Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:68

Torsdagen den 12 april

Kl, 12,00

§   1  Justerades protokollen för den 4 innevarande manad,

§ 2 Om tillsättande inom Europarådet av en expertutredning rörande kampen mot narkotikan

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara fröken Bergegrens (s) i kammarens protokoll för den 4 april intagna fråga, nr 168, och anförde:

Herr talman! Fröken Bergegren har frågat mig om den svenska regeringen delar den uppfattning som Europarådets rådgivande försam-hng uttalat i sin rekommendation nr 679, anlagen den 19 oktober 1972, all inom Europarådet bör tUlsättas en expertgrupp vilken i första hand skulle få tiU uppgift alt utreda vilken roll Europarådet bör ha i kampen mot narkotikan och för att komma till rätta med narkotikamissbrukets skadeverkningar i Europa,

Pä detta får jag svara all svenska regeringen tillstyrkt tillsättandet av en sådan expertgrupp när frågan varit uppe till behandling i slällföre-trädarkomrnillén i Strasbourg, Vid det möte som för närvarande pågår inom kommittén (9-13 april 1973) skall frågan orn upprättandel av expertgruppen avgöras, och den svenska delegationen har hksom vid tidigare tillfällen instruktion atl stödja detta förslag.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka utrikesministern för svaret på min fråga, som jag givetvis finner högst tillfredsställande. Det gläder mig atl Sverige har denna positiva inställning till problemet. Europarådet har ju tämligen länge sysslat med frågorna om narkotikan i Europa, Redan 1970 antog vi en resolution i anledning av en motion som hade väckts ett par år tidigare. Vi baserade den resolutionen på en karlläggning av tiUståndet i Europa, som hade verkställts av en under ministerkommittén arbetande expertkommitté. Vi uttalade redan då önskemål om atl fä en experlul­redning lUlsall, Vi ville också ha etl organ för spridning av information meUan medlemsländer rörande narkotikaproblemet och de erfarenheter vi hade av vidtagna åtgärder.

Den gången var ministerkommittén positivt inställd men sade sig viha avvakta resultatet av ell symposium som vi också hade föreslagit. Ett sådant symposium kom till stånd i mars 1972, Vid detta symposium närvar också en rad delegater från den svenska riksdagen, 1 stort sett kan man säga att del symposiet kom fram till liknande ståndpunkter som dem vi hade i vår tidigare resolution. Resultatet av symposiet redovisades inför församlingen i oktober förra året med rapporter från den sociala


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Om tiUsällande inom Europarådet av en expertutred-niiig rörande kampen mot narkotikan



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Om skydd för de svenska missionä­rerna i Bumndi


kommittén och från den juridiska kommittén inom församlingen. Där återkom vi med samma önskemål som tidigare i den rekommendation, nr 679, som jag har hänvisat till i min fråga.

Därför har jag all anledning att uttala min glädje och liUfredsställelse över att den svenska regeringen är så positivt inställd till detta problem. Jag vill säga det därför alt jag tycker del är så angeläget alt Sverige i detta avseende ger verksamheten i Europarådet sill fulla stöd, inle bara därför att rådet tycks ha varit del första internationella politiska organ i Europa som har tagit upp denna fråga till allsidig belysning, ulan framför aUl därför att del förefaller mig som om Europarådet med sina 17 medlemsländer skulle vara det meUanslalliga organ i Västeuropa som i sin verksamhet kan nå de flesta länder som är aktuella i detta sammanhang, TUl dessa hör inte minst Turkiel, som spelar en rätt framträdande roll som Iransiloland och leverantör av narkotika till Europa, trots alla de ansträngningar som man efler vad man har försäkrat oss där gör för att komma till rätta med narkolikatrafiken.

Del faktum alt man inom den gemensamma marknaden på initiativ av president Pompidou har beslutat all mer eller mindre tiUfälligt ta upp narkotikaproblemet utgör såvitt jag kan se inle någol skäl att negligera del arbete som pågår inom Europarådet, där man hittills har visat så stor aktivitet och där man tydligen har den största möjligheten alt nå ut till många länder med sitt budskap.

Jag ber än en gång att tacka för svaret.


Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om skydd för de svenska missionärerna i Burundi

Herr ucrikesminislern WICKMAN erhöll ordet för alt besvara herr Werners i Malmö (m) i kammarens protokoll för den 5 april intagna fråga, nr 171, och anförde:

Herr talman! Herr Werner i Malmö har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för alt tillförsäkra de svenska missionärerna i Burundi skydd.

Regeringen har alltsedan oroligheternas utbrytande i Burundi i fjol noga följt utvecklingen där. Efter de tragiska händelserna, som skördade lusentals raänniskohv och ledde tiU en omfattande flyktingström främst tiU Tanzania, har ett relativt lugn rått sedan hösten. Den 15 mars i är bröts emellertid delta av en gränskonflikt mellan Tanzania och Burundi,

En burundisk mihtär operation mot flyktingläger i Tanzania kostade minst 70 människor hvel, Efler atl de burundiska myndigheterna påtagit sig ansvaret och officiellt beklagat händelserna, tycks nu situationen åter ha stabiliserats.

För närvarande verkar ett femtiotal svenska missionärer i Burundi, De utgör en väl organiserad grupp med central ledning och administration i huvudstaden. Den svenske konsuln i Bujumbura, som har till uppgift att tillvarata <;venska medborgares="" intressen,="" upprätthåller="" etl="" fortlöpande="" och="" nära="" samarbete="" med="" pingstmissionens="" ledning="" på="">



Han står också i kontakt med de burundiska myndigheterna angående de svenska missionärerna.

Enligt samstämmiga rapporter förehgger del nu inle någon fara för svenska medborgare i landet.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag ber all få lacka utrikesministern för svaret på min enkla fråga. Jag vel inte om jag helt kan dela hans optimism beträffande lägel i Burundi,

Bakgrunden till min fråga är givetvis de strider som pågår och har pågått drygt etl år mellan lutsi- och hulustammarna. Av dessa är den regerande tutsistammen den mindre och representerar bara 15 procent av folkel. De 50 svenska pingstmissionärer som arbetar i Burundi har ett par hundra inhemska medarbetare, varav 11 missionärer har mördats.

Läget i Burundi är verkligen beklaghgt. Det är ell av de svåra problem i världen som FN inte har kunnat ta sig an, trols att Burundi är ett gammall FN-mandal, som visserligen upphört 1962, Utrikesministern menar atl samstämmiga rapporter föreligger och atl det inte är någon fara för svenska medborgare i landet. Det vore intressant all få veta vad del är för rapporter. Jag vet atl vi har en svensk konsul, en belgare, i Bujumbura, men vi har också en ambassadör i Nairobi som borde kunna utveckla en viss aktivitet.

Nyligen har vi emellertid från Sveriges Radios reporter i Östafrika, som har intervjuat utrikesministern i Burundi fått uppgiften att denne ullalat atl "svenskarna bör räkna med atl de i fortsättningen inte bara riskerar utvisning. De kan också komma atl dömas till långvariga fängelsestraff enligt landets lagar." Jag tycker verkligen att det finns anledning atl i en situation med hotade svenskar i ell land, vars regering enligt en FN-uppgifl har tagit livet av 300 000 av sina egna medborgare, försöka förekomma de svårigheter som skulle kunna drabba de våra. Det är ju för sent när det verkligen har skett. Jag skulle vilja höra vad del är för samstämmiga rapporter som herr utrikesministern stöder sig på.


Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Om skydd för de svenska missionä­rerna i Bumndi


Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! De rapporter som jag stöder mig på är dels missionsled­ningens egna uppgifter, dels den svenske konsulns uppgifter. I vilken mån de är mindre eller mera korrekta än herr Werners i Malmö informationer kan jag naturligtvis inle personligen avgöra. Jag kan uttrycka en förhoppning om den kommande utvecklingen, men jag är självfallet inle i någon position att ställa några garantier för den burundiska regeringens handlande.

En åtgärd som vi vid behov kommer atl vidtaga är en kraftfull diplomatisk intervention. Vi tvekar inle all göra en sådan diplomatisk intervention trots att av omständigheter, som helt beror på den burundiska regeringen, diplomatiska förbindelser ännu inte upprättats med Burundis huvudstad. Vi är därför framför allt men inle uteslutande hänvisade till konsulns agerande, och han har som herr Werner säkerligen känner till tagit flera initiativ under denna kritiska period liU skydd för missionärerna.   Trots   all  vi  ännu  inte  har  diplomatiska  förbindelser



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ang. anbudsgiv­ningen vid upp­förande av bygg­nader för stat­liga ändamål


hindrar detta inle vår ambassadör i Nairobi alt besöka Burundi.

Vi har också utnyttjat en annan väg, nämligen kontakterna och maskineriet i Förenta nationerna. Därutöver har vi - och detta är inte något oviktigt instrument när det gäller att påverka utvecklingen i vissa afrikanska stater - OAU, med vilken organisation vi har kontakter ljust denna fråga.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Vad beträffar utrikesministerns informationer från missionsledningen och måhända också enskilda missionärer är del väl ändå bekant för utrikesministern, att man från det hållet måste uttala sig ytterligt modest, om det skall finnas någon som helst chans att fortsätta arbetet i landet, alt bedriva seminariet i Kiremba osv. 1 fråga om dessa uppgifter får man nog försöka läsa fram sanningen mellan raderna.

För övrigt tackar jag för det senaste inlägget, i vilket utrikesministern meddelade alt man kommer atl vidta kraftiga diplomatiska åtgärder och alt man också tänker utnyttja kontakten med Förenta nationerna. Jag tror att det senare är mycket väsentligt, även om klausulen om interna angelägenheter är hindrande. Även i del här sammanhanget tror jag alt om uppmärksamheten från skilda länder riktas mot vad som sker i Burundi, kommer det atl betyda bättre förhållanden för de svenskar som där arbetar.


Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. .-anbudsgivningen  vid  uppförande iiv byggnader för statliga ändamål

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Holmgården (c) i kammarens protokoll för den 28 mars intagna fråga, nr 158, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Holmgården har frågat mig onr jag anser det vara lämpligt att länets egna byggföretag inle ges möjlighet all deltaga i anbudsgivningen dä det gäller uppförande av byggnader för statliga ändamål.

Upphandling och arbeten för statens behov regleras genom upphand-hngskungörelsen. När det gäller byggnads- och anläggningsarbeten inford­ras anbud i princip genom annonsering eller genom särskilda skrivelser. Det lillvägagångssättet skaU därvid väljas som är lämpligast i varje särskilt faU med hänsyn till arbetets art och omfattning samt kravet på affärsmässighet. Det stadgas vidare i upphandlingskungörelsen alt även anbud som kommit in från en inte tillfrågad anbudsgivare skall prövas.

Byggnadsstyrelsen tillämpar normalt anbudsinfordran genom annonse­ring. Endast i särskilda situationer infordras anbud av ett begränsat antal entreprenörer. Exempel pä sådana situationer är då tiden för anbudsför­farande och byggande är mycket kort. Därvid inbjuder styrelsen alltid entreprenörer som redan är verksamma på orten.

De  gällande  bestämmelserna för statens upphandling har till syfte



bl, a, att ge myndigheterna möjlighet atl uppträda affärsmässigt. Inom ramen härför har myndigheterna viss frihet alt välja formen för anbudsinfordran. Jag förutsätter atl de fördelar som en lokal anknytning kan ge beaktas av de upphandlande myndigheterna inom ranren för syftet med upphandlingsbeslämmelserna.

Herr JOHANSSON i Holrngården (c):

Herr talman! Jag ber atl till herr finansminislern få säga ett tack för svaret. Jag viU notera att del är ett uttömmande och bra svar och att det inte finns någon anledning atl anmärka på del. Tyvärr tycks emellertid allt inte fungera på det sätt som finansministern här redovisar.

Jag ställde frågan därför all det finns etl fall i min egen bygd där gällande bestämmelser inte pä långa håU har föhts.

För närvarande pågår det räkning för en ny etapp vid tekniska högskolan i Luleå, I den räkningen har endast fyra företag getts möjlighet alt vara med om anbudsgivningen. När svaret innehåller atl "även anbud som kommit in frän en inte tillfrågad anbudsgivare skall prövas", så vill jag bara till det säga att i detta fall har förekommit framställningar från flera andra, på orten etablerade byggföretagare som vägrats all vara med i denna prövning.

Av de fyra söm har tillfrågats är ell företag, nämligen BPA, verksamt på orten, så därvidlag finns ingen tveksamhet. Del andra är ett byggföretag från Göteborg som åtminstone inle de senaste tio åren har varit etablerat i Norrbotten och knappast norr om Stockholm. Del tredje är etl vägföretag från Umeå som är etablerat främst när det gäller vägförbättringar och vägentreprenader. Det fjärde är etl alldeles nyetable-rat företag, som säkerligen inte kan uppvisa någon större konkurrens i denna entreprenad. Nog är del rätt förvånande, när vi har byggföretag på orten och för övrigt ett byggföretag som redan arbetar på platsen, att de inle får vara med om en sådan här prövning,

I det län som jag kommer ifrån och där detta inträffat har vi ju alllid svårigheter alt få tillräckligt med arbetstillfällen, och man må förstå alt de byggföretag som mänga gånger kämpar med sådana svårigheter känner en utomordentlig oro över att bli behandlade på ett sådant här sätt.

Jag vill följaktligen ställa frågan till finansministern om han menar att det handlingssätt som jag här har åter-gett överensstämmer med den redovisning som han nu har gett om hur det skall ske, och om så inte är fallet, om han är villig alt medverka till att byggnadsstyrelsen verkligen får reda på vad den har anledning att handla efter.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ang. anbudsgiv­ningen vid upp­förande av bygg­nader för stat­liga ändarnål


Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tror inle man kan ta den här femte etappen i utbyggnaden av Luleå högskola som någol representativt fall när del gäller hur byggnadsstyrelsen hanterar upphandlingen. Del var alldeles speciella förhållanden, har det berättats mig. Man fick pressa anbudstiden till hälften av det normala, och detta föranledde alt man samtidigt fick ha diskussioner i gång med anbudsgivarna. Det här är ett relativt stort bygge. Undervisningen är redan i gång, och bygget skall vara färdigt om ungefär etl år. Dä kunde man inte gärna sitta och föra dessa diskussioner



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Ang. anbudsgiv­ningen vid upp­förande av bygg­nader för stat­liga ändamål


med etl obegränsat antal anbudsgivare. Man vände sig till ett par. Här har interpellanten anfört vilka del var, nämligen BPA och Vägförbättringar, Man har haft mångåriga goda erfarenheter av deras insatser just i dessa områden. Detta kompletterar man med etl par mindre förelag för att få etl så utförligt konkurrenstesl som möjligt när man så småningom skall bestämma sig.

Senare kommer ju en efterföhande etapp all sättas i gång, och det är byggnadsstyrelsens mening att annonsera ut det hela och ta in anbuden i sedvanlig ordning.

Herr talman! Del var en speciell situation som föranledde vissa begränsningar i anbudsförfarandel, och jag vUl ha redovisat detta med vad jag har sagt nu.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! Jag har ingen anledning atl gå in på frågan om situationen är specieU eller inte i del här faUel, Det må vara hänt alt det är tidspress, men nog är det rätt förvånansvärt, när rnan i en sådan situation viU ha en konkurrens, alt man åker ned till Göteborg och tror atl ett företag, som är etablerat där och som inte uppträder i Norrland över huvud tagel, snabbast skall kunna medverka i detta konkurrenstest. Det byggföretag däremot som arbetar på platsen och som föhaktligen skulle ha haft de bästa förutsättningarna - finns redan på arbetsplatsen, inle bara på orten — och de byggföretag som i övrigt finns i länet, är väl kända och väl etablerade och kan sin sak, dessa får inle vara med. Hade man ansett atl det behövdes en snabb prövning och ett snabbt anbud, då skulle man gått till det förelag som låg närmast och inte liU företag i Göteborg, inte till förelag som är alldeles nyetablerade och föhaktligen inte torde ha de allra bästa förutsättningarna att snabbt sälla sig in i frågan och inle till ett företag som egentligen sysslar med annan verksamhet än det här var fråga om,

Etl företag kan, tror jag, snabbi få fram ett anbud i det här fallet, nämligen BPA, men att del blir något konkurrenstest vägrar jag, herr statsråd, absolut all gå med på.


Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Vi kan naturligtvis inte slå och diskutera det specifika fallet. Men av interpeUantens senaste inlägg fick man onekligen den uppfattningen all byggnadsstyrelsen borde vara bunden att ge specieUa favörer till de förelag som jusl råkar vara på orten. Del skär sig mot upphandlingsförordningen. Man kan enligt denna riskera alt få etl företag inle bara från Göteborg ulan kanske t, o, m, från Malmö, om det visar sig all förelaget bygger billigare och rationellare än vad ett specifikt företag gör på den ort där bygget skall läggas.

Därmed har jag inte givit mig in på någon inbördes värdering av Göteborgsföretaget och Luleåföretaget, utan jag talar rent principiellt. Jag har velat säga delta eftersom man onekligen av det senaste inlägget fick intrycket all byggnadsstyrelsen borde vara ortsbunden vid infordran av anbud, vilket den inle är. Den kan ta vissa hänsyn, som jag sade avslutningsvis i mitt interpellationssvar, men den har frihet atl gå över hela landet.



Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! Ätt byggnadsstyrelsen inte är ortsbunden förslår jag. Men i finansministerns svar sägs det i aUa fall att styrelsen aUtid inbjuder entreprenörer som redan är verksamma på orten.

Jag menar absolut inte atl något företag — vare sig dom är på platsen eller ej — skall vara favoriserade. Vad jag menar är alt de i länet etablerade och verksamma byggföretagen rimligen borde ha fått vara med i etl sådant här fall. Man kan starkt ifrågasätta om det inle, med den sorts konkurrens som det här ges tiUfälle tiU, blir så att ell visst förelag favoriseras.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Otn åtgärder mot sniffning bland barn och ungdom



Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder mot sniffning bland barn och ungdom

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Jonssons i Alingsås (fp) i kammarens protokoll för den 4 april intagna fråga, nr 166, och anförde:

Herr talman! Herr Jonsson i Alingsås har frågat vilka åtgärder regeringen avser alt vidta med anledning av de senaste dagarnas larmrapporter om många dödsfall bland barn och ungdom på grund av sniffning.

Jag utgår från atl del är en pågående undersökning i Göteborg om thinnermissbruket som har föranlett frågan. Som ett led i denna undersökning har gjorts en karlläggning av antalet dödsfaU i hela landet som inträffat i samband med Ihinnersniffning under den senaste femårsperioden och för tid dessförinnan. Dessa uppgifter understryker att thinnermissbruket är ett aUvarhgt problem. Utredningsgruppen i Göteborg fortsätter sitt arbete för att i samråd med socialstyrelsen la fram underlag för åtgärder mot thinnermissbruket. TUl gruppens fortsatta arbete har Kungl. Majt nyligen lämnat bidrag ur allmänna arvsfonden.

Jag vill erinra om att thinnerfrågan har behandlats vid flera tillfäUen här i riksdagen. Senast den 8 mars 1973, dvs. för endast ungefär en månad sedan, besvarade jag en enkel fråga om åtgärder mot Ihinnermiss-bruk. Jag redovisade då en rad åtgärder för all stävja detta missbruk.

Socialstyrelsen har i mars 1973 tillsatt en särskUd arbetsgrupp med representanter för styrelsen, giftnämnden och Svenska kommunförbun­det. Denna arbetsgrupp skall bl. a. på grundval av Göteborgsundersök­ningen skyndsamt lämna förslag till åtgärder i thinnerfrågan.

Informationsfrågan ägnas också stor uppmärksamhet. Sålunda färdig­ställs nu inom socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation en bro­schyr med utförlig information om Ihinnersniffning och de medicinska och sociala risker som är förbundna härmed. Broschyren skall inom kort sändas ut över hela landet till personer som kommer i kontakt med olika riskgrupper. Vidare kommer Kommunförbundet i samarbete med social­styrelsen att 1973 — 1974 anordna etl 20-lal regionala konferenser med bl. a. socialarbetare och fritidsledare angående missbruk av olika medel.


11



Nr68                           Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Torsdaaen den          ''' talman!   De senaste dagarnas alamerande rapporter om att ett

1.7 jj_|.;| 1073      50-tal barn och ungdomar från åtta år och uppåt har avlidit på grund av

-------------------- ohka slag av sniffning har givit mig anledning att fråga socialministern

Uin atgauler mot         jg Qi och jag lackar nu för svaret.

siujjning bland           svaret framgår all frågan har aktualiserats flera gånger under det

barn och tingdom        senaste året, och socialministern hänvisar till en rad åtgärder för att stävja

missbruket. Jag tycker emellertid att svaret saknar förslag på konkreta

åtgärder.   Del   är   mera   en   redovisning   av   den  kartläggning  och  de

undersökningar som har pågått läng tid och som ännu pågår.

Sniffning av thinner, solution och fläckurtagningsmedlet TRl - men även andra lättlösliga ämnen - har varit och är etl växande problem. Tyvärr har emeUertid debatten och intresset för att stävja sniffningen kommit i bakgrunden de senaste åren. Detta kan bero på att narkotika­problemen har varit det överskuggande bekymret, men del innebär inte att sniffningen i absoluta tal skulle ha minskat. Den s. k. thinnergruppen i Göteborg, som avser att lägga fram en rapport om sin undersökning vid nästa årsskifte, har redan nu givit besked om sä grava missförhållanden att del finns anledning för myndigheterna atl handla snabbt och kraflfulll.

Äv de kända omkring 50 dödsfallen har nära hälften avlidit genom direkt lhinni;rsniffning, men andra tragiska former atl förkorta livet -t. ex. självmord, dråp, innebränning och drunkning - ger en aning om den fruktansvärda situation som dessa barn och ungdomar befinner sig i. Även de som överlever missbruket — och de är många fler än de som omkommer - får men för livet, ofta så allvarliga men att de kräver livstidsvård på mentalsjukhus, därför att varken hjärnan eller kroppen fungerar.

Jag vill nu komplettera min fråga så här: Skulle man inte kunna föreslå några konkräla åtgärder som kortsiktigt kan lösa en del problem i avvaktan på mera långsiktiga lösningar, t. ex. genom att skolöverstyrelsen utfärdar anvisningar om atl thinner och liknande vätskor skaU vara förvarade under lås? Nu finns ju alla sniffningsbenägna produkter mycket ofta spridda i många skolsalar. DärtiU kunde kanske också kemikalie­handeln få ytterligare rekommendationer att t. ex. begränsa sitt sorti­ment.

Nu har detta ärende varit uppe ofta till debatt. Del bollas mellan olika arbetsgrupper, meUan regeringen, riksdagsmotionärer och oss "enkla frågare". Men man har en känsla av att det händer för litet och alt ytterligare någol måste göras i denna allvarliga fråga.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! I mitt svar har jag redovisat några viktiga åtgärder för alt
komma till rätta med thinnermissbruket. Därutöver kan jag nämna all
socialstyrelsen under hösten i fjol hade överläggningar med giftnämnden
och med Sveriges färghandlares riksförbund. Avsikten har varit att
begränsa tillgängligheten av thinner m. m samt all försöka få fram
alternativa förtunningsmedel och även atl i butikerna lämna viss
12
                           information till kunderna. Socialstyrelsen har också bedrivit en omfat-



lande upplysningsverksamhet på detta område. Under senaste åren har styrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation anordnat ett tiotal konferen­ser med kommunala fritidsledare angående missbruksfrågor. Den verk­samheten kommer atl fortsätta.

1 slutet av mars i år anordnade socialstyrelsen också tillsammans med Kommunala frilidstjänstemäns riksförbund särskilda studiedagar i Norr­köping för kommunalpolitiker och fritidstjänstemän m. fl. kring temat drogmissbruk och frilidsmihöer. Omkring 300 personer dellog i dessa studiedagar. Även enskilda kommuner har tagit många lovvärda initiativ för att sprida information om sniffning. Sålunda har bl. a. Stockholms barnavårdsnämnd och sjukvårdsförvaltningen i Göteborg givit ul särskilda broschyrer om thinner och sniffning.

Del är ell aUvarligt problem, och vi måste på ohka sätt gå vidare här för atl så långt det går åtgärda detta missbruk. Men vi skall inte förringa värdet av information, och jag utgår självfallet från atl skolan här har en utomordentligt viktig uppgift.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Om åtgärder mot störande buller inom diskotek


Herr JONSSON i Ahngsås (fp):

Herr talman! Jag delar socialministerns uppfattning om att vi måste gå vidare härvidlag. Jag anser bara att det, trots socialstyrelsens arbetsgrup­per och deras överläggningar, händer lilel - för litet - och det som nu har initierats har dröjt aUtför länge.

Kommunstyrelsen i Göteborg skrev på fullmäktiges uppdrag redan före midsommar förra året tiU regeringen och krävde snabba och snara åtgärder. Jag tycker att del borde ha hänt en del av mer konkret slag under de tre kvartal som gått. Nu nämnde socialministern någol sorn skulle kunna göra läget bättre, men jag tror atl en större aktivitet från socialministerns och socialstyrelsens sida skulle förbättra situationen ytterligare.

Jag upprepar vad jag tidigare sade: Man har en känsla av att den här frågan alltför mycket bollas mellan olika ansvarsgrupper med den fördröjning som det innebär när del gäller all stävja det här missbruket. Det ger tyvärr en alltför passiv bild av den handlingskraft som borde ha funnits under den lid som gått för alt man skall kunna åstadkomma en bättre lingens ordning när det gäller detta svåra problem.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill bara tillägga att det inte är någon ny fråga. Vi har under etl stort antal år sökt gå fram på olika vägar för alt stoppa missbruket, och vi kommer att gå vidare, som jag slarkl understrukit.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder mot störande buller inom diskotek

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 6 april intagna fråga, nr I 76, och anförde:



Nr 68

Torsdagen den 12aprn 1973

Om åtgärder mot störande buller inom diskotek

14


Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag vUl medverka till atl hälsovårdsnämnderna får ökade möjligheter atl ingripa mot störande och skadligt buller inom diskolek och liknande lokaler.

Bestämmelserna i hälsovårdsstadgan syftar till alt förebygga eller undanröja sanitära olägenheter. Störande buUer kan utgöra en sådan olägenhet. Bestämmelserna avser dock i första hand atl skydda omkring-boende mot buller, 1 det avseendet har hälsovårdsnämnderna redan tiUräckliga befogenheter. Till skydd för de anställda finns bestämmelser i arbetarskyddslagsliflningen, 1 10 § i arbetarskyddslagen sägs bl, a. att lämpliga anordningar skall vidtas för alt hindra all arbetstagare skadas genom atl utsättas för buller. För tillämpningen av denna bestämmelse i arbetarskyddslagen har arbetarskyddsstyrelsen nyligen fastställt anvis­ningar rörande ljud- och ljusstyrka i vissa lokaler t, ex, diskotek (medelande 1972:11), Anvisningarna har utarbetats i samråd med arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanler. Om ljudnivån hålls under den gräns som anges i dessa anvisningar torde även gästerna i regel skyddas för skadligt ljud.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka för svaret. Frågan var främst föranledd av uppgifter som förekommit om hörselskador hos värnplUctiga vid inskrivningen. Den nedsatta hörseln har i många fall uppgivils ha sin orsak i all vederbörande besökt diskotek där ljudstyrkan som bekant håller sig på en nivå som i många fall knappast kan motsvara vad som enligt föreskrifter anses acceptabelt.

Stickprovsundersökning på ell diskotek här i Stockholm visade också all bullerni'/ån låg på 110 decibel. Risk för hörselskador finns redan vid 90 decibel. Många diskotek och liknande lokaler följer sannolikt inte gäUande föreskrifter avseende ljudnivån i lokalerna.

Del är mig inle bekant i vilken utsträckning myndigheterna kontrol­lerar tiUämpningen av bestämmelserna. En sådan kontroll synes bli aktuell närmast i del fall då kringboende klagar över hudslyrkan i en lokal. Om lokalen således ligger så att man inle stör boende i närheten löper man sannolikt inte några större risker för myndigheternas ingri­pande. Däremot kan den höga bullernivån orsaka obotliga skador hos dem som befinner sig inom lokalen. Det gäUer både anställda och tillfälliga besökare. 1 arbetarskyddslagstiftningen stadgas visserligen -vilket framgick av svar'et — alt lämpliga anordningar såvitt möjligt skall vidtas för att hindra all arbetstagare skadas genom atl utsättas för buller eller annan liknande olägenhet. Några nya förordningar med generell räckvidd har emellertid inle utfärdals när del gäUer bullernivån inom diskotek. Med hänsyn till del ökande antalet diskolek i landet borde det vara angeläget alt framför allt ge hälsovårdsnämnderna större befogen­heter alt ingripa och alt således generellt skärpa förordningarna om bullernivån. Diskolek frekventeras som regel av mycket unga människor, av vilka man inte kan begära att de själva skall skydda sig mot de skador en alltför hiig bullernivå kan leda till. Tvärtom är del väl så atl de unga trivs med den höga hudstyrkan och vänjer sig vid den. Därför bör de myndigheter som bär ansvaret på del här området ingripa.



Avslutningsvis vill jag, herr talman, bara släUa en fråga till socialminis­tern: Om ell diskolek inte stör grannarna och om del inte finns någon anställd personal, har då hälsovårdsnämnden möjlighet all ingripa, om bullernivån ligger på oacceptabel höjd?

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! I de anvisningar rörande Ijudslyrkan i vissa lokaler som jag nämnde i mitt svar konstaterar arbetarskyddsslyrelsen atl etl kontinuerligt buller under mer än fem limmar dagligen innebär risk för hörselskada om bullrets hudslyrka - ljudnivå - överstiger 85 decibel-Ä. Ljudnivån ensam är inle avgörande för när denna risk föreligger. Risken beror även på den tid som man utsätts för bullret och på bullrets karaktär, dvs. vUken frekvenssammansättning bullret har.

Undersökningar på restauranger, diskolek o. d. har visat att del främst är hudet från dansmusiken som har sådan styrka och frekvenssamman-sällning atl del medför risk för hörselskada. Undersökningarna har gällt dels ljudnivåer och frekvenssammansättning, dels den lid som personal och besökande utsatts för hudet.

Arbetarskyddsslyrelsen har - det har jag understrukit - därför beslutat att ljudnivån i regel skall understiga 85 decibel-A. Här inbegrips diskoteken - del har jag redan betonat.

Om den genomsnittliga lid som personalen utsätts för bullret inle överstiger tre timmar i veckan kan undanlag få göras från den angivna ljudnivån.

Enligt styrelsens mening bör vidare orkesterns placering vara sådan alt serveringspersonal inle ständigt behöver passera nära denna.

För all komma till rätta med problemet, herr Börjesson, behövs inte i första hand ökade möjligheter för hälsovårdsnämnderna, ulan man bör sträva efter alt ge ökad information om skadeverkningarna. Del har arbetarskyddsslyrelsen gjort genom dessa anvisningar.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Om åtgärder mot störande buller inom diskotek



Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag är medveten om all en ökad information är både nyttig och värdefull. Men tyvärr når informationen många gånger inte fram. Dessa ungdomar är kanske inte mottagliga för informationens budskap, och del måste väl herr socialministern då ta fasta på. Det är då samhällets skyldighet atl på något, sätt gripa in. Min fråga kvarstår: Har myndigheterna möjlighet att ingripa om hudnivån på ett diskotek är oacceptabel, helt enkelt skadlig, om del inte finns några grannar till diskoteket som upplever det som en sanitär olägenhet och om det inte finns någon anställd personal? Jag vore tacksam all få ett svar på den frågan.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Såvitt jag vel har hälsovårdsnämnden den möjligheten. Finns del klara belägg för alt sanitära ölägenheter föreligger, har nämnden självfallet möjlighet att ta upp frågan för direkta åtgärder.


15



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ang. principerna för indragning av poststationer


Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag är tacksam för denna komplettering. Jag har nämligen kommit i kontakt med hälsovårdsmyndigheter som sagt att de inte har några möjligheter atl ingripa, därför alt del icke finns några grannar eller någon anställd personal som upplever bullret som en sanitär olägenhet. Jag är mycket tacksam för socialministerns svar, som jag skall vidarebefordra.


Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Hälsovårdsnämnderna är säkerligen medvetna om både sina möjligheter och sina rättigheter här. Jag har pekat på att när sanitära olägenheter föreligger för grannar, som utsätts för störande hud, har de självfallet ;möjlighet atl la upp sådana frågor för direkta åtgärder, såsom jag redan har sagt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. principerna för indragning av poststationer

Herr komrnunikalionsrninislern NORLING erhöll ordel för atl besvara herr Erikssons i Arvika (fp) i kammarens protokoll för den 21 mars intagna fråga, nr 150, och anförde:

Herr talman! Herr Eriksson i Arvika har frågat mig om jag anser atl de regionalpoliliska principer, sorn uttalats i riksdagen under hösten 1972 och som kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts cirkulär den 13 februari 1973, har iakttagits vid därefter beslutade indragningar av poststalioner, 1. ex. beträffande Fagerås och Sillerud i Värmland.

Jag har tidigare här i kammaren vid olika liUfällen redogjort för den poslala servicen pä landsbygden och hur denna successivt förbättrats, framför allt genom utökning av systemet med bilåkande lanlbrevbärare. I samband med alt lantbrevbäringen byggts ut har mindre poststationer kunnat dras in ulan några serviceförsämringar för allmänheten. Tvärtom har ett stort antal människor, som tidigare inle haft postutdelning eller en sämre sådan, fått tillgång till lanlbrevbärare, som i princip fungerar som rullande poslanstalter.

