Riksdagens protokoll 1980/81:82 (16-20 februari 1981)

ProtokollRiksdagens protokoll 1980/81:82

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:82

Onsdagen den 18 februari

Kl, 10,00

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Inbjudan tiU konsert i Berwaldhallen

Kommunal beredskap

1 § Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

2 § Inbjudan till konsert i Berwaldhallen

Anf. 1 TALMANNEN;

Sveriges Riksradio anordnar forsdagen den 19 mars en konsert i Berwaldhallen för riksdagens ledamöter och inom riksdagen anställda.

Föreställningen börjar kl, 19,30,

Teckningslistor finns utlagda i foajén. Jag fäster uppmärksamheten på att listorna indras tisdagen den 3 mars.

3 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1980/81:109 fill skatteutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1980/81:1940 till socialutskottet 1980/81:1941-1944 till näringsutskottet

5 § Kommunal beredskap

Föredrogs konstifufionsutskotfefs betänkande 1980/81:13 om ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati (prop, 1980/81:80),

Anf. 2 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr talman! Jag bör kanske göra en kort kommentar fill mitt särskilda yttrande i detta ärende. Den föreslagna lagändringen är uppenbarligen ytterligare ett uttryck för en politisk vilja att successivt överföra ansvar från en statlig myndighet - länsstyrelsen - till kommunala och landsfingskommu-

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Kommunal beredskap

nala myndigheter, trots att länsstyrelsen ju numera i stor utsträckning just rekryteras från landsfingspolifiskt håll. Skillnaden mellan den nuvarande och den föreslagna lagstiftningen består däri aft länsstyrelsen nu skall pröva och godkänna kommuners beredskapsplaner, medan kommunerna med den nya skrivningen endast behöver insända sina planer till länsstyrelsen, oavsett om denna gillar eller ogillar dem,

I en av höstsessionens försvarsdebatfer tillät jag mig att framhålla nödvändigheten av att vi åter håller en personlig och polifisk beredskap för allvarliga utrikespolitiska händelser. I den allmänpolifiska debatten för några veckor sedan hävdade jag också den meningen aft vi inte kan och infe får fortsätta atf avväpna statsmakfen till förmån för redan starka "stater i staten", sådana som arbetsmarknadens parter-av vilka en i dagarna t. o. m. utmanar grundlagen - kommunförbunden och massmediamonopolef.

Det här lagförslaget innebär, för mitt sätt atf se, eff bekymmer i denna tid, dä mycket kan komma att hända i vårt omedelbara grannskap redan innan höstlöven fallit eller ens vårlöven spruckit uf.

Om jag vore i kommunministerns kläder skulle jag känna en viss trygghet vid tanken på aft kunna förlita mig på Johannes Anfonsson, Harald Pettersson, Gösta Gunnarsson och Elvy Olsson, om allvarsfider skulle stunda. Jag skulle nog känna större tveksamhet inför utsikten atf vara i händerna på personer sådana som def förutvarande landstingsråd som i det senaste numret av Landstingsförbundets tidskrift på en helsida uppmanar sina likasinnade atf "strejka mof staten".

Trots min tveksamhet har jag nöjt mig med ett särskilt yttrande. Jag utgår trots allt från att samarbetet mellan länsstyrelse och landsfing i de allra flesta fall kommer att förbli gott och komplikafionsfrift. Men jag tänker på min hemkommun, Värmdö, vars beredskapsmässiga pulsåder bl. a. utgörs av Skurubron, som dock ligger i grannkommunen Nacka. Det är infe så mänga år sedan en ökänd ferroristliga förberedde en sprängning av denna bro. Det skulle infe ha drabbat den större delen av Nacka kommun, som ligger pä fastlandet, men för Värmdö hade def inneburit ungefär detsamma som broraset för Tjörn. Det kan finnas andra kommuner vilkas öde också ligger i händerna pä en eller annan grannkommun. Det måste finnas någon överordnad, ansvarig instans som tar sig an deras intressen. Jag har därför tillåtit mig atf förutsätta att regeringen likväl, genom landshövdingarna och inte minst civilbefälhavarna, skall veta att hålla sig underrättad om de konsekvenser som den nya lagstiftningen får. I deffa sammanhang vill jag också uttrycka en förhoppning atf sådana befattningshavares ställning och befogenheter förstärks när det gäller verksamheter för att förbereda deras framtida uppgifter. Hur detta skall kunna bli möjligt om man samtidigt reducerar de statliga befogenheterna i relation till de enskilda landstingens undandrar sig dock mitt bedömande. Även i federala och federativa stater brukar försvarsberedskapen vara en nationell uppgift. Herr talman! Jag hoppas för min del att Sverige dock i def längsta skall förbli ett rike och inte förvandlas till en federation av 27 självständiga landsting och kommuner.

Anf. 3 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Jag skall be att få instämma med Gunnar Biörck i Värmdö när det gäller tveksamheten inför de åtgärder som vi nu skall besluta aft genomföra.

Jag har under en följd av år haft ansvar för den civila beredskapsplanläggningen vid en länsstyrelse, och jag vet därför hur rutinerna fungerar. Känsligheten hos kommunerna för atf det skall finnas en myndighet ovanför dem som kan ge anvisningar och råd och samordna näraliggande kommuners planläggning tycks mig vara något för stor.

Det förtjänar också atf påpekas atf den beredskapsplanläggning som genomförs i kommunerna till nästan 100 % täcks av statsbidrag. Det finns då skäl att hävda aft det är naturligt aft den statliga myndigheten vill pröva planläggningen och förelägga den för länsstyrelsen för fastställelse. Rutinerna har emellertid varit sädana atf den planläggning som sker i kommunerna successivt följs av beredskapsplanläggare vid länsstyrelsen. Man får alltså under hand de råd man behöver för att genomföra planläggningen. Genom atf det förekommer ett så nära samarbete mellan länsstyrelse och kommuner i planläggningshänseende, kommer det nog att kunna fungera också i fortsättningen utan en formell fastställelse.

Länsstyrelserna har i krig hela ansvaret för samordningen och för alla civila beredskapsåtgärder inom länet. Skulle def nu visa sig att de nya rutinerna inte fungerar så bra hoppas jag att man, utan att känna det som en prestigeförlusf, är beredd att ompröva dessa bestämmelser.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Kommunal beredskap

Anf. 4 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Som framgått av Gunnar Biörcks anförande delar han utskottets uppfattning i huvudfrågan. Det föreligger alltså bara ett särskilt yttrande fogat till betänkandet. Detta särskilda yttrande förtjänar emellerfid några kommentarer, och det bör infe heller stå oemotsagt.

Jag anser atf det särskilda yttrandet hänger i luften, därför atf det bygger på uppfattningen att det i dag skulle vara ett obligatorium atf upprätta beredskapsplaner. Om det faktiska förhållandet är sådant att def finns beredskapsplaner överallt, är det ändå så att lagen infe föreskriver det. Det är länsstyrelsen som ger kommunerna i uppdrag atf upprätta planerna, om länsstyrelsen finner skäl för det.

Denna förändring är också till nytta för kommunerna och kommunernas underställande. Landstingskommunerna behövde inte heller enligt den förutvarande lydelsen i lagen undersfälla länsstyrelsen beredskapsplanerna.

Jag vill slutligen, bl. a. som kommentar till Olle Aulins anförande, peka på atf det finns en ny sak i den föreslagna lagstiftningen som vi skall fatta beslut om i dag, och det gäller samrådet. Def har hitfills skett ett nära samarbete mellan länsstyrelse och kommuner i det här arbetet. Men i och med det nu inskrivna samrädsförfarandet kommer samarbetet aft fördjupas och kanske också ha ett annat innehåll. Samråd har ju en annan betydelse.

Från KU:s sida finner vi alltså aft den här förändringen är en lämplig åtgärd

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

atf vidta. Förhållandena har ju i regel varit sådana, att kommunerna efter det atf planerna har gjorts upp så småningom fått fa emot ett beslut om antagande som de endast haft aft lägga till handlingarna. Med samråd och samarbete skall kommunerna nu med sin självstyrelse som utgångspunkt anta planerna. Herr talman! Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan.

Utskottets hemställan bifölls,

6 § Föredrogs

Trafikutskottets betänkanden

1980/81:10 om förenklad mönstring på färjor (prop, 1980/81:83) 1980/81:11 om vissa bilarbetsfidsfrågor (skr, 1980/81:79) 1980/81:12 om anslag fill Kommunikationsdepartementet m, m, (prop, 1980/81:100)

Vad utskottet hemställt bifölls.

7 § Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1980/81:13 om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring, m, m, (prop, 1980/81:85),

Anf. 5 SUNE JOHANSSON (s):

Herr falman! Riksdagen beslutar varje år om nivån på den ekonomiska ersättningen vid . arbetslöshet för dem som är medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa samt om nivån på def kontanta stödet från staten fill dem som ännu inte tillhör arbetslöshetskassa. Som en konsekvens av dessa beslut fastställs senare nivån på utbildningsbidraget till dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning.

Således har riksdagen befogenhet att genom här nämnda beslut visa vilken ekonomisk trygghet man är beredd aft ge de ca 86 000 arbetslösa som AMS redovisade i december 1980, Likaledes skall riksdagen i dag på samma sätt visa vilken ersättning man anser atf de ca 40 000 AMU-elever som förbereder sig för inträde på arbetsmarknaden skall erhålla i utbildningsbidrag.

Jag tror, herr talman, att vi vid dagens riksdagsbehandling av denna årligen återkommande fråga kommer att få en återupprepning av den debatt som brukar föras mellan oss från opposifionen och de tre borgerliga partier som företräder riksdagsmajoritefen. Den borgerliga majoritetens förslag innebär nämligen i år liksom varje år sedan 1977, då vi haft borgerliga regeringar, att man reellt försämrar den ekonomiska ersättningen till arbetslösa och AMU-elever,

Frän socialdemokratin har vi nu liksom vid alla tidigare fillfällen, då de borgerliga lagt fram förslag om och också verkställt reella försämringar av den ekonomiska grundtryggheten vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning, lagt fram motioner i vilka vi hävdat atf vi ej accepterar atf riksdagen

gång på gång fastställer beslut som urholkar den ekonomiska ersättningen till en så ekonomiskt svag grupp som arbetslösa och AMU-elever utgör. För vår del vill vi hålla fast vid 1973 års riksdagsbeslut om frivillig arbetslöshetsförsäkring, som innebar att arbetslösa i princip skulle kunna kompenseras för inkomstbortfall infill 91,7 % av den förlorade arbetsinkomsten samt aft grundtryggheten inom arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen skulle utvecklas parallellt i ersäftningshänseende.

Livsmedelsarbetareförbundef har i sin tidning Mål och Medel belyst utvecklingen av skillnaderna mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, varvid den sistnämnda omräknats fill en femdagarsförsäkring. Man har tagit fram ett stapeldiagram i vilket man visar aft arbetslöshetsersättningen 1973 var 21 % lägre än sjukersättningen. I dag är denna skillnad ca

84 %. Enligt de premisser som det här stapeldiagrammet bygger på skulle
skillnaden mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen teoretiskt
sett motsvaras av ca 800 kr. per vecka.

Vi inom socialdemokrafin baserar våra motionsförslag pä de framställningar beträffande nivåerna på arbetslöshetsersättningen som Arbetslöshetskassornas samorganisation har gjorf och som har understötts i remissyttrandena från AMS, LO, TCO och SACO/SR.

Det finns således en bred uppslutning bakom våra motionsyrkanden om att fyra nya dagpenningsklasser - 200 kr., 210 kr., 220 kr. och 230 kr. per dag -skall införas fr. o. m. den 1 april 1981,

Regeringens förslag, som den borgerliga utskotfsmajorifeten ställer sig bakom, är nu på väg att sänka nivån på ersättning från arbetslöshetsförsäkringen till den nivå som rådde före den moderna arbetsmarknadspolifikens genombrott. Som exempel kan nämnas atf vi redan hösten 1979 nådde ett ersättningsläge där ersättningen för exempelvis ett sjukvårdsbiträde med en månadslön på 5 500 kr, reducerats fill 75 % av fidigare lön. En arbetslös skiffgående pappersarbetare med en månadslön på 6 250 kr, har fått en reduktion till 66 % av tidigare lön och en byggnadsarbetare till 64 % av fidigare lön. Defta är alltså baserat på lönerna 1979. Sedan dess har det ju också hänt en del när det gäller löneutvecklingen.

Sådana reduceringar av ersättningen till de arbetslösa vill alltså regeringen och den borgerliga utskottsmajoritefen fortsätta atf verkställa, trots aft de är medvetna om aft bristerna i deras ekonomiska politik dels höjer levnadskostnaderna, dels slänger uf allt fler människor i arbetslöshet. Detta bevisas av atf de inte vill höja högsta ersättningsbeloppet till högre än 210 kr. per dag. Dessutom vill man inte ge dem som ännu inte tillhör arbetslöshetskassan, dvs. våra ständigt växande skaror arbetslösa ungdomar, någon höjning alls av det kontanta arbetslöshetsstödet. Vi vill höja detta stöd från 75 kr. per dag till

85 kr. per dag. Nu liksom alltid tidigare anvisar socialdemokraterna
realisfiska kostnadstäckningar för de förslag som läggs fram. Den borgerliga
utskottsmajoriteten går emot samfiiga våra krav. Man erkänner att
regeringens förslag infe ger kompensafion för de levnadskostnadsförändring
ar som har inträtt efter den förra höjningen. I utskottsbetänkandet kopplas
den textramsa på som samtliga borgerliga företrädare tycks ha inbyggd inom

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

sig liksom i en bandspelare, nämligen detta att det utomordentligt ansträngda stafsfinansiella läget inte tillåter några höjningar av def slag som vi har föreslagit.

Herr talman! Det finns ingenting som säger atf vi inte skulle ha råd atf ge människor som oförskyllt har råkat ut för arbetslöshet en dräglig ersättning. Den borgerliga politiken tillåter på område efter område stora subvenfioner och stöd till kapitalägare och förmögna människor. Då är det från rättvisesynpunkt också berättigat att de arbetslösa erhåller en ersättning som de kan leva på.

Herr talman! I olika sammanhang då vi socialdemokrater har varnat för att ett fortsatt borgerligt styre skulle innebära en urholkning av den sociala tryggheten för olika samhällsgrupper har deffa förnekats. Det aktuella betänkandet från arbetsmarknadsutskottet visar aft det som vi varnat för mer och mer blir verklighet. När samhällsekonomin måste stramas åt, drabbas i eft borgerligt styrt samhälle allfid de sämst ställda.

Folkpartiefs försäkringar om att partiet företräder en social liberalism är i år liksom alla fidigare år i regeringsställning ingenting annat än prafbubb-lor.

Centerpartiets återkommande deklarationer att partiet vill hindra koncentration av människor från glesbygd fill storstad är infe mycket värda, när centerpartisterna, som nu när det gäller det aktuella betänkandet, medverkar fill att försämra försörjningsmöjligheterna för de arbetslösa, så aft dessa helt enkelt måste packa sina flyttlass. De har ju infe ekonomiska möjligheter aft vänta tills något arbete dyker upp på hemorten.

Moderaternas avoga inställning fill samhällsstöd fill arbetslösa finns dokumenterad alltsedan 1934, då beslut om statligt stöd till arbetslösa första gången fattades av riksdagen. Därför behöver inte detta kommenteras.

Herr talman! Jag ber atf få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1, 2 och 3 som fogats till utskoftsbetänkandet.

Anf. 6 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Arbetslösheten ökar i vårt land. Att drabbas av arbetslöshet är förödande. Därför måste alla medel sättas in för atf bekämpa arbetslösheten. Så gör dock inte den borgerliga regeringen. Tvärtom drar den in på arbetsmarknadsstyrelsens anslag, tvärtom bedriver den en näringspolifik som innebär att ännu fler människor slås ut i arbetslöshet, allt fler människor får försämrade levnadsmöjligheter.

I dag uppgår de direkt arbetslösa till 108 000 personer. Många hundra tusen fler återfinns i arbetsmarknadsutbildning, förtidspensionering på grund av handikapp eller annan arbetsmarknadspolifisk åtgärd m. m. Det är dessa grupper, som redan har def dåligt ställt i samhället, som även den här regeringspropositionen angriper.

Under en rad av år har Arbetslöshetskassornas samorganisafion hos regeringen hemställt om höjningar av dagpenningsklasserna för dem som är arbetslöshetsförsäkrade. Men det har de gjort utan aft bli bönhörda. Den senaste höjningen genomfördes att verka fr. o. m. den 1 juli 1979. Den

gången införde man ett par halvklasser, varav den högsta låg på 195 kr. Det stred den gången mot A-kassornas samorganisations begäran, som var aft den högsta klassen skulle ligga på 210 kr. Efter def har A-kassornas samorganisation begärt ytterligare höjningar, vilket regeringen har avvisat.

Def är märkligt - eller det kanske inte är så märkligt egentligen - att regeringen, samtidigt som den avvisar höjda ersättningar till de arbetslösa, föreslår att beskattningen på arbetsfria inkomster skall lindras. Jag tänker närmast på skattereduktionen för akfieutdelningar som togs i höstas, ungefär samtidigt som de arbetslösa vägrades höjd arbetslöshetsersättning. Det är samma mönster som har gått igen sedan denna regering tillträdde 1976 - man tar frän dem som har def sämst och ger till dem som har det bäst. Hela den borgerliga regeringspolitiken slår igenom på def här viset inom alla områden. Hela tiden är det den lönarbetande klassen som får stå tillbaka för de priviligierade höginkomstgrupper som finns. När lönarbetarna i än högre grad kastas ut i arbetslöshet på grund av den bedrivna regeringspolitiken, då skall de infe ens ges sitt rättmätiga arbetslöshetsunderstöd.

Vänsterpartiet kommunisterna stöder A-kassornas samorganisafion och har också ställt kravet aft den högsta dagpenningen skall vara 230 kr.

Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd trädde i kraft 1974. I och för sig kan man säga aft denna reform var ett framsteg. Men redan då, när ersättningen sattes fill 35 kr. per dag, var den alldeles för låg. Vi har från vpk:s sida under alla år hävdat aft det kontanta arbetsmarknadsstödet måste höjas, och höjas avsevärt över vad det har utgått med. Så har dock inte regeringen - vare sig den socialdemokratiska på sin tid eller den borgeriiga därefter - ansett, ufan man har hållit det kontanta arbetsmarknadsstödet nere på en sådan nivå att det infe kan vara möjligt för en människa att leva på def.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet fillkommer ju framför allt unga arbetare som ännu inte har kvalificerat sig för medlemskap i A-kassan så att de därigenom kan få ett någorlunda drägligt arbetslöshetsunderstöd. Det drabbar invandrare, det drabbar kvinnor, det drabbar framför allt handikappade, Def är de grupperna som återigen kommer i kläm när regeringen visar sin politiska vilja.

På vpk;s yrkande om höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet till 120 kr, att gälla fr, o, m den 1 april 1981 svarar utskottet att def statsfinansiella läget inte tillåter någon höjning. Men man tvingas ju samtidigt konstatera atf def stafsfinansiella läget tydligen är så pass gott att de stora i samhället även i fortsättningen kan tillåtas att göra stora avdrag på sina skatter genom eft omfattande avdragssysfem, vilket ganska tydligt har exemplifierats under de sista dagarna av den fid som återstod innan deklarationsblanketterna skulle lämnas in. Den debatten är inte ny. och den ser uf aft fä fortsätta. Enligt borgarregeringens politik är det stafsfinansiella läget tydligen så gott att man envisas med aft ha kvar en så orättvis form som indexreglering av skatt, Def är återigen höginkomsttagarna som gynnas och låginkomsttagarna som drabbas.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

När regeringen i december fick igenom sitt förslag om aft stimulansbidraget i arbetsmarknadsutbildningen, den s, k, stimulanstian, skulle försvinna till vissa delar, innebar också def ett angrepp mof de sämst ställda i samhället. Nu fortsätter regeringen att trampa på i samma spär med sin svångremspolitik: nu vill den ta bort stimulanstian för alla övriga kategorier som än så länge har haft den kvar. Vi vänder oss mot detta.

Vi vände oss också emot att man minskade stimulansbidraget från 15 kr, tillTO kr. Vi ansåg att de arbetslösa, de som går på arbetsmarknadsutbildning osv., gott och väl behöver dessa pengar för att kunna ha en dräglig tillvaro. Vi anser alltså att stimulansbidraget ändock gör sin verkan genom att hålla arbetsmarknadsutbildningens understöd på en sådan nivå att det kan finnas en någorlunda stor chans för den som får def bidraget att klara sig.

Vi anser vidare aft utbildningsbidraget inte är tillräckligt stort när det ligger pä en nivå av 155 kr. Regeringens förslag till förändringar av A-kassedagpenningsklasserna kommer att innebära atf stimulansbidraget går upp med 15 kr. efter ett beslut i enlighet med regeringens förslag. Men detta är långt ifrån tillräckligt, eftersom man samfidigt med höjningen med 15 kr. har dragit bort stimulansbidraget, vilket gör atf nettot inte blir mer än 5 kr. till - och def är bara till dem som redan har utbildningsbidrag. De som kommer atf inträda i utbildningen efter det att förslaget har gått igenom kommer således aft få en ytterligare försämring.

Till detta tycker jag aft man skall konstatera att om man jämför stimulansbidragets värde när det höjdes till 155 kr. med det värde som det har i dag, så kommer man fram fill eft belopp på 115 kr. Det tycker jag ganska tydligt talar om vad det är för urholkning av de här bidragen som har skett under årens lopp. Men regeringen vill absolut inte medverka fill aft återställa värdet.

De riksdagsledamöter som kom in genom huvudentrén i dag har väl också haft möjlighet atf fa del av ett uttalande - vad människor som drabbas av arbetslöshet, som går på arbetsmarknadsutbildning och som drabbas av regeringens svångremspolitik, anser. De människorna har erfarenhet av den här situationen och vet naturligtvis vad de talar om - till skillnad mof oss som har våra löner från riksdagen och alltså infe alls behöver tänka oss in i situationen att endast ha ett utbildningsbidrag pä 155 kr. om dagen att reda sig på. De säger i sin uppmaning till riksdagsmännen aft ta ansvar för AMU-elevernas levnadsvillkor följande;

"AMU-elevernas villkor har drastiskt försämrats under det sista året. Utbildningsbidraget har legat sfilla sedan den 1 juli 1979. Under denna tid har inflationen urholkat bidraget med nära 25 %. Nu har även den s. k. stimulansfian försvunnit vilket ytterligare försvagar AMU-elevernas villkor. Regeringen föreslår en höjning av bidraget med 15 kr., för de som har def högsta bidraget och ingen höjning av det lägsta bidraget. Detta får till resultat att höjningen bara blir 5 kr. och en sänkning av det lägsta bidraget med 10 kr. när stimulansfian försvinner för alla. Även klyftan mellan dem som har det lägsta respektive högsta bidraget ökar, vilket innebär atf skillnaden ökar mellan dem som är etablerade på arbetsmarknaden och de svaga grupperna i

samhället, d. v. s. invandrare, kvinnor, ungdomar och handikappade.

De som är under 20 år har endast 75 kr. per dag aft leva på, vilket är en omöjlighet. Givetvis mäsfe de gå under samma bidragssystem som de övriga eleverna.

De minskade anslagen fill AMU har lett fill kraffiga försämringar av utbildningens kvalitet på många kurser. Speciellt hårt drabbas de invandrare som läser svenska på AMU. Redan den fidigare kurstiden på 18 veckor var orimligt kort. Nedskärningar av antalet platser - även på kurser som leder till jobb - innebär att många som behöver en yrkesutbildning på AMU idag förvägras det.

Därför kräver vi AMU-elever:

Höj utbildningsbidragets lägsta och högsta nivå med 35 kr/dag omedelbart!

Stimulansfian måste vara kvar!

Nej till nedskärningar och försämringar av utbildningens kvalitet!"

Jag tycker inte att det är märkligt att AMU-eleverna ställer de här kraven. Jag tycker inte heller att det är märkligt - med tanke på den regeringspolitik som bedrivits sedan 1976 när en borgerlig regering drog in i kanslihuset - atf man inte vill medverka till defta. Regeringen har hela tiden visat vilken sida den sfär på. Däremot är det märkligt aft infe socialdemokraterna vill vara med och uttala sig för de rättmätiga krav som AMU-eleverna ställer.

Herr talman! Jag vill med deffa yrka bifall till vpk:s mofion.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Anf. 7 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Den gällande lagen trädde, söm def har sagts, i kraft den 1 januari 1974. Högsta ersättningsbelopp var då 130 kr. per dag. Maximier-sättningen har sedan höjts vid fre olika fillfällen. Den senaste höjningen skedde den 1 juli 1979, och den högsta ersättningen blev då 195 kr.-detta är det belopp som f. n. utgår.

För ett år sedan ville socialdemokraterna och vänsterparfiet kommunisterna atf dagpenningen skulle höjas. Den dåvarande arbetsmarknadsministern ansåg sig dä infe vara beredd atf föreslå riksdagen en höjning. Men han meddelade riksdagen aft det fanns anledning att snart pröva frågan, dvs. redan under def kommande budgetåret. Det blev också riksdagens beslut.

I den förevarande propositionen föreslår arbetsmarknadsministern aft två nya dagpenningsklasser om 200 resp. 210 kr. skall införas fr. o. m. den 1 april 1981.

Arbetslöshetskassornas samorganisation har ansett att höjningen borde uppgå till 230 kr. Det är detta förslag som socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna har anslutit sig till i sina mofioner och sina förslag. Jag kan ha förståelse för den ambifion som företrädarna för oppositionspartierna visar. Jag tycker bara atf man bör komma ihäg aft höjningarna under 1970-talet i stort sett följt basbeloppsförändringarna. Den höjning som vi nu sfär i begrepp atf besluta om har samma inriktning, även om den inte innebär en fullständig kompensation.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Förslaget mäste - Sune Johansson redovisade atf vi brukar säga så - ses mot bakgrund av det utomordentligt ansträngda statsfinansiella läget. Han sade någonting om aft vi spelar upp den här ramsan som något slags bandspelare. Men Sune Johansson skall, när han argumenterar, observera att det ändå aren höjning som vi nu skall besluta om. Skillnaden är bara aft vi infe vill höja lika mycket som socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna föreslår.

Jag minns aft Sune Johansson förra året ansåg att beloppet egenfiigen borde ha höjts fill 240 kr. Nu vill ni emellertid höja till 230 kr. - alltså vill infe heller ni höja så pass mycket att det blir fullständig kompensafion. Def är helt enkelt bara fråga om olika bedömningar. Ni vill höja mer än vi. Och vi hänvisar, när vi inte kan höja lika mycket som ni vill, fill def stafsfinansiella läget och den kärva ekonomi som vi lever i, I det här sammanhanget talade Sune Johansson om folkpartisterna och om aft dessa brukar ha sociala ambitioner. Ett liknande uttalande gjordes också om centerpartisterna, som nu skulle frångå sina sociala tradifioner. Och när det gäller moderata samlingspartiet så har vi syndat ända sedan - om jag minns räft - 1934.

Men, Sune Johansson, vad menas med socialt? Är def - kortsiktigt - mera socialt aft höja med 10 eller 15 kr. än att ta ansvar för den situafion som vi nu upplever när det gäller svensk ekonomi, att ta ansvar för en politik som visserligen är impopulär och hårdhänt men som ändå sikfar till aft återigen åstadkomma tillväxt i landet, atf återigen skapa resurser just för att möjliggöra social trygghet?

Vad menas med mest socialt, Sune Johansson? Qm vi skulle sitta och resonera om def här över ett bord, så är jag helt övertygad om att Sune Johansson skulle biträda ståndpunkten att det långsiktigt gäller för oss att nu föra en sådan ekonomisk politik att vi får möjlighet atf fa hand om de gamla och sjuka och att stötta dem som dess värre infe har något jobb.

Även när det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet, def s. k. KAS-sfödet, som nu uppgår fill 75 kr. och som utgår fill icke försäkrade arbetslösa, så föreslår socialdemokraterna en höjning upp till 85 kr. Vänsterpartiet kommunisterna far i riktigt rejält och vill höja till 120 kr. Jag respekterar också dessa förslag, och jag kan ha förståelse för den ambitionen. Men återigen hänvisar jag till def jag tidigare sagt beträffande vår kärva ekonomi. Dessutom kan idet här fallet påpekas att detta stöd under senare är har höjts relativt sett mer än dagpenningen. Därför tillstyrker utskoftsma-jorifefen regeringens förslag, dvs. att ingen ändring skall göras nu.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall fill utskottefs hemställan.

Anf. 8 SUNE JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Det var i och för sig inga speciella nyheter som Alf Wennerfors kom med, trots deklarafionen om den borgerliga inställningen till stödet åf de arbetslösa och eleverna i arbetsmarknadsutbildning. Det var kända argument, och han upprepade ju def som står i utskoftsbetänkandet, när han refererade fill den utomordentligt svårartade stafsfinansiella

situationen. När vi från socialdemokratins sida anlägger synpunkter på hur man skall klara den sociala tryggheten för människor inrymmer vi i begreppet socialt ansvar en ekonomisk grundtrygghet som innebär att man skall kunna existera på de här ersättningarna. Allt vårt agerande här i riksdagen inrymmer ocksä förslag fill en ekonomisk politik som innebär att man kan se ljusare på framtiden. Men från borgerligt håll ställer ni ju sällan upp på def. Samtliga socialdemokrafiska förslag på def området liksom på många andra områden blir nedröstade och nedklubbade här i kammaren. I detta sammanhang finns det alltså inga alternafiv för vår del, utan vi måste fortsätta atf argumentera för en helhetspolifik gentemot den borgerliga politiken. Stödet till de arbetslösa människorna i samhället är en del av denna helhetspolifik.

Alf Wennerfors menade atf vi väl får acceptera atf def blir en lifef lägre ökningstakt i ersättningsbeloppen. I mitt inledningsanförande deklarerade jag atf vi från socialdemokrafins sida håller fast vid grundprincipen från 1973, atf vi om möjligt skall försöka upprätthålla en ekonomisk kompensationsgrad till de arbetslösa människorna på 91,7 %. Det har alltså de borgerliga inte lyckats med under de här åren. Underligt nog talar ni ändå om atf ni åstadkommer höjningar. Ja, det gör ni nominellt på papperet, men med hänsyn till kostnadsutvecklingen, löneutvecklingen m. m. är def en reell försämring av ersättningen till de arbetslösa som ni år efter år har åstadkommit. Det är detta som vi reagerar mof från socialdemokratiskt håll.

Alf Wennerfors har inte kunnat ge några andra motiveringar till de borgerligas agerande och tänkande än vad som har sagts i utskottsbetänkandet, och därför tycker jag inte att jag har anledning att mer kommentera det som han hittills har sagt.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Anf. 9 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr falman! Jag noterar atf Alf Wennerfors återigen hänvisar fill def stafsfinansiella läget utan atf pä något vis säga atf man skall förbättra def genom atf verkligen gripa sig an de stora problem som orsakat detta dåliga stafsfinansiella läge. Det vore naturligtvis bättre atf regeringen inriktade sin politik mot att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, som undanhåller samhället summor som gott och väl motsvarar de miljarder i besparingar som regeringen föreslagit i tidigare sparpropositioner och som den kommer att föreslå i framtida sparpropositioner. Det vore bättre att ni inriktade er på atf bekämpa denna brottslighet och på atf dra in de pengar till samhället som undanhålls genom den i stället för att angripa de sämst ställda, de arbetslösa, de människor som genomgår arbetsmarknadsutbildning o, d.

Sedan vill jag rätta Alf Wennerfors på en punkt, när han sade aft vi vill höja det kontanta arbetsmarknadsstödet med 10 eller 15 kr. Vårt förslag följer det förslag som arbetslöshetskassornas samorganisation har lagt fram, Def har våra fidigare förslag också gjort. Förslaget innebär en höjning av dagpenningsklasserna med 20 kr. i förhällande fill vad regeringen föreslagit.

Sedan försöker Alf Wennerfors atf på något vis blidka oss och mildra

6 Riksdagens protokoll 1980/81:80-84

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

regeringens förslag genom atf säga atf borgerligheten har förståelse för atf vänsterpartiet kommunisterna kräver 120 kr, i kontant arbetsmarknadsstöd till de arbetslösa, men sedan skyller han naturligtvis på det statsfinansiella läget. Dä vill jag erinra alla häri kammaren inkl, Alf Wennerfors och även de AMU-elever som jag förmodar sitter pä ähörarläkfaren om att moderaterna och de övriga borgerliga parfierna redan före def nuvarande stafsfinansiella läget över huvud taget motsatt sig höjningar av det kontanta arbetsmarknadsstödet, höjningar som vänsterpartiet kommunisterna föreslagit. Att framföra def argumentet, Alf Wennerfors, var som atf slå hål i eft tomt luff rum.

Jag skulle vilja sluta med aft säga atf borgarregeringen och de borgerliga riksdagsledamöterna i denna kammare kanske borde genomgå en arbetsmarknadsutbildning, så att de fick känna på både den ekonomiska och den reella verkligheten och erfara hur def är atf vara arbetslös. Då kanske def blev både stimulansbidrag och extra utbildningsbidrag.

Anf. 10 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! Sune Johansson meddelade kammaren atf def infe var mycket nytt som jag hade att komma med. Qch def värsta är, aft man ocksä om Sune Johanssons inlägg kan säga att def inte innehöll sä väldigt mycket nytf i förhållande till hans anförande förra året. Det var heller inte så mycket nytt i Sune Johanssons replik. Därför skulle jag kunna göra def lätt för mig i varje fall när def gäller Sune Johansson och be att få hänvisa till mitt fidigare inlägg, där det inte var så mycket nytt.

Men vänsterpartiet kommunisternas representant, Tommy Franzén, gär vidare och vill gärna ha en stor ekonomisk-politisk debatt i kammaren i anslutning till det här ärendet. Dessutom riktar han sig till läktaren och tycks plötsligt tro aft defta är något slags torgmöte - men def är def faktiskt inte alls. Tommy Franzén hänvisade redan i sitt första inlägg till aft vi för en sådan näringspolifik att vi kastar uf människorna i arbetslöshet. Han säger dessutom att vi borde satsa mycket mer på aft bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Men det är väl ändå så, Tommy Franzén, aft den borgerliga regeringen har lagt fram och kommer atf lägga fram förslag som innebär att vi skall få en bättre näringspolifik och aft vi skall få fart på svensk indusfri. Det har satsats och kommer att satsas ännu mer pä att vi skall komma åf den ekonomiska brottsligheten. Det är, som sagt, frågor som vi skall diskutera i annat sammanhang - diskussioner som dessutom är ganska nära förestående.

Sedan säger Tommy Franzén att jag, när jag säger något vänligt, försöker blidka honom - och det får jag inte göra. Då skall jag infe göra det - jag menade bara med mitt inlägg på den punkten att skillnaden mellan de båda blocken faktiskt infe är särskilt stor när def gäller ambitionerna. Ni gär en bit längre, och jag har sagt att jag har förståelse för det. Jag önskar aft vi ocksä skulle ha kunnat göra det, men vi måste alltså ta hänsyn till def mycket hårt ansträngda finansiella läget - ramsan, som Sune Johansson sade.

Låt mig fråga, Sune Johansson: Varför lägger ni inte fram ett förslagom en

allmän obligatorisk försäkring för att vara riktigt ambitiösa, gå riktigt långt och verkligen locka väljare? När utredningen föreslog detta skulle def kosta 1,3 miljarder att få alla med i en allmän, obligatorisk försäkring. Jag talade i dag på morgonen med en av utredningsledamöterna och frågade vad det skulle kosta i dag att genomföra en sådan försäkring. Svaret blev atf det säkert skulle kosta bortåt 2 miljarder kronor. Def är möjligt atf han har rätt. Men hade vi haft resurser och hade vi förf en bättre politik under de senaste 15 åren, då skulle vi ha kunnat göra detta. Nu håller vi emellertid på att rekonstruera det som ni ställde fill med, Sune Johansson. Så småningom skall vi få sådana resurser aft vi kan genomföra en allmän obligatorisk försäkring-även om den kostar 2 miljarder kronor, och kanske om några är ännu mycket mer.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Anf. 11 SUNE JOHANSSON (s) replik:

Herr falman! Vi har från socialdemokratiskt håll ingenting emot att man försöker åstadkomma en samhällsekonomi som ger utrymme för sociala insatser för de arbetslösa människorna. Men vi tror infe att den borgerliga politik som bedrivs här i landet i dag över huvud taget kommer aft ge några överskott för aft åstadkomma sådana här insatser framöver. Vi tycker därför aft def i nuläget är fullständigt ointressant att prata om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Några 2 miljarder kronor lär inte ni kunna skrapa ihop i def här samhällsekonomiska läget - såsom ni regerar landet i dag. Qch därför tycker vi atf def är en utopi.

När jag tidigare sade att Alf Wennerfors inte kommer med någonting nytt syftade jag på att man märkligt nog från borgerligt håll, inte bara i detta sammanhang utan i många andra sammanhang, trots att man genomför reella försämringar för folk, ändå kan få det fill aft det är fråga om framsteg. Och jag begriper infe var de människor har fått sin skolning och utbildning som tolkar resultatet av den förda politiken pä det sättet! Om man exempelvis försämrar de reella villkoren för arbetslöshetsersättningen, då får de som åtnjuter bidrag alltså ett sämre ekonomiskt utfall - detta ingår i det allmänna medvetandet, och man skall inte försöka göra svart fill vitt.

Anf. 12 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Jag tycker förstås, kanske till skillnad mof Alf Wennerfors, aft def finns anledning aft göra överblickar över hela den politik som regeringen bedriver. Jag tycker infe att man bara skall rycka ut en liten bit och prata enbart om det kontanta arbetsmarknadsstödet, utbildningsbidraget och arbetslöshetsersättningen, utan jag tycker aft man också skall sätta in de avsnitten i det stora sammanhanget. Jag gjorde det genom att visa på vad regeringen inte gör, nämligen försöker komma åf den ekonomiska brottsligheten-jag fog det som eff exempel. I mitt inledningsanförande redovisade jag också hur regeringen beter sig pä skattepolitikens område.

Det finns alltså skäl att sätta in den aktuella frågan i eft annat politiskt sammanhang. Sedan må naturligtvis Alf Wennerfors tycka aft jag far upp en större finanspolitisk debatt - det må vara hans sak.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Beträffande det som Alf Wennerfors sade om regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skulle jag vilja säga atf vi kan konstatera att dessa är verkningslösa. Däremot är de åtgärder som ni vidtar mof de arbetslösa människorna i def här landet inte verkningslösa.

Alf Wennerfors hänvisade fill den näringspolifik som borgarregeringen bedriver. Men förhållandena i andra länder har visat hur en sådan politik drastiskt ökat arbetslösheten och hur de sämst ställda människorna i de samhällena drabbats värst.

Jag skulle vilja upprepa atf det kanske finns skäl för Alf Wennerfors m. fl. atf genomgå en arbetsmarknadsutbildning, då skulle också ni få känna på vad 20 kr, mer per dag egentligen innebär - det är faktiskt inte en så liten summa när man är nere på de nivåer som det ändå rör sig om här.

Anf. 13 LARS ULANDER (s):

Herr talman! När arbetsmarknadsministern fill massmedia meddelade att en proposition om arbetslöshetsförsäkringen skulle komma sade han ungefär: Def är infe de arbetslösa som skall bära bördorna av en dålig ekonomi, ufan de skall ha kompensafion för bl, a, penningvärdeförsämringen. Han använde egentligen samma uttryck som vi socialdemokrater använt sedan mitten av 1979 för att få arbetsmarknadsministrar atf begripa att de arbetslösa varit utsatta för en orättfärdig behandling.

Arbetsmarknadsministerns glättade tal är ett försök att dölja den verkliga politiken. Den borgerliga majoriteten i riksdagen har kontinuerligt avslagit våra krav på höjningar av dagpenningsklasserna för aft de skall komma i någorlunda nivå.

Def kan infe vara brist på kunskaper som gjorf aft regeringen är så okänslig i fråga om rättvisa åf de arbetslösa. Atf man har fått information har vi hört av tidigare talare här i dag. Det har inte bara vi socialdemokrater sett fill, ufan även de som har den direkta kontakten med de arbetslösa har gjorf fruktlösa försök att vinna förståelse för de här synpunkterna.

Def har tidigare sagts - men det kan upprepas: I maj 1979 tillskrev arbetslöshetskassornas samorganisation den dåvarande arbetsmarknadsministern och krävde att fre nya dagpenningsklasser skulle införas. Skälet fill framställningen var dels att riksdagen under första halvåret 1978 hade prutat på en tidigare begäran om nya dagpenningsklasser, dels att stora kostnadsökningar hade skett, Defta rimliga krav hamnade i den berömda folkparfistiska papperskorgen,

I september 1980 hade Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation ytterligare en gäng tillskrivit regeringen, I skrivelsen krävde samarbetsorganisationen fyra nya dagpenningsklasser, I brevet visade samarbefsorganisa-tionen på vad som hänt med arbetslöshetsförsäkringen i jämförelse med sjukförsäkringen. År 1973 var skillnaden 62 kr, i veckan fill nackdel för de arbetslösa, I dag har skillnaden mellan högsta ersättning per vecka ökat så atf den sjuke får drygt 800 kr, mer i veckan,

Samarbetsorganisafionen säger i brevet fill regeringen;

Samarbetsorganisafionen är medveten om den situation landefs ekonomi

befinner sig i och kräver f, n, ej en höjning fill 250 kr. per dag, som är klart motiverad av pris- och löneutvecklingen. Vi anser det dock vara nödvändigt att den höjning som samarbetsorganisationen begärde i december 1979 genomförs från årsskiftet 1980-1981.

I ett läge där arbetslösheten stiger vägrar den borgerliga majoriteten att ge de arbetslösa vad de har räft att kräva. Def visar ännu en gång var regeringen och riksdagsmajoriteten sfär: nej till rättmätig ersättning åt de arbetslösa, ja fill minskad skaft för dem som har arbetsfria inkomster på aktier.

Låt mig fill slut, herr talman, något kommentera Alf Wennerfors resonemang - Sune Johansson har gjorf det och även Tommy Franzén har försökt.

Egentligen döljer Alf Wennerfors resonemang ett mycket mycket djupt reaktionärt tänkesätt. Han säger: Vad är socialt? Är det atf höja 20 kr.? Han säger också: De har ju ändå fått en höjning, så vad är det här atf prata om?

Så talar en god reaktionär. Det resonemanget kan vi från socialdemokrafins sida aldrig acceptera. I ett läge när man får större och större arbetslöshet - inom mitt eget fack är den nu uppe i över 7 % av dem som tillhör arbetslöshetskassan - kan def infe bli fräga om atf hantera diskussionen så lättvindigt som Alf Wennerfors har gjort.

Vi kräver inte kompensation. Vi far hänsyn - och def gör samarbetsorganisafionen också - till atf samhällsekonomin är körd i botten. Men vad vi kräver är ett anständigt resonemang när man diskuterar de här frågorna.

Jag yrkar, herr talman, bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

Anf. 14 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! Jag skall kommentera def allra sista Lars Ulander berörde, nämligen frågan om vad som är verkligt socialt. Jag tog upp den tråden därför atf Sune Johansson talade om det sociala folkpartiet och det sociala centerpartiet, medan vi i moderata samlingspartiet naturligtvis har varit förfärliga ända sedan 1934 när det gäller sociala ambitioner. Jag tyckte att det fanns anledning att ställa frågan: Vad är det egentligen som är socialt?

Sedan gjorde jag en jämförelse mellan två olika slag av åtgärder. Lars Ulander är debaffekniskt skicklig, sä han nämnde bara den ena delen av det jag sade, nämligen def om kortsikfiga höjningar av dagpenningsklasserna.

Det är väl självklart atf varenda ledamot av den här kammaren skulle vilja vara med om att höja dagpenningen ännu mycket mera än vad vi kommer att besluta om i dag. Jag kan inte tänka mig att någon riksdagsman skulle ha någon annan ambition. Men över huvud taget när def gäller stöd av olika slag måste vi ta hänsyn till hur mycket vi har i kassan och hur mycket vi har i kassan framöver.

Inte minst måste vi tänka på det ansvar vi har infe bara för ett år framåt ufan för tio år framåt och för den sociala trygghet som den kommande generationen skall uppleva. Det var därför jag frågade: Vad är mest socialt -det som vi gärna vill göra nu eller det som vi måste göra med tanke på

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

A rbetslöshetsför-säkringen, m. m.

kommande generationer?

Jag menar aft def gäller aft vara försiktig och hushålla med pengar, så att vi kan skapa tillväxt för framfiden och ta ansvar för de människor som behöver hjälp och dä inte bara i dag utan också under morgondagen.

Anf. 15 LARS ULANDER (s) replik;

Herr talman! Alf Wennerfors återkommer fill resonemanget om vad som är socialt och ställer frågan: Är det socialt med kortsiktiga höjningar av ersättningen fill de arbetslösa?

Ja, visst är def socialt. Det är klart atf det är socialt aft se till atf de som behöver solidaritet också får den. Att det inte har varit någon ledstjärna för moderata samlingspartiet eller för högern - partiet har också haft andra namn - är vi medvetna om, så därför är det kanske något av en överloppsgärning att föra den här debatten.

Men för oss framstår det som helt nödvändigt, när människor på grund av en ytterst dålig borgerlig polifik hamnar i arbetslöshet, atf vi visar dem den solidaritet som vi kan göra. Höjda arbetslöshetsersättningar är ett uttryck för det. Här sänker man skatter för höginkomsttagarna, och sedan går man upp och ställer frågan: Är det socialt att se till, aft människor får en hygglig situation under den tid de är arbetslösa?

Anf. 16 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! Jag är ledsen aft jag tvingas förlänga debatten ytteriigare, men jag måste påminna ledamöterna i kammaren och dem som sitter på läktaren om att vi faktiskt föreslår en höjning av dagpenningen i dag. Vi kommer alltså aft besluta den höjningen, om vi får en röst mer än opposifionen. Det innebär ett socialt ansvarstagande, Lars Ulander, för de förhållanden som gäller nu och för dem som är arbetslösa. Men samtidigt är det ett ansvarstagande också för hur vi skall klara framtiden när det gäller den sociala tryggheten. Det är så jag menar aft man skall kunna uppfatta det.

Anf. 17 LARS ULANDER (s) replik:

Herr falman! Klarar framtiden gör man alltså enligt borgerlig modell genom att dra in för de arbetslösa. Alf Wennerfors säger aft def ändå blir en höjning, men det blir det infe. De här dagpenningsklasserna har inte höjts sedan mitten av 1979, och dessutom var de eftersläpande redan då. Med den inflationspolitik som har förts kan man inte rimligen påstå atf 15 kr. betyder någon höjning. Def är inte ens kompensation för den inflation som har varit sedan dagpenningen senast höjdes. Def var alltså en mycket dålig förklaring.

Talmannen anmälde atf Alf Wennerfors anhållit aft till protokollet få antecknat atf han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 18 ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! När jag har lyssnat på den här debatten har jag blivit överraskad, framför allt av Tommy Franzéns argumentering. Han upprepar gäng pä gång sin mening aft de borgerliga ledamöterna borde känna på hur det är aft vara arbetslös. Jag vet infe om Tommy Franzén eller andra kammarledamöter någonsin varit arbetslösa, men jag har varit det. Under mina år som byggnadsarbetare har jag varit arbetslös vid flera tillfällen, vid eft par av dem flera månader i sträck. Det var socialdemokratisk regering då, pä 1950- och 1960-falen, På den tiden var arbetslöshetsersättningen avsevärt lägre än den är nu - lägre även i förhållande fill prisläget då.

Jag stöder regeringens och utskottets förslag, bl, a, med hänvisning fill den argumentering som framförts av Alf Wennerfors,

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Avgränsning av obrutna fjällområden

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mof 158 för reservafion 1 av Anna-Greta Leijon m, fl, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2

I en förberedande votering biträddes reservafion 2 av Anna-Greta Leijon m. fl, med 144 röster mot 17 för mofion 1835 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, 155 ledamöter avstod från att rösta,

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 160 röster mot 158 för reservafion 2 av Anna-Greta Leijon m, fl, 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 3 och 4

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 17 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion 1835 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod frän aft rösta.

Mom. 5

Utskottets hemsfällan bifölls.

8 § Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1980/81:14 om anslag på tilläggsbudget II fill Jämställdhet mellan kvinnor och män

Utskottets hemställan bifölls.

9 § Avgränsning av obrutna fjällområden

Föredrogs civilutskottefs betänkande 1980/81:14 om avgränsning av obrutna fjällområden (prop. 1980/81:71).

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Avgränsning av obrutna fjällområden

Anf. 19 ARNE NYGREN (s):

Herr falman! När naturvårdsverket i slutet pä 1960-talef väckte frågan om att i fjällområdet inrätta ett stort reservat, som skulle beröra Storumans, Sorsele och Arjeplogs kommuner, mötte förslaget mycket stark krifik från de berörda kommunerna och från de två länsstyrelserna i övre Norrland. Naturvårdsverkefs ledning försökte lugna de klagande och lovade aft eff mofiv för atf bilda eff naturreservat skulle vara atf man därmed kunde ge möjlighet till statliga satsningar på olika anläggningar och åtgärder i området.

Redan vid den tidpunkten hade man lagt fram förslaget om en fjällväg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs. Eff par år in på 1970-talet föreslog den s. k. Arne Petferssonska utredningen aft statliga medel skulle anslås för vägförbindelsen mellan Ammarnäs- och Tärnaområdena.

Motivet var, enligt utredningen, att vägen skulle sammanbinda två turistområden och två älvdalar av olika karaktär och aft den skulle ge en bredare allmänhet tillträde till det obrutna fjällområdet samt under utbyggnadsskedet utgöra ett värdefullt sysselsätfningstillskoff.

Alla dessa skäl är lika tungt vägande i dag som de var 1972. Därför fann jag anledning ätt motionera om en vägkorridor, när regeringen i proposition 1980/81:71 inte bara försökte hindra ufan även direkt läsa möjligheterna fill en fjällväg.

Det var av samma skäl och med samma motiv som de av arbetslöshet och låg sysselsättning hårt drabbade kommunerna Sorsele och Storuman, understödda av länsstyrelsen i Västerbotten, uppvaktade civilutskotfet under frågans behandling, I fjällkommunerna upplevs i dag de obrutna fjällområdena som samhällets döda hand över områden som redan fidigare har en nästan hopplös situation när det gäller näringsliv och sysselsättning. I dessa områden är ofta turismen det enda hoppet - förutom en och annan dröm om gruvindustri - för att man skall kunna vända avveckling till utveckling. Fjällvägen mellan turistområdena Tärna och Ammarnäs skulle betyda enormt mycket för möjligheterna aft öppna fjällvärlden och locka turister aft njuta av dessa områden.

Nu har civilutskotfet ägnat en betydande del av sitt betänkande nr 14 åt min motions yrkande. Formuleringarna i utskottets betänkande är mästerliga och kan tolkas både välvilligt och nedslående av folk i fjällkommunerna. Det är närmast mof denna bakgrund som jag vill ställa några frågor fill utskottets ordförande, som har begärt ordet efter mig. Har jag tolkat utskottet rätt, om jag försöker förenkla vad ni vill på följande sätt?

För def första: Civilutskottet har konstaterat atf frågan om vägens sträckning ännu inte är avgjord. Är det rätt?

För det andra: Av den anledningen anser sig inte utskottet kunna föreslå att def avsätts någon vägkorridor. Är det en riktig tolkning?

För det tredje: Den avgränsning som föreslås i proposifionen skall infe hindra en prövning av ett slutligt alternativ till väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs, när man är redo för eft beslut om vägsträckning.

Det vore mycket intressant att få veta om dessa mera raka besked

motsvarar vad utskottet har menat med sin skrivning.

Herr falman! Jag skulle sedan vilja fräga Rune Ångström, min riksdagskollega från Västerbotten, om han som representant för de områden som i dag har drömmar om en sådan här vägförbindelse verkligen delar sina partivänners mening, sådan den uttrycks i det särskilda yttrandet från Karin Ahriand och Berfil Dahlén. De säger där: "Ej heller bör någon väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs tillåtas."

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Avgränsning av obrutna fjällområden

Anf. 20 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Vi har i civilutskotfet vid behandlingen av propositionen öm de obrutna fjällområdena enhälligt anslutit oss till förslagen i propositionen.

När det gäller den fråga sorn aktualiseras i Arne Nygrens inlägg sägs det i
propositionen att med hänsyn både till bevarandeinfressen och till att def
samhällsekonomiska utrymmet för väginvesteringar i området f. n. är
mycket begränsat, anser man att projektet inte har den aktualitet atf någon
korridor för vägen bör reserveras. I den motion som Arne Nygren har väckt
finns eft yrkande om atf ett obrutet fjällområde inte skall utgöra hinder för
den diskuterade vägförbindelsen mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs samt
att vägens läge får avgöras i ett senare skede. )

Utskottet har behandlat detta förslag tillsammans med de synpunkter som kom fram vid det sammanträde som bl. a. Sorsele kommun och länsstyrelsen i Västerbotten hade med utskottet. Utskottets bedömning är atf riktlinjer skall ha någon livslängd, och vi ansluter oss alltså till bedömningen atf en korridor för vägen inte bör reserveras nu. Vär bedömning har också styrkts av att det fortfarande pågår en diskussion om vilken korridor man skulle ha om def var aktuellt. Det finns delade meningar om detta på den kommunala sidan och från naturvårdsverkets sida.

Utskottet konstaterar på s. 3 i betänkandet att det inte finns tillräcklig grund för att genomföra detta förslag nu, men om det på nytt skulle visa sig aft def finns ett starkt intresse för och behov av vägen får vi återkomma till frågan i ett senare skede.

Vi anser i utskottet atf vi på deffa sätt har tillgodosett en del av yrkandet i Arne Nygrens mofion. Det var ju infe heller där klarlagt hur vägsträckningen skulle gå.

Svaret på Arne Nygrens fräga om huruvida det var just vägens sträckning som var motivet för atf inte avsätta en vägkorridor är alltså att vi har ställt oss bakom den bedömning som gjorts i propositionen, dvs, att detta projekt f, n, inte har tillräcklig aktualitet. Det är självklart att företrädarna för en bygd, där man menar atf exempelvis eff vägförefag kan behöva ingripa i de riktlinjer som dragits upp för fysisk planering, har rätfighet och skyldighet att arbeta för att försöka övertyga om att def är mycket viktigt aft ett sådant projekt kan genomföras. Def är en prövning som kommer upp i eft senare skede, när eft förslag har blivit en realitet, och det får då avvägas mof de

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Avgränsning av obrutna fjällområden

ingrepp det skulle innebära aft lägga ut en korridor för väg även i detta område. Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan.

Anf. 21 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jaghar blivit uppfordrad av min länskollega Arne Nygren att göra eft ställningstagande i det här aktuella ärendet, och jag vill gärna villfara hans begäran.

Länsstyrelsen och naturvårdsmyndigheterna kallade befolkningen i området till eft möte i Sorsele, där man lade fram förslag om detta obrutna fjällområde. Vid mötet gjorde de kommunala representanterna, i stort sett i samtliga inlägg, klart för länsstyrelsen och representanterna för de statliga myndigheterna att de gick med på förslaget under förutsättning att man fick möjligheter atf utveckla vägförbindelsen till Tärnaomrädet samt att man också skulle ha möjligheter att utnyttja de mineraltillgångar som finns i den här delen av fjällvärlden. Vid det här mötet ansäg de närvarande länsrepresentanterna och de statliga representanterna, bl. a. från naturvårdsverket, aft man skulle ta hänsyn fill de här reservationerna när man fattade beslut om detta naturområde.

Jag tycker atf man i det här sammanhanget bör påminna om defta löfte. Befolkningen i Sorseleområdet har sagt ja till naturvårdsområdet under förutsättning att det inte lades en död hand över vägprojektet och under förutsättning aft man skulle ha möjligheter att utnyttja de naturresurser som finns i området. I def senare fallet är det ju klart att def betyder väldigt mycket för sysselsättningen och utvecklingen av näringslivet om det kan komma till sfånd en gruvbrytning.

Jag har personligen varit krifisk emot den tidigare föreslagna vägsträckningen över mof Tärnaområdet, eftersom den gick in i ett mycket känsligt område då det gäller samernas möjligheter att bedriva rennäring. Den vägsträckningen korsade bl. a. kalvningslandef, och den skulle som sagt ha betytt ett stort avbräck för samerna. Nu har man föreslagit en ny sträckning, som går längs Lilla Tjulträsket och Stora Tjulträskef över till Tärnaomrädet, och i varje fall jag bedömer att den sträckningen inte medför lika svåra ingrepp särskilt vad det gäller samerna. Det här förslaget är relativt nytt, och jag har inte själv hunnit granska det i detalj, men vid eff första påseende tycker jag atf det verkar mycket vettigare och riktigare än det förra förslaget.

Principiellt motsätter jag mig således infe alls atf man får till stånd en vägsträckning över från Ammarnäs fill Tärnaområdet. Det är nämligen helt klart aft om fjällturismen i Ammarnäsområdef skall ha en möjlighet att utvecklas, så måste man på något sätt åstadkomma en förbindelse över till Tärnaomrädet. Att förvänta sig atf turister skall åka nio mil i en riktning och därefter återvända samma väg stämmer inte överens med vad man kommit fram till i turistutredningar och andra undersökningar när det gäller vad turisterna vill uppleva. De vill under sin semestertid där uppe uppleva nya vyer och nya områden under hela sin färd. Defta kan man åstadkomma med

en "rundväg" över Ammarnäs och Tärna. Där finns ju sedan ett vitt förgrenat vägnät med möjligheter till färder in i Norge eller vidare ner längs Blå vägen i Västerbotten.

Jag hoppas atf jag med den här principdeklarafionen har klargjort för Arne Nygren min inställning till det här spörsmålet.

Anf. 22 ARNE NYGREN (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka Rune Ångström för det beskedet. Det bevisade vad vi så många gånger har fått erfara, nämligen atf det när def gäller frågan om hur vi skall kunna utveckla näringslivet i Norrland är delade meningar mellan människorna i Syd- och Mellansverige och de människor som lever i de områden där man brottas med sådana bekymmer som infe minst det förslag vi nu diskuterar medför. Jag vill därmed notera atf Rune Ångström har gjorf en deklaration som innebär af t han infe delar den mening som framförts i det folkparfistiska särskilda yttrandet, och det är bra.

Jag vill också tacka Kjell A. Mattsson för hans försök aft förklara vad civilutskottet menat med skrivningen. Det blev något klarare, även om Kjell ■A. Mattsson i eff avseende använde en formulering som var något motsägelsefull. Han sade nämligen aft han delar den mening som framförs i propositionen och aft han samtidigt delar utskottets mening. Def går infe riktigt ihop, för vad regeringen vill är ju precis detsamma som folkpartisterna anfört i.det särskilda yttrandet, nämligen att man definitivt skall säga nej till vägkorridoren med motiveringen att frågan inte är aktuell. Men nu har åtminstone jag velat tolka civilutskottefs skrivning välvilligt, nämligen att utskottet har menat att problemet att vägsträckningen ännu inte är klar och atf vägfrågan infe är aktuell just nu ligger bakom att utskottet inte helt tillmötesgår kravet i motionen.

Detta kan jag ha förståelse för. Men jag uppfattade ändå Kjell A. Mattssons uttalande som klart positivt. Han sade att jag med tanke på mitt motionsyrkande borde känna mig relativt nöjd med civilutskottefs formulering. Gör man den tolkningen tror jag att def kan lugna människorna i Sorsele-Storuman-Arjeplogområdet, Def är nog också välgörande att de får det här beskedet. För dessa människor betyder just ett uttalande av detta slag från riksdagens sida så oerhört mycket - de märker atf vi inte sitter här och förstör de få möjligheter som finns för dem däruppe när det gäller att utveckla kommunikationer och näringsliv.

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Avgränsning av obrutna fjällområden

Anf. 23 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill bara citera vad som står i proposifionen på s. 10 om den här vägkorridoren. Det heter aft då "utrymmet för väginvesteringar i området f. n. är mycket begränsat anser jag infe projektet ha den aktualitet att någon korridor för vägen bör reserveras".

Utskottsmajoritefen har alltså stött propositionen, och det konstateras i betänkandet att det inte heller i motioner har framförts något krav på aft det nu skall öppnas en korridor i området. Däremot har lokala intressen velat ha en möjlighet att arbeta vidare på projektet, bl. a. av det skäl som har

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Meddelande om fråga

framkommit vid den här diskussionen och som framfördes också vid utskottets sammanträffande med representanter för Sorsele kommun och länsstyrelsen. Därför har vi, Arne Nygren, valt denna formulering i betänkandet.

Anf. 24 ARNE NYGREN (s) replik:

Herr falman! Jag ber att få tacka för detta ytterligare klarläggande. Jag tycker att civilutskottet har uttalat sig mycket tydligare än regeringen, men jag var kritisk även mot civilutskottefs formulering, eftersom denna var kryptisk. I debatten har emellertid utskottets ordförande klargjort atf meningen med det hela är, ätt när frågan blir aktuell skall def finnas möjligheter till prövning, även om man här fastställer det obrutna fjällområdets avgränsning. Defta tycker jag är precis det besked som jag önskade få med anledning av mofionen, och jag vet också aft människorna uppe i Sorsele och Storuman önskar detsamma.

Anf. 25 EVA WINTHER (fp):

Herr falman! Det finns stor enighet i riksdagen om att vi skall skydda vår-natur. Förverkligandet av de s. k. obrutna fjällområdena är ju eff led i det arbetet. Detta får inte innebära, som Arne Nygren nyss sade, att det läggs en död hand över områdena. Jag vill gärna instämma i vad Rune Ångström tidigare uttalade om möjligheten fill gruvbrytning i dessa områden.

När det gäller frågan om huruvida allmän trafik skall tillåtas på vägen mellan Suorva och Ritsem anser jag det rimligt atf riksdagen inte uttalar sig om den saken, utan att avgörandet får ske på länsnivå. Som anges i proposifionen återstår en hel del olösta frågor, innan man kan uttala sig i den ena eller den andra riktningen. Jag hoppas att trafikutskottet som väl har fått den här frågan för bedömning tar hänsyn till strävandena att låta besluten fatfas närmare de människor som berörs av dessa.

Utskottets hemsfällan bifölls.

10 § Meddelande om fråga

Meddelades atf följande fråga framställts den 17 februari

1980/81:282 av Sten Svensson (m) till arbefsmarknadsministern om fidpunkten för förslag till ny lagsfiftning rörande privata skrivbyråer;

I november 1979 beslöt riksdagen aft med förtur utreda skrivbyråernas problem med arbetsförmedlingslagen, och i maj 1980 tillsatte regeringen den enmansutredning som skall lägga fram ett förslag till liberaliserad lagsfiftning för de privata skrivbyråerna. Trots detta har AMS i dagarna startat en

formlig hetsjakt på privata skrivbyråer som i mer än 20 år bedrivit verksamhet. Ufan någon som helst förvarning besökfes en byrå i går och i dag av byråchefen och en förste byråsekreterare vid AMS juridiska enhet. Innehavaren tillfrågades om hon delade AMS-tjänstemännens bedömning aft verksamheten var olaglig. Eft nekande svar föranledde tjänstemännen att kalla verksamheten olaglig. Därvid uppmanades innehavaren atf lägga ned verksamheten och ge besked, om infe omedelbart så åtminstone innevarande vecka. För att ge eftertryck åt sin myndighetsställning erinrade man innehavaren upprepade gånger om def straff sådan- påstådd brottslig handling skulle rendera - böter eller fängelse upp till sex månader. På måndag har AMS begärt sammanträffande med ytterligare en skrivbyrå. Mot bakgrund av def anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern: När beräknas utredningen framlägga sitt förslag, och finns det möjlighet att påskynda dess arbete?

Nr 82

Onsdagen den 18 februari 1981

Meddelande om fråga

11 § Kammaren åtskildes kl. 11.34.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen