningen skall stå kvar under försvarsdepartementet.
De sjöfartsfrågor, som handelsdepartementet kommer att handlägga,
måste bliva av ekonomisk natur. Handelsdepartementet kommer
att betrakta sjöfarten såsom en näringsgren, det vill säga ur rent
ekonomisk synpunkt. Men lots- och fyrinrättningen avser icke sjöfartsnäringens
gagn ur ekonomisk synpunkt. Lots- och fyrinrättningen
avser att säkerställa sjäfartslederna genom säkerhetsanordningar
och lotsar. Det är en sak, vari handelsdepartementet uppenbarligen
kommer att sakna all sakkunskap. Däremot skall denna sakkunskap
finnas i försvarsdepartementet. — Särskilt är att beakta, att lots- och
fyrinrättningen har en högst betydlig och värdefull materiel att vårda.
Många frågor avse just denna materiel anskaffande och underhåll.
Handelsdepartementet kommer givetvis att sakna sakkunskap i
det avseendet, men denna sakkunskap står till buds i försvarsdepartementet.
Det synes mig bl. a. vara av stor vikt, att lotsverkets materiel
bygges och underhålles vid flottans varv, som lyda under försvarsdepartementet.
Å andra sidan förekommer också det förhållandet,
att en del flottan tillhörig materiel vårdas av lots- och fyrinrättningen.
Det är fallet med all materiel vid kustsignalväsendet, som
vårdas av lotsverket. Vi hava här det allra intimaste samarbete mellan
lotsverket och försvarsdepartementet. — Även på ett annat håll
är samarbete nödvändigt nämligen med sjökarteverket. Då sjökarteverket
och lotsverket beröra varandra på så många punkter, är det i
hög grad oändamålsenligt, om de skiljas och förläggas under olika departement.
Jag tror även, att man kan vinna ledning för frågans bedömande
från utlandet. Så vitt jag kan finna, torde det icke finnas mer än ett
land i hela världen, som icke förlagt lotsverket till samma departement
som sjöförsvaret, men det är Belgien, och det har icke något sjöförsvar.
Eljest lyder överallt lotsverket under de marina myndigheterna.
Så är förhållandet i Norge, i Danmark, i Holland, i England
o. s. v. Det bör väl ändå kunna innebära något detta, att man
överallt i utlandet, även i de länder, som hava den största sjöfarten,
såsom Norge och England, anser, att lots- och fyrinrättningen bör höra
under sjöförsvarsdepartementet.
. I ntj. f dt.war8-departementeto
onjanisation.
(Forts.):
Nr 12. 22
Ang. försvars
departementcl
organisation.
(Forte.)
Lördagen den 14 februari.
Jag tror, att vi, som jag redan sagt, knappt hava anledning att
* efter rent principiella grunder ordna dessa frågor. För min del kan
jag icke komma till någon annan uppfattning, än att om lotsverket
skiljes från försvarsdepartementet, sa blir följden, att så gott som
vartenda ärende måste handläggas gemensamt av försvarsdepartementet
och handelsdepartementet, vilket säkerligen icke kommer att befrämja
ärendenas raska behandling och minska försvarsdepartementets
arbetsbörda. Det. förefaller mig uppenbart, att det i stället blir
en omgång av synnerligen betänklig beskaffenhet. För min del kan
jag icke finna annat, än att föredragande departementschefen hade
''fullständigt rätt, då han vid förra riksdagen föreslog, att lots- och fyrinrättningen
skulle kvarbliva under försvarsdepartementet, och jag kan
endast beklaga, att han frångått denna synnerligen lyckliga ståndpunkt.
1
Vad beträffar den nautisk-ineteorologiska byran kan det vara likgiltigt,
var man nu förlägger den. Sannolikt kommer denna anstalt
att omorganiseras eller upplösas och dess uppgifter att överlämnas till
andra myndigheter, och under sådana förhållanden förefaller det mig,
som om ingen ändring nu borde göras, utan också nautisk-meteorologiska
byrån får kvarbliva, där den är.
På grund av vad jag anfört anhåller jag, herr greve och talman,
att få yrka, att kammaren, med bifall till utskottets^ hemställan, måtte
besluta, att motiveringen får den lydelse, som angives i den av herr
Kvarnzelius m. fl. avgivna reservationen.
Herr statsrådet Nilson: Herr greve och talman, mina herrar!
De skäl, som reservanterna anfört mot bifall till utskottets tillstyrkan
av den kungl. propositionen under förevarande punkt och som
här sitterligare utvecklats av den näst föregående ärade talaren, ärc
förnämligast fyra. Först och främst säges det, att sjöfartsärendena
i det blivande handelsdepartementet äro av annan natur än de, som
avse lots- och fyrväsendet. För det andra, att byggandet och underhållet
av den flytande materielen lämpligast bör äga rum vid flottans
varv genom flottans myndigheter. För det tredje har man
pekat på sambandet mellan sjökarteverket och lots- och fyrväsendet,
och slutligen erinras om utländska förebilder.
Om jag nu skall något stanna vid var och en av de särskilda
punkterna, måste jag säga, att den första punkten rörande ärendenas
olika natur synes mig vara en känslo- och pietetsfråga mera än
en realfråga. Ingen lär val bestrida, att lotsväsendet avser att i allra
högsta grad tjäna sjöfarten. Departementalkommitterade föreslogo
också på sin tid. att lots- och fyrväsendet skulle överflyttas till ett
handelsdepartement, och lotsstyrelsen själv har i sitt yttrande över
detta departementalkommitterades betänkande icke haft något som
helst att erinra emot att lots- och fyrväsendet överflyttas till handelsdepartementet.
Om alltså det ämbetsverk, som saken närmast
gäller, och som väl känner sina åligganden så väl mot sjöförsvaret
som i fråga om sjöfartens säkerställande, icke tvekar att vara med
om sin överflyttning till handelsdepartementet, synes det mig, att
Lördagen den 14 februari.
23 Nr 12.
kammaren utan någon som helst tvekan bör kunna vara med om förslaget
sådant det föreligger i den av statsutskottet tillstyrkta kungl.
propositionen.
Vad nybyggandet och underhållet av den flytande materielen
angår vill jag bestämt hävda den meningen, att detta kan lika väl
ske vid flottans varv eller genom vid sjöförsvaret underlydande myndigheter,
om ärendena handläggas av handelsdepartementet, som om
de handläggas av försvarsdepartementet.
Vad sambandet mellan lotsverket och sjökarteverket angår må
jag villigt medgiva, att det sammanhanget väl kan anföras såsom
skäl för att överflytta sjökarteverket till handelsdepartementet, men
icke såsom skäl för att lotsverket bör vara förlagt under försvarsdepartementet.
Det ligger här mycket nära till hands att göra en
jämförelse mellan rikets allmänna kartverk och sjökarteverket. Rikets
allmänna kartverk lyder under jordbruksdepartementet. Dess
chef är jämväl chef för generalstabens topografiska avdelning. Det
arbete, som rikets allmänna kartverk utför såväl på fältet som eljest,
utföres i stor utsträckning, dels av generalstabsofficerare, dels av
officerare och underofficerare, som beordrats att tjänstgöra vid generalstabens
topografiska avdelning. Men icke har det varit någon
som helst svårighet att få det arbetet tillfredsställande ordnat, därför
att detta centrala ämbetsverk lyder under jordbruksdepartementet.
Tvärtom vågar jag säga, att alla äro belåtna med den anordning,
som här har träffats.
Vad de utländska förebilderna angår må de hava sitt värde,
men organisationen inom olika land är i väsentliga delar så helt
annorlunda än hos oss, att det icke går att bara kopiera utländska
förebilder och överföra dem till svenska förhållanden. Vi böra enligt
mitt förmenande bedöma ärendena sådana de te sig för oss och
våra förhållanden.
Den näst föregående ärade talaren sade, att det är de praktiska
synpunkterna, som borde få tala. Jag skall anföra en enligt min
mening mycket praktisk synpunkt, och det är den, att det nya försvarsdepartementet
blir utan varje tvivel det mest arbetstyngda departementet
inom riksstyrelsen. Det får under sig icke mindre än
sex byråer, men jämte dessa sex byråer, där departementets civila
ärenden, de s. k. kansliärendena, skola handläggas, får departementet
under sig två militära expeditioner av mycket stor omfattning.
Om man då undersöker, hur det ställer sig för handelsdepartementet,
framgår av propositionen, att handelsdepartementet får en i jämförelse
med försvarsdepartementet liten arbetsbörda. Det får icke
mer än två byråer, om jag minnes rätt, under det att försvarsdepartementet
får sex byråer och därjämte två militära expeditioner.
Var och en, som vill medverka till att få en förnuftig och ändamålsenlig
arbetsfördelning inom departementen, synes mig icke bör tveka
i sitt val, utan biträda utskottets hemställan. Jag har, sedan det
blivit bestämt, att försvarsdepartementen skulle sammanföras till ett,
låtit mig angeläget vara att genomföra en decentralisation av de ärenden,
som handläggas inom ^^försvarsdepartementet. Samma syfte
är också iakttaget inom sjöförsvarsdepartementet för dess del. Men
A ng. förevaradeparUitnentelå
organisation.
(Kort*.)
Nr 12. 24
Lördagen den 14 februari.
A iig. försvarsdepartementets
organisation.
(J*orts.)
även med all skyldig hänsyn tagen till den lättnad i arbetsbördan,
som härigenom kommer att uppstå, må jag säga, att jag har klart
för mig, att på den departementschef, som skall förestå försvarsdepartementet,
måste det ställas anspråk på förmåga och arbetskraft,
som få personer i längden förmå bära. Och det är helt enkelt på
grund av en strävan att icke göra denna arbetsbörda större, än nöden
kräver, som jag anser, att det skälet är det, som till sist bör
fälla utslaget, då det icke kan anföras några vägande skäl mot det
förslag Kungl. Maj:t framlagt och som statsutskottet tillstyrkt.
Herr W i d e 11: Herr statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
erinrade till en början, att departementalkommitterade hade
tillstyrkt lots- och fyrinrättningens överflyttning till handelsdepartementet.
Ja, det är mycket sant, men departementalkommitterade
hava föreslagit en hel mängd saker, av vilka mycket få blivit genomförda,
så jag får säga, att det skälet, att departementalkommitterade
föreslagit detta, borde i och för sig icke vara så mycket vägande.
Också är det riktigt, att lotsstyrelsen förklarat sig icke hava något
att erinra mot överflyttningen, och jag medger, att det kan hava sin
betydelse, men jag undrar, om lotsstyrelsen har den åsikten i dag.
Så anförde herr statsrådet, att vad vi talat om materielen skulle
vara mera än känslosak än en realangelägenhet. Det kan jag för min
del icke medgiva. Visserligen är det sant, som herr statsrådet sade,
att det icke finns något hinder för, att staten bygger och underhåller
lotsverkets materiel vid flottans varv, även om lotsverket förlägges
till handelsdepartement, men det finns å andra sidan icke någon säkerhet
för, att det kommer att ske. Däremot har man den säkerheten
i hög grad, om lots- och fyrinrättningen får kvarligga under försvarsdepartementet.
Vidare gjorde herr statsrådet invändning mot påståendet, att sjökarteverkets
bibehållande inom försvarsdepartementet vore ett skäl för
att även där bibehålla lots- och fyrinrättningen. Men då herr statsrådet
argumenterade för att intet hindrar att flytta även sjökarteverket,
vill jag erinra, att den saken föreligger i varje fall icke nu, och herr
statsrådet har till statsrådsprotokollet direkt uttalat sig däremot. Beträffande
slutligen det enda nya skälet, nämligen att det nya försvarsdepartementet
ändå skulle bliva så betungat, att det icke vore
lämpligt att ytterligare öka dess arbetsbörda, vill jag erinra, att vid
förra riksdagen detta icke ansågs vara något hinder för, att lots- och
fyrinrättningen stannade kvar i försvarsdepartementet. Det anfördes,
att de ärenden, som kommo från lots- och fyrinrättningen, voro så pass
obetydliga, att de icke spelade någon stor roll. Jag vill erinra, att
det förenade försvarsdepartementet kommer i stort sett att disponera
snart sagt alla de arbetskrafter, som nu finnas i de båda försvarsdepartementen
tillsammans. Det försvinner en statssekreterare och en registrator,
men i övrigt får det förenade departementet de förutvarande
departementens arbetskrafter att tillgå. Och någon arbetsbesparing
måste väl uppstå genom sammanslagningen — det förefaller mig, som
Nr 12.
Lördagi''11 den 14 februari.
om man avsett bl. a. .just detta med samn.anskgningen Slutligen vill Ansvar,
om man avseu ui. a. .]ubi uutu* »a.iii***»***»****»*™»- * .
jas också beträffande arbetsbördan såga, som jag redan förut sagt,
att även om lots- och fyrinrättningen överflyttas till handelsdepartementet,
så kommer detta icke att befria försvarsdepartementet tran att
hava befattning med de densamma rörande ärendena, ty jag om ser,
att dessa ärenden måste behandlas gemensamt.
Herr greve och talman! Jag vidhåller mitt yrkande.
departementets
organisation.
(Korts.)
Herr Ekman, Carl Gustaf: Jag ber, herr greve och talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan. . .. , .
Vid varje tillfälle, när jag åhört överläggningar i detta ämne, tiai
iag blivit övertygad om raka motsatsen till vad den siste talaren uttalade.
Om man vill anlägga praktiska synpunkter pa den foreliggan
frågan och vill, att lots- och fyrinrättningen skall utveckla sig
till tjänst för sitt huvudändamål, nämligen att främja den allmänna
sjöfarten, så tror jag, att detta kommer att ske bättre, om den forlagges
till handelsdepartementet, än om den kvarstad mom försvarsdepartementet.
Och de skäl, som anfördes i motsatt riktning, förefalla mig
icke vara av beskaffenhet att inverka på denna huvudsynpunkt.
Här har åberopats, att i andra länder lots- och fynnrattnmgen
skulle sortera under försvarsdepartementet. _Ja, det är en sanning med
modifikation. Det förhåller sig nämligen i ett flertal länder sa, att
lots- och fyrinrättningarna äro uppdelade på flera departement, i åtskilliga
fall är därvid åtminstone fynnrattnmgen lagd under arbetsdepartementet
eller motsvarande departement. I den man exemplen tran
utlandet skola utöva inflytande på denna sak, bör naturligtvis den av
mig nu anförda omständigheten icke frånkännas betydelse.
Vidkommande vidare, att de beställningar och arbeten, som lämpligen
skulle kunna utföras på flottans varv för lots- och fyrmrattnmgens
räkning, icke skulle komma att utföras där, därest lots- och iyrinrättningen
bleve förlagd under ett handelsdepartement, sa kan jag
icke förstå, hur man kan befara, att så icke skulle komma att ske. I
den mån det är ett statsintresse, att dessa arbeten komma att uttoras
å flottans varv, har man naturligtvis all anledning att antaga, att vederbörande
komma att taga hänsyn till detta statsintresse.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att i avseende på punkten A, såvitt anginge försvarsdepartementet,
yrkats dels att vad utskottet i fråga härom hemställt skulle
bifallas och den därför anförda motiveringen godkännas, dels ock, att
kammaren skulle, med godkännande av den vid punkten A 2) b) anförda
reservation, bifalla utskottets hemställan.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets
hemställan och godkännande av dess motivering vara med övervägande
ja besvarad.
Nr 12. 26
Lördagen den 14 februari.
de^i/tementets ■, ^erf Widell begärde votering, i anledning varav uppsattes, justeorganisation.
racles °°h anslogs en sa lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 18, punkten A, så vitt angår försvarsdepartementet, och godkänner
den aärför anförda motivering, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, beslutar kammaren att, med godkännande av den
vid punkten A 2) b) anförda reservation, bifalla utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 51;
Nej — 35.
Punkten A, såvitt rörde socialdepartementet.
Yad utskottet hemställt bifölls.
Punkten A, såvitt angick kommunikationsdepartementet.
Ang. kommunikations
organisation.
punkt A 2) d) och punkt C hade reservation avgivits av
herrar C. J. G. Smärta, O. Olsson, J. Jeansson, A. Pers, J. B. Eriksson
i Grängesberg, A. Anderson i Eåstock, S. E. J. Lubeck och F. T.
Hamrin, vilka på anförda grunder ansett,
att utskottet bort hemställa
i fråga om punkt A 2) d),
att riksdagen måtte uppföra_____________
dels ett ordinarie anslag--- 120,500 kronor;
dels ock utöver nyss berörda anslag för upprätthållande av departementets
verksamhet å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst,
24,800 kronor;
samt i fråga om punkt C,
att riksdagen måtte såsom förstärkning av eljest för ändamålet
tillgängliga medel för upprätthållande av social- och kommunikationsdepartementens
verksamhet å tilläggsstat för år 1920 under sjätte
huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 46,900
kronor.
Herr statsrådet Holmquist: Herr greve och talman, mina herrar!
Beträffande det föreslagna nsm kommunikationsdepartementet har
i Kungl. Maj :ts proposition begärts ett årligt anslag på 12,000 kronor
för anställande pa extra stat av en byråchef för tekniska ärenden.
Lön!ngen deri 14 februari.
27 Nr 12.
Utskottet har i denna del förklarat sig icke kunna biträda Kungl. Amj. ko mmaMaj:ts
framställning, varemot ett flertal reservanter för sin del ställt
sig på Kungl. Mai :ts ståndpunkt. Utskottet har naturligtvis icke kun- organisation.
nät förneka behovet av att i kommunikationsdepartementet skulle i nå- (Forte.)
gon form finnas tillgång på teknisk sakkunskap. Ett sådant behov vill
också synas vara alldeles uppenbart och naturligt. Under kommunikationsdepartementet
skulle ju lyda de egentliga tekniska verken och
framför allt de stora affärsdrivande verken. En mångfald avgöranden
i frågor av mer eller mindre direkt teknisk beskaffenhet kommer
därför an på Kungl. Maj:t just i detta departement. Ed en närmare
redogörelse för alla sådana frågor skall jag här icke ingå, då en sådan
redogörelse lämnats redan i Kungl. Maj :ts proposition och följaktligen
nu torde vara överflödig.
Till en del böra efter min mening de tekniska frågorna lämpligen
föredragas av en tekniker. Jag vill visserligen erkänna, att i de flesta
fall föredragningen nog kan utföras av en icke tekniskt bildad person,
under förutsättning att denne är i tillfälle att rådgöra med den tekniska
sakkunskapen. Nu synes utskottet vilja göra gällande den uppfattningen,
att Kungl. Maj :t i dylika fäll kan och bör anlita den tekniska
sakkunskapen hos vederbörande ämbetsverk. Så sker, som bekant
är, för närvarande, men denna anordning synes näppeligen kunna
vara tillfredsställande för det nya kommunikationsdepartementets
vidkommande. Det kan ju till en början icke anses vara ägnat att
stärka det nya departementets auktoritet, om möjlighet där i större
omfattning saknas att på egen hand bilda sig ett omdöme i sådana tekniska
frågor, som här avses. Vidare är ju meningen med att vissa
ärenden från ämbetsverken skola underställas Kungl. Maj :ts prövning
den, att en ytterligare kritisk granskning skall kunna ägnas sådana
viktiga frågor, vilka ofta kunna vara av mycket stor ekonomisk räckvidd
och betydelse. Med all möjlig hänsyn till det bästa samarbete
mellan departementet och de underlydande verken måste val därvid
för utövandet av en sådan kritisk granskning, varom nu här^ talats,
det vara en nödvändig förutsättning, att departementet har tillgång till
en person, som icke deltagit i sådana frågors föregående direkta behandling
och avgörande, sålunda en person, som står sa att säga alldeles
opartisk och fristående i förhållande till frågornas föregående
handläggning. Detta hindrar naturligtvis icke i någon mån, att departementet
också skulle sätta sig i förbindelse med vederbörande tekniska
personal inom verken, där sådant kunde anses erforderligt och
för syftet lämpligt.
Nu säger emellertid utskottet, att det är snart sagt omöjligt att
anskaffa en person, fullt sakkunnig i alla olika avseenden, då det gäller
de tekniska verksamhetsfälten, och att det skulle bliva alldeles
särskilt svårt att finna den tekniska sakkunskap, som _ erfordras för
hela kommunikationsdepartementet. För min del är jag emellertid
fullt och helt av den mening, som reservanterna uttalat. Utskottet
har efter mitt förmenande ställt fordringarna på denne befattningshavare
alldeles för högt. En tekniker har, även om han icke uteslutande
har sin utbildning just på det område, som en viss teknisk fråga
Sr Ii
28
Lördagen den 14 februari.
''^nikafoZ"-1'' kl?1!] e”annan möjlighet än departementets mera juridiskt utdepartementeis
oa e ^ änstemän att sätta sig in i den tekniska sidan av en sådan
organisation. iTägo, oen dan avgiva ett omdöme.
(fort,) Jag tillåter mig härtill lägga, att jag liar mycket god förhoppning
om att därest det nu äskade anslaget skulle av riksdagen bevilias
kunna till innehavare av den ifrågavarande befattningen förvärva en
tunt duglig teknisk kraft.
Jag har med dessa mina få ord endast velat angiva, att det efter
min mening skulle vara synnerligen olämpligt att nu avskära en kraft
som i det nya departementet skulle vara av behovet särskilt påkallad’
och jag lever i den förhoppningen, att kammaren skall godkänna vad
fattat-'' MaJ :t 1 C Ctta avseen<^e föreslagit och som av reservanterna om
-
Herr Ekman, Carl Gustaf: Det är endast med tvekan
jag tar till orda i denna fråga, då jag icke tillhör den avdelning av
■statsutskottet, som förberett detta ärende, och jag endast några minuter
tore plenums början fick reda på, a-tt avdelningens ordförande,
som samtidigt också är utskottets ordförande, icke skulle få tillfälle
att del.aga i denna överläggning. Men då jag i allt fall vid
de diskussioner som ägt ram i ärendet, funnit de bättre skälen
tala för det förslag, som utskottets avdelning för sin del framställt
och som flertalet inom utskottet förordat riksdagen att bifalla, ber
jag att fa säga några. ord.
Jag vill då till en början såga, att jag erkänner, att den motivering,
som utskottet presterat, kunnat vara och bort vara fylli®are,
aa ^ är fallet. Jag tror sålunda, att man kan konstatera,
att det rader, fullständig enighet därom, att kommunikationsdepartementet
givetvis icke bör ställas utan tekniskt sakkunniga bland
departementets .ständiga arbetskrafter. I detta avseende har jag
ingen erinran att gorå emot vad herr .statsrådet nyss yttrade. Men
när .man tidigare diskuterade detta problem, utgick man ifrån _
åtminstone anslöto sig. många till den uppfattningen att det
skulle bliva en synnerligt lämplig anordning, därest i ett departement
av den karaktär, som kommunikationsdepartementet äger,
statssekreteraren bleve en tekniker. Andra särskilda utskottet vid
1917 års riksdag, som behandlade frågan om löneförhållandena inom
statsdepartementen och som då motiverade den särskilda ställning,
statssekreterarna skulle komma att äga. anvisade .såsom antagligt,
att statssekreteraren i vissa departement skulle kunna tänkas
bliva, eu tekniker. Jag tror även, att man därigenom kommer
att lösa frågan på ett sätt, som både lönetekniskt och rent sakligt
maste vara tillfredsställande. Som det nu lönetekniskt ter sig. blir
det väl ändå mycket egendomligt, att er. extra byråchef i departementet
skall erhålla ett lönebelopp, som överstiger både vad expeditionschefen
och statssekreteraren erhålla, vilka ju dock äro
överordnade denna extra byråchef. Jag är också alldeles övertygad
om att detta kommer att draga med sig mycket längre gående
Lördagen den 14 februari.
9 Sr it.
konsekvenser, än någon för ögonblicket är villig Iro. Självklart är^''M7- kommudessutom,
att denne extra byråchef icke kommer att kunna utöva ^''Ijrumenieu
ett så synnerligen starkt inflytande i departementet. Helt annat organisation.
blir det inflytande, som kommer att utövas av den tekniska sak- (Forts.)
kunskapen, därest don representeras av stål ssekreteraren.
Het är ur denna synpunkt och med hänsyn till nämnda möjlighet
som utskottets flertal fann sig böra ansluta sig till utskottsavdelningens
förslag ehuru den, tyvärr icke fanns utvecklad i det
förslag till motivering, som förelåg från avdelningen. —-Jag tror
emellertid, att denna lösning i första hand bör ifrågasättas. Därigenom
kommer man ju icke att behöva befara, såsom herr statsrådet
nyss uttalade att frånvaron av teknisk sakkunskap skall komma
att försvaga det nya departementets auktoritet. Det förefaller mig,
soim om denna auktoritet skulle bliva förstärkt i högre grad genom
denna anordning än genom ålit tillkalla en tekniker att vara
extra byråchef i departementet.
Då sålunda utskottets hemställan ansluter sig till den nuvarande
organisationen, vilken ju nyss blivit på olika sätt och av
olika beredningar prövad, utan att därvid någon anvisning givits
på ett sådant förslag, som nu bär framkommit i den föreliggande
propositionen, förefaller det mig, som om de bättre skälen alltjämt
skulle tala för att man icke bifaller vad propositionen i detta
hänseende innehåller och vad reservanterna (tillstyrkt, utan att
kammaren följer utskottet.
Jag ber därför, herr greve och talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr Swartz: Herr talman, mina herrar! Jag är myc
ket
tacksam för det oförbehållsamma erkännande av nödvändigheten
av att den tekniska sakkunskapen skall vara på lämpligt sätt företrädd
inom det departement, varom nu närmast är fråga, nämligen
kommunikationsdepartementet, — jag är mycket tacksam, säger
jag, för det erkännande, som den siste ärade talaren därutinnan
gav. Jag hoppas, att detta erkännande kan givas från alla håll,
och att vi därför icke behöva resonera om behövligheten av teknisk
sakkuskap inom ett tekninskt departement, utan endast angående
frågan huru denna tekniska sakkunskap skall på lämpligaste sätt
beredas departementet.
Då får jag verkligen för min del säga, att den föregående
talarens resonemang, jämfört särskilt med vad statsutskottet uttalat
i sin motivering, synes mig kunna berättiga till eu erinran om
det gamla ordspråket, att för mycket och för litet skämmer allt.
Statsutskottet anser, att det är omöjligt att finna eu person, som
duger till att företräda den tekniska sakkunskapen inom departementet,
och att man därför icke .skall hava någon sådan person. Herr
Ekman menar, att den tekniska sakkunskapen icke blir på tillräckligt
gott sätt företrädd inom departementet på det av Kungl.
Maj:t föreslagna sättet, samt att man ''i stället till statssekreterare
Jr 12. 30
Lördagen den 14 februari.
AmÖ''ZU'' £°,rde to «n tekniker. Jag får för min del .saga, att det i allmändepartemeniets
neI ar />ast att mellan motsätta poler gå en medelväg, och därtill
organisation, anser jag i detta fall alldeles särskilda skäl finnas. Att statsut(Forte.
) skottets utlåtande beror på en missuppfattning av den roll. som
den tekniskt sakkunnige inom departementet bör hava, synes mi»''
ligga i öppen dag. Det är alldeles otänkbart och alldeles omöjligt
att kunna få en tekniker, som behärskar allt emellan himmel oca
jord, som har teknisk anstrykning, lika omöjligt .som det är att
pa vilket annat område som helst få en person, som gör detta.
Men det vill synas, som om statsutskottet hade den uppfattningen
att med mindre duger det icke att förse kommunikationsdepartementet
med en teknisk kraft. Jag måste säga, att det är att gå
alldeles för långt. Det begäres icke här, att man skall få en person
som hos sig förenar -all kunskap, så att vad han säger ovillkorligen
skall vara gällande gent emot allt vad de .särskilda myndigheterna
var och en på sitt speciella område kunna hava att ''anföra.
Det vore ju alldeles orimligt. Yad man begär är att det
skall finnas en person med allmän teknisk bildning, som har förutsättning
att i allmänhet kunna bedöma ett tekniskt förslag, som
framkommer, till departementschefens handläggning. Detta departement
blir ju nästan uteslutande avsett för tekniskt spörsmål,
och då är det väl icke för mycket, att den, som skall sitta och avgöra
dessa spörsmål,, vid sin sida har en person, som är så pass
inne i tankegången i och läggningen av sådana ärenden, att han
kan ge göda råd vid bedömandet &v *det ena eller andra förslagets
innebörd. Hans insikter böra vara sådana, att han också skall
kunna -säga, om det är någon punkt, som särskilt behöver någon
ytterligare utredning. Men det .skall icke ovillkorligen fordras, att
han själv skall kunna verkställa denna utredning, men han skall
kunna ge anvisning, varest man lämpligast skall kunna få krafter
att verkställa en sådan utredning.
Nå, nu säger herr Ekman, att detta är alldeles riktigt och bra,
men att man, just därför att detta departement uteslutande har
med tekniska angelägenheter att göra, skall till statssekreterare
i detsamma taga. en tekniker. Ja, det är ju möjligt, att det finns
personer, som i sig förena sådana egenskaper, att de duga både till
stats,skreterare och til] tekniska rådgivare, men det är nog mycket
svart att påträffa sadana personer. Om man vidare tänker pa
meningen med inrättandet av statssekreterarbefattningarna, tror
jag, att man drar sig något litet för denna utväg. Åtminstone kan
man icke med något slags .säkerhet lita på att man på ''den vägen
får den bästa. Vid inrättandet av statssekreterarbefattningen var
det. ju meningen, att statsrådet till statssekreterare skulle kunna
välja en person, med vilken han även politiskt sympatiserade, så
att de framställningar, som gjordes till riksdagen, vilka det ju
egentligen är statssekreterarens sak att ombesörja, bleve ett adekvat
uttryck för departementschefens åskådning icke minst i politiskt
avseende. Nu är det ju visserligen möjligt, att man kan få
Lord ngen d< n 11 fcbrmiri.
31 Nr 12.
en mycket framstående tekniskt bildad person, som på samma gång AruJ- kommuär
av samma politiska tänkesätt som sta:srådet, men det finns ingen
garanti för att verkligen få en sådan. Icke vore väl detta heller organisation.
det rätta sättet att befordra ett fullkomligt objektivt bedömande (Forts.)
av de tekniska frågorna, ty vid ett sådant bedömande måste ovillkorligen
all politik vara borta.
Jag erkänner, att »det ur organisatorisk synpunkt bär sina störa
svårigheter att passa in en sådan befattning som »den extra byråchefens.
Det är alldeles riktigt, att det i och för sig icke är vidare
tilltalande, att en person med byråchefs ställning skall hava högre
avlöning än statssekre! eraren inom samma departement, men jag
får saga, att här är det ju fråga om eminent praktiska saker. Det
är ju praktiska frågor, som skola handläggas inom detta ''departement.
Skall man då verkligen låta formen så taga överhand över
det praktiska förståndet, om jag så får saga, att man för en sådan
formell sak låter bli att vidtaga en anordning, som ur praktisk
synpunkt måste anses hart när oundgänglig. Om man, såsom
här föreslagits från Kungl. Maj:ts sida, tillsätter en byråchef på
extra stat, måste man finna, att det är ett försök att komma fram
till en anordning, som man, först sedan erfarenheten hjälpt en till
rätta på detta område, kan fastslå såsom slutgiltig. Jag tror att
det skulle vara ganska olyckligt att nu genast besluta sig för en
anordning på ordinarie stat. Men den omständigheten, att en anordning
på extra stat kan medföra vissa plägenheter, synes mig
icke böra leda därhän, att man avstår från varje försök att förse
departementet med tekniska hjälpkrafter. Det är att hoppa ur askan
i elden. Jag tror därför, att det är alldeles riktigt att, såsom
Kungl. Maj:t här föreslagit, göra ett försök med en byråchef på
extra stat och sedan låta erfarenheten visa, vilken väg kan bli
den bästa längre fram.
Jag kan ju i detta sammanhang också erinra därom, att samma
fråga föreligger beträffande handelsdepartementet. Där låter
sig under inga förhållanden denna fråga lösas på det sätt, som
den föregående ärade talaren ville, nämligen att statssekreteraren
.skulle på samma gång vara teknisk expert, emedan statssekreteraren
i handelsdepartementet också skall vara expeditionschef och
såsom sådan nödvändigt måste hava speciell juridisk utbildning.
Jag ser för min del således saken på det sättet, att vi efter åtskilliga
vändningar på frågan om departementsindelningen slutligen
kommit därhän, att vi anse, att två särskilda departement,
kommunikationsdepartementet och handelsdepartementet, böra inrättas
just för i alldeles eminent grad praktiska frågors avgörande.
När detta gjorts, så säger man: ja, nu är det tillräckligt med detta.
— Då skulle vi alltså icke förse dessa departement med just de
krafter, »som äro påkallade på grund av dessa departements säregna
arbetsuppgifter! Vi skulle icke ge dem stödet av tekniska biträden!
Statsutskotfet vill ju icke detta. Mig synes det vara ett
egendomligt resonemang, och jag kan icke neka mig »att erinra om,
,Nr 12. 32
Lördagen den 14 februari.
Ang. kommu- vad för en del år sedan dåvarande ecklesiastikministern Carl von
nikations- ;pr:csen yttrade, då det rnr fråga om att lägga om läroverk,sorgaorganimtion°
nisationen. Riksdagen hade beslutat själva organisationsförändrin(Forts.
) gen, men så uppstodo olika meningar, och det kämpades i kamrarna
om vissa arbetskrafter, som ecklesiastikministern hade begärt,
men som mötte motstånd inom kamrarna. Statsrådet von Fries eu
yttrade därvid i slutet av ett anförande, som han hållit till förmån
för sitt förslag: »ja, nu ha ni givit mig fartyg, neka mig då
icke besättning!» Ja, riksdagen nekade icke honom besättning, och
jag tror, att det var klokt gjort. Jag tror även, att det är minst
lika klokt, att riksdagen nu icke nekar den besättning, som behöves
för att föra det fartyg fram, som riksdagen genom det nya
departementet givit.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr W i d e 11: Herr greve och talman! I likhet med den ärade
talaren på Gtävleborgsbänken kan icke heller jag finna tillräckliga
skäl anförda för bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Visserligen
är jag fullständigt ense med de talare, som här uppträtt till
förmån för Kungl. Maj:ts förslag, däri att teknisk sakkunskap erfordras,
men däremot delar jag icke deras mening om lämpligheten
i det föreslagna sättet att tillföra departementet denna sakkunskap. I
första rummet bör denna sakkunskap tillföras departementet genom
underlydande sakkunniga myndigheters utlåtanden. Sedan är det
visserligen i många fall behövligt, att det därutöver finnes en sådan
sakkunskap även inom departemetet, men hittills har det icke,
såvitt jag vet, mött några svårigheter för civildepartementet att finna
denna sakkunskap. Departementet kan ju anlita sakkunniga utanför
departementet i vilken utsträckning som helst. Kungl. Maj:t
bär medel till sitt förfogande för detta ändamål. På detta sätt kan
man således få den sakkunskap, som i varje fall är den bästa.
Vidare föreligger den möjlighet, som herr Ekman påpekat, att
statssekreteraren kan vara tekniker. Det synes mig vara en synnerligt
stor fördel, om saken kunde ordnas på det sättet, ty då möta
vi icke samma olägenhet, som med denna särskilda byråchef är
tillfinnandes. Statssekreteraren behärskar visserligen icke alla områden,
men han har, om han är tekniker, den tekniska bildning, som
gör, att han utan vidare kan bedöma frågorna. Det är ingen fara
att han därutöver skall tilltro sig en sakkunskap, som han icke verkligen
äger. Han sitter med ett helt annat ansvar än en byråchef.
Det är han, som närmast under departementschefen bär ansvaret för
ärendenas gång. Vad skulle den föreslagna byråchefen däremot hava
för roll? Ja, det är icke fullt klart. Han skulle tillfrågas, när
man funne det behövligt att få en utredning i teknisk riktning. Det
kommer t. ex. ett tekniskt ärende in till departementet. Ja, då skall
denne sakkunnige lettra sig, och då är det ju ganska mänskligt, om
han försöker klara ut saken, även om han skulle veta med sig, att
han icke är så synnerligt skicklig just i detta ärende. Det blir alltså
en fara för att man icke i varje fall får den bästa sakkunskapen. Jag
Lördagen den 14 februari.
38 Nr 12.
vill vidare erinra om att de utlåtanden, som denne sakkunnige kom- Amj. kommu
mer att avgiva, avlämnas utan något direkt ansvar. Det kan hända, nilcaiionaatt
de följa med i akterna såsom promemorior, men det kan också
hända, att de meddelas muntligen. (Port»)
Så kommer slutligen den av herr Ekman berörda lönetekniska
synpunkten. Herr Swartz har ansett, att den icke kan spela någon
större roll, utan att den mera är en bisak. Jag kan icke se saken
på det sättet. Jag måste säga, att om vi nu i statsdepartementen
inrätta byråchefstjänster med 12,000 kronors avlöning, alltså mera
än vad statssekreterare och expeditionschefer hava, är detta ett beslut,
som kommer att medföra sina givna konsekvenser. Jag vill ytterligare
erinra om att den föreslagna avlöningen är högre än byråchefernas
i kommunikationsverken.
Det förefaller mig finnas så stora betänkligheter mot Kungl.
Maj ds förslag, att man icke bör gå med på detsamma, och jag anhåller
därför, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag. »
Herr Olsson, Oscar: Herr Widells resonemang beträffande
fördelen av att till statssekreterare taga en tekniker och vådorna av
att ha en särskild byråchef till expert synes mig vara ett rätt underligt
resonemang. Jag skall inte yttra mig om huruvida det skulle
vara lämpligast att ha en tekniker eller affärsman på statssekreterarposten
— om vi nu överhuvud taget skola lägga s. k. praktiska
synpunkter på den saken. Men beträffande de faror av att ha en
särskild teknisk expert i departementet, som herr Widell här utmålat,
vill jag säga, att konsekvensen av herr Widells resonemang blir ju,
att det är farligt att överhuvud taget ha sakkunnigt folk i ett
departement, därför att har man sakkunnigt folk i departementet, löper
man alltid den risken, att dessa så där allmänsakkunniga personer
anse sig själva räcka till, så att man aldrig skulle anse sig
behöva gå utanför departementet till den verkliga sakkunskapen.
Alltså: så osakkunniga departement som möjligt!
Ja, det är ju en synpunkt, och jag är övertygad om, att det
kan anföras skäl för den också, ty det finns väl inga synpunkter
man inte kan anföra skäl för. Det är naturligvtis under förutsättning,
att denna fara skulle föreligga, som herr Widell här målar
upp, hurusom denne tekniske expert, när han får en förfrågan, skulle
liksom genera sig för att säga: »det finns folk, som förstår den
saken bättre än jag, och därför skola vi fråga dem». Det han ju
tänkas, att det skulle kunna finnas en sådan teknisk expert, men jag
tycker, att en sådan teknisk expert skulle vara ett riktigt monstrum
av självgodhet. Och varför skola vi just tro, att vi skulle få sådana
företeelser inplockade som sakkunniga i departementen? Jag
tycker, att det inte alls föreligger något skäl för att här måla upp
en sådan bild.
Jag skall i detta sammanhang endast be att få tillägga, att med
den offentlighet i diskussionen, som vi ha här i Sverige, och med
den icke alltför stora respekt, som de praktiska männen här i lan
Första
hammarens protokoll 1920. Nr 12. 3
Nr 12. 34
Lördagen den 14 februari.
Ang. kommunikationsdepartementeta
organisation.
(Ports.)
det lia för ämbetsmannasynpunkterna, torde vi kunna vara ganska
övertygade om att en sådan självgod teknisk expert icke skulle kunna
driva för ett statens verk farligt spel under så värst lång tid.
Skälen för anställandet av dessa tekniskt sakkunniga i kora -munikationsdepartementet och i handelsdepartementet har herr Swartz
på ett så pass utförligt och övertygande sätt framställt, att jag icke
skall tillägga många ord i detta avseende. Det enda jag skulle vilja
understryka är, att det här dock gäller för riksdagen ett ståndpunktstagande
beträffande förvaltningen mellan två olika riktningar. Den
ena av dessa riktningar är den, som lägger enbart ämbetsmannasynpunkter
på saken, och den andra är den, som vill att när det
gäller de affärsdrivande verken och när det gäller näringslivet,
ämbetsmannasynpunk terna icke skola vara de uteslutande dominerande
i ämbetsverken, utan att i ämbetsverken också bör
lämnas plats direkt för affärssynpunkterna. Jag får nu säga,
att ehuru jag tror, att kritiken speciellt mot statens järnvägar och
deras affärers skötsel ,är överdriven, tror jag ändå, att det skulle
vara mycket nyttigt för detta stora affärsdrivande verk, om i det
departement, varunder detta verk lyder, det funnes tillgång på verklig
teknisk sakkunskap. Jag tror, att detsamma gäller det departement,
som har direkt med näringslivet att göra.
Herr Widell eller herr Ekman — jag kommer inte ihåg vilken
av dem det var -—- anförde, att själva denna princip kunde vi nog
vara tämligen överens om, men det är sättet vi tvista om, och det
är inte säkert, att det här föreslagna sättet är det rätta. Jag vill
säga i likhet med herr Swartz, att här göres en första början, som
till ingenting förpliktar beträffande nästa steg. Denna början är
så försiktigt gjord, att vi här på ett praktiskt och för staten synnerligen
enkelt och billigt sätt få tillfälle att göra erfarenheter.
Hur de erfarenheterna slå ut, blir bestämmande för hur nästa steg
skall tagas. Eu anse herrar Widell och Ekman, att vårt näringsliv
har så ofantligt gott om tid, att vi icke böra vidtaga någon
sådan åtgärd just nu, utan att vi kunna vänta några år. Ja, jag
tror inte, att näringsidkarna och affärsmännen äro av samma åsikt
som herrar Widell och Ekman i det fallet. Jag tror, att de tvärtom
äro av den åsikten, att just nu utan uppskov bör göras så mycket
som möjligt från statens sida, för att statens medverkan i fråga om
näringslivets utveckling skall bli den bästa, effektivaste och snabbast
möjliga. Här, om någonsin, är det tydligen rent praktiska synpunkter,
som skola läggas på frågan och icke lönetekniska synpunkter.
På grund således av att dessa båda nya departement äro departement,
avsedda direkt till näringslivets tjänst och utveckling, och
på grund av att just praktiska synpunkter i detta fall mer än i alla
andra äro synnerligen nödvändiga att anlägga, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.
Herr Ekman, Carl Gustaf: Jag måste säga, att jag har
synnerligen svårt att förstå, hur herr Swartz kunde avsluta sitt anförande,
som han gjorde, med det citat han framdrog, och åberopa det
Lördagen den 14 februari.
Nr Ii*.
som skäl för bifall till reservanternas ståndpunkt i detta fall. Han
talade om den, som fått skutan och som tilläde: »var så god och ge departementet»
oss bemanningen också, ty eljest är erhållandet av själva skutan vär- organisation.
delöst!» (Fort*.)
Här är det ju så, att man genomfört en departementalreform, där
man försökt utrusta de olika departementen med tjänstemän på sådant
sätt, att departementen skulle på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt
kunna fylla sin uppgift, varje departement på. sitt särskilda verksamhetsområde.
I den beredning, som föregått reformen, ha deltagit praktiska
män, i denna beredning har också deltagit riksdagen, som ju
fattat beslut i saken, och frågorna ha prövats inom tidigare regeringar,
och så har man efter dessa prövningar fått fram den organisation av
departementen, som nu senast blivit beslutad. Kan man då, sedan detta
skett, sedan man fått pröva, i vilken mån man behövde skiftande
arbetskrafter inom de olika departementen, och sedan man skapat befattningar
för dessa arbetskrafter, komma och saga: »ja, detta departement
liknar i sitt förevarande skick en bemanningslös skuta. Få vi
icke ytterligare och andra arbetskrafter, kan departementet icke fungera.
» Jag måste säga mig, att detta är ett sätt att resonera, som
jag omöjligt kan förstå.
Det är vidare icke så, att jag i mitt tidigare uttalande gjorde
gällande, att den tekniska sakkunskapen icke skulle bliva tillräckligt
gott representerad av en byråchef i den ställning denne får •—
den saken vill jag inte yttra mig om nu, jag kommer senare tillbaka
därtill, ty jag finner, att även på den punkten kunna vissa invändningar
göras — men mitt resonemang gick ut ifrån, att den tekniska
sakkunskapen skulle kunna bliva lika gott och kanske bättre representerad
utan den tillökning av funktionärer, som reservanterna förorda.
Och kan detta ske, kan den tekniska sakkunskapen bliva representerad
av de ordinarie befattningshavarna och därigenom komma i en mera
auktoritativ ställning och utöva starkare inflytande, utan att ytterligare
en ämbetsman tillsättes, bör det åtminstone ur riksdagens synpunkt
vara angeläget att söka lösa frågan på det sättet.
Jag måste för övrigt säga, att den föreslagna extra byråchefen
blir en rätt egendomlig figur. Herr Swartz sade, att det skulle bli
svårt att finna en person, som skulle kunna motsvara de önskningar
och fordringar, som man förbinder med en statssekreterarebefattning,
om han dessutom skulle vara tekniker. Ja, men skulle det inte vara
lättare att finna en tekniker, som vill åtaga sig att sköta denna befattning,
om han får statssekreterares ställning i departementet, än om
han endast blir extra byråchef? Det är visserligen sant, att han i
sistnämnda egenskap enligt reservanternas förslag blir tillförsäkrad
1,000 kronors högre lön. Men eljest vill man väl alltid, när det är
tal om att försöka förvärva goda krafter för vissa uppgifter, inte bara
se på löneförmånerna, utan också se till, att vederbörande kommer i
sådan ställning och får utöva sådant inflytande, att han inte blir
subordinerad under många andra, utan kan få verkligt inflytande på
vad som skall göras och icke göras, att han med andra ord, inte blir en
Nr 12. 36
Lördagen den 14 februari.
A ny. kommunikationsdepartementets
organisation.
(Fort-s.)
fullkomligt betydelselös kraft. Jag tror, att eu verkligt kunnig, dugande
och intresserad tekniker, om lian finge välja mellan den ställning
en statssekreterare intar och den ställning denne extra byråchef
skulle erhålla, trots de 12,000 kronornas lön, såvitt jag förstår, nog utan
tvekan skulle välja statssekreterareställningen, såvida han med sin anställning
vill förbinda möjligheten att kunna uträtta någonting på
ifrågavarande område.
Herr Swartz påvisade också, att med befattningen statssekreterare
har man förbundit en viss samstämmighet i uppfattningen mellan
departementschefen och statssekreteraren. Ja, men även denna tidigare
såsom önskvärd betecknade princip får man väl ändå tänka sig böra
tillämpas med modifikation. När det gäller ett kommunikationsdepartement,
kan jag mycket väl tänka mig, att en statssekreterare kan
fungera under en departementschef med en från statssekreterarens
mycket avvikande politisk åskådning. Inom ett kommunikationsdepartement
gäller det väl lösningen av sådana uppgifter, att man inte
skall behöva utgå från såsom någonting självfallet, att statssekreterarna
skola behöva växla med regeringarna, utan man bör tvärtom kunna
tänka sig, att om man på en sådan post får en kunnig och lämplig
person, kan han stå kvar under olika regeringar. Det förefaller
mig för övrigt rätt egendomligt, att man från herr Swartz’ sida hör
påpekas såsom någonting önskligt och lämpligt och någonting, som han
finner sig böra räkna med, att även i ett kommunikationsverlc de politiska
synpunkterna skola vara så pass förhärskande, att innehavarna
av en statssekreterareställning även där skola behöva växla med regeringarna.
Jag kan inte finna annat än att det vore rätt naturligt,
om ställningen vore den motsatta, så att det tvärtom vore på utpräglade
vänsterhåll man gjorde gällande den meningen, under det herr
Swartz uppträdde som praktisk och moderat representant för den motsatta
åskådningen.
Herr Swartz sade vidare, att om man sätter till en sådan tjänsteman
som det här är fråga om, i kommunikationsdepartementet, med
dess rent praktiska uppgifter, behöver det inte nödvändigt följa ett
fortsättande på den inslagna vägen, när det gäller vissa andra departement.
Ja, jag frågar: om man ser på jordbruksdepartementet, är det
inte praktiska uppgifter där också, som skola lösas? Kan man inte
tänka sig ett behov av en speciell expert också i jordbruksdepartementet,
om departementschefen icke vore speciellt sakkunnig och om statssekreteraren
där vore en endast juridiskt och administrativt utbildad
tjänsteman? Och jag frågar mig, huruvida det icke i viss omfattning,
om också förhållandet inte är fullt analogt, skulle kunna ställa
sig på liknande sätt, även när det gäller finansdepartementet. Jag
tror sålunda, att man inte med en hänvisning till, att det här gäller
enbart de praktiska frågorna i kommunikationsdepartementet, får säga
sig, att vad man här föreslår icke behöver få en fortsättning, som i
någon mån skulle behöva genera, när det gäller att fatta beslut i nu
föreliggande fall.
Jag vill sålunda framhålla, att de skäl, som äro anförda för re -
Lördagen den 14 febroari.
37 Nr 12.
servanternas förslag, synas mig icke vara synnerligen starka, och jag dng. kommutycker
det är ytterst egendomligt, att man på detta sätt skall få för,isparte%entet*
sig framlagt som ett oundgängligt behov tillsättandet av en ny tjän- organisation.
steman så omedelbart sedan organisationen av statsdepartementen skett. (Forte.•
Och till herr Olsson vill jag i korthet säga, i anledning av hans uttalande,
att tjänstemannasynpunkterna icke få vara de dominerande
i debatten om denna sak, att det förefaller mig, att därest vi få anställda
en statssekreterare och en expeditionschef i kommunikationsdepartemntet,
vilka båda två äro juridiskt och administrativt utbildade
tjänstemän, sålunda med den vanliga ämbetsmannautbiklningen,
komma väl deras synpunkter att bli förhärskande i vida större omfattning,
än om man nöjer sig med, som man enligt mitt förmenande
mycket väl kan göra, att den ena av dessa funktionärer i detta departement
är en juridiskt och administrativt utbildad tjänsteman, medan
vi lämna den andra befattningen åt en tekniker. Därigenom skulle
uppenbart, såvitt jag förstår, de rent praktiska och tekniska synpunkterna
få lättare att göra sig gällande inom departementet, än om
man låter dessa sistnämnda synpunkter företrädas enbart av en extra
byråchef.
På grund av vad jag sålunda anfört, herr greve och talman, vidhåller
jag mitt yrkande.
Herr Swartz: Herr talman! Endast några få ord. Den föregående
ärade talaren förvånade sig över att jag i detta sammanhang
kunde erinra om von Friesens ord om skutan och besättningen, och han
menade tro på, att vi här ju redan givit skutan en besättning. Inte
borde man då komma och tala om att man bara givit vederbörande
en bemanningslös skuta.
Jag vill erinra den föregående talaren om att det icke heller var
von Friesens mening, då han fällde detta yttrande, att påstå, att han
fått bara en organisation utan några som helst arbetskrafter. Men
det var fråga om han möjligen icke skulle få de arbetskrafter han
ansåg vara särskilt av nöden. Det är precis samma förhållande här,
synes det mig, och därför anser jag, att man mycket väl i här föreliggande
fall kan använda detta uttalande och göra denna erinran —
varje liknelse haltar, som herr Ekman torde veta, alltid i någon mån,
men själva innebörden står kvar.
Nu har herr Ekman återigen talat om att man skulle bäst tillgodose
detta tekniska behov, för vars tillgodoseende han till min stora
glädje talade sig alltmera varm, genom att uppställa den fordran, att
statssekreteraren skulle vara en tekniker. Jag måste ännu en gång
erinra därom, att i så. fall gör man hela saken beroende utav departementschefens
personliga uppfattning, ty det är ju dock så, att det är
han som utövar inverkan på valet av statssekreterare, och jag vill
säga herr Ekman, att det är ingalunda jag, som velat framställa såsom
någonting önskvärt och lämpligt, att vid tillsättandet av statssekreterarposterna
de politiska synpunkterna skola få spela så stor roll.
Jag var med i den regering, som lade fram förslaget om statsdepar -
Ni 12. :38
Lördagen den 14 februari.
Ang. kommu- tementalreformen, och där voro vi angelägna just att framhålla, att
nikations- ickc l)0rde bliva fallet. Men jag skulle mycket missminna mig, om
det icke var så, att det i stället från åtskilliga håll i riksdagen framCForts.
) hölls, att det måste bliva på detta sätt. Och därför blev det så; jag
önskade det ingalunda, men så blev det.
Därjämte måste jag säga, att jag inte rätt förstår, att det skulle
vara lättare att finna en lämplig person, för den händelse man gjorde
denne tekniker till statssekreterare. En statssekreterare har dock åtskilligt
annat att göra än att behandla den tekniska sidan av spörsmålen.
Jag kan inte förstå annat än att man i så fall ställer fordringarna
på denne statssekreterares kvalifikationer högre, än som är rimligt
och resonligt, och ändå högre, än statsutskottet redan förklarat vara
möjligt att uppnå. På den vägen tror jag alltså icke man kan komma
fram.
Jag skulle också vilja framhålla vissa personliga erfarenheter,
som jag har på detta område och som i någon mån torde förklara, att
jag är så angelägen, att vederbörande departementschef måtte få det
stöd man här ber om. Det var som chef på sin tid för finansdepartementet,
varifrån största delen av de ärenden, som skola handläggas
av handelsdepartementet, kommer att överflyttas, som jag ^ mången
gång hade en känsla av ett mycket starkt behov av att ha någon vid
min sida, med vilken jag kunde konferera angående just sådana praktiska
saker det här är fråga om. Och med avseende å frågan om önskvärdheten
och nödvändigheten av att ha tekniskt biträde i kommunikationsfrågor
ber jag att få säga, att den erfarenheten ha vi på fjärde
avdelningen i statsutskottet varje gång vi ha ett sammanträde där, att
vi oupphörligt skulle behöva hjälp av tekniska experter, och det vore
naturligtvis synnerligen förmånligt — ehuru det är en orimlig begäran
—- om vi där hade någon, som vi i detta avseende hade att lita
till från det ena året till det andra. För Kungl. Maj :t och departementschefen
är en sådan fordran naturlig, för oss vore den för långt
gående. Men å andra sidan skulle avdelningen icke vara belåten med
att som sekreterare tjänstgjorde en tekniker, eller om teknikern dessutom
skulle sköta sekreterargöromålen. Det är två skilda saker. Och
är det så inom en avdelning av statsutskottet, så är det det ännu mer
inom ett departement.
Alla praktiska synpunkter härvidlag — och det är dock dem,
som vi måste hålla fast vid — tala för ett bifall till Kungl. Maj:ts
förslag.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som därunder framkommit,
propositioner, först på bifall till vad utskottet i punkten A hemställt,
såvitt rörde kommunikationsdepartementet, samt vidare därpå att
kammaren skulle bifalla utskottets hemställan med den ändring, som
i fråga om punkten A 2) d) angivits i den av herr Swartz m. fl. vid
denna punkt anförda reservation; och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Lördagen den 14 februari.
39 Nr 12.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades ooli
anslogs en sä lydande omröstningsproposition: departementet*
organisation.
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr (p0rt.o
18, punkten A, så vitt rör kommunikationsdepartementet, röstar
Ja;
Den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan mod den ändring, som
i fråga om punkten A 2) d) angivits i den av herr Swartz m. fl. vid
denna punkt anförda reservation.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 31;
Nej — 57.
Punkten A, såvitt beträffade finansdepartementet. Ang. ändrad
organisation
Herr Öhngren: Herr greve och talman, mina herrar! Det
kan möjligen anses förmätet att begära denna kammares bifall till
en motion, som står i direkt strid mot den kungliga propositionen
och som av flertalet inom statsutskottet blivit avstyrkt, i afl synnerhet
som frågan rör ett så mindre intressant ämne som omvårdnaden
om näringarna. Men icke dess mindre vågar jag taga kammarens
uppmärksamhet några ögonblick i anspråk.
Redan förlidet år vid departementalreformens föredragning i kammaren
uttalade jag en önskan om, att ärenden rörande bankväsendet
måtte förläggas under handelsdepartementet, och jag gjorde det
i känslan av, att skada för näringslivet kommer att uppstå, därest
bankväsendet, som är näringslivets förnämsta komplement och det
förnämsta medlet till utveckling, skulle komma att förläggas under
finansdepartementet, som hädanefter kommer att få helt andra uppj
gifter. Att jag icke står ensam om denna uppfattning, framgår också
därav, som i propositionen antytts, att en hel del erfarna män inom
näringslivets olika områden uttalat en liknande önskan, att Stockholms
handelskammare uttalade sig såväl år 1914 som sedermera
1919 i samma riktning, att Malmö handelskammare förlidet år enhälligt
uttalade samma önskemål och att pressen, tidningar av olika
åsikter i övrigt, enhälligt, såvitt jag kunnat se, instämt i detta. Alla
framhålla, att bankärendena böra förläggas under handelsdepartementet,
där man skulle kunna påräkna de bästa förutsättningar för deras
behandling. Dessutom påpekas av flera, att finansdepartementet hädanefter
kommer att uteslutande syssla med statsfinansiella ärenden,
således budgetärenden, skatteärenden och den oändliga rad av
ärenden, som därmed sammanhänga. Som en följd därav komma
Nr 12. 40
Lördagen den 14 februari.
Aruj. ändrad
organisation
av finansdepartementet.
(Forte.)
givetvis de finansministrar, som hädanefter skola utses, att företrädesvis
väljas bland de män, som ha de största insikter i dithörande frågor;
och man torde endast komma att fästa mindre avseende vid, om
samma personer också lyckligtvis skulle ha sinne och kunskaper för
behandling av bankärendena.
Då det nu från alla håll, som saken berör, har uttalats en
önskan i denna riktning, uppställer man för sig den frågan: hur
kan det då vara möjligt, att statsrådet funnit skäl att tillstyrka
ett .kvarstående av dessa ärenden inom finansdepartementet, som ej
är inrättat för detta ändamål? Av propositionen finner man då, ati
Svenska bankföreningen ej velat uttala någon bestämd mening, men
likväl framhållit, att många beaktansvärda skäl finnas för överföring
av dessa ärenden till handelsdepartementet. Slutligen ställer
sig föreningen tveksam och den anger denna sin tveksamhet bero därpå,
att bankärendena hittills blivit väl behandlade inom finansdepartementet.
Ja, att så varit fallet, därpå tvivlar varken jag eller någon
annan, men förhållandet blir naturligtvis nu helt annorlunda. Förr
ha såväl näringslivets ärenden som bankärenden gemensamt behandlats
just inom. finansdepartementet. Hädanefter uppstår en skillnad.
Näringslivets frågor, handels-, sjöfarts- och industrifrågor
komma att behandlas inom handelsdepartementet, men de för dem
viktigaste frågorna komma att kvarstå inom finansdepartementet, och
sålunda komma de förmodligen mera att behandlas som bisaker.
Men på samma gång framhäver Svenska bankföreningen med mycken
skärpa, att bankerna och bankinspektionen böra förläggas till det
departement, där man kan påräkna, att dessa ärenden skola erhålla
den mest affärsmässiga och snabba behandling. Då torde väl ingen
kunna bestrida, att detta lättast sker genom, att ärendena hänföras
till handelsdepartementet. Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
framhåller själv i sin proposition, att det torde vara
obestridligt, »att särskilt ett nytt, av förut tillämpad praxis mera
obundet departement, bör hava tillfälle att så anordna det departementala
arbetet, att snabbheten och effektiviteten fullt ut tillgodoses».
Jag kan icke förstå annat än, att däri ligger ett direkt erkännande
av, att dessa ärenden böra förläggas till handelsdepartementet.
Svenska bankföreningen kommer med ytterligare ett skäl, som kan
tillmätas en viss vikt och förmodligen verkat avgörande på herr
statsrådet. Den säger nämligen, att det för densamma avgörande
är, att riksbanken fortfarande skulle sortera under finansdepartementet,
och att ärenden rörande övriga banker böra höra till samma
departement. Ja, så förefaller det verkligen, då man genomläser
propositionen första gången, men tänker man sig, att riksbanken är
en alldeles särskild bankinstitution, en regulator för de övriga bankerna,
vilken styres av riksdagen, torde väl sammanhanget mellan
privatbankerna och riksbanken i detta avseende vara tämligen litet,
och för näringarna torde det vara rent betydelselöst .åtminstone i
det närmaste, om riksbanken av statsfinansiella skäl skulle kvarstå
under finansdepartementet. För mig personligen framstår det så
-
Lördagen den 14 fcbrnuri.
41 Nr 12.
som klart, att de ia ärenden, som kunna ifrågakomma från riksbanken,
lika väl kunna komma under handelsdepartementets föredragning
som under finansdepartementets behandling. Men det är,
ju en sak för sig. Även om riksbanken icke skulle överföras, utan
som sagt av statsfinansiella skäl skulle behöva kvarstå, tror jag ej,
att det i huvudsak har någon inverkan. Ett klart avstyrkande tyckes
däremot föreligga frän bankinspektionen, men det har jag redan
i min motion klarlagt, att det är på mycket betänkliga skäl, som
icke äro hållbara i något avseende.
Jag har nu i all korthet härmed velat ådagalägga, att alla, som
saken rör, åtminstone flertalet av näringslivets främsta och mest
erfarna män, tillstyrkt detta överförande, att handelskammaren i
Stockholm upprepade gånger tillstyrkt det, att vidare allmänna handelskammarmötet
i Malmö enhälligt påyrkat detta överförande, liksom
sedermera även pressen enhälligt framfört samma önskan. Vidare
vill jag påpeka den ofantliga nyttan, som skulle ligga i att
detta ärende avgjordes nu, då det nya departementet skall anordnas.
Här kunna vi givetvis i detta avseende ingenting bestämt besluta.
Amf. ändrad
organisation
av f inansie
par temeritet
/Torta.)
endast framföra en önskan.
Jag hemställer därför, herr vice talman, på grund av de skäl
jag nu anfört och på de ytterligare grunder, som finnas angivna i
min motion, att riksdagen i den skrivelse, vari Kungl. Maj ds proposition
nr 3 besvaras, ville uttala, att riksdagen anser lämpligt, att
bankinspektionen samt ärenden rörande bank-, fond- och hypoteksväsendet
överföras från finansdepartementet till handelsdepartementet,
och att riksdagen med den ändring, som därav må föranledas,
bifaller vad utskottet hemställt beträffande finansdepartementet.
Herr W i de 11: Herr vice talman! Den föregående ärade talaren
förklarade, att från näringarnas sida enhälligt gjorts den mening
gällande, att bankärendena borde överflyttas till handelsdepartementet,
och vidare att alla de, som saken rör,. vore av denna
mening. Jag undrar, om det icke ligger någon liten överdrift i
dessa påståenden. De näringarnas representanter, som uttalat sig,
äro, så vitt jag hört och känner till, endast handelskamrarna, men
som bekant representerar ej handelskamrarna hela vårt näringsliv;
det finns också något som heter jordbruket, som ej representeras av
handelskamrarna. Och när det säges, att »alla, som saken rör»,
yrkat på överflyttning till handelsdepartementet, så lär väl bankväsendet
röra icke blott jordbrukarna, som jag nyss nämnde, utan
hela dessa delar av svenska folket, som har penningar att sätta in
i bankerna. Jag tror, att saken icke ställer sig så enkel.
Jag vill i övrigt gärna medgiva att hela denna fråga om bankernas
förläggande till handelsdepartementet eller finansdepartementet,
icke förefaller mig så särskilt viktig. Det kan anföras
goda skäl för båda ståndpunkterna. För min del tror jag dock,
att de bästa skälen tala för, att bankerna få vara kvar under finansdepartementet.
I varje fall vill jag för min del bestämt göra
gällande, att riksbanksärenden och övriga bankärenden icke höra
-
Nr 12. 42
Lördagen den 14 februari.
Ang. ändrad
organisation
av finansdepartementet.
(Forts.’!
vara skilda, utan att alla ärenden, som röra bankväsendet, böra
handhavas av ett och samma departement. Då förefaller det mig
onekligen vara ganska starka skäl för, att finansdepartementet får
behålla bankärendena. Det finns för närvarande kanske ingen viktigare
fråga för hela vårt bankväsende än att upprätthålla vårt
penningväsende, vår valuta. Men det är eu sak, som utan tvivel
åligger finansdepartementet. : Rikets mynt- och penningväsende
skall enligt Kungl. Maj:ts förslag — i den delen har förslaget icke
mött opposition från något håll — vita under finansdepartementet.
Det förefaller mig då, att häri 1 i gårr ett starkt skäl för, att bankväsendet
får kvarbliva under detta departement. Också bär ju,
som den föregående ärade talaren omnämnde, icke heller den myndighet,
som det närmast gäller, bankinspektionen, haft något att
erinra mot, att dessa ärenden stå kvar under finansdepartementet,
utan tvärtom avstyrkt deras överflyttande till handelsdepartementet.
På grund av vad jag anfört, herr vice talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag i denna del.
Herr Re nterskiöld: Herr vice talman! Jag begärde ordet
i denna fråga, icke för att beröra det spörsmål, som av senaste talare
diskuterats, utan av en helt annan grund. I Kungl. Maj:ts
framställning talas om upprättandet av en budgetbyrå och det säges
i referatet av Kungl. Maj:ts framställning, till vilken utskottet
anslutit sig, att en sådan byrås inrättande skulle vara av behovet
påkallad, men att frågan också bör prövas med hänsyn till den ifrågasatta
omläggningen av budgetåret. Det är med avseende på denna
senare synpunkt jag begärde ordet, icke för att nu debattera frågan,
utan endast för att säga, att enligt mitt förmenande denna
fråga är så pass betydelsefull och viktig ur konstitutionell synpunkt,
att vi icke få bedöma den endast efter finansiella eller finanstekniska
synpunkter. Då jag med min röst bidrager till ett
bifall till Kungl. Majrts förslag om eu budgetsbyrås upprättande,
kan jag icke göra det med hänsyn till vad som anförts angående
budgetsårets omläggning, utan uteslutande med hänsyn till den
förra delen av motiveringen.
Jag begagnar tillfället att härvid fästa uppmärksamheten på,
att det är^fråga om Kungl. Majrts ställning till finansmakten med
hänsyn både till täckningsmedel och förfogandet över dessa och
att det berör § 109 regeringsformen i sådan utsträckning, att man
måste bli betänksam, huruvida denna reform verkligen är behövlig
och lämplig. Därjämte giver också motiveringen vid handen,
att det är fråga om att upprätta och anordna en helt annan form
än hittills. Såvitt jag kan se, skulle riksdagens skrivelser, som avlåtas
successivt,. komma att av Kungl. Majrt expedieras, d. v. s.
träda, i verkställighet, innan hela statsregleringen fullbordats.
I detta sammanhang kan jag icke underlåta att påpeka yttrandet
om upprättandet av ett budgetkansli inom riksdagen och om
Lördagen deri 14 februari.
43 Nr IS.
mycket intim samverkan mellan finansdepartementet och budgetkansliet.
Det ligger däri en fara även för riksdagens ställning till av finans
statsregleri ngen just därför, att hela riksdagsarbetet på detta sätt departementet
skulle bli mera vad man kallar byråkratiserat. Så bär redan förut (Forts.)
skett i den allra största utsträckning, och detta är visserligen endast
en konsekvens därav. Men med denna byråkratisering .av
riksdagsarbetet på detta område, med uppgående i alla små detaljer,
förlorar riksdagen sitt verkliga inflytande på statregleringen i sin
helhet, och för min del har jag icke utan vidare velat låta, genom
ett beslut, frågan på något sätt prejudiceras.
Med denna reservation ber jag, herr vice talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Herr Jeansson: Såsom framgår av utskottets betänkande,
har jag vid punkt D reserverat mig mot utskottets behandling av
herr Liibecks motion, vilken nära sammanfaller med den av herr
öhngren väckta motionen. Yrkandena äro olika, men sedan, såsom
jag funnit, herr Öhngren ändrat sitt yrkande, så att det kommit i
ungefärlig överensstämmelse med herr Lubecks motion, ber jag nu
att redan vid denna punkt få med några ord motivera min reservation.
Jag har samma åsikt som den hem öhngren uttalat, vilken
åsikt också hyses av handelns, industrins och sjöfartens representanter.
Herr Öhngren har så noga och detaljerat här framhållit de
starka skäl, som tala för att förlägga bankväsendet till handelsdepartementet,
att jag icke vidare behöver gå in på den frågan. Jag
hemställer dock till den ärade representanten för statsutskottet, om
han fortfarande, efter det yttrande herr Öhngren haft, kan hålla fast
vid statsutskottets motivering för avslag, »att ej tillräckliga skäl
anförts».
Herr Widell erinrade om, att handelskamrarna. icke representera
näringsidkarna i sin helhet. Ja, det är ju riktigt., men de reoresentera
dock en så betydande del av Sveriges näringsidkare, nämligen
alla de som driva handel, industri och sjöfart, att man måste
säga, att de utgöra ett representativt forum, vars mening och önskemål
man icke alldeles kan ringakta. Det är sant, att jordbrukarna
icke äro med, men jag tror, att jordbrukarna i detta fall stå idkarna
av handel, industri och sjöfart närmare än vad byråkratien gör.
Jordbrukarna ha samma intresse beträffande bankväsendet som vi,
nämligen, såsom hem Öhngren framhöll, att bankväsendet sorterar
under”en ledning, som står närmare näringarna, än vad cliefen^ för
finansdepartementet kommer att göra. Jag vill icke härmed på något
vis ha sagt, att icke finansdepartementets hittillsvarande chefer visat
stor förståelse för näringarna. De förtjänta och högt framstående
män, som hittills under gångna tider stått i spetsen för finansdepartementet
hava visat motsatsen, men i framtiden kan man tänka sig, att
finansministern blir mera en skattem in ister. Han skall pressa ^näringarna
så hårt som möjligt, och att han da icke alltid blir var vän
kan man väl vänta sig och förstå. Att under sådana förhållanden
Sr i‘2. 44
Lördagen den 14 februari.
ornanimtion en så viiti£ näringsgren som bankerna med hypoteks- och fondväav
finans- s?nc!et skall lyda under finansdepartementet är väl ändå icke alldeles
departementet, riktigt.
(Port*.) Statsutskottets egentliga motiv för sitt avslagsyrkande torde
emellertid varit, att bankinspektionen, »vilken ärendet närmast berör»,
som utskottet säger, avstyrkt. Men jag måste säga, att även
det motivet kan väl icke vara hållbart. Icke kan man väl rimligen
påstå, att saken närmast berör bankinspektionen. Denna sak berör
närmast näringarna. Bankinspektionen är en institution, vilkens huvudsakliga
uppgift är att kontrollera bankerna, att se till att insättarna
få ut sin rätt. Om en sådan institution lyder under finansdepartementet,
om den i finansministern har sin högsta chef eller
i handelsministern, torde vara tämligen likgiltigt. Men om handelns,
industriens och sjöfartens utövare lyda under den ene eller
den andre, det har, såsom herr Öhngren framhållit, och såsom lian
delskamrarna uttalat, stor betydelse.
Ja, mina herrar, vi stå nu vid det länge efterlängtade målet
att fa ett eget handelsdepartement. Handelns och näringarnas män
stå i stor tacksamhetsskuld till statsmakterna, och icke minst till
denna kammare för det understöd och den välvilja, som härmed
visats, dem. Men jag tror, att det vore att förminska betydelsen av
vad vi fått, om en så viktig näringsgren som bankerna med därtill
hörande hypoteks- och fondväsende skulle tagas ifrån handelsdepartementet.
Jag tror, att det skulle kännas som en besvikelse, och jag
vädjar därför till denna kammare, att den måtte visa mera förståelse
vid det beslut, som nu kommer att fattas, än statsutskottet
gjort.
Jag ber att fa hemställa om bifall till det av herr Öhngren gjorda
yrkandet.
Herr Widell: Herr vice talman!. Med anledning av herr
Reuterskiölds anförande ber jag få uttala — och jag är förvissad
om, att jag därvid uttrycker en samfälld mening hos statsutskottet
— att det förhållandet, att finansministerns uttalande till statsrådsprotokollet
angående budgetsbyrån och budgetsarbetet in extenso är
intaget i utskottets utlåtande, icke på något vis får tolkas så, att utskottet
därmed skulle ha godkänt allt vad prookollet innehåller.
Jag vill uttryckligen betona detta. Det var i statsutskottet, just med
hänsyn till de farhågor herr Reuterskiöld framhållit, fråga om att
taga ut anförandet ur betänkandet, men man avstod därifrån på grund
av typografiska skäl. Emellertid vill jag än en gång upprepa, att
statsutskottet icke anslutit sig till allt vad där står.
Beträffande herr Jeanssons anförande, frågade han mig, om jag
hörde rätt, huruvida jag ej fann de skäl herr Öhngren anfört för
bankväsendets överflyttande till handelsdepartementet tillräckliga.
Därpå har jag redan svarat, då jag sade, att jag anser, att bättre
skäl tala för, att bankväsendet får vara kvar inom finansdepartementet.
Vad beträffar herr Jeanssons yttrande, att bankinspektionen en
Lördagen den 14 februari.
45 Nr 12.
däst uttalat sig om, vart den själv skulle höra, så är detta icke för- Ang.
hållandet, ty i och med det att beslut fattas, att bankinspektionen jinanfi_*
skall vara kvar inom finansdepartementet, ligger däri inneslutet, att departementet
hela bankväsendet skall vara kvar. Detta måste givetvis bankinspek- (Port»''
tionen haft klart för sig, då den avgav sitt utlåtande, och bankinspektionen
får väl anses ha någon sakkunskap på bankväsendets
område.
Jag har ingen anledning att frångå mitt förut framställda
yrkande.
Herr Jeansson: Jag ber gentemot föregående talare få erinra
om att jag framhöll det oriktiga uti att statsutskottet fäst mera
vikt vid vad bankinspektionen haft för mening än handelskamrarna,
vilket jag som näringsidkare fann ganska besynnerligt.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr vice
talmannen, som för en stund övertagit ledningen av kammarens förhandlingar,
att under överläggningen yrkats dels bifall till vad utskottet
i nu föredragna delar av punkten A hemställt, dels ock, av
herr öhngren, att riksdagen i den skrivelse, vari Kungh Maj:ts proposition
nr 3 besvarades, skulle uttala, att riksdagen ansåge lämpligt,
att bankinspektionen samt ärenden rörande bank-, fond- och hypoteksväsendet
överfördes från finansdepartementet till handelsdepartementet,
och att riksdagen med den ändring, som därav kunde föranledas,
bifölle vad utskottet hemställt beträffande finansdepartementet.
Därefter gjorde herr vice talmannen propositioner enligt berörda
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets
hemställan i förevarande delar vara med övervägande ja besvarad.
Herr Öhngren begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
18, punkten A, så vitt rör finansdepartementet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles herr öhngrens under överläggningen framställda
yrkande.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 57;
Nej — 22.
Nr 12. 46
Lördagen den 14 februari.
Herr statsrådet Holmquist avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr
68, angående anslag till uppehållande av verksamheten vid
den vid konsthögskolan anordnade skolan för dekorativ konst;
nr 69, angående vissa inredningsarbeten i nationalmuseibyggna
den;
nr
71, angående tjänstårsberäkning för professorerna C. O. Lagercrantz
och B. I. Hesselman med avseende å deras rätt till ålderstillägg;
samt
nr 85, med förslag till förordning angående ändrad lydelse av
4 § 2 mom. i förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att
upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.
Fortsattes föredragningen av statsutskottets utlåtande nr 18, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrad organisation
av statsdepartementen jämte i ämnet väckta motioner.
Punkten A, såvitt rörde ecklesiastik- och handelsdepartementen.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Extra anslag
till handelsdepartementet.
Punkten B.
I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts framställning om anvisande på extra stat för år
1921 av ett förslagsanslag, högst, 13,200 kronor för upprätthållande
av handelsdepartementets verksamhet.
I en vid punkterna B och C avgiven reservation både herrar C.
J. G. Sivartz, O. Olsson, J. Jeansson, A. Pers, J. B. Eriksson i Grängesberg,
A. Anderson i Råstock, S. E. J. Liibeck och F. T. Hamrin,
under hänvisning till vad i reservationen vid punkt A 2) d) anförts,
förklarat sig anse, så vitt anginge punkten B, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen för upprätthållande av handelsdepartementets
verksamhet på extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 12,000 kronor.
Herr Swartz: Herr talman! Med hänvisning till den diskussion,
som nyss förts under punkten rörande kommunikationsdepartementet,
ber jag att få yrka bifall till den av mig med flera
avgivna reservationen, som går ut på anvisande av anslag för anställande
av en teknisk extra byråchef i handelsdepartementet.
Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande nu föredragna punkt B endast yrkats, av herr Swartz,
att det förslag skulle antagas, som innefattades i den av honom m. fl.
rörande ''denna punkt avgivna reservation.
Lördagen den 14 februari.
47 Nr 12.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den under behandling varande punkten hemställt samt vidare på bifall
till herr Svvartz yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Punkten C.
I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen, vad anginge
förhållandena för tiden 1 juli—31 december 1920, måtte
dels medgiva, att vissa i denna punkt nämnda å riksstaten för
är 1920 uppförda anslag finge, i den mån de belöpte å senare hälften
av samma ar, efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande tagas i anspråk
för åtskilliga närmare angivna ändamål;
dels ock, såsom förstärkning av eljest för ändamålet tillgängliga
medel, för upprätthållande av justitie-, social-, kommunikations-, finans-
ooh handelsdepartementens verksamhet å tilläggsstat för’år 1920
såsom förslagsanslag, högst, anvisa
under andra huvudtiteln:
för justitiedepartementet ett belopp av 4,350 kronor;
under sjätte huvudtiteln:
för social- och kommunikationsdepartementen ett belopp av
40,900 kronor,
att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande mellan sistnämnda
bada departement fördelas, samt
under sjunde huvudtiteln:
för finansdepartementet ett belopp av 9,400 kronor, och
för handelsdepartementet ett belopp av 42,700 kronor.
I förenämnda vid punkterna B och C av herr C. J. G. Swartz
m. fl. avgivna reservation hade reservanterna förklarat sig anse, så
vitt beträffade punkten C, att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte såsom förstärkning av eljest för ändamålet tillgängliga
medel för upprätthållande av handelsdepartementets verksamhet på
tilläggsstat för år 1920 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag,
högst, 48,700 kronor.
Jämväl föruiiberörda av herr C. J. G. Swartz m. fl. vid punkten
A 2) d) anförda reservation hade, såsom ovan angivits, avseende å den
nu föredragna punkten.
Herr Swartz: Åven här skall jag be att få yrka bifall till
den av mig med flera avgivna reservationen, vilken innebär, att å
tilläggsstat för år 1920 skulle uppföras ett anslag av 6,000 kronor
för anställande av eu extra byråchef i kommunikationsdepartementet
från och med den 1 juli och likaledes ett anslag av 6,000 kronor för
liknande ändamål i handelsdepartementet.
Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att i fråga om förevarande punkt C annat yrkande <
Extra anslag
till handelsdepartementet.
;Ports.)
A nslag d
tilläggsstat
tiU vissa
departement
Nr 12.
48
Lördagen den 14 februari.
Anslag d
tiUäggsstat
till vissa
departement.
(Forts.)
Ang.
kompensation
i nyodlingar
för jord, som
upplåtes eller
användes fö)’
annat ändamål
än
jordbruk.
förekommit, än, av herr Swartz, att kammaren skulle bifalla vad utskottet
hemställt med de ändringar, som förordats i de av honom
m. fl. beträffande denna punkt avgivna reservationer.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet
i punkten C hemställt, samt vidare på bifall till herr Swartz yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja
besvarad.
Punkten D.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 5, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag till lag rörande skyldighet för den, som upplåter
eller använder jord för annat ändamål än jordbruk, att sörja för kompensation
i nyodlingar.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 44, vilken behandlats av andra lagutskottet, hade herr Dalberg
föreslagit, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag angående skyldighet
för alla, som uppläte odlad jord för andra ändamål än jordbruk, så
ock för alla, som redan använde sådan jord till dylika ändamål, att
antingen själva odla motsvarande jord eller betala erforderligt belopp
till en fond, vars medel skulle användas till verkställande av nyodlingar.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på angivna skäl hemställt,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Herr Dalberg: Jag förstår, att det ej tjänar något till att
tala för motionen emot ett enhälligt utskott, men jag kan ej låta
utskottets motivering stå oemotsagd.
Utskottet säger först, att igenläggande av jord för dess användande
för andra ändamål icke förekommit i den omfattning, att
därav ur jordbruksekonomisk synpunkt bör föranledas en lagstiftning.
Idén om motionen fick jag vid ett samtal med en, som har
hand om en av de största bruksegendomar. Han sade, att, om det
fortgår som hittills, står det ej på, förrän jordbruket är slut på en
egendom med flera hundra tunnland. För några år sedan fanns
det två ladugårdar med omkring etthundra kor, och snart äro dessa
ladugårdar tomma, därför att jorden tages i bruk för andra ändamål.
Den jag talade vid ansåg även, at-t det ej kunde göra bruket
Lördagen den 14 febrnuri.
49 Nr VI.
något, om det betalade några lusen årligen till nyodlingar. Han ^ Nation
ansåg en fara uti att minska åkerjorden, under det befolkningen i YnyodUrujar
orten tillväxte ganska hastigt. för jord, som
På ett annat ställe i samma socken har nyligen inköpts åker- upplåt** eller
jord för över 200,000 kronor att användas för sågverksrörelse. TnZtäJh
Man
kan därför såga, att endast i en socken är det flera hundra mål än
tunnland, som sålunda dragés från jordbruket. Man behöver ej jordbruk.
resa mycket för att finna liknande förhållanden på många andra (Forts.)
ställen.
Aldrig kunde jag tro, att utskottet skulle förneka en så känd
sak. Hade jag det trott, skulle jag hava skaffat bevis.
Så gör utskottet något till huvudsak, som jag och andra anse
självfallet vara undantag från regeln, såsom ifråga om kommunikationsleder.
Jag behöver väl ej försäkra, att anläggandet av sådana
ej böra försvåras. De äro nog så nyttiga även för jordbruket,
att de kunna undantagas i lagstiftningen.
Sedan talar utskottet om en övervakningsorganisation, som
skulle kräva störa kostnader. Utskottet synes tro, att taga-odlad
jord i besittning för annat ändamål skulle kunna ske i hemlighet,
ja, det tyckes rent av kunna förutsätta, att jorden skulle kunna gömmas
undan, enär det skulle behövas en omfattande övervakningsorganisation.
Nej, något sådant kan väl i all rimlighets namn icke
behövas. Sådant är nog så uppenbart i orten, att det torde vara
nog med infordrandet en gång årligen av en uppgift från de kommunala
myndigheterna eller kronobetjäningen.
Utskottets ordande om ett generellt förbud för innehavarne av
odlad jord att nedlägga odlingen är nog lika besynnerligt. Något
sådant kan väl ej behövas. Gammal odlad jord är val odlad, även
om den nedlägges något år.
Vidare påstår utskottet, att ersättningen för nyodlingen komme
att på olämpligt sätt konkurrera med den ifrågasatta kommunala
värdestegringsskatten? Men om så vore, vad vore väl för skada
skedd därmed? I nyodlingen finge man ju ett skatteobjekt, som
motsvarade minskningen. Nu är det dock så, att jord, som komme
under eu sådan skatt, torde hava ett värde av i medeltal två
kronor kvadratmetern. Jord kan man få odlad för ett tusen kronor
tunnlandet eller tjugo öre kvadratmetern, d. v. s. en tiondedel
av värdet av den jord, som skulle beröras av den ifrågasatta skatten.
Då all värdering av sådan jord för den ifrågasatta skatten
måste ske approximativt, kan en tiondedel ej spela avsevärd roll.
Man hör så ofta talas om nödvändigheten av att skydda skogens
återväxt. Och vi ha ju en lag om skyldighet för dem, som avverka,
att sörja för denna återväxt. Ja, i ondags hörde vi, hur
nödvändigt det var att skydda villebrådet. Hur kan det då vara
möjligt, att man ställer sig så likgiltig till förslag om åtgärder att
bevara den odlade jordens areal lika stor? Då våra förfader med
svett och möda odlat jorden åt efterkommande, borde det vara
Första hammarens protoholl 1920. Nr 12. 4
Nr 12. 50
Lördagen den 14 februari.
Ang. klart att den ej finge förfaras utan att sätta lika mycket istället.
■i KyodUngar Förenämnda industrimän ansåg, .att om det bleve en sådan fond,
för jord, som skulle industrin ej draga sig för att betala till fonden, ty om in■Wpplåtes
eller dustrin skäll kunna levia, måste även arbetarne ha att leva av. Ofta
"amtafända industrin skaffa mjölk från långt avlägset håll, och detta
mål än kostar mycket mera än att betala några tusen kronor årligen till
jordbruk, eu'' nyodliogsfond. Sedan odlingen fortgått några år, skulle det
(Forte.) val bliva något värde i odlingarna, så att fonden även finge inkomster.
Huvudsaken är, att det bleve början och organisation. Skulle
i något fall ersättningen bli betungande, kan den ju fördelas på
flera år. Här borde alla kunna mötas med ett krav på, att den
odlade jorden ej får förfaras utan vederlag.
På grund av vad jag anfört, får jag, herr greve och talman,
yrka bifall till min motion.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att rörande nu ifrågavarande utlåtande endast yrkats att
den i ämnet väckta motionen skulle bifallas.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet
i utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och förklarades den förra propositionen, vilken upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets utlåtande nr
G, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
kommunernas frigörande från fjärdingsmansbestyret, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 2 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för
år 1921 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;
m
2 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1920 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;
och
nr 19, i anledning av kamrarnas återremiss av statsutskottets utlåtande
nr 15, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
punkt 28 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning om anvisande
av medel för utförande av om- och påbyggnadsarbeten å de i kvarteret
Grönlandet norra i Stockholm uppförda byggnaderna;
bevillningsutskottets betänkande nr 2, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag
Lördagen den 14 februari.
51 Nr 12.
vid 1920 års taxering till bevillning lur inkomst, dels oek i ämnet
väckta motioner; samt
första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden.
nr 1, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
med begäran om utredning rörande poststationsföreståndarnas anställnings-
och avlöningsförhållanden m. m.; .... t
nr 2, i anledning av väckt motion om vidtagande a-v åtgärder i
syfte att ''fördela uppbörden av utskyldema å kronodebetsedeln i två
terminer*
nr 3, i anledning av väckt motion om hänsynstagande till automobiltrafikens
utveckling vid pågående revision av byggnadsstadgan
för rikets städer;
nr 4, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning
och förslag rörande en mer rationell och givande skötsel av fisket
i Sveriges insjöar och östra skärgård;
nr 5, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
i fråga om åvägabringande av en statistisk undersökning angående
motboksinnehavarnas fördelning efter kön m. m.; och
nr 6, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
med begäran om utredning och förslag om understöd från brandaktiebolagen
till förmån för i synnerhet landsbygdens eldsläckningsväsen.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 17, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 §, 25 §
2 mom., 32 § 1 mom. samt 35 § i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Efter föredragning av Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner,
hänvisades dessa, nr 68, 69 och 71 till statsutskottet samt
nr 85 till konstitutionsutskottet.
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 1,59 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Nr 12. 52
Tiädngen den 17 februari.
Tisdagen den 17 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.; och dess förhandlingar leddes
av herr vice talmannen.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner avlämnade
Kungi. Maj:ts propositioner:
nr 67, angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid verkställande
av utav riksdagen medgivet fastighetsbyte med danska staten
lämna annat än ursprungligen avsett vederlag m. m.;
nr 76, angående pension åt schaktmästaren E. A. E. Åkerblom;
nr 77, angående pension åt sömmerskan, daglönaren Maria Charlotta
Håkansson;
nr 78, angående ersättning till korpralen F. E. Axelsson i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
nr 79,^ angående ersättning till korpralen E. K. Karlssons änka
och minderåriga barn;
nr 80, angående understöd åt värnpliktige K. O. Ulinder;
nr 81, angående pension åt avlidne månadslönaren C. O. Widmarks
föräldrar bokbindaren Carl Gustaf Widmark och hans hustru
Anna Ester Widmark, född Spaning;
nr 86, angående anslag till svenska röda korsets utländska hjälpverksamhet;
nr
90, angående Sveriges anslutning till nationernas förbund;
samt
ur 93, med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt
7 och 11 §§ i förordningen den 16 maj 1884 angående patent.
Ordet lämnades till herr Cl ason, som anförde: Herr talman!
Jag ber få föreslå, att kammaren för sin del ville besluta, att ett särskilt
utskott, bestående av 24 medlemmar, 12 från vardera kammaren,
skall tillsättas för behandling av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition
angående Sveriges anslutning till nationernas förbund än även de ytterligare
framställningar, som kunna komma att av Kungl. Maj:t eller
Tisdagen den 17 februari.
53 Nr 18.
enskilda motioner göras i detta ämne eller andra i omedelbart sammanhang
därmed stående frågor, och att inbjuda andra kammaren att i
detta beslut förena sig med första kammaren.
Vidare ber jag få föreslå, att, för den händelse ett särskilt utskott
kommer att tillsättas, första kammaren beslutar utse 12 suppleanter
i detsamma.
Vad herr Clason sålunda hemställt bifölls.
Protokollsutdrag i ämnet justerades och avsändes till andra kammaren.
Upplästes följande inkomna läkarintyg:
Riksdagsman Joll. Carlsson är på grund av sjukdom (influensa)
absolut förhindrad för närvarande och under ytterligare några dagar
bevista riksdagen och sammanträden, vilket intygas på heder och samvete.
Stockholm den 16 februari 1920.
./. Billström,
med. dr.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på grund av flera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtanden och memorial nr 2 A, 2 B och 19, bevillningsutskottets
betänkande nr 2 samt första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtanden nr 1—6.
Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition
nr 95, med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. m.
Efter föredragning av de denna dag avlämnade kungl. propositionerna
hänvisades av dessa, nr 67 och 86 till statsutskottet, nr 76—81
till bankoutskottet samt nr 93 till behandling av lagutskott, varjämte
propositionerna nr 90 och 95 på begäran bordlädes.
Justerades protokollsutdrag för denna dag samt protokollen för
den 10, 11 och 13 innevarande månad.
Sedan från andra kammaren ankommit meddelande, att nämnda
kammare förenat sig med första kammaren i dess beslut om tillsättande
av ett särskilt utskott för behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 90, angående Sveriges anslutning till -nationernas förbund,
Sr 12. 54
Tisdagen den 17 februari.
iii. m., hemställde herr vice talmannen, det första kammaren ville besluta
att vid sammanträde nästkommande torsdag företaga val av ledamöter
och suppleanter i sagda utskott.
Denna hemställan bifölls.
Kammarens sammanträde avslutades kl. 3,16 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1920. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner, tooais