Lantbrevbärarna ombesörjer sedan ett par år i vissa kommuner, framför allt i Värmland, viss social service utöver den normala poslser-vicen. Det kan gälla utsändning av livsmedel och apoteksvaror, förmed-hng av boklån, hembesök och hjälp ät äldre med enklare uppdrag rn. m. Jag anser att denna verksamhet - som för närvarande sker på prov - kan vara ett sätt alt genom utnyttjandet av postverkels och lantbrevbärarnas breda kontaktyta bryta isoleringen för människor i glesbygd och ge dem en viss social grundservice.

Frågan om postverkels landsbygdsservice har behandlats av riksdagen så sent som för två veckor sedan, då man avslog en motion med begäran om en över'syn av postverkels ralionaliseringsverksamhet, syftande till en "sådan inriktning av den fortlöpande rationaliseringen alt mindre postan-ställer i största möjliga utsträckning skulle kunna bibehållas på mindre



orter och i glesbygd. Bl. a. med hänsyn till den successiva utvecklingen och motoriseringen av lantbrevbäringen avstyrktes motionen av ett enhälligt trafikutskott.

Det system som postverket sedan länge tUlämpal för landsbygdens postservice - och där man genom atl lantbrevbäringen får en allt större utbredning kan kombinera den med viss social service — bygger enligt min mening på principer som ligger väl i linje med riksdagens uttalanden i 'anledning av höstens regionalpoliliska proposition.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag tackar .statsrådet för ett fylligt svar, men jag vill redan nu säga att jag inle är lika lacksam för innehåUel i svaret.

Jag delar kommunikationsministerns uppfattning all försöksverksam­heten med social service är aUdeles utomordentlig, och den hoppas jag att vi skall kunna fortsätta med. Men själva kärnfrågan är huruvida det beslut föhs som vi fattade i höstas och som utmynnade i det cirkulär som jag har påtalat och som även kommunikationsministern har berört här, vari det klart sades ifrån atl man uppmanade myndigheterna "att verka för atl de allmänna regionalpolitiska mål nås som riksdagen uttalat sig för". Frågan är om de här indragningarna verkligen ligger i linje med den uppmaningen. Jag ifrågasätter det mycket starkt, måste jag säga.

När nu statsrådet hänvisar till trafikutskottets behandling av motionen av herr Johnsson i Blentarp m. fl. vill jag säga atl den motionen visserligen avslogs, men samtidigt uttalade ett enigt trafikutskott alt man förutsatte atl behoven av poststalioner även i glesbygderna skulle beaktas.

Kommunstyrelsen i Kil, som är en av de berörda orterna - med Fagerås inom sin kommun — tolkar bUden ganska bra, tycker jag, när den säger att det väl ändå är en ödets ironi atl samma dag som den nya giv från regeringen för olika slag av glesbygdsstöd basunerades ut i massmedia hade arbetsutskottet i Kils kommunstyrelse ärendet uppe till behandling och såg det orimliga i att man så helt sidesleppal ett fullmäktigebeslut och bara meddelat beslutet om indragning. Vid samma sammanträde beslutade man att anta en byggnadsplan för byggande av 30-40 villor i ett samhälle, och så kom då postdirektionens i Västra distriktet beslut om att indra dessa poststationer — mot en enig folkmening och mot eniga kommunala myndigheter, som starkt har protesterat. Jag ifrågasätter om detta verkhgen är att föha de intentioner som vi var överens om i höstas.

Det är möjligt att det är specieUt bekymmersamt i den del av landet som jag kommer från. Redan under första halvåret skall man dra in ungefär 5 procent av de poststalioner som vi har i landet. Man har redan dragit in 14, och av dem hgger II i det västra distriktet — ett av de sju distrikten. Vi är alltså tydligen speciellt hårt drabbade.

Jag tycker all statsrådets svar är farligt — det ger liksom råg i ryggen ål direktionen att handla fritt på del här fältet, och detta gör mig orolig.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ang. principerna för indragning av poststationer



Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Del avgörande för behandlingen av ell sådant här ärende


17


Riksdagens protokoll 19 73. Nr 68- 70



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Ang. principerna för indi-agning av poststationer


är om servicen för människorna försämras eher förbättras. Jag bygger mitt svar på alt indragning av en poststalion normall inte innebär en serviceförsämring. Tvärtom blir del en serviceförbättring genom att man får hela den poslala servicen in i bostaden, om man inle bor aUtför långt från de allmänna farvägarna.

Jag har visserligen inle så lång erfarenhet beträffande denna verksam­het i departementet, men den sträcker sig dock över i det närmaste fyra år. Om vi hade tid skulle jag kunna la fram en rad exempel som visar all införandel av lantbrevbäring i en bygd först har mött kraftiga protester — naturliga, tycker jag, eftersom människorna upplever indragningen av den fasta postanstalten som en radikal försämring av den offentliga servicen för jusl deras bygd eUer by. I del helt övervägande antalet fall, om också inte i aUa, möter jag — antingen det är jag som frågar dem eller det är de själva som i:ar upp frågan — en helt annan attityd tiU den förändring som genomfördes ett eUer halvtannat år tidigare. Då har man nämligen upptäckt fördelarna med lantbrevbäringen.

Begreppet lanlbrevbärare har ju sedan gammall något av både romantik och enkelhet över sig. Den gamle lantbrevbäraren var den som kom med tidningen och privatbreven. Dagens lanlbrevbärare kommer oftast i bil. Han har möjlighet atl sköta insättningar och uttag på postsparbank, han har möjlighet att utföra över huvud taget alla postala tjänster som en poslanslalt utför, bortsett från att han inle kan dra med sig alla paket.

Jag kan inle gå i god för alt vi i del fall som herr Eriksson i Arvika har tagit upp kommer att få precis den här reaktionen efler något år, men jag är inte helt säker på atl jag inle får rätt även när del gäller herr Erikssons exempel.


Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Kommunikationsministern och jag är överens om att det i många fall har blivit en förbättrad service. Jag antydde också inledningsvis att kombinationen av lantbrevbäring och social service är bra på många ställen.

Vi är även ense om att del avgörande för ställningstagandet skall vara just om servicen blir bättre eller sämre. Men när en enig befolkning, en enig kundkrets, tillsammans med kommunala myndigheter i ell samhäUe - vi kan ta Fagerås som exempel - som är på väg alt expandera, säger att "Del här accepterar vi inte", tycker jag det är underligt alt postdirek­tionen handlar så som den gör.

Det är ju en litet förändrad tid nu. Vi strävar efter att så många som möjligt skaU komma ul i sysselsättning. Folk är hemifrån i större utsträckning än tidigare. Det gör att del kanske fanns större fog för systemet med lanlbrevbärare för några år sedan än nu.

Jag sade förut alt detta inte enbart gäller västra distriktet, även om tyngdpunkten ligger där. Jag läste jusl i tidningen i dag atl kommunika­tionsministern har en uppvaktning av sina egna partibröder från Öster-färnebo i södra Gästrikland som har precis samma problem.

Jag tror att del var väldigt klokt av kommunikationsministern alt lämna en venlU öppen för om reaktionen kommer atl bh allmän i de här



områdena. Jag bjuder gärna hem herr Norling till Värmland, och vi kan gå rant i de här bygderna om ett halvår. Jag är rätt övertygad om atl fullföljer direktionen sina intentioner, kommer vi atl möta protester även då.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Får jag föreslå som en personlig önskan alt vi dröjer etl år, herr Eriksson. Det kanske behövs etl år för att erfarenheterna skall kunna bedömas. Då kommer jag.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ang. hastighets­begränsningar pä inlandsbanan


Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman!   Herr kommunikationsministern är välkommen när del passar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. hastighetsbegränsningar på inlandsbanan

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Wikners (s) i kammarens protokoll för den 27 mars intagna fråga, nr 155, och anförde:

Herr talman! Herr Wikner har frågat mig om jag vill redogöra för principerna för hastighetsbegränsningar på inlandsbanan.

Inga särskilda principer gäller för hastighetsbegränsningar på inlands­banan i förhåUande till järnvägsnätet i övrigt. Begränsningarna beror främst på sådana faktorer som geolekniska förhållanden, kurvradiernas storlek, lutnings- och signalförhållanden, banans bärighet m. m.

Jag utgår från atl herr Wikner har stäUt frågan med anledning av de hastighetsbegränsningar på inlandsbanan som beslutats gälla fr. o. m. tidlabellsskiftet den 18 juni i år. Högsta tillåtna hastigheten för motorvagnar kommer då alt sänkas frän 90 till 85 km/tim på sträckorna Hoting—Östersund och Brunflo—Orsa samt från 90 till 70 km/tim på sträckan Orsa—Mora.

Några olägenheter av ifrågavarande hastighetssänkningar uppkommer knappast. Tidsförlusten i gångtid beräknas variera mellan en halv och en och en halv minut för nyss nämnda sträckor.

I anslutning härtill kan konstateras alt efter tidtabeUsskiftel nio låg av berörda aderton har oförändrad tidtabellslid, tre låg en förlängning med 2—4 minuter och sex tåg förkortad tidtabeUslid, varav tre med 1—5 minuter och tre med 10—24 minuter.

Vad specieUt gäUer sträckan Orsa-Mora har hastigheten sänkts på grund av slitna räler. Rälsbyte planeras hösten 1974 och fr. o. m. sommartidlabeUen 1975 beräknas motorvägnarnas hastighet åter kunna höjas på den sträckan.


Herr WIKNER (s):

Herr talman!  Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.


19



Nr 68

Torsdagen den 12aprn 1973

Om förbättring av hamnmöjlighetenia på Gotland


Frågan är, som kommunikationsministern förmodade, föranledd av atl det har varslats om hastighetsbegränsning från 90 km/tim till 85 km/tim efter vissa sträckor på inlandsbanan fr. o. ni. den 18 juni i år. Enligt de uppgifter vi fått skulle detta bero på att järnvägsspåret och rälsbussen inte skulle tåla högre hastighet än 85 km/tim. Del förhåller sig så alt det finns skyltar uppsatta i kurvorna som begränsar hastigheten till 85 km/tim. 1 övrigt är hastigheten 90 km och dessa skyltar måste nu bytas ut. Det har sagts mig, att man för alt slippa sälla upp nya skyltar i stället sänker hastigheten utefter de här sträckorna till 85 km.

Den hastighetsbegränsning som föreslås berör en avsevärd sträcka. Jag ifrågasätter' om de uppgifter rörande en tidsförlust på en halv tiU en och en halv minut som kommunikationsministern gav är rikliga. Jag tror alt det rör sig om en större tidsskillnad. De som bor inom dessa områden anser alt denna hastighetsbegränsning — trots all den är liten — medför en serviceförsämring, något som jag kan håUa med om. Jag anser inte heller att den är motiverad.

Jag har själv för några dagar sedan åkt halva den del av banan som berörs av hastighetsbegränsningen. Jag fick då upplysningar om atl det inte mötte något hinder atl hålla 90 km hastighet på de delar av banan som nu inte har hastighetsbegränsning på grund av kurvor m. m. För alt ge de människor som bor i dessa glesbygder goda kommunikationer borde man istället höja hastigheten, men nu gör man tvärtom.

Del positiva i svaret är naturligtvis, atl man planerar att hösten 1974 företa rälsbyte emellan Orsa och Mora. Fr. o. m. sommaren 1975 beräknas motorvägnarnas hastighet åter kunna höjas på sträckan.

Jag vUl SläUa en följdfråga till herr kommunikationsministern: Hastighetsbegränsningen är väl inte föranledd av alt man tänker lägga ner persontrafiken på inlandsbanan? Det är angeläget att få den frågan besvarad.


Herr kommunikationsministern NORLING: Herr talman! På den sista frågan är svaret nej.

Herr WIKNER (s):

Herr talman!  Det är tacknämligt att jag fick detta svar och jag är glad över det!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om förbättring av hamnmöjligheterna pä Gotland


20


Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att hesvara herr Ekinges (fp) i kammarens pr-olokoll för den 28 mars intagna fråga, nr 157, och anförde:

Herr talman! Herr Ekinge har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidtaga för .att förbättra hamnmöjligheterna på Gotland,

Hamnfrågorna tillhör del kommunala ansvarsområdet. Samtidigt gäller atl kommunerna har möjlighet alt under vissa förutsättningar få arbetsmarknadsverkets medverkan vid utförande av hamnarbeten.



Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Det var en ganska lång debatt i går även om Golland, Det kan därför verka egendomligt att vi måste la upp den nu igen. Vi skall dock inte upprepa gårdagens debatt. Samtidigt som jag lackar för svaret, viU jag förklara atl jag från den synpunkten kan förslå atl svaret blev någol torftigt,

1 går framhöll kommunikationsministern: "Jag tror mig kunna säga utan all gå in i detalj att Gotland varit och är föremål för mycket intensivt studium och arbete från statens sida, och aUt som kan göras från lid tiU annan för atl underlätta för dem som bor på Gotland görs också,"

Mot denna bakgrund, herr talman, ter det sig egendomligt atl del företag som har koncession på båltrafUcen befar denna del av Östersjön på ett sådant sätt att man i bästa fall först när man kommer en bit utanför kusten vid Landsort kan få besked om var på ön fartyget skall lägga till. Att hamnsitualionen är så besvärlig all man inte vel om man kanske hamnar i Slite eller i Kappelshamn kan inle vara tillfredsstäUande, framför allt inle från samhällets synpunkt och därmed inle heUer från kommunikationsministerns synpunkt.

Kommunikationsministern förklarar enligt svaret alt han ingenting kommer alt göra. Vi har fått det beskedel. De vackra orden från i går räckte alltså inte längre än till i dag. Nu är del kommunen som får lösa detta problem. Att det saknas något större engagemang från kommuni­kationsministern atl medverka till atl få fram erforderligt kapital och vidta behövliga åtgärder, framför allt inför den stundande turistsäsongen, kan jag bara beklaga.

Man kanske ännu inte har insett hur besvärlig situationen är för de många gotlänningarna, Öns unika förhåUanden har tydligen inle satt sådana spår atl vi ens är beredda att konstatera atl åtgärder måste vidtas. En insats på ett par miljoner kronor skuUe behövas, och del var dem jag naturligtvis hade hoppals att kommunikationsministern skulle ställa sig positiv tiU och, i varje fall mot bakgrund av vad som sades i går, förklara sig beredd att på något sätt försöka åstadkomma en förbättring, i första hand av Kappelshamn. De pengarna har vi aUtså inte fått.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Om bibehållande av samma post­adresser vid organisationsänd­ringar inom postverket


Överläggningen var härmed slutad.

§   10 Om bibehållande av samma postadresser vid organisationsändringar inom postverket

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Svanströms (c) i kammarens protokoll för den 29 mars intagna fråga, nr 1 60, och anförde:

Herr talman! Herr Svanslröm har frågat mig vilka möjligheter postverket har alt i samband med av rationaliseringsslrävanden betingade namnändringar och andra omläggningar vid poslanstalter tillmötesgå allmänhetens önskemål om bibehållen postadress.

Jag har tidigare redogjort för den postala servicen på landsbygden och hur   denna   successivt   förbättrats,   framför   aUl   genom   utökning   av



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Om bibehållande av samma post­adresser vid organisationsänd­ringar inom postverket


systemet med bUåkande lanlbrevbärare. Serviceförbättringarna för kun­derna har i regel kunnat kombineras med en minskning av postverkets kostnader.

För att uppnå denna kombination av god service och låga kostnader krävs ell effektivt utnyttjande av lantbrevbärarna. Utökningen av lantbrevbäringen medför ibland alt mindre poststalioner blir överflödiga, I andra fall har kanske den berörda orten så stort hushållsunderlag all postverket bedömer atl en postanstalt bör finnas kvar. Denna omorgani­seras då till en fUial till den större poslanslalt varifrån brevbäringen utgår.

Eftersom postadressen markerar den ort varifrån posten delas ut innebär förändringen av brevbäringen all de berörda hushållen får en annan sorteringshänvisning, dvs. en ny postadress.

Min mening är atl postverket skaU iaktta försiktighet vid ändring av de nuvarande ortnamnen som postadresser. Den någol minskade effektivitet detta kan innebära för postverkels del får uppvägas av de fördelar som människorna har av att få behåUa namn, som anknyter till deras bygd.

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret. Jag har ingen avvikande mening i förhållande till statsrådet när det gäUer de fördelar som lantbrevbäring i lyckligaste fall och faktiskt i de allra flesta sammanhang innebär. Jag har själv mångårig erfarenhet av denna verksamhet och tUlhör dem som har förstått alt utnyttja den maximall. Vid ell sådant förhållande är lantbrevbäringen en myckel förnämlig service.

Det är emellertid tråkigt atl den ökade lantbrevbäringen i ganska många fall medför all hävdvunna adresser försvinner. Bl. a vid diskussio­ner här i riksdagen har ju de gamla ortnamnen betraktats som kulturhistoriskt värdefulla, och de är kära för dem som har använt dessa namn i många är.

Liksom när det gäUer många andra spörsmål i riksdagen ligger det etl konkret faU bakom min fråga, nämligen just en förändring av det slag som statsrådet nämnde, att en postanstalt omorganiseras till att bli filial till en annan. FUialen ligger emellertid i en tätort, och när poslen där fick en ny lokal och allmänheten samtidigt fann atl del blev en ändrad adress som människorna inle kände någon samhörighet med, så är det klart all man blev upprörd. Det har gjorts en namninsamling med 700 namn där det krävs en förändring, och även andra aktiviteter har bedrivits.

Jag viU gärna la fasta på statsrådets ord här om atl postverket skall iaktta försiktighet vid ändring av de nuvarande namnen som postadresser och vill fråga om delta statsrådets uttalande ger mig anledning hoppas på en sådan hantering av problemet atl i del fall när två postanstalter betjänar en allmänhet den gamla utdelningsadressen kan bibehållas för dem som själva hämtar sin post.



22


Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vUl gärna ha sagt att sista stycket i mitt svar ger det besked som herr Svanström nu efterlyser på nytt. Postverket får iaktta stor försiktighet när det gäUer sådana här förändringar i framliden. Jag



tror atl med den konkreta utformningen av mitt svar bör även herr     Nr 68
Svanström kunna känna en viss förtröstan inför kommande beslut.
   Torsdaeen den

12 aprU 1973
Herr SVANSTRÖM (c):
                                                                     -1----------------

Herr talman! I så faU ber jag att få lacka för del positiva svar som jag     Andringar i tryck-
anser all herr statsrådets senaste anförande innehöU.
                    frihetsförord-

ningen tn. m.


Överiäggningen var härmed slutad.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren all besvarandet av återstående pä dagens föredragningslista upptagna enkla frågor skulle uppskjutas till morgondagens sammanträde.

§   11   Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner

nr     22 till civUutskottet,

nr     78 tUl utbUdningsutskottet,

nr     89  tUl justitieutskottet,

nr     94 till skatteutskottet,

nr     104 till justitieutskottet,

nr     105  och   106 tUl skalleulskotlet,

nr     107 tUl jordbruksutskottet,

nr     108 till inrikesutskottel,

nr     109  till skatteutskottet,

nr     110 tUl finansutskottet,

nr     111   till jordbruksutskottet,

nr     112  till näringsutskottel,

nr     113 till jordbruksutskoltel,

nr     116 till inrikesutskottel samt

nr     117-120  lUl skatteutskottet.

§   12 Föredrogs   och   hänvisades  motionerna  nr   1841   och   1842  till konstitulionsulskottet.

§   13  Föredrogs och  bifölls interpellationsframställningarna nr 76 och 77.

§  14 Ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande nr 19 med anledning av propositionen 1973:33 med förslag tUl ändringar i tryckfrihetsförord­ningen m. m., jämte motioner.

1 propositionen 1973:33 hade Kungl. Maj:l, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 16 februari 1973,

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelagt riksdagen förslag tOl

1. ändringar i tryckfrihetsförordningen.


23



Nr 68

Torsdagen den 12aprn 1973

Andringar i tryck­frihetsförord­ningen m. in.


dels föreslagit riksdagen atl anta förslag till

2.    dalalag,

3.    lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma allmänna handlingar,

dels föreslagit riksdagen att

4.    godkänna att en central förvaltningsmyndighet med de uppgifter på dalateknikens område som departementschefen angett i propositionen inrättades den 1 juli 1974,

5.    bemyndiga Kungl. Maj:t atl vid myndigheten inrätta en ordinarie tjänst för ordförande och chef för myndigheten med beteckningen r,

6.    till Eiatainspektionen för budgetåret 1973/74 under andra huvud­titeln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor.



24


Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"1 propositionen föreslås dels ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF), dels en datalag. Förslagen bygger på det betänkande som förra året lades fram av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK).

Förslaget till ändringar i TF syftar till atl undanröja den oklarhet som hittills har rått i frågan hur offentlighetsprincipen, dvs. allmänhetens rätt att få tillgång till det material som finns hos myndigheterna, skall tillämpas p:i ADB-upptagningar och andra upptagningar av teknisk natur, t. ex. mikrofilm och fonogram. Förslaget innebär att samma r-egler som f. n. gäller om handlingar så långt möjligt skall tillämpas också på tekniska upptagningar. Vissa särskUda regler föreslås dock när det gäller på vilket sätt myndigheterna skall tillhandahålla sädana upptagningar som är offentliga. Upptagningarna skaU alllid tillhandahållas i läsbar resp. avlys.sningsl)ar form, vilket i fråga om ADB-upptagning innebär att upplagningim måste antingen visas på bildskärm eller tillhandahållas i utskrift sä att den kan läsas. Detta slag av tillhandahällande skall i princip alltid ske utan avgift för den enskilde. Den enskilde skall vidare ha rätt att mot avgift erhålla en särskild utskrift av teknisk upptagning. Myndighelerna skall däremot, såvitt gäller ADB-upptagningar, inte vara skyldiga att lämna ut kopia av själva dalamediet, 1. ex. magnetbandet.

Förslagei: till datalag syftar till att skydda den enskilde mot sådant otillbörligt intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av den alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter. Förslaget innebär att dataregister som innehåller personuppgifter i princip inte får inrättas eller föras utan tillstånd av en särskild myndighet, kallad datainspekt:ionen. Vissa speciella regler föreslås dock i fråga om register som inrättas genom beslut av Kungl. Maj:t eller riksdagen. 1 samband med atl datainsjjektionen beviljar tillstånd till etl personregister skall den också meddela alla de föreskrifter som behövs för att för-ebygga otillbörligt integrilelsintrång. Datainspektionen skall vidare utöva tillsyn över registren och kunna ingripa i efterhand med nya eller ändrade föreskrifter. 1 sista hand skall inspektionen kunna återkalla meddelat tillstånd. För att ytterligare tillgodose den enskildes intr-essen föreslås bl. a. atl han skall ha rätt att på begäran få upplysning om de uppgifter som  finns (am honom  i ett visst  dataregister.  Sådan upplysning skall



kunna erhållas en gäng om året och skall i princip ske utan kostnad för den enskilde.

Förslaget till datalag innehåller också vissa bestämmelser om straff och skadestånd. Den som ansvarar för ett personregister skall vara skyldig atl ersätta sådan skada som uppkommer genom alt registret innehåller oriktig uppgift. Skadestånd utgår även om skadan inte har uppkommit genom vållande hos den som ansvarar för personregistret.

Datainspektionen föreslås bli inrättad den 1 juli 1973. Under sill första verksamhetsår skall den emellertid ha endast begränsade arbets­uppgifter. Sålunda föreslås att tiUståndssystemet för personregister inte skall b.örja gälla förrän den I juli 1974. Särskilda övergångsbestämmelser försläs beträffande sädana register som har tagits i drift före denna tidpunkt. I princip skall emellertid även befintliga register underkastas datainspektionens tillståndsprövning.

Inrättandet av dalainspektionen föranleder vissa ändringar i sekretess­lagen."


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


1 detta sammanhang hade behandlats motionerna 1973 :240 av fm Anér m. fL (fp),

1973:1636 av fru Anér (fp) och herr Mohn (fp) vari hemställts 1. att riksdagen skulle anta förslaget tUl ändring iTF med den ändringen, alt ur 2 kap. 8 § i Kungl. Maj:ts förslag skuUe borttas meningen "myndighet vare ej skyldig att utlämna upptagning för automatisk databehandling på annat sätt än genom tillhandahållande av utskrift av upptagningen", 2. att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:l till känna vad i motionen anförts om dubbelkodsystem för personnummer,

1973:1637 av herr Boo m. fl. (c) vari hemställts all riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973:33 beslutade atl ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts,

1973:1638 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts 1. att riksdagen med ändring av 2 § i förslaget till datalag beslutade att inrätlandel av statliga dataregister i strid med datainspektionens uppfattning endast kunde ske genom beslut av riksdagen, 2. att riksdagen med ändring av 7 § i förslaget till datalag beslutade alt dalainspektionen skulle meddela föreskrift beträffande personregister, såvida inte riksdagen hade meddelat föreskrift i samma hänseende, 3. atl riksdagen med ändring av 18 § i förslaget till dalalag beslutade all avvikelse från av dalainspektionen meddelade föreskrifter beträffande statliga dalaregister endast fick ske efter beslut av riksdagen, 4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag om inrättande av en dalaombudsman med uppgift atl övervaka efterievnaden av den kommande datalagstiftningen och därvid besvärsvä­gen tillvarata den enskildes rätt till integritet.


1973:1639 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts 1. att  riksdagen  uttalade all datainspektionen gjordes till etl riks­dagens organ,


25



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


2.    atl i förslaget till datalag 4 § tredje stycket skulle erhålla av motionäi-errra angiven lydelse, innebärande förbud mot personregister som innehöll uppgift om någons politiska eller r-eligösa uppfattning, med undantag för personregister som sammanslutning avsåg att föra beträffan­de sina egna medlemmar eller register för vetenskapligt bruk,

3.    att i förslaget tUl datalag 10 § skulle erhåUa av motionärerna angiven lydelse, innebärande ovUlkorlig rätt för enskilda att kontrollera vad som stod om dem i personregister samt skyldighet för registeransvarig atl aUlid underrätta registrerad om all uppgifter om honom införts i det personregis'ier den registeransvarige svarade för,

4.    alt i förslaget till ändringar i tryckfrihetsförordningens 8 § fjärde stycket skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande atl myndighet ej hade rätt atl utlämna upptagning för automatisk databe­handling.


1973:1640 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) vari hemställts atl riksdagen vid behandlingen av förslaget till datalag beslutade införa lUlslåndskrav också vid sammankoppling av personregister i enlighet med vad som anförts i motionen samt

1973:1641 av fru Kristensson m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att bestämmelserna om att personregister icke fick inrättas eller föras utan tillstånd av datainspektionen även skulle gälla personre­gister vars inrättande beslutades av Konungen eller riksdagen.

Motionen 1973:240 hade väckts under den allmänna motionstiden. Övriga motioner hade väckts med anledning av propositionen.


26


Utskottet hemställde att riksdagen

1.    med anledning av propositionen 1973:33 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1973:1636 och 1973:1639, båda såvitt nu var i fråga, såsom vilande för vidare grandlagsenlig behandling skulle anta det av ulskoltel framlagda förslagei till ändringar i tryckfrihetsförordningen,

2.    med bifall till propositionen 1973:33 i dessa delar och avslag på motionerna 1973:1638, såvitt nu var i fråga, och 1973:1641 skulle anta 2, 7 och 18 §§ i förslaget till dalalag,

3.    med laifall till propositionen 1973:33 i dessa delar och avslag på motionen 1973:1639, såvitt nu var i fråga, skulle anta 4 och 10 §§ i förslaget till datalag,

4.    med bifall till propositionen 1973:33 i dessa delar skulle anta förslaget lill datalag i övrigt,

5.    med bifall till propositionen 1973:33 i denna del skulle anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

6.    förklarade motionerna 1973:1636, i vad den inle behandlats i det föregående, 1973:1637 och 1973:1640 besvarade med vad ulskoltel anfört,

7.    skulle avslå motionen 1973:240,



1.    skulle avslå motionen 1973:1638 i vad den inte behandlats i det föregående,

2.    med bifall lill propositionen 1973:33 i denna del och avslag på motionen 1973:1639 i vad den inte behandlats i del föregående godkände att en central förvaltningsmyndighet med de uppgifter på datateknikens område som angetts i propositionen inrättades den I juli 1973,

10.    bemyndigade Kungl. Maj:t alt vid myndigheten inrätta en ordinarie tjänst för ordförande och chef för myndigheten med beteck­ningen r,

11.    till Datainspektionen för budgetåret 1973/74 under andra huvud­titeln anvisade ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Andringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



Reservationer hade avgivils

1. av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Boo (c), Pettersson i
Örebro (c), Werner i Malmö (m), Molin (fp) och Wijkman (m) vilka ansett
atl utskottet under 2 bort hemställa,

alt riksdagen med anledning av propositionen 1973:33 i motsvarande delar och motionen 1973:1641 och med bifall till motionen 1973:1638, såvitt nu var i fråga, för sin del skulle anta 2, 7 och 18 §§ i förslaget lUl dalalag med av reservanterna föreslagen lydelse,

2. av herrar Nelander (fp), Molin (fp), Werner i Malmö (m) och
Wijkman (m) vUka ansett att utskottet under 8 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall lill motionen 1973:1638, såvitt nu var i fråga, hos Kungl. Maj:l begärde förslag om inrättande av en dalaombudsman med uppgift all övervaka efterlevnaden av den kommande datalagstift­ningen och därvid besvärsvägen tillvarata den enskildes rätt till integritet.

Till belänkandet hade fogals ett särskUl yttrande av herrar Nelander (fp) och Molin (fp).

Herr BOO (c):

Herr talman! Tekniken och den tekniska utvecklingen skall alltid underordnas människan. Denna självklara princip kan det vara skäl alt ständigt hålla levande. Den tekniska utvecklingen är enorm på skUda områden, och detta gör att det ibland kan bh svårt för politikerna att klara matchningen mot den framstående tekniska expertisen, som självklart har en inneboende strävan alt gå vidare även på områden där del inle finns någon erfarenhet alt kolla resultaten mot.

Etl område där utvecklingen varit mycket snabb under senaste år är dataområdet. De flesta människor har upplevt denna utveckling som något fascinerande och enormt. Del har bl. a. gäUl de datapro-grammerade månfärderna, för att la ett påtagbart exempel. Men nu har denna beundran från de många människorna blandats med en betydande oro. Orsaken härtiU är den ökade tillkomsten av dalaregister innehållande personuppgifter av skUda slag. Därmed har också risken för kränkning av den personhga integriteten starkt ökat med allt vad detta innebär av otrygghet för de enskilda människorna.


27



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen tn. m.


Det är därför en angelägen åtgärd atl genom lagstiftningsåtgärder garantera skyddet för den personliga integriteten på det här området. Från centern har vi starkt understrukit delta i ohka sammanhang, inte minst här i riksdagen. Särskilt vill jag nämna vårt ställningstagande i anslutning lill framställningen i föregående års stalsverksproposition orn anslag för utveckling och införande av centralt personregister, CPR. Vi hävdade då med kraft alt vi inle kunde vara med på detta, aUdenstund frågan om lagstiftning på dataområdet inte hade prövats av rUcsdagen.

Vi hälsar därför med tillfredsställelse alt förslag nu kommit orn ändringar i tryckfrihetsförordningen och om en ny datalag. Vi har också i det mesta kunnat ansluta oss lill innehåUel i propositionen 33. På vissa punkter har vi ansett det nödvändigt med ett förtydligande, vUket vi även framfört i motionerna 1637 och 1640.

Innan jag går in på några kommentarer lill dessa frågor vill jag bara helt kort konstatera alt informationsbehandling rned hjälp av ADB är en värdefuU tillgång för inte minst den industriella utvecklingen. Genom ADB kan betydande rationaliseringar göras och planeringen ske med ett bättre underlag än som tidigare varit faUet. Även inom den offentliga och enskilda sektorn i övrigt är tillgängen till automatisk databehandling av betydelse för riktigt beslutsfattande och rationalisering.

Härom kan således inga delade meningar råda. Ekonomiska aspekter och bedömningar kommer självklart också in i bilden. Men det blir även fråga om svåra bedömningar, och den enskildes situation nu och i framtidens dataålder kräver det mest grannlaga avgörande och de svåraste avvägningarna. Därvid är det i första hand två huvudintressen som skall vägas mot varandra: dels är det offentlighetsprincipen som icke minst skall ge den enskilde möjligheter alt hävda sig och sin rätt, dels skyddet för den personliga integriteten så att den enskilde inte lämnas ut på sätt som allvarligt skulle skada honom eller henne.

När det gäller offentlighetsprincipen och avvägningarna därom är del lUlfredsslällande all förehggande förslag innefattar samma regler som gäller handlingar i övrigt och atl dessa regler nu skall tiUämpas också på tekniska upptagningar. Viktigt är att tekniska upptagningar tillhanda-hålles allmänheten i läsbar form så att på det sättet inte några missförstånd kan komma in vid de olika bedömningarna.

Det är således genom datatekniken som förbättrade möjligheter för den enskildes insyn och kontroll kan komma lill, men självklart kan detta också betyda att myndighelerna i sitt agerande får en tillgång som kan vara betydelsefull för dem och föra dem in på de svåra avvägningar jag nyss nämnde om.

Det kan vara så att register, som inte var för sig kan te sig särskilt besvärande för den enskilde, vid samköming kan ge en myckel ingående och närgången bild av den enskildes förhållanden. Därför måste t. ex. samkörningsmöjligheterna noga kontrolleras så all man inte den vägen kan uppnå resultat som inle var avsedda.

För att förhindra otillbörligt intrång är del nödvändigt atl datainspek­tionen visar stor restriktivitet när det gäller tillstånd lill samköming av register.

Dalainspektionen, som intar en central och avgörande roll vid den nya



datalagens tillämpning och som i sina ställningstaganden även har att enligt 6 § pröva tekniska uppgifter, måste förutsättas få möjligheter all följa den tekniska utvecklingen på området. Del är således nödvändigt alt man här har klart för sig det självklara och nödvändiga i att datainspek­tionen får goda möjligheter till sådana bedömningar.

När det gäller direkta lagändringar har vi i reservation 1 föreslagit en ändring beträffande tillståndsgivningen. Paragrafen innehåller föreskrift om att personregister inte får inrättas eller föras utan tillstånd frän datainspektionen. Undantagna är register som inrättas av Konungen eller riksdagen. Yttrande skall dock även i det fallet inhämtas av datainspek­tionen.

Vi finner det för vår del otillbörligt att regeringen kan inrätta ett personregister trots atl kanske datainspektionen avstyrkt detsamma. 1 sådana fall bör det åtminstone bli underställt riksdagen för prövning. I korthet är det alltså detta som reservationen innefattar.

När det gäller reservation 2 om en särskild dataombudsman har vi från centern inte i nuläget kunnat ansluta oss lill detta krav. Vi finner det riktigare i ingångsläget att om behov föreligger stärka de redan nu befintliga organen sorn har att la till vara den enskildes rätt.

Dalalagen är ju ny. Del är således svårt att göra bedömningar om hur den kommer att verka i skilda detaUavseenden. Jag viU här starkt understryka vad också utskottet sagt i sitt betänkande att det här är etl förstlingsverk på ett nytt och komplicerat lagsliftningsområde. Redan detta betyder självklart all det blir svårigheter all få en lag och en tiUämpning av den som läcker upp vad man har avsett. Vi måste alltså noggrant pröva utvecklingen på området och tillämpningen av lagen. Sedan får vi återkomma lill förändringar om det kan anses nödvändigt.

Det kan ändå sägas atl det är viktigt att vi fått denna lag. Jag vill än en gång understryka detta, och jag vill uttala den förhoppningen med anledning av tillkomsten av lagen all de många människorna genom lagen och dess rätta tillämpning skall känna den trygghet och få del skydd som de förväntar.

Med detta ber jag att fä yrka bifall till reservationen 1 och i övrigt lill utskottets betänkande.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



I detta anförande instämde herr Polstam (c).

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Vi lever i dataåldern, har man sagt, och det är säkert sant. Datatekniken har ju upplevt en fantastisk utveckling under de två senaste decennierna. Denna tekniks enorma möjligheter all snabbi och relativt korrekt förmedla information har ju redan verkat revolutio­nerande på flera fält, på teknikens eget och på vetenskapens fäll över huvud taget ävensom på det administrativa området. Det är sant, som det är sagt, att datatekniken fortfarande är stadd i mycket snabb utveckling. Men kunskapens träd är nu som alltid på gott och ont. Beträffande vissa områden finns del förvisso välmotiverade farhågor för att databehandlade personregister kan göra intrång i den personliga integriteten,  i  synnerhet   om   uppgifterna   blir  lätt   identifierbara   och


29



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

30


lättillgängliga för obehöriga och om, som det tidigare nämndes, de olika systemen utan bestämda restriktioner får samordnas och samköras. Dalaanläggningen kan bli en förfärlig makt över den enskilda människan. I varje fall kan den upplevas så, och det är illa nog.

Vi har nu ungefär 3 000 datasystem på den enskilda sektorn och närmare 400 på den offentliga. Och del är en hittills helt oreglerad verksamhet. Därför är det synnerligen glädjande all regeringen nu har lagt fram förslag om datalag och förändringar i tryckfrihetsförordningen som kan stävja dalamissbruk, både medvetna och omedvetna sådana. Lagen har sina uppenbara begränsningar — självklart när det gäller ett så nytt fält — men att låta hela dalafältel vara oreglerat längre går bara inte. Jag vill också betyga alt del har rått mycken samstämmighet i utskottet beträffande den här lagens nödvändighet.

Både i propositionen och i motionerna ävensom i utskottsbelänkandet framhålls del ju all lagen får betraktas som etl provisorium. Utvecklingen går snabbt på detta område och det vill tih att man följer utvecklingen och ständigt förnyar lagbestämmelserna så att man kan ingripa i de nya lägen som uppstår.

Det är egentligen bara på ell par punkter, herr talman, som meningarna har gått isär. Den första punkten är den, som herr Boo också nämnde, huruvida de personregister som inrättats av statsmakterna, i sista hand regermgen, skall vara underkastade datainspektionens tiUstånds-givning. Propositionen och utskotlsmajoriteten anser inle att det är nödvändigt.

Vi menar att del är nödvändigt, och det har vi framfört i rnoderatmo-lionen 1641. 1 sanningens namn skall dock sägas atl även utskottet menar atl dalainspektionen skaU öva tillsyn och föreslå regeringen lämpliga föreskrifter när man avser att upprätta datapersonregister. Utskotts­majoriteten förbehåller datainspektionen inspeklionsrält osv. och anser att de yttranden som inspektionen kommer att avge till statsmakten skall väga mycket tungt vid bedömningen. "Det enda undantaget", skriver ulskottsmajoriteten, "är all inspektionens föreskrifter inte får slå i strid med beslut av regering eller r-iksdag." Annars blir det precis samma bedömning av statliga som av andra personregister. Skillnaden blir "bara den", framhåller utskottet, "all datainspektionen beträffande de förra inte själv kan fatta beslut".

Detta, herr talman, är kanske inle så "bara". Det "enda undantaget" är kanske inte så betydelselöst som propositionen och utskotts­majoritelen viU låta påskina.

Atl datainspektionen inte kan fatta beslut om tillstånd för statliga personregister och alt regeringen kan bortse från inspektionens föreskrif­ter är inte likgiltigt. Det kan upplevas som ganska allvarligt. 1 den offentliga debatten är det just de statliga registren som har stått i centrum både här hemma och utrikes. Till dessa register har ju slutits människors fruktan och olustkänslor. Man har på känn atl man löper risken all bli registrerad — med eller mot sin vUja — på ett närgånget och kanske integrilelskränkande sätt. Väl inplacerad i ett sådant regislernäl med alla de egenheter och avigsidor som man representerar är man lätt ell offer för statsmakternas manipulerande.



Herr talman! Jag vUl nu inte måla något statsråd på väggen. Jag menar inle all vi har del läget i vårt land eUer atl vi rimligen skall få del, men vi vet all det förekommer på andra håU ute i världen, och del är mänskligt om allmänheten vill freda sig också för möjligheten till en sådan utveckling.

Dalalagen är avsedd att vara ett skydd, men undantar man just statliga personregister från datainspektionens lillslåndslvång, får man räkna med alt allmänheten upplever detta som ett allvarligt och omotiverat avsteg från dalalagens grundtanke. För det är dock en skillnad mellan alt ge tUlstånd och att bara avge ell yttrande — skillnaden meUan tiUstånd och tillsyn. 1 praktiken behöver skillnaden som regel kanske inte blir så stor, men man har inga garantier därför. Del är förvånande atl inte utskottsmajoritelen inser detta ulan hellre följer departementschefen och tar avstånd från offentlighets- och sekrelesslagstiflningskommitténs mening. 1 den kommittén har man ju ingående diskuterat dessa frågor och stannat för den uppfattning som kommit lUl uttryck i reservationen 1. Det är tvivelsutan betryggande om man beslutar om alla personregis­ters likhet inför lagen.

Nu kan man tycka att del är konstitutionellt inkonsekvent att . regeringen skulle behöva underordna sig datainspektionens beslut. Men det måste innebära en god garanti för allmänheten atl en regering, om den vill handla i strid med inspektionens föreskrifter, måste gå tiU riksdagen för alt få mandal. Nu menar utskottsmajoritelen all riksdagen ju alltid på- skilda sätt utövar en kontroU av regeringens agerande, och man hänvisar liU fråge- och inlerpellationsinstituten liksom till konstitu-tionsutskoltels granskning av regeringens skilda fögderier osv. Men vi som brukar ställa enkla frågor vet atl del är ett myckel tvivelaktigt instrument när del gäUer att påverka ell statsråd i någon riktning. Och vad konstitulionsutskottets prövning beträffar förekommer den ju en gång om året, sä det skulle inle precis bli någon rapp kontroU av personregis­tren. Vi menar atl det är myckel bleka hänvisningar som utskottsmajori­telen här gör.

Den andra punkten där oenighet inom utskottet uppstått gäller frågan om vem som skall handlägga ärenden angående lUlsyn och besvär över inspektionens beslut. Här menar utskottet att datainspektionens beslut i sista hand skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:l och att JO skall ha tillsynen över datainspektionen precis som över andra statliga ämbets­verk. JK skall föra talan mot inspektionen och tillvarata allmänhetens intressen. Vi finner inte denna ordning tUl fyllest utan förordar en särskild dalaombudsman. Det är i sanningens namn ett folkpartiinitiativ, men vi tycker atl del är värt att stödja och därför har vi slutit upp kring det i reservationen 2.

Det rör sig här om så tekniskt krångliga frågor alt man inte har någon anledning atl belasta de redan hårt arbetstyngda JO och JK med detta. JK är ju dessutom Kungl. Majts höge jurist och torde också fördenskull vara mindre lämplig ifall någon vill klaga över något Kungl. Maj:ts register. Vi är av den bestämda uppfattningen alt del ur alla synpunkter är bättre att en dataombudsman, som är fristående, utövar tillsynen av hur   datainspektionen   handlägger   inlegritetsfrågorna.   Den   slutgiltiga


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Andringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

32


tillsynen av dessa känsliga inlegriletsfrågor måste ordnas så att allmän­heten upplever största möjliga rättstrygghet.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Den datalag som vi diskuterar i dag är ju i första hand avsedd alt skydda medborgarna mot intrång från statens, näringslivets eller andras sida i deras integritet. Delta är etl utomordentligt lovvärt ändamål, som vi alla är ense om. Vad vi däremot kan vara något oense om, är medlen att nå det.

Folkpartiet har ända från början krävt en dataombudsman som etl värn för d(;n enskilde i hans mellanhavanden med dem som manipulerar dalabankerna. Propositionen, som vi diskuterar i dag, föreslår i stäUet i Ukhel med offentlighels- och sekretesslagstiflningskommiltén en dalain­spektion, som bl. a. skaU fullgöra en del av de plikter som dalaombuds­mannen har tänkts alt sköta — en del, men inte alla.

De uppgifter som en dataombudsman egentligen borde ha är enligt lagförslaget och utskottet uppdelade på tre olika instanser. Juslilie-kanslern skall sköta överklagandet, JO skall vara en allmän klagomur och datainspektionen skall övervaka sig själv. Detta måste bli förvhrande för allmänheten och leda till besvärliga överlappningsfrågor hos ämbets­männen. Låt oss få en dalaombudsman i stället, dit den okunnige och ängslige kan vända sig, en som står oberoende av andra statliga instanser och får tid och möjlighet att samla på sig den sakkunskap och den erfarenhet som är oumbärliga för atl man skall klara delta svåra och komplicerade område!

Låt oss också få en datainspektion, som inte gör undantag för de viktigaste registren! I likhet med de två tidigare talarna anser vi i folkpartiet atl de stora, väsentliga registren, t. ex. folk- och bostadsräk­ningen, sorn Kungl. Majt organiserar och utfärdar bestämmelser om, skall hgga under datainspektionen precis lika mycket som alla andra register, inte minst med hänsyn till samarbetet meUan de olika registren. En upplysning som har lämnats för ett ändamål lUI en viss myndighet kan nämligen komma att användas av en annan för ell helt annat ändamål. Detta är en sak som departementschefen är medveten om och nämner, men då skall man också dra slutsatsen av del, nämligen atl datainspek­tionen måste ha rätt alt bestämma i lika hög grad över alla register och se lill alt bestämmelserna om överföringar dem emellan samordnas och hänger ihop.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Men med den här propositionen som vi skall anta i dag är inte debatten om hur datorerna skall användas - så alt de gör nytta och icke skada - avslutad i vårt land, den är bara påbörjad. Del är klart att det behövs lagar som hindrar människorna, i stat, näringsliv eUer andra organisationer, från all använda datorer till intrång i andras integritet. Det är bra att vi börjar fä dem. Men i förhållandet människa-dator är inlegriletsholet inle den enda faran. Jag vill här kort peka på två andra faror som vi måste hålla ögonen öppna för, faror som detta nya tekniska



redskap ingalunda skapar, men skärper. Den första är atl maktbalansen tippar över åt del håU där makten redan är störst och atl de som har föga makt bhr ännu vanmäkligare. Den andra är avpersonaliseringen — atl människan förväxlas med sin egen dataskugga.

Etl exempel på hur man i aU välvilja spelar den första utvecklingen i händerna är den bestämmelse i den nya lagen som säger att myndig­heterna visserligen som förut skall vara skyldiga atl lämna ul alla offentliga upplysningar i läsbar form till den som önskar dem och som inte kan förutses använda dem på integritetskränkande sätt, men att de inte skall vara skyldiga att lämna ut dem i datoriserad form, dvs. som magnetband eller motsvarande. Denna bestämmelse har givelvis till-konimit för all skydda medborgarna mot missbruk av selekliv reklam och sådant, som har väckt en del berättigad olust. Men i själva verket har man då kastat ul barnet med badvattnet. Ty det kan länkas många fall, där det blh etl stort handikapp för den som vill använda sin lagliga rätt all kontrollera vad myndigheterna gör och kanske formulera motförslag, om han — det blir väl vanligen fråga om en organisation - får ut uppgifterna som en stor binge utskrifter och inte som ett band där uppgifterna kan behandlas lusen gånger snabbare.

Folkpartiets representanter har i dag inte velat reservera sig på den här punkten, därför att det är med dagens teknik utomordentligt svårt all tillgodose både integrilelsskyddel och den värdefuUa offentlighets­principen just i det här fallet. Men delta är en anledning till atl länka noga över hur man skall kunna ändra tekniken. Vi har i motionen 1636 lagt fram det förslag som Teknologföreningen utformat och som går ut på att avkoda personnumren, så alt de blir ofarliga, och så att man sedan kan använda aUa dalaband som behövs för samhälleliga ändamål, utan atl det finns någon risk för att de givna upplysningarna kan kopplas ihop med identifierade individer. Om och när en teknik av denna art blir genomförd kommer kraven på en total tiUämpning av offentlighetsprin­cipen även på databaseral material att kunna genomföras utan skador för individen. Vi anser detta vara etl ytterst väsentligt mål att arbeta mot.

Utskottet yttrar sig med dubbel tunga om detta Teknologföreningens och vårt förslag: dels håller man med departementschefen om atl del blir för krångligt, dels säger man att det hör tiU de föreskrifter som i övrigt kan bli aktuella i samband med dalainspektionens tillståndsprövning. Jag utgår från atl datainspektionen verkligen kommer alt ta allvarligt på denna fråga, inle minst med hänsyn till alt detta blir del enda sättet atl förhindra en ständig uppdatering av aUa de register över alla svenska medborgare som vid det här laget-finns i utlandet på ell flertal håll och tjänar en rad intressen som vi inte har den minsta möjlighet att kontrollera.

Den andra faran som jag nämnde är dalaskuggan — alltså atl samhäUets mer eller mindre legitima behov av atl håUa reda på medborgarna, i förening med datateknikens speciella möjligheter och frestelser, leder lill att den levande människan förvandlas till en serie kryss i olika rutor, som riskerar att få en högre verklighetsdignitet än hon själv.

Som bekant har redan vid olika liUfäUen socialvårdare i Stockholm


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen tn. tn.

33


3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68-70



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

34


och. Göteborg, en överläkare i Stockholms län och föräldrar och skolpsykologer från hela landet upphävt protester mot att klienter, patienter och elever i aUtför hög grad och på ett alltför schematiskt vis sätts på hålkort eller i databanker. Skolbarnens hälsokort, för att ta ett exempel som är aktuellt just i dagarna, har ju funnits länge, och de har bestått i enkla anteckningar om sådant som skolsköterskan eller läkaren har funnit lämpligt atl notera om barnens hälsa och famihemiljö och vad det nu kan ha varit för privata upplysningar. Nu vill man utvidga och rationalisera detta och avge yttrandena i form av streck och siffror och bokstäver i vissa rutor, som är dimensionerade så all de någon gång kan sättas på dator.

Vad är del för fel på den tanken då? Ja, jag vill illustrera del med en enda mening ur de aUmänna kommentarer som skolöverstyrelsen har utfärdat a:.igående hälsokortens användning. Där står del: "Den grund­läggande principen för hela systemet är den, att hälsokorten skall avteckna en överskådlig helhetsbild över barnets utveckling." Tänk ett ögonblick på vad den meningen innebär. En överskådlig helhetsbild över ell barns utveckling! Tänk ett ögonblick på ett enda konkret barn som ni själva känner och sätt er in i att översätta detta barns utveckling, dess hela utveckling, tUl några kryss och tecken som är enkla nog för en dator alt svälja och reproducera. Och tänk er sedan all ni är mottagare av en sådan helhetsbild, och ur dess olika tecken skall ni plocka fram någonting som ni skaU kunna ha glädje av när ni skaU hjälpa eller ta hand om ett för övrigt okänt barn! Upplever ni inte hela vidden av faran i atl del blir en dalaskugga i stället för en människa, som ni kommer atl hantera? Och skulle ni inle i stället behöva en anvisning från skolöverstyrelsen, där det sades: Se upp! De här uppgifterna är ytterst bristfälliga, osäkra och otillräckliga. Tro inte på dem. Låt er inte hypnotiseras av dem!

Den sortens varning, som alltid är berättigad när man skall ta fram uppgifter ur en dator men särskilt när det gäller enskilda människor, är det som i vår dalamotion nr 240 har kallats för angivande av datakvalitet. Ordet dalakvahlet betyder inte alls bara — som utskottet tycks ha förutsatt — alt man vaktar på att inga direkt falska uppgifter kommer in i datorn, och ännu mindre enbart all inga data förvanskas genom maskin-eller programfel under själva hanteringen inne i datorn. Båda dessa faror existerar, men de är inle de största eller de värsta. Nej, del värsta är alt s. k. fakta, åtkomna på fullt laglig väg och programmerade på oklander­ligt sätt, missbrukas av fuUständigt legitima befattningshavare. Och detta sker i all oskuld, därför att befattningshavarna inte har någon möjlighet att bedöma hur de meddelanden som de får förhåller sig lill — jag skall inte säga i:ill verkligheten, ty del är en djup filosofisk fråga vad man egentligen menar med verklighet - men lill en rad andra fakta, andra bedömningar och sållningar, som skulle fått fram helt andra bilder.

Läkaren vel att en diagnos på en sjuk människa kan bli totalt vilseledande, om bara ett enda faktum är bortglömt och utelämnat. Det behövs inga mätfel eher förfalskningar för det. Men detta tycks inle vara Uka uppenbart för alla samhällsarbetare eller pedagoger, åtminstone inle för dem siom tror sig kunna sätta upp en helhetsbild av etl barns utveckling med så trubbiga instrument som skolöverstyrelsens hälsokort.



Nu skulle väl det inle göra så myckel, om alla som använder dessa kort vore medvetna om deras ofullkomlighet och hur htet de kan användas flll. Men kan vi vara säkra på det? Kanske går del i stället så, som en skribent i Handelslidningen uttryckte det häromdagen. Han skrev: "Om vi mer och mer avskaffar betygen, då blir ju hälsokorten med alla deras ' uppgifter om familjeförhållanden och fritidsvanor det enda skrivna materialet om och kring eleven, och då kanske detta kort får alldeles för stor betydelse vid bedömandet av eleven." Så långt har ju ingen förutsatt all det skaU gå. Men vi vel atl det skrivna ordet, särskUt när det kommer ur en dator och ser så objektivt och lidelsefritt ut, har en oväntat stor makt att binda människors omdöme och se mycket exaktare ut än vad det är.

Jag har velat ta denna något utförliga Ulustration, därför all det tydligen har varit litet svårt att förklara vad som menas med datakvalitet. Men detta är vad det är fråga om: kvalitetsangivelser vid olika typer av datauppgifter om individer, en påminnelse om att ingenting blir mera sanning för alt det sätts på data, och att var och en som lar emot en dators uppgifter skaU vara medveten om detta och få hjälp tih alt vara. medveten om det. I många faU torde varningen för en alltför låg datakvalitet vara nog för atl över huvud taget låta bli alt sätta vissa typer av uppgifter på data.

Herr talman! Utskottet säger i sitt korta yttrande om motionen 240 och dess krav på datakvalitet följande: "Utskottet förutsätter all de i motionen aktualiserade frågorna om felaktig användning av data upp­märksammas av datainspektionen." Det är en förhoppning som jag livligt delar, och jag hoppas också ha kunnat i någon liten mån visa på hur svårt och stort detta område är och hur väl man behöver vara uppmärksam på det.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag vUl först konstatera den myckel stora enighet som råder inom konstitulionsutskollet i detta ärende. Alla godtar i del stora hela regeringens förslag. Vi har också samma grundsyn. Vi menar atl det är nödvändigt alt genomföra en lagstiftning nu.

Samtidigt är vi medvetna om atl del innebär vissa svagheter atl bygga en lagstiftning på den begränsade erfarenhet som vi har vunnit. Man kan ställa sig frågan om man skall vänta eller om man skaU ta lagstiftningen nu. Väntar man får man ett bättre erfarenhetsunderlag och följaktligen mer perfekt lagstiftning. För min del har jag dock inte tvekat att tillstyrka en lagstiftning därför atl behovet av personlig integritet på detta område är så stort all vi inte bör avvakta ytterligare erfarenhet. Emellertid leder delta tiU all vi måste vara medvetna om alt vi relativt snart kan behöva ändra lagstiftningen. Erfarenheten av lagstiftningen kan leda dithän. Framför aUl kan förutsättningarna för lagstiftningen förändras.

Vi måste sålunda vara beredda all utifrån nya erfarenheter snabbi ändra lagstiftningen.

1 detta lagstiftningsarbete gäller del alt ta hänsyn lill delvis motstridi­ga intressen. Framför aUt gaUer det att väga kraven på personlig integritet


35



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen rn. m.

36


och offentlighet mot varandra. Det är på samma gång nödvändigt att beakta den tekniska utvecklingen och kraven att man på ett förnuftigt och ekonomiskt riktigt sätt använder sig av dalatekniken. Som före­gående talare hävdat är den till nytta på flera olika områden. Jag skulle, herr talman, något vilja belysa de svårigheter man släUs inför i dessa avvägninga.r.

Det första exemplet gäller det som fru Anér diskuterat alldeles nyss, nämligen -frågan om utlämnande av själva datamediet - som hon påpekade gäller det i allmänhet magnetband. Här har vi å ena sidan den motion som fru Anér och herr Molin har väckt och som kräver en ovillkorlig skyldighet från myndigheternas sida all lämna ul datamediet. Å andra sidan finns det en motion som väckts från vpk-håll och som syftar Ull ett lika oviUkoriigt förbud mot att lämna ut datamediet. Här har regering och utskott försökt gå en medelväg. Myndighet kan lämna ut datamediet, men är inte skyldig atl göra det. Del gör det möjligt för myndigheten att pröva frågan i varje särskilt fall utifrån integritetssyn­punkten.

Som ett andra exempel kan jag ta frågan om samkörningen. Ser man den frågan endast från datatekniska och dataekonomiska synpunkter bör man sträva efter all skapa bästa möjliga förutsättningar för en så stor samköming som möjligt. Mot detta står emellertid kravet på skydd av medborgarnas integritet. Del pekar i en annan riktning. Det föder krav på en begränsning av dessa möjligheter. Med nuvarande erfarenhet är del dock inle möjligt att i lagstiftning reglera denna begränsning. 1 stället får vi lita till de möjligheter datainspektionen har, och det blir säkert en av de allra viktigaste uppgifterna för datainspektionen att åstadkomma denna begriinsning i samkörningen.

Jag skulle, som ett tredje exempel, viha peka pä frågan om dataombudsmannen, som har tagits upp av fru Anér och herr Werner i Malmö. Det finns onekligen skäl som talar för att man inrättar en befattning som dataombudsman. Ä andra sidan skulle det betyda att man började med att bygga upp en alltför stor apparat innan man har vunnit några egentliga erfarenheter. 1 stället bör man kunna följa det förslag som nu lagts fram frän regeringens sida och som utskottsmajoritelen tillstyrkt.

Justitieombudsmannen får tillsyn över inspektionens verksamhet liksom över varje annan myndighet, däribland de myndigheter som för personregistren. Justitiekanslern får föra talan mot inspektionens beslut, och därtiU kommer atl datainspektionens beslut kan överklagas. Detta får enligt min mening räcka tills vidare. Skulle erfarenheten visa att det behövs en särskild ombudsman får man pröva frågan på nytt.

Jag tycker det är fel att göra som reservanterna, nämligen föreslå alt riksdagen skall skriva till regeringen i frågan redan nu, innan vi vunnit någon som helst erfarenhet på detta område.

Del fjärde exempel jag vill la upp gäller datainspektionens slällning. Även på denna punkt råder mycket stor enighet inom utskottet. Vi menar alla att datainspektionen skall vara en central myndighet på området. Den skall utöva kontroll över och ha insyn i alla register. Som etl led häri ingår inspektionsrätt av alla register. På etl par undanlag när skall den pröva tUlståndsgivningen på detta område. Den kan säga nej lill



inrättande av sådana register, inom både den enskilda sektorn och den offentliga. Den kan med något undantag utfärda föreskrifter för all trygga integriteten. Når man inte sådant skydd genom dessa föreskrifter äger inspektionen rätt alt återkalla meddelat tillstånd. Om allt detta är utskottet enigt. Vi är också eniga om att datainspektionen inte skall kunna säga nej tUl beslut av riksdagen om att inrätta dalaregister.

Herr Werner i Malmö talade om de statliga registren. Herr Werner har i utskottet varit med om alt avstyrka den motion som fru Krislensson burit fram och i vilken det föreslås att datainspektionen skall kunna överpröva även riksdagens beslut om inrättande av dataregister. Man måste här la även konstitutionella hänsyn. 1 det förslag lill ny grundlag som lagts fram markeras riksdagens stäUning som del högsta statsorganet mycket hårt. Det vore fel alt ett regeringen underställt organ skulle kunna överpröva riksdagens beslut och realiter lägga in ett veto mot etl riksdagsbeslut. Däremot får detta organ möjlighet all yttra sig, det har alla inspektionsmöjligheter, och del kan utfärda föreskrifter; dock får dessa inte stå i motsättning tiU eher upphäva de föreskrifter rUcsdagen själv beslutar om.

Vi har inle blivit eniga om regeringens rätt att inrätta dataregister. Majoriteten anser all regeringen skall ha en sådan rätt. Minoriteten går också med på att regeringen far inrätta dalaregister, men man utrustar dalainspektionen med en reeU vetorätt; säger datamyndigheten nej, kan inte regeringen inrätta ett sådant register. Ur konstitutionell och administrativ synpunkt hamnar man här i en myckel besvärlig situation. Detta har gjort det omöjligt för majoriteten inom utskottet att följa denna linje. Ett regeringen understäUl organ skulle kunna säga nej till beslut från regeringens sida! Vilket annat organ har denna myndighet? Saken blir ännu egendomligare när man vet att regeringen är besvärs-myndighet i förhållande till datainspektionen. Etl företag eller en kommun kan besvära sig hos regeringen över dalainspektionens beslut, och regeringen kan då handla precis som varje annan besvärsmyndighet. Men denna besvärsmyndighels ställningstagande kan i sin tur påverkas av detta underställda organ, som realiter kan lägga in ett veto. Nog är detta en underlig ordning!

Den bhr ännu underligare i den form som herr Werner framställde den. Han undrade vad som skulle hända om justitiekanslern framförde klagomål över regeringens beslut. Jag har aldrig hört talas om att justitiekanslern på det sättet skall överpröva av regeringen fattade beslut. Del är inle heUer nödvändigt med en sådan underlig ordning. Det finns möjlighet all trygga den enskUdes integritet i minst lika hög grad genom de förslag som har framlagts av regeringen och som har tillstyrkts av utskottet.

Låt mig i några korta punkter belägga detta.

För del första har dalainspektionen samma kontrollmöjligheter och insynsmöjligheter som den äger i övrigt. Även för de registrerade blir insynen densamma som för övriga register. Del enda som skiljer är atl datainspektionen inte kan förhindra inrättandet och utfärda föreskrifter i strid med regeringens anvisningar.

För det andra får regeringen inte inrätta sådana dalaregister utan atl


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

37



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


ha hört datainspektionen. Denna besitter en betydande sakkunskap, och det är rätt som herr Werner refererade, nämligen att utskottsmajoriteten anser atl dess yttranden kommer att väga tungt. Det är svårt att tänka sig alt en reg.ering inrättar ell sådant register mot ett avstyrkande från datamyndijhetens sida. Den lägger i stället fram en proposition i riksdagen - och riksdagens beslut kan inte överprövas av datain­spektionen.

För del tredje utspelas allt detta i offentlighetens ljus. Inga beslut kan las i lönndom; man skall höra dalainspektionen, dess yttrande är offentligt, man får en offentlig debatt, där meningarna kan bryta sig mot varandra.

För det fjärde kan man utgå från alt det normala är alt de statliga registren kommer att beslutas av riksdagen. Den som har intresse av det är förvaltningsmyndigheten. För egen del har jag svårt att tänka mig att en regering har någol större intresse av alt inrätta ett register för egen del. Man får ett förslag från en myndighet, man går vidare med en proposition om detta liU riksdagen.

För del femte är väl ändå det riktiga i en parlamentarisk stat atl regeringen kontroUeras av riksdagen och inte av en regeringen understäUd myndighet. Riksdagen har kontrollmöjligheter. Den enskUde ledamoten kan framställa inlerpeUalioner och frågor, han kan motionera. Konslitu-tionsulskoltel utövar sin granskning, och i sista hand kan tillgripas förslag om misstroendevotum mot regeringens datapolitik. Framför allt är ju riksdagen den anslagsbevUjande institutionen. Dalaverksamheten prövas genom atl riksdagen behandlar anslagen. Det är inte möjligt för en regering all ha register mot riksdagens vUja.

Man kan alltså utan att hemfalla åt konstitutionella och administrativa konstigheler uppehåUa den nödvändiga kontrollen på det här området.

När jag på detta sätt går igenom lagförslaget kommer jag fram till atl det i nuvarande situation åstadkommer en riktig avvägning meUan kraven på integritet och offentlighet. Del är inte minst betydelsefullt atl förslaget innebär möjlighet all ge den enskilde skydd mot ett kommer­siellt utnyttjande av registret, ett kommersiellt utnyttjande som kränker integriteten. På den punkten viU jag gärna instämma med fru Anér.

Ur konstilulionsulskottets synpunkt är det också värt att observera all man här på ell tUlfredsställande sätt löst de besvärliga tryckfrihets­problem som finns på detta område. Den förändring av tryckfrihetsför­ordningen s;om föreslås ger en lösning av dessa problem.

Med detta, herr talman, ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemställan, vilket för tryckfrihetsförordningens del innebär atl förslaget antages som vilande.



38


Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan menade beträffande dataombudsmannen att del i nuvarande skede inle finns skäl att skapa en ny institution — utbygga verksamheten med en ny institution, som han sade. Men herr Johansson måste väl ändå hålla med om atl det kommer atl bli så många nya uppgifter och så många komplicerade tekniska spörsmål atl JO i annat faU måste bygga ul sin institution. Om man



bygger ut i det ena eUer det andra sammanhanget spelar mindre roU. Får vi en dataombudsman nu har vi de garantier för säkerheten varom önskemål framförts av flera talare.

Beträffande JK vidhåller jag att den gången han är kronjurisl, regeringens åklagare, kan JK inte vara rätt forum för aUmänheten all vända sig tiU i fall där man vill besvära sig över någol register som har kommit till stånd på Kungl. Majts initiativ. Det går verkligen inle ihop, herr Johansson.

Herr Johansson menade att jag hade avstyrkt fru Kristenssons motion.
Jag anslöt mig till folkpartireservationen. 1 reservationen I slår det att
"med anledning av---- motionen 1973:1644" - aUtså moderatmo­
tionen — intar vi den och den ståndpunkten. Vi har alltså inte frånlrätt
det väsentliga, ulan vidhåUer alt de register som kommer lill på initiativ
av regeringen skall vara underkastade inspektionens beslut. Den blir inte
någon överordnad myndighet i och för sig, utan det innebär bara all om
inspektionen inte kan tiUåla de föreskrifter som regeringen har tänkt sig
får regeringen gä till riksdagen och begära mandat. Det måste vara
konstilulionellt riktigt. Till och med jag begriper att riksdagen måste ha
del sista ordel i dessa frågor både visavi regeringen och datainspektionen.

När det gäller besvärsfrågorna i övrigt får man inte frikoppla den andra reservationen från den första. Om man förutsätter att del blir en dataombudsman kommer också de andra besvärsleden i ell annat hus, herr Johansson.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Andringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord med anledning av herr Johanssons i Trollhättan resonemang beträffande reservationen 1.

Självklart har regeringen, som också framhåUits av herr Werner i Malmö, rätt att gå lill riksdagen. Därmed har den formell möjlighet atl få ett register inrättat på områden där den finner del angeläget trots att dalainspektionen avstyrkt. Jag tycker nog ändå att herr Johansson i Trollhättan har tagit upp aUlför teoretiska resonemang. Som han själv säger behövs i samtliga fall pengar för att ordna register, och dä måste riksdagen pröva anslagsfrågan. Jag anser därför att del innehåll som finns i reservationen 1 väl täcker en rimlig ordning i det avseendet.

Fru ANER (fp) kort genmäle:

Herr talman! De argument som herr Johansson i Trollhättan framförde mot en dataombudsman hade, såvitt jag förstår, kunnat anföras mot varje ombudsman av motsvarande typ som vi har i landet. Men jag lar fasta på att herr Johansson i Trollhättan säger atl vissa argument kan anföras även för dessa förslag, och vi får återkomma när vi ser i vad mån de behöver genomföras. Atl del kommer alt behövas etl ställe där den sakkunskap samlas som krävs för övervakning av datateknikens utveckling här i landet är absolut säkert.


Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Herr talman!   När det gäUer fru Kristenssons motion råder del väl inget tvivel om att i de delar den rör riksdagens beslutanderätt har ett


39



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


enhälligt utskott funnit det av konslitutioneUa skäl inte vara möjligt alt biträda motionen.

Vad sedan gäller frågan om regeringens stäUning kommer vi inle ifrån att regeringen under aUa förhåUanden är den myndighet hos vilken man besvärar sig. Del ler sig väldigt egendomligt att denna myndighet då inle skall kunna, om del behövs, besluta all inrätta ett dataregister, ulan all en institution över vars beslut man kan besvära sig hos regeringen skall kunna säga sitt nej i del stycket.

När det sedan gäller sakkunskapen på det här området utgår jag ifrån atl den i första hand måste representeras av datainspektionen. Jag vill gärna säga atl det är av väsentlig betydelse all den får resurser -personeUa och ekonomiska — så atl den kan fullgöra sin verksamhet. Sedan kan del tänkas atl del är av ett visst värde att personer som inle är hka inrUctade på denna specialitet ulan har en aUmän översikt över samhället bättre kan utöva en inspektionsrnyndighel över dalainspek­tionen. Nu skaU vi ju se hur det lyckas när denna inspektionsmöjlighet finns för justitieombudsmannen och justitiekanslern får sin uppgift. Att han är kronjurisl, som herr Werner i Malmö uttryckte det, förfärar inte mig.



40


Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Under senare år har i etl flertal länder förts en intensiv debatt i samband med den ökade användningen av automatisk data­behandling, och farhågor har uttalals för atl den nya tekniken skulle leda till intrång i enskildas privatliv eller vad man kallar den personliga integriteten.

De beslut som riksdagen om en stund kommer alt fatta om förändringar i tryckfrihetsförordningen och om en datalag är unika i del avseendet atl Sverige därmed blir det första land i världen som skapar en skyddslagstiftning för den personhga integriteten som en föhd av datateknikens användning och upprättandet av s. k. dalabanker. Ty trots den debatt som förts i andra länder finns inte något exempel på någon nationell lagstiftning på det här området. I ett par delstater i Tyskland har man visserligen en begränsad lagstiftning, men denna går inte alls så långt som den vi nu har alt la ställning till. Ä andra sidan är det naturiigt atl behovet av en lagstiftning på detta område är väsentligt större i etl land som vårt där vi tiUämpar offentlighetsprincipen. Den svenska offentligheiisprincipen kan med rätta' betecknas som unik, då mot­svarande offentlighet när det gäller myndigheternas handlande och tUlgänglighelen av myndigheternas handhngar inte föreligger någon annanslans.

Den svenska datadebalten blommade för första gången ul i värt land i samband nred 1970 års folk- och bostadsräkning. Den debatt som då fördes hade föga anknytning lill folkräkningen, utan den var mera ett allmänt uttryck för den oro man kände inför den vidgade användningen av ADB-tekniken, Debatten följdes upp i riksdagen genom interpella­tioner och enkla frågor. Förra året ledde oron lill alt riksdagen avvisade etl förslag tUl centralt personregister, CPR. Detta register skulle, om det hade inrättats, ha inneburit en väsentlig rationaliseringsvinst ur samhällets



synpunkt. Jag tror dessutom att delta riksdagsbeslut mera var betingat av känsloskäl än av saklig övertygelse. Ett centralt personregister med den skyddslagstiftning sorn nu föresläs genom ändring i tryckfrihetsför­ordningen och genom dalalagen torde ur integrilelssynpunkt vara bättre än ett flertal register med personuppgifter. Jag förmodar därför alt denna fråga ånyo kan aktualiseras, då de förutsättningar som oppositionen förra året krävde nu kommer att föreligga.

Debatten om datateknik och personlig integritet blev som sagt intensiv i samband med folk- och bostadsräkningen 1970. Men redan före denna lidpunkt hade frågan aktualiserats i riksdagen utan att väcka någon större uppmärksamhet. 1 december 1967 hade jag en interpellationsdebatt i dessa frågor med dåvarande justirieminislern Kling. Då visade ingen från oppositionen någol intresse.

1969 väckte Kaj Björk i första kammaren och jag i andra kammaren en motion, i vilken vi krävde att en utredning skulle lillsällas för att utarbeta lagstiftningsregler på dala- och inlegriletsområdet. Inte heller vid delta tillfälle kunde man från oppositionen förmärka något intresse för dessa frågor. Det var därför med stor tillfredsslällelse vi socialdemo­krater, som hade intresserat oss för dessa frågor i riksdagen, noterade att regeringen 1969 tUlsatle offentlighets- och sekretesslagstiftnings-kommittén, vars förslag som presenterades förra sommaren ligger till grund för den proposition som vi nu behandlar.

Del lagsliflningsförslag vi i dag har atl la slällning lill är nästan till 100 procent identiskt med det förslag vi i offentlighets- och sekretesslag-stiflningskommittén presenterade. Det är därför med tillfredsställelse vi noterar remissinstansernas positiva syn på vårt förslag, och de justeringar i propositionen i förhållande lill kommitténs förslag som förekommit är, som jag ser det, närmast av formell karaktär. Jag säger delta trots den reservation som fogats tUl betänkandet i anledning av att man i propositionen gäll ifrån kommitténs enhälliga förslag när det gäller tillståndstvånget för vissa statliga register.

Vi var visseriigen eniga i OSK, när vi föreslog denna ordning. Men jag tror inte att jag avslöjar några hemligheter, om jag säger alt vi i kommittén, när vi förde dessa diskussioner, var på det klara med all starka skäl kunde anföras mot att datainspektionen skulle ge tillstånd tUl statliga register som beslutals av regering och riksdag. Åtskilliga remiss­instanser har också anfört såväl konstitutionella som administrativa betänkligheter mot kommitténs förslag på denna punkt. Del är också -del medger jag gärna — egendomligt om en riksdagen och regeringen underställd myndighet kan hindra genomförandet av fattade beslut.

1 propositionen har man föreslagit en ordning, som enligt mitt förmenande ger tillfredsställande skydd för den personliga integriteten genom dalainspektionens medverkan även i dessa fall. Det är därför man med lätta kan säga alt propositionens förslag på denna punkt närmast är en formell ändring av vad vi föreslog i offentlighets- och sekretesslagslift-ningskommillén.

Såsom redan herr Johansson i Trollhättan påpekade sägs i datalagför­slaget för det första att beslut om inrättande av ell dataregister icke får fattas  av  vare  sig  regering  eller riksdag  ulan all dalainspektionen har


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

41



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Andringar i tryck­frihetsförord-tu ngen m.m.

42


beretls tillfälle all yttra sig. Man kan då, herr talman, utgå från atl dalainspekti.onen i sitt yttrande just lar upp de synpunkter och de skyddsaspekter på den personliga integriteten som man har atl föreskriva i samband rned etl normall tiUständsärende. Jag har svårt atl tänka mig all vare sig regering eller riksdag kan negligera de synpunkter som datainspektionen som expertorgan för fram. Offentlighetsprincipen är här grunder för handläggningen, som herr Johansson i Trollhättan sade, och man kan utgå ifrån alt debatten — i motsats till vad som hiltUls kanske varit fallet — grundas på saklighet.

För det andra får datainspektionen även i fråga om register som beslutas av regering och riksdag möjlighet all komma med förslag lill de föreskrifter som erfordras för att skydda den personliga integriteten.

För det tredje gäller den inspeklionsrält som tillkommer datainspek­tionen även för de på delta sätt inrättade registren.

För det fjärde har de människor som finns i registren precis samma insyn i denna typ av register som i de register för vilka datainspektionen har givit tillstånd.

Och för del femte slutligen torde de statliga register som måste föras upp lill regering och riksdag vara av ganska stor omfattning och därför bli föremål för en allmän diskussion och på intet sätt kunna inrättas i det fördolda. AUa de statliga register som olika myndigheter kan inrätta ulan beslut av regering och riksdag skall givetvis vara underkastade tillstånds-tvång. Del är ju inte så, som någon tidning för några veckor sedan gjorde gällande, att alla statliga register är undantagna tillståndstvånget. Del gäller endast register som inrättas efler beslut av regeringen eller riksdagen.

Intressant att notera är ju atl oppositionen accepterat att riksdagen inle skall vara underkastad lillståndstvång från den underställda myndig­heten, medan man däremot anser alt regeringen skall vara det. Samma konstitutionella synpunkter som man har lagt på riksdagen i detta sammanhang måste ju i konsekvensens namn läggas även på regerings­beslut.

Låt mig lill sist någol kommentera del särskilda yttrande som folkpartiet fogat lill utskottets betänkande och som i högsta grad förvånar mig. Fm Anér kommenterade yttrandet i sitt inlägg. Inte minst fra Anér har ju i de debatter som vi fört tidigare i kammaren gjort gällande atl utlämnandet av magnetband från myndigheternas register skulle vara en fara ur integrilelssynpunkt, och i 1970 års folkräknings-debatt var del ju risken för att uppgifterna fritt skulle kunna databe­handlas som dominerade. Från allmänhetens sida har också adress-utlämning och selektering av olika data från dataregistren väckt irritation, inle minst när uppgifterna kommit lill användning i selektiv reklam. Nu sägs i detta särskilda yttrande, och fru Anér underströk det här i deballen, att stadgandet i tryckfrihetsförordningens 2 kap. 8 § om att myndigheten ej skall vara skyldig alt lämna ul upptagning för automatisk databehandling skulle stå i strid med andan i offentlighetsprincipen. Jag förstår inle hur man kan ge uttryck för en dylik uppfattning. Det kan väl inte stå i strid med andan i offentlighetsprincipen om man får ta del av informationen. Detta är ju det väsentligaste, och såväl kommittén som



Kungl. Maj:t har ju ansett att allmänheten skall ha tUlgång till datalagrad information i samma utsträckning som myndigheten. Då har väl i fridens namn andan i offentliglielsprincipen blivit tillgodosedd.

1 konsekvens med vad som gäller i fråga om avskrift av handling i tradilioneU mening måste väl offentlighetsprincipens anda bli tillgodo­sedd, om man får avskrift av innehållet i ett datamedium. Om man skulle ha en oa-wislig rätt till att få del av magnetband eller dalamedier, skulle ju den skyddslagstiftning, som jag trodde vi var överens om, helt omintetgöras. Jag tar detta särskilda yttrande som uttryck för den kluvenhet som alltid tycks vara folkpartiets dilemma. Man gör sig till tolk för alt man önskar ell skydd för den personliga integriteten, men samtidigt vill man genom ell särskilt yttrande i utskottets betänkande ändå hålla en dörr öppen, som ger uttryck för den uppfattningen atl del skall vara fritt fram för privata intressen atl få tUlgång lill av samhället upprättade dalamedier. Jag kan inle uppfatta denna motion och del särskilda yttrande, som är fogat lUl konstitutionsutskottets belänkande nr 19, på annat sätt.

Låt mig slutligen någol kommentera fru Anérs intressanta synpunkter om dalaskugga. Fru Anér sade inledningsvis i sitt anförande att det här med datateknik ändå är nyttigt, positivt och bra. Men i slutet av sitt anförande tar fru Anér upp frågan om avpersonifieringen och talar om dataskuggan. Men blandar inte fru Anér ihop teknikens kodifierings-system med kodernas betydelse? Fru Anér tror väl inte att tekniken ersätter skolsköterskan eller läkaren. Om man har den uppfattningen atl datatekniken är ett bra hjälpmedel, skall man väl inte förhindra att man på medicinens eller skolans område utnyttjar denna teknik. Jag skaU gärna medge atl del underlag som vi har för att upprätta datamedier är sterUl, all det är avpersonifierat. Men det är ju bara ell ullryck för tekniken. Del är inte de avpersonifierade blanketterna som ligger lill grund för läkarens diagnostisering, men om del är så alt tekniken gör det möjligt för läkaren eller för skolsköterskan all för sitt handlande få fram ell bättre underiag för all därigenom ställa en bättre diagnos, skall vi väl inte förhindra att den här tekniken kommer till användning, även om den, som sagt, kan verka avpersonifierande. Därmed har jag dock icke tagit slällning till de uppgifter man databehandlat.

Herr talman! Jag vill sluta mitt anförande med att uttrycka min tUlfredsställelse över den proposition vi i dag har att la ställning till samt konstatera att den svenska offentlighetsprincipen trols föreslagna för­ändringar i tryckfrihetsförordningen icke naggats i kanten. Jag ber alt få yrka bifall lill konstilulionsulskotlels hemställan i dess betänkande nr 19.


Nr 68

Torsdagen den   , 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



Fru ANÉR (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det framgår mycket tydligt både av min motion 1636 och av vad jag sade här i dag all kravet på att man skall kunna få ul dalabanden med offentliga uppgifter inle kan bevihas utan skada för den personliga integriteten förrän vi fått fram en teknik för att avkoda och därmed "avgifta" personnumren såsom Teknologföreningen har före­slagit. Denna teknik eller någon liknande måste användas.


43



Nr 68

Torsdagen den 12aprn 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen rn. m.

44


Anledningen till att det inle är samma sak om man kan få ul enskUda uppgifter i tryckt form eller etl helt band och att det har med tryckfriheten och offentlighetsprincipen att göra är all del här inte är fråga om iitt enskilde Svensson skall få några uppgifter om enskUde Pettersson (3ch inte heller om att enskUde Svensson och hans företag skall kunna få några personliga identifierbara adressuppgifter och en stor mängd människor alt skicka reklam till, utan det är fråga orn atl man skall kunna övervaka vad myndighelerna har för sig när det gäller stadsplanering eller omorganisation av ell statligt företag eller någonting sådant. Skall då en liten, fattig organisation ha den minsta möjlighet atl verkligen konlroller-a vad myndigheterna gör, måste den ha möjlighet att göra det via databand, annars är det fullständigt meningslöst.

Vad sedan beträffar detta med dataskuggan och faran att dalatekniken inte är så rysligt oskyldig, nöjer jag mig, herr talman, med att läsa upp etl enhälligt uttalande från Häverö och Herrängs socialdemo­kratiska föreningar, som står i tidningen i dag, där de klagar på dessa hälsokort 0(;h säger: "1 ett modernt och fritt demokratiskt samhälle kan del ej vara myndigheternas uppgift atl samla malerial om individen som kan användas mot individen." De anser det oroväckande att det inom skolöverstyrelsen läggs förslag av delta slag. Man uppmanar SÖ och andra skolmyndigheter att ta avstånd från dessa s. k. hälsokort.

Det är ju inte den enda opinionsyttringen av det slaget som har kommit på senare tid.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill i motsats lill fru Anér mena alt datateknikens utveckling under senare år gjort del möjligt för enskilda att i ökad utsträckning kunna ta del av den information som finns i stora register, inle minst genom alt man kan få möjlighet atl ta del av dessa uppgifter via terminaler.

Det vi diskuterar här, fru Anér och jag, är huruvida man skall få möjlighet lill information utan personidentifikation när man tar ut uppgifter ifrån dalaregistren. Det torde inte vara svårt atl få detta om man för vetenskapliga ändamål eller, som det står i det särskUda yttrandet, för debattändamål önskar ta del av dessa register. Det jag försökt ge uttryck för här är att del måste vara den myndighet som vi i dag är överens orn alt skapa, nämligen datainspektionen, som i varie enskilt fall skall kunna ta ställning till om man skall lämna ut datamedierna eller inte.

Vad man i detta särskilda yttrande ger uttryck åt är alt man är bekymrad över atl del inle ständigt skall finnas en oavvislig rätt att fä ut dessa datamedier.

Jag tycker det är egendomligt att man från folkpartiet fört fram dessa tankegångar.

Den lagstiftning som vi sannolikt kommer alt fatta beslut om inom några minuhr gör det möjligt för dalainspektionen alt i varje enskilt fall pröva om man skall lämna ut magnetbanden eller om man skall lämna ut en avskrift av traditionell typ.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.



Herr POLSTÄM (c):

Herr talman! Jag har redan instämt i vad herr Boo har sagt i denna fråga, och jag vill anmäla all jag också i huvudsak instämmer i vad herr Hugosson framfört här, och som främst gäller balanseringen mellan offentlighetsprincipen och sekretessen. Båda dessa principer är ju lika nödvändiga för alt skydda enskilda människor.

Jag vill mycket kort beröra en enda detalj som inte har berörts i kammardebatten i dag. Det gäller de praktiska och ekonomiska fördelar som beträffande en del register på den offentliga sidan kan vinnas genom att inte alltid upprätta bara centrala register. Om man i stället delar upp vissa register regionvis - det kan gälla folkbokföring, det kan gälla fastighetsregister för alt la etl par exempel - skapar man också bättre skydd för den personliga integriteten.

1 motionen 1637 har vi från centerpartiet tagit upp dessa synpunkter. Vi förutsätter att också datainspektionen vid sin prövning av integritets­frågorna uppmärksammar dessa synpunkter och så långt det är möjligt tar hänsyn till dem.

Slutligen, herr talman, vill jag också som ledamot av OSK uttrycka min stora tillfredsställelse över att denna proposition kommit, liksom över atl det har rått så stor enighet inom utskottet när det gäller att skapa den här datalagen.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! När vi i dag diskuterar en lag om hur datatekniken inte skall drabba människor i onödan så är det en diskussion som ärmånga år för sen. Det har redan uppstått stora ölägenheter på gmnd av den ohejdade utveckling och användning som datatekniken har genomgått.

Liksom all teknik har datatekniken vuxit fram i ett konkret ekonomiskt och politiskt sammanhang. Tekniken har finansierats och formals av dem som har makten i företagen. Och datorernas användning i organisationer, i företag och i den statliga förvaltningen har bestämls av dem som för lillfällel har ledningen. För dem som har ledningen, för den stora industrin och för bankkapitalet, har del varit viktigt atl aUmänl framställa den tekniska utvecklingen, speciellt datautvecklingen, som någol som saknar alternativ. Del har ständigt hävdats all tekniken kan funger'a på ett och endast ett sätt. Alla experiment som genomförts med nya databaserade informationssystem har lagts inom ramen för vad bolagsledningar eller statliga byråkrater önskat sig.

Den tekniska utvecklingen inom området automatisk databehandling har gått mycket snabbt. För bara ett par årtionden sedan började datorer användas i större skala. Sverige tillhörde då de länder i världen som först böriade använda den nya tekniken och vidareutveckla den för olika samhällsändamål. Den svenska staten spelade på etl tidigt stadium en viktig roll som initiativtagare och pionjär, men efter hand har datatek­nikens utveckling i Sverige i det stora hela blivit en fråga för de stora företagen och särskilt för de USA-ägda "multinationella" bolagen som för närvarande helt dominerar datormarknaden i världen. Denna utveck­ling mot ökat utländskt inflytande också över den svenska datormark­naden kom samtidigt som datatekniken böriade bli ell viktigt administra-


45



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

46


tivt och organisatoriskt hjälpmedel.

När den svenska staten tagit initiativ för att använda den nya dalatekniken och förändra den för sina speciella behov, har mönstret känts igen från andra kapitalistiska länder. Hittills har det i huvudsak varit mUilärer och statliga byråkrater som fått njuta av den nya teknikens frakter. Det har inte varit tal om all ställa den nya tekniken i folkets tjänst. Tvättom har kontrollen över de enskilda medborgarna och grupper av medborgare skärpts genom dalatekniken. Den i dag helt dominerande typen av datamaskinsutnyttjande fungerar enligt principen kontroU uppifrån. Tekniken har stärkt redan etablerade maktcentra.

Utvecklingen på det privata området har i detta avseende varit likartad. Verkställande direktörer kan i dag hårdare styra sina bolag på samma sätt som myndigheterna har fått ökad information om och kontroll av medborgarna.

Datateknikens användande har inom de flesta samhällsområden stärkt redan etablerade maktcentra. Del är en beskrivning som gäller också för övriga högl ulvecklade kapitalistiska länder. Det är främst statsförvalt­ningen och de privata storföretagens ledare som på ett avgörande sätt tagit datatekniken, sedd som administrativt hjälpmedel, i sin tjänst. Därmed skaffar de sig ökad och förbättrad information om och kontroll över underställda personer.

Det finns ell flertal exempel på hur samhället använder tekniken för att kontrollera människor. Denna kontroll kan användas under beteck­ningen "att del skall vara rationellt". Ta t. ex. socialvården som skall vara på dala. Bara detta uflämnar ju många människor inför myndigheterna. Och då vi inle heller har några egenfliga garantier mot all ohka data kan sammankopplas .så blir detta än värre.

Senaste exemplet jag hörde om var alt studenterna vid flera av våra universitet blir utsatta för datateknikens obehag. Deras misslyckanden och framgångar kan en arbetsköpare få reda pä genom data, genom all dessa utlämnas till denne. Detta sker ju utan atl man ser till vad t. ex. misslyckanden har för bakgrund.

Hur företagen använder datatekniken mot arbetarna finns det ju otaliga exempel på. Det mest hänsynslösa är ju alla de processlyrda arbetsmoment som en arbetsköpare kan förverkliga genom alt ha tillgång lUl tekniken. Här slår ju verkligen arbetarna och den lokala fackföre­ningen sig slätt. Ett annat sätt pä vilket datatekniken har kommit att tjäna den som har makten är svartlistningen av arbetare som arbelsköpar­na anser som obehagliga. Genom del allra minsta samarbete är detta ett effektivt salt att förhindra progressiva arbetare atl få anställning. Det går väl inle en vecka utan atl man hör någon som har t. ex. blivit nekad avbetalning på sin bandspelare, TV e. d. Det har då visat sig, när en säljare kontrollerat med sin bank, atl personen i fråga inte klarat av en tidigare skuld. Det kan bara vara fråga om struntsummor, ändå är han stängd. Han bedöms för gamla försyndelser, han bedöms inte efter dagens förhållande. Inte heller finns det något i bedömningen när han blir avstängd från t. ex. ett avbetalningsköp om vad som låg bakom denna försyndelse. Del här riktar sig inle mot dem som är välsiluerade i samhället eller dem som har makten utan mot den arbetande befolk­ningen.



Men de möjligheter som datatekniken erbjuder skulle givelvis kunna användas på ell annat sätt - för en styrning från folkels sida över myndigheterna, från de anställdas sida över förelagen etc. Delta kräver emellertid en radikalt ändrad statlig politik på datateknikens område, en politik som är förankrad i arbetarklassens krav och behov.

Vad som erfordras är atl datatekniken och dess användningsformer över hela linjen ses i ett maktpolitiskt perspektiv. Staten måste gripa in och bryta den makt som kapitalet nu har på delta område. De båda utredningar som vid sidan av offentlighels- och sekrelesslagstiftningskom-mittén sysslar med hithörande frågor - datasamordningskommittén och utredningen rörande näringspolitiska åtgärder på del datatekniska områ­det — kommer enligt sina direktiv och hittills publicerade delbetänkan­den inte att ge underlag för sådana åtgärder.

De här nämnda utredningarna måste kompletteras med en mera vittsyftande utredning om en ny målsättning för datateknikens utnyttjan­de. Utgångspunkten måste härvid vara atl del gäller alt skapa ett väsentligt ökat medborgerligt inflytande och att bryta den dominans som privatkapitalet nu har över bl. a. forskning och utbildning på dataområ­det. Basverksamheten inom elektronikindustrin bör överläs av staten och drivas enligt de nyss angivna principerna. Likaså bör SIBOL-projeklel helt las om hand av staten och underordnas dess allmänna inriktning av datatekniken.

Som jag tidigare sade, är det myckel anmärkningsvärt att ett lagförslag som innebär vissa regleringar av den omfattande och motbjudande handeln med personuppgifter hämtade från de ADB-baserade registren framläggs först i år.

Del måste också te sig genant för socialdemokraterna, som suttit i regeringsställning under hela dalateknikens utveckling, att se hur makten över forskning och utveckling drivit denna tekniska utveckling helt förbi folkets kontroll och insyn.

Att det över huvud laget kommit ett lagförslag får vi tacka hela befolkningen i det här landet för som reagerat mot de missförhållanden som statliga och privata register uppbyggda med datatekniken utgör.

Det förslag som nu lagts inför riksdagen innebär enbart att de värsta missförhållandena inom framför allt den privata sektorn skall kunna synas av en statlig myndighet, dalainspektionen. Lagförslaget innebär all vissa persondata som lagras och bearbetas med hjälp av datateknik skall slå under i princip samma offentlighetsregler som för närvarande gäller om handlingar. Ur vissa dataregister skall enligt regeringsförslaget den enskilde på begäran kunna få upplysning om de uppgifter som där finns om honom. Förslaget innefattar även vissa bestämmelser om straff och skadestånd för den skada en felaktig uppgift i etl personregister kan åstadkomma.

Vi betraktar de föreslagna åtgärdema som ett litet och begränsat steg mot ett skyddande av individens elementära krav i datateknikens halwärld.

Propositionen bör betraktas som ett framsteg för den som med utgångspunkt från demokratiska fri- och rättigheter vill skydda den enskilde medborgaren från maktövergrepp från myndigheters och storbo-


Nr68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.

47



Nr 68

Torsdagen den 12aprn 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


lags sida. Men lagstiftningen, även sedd i samband med övriga statliga åtgärder inom dataområdet, är likväl helt otillräcklig.

Det räcker inte att ge ett elementärt skydd för den enskilde individen. Ell sådant skydd måste byggas ul ytterligare. Datatekniken kan utnyttjas som ett reellt hot mot den personliga integriteten. Kontrollen över dalatekniken bör förankras i ett inför medborgarna direkt ansvarigt organ, dvs. riksdagen. Datainspektionen bör således vara etl riksdagens organ.

Vidare måste ett förbud mot handel med personuppgifter införas. Det är orimligt all storkoncerner skall kunna köpa upp långt gående uppgifter om hela det svenska folket. Sammankopplingen till stora vittomfattande register måste också bli föremål för etl förbud.

Det måste även vara etl oeftergivligt krav atl enskilda personer som förekommer i ett register ges ovUlkorlig rätt att ulan kostnad, när de så önskar, ta del av vad som står om dem i registret. De inskränkningar som regeringsförslagel innebär härvidlag kan inte accepteras. Även de polisiära registren och sjukhusregistren bör vara öppna för dem de berör. Den registrerade ges då möjlighet alt yrka på rättelse av eventuella felaktiga uppgifter om honom i registren.

Men på lilel längre sikt måste avgörande förändringar lUl för att bryta del nuvarande förhållandel med förvaltningens och kapitalets monopol på atl kunna utnyttja datatekniken för atl kontrollera folkflertalet.

De förslag som vänsterpartiet kommunisterna har lagt fram i motionen 1973:1639 är etl minimum av de krav som man kan ställa på en lagstiftning i dag. Tyvärr har utskottet på alla punkter avvisat motions-förslagen. Vi anser att dalainspektionen måste vara ell riksdagens organ, atl högsta restriktivitet måste vara vägledande för inrättande av person­register, atl den regisleransvarige skall underrätta den registrerade om vad det finns för uppgifter om honom samt att myndigheter ej skall ha rätt alt utlämns upptagningar för automatisk databehandling. Då detta inte har tUlgodosetts, herr talman, yrkar jag bifall lill motionen 1639 i dess helhet.



48


Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag har begärl ordet med anledning av några kommen­tarer som har gjorts till de reservationer och det särskilda yttrande som jag har skrivit på i utskottet.

Det var först och främst herr Hugosson som gick rätt hårt fram när det gällde det särskilda yttrandet av herr Nelander och mig. Han började med att tala litet om liberal kluvenhet, och sedan sade han att om den form för att ta del av uppgifterna som vi rekommenderar förverkligades, så skulle de betyda fritt fram för kommersiella intressen.

Jag vill då peka på att vi i andra stycket på s. 20 säger: "Det är uppenbart att möjligheterna lill missbruk av personuppgifter ökar om myndigheterna utan urskUlning lämnar ul magnetband." Vi hälsar alltså med tillfredsslällelse de möjligheter lill kontroll som den nya datainspek­tionen här får, och vi uppfattar del naturligtvis som väsentligt atl möjligheterna lill inlegritetsintrång blir mindre i fortsättningen. Vi säger också   all  möjligheter  atl  vägra  all  lämna ul magnetband ges enligt



förslaget lill 13 § sekretesslagen och 11 § datalagen, där del sägs all personuppgift som ingår i personregister ej får lämnas ul, om det finns anledning anta att uppgiften skall användas för automatisk databehand­ling i strid med datalagen - dvs. kan leda tUl inlegritetsintrång.

Men orsaken till atl vi har tagit upp den här saken är ju alt en statlig myndighet med denna bestämmelse i dag, oberoende av vad datainspek­tionen säger, kan vägra alt lämna ul uppgifterna i form av magnetband. Myndighelerna är bara skyldiga alt lämna ut uppgifterna i, som del heter, läsbar form. Detta innebär i praktiken att den som har stora resurser gynnas. Den som får ul uppgifterna i läsbar form och som har stora resurser kan ju sedan göra sina egna magnetband, medan den som har små resurser inte får den möjligheten. Om myndigheterna och datainspek­tionen handlar på det sätt som vi i det särskUda yttrandet förmodar och hoppas, så kommer ju den här skillnaden mellan personer med stora och små resurser inte att bli så påtaglig. Men det är ändå uppenbart att det är en begränsning för ett politiskt parti t. ex., som vill ha vissa uppgifter för alt använda dem i debatten, att - om partiet har små resurser — inte få la del av magnetbanden, ochjågon sådan ovillkorlig rätt finns inte enligt del här förslaget.

Får jag sedan bara, för atl undvika alla missförstånd, säga atl reservationen I naturligtvis förutsätter atl dalainspektionens beslut i lillslåndsärenden avseende regeringen icke skall kunna överklagas i vanlig mening. Däremot kan man ju inte påstå att ett bifall tUl reservationen 1 skulle hindra genomförandet av statsmakternas önskemål. Det är tvärtom på det viset att om datainspektionen.avstyrker inrättande av ett register som regeringen har all besluta om kan regeringen gå lill riksdagen i det ärendet, och enligt vår mening har man alltså genom reservationen 1 skapat ett väsentligt mycket större skydd för de enskilda människorna.

Det är värt atl tillägga att utskottet i sin argumentation - den har utskottet för övrigt övertagit från departementschefen - inte har någonting annat alt säga än atl man förutsätter att regeringen beslutar om inrättande av sådana här register endast då det är slarkl motiverat. Det kan väl vara en och annan av de enskilda som känner sig behöva ett skydd, som inte är så förskräckligt övertygad om rikligheten av den argumentationen.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.



Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag polemiserade mot den första delen av det särskilda yttrandet, där det står: "Detta stadgande strider enligt vår uppfattning mot andan i offentlighetsprincipen." Och jag hävdade med bestämdhet att jag inle kan förslå detta yttrande, atl om man tillhandahåller uppgifterna i läsbar form skulle det strida mot andan i offentlighets­principen.

Jag sade vidare atl därest datainspektionen anser det möjligt ur integrilelssynpunkt går det ju atl fä uppgifterna i form av dalamedier. Men alt kräva alt det skall vara en oeftergivlig rättighet att få dem i form av datamedier tycker jag inte går ihop med kravet på att man skall ha ell starkt skydd för den personhga integriteten. Och hur skall den myndighet göra som har uppgifterna lagrade i ell kärnminne eller ett skivminne?


49


4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68- 70



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


Skall den myndigheten lUlhandahålla ell annat slags datamedier i form av magnetband?

Del är detta som jag tycker inle går ihop i del särskilda yttrandet, och del var därför jag sade att det här var ell exempel på liberal kluvenhet.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag tror inte atl herr Hugosson och jag i sak är särskUt oense. Men om herr Hugosson skall polemisera mot ett särskilt yttrande som jag varit med om alt avge får han väl ändå se det som en helhet. Och i andra stycket av det särskilda yttrandet visar vi ju att även om man införde en ovillkorlig rätt att få ut magnetbanden skulle inte del inlegritetsintrång som vi båda viU undvika komina lUl stånd. Men det är dessutom på del viset att om man lämnar ut uppgifterna i läsbar form och de innehåller någol slag av personidentifikation kan ju den som har stora ekonomiska resurser lill sitt förfogande göra sitt eget magnetband, och då är man ändå där.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! På den punkten är del ingen förändring - så har det ju varit under alla de år som offentlighetsprincipen tillämpats i det här landet.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade: Punkten 1 företages tiU avgörande på sådant sätt all först upplages 2 kap. 8 § tryckfrihetsförord­ningen beträffande vUket stadgande framställts yrkande om bifall tUl motionen nr 1639 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del. Därefter upptages grxindlagsförslaget i övrigt.

Det av utskottet framlagda förslaget till ändrad lydelse av 2 kap. 8 §

tryckfrihetsförordningen

Propositioner gavs dels på anlagande av förslaget såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling, dels på förkastande av detsamma, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren såsom vilande antager det av konstitutionsut­skottet framlagda förslaget lill ändrad lydelse av 2 kap. 8 § tryckfrihets­förordningen röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren förkastat nämnda förslag.



50


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr' Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om­röstning gav föhande resultat:

Ja  -  243

Nej  -    32

Avstår —     12



Det i motionen nr 1639 av herr Hermansson m. fl. framlagda förslaget till ändrad lydelse av 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen Propositioner gavs dels på förkastande av detta förslag, dels på antagande av delsamma såsom vilande för vidare grundlagsenlig behand­ling, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Andringar i tryck­frihetsförord­ningen m. m.


Den som vill alt kammaren förkastar del i motionen nr 1639 av herr

Hermansson m, fl, framlagda förslaget lUl ändrad lydelse av 2 kap, 8 §

tryckfrihetsförordningen röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren såsom vilande antagit nämnda förslag.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna om­röstning gav följande resultat:

Ja -  272

Nej  -     14

Avstår —       3

Grundlagsförslaget i övrigt

Propositioner gavs dels på antagande av förslaget såsom vilande för vidare grandlagsenlig behandling, dels på förkastande av delsamma, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Larsson i Luttra m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller konslitutionsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1  av herr Larsson i

Luttra m, fl.


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Boo begärde rösträk­ning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   150

Nej  -   137

Avstår -       2

Punkten 3

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels


51



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Ändringar i tryck­frihetsförord­ningen m. 7/2,


motionen :nr 1639 av herr Hermansson m, fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1639 i motsvarande del.



52


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna om­röstning gav följande resultat:

Ja  - 271

Nej  -     14

Avstår  -       3

Punkterna 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nelander m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärl votering upplästes och godkändes följande voterings­proposition:

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nelander

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  205

Nej   -     80

Avstår -       4

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1639 av herr Hermansson rn. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:



Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1639 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om­röstning gav följande resultat:

Ja  -  273

Nej  -     14

Avstår -       2


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt tn. m. enligt lagen om allmän försäkring


Punkterna 10 och 11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§  15 Utvidgad ersättningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring

Föredrogs socialförsäkringsutskollets belänkande nr 16 i anledning av motioner angående utvidgad ersältningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:668 av fru Thunvall m. fl. (s),

1973:1144 av herr Molin m. fl. (fp),

1973:1157 av herrar Sundkvist (c) och Karisson i Mariefred (c) vari hemställts alt riksdagen beslutade om sådan ändring i lagen om allmän försäkring att sjukpenning utgick även under tid då njurdonalor vistades på sjukhus för utredning om lämpligheten som donator samt

1973:1158 av herrar Sundkvist (c) och Karlsson i Mariefred (c) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning av kontrollåtgärder mot medicinmissbruk enligt i motionen förordat system.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1973:668,

2.    motionen 1973:1144,

3.    motionen 1973:1157,

4.    motionen 1973:1 158.


Reservation hade avgivits av herr Carlsson i Vikmanshyttan (c) och fröken Pehrsson (c) vilka ansett all ulskoltel under 3 och 4 bort hemställa,

3.    att riksdagen med anledning av motionen 1973:1 157 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring alt sjukpenning kunde utgå även under lid då njurdonalor vistades på sjukhus för utredning om lämpligheten som donator,

4.    att riksdagen med anledning av motionen  1973:1158 hos Kungl.


53



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt m. m. enligt lagen om albnän försäkring

54


Maj:t skulle anhålla om utredning av kontrollåtgärder mot medicinmiss­bruk.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp).

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Detta utskottsbetänkande, nr 16 från socialförsäkrings-utskottet, behandlar en rad motioner. Jag skall stanna inför ett par av dessa, nämligen motionen 1157 av herrar Sundkvist och Karlsson i Mariefred, där de hemställer om "sådan ändring i lagen om allmän försäkring alt sjukpenning utgår även under tid då njurdonalor vistas på sjukhus för utredning om lämpligheten som donator", och vidare motionen 1158 av samma motionärer, vari hemställs "atl riksdagen hos Kungl. Maj:l anhåller om utredning av kontrollåtgärder mot medicinmiss­bruk enligt i motionen förordat syslem".

Frågan om njurdonatorer och deras ersättning för kostnaderna för förundersökningar är inte ny i riksdagen. Den har varit föremål för behandling tidigare. Jag kan påminna om att andra lagutskollet hade den frågan uppe 1968. Då uttalade andra lagutskollet också i sitt utlåtande atl del är angeläget all samhäUet ger en rimlig ekonomisk kompensation lill dem som är villiga atl släUa sig lill förfogande som njurdonatorer.

Del har sagts alt detta är ett lilel ärende, så lUl vida alt det bara berör ell litet antal människor. Det kan vara rikligt i och för sig. Men det är dock etl stort ärende för den som är beredd atl göra en insats genom att donera en av sina njurar för atl hjälpa en medvandrare alt bevara hälsa och krafter. Det är också av utomordentlig betydelse för den som får en ny njure för att därigenom kunna leva vidare. Därför kan man inte säga all del är någol htet ärende — tvärtom är del ell stort ärende, där människor verkligen visar viha alt göra en insats i humanitär anda. Del är från dessa utgångspunkter som det är rimligt och riktigt all njurdonalor får ersättning också för förundersökningarna.

Nu kan man visserligen säga alt sådan ersättning utgår i dag genom all Landstingsförbundet har rekommenderat landslingen alt i avvaktan på en lösning av ifrågan utbetala ersättning. Men det rimliga och riktiga måste ändå vara att frågan skall lösas inom den allmänna sjukförsäkringens ram.

När Landstingsförbundet så sent som den 2 oktober 1972 upprepade sin rekommendaflon lUl landslingen all utge ersättning sade Landstings­förbundet myckel bestämt ifrån, atl om man i detta skede ginge med på att landslingen skulle ge ersättning, hade man ändå inte givit avkall på sin principiella uppfattning all denna fråga måste lösas inom den allmänna försäkringens ram.

Det pågår utredning i de här frågorna. Jag vill här bara uttala den bestämda förhoppningen, herr talman, all frågan måtte lösas snarast möjligt med hänsynstagande till de fakta som vi har redovisat i sammanhanget.

Den andra motionen i utskoltsbelänkandet som jag avser all la upp gäller frågan om skärpt kontroll mot medicinmissbruk. När jag läser utskottsbelänkandet får jag en känsla av alt utskottet har glidit förbi del



väsentliga problemet - det omedvetna missbmk som förekommer genom all människor går tUl olika läkare för olika krämpor och får medicin för dessa sjukdomar. Den medicinen är i och för sig välgörande och riktig för den angivna sjukdomen, men om olika mediciner inläs tillsammans kan verkan bli negaliv. Medicinerna kan motverka varandra eller ge konse­kvenser som är svåra att överbhcka. Det finns människor som har ell helt apotek av medicin - gammal medicin och medicin som man har fåll senare. Det kan vara medicin som man har blivit rekommenderad av någon bekant som har sagt atl "det här fick jag av min doktor, och du skall se vad del är bra", och så får man också den pUlerburken. Sedan tar man olika mediciner i mer eller mindre lämplig mängd och får ell omedvetet medicinmissbruk, som innebär en hälsorisk för patienten, en påfrestning på kroppens organ som kan få de mest ödesdigra verkningar. Det är från dessa utgångspunkter som motionärerna och reservanterna har sagt all del finns anledning alt försöka komma lill rätta med den här frågan.

Det finns också etl annat problem i detta sammanhang. En medicin­användning på detta sätt kan innebära fara också för andra människor. En bilist kan påverkas av medicinen så att han blir farlig från trafiksäkerhelssynpunkl. Jag tror all del finns arUedning att också ha med det i bilden när man diskuterar frågan om omedvetet medicin­missbruk.

Hur skall man då lösa problemet? Motionärerna har anvisat en väg. De säger: Låt oss göra etl försök med medicinbok som visas upp när man kommer tUl läkaren. Där skrivs in vUken medicin man har fått och varför man har fått den. På det sättet skulle man kunna få en samlad bild av vilka recept som skrivits ul för en patient. Del kan också finnas andra vägar all gå. Jag tror atl motionärerna är beredda all acceptera alt även andra möjligheter prövas. Del är nämligen angelägel atl vi får en översyn av möjhgheterna tUl kontrollåtgärder för all komma till rätta med del omedvetna medicinmissbrukel.

Med dessa korta motiveringar ber jag, herr talman, ätt få yrka bifall lUl den reservation av fröken Pehrsson och mig, som är fogad lUl utskotlsbetänkandet.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring



Fru THUNVALL (s);

Herr talman! Jag skall inle beröra de motioner som herr Karisson i Vikmanshyttan nu har talat för - jag ställer mig litet undrande lill hur vi skall kunna lösa frågan om det omedvetna medicinmissbrukel, även om jag erkänner atl del är önskvärt all den löses.

1 socialförsäkringsutskollets betänkande nr 16 behandlas också en motion där mitt namn finns med. Frågan om kostnaderna för preventiv­medel diskuterades ' 197 I med anledning av en motion i samma ärende, även om vi då hade en något annorlunda molionskläm, och den har också senare varit föremål för riksdagens intresse. Anledningen till att vi i år återkommer med den här frågan är - förutom att del är angelägel alt få en snar lösning av detta problem och atl ytterligare påtryckning därför behövs - att det i årets statsverksproposition föreslås ett anslag på 400 000 kronor för en brett upplagd kampanj om preventivmedel och


55



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring

56


andra abort förebyggande åtgärder.

Som vi anför i motionen är vi angelägna atl framhålla nödvändigheten av att en informationskampanj igångsattes, men vi är inle övertygade om atl den får önskad effekt så länge kostnadsfrågan inle har blivit löst. Så länge det är så dyrt och omständligt atl anskaffa preventivmedel som det är i dag, får vi riskera att antalet abortoperationer inte kan minska - operationei' och lasarettsvård är ju avgiftsfria — och vi når inte de resultat vi vill, nämligen all avvärja icke önskade graviditeler.

Vår motion nr 668 i år väcktes i anledning av anslaget — 400 000 kronor — tiU den förutnämnda informationskampanjen, och vi hade trott alt samma utskott skulle behandla såväl anslaget som vår motion, då vi den här gången inle knutit motionen tUl sjukförsäkringen. Utskottet upprepar argumenten från 1971 — eftersom motionen hamnat hos socialförsäkringsutskoltet kan jag förstå det — och säger alt delta skulle vidga ersätlningsrätlen inom sjukförsäkringssystemet. Vi talar i motionen om alt nedbringa kostnaderna och underlätta införskaffandet av preven­tivmedel, men del behöver ju inte nödvändigtvis ske via sjukförsäkringen.

Nu får vi inle heller kammardebatten i dessa närhggande frågor samtidigt. Efter riksdagsbeslutet förra veckan får vi en rådgivningskam­panj som med den anslagna summan inte kan bli så brett upplagd. Detta riksdagsbeslut låter oss också vänta på den viktiga, för atl inte säga viktigaste delen av problemet, nämligen kostnadsfrågan. All upplysning tUl trots kvarstår all stora grupper av kvinnor och kanske särskilt unga flickor som inle har så god ekonomi inle har råd atl få den hjälp de skulle behöva. De vet atl preventivmedel av olika slag finns och de önskar använda sig av dem, men de har inle råd alt anskaffa dem. Kort sagt: de människor ;>om har svårast att ta hand om ell barn har också det största hindret atl anskaffa preventivmedel i förebyggande syfte.

Utskottet säger sig i princip dela den uppfattning som kommit till uttryck bl. a. i motionen 668 men anser att resultatet av det utrednings­arbete som pågår på ifrågavarande områden måste avvaktas innan bl. a. de i vår motion framförda kraven kan tas upp till närmare prövning. Utskottet avstyrker motionen av den anledningen.

Herr talman! Så sent som i går kväll fick jag en uppgift i rnin hand som jag tycker att det är angeläget att redovisa för kammaren. 1 del engelska underhuset har hälsovårdsministern den 21 mars i år meddelat att regeringen beslutat att alla former av preventivmedel skall bli tillgängliga under National Health Service på samma sätt som mediciner. Del är underhusmedlemmar som har slarkl pressat hälsovårdsministern att genomföra en reform på området i fråga, och kravet har framför allt gäUt atl alla former av preventivmedel skall stäUas tiU förfogande utan några som helst kostnader. Nu har den engelska regeringen beslutat att preventivmedel skall göras tillgängliga för allmänheten på samma sätt som andra mediciner från den I april 1974, alltså mot en receptavgifl som för närvarande motsvarar ca 2 svenska kronor. Del beräknas att kostnaden för reformen kommer alt uppgå lill 13 mihoner pund om året. En helt fri service på detta område skulle ha kostat ytterligare 3 mUjoner pund.

Här har aUtså en stark opinion i underhuset lyckats tvinga fram en sådan reform i del konservativa Storbritannien. Tänker man på befolk-



ningstalen i Storbritannien - nära 60 miljoner - eller i enbart Slorlondon, som rymmer hela Sveriges befolkning, och får veta att man där tänker lösa problemet och la den kostnad det innebär, borde del rimligtvis gå att lösa den frågan även i Sverige. Vi bör ha råd all göra del utan kostnad för den enskUde.

De utredningar som legal till grund för den engelska reformen på området borde också kunna vara till hjälp för de svenska utredningar som pågår och alltså påskynda en lösning av denna fråga också i vårt land.

Herr talman! Jag skall i dag inte yrka bifall tUl motionen, men jag vill med stöd av vad jag här anfört framföra den enträgna uppmaningen: Låt inle de människor del här gäUer få vänta för länge på de kostnadsfria preventivmedlen - en kostnad som samhället för länge sedan borde ha svarat för.


Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt tn. m. enligt lagen om allmän försäkring



1 detta anförande instämde fru Normark (s) och fra Hansson (s).

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Del är riktigt som herr Carlsson i Vikmanshyllan har sagt, nämhgen atl njurdonatorer som genomgår förundersökning inle kan få ersättning enligt lagen om allmän försäkring, eftersom rätten lill ersättning enligt denna lag är knuten tUl sjukdomstillstånd. Del är också riktigt — det har riksdagen vid en tidigare behandling av delta ärende understrakit - alt det är angeläget all personer som på delta sätt uppoffrande ställer sig lill förfogande för transplantation inle hamnar i sämre ekonomisk situation än dem som drabbas av sjukdom.

Sedan riksdagen 1968 i skrivelse liU Kungl. Maj:l hemställde om en lösning av detta problem, har sjukförsäkringsutredningen haft detta under observation och rekommenderat att sjukvårdshuvudmannen skulle svara för ersättning lill donator under tid fram till del transplantationen sker. För närvarande ersätts också donator enligt dessa riktlinjer, även om, som herr Carlsson har sagt. Landstingsförbundet har den principiella uppfattningen atl ersättning bör utgå från den allmänna försäkringen.

Situationen är således nu betydligt bättre för de här berörda donatorerna än då riksdagen senast behandlade motioner i ärendet. Ersättning utgår, och del viktigaste i sammanhanget är ju atl de människor som gör denna uppoffring för en medmänniska hålls ekono­miskt skadeslösa. Däratöver kan man diskutera principerna om varifrån pengarna skall tas. En arbetsgrupp inom socialstyrelsen utreder nu frågan om var gränsen i framtiden skall gå för de sjukvårdsätgärder som skall ersättas av den allmänna försäkringen.

1 samband med detta har utskottet i sill belänkande uttalat atl en ändring av grunderna för det nuvarande sjukförsäkringssystemet enligt utskottets mening inle kan företas ulan ingående överläggningar. Del är en mycket stor och omfattande fråga detta, om man eventuellt skall ändra gränserna för vad sjukförsäkringen omfattar. Frågan om ersättning tUl njurdonatorer diskuteras även inom Nordiska rådet, där man önskar åstadkomma en likartad lagstiftning beträffande Iransplantationer. Det gör atl socialförsäkringsutskottet inte finner skäl för att riksdagen nu tar något initiativ i denna fråga.


57



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt m. m. enligt lagen ont allmän försäkring


Beträffande läkemedelsförbrukningen och den fara som kan ligga i aUtför generös förskrivning av läkemedel är del både ett konsument­intresse och ett samhällsintresse alt man kan skapa bättr'e kontroll över konsumtionen. Reglerna för förskrivning av läkemedel har också skärpts under del senaste året, och utskottet understryker i betänkandet betydelsen av atl socialstyrelsen följer utvecklingen och genom råd och anvisningar lill läkarkåren försöker förhindra läkemedelsmissbruk. Dess­utom pågår utvecklingsarbetet kring ell datasystem, som när det blir färdigt skall ge de lokala försäljningsställena överblick över de läke­medelsförskrivningar varje enskild patient blivit delaktig av. Detta är ju vid sidan av läkarnas medverkan lill begränsningar i förekommande fall förutsättningen för att man verkligen skall kunna kontrollera varje enskilds persons läkemedelskonsumtion, det som reservanterna är ute efler.

I motionen föreslås etl slags konlrollkorl, där varje förskrivning skulle föras upp och som patienten skulle ha med sig lUl apoteket. Denna idé anser ulskoltel inle vara praktiskt genomförbar, och någon speciell utredning anser utskottet inle att riksdagen behöver begära, då denna fråga följs med stor uppmärksamhet av på området ansvariga myndig­heter.

Till fru Thunvall vill jag säga att vid behandlingen av hennes motion i utskottet var samtliga ledamöter väl medvetna om alt det aren stor och viktig fråga som fru ThunvaU tagit upp. För en stor grupp av människor är del ock;>å en viktig ekonomisk fråga, och utskottet uttalar atl vi hoppas på en snar lösning.

Herr talman!  Med detta vill jag yrka bifall lUl utskottets hemställan.



58


Herr SUNDKVIST (c):

Herr talman! Som framgick av herr Carlssons i Vikmanshyllan anförande har herr Karlsson i Mariefred och jag väckt tvä motioner som behandlas i det här utskottsbelänkandet. Låt mig beträffande motionen 1157 om njurdonatorernas möjlighet att få ersättning från sjukför­säkringen helt kort säga alt del förefaller mig litet grand förvånande atl vi behövt hålla på sedan 1968, dvs. i fem år, för att få en så enkel rätlvisesak ordnad. Jag betraktar del som helt naturligt att den som ställer sig till förfogande för undersökning huravida man passar som donator av en njure givetvis skall ha ersättning från sjukförsäkringen under den lid som undersökningen pågår. Del måste ju vara otroligt svårt för de människor som del här handlar om att se den skillnad som nu tillämpas i sjukförsäkringshänseende på den här punkten.

Beträffande motionen 1158 angående läkemedelsmissbruk har jag naturligtvis inte alls samma syn på vårt förslags praktiska genomförbarhet som den fröken Sandell redovisade. Vi är helt överens om atl del gäller att komma lill rätta med det alltmer utbredda medicinmissbruk som för närvarande pågår. En del av del här medicinmissbruket beror på atl del för närvarande är rätt lätt alt gå till en läkare och därefter, om man bara får tid, fortsätta undan för undan hos olika läkare. Läkarna är helt ovetande om varandra och skriver givetvis ut medicin som de tycker passar.  Här ligger del en  stor risk  för såväl omedvetet som medvetet



missbruk av de mediciner som skrivs ul. Det här har blivit rätt stora problem som alltmer har kommit atl diskuteras för atl finna motåtgär­der.

Jag vill ingalunda påstå all det var någon snilleblixt av vår egen tankemöda, när herr Karlsson i Mariefred och jag väckte den här motionen i januari månad.

Såväl i detta ärende som i fråga om många andra motioner som väcks i denna kammare är del en utomstående som givit oss ett tips. Det är en sjuksköterska i Nyköping som sagt alt här måste någonting göras för att den ena läkaren skall veta vad en annan läkare har gjort. Då ligger del nära lUl hands all man ger patienterna en bok av passformal - kalla den gärna läkarbok eller medicinbok eller vad som helst där läkaren skriver in datum, sjukdom och medicin och i vUken också apoteket signerar att del lämnat ut denna medicin. Man bör över huvud laget inle få recept på medicin utskrivet med mindre än atl man har boken med sig. Jag är aUdeles säker på atl det skulle fungera och att det vore lätt all praktiskt genomföra saken. Kanske är det ett alltför enkelt sätt att få en viss kontroll på delta problem. När man i utskottet säger att socialstyrelsen skall följa saken och lämna råd och anvisningar till läkarkåren för atl försöka komma åt dessa problem, är detta i och för sig bra, men del blir fråga om en ensidig väg; del är inte bara läkarkåren som behöver råd och anvisningar om hur farliga mediciner kan vara. Del behöver även patienterna - allmänheten.

Sedan motionen väcktes har ingalunda debatten om medicinmissbruk avtrappals. Tvärtom har den i allra högsta grad kommit all bli än mer aktuell. För ca 14 dagar sedan behandlade man i radions program I just dessa saker. Tyvärr hade jag själv inte tillfälle att höra del. Del skulle ha varit uppmuntrande för oss motionärer. Jag har emellertid fått ett referat av vad som sades i denna debatt. I denna behandlades vår motion 1158 rätt ingående. Läkare uttalade sig om den och sade atl den innehöll ett enkelt och strålande förslag. Det var en för oss tacknämlig remiss.

När vi skrev motionen tänkte vi oss ingalunda att detta skulle vara den enda möjliga utvägen. Vi har sagt att vi begär en utredning, där bl. a. det förslag vi framlägger skall ligga med i botten. Det betyder alltså all den reservation som lämnats till utskottets belänkande följer upp motionen. Jag har inget annat yrkande än om bifall till den reservation som är fogad till utskottets belänkande.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Utvidgad ersätt­ningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring



Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Carlsson i Vikmanshyllan och fröken Pehrsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositonen vara med övervägande ja besvarad.


59



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

De ensamståendes problem


Punkten 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Carlsson i Vikmanshyttan och fröken Pehrsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.


§ 16 De ensamståendes problem


Föredrogs socialutskottets belänkande nr angående de ensamståendes problem.


i  anledning av motion


I detta betänkande hade behandlats motionen 1973:1183 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en allsidig öveisyn av de särskilda problem som mötte de ensamstående samt en plan för all avhjälpa dessa under beaktande av avslutade och pågående utredningar, som berörde dessa problem.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1183.


60


Reservation hade avgivits av herrar Hamrin (fp) och Hylländer (fp) som ansett atl utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1183 hos Kungl. Maj:t begärde en allsidig översyn av de särskilda problem som mötte de ensamstående samt en plan för alt avhjälpa dessa under beaktande av avslutade och pågående utredningar, som berörde dessa problem.

Fru FR;NKEL(fp):

Herr talman! Under de senaste decennierna har civilslåndsbegreppen blivit alltmer flytande genom ett mer eller mindre varaktigt sammanboen­de under äktenskapliga former. Beteckningen gift eller ogift kan därför ej längre utgöra en rättvis grund vid fördelningen av sociala och ekonomiska villkor. De gifta kvinnorna har i ökad utsträckning blivit förvärvsarbetan­de och därmed ekonomiskt självständiga individer. Alla kan numera oberoende av kön, civilstånd och ålder skaffa sig yrkesutbildning.

Trots att detta nya mönster för medborgarnas livsföring växt fram under senare år, används alltjämt på flera samhällsområden begreppen gift och ogift som kriterier vid fastställande av medborgarnas rättigheter och skyldigheter.

Från folkpartiets sida har vi alltsedan 1965 väckt motioner om problem sorn rör gruppen ensamslående. Motionerna har utmynnat i krav på en allsidig översyn av de aktuella problemen, så atl man snabbt skall kunna vidta åtgärder för all avhjälpa dem. Varje år har riksdagen avslagit motionerna med motiveringen atl de ensamståendes problem diskuteras som detaljproblem i sittande utredningar och kommer att lösas av dem. Så gör man även i år.



En del av problemen för de ensamstående har trots allt kunnat bringas närmare en lösning under senare år. Familjeskalleberedningen utmynna­de i en individuell beskattning. Del var bra. När de kvarvarande skönhetsfelen är borta, blir den enskilda människan behandlad som individ och inle efter civUslånd — och det är del vi eftersträvar.

Många problem kvarstår emellertid olösta. Låginkomstutredningens karlläggning av låginkomstlagarnas problem visade t. ex. alt ensamståen­de oftast har lägre inkomster, sämre bostäder och sämre matvanor än övriga medborgare.

De ensamståendes bostadssituation är fortfarande långt sämre än familjernas - såväl fullständiga som ofullständiga famihers. Den ökade tillgången på lägenheter kommer ofta inle ensamstående till del. Nyproduktionen domineras av stora familjelägenheter. Skulle en ensam­stående anse sig ha råd med en stor lägenhet, är han oftast av bostadsförmedlingens principer förhindrad att få en sådan.

Även en ensamslående kan vara i behov av bosällningslån. Nu måste en ensamstående vara vårdnadshavare för atl kunna få sådant lån. Famihepoliliska kommittén har behandlat bosätlningslånen och kommit fram till all dessa även i fortsättningen skall förbehållas famUjer.

1 varje utskottsutlåtande och -betänkande fr. o. m. 1965 har man när det gäller ensamståendes möjligheter alt få social hemhjälp hänvisat till 1964 års beslut om statsbidrag till kommunernas kostnader samt socialstyrelsens råd och anvisningar, som säger alt ensamstående kan, om arbetskraftstillgången tillåter, fä viss hjälp. I verkligheten är det naturiigt­vis fortfarande på del sättet att ensamslående inle ens mot inkomstgrade­rad betalning i dag kan få social hemhjälp.

Vid värnpliktsutbildning och arbetsmarknadsutbildning på annan ort än hemorten kan naturligtvis även ensamslående ha berättigade skäl att vilja göra hemresor. De får för närvarande inte samma möjligheter som gifta atl göra delta.

Herr talman! Jag behöver inte ta fler exempel för att visa att det finns många problem som är olösta, alltför många. De ensamslående skall väl inte längre behöva inta en särställning i samhället, vilket de nu med rätta ofta anser vara fallet.

Med det anförda, herr talman, ber jag all få yrka bifall lill den reservation som är fogad till utskottsbetänkandet.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

De ensamståendes problem



Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Vi hade för ett par månader sedan en ganska ingående debatt här om famihens situation. Det hävdades vid det tUlfället att famUjen hade det svårare och atl del fanns inslag i utvecklingen som gjorde att familjebildningen inte uppmuntrades. Vi hävdade i den debatten atl det många gånger egentligen är ensamslående som har det svårast. Jag har därför förståelse för den motion och den reservation som vi nu behandlar. Del finns situationer i vårt samhälle då de ensamslående kan komma i kläm.

Vad jag inle förstår och vad ulskollet inle kan förslå är hur man skall ta in hela detta problem i en enda utredning. Det har vi sagt tidigare, och det huvudargumentet står kvar. Jag tycker atl fru Frasnkel, som är en


61



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

De ensamståendes problem


klok kvinna, skulle dra sig för all föreslå alt den här frågan skall gå in i en enda utredning, som då skulle behandla alla de frågor som fru Frasnkel tog upp och även en del, kanske ganska många, andra frågor. 1 varje situation i vårt samhälle där vi har sociala förmåner och där skatten kommer in över allt, där finns del gifta människor, det finns samman­boende och det finns ensamma människor. I varje fall där man tar upp sådana här frågor måste självfallet de som utreder det speciella fallet också la hänsyn till famihesiluationen och självklart också lUI frågan om de ensamslående.

Herr talman! Detta är huvudmotiveringen för atl utskottets stora majoritet inte kan tillstyrka den här motionen utan yrkar avslag på den.

Jag ber, herr talman, att med denna huvudmotivering få yrka bifall till utskottets hemställan.



62


FruFR.ENKEL(fp):

Herr talman! Jag är myckel lacksam för det välvilliga sätt som herr Svensson i Kungälv i dag uttrycker sig pä när del gäller de ensamslåendes problem. Om jag inte minns fel diskuterade vi två detta problem redan 1968 i allnränna beredningsutskollet. Anledningen lill atl vi vidhåller atl man måste göra en riklig översyn över dessa problem är alt vi tycker det går så långsamt att få dem tillrättalagda. Det är problem i samhället. Därom vittnar väl bl. a. de organisationer som de ensamstående samman­sluter sig i för atl just få rättelse. Jag har talat med flera ensamstående som säger så här: Ja, vi får försöka bilda ett eget parti för atl bli uppmärksammade. Jag har varje gång svarat att det tycker jag inle är rikligt. Jag tycker atl de partier som nu finns skall kunna lösa denna fråga. Jag tror att del också psykologiskt skulle vara riktigt om man i en utredning tog sig en funderare på dessa problem. Kanske skulle vi då kunna lösa en hel del av dem litet snabbare än vad vi har gjort sedan 1965.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Nej, fru Frasnkel, jag tror verkligen inte all den här frågan skulle lösas snabbare genom en ulr'edning. Det är ju en mastodontulredning som man med några rader begär. Om jag är välvillig i mitt sätt att diskutera de ensamslåendes problem så är jag ingalunda välvillig när del gäller denna hemställan atl fä en utredning tUlsatt.

Detta molionsförslag har - låt mig säga del — förföljt mig genom åren. Jag diskuterade det även i allmänna beredningsutskottet med fru Fraenkel, och nu har del kommit till socialutskottet. Om inte förståndet växer hos folkpartiet får vi väl dras med del också framöver, men del är såvitt jag kan bedöma fortfarande lika hopplöst.

Jag hoppas slutligen, herr talman, att det inle är hotet om atl de ensamslående skall bUda ell eget parli som gjort atl motion väckts och atl folkpartiet måste bära fram den.

FruFR/ENKEL(fp):

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Svensson i Kungälv att jag fortfarande inle är övertygad om atl vårt förslag inte representerar etl



riktigt sätt alt angripa detta problem. Del är mycket möjligt atl jag återkommer även ell annat år med samma yrkande. Jag vidhåller mitt yrkande om bifall tUl reservationen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fm Fraenkel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Förvaltningskost­nader vid riks­antikvarieämbe­tet och statens historiska museum


Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen av herrar Hamrin och

Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter har röstat för ja-propositionen. Dä fru Frsenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om­röstning gav följande resultat:

Ja  - 234

Nej  -    46

Avslår  -       3

§  17 Förvaltningskostnader vid riksantikvarieämbetet och statens histo­riska museum ,

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 12 i anledning av proposi­tionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 lill förvaltnings­kostnader vid riksantikvarieämbetet och statens historiska museum jämte motioner.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1973:1 bilaga 10 (utbildningsde­partementet) under punkten B 23 (s. 65-69) föreslagit riksdagen atl till Riksantikvarieämbetet och statens historiska muesum: Förvaltningskost­nader för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 12 362 000 kronor.


1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:908 av herr Svanslröm m.fl. (c, fp, m) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om att två tjänster som extra antikvarier vid riksantikvarieämbetets fornminnesavdelning inrättades för atl fullgöra del extra arbete som granskning av ortnamnen i fastighetsbe-leckningsreformen krävde samt att riksdagen till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Förvaltningskostnder anvisade ett för­ slagsanslag av 1 2 483 000 kronor samt

1973:1225 av herrar Börjesson i Glömminge (c) och Tobé (fp).


63



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Förvaltningskost­nader vid riks-antikvarieäinbe-. tet och statens historiska museum

64


Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1225 i vad avsåg beräknande under förevarande anslag av medel särskilt avsedda för en byggnadsinventering på Öland,

2.    atl riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 och motionen 1973:908 samt med avslag på motionen 1973:1225 i denna del lUl Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Förvaltnings­kostnader för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 12 462 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herr Larsson i Vänersborg, fru Sund­ström, fru Berglund, herrar Zachrisson, Leander och Green samt fru Johansson (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen skulle

a)    i anledning av motionen 1973:908 som sin mening ge Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört angående säkerställande av riksantik­varieämbetets möjligheter att medverka i arbetet med fastighetsregister-reformen,

b)    med bifall till propositionen 1973:1 samt med avslag på motioner­na 1973:908 och 1973:1225, båda motionerna i denna del, till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Förvaltningskost­nader för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 12 362 000 kronor.

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! Den reservation som de socialdemokratiska ledamöterna har fogat lill kulturutskottets belänkande nr 12 är, som framgår, en konsekvens av vad riksdagen beslutat vid den tidigare behandlingen av civilutskoltets betänkande nr 7. CivUutskottet behandlar i sitt betänkan­de fastighet.sregisterreformen. Utskottet kommer här in pä samma frågor som kulturutskottet när det gäller bevarandet av ortnamnen i samband med fastighetsregislerreformen.

Civilutskollet anför bl. a. följande: "CivUutskoltet har inle anledning

frångå den ståndpunkt som  tredje lagutskottet------ tidigare intagit,

nämligen atr, alla möjligheter bör tillvaratas för att bevara de gamla gårds-

och   sockennamnen.---- Eftersom   på   landsbygden   indelningen   i

socknar ofta sammanfaller med församlingsindelningen bevaras i många fall sockennamnen nu också utanför registerbeteckningens ram."

Jag vill i sammanhanget erinra om atl lantmäteristyrelsen är besluts-myndighet och samarbetar i dessa frågor med bl. a. riksantikvarieämbetet och ortnamnsarkivet i Uppsala.

Civilutskollet är starkt positivt till alt ortnamnen bevaras, icke minst ur kulturhistorisk synpunkt, och i sitt betänkande hemställer utskottet under punkten 3 att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majt tiU känna vad ulskoltel anfört. Detta uttalande gäller jusl riksantikvarieämbetets medverkan i beleckningsreformen.

Vad som föranlett majoriteten inom kulturutskottet atl utöver propositionens anslagsuppräkningar begära atl ytterligare 100 000 kronor SläUs   till   riksantikvarieämbetets   förfogande   är  motionen   908   med



begäran om tUlsätlande av två nya tjänster för att riksantikvarieämbetet - enligt motionärernas uppfattning — skaU kunna fuUfölja sin arbets­uppgift beträffande ortnamnsreformen. För att ej direkt knyta anslags­höjningen till antalet tjänster har utskotlsmajorilelen föreslagit alt anslaget höjs med 100 000 kronor utan att ange något om antalet nya tjänster.

Herr talman! Låt mig slå fast att, som framgår av civilutskottets åberopade betänkande, lantmäteristyrelsen, riksantikvarieämbetet och ortnamnsarkivet i Uppsala genom inbördes samverkan har skapat förutsättningar för att bevara de kulturhistoriska intressena enligt riksdagens intentioner.

Med anledning av motionen 957, i vilken krävs atl förslag om ändringar av ortnamn m. m. regelmässigt skaU understäUas riksantikvarieämbetets prövning, betonar civUutskottet betydelsen av fortlöpande kulturhisto­risk granskning, för vilken reella och formella förutsättningar bör skapas. Det förefaUer klart att civilutskottet, trots att man inte direkt ansluter sig till motionsförslagel, ställer ökade krav på riksantikvarieämbetets med­verkan.

Kungl. Majt får genom detta uttalande i uppdrag att ta upp både den formella frågan - dvs. att pröva formerna för riksantikvarieämbetets medverkan — och resursfrågan. Det senare ledet bör rimligen bygga på det förra.

Riksdagens beslut i anslutning till civilutskottets betänkande framträ­der fullt klart som en begäran om åtgärder av Kungl. Maj t på en punkt där man icke anser atl formerna för den förut nämnda samverkan meUan ohka myndigheter är tUl fyUest.

Kulturutskottets majoritet slår emellertid in på en helt annan linje. Man vill inte följa den naturliga handläggningsordningen i relationerna mellan riksdag och regering. Man tar omedelbart över den beställning som riksdagen tidigare under samma session gjorde hos Kungl. Maj:t och bestämmer sig för en resursförstärkning som egentUgen bygger på andra förutsättningar än dem som civUutskoltel utgått från.

Denna fråga, som på många håU omfattas med ett livligt intresse, bör handläggas med den omsorg som civilutskottet förutsatt. Erforderligt underlag för utformningen av riksantikvarieämbetets medverkan bör sammanställas av Kungl. Majt och föreläggas riksdagen.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tUl reservationen vid kulturutskottets belänkande nr 12.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Förvaltningskost­nader vid riks­antikvarieämbe­tet och statens historiska museum



Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Del är rikligt som kulturutskottets vice ordförande har sagt, atl del råder enighet i utskottet om all riksdagen på ett värdefullt sätt har slagit fast betydelsen av de kulturhistoriska synpunkterna på reformarbetet när del gäUer faslighetsregisterreformen. Våra kultur- och naturminnen skyddas ju genom lagar och förordningar, och när del gäller bevarandet av gårds-, ort- och byanamn är det av riksdagen fastslaget att även dessa skall skyddas så långt möjligt och att det skall ske genom att riksantikvarieämbetet och lantmäteristyrelsen samarbetar i denna fråga.

Intresset för frågan är, som vice ordföranden sade, stort ute i landet.


65


5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68- 70



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Förvaltningskost­nader vid riks-   • antikvarieämbe­tet och statens historiska museum

66


Som ell bevis på detta har här nämnts den motion som väcktes och som samlade ett stort antal underskrifter. Den motionen behandlades av civUutskottet, som uttalade att det bör skapas både formella och reella förutsättningar för att beleckningsreformen kan genomföras på del sätt som riksdagen har uttalat sig för.

Då är frågan: Hur skaU detta ske? Jo, det skaU ske genom att riksantikvarieämbetet och lantmäteristyrelsen samarbetar. Riksantikvarie­ämbetet skaU göra en granskning från kulturhistorisk synpunkt och lantmäteristyrelsen skall göra en granskning från lantmäteriteknisk synpunkt, och sedan skaU man samarbeta för att få fram ett slutgUtigt förslag.

Helt naturligt medför denna granskningsuppgift mera arbete för riksantikvarieämbetet - ämbetet får sig en ny arbetsuppgift anförtrodd.

Kulturutskottet har ju att behandla riksantikvarieämbetets anslagsäs­kanden. Dessa äskanden framfördes i statsverksproposilionen, och i samband med alt den behandlades hade vi också all behandla motionen 908, där det hemställdes om inrättande av två nya tjänster som extra antikvarier vid riksantikvarieämbetets fornminnesavdelning. Motionärer­na begärde härför ett anslag på 121 000 kronor, så att dessa extra antikvarier skuUe kunna fullgöra det extra arbete som granskningen av ortnamnen i fastighetsbeleckningsreformen kräver.

Utskottet har inte ansett sig ha anledning att pröva de begärda tjänsterna för detta ändamål, men vi har gjort den bedömningen all riksantikvarieämbetet behöver anslagsförstärkning för all klara gransk-ningsuppgifl:erna och vara i takt med lantmäteriet. Därför har utskottet föreslagit att anslaget räknas upp med 100 000 kronor.

Nu säger reservanterna att någon uppräkning inte behövs — trots atl de i sin reservation har skrivit att frågan kommit i etl annat läge än vid budgetbehandlingen av riksantikvarieämbetets anslagsäskanden sistlidna höst. Det är riktigt att frågan har kommit i ett annat läge genom att riksdagen beslutat atl formeUa och reella förutsättningar skall skapas för att beteckningsreformen skaU kunna genomföras på det sätt som meningen är. Men då har vi i utskottet ansett del vara riktigt all del utskott som har att behandla anslagsframstäUningen också ser till att det finns medel för beteckningsreformens genomförande.

Kulturulskottel har här haft att så realistiskt som möjligt bedöma gjorda framställningar rörande riksantikvarieämbetet. Vi har haft att ta stäUning till hur mycket pengar som riksdagen skulle anslå, och vi har ansett oss böra beakta de nya arbetsuppgifter som lagts på riksantikvarie­ämbetet. Viir bedömning har aUtså varit, atl om reella förutsättningar skall kunna skapas, så krävs det medel. Och jag kan inte finna atl vi på annat sätt än genom atl medel beviljas kan säkerstäUa riksantikvarieämbe­tets möjligheter alt medverka i reformarbetet i den utsträckning som riksdagen vill att det skall ske.

Enligt min mening kan man här inte hänvisa till civilutskottet - som kulturulskoltets vice ordförande gjorde — eftersom civilutskollet inle har haft anslagsfrågan tiU behandhng och mte heUer har uttalat sig om den. Där var man givetvis medveten om vilket utskott som skulle behandla frågan   om   anslag.   Vi   har   fåll   inle   bara   civilutskottels   utan   även



riksdagens besked orn vad som skall göras beträffande fastighetsreformen, och då har vi ansett all del gäUer för oss att skapa de reella förutsättningarna för atl arbetet skall kunna bli utfört så som riksdagen begärl.

Kulturutskottet har prövat anslagets storlek, och utskottets majoritet har föreslagit en ökning av anslaget till rUcsantikvarieämbetet, och jag ber nu, herr talman, alt få yrka bifaU tUl kullurutskoltels hemstäUan i utskottets belänkande nr 12.

1 delta anförande instämde herr Svanström (c).


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Förvaltningskost­nader vid riks-antikvarieämbe-tet och statens historiska museum



Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! Efter att ha lyssnat tiU kulturutskottets ordförande herr Mattsson i Lane-Herrestad kan jag nu slå fast att han vUl komma ifrån vad riksdagen redan genom civUutskotlets betänkande nr 7 har sagt. Eftersom kulturutskottels majoritet i och med anslagshöjningen har prövat kostnadsfrågan har utskottet också enligt reservanternas mening lagt fast beloppet. Delta kan då leda tiU alt Kungl. Maj t vid sin prövning finner alt en sakbehandling redan är gjord — under förutsättning all riksdagen följer utskottsmajoritelen - och Kungl. Majt kan då anse sig förhindrad all göra en objektiv prövning av de höjningar som erfordras för riksantikvarieämbetets medverkan i granskningsarbelet i samband med beteckningsreformen.

Det är denna principiella synpunkt som vi reservanter har vänt oss mot. När riksdagen ena veckan sagt ifrån att Kungl. Majt skaU pröva frågan har vi som utgör utskottets minoritet fatlat det hela så — i motsats tih kulturutskottets ordförande - atl vi inle den andra veckan skall besluta om anslagshöjningen och anslagsanvisningen, utan det bör ankomma på Kungl. Majt. Genom det här ståndpunktstagandet som majoriteten har gjort är det mycket möjligt att riksantikvarieämbetet inte får erforderliga belopp — om majoritetens hemställan vinner riksdagens bifall. I varje fall kan inte fördelningen ske efter prövning av Kungl. Majt, om utskottsmajoriletens förslag atl riksdagen skall fatta beslut om anslagshöjningen vinner bifall och därmed alltså slås fast alt 100 000 kronor skulle vara det belopp som erfordras.

Därför vUl jag fortfarande yrka bifaU tiU reservationen.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Kungl. Maj:l skall pröva, säger herr vice ordföranden. Ja, men vad vi föreslår från utskottsmajoritetens sida är att riksdagen skaU ge Kungl. Majt reeUa möjligheter alt förverkliga del som riksdagen redan har sagt skaU förverkligas - och det kan ske genom att riksantikvarie­ämbetet får resurser att göra den granskning vi vill ha.

Del är inle rikligt alt nu säga att utskotlsmajoriteten på detta sätt låser beloppet och dess användning. Utskottet har, liksom alla andra utskott, i denna fråga, liksom i andra frågor som gäller anslag, all göra beräkningar av huruvida en ökning av anslaget är nödvändig för alt man skall kunna uppnå önskade resultat.

Om  riksdagen  går  med på vad utskottet föreslår har ämbetet att


67



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Statsbidrag tiU viss del av verk­samheten vid Göteborgs museer m. m.


försöka klara sina uppgifter inom den givna anslagsramen. Finner sedan ämbetet att del inle är möjligt att klara uppgifterna får ämbetet begära rätt alt överskrida anslaget.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Ulskollets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Vänersborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Vänersborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaller   kulturutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 12 punkten 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   bifallit   reservationen   av   herr   Larsson   i

Vänersborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Vänersborg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   148

Nej  -   133

Avslår -       1


§  18 Statsbidrag  till viss del av verksamheten vid Göteborgs museer m. m.


68


Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 16 i anledning av motioner om statsbidrag lill viss del äv verksamheten vid Göteborgs museer m. m.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Verksamheten vid Göteborgs åtta museer har en riksomfattande betydelse. Kostnaderna är av sådan storleksordning att det inte förefaller rimligt all Göteborgs kommun ensam står för dem. Jag tycker att det förefaller skäligt att staten stöder denna kulturella verksamhet, särskUt som den, som jag nämnde, har riksbelydelse. Göteborgs särställning som kultureU bidragsgivare är också mycket markant. Är 1970 var de offentliga utgifterna i landet för museer, utställningar och konst totalt 81 mUjoner kronor. Av dessa pengar svarade staten för 43 mUjoner kronor, landsting för 8 miljoner kronor och kommuner för 30 miljoner kronor. Göteborgs kommun svarade delta år för inte mindre än 8,3 mUjoner kronor. Under det besök som vi i



kullurulskollel gjorde i Göteborg för någon månad sedan blev det klart för oss att man från Göteborgs sida nu satsar 10 miljoner kronor.

All museerna i Göteborg har riksbelydelse framgår bl. a. av

atl arkeologiska och historiska museet i Göteborg fyller den funktion i kommunen som landsantikvarierna fyller i länen och därigenom fungerar som riksantikvarieämbetet i andra landsdelar,

alt naturhistoriska museet i Göteborg liksom konstmuseet, industri-museet och Röhsska konslslöjdmuseel genom sitt ämnesinnehåll och sin storlek fyller riksmuseernas uppgifter i Västsverige,

atl del naturhistoriska museet genom sill sakinnehåll kan förväntas få en aUt större betydelse för museiverksamheten i Västsverige och som informationskälla i miljövårdsfrågor där,

att etnografiska museet i Göteborg i frågor om internationeUt samarbete med sina faklasamlingar om u-länderna har riksbetydelse jämförbar med motsvarande museum i Stockholm, varför också ur den synpunkten statligt huvudmannaskap borde övervägas.

Jag har i en motion också fört fram tanken på att det kunde vara aktuellt med ett statligt överlagande av markfaunainventeringen vid naturhistoriska museet. Vid detta museum påbörjades redan 1921 en inventering av vissa lägre marklevande djurgruppers utbredning och förekomslsäll. Projektet har fortgått aUlsedan dess och efter hand utvecklats till en av de mest omfattande inventeringarna i svensk zoologisk historia.

Denna inventering syftar till all klarlägga faunans mönster, utbred-ningsförhåUanden osv. Del har samhällelig betydelse av rikskaraktär från naturresurs- och mUjövårdssynpunkt, men den omfattning arbetet fått har efler hand blivit mycket betungande för naturhistoriska museet i Göteborg. Det lar arbetskraft och lokalulrymmen från den kommunala museiverksamheten.

1965 års musei- och ulställningssakkunniga har i princip uttalat sig för ett bidrag av statsmedel till museiverksamheten i Göteborg och har sagt alt statsmakterna måste erkänna Göteborgsmuseernas roU som institu­tioner med mer än en rent kommunal uppgift. MUS 65 framhåUer atl det är från rättvisesynpunkt ofrånkomligt atl en viss del av etl ekonomiskt tillskott måste ställas till förfogande av staten. Man har såsom rekommen­dation beslutat förorda en bidragssumma om 2 miljoner kronor per år.

Nu har kulturutskottet behandlat detta ärende positivt, och jag har inte alls någon kritik att rikta mot kulturutskottets behandling. Jag vill endast trycka på det som ulskoltel här säger, nämligen att det "på goda grunder", som det heter, "hävdas all verksamheten liU viss del går utöver vad som normalt är all betrakta som en primärkommunal uppgift". Utskottet förutsätter all frågan om statligt bidrag tiU Göteborgs museer för sådan verksamhet som är av rikskaraktär kommer atl framdeles prövas i positiv anda i samband med all stäUning las till 1965 års musei-och ulstäUningssakkunnigas betänkande i övrigt.

Jag hoppas alltså på detta och på atl resultatet av kulturutskottets belänkande skall bh positivt snarligen.

Under detta anförande överlog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Statsbidrag tiU viss del av verk­samheten vid Göteborgs museer m. m.


69



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Produktionsbalan­sen inom jordbm-ket och avsätt­ningen av jord-bmksprodukter, m. m.


Herr TORWALD (c):

Herr talman! Redan på vårriksdagens första dag väckte Bengt Bengtsson i Göteborg och jag motionen 35. Där har vi i huvudsak redovisat just vad föregående talare har anmält, varför jag inte tänker gå särskilt in på det. Jag är mycket tacksam över det sätt på vilket utskottet har behandlat vår motion. Man har refererat del mesta av vad vi anfört i motionen beträffande bakgrunden tUl att museiverksamheten i Göteborg uppenbarlijen har rikskaraktär, varför vi också har ansett att den borde få stöd enligt samma regler som gäller för de museer av motsvarande karaktär som finns exempelvis i Stockholm.

Jag har glatt mig särskilt mycket åt att utskottet har tiUmötesgått vår anhållan i motionen om ett besök på platsen för att studera för­håUandena vid Göteborgsmuseerna. Det framgår också av utskottets betänkande att man har blivit väl medveten om atl museiverksamheten i Göteborg inte bara tillgodoser lokala intressen utan atl den har en sådan omfattning och inriktning att den tillgodoser även riksintressen. Dess­utom vänder sig mycket av museiaktiviteterna tUl skolungdom och bör därför helt naturligt stödjas med mer än bara lokala medel.

Jag är tacksam för den behandling som motionen har fått i kulturutskottets betänkande nr 16 och har inget annat yrkande än utskottets.


Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§  19 Föredrogs   kulturutskottels   betänkande   nr   17   i   anledning   av motion om översyn av bestämmelserna om tillvaratagande av fornfynd.

Utskottels hemställan bifölls.


70


§ 20 Produktionsbalansen inom jordbruket och avsättningen av jord­bruksprodukter, m. m.

Föredrogs jordbruksulskoltets betänkande nr 14 i anledning av motioner angående produktionsbalansen inom jordbruket och avsätt­ningen av jordbruksprodukter, m. m.

Herr HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! I motionen 1388 har vi från centerns sida uttryckt farhågor för att jordbrukets avsättningsmöjligheter inom EG-marknaden, sedan denna utvidgats framför allt med England, kan komma att försvåras. Det kan nämligen befaras att vår tidigare export av jordbruks­produkter på den engelska marknaden nu kan komma i fara.

Under perioden 1969-1971 exporterade vi tUl den engelska mark­naden jordbruksprodukter till ett värde av 165 miljoner kronor, vilket var 21 procent av exporten. Men även vår export tiU de tidigare EEC-staterna komrher  att   beröras  av  del  nya  tiUskottet till marknaden, eftersom



Danmark får lättare all komma in på den marknaden än vi. Under samma period, 1969-1971, sålde vi för ca 300 mUjoner kronor liU de sex förutvarande EEC-staterna. AUtså är det en ganska betydande avsätt­ningsmarknad för jordbruket som kan komma att naggas i kanten och fä mindre utrymme i fortsättningen.

Jordbruksutskottet har emellertid sagt att den s. k. blandade kom­mittén, som man har tillsatt för att administrera vårt handelsavtal med EG-marknaden, även skaU ta upp frågor om utvidgning av jordbruksex­porten såsom begärts i motionen. Det är myckel bestämda försäkringar härom som görs i betänkandet, och jag viU gärna tro att dessa uppgifter är riktiga, eftersom jag förmodar att de emanerar från kanslihuset. Fördenskull har motionärerna godtagit försäkringarna, även om jag för egen del helst vill se konkreta åtgärder i den riktningen innan jag blir aUdeles övertygad om uppgifternas riklighet. Vi häri ett särskilt yttrande redogjort för vissa förhåUanden som talar mot atl denna blandade kommitté kan komma alt spela den roll som man från regeringspartiels sida försäkrar att den skaU göra. Som jag förut sagt räknar jag emellertid med att regeringspartiets representanter i jordbruksutskottet inte lämnar sådana försäkringar och därmed motsätter sig bifall till motionen, om inte detta ståndpunklslagande har förankringar i kanslihuset.

Ansvaret för alt jordbrukets försämrade exportsiluation kommer att bevakas och las upp lill förhandlingar i syfte att öka exporten vilar alltså i och med dessa försäkringar i första hand på jordbruksdepartementet. Jag vill inle bestrida atl denna blandade kommitté redan har gjort vissa ansatser för att få jordbruksexporten under prövning. Det skedde vid ett sammanträde den 2 februari. Men tyvärr ställde sig den gången EG-representanterna ganska kallsinniga tiU de krav som framfördes från denna blandade kommitté. Därför har vi i det särskilda yttrandet framfört den meningen, alt därest kommittén icke skuUe kunna fylla de uppgifter som regeringen tänkt sig, bör man överväga all lillsälla ett särskilt arbetsutskott för denna direkta förhandlingsuppgift.

Jag har aUlså inte något annat yrkande än bifaU tUl utskottets hemställan, men jag viU gärna uttala förhoppningen atl vad utskottet anfört verkligen kommer atl leda lill samma resultat som motionärerna avsåg atl uppnå.


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Produktionsbalan­sen inom jordbru­ket och avsätt­ningen av jord­bruksprodukter, m. m.



Herr HEDIN (m);

Herr talman! Frågan om produklionsbalansen inom jordbruket, som berörts i delta betänkande, är en myckel viktig fråga, både för jordbrukarna och för folkhushållel i dess helhet. Idealet skulle självfallet vara all vi kunde producera precis lagom mycket för att täcka konsumtionen inom landet av sådana hvsmedel som vi med fördel kan producera. För jordbruksproduktionen som sådan skuUe det också vara bra om vi kunde producera t. ex, alla de fodermedel som behövs för basproduktion och förädling. Tyvärr är det inte så, utan vi måste importera åtskilligt både av fodermedel och av livsmedel som vi i och för sig skuhe kunna producera här, I stället har vi ibland betydande överskott av spannmål.

Eftersom  jordbrukarna   själva  får  betala  de  överskott  som  måste


71



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Produktionsbalan­sen inom jordbm-ket och avsätt­ningen av jord­bruksprodukter, m. m.

72


avsällas på utlandsmarknaden — ofta liU mycket låga priser - innebär obalansen atl våra resurser utnyttjas på ett både oklokt och oekonomiskt sätt. Fullständig balans är det givetvis aUdeles omöjligt all uppnå — vi har ju mycket varierande skördar år för år. Men del skulle vara fullt möjligt att uppnå en betydligt bättre produklionsbalans än vad vi för närvarande har.

Även med den nuvarande obalansen är del självfallet ingen nackdel för jordbruket - något som ibland har påståtts - när det blir etl gott skördeår. Samfällt innebär naturligtvis alltid en god skörd också bättre ekonomi för jordbruket som helhet. Men med den prisreglering vi har kan det ändå, även vid goda skördar, bh betydande bekymmer för den enskUde jordbrukaren. I vårt långa land är det myckel varierande förhållanden när det gäller väder och annat. Även om totalresultatet vissa ' år kan vaia mycket gott, kan del på många områden vara under medelskörd eller ungefär medelskörd för jordbrukarna. Så var det t. ex. förra året då förutsatta prishöjningar uteblev tUl följd av alt lotalskörden var ganska god. Betydande kostnadsökningar som skulle ha mötts av ökade priser medförde stora bekymmer för de jordbrukare som inle fick vare sig goda skördar eUer ökade priser vare sig på spannmål eller mjölk.

Både för jordbruket och för samhäUet är del olyckligt att vi samtidigt som vi ofta har etl stort spannmålsöverskott måste importera betydande mängder protein både som foder och för direkt mänsklig konsumtion. En bättre balans på sikt kanske kan åstadkommas av jordbrukarna själva, men inom moderata samlingspartiet anser vi att del är rimligt och nödvändigt atl statsmakterna i varje faU under en övergångslid hjälper tiU att åstadkomma en bättre situation i detta avseende. Det kan ske på det handelspolitiska området, t. ex. på EG-marknaden, som herr Hansson i Skegrie nyss talade om. Det kan ske genom ökad bislåndshjälp i form av livsmedel, genom ökad forskning på alternativa grödor, där sojabönan kan nämnas såsom exempel, genom ökad odling av sockerbetor - ett område där vi långt ifrån är självförsörjande - och genom lagring av tUlfälliga överskott.

Vi vel inte i dag hur den framtida situationen i världen blir. Tecken tyder emellertid på att överskott, som nu måste sähas liU låga priser, i en snar framlid kommer atl utgöra en efterfrågad vara, som kan sähas till marknadsmässiga priser.

Enligt en artikel för en kort tid sedan i den kända amerikanska tidskriften Time har läget för det amerikanska jordbruket under senare tid blivit radikalt förändrat. Lagerhusen har i början av året så gott som tömts på spannmål. Man har sålt betydande kvantiteter framför allt tiU Ryssland. Man har kommit i gång med handeln på Kina och hoppas också att den japanska marknaden skaU öppnas. Utvecklingen i USA har inneburit all priserna på t. ex. vete har höjts ganska avsevärt. Man räknar i dag med att man skall kunna öka jordbruksproduktionen och ta bort de produktionshämmande regleringar och subventioner som för närvarande finns, t. ex. i jordbanksystemel.

Vi vet inte hur det bhr i framtiden, men det är aUtså möjligt alt vi över huvud taget inte behöver tala om besvärande överskott. Oberoende härav är det dock självfallet angeläget alt man får en god produktionsbalans



inom jordbruket i vårt land.

1 motionen 783 har jag tUlsammans med några kamrater inom moderata samlingspartiet tagit upp just produktionsbalansen inom svenskt jordbruk. Vi motionärer menar att det är angeläget att statsmakterna på aUa områden där så är möjligt stöder strävandena att nå en bättre produklionsbalans. Utskottet instämmer i motionärernas synpunkter och förutsätter att 1972 års jordbruksutredning skall få fram material som gör det möjligt att vidta åtgärder som kan tillgodose motionens syfte.

Mot denna bakgrund har det inte funnits anledning alt direkt yrka bifall tiU motionen eller reservera sig tiU förmån för den. Jag har därför, herr talman, inget särskUl yrkande ulan lUlstyrker utskottels förslag. Jag har dock velat anföra dessa synpunkter.

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Förehggande utskottsbetänkande är enhäUigt. Utskot­tets ledamöter delar den uppfattning som förts fram, nämligen alt man skall försöka få balans i jordbruksproduktionen. De som suttit med i utskottet känner tiU alt det finns en kommitté — lanlbruksekonomiska samarbetsnämnden — som har arbetat och presenterat ell visst malerial. Det farväl då 1972 års jordbruksulredning ta ställning lill.

Jag skall inle förleda mig liU att gå in i någon diskussion med herr Hedin. Det skulle vara att dra ut på tiden. Jag vUl endast framhålla att det givetvis också är ett konsumentintresse att man slipper exportera aUtför myckel tUl priser som är betydligt subventionerade. Det är ingalunda bara jordbrukarna som betalar. Jag lar ett exempel för att visa detta.

Jordbrukarna får i dag 45 kronor för 100 kg vete, men kvarnarna får betala ungefär 90 kronor. Herr Hedin tror väl inte alt jordbrukarna, om del gick att helt få balans här, skulle kunna ta ut 90 kronor per deciton. Jag har velat nämna detta som ett exempel.

Beträffande de frågor herr Hansson i Skegrie tog upp har vi hänvisat tiU vad utrikesutskottet sade förra året. Utskottet anförde all Sverige med hänvisning tiU artikel 15 i det avtal som träffats mellan Sverige och EG-marknaden ämnar la upp dessa frågor. Vi förutsätter att så kommer att ske.

I det särskilda yttrandet av herr Hansson i Skegrie m. fl. sägs all i den händelse något resultat inle uppnås på den vägen bör del tillsättas en särskUd kommitté. Utskollsmajorilelen tror emellertid alt den blandade kommittén har möjligheter att ta upp de här problemen.

Del finns etl särskilt yttrande till, av herr Takman. Han har gått mera på djupet med problemen och åberopar storheter som Karl XII, Pascal och någon amerikansk skämttecknare. Herr Takman anför att det språk som används på jordbrukspolitikens område inte är förståeligt för lantbrukarna och alt del föreliggande belänkandet är etl bevis för del påslåendet. Men herr Takman har skrivit under detta betänkande som han alltså anser vara för svårt för jordbrukarna all begripa.

Herr Takman säger all stilen kan spåras tillbaka till propositionen från 1967, som han kaUar den agrara motsvarigheten till Karl XII.s bibel. Min teologiska kunskap är alltför dålig för alt jag skall kunna verifiera detta.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Produktionsbalan­sen inom jordbm-ket och avsätt­ningen av jord-bmksprodukter, m. m.

73



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Produ ktion sbalan-sen inom jordbru­ket och avsätt­ningen av jord­bruksprodukter, m. m.


men jag gissar alt herr Takman har studerat den saken bättre.

Den andra storhet som herr Takman nämner, Pascal, var som alla känner tiU en stor tänkare. Han fick inle liUfäUe all gå i skolan utan uppfostrades av sin far och blev bl, a, en framstående fysiker. Herr Takman skriver atl jordbruksministern har haft "Pascals princip i grytan", och del är ju inte dåligt. Herr Takman menar nog all jordbruksmmistern går lika grundhgt till väga som Pascal gjorde i olika hänseenden. Han var som jag sade en stor tänkare och forskade i bl, a, "vätskors rörelse". Däremot vet jag inle om han sysslade med jordbruks­politik. Om herr Takman menar att del sätt på vilket de här frågorna handläggs av departementschefen och tjänstemännen i departementet är grundligt så håller jag gärna med honom om det.

Sedan kommer herr Takman snabbi över tiU en anekdot om en amerUcansk jordbrukare som skriver till sin kongressledamot och ber om en tusendollarscheck för all han skaU låta bli alt föda upp grisar. Jag tycker att herr Takman borde ha kunnat finna någon person som haft befattning med grispremier utan alt han behövt kravla över Atlanten,

Nå, detta var så att säga htet vid sidan om. Herr Takman har skrivit under det enligt hans mening språkligt sett obegripliga utskottsbe­tänkande som här föreligger.

Herr talman! Med vad jag här sagt ber jag atl få yrka bifall liU utskottets hemställan.



74


Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall inte gå in på de semantiska frågorna. Jag har gjort det i mitt särskilda yttrande. Jag vill bara erinra om att jordbruksministern i höstas gjorde ett intervjuultalande med anledning av rekordskörden. Det hade som bekant bhvit ell spannmålsöverskott på 1,5 miljoner lon eller så där. Jag hörde inte uttalandet och såg inle jordbruksministerns min, men ambassadören för ell av de länder som får mycket bistånd från Sverige hade hört uttalandel och sett jordbruks­ministern och kom för all få en förklaring, 1 hans hemland, sade ambassadören, var jordbruksministern glad när skörden blev god och ledsen när skörden slog fel, men här i Sverige var del tydligen tvärtom. Del hade blivit en redordskörd och jordbruksministern verkade djupt oroad. Hur kunde del komma sig? Och hur stor måste rekordskörden vara för all jordbruksministern i Sverige skuUe strö aska i håret och bete sig som en förtvivlad man?

Jag försökte svara på dessa frågor, och jag försökte tala om att Ingemund Eiengtssons bekymmer i stort sett är desamma som jordbruks­ministrarna har i FrankrUce, Västtyskland, USA och andra utvecklade kapitalistiska länder. Jag är inte säker på all jag lyckades förklara vår jordbrukspolitik för denne utländske diplomat. Alla vet all det ibland är problematiskt alt förklara dessa förhållanden för vanliga svenska barn-famiher och svenska folkpensionärer. Maten är dyr. Många får avstå från vissa livsmedel helt och hållet på grund därav och begränsa konsumtionen av andra livsmedel till sällsynta högtidliga tillfäUen.

Samtidigt hör man och läser man om atl jordbruket har en överproduktion som är myckel bekymmersam. Vi har från vänsterpartiet



kommunisternas sida tidigare motionerat om en utredning om övergång till lågprislinje på livsmedel. Delta motionsyrkande bifölls som bekant förra året. Frågan hänsköts tUl 1 972 års jordbruksutredning. Vi har också rest krav om etl slopande av momsen på livsmedel som kostar svenska folkel någonting på 4 miljarder kronor om året och som Uksom de höga matpriserna drabbar dem som ofta har låga inkomster - barnfamUjer, folkpensionärer och andra.

Jag skall inte hålla något långt tal. Jag skulle ha avlämnat en reservation om jag funnit starka skäl för den. För att del inle skall bli någol missförstånd viU jag säga att mitt parti inle deltar i den demagogiska kampanjen om atl lantbrukarna har för stora inkomster. Vi vet alt många lantbrukare - säkerligen flertalet av dem - inte har stora inkomster för etl ofta mycket hårt arbete under långa arbetsveckor, ofta utan semester. Vi har nu en statistik gäUande 1971 om nettointäkterna för jordbruksfastigheter. Undersökningen har omfattat 10 500 slump­mässigt valda lantbrukarfamiljer. Nettointäkten var för jordbruksfastig­heter på 10-12 hektar i genomsnitt 12 839 kronor. För 20-30 hektar uppgår inkomsten till 18 034 kronor, för 30-50 hektar 21 068 kronor och för 50-100 hektar 24 508 kronor. Detta gäUer nettointäkter från jordbruksfastigheten. Sedan lUlkommer inkomster från andra sysselsätt­ningar. Ofta har man en del av inkomsten, ibland den mindre delen, från jordbruksfastigheten och en del från annan sysselsättning, från fabriks­arbete eher skogsarbete osv.

När vi vänder oss mot de höga livsmedelspriserna är del således inle mot jordbrukarna kritiken riktas utan mot andra förhållanden och missförhållanden.


Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Produktionsbalan­sen inom jordbm-ket och avsätt­ningen av jord-bmksprodukter, tn. m.



Herr PERSSON i Skänninge (s);

Herr talman! De frågor som herr Takman tagit upp är självfallet väsentliga. Jag vet inle om jag gjort mig skyldig lill någon klappjakt på jordbrukarnas inkomster. I likhet med herr Takman tror jag att de inte är större i genomsnitt än andras.

Herr Takman har accepterat eller i varje fall ställt sig bakom utskottsbelänkandet här. Jag har sett hans särskilda yttrande, och jag har tänkt atl eftersom han har åberopat storheter som t. ex. Pascal är yttrandet skrivet med den tanken att de som har hand om dessa frågor gör det grundligt. Jag hoppas atl del skall kunna ske även i fortsätt­ningen.

När del gäller lågprislinjen pågår ju som bekant en utredning.

Herr Takman har åberopat jordbruksministrar i olika delar av den kapitalistiska världen. Vi hade ju litet tur att vi kunde exportera en del överskott lill ett visst land österut. Alt jordbruksministern där sedan råkade bli sillande vid sidan om taburetten kan man självklart beklaga, men del är sådana saker som man inte rår för.

Jag använde avsiktligt ordet produklionsbalans och log inte ordet överskott i min mun. Det finns onekligen, som herr Hedin sade här, vissa områden där vi har en export och det får man liksom läcka med import av andra varor.


75



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Produktionsbalan­sen inom jordbru­ket och avsätt­ningen av jord-bmksprodukter, m. m.

76


Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon större diskussion med herr Persson i Skänninge om Pascals princip. Jag tror bara, herr Persson, all om man har denna princip i grytan, som jag har sagt, är det svårt att få locket atl ligga horisonleUt på aUa kanter.

Herr Persson log upp del överskott vi hade möjlighet alt sälja tiU Sovjetunionen. Det var alldeles specieUa förhållanden. 1972 var väl det svåraste år jordbruket där har haft i modern historia. Först hade man en ulomordenligl sträng vinter. Sedan var del torka över stora områden. Och sedan regn och hagel och t. o. m. snöfaU i de östra delarna under skördetiden. Därför fick man en lägre skörd än man normall skuUe haft.

Vi kan länka oss alt man fortfarande hade haft kvar småjordbruk i stället för kollektivjordbruk i Sovjetunionen, då hade man haft hungers­nöd över stora delar av landet vid det här laget. Tack vare storjordbruken har man kunnat reducera inverkan av ogynnsamma väderleksförhållan­den, bl. a. genom konstbevattning. Denna bygger man varje år ul med någon miljon hektar, men fortfarande har man inte kunnat bygga ut så atl den omfiittar all mark som bör konstbevattnas.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag skall inle beröra herr Takmans särskilda yttrande. Jag uppskattar det därför att det har ett humoristiskt stänk, och jag tycker vi kan ha rätt att en och annan gång kosta på oss något utanför del vanliga stela kanslispråket.

Men jag vänder mig bestämt emot herr Takmans uttalande att om Sovjet haft kvar sina små jordbruk hade man haft hungersnöd där. Jag har precis motsatt uppfattning. I de stora kolchoserna har varje medlem rätt att för egen räkning odla på 0,5 hektar, tror jag det är. Från dessa små jordbilar som man odlar av eget intresse kommer, om jag är riktigt underrättad, 30 procent av Sovjets livsmedel. Del talar i rakt motsatt riktning. Om man hade haft kvar privatjordbruket i Sovjet, hade det sannolikt icke varit någon hungersnöd och ingen dålig skörd heller under del år som gått. 1 den här intensiva driften, där man är sin egen företagare och där man har intresse av att producera därför att man får ut någonting själv av det, blir produktionen i varje fall mycket större än i kollektivet.

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Jag tycker i likhet med herr Hansson i Skegrie att sådana här litet skämtsamma inslag skall man kunna tolerera, och det gjorde jag. Men del var inget annat som behövde bemötas därför att herr Takman står under utskottet. Därför tyckte jag del var lämpligt alt ta upp denna fråga.

Jag skall inle delta i diskussionen om storjordbruk kontra småbiuk. Jag kan väl sluta, herr talman, och jag lovar att inte komma tillbaka, med atl citera Pascal. Han sade en gång: De högsta sanningarna är inle tillgängliga för förnuftet. De fattas omedelbart av hjärtat.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Det här är väl inle en debaltpunkt för någon stor diskussion om småjordbruk kontra kollektivjordbruk. Jag är inle aUs



säker på att herr Hansson i Skegrie har rätt när han säger atl 30 procent av Sovjets livsmedel kommer från jordbrakarnas egna lotter. Jag tror all det är en våldsamt överdriven siffra, men jag kan inle plocka fram den rikliga uppgiften för ögonblicket. Jag vet bara all exempelvis i Ukraina såg herr Hansson i Skegrie hka väl som jag och de andra ledamöterna i utskottet'som reste där för två år sedan det nya väldiga konstbevattnings­projekt som var igångsatt. Att fä tiU stånd ett sådant är naturligtvis helt uteslutet om man bara har småjordbruk. Det krävs stora sammanhängan­de arealer och det krävs koUektiva ansträngningar för atl få en konstbevattning till stånd på de enorma ytor som del där gällde.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets kapi­tal- och kreditför­sörjning, m. tn.


Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Jordbrukets kapital- och kreditförsörjning, m.m.

Föredrogs  jordbruksutskottets   belänkande   nr   15   i   anledning   av motioner angående jordbrukels kapital- och kredilförsörjning, m. m.


I detta belänkande behandlades motionerna

1973:496 av fru Jonäng m. fl. (c) vari såvitt nu var i fråga (punkten 4) hemställts att riksdagen hos Kungl. Majt uttalade, att lantbrukets rekryteringsproblem borde bli föremål för en allsidig utredning beträffan­de framlida kapitalanskaffningsmöjligheter, rekryteringsunderlag m. m., med särskUd belysning av eventuella speciella problem för norra Sverige,

1973:506 av herr Persson i Heden m.fl. (c) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en omedelbar översyn av gällande bestämmelser och tillämpad praxis beträffande tillståndsgiv­ningen för förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen,

1973:773 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att 1972 års jordbruksutredning erhöll tilläggsdirektiv all utreda och framlägga förslag lill förbättring av jordbrukets kapital- och kreditförsörjning samt

1973:1388 av herr Fälldin m.fl. (c) vari såvitt nu var i fråga (punkterna 3 och 5 b) föreslagils atl riksdagen 3. hos Kungl. Maj:t begärde sådan ändring i jordförvärvslagen all a) innebörden och syftet med begreppet "yrkesmässigt och varaktigt" i jordförvärvslagens 4 § första stycket fick en sådan tolkning atl för familjejordbruket uppenbara ralionaliseringsobjekl verkligen kom lill användning i fastighetsraliona-liseringen, b) prioriteringen av skogsförvärv fick en sådan utformning alt intressearronderingar och strukturrationaliseringar mom privalskogs-bruket främjades före prioritering av råvaruförädlare och 5. hos Kungl. Maj:t hemställde all b) 1972 års jordbruksulredning fick i uppdrag all pröva hur lättnader i jordbmkets finansiering borde kunna åstadkommas.


77



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets kapi­tal- och kreditför­sörjning, m. m.


Ulskollet hemställde att riksdagen skulle

1.    lämna motionerna 1973:496, yrkande 4, 1973:773 och 1973:1388, yrkande 5 b, utan åtgärd,

2.    lämna motionerna 1973:506 och 1973:1388, yrkande 3, utan åtgärd.

Reservav.ioner hade avgivits

I. av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c), Krönmark (m). Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1973:496, yrkande 4, samt med bifall till motionerna 1973:773 och 1973:1388, yrkande 5 b, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört angående utredning rörande jordbrukels kapital- och kreditförsörjning,



78


2. av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och Berndlsson i Bokenäs (fp) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall lill motionen 1973:506 och i anledning av motionen 1973:1388, yrkande 3, som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört angående översyn av jordförvärvslagstift­ningen m. rn.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Som ett led i den jordpolitik som lanserats under senare år har ingått en ändring av jordförvärvslagen i syfte alt underlätta för andra kategorier än jordbrukare atl köpa jord. När man uppmjukade jordförvärvslagen hette del att det skulle vara till fördel för jordbruket som helhel om s. k. friskt kapital kunde tillföras näringen även från utomstående. Med ullrycket friskt kapital menade man då närmast riskvUligt kapital. Nu torde emellertid föhden närmast ha blivit den all del är spekulationskapilal som har placerats i jordbruk i större utsträckning än vad som var möjligt tidigare. Naturligtvis finns undanlag, del vill jag inle förneka. Del bör också vara så atl vem som helst skall få ägna sig ål jordbruk, men del fordras efler denna lags uppmjukning en ganska härd kontroll så att inte de spekulativa köparna får för stort utrymme.

För någon tid sedan beslöt vi en annan, liknande ändring i jordförvärvslagen. Det gäUde atl utvidga rätten för kommunerna alt lägga under sig markområden. Denna ändring är också riklig så lill vida alt kommunerna bör ha möjligheter att förvärva den mark som de behöver för tomländamål.

Men i de fall där kommuner uppträder som köpare till jordbruk belägna så långt borta från tätorten alt det inle finns någon rimlig förutsättning för atl denna mark skall användas för bebyggelse, är del fråga om ett missbruk av den jordförvärvsrätt som kommunerna har fått. Alt jag säger "missbruk" beror på alt förvärv som görs på detta sätt hindrar en annars möjlig rationahseringsåtgärd inom bygden. Dessa jordar



kommer då nämligen inte att underkastas någon generationsväxling och blir därför inle heUer tillgänghga i strukturrationaliseringen.

En föhd av denna utvidgade jordförvärvsrätt har blivit avsevärt uppskruvade markvärden. Del har medfört atl vi i dag fått priser på jordbruksjord, som avsevärt överstiger avkastningsvärdena. Del medför en orimlig skuldsättning för de unga jordbrukare som vill ägna sig åt denna näring liksom en nackdel genom atl man vid fastställandet av taxerings­värdena på jordbruksegendomar utgår från dessa höga markvärden, som ligger betydligt över markens värde som jordbruksjord för den som försörjer sig på den. Jordbrukarna kommer härigenom att påföras ett orealistiskt förmögenhelsvärde, för vilket de ändock får betala skatt till stat och kommun. Jag tror inle alt någon annan grupp i samhäUet på det sättet påföres fiktiva förmögenhelsvärden, som icke svarar mot det värde tUlgångarna i grund och botlen har. Det hade varit riktigare, som vi en gång föreslagit i riksdagen, att lägga avkastningsvärdena till grund för taxeringsvärdena.

En utredning har nyligen framlagt ett belänkande om den nya fastighetstaxeringen, och enligt den utredningen skaU man nu ylterhgare vidga förutsättningarna för dessa fUctiva värden, som jordbrukaren inle har något gagn av. Han hade haft bättre nytta av etl rimhgt jordvärde.

Sammanfattningsvis kan man därför säga atl utvidgningen av jordför­värvslagen och av jordförvärvsrätten i övrigt ingalunda har varit till fördel för det egentliga jordbruket utan i vissa avseenden till förfång. Det är därför påkallat med en översyn av jordförvärvslagen, som vi har begärt i en reservation.

Föhden av ändringen i jordförvärvslagen har blivit krav på ökad tillgång till kapital för köpare av jordbruk, främst för de yngre som vill etablera sig som jordbrukare. Därför är inle heller de hittillsvarande möjligheterna tillfredsstäUande ulan också de behöver överses av den nu sittande jordbruksutredningen.

I 1967 års jordbruksbeslul förutsatte man, som del hette, en fortsatt snabb rationalisering inom jordbruket, och detta försökte också jord­brukarna åstadkomma. 8 000—10 000 jordbruk försvinner årligen, och många av dem går upp i större enheter. Denna utveckling kostar emellertid pengar både för inköp och för utlösning. Om inte beslutet att övergå till bokföringsmässig redovisning förfuskas hos skattemyndig­heterna, kommer även denna nya reform att innebära en ökning av rationaliseringsåtgärderna, med påföhande höjt behov av kapital.

Dessa vällovliga ansträngningar från jordbrukarnas sida riskerar atl bromsas upp av brist på lånemöjligheler. Visserligen har riksdagen beslutat att SläUa några hundratal mihoner tiU förfogande som kreditgarantier genom lantbruksnämnderna. Men vad hjälper detta om sedan inle kreditgarantin kan effektueras i bankerna på grund av vissa återhållande åtgärder? Delta gäller för övrigt även lån utan kreditgarantier. Det finns för närvarande en kö av länesökande vid hypoteksföreningarna söm representerar ell belopp av ungefär 550 mihoner kronor. I stället för all dä höja ramen för Hypoleksbankens obligationsförsörjning har man minskat denna ram med 50 miljoner och därmed krympt möjligheterna för kreditgivning. Men utöver denna åtgärd gentemot Hypoteksbanken


Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Jordbrukets kapi­tal- och kreditför­sörjning, m. m.

79



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets kapi­tal- och kreditför­sörjning, m. m.

80


skärper också riksbanken sin hållning gentemot Föreningsbanken, dvs. jordbrukskassornas utlåning, och det betyder också för jordbrukarna mindre möjligheter alt erhålla kredit.

Här stämmer, såvitt jag begriper, ord och handling synnerligen iUa överens. Del är därför som vi i reservationerna menar all man allvarligt bör pröva ett underlättande av kapitalanskaffningen inom jordbruket.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de bägge reservationer som har fogats liU detta betänkande.

Hert ANTBY (fp):

Herr talman! Först vill jag säga att genom ett misstag, som helt beror på ett fel från min sida och som ingen annan skall lastas för, har mitt namn kommit att stå under reservationen 2 vid delta betänkande. Jag kommer i det avseendet att rösta med utskottsmajoriteten.

Så över till reservationen 1. Kapitalförsörjningen är etl av näringslivets stora problem. Detta gäUer inte minst inom jordbruket. Bara ett enda exempel. Ett familjejordbruk som är inriktat på mjölkproduktion behöver inte vara alltför stort för att det skall kräva kapitalinsatser som närmar sig mihonen eller i vissa faU överstiger detta belopp - onekligen en hög kostnad för en arbetsplats. Den ojämna arbetsbelastningen, föranledd av sådd och skörd, som gör att man måste hålla sig med arbetsbesparande men dyrbara maskiner vUka inte kan användas alltför lång lid varje år, är som bekant en av anledningarna till jordbrukels höga kapitalbehov.

TUlgång på nödigt kapital till rimhgt pris är därför en myckel väsentlig sida av våra jordbrukares möjhgheter att driva sin näring. Det är således i hög grad angeläget atl åstadkomma bästa möjliga betingelser i del avseendet.

Vi reservanter anser att jordbruksutredningen härvidlag har atl arbeta med alltför snäva direktiv. Vi föreslår sålunda att direktiven utvidgas så atl utredningen får pröva jordbrukels kapital- och kreditförsörjning i hela dess vidd.

Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifaU till reservationen 1 vid detta betänkande.

Hert HEDIN (m):

Herr tahnan! Två frågor är avgörande för jordbrukets framlid i vårt land - hvsvillkor för alt unga driftiga lantbrukare över huvud taget skall satsa på jordbruk i framliden.

Den ena frågan är lönsamheten, som måste förbättras avsevärt. Det är ännu långt liU målet, att jordbrukarna skaU få en inkomst som är jämförbar med andra gruppers. Jag noterade i debatten om föregående ärende atl herr Takman också hade den uppfattningen.

Den andra frågan är kapitalförsörjningen. Jordbruket är en av de mest kapitalkrävande näringarna i vårt land i förhållande liU omsättningen. Framför allt för nytillträdande lantbrukare är därför kapitalanskaffning­en ell stort och ibland helt oöverstigligt problem.

Lanlbruksstyrelsen har genomfört en omfattande förelagsekonomisk studie av olika företagslyper när del gäUer utnyttjande av olika slags



teknik. Man har där kommit fram till alt vid vad man kaUar medelhög teknik skulle det behövas två lUl tre gånger så mycket kapital i företaget .som med den teknik som nu används — man bhckar alltså in i framtiden. Vid"hög teknik" skulle del gå ål ännu mera - tre tiU fyra gånger mer än vad som nu behövs.

Med rationalisering, med ökad teknisk utveckling som ju är ofrån­komlig inom jordbruket, föher alltså avsevärt ökat behov av kapital. Genom att ta fram uppgifter ur deklarationsundersökningarna har man kommit fram tiU all ell genomsniltsföretag av famiheförelagslyp i dag har ungefär 330 000 kronor som totalt kapital. För motsvarande förelag med en kalkylerad lönsamhet av minst 12 kronor i timmen för dem som arbetar inom förelaget behövs det enhgt lantbruksstyrelsens under­sökning betydligt mera kapital.

Enligt den undersökningen skulle för lönsamma företag kapital­behovet per man och företag när det gäller mjölkproduktion vara mellan 600 000 och 700 000 kronor, för företag med modersuggor mellan 400 000 och 500 000 kronor och för företag med slaktsvin omkring 1 mUjon kronor.

Dessa sifferexempel visar att kapilalfrågan är oerhört stor och svårlöst. Framför allt är det i dag stor brist på långfristigt kapital. Enligt uppgift motsvarar lånekön där ungefär 600 miljoner kronor; herr Hansson i Skegrie nämnde 550 miljoner för hypoteksföreningarna.

För alt förbättra jordbrukets lönsamhet behövs det självfallet stora rationaliseringar och investeringar, och del kräver betydande kapilalliU-skott. Del finns all anledning alt utreda förutsättningarna för alt förbättra jordbrukets möjligheter atl skaffa både investerings- och driftkapital — till rimliga räntekostnader dessutom. Till följd av den dåliga förränlningen inom jordbruket - ibland är den ju direkt negaliv — är det för närvarande mycket svårt för jordbruket alt konkurrera med företrädare för andra näringar på lika villkor i fråga om kapital­anskaffning.

Jag tycker för min del att det är förvånansvärt atl den nu arbetande jordbruksutredningen inle i sina direktiv har fått till uppgift att gå in på de här oerhört vUctiga frågorna. Ulskottsmajoriteten säger nu alt utredningen naturligtvis är oförhindrad att ta upp dessa frågor. Men är vi ense om alt det här är oerhört viktiga frågor är det väl både lämpligt och naturligt ändå atl ge ett direkt utredningsdirektiv atl frågorna skall tas upp.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 1.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Jag kan fatta mig ganska kort — jag har inle så mycket mer atl anföra än del som redan har anförts i ulskotlels betänkande.

Den enda skillnaden är ju egenlhgen atl reservanterna anser atl direktiven för jordbruksutredningen är alldeles för snäva vad gäller kapitalförsörjningsfrågorna. Vi har sagt i utskottets betänkande - och det finns också angivet i utredningens direktiv - alt utredningen kan la upp de frågorna, om den så viU. Likaså skall utredningen överväga utbyggnaden av investeringsstöd i form av investeringsbidrag eller andra


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets kapi­tal- och kreditför­sörjning, m. m.


6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68- 70



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets kapi­tal- och kreditför­sörjning, rn. m.


investeringssubventioner. Det är också ett led i kapitalförsörjningen. Utskottsmajoritelen har därför inte ansett det behövligt med någon komplettering av utredningsuppdraget i det avseendet.

Vad sedan frågan om jordförvärvslagen angår säger man i motionen 1388 atl hittiUsvarande erfarenheter av lagstiftningen har givit vid handen alt många för familjejordbrukarna lämpliga ralionaliseringsobjekl för­värvas av personer som endast med tvekan kan anses ha för avsikt att yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jord- och skogsbruk. Atl antalet sådana jordbruksförvärvare skulle vara särskilt stort är emellertid för mig en främmande tanke. Det finns kanske en och annan som köper jordbruk utan atl vara jordbrukare i egentlig mening, det vill jag inle förneka. Men deras antal kan inte vara stort. Och därför behöver man inte heller ändra någonting i jordförvärvslagen på den punkten.

1 mitt hemlän fanns en person, om vilken man kan säga all det var tveksamt huruvida han borde få köpa det jordbruk han vUle ha. Men han hade i alla faU studerat jordbruk och gick också på en jordbruksskola, även om han väl inte direkt kom från jordbrukarleden. I ett sådant fall kan man naturligtvis vara litet tveksam huruvida han bör få köpa en så pass stor gård som det här var fråga om, men eftersom denne man inte behövde låna någol större kapital ansåg jag del inte vara orikligt all han fick köpa gården. I motsatt faU hade vi ju kommit in på ett monopolförfarande, och det tycker jag inte är riktigt.

Reservanterna säger också alt det råder brist på pengar inom jordbruket. Ja, pengar får man ju aldrig för mycket av, vilken rörelse som man än driver. Men jag är inle alldeles säker på att det är rikligt som reservanterna säger. Jag sitter själv med i en lantbruksnämnd, och där har del i stort sett i varje faU inle varit några egentliga problem alt skaffa pengar. De som köpt en gård har i regel fått pengar lill del genom jordbrukskassorna, till dess att hypoteksföreningarna kunnat teckna långfristiga lån. I regel har det rört sig om en ganska kort tid — även om det väl där kan variera från län till län. Jag tror inle alt liden varierar mer än från två tre månader upp liU två år. Sedan är lånen i regel avlyfta. Och dä har jordbrukaren ändå fått sin kapitalförsörjning från början tillgodo­sedd genom jordbrukskassorna. Därför tror jag att inte heller de problemen med kapitalförsörjningen är så svåra som reservanterna har velat göra giillande.

Herr talman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till utskottets hemställan.



82


Hert HEDIN (m):

Herr talman! Det är riktigt som utskottets ärade vice ordförande säger, atl jordbruksutredningen har fåll i uppdrag atl överväga frågan om en utbyggnad av investeringsstöd i form av investeringsbidrag och andra investeringssubventioner, men det är en mycket liten del av den stora frågan om jordbrukets kapitalförsörjning i dess helhet. Jag har myckel svårt alt tro all utredningen utan något påpekande om saken går in på den i och för sig myckel stora och enligt vår bedömning myckel angelägna frågan. Utredningen har nog tiUräckligl all göra med de uppdrag utredningen fåll enligt direktiven. Om man skall gå in på hela



den stora kapitalfrågan, så behöver man sannolikt få en påstötning om det från jordbruksministern.

Jag tycker därför att det finns aU anledning all följa reservationen 1.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag betvivlar inte alt herr Mossberger kan ha de erfarenheter som han redogjort för från sitt ledamotskap i lantbruks­nämnden i Halland. Jag har mina erfarenheter från ledamotskap i styrelse för jordbrukskassa och centralkassa i Malmöhus län, och där har vi precis de bekymmer som jag redogjorde för. Vi kan inte avlasta de kredit­anspråk som ställs från jordbrukarna.

Del jag här anförde — alt det för närvarande ligger en kö i hypoteksföreningarna och Hypoteksbanken på 550 miljoner kronor — betyder att vi, om vi från jordbrukskassornas sida hade kunnat avlyfta bottenlånen, själva skulle ha kunnat lösgöra mera lånemedel lill övriga krediter. Det går inte nu.

Jag vel all man håller på atl förhandla på del här området, och jag hoppas att det skall leda dithän att man i varje faU inte minskar nuvarande lånemöjligheter, vUket man faktiskt har gjort genom alt krympa Hypoleksbankens möjligheter att säha obligationer med 50 mUjoner kronor. Riksbanken kräver också att jordbrukskassorna skaU håUa ett större eget kapital, som de inte får låna ul. Det betyder också en krympning av låneniöjligheterna.

Så ligger det i verkligheten tUl. Kreditgarantier är myckel bra, men de är inle mycket värda om de inle kan omsättas i praktiskt handlande i bankerna.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets kapi­tal- och kreditför­sörjning, m. m.



Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Jag vill inte förneka, och jag kan t. o. m. gärna hålla med om, att de nuvarande möjligheterna till kredilförsörjning naturhgtvis bör finnas kvar och inte minskas.

Men del är en annan sak som kommer in i bUden. Jag har - åtminstone ibland — tyckt atl det nästan är för lätt att skaffa pengar, därför att del medverkar liU atl priserna höjs väsentligt. De som köper lantbruken skyr faktiskt inga priser. Två å tre gånger taxeringsvärdet är inga ovanliga priser. Köper man tUl sådana priser går det åt kapital, och det kommer givelvis all hindra andra som skulle behöva kapital.

Vad gäller den andra frågan, som avser jordförvärvslagen, har lantbruksstyrelsen en arbetsgrupp. Den arbetar med de frågor som här har berörts, och den har även tiU uppgift att lägga fram förslag om den skulle finna anledning tiU några ändringar. Men den har inte hittills lagt fram förslag ~ och det tyder väl på alt gruppen inte anser atl del finns fog för någon ändring för dagen.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! De som i dag betalar två å tre gånger taxeringsvärdet är inte köpare som behöver låna pengar. Det är byggföretag, det är kommuner och det är jordbrukare, som i sin tur har sålt lill kommunerna


83



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets kapi­tal- och kredit för­sörjning, m. m.


och vih omsätta pengarna i jordbruk igen. Vanliga jordbrukare, som skall försörja sig på fastigheten, kan inte betala de priser som herr Mossberger nämnde.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Tyvärr är det på det sättet att de betalar de priserna.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som  vill  att kammaren bifaller jordbraksutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1  av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   148

Nej  -   133

Avstår  -       4



84


Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hansson i Skegrie m. f!., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som  vill  att kammaren  bifaller jordbruksutskottels hemställan  i

betänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   176

Nej  -   105

Avstår  -       5



§  22 Jordbrukets rationalisering m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 16 i anledning av motioner angående jordbrukets rationalisering m. m.

1 detta belänkande hade behandlats motionerna

1973:200 av herr Fågelsbo (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om översyn av de regler som gällde för ralionalise-ringsslödet i syfte att inrikta delsamma efler principen om ett successivt uppbyggande av mindre enheter till större,

1973:323 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt nu var i fråga (punkterna 2 och 3) hemställts 2. atl riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhåUa att 1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv gavs i uppdrag all göra en översyn av frågor rörande jordbrukels rationalisering, varvid de riktlinjer som angavs i motionen blev vägledande, 3. alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en översyn av formerna för handläggningen av ärenden i lantbruksnämnderna i syfte atl förslärka det demokratiska inflytandet,

1973:328 av herr Krönmark m. fl. (m),

1973:329 av herr Leuchovius m. fl. (m) vari föreslagils all riksdagen i anledning av motionen hos Kungl. Majt hemställde om sådan ändring av rationaliseringskungörelsen 1967:453 om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 1. att bärkraftiga och effektiva familjejordbruk kunde åstadkommas, 2. att rationahseringsstöd kunde utgå lUl dellids­jordbruk, 3. all rationaliser-ingsstöd kunde utgå tUl kombinerade jord-och skogsbruk, 4. all driflslån, exempelvis tioåriga, kunde erhållas ulan de nuvarande kraven på förvärv eller arrendering av ytterligare arealer, 5. all mindre rationaliseringsålgärder kunde stödjas utan strikta krav på långsikliga lönsamhetskalkyler,

1973:340 av herr Wictorsson (s),

1973:496 av fru Jonäng m. fl. (c) vari såvitt nu var i fråga (punkterna I, 2 och 3) hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade 1. atl lantbruksnämnderna borde erhålla ökade möjligheter att lämna garantier för driftslån, liksom ökade möjligheter alt lämna ekonomiskt stöd för markanskaffning, 2. all särskilda åtgärder borde vidtas för bibehållande av etl aktivt jordbruk och genomförande av möjliga långsikliga rationali­seringsåtgärder, t. ex. täckdikning, 3. atl rådgivnings- och informations­verksamheten borde intensifieras i samarbete med lantbrukets organisa­tioner och i berörda delar arbelsmarknads- och sociala myndigheler m.fl..


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.



1973:497   av   herr   Josefson  i   Arrie   m.fl.   (c)  vari  hemställts  atl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalade att det fortsatta arbetet för


85



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.


jordbrukets rationalisering borde inriktas på åstadkommande av bärkraf­tiga och effektiva familjejordbruk i enlighet med vad som anförts i motionen,

1973:500 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c),

1973:1388 av herr Fälldin m.fl. (c) vari såvitt nu var i fråga (punkterna 1 b, 4 och 5 a) hemställts atl riksdagen 1. uttalade b) att sambandet meUan jord- och skogsbruk borde bevaras och driften av sådana förelag främjas, 4. hos Kungl. Maj:t begärde sådana ändringar i bestämmelserna rörande statligt stöd till jordbrukets rationalisering att a) jordbruks- och skogsdelen vid kombinerade förelag gemensamt logs i betraktande vid bedömningen av olika rationaliseringsålgärder, b) statligt stöd kunde utgå till enskilda personer även för förvärv av rena skogsbruksförelag, c) deltidsjordbruk inte skulle undantas från möjlighet till rationahseringsstöd, d) rationaliseringspohliken borde inriktas på en stegvis uppbyggnad av familjeförelag inom jordbruk och skogsbruk, e) även natuj-vårds- och mUjömässiga skäl kunde medtas i underlaget för bedömning av rationaliseringsstöd, 5. hos Kungl. Majt skulle anhålla all a) en översyn verkställdes av gällande ralionaliseringskungörelse samt av formerna för handläggning av ärenden i lantbruksnämnderna i syfte atl främja en mera demokratisk ordning samt


1973:1428 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c).


86


Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.    lämna utan åtgärd motionerna 1973:200, 1973:329, yrkande I, 1973:497, 1973:1388, yrkande 4 d, samt 1973:323, yrkande 2, sist­nämnda motion såvitt avsåg successiv uppbyggnad av familjeföretag,

2.    avslå motionen 1973:329, yrkande 5,

3.    avslå motionerna 1973:329, yrkande 2, 1973:1388, yrkande 4 c, samt 1973:323, yrkande 2, sistnämnda motion såvitt avsåg stöd. till deltidsjordbruk,

4.    lämna motionen 1973:340 ulan åtgärd,

5.    lämna motionerna 1973:329, yrkande 3, samt 1973 :1388, yrkan­dena 1 b 0(;h 4 a ulan åtgärd,

6.    avslå motionerna 1973:329, yrkande 4, och 1973:496, yrkande I, sistnämnda motion såvitt avsåg driftslån,

7.    lämna motionen 1973:1388, yrkande 4 e, utan åtgärd,

8.    anse motionen 1973:1388, yrkande 4 b, besvarad med vad utskottet anfört,

9.    avslå motionen 1973:500,

10.    lämna utan åtgärd motionen 1973:323, yrkande 2, i återstående del, dock ej i vad avsäg stöd till s. k. animaliefabrik,

11.    lämna utan åtgärd motionen  1973:496, yrkandena  I, 2 och 3, såvitt de ej behandlats i det föregående,

12.    lämna motionen 1973:328 utan åtgärd,

13.    lämna motionen I 973:1428 ulan åtgärd.



14. lämna motionerna 1973 :323, yrkande 3, och 1973:1388, yrkande 5 a, ulan åtgärd.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande stöd lUl successiv uppbyggnad av familjeförelag av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c). Krönmark (m), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:l tiU känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:200, 1973:329, yrkande 1, 1973:497, 1973:1388, yrkande 4 d, samt 1973:323, yrkande 2, sistnämnda motion såvitt avsåg successiv uppbyggnad av familjeföre­tag.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering rn. in.



2.  beträffande tillämpningen av lönsamhelskravel vid stödgivning lill
rationahseringsåtgärd av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c),
Larsson i Borrby (c) och Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i
Helsingborg (c) samt herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som
ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:329, yrkande 5,

3.  beträffande rationaliseringsslöd tUl deltidsjordbruk av herrar Hans­
son i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och Johansson i
Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c) samt herrar Leuchovius (m)
och Strömberg (fp) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa,

atl riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:329, yrkande 2, 1973:1388, yrkande 4 c, samt 1973:323, yrkande 2, sistnämnda motion såvitt avsåg stöd lill dellidsjordbruk,

4.  beträffande rationahseringsstöd lill kombinerade jord- och skogs­
bruksförelag av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i
Borrby (c) och Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c)
samt herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som ansett alt utskottet
under 5 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:329, yrkande 3, samt 1973:1388, yrkandena I b och 4 a,

5.  beträffande vidgad rätt till driftslån till jordbrukare av herrar
Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och Johansson i
Holmgärden (c), fru Olsson i Helsingborg (c) samt herrar Leuchovius (rn)
och Strömberg (fp) som ansett atl utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:329, yrkande 4, och 1973:496, yrkande 1, sistnämnda motion såvitt avsåg driftslån.


87



Nr 68

Torsdagen den 12 aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.


6. beträffande översyn av vissa frågor rörande jordbrukets rationalise­ring av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c) samt herrar Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som ansett att utskottet under 10 bort hemslälla,

atl riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:323, yrkande 2, i återstående del utom i vad avsåg stöd till s. k. animaliefabrik.



88


7. belriiffande handläggningsordningen vid lantbruksnämnderna av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c), Johansson i Holmgården (c), Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som ansett atl utskottet under 14 bort hemställa,

alt riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:323, yrkande 3, och 1973:1388, yrkande 5 a.

Till belänkandet hade fogals ell särskilt yttrande av herr Takman (vpk).

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Bland de ställningstaganden som 1967 års jordbruks­beslut innehöU var vägran alt ge rationaliseringsstöd åt deltrdsjordbruken ett. Jag tror alt vi under lång tid framöver kommer alt ha sådana jordbruk vid sidan av de mera fuUständiga. Frågan är kanske rent av om det inte blir så, atl dellidsjordbruken kommer atl bUdas aUt högre upp i arealstorlekarna. Ökad mekanisering och möjligheter lill sambruk med maskiner jordbrukarna emellan innebär att arbetskraft kan bh över och alt denna arbetskraft kommer att söka kompletleringsarbete vid sidan om jordbruket. De arbetsinsatser som kan göras av deltidsjordbrukarna får ses som en betydande tillgång.

Enligt den utredning som har gjorts av Jordbrukets utredningsinstitut år 1971 hade 55 000 jordbrukare av sammanlagt ungefär 150 000 arbete utanför den egna brukningsenheten under minst en månad per år. Det är alltså tredjedelen och litet till av jordbrukarna som söker arbete vid sidan om jordbruket och alltså mer eller mindre är deltidsjordbrukare. Del är inte minst för all man skaU kunna föha med andra grupper i inkomslhärseende som man söker sådana komplelteringsarbelen.

Ell annat, om jag så får säga föga välbetänkt, beslut år 1967 var vägran alt beakta skogsdelen vid rationaliseringsåtgärdernas införande för de kombinerade jord- och skogsbruken. Det är lack vara det arbetstillskoltet och den inkomst som kan utvinnas inom skogsdelen som det över huvud tagel går alt vidmakthåUa många av de här jordbruken.

I den proposition som har avlämnats nyligen om jordbruksprisregle­ringen nämner jordbruksministern ell intressant exempel då han säger att netloirkomsten per brukningsenhet i Norrland år 1971 enligt deklarationsundersökningarna var genomsnittligt 21 800 kronor, varav 7 100 kronor var intäkt av jordbruksfastighet. Alltså har av de 21 800 kronorna inte mindre än 14 700 kronor vid de norrländska jordbruken



kommit från annat håll. Jag vill inle påslå atl det är bara skogsinkomster, ulan det är väl andra inkomster också, men det är ofrånkomligt att det bland de 14 700 av de 21 800 kronorna är en myckel betydande del som kommer från jusl skogsdelen.

De kombinerade jord- och skogsbruken svarar enligt uppgift också för 40 ä 50 procent av aUt skogsarbete i vårt land, och de motsvarar ungefär 20 000 ä 25 000 årsarbelsinsalser. Under år 1971 gjordes del enligt statistiken 373 000 dagsverken inom det enskilda jordbruket, av vilka 242 000 utfördes av skogsägarna och deras familjer. De här kombinerade jord- och skogsbruken dominerar alltså antalet förelag på jord- och skogsbrukels område i vårt land. Enligt uppgifter från 1970 utgjorde de helt skoglösa enheterna bara 39 000 av sammanlagt 155 000 bruknings-enheter. Därför är del enligt vår mening felaktigt att sätta denna typ av företag i en särställning då del gäller tillgången tiU rationaUseringsstödet.

Herr talman! Jag brukar inte delta i debatterna om dellidsjordbruk och inte heller om de kombinerade företagen — jag brukar överlåta del tUl dem som har sådana jordbruk i större utsträckning än vi har i mina bygder. Atl jag nu har velat säga några ord om framför allt de kombinerade jord- och skogsbruken är betingat av skogspolitiska utred­ningens hänsynslösa anslag mot jusl dessa företag. Den attack som där har gjorts mot dessa företag skulle, såvitt jag förstår, bh förödande för dessa och skulle dessutom innebära del största angrepp mot naturvårds­intressena som någonsin har företagits i vårt land.

Tvingar man dessa kombinerade förelag alt kalawerka och därmed berövar dem det årliga arbetstiUskoltet i skogen, vilket jag sade var mycket betydande, är sannolikt alternativet för många av dem atl lägga ned jordbruket och flytta från bygden med de konsekvenser för bygdens liv och fortbestånd som det skulle medföra. Vissa kanske kan lyckas få sysselsättning i någon industri eller liknande eller bli deltidsjordbrukare. Men som jag nyss sade är deltidsjordbrukarna ingalunda väl sedda för närvarande.

Huruvida regeringen nu tänker ändra sin instäUning i fråga om villkoren för de kombinerade jordbruksföretagen är väl ovisst. Man har dock redan gjort åtskilliga korrigeringar i 1967 års jordbruksbeslut, och del bör inte vara omöjligt att göra åtminstone en till och ge de kombinerade jordbruken samma möjligheter som andra. Men som jag sade: Allvarligare är dock atl vi inte har fåll klart besked om huruvida man ämnar ytterligare försvåra förhållandena för dessa företag genom alt föha skogspoliliska utredningens förslag. Visserligen säger man nu att man skall ytterligare utreda vissa detaljer i utredningens förslag, och det ger naturligtvis en lidsfrist, men del utgör ingen garanti för att man inte senare, därest man får möjlighet lill del, kommer all fullfölja skogs­poliliska utredningens förslag.

Eftersom jag ser det så atl upprätthållandet av dessa kombinerade jord- och skogsbruk är av stor betydelse dels för vår livsmedels­försörjning, dels för våra nalurvårdsintressen, dels också för våra möjligheter all behålla befolkningen och upprätthåUa service åt denna i de norra delarna av vårt land, anser jag att det är nödvändigt atl hålla debatten kring skogspolitiska utredningens förslag levande under tiden


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. in.


89



Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. in.

90


framöver. 1 varje fall bör den debatten fortsätta tUl dess all vi har fått garantier för atl detta grundskoll mot vitala intressen i vårt samhälle är undanröjt.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall tiU samtliga reservationer vid detta betänkande.

Herr BE.RNDTSSON i Bokenäs (fp):

Herr talman! TiU jordbruksutskottels belänkande nr 16 har fogats ett antal reservationer som alla berör för vår landsbygd och hela samhället myckel angelägna frågor. Del gäUer stöd till en successiv uppbyggnad av famiheföretag, lönsamhelskravel vid stödgivning tih rationaliserings­åtgärder, rationaliseringsstöd till kombinerade jord- och skogsbruks­företag och inte minst rationaliseringsstöd tiU det s. k. deltidsjordbraket.

Redan i den utredning som förberedde 1967 års riksdagsbeslut i jordbruksfrigan hävdades alt mindre jordbruk inte kan anses vara rationella. De ger för små bidrag lill nationalprodukten. Denna skulle växa mer om småbrukens arbetskraft flyttades över liU industrin. Man hämtade stöd för denna ståndpunkt ur den samtidigt arbetande långtids­utredningen. Enligt dennas prognoser skulle näringsUvets trånga sektor under sista delen av 1960-lalel och början av 1970-talet vara brislen på arbetskraft.

Nu har det ju blivit tvärtom så atl nedläggning av företag och friställning av arbetskraft bUvit ell av våra större bekymmer. Den tidigare jordbrukspolitiken har inte saknat inslag som animerat arbetskraften atl gå över lill andra yrken.

De mindre jordbrukens lönsamhet är en långt mer komplicerad fråga än vad majoriteten bland utredarna räknade med. Enligt deras mening skaU statligt stöd endast ges lill förvärv och rationahsering av utvecklings­bara lantbruksföretag som har förutsättningar att effektivt utnyttja den bästa kända tekniken och ge sina innehavare full sysselsättning. Om man driver den principen hårt - och del gör man — så innebär del atl praktiskt taget alla småbruk och bondgårdar i traditionell mening undandrages statligt stöd, med resultat atl vi skapar fler nya problem än de gamla som vi tror oss lösa. Den som har någol positivt intresse för svensk landsbygd måste ju inse all vi inte kan fortsätta efter dessa hnjer. Detta är inte bara ett snävt jordbrukarintresse ulan en fråga på lång sikt om avvägning, jämvikt och samspel inom vår samhällsbyggnad som helhet tagen.

Till förut nämnda 1960 års utrednings förslag var också fogad en reservation som hade tilläggsförslaget att statligt stöd även skulle kunna utgå till jordbruk "som på grund av sitt läge och sin beskaffenhet i övrigt är lämpade som deltidsjordbruk". Det är på denna tankegång som vi från borgerligt håll byggt upp våra motioner och reservationer i denna fråga aUtsedan 1967.

I folkpartiets partimotion till årets riksdag, nr 323, som helt bygger på partiets jordbruksprogram, påpekas bl. a. att jordbruket i sysselsättnings-svaga och glesbefolkade områden utgör basnäringen och all om jord­bruken helt eller delvis läggs ned kan bebyggelsen bli så gles all varken kommunal eller annan service kan fungera. 1 motionen poängleras alt



deltidsjordbraket i många faU är en lämplig driftsform både för brukaren och bygden. En komplettering med skog öppnar ofta en möjlighet atl bibehåUa brukningsenheter i en bygd som eljest hotas av total avfolkning. Dessa deltidsjorbruk liksom flertalet jordbruk bidrar även ofta lill alt odlingslandskapet och kulturmiljöer bevaras. Detta är av stort värde, samtidigt som det skapas bosättningsmöjligheter som alternativ lill tätorterna. Detta är någol som bör underlättas och ej motverkas. Det framhåUs också i såväl partimotion som program alt någon idealstorlek arealmässigt sett, utanför vUken inget samhäUsstöd skall kunna påräknas, inle kan anges. Skogsbruk, trädgårdsskötsel och grönsaksodhng. liksom annat arbete kan med fördel kombineras med tradilioneUt jordbruk. Det är viktigt all åkerjorden inte behöver vara den enda komponenten när brukningsenheter bildas.

För många människor är etl litet jordbruk och en sysselsättning bredvid en önskvärd kombination. Också för landsbygden kan denna kombination vara av värde, därför atl den ofta ger tUlgång till hantverkare och yrkesmän av olika slag. Deltidsjordbrukels nuvarande behandling medför negativa konsekvenser. En omvärdering måste här komma till stånd sä att deltidsjordbrukel såsom driftsform underlättas. Vi menar därför att 1972 års jordbruksutredning bör få i uppdrag alt även göra en översyn av här nämnda problem.

Herr talman! Jag yrkar bifaU liU samtliga reservationer som är fogade lill detta utskottsbetänkande.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.


Herr LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande nr 16, som vi nu diskuterar, berör en lång rad motioner som behandlar jordbrukets rationalisering — motioner som begär ändringar i nu gällande be­stämmelser och motioner som begär utredningar i syfte atl åstadkomma ändringar.

Anledningen till dessa motionsyrkanden är väl att finna i den enligt mångas mening alltför snabba och oroande strukturomvandling och folkförflytlning som pågår och som för med sig växande sidoproblem på många områden utanför de rent företagsmässiga. Glesbygdsproblemen blir större för varje familj som flyttar från landsbygden. Servicen blir sämre och sämre för dem som stannar kvar, medan bostadsproblem och sysselsättningsfrågor uppslår i de större tätorterna.

Denna folkomflyttning har pågått länge och har säkert varit nödvändig tidigare. Därom råder väl inga delade meningar. Men frågan är hur långt man kan gå utan alt vidta åtgärder. Antalet brukningsenheter har under de senaste 20 åren minskat från ca 280 000 lill ca 140 000. En halvering av antalet brukningsenheter har alltså skett på dessa år, och ännu har inga tecken visat sig på en stagnation eller minskning. Fortfarande försvinner ca 8 000 brukningsenheter per är.

Det borde i dag vara hög lid alt se över de riktlinjer som ligger lill grund för i varje fall den storleksralionalisering som pågår och försöka få till stånd en generösare tillämpning av gällande rationaliseringskungörelse. Inte minst med tanke pä de senaste årens utveckling finns det enligt vårt förmenande inom moderata samlingspartiet skäl atl i dag frångå detta



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbi-ukets rationalisering m. tn.

92


ensidiga gynnande av de större enheterna även vid beviljandet av kreditgarantier.

Jordbrukels rationalisering bör enligt vår uppfattning i högre grad inriktas på de mindre och medelstora s. k. famihejordbruken. Detta bör kunna ske utan krav på alt dessa förelag kan utvecklas till fullvärdiga enheter men ändock vara tUl fördel för samhället genom de vinster som då skulle kunna uppnås på många andra områden, inle minst med tanke på landskapsvård, arbetsmarknad, bostadsförhållanden m. m.

Till utskotlsbetänkandet har fogats sju reservationer, där mitt namn förekommer på samtliga. Reservationerna gäller förslag till smärre förändringar av nu gällande riktlinjer och utredningar i syfte atl få fram underlag för en delvis ändrad syn på jordbrukets rationalisering. Det är önskvärt alt i större utsträckning bevara den dominerande kombinatio­nen jord- och skogsbruk och all salsa mera pä de mindre och medelstora famUjejordbruken.

Vi reservanter föreslår således i reservationen I att det slaUiga rationaliseringsstödet i större utsträckning skall utgå tUl successivt uppbyggande av familjeföretag och all den tillsatta jordbruksutredningen skall göra en översyn av bestämmelserna för slödel lUl jordbruksrationali­sering.

Reservationen 2 berör tillämpningen av lönsamhetskravet vid stödgiv­ning till rationaliseringsåtgärder. Det är riktigt, som utskottet här säger, all en viss uppmjukning har företagits, bl. a. inom stödområdena och även lill jordbruksföretag som bedriver mjölkproduktion. Inom moderata samlingspartiet har vi den uppfattningen att dessa åtgärder inte räcker ulan vi föreslår i motionen 329 alt en mera positiv bedömning skall göras av icke fullständiga jordbruksföretag när del gäller rationaliseringsåtgär­der, även när kalkylerna inte alllid ger full täckning för bärigheten enhgt lanlarbetaricinen.

Kunde vi med en sådan åtgärd fä mindre och medelstora jordbruks­företagare att fortsätta sitt arbete och på så sätt hjälpa lill att bevara en levande landsbygd, så skulle mycket vara vunnet. Dessa jordbrukare är ofta äldre, utslitna av hårt arbete, och många av dem är handikappade, men de borde med hjälp av vissa rationaliseringsålgärder kunna arbeta vidare. Enligt en utredning lär det finnas ca 25 000 jordbrukare som är handikappade på ett eller annat sätt, men som vi vet från tidigare debatter här i riksdagen har de ingen möjlighet all få den näringshjälp som andra handikappade företagare kan få. De är diskriminerade därvidlag.

1 reservationen 3 föreslås all stöd skall utgå även lill deltidsjordbruka­re. Modern jordbruksteknik kan ju tillämpas även på litet mindre enheter, som vi vet, och jag tycker faktiskt atl vi borde ha plals i vårt samhälle för denna brukningsform. Dessa brukningsenheter bidrar lill all bevara en levande landsbygd, och jag tror för min del att det är det billigaste sättet alt bedriva landskapsvård.

Utskottets värderade ordförande har myckel ingående berört reserva­tionen 4, och jag kan väl i stort sett instämma i de synpunkter som han framfört, inle minst när del gäller vad han sade om skogspolitiska utredningens,  förslag,  där  man   inle   lar  hänsyn  till skogen i det här



sammanhanget. Jag är själv företagare med etl kombinerat jordbruk, och jag vet vilka problem det skulle bli, om vi inte fick bedriva skogsvård och skogsavverkning på det gamla vanliga sättet. Här i landet har så långt vi kan blicka tillbaka jord och skog hört samman, och del finns ingenting som säger alt den kombinationen skulle vara mindre lämplig nu än tidigare.

Inom moderata samlingspartiet har vi den bestämda uppfattningen alt detta är en utomordentligt bra kombination för dessa företagare både från sysselsättningssynpunkt och från ekonomiska synpunkter.

Reser-vationen 5 gäller vidgad rätt lill driflslån. 1 dag utgår driftslån endast i samband med en sammanslagning av fastigheter eller tillträde av fastigheter, vid arrende eller vid en genomgripande produktionsomlägg­ning. Vi föreslår i reservationen att denna stödform även skall kunna utgå t. ex. i samband med investeringar av mera begränsad omfattning, som syftar lill att åstadkomma bättre arbetsförhållanden eller rationellare drift.

Herr talman! Jag skall nöja mig rned dessa korta kommentarer till en del av de reservationer som berör jordbruksutskottels betänkande nr 16. Ingen av dessa reservationer begär något högre anslag. Vi begär en annan fördelning av de medel som finns tUlgängliga, och vi har på några områden medel som inte är helt utnyttjade från tidigare år.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill samtliga reservationer som fogals lill jordbraksutskottets betänkande nr 16.


Nr 68

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. rn.



Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Det är självklart atl man med sympati läst avsnitt i åtskilliga av dessa motioner," särskilt motionen 340 av herr Wictorsson, i vilken hävdas atl det mycket snabbi behövs ell rarionaliseringsslöd lill deltidsjordbruk i skärgårdsområden. Jag böjde mig där inför uppgiften alt denna fråga mycket snart kommer all las upp av 1972 års jordbmksut-redning.

Några få statistiska uppgifter har här redan berörts för att antyda utvecklingens snabbhet och riktning. Betydligt mer än en tredjedel av den odlade åkerarealen har övergivits eller planterats med skog sedan 1930. Sverige har nu i runt tal 3 mihoner hektar odlad jord och beräknas vid något minskad nedläggningstakl ha 2,5 mihoner hektar 1980. Antalet brukningsenheter minskade under 1950-talel årligen med i genomsnitt 5 000 och under 1960-lalel med 8 000. Den aktuella takten i minsk­ningen av antalet jordbruksenheter visas av de bägge senaste officiella jordbruksräkningarna. 1966 års jordbruksräkning redovisar 186 267 enheler över 2 hektar, 1971 års jordbruksräkning 1 50 O 14 enheter över 2 hektar. Tydligen släpar räkningen någol efter. Antalet enheter är i verkligheten lägre än vad som officiellt uppgivits.

Rimligen kan denna trend inle fortsätta hur länge som helst. Med samma snabba minskning under ytlerligar-e 20 eller 25 år skulle hela det svenska jordbruket reduceras till en enda enhet. Ell avsnitt ur 1973 års stalsverksproposition - s. 16 i bil. 11 — ger en koncentrerad bild av denna utveckling. "Antalet i jordbruket förvärvsarbetande minskade under perioden  1950-1965  med  knappt 5% per år. En analys av de


93



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering in. m.

94


delresultat som hittiUs publicerats från 1970 års folkräkning visar att antalet förvärvsarbetande inom näringen minskal i ännu snabbare takt under perioden 1965-1970. För de 20 län (ej Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län) som hittills bearbetats visar näringsgrenshuvudgruppen jordbruk, skogsbruk m. m. en genomsnittlig äriig minskning med knappt 8 % per år under denna period. Förändrings­lakten är dock inle likartad över hela landet. Norrlandslänen jämte Kopparbergs och Värmlands län uppvisar sålunda i genomsnitt ca 10 % i årlig minskning medan motsvarande siffra för de mera jordbruksbetonade områdena i södra och mellersta Sverige ligger på drygt 6 %."

Trots all denna statistik pekar mot en total avfolkning av stora delar av landsby:gden inom loppet av 10 ä 20 år, uttrycks fortfarande i tongivande skrifter förhoppningar om en "ytterligare snabb strukturratio­nalisering" i samband med "viss krympning av jordbrukels produktions­apparat", som det heter, under 1970-talet.

Vi har från kommunistiskt håll aldrig pläderat för en konservering av småjordbruket, såsom det bedrevs av exempelvis Madam Flod, Carlsson och de andra hedervärda Hemsöborna, men vi godkänner inle en statlig jordbrukspolitik som ersätter ett levande och produktivt landskap med deprimerande djungelområden, som det har blivit på många håll i Norrbotten. Dalarna och Värmland.

Vi godkänner inle heller den slappa, hjälplösa politik som innebär ökad arbetslöshet och undersysselsätlning i stället för en kraftfull regionalpolitik och en mobUisering av väldiga outnyttjade arbetskraftstill­gångar. Jordbrukarna i Norrland, Dalarna och Värmland har bara i undanlagsfall fått en rejäl chans atl övergå från småbruk till stordrift. Ett främjande av det kooperativt drivna jordbruket skulle utan tvivel bilda ett konstraktivt alternativ, i vissa bygder det enda alternativet liU den nedläggnings- och avfolkningspolitik som på många häll varit förhärskan­de. Den politiken har verkligen inte varit billig när det gällt beredskapsar­beten, omskolning och utflyttning av alla jordbrukare som kastats ut i arbetslöshelskön, och den har inte heller varit billig i form av mänskliga tragedier.

Men det är uppenbart alt de möjligheter lill samdrifl, till kooperativt jordbruk, som hittills funnits inte har varit attraktiva. Från tillkomsten av lagen om sambruksföreningar 1948 hade fram till 1970 bildals fem sambruksföieningar: Ryds i Östergötlands län 1951, Tarvs i Stockholms län 1952, Hörnsjöfors i Västmanlands län 1952, Lessebo i Kronobergs län 1953 och Gudhems i Skaraborgs län 1959. År 1970 fanns bara Gudhems och Hörnsjöfors sambruksföreningar kvar. Ryds, Tarvs och Lessebo sambruksföreningar hade tvingats upphöra på grund av ekonomiska svårigheter.

I fortsättningen har tillkommit en. Lantbruksstyrelsen köpte 1971 Stäholm, etl av de största jordbruken i Västmanland, för att - som det hette i en tidningsartikel "där göra experiment med en sambruksföre­ning". Enligt samma artikel skulle sambruksföreningen, som kommer att driva jordbruket med dess 321 hektar åker, få fyra delägare: en lantmästare. en driftsledare och tvä som hittills varit lantarbetare. De betecknas som "myckel kvalificerade jordbrukare". En femte jordbru-



käre, som sedan sju år varit anställd vid Stäholm, erbjöds ingå som delägare men reagerade upprört mot ett så oanständigt anbud: "Det är en form av smygsocialisering som inte bör få passera opåtald." Att vara anställd hos gårdens tidigare ägar-e, en bryggeridisponent bosatt på annan ort, gick tydligen an, men att ingå i en sambruksförening med lantbruksstyrelsen som ägare till jorden var alltså otänkbart.

För att förebygga varje möjligiiet till vantolkning vill jag än en gång kategoriskt deklarera att vänsterpartiet kommunisterna vill slå vakt om de jordbrukare som brukar sina egna gårdar och alt vi stöder de åtgärder som krävs för en effektivisering av familjejordbruken genom yttre rationalisering och inre rationalisering.

Men statistiken är obeveklig. Sedan många år läggs driften ner vid mellan 5 000 och 10 000 jordbruksenheter om året, dvs. alt i runt tal en gård läggs ner varje timme av dygnet varje dygn pä året. Och de kvarvarande jordbruken, t. ex. många av dem som genom lantbruksnämn­dernas aktiva inköps- och försähningsverksamhet bildats av ett flertal småbruk och blivit stora, rationella enheler, har inte sällan blivit omänskligt betungande för innehavaren. Inte så få av dem som blivit ägare lill dessa KR-jordbruk eUer SR-jordbruk har blivit fastkedjade vid en obegränsad arbetstid och ständiga ekonomiska svårigheter.

Storiordbrakel på slättlandet i södra Sverige är i stort sett utom räckliåll för de ungdomar sorn har utbildning, energi och intresse för jordbruket som yrke. För dem som till äventyrs tror alt alla gårdarna i de främsta jordbrukslänen brukas av de egna ägarna kan en tabell över andelen arrenderade brukningsenheter och andelen arrenderad åkerareal i fyra län år 1971 vara en tankeställare. I Södermanlands och Östergöt­lands län brukas ganska exakt halva åkerarealen av arrendatorer, i Malmöhus län 41 procent och i Skaraborgs län 33 procent. Men därtill kommer alla de gärdar som brukas formellt av ägaren men i realiteten av andra än ägaren.

Etl vanligen oöverkomligt och ständigt växande problem för dem som önskar etablera sig som aktiva jordbrukare på egen gård är fastighetspri­sernas ständiga stegring. För de yngre jordbrakare som inte händelsevis ärvt gård och rörelsekapital är det svårt, ofta omöjligt all starta eget jordbruksföretag. Spekulationen i egendomar i attraktiva delar av landet har drivit priserna långt utom räckhåll för den jordbrukare som inte har en förmögenhet och är villig att avstå från bankräntan pä den. Den kapitalist däremot som har en mihon kronor i beskattningsbar förmögen­het kan betala denna miljon för en jordbruksfastighet som är taxerings­värderad till en halv miljon och därmed klara sig undan skallen på halva sin förmögenhet. Det är på detta sätt vi kommer alt få ett halvfeodall syslem med "absenlee landlords", dvs. godsägare bosatta i storstäderna eller utomlands, som de verkliga bönderna i vissa andra delar av världen har tvingats atl t. o. m. gå i gerillakrig emot.

Såvitt jag vet har den sittande sambruksutredningen inte presterat någon epokgörande lösning på dessa problem, i varie fall inle offentligt ännu. Del har antytts att de ursprungliga direktiven i stort sett skulle begränsa utredningens verksamhet till ett abstrakt broderande och knypplande på den gamla lagtexten om sambruksföreningar. Jag vet inte


Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.


95



Nr 68

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.


orn detta iir en korrekt uppgift eller om det är nedrigt förtal. Herr Persson i Skänninge som hör lill utredningen kanske kan ge besked. I varje fall tycker jag inte att man kan bara begränsa diskussionen om jordbrukets former till frågan om familjejordbruk eller deltidsjordbruk. Jag tycker också atl man bör la in frågan om kooperativt jordbruk och de möjligheter som den jordbruksformen skulle kunna ge en hel del ungdomar, som är intresserade av jordbruk men som inte nu har någon möjlighet att ge sig in i detta yrke.

På förslag av herr tredje -vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta belänkande samt behand­lingen av återstående pä dagens föredragningslista upptagna ärenden lill kl. 19.30.



96


§ 23 Interpellation   nr   78   om   tillhandahållande   av   luftrenare   som kostnadsfritt hjälpmedel för handikappade

Ordet lämnades på begäran till

Herr HENMARK (fp), som yttrade:

Herr talman! Som bekant finns i vårt land etl stort antal astmatiker och allergiska personer med allergier utlösta av luftburna allergener (damm, pcUlen). För sådana är tillgången på ren, partikelfri luft betydelsefull. Sedan några år tiUbaka prövas en av Stora Kopparbergs AB tillverkad luftrenare, Steral, på några platser, och ytterligare kliniska prov förbereds. 1 samtliga fall tycks positiva resultat ha uppnätts. Enligt uppgift lär för närvarande ca 2 000 personer i dag använda sig av luftrenare. En av dessa, som sökt kontakt i ärendet, bekräftar den effekt filti-et har för atl förebygga astmaanfall nattetid, för atl minska medicinering och eliminera eljest ofrånkomliga sjukhusbesök. Vederbö­rande, som själv saknar inkomst men vars make har inkomstbringande anställning, har själv bekostat apparat och filter lill en kostnad av ca 1 500 kronor. Ombyte av filter, som måste ske årligen, kostar ca 300 kronor. Även om man bortser från den lindring som genom åtgärden skapas för patienten, är den ekonomiska vinslen genom minskad medicinering och minskade vårddagar vid sjukvårdsanstalter säkerligen mer än tillräcklig för att täcka kostnaden för det allmänna för kostnads­fritt tillhandahållande av luflreningsapparat. För människor med små inkomsler är anskaffning på egen bekostnad knappast tänkbar. Hjälp­medlet i fråga ingår icke bland dem som jämlikt KK 10.5.1968 om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade är föremål för statsbidrag. Ordination av läkar-e bör krävas.

Den lindring av svårt mänskligt lidande som ifrågavarande apparat kan bidraga till är del första och vä.sentligaste motivet till att samhället bör medverka lill alt envar oberoende av ekonomisk status bör kunna erhålla hjälp. Men även med hänsyn till ekonomiska förhållanden torde ett för den enskilde kostnadsfritt tillhandahällande vara motiverat.

Med hänvisning till den anförda motiveringen hemställer jag om kammarens tillstånd alt lill herr socialministern få ställa följande fråga:

Är socialministern beredd medverka lill atl luftrenare snabbt inrange-



ras bland de hjälpmedel, tUl vilka statsbidrag jämlikt KK 10.5.1968 nr     Nr 68

238 utgår?                                                                                     Torsdagen den

12aprU1973
Denna anhåUan bordlades.
                                                                              

§ 24 Interpellation nr 79 om bättre förhållanden för kvinnliga intagna pä fångvårdsanslalter

Ordel lämnades på begäran till

Herr MÖLLER (fp), som yttrade:

Herr talman! För de kvinnor som ådömes frihetsstraff i Sverige finns bara en fångvårdsanstalt, nämligen Hinseberg i Västmanland. Genom att det bara finns en anstalt - och tillräckliga, kompenserande åtgärder inte fått vidtagas - äger en uppenbar könsdiskriminering rum gentemot dessa kvinnor som råkat i svårigheter och som för sin rehabihtering inle ges samma chans som motsvarande manliga intagna. FörhåUandena för de intagna är i praktiken diskriminerande i flera hänseenden:

1.  "Del stora problement för Hinseberg är alltfort avsaknaden av
ytterligare en anstalt — en öppen sådan! Med de långa strafftider som nu
allmänt råder blir det oerhört påfrestande för såväl personal som -
framför allt - intagna alt den kvinna som döms liU straff måste liUbringa
hela sin tid på samma anstalt, samma arbete, samma personal, samma
medinlagna och aldrig kan beredas den relativa omväxling som etl
ombyte av anstalt ändock ger." Detta konstaleras i anstaltens verksam­
hetsberättelse för budgetåret 1971/72. Situationen innebär atl de intagna
ges etl extra straff i straffet.

Förtroenderådet anför i ett öppet brev, atl detta är psykiskt påfrestande och alt del ofta uppstår irrationella konflikter och samman­stötningar som borde gå alt undvika. ("De manliga intagna har möjlighet atl byta anstalt samt atl efler viss del av avtjänat straff förflyttas lill koloni. Detta för alt få ett avbrott i tristessen och lätta på trycket. De s. k. kolonier som vi kvinnor har tillgång till fyller inle den funktion som en koloni skall ha. Dels är de belägna inom anstaltsområdet och dels blir det inget ombyte av mUjö, vilket torde vara en av de viktigaste faktorerna.") Slussning via koloni förekommer inte, frigångshotell och frigångshem inle heller.

2.    De som dömts för relativt sett lindrigare brott tvingas umgås med övriga som är svårt belastade eUer dömda för narkotikabrott - kategorier intagna som vid de manhga fångvårdsanstalterna brukar särskiljas. Det kan inte vara rimligt atl på samma ställe samtidigt ha intagna dömda lUI ungdomsfängelse, såsom en 17-åring nyligen, och internerade.

3.    Personalbrist för rättsvård och kuraliv verksamhet får allvarliga föhder, eftersom - enligt en tidigare verksamhetsberättelse — de intagna på Hinseberg i många avseenden är mer arbetskrävande, mer psykiskt skadade och kräver mer omedelbara åtgärder när del gäller barn och andra närstående än vad fallet är med intagna på en mansanslall. Vidare är en stor del av de intagna narkotikaskadade, vilket erfarenhetsmässigt

fordrar   väsentligt   merarbete.   HärtUI   kommer   del   förhållandet   att         97

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68- 70



Nr 68                     Hinseberg   är   en   riksanstalt,   vilket  gör  arbetet  inför  frigivning  mer

Torsdagen den 12 aprU 1973

komplicerat. Det innebär för assistenterna samarbete med myndigheter och enskilda över hela landet. Detta blir en onödigt hård belastning på assistenterna, som är alltför få. Likaledes borde vidgad praktisk utbild­ning ges för arbeten som de intagna efter frigivningen kan väntas erhålla.

Förhållandena innebär alltså en otvetydig könsdiskriminering i fråga om vårdsituationen för dessa kvinnliga intagna. Uppenbara förändringar erfordras såväl nu genast som pä sikt.

Ett av huvudgreppen i kriminalvårdsberedningens betänkande Krimi­nalvård (SOU 1972:64) är all för en av tre kategorier intagna - kallat normalklienlel — tankes lokalanslalter, som förutsattes vara så belägna alt de ger de intagna möjlighet liU frigångsanställning på hemorten samt tUl personliga och sociala kontakter i deras vanliga miljö. - I sitt remissyttrande vill kriminalvårdsstyrelsen också "väcka frågan om inte liden nu skulle vara mogen för att i vissa fall hänföra manliga och kvinnliga intagna tUl en och samma anstalt. Del är i längden inle rimligt — och blir det i ännu mindre grad med den nya ordningen - att utesluta del kvinnliga anslaltsklientelet från möjligheten atl, när förutsättningar eljest är för handen, komma i åtnjutande av samma närkontakl med familjen och anhöriga m. m. som deras manliga medinlagna. Betänklig­heterna borde också vara mindre starka när del gäller all tUlämpa en sådan anordning på lokalanstallerna med deras stora kontaktyta gent­emot samhället utanför och deras klart utåtriktade aktivitetsprogram."

Herr talman! Låt mig påpeka att många sådana förbättringar har ägt ram som anslaltsledningen kunnat vidtaga inom den nyss kritiserade yttre ramen. I någon mån har tillfälle tiU samtalsterapi getts, gruppsamtal har förekommit, initiativ har tagils lUl underhållning liksom olika idrotts-och hobby\'erksamheler och en studiepaviljong har blivit klar. Del kan också liUäg.gas att anstalten i fråga om läge och utsikt är gynnsamt placerad. Men trots dessa förhållanden saknas såsom anförts grundläggan­de betingelser för en god och rättvis rehabilitering.

1 årets stalsverksproposition bilaga 4, s. 104 anges att vad remissorgan anfört beträffande de kvinnliga intagnas förhållanden "anser jag också värt alt beakta i den fortsalla anslallsplaneringen". Förmodligen syftar detta inte minst på placering vid lokalanslalter på andra håll än å Hinseberg. Någon ytterligare precisering görs emellertid inte, varken i fråga om storleken för anstalterna (anstaltsavdelningarna), frigångshem i samband därmed eller tidsplan.

Med hänvisning tiU det anförda ber jag om kammarens tillstånd atl lill herr justitieministern få rikta följande frågor:

1.    Anser jusritieminislern att de förhållanden som intagna nödgas möta å fångvårdsanslalten Hinseberg är olämpliga och för kvinnorna i fråga innebär en allvarlig faktisk ojämlikhet i förhållande lill lägel för män som är intagna å svenska fångvårdsanstalter?

2.    VUka åtgärder avser statsrådet vidtaga på byggnads- och personal­sidan — liksom i fråga om bestämmelser - för att åstadkomma en rimligare gradvis ulslussning av de intagna å Hinseberg, möjlighet till viss separering efter broltskategori och förstärkning av den praktiska utbild-

98                          ningen?



3. När kan placering av kvinnliga intagna i lokalanslalter på andra håll     Nr 68

ilandet än å Hinseberg ske?                    -.                                    Torsdagen den

12aprni973
Denna anhållan bordlades.
                                                            ---------------

§ 25  Anmäldes och bordlades Kungl.  Maj:ls proposition nr 100 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. m.

§ 26  Anmäldes och bordlades föhande motioner:

Nr  1843 av herr Ahlmark

Nr  1844 av herr Ahlmark

Nr  1845  av herr Börjesson i Falköping

Nr  1846 av herr Ernulf

Nr  1847 av herr Fiskesjö m. fl.

Nr  1848 av herr Molin

Nr  1849 av herrar Molin och Nelander

Nr  1850 av herr Molin m. fl.

Nr   1851  av herr Norrby i Åkersberga

Nr  1852 av herr Aorröj'i Åkersberga avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:90 med förslag tUl ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.

Nr  1853  av herr Nordstrandh

Nr  1854 av herr Polstam m. fl. avlämnade i anledning av Kungl, Majts proposition 1973:91 angående ändrat belöningssystem för statsanställda m, fl.

Nr  1855  av herr B/örfc i Göteborg avlämnad i anledning av Kungl, Maj:ls proposition 1973:92 med förslag lill lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m. m,

§ 27 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämhgen

Nr  183 Fru Sundberg (m) till herr finansminislern angående avdrags-rätten vid inkomsttaxeringen för underhållsbidrag till barn:

Avser finansminislern all med anledning av atl underhållsbidraget lill barn höjes med 10 procent föreslå riksdagen all höja gränsen för avdragsrätten i inkomstdeklarationen för dem som är pliktiga utge underhållsbidrag till barn?


99



Nr 68                     Nr 184 Herr Nordstrandh (m) lill herr utbUdningsministern angående

Torsdaeen den      lärarprotesterna mot arbetsförhållandena i skolorna:

12 april 1973                 Avser statsrådet vidtaga några åtgärder i anledning av de från flera

håll kommande lärarprotesterna mot arbetsförhållandena i skolorna?

Nr  185 Herr Bengtsson i Göteborg (c) till herr socialministern angående vården av astmasjuka barn:

Delar statsrådet uppfattningen all del är angeläget att astma.sjuka

barn även i fortsättningen kan erhålla vård vid anläggning som drivs av

riksförsäkringsverket?

§ 28 Kammaren åtskildes kl, 18,04,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert