Riksdagens protokoll 1973:127 (7 november 1973)

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:127

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:127

Onsdagen den 7 november

Kl. 10.00

§ 1 Fyllnadsval till styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Herr SVANBERG (s) erhöll på begäran ordet och yttrade;

Herr talman! Det på föredragningslistan upptagna valet är föranlett av att fömtvarande riksbankschefen Per Äsbrink har avsagt sig uppdraget som ledamot i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond. Valberedningen har enhäUigt godkänt en gemensam lista av det utseende som framgår av en i kammaren utdelad promemoria. I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att få framlägga denna lista.

Sedan herr Svanberg härefter avlämnat ifrågavarande hsta företogs val av en ledamot jämte en suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubUeumsfond.

Den för nämnda val framlagda Ustan med partibeteckningen "Den gemensamma listan" upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att följande personer utsetts att för återstående del av valperioden 1971—1974 vara

ledamot

herr Wickman, H. Krister, rUcsbankschef

personlig suppleant för herr Wickman herr Eklöf, Kurt G. A., bankdirektör

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj ;ts propositioner nr 169 och 173 tiU justitieutskottet samt nr 175 tUl lagutskottet.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 2097 tiU skatteutskottet samt nr 2098 och 2099 till justitieutskottet.

§ 4 Föredrogs, men bordlades äter justitieutskottets betänkanden nr 29 och 33, lagutskottets betänkanden nr 24 och 25, försvarsutskottets betänkanden nr 19—22 samt kulturutskottets betänkanden nr 37 och 38.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Fyllnadsval tiU styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

§ 5 Föredrogs och bifölls interpeUationsframställningama nr 144 och 145.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

§ 6 Allmänpolitisk debatt

Herr FÄLLDIN (c):

Herr talman! Det världspohtiska klimatet har under senare år karakteriserats av förbättrade relationer meUan världens ledande makter. Detta har gett förhoppningar om att det tidigare kyliga klimatet med poUtiska framstötar och kontrastötar samt propagandainvektiv skulle förbytas i en atmosfär av konstruktivt samarbete för skapande av fredligare förhållanden i vår värld. Det skuUe vara orätt att säga att dessa förhoppningar redan kommit på skam, men den krissituation som uppkommit genom det nya kriget meUan Israel och dess arabiska grannstater utgör ett talande exempel på hur olösta problem och svära motsättningar av olika slag kan sätta avspänningen på spel.

En gammal tes säger, att krig inte löser några problem utan endast skapar nya. Vad som har hänt i Mellersta Östern under det senaste kvartsseklet motsäger i varje faU inte detta påstående. Trots att fyra krig under denna tid utkämpats meUan Israel och arabstater har mga fredsfördrag mellan dem kunnat ingås. De tre senaste krigen kan betraktas som en fortsättning av kriget 1948, då araberna med vapenmakt sökte förhindra att en israeUsk stat i enlighet med FN;s beslut fick upprättas på palestinsk mark. FN-beslutet innebar att Palestina skuUe delas i en israelisk och en arabisk stat.

Grundvalen för ambassadör Jarrings medlingsarbete var den bekanta resolution FN;s säkerhetsråd antog på hösten 1967, enligt vilken Israel ålades att utrymma arabiskt territorium som det ockuperat i sexdagarskriget. Texten tolkades olika av israeler och araber. De senare krävde att Israel oviUkorligt skuUe utrymma aUt ockuperat territorium, medan Israel ansåg att det vid kommande fredsförhandlingar skiUle avgöras vUka områden det skulle lämna ifrån sig. Israel höll fast vid kravet på att erhålla "säkra och erkända" gränser, vUket enligt dess uppfattning gjorde det nödvändigt att det behöll vissa delar av de ockuperade områdena av strategiska skäl. Mellersta Österns problem hamnade i ett dödläge som de bägge supermakterna USA och Sovjetunionen syntes vara rätt nöjda med, åtminstone på kortare sikt. De var medvetna om att deras intressen i området gick pä koUisionskurs och viUe fördenskull undvika skärpningar i onödan av motsättningarna. Deras pohtik gick ut på att vidmakthåUa mUitär maktbalans meUan deras skyddslingar, Israel respektive Egypten och Syrien, genom vapenleveranser tiU dessa stater. Även om huvuddelen av de levererade vapnen synes ha varit avsedda för defensiv och inte offensiv utgjorde dock denna upprustning en lek med elden i ett eldfängt område.

TUl slut övergick ju också leken i blodigt aUvar. Trots att spänningen konstant varit hög i MeUersta Östern kom Egyptens och Syriens anfaU som en chock.

FN har genomdrivit resolutioner om vapenvUa och skaU genom mUitär personal under FN;s flagga övervaka att vapenvilan respekteras. Jag konstaterar med stor tUlfredsställelse att vårt land kunnat lämna en betydande kontingent tUl denna fredsbevarande styrka, som förvisso fär mycket svåra uppgifter att lösa.

FN har kunnat utveckla handhngskraft därför att de båda supermakterna enats om behovet av ett slut pä striderna i Mellersta Östern och om förhandlingar, sedan vapenvUan genomförts, i syfte att åstadkomma en varaktig fred. Det är i Washington och Moskva de reeUa besluten har fattats och det är på supermakternas ledare ansvaret väger tyngst, om MeUersta Östern änthgen skaU kunna få fred och såväl israeler som araber kunna leva utan rädsla för att nya mUitära katastrofer skaU drabba dem. Det tiUstånd av varken fred eUer krig som rått meUan de öppna krigshändelserna kan inte tUlåtas fortsätta år efter är. Vägen tiU fred blir både lång och svår, det är en självklarhet som inte behöver närmare understrykas. Förutsättningarna för fred är att både araber och israeler tänker om och lär sig inse att förhandlingar på jämstäUd bas och inte krig kan lösa konflikter och vidare att supermakterna lägger sin rivalitet om inflytandet i området åt sidan och samarbetar konstraktivt för att äntligen pacificera den kroniska oroshärd som MeUersta Östern utgör.

Fred meUan Israel och dess grannar måste bygga på de principer som slogs fast i FN-resolutionen från hösten 1967 efter sexdagarskrigets slut. Såväl Israel som de arabiska grannstaterna måste få leva inom säkra och erkända gränser.

En fredsuppgörelse måste — det är min mening — även innefatta en lösning av de palestinska flyktingarnas problem.

Hur händelseutveckhngen i Mellersta Östern kommer att påverka den process mot pohtisk avspänning meUan öst och väst som hittUls givit vissa goda resultat är svårt att bedöma för närvarande. Klart är att relationerna meUan USA och Sovjetunionen utsatts för påfrestningar på grund av deras kolliderande intressen i MeUersta Östern.

Starten för säkerhetskonferensens fortsättning i Geneve har blivit trög på grund av pohtiska motsättningar som camouflerats som frågor om dagordningar för de olika utskott i vUka experterna ingår.

Principerna från utrikesministermötet i Helsingfors är aUmänt håUna dokument, som kan tolkas på skilda sätt. Ingen lär invända mot att principerna för säkerheten slås fast i högtidliga deklarationer. Men de får inte vara så aUmänt häUna att varje stat kan tolka dem som den behagar. Om man på längre sikt vUl skapa säkerhet i ordets verkliga mening måste man gä vidare och diskutera frågorna i detalj — det gäller säkerhet och samarbete, det gäller umgänge mellan människor i olika länder, det gäller rätten för aUa att åtnjuta mänskUga fri- och rättigheter såsom de har fastslagits i olika internationeUa stadgar.

Statskuppen i Chile med efterföljande summariska dödsdomar över politiska motståndare till den nya militärregimen och en skoningslös förföljelse av oliktänkande utgör en av de aUra mörkaste tragedierna i Latinamerikas historia. Omvälvningen är desto mer motbjudande som Chile i motsats tiU flertalet andra latinamerikanska länder sedan flera årtionden tillbaka styrts enhgt demokratiska spelregler. MUitärledningens brott mot landets författnmg och demokratiska traditioner och framför allt dess säUsynt bratala framfart mot ohktänkande måste skarpt fördömas.

Allende försökte — om än inte aUtid med fuUt stöd av sitt eget parti — att hålla fast vid de regler för den pohtiska verksamheten som föreskrevs i

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

författningen, och han motstod frestelsen att använda diktatoriska metoder för att nå sina politiska mål. AUendes regeringskoalition lyckades aldrig erhåUa majoritet i parlamentet, och det begränsade naturligtvis presidentens handhngsmöjligheter. Denna situation ledde fram tiU mUitärens ohyggliga statskupp. De krafter i ChUe som nu samlas för opposition mot mUitärdiktaturen och kamp för återupprättande av demokratin bör få stöd från aUa meningsriktningar som arbetar på demokratisk grundval.

Ett nära samband med vår utrikes- och säkerhetspolitik har den s. k. IB-affären. Den berör också frågor av grundläggande betydelse i ett öppet och demokratiskt samhäUe; den personliga integriteten står i förgranden, men även pressfriheten har kommit in i bUden.

Låt mig först slå fast att ingenting har framkommit som visar att vi kan vara utan underrättelseverksamhet i framtiden. Som en självklar förutsättning för denna verksamhet måste gäUa, att den inte får bedrivas i strid med den svenska utrikespohtiken. Både statsministem och försvarsministern har förklarat att alla beskyllningar om övertramp i detta avseende saknar grund. Detta är en mycket viktig sak.

Att en ordentlig utredning av affärens olika aspekter måste komma till stånd har inte ifrågasatts från nägot håU. Jag vill inte föregripa utredningen utan inskränker mig tUl ett par aUmänna synpunkter. Först och främst finner jag det angeläget att säga ifrån, att inget politiskt organ kan tiUåtas att ingripa i de rättsvårdande myndigheternas arbete. Det är en viktig princip i en rättsstat. Om någon person som varit inblandad i affären — vare sig det är fråga om någon i underrättelsetjänsten eUer det är fråga om någon joumalist eUer någon annan — har brutit mot lag, är det en fräga för domstolar, åklagare osv. att ta ställning tiU. Sedan har vi JO, justitieombudsmannen, som ett organ för en fristående rättskontroll av myndigheterna; såväl de rättsvärdande som de mUitära och andra. Politikerna har inte att lägga sig i den rättsliga prövningen eUer att öva indirekta påtryckningar genom uttalanden i den aUmänna debatten.

Vidare viU jag understryka det tiUfredsstäUande i att enkammarriksdagen skaffat sig en arbetsapparat som gör den bättre rustad än tvåkammarriksdagen att ta på sig sådana granskningsuppgifter vid sidan av de rent rättsliga som IB-affären aktualiserar. En grandtanke bakom den nya författning, som antogs första gången i våras, är att man skaU slå vakt om riksdagen som "folkets främsta företrädare". Det är en riktig tanke. Det är nödvändigt att riksdagen bevakar de medborgerhga intressena.

Det är ett viktigt önskemål att den granskning som sker blir genomförd snabbt. Det är också angeläget att både riksdagen och allmänheten får en redogörelse som är präglad av aU den öppenhet som är möjlig. Frågan om någon ytterligare granskning i särskUda former är påkaUad får man ta ställning tUl då de ordinarie organen arbetat färdigt.

IB-affären har också aktualiserat frågor om utformningen av gällande lagstiftning. Jag tänker främst på de grannlaga frågorna om husrannsakan och beslag på tidningsredaktioner. Anonymitetsskyddet är en grundpelare för tryckfrihetsförordningen. Den som lämnar uppgifter tiU en tidning måste ha detta skydd. Det är också av största vikt att inte den personhga integriteten kränks. Mot detta står att brottslig verksamhet inte kan

tUlåtas ske i skydd av tryckfriheten. Det är värdefuUt att justitiedepartementet tagit upp dessa frågor tiU prövning för att se om man kan skapa ännu säkrare regler än de nuvarande. Jag förestäUer mig att man kan finna anledning att tänka på även andra grannlaga ingripanden än sådana mot just tidningsredaktioner.

Årets val blev en ny framgång för centern. Drygt en fjärdedel av väljarkåren står nu bakom vår pohtik. Vi är givetvis glada ät denna växande uppslutning kring våra idéer, samtidigt som vi känner det ansvar som den framgången ger; detta vårt ansvar vägleder oss i våra ansträngningar att arbeta för att vår pohtik aUtmer får påverka utvecklingen.

Mittenpohtiken utgör ett kraftfält i svensk politik, granden för en ny regeringspoUtik. Valutgången mnebär ingen ändring härvidlag. Just nu förbereder mittenpartierna gemensamma delegationer inför den allmänna motionstiden.

Vi har fått en parlamentarisk situation som ingen tänkte sig när man fastställde ledamotsantalet tUl den jämna siffran 350. StäUningen i kammaren efter nyår — 175-175 — kan ge problem, men folket har avgett sin röst, och det är vär uppgift att med den givna utgångspunkten göra det bästa möjliga. Ett nyval kan bh nödvändigt.

Jag upprepar vad jag sade när sammanräkningen var färdig; Det reducerade parlamentariska underlaget borde ha motiverat regeringens avgång. Centern har varit och är naturligtvis beredd att ta sitt ansvar. Den socialdemokratiska regeringen har valt att stanna kvar. När den gör det så räknar den in vpk i regeringsunderiaget - det är fuUt klart - för på så sätt kan regeringen Palme sitta kvar trots det vacklande parlamentariska underlaget. I det läget finns ingen formeU grund för ett krav på regeringens avgång så länge den inte röstats ner i riksdagen i en väsentlig fråga eUer fått ett misstroendeuttalande från riksdagen. Men kvar står att lotten kan bli denna regerings fall.

Det finns risk för en uppdelning av nationen i två block som kan ge en felaktig bild av hur det i många faU förhåller sig. Det finns en risk att det som förenar oss pä det viset kan komma i skymundan. Ätt det råder enighet över partigränserna i för vårt samhäUssystem grandläggande frågor får inte glömmas bort.

I detta sammanhang måste jag erinra om de försök som socialdemokraterna under valrörelsen gjorde att skrämma väljarna genom att påstå att en ny regering skulle komma att äventyra den sociala tryggheten. Det finns givetvis inte någon grund för denna skrämselpropaganda. Att man var medveten om att det inte fanns en sådan grund framgår av att statsminister Palme efter valet påpekat att reformarbetet var starkt förankrat i oppositionspartierna. Därmed gick den sista luften ur den sä stort uppblåsta "rösta inte bort tryggheten"-baUongen.

Fler människor i arbete ger resurser som skaU användas för att höja den aUmänna välfärden, och det finns mycket att göra för att bygga ut den sociala omvårdnaden. Det gäUer att satsa mest på dem som har det sämst. Ohkheter i förmåner, såsom orättvisorna i fråga om pensionsåldern, måste bort. En sänkning av pensionsåldern så att aUa får rätt tiU fuU pension senast vid 65 års ålder är en förstahandsåtgärd. Den som är bärare av en jämhkhetsideologi kan inte vara nöjd så länge det finns

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

grupper som mäste vänta tiU 67 är för att få fuU pension.

Valdebatten kom i stor utsträckning att handla om sysselsättningspolitiken. Det var naturligtvis ingen tiUfällighet. Bakom oss har vi en långvarig lågkonjunktur med den mest omfattande arbetslösheten pä flera årtionden. Men också den framtida sysselsättningsutvecklingen inger oro.

Dagens situation kännetecknas framför aUt av att uppgången i konjunkturen bärs upp av en kraftig exportökning. De näringar som är inriktade på hemmamarknaden uppvisar fortfarande relativt låg ekonomisk aktivitet. Arbetslösheten ligger därför kvar på en för den nuvarande konjunktursituationen mycket hög nivå. Investeringarna utvecklas inte heUer särskUt gynnsamt. Däremot har valutaläget förbättrats. Det har bl. a. gjort det möjUgt att hålla en i förhåUande tiU andra länder låg ränta. Prisökningarna har varit kännbara. I rättvisans intresse skaU emellertid sägas att också i det avseendet hgger Sverige intemationeUt sett relativt hyggligt tUl, men det reser krav på oss om vaksamhet, så att inte de utifrån kommande prisökningarna förstärks genom inhemskt tillagade prisökningar.

Alla tycks emellertid vara överens om att den stora exportökningen relativt snart kommer att sakta av. Flera av våra viktigaste handelspartners har stramat åt sin ekonomiska pohtik. Då industrikapaciteten dessutom är väl utnyttjad i många länder blir tiUväxtmöjligheterna och därmed importbehoven mera begränsade. Osäkerheten beträffande tUlför-seln av ohka råvaror, specieUt olja, kan självfaUet också komma att spela in. För svenskt vidkommande bhr vi i en sådan situation i högre grad beroende av den rent inhemska utveckUngen. Skulle eftersläpningen i den inhemska konjunkturen fortsätta, finns det uppenbar risk för att högkonjunkturen den här gången i viss utsträckning går vårt land förbi.

Centern har både under lågkonjunkturen 1971 och 1972 och nu i år krävt mera målmedvetna insatser för att komma till rätta med arbetslösheten. Sysselsättningen är och förbhr en nyckelfråga, bäde när det gäller att förbättra famUjernas och medborgarnas egen ekonomi och när det gäller att skaffa stat och kommun ökade resurser. Därför ser vi naturligtvis med tiUfredsställelse att regeringen sent omsider i viss utsträckning har slagit tiU reträtt från sina tidigare positioner och genom sin "mini-budget" deklarerat en större beredviUighet att stödja en mer sysselsättningsfrämjande pohtik. Men nog är det en i varje faU för svensk pohtik ganska överraskande och snabb omsvängning som regeringen och socialdemokratin då har gjort!

Nu är åtgärder av det här slaget inte längre några överbud. Nu utgör åtgärder för påspädning på ekonomin inte längre nägot hot mot stabiUteten i den svenska ekonomin, som finansministern, statsministern och aUa andra socialdemokrater som yttrat sig i frågan vUle ge sken av under valrörelsen. Tvärtom är det så, och man har naturligtvis kommit tUl den insikten, att dessa åtgärder måste betraktas som nödvändiga förutsättningar för att fler skaU komma i arbete och arbetslösheten pressas tillbaka till en rimhgare nivå igen.

Många av förslagefi i den proposition som regeringen har lagt fram verkar för övrigt vara hämtade från centems och folkpartiets motioner i våras. Jag tänker bl. a. på anslagshöjningarna tiU vägväsendet, anskaff-

ningen av fler järnvägsvagnar tiU SJ och det utvidgade stödet tiU industriella och kommunala miljövårdsinvesteringar. Alla dessa förslag sade socialdemokrater och kommunister här i kammaren nej tiU för några månader sedan.

Det som jag främst saknar i regeringens ekonomisk-pohtiska proposition är åtgärder, som tar sUcte pä att stödja och stimulera industri- och serviceföretag att öka sin sysselsättning och sin produktionskapacitet. Den obalans meUan förebyggande åtgärder och åtgärder i efterhand som vi så ofta har kritiserat kvarstår aUtså även efter det att regeringen har avlämnat denna proposition.

Vi har presenterat ett konkret handlingsprogram med målsättningar och riktlinjer för regionalpohtiken fram tiU 1980. Centerrörelsen har blivit starkt kritiserad för detta, och programmet har ingående granskats från alla upptänkliga utgångspunkter. Efter en sådan ingående prövning har väljarna sagt sitt, och det innebar en kraftig framgång för centern. Vi måste ha rätt att dra den slutsatsen att väljarna har godkänt centerns riksplan, och då är det dags för övriga partier att tänka om. De för denna plan grundläggande idéerna måste nu fä slå igenom i det praktiska planeringsarbetet såväl på riksnivå som i länen och ute i kommunerna. Vi måste snarast genomföra en utbyggd länsdemokrati.

Inom de befolkningsramar vi har dragit upp i centerns riksplan finns möjligheter att skapa goda mUjöer i aUa delar av landet. Den härda exploateringen av grönområden i storstadsområdena kan brytas och människorna få möjligheter tUl en nära kontakt med naturen. Storstädernas trafikapparat behöver inte bh så hårt ansträngd, och detta skapar möjligheter tiU en bättre trafikmUjö. De sociala aspekterna kan få en mer framskjuten plats i samhäUsplaneringen.

Vi lade under vårriksdagen och under själva valrörelsen fram en rad förslag tiU åtgärder som hade det samlade syftet att fä tUI stånd 100 000 nya jobb. Regeringen förmådde aldrig prestera något alternativ tUl detta program. Inte heller i den nu framlagda propositionen finns det några insatser tiU mer varaktiga lösningar av sysselsättningsproblemen. Därför måste regeringsförslagen enligt vår uppfattning kompletteras med åtgärder av det slag som vi tidigare förordat: det gäller särskilt etablerings- och utvidgningsstöd tUl mindre och medelstora industri- och serviceföretag, det gäller borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft utan att detta påverkar ATP-pensionen för de äldre, det gäller utbyggnad och förstärkning av företagarföreningarna och det gäUer ökade möjligheter för mindre och medelstora företag att utnyttja kapitalet i AP-fonderna.

Hur snabbt de straktureUa förändringarna och utslagningen av självständiga företag gått har vi fått många vittnesbörd om under den allra senaste tiden. Jag tänker då bl a. pä de talrika större företagsfusioner som offentliggjorts i höst.

Varje sädan fusion har sina speciella aspekter. DN-koncernens köp av Svensk filmindustri måste t. ex. i hög grad bedömas med utgångspunkt från vUka verkningar det kan få för opinionsbUdningen. Cementfusionen har däremot främst ekonomiska aspekter genom att man nu får en utpräglad monopolsituation på detta vUctiga område. Denna koncentra-tionsutveckhng är oroande och kräver ökad pohtisk uppmärksamhet.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

När det gäller cementfusionen tycks regeringen att döma av uppgifter i pressen ha spelat en aktiv roU för att fä tUl stånd ett samgående. Samtidigt har näringsfrihetsombudsmannen levererat mycket besk kritik mot samgåendet utifrån de utgångspunkter som han är satt att bevaka. Därför är det angeläget att regeringen klart deklarerar sin inställning både tiU cementfusionen och mera allmänt tUl den koncentrationsprocess som tycks gå allt snabbare.

Av övriga större företagssammanslagningar som tillkännagivits den senaste tiden kännetecknas flera av att väletablerade stora företag genom dessa köp gått in på helt nya tiUverkningsområden. Det finns alltså inget naturligt samband meUan det köpande företagets och det uppköpta företagets verksamhet. Mycket tyder pä att det i viss utsträckning är fråga om rena kapitalplaceringar. Befintliga skatte- och lagregler gör det lönsamt för kapitalstarka företag att köpa upp redan etablerade enheter. Inte minst från sysselsättningssynpunkt är detta en betänkhg utveckling, särskilt som dessa företagsköp inte heUer motsvaras av nyetableringar av mindre företag.

De nuvarande lönsamhetsskiUnaderna meUan bl. a. de stora exportföretagen och de hemmamarknadsinriktade företagen driver givetvis på denna utveckhng. Som jag ser det bör det i sådana faU inte komma i fråga att medge uppskov med realisationsvinstbeskattningen. De regler som för närvarande ger regeringen möjligheter att befria fusionerade företag från realisationsvinstskatt, är också enhgt min mening rent allmänt mogna för en översyn med hänsyn till den styrka och snabbhet som kocentrations-processen fått under senare är.

Vårt åtgärdsprogram för 100 000 nya jobb tar främst sikte på att nedbringa den akuta strukturarbetslösheten. Men avstämningen av 1970 års långtidsutredning och andra undersökningar visar med all tydlighet på behovet av ett mångdubbelt antal nya arbetstiUfällen under det närmaste decenniet, om det skaU bU möjligt att ge arbete till aUa som viU ha arbete.

En sådan ökning av sysselsättningen tror jag inte är möjlig att uppnå utan att statsmakterna gör upp en mera långsiktig plan för sysselsätt-ningspohtiken och sedan inriktar sina insatser efter den. Vi föreslog tiUsammans med folkpartiet i våras att regeringen skulle få i uppgift att utarbeta en sädan plan, men det avslogs. Nu i höst har det största LO-förbundet, MetaU, tagit upp samma tankegångar och fått stöd från LO centralt. Kanske kan detta göra regeringen mera lyhörd än den var när samma förslag fördes fram från den politiska oppositionen.

Den besvärliga situationen på arbetsmarknaden har gjort att allt fler riktat sina bhckar mot de stora ekonomiska och sociala problem den arbetslöse kommer i. Många har ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet garanterat genom arbetslöshetskassorna och det är bra. Men så länge inte alla människor har kunnat skaffa sig ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet kvarstår kravet på en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Bl. a. genom en ökad energikonsumtion har välståndsutvecklingen kunnat fortsätta. Vi har nu kommit till en situation där krav stäUs på utnyttjande av nya energikällor, främst kärnkraft. Frän centerns sida har vi gjort klart att vi inte kan acceptera en fortsatt utbyggnad av kärnkraften innan säkerhetsriskerna på kort och lång sikt har klarlagts.

Detta gäller både driftssäkerheten och möjligheten att oskadliggöra det radioaktiva avfallet.

Herr talman! Ingen bör rygga tUlbaka inför denna principieUt viktiga fråga, frågan om denna generation har moralisk rätt att för sin egen välfärds skuU stäUa krav på kommande generationer. Har vi rätt att göra sådana inteckningar i framtiden? Om en fortsatt ökad energikonsumtion fömtsätter ett raserande av tryggheten i det ordets vidaste mening och mUjön i samhället bör man ifrågasätta om det då är ett led i en välfärdsutveckling.

Det är nödvändigt att med kraft söka finna effektivare möjligheter att utnyttja befintliga energikäUor, men också att finna nya former för energiutvinning utan negativa effekter. Här finns många uppslag och praktiska försök. Det gäller utnyttjande av vinden, tidvattnet, solenergin, värmen i jordens inre m. m. Men det gäUer också att öka verkningsgraden av och hitta bättre former för att utnyttja t. ex. kolet och oljan.

Den kanske främsta alternativa möjligheten finns dock i fusionsenergin. Om vi skaU lyckas utveckla denna form av energiutvinning så att den bhr praktiskt användbar för civUa ändamål fordras ökade forskningsinsatser. Vårt land måste vara berett att göra en stark sådan prioritering.

Vikten av att vi kan finna nya acceptabla möjligheter att utvinna energi framstår i särskUd klarhet mot bakgrand av oljekrisen. Det är viktigt att slå fast att oljekrisen inte ändrar centerpartiets grundläggande inställning tUl kärnkraften. Tvärtom ger den ytterligare en anledning att påskynda det utvecklingsarbete på t. ex. fusionsenergins område som jag berört.

Energifrågorna har en avgörande betydelse för beredskapen och för värt lands oberoende. Också från denna utgångspunkt är det angeläget att vi aktivt medverkar i utvecklandet av nya energikällor.

Den överenskommelse om en motorväg över Öresund som de svenska och danska regeringarna nådde i våras — innan riksdagarna i respektive länder fått säga sin mening — var inte grundad pä nägra utredningar om konsekvenserna för mUjön. Malmö-Lundområdet är redan hårt exploaterat. En bro kommer att tiU och genom detta område dra en stor del av den trafik som nu går via Helsingborg och Helsingör. Den kommer att stimulera koncentrationen av näringsUv och bebyggelse tiU Malmö-Lundområdet. Följden blir dä mUjöproblem som vi inte accepterar. Det blir regionalpolitiska konsekvenser som motverkar strävandena att skapa utvecklingsmöjligheter i alla delar av landet. Bron kommer också att motverka de trafikpoUtiska kraven på att ökad vikt skaU läggas vid kollektivtrafiken. Av dessa skäl yrkar vi avslag på den proposition som riksdagen förelades ett par dagar före valet.

Därför bör järnvägstunneln meUan Helsingborg och Helsingör byggas i första hand. Vi viU ha ytterligare utredningar beträffande konsekvenserna av en förbindelse pä Malmö-Köpenhamnleden. Detta är nödvändigt ur trafikpolitisk, regionalpohtisk och kanske framför aUt miljöpohtisk synpunkt.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! För en månad sedan bröt det fjärde stora kriget ut mellan Israel och arabstaterna. Det var ett mUitärt angrepp från Egypten

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

och Syrien. Man hade laddat upp väldiga stridskrafter i hemlighet. I norr och söder angreps Israel den 6 oktober under Jom Kippur, landets allvarligaste reUgiösa högtid. I stället för att förhandla med Israel både om de ockuperade områdena och om en bestående fred med säkra och erkända gränser valde man än en gäng att söka besegra den judiska staten. För ett land som Sverige, som ständigt slagit fast att pohtiska motsättningar bör lösas genom samtal och förhandlingar, borde det ha varit naturUgt att fördöma detta angrepp mot Israel på det sätt som Sverige fördömt liknande angreppshandhngar.

Nu ser vi krigets följder; en bräcklig vapenvila med nya eldupphörgrän-ser. Tusentals människor har dödats och sårats. Väldiga resurser i rastningar och pengar har förstörts, och riskerna för världsfreden som har varit uppenbara är ännu inte helt borta. Kriget har inte löst några grundläggande problem för israeler, araber eUer palestinier.

Våldets onda cirkel mäste brytas. Bara genom förhandlingar meUan parterna kan palestinierna forma en ny framtid för sig själva, kan Israel få en trygghet i fred, kan arabstaterna få åter ockuperade områden. Förenta nationerna har mot vad många inte minst här i Sverige förmodade gjort åtskUligt för att underlätta en sådan fredsuppgörelse pä grundval av säkerhetsrådets resolution 242. Supermakterna kan troligen göra ännu mer för att stimulera en utveckling mot fred. Men den freden är otänkbar om inte länderna i området vill fred med sina grannar. Och därför måste det slås fast att arabstaterna nu slutgiltigt skaU klargöra för sin befolkning att Israel måste godtas som en judisk stat och att förhandhngar om de slutliga gränserna ofrånkomligen bör inledas.

OhyggUga bilder och berättelser har också nått oss från andra delar av världen de senaste veckorna. Det är bUder av förtryck, av mänsklig förnedring. Vi hör inte ångestropen från tortyrens skräckkammare. Men vi får veta aUtmer om torterarnas metoder. Och det vi får veta visar på total omänsklighet, totalt förakt för mänsklig värdighet, total oförmåga att sätta sig in i de förtrycktas belägenhet. Det är sadismen förvandlad till högsta statsideologi med statsapparaten, polisen, militären, som lydiga och okänsUga redskap. I Santiago de Chile ligger mUitärens offer med spräckta skallar och flytande hjärnsubstans längs vägkanterna för att tvinga fram skräckens tystnad och passivitet hos aUa dem som tror pä demokrati och social rättvisa.

MUitärregimen i Chile är långt ifrån ensam i torterarnas International. Regimer, vars fantasi är obefintlig när det gäller att sätta sig in i villkoren för fattiga och förtryckta människor tycks ha obegränsad fantasi när det gäller att hitta på nya, infernaliska metoder att undertrycka och kuva människor som kräver sin rätt och sin frihet. Två italienska präster har efter ett besök nyligen i Sydvietnam lämnat en skakande rapport om förtryckets former bland de 200 000 politiska fångarna i juntans fängelser där.

Från Portugals kolonier har vi fått se bilder på portugisiska soldater som under stoj och glam visar upp afrikanska frihetskämpars avhuggna huvuden.

Under sin kampanj mot tortyrens vidriga smitta har Amnesty International dragit fram också länder där förtrycket inte blivit lika

starkt belyst hittiUs — alltifrån shahens Iran tiU folkdemokratiernas Östeuropa, där vi finner exempel på hur läkare låter sig enroUeras som verktyg för att förtrycka människor i stäUet för att bota sjuka. De kristna samfunden i Sverige har den senaste veckan riktat sin utmaning tiU inte minst oss pohtiker: "Rättvisan kan inte vänta." Det budskapet rymmer många krav på en djupare medvetenhet om en värld där klyftan meUan rika och fattiga bara växer. Men kanske kan det viktigaste budskapet från den ekumeniska u-veckan vara detta: Det räcker inte med ord, var och en av oss måste vara beredd att avstå åtminstone en del av standardökningen i sohdaritet med folk vars totala standard uttryckt i siffror är lägre än vår årliga tillväxt.

Hur kommer regering och riksdag att svara mot den utmaningen? Bhr svaret tiU sist att svika t. o. m. det löfte den svenska riksdagen gav de fattiga folken 1968 - att en procent av BNP skulle gä tiU bistånd 1974/75? Bhr svaret att när man med ett par års försening har nått enprocentsmålet man skaU nöja sig med det och åren därefter låta vårt bistånd öka med en enda hundradel av vär århga standardökning? Det är frågor som ställs av den svenska kristenheten med djup moralisk laddning; frågor som regeringen nu åtminstone i princip borde besvara utan att därför behöva avslöja mer av statsverkspropositionens detaljer än man brakar göra pä sina egna förhandspresskonferenser.

Den ekumeniska u-veckan och Amnestys arbete på att dra fram fakta om förtrycket världen rant påminner oss om de omistliga bidrag som enskild idealitet aUtjämt ger tiU ett gott samhäUe.

Det finns en risk som vi som poUtiker aUtid måste vara medvetna om - att vi blir yrkesskadade i den meningen att vi börjar tro att vi ser allt när vi i själva verket bara ser bitar av verkhgheten. Vi kan förledas tiU att betrakta pohtiken mera som ett spel än som ett instrument för att förbättra människors vUlkor. Det är därför den raka påminnelse som de kristna samfundens u-vecka representerar är så viktig — en påminnelse om äkta ideahtet och om vad mänskhg anständighet kräver.

I en tid när de sociala misslyckandena går så djupt på så många omräden måste vi ständigt fråga oss om medmänsklighet verkligen kan lagstiftas eUer budgeteras fram, om det inte ständigt fordras en dimension därutöver. Visst kan stat och kommun göra mycket för vettigare samhällsplanering, för utbyggd barnomsorg. Men vi blir inte färdiga med den sociala omsorgen på det viset. Författaren Clas Engström skriver en bra mening i sin senaste bok Byalaget; "Det är ändå bara människor som kan åstadkomma mänsklig värme."

Hur tar vi som pohtiker vara på de fonder av idealitet och vilja tiU personligt ansvar som finns i detta samhäUe? För att ta till vara viljan tiU ansvarstagande från ideeUa organisationer och samfund har vi en chans när det gäller utbyggnaden av förskolan. Vi har en annan chans när det gäller att ge idrottsrörelsen bättre ekonomiska vUlkor. Och vi kan lasta av de kristna samfunden de skattebördor som samfunden inte kan kompensera sig för på sätt som producerande enheter kan göra.

Just därför att det offentliga ansvaret mäste växa är det särskilt nödvändigt att den enskUde har känslan av ett andrum men också känslan av att vara skyddad mot övergrepp från en statsapparat som steg för steg

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

riskerar att förvandla sig själv från aUmänhetens tjänare tiU dess överhet. Mycket av detta är fullkomligt oavsiktligt men slår ändå hårt. Det finns redan rader av exempel på groteska övergrepp verkställda av en apparat som bhr alltmer anonym bakom datorernas sifferproduktion. Just nu hgger t. ex. en anmälan hos JO frän en värnpliktsläkare som har kunnat konstatera hur det gång på gång bhr grova fel i den optiska överföringen av resultaten vid läkarundersökningar av de värnphktiga. I ett konkret fall blev en värnphktig förd tiU en kolumn för aUvarlig sinnessjukdom i stället för den korrekta kolumnen "sängvätare i barndomen". Orsaken var helt enkelt att en slutsiffra i en kod hade blivit fel. Detta hUa fel kunde ha följt den här personen hela hvet och bl. a. ha diskvalificerat honom för statlig tjänst. Och detta trots att ingen läkare skrivit under på det besked som datorn fabricerat.

I sådana fall rör det sig om verkhgt aUvarliga värden, men det finns på ett aUmännare plan, på ett mera vardagsnära plan situationer där människor revolterar just emot att bh uppfattade som ett nummer. Jag kan ta ett annat och mycket obetydhgare exempel från en helt vardaglig situation. Häromdagen kom en medelålders dugande statstjänsteman in på sin bank för att lyfta ett lån på sitt lönsparande. När han kom fram tiU luckan ropade den som satt i kassan bakåt i salen; "9713 är här." Ett stiUsamt försök frän kunden att fä bli kaUad vid efternamn ledde inte tUl något. Tre gånger upprepades det; "Ta fram papperen för 9713! Han står här och väntar." Nu var det här en kund som själv sysslar med data och kontorsrutiner för statens räkning, så han hade naturligtvis en viss förståelse för situationen. Men ändå kände han sig kränkt. Det som för den unga personen i kassan var ratin var för den något äldre just en kränkning.

Vad jag vUl säga med detta är att risken inte enbart hgger i att datorerna lever sitt eget liv, att deras beskrivning av verkligheten förblandas med verkhgheten själv. Datorernas syn på medborgarna får inte steg för steg också bli handläggarnas, för dä reduceras den enskUde tUl "föremål för åtgärd", betraktas som ett nummer och inte som en unik individ med egen känsla och värdighet.

Jag tror att man inte skaU glömma bort att det är i den här allmänna atmosfären som IB-affären gripit tag i så många svenskars sinnen. Den har utspelats mot en bakgrund med många hotfuUa skuggor. Två sidor av IB-affären lämnar jag därhän. Det är kritUcen dels från dem som menar att vi över huvud taget inte skall ha något mUitärt försvar, dels från dem som menar att det mUitära försvaret inte kräver vare sig säkerhetstjänst eUer underrättelseverksamhet. De sabotagehandlingar med risker för värnpliktigas hv som försvaret påvisat är tyvärr skäl nog för den hemUga verksamheten.

Det som återstår är av tUlräcklig vikt och tiU dels en snårskog att ta sig fram igenom. En uppröjning måste ske längs tankelinjen; Vad kan vara klandervärt i det som hittiUs skett? En annan uppröjning mäste ha som huvudrabrik: Vad behöver rättas tUl för framtiden? För utkrävandet av ansvar enhgt den första linjen är, som herr Fälldin redan påpekat, en rad kontrollorgan redan verksamma. JO;s kompetens måste - och det tycks alla inte ha gjort klart för sig — med undantag för vad som gäller

regeringens handlande — vara heltäckande. Jag utgår från att JO-ämbetet anmäler om ytterligare arbetskraft skulle behövas för undersökningarna.

För prövning av regeringens ansvar är konstitutionsutskottet naturligt fomm. Det är givet att utskottet kommer att särskUt noggrant pröva de ytterst illasinnade insinuationer i anklagelseskrifterna, som gär ut på att uppgifter som regeringen i ämbetet fått del av, skuUe från kanslihuset ha vandrat vidare tiU och använts av det socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbund. Det skulle rensa luften om statsministern här i dag lämnade en kategorisk försäkran att nägot sådant inte har skett. Jag tar för givet att det inte kan ha skett. Att statsministern snuddade vid ämnet i intervjun i DN kan inte anses tUlräckligt.

Jag kommer så över tUl försvarsutskottets roU som granskningsorgan. De som tänker sig att försvarsutskottet skuUe i förväg ha detaljprövat lB;s åtgärder far uppenbarligen vUse. Utskottet är ingen styrelse. Det bereder för riksdagen anslagsfrågorna och prövar i samband därmed liksom nu i efterhand den hemhga verksamhetens nödvändighet och huvudinnehåU. Avgörande för aUmänhetens förtroende för utskottet och därmed för riksdagen måste vara hur energiskt man tar på de anklagelser mot IB;s verksamhet som kommit fram och som naturligtvis kan vara principieUt viktiga, även om de inte lett tUl åtal. Det är svårt att förstå det motstånd som socialdemokraterna från början reste mot att låta det egentliga undersökningsarbetet i försvarsutskottet ske i en effektivt arbetande mindre gmpp. Hela utskottets ansvar rabbas inte på något sätt av att man släpper fram ett beredningsorgan som helt får ägna sig åt granskningen och får erforderligt sekretariat. En sådan granskning är nödvändig om man skall kunna dra slutsatser för framtiden. Det är välgörande att utskottets ordförande nu har utlovat en publicering inom en nära framtid. Det är för den aUmänna debattens skuU nödvändigt att denna offentliga redovisning omfattar så stora omräden som det över huvud taget är möjhgt.

Därmed kommer jag över pä den andra huvudlinjen i granskningen; Vad kan behöva rättas tUl? Den frågan sträcker sig naturligtvis vida utöver försvarsutskottets prövning av själva säkerhetstjänsten och underrättelseverksamheten. Försvarsutskottets egen framtidsbedömning kan heUer inte få inskränka sig tiU vUka skador som vållats försvaret, hur de kan repareras och tUl vUken kostnad. Den måste också gälla den principieUt viktigare frågan; vilken fortlöpande kontroU är över huvud taget möjlig och önskvärd för att vår aUiansfrihet och neutralitet inte skall kunna ifrågasättas, för att spaningsregistren inte skall förvandlas till åsiktsregister, för att gränsen mot polisens särskUda verksamhet skall kunna upprätthållas? Jag har svårt att se att parlamentariker placerade i försvarsstaben i detalj skuUe kunna följa det dagUga arbetet på säkerhetssidan. Skall en lekmannastyrelse där vara motiverad, så måste det bh av andra skäl. Detta är sådant som man bara stickprovsvis och i efterhand kan gä in i.

Det försvarsutskottet då måste komma fram tiU bhr snarare svaret på frågan: Behövs utöver regeringens direktiv till säkerhetstjänsten särskilda av riksdagen godkända riktlinjer för underrättelseverksamheten, som kan ge bäde dem som arbetar där men även JO ytterligare stöd när i

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

framtiden kritik kan komma fram? En huvudpunkt i sådana riktlinjer måste då vara att ständigt söka häUa den hemliga verksamheten så begränsad som möjligt tiU personal och omfång, och det vore bra att här få klarlagt att det också är regeringens mening.

Redan nu har JO vid sidan av försvarsutskottets prövning ett stort uppdrag som gär utöver det rena ansvarsutkrävandet bakåt. Det skulle vara välgörande om även JO av sin prövning drog slutsatser framåt. Han får inte känna sig hindrad av att man inom justitiedepartementet mlett ett arbete om återverkningarna på tryckfriheten och anonymitetsskyddet av det som nu skett och de anklagelser som har rests. Det här hänger ju direkt samman med sädana beslut av åklagaren och med polisens effektuerande av åklagarens uppdrag som JO har att pröva. Därför är det så viktigt att vi får höra även JO:s syn på de rättsregler som bör råda i framtiden.

Pressens samarbetsnämnd har både nu och tidigare drivit en konsekvent hnje till skydd för uppgiftslämnare och tryckfrihet, och inte minst när det gäller hur man skulle skapa bättre garantier för husrannsakan; genom att låta domstol i förväg pröva krav pä husrannsakan skuUe en sådan väg vara möjhg. Det är självfallet sådant som skaU med i den fortsatta prövningen. Här kommer då massmedieutredningen in i bilden, enhgt min mening som rätt forum för de lagändringar och de förtydliganden som kan behövas. Kan vi få regeringens besked här i dag om att både departementsundersökningen och JO;s slutsatser kommer att överlämnas till den parlamentariska massmedieutredningen?

Mot bakgrund av en sådan här redogörelse kan det tyckas att man därmed har uttömt aUa behov av kontroUorgan. Jag har ändå själv rest frågan om det kan behövas en extraordinär granskningsinstans. Liksom herr FäUdin menar jag att det för ögonblicket inte finns några tvingande skäl tiU detta. Men på någon sikt kan en sådan uppläggning ändå bli motiverad. Dels kan glappram uppstå i den månghövdade kontroU jag försökt att beskriva. Dels har vi att räkna med en ärlig skepsis och en frampiskad misstro mot pohtiker och partier som verkar i försvarsutskottet. Det är hänsynen till de ärUgt oroade enskUda människorna som har fört mig fram till att en extraordinär granskning inte på förhand får uteslutas. Dessa människors oro fär inte mötas med undanflykter som de uppfattar som formahstiska. Herr Bengt Gustavsson har i söndagens nummer av Dagens Nyheter på ett föredömhgt sätt sökt reda ut hur förtroendeklyftor kan uppkomma mot politiker som på det här sättet agerar i gmpp. Han tar inte stäUning tUl tanken på en medborgarkommis-sion under kvalificerad juridisk ledning som jag fört fram, och jag begär självfallet inte att han eller nägon annan skall göra det i dag. Men jag tror att det vore fel att stänga dörrar för en sädan extraordinär tiUgång i umgänget mellan poUtikerna och väljarna.

Jag övergår härefter, herr talman, tiU att kommentera några aktuella ekonomiska frågor.

När folkpartiet i våras motionerade om skärpt konkurrenslagstiftning blev vi ensamma om det kravet. Det är bra att centern nu har blivit på det klara med att det behövs en ökad uppmärksamhet på detta område, men i våras hade vi en ointresserad riksdagsmajoritet, s, c, m och vpk, som

menade att det inte fanns tUlräckhgt starka skäl för att skärpa konkurrenslagstiftningen.

Vi kunde då inte dela den uppfattningen, och händelseutvecklingen sedan i våras har bekräftat hur viktig den här saken är. Vad vi i första hand efterlyser är en lagstiftning som aktivt motverkar uppkomsten av monopol eUer monopoUiknande situationer på importskyddade eUer så gott som importskyddade områden och marknader. Det är aUtså marknadskoncentrationen som är det viktigaste man mäste undersöka. En utredning bör också undersöka hur de framväxande konglomeraten, dvs. de branschblandade sammanslagningarna, påverkar konkurrensen och därmed konsumenternas situation. Det saknas sannerligen inte aktueUa exempel. Vi har, som herr Fälldin pekade pä, Cementa-affären, där det nu blir en ren monopolsituation. Vi har Pribos dominans inom öl-och läskedrycksindustrin och det företagets uppköpspolitik. Dagens Nyheters köp av SF hör delvis hit, men aUs inte på det förenklade sätt som det har påståtts i debatten.

Regeringen har inte gjort någon mer samlad redovisning av hur man ser pä konkurrens- och monopolproblemen. Det är hög tid att vi nu får en sådan. Det märkliga är bara att det ser ut som om industriministern aktivt viU arbeta för koncentration och inte emot den. Har industriministern verkligen direkt sökt stimulera fram Cementa-fusionen, då är det i högsta grad anmärkningsvärt. Det svar han ger riksdagen, antagligen i morgon, skall vi verkligen lusläsa.

Det är tydhgt att här finns mycket klara samband meUan hans agerande och den syn på den socialdemokratiska näringspohtiken i stort, som han i många andra sammanhang har gett uttryck för, samt den allmänna socialdemokratiska koncentrationsfilosofi som vi ofta får höra. Näringspolitiken, som den har drivits, har snarast gynnat koncentrationen. Den bristande förståelsen för värdet av många hvskraftiga små och medelstora företag tycks ha en viss förklaring i en överdriven tro på de stora enheternas ekonomi och sysselsättningsskapande betydelse. Det är klart att näringspolitiken har samband med dagens sysselsättningsproblem. Det står också alltmer klart att en beslutsam satsning på allmänna stimulanser som skapar nya jobb på den öppna marknaden är den enda möjliga vägen att komma tiU rätta med den återstående arbetslösheten. De förslag som vi för två år sedan, hösten 1971, lade fram skulle ha gett den rätta knuffen ät den inhemska efterfrågan. Den benägenhet, tror jag, som man dä visade att vifta bort det här eUer förklara det som ansvarslöst, borde nog nu ha dunstat undan. Den onödigt djupa konjunkturgrop som svensk ekonomi just böriar klättra upp ur har i stor utsträckning sin förklaring i att man då vid rätt tidpunkt sade nej tUl de breda, genereUa stimulanserna. Det förhäUandet att just sådana stimulanser var rätt medicin hösten 1971 behöver å andra sidan inte innebära att de skulle vara rätt medicin varie höst.

Konjunkturbilden hösten 1973 är längt mer sphttrad. Vi har frän folkpartiet sagt att det nu i första hand mäste bh fråga om att klara vinterarbetslösheten. Därför begärde vi tidigt, i början av september, ett beredskapsprogram mot den nu hotande arbetslösheten. Regeringens förslag tUl höstriksdagen uppfyUer tiU stora delar just dessa krav.

2 Riksdagens protokoU 1973. Nr 127-128

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Det verkar samtidigt som om finansministern tycker att folk just nu sparar för mycket. Man kan rent av fä den uppfattningen att han skulle mena att ett ökat sparande är ett hot mot sysselsättningen. Så kan det ju inte vara. Ett högt sparande är grunden för framtida investeringar och tryggad sysselsättning. Och det sparandet bör spridas. Det är inte ett ökat sparande som skapar arbetslöshet. Det är snarare så, att den ökande arbetslösheten i vissa lägen och den oro som den skapar i sig har utgjort en gmnd för det ökade sparandet hos den enskUde, som en sorts beredskapsåtgärd. Men vUctigare är att det med aU sannolikhet är helt andra grupper i samhäUet än de famUjer som får ökade barnbidrag som stär för det ökade sparandet. Jag tror att när herr Sträng liksom säger tiU barnfamUjerna, att "ni sparar för mycket, ut i affärerna och handla", så blir de hndrigt sagt förvånade. ÅtskUliga av dem skulle säkert kunna vända ut och in på sina portmonnäer, plånböcker och bankböcker och visa herr Sträng att de sannerligen inte får mycket över för sparande. "Våra pengar går till sista öret åt tiU att klara mat, hyra och kläder", skuUe säkert bli deras samstämmiga replik.

I stället för att gnäUa över sparandet borde man uppfatta det som något positivt. Det måste ändå finnas någon konsekvens i statsmakternas handlande. Bara för några år sedan gick finansministern ut och vUle uppmuntra sparandet. Nu förefaller han närmast anse det som betänkligt. Det är klart att det kan finnas ett konjunkturpohtiskt sammanhang i hans sätt att resonera, men så hastiga kast i statsmakternas principiella syn på medborgarnas sparbenägenhet tror jag faktiskt skapar förvirring. Vad som i stäUet borde göras är att diskutera hur sparandet skall komma näringshvet tiU godo i form av ökad investeringskapacitet och vad man kan göra för att skydda småspararna mot inflationens skadeverkningar. Det är de stora och angelägna problemen.

Vi föreslog i vintras att riksdagen skulle begära en sysselsättningsutredning. Vi fick sä småningom stöd för det från en del håll under våren, men tanken att denna utredning skuUe arbeta ut det grundmaterial som är nödvändigt för de politiska ställningstaganden som måste till for att klara de långsiktiga sysselsättningsproblemen giUade man inte inom socialdemokratin, utan med vpk:s stöd röstade man ned förslaget. Nu har man, som herr Fälldin framhöU, frän LO ställt i princip samma krav. Det lär ha resulterat i något slags förarbete inom kanshhuset.

Det är då oerhört viktigt - och det skulle jag vUja be regeringen tänka på — att arbetet på denna sysselsättningsplan bedrivs öppet med full insyn för en bred allmänhet. Det finns en rad delproblem på vägen, t. ex. den svåra avvägningen av behovet av fler arbetstUlfäUen inom den offentliga sektorn och hur de skaU finansieras, som häromkvällen i TV ingående behandlades av en bred uppsättning av sakkunniga. Jag skuUe vilja vädja tiU statsministern och finansministern att se till att utredningsarbetet om en sysselsättningsplan inte bedrivs bakom lika låsta dörrar som arbetet med den fysiska riksplaneringen skedde. "Låt tusen röster höras", är ett rop som har använts i många sammanhang, och det skuUe passa in också här.

När arbetslösheten är sä hög måste man ta tiUfället i akt och sätta i gång arbeten som under aUa förhåUanden har hög prioritet. Därför är det

tråkigt att regeringen inte i tid tog vara på vårt program för att spara energi. Det skulle — inte minst sä som vi har lagt upp det — kunna ge många värdefulla sysselsättningstillfällen på byggsidan. När vi pä eftersommaren lade fram det här sparprogrammet bestods det från regeringshåll bara med sarkastiska leenden. Men betydhgt mjukare och liksom förläget var handelsministerns flin i radioekot häromdagen. Om bara några månader har säkert leendena stelnat tUl grin. Utvecklingen har fäst uppmärksamheten på energibristen på ett sätt som ingen kan skaka av sig.

Jag vUl naturligtvis inte för ett ögonbhck ge intrycket att vårt energisparprogram skuUe ha kunnat awärja den oljebrist som kan komma under det närmaste halvåret. Inte aUs. Vår utgångspunkt var insUcten om de långsiktiga energiproblemen och kravet på handhng för att i tid möta dem, så att man kan plana ut den ökningskurva sorm nu driver upp förbrukningen och vårt beroende av oljeproducenterna. Vi menade faktiskt att det är allvarliga frågor som också förtjänar att belysas i en valrörelse.

Vi måste naturhgtvis inse att vi i Sverige inte kan påverka aUa de faktorer som bestämmer när energibristen övergår i kris och med vUket tempo denna utvecklas. Men vi kan påverka våra egna förberedelser. Vi kan genom förutseende planering successivt skära bort en fortsatt snabb konsumtionsökning. Vi kan övergå till energisnålare frarnställningsproces-ser och uppvärmningsanordningar. Vi kan förhindra värmeförluster genom bättre isolering, och vi kan satsa på energisnålare koUektivtrafik.

Det är triviala åtgärder som kan förefaUa meningslösa inför perspektivet av en världsomfattande energUcris, men de måste vara inslag i Sveriges bidrag tiU en balanserad utveckling. I samband därmed måste man helhjärtat satsa på den fusionsforskning som så många sätter stort hopp tiU och inte snålbehandla den pä det sätt som nu sker. Den snålhet som håller tillbaka fusionsforskningen fär inte slutgiltigt vinna över visheten. Sveriges möjhgheter att bibehålla ett samhäUe med rörelse- och handlingsfrihet för varje enskild människa kan helt enkelt bli beroende av med vilken iver vi går in för att bemästra aUa de hot som en energikris reser.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Herr BOHMAN (m);

Herr talman! Socialdemokraterna förlorade valet. Före år 1970 hade socialdemokraterna absolut majoritet här i riksdagen. Nu hgger de 19 mandat under den borgerliga opposition för vUken de aldrig underlåter att uttrycka sin ringaktning. Aldrig tidigare har så många medborgare gått till valurnorna som vid höstens val. Men de nytillkomna väljarna gick socialdemokraterna förbi. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan år 1932. Detta är fakta inför aUa bortförklaringar.

Valförlusten kan inte ha kommit som någon överraskning. Regeringens konfrontationspolitUc och dess konsekventa missgrepp inom det pohtiska fältets olika sektorer slog helt enkelt tillbaka mot regeringspartiet.

Det borde gä upp även för socialdemokraterna att det måste finnas något i den socialdemokratiska pohtiken som gått snett. "Vi har byggt ett felaktigt samhäUe", framhöU enligt pressen den socialdemokratiska partistyrelsens valanalytiker helt nyhgen. Det är en härd dom. Men den

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

tecknar den sanningen att aUt fler fått allt svårare att känna igen socialdemokraternas beskrivning av ett samhälle präglat av alltings förträfflighet.

En valrörelse är en mobilisering av en demokratis alla krafter. Den är ett prov på pohtikerna. Pä deras kunskap om människorna och människornas problem. Och ytterst på det pohtiska budskapets genomslagskraft. Årets valrörelse bröt inte mönstret. Men däri fanns även nedslående drag. Vi mötte en socialdemokrati märkt av misslyckanden. En socialdemokrati som försökte kompensera bristen på politiskt innehåll med höjd röst och beskyllningar mot meningsmotståndare. En socialdemokrati som försökte skrämma människorna för ett borgerligt regeringsövertagande. En borgerlig regering skuUe riva ner Reformsverige - hette det. Klockan skuUe vridas tUlbaka tUl 1930-talet. Devisen "Rösta inte bort tryggheten" är ovärdig svensk demokrati, ty den bygger pä osanning.

Och statsminister Olof Palme ägnade en stor del av sin energi ät att påstå att moderaterna smutskastade och svartmålade Sverige. På valmöte efter valmöte upprepade han anklagelsen; "Gösta Bohman talar Ula om Sverige". "Det är inte värt Sverige Bohman talar om."

Jag tror inte att herr Palmes argument mötte förståelse. Bl. a. därför att människorna kände igen den nya otrygghet som jag skildrade. Och i valet gav väljarna uttryck åt detta.

Herr talman! För ett och ett halvt år sedan inledde jag ett anförande i den utrikespolitiska debatten här i kammaren med kritik av svenska massmedias skUdringar av våldsutvecklingen i världen. Det gällde den gängen Nordirland. Vad som upprör oss, framhöll jag, minst hka mycket som det öppna krigets fasor är det poUtiska våldets grymheter — bombattentat och hänsynslös förödelse i länderna runt vår jord. Övergrepp, grymheter och lidande drabbar oskyldiga, därför att människor drivna av poUtisk fanatism anser sig ha hämningslös rätt att nyttja våld för att nå poUtiska mål. Även här hemma har förekommit tendenser att förhärliga pohtiskt våld i kampen mot verkligt eUer påstått förtryck. Ändamålet har ansetts helga medlen.

Nu gäller det Chile. MUitärkuppen innebar slutet pä en utveckling, som vräkt den en gäng löftesrika chUenska demokratin över ända. Det bratala maktövertagandet har lett tUl att förhoppningarna om frihet och demokrati för det chUenska folket släckts. Händelserna i Santiago och i Valparaiso har utlöst inte bara besvikelse och förbittring utan också känslor av vanmakt inför våra begränsade möjligheter att bryta våldets marsch över världen.

Krigsutbrottet i Mellanöstern kom för mänga som en överraskning. Hotelserna, de bombastiska orden, truppsammandragningarna vid gränserna hade så ofta och sä länge ingått i vardagsbUden att många så småningom vande sig. De reagerade inte längre — förrän det samordnade arabiska angreppet mot Israel drogs i gång och de vapen stormakterna frikostigt ställt tiU förfogande än en gång användes för att söka lösa den tiU synes olösliga konflikten kring den nya staten Israel.

Dessa veckors krigshandhngar har kostat tusentals och äter tusentals unga människor livet. Offer som inte hade behövt förekomma, om

förnuft och förhandUngsvUja hade förefunnits, liksom insUct om att det inte bara är de egna argumenten som är bärande och rättvisa. Men det räcker inte med bara förhandhngsvilja. TUl grund för förhandlingarna måste ligga ett oreserverat erkännande av staten Israel, av dess rätt tiU fortsatt existens och tUl gränser som ger Israel trygghet.

Men treveckorskriget har dessutom givit nya bidrag tUl tolkningen av supermakternas förhåUande tUl varandra. Kriget blev ett test på begreppet avspänning. Ett test vars slutsatser är motstridiga. Konflikten gav prov både på en förvånande samstämmighet och pä nästan intiU sin spets drivna motsättningar meUan Förenta staterna och Sovjetunionen. För de små nationer som ligger i skuggan av de stora var det djupt oroande att erfara hur förhållandet de stora emeUan från den ena dagen tUl den andra vägde meUan samförstånd och direkt konflikt.

De senaste åren har lärt oss att utrikespolitiken inte längre är vad den var tidigare. De moralistiska, idealistiska eUer om man så vUl ideologiska bevekelsegmnder som förut åberopats av supermakterna lyser nu med sin frånvaro. Förhållandet meUan de två tycks nu vara grundat på real- och maktpoUtiska bedömningar, som man får gå tiUbaka till Metternich eUer Bismarck för att finna motsvarigheter tUl. Kallt stål, kalla nerver och hög beredskap har kommit att ersätta de ideal som tidigare i varie faU framfördes som motiv för stormakternas handlande.

Risken för överraskningar och utrymmet för handlingsfrihet inom givna intresseområden tycks nu vara större än förut. MeUanösternkriget har bekräftat den stora tänjbarheten dä det gäUer stormaktsgmpperingar-nas intresse att undvika större mUitära konflikter. Men det har också uppenbarat att de realpohtiska bedömnmgarna hos nägra få människor i supermaktemas ledning skapat en ny osäkerhet för små nationer som valt att hävda sin säkerhet utanför allianssystemens ramar.

Världshändelserna har aUtså givit oss en påminnelse om den tvingande nödvändigheten för en liten oberoende nation att ha ett effektivt försvar tiU stöd för sin säkerhetspoUtik. Det är sannerligen inte lätt för ett sådant lands ansvariga ledning att fatta försvarsbeslut som får full effekt först om ett decennium. Det är inte lätt, när världsläget är så labUt att tidningarnas löpsedlar den ena dagen kan tala om avspänning och samförstånd och bara en dag därefter i fetstU förkunnar att världen stär pä randen av ett storkrig. Detta understryker att värt lands försvar inte kan byggas på kortsiktiga prognoser eUer på tendenser tUl avspänning som inte kommit tiU uttryck i konkreta, långsiktiga nedrastningsätgärder.

Världsläget påminner också om det orimliga i de frusna relationerna meUan Sverige och den ena supermakten. Förenta staterna, och om de svåröverskådliga konsekvenser för vär neutralitetspolitik som ett fortsatt hritationsförhåUande kan få på längre sikt. Ett studium av Krister Wahlbäcks analys av denna fräga i det senaste numret av Utrikespohtiska institutets tidskrift är och bör vara tankeväckande.

Vad de senaste veckornas skeende ytterligare pekat på, det är vikten av att stats- och utrikesledningen i vårt land har fortlöpande tillgång till fuUständig och aktueU information om händelseutveckhngen i vår omvärld. Vår säkerhetspoUtiks framgång eUer misslyckande kan avgöras av tiUförlitligheten av det kunskapsunderlag som står tUl statsledningens förfogande.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Ingen ansvarig i värt land lär ifrågasätta behovet av en väl fungerande underrättelsetjänst. TUl alldeles övervägande delen består den av ett metodiskt och ofta föga spännande arbete att samla in, sammanställa och bearbeta många gånger rätt triviala informationer. Verksamheten kan i stor utsträckning bedrivas helt öppet. Andra delar av underrättelsetjänsten mäste av skäl, som är så självklara att de inte behöver utvecklas, bedrivas med all den sekretess som kan upprätthåUas i ett öppet samhäUe.

Det har aldrig varit obekant att Sverige har en hemlig underrättelsetjänst. Lika stor torde enigheten vara om att sådan verksamhet måste bedrivas i former som icke medger offentlig insyn. Mot den bakgrunden vågar jag påstå, att den s. k. IB-affären givits alltför stora proportioner. Att en debatt är angelägen och ägnad att rensa luften skall gärna medges. Men debatten har handlat mindre om fakta och behov och mera om sensationella påståenden om den s. k. informationsbyråns verksamhet och om tolkningen av svensk lag dä det gäller åtgärder mot journalister eller mot arbetsplatser belägna på tidningsredaktioner. Rikets säkerhet och pressens anonymitetsskydd har stäUts mot varandra som ett "antingen-eller", inte som ett "bäde—och", vUket det är fråga om.

Det finns få demokratier i världen som tUl medborgarens skydd byggt upp sådana spärrar mot ämbetsmäns maktmissbruk och tjänstefel som den svenska rättsordningen. Den svenska justitieombudsmannainstitutio-nen har blivit en förebild för andra länder. Det är rättsliga instanser och inte programledare i Sveriges Radio som skall avgöra om en svensk ämbetsman överskridit eUer missbrukat sina befogenheter. Och det är på något sätt betecknande för överdrifterna i debatten, att samma röster som rasar över president Nixons avskedande av åklagaren Cox kräver den svenske chefsåklagarens huvud på ett fat.

Försvarsutskottet granskar nu informationsbyråns verksamhet, och utskottet bör i sinom tid uttala sig bäde om riktlinjerna för verksamheten och om de konkreta beskyllningar som rUctats mot denna.

Vi har ingen anledning att här i riksdagen föregripa försvarsutskottets behandling av ärendet. Försvarsutskottet är parlamentets eget organ, och det är mera parlamentariskt än nägon kommission som tillsätts utanför det här huset. Det är emellertid — och det har vi anledning att understryka mot bakgrunden av arten av vissa uppgifter som lämnats — utomordenthgt angeläget att försvarsutskottet gär på djupet vid fullgörandet av sitt granskningsuppdrag. I det syftet torde utskottet, om det befinns erforderligt, ha möjligheter att förstärka sin egen kanslipersonal med ytterligare kvalificerad juridisk expertis. Den möjligheten stär öppen, och jag förutsätter att utskottet utnyttjar den om det behövs. Påståendena om samarbete meUan regeringsledamöter och viss personal vid informationsbyrån i frågor av tvivelaktig natur måste också självfallet bli fullständigt klarlagda vid den här utredningen.

Herr talman! Därefter åter tiU eftervalsläget. Vi kommer att vara oense om mycket i den debatten. Men i en bedömning borde vi kunna vara överens, nämUgen att det parlamentariska läget efter valet är klart OtiUfredsstäUande. Från och med årsskiftet har de tre icke-socialistiska partierna precis halva antalet av riksdagens ledamöter bakom sig. Det socialistiska blocket — det block som ibland existerar och ibland inte

existerar - har precis hka många riksdagsmän. Den borgerliga oppositionen vann en valseger. Den kom så nära sitt mål att beröva socialdemokraterna regeringsmakten som man kunde komma utan att nå målet.

För mig har det varit alldeles självklart att socialdemokraterna inte hade någon rätt att i detta läge automatiskt göra anspråk på fortsatt regeringsutövning. Så länge socialdemokraterna förnekar samarbete med kommunisterna och sitt beroende av herr Hermansson har de med sma 156 mandat i vaqe faU mindre rätt att styra landet än de tre borgerhga partierna med sina 175 mandat.

Men herr Palme har som bekant en annan uppfattning. Och för att håUa sig kvar på de regeringstaburetter, på vilka dagens socialdemokrati tycks bygga hela sin pohtiska existens, måste socialdemokraterna nu hta tiU kommunistemas stöd. Sverige skaU aUtså regeras av en vägmästarrege-ring, byggd på en lotteriparlamentarism av ett slag som såvitt jag vet inget land någonsin har upplevt.

Det lägger ett ansvar på oss aUa. Vi skaU inte intala oss och svenska folket att det här läget kan komma att bestå under hela den kommande treårsperioden. Det är inte rimhgt att svenska medborgare skall få uppleva hur vårt lands viktiga pohtiska frågor - frågor som nära angår enskilda människor - avgörs med lottens hjälp. Det mäste därför hgga i allas intresse att nå en pohtisk situation som ger väljarna möjlighet att i ett nyval uttala sig för vUken av de två motsatta sidorna i svensk politik -den socialistiska eUer den icke-socialistiska - som skaU styra landet. Det är väljarna som skaU avgöra pohtikens innehåU, inte lotten.

Men det är inte uteslutet att socialdemokraterna trots detta kommer att försöka fortsätta som om ingenting hade hänt. Innehavet av regeringsmakten skapar i och för sig ett överiäge även för den som röstmässigt befinner sig i underiäge. Det ger regeringspartiet en favör som saknar stöd i valresultatet. Och den förmånen kan naturligtvis utnyttjas intill bristningsgränsen. För vårt partis vidkommande viU jag bara deklarera att vi kommer att, efter måttet av vår förmåga, söka förhindra sådana här försök.

I den strävan, liksom i ansträngningarna att parlamentariskt förpassa socialdemokratin från de regeringstaburetter, tiU vUka den genom valresultatet förlorat den moraliska rätten, är vi övertygade om att det skall vara möjligt att fortsätta och vidareutveckla samarbetet meUan de tre icke-socialistiska partierna. För den framgång för våra gemensamma strävanden som valresultatet innebär var det samarbetet utomordentligt betydelsefullt. Kravet på sammanhäUning inom den icke-socialistiska oppositionen innebär att det ena eller andra partiet kan tvingas tiU kompromisser i vissa frågor. De uppoffringar som detta ibland kan mnebära betyder mindre än de vinster som vi gemensamt kan göra, därför att möjligheterna till regimskifte i vårt land hänger nära samman med utveckhngen av samarbetet inom oppositionen.

Herr talman! Under de många år jag har debatterat i denna och tidigare kamrar har socialdemokratiska talare - i varje faU den äldre generationens socialdemokrater - med starkt eftertryck gjort gällande att kampen mot kommunismen främst förs av socialdemokraterna. Det är i en stark socialdemokrati, har det hetat, som garantin mot kommunis-

Nrl27

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

mens framträngande byggs upp. Och man har varit angelägen att alltid markera ett klart och bestämt avstånd meUan socialdemokrati och kommunism.

Vi hörde ingenting av detta i valrörelsen. Den oroväckande politiska situationen för det egna partiet tycks ha lett tiU att socialdemokraterna övergivit sin tidigare avvisande håUning tUl de kommunister som — trots alla mer eller mindre trovärdiga ansiktslyftningar — är och förbhr kommunister utan hemortsrätt i den demokratiska famUjen. Socialdemokraternas taktiska kapitulation - för jag förutsätter att det inte kan vara något annat — inför kommunistema tillhör det mest beklagliga i de senaste årens politiska utveckling.

Herr talman! Då vi angripit den "demokratiska socialismens" ideologi har det haft sin grund i övertygelsen om att dess förverkligande måste skapa en minskad frihet för de enskUda, som i längden kan få negativa konsekvenser för demokratins livskraft. De praktiska erfarenheter vi har vunnit av den socialdemokratiska pohtiken stärker de farhågorna. VUjan att kontrollera, att reglera och styra i detalj, har blivit aUtmer utmärkande. Intresset att föra över uppgifter från enskUda tUl koUektiven har blivit allt större.

För några dagar sedan lade regeringen fram ett ekonomiskt "stimulanspaket", som det heter. Nu hksom hösten 1971 och 1972. Det är möjligt att dagens paket med dess myckna pengar åt olika håll kommer att få bättre effekt än tidigare paket; förutsättningarna är ju också bättre. Men det är ingalunda säkert. Och vi frågar oss nu — precis som vi gjorde 1971 och 1972 — varför regeringen är så sent ute, och varför den inte har handlat med större kraft. Begreppet "plockepinnspel" har samma giltighet som tidigare, även om pinnarna har blivit större — eller fetare.

Beror den aUtför senkomna botgöringen pä att regeringen före valet inte ville erkänna att oppositionen hade rätt i sin kritik? Goda råd från oppositionssidan saknades förvisso inte. Till det mest utmärkande för den gemensamma oppositionspolitiken under de senaste åren har ju hört förslagen om kraftfuUa åtgärder för att uppmuntra investeringar och efterfrågan, för att få hjulen att raUa, för att häva stagnationen och för att få bort arbetslösheten.

Det är väl ingen i denna kammare som inte minns herrar Palmes och Strängs härda beskyUningar mot oppositionen för överbud. Det pratades och annonserades om Ebberöds bank, och beskyUningarna stegrades allteftersom valrörelsen fortskred. Regeringens pohtiska prestige tålde tydlingen inte att regeringen gick oppositionen till mötes. Före valet. Men när regeringen sedan efter valet handlar, så kan man fräga sig om den handlar rätt och om den har valt den väg som ger bäst effekt. Paketet täcker visserhgen många mycket angelägna behov, men den stimulans tUl hela folkhushållet som Sverige fortfarande behöver fär långt mindre genomslagskraft med ett sammanplockat paket av det här slaget än vad fallet skuUe ha blivit med genereUt syftande medel.

Människorna sparar för mycket, säger regeringen. Det gör de visst inte. Att de enskUda människorna sätter av en del av sin konsumtion för morgondagen, att de sparar, är värdefullt för dem själva, och det är också

värdefullt för samhället. Det är inte det privata sparandet som är för högt. Vid internationeUa jämförelser är vårt hushäUssparande lågt. Det är efterfrågan i Sverige som är för otUlräckhg, bl. a. därför att medborgarna efter skatt inte har nog pengar kvar för konsumtion och trygghetssparande. Och i otrygghetstider är det inte förvånande att det blir konsumtionen som dras ner. Om det gär. För att stimulera efterfrågan måste alltså människorna fä större möjligheter att konsumera.

En höjning av barnbidragen får en sådan effekt. Men 15 kronor i månaden är inte tiUräckUgt. Det är därför som vi i första hand viU sänka skattema. Hade våra förslag från i våras gått igenom, så skuUe vi ha kunnat få en rejäl marginalskattesänkning redan den 1 januari. Nu hinner man inte det. Därför viU vi sänka mervärdeskatten med tre procentenheter. Det medför också sänkta priser i detta allvarliga prisstegringsskede. Den enskUde fär råd att konsumera mera. Och kan vi köpa mera, så blir det också utrymme för ökad produktion och därmed för högre sysselsättning. Oci; dessutom får avtalsförhandlingarna ett lugnare förlopp.

Men nu, som tidigare, säger regeringen nej tUl genereUa stimulansåtgärder. Är det därför att sädana åtgärder innebär att den enskilde konsumentens handlingsfrihet ökar? Det är ju regeringen som skall bestämma hur pengar skaU användas — eller hur? Inte konsumenten, löntagaren, skattebetalaren.

Det är min bestämda övertygelse att vad flertalet medborgare i vårt land i dag kräver är inte i första hand åtgärder som leder tUl en ansväUning av den offentliga sektorn och en ytterligare skärpning av skattetrycket på sikt. Vad de ropar efter är besparings- och rationahse-ringsåtgärder. Man må gärna bota brister, men samtidigt tycker människorna att man skaU undersöka möjligheterna att på andra håU åstadkomma besparingar för att få ner skatterna. Och nägra sädana försök, att åstadkomma besparingar, har veterligen inte gjorts i det aktuella läget.

I det socialdemokratiska partiets olika vrår söker man nu som bäst resonera sig fram till varför väljarna — och i synnerhet de unga väljarna — svek socialdemokratin. I vissa kommentarer har man t. o. m. talat om "förfärande siffror". I andra gör man, som jag redan nämnt, gällande att socialdemokraterna byggt "ett felaktigt samhäUe", och man antyder att dagens socialdemokrati förlorat, den attraktionskraft som gärdagens socialdemokrater byggde sina framgångar på.

Jag tror inte att man behöver fundera länge för att finna förklaringen. Utvecklingen har på något sätt gått socialdemokratin förbi. De föreställningar som varit svensk socialdemokratis specifUca bidrag tUl idéutvecklingen har i dag inte samma betydelse som de en gång hade.

Jag tänker först och främst på det s. k. starka samhället — detta begrepp som en gång lanserades som ett led i försöken att marknadsföra högre skatter och en större statlig och kommunal sektor; ett begrepp som kommit att bh något slags varumärke för svensk socialdemokrati.

Vi moderater, med det konservativa idéarv som ingår i vår ideologiska bakgrund, har aldrig varit statsförnekare. Vi har aldrig vägrat att erkänna det faktum, att det i varie organiserat samhäUe behövs en statsmakt med

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

omfattande och viktiga arbetsuppgifter. Mycket kan man beskylla våra ideologiska anfäder för, om man vUl, men aldrig att de skulle ha förnekat statsmaktens eller det offenthgas vitala roU i ett utvecklat samhälle.

Men samtidigt har vi konsekvent slagit vakt om den enskilda människan, om hennes självständighet och valfrihet. Det var just för att skapa garantier för individens oberoende mot mäktiga krafter som vi reste krav på samhäUsapparaten. Detta drag i vår pohtiska uppfattning har fått ökad tyngd under de senaste åren, och förklaringen är uppenbar. Socialdemokratins strävan efter koUektivism och centralisering har gått vida längre än som varit nödvändigt och har gjort det angeläget att söka hävda den oberoende, den självständiga och den ansvarstagande medborgarens rätt i och gentemot samhäUet och samhäUets organ, att slå vakt om individens personlighet och egenvärde, att inte betrakta honom i första hand som en enhet i samhäUskollektivet.

I grund och botten tror jag att det är just på detta fält, i dessa hänseenden, som man skaU söka förklaringen tUl att årets val medfört så stora motgångar för socialdemokraterna och en betydande framgång för oss moderater. Det är inte bara så att socialdemokratin spårat ur som ansvarigt regeringsparti. Den socialdemokratiska pohtiken är dessutom inte längre i takt med tiden. Vi lever i dag i ett annat samhäUe än det som gav socialdemokratin dess givna roU. Dagens samhälle är ett öppet samhäUe. Öppet mot världen och mot det flöde av intryck som strömmar den enskilde till mötes, ett samhäUe med nästan obegränsade tiUfällen för den enskUde tiU kritik och debatt. Det är också ett välfärdssamhälle som givit enskUda människor möjligheter som de aldrig kunde drömma om för bara några decennier sedan. Men det är möjligheter som också reser krav från dessa människors sida på en annan handhngsfrihet och ett helt annat oberoende än vad som var tänkbart i det gamla Fattigsverige. Skiktningen har på något sätt bhvit mera markerad nu än förut meUan å ena sidan de många som blivit eftersatta — de gamla, de sjuka, de handikappade, de friställda och de kvarglömda i orter som avfolkats i takt med kraven på allt högre välstånd. De problem och de behov av sohdaritet som växt fram i detta samhäUe löser man inte genom en fortgående opersonlig koUektivisering och byråkratisering, genom att skapa motsättningar, genom att tala om privilegierade eUer icke privUegierade, eller genom att söka blåsa nytt Uv i den gamla klasskampen. För dessa nya generationer har demokratin blivit något mer än bara rätten att rösta vart tredje är. De vill ha större frihet att ta ansvar själva, att påverka sin egen miljö, sin egen framtid och att utnyttja sina egna förutsättningar. De vänder sig mot det som de upplever som förmynderskap. Samtidigt som utvecklingen och den socialdemokratiska pohtiken har skapat den "nya otrygghet" som jag har brukat tala om och som statsministern tycker så hjärtinnerligt Ula om, har aUtså ett nytt slags "individualism" gjort sig gällande — på gott och på ont. Det har bhvit ett alltför stort avstånd meUan de möjligheter tiU oberoende som utveckhngen har medfört för de enskilda människorna och det ansvar och förtroende som den regerande socialdemokratin velat ge samma människor att utveckla sin egen självständighet. Socialdemokratin tycks misstro individen. KoUektivet skall lösa problemen. Och bära ansvaret. Och ju mera samhäUsapparaten har expanderat, desto mer

omfattande har byråkratin, reglerna och föreskrifterna blivit. Desto svårare har det också bhvit för den enskUde att i varje särskilt fall nå den anonyma beslutskällan, den som bestämmer över honom och hans mUjö.

Den naturliga reaktionen mot denna utveckhng tror jag att vi kan avläsa i valstatistiken.

Är det inte, herr talman, betecknande att de missöden som skett vid tryckning av valsedlar pä olika häll under det senaste valet inte kunnat snabbt rättas tUl? Andra personer har fått träda tiU i stäUet för den avsedda kandidaten, bara därför att fel personnummer angivits vid kandidatnomineringen. Det tycks inte ha förelegat någon som helst tvekan om vilken kandidat väljama lagt sina röster på. Men personnumren har varit viktigare än personen. Vart tog människan vägen?

I mina angrepp på "den nya otryggheten" har jag också påstått att socialdemokraterna i sin ambition att till nästan varie pris förändra samhället haft för bråttom. Strävan att till varje pris ändra det förut bestående — sådant som skuUe kunna betecknas med en gemensam benämning som traditioner — har gjort sig gällande på allt fler områden. Normer och värderingar, vedertagna månghundraåriga ämbeten och benämningar, by- och fastighetsnamn i detta gamla rUce vUl man nu i dataåldern ersätta med nägot nytt, med nummer.

Den klåfingrigheten, den bristande känslan och förståelsen för symbolvärdens och kulturtraditioners betydelse präglar exempelvis socialdemokraternas syn på monarkin, trots att regeringspartiet vid det här laget borde ha fått klart för sig att det svenska folket är traditionsbundet och inte vill att vår monark — låt vara utan politiska maktbefogenheter -skall kläs av de formeUa funktioner som markerar hans ställning som statschef, som symbol för riksenheten. Vi moderater kommer - jag viU understryka detta, herr talman - att fullfölja våra strävanden att söka på olika sätt markera monarkin som uttryck för det som förenar vårt folk över de politiska motsättningarna.

TiU sist — sammanfattningsvis. Jag påstår alltså att socialdemokraternas valnederlag bl. a. har sin förklaring i den "nya individualism" som växt fram i en demokrati, där den poUtiska utvecklingen i alltför hög grad ställt den enskUda människan utanför den beslutsprocess som utformar hennes vardag och hennes tiUvaro och att den utvecklingen under de senaste åren också skapat det jag kallat en "ny otrygghet".

Tänk efter! Tänk pä tvåbarnsfamiljen i ett förortsområde tUl en av våra stora städer. År efter år har föräldrarna försökt att få ett egethem där de kan ge sina barn den uppväxtmUjö de önskar. Men av socialdemokraterna har de fått veta, att de som vill ha egnahem vägleds av "grumhga motiv". De senaste årens ekonomiska utveckling har försämrat den här famUjens ekonomi — trots löneökningar. Stigande skatter och stigande priser har tagit vad de fått ut. Hustrun har - vare sig hon velat det eller inte - tvingats ut på arbetsmarknaden. Om hon kunnat få arbete. Och det har varit svårt att få vård ät barnen.

Nu läser de i tidningarna att socialdemokraterna tänker låta samhäUet monopolisera barntillsynsverksamheten i den nya förskolan. Och den utbildning man skaffat sig har man inte aUtid fått användning för. Studieskulder och köer på arbetsförmedlingarna var ofta det som den

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

dyra utbildningen ledde tUl. Är det underUgt att dessa människor reagerar? Är det underhgt att de vänder ryggen åt den socialdemokrati som lovade så mycket?

Jag skulle kunna dra fram en mängd andra exempel på vad som skett. Jag skuUe kunna ägna ett ännu längre anförande åt att föra in den svenska vardagsverkligheten i denna enorma plenisal. Försöka att återge de stämningar och känslor som vi aUa oavsett parti måste ha mött under den valrörelse som nu hgger bakom oss. Småföretagaren som förlorat tron på framtiden. Pensionären som ser hur prisstegringarna äter upp en allt större del av besparingar och pension. Den gamla damen som inte som förr vägar gä sin kvällspromenad. Föräldrar som frågar sig vad slags utbildning samhället ger deras barn och med undran följer televisionens barnprogram. Statstjänstemannen som daghgen upplever ihåligheten i socialdemokratins paroUer om trygghet, arbetsmiljö och medinflytande. Bonden som inte längre utan särskilt tiUstånd i nåder får bygga ett hus på egen mark för sina närmaste. Det är dessa människor — och många andra — som är Sverige av i dag. Det Sverige som böriat vända Olof Palmes socialdemokrati ryggen.

Det är för dessa människor som vi vUl utforma vår politik. För de allt fler som tycker att den kostym som socialdemokratin försöker sy åt dem håller på att bli för trång. Att den passar aUt sämre. Vi vUl bygga ett samhälle, som tar tUl vara den vUja tUl ansvarstagande och den arbetslust som finns ute bland aUa dem som socialdemokrater ofta brukar kalla "gräsrötter" och som tiUsammans utgör vårt Sverige. Vi viU bygga ett samhälle som är berett att med gemensamma insatser lösa gemensamma problem och hjälpa dem som verkligen behöver hjälpas. Men som samtidigt ger de vanhga arbetande människorna den självständighet som de anser sig ha rätt att kräva. Ett valfrihetens och välfärdens samhälle, byggt på samverkan och sohdaritet meUan oberoende och ansvars-kännande samhällsmedborgare. Det är dit vär politik syftar. Det är det slags pohtik som den "nya individualismen" kräver.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! De borgerliga partiledarnas tal här i dag ger ett egendomligt intryck mot bakgrunden av vad vi upplevde ända till natten den 16 september. Före valet gjorde de borgerliga partierna käckt upp ministerlistor. Man fick ibland intrycket att de redan övertagit regeringsmakten. Deras politik föreföll klar och utformad. Nu är sphttringen och osäkerheten det betecknande. Luften tycks ha gått ur de borgerliga partierna. Man kommer att tänka pä de ofta lästa orden; "Sä gär beslutsamhetens friska hy i eftertankens kränka blekhet över", när man hör deras inlägg här i dag. De borgerliga partierna är sä osäkra om sin identitet att de inte ens vUl kalla sig borgerhga längre. "Icke socialistiska" heter det nu med en term som kan betyda öppning för vad som helst givetvis utom socialism.

Herr Bohman talade om den demokratiska familjen. Nu är det folket och inte högerpartiet som avgör vUka som hör dit. När man än en gång hör vad herr Bohman har att säga om ChUe innebär det en lättnad att få säga att man i varie fall inte hör tUl samma sorts familj som han. Herr

Bohman talade om: "Militärkuppen som innebar slutet på en utveckling, som vräkt den en gång löftesrika chilenska demokratin över ända." Det är den mördade presidenten Allende som moderatledaren angriper, och det är typiskt.

I en tid när massmedia spelar en allt större roll och TV, radio och tidningar ömsesidigt skapar nyheter åt varandra kan det i dagens korta vånda ibland vara svårt att avgöra vad som är verkliga händelser och vad som är s. k. pseudohändelser. De senare är förgängliga såpbubblor. De förra har verklig betydelse för folkens liv och öden.

Hösten har varit rik på inbiUade och verkliga dramatiska händelser. Till det som är av avgörande betydelse för folkens Uv också på lång sikt hör utan tvivel en rad händelser på det internationella planet — i Vietnam, Laos och Cambodja, i Afrika, i Chile, i Västasien (Mellersta Östern). Det är lätt att se den röda tråden i detta skeende. Det handlar om folkens kamp för frigörelse från imperialismens bojor. Eller från andra sidan sett, om imperialisternas kamp för att med våld och massförintelse söka bevara sitt herravälde över länder och folk.

I den striden mäste aUa anhängare av frihet, demokrati, socialism och fred självfallet ta ställning för folkens kamp och mot imperialismen. Vad betyder det i dagens aktuella stridsfrågor?

I Indokina har USA-imperialismen lidit ett svårt nederlag. Den har tvingats upphöra med den öppna väpnade aggressionen mot Vietnams folk och dra tillbaka sina trupper. Den stöder emellertid alltjämt marionetten Thieu i södra Vietnam och dennes otaliga brott mot fredsavtalet. I Laos har en överenskommelse om fred och samarbete ingätts meUan de båda parterna. I Cambodja fortsätter det öppna stödet från USA;s sida tUl marionettregimen i Phnom Penh. Den nationella befrielserörelsen FUNK och dess regering GRUNK har emeUertid vunnit stora framgångar.

Kampen i Indokina är alltså ingalunda slut. De krafter som kämpar för nationellt oberoende, folkstyre och sociahsm i Vietnam, Laos och Cambodja behöver aUtjämt ett internationellt stöd från folkens solidaritetsrörelser. USA-imperialisterna och deras marionetter i södra Vietnam mäste tvingas att respektera bestämmelserna i Parisavtalet. Saigonjuntan måste tvingas att frige de över 200 000 pohtiska fångar som försmäktar i dess fängelser. Stödet tUl återuppbyggnaden i Demokratiska republiken Vietnam och i Laos samt till de områden som styrs av PRR och GRUNK mäste starkt ökas. Regeringen måste äntligen erkänna folkens regeringar i södra Vietnam och Cambodja - PRR och GRUNK. Fär jag fråga den nye utrikesministern hur snabbt han tänker vidta dessa nödvändiga åtgärder?

I Afrika håller det portugisiska kolonialväldet pä att rasa samman. Befrielsekampen pressar framgångsrikt tiUbaka kolonialherrarnas trupper. De brutala terroraktionema mot civilbefolkningen väcker en världs avsky och kan inte stoppa utvecklingen mot frigörelse. I Guinea-Bissau har befrielserörelsen PAIGC kunnat befria den överväldigande delen av sitt lands territorium och utropat Guinea-Bissau till en självständig stat. Det är en stor seger i kampen mot det portugisiska kolonialväldet och ett nytt viktigt steg i de afrikanska folkens frigörelseprocess. Den svenska regeringen bör omedelbart erkänna republiken Guinea-Bissau i konse-

Nrl27

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

kvens med den deklaration som antagits av Förenta nationernas generalförsamling. Men varför lade den svenska delegationen ned sin röst när frågan avgjordes?

Kampen för frigörelse från imperiahsmens bojor pägår även i Latinamerika. Folken tar upp striden för bestämmanderätt över sitt eget land och dess naturtUlgångar och industrier. USA-imperialismen har förlorat vUctiga positioner i Latinamerika, men har inte gett upp kampen för dollarns herravälde. Cuba har för alltid ryckts loss ur dess grepp. Chile var på väg, men där lyckades koahtionen av dollarimperialismen och mhemsk reaktion att tUlfälhgt stoppa processen av folkets frigörelse. Den härskande klassen grep tUl öppet våld och inbördeskrig för att bevara sina privilegier. Nu rasar den fascistiska terrorn över landet. Demokrater, socialister, förföljs, kastas i fängelse, torteras, mördas. Kapitalismen blir ett rasande vilddjur när den känner sina sista dagar nalkas, men dess terror och blodsutgjutelser är inte uttryck för styrka, utan för svaghet. Den chilenska arbetarklassen kommer förvisso att nå sociaUsmen, även om vägen blir lång, hård och offerfylld. Partierna i riksdagen har - med undantag för moderatema — enat sig om en uppmaning till solidaritetsaktioner för de demokratiska krafterna i ChUe. Detta måste komma tiU uttryck i handling. Det statliga bistånd tUl utvecklingen i Chile, som beslutats av riksdagen före högerkuppen, fär givetvis inte ges till militärjuntan. Dessa medel bör anslås såsom stöd tiU den chilenska motståndsrörelsen.

Sverige upprätthåller fortfarande diplomatiska förbindelser med ChUe. TUlät nug att framföra den uppskattning som många hyser av det arbete som vårt lands ambassadör och hans medhjälpare utför. Om denna solidaritetsinsats omöjliggörs genom juntans åtgärder — och dagens tidningar har alarmerande meddelanden om detta — bhr kravet att avbryta de diplomatiska förbindelserna aktuellt.

Även i Västasien — Mellersta Östern — finns den avgörande motsättningen och kampen meUan imperiaUsmen, som söker upprätthålla sitt herravälde, och de sociala och nationella krafter som söker förändra förhållandena så att folken i detta område kan övervinna den fattigdom och de problem som den imperialistiska utplundringen skapat. Problemen i Mellersta Östern har alltså inte sitt ursprung i en konflikt mellan judar och araber. Dessa folk har levat sida vid sida i årtusenden utan krig. Det är imperialismen som söker blåsa under nationalism och spela ut folken i ohka länder mot varandra i sin strävan att härska genom att söndra. I kampen om oljan och om strategiska positioner utnyttjar imperialisterna staten Israel som en amerikansk utpost i Västasien. Endast genom att man driver ut imperiahsterna och tillämpar principen om självbestämmanderätt för aUa folk i Västasien kan freden säkras i detta område. Och den principen måste gäUa araber, däribland palestinier, såväl som judar. Det avgörande i konflikten i Västasien, men tyvärr det som lätt kommer bort i staternas spel, är att också det palestinska folkets rätt till sitt land och nationellt självbestämmande garanteras.

Kampen mot imperiahsmen är inte avgjord. Striden pågår just nu. Folken kan notera framgångar och segrar, men måste också inregistrera bakslag och tillfälliga nederlag. Huvudströmmen i utvecklingen är

emellertid skönjbar för alla. Den världshistoriska övergången från kapitahsm tUl socialism har påbörjats och kan inte hejdas. Folken utvecklar i alla världsdelar sin kamp mot imperialismen.

Var finns Sverige i denna bUd? Det finns en stark progressiv opinion i detta land som bestämt tagit ställning mot Förenta statemas anfaUskrig i Indokina, som med avsky vänder sig mot högerkrafternas blodbad i Chile och som stöder de nationella och sociala befrielserörelsernas kamp. Denna opinion har mött en stark uppskattning hos folken världen över. Denna sohdaritetsrörelse mäste ytterligare stärkas och utvecklas.

Men denna opinion verkar inom ett Sverige som är en imperialistisk stat. De svenska storföretagen exporterar kapital och flyttar fabriker och produktion till andra länder. Svenskt kapital sammanflätas med kapital från andra länder. Svensk och utländsk storfinans går alltmera samman för att utplundra folken. De svenska storföretagen söker utnyttja den fascistiska lagstiftningen och polisterrorn i Spanien, Grekland, Sydafrika och Portugal för att minska sina lönekostnader. Folken i Brasihen och Argentina, i Portugal och dess kolonier, i Sydafrika och i Asien möter Sverige i form av utländska investerare, utländska kapitalister.

Nutida svenskt näringsliv är en del av ett världssystem för utplundring av folken. Frigörelse ur detta system förutsätter en grandläggande förändring av ekonomi och politik i landet. Det betyder inte att det i nuvarande läge skulle saknas olika handlingsmöjligheter. Sverige har en viss rörelsefrihet inom systemets ram. Målsättningen anser värt parti vara en konsekvent antiimperialistisk politik. Vi strävar efter att befordra varje steg i denna riktning. Först därigenom kan också den alliansfria politiken bh konsekvent.

Vad kan då göras? Jag vill ta ett men ett avgörande exempel. Svenska kapitalisters investeringar i utlandet har ökat kraftigt under de senaste åren. Under åren 1969—1971 uppgick de till sammanlagt 4 miljarder kronor, i fjol till nära 2 miljarder kronor. Antalet anställda i svenskägda företag utomlands har ökat från 130 000 år 1960 tiU ca 250 000 i dag. En viktig del av dessa kapitalinvesteringar finns i fascistiska eller halvfascistiska stater som Portugal, Sydafrika och Brasilien, Planer föreligger för stora investeringar av delvis svenskägda företag i Mogam-bique. Dessa investeringar är ett direkt stöd för de reaktionära regimerna och ett ställningstagande mot folkens frihetskamp.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver ett direkt förbud för svenska investeringar i fascistiska stater och i kolonialmakter. Den omfattande svenska kapitalexporten måste över huvud taget underkastas en strikt kontroll. Det är glädjande att man från fackföreningsrörelsens sida hårt tar upp dessa krav. När det gäller storföretaget BiUerud och dess investeringar i Portugal kan jag hänvisa till senaste numret av Skogsindustriarbetaren, som har ett föredömhgt material om dessa förhåUanden. Den nye riksbankschefen herr Wickman bör ha möjlighet att medverka tUl att gällande valutalag tUlämpas pä ett strängare sätt. Redan detta ger stora möjligheter.

Den stora kapitalexporten från Sverige har skett också under den ekonomiska krisen och haft en direkt negativ återverkan på sysselsättningen inom landet. Kapitalägarna har vägrat att göra tillräckliga

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

A llmänpoUtisk debatt

investeringar i nya fabriker och andra anläggningar inom Sverige och i stället skickat kapital utomlands i förhoppning att erhålla större profiter. Det är gynnsamt för kapitalägarna men inte för de lönearbetare som shtit ihop dessa värden som senare exporteras till andra länder.

"Den svenska ekonomin fortsätter att stadigt förbättras", heter det i regeringens höstproposition om den ekonomiska politiken. Det är en skönmålning som lönearbetama och deras familjer inte känner igen. Förbättras för vem, måste de fråga. Prisstegringarna har sedan 1960-talet ökat i takt och inte bara hotat reallönerna utan vissa år direkt skurit ner konsumtionen för mänga arbetarfamUjer. Däremot har företagens vinster ökat kraftigt, särskUt under 1973.

Vad regeringen menar med "stadigt" är en annan fråga. Fortfarande hgger arbetslösheten på en nivå långt över vad den varit i någon lågkonjunktur under det sena 1950-talet och under 1960-talet.

Regeringens perspektiv förefaller otUlåtligt kort. Nu satsar den pä en tUlfällig kapitaUstisk högkonjunktur. Den räknar med "en fortgående minskning av arbetslösheten". Men inom ett eller ett par år kommer åter den ekonomiska aktiviteten att mattas och arbetslösheten att öka. Så fungerar kapitalismen.

Pä något längre sikt stämmer det för övrigt inte alls att arbetslösheten skulle kännetecknas av en fortgående minskning. Motsatsen är fallet. Det typiska under de senaste tjugo åren är en fortgående ökning av arbetslösheten, från en konjunkturcykel tiU nästa. Arbetslösheten beror mte enbart på en nedgång i konjunkturen, som lagbundet avlöses av en uppgång. Den beror som aUa vet tUl väsenthg del på vad som brukar kallas strukturella förändringar, dvs. långsiktiga förändringar inom själva systemet. Koncentrationen av företag och kapital ökar, både geografiskt och inom näringsgrenarna. Se den stora cementtrusten, se förlagshuset Bonniers uppköp av Svensk filmindustri! Monopolens makt ökar. Detta hindrar man inte med en skärpt konkurrenslagstiftning, som herr Helén tycks tro. Exemplet USA bevisar detta. Där har man en mycket strängare konkurrenslagstiftning än i Sverige, men det fattas inte monopolmakt och trustmakt i det landet. Monopolen är en direkt följd av det system som de borgerliga partiema försvarar, och det är i det sammanhanget man mäste se frågan om kampen mot monopoliseringen. Inom industrin och på kontoren liksom i detaljhandeln fortsätter också mekaniseringen, rationahseringen och utstampningen av arbetare och tjänstemän.

Arbetslösheten orsakas av den kapitalistiska ekonomins utveckling. Den kan inte slutgiltigt avskaffas under detta system. Det kräver planhushåUning och socialism. Men redan nu kan och måste man naturligtvis bekämpa arbetslösheten. Detta kräver dock en långsiktig pohtik. Socialdemokratin mötte den ekonomiska krisen med kortsiktiga åtgärder. Nu möter man konjunkturuppgången pä ett lika kortsiktigt sätt. Var finns den långsiktiga näringspolitik som regeringspartiet talade sä mycket om för några år sedan och som skulle vara dess stora giv inför 1970-talet? Har den försvunnit med herr Wickmans utträde ur regeringen? Krisen anser man nu börjar vara övervunnen, men möjligheterna har inte utnyttjats att genomföra sådana förändringar som kan hindra att arbetslösheten om några är växer till nya rekordsiffror. Möjlighetema har

inte utnyttjats att föra en krisbekämpande politik som stärkt lönarbetarklassens ställning i samhället och försvagat monopolkapitalets.

Värt parti har upprepade gånger framhäUit att det krävs ett långsiktigt StatUgt program för att kunna klara sysselsättningen under kommande år. För att bereda alla ett meningsfullt arbete krävs det att flera hundratusen nya arbetstillfällen skapas fram tiU år 1980. Vi framför nu återigen kravet pä ett sysselsättningspolitiskt program för 1970-talet. Naturhgtvis menar vi därvid något annat än de borgerliga partierna. Deras existens och deras verksamhet är knuten till kapitalismen. Det enda de kan föreslå som bot mot arbetslösheten är att kapitalet skaU ges ännu större profiter, ges "ökad lönsamhet" som det heter i deras egendomhga språkbmk.

Vad vårt parti kräver är däremot ett stort sysselsättningspolitiskt program, grundat på en aktiv och självständig statlig företagsamhet och produktion och med en annorlunda inriktning än kapitalistiskt produktionsliv. Det mäste inbegripa satsningar för att förbättra standarden utifrån andra värderingar än ökad produktion av prylar vilka som helst. Det bör alltså inrikta sig på de stora sociala bristområdena - värd, barntiUsyn — och att förbättra miljön. Det stora kapitalbehovet kan fyllas via AP-fonderna och genom en särskild fondavgift på de större företagen.

En avgörande satsning måste därvid göras på förbättring av arbetsmiljöerna. Man kan se detta ur olika synpunkter. Man kan säga så här; Inget samhäUe, ingen typ av näringsliv har i längden råd att leva på en fortgående förshtning av den mänskliga arbetskraften. Men detta betraktelsesätt kan leda tiU iUusioner om kapitalismens natur och drivkrafter. Kapitalism är produktion av profit, och detta kommer inte att ändras. När lönarbetarna kämpar för en bättre arbetsmiljö är de väl medvetna om att detta är en maktfråga. Vad de vänder sig mot är det omänskliga i ett produktionssystem som kräver att arbetaren skaU tvingas betala med sin hälsa, med nedsättning och förlust av hörseln, med utsUten rygg, med förstörda andningsorgan, med aUmän nedshtning för att förtjäna sitt levebröd.

Nägra artiklar i ett enda tidningsnummer under den senaste veckan (Ny Dag den 1 november 1973) illustrerar problemen. En hälsoundersökning vid Degerfors järnverk visar att endast 13 procent av arbetarna -vid stålverket har fullgod hörsel. 87 procent av arbetarna har alltså fatt sin hörsel mer eUer mindre fördärvad. Ett annat exempel: på en Öresundsfäria, privatägd men för tUlfället chartrad av ett statligt bolag, tvingas personalen bo i hytter med en buUernivå av 75 decibel. Det är nio gånger så högt som den övre gränsen för vanliga bostäder. Ytterligare ett exempel; 361 arbetare vid SAAB-Scania har instämts till arbetsdomstolen därför att de sittstrejkat i protest mot företagets förhalning av löneförhandlingar.

Detta är vardagsvillkoren för lönarbetama. Är det att undra på om allt fler säger som arbetarna vid ASSIS:s anläggningar utanför Piteå; Nu är vi trötta på allt pratet om medinflytande som vi hört i så många år. Vi kräver bestämmanderätt när det gäUer arbetsmUjön, löneformema, personalpolitiken!

Vad kan och måste riksdagen göra för att understödja lönarbetamas

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 127-128

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

kamp för människovärdiga förhållanden pä arbetsplatsema och för bestämmanderätt i företagen? Två saker borde gå snabbt att göra. För det första att faststäUa låga hygieniska gränsvärden för buUer, giftiga ämnen osv. så att skyddsombuden och de fackliga organisationerna kan stödja sig på en progressiv lagstiftning. För det andra att omedelbart förbjuda § 32 och lagfästa strejkrätten. Men den avgörande kampen för makt och bättre förhållanden åt lönarbetama sker på arbetsplatsema och genom organisationerna, nu som förr.

Det gäller också ansträngningama att förbättra lönarbetarklassens, dvs. folkmajoritetens, levnadsstandard och andel av produktionsresultatet. Prisstegringen har gått snabbare under de senaste åren än den gjorde i genomsnitt under 1960-talet. Under nästa år beräknas konsumentpriserna stiga i minst samma takt som det senaste året. Hyresstegringar har under de senaste åren ägt rum slag i slag. Nya hyreshöjningar förbereds nu från årsskiftet. De förslag som anmälts om statliga subventioner för vissa årgångar av fastigheter är inte tillräckliga för att hälla hyresnivån stabil, nu också mot bakgrunden av höjda bränslekostnader.

Det är ingen överdrift att säga att den förda bostads- och hyrespoli-tiken misslyckats på avgörande områden. Och den grundläggande orsaken härtUl är att man inte hållit fast vid principen om bostaden som en social rättighet för aUa, utan låter den vara en kapitalistisk marknadsvara. Markspekulationen tillåts aUtjämt blomstra. Inom byggmaterialindustrin fortsätter koncentrationen och monopoliseringen. Bostadsfinansieringen uppvisar stora missförhållanden med resultat att kapitalkostnadema starkt ökat med stigande hyror som följd. Orättvisorna i de olika boendeformerna framträder alltmera bjärt. Bostads- och hyresfrågorna kommer utan tvivel att vara en av de centrala politiska frågorna under de närmaste åren. Vänsterpartiet kommunisterna kräver en ny bostadspolitik som angriper spekulationsintressena inom markpolitiken och i alla led av byggprocessen. Målsättningen måste vara att eliminera det privatkapitalistiska inflytandet inom bostadssektorn och trygga genomförandet av en social målsättning inom bostadspolitiken, Nägra frågor borde statsministern eller den nye bostadsministern omedelbart ge svar på,

1. Är det riktigt som uppgivits att regeringen inspirerat till och godkänt sammanslagningen av de båda cementtrusterna tiU ett enda cementmonopol? Inser inte regeringen att en sådan åtgärd är ett slag i ansiktet på den starka opinion inom fackföreningsrörelsen och hyresgäströrelsen som kräver att cementindustrin skaU överföras i samhäUets ägo?

2. När tänker regeringen tUlmötesgä det krav som likaså med styrka framförts från den fackliga rörelsen om att skapa en statlig bostadsbyggnadsbank för totalfinansiering av aUt bostadsbyggande till låg och fast ränta?

3. När avser regeringen att lägga ett förslag som skapar likartade förhållanden för boende i olika förvaltningsformer och alltså avskaffar den orimliga diskriminering som boende med bostads- och hyresrätt nu är utsatta för jämfört med vUlaägare?

Herr talman! I övrigt anser vi att mervärdeskatten på livsmedel bör slopas och beskattningen av kapitalet i stället skärpas.

Den provisoriska skattereform, som regeringen beställt av skatteut-

redningen, måste enligt vår mening ges en klar jämlikhetsprofil. Dess tyngdpunkt måste hgga på skattesänkningar för låglönegrapperna och pensionärema, samtidigt som den stora mängden av lönarbetama också bereds en skattelättnad.

Den sannolika utvecklingen av priser, hyror och skatter under det närmaste året, samtidigt med utveckhngen av produktion, produktivitet och vinster, nödvändiggör mycket kraftiga löneförbättringar i den instundande avtalsrörelsen för att reallönerna inte bara skall kunna bevaras utan höjas och lönernas andel av produktionsresultatet dessutom öka på bekostnad av profiterna. Talet från Arbetsgivareföreningens direktör att det inte skulle löna sig för arbetarna att kämpa för löneförbättringar är nonsens. Det inte bara lönar sig utan är helt nödvändigt. Och tyngdpunkten måste ligga pä förbättringar för låglönegrupperna.

I det sammanhanget vill jag fråga statsministern: Vad har det blivit av det fortsatta arbetet inom den arbetsgrupp för låginkomstfrågor, som tUlsattes sedan låginkomstutredningen skrotats ner? Vad har den gjort mera än den korta rapport som överlämnades förra hösten? Vilka förslag och initiativ kan den väntas komma med?

Här i riksdagen ägde i maj en interpeUationsdebatt rum med anledning av den s. k. IB-affären. Dåvarande försvarsministern, numera utrikesministem, medgav i denna debatt att den s. k. informationsbyrån använt sig av agenter i svenska organisationer. Han medgav också att IB sänder agenter för att kontrollera svenska medborgare som tar kontakter med nationella och sociala befrielserörelser. Dåvarande försvarsministern tog inte avstånd från denna verksamhet. Han sade tvärtom att den skaU fortsätta. Det civila SÄPO använder sig av allt att döma av samma metoder.

Sådan agentverksamhet stär i strid med demokratins principer. Den innebär ett brott mot yttrande- och organisationsfriheten liksom mot friheten att fritt välja parti i valen. Sädana agenter söker — som icke bestridda vittnesmål bekräftar — att påverka organisationernas verksamhet och politik. De förgiftar organisationerna. Denna agentverksamhet är verkligen smutsig. Den kan icke accepteras.

Det finns, herr talman, många frågor att stäUa omkring IB-affären. Den har utrUcespoUtiska aspekter, eftersom framkommet material tyder pä en stark ensidighet i den mUitära underrättelsetjänstens inriktning. Den har fått en tryckfrihetspolitisk sida genom polisundersökningen och beslagtagandet av material på tidskriften Folket i BUd/Kulturfronts redaktionslokaler och den groteska anklagelsen för spioneri mot ett par av dess journalister. Men det avgörande tycker jag är denna agentverksamhet i politiska organisationer som avslöjats. Det är viktigt att statsministern svarar pä två frågor, som jag icke funnit tillräckliga svar på i de tidningsinteryjuer som herr Palme givit under de senaste av dessa dagar. Frågorna är;

1. Står statsministern bakom försvarsminister Sven Anderssons uttalande i riksdagen att agentverksamheten i svenska politiska organisationer och mot svenska medborgare som söker kontakt med nationella befrielserörelser skall fortsättas?

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

A llmänpoUtisk debatt

2. Anser statsministern att infiltrationen i politiska och fackhga organisationer står i överensstämmelse med grundlagen och med allmän lag?

Värt parti reste redan i våras kravet på en parlamentarisk femparti-kommission för att granska alla de uppgifter och påståenden som framkommit i samband med IB-affären. Vi anser det inte tiUfredsställande att försvarsutskottet, som har ett ansvar för IB;s verksamhet och som av allt att döma försummat att skaffa sig tUlräckliga informationer om denna, nu ensamt skall överväga detta ansvar och granska denna försumlighet. TiUåt mig att här citera ur en artikel av författaren Sven Lindqvist i Dagens Nyheter den 25 oktober i år.

"Enhgt min mening är det oansvarigt av regeringen att skjuta över avgörandet om en utredning av dessa frågor till de borgerliga partiledarna. Svaren pä de frågor som ställts är ingalunda självklara. Men att frågorna bör besvaras borde vara självklart. Den skada som eventuellt kan ha tUlfogats försvaret genom avslöjandena har redan inträffat. Den skada som kommer att tUlfogas den svenska demokratin om frågorna förblir obesvarade kan fortfarande förhindras."

Herr talman! Om valutgången har det sagts så mycket efter den 16 september att inte mycket behöver tilläggas. De borgerliga partierna misslyckades att erövra majoriteten i riksdagen och därmed regeringsmakten. Det är en källa tiU stor tiUfredsställelse för vänsterpartiet kommunistema att det var genom vår frammarsch som den borgerliga anstormningen kunde slås tUlbaka.

I det uppkomna parlamentariska läget ansåg vi det riktiga vara att den socialdemokratiska regeringen stannade kvar, eftersom den utgår ur riksdagens största parti. Borgerliga partiers försök att utnyttja tronskiftet för att åstadkomma en regeringskris måste betecknas som stridande mot grundlagen.

Vpk;s ställningstagande till regeringsfrågan innebär självfallet inte att vi skulle ha förpliktat oss att i alla frågor rösta för den socialdemokratiska regeringens förslag. Vårt parti kommer att som hittUls föra en självständig politik och pröva de ohka förslagen med utgångspunkt i arbetarklassens och folkets intressen.

Det uppkomna läget i riksdagen har föranlett spekulationer om ett nyval före mandatperiodens slut. Det avgörande mäste enligt vår åsikt alltid vara politikens innehåll, inte kortsiktiga taktiska bedömningar. Vårt parti kräver att politiken skall ges en sådan utformning att arbetslösheten effektivt motverkas, att stegringen av priser och hyror stoppas, att skattepolitiken omlägges i demokratisk riktning, att lönearbetarnas kamp för verklig bestämmanderätt pä arbetsplatsema underlättas, att arbetstiden förkortas och pensionsåldem sänks, att diskrimineringen av kvinnorna upphör, att en ny regionalpolitik genomförs som säkrar full sysselsättning utan avfolkning i alla regioner, att mUitärutgifterna sänks, att den svenska storfinansens utsugning av folken i Afrika, Asien och Latinamerika stoppas samt att ökat stöd ges åt befrielserörelserna. En sådan politik kommer vpk att arbeta för. Men värt parti kominer att som hittUls energiskt bekämpa, utanför riksdagen och i riksdagen, varje eftergift ät höger, varie åtgärd riktad mot lönearbetarklassens intressen.

En socialdemokratisk regeringspolitik som sneglar åt höger, som söker vinna samförstånd med folkpartiet eller centerpartiet, är det säkraste sättet att förbereda ett nytt och ännu större socialdemokratiskt nederlag i nästa riksdagsval. Regeringen mäste i stället enligt vpk:s mening föra en politik som angriper själva de grundläggande orsakema till arbetslösheten, prisstegringama, hyresstegringarna, missförhållandena på arbetsplatserna, dvs. kapitalismens ekonomiska system, och låta de borgerliga partierna ta konsekvensema i form av ett nyval, om de fäller en sådan pohtik i riksdagen.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Herr statsministern PALME;

Herr talman! AUa tidigare talare har berört det internationella läget och framför allt krisen i Mellersta Östern. Det är naturligt att vi i dag riktar våra bhckar utanför värt lands gränser. Den vapenvila som ingätts i Mellersta Östern hänger på en utomordentligt skör tråd. Vi fruktar hela tiden budskapet om att fientlighetema på nytt har irUetts. Denna fråga har nyligen behandlats utförligt här i riksdagen. Vi återkommer säkert till den.

Jag skall i dag begränsa mig till några aspekter på hur vi i Sverige indirekt berörs av krisen. Det sker på flera sätt. Många strategiska, politiska och ekonomiska intressen knyter sig till detta geografiska område. Det innebär särskilda risker för att våldsanvändningen där kan sprida sig också tiU andra länder och i sista hand sätta världsfreden i fara. Avspänningen mellan stormakterna äventyras, och då gäller det även Sveriges säkerhet.

FN har aUtid spelat en särskild och ibland avgörande roU i MeUersta Östern. Staten Israel tUlkom i anslutning till ett FN-beslut. FN har under långa perioder erbjudit ett lät vara bräckligt skydd mot våldsanvändning. Det gör att världsorganisationen också nu måste göra sin insats för att återställa freden och skapa grundvalar för en varaktig och rättvis lösning.

För oss svenskar är det viktigt att FN:s auktoritet skyddas och stärks. Det är en fråga om svensk säkerhet på längre sUct. Det är också bakgrunden till att Sverige nu åter efterkommit FN:s uppmaning att skicka en fredsstyrka till Mellersta Östern. Genom att en svensk trupp nu åter verkar i MeUersta Östem blir mänga svenskar samt deras anhöriga och vänner pä ett omedelbart sätt berörda av krisens utveckling. Våra soldater far dit som friviUiga i fullt medvetande om att uppdraget är ömtåligt och riskfyllt. Vi följer dem i deras svära verksamhet med respekt.

En stor del av den olja världen behöver kommer från Mellersta Östern eller passerar genom området. Vår egen direkta import därifrån utgör bara en mindre del av vår oljeförsörining, men vårt totala oljebehov täcks tiU omkring 60 procent av olja från arabländerna. Om produktionen och exporten av olja görs tUl pohtiska vapen i konflUcten, sä som nu har böriat ske, då berörs alla svenskar pä ett direkt sätt.

Och slutligen; Krig betyder att människor hder och att människor dör. Krigföringen blir allt brutalare. Vi hyser medkänsla med krigets offer. De folk som bor i området mäste äntligen få fred, en fred som grundas på alla folkens legitima intressen.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Vi kan alltså inte stå lUcgUtiga för utvecklingen i MeUersta Östern. Även vi har ett ansvar. Våra möjligheter att medverka tiU en politisk uppgörelse är naturligtvis begränsade, men vissa insatser kan vi göra. Jag har nämnt fredsstyrkan — den är redan på plats för att övervaka genomförandet av säkerhetsrådets beslut om eld upphör. Ett trettiotal svenska officerare är verksamma som FN-observatörer. Ambassadör Jarring är generalsekreterarens särskilde representant med uppgift att söka främja en fredlig lösning. Och pä svenskt initiativ har FN;s hjälporganisation haft i uppdrag att hjälpa flyktingarna efter junikriget 1967 - Sverige lämnar ett bidrag till organisationen på 15 mUjoner kronor. Vi ger också en miljon kronor till den insats som Rödakorskommittén inlett för att bistå krigets offer.

Principerna för en fredlig uppgörelse finns nedlagda i säkerhetsrädets resolution frän hösten 1967. Den har svenska regeringens fulla stöd i alla delar. Resolutionen lägger klara förpliktelser på båda parterna i konflUcten. Det gäller att fä till stånd ett program för det praktiska genomförandet av principerna. Säkerhetsrådet har anbefaUt omedelbara förhandhngar i sådant syfte. Om sädana förhandlingar kommer till stånd, dä skymtar också möjligheten till fred. Då skuUe den senaste krisen inte bara vara en episod i en evig konfrontation mellan israeler och araber utan också kunna visa vägen ut ur hatet och misstron fram mot en fredlig samlevnad meUan dessa folk.

Herr talman! För sex veckor sedan, i september, gick svenska folket tUl val. Nio av tio röstberättigade svenskar deltog i valet. Vi diskuterar i dag valresultatet utifrån våra olika utgångspunkter.

I september i är krossades demokratin i ChUe. Skändlighetema kastar en mörk skugga också över vårt land. Vi har aUa kunnat se och läsa om terrorn, tortyren, morden, förtrycket och förföljelsen av oliktänkande.

Vi läste i tidningama och hörde i nyhetssändningarna i morse om händelser kring den svenska ambassaden. Det ligger sä till att ett antal flyktingar av chilensk och annan latinamerikansk nationalitet för närvarande befinner sig inom de svenska och kubanska ambassadfastig-hetema i Santiago. Sverige är skyddsmakt för Cuba i Chile, och Cubas fastighet står därmed under svenskt beskydd. Större delen av flyktingarna befinner sig i den kubanska fastigheten, som är mycket större än den svenska.

Under de senare dagarna har såväl den svenska ambassaden som särskilt dess B-avdelning vid det kubanska kansliet utsatts för trakasserier från karabinjärer, militär och säkerhetspolis. Endast svensk personal med diplomatpass tiUåts gå till och från B-avdelningens kansli. Nattetid äger skjutövningar rum omkring kansliet. Vår ambassadör har i utrikesministeriet protesterat och begärt att ambassaden icke förhindras att sköta sitt arbete.

Som framgått av nyhetsmedia har en svenska, fra Margareta Sourander, och tvä chilenska chaufförer, anställda vid B-avdelningen, i går arresterats utanför det kubanska kansliet. Två ambassadsekreterare, som skulle undersöka saken hos polisen, förhindrades att lämna sin bostad och hade fått telefonen avskuren. Sedermera har de båda ambassadsek-reterama emellertid fått tillfäUe att ta kontakt med vederbörande

kommissarie vid säkerhetspolisen, vilken bekräftade att de tre arresterats. Begäran att fä besöka dem avslogs, och kommissarien vägrade uppge anledningen till arresteringen med motiveringen att rapporten härom vore hemhg.

Ambassaden fortsätter sina ansträngningar att få klarhet i saken. Ambassadör Edelstam befinner sig själv i det kubanska kansliet.

Detta är de senaste nyheter vi har därifrån. Regeringen kommer naturligtvis ytterligt uppmärksamt att följa den fortsatta utvecklingen tmder dagen.

Bakgrunden är ju denna; Salvador Allendes valseger 1970 gav de fattiga förhoppningar och förväntningar om ett bättre samhälle och ett ökat människovärde. Dessa förhoppningar krossades med våld. Det var inte en utveckling som obönhörligen ledde fram till våldet, herr Bohman, utan det var en fredhg utveckling och förhoppningar som ledde tiU att våldet användes mot dem som representerade förväntningarna och förhoppn ingarna.

Störtandet av den folkvalda regeringen i Chile har väckt frågan, om det över huvud är möjligt att genomföra djupgående förändringar i ett fattigt och orättfärdigt samhälle utan att de privilegierade grupperna griper till våld. Det hävdas såväl från höger som från vänster att AUendes fall visar att den fredliga samhällsomdaningens väg är omöjlig att beträda.

Från en del grupper tUl höger pä olika håll i världen riktas kritiken nästan mera mot Allende än mot själva kuppen. Den folkvalde presidenten anklagas för uraktlåtenhet, misstag och övergrepp. Det påminner, tycker jag, om den kritik som på sin tid riktades mot Dubcek för att hans liberaliseringspolitik i diktaturen mötte ekonomiska svårigheter. Detta kan aldrig legalisera våldet, vare sig på det ena eller pä det andra hållet.

I botten pä denna kritik framtonar uppfatttungen att en politik för social utjämning och rättvisa är oförenlig med demokrati. Det är en uppfattning som vi väl känner från arbetarrörelsens barndom och som stundom återkommit på senare tid. Vi har ständigt motbevisat påståendet i praktisk handling.

Från motsatta sidan hävdas att det endast är väldet som kan besegra diktaturen och privilegiesamhället. Det är en pessimistisk och destruktiv ödestro som historien också har motbevisat i åtskUliga fall.

För den som bekänner sig tUl en reformistisk samhäUsuppfattning och bygger sin övertygelse på den fredliga samhällsomdaningens och det sociala framstegets praktiska möjlighet är det viktigt att inte falla undan inför sådana förestäUningar. Det är tvärtom viktigt att understryka att demokratin inte är förbehållen det bestående samhället, att sociala förändringar är dess förutsättning, att demokratin ständigt i praktisk handling måste visa sitt värde och sin livskraft.

Den svenska arbetarrörelsen går nu ut i den största insamUngsaktion som Folkrörelsesverige engagerat sig i sedan Spanienkriget. Det kraftiga gensvar vi mött är ett uttryck för solidaritet med ChUes sak men också för det svenska folkets orubbliga tro på demokratin och på en fredlig samhällsomdaning.

Men tragedin i Chile visar också en annan sak. Demokratin måste

Vrl27

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

kunna värja sitt liv.

Jag skall inte i dag ta upp en utförlig debatt om vår underrättelse-riänst. Jag har uttalat mig om den i ohka sammanhang, och vi fär återkomma därtUl i interpellationsdebatten och när försvarsutskottet slutfört sin granskning. Men jag viU upprepa tvä reflexioner:

Små oberoende nationer har det pä många sätt svårt i dagens värld. De är utsatta för ett ständigt hot, för ständiga risker. Därpå ser vi mänga exempel, alltför många. En liten nation mäste på olika vägar bestämt värna sitt oberoende. TiU sitt stöd mäste den därvid också ha en mot nationen lojal underrättelsetjänst. Man kan känna principiell olust inför att det i en demokrati mäste finnas ting som inte i sin helhet kan redovisas offentligt. Men så som världen ser ut är jag fullständigt övertygad om att det för oss inte finns någon annan möjlighet. En sådan underrättelsetjänst — som till sin omfattning är mycket begränsad — är ett instrument för vår utrikespolitik och vär säkerhetspolitik. Dess enda syfte är att tjäna det svenska folkets säkerhet och trygghet.

Även i en demokrati måste vi ha en polis och en mUitär till tjänst för medborgarna. Det är och förblir emellertid oerhört viktigt att dessa krafter står under strikt demokratisk kontroll.

Makt som ger möjlighet tUl fysiskt övervåld och som delvis mäste utövas i hemhghet måste kontrolleras särskilt noga. Det bör en både historisk och aktuell erfarenhet ha lärt oss. Detta innebär självfallet inte någon kritik mot de människor som där arbetar. Men det är farligt i varje nation om man i en yrkeskår med bestämda arbetsuppgifter och särskUda påfrestningar skapar grogrund för isolering och extremism. Dessa yrkesgrupper mäste vara en del av samhället och tjäna de värderingar som flertalet medborgare bekänner sig tUl.

bet har bland alla de väldiga anklagelser som riktats mot underrättelsetjänsten hittUls icke framkommit något belägg för att den pä något allvarligt sätt skulle ha svikit sin uppgift. Däremot har det framkommit avgörande belägg för att en rad av anklagelserna varit grovt osanna. Riksdagens försvarsutskott får nu göra en ingående granskning. Därefter finns det skäl att göra en slutlig bedömning. Men med anledning av de frågor som här riktats till mig vill jag göra några uttalanden.

För herr Fälldin viU jag bara understryka vad han själv sade — att de rättsvärdande myndigheterna har en självständig ställning i vårt land. De regleras av lagar och förordningar som denna riksdag har stiftat. De kontroUeras av särskilda organ som denna riksdag tiUskapat, främst justitieombudsmannen. Det finns olika synpunkter om de aktioner som de rättsvårdande myndigheterna företar. Men sä länge vi vill upprätthälla denna självständighet — och den är nödvändig i en demokrati - skaU vi slå vakt om den självständigheten. Det pålägger oss återhållsamhet. Jag delar alltså herr Fälldins uppfattning på den punkten.

Till herr Hermansson, som framstäUde tvä spörsmål tUl mig, vUl jag säga att i det första av dessa är själva frågeställningen felaktig. Jag viU hänvisa tUl vad försvarsministern sade i ett interpellationssvar den 18 maj. När det gäller andra spörsmålet, som avsåg infiltration, viU jag säga att jag i utomordentligt hög grad ogUlar om man arbetar med infiltratörer i organisationer, vilka det än vara må. En sak är emellertid klar: om en

medlem i en organisation anser sig kunna konstatera brottslig verksamhet eller förberedelse för brottslig verksamhet — det spelar ingen roU om denna organisation är politisk eller av annat slag - bör denna medlem ta kontakt med myndighet. I det avseendet mäste vi säga oss att medlemskapet i en organisation inte upphäver en människas förpliktelser att hjälpa samhället att avslöja brott.

TiU herrar Bohman och Helén -vill jag säga följande. Herr Helén frågade mig om det var sant att regeringen vidarebefordrade hemliga uppgifter, som den får i tiänsten, tiU det socialdemokratiska ungdomsförbundet. Herr Helén tUlade att det skulle rensa luften om jag kunde ge besked pä den punkten. Jag vUl kategoriskt förneka att sådant förekommit. Jag undrar vad det är för luft som herr Helén har mött, där sådant kan frodas. Det skulle ju innebära att jag, om jag genom försvarsministern fick en hemlig uppgift från underrättelsetjänsten, för vilken min tystnadspUkt och mitt ämbetsansvar gäller, skulle lämna denna uppgift tUl en partipolitisk organisation. Jag kan försäkra herr Helén att jag aldrig skulle drömma om att göra något sådant. Jag har naturligtvis inget emot att detta undersöks av försvarsutskottet eller av konstitutionsutskottet eller av vilken instans det vara må.

Detta spörsmål reser en principiell fråga som jag har mött och som är av visst intresse. Vi skaU ju slå vakt om samhällskritiken. Men när vi möter ett medvetet användande av lögnen i ett förment samhällskritiskt syfte, skall vi då säga: Ja, men det är ju fråga om samhäUskritik, så det får vi lov att acceptera - det gör väl ingenting? — Tro nu inte att jag beskyller herr Helén för detta — det gör jag inte.

Jag har uttalat mig mycket hårt om den verksamhet som de s. k. joumalisterna har bedrivit. Jag gjorde det efter att ha läst deras bok och upptäckt att jag där var något slags huvudperson. Jag menar, min person är helt betydelselös, men jag fungerar i detta sammanhang som symbol för samhället.

Det påstods att jag hade arbetat inom den s. k. IB:s föregångare och sysslat med kontakter med utländska spionorganisationer. Jag har aldrig medvetet träffat nägon representant för en sädan.

Det påstods att jag skickade folk frän IB tUl malmfälten i Kiruna och över huvud taget dirigerade ett antal personer för hemhga spionuppdrag.

Det påstods att jag personligen dirigerade ett förment inbrott på den egyptiska ambassaden.

Det påstods att jag varje tisdag sammanträffade med chefen för IB och lämnade detaljerade instruktioner och att han kom hem frän dessa instraktionsmöten vaqe vecka och var djupt skakad.

TUl slut angav man t. o. m. ett datum då jag skulle ha sammanträffat med denne chef för IB, den 6 oktober 1970. Det var lätt att kontrollera i planeringskalendern. Så pass nyfiken är jag att jag slog upp planeringskalendern för att se vad jag hade gjort den dagen — och just den dagen kl. 12 hade jag sammanträffat med en person som i och för sig hade tUlgång till ett register som berörde politiskt verksamma personer, det skall jag erkänna. Den dagen kl. 12 sammanträffade jag nämligen med det socialdemokratiska partiets talarförmedlare för att bestämma vilka föredrag jag skulle håUa den hösten.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Utifrån dessa påståenden kom man fram till att den här verksamheten leds av regeringen, och med hänvisning till att bolagsskatten i Sverige är låg be-visade man på något egendomligt sätt att regeringschefen i det närmaste mäste vara agent för CIA.

Alla dessa påståenden är grovt lögnaktiga. Kan det vara ett litet misstag? Nej. Vart enda ett av dessa påståenden hade mycket lätt kunnat kontrolleras i en normalt samhällskritisk verksamhet genom ett telefonsamtal tUl mig eller nägon av mina medarbetare. Men i stället trycktes de i tidningar och böcker, och sedan skall man ut och dementera vartenda ett av dem.

Jag tror att det är ganska viktigt att säga - det ger mig herr Heléns fråga anledning tUl — att lögnen, den medvetna lögnen, den lätt kontrollerbara lögnen, icke ur någon morahsk synpunkt kan accepteras som ett normalt inslag i samhällskritik.

Jag har också kritiserat en annan sak. Herr Helén var inne på den tekniska utvecklingens risker — även herr Bohman snuddade vid det — för den personliga integriteten. Han nämnde som exempel att man hade ropat upp ett personnummer i stället för ett namn i en bank och att man hade gjort fel vid militära inskrivningar. I fråga om aUt sådant här delar jag herr Heléns grundsyn. Jag känner ett slags olust inför det, och jag skall gärna medverka till att vi alla gemensamt tar itu med att stärka den personliga integriteten gentemot den tekniska utveckling som pägår. Den fär vi reglera hårt i lag.

Men jag kan inte hjälpa att jag reagerar när det i samhällskritisk verksamhet ingår att man monterar in avlyssningsapparater, använder spionkameror, gör skuggningar och utnyttjar alla möjliga metoder som man i annat sammanhang med stora åthävor säger sig vilja bekämpa. Jag kan inte godta detta som en normal journalistisk arbetsmetod, av hänsyn bl. a. tiU det enskilda faUet men framför allt tUl konsekvenserna. Med modern teknik blir det ju möjligt för varje tidning som det vill att plantera in avlyssningsapparater i människornas vardagsrum och få fram sådant som kanske kan betecknas som hot stuff i olika hänseenden.

Detta är under utredning, och jag tror vi fär lov att lagreglera det. Men det borde också ge pressen anledrung att diskutera sitt pressetiska ansvar, vUka metoder som skall vara acceptabla i normalt journalistiskt arbete. Annars tror jag att det hos människorna kommer att växa fram en väldig misstro också mot de massmedia som är ett så omistligt inslag i att värna vår frihet; Vad utsätts jag för en vacker dag?

Vi kan skriva lagar och förordningar, vi kan hårt reglera myndigheterna, och det skall vi göra pä det här området, men vi är beroende av att det inom pressen också finns en etik som drar upp gränser för vad man i sin legitima jakt på nyheter anser sig vara beredd att kunna tiUåta.

Jag övergår nu till våra andra inrikespolitiska frågor.

Man har här från olika håU fäUt kommentarer om valutgången. Den innebar en tiUbakagäng för socialdemokratin. Vi är inte nöjda med 43, inemot 44 procent av röstema, det skaU utan tvekan understrykas. Men tUlbakagången är likväl beskedlig. I röster är den 9 000, i procent 1,7 — 1,8. Vi får sju mandat färre i den nya riksdagen.

Denna tillbakagång skaU emellertid också bedömas mot bakgrund av

den uppladdning de borgerliga gjort under tre års tid. De mobiliserade alla krafter, de hade ett bra utgångsläge. I det perspektivet är vär tUlbakagäng inte stor. Socialdemokratin lyckades genom en väldig kraftansträngning hämta in oppositionens förspräng under valrörelsen och hälla stånd mot den borgerliga anstormningen. Den uppgiften klarade den fackliga och pohtiska arbetarrörelsens valarbetare genom en helt fantastisk insats under valrörelsens allra sista veckor. De borgerliga lyckades därför inte nå sin målsättning: att skaffa sig ett tUlräckligt regeringsunderlag. Det är naturligtvis det första och viktigaste konstaterandet tUl följd av valet.

Vid två val i följd, där ni haft mycket goda förutsättningar och där ni har gjort en enorm kraftansträngning, har ni misslyckats i er helt dominerande strävan att få bort socialdemokratin från regeringsmakten. Vid två val i följd har vi lyckats motstå den anstormningen.

Besvikelsen måste därför vara störst pä borgerligt häU, och det sken väl igenom, framför allt i Bohmans bittra anförande i dag. Aldrig har övermodet varit så stort, och aldrig har man mobiliserat sä mycket och haft så bra utgångsläge, men ändå misslyckades man. Delvis har man betalat ett högt pris för att vinna en procent av väljarna.

Det har från borgerligt håll — det gäller framför allt moderaterna — drivits en hård och hätsk kampanj mot arbetarrörelsen. Ni lade upp en kampanj för att skrämma väljama. Den aggressivitet och den konfrontationspolitik som präglade herr Bohman och hans partivänner under valrörelsen återkom på ett nästan förbluffande sätt i dag. Jag tror att herr Bohman slog ett nytt rekord i den meningen att om man tar bort de delar av herr Bohmans anförande, som handlade om utrikespohtik och tUlhörande ting, så talade han tiU 95 procent om socialdemokratin — i hårda, oförsonliga ordalag om allt det onda som socialdemokratin representerar. Hela hans tal handlade egentligen icke om någonting annat. Det fanns ingen redovisning av vad en borgerlig politUc skulle innebära. Det fanns egentUgen inte ens någon redovisning av vad en moderat politik skulle innebära, utan där höll sig herr Bohman tiU slagorden.

För nägot år sedan lanserade herr Bohman slagordet "den nya otryggheten" - det blev t. o. m. prisat så småningom. Det påstods beskriva gräsrötternas upplevelser, men det uppstod ju så småningom en missnöjd gräsrot som ansåg att han inte blivit tiUräckligt högt skattad för sina insatser på den här punkten.

Nu utvecklade herr Bohman ett nytt slagord, "den nya individua-hsmen", och det skall jag komma tiUbaka tiU sedan. Men jag böriar med att konstatera att hela den konfrontationspohtik som herr Bohman byggde upp under valrörelsen fortsatte han egentligen i alldeles oförändrat tonläge och med aUdeles oförändrade ordvändningar i dag.

Mellan de borgerliga partierna har det skett stora förskjutningar— det hör ju också tiU bilden. Detta, som nästan är en revolution på den borgerliga kanten, har fått stå tillbaka för den mycket mindre förändringen mellan borgerlighet och socialdemokrati. Det är litet orättvist, för så oviktiga är inte de partierna.

Vad som där hänt i svensk pohtik är ett mycket intressant fenomen. Jag tänker inte sä mycket på något enskilt borgerligt parti — härvidlag får

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

A llmänpoUtisk debatt

var och en dra sina slutsatser — utan det är den samlade borgerligheten jag tänker på. Ni gick ut för att skapa en gemensam borgerlig regering, men centerpartiet och folkpartiet förlorade tillsammans fem mandat. Mittenpolitiken, mittenprogrammet skuUe bilda grundvalen för en ny borgerlig regering, men mittenblocket gick tUlbaka ungefär lika mycket som vi.

Vad var det dä för fel på mittenpolitiken? När herr FäUdin i dag talar om mittenblocket som ett kraftfält i svensk politik, så är det trots allt ett "kraftfält" som gick tUlbaka i det senaste valet och har förlorat fem mandat. Det är bara ett rent faktiskt konstaterande.

Man tog avstånd från moderaterna i den meningen att man sade att det kommer inte att föras högerpolitik. Men nu gick ju moderatema framåt och får en förstärkt ställning i riksdagen nästa är.

En av herr Fälldins ombudsmän i Storstockholm har i partiets ideologiska tidskrift gjort några intressanta funderingar. Han är naturUgtvis glad för att centem gär framåt, men så konstaterar han:

"Årets val visar tydligt att vi inte gjort några nämnvärda inbrytningar i socialdemokratin. Vi har endast erövrat nägon procent från socialdemokraterna. Återstoden har vi tagit frän folkpartiet." Och det är ju alldeles riktigt konstaterat.

"Såsom valrörelsen nu lades upp får centern ta på sig sin del av ansvaret fÖr moderaternas framgångar", fortsätter han. "Hade utgången blivit en knapp mandatövervikt för de icke-socialistiska partiema hade vi fått oerhörda svårigheter att driva centerpolitik med en stark höger och ett krossat folkparti. Hur hade det gått med skattepolitiken, regionalpolitiken, utrikespolitiken, försvarspolitiken, social- och utbildningsfrågorna? Vi skall vara tacksamma för att inte det blev valresultatet." Och man hör den lättnadens suck som går genom spalten här.

Det är dä inte konstigt att herr Bohman i dag är sä besviken och så grätten och fortsätter sina angrepp på socialdemokratin i samma tonläge, eftersom han upplever sig vara sä nära att lyckas. Men det ger också sin belysning åt talet om mittenpolitiken som ett "kraftfält" i den svenska politiken.

Jag glömde förut att säga något om valrörelsen till herr Hermansson. Jag skaU göra det nu. Herr Hermansson sade att hans parti gick framåt, och han gladde sig över det. Men hans kommentatorer i Ny Dag har konstaterat att arbetarklassen röstade med socialdemokratema. Där gick det inte bra för kommunistema. Det var i andra grupper man gick framåt. Och jag förstår att det här är ett problem för kommunistiska partiet. Det var i akademiska städer som kommunisterna gick framåt. Jag konstaterar sålunda att i ett löntagardistrUct utanför Stockholm i närheten där jag själv bor, nämligen i Hjulsta, fick vi 50 procent av röstema. Om jag går till Rinkeby, ett valdistrikt där det bor nästan uteslutande student-famUjer, fick socialdemokratema 27,5 procent, vill jag minnas, medan kommunisterna fick 18 och "avgrundspartierna" 8 procent. Samma mönster kan vi urskilja på mänga häU. Det är ett ganska viktigt konstaterande att de svenska arbetarna och löntagarna inom LO-kollektivet mobiliserades för socialdemokratin på ett sannolikt mycket fint sätt i årets val.

För socialdemokratin blev valrörelsen en stor awärjningsstrid. Vi försvarade oss mot ett våldsamt anlopp från de borgerliga partierna och frän mäktiga ekonomiska intressen. Vi försvarade vär politik på de omräden där den angreps. Men det var någonting mer än den i en demokrati naturliga slagväxlingen mellan regeringen och oppositionen, den självklara bataljen om röstandelar och mandat.

Den reformism som socialdemokratin företräder har under det nuvarande skedet i samhällsutvecklingen stått inför försvarsuppgifter av en djupare principieU innebörd, där vår roll tidvis kan ha tett sig otacksam men samtidigt oundgängligen nödvändig. Vi har fått försvara demokratin mot angrepp frän ytterlighetsgrupper. Den fackliga och politiska arbetarrörelsen har hållit rent - inom sina egna led utåt — mot dem som har företrätt antidemokratiska och elitistiska uppfattningar bakom en fasad av paroller om mer makt åt folket. Den som läser kommunisternas olika partiprogram under senare år finner klara belägg för vart opportunism på denna punkt leder.

Vi har också klart dragit gränsen mot extremistgrapper till höger, som har spekulerat i missnöje, hat och i granden misstro mot demokratin som en väg att förändra samhället. Otäcka högertendenser pä det internationella planet har gjort den uppgiften särskUt angelägen.

Vi har också fått försvara solidaritetstanken. Under senare år har vi upplevt väldiga kampanjer som handlat om socialhjälpen, om skattema, om den offentliga sektom. Vi har upplevt en press mot en kommersialisering av atmosfären i samhället. Hela denna diskussion har inneburit stora risker för solidaritetstanken, för idéen om gemenskap mellan människor och känslan av gemensamt ansvar som den starkaste sammanhållande kraften i ett samhäUe.

Vi har fått försvara industrisamhället. Industrisamhället har skapats under blott ett par generationers tid. Det har givit oerhörda materieUa framsteg. Men industrisamhället rymmer också en rad svära problem. Det finns en oro och ett främhngskap i industrisamhället. Det har föranlett en del att längtansfuUt tala om en återgång tUl det förflutna som något slags lösning av människomas problem. Den romantiken är ett hot mot det verkliga framsteget. Den är också ett uttryck för en hopplöshet och en pessimism om människans möjhghet att bryta nya vägar.

Denna uppgift har ibland tett sig otacksam. Det hade på kort sikt varit lättare att falla in i klagolåtar och söka rida på olika vågor. Men vi har försvarat demokratin och solidaritetstanken därför att vi upplever detta som det enda sättet att förnya det svenska samhället och bryta nya vägar mot framtiden.

Vi har försvarat industrisamhället mot det förflutnas romantik därför att vi tror att industrisamhället kan förändras och att denna förändring måste sikta mot framtiden, inte det förflutna.

Därför är det i själva verket inte det bestående vi har försvarat utan framtidstron, tron på att människan skall kunna bemästra de svårigheter som nu plågar henne, tron på att vi gemensamt skall ha kraften att skapa nägot nytt och bättre.

Vi försvarar inte det bestående. Vi försvarar framtidstron. Den måste vi, pä den reformismens väg som vi valt som vår, söka omsätta i praktisk handling.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Redan före valet klargjorde vi vilka riktlinjer som skulle ligga tiU grund för en socialdemokratisk regeringspolitik. Och vi angav också vilka områden vi ansåg viktigast inför valet. Låt mig kort erinra om dem;

—en fast och konsekvent neutralitetspolitik

—arbete åt alla

—arbetslivets reformering och demokratisering

—en solidarisk fördelning av de ekonomiska framstegen

—fullföljande av den sociala reformpolitiken

—jämställdhet meUan män och kvinnor.

När nu socialdemokratin tagit pä sig att även i fortsättningen bära regeringsansvaret, mäste vi hälla fast vid detta program. Vi har det ansvaret gentemot våra väljare. De som stött socialdemokratin i detta val

— det är två och en kvarts miljon väljare, en mUjon fler än det näst största
partiet — har stött detta öppet redovisade program. De borgerliga väljarna
har icke pä samma sätt stött något enhetligt program, nägot alternativ till
socialdemokratin. Någon gemensam borgerlig politik har aldrig förts
fram. De borgerhga partierna kan sålunda inte hänvisa tiU någon enhetlig
borgerhg opinion, när de skall utforma sin egen politUc och ta ställning
tiU våra förslag. För oss är det självklart att vi måste försöka motsvara
våra uppdragsgivares förtroende.

De väljare som stött socialdemokratin har stött oss bl. a. därför att vi företräder en aktiv näringspolitik. Attackema mot en statlig industri- och näringspohtik har inte gjort intryck pä människoma. I de områden av landet där man för sin utkomst är beroende av de statliga basindustrierna och där samhället utgör den yttersta garantin för sysselsättningen, där kan vi inregistrera ett ökat stöd.

Därför skall vi fortsätta näringspolitiken som ett led i våra ansträngningar att öka sysselsättningen, att skapa arbete ät alla.

Arbetslivets reformering och demokratisering är ett annat område där vi vet att väljarnas stöd är en direkt uppmaning till oss att fullfölja vårt program och gä vidare. Detta är en hjärtesak för arbetarrörelsen.

Det program vi utarbetat, de förslag vi lägger fram är ett direkt resultat av krav som vuxit fram på arbetsplatsema. Arbetslivets reformering och demokratisering utgör nägot av en kärnpunkt i den sociala förnyelse av det svenska samhäUet som socialdemokratin vill genomföra. Anställningstryggheten, arbetsmiljön, paragraf 32 står nu i förgrunden. Och säkert är det mänga kvinnor som stött socialdemokratin därför att de därigenom sett en möjhghet att snabbare åstadkomma en ökad jämstäUdhet meUan män och kvinnor.

Detta är tre huvudområden där socialdemokratin inför valet gjort bestämda utfästelser om inriktningen av sin politik. Den måste vi fullfölja. Vi tar på oss regeringsansvaret därför att vi vill genomföra en socialdemokratisk politik.

Den politik vi gick till val pä har vi följt upp genom det förslag till ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen redovisade på höstriksdagens första dag.

Förslaget innebär i korthet följande:

Prisstoppet på jordbruksprodukter förlängs.

Samhällets stöd tiU olika grupper ökar: barnbidragen, studiebidragen

och bostadstilläggen höjs.

Vi föreslär en stark satsning på välfärdsskapande åtgärder i offentlig regi; den sociala servicen till handikappade och gamla byggs ut, stödet till barnomsorgen ökar, skolan och bamens boendemiljö förbättras.

Arbetsmarknadspolitiken förstärks.

De offentliga investeringarna ökar.

Vi fortsätter en satsning på miljövården, som torde vara unik bland industriländema.

De mindre och medelstora företagen tiUförs ökade kreditmöjligheter.

Tillsammantaget betyder dessa åtgärder ökade statsutgifter i storleksordningen 2,5 miljarder kronor.

Vad var den ekonomiska bakgrunden?

Vi har bakom oss en besväriig lågkonjunktur, som har inneburit stora påfrestningar framför aUt för de enskUda människorna i samhället. Den har stäUt kommuner och stat inför svårbemästrade problem. Företagen har kämpat med avsättningssvårigheter och sjunkande lönsamhet.

Men lågkonjunkturen är kortsiktig. Den varar inte i evighet. Vi har under denna lågkonjunktur hävdat att Sveriges ekonomi i granden förblivit" stark. Det har nu praktiskt dokumenterats i en stark exportuppgång, ett omfattande överskott i handels- och bytesbalansen och en rekordstor valutareserv.

Export, produktion, ekonomisk tiUväxt har tagit fart efter några magra år. Under senare tid har vi också kunnat inregistrera framgångar i kampen mot arbetslösheten.

Men några områden har inte följt med i uppgången. Det gäller framför allt den privata konsumtionen, och det gäller kommunernas investeringar.

Det stod därför klart för regeringen att det trots den intensiva konjunkturuppgången pä exportsidan och trots den växande bristen på yrkeskunnigt folk tUl industrin ändå fanns ett utrymme för ytterligare ekonomisk expansion. Underlaget för denna bedömning kom fram under förhösten.

Det är varie regerings skyldighet att utnyttja framstegets möjligheter. Men det förutsätter att regeringen har en enhetlighet i bedömningen och inte är svag och splittrad. Det som ger handlingskraften är inte regeringsmakten eller tUlgången till expertis. Det är i stället den politiska vUjan och helhetssynen som ät en regering ger handlingskraft - inte tvärtom.

Det intressantaste är hur vi utformat åtgärderna. Däri ligger en politisk helhetssyn.

Vi intensifierar kampen mot inflationen. Prisstegringarna är ett gissel som de senaste åren drabbat alla länder. Och det är inte någon lätt uppgift att bekämpa prisstegringarna när inflationen härjar i vår omvärld. Vi ligger i botten av prisstegringsligan. Det är en god prestation.

Kampen mot prisstegringarna innefattar fortsatt prisstopp på viktiga baslivsmedel och prisstopp på trävaror för att hålla tUlbaka byggkostnaderna. Genom att justera bostadstilläggen begränsar vi effekterna av hyreshöjningarna för barnfamiljerna.

Prisstoppet på livsmedel har visat sig vara en effektiv väg att hälla tUlbaka höjningar av matprisema. Bönderna får sina förbättringar direkt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

över budgeten.

Vi har här slagit in på en delvis ny linje när det gäller prispolitiken på hvsmedelsområdet. Det har stor betydelse för löntagargrupperna, för barnfamiljerna och för pensionärema. Den metod vi använder är ur nästan alla synpunkter överlägsen andra förslag som förts fram.

Den är inte så kostsam som en allmän momssänkning eller ett borttagande av momsen på maten.

Den har trots detta givit påtagliga resultat på prisutvecklingen.

Den innebär att vi håUer tillbaka prisstegringen på just de livsmedel som är betydelsefulla ur kostsynpunkt och för famUjerna. Vi behöver inte, som faUet är om man tar bort matmomsen över lag, sänka prisema på läskedrycker, pä snask, på konditorivaror, på lyxartiklar osv. med hundratals miljoner kronor för att åstadkomma ett 25 öre lägre mjölkpris.

Både fördelningspolitiska och kostsynpunkter talar sålunda avgjort för den linje regeringen valt.

Och vidare.

Vi vill åstadkomma en ökad sysselsättning.

Arbetet är grundvalen för människornas trygghet. Arbetet är också grundvalen för vårt samhälles sociala framåtskridande.

Sverige har under arbetarrörelsens ledning åstadkommit kanske mera på sysselsättningens område än något annat land. Men vi kan inte vara nöjda med de framsteg vi gjort. Ty under senare är har vi mött en ny situation på sysselsättningsområdet som kräver nya grepp och ökad planmässighet i handlandet. Regeringen har haft överläggningar med LO om en sysselsättningsplan, en utformning av sysselsättningspolitiken. Inom kort skaU vi träffa TCO och SACO för hknande överläggningar. Vi återkommer också på det parlamentariska planet.

Vi har hävdat och vi fortsätter att hävda att full sysselsättning, arbete ät aUa skapar man inte genom att passivt hta på marknadskraftema, genom ensidigt generella åtgärder, genom att sprida ut skattelättnader och subventioner över onda och goda, över företag som har brist pä folk och redan goda vinster.

Vi har hävdat och vi fortsätter att hävda att samhäUet har ett övergripande ansvar för sysselsättningen, och samhället får därvid inte i sitt handlande bindas av några liberala eller konservativa dogmer om att den ekonomiska marknadens frihet till varje pris skall värnas. Omsorgen om människans trygghet skall i stäUet vara vägledande.

Huvudpunkterna i vår sysselsättningspolitik är;

Vi skaU bygga ut industrin med en aktiv näringspolitik. Norrbottens Järnverk, varven, AP-fondernas medverkan, samarbetet med Algots och Eiser är exempel.

Vi skall med regionalpolitiken, skatteutjämning, praktiskt satsa på de delar av värt land där arbetstillfällena är fä.

Vi skall arbeta för kvinnornas rätt på arbetsmarknaden, för jämställdhet mellan män och kvinnor.

Vi måste skapa arbetstUlfäUen som passar människorna, inte arbetstillfällen som sliter ner, som är otrygga och medför hälsorisker.

Vi skall hjälpa de människor som behöver samhällets stöd - de äldre.

de som har nägot handikapp och de som först behöver utbildning innan de kan ta ett arbete.

Ett av de stora problemen är ju att arbetsmarknaden är splittrad. Det är brist pä folk, därför att de som nu söker jobb inte kan eUer vUl ta de lediga arbeten som finns. Det är brist på arbetstiUfäUen därför att det är ont om arbetstUlfäUen på just de områden dit de nya grappema på arbetsmarknaden söker sig.

Arbetet och människan måste finna varandra. Det betyder bl. a. att man måste vara beredd att anpassa arbetstUlfäUen och arbetsplatser efter de förutsättningar och krav som människan har. Men att passa ihop dem som söker arbete med de arbeten som finns kräver en aktiv arbetsfö-medling. Nu prövar vi genom regeringens förslag nya metoder i den verksamheten.

Att passa ihop människor och arbetsplatser ställer över huvud taget krav på en rörlighet på arbetsmarknaden — yrkesmässig och geografisk. Vårdbiträdet kanske vill utbilda sig tUl sköterska om chansen ges. Dä kan en annan ta hennes jobb. Det är ju inte säkert att de som just nu söker ett arbete passar bäst på precis de jobb som just nu är lediga. Vi skaU därför inte tala nedsättande om omskolning och utbildning, inte ta bort flyttningsbidragen. I stället skaU vi — i den fulla sysselsättningens namn -gä den motsatta vägen och satsa på en aktiv arbetsmarknadspohtik. Det sker i regeringens förslag.

Vi skall bygga ut den offentliga sektom.

Regeringens förslag tUl höstriksdagen ger - om de antas — många nya arbetstUlfäUen. De ger också en ökad social välfärd.

Denna ökade sociala välfärd är en stor vinst för värt samhälle. Den hjälper kvinnor som vUl gä ut pä arbetsmarknaden. Det betyder mycket för de gamla och för de handikappade att få bättre möjligheter till hjälp i hemmet. Vi kan göra vårt samhälle bamvänligare.

Vi viU sålunda skapa ökad sysselsättning och en höjd välfärd. Och vi tror att dessa målsättningar kan gjutas samman tUl en enhetlig pohtik, där strävandena efter en höjd välfärd, en ökad sysselsättning och ekonomiska framsteg och slagkraft stödjer varandra. Instrumenten att åstadkomma detta är en aktiv näringspolitik, en förnyelse av arbetslivet och en utbyggd offentlig sektor.

Den aktiva näringspolitiken skall förstärka vår industriella slagkraft. Dä kan vi värna om den industriella sysselsättningen, öka konkurrenskraften och höja produktionen, exportera och få ekonomiskt utrymme för en bättre samhällsservice.

Förnyelse av arbetslivet är nödvändig av ekonomiska skäl, och den är socialt motiverad. Ty därigenom blir industriarbetet på nytt lockande, produktionen kan bh bättre, hälsan kan skyddas och människor kan fä ett större inflytande. Skall vårt samhälle som helhet präglas av demokratins ideal, av välfärd och gemenskap, då måste också arbetslivet få prägel av dessa värderingar. Människans frigörelse i vår tid är i hög grad en fråga om arbetshvets förnyelse.

En utbyggd offentlig sektor skapar slutligen fler arbetstiUfäUen och bättre socaiala förhållanden.

Därmed hänger pohtiken samman. De olika inslagen är beroende av

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AUmänpohtisk debatt

4 Riksdagens protokoll 1973. Nr 127-128

Nr 127

Onsdagen den 7. november 1973

Allmänpolitisk debatt

varandra.

En av de grundläggande svagheterna i en traditionell borgerlig ideologi är att den ser en motsättning mellan det socialt rättfärdiga och det ekonomiskt rationella, mellan den offentliga sektorn och den industriella produktionen.

Man räknar den offentliga sektorn som en tärande del, som en belastning på vår ekonomi i stället för som en väsentlig förutsättning för vär ekonomiska slagkraft och för den fuUa sysselsättningen.

Man tycks på en del håU fortfarande anse att den offentliga sektorn möjligen kan byggas ut i nödfall, när tvingande skäl föreligger. Näringshvets lönsamhet är man beredd att höja med motivet fuU sysselsättning. Den offentliga sektom är man däremot inte beredd att bygga ut av sysselsättningsskäl.

Herr Bohman lanserade i dag ett slagord - den nya individualismen. Vad finns det för konkret innehåll i detta? För att hitta svaret på den frågan får man gå tUl moderaternas motion, där de säger att den offentliga sektorn inte får byggas ut, för man skall bekämpa den nya otryggheten och befrämja den nya individualismen genom att inte bygga ut den offentliga sektom. Det är konkret vad moderaterna säger. De kritiserar också de förslag som vi har lagt fram i är.

Tag det fortfarande rent konkret! Med värt förslag fär vi 7 000 fler hemsamariter, som kan gå och besöka gamla människor i deras hem och hjälpa dem sä att de kan bo kvar. SkaU man säga tUl dem: "Det här innebär ju en utbyggnad av den offentliga sektorn. Det är mot den nya individualismen, så det bör man egentligen inte göra." Är det inte så att de gamla människorna känner sitt värde öka när vi gemensamt hjälper dem tUl rätta på ålderns dagar?

Det är likadant med utbyggnaden av daghem och famUjedaghem. Den är en fara för individualismen, säger man. Men tror ni att de kvinnor som därigenom fär bamtUlsynen ordnad, de förskoUärare som får jobb, känner sin individuella frihet hotad? Innebär det en ny otrygghet och ett hot mot individualismen om vi skapar bättre miljöer i skoloma eller bättre bostadsmiljöer i de områden som snabbt byggdes upp på 1960-talet?

Den nya individualismen, som herr Bohman talar om, innebär ju bara detsamma som en annan statsman, som jag inte skall namnge, sade i börian av året: "Tänk framför allt pä dig själv." Men ett samhälle där man bara tänker på sig själv kan inte bestå och utvecklas. Ett samhälle kan bara utvecklas i gemenskap mellan människor. Där gär den enkla ideologiska skillnaden.

Visst skall vi ha en stark och slagkraftig industri. Visst skall vi sätta in våra krafter pä att få fram nya arbetstillfällen även i industrin. Men vi behöver flera hundra tusen nya jobb om aUa som vUl det skall få ett arbete. Det kan vi inte klara enbart på industrisidan. Det skulle betyda en ökning av antalet anställda inom industrin med kanske 30-40 procent. Under 1960-talet har antalet industrisysselsatta varit i stort sett oförändrat samtidigt som industriproduktionen nära nog fördubblats. Och 1960-talet var inte nägot dåhgt årtionde för industrin.

Vi är pä väg in i det postindustriella samhället. Vi bör i det samhäUet

inte ställa vamproduktion och tjänsteproduktion mot varandra. Vi bör i stället se tUl helheten.

Industrin är basen för värt lands ekonomiska liv. Men det blir samtidigt allt viktigare för vår välfärd att människor kan hjälpas åt att göra tillvaron bättre för varandra.

Våra ekonomiska möjligheter är inte obegränsade. Vi strävar efter ekonomisk effektivitet. De villkoren kommer vi att få leva under även i framtiden. Det gäller även den offentliga verksamheten. Framför allt har bristen på folk varit utpräglad.

Sjukhusen är moderna och effektiva, rikt utrustade med medicinsk apparatur. Våra skolor är nybyggda, använder moderna pedagogiska hjälpmedel. Ute i kommunerna står sporthallar, simbassänger, moderna lokaler för olika ändamål.

Mänga gånger har man vittnat om det opersonliga i våra samhälleliga institutioner. Med mer personal pä sjukhusen, i daghemmen, i skolorna skulle man kunna åstadkomma en bättre service och en vänligare atmosfär.

Det finns en känsla av främhngskap i det moderna, effektiva, tekniska samhället. Att brygga över detta främhngskap och i stället skapa en ny gemenskap mellan människor är en av vär tids stora uppgifter. Och en av vägama tUl denna nya gemenskap är utan vaqe tvivel en utbyggd social välfärd.

Inför 1960-talets stora expansion på utbildningens område uttrycktes pä många häU oro inför möjligheten att kunna intressera ungdomen för utbildningar som leder till vårdsektorn och olUca samhällstjänster. Dessa farhågor har helt kommit pä skam. TiUströmningen till dessa utbildningsvägar är större än tiU några andra.

Jag tror inte det enbart beror på att ungdomen förväntar sig hyggliga arbetsvUlkor och sysselsättningsmöjligheter. Det speglar också en strävan till kontakt och gemenskap, en vilja att tjäna andra människor. Det är i sä fall ett utomordentligt hoppfuUt tecken, som vi måste försöka möta. Det finns desto större anledning härtUl eftersom vi här finner stora behov av förbättring, av en höjning av kvaliteten i de tjänster som samhället bjuder människoma. Och det är självklart att vi därvid också skall dra nytta av den konstruktiva kraft som foUcrörelserna innebär i det svenska samhället.

Jag har talat om hur vi skall skapa arbete, välfärd och gemenskap. Egentligen handlar allt detta om demokratins vitalitet och styrka. Det är väldigt viktigt att förnya demokratins former och värna om de gmndläggande rättighetema. Men jag har många gånger betonat att demokratin också har en social innebörd, att den måste visa handlingskraft. Det är särskUt viktigt i nuvarande skede, där så många människor upplever teknikens risker, känner osäkerhet inför framtiden, ställer sig frågande inför många av den moderna civilisationens yttringar.

Ett samhäUe där människor upplever gemenskap — med sina medmänniskor, med sitt arbete — det är ett samhälle där demokratins ideal lever ute i vardagen. I samhällen med starka auktoritära inslag, med stora klasskillnader eller med ett ehtistiskt förakt för vanUga människors skröplighet, där kan man aldrig skapa gemenskap.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Ett av människors mest grundläggande krav är längtan efter större inflytande. Låt oss utan större omsvep erkänna att även i en så stabU demokrati som den svenska behöver det folkhga demokratiska engagemanget breddas och förstärkas. Det är svära problem. Men det är samtidigt en stor chans. Möjligheten att styra den tekniska och ekonomiska utvecklingen, att behärska marknadskrafterna, att föra in vidare, sociala målsättningar i produktionen, att bygga på en ny gemenskap ligger i en ytterligare demokratisering av vårt samhälle. Den måste gälla alla områden; arbetsplatsema, de ekonomiska besluten, den offentUga sektorn.

Det jag sagt speglar därmed också ett starkt förtroende till den demokratiska reformismens möjligheter som ett instrument till social förändring.

Vilka möjligheter och föratsättningar finns det i riksdagen att samlas kring dessa målsättningar? Det vet jag uppriktigt sagt inte. Det vet jag inte redan av det skälet att politiken i en demokrati aldrig kan vara fräga om en monolog, utan det är en dialog, i bästa fall ett samtal där för aU del röstema ibland kan bh så mänga att det är svårt att urskilja de bärande tonerna.

Det finns en tendens att skUdra politiken nästan uteslutande som ett maktspel. Pjäsema flyttas, stöt utdelas och kontrastöt förbereds. Ur detta perspektiv blir politiken en nägot egendomlig trandans med strikt bestämda turer av alltför kända agerande på scenen.

Men naturligtvis handlar politiken om makt. Ty makten blir en nödvändighet för den som vill skapa någonting, för den som vill förverkliga sina idéer. Därav följer att den demokratiska politikens uppgift är att uträtta någonting tUl förbättring av människors vUlkor och i syfte att fördjupa gemenskapen i samhäUet. Hur detta skall ske kan det finnas många olika uppfattningar och idéer om.

Människorna ser inte i första hand till parlamentet av intresse för bataljema, ordväxhngarna, de olika partiernas taktiska och strategiska dispositioner, även om allt detta är en nödvändig och naturlig del av riksdagens liv. De förväntar sig framför allt handlingskraft och resultatet i de frågor som de upplever som väsentliga.

Jag har i mitt inlägg sökt redovisa några av socialdemokratins viktigaste målsättningar, några av de skäl som medför att vär rörelse upplever det som viktigt att ha politiskt inflytande och möjligheter tUl handling. Jag kan inte bedöma om och när i denna och kommande riksdag vi kommer att nä fram tUl sprängpunkter och skiljelinjer i vårt arbete, om och när vi kommer att kunna samla breda majoriteter bakom riksdagens beslut, även om detta naturligtvis är mm förhoppning. Svaret på den frågan kan endast erfarenheten ge. Men kravet på en riksdag som är beredd till handling i för människoma väsentliga frågor reser sig med oawishg styrka.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! De få minutema gör att jag måste hoppa litet i den disposition som herr Palme hade i sitt tal.

Det är rätt anmärkningsvärt att statsministern nu — vi hörde det aldrig före valet - jämför valresultat med SIFO-undersökningar. Före valet var han lika noga som jag med att jämföra valresultat med valresultat och opinionsundersökningar med opinionsundersökningar. Det finns bara den möjligheten. Statsministern säger att socialdemokraterna hämtat upp ett förspräng. Vad har man hämtat upp sedan 1970 för socialdemokraternas del?

Statsministern försöker sedan ironisera över mitt påstående och omdöme att mittenpohtiken utgör ett kraftfält i svensk politik. Liksom jag gjorde före valet mäste jag också nu påminna statsministern om att han gäng efter annan gär vid sidan om verkligheten när han beskriver den politiska utvecklingen. Verkligheten är den att väljama före valet fick klart besked om att mittenpolitiken skulle utgöra grunden för en ny regeringspolitik. Herr Bohman anslöt sig tiU detta. Efter valet gäller samma sak — jag sade det tidigare i dag — att mittenpolitiken bUdar granden för en ny regeringspolitUc. Det är i den situationen som statsminister Palme i sitt nya regeringsunderlag mäste räkna in vänsterpartiet kommunisterna, även om vpk här i kammaren inte lämnar nägra som helst fullmakter. Inför den situationen ojar sig statsministem över andras maktbegär!

Herr Palme hade synpunkter på vad ett avvecklande av matmomsen skulle innebära. När det gällde sötsaker och liknande tyckte han inte det var så väsenthgt. Vi har för vår del heller aldrig anvisat den vägen. Vi har sagt att ett avvecklande av momsen på de viktigaste livsmedlen bör ske steg för steg, och pä den vägen kommer vi att fortsätta. Det lär inte vara möjhgt att arbeta med prisstopp som ett permanent inslag i svensk politik. Jag kan inte se nägon möjlighet att lösa frågan med avlösning av det nuvarande prisstoppet med mindre än att man vidtar åtgärder av det slag som jag har beskrivit. Ur bamfamUjernas synpunkt och ur de människors synpunkter som har låga inkomster är det väsentligt och bland det mest angelägna att momsen på de viktigaste hvsmedlen avvecklas.

Statsministem hade i sitt anförande ett avsnitt om näringspolitiken. Han säger att man skall satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik, bygga ut den offentliga sektorn, inte sprida samhällets stöd tUl onda och goda, och han summerar: Vi skall fortsätta näringspolitiken för att ge arbete åt alla. Men det märkliga är att statsministern nu lika litet som före valet talar om vilken ny näringspolitik som regeringen avser att föra. Han säger alltså att man skall fortsätta näringspolitiken — och det är ju fuUt klart att den gamla näringspolitiken har misslyckats. Den politiken har fått ett dåligt betyg av väljarna.

Det har här i riksdagen aldrig rått några egentliga meningsmotsättningar om nödvändigheten av att driva en aktiv arbetsmarknadspolitik. I varje fall har inte jag uppfattat det så. Situationen har emellertid varit den att när olyckan väl har inträffat och människoma stär arbetslösa, då har det varit stor politisk enighet om att samhället måste gripa in och via

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

arbetsmarknadsmyndighetema ordna arbete. Frågan är om det inte är viktigt att bestämma sig för att flytta åtgärderna ett steg längre fram, att låta dem vara av mer förebyggande natur, att inte lägga huvudvikten vid att reparera en redan inträffad skada som ingen kan vara glad åt.

Jag har för centerns del om-vittnat nödvändigheten av att bygga ut den offentliga sektom, något som också har omvittnats från andra håll. Men aUa vi som har den uppfattningen ställs ändå inför verkligheten. Det är ju inte länge sedan regeringen fann det angeläget att komma överens med kommunerna om att dessa icke skulle vidtaga några skattehöjningar. Jag tror att kommunalfolket själva skulle ha kommit tiU den uppfattningen. Den överenskommelsen eller rekommendationen till kommunema har emellertid inneburit att deras förmåga att arbeta vidare inte har varit densamma som under tidigare delen av 1960-talet. Men vi kommer aldrig ifrån att det måste finnas ett samband mellan industrin och serviceverksamheten och den offenthga sektorn. Fler jobb inom industri och servicenäringar lägger en god gmnd för större aktivitet när det gäller den offentliga verksamheten. Det är den inriktningen centerns näringspolitik har.

Sedan hoppas jag att statsministern i sitt nästa inlägg vill reda ut regeringens roll i cementfusionen.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var ju nästan Strängska dimensioner på statsministerns inlägg, men jag skaU nu försöka att pressa ihop min kommentar av ett par punkter i det tUl nägra minuter.

Statsministern anförde med gillande ett citat där det hävdades att vi hade ett krossat folkparti. Jag är htet rostig i halsen, det skall jag medge, men det beror på höstluften och inte på valet. Folkpartiets organisation och folkpartiets medlemskader är intakta. Vi arbetar vidare. Vi är inte knäckta och inte krossade. Men vi har lidit ett allvarligt nederlag.

Ett avsnitt av IB-debatten måste jag ta upp. Herr Palmes sätt att svara på en av mina tre frågor kunde ge en felaktig bild av min instäUning. Jag känner precis samma avsky som statsministern för den låtsasjournalistik som arbetar med spionkameror och med hemhga mikrofoner. Men man försvarar ju inte sättet att komma åt uppgifter därför att man ställer frågor om de påståenden som har kommit fram. Det är för att förtroendet för det politiska livet inte skall skadas som jag menar att statsministern kan hjälpa tiU att rensa luften. Min fråga var konkret; Har det frän kanslihuset tUl det socialdemokratiska partiet eller dess ungdomsförbund vidarebefordrats uppgifter som kommit fram ur underrättelsetjänsten? Det är ju alldeles uppenbart att detta är tron hos dem som har författat anklagelseskrifterna.Andan i dessa skrifter kunde inte missförstås av statsministern. Nu blev det ett ganska begränsat svar, men jag skall välvilligt tolka svaret som det kategoriska förnekande jag begärde.

Nu kan den frågan ställas: Skall man syssla med den unkna luften i sädana här anklagelseskrifter? Vi skall inte vifta bort den oro och den indignation som rader av socialdemokratins och liberalismens ledande skribenter har visat inför offentligheten under de gångna veckorna. Om

en av socialdemokratins ledande kulturarbetare säger att han känner en olust inför tanken att behöva stå och kräkas över en valsedel vid nästa val och härleder det direkt ur sina personliga läsupplevelser i de här skriftema, så är det ingenting som vi bara skall föra ät sidan, utan då skaU vi försöka att på punkt efter punkt gå igenom det.

Statsministem och jag har såvitt jag förstår i stort sett samma uppfattning om hur en sådan granskning skaU gä tiU. Jag har icke dragit fram några sådana anklagelser därför att jag själv skulle tro på dem utan för att bidra tiU ett verkligt samtal av den typ som statsministern själv sade sig önska. Den medvetna lögnen kan aldrig godkännas som underlag för samhäUskritik.

Men när vi nu har denna gemensamma grund tycker jag också att jag kunde få svar pä mina två andra frågor. Den ena var; Är det regeringens avsikt att söka begränsa underrättelseverksamheten sä mycket som möjUgt i fråga om personal och arbetsomfång? Den andra frågan gällde; Kominer massmedieutredningen som lämpligaste organ att fä inte bara arbetsmaterialet frän justitiedepartementet och justitieombudsmannen utan även det som har förts fram frän Pressens samarbetsnämnd för att genomlysa de förstärkningar som kan göras av anonymitetsskyddet och skapa bättre garantier vid kommande undersökningar?

Sedan har jag en ny fråga som föranletts av något som statsministern yttrade i sitt anförande. Det gällde sysselsättningsplanen. Vi fick nu veta att den skall tas fram även på det parlamentariska planet. Det vore bra att fä veta om det nu betyder att vi får den parlamentariska utredning som vi begärde i våras eller om det bhr proposition direkt. Det har en viss betydelse för den fortsatta debatten.

Herr Palme gjorde i slutet av sitt inlägg några viktiga proklamationer. En tes var att socialdemokratin ensam skulle ha fått försvara viktiga värden i samhäUet, t. ex. det moderna industrisamhällets fördelar. Jag tror inte bilden är helt riktig. Men i den mån socialdemokratin framträtt med ett sådant brett försvar kan det nog hända att det varit för passivt. Nog dröjde socialdemokratin väl länge att gå i närkamp med miljöproblemen, och det totala ointresse ni under valrörelsen visade för energiproblemen röjer ju att ni fortfarande betraktar detta som en andrahandsfråga.

Min andra kommentar gäller den offentliga sektom, som spelade en stor roll i slutavsnitten. Det är självklart att det finns ett direkt samband mellan den offentliga sektorns storlek och den sysselsättning vi kan åstadkomma. Det fick vi ett drastiskt exempel på när kommuner och även staten under de senaste tvä åren måste skära ned nyanställningar och dra in tjänster. Men samtidigt är det klart att lika litet som företagens produktion är nägot självändamål kan den offentliga sektorns verksamhet vara det. Där måste, såsom skymtade i herr Palmes inlägg, människomas behov och efterfrågan vara avgörande, och de är sannerligen så stora att de ingalunda ännu är täckta. Men det som inte kom med i bilden var den finansiella sidan, som är så helt avgörande. Där borde det sägas ut från regeringsbänken att förutsättningen för att den offentliga sektom skaU kunna byggas ut är att vi får ett bättre fungerande och expansivt näringsliv. En andra förutsättning är att vi äntligen fär ett rättvisare

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

fungerande skattesystem. Därvidlag var ni sannerligen inte beredda att göra nägra verkliga eftergifter före valet. Skall vi hoppas att den nya insikten kommer i kväll när finansministern gär in i debatten?

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! I inledningen tiU sitt anförande kritiserade statsministern en uppfattning som han påstod hade kommit till uttryck, att "pohtik för social utjämning och rättvisa" skulle vara oförenlig med demokrati. Jag ansluter mig till hans kritik: En sådan pohtik är tvärtom en förutsättning för demokrati. Utan social trygghet finns det inget underlag för demokratisk utveckling. Så långt är vi eniga, men inte längre.

I sin bedömning av valresultatet gav herr Palme uttryck för en mycket besynnerlig logik när han å ena sidan gjorde gällande att den omständigheten att mittpartierna förlorat fem mandat var en "oerhörd tillbakagäng" medan det däremot var en "stor framgång" när socialdemokraterna hade förlorat sju mandat. Hur går det räknestycket och den logiken ihop?

Jag ägnade inte hela mitt anförande men åtminstone en del av det ät socialdemokratin — och varför skulle jag inte göra det? När valresultatet visar att socialdemokraterna har fortsatt att gä tillbaka, att regeringspartiet förlorat sitt parlamentariska underlag men herr Palme ändå fortsätter att regera, är det då besynnerligt att man uppehåller sig vid socialdemokratin?

Men vad var det jag egentligen talade om? Jo, det var hur vardagsmänniskorna upplever socialdemokratin, den socialdemokratiska politiken och följderna av denna. Det var i det hänseendet som socialdemokratin kom in i bUden. Och här förehgger en klar olikhet i grundsynen meUan oss och socialdemokratin. Vi hävdar individen som den primära faktorn medan ni hävdar kollektivet — låt vara som skydd för individen. Vi ställer den enskildes handhngsfrihet mot den byråkrati som ständigt måste växa ut i takt med att man bygger ut den offentliga sektorn. Det innebär inte att vi tar avstånd frän en offentlig sektor eller behovet av att bygga ut denna, det är fråga om takten i utveckhngen. Den måste stå i relation tiU de resurser vi själva bygger upp. Vad jag talade om och tror är att människorna i vårt samhäUe i dag starkt upplever ett främUngskap inför den utveckhng som pägår, ett främhngskap som ibland erkänns men ofta förnekas av socialdemokraterna.

Jag vill ur Olof Palmes anförande citera följande rader; "Ett av människors mest gmndläggande krav är längtan efter större inflytande." Ja, det är alldeles rätt. Men hur tillgodoses detta krav i praktiken? Hur mycket inflytande fär människorna i den socialdemokratiska politiska utvecklingen i vårt samhälle? Är högskattesamhället ett uttryck för behovet av att ge den enskUde medborgaren ett större inflytande? Den andra sidan av en starkt växande offentlig sektor — det har mina vänner på oppositionssidan också vitsordat - är ju större krav på skatter, på en utbyggnad av maktapparaten och en minskad handlingsfrihet för den enskilde som fri och ansvarstagande medborgare. När vi har ett skattesystem som är sä beskaffat att det i dag inte lönar sig att få en lO-procentig lönehöjning och att vi i stället befinner oss i ett sämre läge

när året är slut, dä har någonting gått ät skogen.

Vi har mot den här bakgrunden, statsminister Olof Palme, hårt kritiserat de svenska marginalskatterna, och vi har bhvit avhånade för vår kritik på den punkten. Nu äntligen, i samband med det s. k. stimulanspaketet, ger ni skatteutredningen direktiv att bringa ner marginalskatterna. Nu änthgen erkänner ni att vi haft rätt, att vår kritik i detta hänseende varit befogad. Men hur långt kommer tillrättaläggandet att gå?-Kommer vi inte även i fortsättningen att få uppleva en ständig ökning av skattebelastningen i vårt land? Det har ju ännu aldrig inträffat att den socialdemokratiska regeringen vidtagit en skatteåtgärd som har lett tiU sänkt totalbeskattning - tvärtom.

Jag talade nyss om de mångas oro inför den rasering av värderingar, av mycket av vad människorna anser vara väsentligt för sin tillvaro, som den socialdemokratiska politiken har varit inriktad på: monarkin, kyrkans ställning bl. a. Skolan är också med i bilden: den otrygghet, den osäkerhet och det främhngskap som många känner inför en utbildningsreform som inte blev vad man väntade, den dåliga skolmiljön. Nu har äntligen socialdemokraterna erkänt att vär kritik även mot skolmiljön varit berättigad. Och nu, i efterhand, vill man vidta förbättringsåtgärder även här.

Är inte den oro som följer med arbetslösheten också betecknande för dagens samhälle? Och varför har vi fått den höga arbetslösheten? Inte beror det pä de utländska konjunkturerna utan på den hemmamarknadspolitik som ni har bedrivit. Det är en felaktig näringspolitik, det är bristen på lust att stimulera företagsamheten som har lett till att företag i ökad utsträckning slagits ut. Och i takt därmed har enskilda människor också slagits ut. Antalet nedlagda företag har varit större än antalet nytillkomna företag.

Konfrontationen pä markpolitikens område. Man urholkar äganderätten systematiskt och skapar på det sättet osäkerhet för enskilda människor. Det är också ett uttryck för överhetens syn på den enskilde.

Det är de här konsekvenserna, och mänga, många andra, av den socialdemokratiska politiken som jag har velat belysa när jag här har tagit upp den socialdemokratiska politiken till kritisk granskning.

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är bekant att värt parti är kritiskt mot många tendenser och företeelser i det nuvarande samhället, men när man hör herr Bohman utveckla sin kritik mäste man protestera. Den person som säger att genomsnittsmedborgaren i detta land på grund av det ökade skattetrycket har en större ofrihet än för låt oss säga 40 år sedan, han måste ju ha kommit väldigt snett i betraktelsesättet och pohtiken.

Sä till IB-affären. Det är två centrala punkter i kritiken mot IB:s verksamhet som inte har kunnat motbevisas.

För det första; IB bedriver och har bedrivit en verksamhet som strider mot den officiellt uttalade neutralitetspolitiken. IB har samarbetat främst med västliga underrättelseorganisationer. Dess verksamhet riktas främst mot de socialistiska staterna och mot t. ex. arabstaterna, vilka stär i konflikt med de imperialistiska staternas intressen. Detta har inte kunnat motbevisas.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

För det andra; IB bedriver en verksamhet inom Sverige som riktar sig mot vänsterorganisationer. Det förs vissa register över aktivister i sådana organisationer. Man skickar in agenter och medlemmar i vänsterrörelser. Detta har icke kunnat motbevisas.

IB;s verksamhet är politisk. Dess verksamhet riktar sig mot neutraliteten men också mot dem som vUl omvandla det svenska samhället till socialism. Det är nödvändigt att allmänheten får kunskap om att denna verksamhet bedrivs.

De som är ansvariga för denna verksamhet kritiserar nu de journalister, som avslöjat verksamheten, för deras metoder. Metoder för journalistiskt arbete kan och måste diskuteras, men en sädan diskussion får inte användas för att komma ifrån det väsentliga, nämhgen den verksamhet som bedrivits av den hemliga mUitära underrättelseorganisationen.

Man skulle vilja ställa en samvetsfråga till alla riksdagens ledamöter; Hur mänga av er hade vetat någonting om IB och dess verksamhet om mte Jan GuUlou och Peter Bratt publicerat sina artiklar? Klart är att svenska folket inte vetat någonting alls. Hade det varit att föredra? Vi svarar ett bestämt nej.

Statsministern vUl fortfarande bagatellisera den upprördhet över IB-affären som finns även bland många av hans partivänner. Jag tror att det är en farlig och felaktig position som herr Palme därvid väljer. Om det inte anses förmätet av mig att ge råd tiU statsministem, vill jag säga; TUlmötesgä det växande kravet - nu också från Stockholms Arbetarekommun — på en parlamentarisk fempartikommission för att undersöka alla aspekter av IB-affären.

Statsministern gjorde en kort reflexion om valresultatet med anknytning till en diskussionsartikel i Ny Dag. Jag vill först säga att när det talas om att vi kände glädje över valresultatet sä är det alldeles riktigt. Jag har sett kritik i några tidningar som säger: Ni vann ju bara två mandat. Fanns det verkligen skäl till sä stor glädje över detta? — Nej, det var en begränsad framgång. Men vår glädje över valutgången kom sig naturligtvis främst därav att vi även med denna begränsade framgång kunde snuva de borgerliga partierna på det som de redan hade intecknat, nämligen regeringsmakten, och då tyckte vi att vi hade stora skäl att vara glada.

Nu refererar herr Palme tiU denna artikel och instämmer tydligen i påståendet i den att vär framgång främst skulle ha skett bland studenter och akademiker. Jag tror inte det är riktigt. Nu är det visserhgen bra om man bryter det tidigare massiva borgerliga inflytandet bland studenter och akademiker. Det har skett ett visst uppsving för vpk i dessa kretsar, där vi tidigare haft ett mycket ringa inflytande. Men räknat i röster är det inte många tusen i tUlskott. Våra 275 000 röster kommer helt väsentligt från lönarbetarna. Man kan titta pä en hel rad omräden, jämte dem som herr Palme anförde, för att bevisa denna sista tes. Titta pä valutslaget i Maria och Katarina församlingar här i Stockholm — typiska arbetarstadsdelar. Ta valresultatet i den nye bostadsministerns kommun, Tyresö, i Haninge, i Botkyrka, där det främst bor unga familjer och där socialdemokratin gick starkt tillbaka. Titta på Västmanland, ett genuint arbetardistrikt, där vpk tog ett av sina nya mandat. Då tror jag att herr Palme har skäl att fundera litet på den tes som han något lättfärdigt

instämde i.

När det gäller matpriserna vill jag göra den reflexionen efter herr Palmes tal att regeringen ju inte har kunnat sänka dem. Men man har hålht tillbaka prisstegringen på vissa varor, och det har varit ett viktigt steg. Det finns ingenting som hindrar att man slopar moms pä enbart baslivsmedel och inte på lyxbetonad livsmedelskonsumtion. Den vägen gär det att följa, om man nu inte vUl ta bort momsen på hela hvsmedelsförbrukningen, och den vägen skulle leda till en verklig sänkning av priserna, vUket är det som allmänheten i dag begär.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Hermansson gjorde tvä påståenden. Det har inte anförts några belägg för att de är riktiga.

Det första påståendet var att den mUitära underrättelsetjänsten skulle bedriva en verksamhet som står i strid med vär neutrahtetspohtik. Det är fuUständigt klart att dess syfte är att tjäna svensk utrUcespolitik och svensk neutrahtetspohtik. Det som har framförts är endast påståenden från personer, som i andra avseenden har visat sig utomordentligt htet trovärdiga, om att underrättelsetjänsten inte skulle ha följt direktiven härvidlag. Jag mäste därför med skärpa tiUbakavisa herr Hermanssons påstående mtUl dess någon kan bevisa motsatsen. Vi har icke kunnat finna att underrättelsetjänsten har svikit förtroendet på den här punkten.

Det andra påståendet var att underrättelsetjänsten registrerar och infiltrerar vänsterorganisationerna. Herr Hermansson kan icke undgå att känna tiU att 1969 gjordes för det första en klar boskUlnad meUan den mUitära underrättelsetjänsten och den verksamhet som polisen ägnar sig ät och för det andra förbjöds aU s. k. åsiktsregistrering inom olika myndigheter. Herr Hermanssons påstående på denna punkt är således klart felaktigt. Vi har icke kunnat finna nägra bevis som skulle tyda på motsatsen.

Båda dessa punkter granskas av försvarsutskottet. Jag tycker att försvarsutskottet är en parlamentarisk kommitté, och därför har jag inte sett några sakliga skäl för en annan form av parlamentarisk granskning.

Vad som hänt inom Stockholms Arbetarekommun är ju en partifråga. Det är litet besvärligt i ett parti som har den sociala rekrytering som vårt, med folk som börjar sina jobb kl. 6 på morgonen, att genomföra en votering nära midnatt; det visade sig att det var ytterst få som då var kvar. Det är ett problem som vi ständigt kämpar med, men å andra sidan är det en väldig styrka för ett parti att i sina beslutande organ ha personer som står direkt ute i yrkeslivet. Då kommer vi emeUertid också att mer och mer få anpassa mötesverksamheten därefter.

TiU herr Helén viU jag säga att enligt mm mening skall underrättelsetjänsten vara så liten som det över huvud taget är möjligt. Vi har redovisat siffran med viss tveksamhet, därför att det är självklart att de belopp vi lägger ner på denna verksamhet är oändUgt små jämfört med vad inte bara stormakterna utan också många andra länder lägger ner på motsvarande verksamhet. Men det är en målsättning att denna verksamhet måste vara liten. - Jag tror inte att försvarsministern minns fel när han påpekar att det inom den förra försvarsutredningen fanns vissa

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

tankegångar frän folkpartiets sida att verksamheter av den här typen skulle få ökade anslag. Enligt min mening skall vi undvika detta, för anslagen skall vara precis så stora eUer så små som är oundgängligen nödvändigt.

Herr Heléns båda frågor kan jag besvara med ja — det har jag antecknat. Dock kan man vara tveksam om det bör läggas på massmedieutredningen att ändra reglerna för husrannsakan, om vi nu skall göra det, eller om det skall göras i annan form. Men principieUt viU jag besvara herr Heléns båda frågor med ett tveklöst ja.

Sedan är jag också medveten om den oro som råder, och jag har läst vad Karl Vennberg har skrivit. Jag har varit osams med honom en gång tidigare, nämligen 1949, då han i en upprörd artikel anklagade mig för att gå Malans ärenden. Jag svarade dä i en ungefär hka upprörd artikel i en annan tidning, och vi klarade ut hela saken ganska snart. Det tror jag att vi kommer att göra den här gängen också.

Här är det även fråga om att demokratin skaU värja sitt liv. Jag har haft en mycket stark principiell upplevelse av det, när det nu vräks ut massor av beskyUningar och fantastiska anklagelser. 1 aUa de faU som man känner tiU kan man omedelbart säga att det och det är osanning. 1 sådana fall som man känner någorlunda tiU kan man förklara att detta måste vara osanning. Försvarsministern har också pä punkt efter punkt kunnat visa att det och det är osanning. Men när sådana beskyllningar förs fram måste vi ändå sätta i gång hela granskningsmaskineriet, och det har vi gjort. Och så länge det maskineriet är på gäng måste man ha nerver nog att vänta med sina slutliga omdömen.

Samtidigt är det emellertid så att vi som ansvariga politiker inte får reagera omedelbart och emotioneUt, utan vi måste ha rent samvete och en god saklig ståndpunkt som vi är beredda att försvara och utsätta för granskning - utan att genast instämma i vad de människor säger som tar intryck av framkomna uppgifter, ty dä är risken stor för politikern i massmediesamhället att han tappar bäde fotfäste och självförtroende. Pohtikerna måste så att säga också värja sina liv och stå för det som de anser vara rätt och riktigt. Jag tror också att det i längden är det bästa sättet att möta oro, en oro som jag för övrigt finner fullt förståelig.

Vad herr Fälldin sade är sedan inte mycket att orda om. Jag har inte nämnt nägra SlFO-siffror, och jag har inte byggt någonting pä dem. Men vi kände att vi hade ett kärvt utgångsläge i valet. Vi hade därför gjort vissa egna undersökningar, som visade att vi läg rätt illa till ett är före valet. Och den ende som jag då säg använda SlFO:s siffror var herr Fälldin själv, som sade att man visserligen inte skall tro på opinionsundersökningarna, men skall man tro på dem sä har folkpartiet och centern lika mänga röster tillsammans som socialdemokraterna, och därför spelar moderaterna samma roll som kommunisterna. Herr Fälldin måste väl ändå komma ihåg att han sade så vid åtskilliga tällfällen. Nu visade det sig ju att opinionsundersökningarna hade fel på den punkten. Det hade behövts två folkpartier av nuvarande storlek för att fylla ut utrymmet mellan centerpartiet och socialdemokraterna. Nu fanns inte det.

TiU herr Bohman vill jag sedan säga att jag förklarade ju att vi gick tillbaka i valet, men vi klarade anstormningen. Men när herr Fälldin sade

att mUtenpolitiken gick framåt så väldigt, sä påpekade jag att mittenpartierna har förlorat fem mandat och att det ju inte är mycket tUl kraftdemonstration! Det var detta i all enkelhet som jag ville säga. Det gär mycket väl ihop.

Jag har verkligen inte, herr Helén, sagt att folkpartiet är krossat. Jag läste upp ett citat av en centerpartist som sade att folkpartiet var krossat. Det är skUlnad. Skälet tUl att jag citerade denne centerpartist var inte att han sade att folkpartiet var krossat utan att han sade att det var en stor lycka att det inte blev en borgerhg regering, för då hade moderaterna fått aUdeles för stort inflytande. Det gladde mig litet grand, för under valrörelsen försökte jag en och annan gång i all blygsamhet att säga att sä skuUe bli fallet. Denne centerpartist har alltså bekräftat detta. Herr Helén skall verkhgen inte ta illa vid sig av att jag citerar en centerpartist, vars omdömen om folkpartiet även råkat insmyga sig i citatet.

Jag har inte påstått att vi ensamma fick försvara industrisamhäUet. Men relativt ensamma var vi. Det torde vara ett intemationeUt erkänt faktum att Sverige var det kanske första land som på aUvar tog itu med mUjöproblemen, även om vi har ofantligt mycket kvar att uträtta.

Så tUl herr Bohman! Jag sade att han höU ett tal som bara handlade om socialdemokraterna. Det gjorde han. Sedan uppsteg herr Bohman i replik. Han hade sex minuter på sig, och dä talade han bara om socialdemokraterna, och skildrade hur eländigt aUt är i samhället och hur eländigt människorna har det. Det har aUa högerledare sagt i ohka varianter. Det var lika eländigt på Hjalmarsons tid - vardagsmänniskan på egna ben, som ni kanske kommer ihåg, och socialdemokratin som var omodern och ur takt med tiden eller tvärtom. Det säger herr Bohman nu också. Det var ett väldigt tomt vevande av Ulasinnade ord om socialdemokratin även i denna sexminutersreplik. Där fanns ingenting om vad moderaterna vUl. Där fanns en konkretisering. Herr Bohman talade om högskattesamhället. Herr Hermansson har redan nämnt att skatterna på mänga sätt är en orimlig måttstock, men de är aUtså det mått som finns på det ökade inflytandet. Om man sänkte skatterna skulle den nya individualismen breda ut sig, enhgt herr Bohman. Men om man sänkte skatterna tiU priset av försämrade möjligheter till hjälp av hemsamariter, tiU förbättrad skolmUjö, till utbyggnad av barnstugorna, till hjälp ät de sjuka — skulle dä individualismen hos dem som tidigare fick värt gemensamma stöd i den formen öka eUer minska? Den skulle naturligtvis minska.

Herr Bohman sade att näringslivet icke är fritt. Men vi har väl långt in i borgerlighetens led omsider lärt oss att det inte innebär någon ökning av den enskUdes frihet att marknadskrafterna får häria fritt, utan tvärtom. Om vi inte går in med detta förkättrade kollektiv som herr Bohman talar om och värnar mUjön, kommer marknadskrafterna snabbt att fördärva den. Om vi icke gär in med arbetsmarknadspohtiken och hjälper människorna tUl rätta, kommer de att bh marknadskrafternas offer. Mycket av den otrygghet som finns i samhället är ett resultat av marknadskrafter och kommersieUa intressen, som samhället, dvs. vi gemensamt, får gä in och plåstra om. Herr Bohman vUl uppenbarligen ytterligare förstärka vissa marknadskrafters roU i det svenska samhäUet.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Det är en väg tiU en ökad individualism för några få.

Sedan säger han: Ja, visst skaU människan ha inflytande. För herr Bohman är det här fråga om att man skaU ha lägre skatter, primärt för högre inkomsttagare, och mindre restriktioner för marknadskrafterna. För oss är det fräga om en sohdaritet — att gemensamt hjälpa dem som av marknadskrafterna hotas av ofrihet. Sedan är det en fråga om att människorna ute i vardagslivet skall få möjligheter att påverka sin egen situation, styra sin tillvaro med hjälp av de initiativ vi har tagit när det gäller arbetsmUjö, anställningstrygghet, paragraf 32 och företagsdemokrati.

Men när herr Bohman talar om frihet är det aldrig om dessa ting han talar. Herr Bohmans tal om frihet blir först en fmktansvärd svartmålning av aUt det som socialdemokratin står för och har skapat i det svenska samhället, och därefter blir det en vädjan tUl den mänskliga egoismen. Jag vUl inte alls påstå att inte herr Bohman har rätt att hysa denna uppfattning och kämpa för denna ideologi. Det är aUdeles klart att han får göra det, men det vore mer intressant om han försökte presentera sin ideologi dels genom att tala om vad moderaterna vUl och inte bara svartmåla andra, dels i form av konkreta förslag, där hans tankegångar kunde avläsas i en någorlunda rimlig praktisk form.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle;

Herr talman! Beträffande opinionsundersökningar vUl jag säga följande. Det går inte att hitta ett tiUfälle där inte min ståndpunkt har varit att man får jämföra val med val och att man möjligen kan jämföra den ena opinionsundersökningen med den andra. Det var också det jag gjorde när jag hävdade att en jämförelse med tidigare opinionsundersökningar skuUe visa att de där två krafterna var ungefär likvärdiga.

Men det intressanta är det helt medvetna felcitat som statsministern gjorde. Jag kan inte förstå det på annat sätt, eftersom statsministern har tillgång tiU mitt manuskript, som jag följde ordagrant. Statsministern sade att jag skulle ha stått här och talat om mittenpolitikens framgång i valet. Jag har inte sagt så, men det var med den formuleringen som statsministern byggde upp fortsättningen av sin replik.

Vad jag sade var att mittenpolitiken bildar grunden för en ny regering, och det gäller oavsett valresultatet. Statsministern undviker i diskussionen om mittenpolitiken som ett kraftfält att ge besked om hur han å ena sidan kan nedvärdera de här två partiernas samfäUda resultat, men å andra hävda att socialdemokratin — som i två val i följd har gjort förluster — skulle ha företräde hos Sveriges folk att utöva regeringsmakten och alltså ha det avgörande inflytande på politikens utformning. Jag återkommer till att statsministern, när han gör det, räknar in vpk i sitt regeringsunderlag — och det är rätt viktigt att svenska folket har klart besked om det förhäUandet.

Vad sedan gäUer den offentliga sektorn råder det inget tvivel om att den behöver byggas ut, även om vi litet till mans sliter med stigande skatter etc. När vi personUgen stär där och ser att vårdbehoven inte kan täckas, att anhöriga inte kan få plats på sjukhus t. ex., inser vi att gemensamma ansträngningar av det här slaget är nödvändiga.

Men det viktiga är att om vi skall kunna gä vidare utan kraftiga Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

skattehöjningar måste vi fä fler sysselsättningstillfällen ute i arbetshvet i övrigt. Det är därför som jag reagerar mot att regeringen ensidigt talar om arbetsmarknadspolitik och en ökning av den offentliga sektorn. Har ni gett upp tron pä att näringslivet kan vidareutvecklas i landet och ge den nödvändiga gmnden för sysselsättningen och för en vidareutveckling av den offentliga sektorn?

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det statsministern sade sammanfattningsvis här om IB-affären lät bra. Det är självklart att pohtiker skall ha kaUa nerver och stå emot i kritiska lägen under förutsättning att de har rent samvete. Men vi skall inte blunda för att många av dem som tagit i kraftigast i den här diskussionen utgår från att politikerna och i synnerhet regeringen inte har rent samvete. Det är därför som det är sä erhört viktigt att vi kan föra dialogen och göra granskningen på ett sådant sätt att förtroendet mellan djupt engagerade samhällsmedborgare och de politiskt aktiva kan återställas. Då är detta ingen privatsak meUan Karl Vennberg och Olof Palme utan en mycket viktigare fräga där avgörande blir med vilken kraft och förutsättningslöshet hela kritiken får sin belysning.

Sedan uppfattade jag inte om jag skall tolka statsministern så att jag fick ja även på min fråga om huruvida sysselsättningsplanen skaU arbetas fram i en parlamentarisk utredning. Det fäster jag stor vikt vid, och jag hoppas att jag får det svaret i statsministerns nästa inlägg. Det är nämUgen sä att vi inom folkpartiet upplever det som värdefullt om våra förslag genomförs i sak.

Vi är glada över att även energisparprogrammet nu kommer fram, låt vara i ett alldeles för tidsbegränsat och dystert perspektiv. Vi är glada när regeringen i stimulanspaketet tar upp en rad av de förslag som vår andre vice ordförande Karl Erik Eriksson lade fram i september. Vi lägger inte våra förslag för gaUerierna utan det viktiga för oss är att de faktiskt tas upp.

Vi skuUe ha blivit ännu gladare om regeringen i detta sammanhang inte bara låtit SJ beställa de godsvagnar det så väl behöver utan också sett tiU att SJ nu fått investera i spär, jämvägsövergängar, signalanordningar, stationshus osv., så att hela den målsättning som kommunikationsministern har att SJ i trängt läge skall bli mera konkurrenskraftigt hade kunnat förverkligas.

Detta är några exempel. Jag kunde också ta färdtjänsten för äldre, och handikappade, där vi ser det som värdefuUt att regeringen i sinom tid har tagit upp förslag som den under valrörelsen nonchalerade. Jag hoppas att också kväUens debatt om skattema skall ge exempel på att vi verkUgen fått en eftertanke hos regeringen om att kraven pä ett rättvist skattesystem som de förts fram av oppositionen äntligen mäste tillgodo-

Herr BOHMAN (m) kort genmäle: Herr talman! Herr Hermansson kritiserade mig beröm.

jag tar det bara som

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

A llmänpoUtisk debatt

Statsministern höll på i en timme och 20 minuter. Sedan kräver han att man nyanserat pä sex minuter, nu tre minuter, skall kunna bemöta honom. Bara det utgör ett skäl för att byta regering.

Jag talade för mycket om socialdemokraterna, tycker Olof Palme fortfarande. Jag tycker att han skall vara tacksam för det. Jag betraktar det helt enkelt som en skyldighet för oss oppositionspohtiker att försöka att här i riksdagen förmedla den reaktion som väljarna, medborgarna ute i landet, känner inför den socialdemokratiska pohtiken. Det är vär skyldighet, och jag kommer att fortsätta med det vad Olof Palme än tycker om det.

Det är inte osannolikt, herr statsminister, att mycket av den otrygghet som människorna upplever är en följd av de s. k. marknadskrafterna. Men mycket är också en följd av de ingrepp som man vidtagit från statsmakternas sida, av de försök som man har gjort frän statsmakternas sida att styra och påverka utvecklingen.

Att vi från samhällets sida mäste ingripa reglerande och fördelande har jag aldrig bestridit, men det är arten och metoderna som jag har kritiserat. Vi behöver exempelvis inte ha världens högsta skatter i värt land för att lösa olika trygghetsproblem. Det är inte nödvändigt i detta land av skickliga, arbetande människor. Är det verkligen helt främmande för statsminister Olof Palme att människorna i vårt land upplever skattetrycket som helt orimligt, att det utgör en hämsko på deras handlingsfrihet och på deras lust att göra nya arbetsinsatser och bygga en bättre framtid?

Det är inte sä enkelt som statsministern vUl göra gällande, att moderaterna bara vUl sänka skatterna för "de rika". När skall statsministern sluta med sä fåniga slagord? Vad det är fråga om är att sänka skattetrycket för det arbetande folket. Det är detta som vi kräver. Och opinionen är i dag inte för Olof Palmes högskattesamhälle, det kan jag försäkra statsministern. Om ni fortsätter Edra interna sonderingar kommer ni att få belägg för att jag har rätt på den här punkten.

Att jag inte talar sä mycket om anställningstrygghet och § 32 beror framför aUt på att på de punkterna är vi i princip överens. Vad jag tar upp är vad vi inte är överens om. Och jag hävdar dessutom att anställningstrygghet i verklig mening skapar vi inte i vårt land om vi inte bedriver en effektiv stimulanspohtik på det näringspolitiska området sä att vi får hjulen att snurra, så att vi får fram fler arbetsplatser, så att vi skapar verklig trygghet för de arbetande människorna. Det är det väsentliga.

Är verkUgen Olof Palme nöjd med skatterna? Är Olof Palme nöjd med näringspolitiken och arbetslöshetspohtiken? Är Ni nöjd med skolpolitiken, bostadspolitiken och rättstryggheten? Om Ni är nöjd pä dessa olika politiska områden kan jag försäkra Er, att Ni skiljer ut Er från opinionen ute bland folket. Det kan vara en förklaring till att valet gick som det gick.

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palme sade att mina bägge påståenden om IB var oriktiga. Jag hoppas det, men jag tror tyvärr inte att det stämmer.

TiU frågan om neutrahtetspohtiken. Om det stämmer vad herr Palme säger, varför skickar man då agenter tiU arabländerna? En av IB;s och SÄPO;s gemensamma agenter rapporterade om den palestinska befrielserörelsen, en sjökapten om förhållanden i egyptiska hamnar. Dagens Nyheter frågade ÖB: "Har IB bedrivit spioneri i Egypten?" Han svarade inte nej på den frågan, han sade bara; "Ingen kommentar,"

Vad har detta med neutrahtetspohtiken att göra? Vad gör östeuropeiska byrån? Har man också en västeuropeisk byrå? Det har ingen hört talas om. Västinriktningen av IB;s verksamhet är obestridlig. Det är också obestridligt att IB och SÄPO använder sig av agenter i svenska politiska organisationer. Jag kan hänvisa tUl vad försvarsministern sade i debatten i riksdagen den 18 maj i år. Eller också kan jag hänvisa till vad ÖB förklarat i DN den 2 november. ÖB bekräftar att "det finns människor som lämnar uppgifter fortfarande till oss" inom svenska organisationer. Vad är detta om inte agentverksamhet?

Visst är försvarsutskottet en parlamentarisk institution — utskottet är ju valt av riksdagen. Men det finns tvä skäl för att stäUa kravet på att en särskUd fempartikommission skaU undersöka dessa frågor:

1. Försvarsutskottet har inte representanter för alla partier.

2. Det är samma organ som av aUt att döma försummat sina plikter
just när det gäUer granskningen av IB. Det är knappast föredömhgt -
man kan t. o. m. säga att det är motbjudande — att ett utskott skall
granska sina egna försummelser.

TiU herr Fälldin i en helt annan fräga. Herr FäUdin har upprepat flera gånger att vpk av statsminister Palme inräknas i regeringsunderlaget. Jag vUl för vår del svara att vi inte har godkänt nägon sådan inräkning i regeringsunderlaget. Det socialdemokratiska partiet är det största här i riksdagen, och det är skälet tiU att vi anser att det bör bUda regering. Men då säger kanske herr Fälldin; Vpk behövs för att regeringen skaU få majoritet i den nya riksdagen. Men herr Fälldin borde veta att det inte räcker. De tre borgerhga partierna har heUer ingen majoritet i den nya riksdagen. Det är ju det faktiska politiska läget.

Herr statsmmistern PALME;

Herr talman! Jag skaU inte ta upp herr Hermanssons olika påståenden; dels har försvarsministem behandlat dem i många olika sammanhang, dels är de föremål för försvarsutskottets granskning, och vi får se vad den granskningen kommer fram tiU. Den granskning jag har gjort har inte gett nägra belägg för att denna verksamhet skuUe stå i strid med den svenska neutrahtetspohtiken, inte gett några belägg för att man i denna verksamhet skuUe övervaka svenska organisationer och svenska människors politiska åsikter. Kan någon hitta belägg för något annat, må han träda fram! Herr Hermansson kunde inte göra det, och ingen annan har hittUls kunnat göra det.

Om jag skaU försvara herr Hermansson, tycker jag att det är utomordentligt svagt av herr Bohman att när han utsätts för kritik av herr Hermansson i en konkret fråga så stär herr Bohman upp och säger då i stället för att gä i saksvaromål: "Jag blev kritiserad av herr Hermansson, och det upplever jag närmast som ett beröm." Det är väldigt svagt. Om

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 127-128

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

man nu anser att ett annat parti är odemokratiskt, måste man väl i rimUghetens namn ändå försöka diskutera i sak i stället för att svara pä detta sätt. Dessutom var det som herr Hermansson sade på den berörda punkten om skattema sakligt alldeles riktigt.

Så tiU vad herr Fälldin sade om opinionsundersökningarna och valresultatet. Ja, centern har ju länge kört med opinionsundersökningar. Herr Hedlund gjorde sitt berömda 80-procentsuthopp, vUket ju var uttryck för ett väldigt övermod. Och det byggde tydligen delvis på opinionsundersökningar.

Jag kanske läser dåligt innantiU och inte ser det som man avser att säga mellan raderna. Men i manuskriptet tUl herr Fälldins anförande, som han läste upp med hög och Ijudlig röst, stär det; "Arets val blev en framgång för centern." Vidare; "Mittenpolitiken är ett kraftfält i svensk politik. Valutgången innebär ingen ändring härvidlag." När jag då säger att denna mittenpohtik förlorade fem mandat och att detta väl måste innebära någon förändring för detta kraftfält — några färre järnfUspån sä att säga inom ramen —, sä är det bara ett sakhgt konstaterande som bygger på vad herr Fälldin sade i sitt anförande. Vi förlorade sju mandat. Det minskade vår styrka — det erkänner jag utan vidare. Mittenpartierna förlorade fem mandat. Det minskar deras samlade styrka, om man nu betraktar den samlade mittenpohtiken som ett kraftfält. Det är bara enkel aritmetik, och det behöver herr Fälldin inte bh arg för.

Herr Bohman gjorde nyss ett försök tiU konkretisering, dvs. det enda försök tiU konkretisering som högerpohtiker i aUmänhet gör. Han sade att skatterna är för höga och att detta minskar friheten.

Det är klart att alla tycker att skatterna är höga, det är inte så märkvärdigt. Men när herr Bohman säger detta, skaU han samtidigt tala om vad vi skall spara på. De omläggningar som företagits i skattesystemet innebär — såvitt vi kan bedöma — att de stora löntagargrupperna nästa år kommer att få betala en lägre del av sin inkomst i direkt skatt än vad de gjorde är 1970, och detta trots att inkomsterna är betydligt större och trots att kommunalskatten höjts.

Herr Bohman har en som jag tycker fantastiskt fånig taktik. Han säger; "Är Ni nöjd med skattepohtiken, är Ni nöjd med bostadspolitiken, med utbildningspolitiken? Om Ni är nöjd med aUt detta, då är aUting bra. Men det tycker inte de svenska medborgarna." Det är en fånig taktik att säga sä. Om vi vore nöjda med aUting här i samhället, med utbUdning, skatter, bostäder och allt annat, varför skulle vi dä syssla med pohtisk verksamhet? Vi gör det därför att vi icke är nöjda, därför att vi mäste driva samhäUsutvecklingen framåt, därför att vi måste förbättra. Därför att vi icke är nöjda med det bestående vUl vi fortsätta att driva en socialdemokratisk politik. Vi kan säga att vi på den eUer den punkten genomfört kraftiga förbättringar. Vi kan säga att vi på det eUer det sättet tänker gå vidare framåt.

Herr Bohman är aUtid beredd att säga att aUting är eländigt. Då bhr mitt enkla svar tiU herr Bohman; Tala då i fridens namn om hur ni skall göra för att rätta till det som ni anser eländigt! Herr Bohainn har nu hela dagen hållit på att driva denna hätska, oförsonliga konfrontation mot socialdemokratin. Det enda som förenade oss och det gamla högerpartiet

var möjligen monarkin, som stod över partilinjerna, men i övrigt gapade en enorm klyfta mellan oss. Men om nu det svenska samhället är sä eländigt, tala då om vad ni vUl göra åt det. Herr Bohman drar då bara ännu en gång den skiva som säger att aUting är sä eländigt på grund av socialdemokratin. Det är er svaghet, och det vet herr Bohman lika väl som jag. Det blir ganska tråkigt att lyssna pä detta vevande av aUt elände i samhället, därför att herr Bohman aldrig säger; "Sä här skall vi göra, det och det skall vi göra." När man kommer fram tiU det stadiet, bhr herr Bohman föranderligt tyst. Delar av förklaringen känner herr Bohman tiU lika väl som jag. Men eftersom jag är så vänlig, skaU jag inte tala om den.

I övrigt viU jag säga att det varit en lugn och på många sätt trivsam debatt. Det är bara herr Bohman som fortsätter aggressiviteten från valrörelsen. Det är i och för sig ett positivt tecken. En valrörelse innebär naturligtvis en viss skärpning av motsättningarna. Alla eldar upp sig i debatten, men nu skaU vi återgå tiU vardagsarbetet. När man går in i detta vardagsarbete, är det en fördel att kunna resonera lugnt och sakligt med varandra, vilket vi kan om man undantar herr Bohman. Finns denna förutsättning, bör det föreligga möjligheter tiU ett konstruktivt arbete i den svenska riksdagen.

Vi har en rad förslag framför oss nu i höst — borttagande av folkpensionsavgiften, hela det ekonomiska stimulanspaketet och hela den jättelika propositionen om en förbättrad arbetsmUjö. Frågan om anstäU-ningstryggheten är också ett stort förslag. Höstriksdagen är mitt uppe i arbetet. Vi skall fortsätta att tala om sysselsättningspoUtiken.

Herr Helén ställde en fräga som rörde sysselsättningspolitiken. Jag har under det senaste året funderat över formerna för den. Den motion som ni väckte i våras tyckte jag var aUtför begränsad. Jag har emeUertid ännu mte funderat färdigt över i vUka former ett mer långsiktigt arbete i sysselsättningsfrågorna bör drivas, men jag är beredd att relativt snart återkomma härtiU.

Vi kommer att fortsätta arbetet med arbetslivets demokratisering -jag tänker på § 32. Vi skaU bygga ut den offentUga sektorn. Det är en pohtik som vi tror är riktig i det nuvarande skedet av det svenska samhällets utveckling. Jag tror inte aUs som herr Bohman att det är en högerpolitik som människorna längtar efter, utan en fortsättning av den reformistiska pohtiken - för arbete, välfärd och gemenskap. Det vardagliga, parlamentariska arbetet kommer att ge besked om hur vi lyckas att samla krafterna tUl handling tUl fromma för medborgarna i det här landet.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Bohman anhållit att tUl protokoUet fä antecknat att han inte ägde rätt tiU ytterligare replik.

Herr ANTONSSON (c);

Herr talman! Jag instämmer i statsministems konklusion i slutet av partUedardebatten där han uttalar en önskan om att när vi kommer in i -som han uttryckte det - det parlamentariska vardagsarbetet, vi skall visa oss mäktiga att inte i första hand ägna oss åt konfrontationspohtik utan ta itu med de väsenthga frågor som vi har framför oss.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Statsministern gjorde i sitt senaste inlägg stort nummer av att herr Fälldin talade om mittenpolitiken som ett kraftfält i svensk politik. Statsministern drog slutsatsen att detta inte var en reahtet eftersom mittenpartierna tillsammans förlorade några mandat vid det senaste valet. Jag tycker det är en felaktig slutsats. Socialdemokraterna förlorade ju sju mandat, men jag skuUe fördenskull aldrig komma på idén att säga att socialdemokratin inte är en mycket stark politisk maktfaktor i detta land eUer om man sä viU ett kraftfält. Man kan inte med ledning av ett fåtal mandat hit eUer dit mäta den kraftfullhet eUer maktfaktor som respektive parti eller partikonsteUation representerar. Ett faktum är i varje fall obestridligt, nämhgen att valresultatet för andra gången i följd har minskat det parlamentariska underlaget för den socialdemokratiska regeringspohtiken. Den avgörande skiUnaden inför den nya mandatperioden jämfört med nu är att kommunisterna får ökad betydelse som stödparti åt regeringen. Men som vi aUa vet räcker det ändå inte längre fram än tiU lotten i frågor där man kommer i motsättning tUl oppositionen. Vi är väl också aUa klara över att det kan leda till en svårbemästrad parlamentarisk situation där ett nyval kan bh nödvändigt, även om jag tror att regeringspartiet minst av allt önskar detta under den närmaste treårsperioden.

För att arbetet i riksdagen skaU kunna fungera är det nödvändigt att regeringen i ökad utsträckning tar hänsyn tiU mittenpartierna, såvida man inte önskar knyta sig närmare tiU vänsterpartiet kommunisterna. Väljer man att försöka åstadkomma samförstånd i de frågor där vi i stort sett har samma uppfattning - jag menar inte att vi skall åstadkomma ett konstlat samförstånd, utan ta en strid där det finns åsiktsskiUnader - då är detta välgörande på två sätt. Dels tror jag det blir en riktigare politisk utveckhng. Dels tror jag — det vUl jag stryka under - att man kan korrigera det överdrivna blocktänkandet som har präglat eftervalsdebat-ten i sä stor utsträckning. Jag säger detta därför att jag inte tror att detta blocktänkande svarar mot instäUningen hos det svenska folket, och det döljer dessutom den viktiga värdegemenskap som ändå finns i sä många frågor, t. ex. den sociala trygghetsutveckhngen.

Jag måste konstatera att den socialdemokratiska regeringspolitiken har gått fel särskilt i två avseenden, där jag tycker det är nödvändigt att en korrigering sker. Det gäller dels den ökade centraliseringen, dels den misslyckade sysselsättnings- och näringspolitiken. Det är problem och svårigheter som människorna i allt större utsträckning möter i sin vardag.

Vi har i ohka avseenden fått ett mer centraliserat samhäUe. TUl detta förhållande har regeringspolitiken bidragit. Det gäller inte minst samhälls-styrelsen, som statsministern nyss har påpekat i sitt anförande, där han erkände att vi nu har stora svårigheter att få ett aktivt medborgarengagemang i samhällsstyrelsen. Den kommunala demokratin har fått det svårare bl. a. genom storkommunreformen.

Över huvud taget har det blivit allt svårare för människorna att aktivt delta i samhällsfrågorna. Det är mycket aUvarligt - det behöver egentligen inte sägas här — att medborgaraktiviteten fått försämrade möjligheter. Denna medborgaraktivitet .är dock en förutsättning för att vår demokrati skaU kunna leva och fungera. Därför är det litet sent att nu

böqa tala om att möjligheterna har försämrats. Men det är inte för sent att reparera det som försummats under 1960-talet.

Vi mäste bryta centraliseringstendensen i samhällsstyrelsen. Vi mäste förstärka den kommunala demokratin och förverkliga länsdemokrati-tanken. Detta tillhör enhgt min värdering de viktigaste uppgifterna för åren framöver.

Det är också nödvändigt att ägna näringslivets och arbetslivets problem väsentligt större uppmärksamhet än vi har gjort tidigare. Det gäller ohka aspekter — å ena sidan näringshvets och produktionens anpassning tUl mUjöpohtikens och resurs- och energipohtikens krav och å andra sidan nödvändigheten att trygga arbete och om möjligt arbetstrivsel åt alla medborgare.

De näringspolitiska frågorna hör utan tvivel tUl de viktigaste framtidsfrågorna för lång tid framåt. Sysselsättnings- och näringslivsutvecklingen utgör pä mänga sätt basen för samhäUsarbetet — både när det gäUer att förbättra de enskilda människornas ekonomi och deras standard och när det gäUer att öka statens och kommunernas möjligheter att ge service och hjälpa människor, som av en eUer annan anledning har svårt att försörja sig själva.

Ytterst gäUer det aUtså att säkerställa fortsatt framåtskridande och välfärd med bl. a. näringspolitiken som ett av de viktigaste instrumenten. Det gäller emellertid också att skapa en så rättvis fördelning av produktionsresultatet som möjligt och ge människorna möjligheter att påverka sin egen arbetsmUjö och sina egna arbetsförhäUanden. Det är något av huvudinnehåUet i arbetsdemokratin.

Vi skall emeUertid komma ihåg att grunden för aUt detta, när vi skaU hämta resurserna, är ett effektivt näringsliv. Men det räcker inte - det vUl jag starkt understryka — med ett effektivt näringsliv i företagsekonomisk mening. Ett viktigt krav måste vara att den mänskhga arbetskraften utnyttjas på ett sådant sätt att människornas egen trivsel och trygghet tiUgodoses.

Det är inte ett tecken på effektivitet, när människorna i allt lägre åldrar slits ner genom stress och aUtför hårt arbetstempo och på så sätt stängs ute frän möjligheterna att klara sin egen försöqning.

Ökade insatser görs också både pä politisk väg, som vi vet, och av företagen själva för att förbättra förhäUandena på arbetsplatserna. Riksdagen kommer i höst, som redan har antytts i debatten, att få ta ställning tiU ett par mycket viktiga förslag med det syftet. Jag tänker på förslaget tiU förbättrad lokal skyddsorganisation, som jag betraktar som ett mycket viktigt led i ansträngningarna att åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Lagstiftningen om ökad anstäUningstrygghet bör likaså kunna bidra tUl att förbättra den enskUdes situation på arbetsplatsen.

Men en sak måste vi komma ihåg — den grandläggande förutsättningen för tryggheten i arbetet är ändå att det finns tiUräckligt många arbetstiUfäUen. Lagstiftningen för ökad arbetstrygghet kan ge dem som har ett arbete ökad trygghetskänsla. Men den ger inte de redan arbetslösa några förbättringar och den ger inte heller nägra nya arbetstUlfäUen. Det är ett reahstiskt konstaterande, som inte innebär att jag på något sätt vänder mig emot en sådan lagstiftning. Jag har redan uttryckt min

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

positiva instäUning till dessa åtgärder.

Men vi måste naturhgtvis också se till att företagen får reella möjhgheter att leva upp tUl de ambitioner som vi som lagstiftare ålägger dem. Av allt att döma kommer det att bh en bred uppslutning i riksdagen kring det framlagda lagförslaget om arbetstryggheten. Men man har i propositionen enhgt min mening förbisett en viktig sida av saken, nämhgen de ekonomiska verkningarna för olika grupper av företag.

Denna grundläggande fråga har man ganska lättvindigt glidit förbi. Därför måste lagförslaget, som vi frän centern har framhållit i en motion, kompletteras med ett system — försäkringsmässigt eUer på annat sätt — som ger bl. a. de mindre och medelstora företagen ekonomiska möjligheter att leva upp tiU de förpUktelser mot de anställda som de nu blir ålagda genom den nya lagstiftningen. Annars kommer den nya lagstiftningen i långa stycken att sakna reeUt innehåU, och då blir den inte särskilt mycket värd. Det är väl ingen av oss som önskar detta.

Att skapa ett effektivt näringsliv i den vida mening som jag här har talat om fordrar en aktiv näringspolitik. Det har vi många gånger givit uttryck för. Jag vUl principieUt och ideologiskt framhålla att den näringspolitik som vi nu står inför måste underordnas samhällets välfärds-och jämlikhetspolitiska mål på ett helt annat sätt än vi tidigare varit vana vid. Vi tror på vårt häU att människans egen initiativlust och vilja att ta ansvar är den främsta drivkraften till framsteg och framåtskridande.

Vårt program utgår ifrån att just dessa mänskliga egenskaper bäst kommer till sin rätt i ett decentrahserat näringsliv, byggt i huvudsak på privata och kooperativa företag som arbetar i konkurrens med varandra.

Det är mot den bakgrunden vi i centern ser med ganska stor oro på den utveckling mot en monopolsituation som nu äger rum inom cementbranschen och som tidigare berörts i debatten. Landets två tillverkare har beslutat att slå sig samman i den företagsekonomiska effektivitetens intresse. Jag kan inte finna något annat motiv. Den enda form av konkurrens som därefter kan förekomma är importkonkurrens. Men vi vet att cement är en vara som av kostnadsskäl inte kan transporteras några längre sträckor. Importkonkurrensen kan därför aldrig bli särskUt betydande. En ensamtUlverkare i Sverige fär därmed nära nog en monopolställning.

Utvecklingen löper i samma banor inom andra branscher. Enbart de tvä senaste veckorna har vi kunnat läsa i tidningarna om flera företagssamgåenden mellan redan tidigare mycket stora företag. Några direkta monopolbildningar viU jag inte påstå att det är fråga om. Men på lång sikt medför även dessa fusioner utan tvivel en risk för minskad konkurrens och ökad maktkoncentration.

En av föratsättningarna för att vi skall kunna motverka den monopolisering och den ökade maktkoncentration som nu starkt gör sig gäUande är att vi kan tUlförsäkra de mindre företagen bättre betingelser för sin utveckUng. Vi skall i och för sig inte favorisera de mindre företagen, men ingen lär kunna bestrida att de stora företagen i dag har favörer som de mindre saknar. Därför behöver vi åtminstone lyfta upp de mindre företagen tiU en jämbördig nivå när det gäller möjligheter tUl kapitalanskaffning, beskattningsregler osv.

Det är också lätt att hitta exempel på att man i näringslagstiftningen i alltför hög grad utgår från de stora företagens förhållanden och förbiser att det liUa företaget ofta arbetar under helt andra betingelser. Jag har redan pekat på lagstiftningen om anställningstrygghet som ett exempel på att man tagit för liten hänsyn tiU de mindre företagens möjlighet att klara en önskvärd reform. Ett annat exempel är de aktueUa ändringarna i aktiebolagslagen, där den kraftigt höjda undre gränsen för aktiekapitalets storlek utan tvivel kommer att skapa svårigheter för mänga mindre företag.

Jag tror att decentraliseringstanken också mäste komma tUl uttryck i företagens inre organisation. De anstäUda måste få ökade möjligheter att påverka produktionen. Jag tror också att nya uppslag och idéer kan komma fram bäst i samverkan meUan specieUt de mindre företagarna och deras anställda. Nya initiativ kan få utlopp i både företagarinsatser och insatser från de anstäUda. Det gäUer inte bara i de små företagen utan självfaUet också inom det stora företagets ram.

Herr talman! Jag hoppas att det av vad jag sagt, även om det är fragmentariskt, framgår att jag bekänner mig tUl en socialt ramplanerad marknadsekonomi. Det innebär inte att vi inom centern fränkänner samhället behov av att stäUa krav pä företagen. Kraven måste självfaUet bh större på de stora företag som genom koncentrationsprocessen och kanske framför aUt genom ett system av allt vidare internationeUa förgreningar blivit något av stater i staten, om jag får uttrycka det så.

Vi har från vårt parti aktivt medverkat tiU att förbättra samhällets insyn i bankerna, i investmentbolagen och i de stora privata stiftelserna. Samtidigt har vi varit på samma hnje som de fackliga organisationerna när det gäller krav på ökad insyn och medbestämmanderätt för de anställda.

Men vi vet också att företagen i sin tur stäUer och har rätt att ställa aUt större krav på samhället. Det gäUer våra insatser inom den s. k. offentliga sektorn i fräga om bostadsförsörining, kommunikationer, utbUdning — de är ju ofta en avgörande förutsättning för utvecklingsmöjligheterna på företagsområdet. Insatserna pä det arbetsmarknadspolitiska området har kanske vuxit snabbast, men också samhäUets insatser för att förbättra kreditförsörjningen och för att underlätta och påskynda den tekniska utvecklingen och forskningen fär aUt större betydelse, inte minst för de mindre företagen.

Det tiUständ och det strukturmönster som jag här har försökt snabbteckna brukar vi kaUa biandekonomi. Jag ser — det bekänner jag öppet — i den ett försök att ta tiU vara det bästa hos marknadsekonomin inom de ramar som samhäUet bestämmer och förena det med de sociala krav som samhäUet och de anställda har rätt att stäUa.

En praktisk konsekvens av att man accepterar en sådan utveckling måste enligt centerns uppfattning vara att man försöker få tiU stånd någon form av övergripande planering och ett praktiskt handlingsprogram för samhällets åtgärder pä det näringspohtiska området. Det saknas nu sådana långsiktiga program för sysselsättningspolitiken och för näringspolitiken i stort.

Alternativet är att samhällets organ i stor utsträckning litar tUl selektiva ingrepp, tUl detaljregleringar och tUl mera kortsiktiga bedöm-

Nrl27

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

ningar. Det måste man givetvis göra delvis i akuta situationer, men jag vill understryka det stora behovet av ett långsiktigare näringspolitiskt handlingsprogram.

Herr talman! Vi har nu i högkonjunkturen kvar en betydande arbetslöshet, större än vad vi är vana vid, åtminstone från förra högkonjunkturen. Man kan kanske dra den slutsatsen att vi har fått ett permanent arbetslöshetsproblem. I värt program för 100 000 nya arbetstillfällen har vi räknat med att den s. k. strukturarbetslösheten skuUe uppgå tiU mmst 100 000.

Det behöver inte sägas att arbetslösheten innebär stora personliga och ekonomiska uppoffringar och svårigheter för de människor som drabbas av den. Den innebär varje år mUjardförluster för människor och samhälle, och därför kan en stor permanent arbetslöshet inte accepteras, även om vi får möta den ibland vid konjunktursvängningar, framför allt i samband med konjunkturnedgångar.

Det får inte sägas att detta är en normal företeelse för värt samhälle, därför att då är det något fel på samhäUet. Får utvecklingen fortsätta som nu ökas svårigheterna för varje år. Jag skulle våga gissa att vi under det fortsatta 1970-talet måste skapa 400 000-500 000 nya arbetstiUfällen. Denna situation kan inte klaras med den nuvarande regeringspolitiken.

Sysselsättningen i varuproduktionen har minskat kraftigt under senare tid. Detta är givetvis tiU stor del en naturlig följd av teknikens framsteg. Vi skall vara uppmärksamma på att sysselsättningsökningen under 1960-talet skedde nästan uteslutande i de statliga och kommunala verksamheterna. Jag vUl inte säga annat än att detta var värdefullt. Det innebar att vi kunde bygga upp och bygga ut välfärds- och trygghetspolitiken. Sysselsättningen inom varuproduktionen kommer emellertid att gä ner ytterligare.

För fortsatta trygghetsreformer behöver vi öka sysselsättningen ytterligare i statliga och framför allt i kommunala verksamheter. Det gäller t. ex. vårdsektorn, handikappverksamheten, mUjöområdet och UtbUdningen. Det är möjligt att vi som på 1960-talet rent av kan behöva öka denna sysselsättning med ungefär 300 000 arbetstUlfäUen.

Men skillnaden, herr talman, är uppenbarligen att vi nu på 1970-talet inte har möjligheter att med nuvarande pohtik göra om 1960-talets utveckling. Vi har inte, exempelvis ute i kommunerna, de ekonomiska resurserna att öka den offentliga sysselsättningen på detta sätt, och då kan vi inte heUer enbart bygga på detta för att trygga den aUmänna sysselsättningen. Det är aUtså framför aUt kommunernas och landstingens ekonomiska situation och den svåra skatteproblematiken som ger oss ett besked om att här finns gränser satta.

Vi måste med förtur hämta de ekonomiska resurserna genom expansion i näringslivet. Jag viU inte skjuta upp någonting som finns med i den nuvarande minimibudgeten, men den rent principieUa uppläggningen borde vara att vi genom en aktiv näringspohtik ökar de ekonomiska resurserna i det direkt producerande näringslivet för att därmed öka statens och kommunernas skatteintäkter och i sin tur sätta fart på den offentliga sektom på de områden jag här har nämnt, där vi Ugger efter.

Vi vet att industrunvesteringarna har varit otillräckliga. Det är riktigt som det sägs här att vi har haft en bristande framtidstro inom de mindre och medelstora företagen, och det har lett tUl att satsningar på nya produkter och produktionsprocesser inte har kunnat ske i tiUräcklig utsträckning, satsningar som man helt säkert har velat göra frän företagarhäll, men man har inte vågat ta risken. Misslyckandena med att i tillräcklig grad stimulera fram ökad produktionsförmåga, nya produkter och nya företag måste bero på nägot fel i närings- och sysselsättningspolitiken. De nödvändiga näringspolitiska förutsättningarna har med andra ord inte givits. Just nu har vi en högkonjunktur med ökade sysselsättningsmöjligheter inom industrin. Men vi skaU lägga märke till att det nästan uteslutande är en exportkonjunktur, och det visar i så faU i ännu högre grad att det är något fel i vär interna ekonomi när värt konjunkturuppsving nästan uteslutande kan hänföras tUl en uppgång inom exportsektorn.

Jag viU betona att — som jag har antytt — det s. k. sysselsättningspaket, som regeringen lagt fram för höstriksdagen, innehåUer riktiga åtgärder till stöd för kommunerna, konsumtionen och välfärden. TiU mycket stor del är det förslag som tidigare lagts fram från vårt håll men då avvisats av regeringen — senast i våras talade man ju ständigt om överbud i de här faUen. Vad som är bekymmersamt är att stimulanspaketet kommer litet sent i en konjunkturuppgång; det hade behövt komma i ett tidigare skede.

Det är aUtså ett framsteg att regeringen korrigerat sig på dessa punkter. Men det löser inte — det vill jag ha sagt — det svåra sysselsättningsproblemet. Detta kan endast lösas om vi får en näringslivspolitik, inte minst på kreditområdet, som skapar de nödvändiga näringspohtiska förutsättningarna.

Jag vUl slå fast att regeringens sysselsättnings- och näringspolitUc har varit ogynnsam särskilt för de mindre och medelstora företagen t. ex. i fråga om investeringsfonderna, där dessa företag inte har samma möjligheter som de större. Den har vidare varit ogynnsam för de mindre och medelstora företag som är arbetskraftsintensiva när det gäller löneskatten, de selektiva stimulansåtgärderna och kreditpolitiken. Det betyder att utvecklingsmöjligheterna i mindre företag inte har kunnat tillvaratas pä ett önskvärt och tillfredsställande sätt.

Jag vet inte vad regeringen skådar efter för slags socialistiska tecken. I väntan på sädana — om de nu kommer — griper man emeUertid tiU några selektiva åtgärder här och där men försummar den allmänna övergripande näringspolitiska målsättningen i form av ett långsiktigt handlingsprogram. Det är därför jag menar att det behövs en ny näringspolitik som kan ge biandekonomins näringshv förbättrade möjhgheter till förnyelse och ökad produktionsförmåga. Strävandena måste väsentligt mer inriktas på nyskapande insatser, nya produktionsideer och innovationer. Utveck-hngsmöjligheterna i de mindre företagen mäste tas till vara i samma utsträckning som i de större. Det nödvändiga produktionsuppsvinget kan inte näs utan en mer omfattande medverkan från de mindre och medelstora företagen. Näringspolitiken måste väsentligt mer än hittills inriktas på att bemästra de specieUa svårigheter som de mindre företagen

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

har t. ex. i fråga om bristande utbUdningsresurser. Man behöver också förbättra sin företagsledning. Det gäUer vidare ekonomin, kapitalanskaffningen, utveckhngs- och forskningsarbetet och en marknadsföring kollektivt.

Det är dessa problem, herr talman, som vi har tagit upp tUl diskussion i vårt program för 100 000 nya jobb i industri och servicenäringar och i våra motioner om ett näringspohtiskt handhngsprogram och en sysselsättningsplanering. Men hittills har regeringen inte velat gå problemen inpå livet.

För att försöka nyansera bUden viU jag säga att det är nödvändigt med selektiva åtgärder — det skulle vara fel att döma ut dem. Men det väsentliga är att det inte räcker med detta, och framför aUt går det inte att sätta de selektiva åtgärderna i första rummet. Jag tror att aUa riksdagspartier vill skapa ökade resurser för att kunna genomföra fortsatta reformer och för att kunna klara sysselsättningen. Dä är en aktiv näringspohtik vårt kanske viktigaste instrument. Bhr det inte en sådan omläggning av sysselsättnings- och näringspolitiken får vi år för år allt större svårigheter med sysselsättning och bristande resurser. Vi mäste med andra ord, herr talman, skapa en aktiv pohtik för biandekonomins näringsliv. Med den nuvarande regeringspohtiken tror jag inte att det går att klara 1970-talets ökande problem inom industrisektorn.

Herr KÄLLSTAD (fp);

Herr talman! Folkpartiledaren Gunnar Helén betonade med rätta i sitt första, inledande anförande betydelsen av den ekumeniska u-vecka som de kristna trossamfunden står för. Det kristna riksmötet i Göteborg, det s. k. G 72, rekommenderade att en årlig ekumenisk u-vecka skuUe arrangeras för att skapa opinion för kristenhetens och samhällets ansvar för att söka minska klyftorna meUan rika och fattiga i världen.

"Rättvisan kan inte vänta" — det blev det provokativa och utmanande temat för u-veckan den 28 oktober—4 november, som Svenska ekumeniska nämnden och Svenska missionsrådet arrangerade. Men hela det kristna Sverige har enat sig om denna manifestation, från svenska kyrkan tUl pingstvännerna, och det är ett ytterst glädjande faktum. Samtidigt är det en utmaning tUl hela värt folk och till de folkvalda i Sveriges riksdag. I ett läge där klyftan mellan rika och fattiga länder bara blir större och större och där vi tiUhör den privUegierade delen, de rika länderna, får vi inte stiUatigande åse hur vi glider fram mot nägot som kan bli en katastrof. Temat "Rättvisan kan inte vänta" samt världssituationen i dag är en utmaning till oss som beslutsfattare. Vi har upptäckt att världens affärer angår också oss och att människor pä olika kontinenter är beroende av varandra.

I sitt upprop inför den ekumeniska u-veckan talade ärkebiskop Olof Sundby om vad han viUe kalla den religiösa dimensionen i all u-landsin-sats, och därmed syftade han på att det finns en gudomlig plan med hela mänskligheten hksom med vaqe enskUd människa. Denna syn ledde fram till praktiska frågor och till ett uttalande, också riktat till oss i Sverige, och jag viU här citera några ord ur detta ärkebiskopens upprop, som även angår oss i detta hus. Han sade;

"När u-veckan gär av stapeln, skulle vi vUja att icke minst de politiska partierna i värt land såg detta som ett uttryck för en vitt utbredd vilja i svensk kristenhet att ta sin del av ansvaret att väcka opinion i dessa frågor om rättvisa meUan fattiga och rika, mellan syd och nord. Och vi vUl uppfordra dem att svara mot sitt ansvar. I dag lever många av oss i föreställningen att standard och konsumtion ständigt måste öka. När skall vi bli beredda att acceptera en solidaritet med de fattiga även om det skuUe kosta oss något? Och när skall vi inse att dessa frågor icke är marginella utan centrala för hela vår värld och därmed också för värt eget land?"

Genom temat "Rättvisan kan inte vänta" viU trossamfunden knyta an till en i viss män ny syn pä utvecklingens innebörd och målsättning. Den börjar nu ta en aUt fastare form inom den internationella kristenheten. Under senare år — inte minst efter Uppsalamötet 1968 — har själva utveckhngsbegreppet fått en ny innebörd. Nu är utvecklingen inte bara en fråga om ekonomisk tiUväxt utan även om rättvisa och självständighet. Av dessa tre målsättningar, aUtså ekonomisk tiUväxt, rättvisa och självständighet, är det rättvisan som skall prioriteras.

Ärkebiskopen Camara i Brasilien, som i flera är har föreslagits till Nobels fredspris och som väl också får det extra folkets fredspris som man nu samlar in i Norge och i viss män även i Sverige, framhäUer i sin bok Våldets spiral att orättvisorna i u-länderna och relationen mellan i-länder och u-länder försätter mUjontals människor i en så omänsklig situation att det hart när är berättigat att tala om orättvisorna som ett våld. Han menar att dessa orättvisor utgör det första och grundläggande våldet, i vilket andra former av våld har sitt ursprung. Därför, menar han, mäste alla insatser för internationeU fred och utveckling ha social och ekonomisk rättvisa som sin grundläggande målsättning. Utveckling är alltså fredens nya namn. Och det finns inte någon utveckling utan rättvisa. Jag tänker på rättvisa ekonomiska strukturer, rättfärdiga och riktiga handelsmönster och handelsvillkor, kamp för mänsklig värdighet, för social rättvisa, kamp mot politiskt förtryck, mot främlingskap mellan människor och mot rasism.

Detta knyter an tUl det rättfärdighets- och rättvisebegrepp som kristna människor och andra har lärt känna i Bibeln, framför allt hos sädana profetiska gestalter som Jesaja, Jeremia, eUer rättfärdighetens banerförare framför andra i gamla testamentet, Amos, och naturligtvis hos kristendomens stiftare. Det är våldsamma anklagelser mot maktmissbruket i det dåvarande samhället som vi möter på många av de bibhska bladen. Den boken tar klart parti för de fattiga och de nedersta i samhäUet och kritiserar skarpt förtryckarna.

Ett par exempel på situationen i vår egen tid: Antalet arbetslösa och undersysselsatta i u-länderna har ökat under 1960-talet, U-länderna har aldrig haft sä mänga icke läs- och skrivkunniga som i dag, Pä sjuk- och hälsovårdens område kan noteras att vi i de västeuropeiska länderna har en läkare på 500-1 000 invånare medan man i t, ex, Afrika har en läkare på 25 000-50 000 invånare. Antalet sluminvånare ökar ständigt. Det finns städer, t. ex. Calcutta i Indien, där man räknar med att halva befolkningen utgörs av slumbefolkning — detta samtidigt som en

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

fjärdedel av mänskligheten lever i överflöd och vi fortfarande konsumerar kapitalvaror som t. ex. bUar, frysskåp, färg-TV och tar för givet att levnadsstandarden skall fördubblas på så där 20-25 är.

Men samtidigt måste man tyvärr konstatera att opinionen i vårt land i denna fråga är aUtför svag och att man därför kan tala om en viss biståndströtthet. Det medför självfallet ett svalnande intresse för u-län-dernas problem. Det ser jag som en aUvariig sak. Mot den bakgrunden är det så mycket mera angeläget att temat "Rättvisan kan inte vänta" tonas fram från samfundens sida. Detta måste ses mot bakgrunden av de faktiska förhållandena: Den växande klyftan mellan rika och fattiga länder och det växande ointresset för situationen. Om hela mänskligheten skall få en dräglig framtid är det nödvändigt att vi får en ny syn på solidaritetens betydelse. Politikens mål måste vara ett mänskligare och rättvisare världssamhälle.

Vi måste i värt land vara inriktade på att genomföra det uppsatta biståndsmålet, I procent av bruttonationalprodukten. Vad skulle det då innebära? I dag uppgår den svenska u-hjälpen till 1,2 miljarder kronor eller nägot mer än 150 kronor per svensk. 1 procent av bruttonationalprodukten utgör 2 mUjarder eller ungefär 300 kronor per svensk. Som jämförelse kan nämnas att det vi i vårt land konsumerar av läskedrycker, tobak och alkohol uppgår tUl närmare 8 miljarder. Vårt totalförsvar kostar också bortåt 8 mUjarder, Det borde alltså inte vara förenat med aUtför stora svårigheter att snart uppnå det uppsatta målet, I procent, och följaktligen ge 2 mUjarder i u-landshjälp.

Det här har de kristna samfunden och kyrkorna i Sverige krävt länge. Pä rekommendation av det kristna riksmötet i Göteborg 1972 uppvaktades regeringen av bl. a. ärkebiskopen Olof Sundby och missionsföreståndaren Gösta Hedberg, som framhöU att enprocentmålet mäste ses som en trovärdighetsfräga för värt land gentemot u-länderna. Jag kan nämna att man inom trossamfunden pä allvar har talat om en frivilhg självbeskattning för att söka medverka tUl detta måls uppnående. Men för oss aUa gäller att en fördröjning av vär egen standardhöjning med nägra veckor eUer kanske nägra månader — vilket inte vore nägon vidare stor uppoffring - skuUe medverka till att vi uppnådde enprocentmålet i tid, dvs. såsom vi tänkt 1974/75.

I folkpartiets partiprogram 1972 finns några ord om den internationella solidariteten. Det heter;

"Hur vi utnyttjar våra resurser — och lyckas skapa nya - är inte bara vår egen sak. Det är i betydande grad en fråga om hur vi fullgör vårt internationeUa ansvar. Samverkan över gränserna är inte endast en praktisk-ekonomisk nödvändighet i värt eget intresse. Den måste mer och mer bli en fungerande solidaritet med de folk som kämpar mot fattigdom och ofrihet."

Jag skuUe vilja tillägga att hela denna fråga om internationell sohdaritet är aUtför viktig för att den skuUe få korrumperas bort av de tiUfäUiga opinionskastningama i biståndströtthetens tecken.

Om bistånd till u-länderna heter det också i folkpartiets program;

"De rika länderna måste radikalt öka sina insatser för att stödja u-länderna i deras kamp mot fattigdom och nöd, för frihet och

självständighet. För denna strävan bör Sverige, som ett av jordens rikaste länder i förhållande tUl befolkningens storlek, gå i spetsen. Sedan riksdagens löfte att en procent av bruttonationalprodukten skall gä tUl u-hjälp har infriats bör även i fortsättningen biståndets andel av bruttonationalprodukten öka."

Jag skulle vilja tillägga att det är svek om enprocentmålet, som är ett löfte till vår broder, överges. Att svika här är att ta en utlovad brödkant från en svältande broder för att ha råd med kaffegrädden. Jag kan vidare citera ur partiprogrammet;

"Missionens och andra friviUigorganisationers u-landserfarenheter bör tas bättre till vara vid planeringen av det statliga biståndet. Detta förutsätter ett intimt samråd mellan SIDA och de friviUiga organisationerna. Det statliga biståndet bör i ökad utsträckning kanaliseras genom dessa organisationer.

Behovet av snabb katastrofhjälp ökar, framför allt i den tredje världen, och den svenska beredskapen bör skärpas. IdeeUa internationella organisationer har särskilda möjligheter att effektivt och med minimalt spUl förmedla insamlade medel. Deras verksamhet bör stödjas av och samordnas med den statliga katastrofhjälpen."

Herr talman! De ideeUa folkrörelser som sedan gammalt haft sin förankring i och stött den frisinnade och liberala rörelse som tagit sig praktiskt-politiskt uttryck i folkpartiet — nämhgen frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, andra frivUligorganisationer och stora grupper inom svenska kyrkan — får inte tröttna att med nytt tonfaU och med ett ökat engagemang förkunna den internationeUa solidaritetens betydelse i vår tid - mot ett begränsat nationellt perspektiv. För att kunna förverkliga sina målsättningar behöver de riksdagens både moraliska och ekonomiska stöd.

Vikten av att satsa på idéernas kraft gör sig på nytt gällande i den tid som är snävt materialistisk. Denna idealitet förverkligas inte utan vissa uppoffringar. Vi får inte låta rättvisan vänta. Händelserna skulle därigenom kunna leda oss fram mot en internationell katastrof. Både Folkrörelsesverige och vi som ansvariga beslutsfattare bör bidra till att förhindra detta.

När folket en gång kom till Johannes Döparen och frågade: "Vad skall vi då göra?", svarade han enligt Lukas 3:11: "Den som har två Uvklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och den som har matförråd, han göre sammalunda." SkuUe vi inte i dessa ord kunna se en idealnorm för en internationell social rättvisa?

I detta anförande instämde herrar Hyltander, SeUgren och Ekinge (samtliga fp).

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! När jag hörde statsministern förklara valutfaUet kom jag att tänka pä historien om fotboUsspelaren som återvände till hemorten efter en match på bortaplan och tillfrågades av ivriga supporter hur matchen hade gått. Låt mig travestera den historien en smula och påminna om svaret; Jo, den gick utmärkt, vi vann med 4—4.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Herr talman! Det var inte min avsikt att tala om sådana saker utan, som jag har anmält, att låta detta lilla anförande handla om utrikespolitik. Ämnesvalet har emeUertid sina komphkationer under det interregnum som för närvarande råder i Arvfurstens palats. UtrUcesministern har ju nyligen tUlträtt och agerade i varje fall i gär kväll hos Stockholms Arbetarekommun som försvarsminister. Den förutvarande utrikesministern har i går lämnat riksdagen och dragit in pä Helgeandsholmen, och fru Alva Myrdal har också lämnat regeringen och befinner sig i FN.

Under sådana omständigheter kan det vara välbetänkt att söka finna någon anledning tiU instämmanden med vår utrikesledning - även om det är en märklig uppgift för en röst från oppositionen. Men det finns faktiskt nägra anledningar om man söker med ljus och lykta. Krister Wickman yttrade några kloka ord vid säkerhetskonferensen i Helsingfors tidigare i år. "Det bör inte döljas", sade han, "att ett aUt närmare samarbete mellan supermakterna kan komma att gä ut över andra staters berättigade intressen. Den ställning som supermakterna kommit att inta exempelvis på det mUitära området kan försätta den övriga världen i ett beroendeförhållande som är svårförenhgt med nationeU bestämmanderätt." Han tiUade att strävanden tUl avspänning icke endast bör koncentreras "tiU möten och överenskommelser meUan de båda supermakternas ledare".

Det är klokt sagt, och vi i Sverige har, som så ofta påpekats, anledning att i detta sammanhang erinra oss avtalet i TUsit meUan Frankrike och Ryssland är 1807 samt ävenledes det öde som drabbade flera självständiga stater i vär närhet när Ribbentrop och Molotov vänslades som bäst 1939.

Sverige är - och har länge varit — tUl stor del beroende av den maktbalans som icke längre gäUer för enbart norra Europa utan vida utöver Europa. Den är global och rubbas denna kan läget också bli ett annat här hemma. Maktbalansen — den globala — kan emellertid också skakas genom inre motsättningar eller kriser inom supermakterna. Den so-yjetiska berömda trojkan har suttit länge vid makten, och som bekant sker ändringar i Sovjetunionen i fräga om ledande personer icke genom allmänna val utan på annat sätt. Inga tecken på en sådan ändring finns i dag, men förr eUer senare kommer den. Om den för med sig ändringar i pohtiken är en annan sak; det kan naturligtvis icke uteslutas.

På den andra sidan stär det just nu Ula tiU. Den framstående labourmannen Roy Jenkins konstaterade häromdagen att det kaos som härskar i Washington är för Europa livsfarhgt. Dr Kissinger har ett fruktansvärt ansvar, fortsatte han. Han är en icke folkvald ämbetsman som tjänar en belägrad och impulsiv och folkvald herre, som mera ägnar sig åt självbevarelse och självförsvar. Det finns anledning att dela Jenkins oro över händelseutvecklingen i Washington även om man vågar hoppas att den livskraftiga amerikanska demokratin — vilken annan styrelseform än demokratin hade kunnat åstadkomma en så öppen press- och kongressdiskussion som den som nu pågår i USA? - skall övervinna krisen. Man kan också instämma med Jenkins när han tUlade att vi i Europa icke har anledning att sätta oss pä våra höga hästar: "Kortsiktig egoism har hindrat långsiktiga mål."

Talet om avspänning bör med andra ord föras lågmält i dessa dagar. Så sent som den 25 oktober sattes den ena världsmaktens kärnvapenstyrkor i beredskap och från andra hållet hade då luftbron över Jugoslavien fungerat i åtskilliga veckor och landstigningsfartygen stävat mot sina mål.

Här i vår omedelbara närhet har uppgörelsen mellan Västtyskland och Östtyskland enligt herr Wickmans tal i FN kraftigt bidragit tiU den fortsatta avspänningsprocessen. Det kan pä sätt och vis vara riktigt, men samtidigt bör också konstateras att relationerna meUan Bonn och Pankow aldrig har legat på en sådan bottennivå som just nu enligt många sakkunniga bedömare. Dock bör här åt protokoUet räddas ett — tycks det mig — icke här hemma nog observerat yttrande av herr Wickman i FN den 11 oktober enligt vilket beslutet om tvä tyska stater i FN "inte påverkar det tyska folkets rätt att genom förhandhngar nå fram tiU en återförening". I detta kan man instämma. Men låt oss också konstatera att den påstådda avspänningen enligt doktrinen i öst ingalunda är ideologisk. Så sent som den 20 september konstaterade Krasnaja Zwezda, att inom ideologin kan ej finnas fredhg koexistens. Samtidigt slog man där fast att den nödvändiga sammanhållningen inom det socialistiska samhället måste tryggas genom att Warszawapaktstyrkorna ständigt förstärks.

Herr talman! Mot denna bakgrund är en vädjan tiU den nye försvarsministern påkallad. Herr Holmqvist känner ju väl tiU vårt försvar. Kan han finna det rimhgt att i nuvarande läge vår påbörjade nedrustning obönhörligt får ralla vidare? Plats för krafttag i statsverkspropositionen!

Vär nedrustning är faktiskt ganska isolerad, och ingen har mera målande beskrivit detta än fru Myrdal i mänga av sina internationella anföranden. Låt mig också fä instämma med henne när hon i FN;s första utskott den 30 oktober konstaterade att supermakterna trots förhandhngar i Wien och Geneve fortsätter att utveckla sin förmåga att döda. Med rätta säger hon, att ansvaret för ständigt nya vapensystem och för fortsatta kärnvapenprov främst måste läggas på supermakterna, som rusar vidare i kapplöpningen om att framstäUa enormt material och mänskliga resurser för syftet att förstöra människan. Fru Myrdal uttalar också sin besvikelse över att den världsnedrustningskonferens som i fjol föreslogs av Sovjetunionen icke kunde komma till stånd därför att några kärnvapenmakter icke velat vara med — främst Kina men även andra.

Man kan dela besvUcelsen utan att därför ansluta sig till den märkliga slutsats som fru Myrdal antydde, nämligen att den nedrastningskommit-té, CCD, som sedan ett antal är arbetar i Geneve kanske kunde ersättas med nägon annan institution. Uttalandet är märkligt icke minst därför att fru Myrdal själv varit en högt uppskattad och ledande kraft i CCD, och i riksdagen och i TV under årens lopp lämnat nära nog entusiastiska skUdringar av framstegsarbetet och resultaten där. Den skepticism som mänga av oss andra ibland givit uttryck åt överträffar hon nu tiU den grad att hon t. o. m. synes beredd att offra CCD.

Inte minst i Geneve har detta väckt uppseende, där man frågar sig varför det enda nedrustningsorgan som praktiskt fungerar något så när skall ersättas med något nytt och okänt, i detta fall FN.s stora nedrustningskommitté, som visserligen finns på papperet sedan mänga är

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

men som aldrig fungerat. Inte lär Kina vara mera vUligt att delta i en sådan kommitté.

När fru Myrdal håller sitt nästa anförande i Förenta nationerna, vilket lär bli om några dagar, får vi hoppas att hon inte binder sig beträffande Sverige och CCD. I varje fall borde utrikesnämnden höras, innan så sker. Utrikesnämnden har så ofta tidigare sysslat med CCD-frågor att den faktiskt bör vara med och säga sitt ord, innan Sverige är berett att avskaffa hela denna institution.

TUl sist några små observationer. Jag tillät mig nyligen rikta en vädjan tiU försvarsministern om försvaret i årets budget. TUl den nye utrikesministern vUl jag bara ge ett litet råd. En av hans företrädare, Östen Undén, sade en gång att Gunnar Jarring var hans bästa ambassadör. Gunnar Jarring har nu avgått med pension från sin tjänst som svensk ambassadör. Han sade vid sitt avsked några tänkvärda ord. Han uttalade sin rädsla inför systemet med pohtiserande ambassadörer, vilket han ansåg skulle kunna medföra ett system hknande det amerikanska spoilsystemet. Gunnar Jarring fortsatte:

"Det vore synd om vi kom fram tiU ett sådant system. De politiserande ambassadörerna måste själva tänka pä att de inte är särskilt användbara utanför den krets av stater där de nu tjänstgör. Deras användbarhet är inte internationell sedan de framträtt och tagit pohtisk ståndpunkt. Och jag undrar om det finns någon annan utrikesförvaltning i världen med dyhka tendenser. Jag tror vi är ganska ensamma om det i Sverige."

Jag tror att statsrådet Sven Andersson ibland borde fundera över dessa ting i sitt departement när han väl funnit sig till rätta där.

Allra sist en annan reflexion. Det var beklämmande, herr talman, att för nägon tid sedan på Sergels torg höra ropen "Släpp de pohtiska fångarna fria". Det gäUde inte fångar i Vietnam, i öststater, i Laos eUer i Chile. Det gällde pohtiska fångar i Sverige. Men det finns faktiskt inga politiska fångar i vårt land. Däremot finns det hundratusentals sädana i länder med andra samhällssystem, system med vilka egendomligt nog mänga av de ropande rösterna pä torget mer tycks sympatisera än med det svenska.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Valresultatet innebar att vi slapp en borgerlig regering med moderaterna som dominerande kraft. Besvikelsen bland de borgerliga partiema är uppenbar, och deras passivitet efter valet är belysande för att man tagit ut valsegern i förskott.

Att regeringen i det uppkomna parlamentariska läget sitter kvar anser vi vara riktigt. Men oroande är att det finns tecken på att regeringen är beredd att lägga kursen några streck åt höger. Denna invit tycks också ha besvarats av i vart fall herr Helén, som i dag var mycket återhållsam i sin kritik av regeringen. Enhgt vår uppfattning är detta ett bakvänt sätt av socialdemokraterna att reagera på valnederlaget, inte minst mot bakgrund av de borgerliga partiernas handlingsföriamning efter valet. Valresultatet borde i stället uppfordra regeringen till en mer radikal politik. Om man tror pä vad man kallar för en aktiv näringspolitik, borde det socialde-

mokratiska valresultatet i Norrbotten, som var den enda valkrets där socialdemokratema ökade, också kunna ge viss anvisning om vilken politik man bör föra.

Den mångomtalade regeringsombUdningen ger inget större hopp i den vägen, eftersom det som är viktigare än personförändringar, nämhgen en långsiktigt utarbetad politik, saknas. Regeringens perspektiv begränsas till det senaste halvåret. Samma kortsiktiga perspektiv har regeringen på framtiden. Denna kortsiktighet innebär att man kommer att tvingas föra en lika defensiv pohtik framöver som i valrörelsen med aUt vad det innebär.

När man säger att det sker en "fortgående minskning av arbetslösheten", bortser man från att vi bara befinner oss i en tiOfällig högkonjunktur. Arbetslösheten stiger för närvarande pä lång sikt sett. Ingen kan längre utmåla Sverige som ett den fuUa sysselsättningens samhälle. Men ännu förnekas oftast från regeringshåU den mycket allvarliga utveckhngen av arbetslösheten. Regeringen försöker sig i stället på ett statistiskt skönmåleri av situationen och försöker leda i bevis att sysselsättningen ökar.

De officiellt redovisade arbetslöshetstalen visar att arbetslösheten — konjunktursvängningama oräknade — konstant stigit sedan början av 1960-talet. Den befinner sig nu på helt annan nivå än någon gång under detta årtionde. Trots att vi nu anses vara inne i en högkonjunktur, så är arbetslöshetssiffrorna långt högre än vad de någonsin var under 1960-talet. På samma sätt kan man klart urskUja en långsiktig nedgång i antalet lediga platser per arbetssökande.

Ofta försöker man skylla den stigande arbetslösheten på att allt fler kvinnor söker jobb.

Ja, den frågan har en ideologisk sida. Kvinnor skall naturhgtvis ha samma rätt tUl arbete som män. Att fler kvinnor söker arbete kan ses som ett tecken på att fler kvinnor strävar mot en ekonomisk självständighet gentemot männen, och det bör ses som positivt. För mänga arbetarfamUjer är dock detta samtidigt ett uttryck för tvingande ekonomiska nödvändigheter.

Förvärvsfrekvensen bland kvinnorna har ökat. De hänvisas då ofta till deltidsarbeten med sämre sociala rättigheter som följd, och de återfinns i stor utsträckning i låglöneyrkena. Den senaste tidens utveckling visar också att antalet kvinnor inom industrin minskat, emedan de branscher inom vilka sysselsättningen minskat mest har en högre andel kvinnor bland de anställda. Vi kan också av statitistiken se att förvärvsintensiteten sedan 1960-talets mitt har minskat bland de ogifta kvinnorna, medan den har ökat bland de gifta kvinnorna. Det kan också till en del förklara att fler kvinnor söker jobb.

Men jag vill än en gång understryka att arbetslösa är inte mindre arbetslösa därför att de är kvinnor. Och det måste en gång för alla bli ett slut på att använda kvinnorna som ett sätt att försöka bortförklara arbetslösheten. Arbetslöshetens utveckhng visar att det krävs långsiktiga och medvetna insatser för att bekämpa den. Det är nödvändigt att det görs upp en plan för att bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen under 1970-talet, och i en sådan plan måste skapandet av nya stathga

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 127-128

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

industrier inta en central plats. Den långsiktiga ökningen av arbetslösheten måste vändas. Den politUc som regeringen anvisar är emellertid präglad av den brist på analys av arbetslöshetens orsaker som regeringen uppvisar i proposition efter proposition.

Samma brist kännetecknar regeringens handlande när det gäller att komma tUl rätta med bostadspolitiken, en av de frågor som utan tvivel medverkat tiU valnederlaget för socialdemokratin. Man löser inte problemen inom bostadspolitiken genom att göra ommöbleringar i regeringen och göra ett s. k. kraftkom tUl bostadsminister. Så enkel är inte frågan. Å andra sidan kan det naturligtvis vara en nödvändig åtgärd för att komma vidare.

Nej, avgörande är att vi fär en helt ny bostadspolitik, som utgår frän uppfattningen att en god bostad till rimhg hyra är en social rättighet på samma sätt som rätten till utbildning och rätten till sjukvård.

Den kris vi befinner oss i beror inte på några tUlfälligheter, uppkomna helt plötsligt. Den är i stäUet resultatet av de långtgående eftergifter regeringen har gjort — tUlsammans med de borgerliga partierna - för vinst- och spekulationsintressena på bostads- och hyresmarknaden. Det är eftergifter för uppfattningar som hävdar att de s. k. marknadsekonomiska krafterna skall styra bostadsförsörjningen. Det är inte alls så som Svenska Dagbladet skrev häromdagen att det har skett en omläggning till en socialistisk bostadspohtik, utan vad som har hänt är ju motsatsen. På annat sätt kan inte den poUtik karakteriseras som har inneburit att man har lämnat lågräntepolitUcen, aUtför länge tillåtit en omfattande markspekulation och underlåtit att ingripa mot monopoliseringen inom byggnadsmaterialindustrin - i stäUet har man ju befrämjat densamma. Vidare har man släppt samhällets hyreskontroll och anpassat hyreslag-stiftningen så att hyrorna kan höjas även i det äldre fastighetsbeståndet, och man har avstått från att genomföra ett kredit- och finansieringssystem som skulle inneburit lägre räntekostnader och därigenom sänkta hyror.

Allt det här som jag räknat upp är uttryck för den uppfattning som regeringen framförde 1966, där man som utgångspunkt hade att bostadskostnaderna skulle komma att stiga mer än levnadskostnaderna i allmänhet, alltså att plånboken skulle bli mätaren pä folks bostadsstandard.

Resultatet av den politiken känner vi i dag. Hyrorna i nyproduktionen har under de senaste 10-15 åren mer än fördubblats. Tiotusentals lägenheter står tomma därför att folk inte har råd att hyra dem, samtidigt som uppskattningsvis 500 000 famUjer bor i trånga eUer omoderna lägenheter. Det här har i sin tur inneburit att kommunerna skurit ner sina bostadsbyggnadsprogram. Och för sysselsättningen har det inneburit att byggnadsarbetarkären har en större arbetslöshet än tidigare, samtidigt som tusentals byggnadsarbetare har gått över tUl annan verksamhet, vilket har medfört och kommer att medföra en onaturlig och oacceptabel utveckhng inför framtiden.

När sedan utvecklingen har glidit regeringen ur händerna och opinionen mot utvecklingen blivit för stark, har regeringen vidtagit två åtgärder. Dels har man tUlsatt en rad utredningar, dels har man försökt

mUdra verkningarna av rekordhyroma genom olika former av bidragssystem. Men eftersom socialbidrag i olika former aldrig kan lösa problemen eller förändra orsakema till de höga hyroma, behövs det en ny bostadspohtik — en bostadspolitik som innebär att samhäUet tar ledningen och ansvaret för bostadsbyggandet. Det måste bli slut pä den nuvarande brandkårspolitiken med en utryckning då och en utryckning då i form av att man inför ett bidragssystem det ena året och ett nytt bidragssystem det andra året.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver en långsiktig planering från regeringens sida i form av ett bostadssocialt program, där man betraktar boendet som en social rättighet och inte som en rättighet för bygg-mästar-, fastighets- och bankkapital att göra så stora vinster som möjligt. Vi mäste bort från den gamla uppfattningen att ägande och förvaltande av bostäder alltid skall bära sig och gå med vinst.

Ett sådant bostadssocialt program måste ha som huvudinnehåll totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar genom inrättandet av en statlig bostadsbank, som tUlhandahåUer kapital till låg och fast ränta. Programmet bör vidare innehålla åtgärder mot monopoliseringen inom byggnadsmaterialindustrin och ytterhgare åtgärder för att stoppa markspekulation samt överförande av de privata flerfamUjshusen i samhällets ägo. Vi måste också få rättvisa i boendet genom att inte ensidigt gynna en viss boendeform genom skattesubventioner.

Jag tror det är bråttom med ett sådant bostadspohtiskt handlingsprogram eftersom den kris vi i dag upplever på bostads- och hyresmarknaden kommer att bli en av huvudfrågorna i nästa val, oavsett när det nu bhr och vare sig regeringen vill detta eller inte. Det är i en sådan situation orimligt att de borgerliga partierna, som av ideologiska skäl är bundna tiU storfinansen, ännu en gäng skall kunna bedriva en kritik sä att säga från vänster mot den misslyckade bostadspolitik som har förts.

I a-waktan pä att ett sådant program utarbetas kräver vpk införandet av ett allmänt hyresstopp, vilket tillsammans med förslaget om särskUda bostadsrabatter skaU ses som en första åtgärd i strävan att stoppa höghyrorna. Den optimism som präglar regeringens höstproposition när det gäller den ekonomiska utveckUngen för den närmaste tiden gäller uppenbarligen inte byggandet. Där saknas precis som i statsverkspropositionen i januari konkreta förslag för att komma till rätta med situationen. Det går inte att i längden bara hänvisa tUl pågående utredningar och arbetsgrupper som i sinom tid skall lägga fram förslag. Vad som behövs är konkreta förslag och åtgärder. Men de behövs snabbt!

En annan fråga där regeringen länge har svävat på målet är den om svenska företags investeringar i utlandet. Vi har ju skrämmande exempel på vad svenska storföretag tillåter sig utomlands. De utnyttjar fascistisk lagstiftning för att pressa ner lönerna för sina arbetare, såsom SKF i Spanien, de drar sig inte för att stödja den bratala portugisiska kolonialregimen i Mozambique genom att förklara sig beredda att investera där.

Kapitalflykten ur Sverige har antagit mycket stora proportioner. Bara under förra året togs två miljarder kronor ur landet för att investeras utomlands. Mycket av de pengarna gick till fascistiska länder. Där råder.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

som det heter från storfinansens sida, ett "investeringsvänligt klimat". I valrörelsen lät det som om Krister Wickman var inne på tanken att skärpa kontrollen över företagens utlandsinvesteringar. Då skulle det bli lagändring som gav regeringen möjlighet att kontrollera utlandsinvesteringarna bättre. Sedan dess vet vi att Wickman har backat. När Kockums, Eriksbergs och Svenska tändsticksaktiebolagets engagemang i Mozambique blev aktuella, sä kröp det fram att det aviserade lagförslaget skulle nog inte kunna stoppa investeringar, eftersom utländskt kapital där var inblandat tillsammans med det svenska. Så länge det finns minsta hlla utländskt kapital i svenska dotterbolag utomlands skulle det vara fritt fram. Och i stort sett alla svenska storföretag har utländska dotterbolag med utländska minoritetsintressen. Sedan dess har herr Wickman gått och blivit riksbankschef, och det skaU därför bh intressant att se hur han nu ser på de här frågorna. För det är faktiskt så att det inte behövs några utredningar och lagändringar för att stoppa svenska kapitalister från att stödja fascistregimerna. Riksbanken ger tillstånd tUl alla investeringar i utlandet och har redan i dag möjligheter att stoppa dem. Värt parti har därför länge krävt att riksbanken skall vara mycket mer restriktiv i sin tUlståndsgivning. Investeringar i fasciststater och i Portugals kolonier bör helt stoppas. Nu kan riksbankschefen Wickman verkUgen göra en insats för att tillmötesgå sådana krav som stöds av en bred opinion, inte minst inom fackföreningsrörelsen. Vid MetaUs senaste kongress krävde man i det handlingsprogram som antogs - skrivningen var ganska skarp - ett avgörande samhälleligt inflytande över svenska utlandsinvesteringar. Där har riksbankschefen nägot att stödja sig på, om han nu vUl göra något i denna fråga.

Kapitalets stöd åt fascismen framträder även pä andra sätt. Före mUitärkuppen i ChUe såg vi hur ett svenskt företag — AGA - var inblandat i ett tidigare kuppförsök som misslyckades. Blodbadet i Chile applåderas av den svenska storfinansen. Vi kunde exempelvis se Stig Ramels skriverier i Expressen och Dagens Nyheter häromdagen, och följdriktigt nog har storfinansens representanter pä det partipolitiska planet här hemma tagit samma ställning. Moderaterna skrev inte under partiuppropet om stöd ät ChUes foUc. De stöder inte de demokratiska krafterna i ChUe, tvärtom. Högerns historiska bakgrund är färgad av kamp mot demokratin, och det är bara att konstatera att de antidemokratiska ränderna inte har gått ur moderata samhngspartiet.

När jag nämnde att det fanns oroväckande tendenser i diskussionen om den framtida socialdemokratiska politiken, hade jag i tankarna också de uttryck som framkommit från ledande socialdemokratiskt håll om en total samordning av lönerörelserna med en koppling till skattepolitiken. Ett sådant system låser löntagamas och de fackliga organisationernas lönepoUtiska handlande. Därför är vi motståndare till en inkomstpolitik i stathg regi under nuvarande förhållanden, eftersom en sådan pohtik skulle vara tiU obestridlig fördel för storfinansen.

SjälvfaUet existerar ett direkt samband mellan löner, skatter och socialpohtik. Men de problem som har uppstått genom marginalskatteeffekter och urholkningen av olika bidrag kan man inte lösa genom att löntagarna avstår från kampen för högre löner genom att betrakta vissa

skattesänkningar som ett slags lönehöjning och en sorts garanti mot annan lönestegring.

Den stora skattefrågan gäUer naturligtvis hur man skaU omfördela skattetrycket. Det gäller att omfördela skattetrycket för dem som är hårdast trängda, således för dem som har de lägsta inkomstema, och öka för dem som har mer än nog. En sådan omfördelning är led i en demokratisk skattepolitik. Omfördelningen mäste bestå främst i att minska de mest orättvisa skatterna, nämhgen de indirekta, och öka det direkta skatteuttaget. Eller i klartext; den viktigaste skattefrågan av alla för närvarande är att slopa momsen på mat. När det sedan gäller diskussionen inför avtalsrörelsen om det s. k. utrymmet för löneökningar är det positivt att ta del av vad LO;s utredningsavdelning säger i sin höstrapport. Det finns där en offensiv ton i analysen, som stämmer bättre överens med vad löntagarna anser än den återhåUsamhet, som präglade inte minst regeringens talesmän i samband med att man presenterade förslaget om borttagandet av folkpensionsavgiften, en åtgärd som man utgick från skuUe "lugna ner avtalsrörelsen". I dag är det herr Bohman som talar om att lugna ned avtalsrörelsen. Att man från Arbetsgivareföreningen och dess direktör än kraftigare förklarat att det inte finns plats för några egentliga lönehöjningar är ingenting nytt — det hör så att säga till det vanliga spelet.

I LO-rapporten däremot drar man slutsatsen att det "är helt känt, att det finns utrymme för betydande löneökningar nästa år. Detta gäller även sedan man beaktat de kostnadsökningar, som är en följd av tidigare slutna avtal."

LO fortsätter i sin höstrapport; "De tvä senaste årens kraftiga vinstökningar gör att det finns större skäl än vanligt att i de kommande förhandlingama argumentera för en förändring av vinst/lönerelationema tUl löntagarnas fördel. I så faU kan detta ge ett ytterligare utrymme för löneökningar utöver vad som skapas av stigande intemationella priser och produktivitet."

Över huvud taget andas rapporten en tUlfredsstäUelse som står i skarp kontrast till den svartmålning av industrins läge som levereras från industrins sida tillsammans med Arbetsgivareföreningen och dess språkrör här i riksdagen — de borgerliga partiema.

I sammanfattningen av rapporten menar man att den handhngsfrihet som det ökade ekonomiska utrymmet ger måste användas på ett sådant sätt att "åtgärdema får effekt i tid och att de blir av tillräcklig omfattning". Man säger att det är "väsentligt att utformningen av de kortsiktiga åtgärderna stämmer med de långsiktiga målsättningarna".

Frän vårt partis sida delar vi den uppfattningen, men måste ändå ställa frågan eftersom den är helt avgörande; Vad är regeringens långsiktiga målsättning? Var finns den långsiktiga målsättningen för att komma tiU rätta med arbetslöshetens orsaker?

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Fru andre vice talmannen, som under detta anförande övertog ledningen av kammarens förhandhngar, tiUkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Herr SVANBERG (s);

Fru talman! Jag skall inte gä in pä nägon detaljanalys av valrörelsen och valutgången utan bara kort konstatera att den fackliga och pohtiska arbetarrörelsen tiUsammans lyckades förhindra ett regeringsskifte, och det trots att den gamla PHM-rörelsen bland företagarna i landet dammades av för att under några månader ge i varie fall ett moraliskt stöd tUl en borgerlighet som för första gängen på länge kände sig ha reaktionens vindar med sig.

De näringspolitiska frägoma och sysselsättningen spelade utan tvekan en mycket stor roll i valrörelsen. Men kan man av det dra slutsatsen att den svenska väljarkåren genom sitt sätt att rösta i höstas efterlyste en mer borgerligt inriktad politik? Man kan stäUa den frågan.

Det är möjligt att herr Fälldins i och för sig lättbegripliga slagord om 100 000 nya jobb har ingett många vissa förhoppningar om en ljusare framtid. Men går man tUl källorna och letar efter konkreta besked om hur detta löfte skall förverkligas, finner man närmast ett lättsinne inför uppgiften som är häpnadsväckande. Ger vi bara företagen htet lättnader här, Utet subventioner och htet mera vinster där, ordnar sig det mesta både vad det gäUer den konjunkturbetingade arbetslösheten, den regionala obalansen, de nytillträdandes och de äldres samt alla andra gruppers problem på arbetsmarknaden. Det tycks vara den borgerliga modellen.

Jag skulle i stället vilja påstå att det människorna i dag kräver är en målmedveten, långsiktig och av samhället planerad samhäUspohtik, som de borgerliga partierna av ideologiska och andra skäl liksom inte vågar ge sig i kast med.

När strukturrationaliseringen sätter in på allvar, när hela samhällen hotas till sin existens, när merparten av ungdomarna saknar utkomstmöjligheter i den egna regionen och när kvinnorna inte ens vägar börja drömma om ett eget förvärvsarbete, när arbetskraften rubriceras som "äldre" och därmed handikappad i de helrationella företagen redan vid 45—50 års ålder, då vet människorna av egen bitter erfarenhet — och det gäller inte minst i mitt eget hemlän — att det privata näringslivet och av detta inspirerade och uppmuntrade borgerliga politiker inte har förmågan, jag skulle nästan vilja säga knappast ens viljan att hjälpa. De vet att det är samhäUet och dess ansvar som är helt avgörande för deras framtid.

Detta vet kanske speciellt människoma i Norrbotten. Där är svårigheterna större än på de flesta andra håll i landet. Där är sysselsättningsgraden lägre än genomsnittet och arbetslösheten är högre. Där har man för länge sedan upphört att vänta sig att få sina problem lösta genom privata initiativ och borgerlig pohtik. Där vet man att den enda trygghet som kan skapas är genom samhälleliga åtgärder och att den enda garanten för sådana är socialdemokratin, som ofta i hård strid med borgerliga politiker och industriägare visat både vilja och förmåga tiU en näringspolitik utan vilken hela Norrbotten vid det här laget väl hade varit ett enda stort friluftsområde.

Det kanske är en av förklaringarna till att valresultatet i Norrbotten bröt mot huvudtrenden i årets val och att socialdemokratin där fick en större andel av rösterna i år än 1970.

Nu kan man kanske säga att den näringsstruktur som präglat

Norrbotten och den brist pä vilja att satsa där som utmärkt det privata näringshvet på ett helt annat sätt än i landet i övrigt har tvingat fram en stathg näringspolitik.

Men jag skulle vilja påstå att sysselsättningsfrågorna i landet i dess helhet under 1970-talet och möjligen också under 1980-talet kommer att vara våra mest betydelsefulla politiska frågor, detta alldeles oavsett om vi då har borgerlig eller socialdemokratisk regering. Strukturrationaliseringen inom industrin har vi hittUls nästan bara fått en försmak av. Den ökade produktion vi har att vänta inom nu existerande företag torde komma att klaras utan något väsentiigt ökat behov av arbetskraft. Här måste alla goda krafter samlas för att människornas rättmätiga krav på fuU sysselsättning skaU kunna tillgodoses. Och om de fria marknadskrafterna, som det heter, hotar den grundläggande mänskliga rättigheten att ha ett meningsfuUt arbete, nöjer sig inte människoma med dogmen om dem utan kräver åtgärder mot dem. Skall vi ha balans i sysselsätt-rungen meUan olUca landsdelar och menar vi allvar med talet om ökad jämlikhet, förutsätter det inte bara att vi ersätter gamla nedlagda arbetsplatser med nya. Vi mäste också ha ett tillskott av arbetsplatser, vi måste skapa nya jobb. Menar man något med vad som nu sägs från alla partier om rätten till arbete för aUa, är det inte fråga om 100 000 nya jobb, det är snarare fråga om 300 000-400 000 nya jobb bara under 1970-talet.

Vi mäste ha en grundlig analys av det svenska industrisamhäUet bransch för bransch. Sådana branschutredningar, som i viss utsträckning redan igångsatts, måste byggas ut till att omfatta hela näringslivet. Detta utredningsarbete fär ge oss besked om vUka branscher som är utvecklingsbara, vilka branscher som kan betraktas som framtidsbranscher där vi kan skapa de nya sysselsättningstillfällen som behövs.

Vi kan redan i dag skönja vilka en del av dessa branscher kan vara. På vissa områden, där vi inte minst från samhällets sida har satsat hårt, ligger vi före andra länder. Vi kan som exempel nämna miljöområdet. Kan vi utnyttja våra kunskaper i Sverige inom vattenrening och luftvård, inom arbetsmiljöns område och inom den industriella mUjön, kan det ge upphov till ny produktion som kan säljas utomlands och som samtidigt skapar nya sysselsättningstiUfäUen här hemma. Även när det gäUer återvinningen har vi kommit långt i Sverige. Vi borde också här mycket snabbt kunna åstadkomma en industrieU produktion, som är begärlig ute pä världsmarknaden. Ett annat exempel är vårdområdet. Vi har en högt utvecklad teknologi och ett administrativt kunnande inom sjukvärden, som borde kunna erbjuda exportartiklar för att skapa människor arbete. Jag kunde ge flera sådana exempel, men dessa får räcka i det här sammanhanget.

Vi måste mera kraftfuUt satsa på forskning för att få fram och vidareutveckla nya produkter. Men vi skall heller inte glömma att det finns en möjhghet att köpa teknologi, patent och produktidéer utomlands, som vi sedan kan utnyttja för produktion här hemma. Vi måste åstadkomma en samordning av industrins forskningsinsatser, bl. a. i s. k. utvecklingsblock. Och industrins och näringslivets tekniska, industrieUa och ekonomiska kunnande måste samordnas med motsvarande kunnande

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1.973

AllmänpoUtisk debatt

inom samhäUeliga organ och med successivt ökande offentliga resurser.

Vi måste med andra ord ha en näringspolitisk planering, som gör det möjligt att snabbt föra ut nya idéer och nya forskningsresultat i produktionen. Denna planering mäste ske av samhälle och näringsliv tUlsammans. Med våra begränsade resiirser mäste det finnas en övergripande planering, sä att vi kan styra kapital och andra produktionsfaktorer mot bestämda branscher och regioner. Kalla det för planhushållning om ni gäma viU göra det. Det är fräga om en vettig planering av hela landets resurser.

Jag är alltid lika förvånad över det privata näringslivets motstånd mot och de borgerliga partiernas rädsla för en bättre planerad ekonomi och ett bättre planerat näringsliv. I det avseendet ligger borgerligt styrda länder före oss. Tag Japan, Frankrike eller Italien som exempel! I dessa länder planerar samhälle och industri tillsammans hur resurserna skaU styras. Kan oviljan mot en bättre planering och styrning av resurserna i vårt land frän borgerliga företagares och politikers sida möjligen vara betingad av att sådana åtgärder måste genomföras i samverkan med en socialdemokratisk regering och med starka fackliga organisationer? Man kan tänka sig att det är pä det sättet. Men jag är övertygad om att oavsett samhällssystem och om det är socialistiska eller borgerliga regeringar så tvingar den tekniska och ekonomiska utvecklingen — och kanske framför aUt våra ändUga tiUgångar på råvaror — alla länder in pä en väg mot mera planhushållning. Jag tror — ja, jag är helt övertygad om det — att de borgerliga pohtikema också i vårt land tvingas inse att den här vägen är den enda möjliga, vilka krumbukter de än tar tUl just nu.

Men för att denna övergripande näringspolitiska planering skall kunna ge resultat i praktiska insatser mäste samhäUet skaffa sig stymingsinstru-ment. För detta krävs en odogmatisk syn på samhällets och de privata företagens roU i näringspolitiken. En satsning på genereUa åtgärder, som till största delen bara ökar företagsvinsterna och som av dogmatiska skäl förordas av de borgerliga partierna, är inte bara otillräcklig utan ibland också klart felaktig i detta sammanhang.

Det krävs också andra medel för att åstadkomma en industriell utveckling. Vissa instrument häller samhäUet på att skaffa sig, t. ex. en näringspoUtisk organisation, styrning av kapital bl. a. genom AP-fondema och stödåtgärder av olika slag, exempelvis inom regionalpolitiken och för att hjälpa mindre och medelstora företag.

Men dessa medel kommer att vara otillräckliga, och en rad andra åtgärder kommer att visa sig nödvändiga. Ett samarbete mellan näringsliv och samhäUe måste finnas, om vi vUl nä målet: rätt till arbete för alla. Endast ett totalt utnyttjande av värt lands samlade resurser gör detta möjhgt.

I begreppen näringsliv och företagsamhet ingår inte bara de enskUda företagen, företagsledarna och aktieägarna antingen de är privata eUer statliga. Till näringslivet hör också de anställda. Till näringspolitiken som vi talar om hör inte bara vinster, självfinansieringsgrad och utvecklingsbarhet, utan dit hör i minst samma utsträckning — kanske i ännu större — sådana problem som arbetsmUjö, medmflytande och ekonomisk demokrati. Vill vi utveckla vår industri måste vi fortsätta att satsa på att

förändra arbetslivets vilUcor. ViU vi fä ungdomen attraherad av att söka jobb inom industrin mäste vi ge det praktiska industrijobbet ett annat värde och en annan värdighet. Vi måste göra arbetsmUjön bättre, vi måste ge de anställda trygghet i jobbet och ett medansvar i företagen. Den tid är förbi då näringslivet var en angelägenhet exklusivt för företagsledare och företagsägare. Vi måste också fortsätta att söka anpassa industrin till människan för att förhindra utslagningen av främst äldre arbetskraft men också för att skapa sysselsättning åt grupper som tidigare varit utestängda från arbetsmarknaden.

Med en ordentlig industriplanering, som jag mycket kort försökt att skissera här, skulle vi kunna öka sysselsättningen inom industrin nägot under 1970-talet eller — för att vara försiktig — i vaqe faU behålla den ungefär pä den nivå där vi har den i dag. Men vi kan inte räkna med att vi skaU kunna lösa våra sysselsättningsproblem som helhet inom vår industripolitik. Vad en industrieU utbyggnad främst skall ge oss är ökade resurser så att vi kan bygga ut den offentliga sektom och tjänstesektorn utöver att vi också inom industrin skapar nya jobb.

En väsentlig del av vär sysselsättningsökning måste alltså komma på den offentliga sektorn. Och där finns det stora och eftersatta behov som motiverar ökade satsningar. Inom sjukvården fmns många brister. Omsorgen om barnen och de gamla mäste bli bättre. En utökning av den offentliga sektom kan skapa sysselsättning åt många människor som i dag saknar arbete och ät nya grupper av människor som under resten av 1970-talet kommer att ställa berättigade anspråk pä att få känna att de har sin plats i samhällets arbetsliv. En sädan utveckling står i samklang med människornas behov.

Som jag tidigare påpekat är förutsättningen för en ökning av den offentliga sektom en ökad industriproduktion. Företrädare för näringsUvet framstäUer ofta en ökning av den offentUga sektorn som någonting ont som tUl varje pris måste undvikas. Det är hög tid att de får klart för sig att de motsättningar som de här vill skapa mellan näringsliv och offentlig sektor bidrar tUl att väcka misstro bland vanliga löntagare mot dem som pä det här sättet representerar näringslivet. Det har i valrörelsen talats väldigt mycket om en förtroendekris meUan näringslivet och den socialdemokratiska regeringen. Jag är helt övertygad om att den verkhga förtroendekrisen nu böriar skönjas mellan de anställda och kapitalägama — just på grund av de insatser som vissa företrädare för det s. k. näringslivet gjorde under årets valrörelse. Och den förtroendekrisen blir kanske betydligt allvarligare än den som de själva talade om i denna valrörelse.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c);

Fru talman! Aldrig har väl en regering suttit mera löst än den som skall försöka styra vårt land efter den I januari. Det bör kanske herr Svanberg i synnerhet notera, som är så glad över att "vi lyckades förhindra ett regeringsskifte". Svenska folket är bevisligen mycket intresserat av lotterier, men att det skuUe vara så intresserat av en oviss Utgång att det skulle acceptera att för värt land betydelsefulla frågor skuUe avgöras genom lotten betvivlar jag. I den situationen är vi dock

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

efter den 1 januari 1974, om socialdemokraterna helt associerar sig med kommunistema — och det förutsatte tydligen herr Svanberg, eftersom han räknade med att man hade ett regeringsunderlag. Det har ju inte socialdemokratema ensamma. Om herr Svanberg inte vUl associera sig med kommunisterna blir ställningen den att vi har en kombination som kan uppvisa 175 mandat mot socialdemokraternas 156, och dä får inte herr Svanberg någon sorts underlag för att fortsätta att regera. Det är inte sä värst mycket att glädja sig åt att man lyckats förhindra ett regeringsskifte med de premisser som nu föreligger.

I de kommentarer som har gjorts om valet var det intressant att höra herr Palme, som mycket gladde sig ät att mittenpartierna sammanlagt hade förlorat fem mandat, men han tassade i fUttofflor förbi att hans eget parti hade förlorat sju mandat. Vinsten av tvä mandat kan nog herr Hermansson fullständigt tacka socialdemokraterna för. Med de hartassar som herr Palme använde i hela valdebatten gentemot kommunisterna, som han tidigare ärligen har bekämpat, kan nog herr Hermansson tillgodoräkna sig den här vinsten endast därför att han icke mötte något egentligt motstånd. Socialdemokraterna bjöd inte på något sätt tUl för att bekämpa det parti som de i varje faU tidigare betraktat som en splittringsrörelse inom arbetarklassen. Det är förvånande.

Vad gäller valkommentarerna står vi, hur herr Palme än förklarar och förklarar, med mandattalen 175 — 175 efter den 1 januari. Det är således en initiativlös, försvagad och av kommunistiskt stöd beroende regering som skaU försöka styra vårt land. Det är klart, herr Svanberg, att en regering som hamnat i en sådan situation borde avgå. Å andra sidan har det med fog framhållits — det vill jag också understryka — att någon annan regeringskonsteUation som har tUlräckligt parlamentariskt underlag inte heller kan åstadkommas. Betraktar man dessa fakta, kommer man till slutsatsen att det förr eller senare mäste bli nyval. Att under tre är arbeta med en mandatfördelning av 175 för de socialistiska partierna och 175 för de icke-socialistiska förefaller inte möjUgt.

I valkommentarema i övrigt sade herr Hermansson att det var sädan skillnad pä hur de borgerliga partierna agerar; tidigare gjorde de upp ministerlistor. Jag tycker att det är ett grovt felaktigt påstående. Att en del som det föreföll volontärer på vissa tidningar gjorde upp minister-hstor är säkert sant, det har vi sett. Men kan herr Hermansson åberopa att något av de borgerliga partierna gjorde upp nägra ministerlistor eller sade att de skulle ha det si eller så ordnat i en eventuellt kommande regering?

En sak som inte är alldeles oväsentlig bör observeras i dessa valkommentarer — den kan vi konstatera med största glädje, och socialdemokratema bör måhända notera den. Vi skall inte alldeles nonchalera ungdomen. Det har dock hållits ett skolval, och helt skall det inte glömmas bort i denna remissdebatt. Både herr Svanberg och andra vet utgången av det valet. Det kan vara någonting av ett mene tekel för socialdemokratin. Vi vet vilket parti som vann det valet och vilket parti som blev näst störst. Det blev omvända förhåUanden jämfört med dem vi nu har i riksdagen. Det är dessa personer som så småningom kommer att utgöra väljarkåren, och då kan det bli en sädan utveckling som skolvalet ■visade.

Det andra viktiga skälet för att en förändring bör ske är att svenska folket i val har underkänt den nuvarande regeringens pohtik. Det är framför aUt i fräga om sysselsättningspolitiken som regeringen misslyckats, tiU skillnad från vad herr Svanberg vUle påstå - med accepterande av vad han i vissa stycken sade om framtiden.

Trots alla bortförklaringar frän regeringen är det obestridligt att arbetslöshetssiffrorna och siffrorna för dem som icke varit sysselsatta i reguljärt arbete har varit ovanligt höga. Jag använder beteckningen "icke varit sysselsatta i reguljärt arbete", därför att jag helt och fullt anser att de som är på omskolning visst har ett värdefullt arbete att utföra. Men det är en temporär sak, den som går på omskolningskurs kan inte känna sig trygg med detta. Han kan inte fortsätta att oavbrutet gå på omskolningskurser. För den som är i beredskapsarbete anger själva namnet att arbetet är insatt som ett beredskapsarbete, och den egentliga a-vsikten är inte att detta skall fortsätta så att han kan känna sig trygg där heller.

Nu kan man säga att ingen kan känna sig trygg på något arbete. Nej, det är klart, men i dessa båda fall som jag nämnde är den direkta avsikten att arbetet skall vara temporärt. I andra fall har både arbetsgivaren och den anstäUde en förhoppning om att arbetet skall fortsätta, och därför mäste man, när man anger siffror härvidlag, räkna med även dem som icke är sysselsatta i reguljärt arbete.

I fräga om sysselsättningsgraden bör tilläggas att den har varit mycket ojämn. I vissa delar av landet har man haft stor arbetslöshet, men i andra delar har man haft nära nog brist pä arbetskraft. Småindustrins slagkraft i de flesta avseenden bevisas av att t. ex. Jönköpings län, som har den mest markerade småföretagsamheten i hela vårt land, kunde erbjuda arbete även när arbetslöshetssiffrorna var höga i landet. Det är också intressant att herr Svanberg nu beaktar bäde regionalpohtiken och de mindre och medelstora företagen. Detta är just vad centern mycket länge har sagt att man skall göra, herr Svanberg. Nu har vi tydligen vunnit gehör för dessa synpunkter även hos den socialdemokratiske gruppledaren i denna kammare. Det är självfallet att regeringen pä ett mera aktivt sätt borde ha ingripit för att rätta tiU missförhåUandena när det gäller denna ojämnhet i sysselsättrungen.

TUl grund för regeringens misslyckade pohtik hgger till stor del den felaktiga' konjunkturbedömning som regeringen gjort tidigare. I finansplanen 1973 sades det att utsikterna för 1973 innebär att vi kommer att gä mot ett successivt förbättrat kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin. När sedan den reviderade finansplanen lades fram var regeringen ännu mera optimistisk. Där säger finansministem att utvecklingen sedan finansplanen presenterades "visar att denna bedömning var realistisk. Det står nu klart att den svenska ekonomin befinner sig i en uppåtgående konjunkturfas. Som jag redovisat i det föregående skedde en mera markerad uppgång redan under fjärde kvartalet i fjol. Ett klart uppsving skedde då i såväl industriproduktionen som exporten. Orderingången tiU industrin har fortsatt att accelerera och låg första kvartalet 1973 på en påtagligt högre nivå än motsvarande period året innan. Industrins investeringsvilja och efterfrågan pä arbetskraft framstår som

Nr, 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

alltmera expansiva."

Efterfrågan på arbetskraft framstod alltså som "aUtmera expansiv" — och sä fick vi denna besvärliga sommar, dä vi hade så hög arbetslöshet. Det var således en fullständigt felaktig konjunkturbedömning. Den har inte alls slagit in, utan vi har fortfarande besvär med en lågkonjunktur.

Den högkonjunktur som regeringen förutspått uteblev och i stäUet har vi fått dras med lågkonjunkturproblem, t. ex. hög arbetslöshet. Det är emeUertid inte endast i fråga om den kortsiktiga bedömningen som regeringen gjort fel, utan det är dess värre också en felbedömning i fråga om den långsiktiga politiken. Det duger inte att, som regeringen gör, förutspå och avvakta bättre konjunkturer och under tiden företa ovisst verkande selektiva åtgärder.

Åtskilliga skäl talar för att sysselsättningsproblemen kommer att bestå i framtiden. Det är framför allt tre faktorer som mäste beaktas när det gäller den framtida sysselsättningen.

För det första kommer förändringen av stmkturen på våra företag att fortsätta, och därmed kan följa arbetslöshet av längre eUer kortare varaktighet och av större eller mindre omfattning.

För det andra kommer troligen flera människor att begära arbete i framtiden, och det gäller mest i fråga om kvinnorna. Många kvinnor kommer efter det att bamen vuxit upp att söka sig ut pä arbetsmarknaden igen, dä de numera på grund av en bättre yrkesutbildning har större förutsättningar att ånyo få anställning.

För det tredje har vi observerat en företeelse som sannolikt kommer att upprepas, och det är de ojämnheter i sysselsättningen som jag tidigare nämnt och som tagit sig uttryck i att vissa delar av landet kan ha brist på arbetskraft medan andra har stor arbetslöshet.

TiU detta kommer konkurrensen med andra länder som tar sig uttryck bäde i själva produktionen och i att svenska företag förlägger sin verksamhet tUl andra länder, vilket medför lägre sysselsättiungssiffror i värt land. Med all sannolikhet blir sysselsättningsfrågorna de största problemen i svensk politik under de närmaste decennierna och kanske ännu längre.

Det socialdemokratiska partiet har dåligt kunnat bemästra sysselsättningsproblemen vare sig det gäUer på lång eller kort sikt. Man kan naturligtvis klara aUa sysselsättningsproblem genom att tillgripa den primitiva, ineffektiva och ofria kommunistiska metoden att bara befalla företag att ta emot och anställa folk som de kanske inte behöver och som de inte kan ge en meningsfull sysselsättning men ändå mäste betala lön till. Detta underlättas ju ytterligare om man inte tillåter arbetstagaren att fritt välja sitt arbete — hittUls har vi ju här i Sverige ansett det som en mycket klar regel — utan mer eller mindre dirigerar honom tUl ett visst arbete. Jag tror dock att svenska folket betackar sig för sådana metoder. För att bemästra sådana problem är vi helt säkert villiga att på bästa sätt hjälpa dem som råkar ut för omstäUningsarbetslöshet.

Den stora frågan är dock att det svenska näringslivet skall kunna utvecklas på ett sådant sätt att det kan ge aUa sysselsättning. De kommunistiska förslagen om flera statliga företag är jag därför förvånad över. De socialistiska länderna har en mycket ineffektiv produktion. De

kan inte hävda sig på världsmarknaden. Vi har inte heller haft odelat gynnsamma erfarenheter av de svenska företag som staten drivit. Ett och annat av dem har gått bra. Många har gått dåligt. Resultatet är inte så lysande att vi kan hoppas lösa problemen den vägen. Man fär inte betrakta enskilda företag bara som lämpliga skatteobjekt, som man kan lägga diverse avgifter på för att — som man tror — behaga väljarna eller för att skaffa sig större makt pä kapitalmarknaden e. d. I stället är det nödvändigt med en intensiv forskning för att följa företagens utveckling och pä allt sätt sträva efter att skapa goda förutsättningar för deras bestånd och utveckling.

Jag vill i sammanhanget erinra herr Svanberg om att vi kan köpa forskningsresultat från andra länder, men när herr Svanberg och jag besökte ett av Sveriges största företag frågade vi om man kunde köpa forskningsresultat frän andra länder. Då svarade chefen att det kan man, men det är nästan bara under förutsättning att man forskar själv, sä att man kan erbjuda någonting i stället. Herr Svanberg och jag är pä en hel del punkter inte eniga, men i detta fallet är vi helt på samma linje och menar att en intensiv forskning bör bedrivas här i landet.

Herr Svanberg talade också om nödvändigheten av att skapa 400 000 nya jobb under 1970-talet. Där tror jag att han har rätt. Men då är det ganska förvånande att man så bestämt motsatte sig t. o. m. vår målsättning på 100 000 jobb under den närmaste tiden. Om man inte kan vara ense när det gäller medlen, så kan man väl ändå säga att det är önskvärt att skapa 100 000 jobb. Men i valrörelsen attackerades vi mycket hårt för att vi som målsättning angivit 100 000 jobb. Kanske herr Svanberg i dag erkänner att det var riktigt att uppsätta det som ett mål?

Likaså är detta med arbetskraftsplanen mycket intressant. Jag förmodar att det var den saken som herr Svanberg tangerade i sitt anförande. Det är också glädjande att Metallindustriarbetareförbundet med stöd av LO har gått in för en arbetskraftsbudget, vilket vi ju har motionerat om är efter år. Det förefaUer som om det socialdemokratiska partiet i dag skulle kunna tänka sig att acceptera en sådan tanke. Det hälsar vi i så faU med största tillfredsställelse, och det tyder pä att man har omvärderat frågan och förstått att den linje som mittenpartiema har drivit är den riktiga. Vi är inte rädda för planering, herr Svanberg. Tvärtom har vi åtskUliga gånger föreslagit en mera effektiv planering än vad regeringen velat gä med pä. Men av prestigeskäl — eller andra skäl, vilka de nu kan ha varit — har regeringen inte velat acceptera tanken på en sysselsättningsplanering.

Sluthgen sade herr Svanberg att man inte fick något besked, när man frågade om de 100 000 jobben. Det var bara lättsinniga förslag som kastades fram, sade herr Svanberg. Men var det så lättsinnigt? Vi föreslog etablerings- och utvidgningsstöd tUl mindre och medelstora industrier och serviceföretag i form av gynnsamma län och bidrag. Var det någonting som inte kunde accepteras? Vad säger herr Svanberg om det förslaget i dag? Likaså föreslog vi ett slopande av den fyraprocentiga löneskatten under tre år för de företag som expanderade samt att ingen ATP-avgift skuUe utgä för anställda över 55 år. Vi föreslog också ökade resurser för företagarföreningarnas låneverksamhet och en hel rad andra åtgärder.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

som herr Svanberg aUtså nu säger var bara lättsinniga förslag.

Tiden tiUåter inte att jag gär in närmare på dessa frågor i dag, men vi lär väl kunna återkomma till om våra förslag var lättsinniga eller inte. En del av dem har regeringen nu accepterat och lägger fram propositioner om, och en del av de andra kommer att återfinnas i väckta motioner. Då får vi tUlfäUe att diskutera de frågorna ytterligare.

Fru talman! Jag har koncentrerat mig tiU sysselsättningsproblemen, därför att jag tror att de är mest betydelsefulla och därför att regeringen tyvärr har fört en misslyckad pohtUc pä det området. Även det är ett starkt skäl för att det borde bli ett regimskifte i vårt land.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag kan inte underlåta att replikera herr förste vice talmannen pä ett par punkter. Jag skall hoppa över vad han sade om valresultatet och vilka som har underlag för en regering. Men på en punkt viU jag varna honom; använd inte den där vackra bilden av skolvalets resultat till att ta ut en valseger 1976 i förväg! Det kan bli en väldig baksmäUa av det. — Detta om valet.

Det var också en annan sak som jag fastnade för. Jag tycker att herr Bengtson resonerar helt felaktigt när han säger att regeringen gjorde en felbedömning när den sade att vi skulle komma att få en högkonjunktur i år. Högkonjunkturen låter vänta pä sig, säger herr Bengtson; vi har fortfarande sysselsättningssvårigheter. En stund senare sade herr Bengtson att vi nog kommer att ha sysselsättningssvärigheter oavsett konjunkturen. Ja, det är ju just det vi upplever nu. Herr Bengtson torde vara ganska ensam om att påstå att vi inte befinner oss i en högkonjunktur i Sverige i dag. Vi har en högkonjunktur. Den kommer enligt experternas utsago att vara även under 1974. Men den kommer inte att lösa våra sysselsättningsproblem - låt vara att det kommer att bh bättre.

Herr Bengtson har här talat för centerns paroll om 100 000 nya sysselsättningstiUfäUen. De skulle åstadkommas med stimulansåtgärder som skulle fä högkonjunkturen att komma tidigare. Nu har han här själv konstaterat att man inte löser problemen genom att satsa mera pengar i företagens vinster och genom att inspirera företagen till ytterligare produktion osv. Vad var det då för mening med centerns förslag? Herr Bengtson säger att det inte skulle ha löst de problem som han själv säger är de viktigaste. Var han då bara ute för att lösa problemen med företagens vinster?

Herr Bengtson säger att han har angripits för förslaget om 100 000 nya sysselsättningstUlfällen. Frän socialdemokratiskt håll har centem icke angripits för att man talar om att vi behöver 100 000 nya jobb. På den punkten är jag helt ense med herr Bengtson; vi behöver fler än 100 000 nya jobb. Men vad vi har kritiserat är att de vägar som centern föreslog icke leder tiU större sysselsättning. De blir ett slag i tomma luften. Man mäste våga ta tUl ett annat slags näringspolitik. Det är det vi två är oense om — i vissa saker är vi ense.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle; Fra talman! När jag nämnde skolvalet så gjorde jag det i mycket mUda ordalag. Jag sade inte att det skulle tillmätas stor betydelse. Men jag

kunde inte underlåta att göra vissa spekulationer; om det hade utfallit annorlunda, om socialdemokraterna hade legat så väl till i skolvalet som centern gjorde, då undrar jag om det på samma sätt hade förbigåtts i denna debatt. Det finns ändå anledning att beakta hur ungdomen ser på problemen. Jag tänker nu inte bara på skolvalet utan även på andra undersökningar som visat att socialdemokratin inte har mycket gehör bland ungdomen. Det är signifikativt och bör beaktas.

Om vi har någon högkonjunktur nu är diskutabelt. Herr Svanberg och jag har visst glädjen att gå pä samma tillstäUningar vid en del tiUfällen. Senast var vi pä Bankföreningens möte. Där sades det med detsamma ifrån att man hade gjort en fullständigt felaktig bedömning när man i början av året sade att man väntade sig en höjkonjunktur. Bedömningen på det sakkunniga hållet var aUtså densamma som min. Vi har inte fått nägon högkonjunktur.

Exportens utveckling är gynnsam och bra, och alla gläds vi över den. Men på grund av inflation har en del andra länder börjat vidta åtstramningsätgärder som tyvärr kan inverka ogynnsamt på köpandet frän Sverige. Därför får vi inte vara alltför trygga på den punkten heUer.

Det är glädjande om än senkommet att herr Svanberg nu säger att det inte var något fel att satsa pä 100 000 nya jobb; det var vägarna för att uppnå detta som socialdemokratema kritiserade. Han säger att centerns förslag inte hade löst problemen. Det är klart att det kan vara delade meningar om huruvida de hade löst problemen, men om man inte hade fått 100 000 jobb hade det varit vackert om man hade fått 90 000. Hade man verkligen velat göra någonting hade det kanske blivit resultat, men regeringen vidtog sådana åtgärder att det inte blev nägot särskilt resultat, utan de höga arbetslöshetssiffrorna stannade kvar. Faktum kvarstår fortfarande: hade man accepterat mittenpartiernas förslag hade vi haft en betydligt gynnsammare utveckling på arbetsmarknaden än den som pågätt den senaste tiden.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

Herr SVANBERG (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag tycker bara att herr förste vice talmannen använder ordet faktum på ett felaktigt sätt. Han säger att det är faktum att vi skulle ha haft mer sysselsättning om centerns förslag hade gått igenom. Det är det vi är oense om. Jag tror inte att vi hade haft ett enda sysselsättningstiUfäUe mer i dag om centem hade fått igenom sin plan. Jag håller med honom om att vi behöver 100 000 nya jobb. Det är inte det vi grälar om. Men jag tror inte att den väg centern ville gå hade lett till ett enda nytt jobb, och jag vUl poängtera detta än en gång.

Sedan vill jag beröra frågan om högkonjunkturen. Jag lyssnar rätt ofta till bankfolk som talar om hurdan högkonjunkturen är eller inte är. Alla är väl överens om att vi nu är inne i en högkonjunktur i Sverige, åtminstone vad det gäller exportindustrin. Vi har en något för låg hemmakonsumtion, och det är anledningen tUl det paket som regeringen lade fram nyligen för att stimulera hemmaförbrukningen. Jag tycker att det är helt galet att fömeka att vi är inne i en högkonjunktur, men vi skall göra reservationen: denna högkonjunktur kommer inte att hjälpa mot arbetslösheten totalt. Det skulle inte heller det program som centern

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

lade fram, som inte innebär nägon annan styrning än att flytta pengar, ändra på utläningskvoter osv. Den vägen kan man inte styra näringslivet i dag. Det kunde ske en gäng när det fanns stora penningmatadorer som gjorde det. Systemet i världen är ett helt annat i dag, och jag tror inte att man den vägen får fram nya jobb.

Det är alltså bara det jag vill säga: 100 000 nya jobb behöver vi, men våra vägar är olika, och herr Bengtsons väg leder absolut inte till målet.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Fm talman! Jag vUl bara säga beträffande flyttandet av pengar att det är den planeringsväg vi egenthgen har att tUlgripa. Vi har ju en bruttonationalprodukt som uppgår till en viss summa, och den fär vi försöka hjälpa tUl att disponera på rätt sätt. Och vad kan man göra när nu 94-95 procent av företagen i Sverige är enskilda? Mäste man inte pä något sätt försöka fä dem att utveckla största möjliga aktivitet? Därmed skulle man lösa problemet!

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Fru talman! Det är inte underligt att de näringspolitiska frägoma har dominerat under det gångna året, inte minst under valrörelsen. De har självfallet också tagit upp en stor del av debatten i dag. Det är inte heller förvånande med tanke på den enligt svenska förhållanden ovanligt omfattande och segdragna arbetslöshet som vi har haft under 1970-talet. Den har överraskat många, framför aUt tjänstemän och yngre äldersgmpper, och det har naturhgt nog varit en huvudfråga i årets valrörelse att skapa nya jobb ät de arbetslösa. Även om vi vet att den svenska arbetsmarknadspolitiken är väl utbyggd och med rätta berömd över våra gränser vet vi också att insatserna - trots att de är stora — inte alltid räcker för att trygga sysselsättningen i alla lägen vid lågkonjunktur och strukturomvandhng. Det är självfallet nödvändigt med väsentligt ökade insatser på aUa sätt. De åtgärder som har satts in frän AMS:s sida har naturligtvis inte bara varit defensiva. De har haft en offensiv karaktär, men de har inte varit tiUräckliga för att skapa en full sysselsättning — det som vi alla strävar efter.

Herr Svanberg började sitt anförande med att de borgerliga pohtikema bara ansåg att om företagen fär litet subventioner hit och dit sä ordnar sig allting. Är det verkligen så, herr Svanberg? Är det den formen av dialog som statsminister Palme avsäg? Han sade ju att vi borde försöka föra en dialog här i riksdagen — inte en monolog. Det är väl trots allt så att vi frän folkpartiet tidigare har fört fram — jag gjorde det under vårriksdagen — samma sak som herr Svanberg tog upp i dag, nämUgen samverkan mellan stat och näringsliv. Jag hänvisade dä tUl de erfarenheter som näringsutskottet fått del av i Japan på just det området.

Omedelbart efter det att herr Svanberg tog upp samverkansfrågan kom han också in på stymingen. När det gäller samverkan kunde inte herr Svanberg utesluta att det skulle vara en styrning från statsmaktens sida. Det var den form av samverkan mellan samhället och näringslivet som skulle ske enhgt herr Svanberg. Jag tror inte att det är en lycklig utveckling, om man vill söka sig fram tUl gemensamma mål och försöka

föra en dialog för att lösa de stora och svära frågor som vi har att brottas med under 1970-talet och enligt aU expertis även under 1980-talet.

Vi har tidigare ansett att sysselsättning och arbetslöshet i Sverige i första hand är beroende av konjunkturerna. Även om den intemationella konjunkturuppgången förbättrat läget här i landet har detta dock inte obetingat medfört förbättring för alla företag. De senare årens utveckling och prognoserna för framtiden visar att vi kommer att ha en betydande arbetslöshet. Det fick vi klart för oss inte minst under måndagskvällen i det TV-program där en rad av landets experter vittnade om de problem som vi kommer att möta. Det är därför som vi från folkpartiet anser att det fordras en mera offensiv politik, som är inriktad pä att tillvarata företagens utvecklingsmöjligheter och stärka deras konkurrenskraft. Om detta skall ske med selektiva eUer generella åtgärder låter jag vara osagt, men troligt är att man måste med aUa tiU buds stående medel försöka skapa dessa arbetstiUfällen. Det gäller framför aUt att skapa större trygghet för människoma och minska samhällets kostnader när problem uppstår med arbetslöshet och liknande. I det läget är det därför både rimhgt och naturligt att den ekonomiska politiken inriktas pä samlade insatser. Vi vet att inom en del branscher kommer inte det enskilda företaget eller den enskUda grupperingen inom näringslivet att klara detta, utan det måste komma tUl stånd samverkan, i vissa fall med staten och i vissa faU på annat sätt, sådant som redan har inträffat här i landet. Vi har i mycket hög grad blivit uppmärksammade på en rad sådana samverkansprojekt som många gånger medfört betydande syssel-sättiungsökning på den berörda orten. Det gäUer framför aUt att få i gång hjulen, som förste vice talmannen Bengtson sade. Det är angeläget för att skapa de resurser för reformer som vi alla önskar skall komma tUl stånd.

Det gäller inte bara att åstadkomma en bättre yttre mUjö, utan också en god inre miljö — en arbetslivsmiljö som är acceptabel för dem som jobbar där. Det är riktigt som herr Svanberg sade i sitt anförande att 1970-talet kommer att innebära stora satsningar just på arbetsmiljön. Från folkpartiets sida har vi drivit denna fråga med kraft under flera år, men det är alldeles uppenbart att dessa resurser måste skapas av ett expanderande och effektivt näringsliv. Det förutsätter också — och det bör inte vara något fult i det — att företagen har en hygglig lönsamhet som gör det möjligt för dem att investera och som stimulerar dem tiU expansion. Om företagarna skaU satsa på sin verksamhet mäste de ha tilltro till den. Då skapas nya jobb och tryggas anställningen för de människor som jobbar där. Det är ett angeläget mål för aUa parter.

När socialdemokratema gör ett stort nummer av exportuppgängen skaU de ha klart för sig att det är de stora börsbolagen som visar kraftigt förbättrade resultat. Vi har en uppgång på exportsidan som belöper sig tiU 30 procent under de första sju månaderna i år i förhåUande tiU förra året, medan importuppgången ligger på 17 procent. Vi har aUtså haft ett kraftigt överskott. Men det gäUer inte bara att exportera utan också att importera. Hemmakonsumtionen har emeUertid varit mycket läg, och vi får förmoda att det stimulanspaket som regeringen har lagt fram och som på många punkter upptar under vårriksdagen framförda folkpartiförslag kommer att medföra en stimulans och därmed en viss uppgång.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 127-128

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Herr Werner i Tyresö var kritisk mot Gunnar Helén för att han inte hade kritiserat herr Palme när det gällde stimulanspaketet. Om man fär igenom vissa sakförslag som man själv har lagt fram under våren skall man väl inte vara kritisk! Vad som är väsentligt för näringspolitiken är att man får igenom dessa förslag. Även om förslagen har fallit i ett tidigare skede kan det visa sig att de ändå är sä bra att regeringen tar upp dem igen, och så har skett i detta faU.

De mindre företagen kan inte glädja sig åt en sådan resultatförbättring som de större företagen har visat. För dem är bUden inte så ljus. För de mindre företagen, som ofta är mycket arbetsintensiva, är lönsamheten generellt sett betydligt lägre än för de stora företagen, och den höjda arbetsgivaravgiften har knappast förbättrat situationen.

Under valrörelsen gjorde socialdemokratema en utredning i industridepartementet. Det var en mycket ofullständig utredning, där man klumpade ihop aktiebolag och handelsbolag och drog slutsatsen att de hade mycket goda vinster. Det resultatet blev korrigerat frän olika håll, och det påvisades bl. a. att handelsbolagens vinster utgjorde företagamas löner.

Det råder emellertid ingen tvekan om att det är genom en annorlunda politik gentemot de mindre och medelstora företagarna här i landet som vi skall kunna få till stånd en ökad satsning. Och vad beror det på att man just inom den mindre företagsamheten inte viU göra de satsningarna? Det hänger naturligtvis samman med att rrian där känner en djup pessimism och osäkerhet inför framtiden. Det är aUdeles uppenbart att den här tvekan och oron ofta grundar sig på den mycket negativa kritik som har riktats mot företagsamheten generellt sett. De mindre företagama är mycket känshga för den kritiken, och därför frågar de: Finns det någon framtid för oss här i landet, och kommer man att tUläta att våra företag drivs med rimlig lönsamhet? Jag har mött den frågan under många paneldiskussioner om den mmdre och medelstora företagsamhetens möjligheter här i landet.

Att man inte tror på framtiden medför självfaUet att man inte viU satsa. Det visar bl. a. företagarföreningarnas utlåningsverksamhet; dessa har nu god tillgäng till lånemedel. Nu kan t. o. m. bankerna överta av företagarföreningama tidigare beviljade lån, eftersom efterfrågan på lån inte är sä stor som tidigare. Vi får genom det nya stimulanspaketet ett tUlskott på 20 miljoner kronor tiU den mindre företagsamheten. Regeringen försöker lappa över vissa bistra problem genom stödåtgärder för de mindre företagen. Men jag tror att det framför allt är viktigt att man från regeringens sida klart säger ut att det är angeläget för oss att behälla en stor sektor av mindre och medelstora företag här i landet. Det skuUe betyda mera för dessa företags lust att investera och för deras framtidstro.

Det finns inte någon ekonomisk lag som obönhörligt och på alla områden leder mot större företagsenheter. Man skulle kunna tro det när man ser pä den politik som förts. Det har i stort sett varit de större företagen som kunnat tillgodogöra sig de olika stimulansinsatserna, medan de mindre företagen haft betydande svårigheter att utnyttja dessa möjligheter.

Vi har från folkpartiet lagt fram förslag till ett tiopunktsprogram när det gäller de mindre företagen. Vi säger där att den ekonomiska politiken skaU stimulera företagens investeringsvilja genom ett gott företagskhmat; lönsamheten måste hållas uppe på en rimhg nivå och soliditeten i de mindre företagen förbättras. Det är inte mer än rimUgt och riktigt att man skall få åtminstone bankränta på det insatta kapitalet. Viktigt är vårt förslag att man i företag med mindre än 250 anställda skall ha möjhghet att avsätta maximalt 50 procent av vinsten tUl särskUda trygghetsfonder. Det är också viktigt att företag som bara har upp tUl 50 anställda får möjlighet att avsätta ett belopp motsvarande löneskatten tiU staten i trygghetsfonder som kan tas i anspråk just i situationer då sysselsättningen inom företagen är hotad.

Vi har också tagit upp problemet med den faktiska sambeskattningen. Vi har framhäUit att det är orimligt att två äkta makar som arbetar i företaget inte skall fä utnyttja särbeskattningen, som ju är genomförd för andra. Vi har också pekat pä att den nuvarande kapitalbeskattningen ställer familjeföretagen inför särskilt besvärhga problem. För 14 dagar sedan var jag på ett möte med FamUjeföretagens förening, och där tog man upp just denna sak. Även vi som arbetar inom företagarföreningama upplever den som ett av de stora problemen. Tyvärr har väl inte den sittande skatteutredningen fått ta upp dessa problem.

Detta är några av de förslag som vi frän folkpartiet fört fram. Vi har under alla år hårt drivit tesen att det behövs hvskraftiga och effektiva mindre företag. Man fär inte sätta krokben för utvecklingen inom den mindre företagssektom. Dessa företag har nu fått ytterligare ett problem på grand av att aktiekapitalet höjts tUl 50 000 kronor. Därför bör det komma tUl en annan bolagsform för mindre företag, inte minst pä grund av att många av de små serviceföretagen har bUdat aktiebolag just för att man på ett rimhgare sätt skall kunna tillgodogöra sig de skatteavdrag som löntagare och aktiebolag fär göra.

Detta är några punkter i en social-liberal politik, som bäde ställer krav på företagen och vill ge dem möjhgheter att uppfylla kraven. En sådan politik är pä sikt den bästa för både företagen och de anställda.

Herr LUNDBERG (s);

Fru talman! Man har en känsla av att de riksdagsgrupper som står utanför partiledningarna i dag inte har nägon uppgift att fyUa i den svenska riksdagen. Vi avskaffade tvåkammarriksdagen och fick en enkammarriksdag på 350 ledamöter. Det skuUe emeUertid vara önskvärt att det svenska folket fick klart för sig att det tydligen räcker med att vi har partiledare och vice partUedare i riksdagen. Det talas om att man i demokratins namn vUl komma i kontakt med det svenska folket, men man beskär i stort sett representanternas möjligheter att ta upp de frågor, som utanför de teoretiska utläggningarna ändå har betydelse från praktisk synpunkt.

Jag har deltagit i riksdagsarbetet under 33 riksdagar. När jag i dag hörde debatten, gick jag upp på mitt rum och fick tag på en bok som heter "En domare ser tiUbaka". Den har skrivits av en hovrättspresident. Enhgt talet i kammaren i dag skuUe jurister granska riksdagens arbete och

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

100

sedan dra upp riktlinjerna för detta. Med en viss förvåning läste jag att arbetet i högsta domstolen helt grandades pä den föredragande revisionssekreterarens PM, vUken i stort sett kunde betraktas som ett domslut.

Det är tydligt att man i riksdagen och annorstädes tUlmäter juristerna en uppgift, som dessa faktiskt inte är vuxna. I boken gör författaren en kritisk granskning av hur små möjUgheterna att bedöma frågorna trots allt är. Man kan inte begära att en domare skall vara övermänsklig, men det förefaUer som om vi inom riksdagen och annorstädes skulle lägga övermänskhga uppgifter på dem. De är emeUertid människor som alla andra, de har politiska uppfattningar och tankegångar. I den situation vi i dag befinner oss i tror jag att det är angeläget att se till att riksdagen med sina 350 eUer senare kanske 349 ledamöter får en sådan ställning i svenskt samhäUsliv, att den kan påverka besluten så att vi slipper undan det politiska spelet mellan ohka partier.

När man nu ser tiUbaka på de gångna 33 åren, böqar man bli litet ' ängslig över den nuvarande utvecklingen. Det är ju ändå på det sättet att lagen men jämväl demokratin spelat en avgörande roU i Sverige. Vi har för inte så länge sedan fått en ny grundlag efter drygt 160 år i fred. Då hade vi en revolution, den enda i Sverige, och vi avsatte en kung, den ende -vi har avsatt. Men vi fick också en fred, den lyckhgaste tiUdragelsen i svensk historia. Därmed kunde vi böqa bygga upp ett annorlunda samhälle. Vi fick folkrörelser som medförde förändringar på olUca områden. Uppkomsten av de frireligiösa samfunden var naturlig, därför att kyrkan, inte minst den katolska, hade missbrukat sin makt och ansett att yttre prakt och inte inre var väsentlig för människorna. Vidare uppstod nykterhetsrörelsen, folkbUdningsrörelsen, den fackliga och politiska arbetarrörelsen, och så småningom, år 1918, kunde riksdagen besluta om den allmänna och hka rösträtten.

Det är glädjande att i dag kunna se en kvinna i riksdagens talmansstol. När jag började i riksdagen för 33 är sedan var det någonting helt uteslutet. Vi talar om likställighet och jämställdhet, men det är något som vi glömmer att följa. Pä samma sätt är det med demokratin. I dag har olika partier givit uttryck för demokratins värde, men samtidigt har man i denna demokratiskt valda församling icke varit aktsam nog, utan sagt att den eUer den tillhör den demokratiska gruppen medan andra inte gör det. Accepterar man det demokratiska styrelseskicket och går ut till svenska folket för att få vägledning om handhngsprogram m. m., då är man också skyldig att respektera och följa det demokratiska utslaget.

I dag har vi i tidningarna kunnat läsa att presidenten i Chiles högsta domstol ansåg det lagligt att man efter mUitärkuppen där stjälpte den marxistiska koahtionsregeringen. Han säger sig inte heller ha något att invända mot upplösandet av kongressen, förbudet mot marxistiska partier och andra pohtiska partier eUer införandet av censur m. m. Han säger att han helt litar på mUitärjuntans goda vilja att förnya de nationella institutionerna.

Fm talman! Demokrati är ett ord som det är väldigt lätt att tala om. Men man skall inte bortse från att vi lever farligt i dagens situation om vi leker med orden, leker med tron att ideologier, inriktningar och arbete skall vara en teoretisk förkunnelse utan känsla. Carlyle sade en gång att

en människas mål är en handhng, ej en tanke, vore den aldrig sä ädel. Vi har kommit in i en pohtisk situation där vi låter tankarna om det politiska skeendet leka en ordlek, med känsla för ordens olika valörer, utan att kräva att det vi ger uttryck för också skaU praktiskt genomföras. Oavsett partier kom jag att tänka på det som Henry George en gång sade till påven, att man i Förenta staterna hade en högsta domstol som gav lag och ordning åt Nordamerika men de färgade ät Sydamerika. Han säger att prästerna var väldigt villiga att ge de fattiga hka mycket av det osynhga, men att man alltid gav de rika det som var synligt och tiU för dem allena. Han frågar även i det sammanhanget tiU vad en religion gagnar som står förlamad och tvivlande gentemot de mest betydelsefulla spörsmål, en religion som, hur mycket den än lovar i den tiUkommande världen, intet förmår uträtta gentemot orättvisorna i denna.

Ärade kammarledamöter, när jag stod och lyssnade på inläggen fick jag en känsla av att man lovade mycket av det osynhga men att man glömde bort att det människoma i dag behöver är praktiska resultat. De viU se de goda idéerna och de goda tankarna, som man lätt kastar ur sig, omsatta i praktisk verksamhet. Därför tycker jag att vi har upplevt väldigt mycket, och hkt en författare kunde vi säga att det pågår ett krig ute i världen och att kriget är dåligt därför att det skapar fler onda människor än det slår ihjäl. Men är, det frågade sig även Brändes, den fria pressen, som man frän år 1848 varit så glad över, en tribun eUer en butik? När vi i år antog den nya grundlagen, efter 160 års prövning — en så lång prövotid har aldrig någonsin förekommit i världen i övrigt — lade vi fram ett resultat av kompromisser som icke ger uttryck åt att grundlagen skall följas. Gmndlagen skaU inte lUcsom civiUagen för sin tiUämpning vara beroende av en eller flera personers tolkning, utan det skaU av den framgå vad som är lag och rätt och vUka rättigheter vi har som medborgare i vårt land.

Frågan om tryckfriheten, som är så väsentlig för medborgarna och som vi i dag har diskuterat, gäUer möjUgheterna för människorna att kunna säga sin mening utan att riskera sådana följdverkningar som man i dag får bevittna i andra länder. I en sådan fråga skaU det inte läggas fram kompromissförslag som utan hänsyn tiU medborgarnas rätt tillgodoser intressen som de politiska partierna menar sig ha.

Jag vUl också i detta sammanhang framhåUa att vi visserligen kan se tiUbaka på fredsslut bäde efter första världskriget och efter andra världskriget, men jag tror att det som sades år 1856 gäUer även i dessa två fall: Vi har slutit en fred, men vi har icke fått freden. Det gäUer också i dag.

När vi införde demokratin i värt land var avsikten att vi skuUe fostra människorna tiU att känna demokratiskt ansvar i samhäUet och även att försöka omsätta det i praktisk handhng. Vi har diskuterat olika möjligheter att skapa människovärdiga förhållanden för vårt folk, och det är gott och väl. Vi trodde att vi genom införandet av den politiska demokratin 1918 skuUe kunna nå alla våra mål, men det väsentliga och grundläggande problemet för ett land och ett folk är att skapa en ekonomisk demokrati. Vi har insett att utan ekonomisk demokrati är den pohtiska demokratin en halvdan produkt, som icke kan fungera i det

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

101

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

102

samhälle vi i dag har.

Man har i denna debatt riktat beskyUningar mot varandra i olika avseenden. Jag har varit med i 50 år i ohka delar av föreningslivet. Jag viU beträffande det senaste valutslaget som politiker säga att det var sorghgt att det parti som jag företräder och vars ideér jag anammar inte fick en tiUfredsställande anslutning. Jag har dock varit med både i 1928 och 1932 års valrörelser Uksom även i aUa de valrörelser som därefter förekommit, och jag minns hur man år 1928 sade att vi inte skuUe ha några möjligheter att klara problemen i framtiden. Jag har också läst om att man 1913 1 samband med genomförandet av folkpensionen beräknade att denna 1965 skuUe komma att kosta 38 mUjoner kronor. Det kunde inget land klara, utan vi måste gå tillbaka. Nu ger vi ut ungefär 14 000 mUjoner kronor.

Man sade att vi inte hade möjlighet att ge folkupplysning och utbildning åt människorna. Är 1932 tror jag att staten gav ut 152 mUjoner kronor på utbUdning. Nu ger vi ut meUan 10 000 och 11 000 mUjoner kronor.

Man sade att vi icke kunde klara arbetslösheten och andra sociala besvärligheter. Om vi slår samman allt vi i dag ger ut på olika trygghetsåtgärder, tror jag att det går löst pä ca 41 000 miljoner kronor.

Det diskuterades mycket när vi skulle genomföra- ATP. Där har den svenska arbetarrörelsen ändå varit med om att skapa ett kapital på ca 61 mUjarder kronor som i dag har stäUts tUl det svenska samhäUets förfogande i ohka avseenden.

När man nu vet att det svenska samhäUet aUtid har gett ut betydande medel tiU industri och företag för att de skall kunna fungera, så är det ju orimligt när olika grupper i dag ger uttryck åt meningen att arbetslösheten och andra svårigheter i samhäUet skulle bero på en felaktig politisk instäUning. Under denna uppbyggnadsperiod har vi ändå kunnat avdela så stora summor att svensk företagsamhet aldrig någonsin har fått så mycket stöd och varit så effektiv som nu. Men även om man kan fä ut dessa resurser inom ett privatkapitalistiskt system utesluter det inte att man gemensamt måste bygga vidare i solidaritetens namn, om man över huvud taget skall kunna komma till rätta med aUa problem som dagens samhälle erbjuder.

Kritiken under valrörelsen var för mig osmaklig. Egentligen var den en kritik mot den företagsamhet som vi har. Det var den företagsamheten som skulle skapa arbetstiUfällen, det var den som skulle se tUl, att vi inte hade arbetslöshet m. m. Genom att vi hållit kvar ett samhällstänkande som är orimhgt skapar vi aUtså nu och i framtiden allvarliga problem.

Det sägs att den svenska riksdagen själv skall bestämma om skatterna. Är det så? Jag läste nyligen i tidningen om en ung pojke som köpte en fastighet och efter ett halvår sålde den och tjänade en. halv miljon. Samtidigt hände det att en annan pojke gick in i en bank och tog några tusen kronor - han stäUde kanske krav pä att få en halv mUjon eUer mer. Den pojke som tog en halv mUjon kronor för högst en veckas arbete, han blev omtalad i tidningarna. Jag såg däremot inte att polisen ingrep eUer att dessa rättstolkare, som kräver mer rätt inom det svenska samhället, sade; "Detta är orimhgt, detta är stöld." Denna stöld drabbade fattiga

människor som skulle tvingas att bo i dessa bostäder tiU upptrissade kostnader. Vi mäste vara pä det klara med att vi inom samhället inte kan fortsätta att ha sä många människor som kan skaffa sig arbetsfri inkomst och vid sidan av staten beskatta det svenska folket. Dessa "skatteuttaga-re" träffar ju specieUt de små och försvarslösa människorna i samhäUet.

Det talas så mycket om jämlikhet. Jag läste i tidningen att vi riksdagsmän skulle fä 25 procents löneförhöjning. Och i stäUet för att åka på svenska folkets jämväg — som vi ju vill att man skaU göra - skaU vi hålla oss i luften, och det skaU vara gratis resor hit och dit. Visst är det jämhkhet! Samtidigt som vi skuUe få fria resor höjer vi biljettpriserna för de människor som tvingas att åka med de vanhga kommunikationsmedlen.

Det låter vackert med demokrati och jämhkhet, men efter förra valet år 1970 kom kommunalmännen och sade att 90 000 kronor i årslön var för htet. De vUle ha 135 000 kronor, "det var rimligt". De hade så mycket arbete att det ansågs omöjligt att klara med det lägre arvodet. Och när vi försökte få ner detta litet grand blev det ett oherrans liv. Det var riktigt att till de förtroendevalda i kommuner och landsting ge 50—60 procents förhöjning av arvodena, men samtidigt sade vi att vi inte hade råd att ge sjukvårdspersonalen mer än 27,5 procent — under tre år. Visst är det jämlikhet! — Det är farligt om aUmänheten får den uppfattningen att vi ger synhga förbättringar åt oss själva medan de många människorna får teorier och vackra ord.

Jag läste rätt mycket i min ungdom, både Bibeln och annan htteratur, och visst reagerade jag mot skrymtarna. De som förkunnade Bibelns ord hade dyra, fina kläder och tillhåll i vackra kyrkor. De talade väldigt vackert om att detta är sanningen ur Bibeln. Men de gjorde som WUson när han efter första världskriget med stora bokstäver talade om freden, människan, friheten, jämhkheten, och hela folket jublade och applåderade. Då vände han sig om och snöt sig i fanan med de 14 punkterna. Brändes har sedan tolkat WUson just i det sammanhanget. Nu upplever vi efter det senaste världskriget samma förödelse och det är än mer hemskt och än mer människofientligt än någonsin tillförne.

Jag skulle vUja uttala den förhoppningen att man borde försöka komma bort från dessa teoretiska utläggningar om kristen livssyn, konservatism, liberahsm, socialism eUer vad det nu månde vara, och försöka att finna en form sä att den pohtiska verksamheten kunde ge människorna nägot av de möjligheter som finns.

Det är farligt med demokratin. Vi trodde väl en gäng att för demokratin var miUtären och rättsväsendet ett väsentligt skydd. Vad upplever vi i dag? VUka stater var en gång fria? Och vad hjälpte det vilken demokratisk vUja som än fanns bland folket? För kanonerna och våldsmedlen har man fått böja sig, och man har slagits sönder.

Under dessa förhållanden är det angeläget att vi som folkvalda representanter har kontakt med människorna rant om i vårt land samt försöker samla upp kunskap och försöker ge människorna både upplysning och möjligheter tiU ett rikare liv. Men samtidigt skaU vi ha i minnet att höga förtroendemän, höga jurister, ämbetsverk m. m. kan göra rätten och rättsväsendet tiU en handelsvara, så att bedömningen blir sådan att

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

103

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

104

man har en rätt för den rike och mäktige och en annan för den fattige. Denna utveckling tycker jag är ruskig.

Om handelsministern varit här skuUe jag ha frågat honom vad han skall göra med de butiksanstäUda och öppethåUandet, som nu vidgas oupphörligt - det blir öppethåUande praktiskt taget dygnet runt hela veckan. Jag är aUdeles säker pä att man inom handelsdepartementet talar om jämhkhet. Men vi går hem på fredagskvällen och vi kommer tUlbaka på måndagsmorgonen. Det kan inte de göra som skaU jobba pä lördag och söndag och vara skilda från famUjen.

Handelsministern tiUhör ju det ledande skiktet. Men hör nu - vi förde debatten om det ledande skiktet för nägot år sedan. Vi får akta oss sä att inte de förtroendevalda uppfattar sig som ett ledande skikt och ett styrande skikt utan hänsyn tiU medmänniskorna.

Jag hoppas verkligen att debatten i dag skaU följas av eftertanke, att vi skall kunna fä ett mera demokratiskt sinnelag och att vi lär oss uppfatta att aUa som är valda till den svenska riksdagen har valts enligt normer som vi anser vara demokratiska. Men det bör jämväl vara så, att säger vi detta skaU vi också försöka handla därefter.

Jag talade inledningsvis om grundlagen. Vi har fått en grundlag som eventuellt skall slutgiltigt antas nästa år. Jag sUpper åtmmstone vara med om det. Jag har aldrig tyckt om ritueUa beteenden kring någonting som inte ens är värt trycksvärtan.

Vi skaU komma ihåg att vi i dag hade behövt klara linjer i de frågor som är aktuella i Sverige. Vad har vi dä? Jo, vi har t. ex. tryckfriheten — de mänskliga fri- och rättigheterna — som är mycket viktig för vårt folk. Det har varit en väsenthg sak att vi har kunnat tala ganska fritt - men givetvis under ansvar. Om vi nu skaU göra ingrepp i den friheten, så måste det samtidigt sägas att de och de rättigheterna har vi men vi måste också ta de och de hänsynen. Grundlagen är något som vi skaU ha som rättesnöre. Den får inte vara en civUlag som vi kan ändra på helt godtyckligt.

Jag var ju med under andra världskrigets år och vet därför vad grundlagen då betydde för Sverige, när påtryckningarna kom. Då var det tur att vi hade Per Albin Hansson. Han hade respekt för grundlagen och en stark vilja att hindra förbuden att breda ut sig, som en del människor hysteriskt förespråkade. Men i framtiden kommer vi att leva minst hka farligt. Vi har ju aldrig lyckats att skapa varaktig fred. Därför viU jag uttala den förhoppningen att riksdagen, de vanliga ledamöterna här, försöker hävda sig bättre än nu och att partUedare och andra inser att även de måste förstå sin begränsning, inte bara syssla med ideologier och teorier utan besinna att det viktiga ändå är handlingen. Människan skall känna att samhället ger värden.

Vi skall också komma ihåg, att om inte de människor som har det bättre ställt kan lära att dela med sig till dem som har det besvärligt här i landet, så kan också Sverige råka in i en kris. Runt om vårt land finns nämhgen allvarliga tendenser som gör det nödvändigt att vi i tid förbereder oss på ett andhgt försvar. Det som man förr trodde skulle skydda land och folk har nämligen i allvarliga tider, när påfrestningarna kommer, visat sig vara minst lika farligt för landet som de starka krafter

vi tidigare fruktat. Här har sagts att vi skall satsa på vetenskap och forskning. Ja, jag har läst litet biologi, och ju mer man läser det ämnet desto mer kommer man underfund med att om de krafter vi nu har kännedom om släpps lösa går världen under mycket hastigt. Därför skall vi vara på det klara med att vi visserligen skaU ge vetenskap och forskning stora möjligheter, men människorna, samhället och demokratierna mäste förbinda sig att inte släppa loss krafter som föröder hela vär natur.

Jag började en gäng mitt arbete i riksdagen med att försöka hejda vattenförstörelsen och skydda svensk flora och fauna. De svenska grusåsarna vUle jag också slå vakt om. Det gick inte då. Men nu har vi förstört tillräckligt mycket för att vara tvungna att kasta ut miljoner och mUjarder pä att reparera det hela. Vi mäste också se till att den demokrati som vi har haft under nägra årtionden inte raseras på samma sätt. Vi får inte bara utnyttja demokratin tUl namnet och glömma bort att den skaU fungera i det praktiska livet, ange en inriktning för samhället.

Fru talman! Det här var nägra reflexioner. Under de år jag suttit i riksdagen och haft kontakt med folkrörelserna har de varit en oerhörd tillgång för mig. Jag är rädd för att man skall börja rasera själva grunden för dem. Det krävs inte bara pengar och makt. Man måste också ha idealism och en samhällssyn som är positiv både när det gäUer människorna och när det gäller samhället och som kan ge värden av olika slag.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

Herr HEDIN (m):

Fru talman! Jag skulle först vilja beklaga kammaren, som efter den I januari inte längre får lyssna tiU hedersmannen John Lundberg, tUl hans rika kunskaper i historia, som vi fått höra sä ofta här, och tiU hans självständiga, djupsinniga, idealistiska och intressanta tankar, som han oftast framför på ett mycket charmfuUt och fritt sätt. Tack, John Lundberg!

Jag skall, fru talman, säga några ord om modernäringarna, om jordbruket, skogen och fisket.

I de under förra året givna direktiven tUl jordbruksutredningen heter det bl. a. att utredningen bör överväga om det med hänsyn till de förändringar som skett under senare år i fräga om produktionsinriktning och produktionsteknik eller av andra skäl finns anledning att ompröva produktionsmälsättningen. Jordbruksministern avser här uppenbarligen den s. k. 80-procentiga självförsöqningsgraden.

Vidare sägs det att det är angeläget att överskottsproduktion av jordbraksprodukter undvUcs. Utredningen bör därför undersöka vUka metoder som kan användas för att undvika permanenta överskott.

När det gäller frågan om ohka prislinjer framhäUs att utredningen bör pröva möjligheterna att övergå till den s. k. lågprislinjen. Vissa fördelar med en sådan övergång diskuteras i direktiven.

En fullständig övergång tUl lågprislinje skulle dock - menar jordbruksministern — med nuvarande jordbmksproduktion belasta statsbudgeten med inemot 3 mUjarder kronor. De vanUgtvis kraftiga variationerna av världsmarknadspriserna skulle vidare vid en lågprislinje medföra större

105

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

106

svängningar av konsumentpriserna än som sker vid en tUlämpning av den s. k. högprislinjen.

Därför bör, heter det, utredningen inte bara undersöka möjligheterna av en övergång tiU en renodlad lågprislinje och effekten av en sådan övergång, utan också tiU ytterligare modifiering av högprisUnjen.

Jordbruksmmistern utvecklar sma synpunkter beträffande överskottsproduktionen pä så sätt att han hävdar att det för såväl jordbrukarna som konsumenterna eller skattebetalarna är av intresse att den jordbruksproduktion som av ohka skäl anses behövlig i möjligaste män konsumeras inom landet och inte behöver exporteras med stora förluster.

Det blir, hävdar jordbruksministern, nämhgen konsumenterna och skattebetalarna som tUl sist får betala dessa förluster om inkomst- och standardmålsättningen för dem som är sysselsatta inom jordbruksnäringen skaU kunna uppnås.

Av de här utdragen ur direktiven tiU jordbruksutredningen framgår klart att jordbruksmmistern syftat tiU en minskning av den svenska jordbruksproduktionen. Nägon annan tolkning är knappast möjlig.

Men, fru talman, vi lever verkligen i en föränderlig värld. Sedan de här direktiven skrevs har världens hvsmedelsförsörjning radikalt förändrats. Det har bl. a. lett tiU att den svenska prisnivån nu genomsnittligt torde Ugga under priserna på världsmarknaden. Det är bara för mjölk och mjölkprodukter som man kan säga att de svenska priserna fortfarande är jämförelsevis höga. Förhållandet är det rakt motsatta när det gäller spannmålspriserna. Svenska jordbrukare får t. ex. för vete 55 kronor per säck medan priserna pä exportmarknaden är betydligt högre; de har varit nära nog dubbelt så höga. Talet om förlustbringande överskottsproduktion är därför i dagens situation helt förlegat. Medan vi tidigare hade svårigheter att placera spannmålsöverskottet gäller det i dag att placera kvantiteterna bland de köpare som stär i kö för att få varorna.

På höst riksdagens första dag frågade Eric Krönmark i en interpeUation jordbruksministern om han vUle lämna sädana tilläggsdirektiv tiU den sittande jordbruksutredningen att den i sitt arbete kunde beakta de nya förutsättningar för det svenska jordbruket som uppstått genom den förändrade och försämrade situationen i världens livsmedelsförsörjning. Han gav i sin interpeUation exempel på hur helt annorlunda världens livsmedelsförsöqning ter sig i dag än för kort tid sedan. I InterpeUationen hävdade han också att den inträffade förändringen knappast är av kortvarig natur. Nästan dagligen får vi också via ohka media bevis för hungerkatastrofer i stora delar av världen. Senast har rapporterna frän Etiopien berört också oss.

Med hänsyn dels till direktiven tiU jordbruksutredningen, dels till vad vi nu vet om svårigheterna att fylla världens behov ter det sig alldeles självklart att jordbruksutredningen inte längre skall syssla med problemet hur den svenska jordbruksproduktionen skaU kunna minskas. I stället bör dess uppgift vara att undersöka hur den svenska åkerarealen skall kunna utnyttjas på absolut effektivaste och bästa sätt.

Det är ingen form av efterklokhet om jag konstaterar att vi i moderata samlingspartiet under mycket lång tid har haft instäUningen att vi här i landet absolut inte skall minska vår jordbruksproduktion mer än vad som

sker av olika naturliga orsaker. Det anförde vi i jordbruksutredningen på sin tid, och sä sent som i våras hade jag tUlfälle att i en debatt här antyda den situation som då såg ut att komma och som nu är en verklighet. Jag menade att det sannolikt inom en snar framtid skulle bh lönsamt att i Sverige framställa jordbruksprodukter för export. Vi är av allt att döma där i dag.

Också frågan om de olika prishnjerna ter sig annorlunda i dag än när direktiven tiU jordbruksutredningen skrevs. Världsmarknadspriserna representerar inte längre den s. k. lågprislinjen, hka litet som de inhemska en högprislinje. Det har i stället blivit omkastade värden. För konsumenterna utgör i dag de av riksdagen fastställda jordbrukspriserna det bilhgaste alternativet. SkuUe vi i stor eller ökad utsträckning vara beroende av världsmarknadspriserna, skulle våra livsmedelspriser i dag ligga högre än de gör. Oförändrade konsumentpriser skulle alltså i dagens läge, med just de världsmarknadspriser vi har i dag, innebära att statsmakterna fick lov att ge subventioner — inte tiU jordbrukarna utan tUl konsumenterna. Man kan därför, fru talman, säga att Sveriges jordbrukare i dag subventionerar folkhushållet.

Jag har, fra talman, velat belysa hur angeläget det är att vi i dagens jordbrukspolitiska debatt och inför de beslut som skall fattas om den kommande jordbrukspolitiken tar hänsyn tUl de förändringar som har inträffat. Det skulle för såväl jordbrukarna och konsumenterna som samhäUet vara felaktigt om vi i de här övervägandena inte beaktade dessa förändringar. Jag efterlyser därför, liksom herr Krönmark gjorde i sin interpellation, en deklaration från regeringshåU. Regeringen har blivit tvungen att göra den ena kovändningen efter den andra i olika frågor. Det behövs också när det gäller jordbrukspolitiken, och där kan man ju säga att uttrycket kovändning har större relevans än på andra områden i vår politik.

I fråga om skogspolitiken gjorde regeringen inför valet helt plötsligt en hastig vändning, så hastig att det kanske är riktigare att tala om en älgvändning, eller kanske är det ännu mer relevant att tala om räwändning i stäUet för den litet långsammare kovändningen; kon är ju inte särskilt snabb av sig.

Kanske var det just ett pohtiskt rävkast, en list för att i valrörelsen slippa en obehaglig debatt om socialisering och miljöförstöring av våra skogar. Kanske får vi snart från den nya utredningen en hknande produkt om än i Utet annorlunda kapprock. Socialdemokraternas intresse för stordrift — helst i statlig regi — och för ohka regleringar kommer säkert inte att försvinna.

Vi på den borgerliga kanten har aU anledning att vara på vår vakt mot krav på hårda regleringar och direkt eUer indirekt socialisering av den svenska skogen.

Det vore en stor olycka för vårt land om man skuUe skUja jord och skog ät som många socialdemokrater ser som ett önskemål. Enligt min mening hör jord och skog naturligt samman. En ekologiskt riktig skogsvård får vi bättre garanti för i bondeskogsbruket än i storskogsbruket, där moderna maskiner i alltför hög grad får styra utvecklingen. Visst är hetsen mot kalhyggen oerhört överdriven, men det finns ändå en del

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

107

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

Allmänpolitisk debatt

108

att ta på i den kritiken. Framför allt anser jag att vi gör inte oväsentliga förluster i folkhushållet genom att awerka ännu icke mogen skog för att få de stora sammanhängande arealerna. För övrigt vet vi i dag alltför htet om riskerna med de mycket stora monokulturer som man får genom de här stora ytorna.

Jag vUl alltså uttala förhoppningen att vårt bondeskogsbruk skall få minst Uka dominerande ställning i framtiden som hittUls. Ett decentraliserat ägande av skog ger utrymme för personligt förvaltaransvar för många människor. Och det finns få områden som så fångar sina utövare som att sköta om ett större eUer mindre skogsområde. Man gläds åt - jag har personlig erfarenhet av det - att med varsam hand sköta om skogen så att produktionsförmågan utnyttjas effektivt, samtidigt som ekologiska och mUjömässiga hänsyn kan tas i stor utsträckning.

Så tUl sist nägra ord om fiskerinäringen. Att vara yrkesfiskare är ett ovanligt hårt yrke. Fiskelyckan varierar från fiskeresa tUl fiskeresa — frän år tiU år. Havet kan hastigt förändras från stUtje tiU rykande storm. Yrket är farligt; det inträffar inte säUan olyckshändelser, där ytterst livet stär pä spel. Yrkesfiskarnas antal minskar är för år. Den ena trålaren efter den andra säljs, ofta tiU utlandet. Många tröttnar pä det hårda hvet på sjön, ofta långt borta från hem och familj och bekvämUgheter. En starkt bidragande orsak är dålig ekonomi tiU följd av otUlräckliga fångster, otillräckliga priser och dessutom kraftigt ökade omkostnader. Där räknar jag in skatter och avgifter, t. ex. ATP-avgifter som fiskarna själva får betala vare sig de äger båten eller är delaktiga i fisket som lottfiskare.

Detta är, fm talman, en oroande utveckling inte minst mot bakgrund av fiskets stora betydelse för livsmedelsförsörjningen och för vårt kustförsvar. Jag hade tidigare i höst tUlfälle att vara med på Norges stora fiskarmöte i Trondheim. De norska fiskarna efterlyser bättre viUkor än vad de nu har i fråga om lån, skatter osv. Men en utomstående kan lätt konstatera att man i Norge slår vakt om fiskerinäringen på ett helt annat sätt än vi gör här i Sverige. Lånemöjligheterna för båtar och redskap är betydligt förmånligare än vad de är i Sverige. Fiskarna får göra särskilda avdrag vid beskattningen därför att de liksom sjömännen ligger ute, och under goda år fär de avsätta medel tiU en s. k. driftregleringsfond som kan användas under sämre är.

Detta är förmåner som våra fiskare längtar efter. Krav i den riktningen har år efter år förts fram i riksdagen, men socialdemokraterna har tyvärr ställt sig kallsinniga till dem. Om statsmakterna verkligen menar aUvar med att vi skaU ha kvar en hvskraftig fiskerinäring i vårt land, behövs det kraftfulla och snabba åtgärder. Det borde i hög grad intressera försvarsministern, och även jordbruksministern och finansministern har aU anledning att lyssna tiU mycket berättigade önskemål frän våra yrkesfiskare.

Fru talman! För mig bhr detta något av en sista vädjan från denna talarstol - en vädjan i tre punkter;

1. Ge de unga lantbrukarna bättre möjligheter än nu att skapa sig en dräglig framtid i sitt yrke! Konsumenterna kommer att tjäna på det.

2. Låt oss behåUa det naturliga och för vårt land värdefuUa sambandet meUan jord och skog! Inför inga opåkallade styrande regleringar!

3. Ge yrkesfiskarna chansen att konkurrera med koUeger i grannlän-

derna på jämförbara vUlkor! Låt dem fä kompensation för sin hårda insats för livsmedelsförsörjningen, som ofta innebär att de måste avstå frän normalt familjehv, fritid och mycket annat!

Det är möjligt att min vädjan förklingar ohörd hos den nyligen uppfräschade socialdemokratiska regeringen, men då finns ändå kvar en förhoppning som kan ge snabbare och säkrare utdelning; att det blir nyval med en borgerlig regering som resultat.

Pä förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen tiU kl. 19.30.

§ 7 Föredrogs en frän fru Sigurdsen inkommen skrivelse, däri hon avsagt sig uppdragen att vara dels ledamot i talmanskonferensen, dels ledamot av riksdagens besvärsnämnd.

Med anledning härav beslöt kammaren godkänna avsägelsema.

§ 8 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan;

Till riksdagens kammare

Härmed får jag anhåUa om ledighet frän riksdagsarbetet under tiden den II t. o. m. den 24 november för deltagande i FÄO:s konferens 1973 i Rom.

Stockholm den 7 november 1973 Eric Enlund

Kammaren biföU denna ansökan.

Nr 127

Onsdagen den 7 november 1973

AllmänpoUtisk debatt

§ 9 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj :ts propositioner

Nr 157 med förslag tUl ledningsrättslag m. m.

Nr 160 med förslag tiU anläggningslag m. m.

Nr 172 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier, m. m.

§10 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

Nr 39 med anledning av motion om förbud för pohtiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Nr 40 med anledning av motion om lagstiftning tiU skydd för namnen på pohtiska organisationer

Nr 41 med anledning av motion om lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

Nr 42 med anledning av motion angående partibyte under mandatperiod

109

Nr 127 § 11 Meddelande ang. enkla frågor

Onsdagen den

7 november 1973 Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämhgen

-------------------- av

Nr 288 Herr Ekinge (fp) tUl herr finansministern angående skyldigheten att montera kilometerräknare på dieseldrivna fordon;

Är finansministern beredd vidtaga åtgärder så att ägare av diesel-bilar, vilka ännu ej erhälht kUometerräknare, jämte andra, som eventuellt ej hinner få kUometerräknare inmonterade före den 1 januari 1974, pä grund av detta förhållande under en övergångstid ej får sina bUar belagda med körförbud?

Nr 289 Herr Nordgren (m) tiU herr socialministern angående behovet av lasarett i regionala centra:

Anser statsrådet att ett lasarett tillhör de primära servicefunktionerna i ett regionalt centram?

§ 12 Kammaren åtskUdes kl. 18.03.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert