Totalförsvarets fortsatta utveckling

Proposition 1986/87:95

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87:95

Totalförsvarets fortsatta utveckling

Prop. 1986/87:95

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Roine Carlsson

På grundval av bl.a. 1984 års försvarskommittés rapport, SOU 1985:23, Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet, och betänkandet, SOU 1987:9, Det svenska totalförsvaret inför 90-talel, läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och försvarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta utveckling. Det först nämnda betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns i underbilaga 1.2 till bilaga 1.

Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de internationella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkerhetspolitiken har samma inriktning som hittills.

Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anges. De mäl som fastställts i tidigare försvarsbeslut ligger fast. Formuleringarna har dock moderniserats. Härvid konstateras att förberedelsema för att kunna möta militära angrepp omfattar hela totalförsvaret och all totalförsvarels utveckling och krigsförberedelser därför måste utgå från gemensamma operativa grunder. Vidare bör totalförsvarets personalförsörjning avvägas så atl varie medborgare skall medverka i den befattning där nyttan för totalförsvaret blir störst.

Totalförsvarels militära del skall utvecklas på den allmänna värnpliktens gmnd. Krigsorganisationen skall utvecklas med beaktande av hotutvecklingen och den allt svårare stridsmiljö som främst den militärtekniska utvecklingen medför. Prioritet ges åt åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system i syfte atl förbättra dessas verkan. Betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst betonas.

Luftförsvarels utveckling och dess verkansmöjligheter prioriteras genom dels tillförande av moderna vapen och elektroniska motmedel samt

1    Riksdagen 1986187. I saml. Nr 95

förbättrad stridsledning och luftbevakning dels utökning av luftvärnet med     Prop. 1986/87:95 längre räckvidd. En långsiktig inriktning föreslås för att förbättra flygstridskrafternas jaklbeväpning.

I syfte att förbättra tillgången på effektiva syslem för bekämpning av en angripares fartyg föreslås bl. a. utökning av antalet ubåtar och tillförsel av moderna tunga kustrobotförband. Ett antal åtgärder föreslås för att höja ubåisskyddets kvalitet.

Beträffande arméns krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och fredsorganisation bör ett kompletterande underlag tas fram till år 1988. Riksdagen bör därefter under år 1989 kunna fatta beslut, som kan medge armén förbättrad utbildning och stabil långsiktig inriktning.

Försvarsmaktens personalsituation måste uppmärksammas i högre grad bl. a. för atl bryta den nuvarande negativa trenden.

För perioden 1987/88-1991/92 utgör planeringsramen för det militära försvaret 124867 milj. kr. Priskompensationssystemet justeras. Materiel-anslagen justeras tekniskt. Etl nytt anslag med reserv, till regeringens disposition, för det militära försvaret tiUkommer. För budgetåret 1987/88 är utgiftsramen 24 571 140000 kr.

Totalförsvarets civila del präglas i propositionen av bl.a. en satsning på lednings- och beredskapsfrågor, en kraftig förstärkning av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjukvård i krig, en viss förstärkning av det psykologiska försvaret, en ökad satsning på att minska telesystemets sårbarhet samt förbättrade möjligheter till kommunalleknisk försörining i krig. 1982 års försvarsbeslut kommer att i väsentliga avseenden fullföljas och vidareutvecklas.

Integrationen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten fortsätter varvid kommunernas ansvar för verksamheten successivt utvidgas.

Inriktningen av befolkningsskyddet i krig förändras. Det framtida skyddsmmsbyggandet inriktas således, utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, på sådana områden där mera betydande risker finns för civilbefolkningen.

Förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden skaU stärkas. Hemskyddsorganisationen byggs upp och samövas med den övriga kommunala organisationen. Även självskyddsutbildningen ökar.

Beredskapen för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp förstärks enligt den grundsyn för inriktningen av det marina oljeskadeskyddet för 1990-lalet som har lagts fast.

En sammanhållen planeringsram för civilt totalförsvar kommer för första gången att finnas fr.o.m. detta försvarsbeslut. För perioden 1987/88— 1991/92 utgör planeringsramen 7823 milj. kr. För budgetåret 1987/88 uppgår anslagen på statsbudgeten för totalförsvarets civila del till 1 591,8 milj. kr. inom planeringsramen. Under försvarsdepartementets huvudtitel beräknas 1 576,6 milj. kr. för civilt totalförsvar och fredsräddningstjänst.

Försvarsdepartementet                                   Prop. 1986/87:95

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Närvarande: statsministern 1. Carlsson, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén, Bodström, Gradin, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson och Lönnqvist.

Föredragande: statsministern, statsråden R. Carlsson, Wickbom, Gradin, Lindqvist, Hulterström, Johansson, Bodström, Lönnqvist, G. Andersson, Gustafsson och Holmberg.

Proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling Statsministern anför.

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands nationella oberoende. Värt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet. Denna skall göra det möjligt för oss att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och alt minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja en alliansfri politik syftande tUl neutralitet i krig. Denna politik är fast förankrad hos det svenska folket.

Neutralitetspolitiken formas väsentiigen i etl samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Den förutsätter att omvärlden kan hysa förtroende och respekt för vår vilja och förmåga all orubbligt hålla fast vid den sålunda valda säkerhetspolitiska linjen. Detta förtroende gmndläggs genom vårt agerande i fred.

En långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik, liksom ställningstaganden i övrigl som understryker vår beslutsamhet att stå obundna, utgör väsentiiga inslag i den svenska säkerhetspolitiken. TiU denna hör också en aktiv internationell politik, syftande till avspänning, internationell nedrustning och fredlig utveckling liksom till internationell solidaritet och rättvisa.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvarspolitik, som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för att göra säkerhetspolitiken trovärdig.

Om denna inriktning i stort av säkerhetspolitiken råder en bred politisk enighet, som manifesteras i den säkerhetspolitiska rapporten (SOU 1985:23) från 1984 års försvarskommitté.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utveck- Prop. 1986/87:95 lingen, särskilt av relationerna mellan stormaktsblocken i Europa. Den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld är av stor betydelse också för avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika medel. Vikten av dessa medel är inte en gång för alla given utan måste bestämmas med hänsyn lill de rådande förhållandena och den sannolika utvecklingen. Samtidigt gäller att säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konsekvens.

Förhållandena mellan stormaktsblocken kännetecknas av politiska motsättningar och av fortgående mstningar. Trots detta föreligger en betydande stabilitet i Europa. Både USA och Sovjetunionen torde inse att en seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar. Detta förhållande har sålunda lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot varandra i situationer som skulle kunna utvecklas till en väpnad konflikt dem emellan. Av samma skäl framstår del som osannolikt all ett krig skulle uppstå mellan maktblocken till följd av långsiktiga planer från någondera parten atl med våld ändra de rådande maktförhållandena. Mindre osannolikt är att ett krig kan uppstå genom en process - som kan ha sitt upphov inom eller utanför Europa - där successiva beslut fallas under bristande information och säkerhet om motpartens reaktioner. Det är en rimlig bedömning atl ett sådant krig åtminstone inledningsvis kommer att utkämpas med konventionella stridsmedel. Även med denna begränsning skulle ett krig mellan blocken i synnerhet i Centraleuropa snabbi få mycket omfattande konsekvenser.

De jämfört med 1970-talet ökade stormaktsmotsättningarna har också kommit till uttryck inom den internationella handelspolitiken i form av intensifierade strävanden i väst att kontrollera högteknologihandeln med öst. I en allvarlig kris mellan maktblocken kan ekonomisk och handelspolitisk konfrontation bl. a. mot denna bakgmnd bli ett viktigt inslag.

Läget i vårt närområde har, jämfört med Centraleuropa, länge kännetecknats av en gmndläggande stabilitet till följd dels av den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna själva, dels av den relativa återhållsamheten i stormakternas militära dispositioner i området. Under de senaste tjugo åren har det nordeuropeiska och nordatlanliska området emellertid gradvis ägnats ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse från supermakternas sida. En följd därav torde vara en ökad risk för att det nordiska området kan beröras redan i inledningsskedet av en väpnad konflikt mellan maktblocken. Risken för atl en sådan konflikt mellan maktblocken skall bryta ut har däremot inte ökat. Risken för ett isolerat angrepp mot det nordiska området är fortfarande liten.

Maktblockens militära övnings- och spaningsverksamhet i vårt närområde, liksom deras förberedelser för eventuella kris- och krigssituationer, har fått ökande omfattning under senare år. Detta har bl. a. lett till allvarliga kränkningar av svenskt territorium, inkl. främmande undervattensverksamhet.

Stormakternas militära åtgärder i vårt närområde understryker ytterligare betydelsen av de nordiska ländernas egen säkerhetspolitik såsom en stabiliserande faktor i området. Mot denna bakgmnd är det eii betydande nationell tillgäng att enighet nätts i försvarskommittén om viktiga utgångs-

punkter för totalförsvarets fortsatta utveckling .och om större delen av den     Prop. 1986/87:95 konkreta planeringen.

Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom alt ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra uppoffringar i samband med försök atl utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande lill fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en fömtsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vår omvärld.

Skulle någon makt söka utnyttja svenskt område kan det få formen av krav, som understöds av militära hot eller ytterst av en invasion av vårt land. Ett militärt angrepp pä vårt land skall kunna mötas varifrån del än kommer. Våra stridskrafter skall därvid kunna utnyttjas med tyngdpunkten i gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Skulle angriparen likväl lyckas tränga längre in på värt territorium skall elt effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i varie del av landet. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga försöriningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas.

Kränkningar av Sveriges gränser kan aldrig accepteras. Vårt lands territorium skall värnas med alla till buds stående medel. Respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa mot varie form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutralitet vid krig i omvärlden.

Totalförsvaret skall även kunna möta icke-militära påfrestningar och hot därom exempelvis i samband med en ekonomisk och handelspolitisk konfrontation.

Alla förberedelser och överläggningar syftande till militär samverkan med andra stater i krig är självfallet uteslutna. Vid anskaffningen av materiel skall vi också undvika sådana beroendeförhållanden till andra länder som skulle kunna utnyttjas för påtryckningar. Vi måste självständigt kunna utnyttja och fortlöpande underhålla materielen. Vårt behov av ny materiel kommer även fortsättningsvis alt till huvuddelen tillgodoses av svensk industri. Del är väsentiigt atl i delta sammanhang långsiktigt säkra tillgången till avancerad kompetens och teknologi enligt våra krav. Allmänt leder den tekniska och ekonomiska utvecklingen till ett ökat inlema-tionelll samarbete. En viss ökning av del industriella samarbetet med andra länder även inom försvarsområdet främjar en säker långsiktig materielförsörining. Samarbetet skall ske i former som är förenliga med neutralitetspolitiken och så att vårt oberoende bevaras.

Beredskapen för kriser och krig bör allmänt beaktas i fredstida planering och samhällsutveckling. En sådan samhällsplanering med beaktande av totalförsvarsintressena minskar behovet av särskilda beredskapsålgärder.

Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att del är en hela folkets angelägenhet. Detta kommer bland annat till uttryck genom atl totalförsvarets uppbyggnad är baserad på den allmänna värnplikten, liksom på civilförsvarsplikt och andra former för tjänstgöringsskyldighet, och genom möjligheterna till frivilliga insatser för totalförsvaret.

Partierna i försvarskommitlén är eniga om att förändringama i om vari- Prop. 1986/87:95 den och vissa brister i försvarets nuvarande organisation motiverar en höjning av det militära försvarets anslag. De förslag som läggs fram i det följande grundar sig på denna bedömning, liksom på den överenskommelse som ingåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om totalförsvarets fortsatta utveckling med härtill knuten finansiering. Det är tillfredsställande atl en uppgörelse här har nåtts som bör kunna godkännas av en stor majoritet i Sveriges riksdag. Det är en tillgång för vårt land.

Förslagen är främst inriktade mot kvalitetshöjande åtgärder inom utbildningen, underrättelsetjänsten, luftförsvaret och ubåtsskyddet. Vidare föreslås att krigsorganisationen utökas i vad avser luftvärns- och kustrobotförband, ubåtar samt helikopterkapacitet. Dessutom föreslås en viss ändrad inriktning av planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Denna innebär bl.a. betydande satsningar på sjukvården, el- och telesystemen samt transportfunktionen.

Statsrådet Roine Carlsson utvecklar närmare förslagen till riktiinjer för säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och statsråden Wickbom, Gradin, Lindqvist, Hulterström, Johansson, Bodslröm, Lönnqvist, G. Andersson, Gustafsson och Holmberg redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, justilie-, utrikes-, social-, kommunikations-, finans-, arbetsmarknads-, bostads-, civil och miljö och energidepartementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement. Statsministern avslutar.

Med hänsyn lill vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tUlfälle att ta del av vad jag nu har anfört om säkerhetspolitiken och totalförsvaret,

dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört enligt nedan bifogade utdrag för de åtgärder och de ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluler.sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder och ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Försvarsdepartementet	Bilaga 1
Justitiedepartemeniet	2
Utrikesdepartementet	3
Socialdepartementet	4
Kommunikationsdepartementet	5
Finansdepartementet	6
Utbildningsdepartementet	7
Jordbruksdepartementet	8
Arbetsmarknadsdepartementet	9
Bostadsdepartementet	10
Civildepartementet	11
Miljö- och energidepartementet	12

Bilagal     Prop. 1986/87:95

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 Föredragande: statsrådet R. Carisson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

1 Förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut

Regeringen gav i juni 1982 anvisningar om förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut. Perspektivplaneringen skulle fömtom vissa analyser bedrivas i tvä faser. Inledningsvis skulle myndigheterna bl. a. analysera konsekvenserna på längre sikt av 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374), ange större problemområden som behöver behandlas i 1987 års försvarsbeslut samt lämna synpunkter inför fortsatt perspektivplanering. Vidare gavs anvisningar för berörda departements och myndigheters medverkan i arbete med att utarbeta underlag till perspektivplaneringens säkerhetspolitiska fömtsättningar.

I regeringens anvisningar för perspektivplaneringen fas A i juni 1983 gavs myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde uppdrag att i första hand koncentrera studierna till områden som kunde antas bli behandlade i 1987 års försvarsbeslut. Sju olika konfliktkategorier definierades och för var och en av dessa angavs totalförsvarets uppgifter i stort med syfte att väsentliga problem inom totalförsvaret skulle belysas.

I juni 1984 överlämnade överbefälhavaren och de civila totalförsvarsmyndigheterna sina perspektivplaner del 1 till regeringen.

Regeringen bemyndigande i juni 1983 chefen för försvarsdepartementet atl tillkalla en kommitté med uppdrag alt se över värnpliklsutbildningen. I mars 1984 gav regeringen tilläggsdirektiv. 1983 års värnpliktsutbildnings-kommitté har efterhand redovisat sina överväganden och förslag i fyra betänkanden, (SOU 1984:71) Värnplikten i framtiden, (SOU 1985:36) Värnplikten i samhället, (SOU 1986:30) Vapenfriutbildningen i framtiden, och (SOU 1986:43) Befrielse frän värnpliktstjänstgöring. Jag återkommer närmare till dessa senare.

Regeringen bemyndigade den 15 mars 1984 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m.m. efter budgetåret 1986/87. I maj 1985 överlämnade försvarskommUlén (FK84) (SOU 1985:23) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet till chefen för försvarsdepartementet.

Regeringen gav i juni 1984 överbefälhavaren anvisningar för fas B i perspektivplaneringen. Kompletterande anvisningar gavs i oktober 1984

och april 1985 avseende värnpliktsutbildningen med anledning av VK83:s     Prop. 1986/87:95 betänkande.

Vidare gav regeringen anvisningar för totalförsvarets civila del i augusti 1984. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fick i uppdrag att leda och samordna det ekonomiska försvarets perspektivstudier.

Överbefälhavaren överlämnade sin perspektivplan del 2, ÖB 85, till regeringen i oktober 1985. I planen redovisades handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling på olika ekonomiska nivåer.

De civila totalförsvarsmyndigheternas perspektivplaner del 2 överlämnades tUl regeringen i september 1985. I planerna redovisades alternativa handlingsvägar för utvecklingen på sikt. Försvarets forskningsanstalt redovisade en plan för försvarsforskningens långsiktiga inriktning samt genomförda studier om samhället i kris och krig.

Försvarskommittén överlämnade i febmari 1987 en skrivelse (Ds Fö 1986:1) till chefen för försvarsdepartementet som innehöll elt förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987/88—1991/92 för olika ekonomiska nivåer samt angav områden som särskilt behövde utredas.

Regeringens anvisningar i febmari 1986 för pVogramplaner m. m. för perioden 1987/88-1991/92 samt anslagsframställningar för budgetåret 1987/88 inom totalförsvaret utgick bl.a. från försvarskommitténs rapport och skrivelse.

Myndigheternas programplaner har överlämnats till regeringen under sommaren och hösten 1986. Överstyrelsen för civil beredskap har i augusti 1986 yttrat sig över de civila lotalförsvarsmyndigheternas programplaner. Överbefälhavaren har i november 1986 överlämnat en reviderad program-plan.

I febmari 1987 överlämnade försvarskommittén sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) Del svenska totalförsvaret inför 90-talet. Detta betänkande innehåller i enlighet med direktiven även ett kapitel om svensk nedmst-ningspolitik. Kommitténs överväganden i denna fråga gmndas bl. a. på en i augusti 1986 publicerad rapport ("Nedrustningspolitik - etl element i svensk säkerhetspolitik") av en särskild arbetsgrupp inom försvarskommitlén. Kommitténs synpunkter och förslag i dessa frågor är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

2 Säkerhetspolitiska Överväganden                 Prop. 1986/87:95

2.1. Inledning

Försvarskommitlén har i den säkerhetspolitiska rapporten redovisat sin syn på de internationella säkerhetspolitiska förhållandena i stort och i Sveriges närområde samt på konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet. Mot denna bakgrund har kommittén behandlat de allmänna grunderna för Sveriges säkerhetspolitik saml den närmare inriktningen av dess utrikes- och försvarspolitiska del. Kommitténs rapport har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas lill propositionen som underbilaga l.l.

Kommittén håller i sitt slutbetänkande fast vid de bedömningar och slutsatser som redovisas i den säkerhetspolitiska rapporten. I fråga om vissa handelspolitiska frågor samt svensk nedmstningspolitik har kommittén därtill i slutbetänkandet kompletterat sina tidigare bedömningar.

Jag redovisar i det följande min bedömning av den internationella utvecklingen och ger förslag lill inriktning av säkerhetspolitiken. Mina överväganden i dessa frågor sammanfaller i allt väsentligt med försvarskommil-téns.

2.2 Den säkerhetspolitiska miljön: öst-västrelationerna

Under senare hälften av 1980-talet är vissa långsiktiga och strukturella problem i den internationella miljön fortfarande olösta. Den Iredje världens ekonomiska utarmning består. Respekten för mänskliga fri- och rättigheter har gjort få märkbara landvinningar under de senaste åren. Det politiska förtrycket är t. o. m. hårdare än tidigare i många länder. Det fmns i dagsläget inga tecken pä att de allvarliga krishärdarna i iredje världen kommer att elimineras under de närmaste åren.

Den militärstrategiska bilden kommer av allt alt döma väsentligen att präglas av utvecklingen i och mellan USA och Sovjetunionen. Men även om så är fallet är det sannolikt att vissa andra stater eller konstellationer av stater kommer att spela en alltmer betydelsefull roll. Det gäller exempelvis Japan i det strategiskt viktiga området nordöstra Asien, Kina med dess folkmängd och kärnvapeninnehav, samt den europeiska gemenskapen (EG) med dess industriella styrka och dess medlemsländers militärpolitiska potential.

Under första hälften av 1980-talel har relationerna mellan USA och Sovjetunionen varit mer ansträngda än på länge. Trots toppmötena i Geneve 1985 och i Reykjavik 1986 präglas förbindelserna fortfarande av en betydande ömsesidig misstro. Kapprustningen fortgår.

Den strategiska jämvikt och ömsesidiga andraslagsförmåga som etablerades mellan USA och Sovjetunionen i början av 1970-talet har samtidigt lett till en ömsesidig insikt om all en seger i ett kärnvapenkrig är olänkbar. Denna insikt har, trots de tidvis hårda politiska motsättningarna, lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot var-

andra i situationer som skulle kunna utvecklas till en öppen konflikt dem     Prop. 1986/87:95 emellan. Detta har haft en allmänt stabiliserande effekt.

Tendenser i den internationella handelspolitiska utvecklingen har medfört att vidhörande frågor har fått en successivt mera framträdande roll i de säkerhetspolitiska öst-västrelationerna.

Den snabba utvecklingen på högteknologiområdet blir sålunda allt viktigare för förhållandena mellan öst och väst men även mellan medlemsstaterna i resp. allians. Del sedan slutet av 1940-talet existerande västliga kontrollsystemet beträffande spridningen av högteknologi till öststater har sedan slutet av 1970-talet givits ökad betydelse av främst USA. Det försteg i vad avser viktiga högteknologiområden som USA men även Japan och ett antal västeuropeiska länder har får därvid ytteriigare säkerhetspolitisk betydelse.

Ekonomiskt har Västeuropas betydelse ökat kraftigt. EG:s bruttonationalprodukt har växt ikapp USA:s och är nästan dubbelt så stor som Sovjetunionens. Även militärt har Västeuropa blivit starkare. Man svarar nu för huvuddelen av NATO:s konventionella markstridskrafter i Europa. I den säkerhetspolitiska debatten har den västeuropeiska opinionen blivit en viktig faktor. Likväl kvarstår beroendet av den amerikanska strategiska kärnvapengarantin, liksom av närvaron av amerikanska styrkor i Västeuropa.

Motsättningarna inom och mellan Warszawapaktens medlemsländer, mellan det helt dominerande Sovjetunionen och dess östeuropeiska allierade, är av en annan karaktär och tar sig andra uttryck än i väst. Endast undantagsvis blir åsiktsskillnaderna offentliga. Den starkt sovjetorienler-ade samhällsmodell som infördes i de östeuropeiska staterna efter andra världskriget är i sina grundläggande drag fortfarande styrande för dessa länder. De har dock under det senaste decenniet kommit alt uppvisa variationer grundade på nationella förutsättningar och särdrag. Det kan inte uteslutas att den latenta spänningen mellan sovjetiska krav och olika nationella aspirationer hos övriga paktmedlemmar även i fortsättningen kan komma att leda till konflikter inom och mellan dessa stater.

Dagens militära situation i Europa återspeglar rådande motsättningar och misstänksamhet mellan öst och väst. Storleken av insatsberedda militära styrkor närmast gränsen mellan maktblocken ligger, grovt räknat, på ca 1 miljon man på vardera sidan, en för fredsförhållanden utomordentligt hög nivå. Nivån har varit tämligen konstant under de senaste 20 åren. De mUitära satsningarna i de bägge maktblocken under del senaste decenniet visar en gradvis ökning i reala resurser. I väst, och främst USA, har denna skett mer ryckigt, medan den i öst förefaller ha skett långsammare men mer kontinuerligt. Huvuddelen av anslagsökningarna inom de båda blocken under senare år har använts för all höja den materiella kvaliteten för de konventionella stridskrafterna.

Östsidan har sedan länge en antalsmässig övervikt i fråga om tyngre
materiel för arméförband. Traditionellt har man ansett alt detta balanseras
av en tekniskt högre kvalitet på västsidan. Enligt vissa västliga bedömning
ar minskar dock delar av delta NATO-försteg nu till följd av en ökad
sovjetisk satsning på modern materiel. Ovanslående och liknande mått på   10

militära resurser ger emellertid endast en ofullständig bild av blockens Prop. 1986/87:95 faktiska operativa förmåga. Bl.a. måste man i en mer fullständig styrke-jämförelse ta hänsyn till flygslridskrafternas betydelse, liksom till förmågan till styrketillväxt under ett krisföriopp. Utfallet av militära operationer beror sålunda på så mänga faktorer att det även framgent blir utomordentligt svårt att fömtse för parterna.

De samlade kärnvapenarsenalerna - totalt över 50000 laddningar — har en ofattbar förstörelsekapacitet. Mindre än 1 % av det totala antalet skulle kunna lägga alla de större städerna i Europa i ruiner. Marknära explosioner skulle leda till radioaktiv beläggning även pä stora avstånd. Etl omfattande kärnvapenkrig riskerar därtill att ge upphov till en dramatisk förändring av det globala klimatet, den s. k. nukleära vintern. Ytterst skulle denna kunna äventyra fömtsättningarna för mänskligt liv på det norra halvklotet.

Båda supermakterna har sålunda arsenaler som många gånger om skulle kunna förgöra den andra sidans befolkning och samhälle. Ingen av dem kan dock hoppas att med ett överraskande angrepp kunna förstöra sä stora delar av den andres kärnvapenresurser, att han inte måste räkna med ett förödande motangrepp. Existerande skillnader mellan supermakternas kämvapenarsenaler är bl. a. av detta skäl av underordnad militärstrategisk betydelse men spelar icke desto mindre stor roll i de bilaterala förhandlingarna om mstningsbegränsning och i den internationella säkerhetspolitiska debatten.

Det förefaller finnas en ökande parallellitet mellan blocken i fråga om synen på krig och fred. Båda parterna bygger ytterst sin strategi på kämva-penavskräckning - samtidigt som man säger sig vilja reducera kärnvapnens roll. Båda upprätthåller mycket stora, insatsberedda konventionella styrkor, vilket redan detta visar att man inte avser att automatiskt sätta in kärnvapen i ett europeiskt krig. Båda blocken håller sina kärnvapen under stark politisk kontroll. Slutligen agerar båda parter i Europa med stor militär återhållsamhet mot varandra.

Den militärtekniska utvecklingen inom stormaktsblocken är särskilt intensiv inom elektronik- och informationsbehandlingsområdet. Elektronikens genombrott inom militärtekniken har emellertid också ökat de militära systemens känslighet för avsiktlig störning. Kampen mellan medel och motmedel pågår kontinueriigt.

Utvecklingen av transportsystem, främst flygsyslemen och sjötransport
systemen, leder till ökad rörlighet säväl strategiskt som operativt och
taktiskt. Gränserna mellan civila och militära system suddas i många fall ul
alltmer. Utvecklingen av stormakternas stridsflyg innebär bl.a. större
räckvidder och gradvis ökade möjligheter till självförsvar vid anfallsopera
tioner djupt in över fientligt territorium. I förening med utvecklingen av
underrättelse- och ledningssystem möjliggör detta väsentligt ökad operativ
handlingsfrihet och effektivitet vid insats av flygstridskrafter. Helikoptrar
nas lastkapacitet och räckvidd ökar. Utvecklingen av fartyg ger numera
stor valfrihet i fräga om medel och metoder att lossa trupp och materiel.
Rörligheten hos de markbundna förbanden ökar genom att nya lätta strids
fordon tas i bruk och genom att allt fler stödfunktioner ges en utformning
som minskar vägbundenheten.  Kombinationen av ökad luft-, sjö-och         11

markrörlighet skapar ökade överraskningsmöjligheler för en angripare när     Prop. 1986/87:95 det gäller den geografiska inriktningen av större operationer och mer begränsade taktiska företag.

Forskning kring vapen avsedda att bekämpa kärnvapenmissiler bedrivs såväl av USA som av Sovjetunionen. 1 USA har forskningen intensifierats under senare tid. USA har tillkännagivit att beslut om anskaffning av sådana system kan fattas tidigast vid 1990-talets mitt. Även på så lång sikt förefaller det dock högst osannolikt att ett heltäckande försvar mot ballis-liska missiler är realiserbart, i synnerhet i perspektivet av troliga motåtgärder från den andra parten. Trots detta kan utvecklingen inom området få stora konsekvenser eftersom redan misstanken att någon av parterna står inför ett genombrott kan vara tillräcklig både för all förstärka motsättningarna mellan supermakterna och för atl framkalla en utomordentlig dyrbar omgång av ny upprustning.

Utvecklingen av nya alltmer sofistikerade vapen ökar parternas osäkerhet om motpartens avsikter och resurser liksom farhågan atl komma i elt militärt underläge. Själva snabbheten i utvecklingen innebär att förhandlingar om mstningskontroll och nedrustning allvarligt kompliceras eftersom förhandlingsmaterian ofta förändras snabbare än förhandlingsprocessen hinner anpassa sig. Den snabba tekniska utvecklingen på del militära området riskerar därför atl leda till överdrivna reaktioner och även till försämringar av det politiska klimatet mellan maktblock eller enskilda stater.

Supermakternas hotföreställningar om varandra genomgår kontinuerliga förändringar. Offentligt redovisade uppskattningar av motsidans intentioner och kapacitet är ibland överdrivna. Inom västlägret lorde orsaken till sådana överdrifter främst kunna sökas i behovet av argument för ökade försvarsutgifter. För Sovjetunionens del torde en dramatiserad hotbild kunna vara ett hjälpmedel inle minst i strävan till sammanhållning internt och inom Warszawapakten.

Inom västlägret är spännvidden i uppfattningar om den andra sidans avsikter betydande. Ett planerat anfall i stor skala in i Västeuropa i annat sammanhang än en akut kris mellan maktblocken uppfattas numera av flertalet bedömare som osannolikt. Den väsentligaste gmnden för denna uppfattning är att Sovjetunionen numera entydigt inser de förödande konsekvenserna ocksä för egen del av ett omfattande kärnvapenkrig. Däremot eftersträvar Sovjetunionen, enligt den bild man själv förmedlar, att beslutsamt, överraskande och effektivt kunna sätta in sina militära resurser i försvaret av vad man betraktar som sina vitala intressen. I sådana situationer kan ömsesidiga felbedömningar spela en viktig roll.

Många bedömare framhåller att den sovjetiska militära kapaciteten också har en politisk funktion i fred. Det ligger nära till hands för Sovjetunionen att söka exploatera bilden av militär styrka för alt i väst söka framkalla politiska eftergifter eller skapa en vidgande klyfta mellan västeuropéerna och USA. Det är uppenbart att farhågor för detta spelat en viktig roll i NATO:s överväganden under senare är.

Från såväl militära som politiska utgångspunkter borde östsidan än
mindre än väst ha anledning att frukta ett överraskande anfall från det       12

andra maktblocket. De militära styrkeförhållandena talar inte till västs Prop. 1986/87:95 fördel om NATO skulle gä till offensiv. Detta utesluter inte att sådant hot kan spela en roll i den interna sovjetiska planeringen. Vidare kan man föreställa sig en sovjetisk oro för att NATO kunde frestas ingripa vid allvarliga oroligheter i staterna närmast öster om gränslinjen mellan allianserna.

Utvecklingen av maktblockens konventionella stridskrafter kommer även fortsättningsvis att ha nära samband med frågan om kärnvapnens roll. Inom NATO har det starka kärnvapenberoendet under senare år kritiserats från såväl politiskt som militärt häll. Både talesmän för den etablerade strategin och dess kritiker är överens om behovet av all stärka NATO:s konventionella stridskrafter. 1 så fall skulle det bli möjligt att minska beroendet av åtminstone en tidig användning av kärnvapen.

Även Sovjetunionen har starka skäl att söka begränsa kärnvapnens roll. För detta talar att man knappast kan känna sig underlägsen i fråga om konventionella stridskrafter. Sovjetunionen har sålunda på senare tid utfäst sig att inte bli först med alt använda kärnvapen.

En rad skäl talar för att det föreligger ett ömsesidigt intresse hos supermakterna att söka ta sig ut ur den återvändsgränd i vilken öst-västförbin-delserna kommit att hamna under 1980-talets första år. Åtminstone torde de önska begränsa de rådande motsättningarna så att de inte uppenbart äventyrar stabiliteten i Europa och andra vitala områden.

De överenskommelser som de senaste decennierna uppnätts har oftast syftat till att förhindra mililarisering eller kappmstning inom miljöer eller militärtekniska områden som ännu inte konkret berörts av rustningskapplöpningen. I andra fall har överenskommelserna begränsat en fortsatt uppmstning.

I mars 1985 upphävdes del dödläge i de bilaterala sovjetisk—amerikanska nedmstningsförhandlingarna som inträdde hösten 1983 då förhandlingarna om strategiska kärnvapen (START) och om medeldislansrobolar i Europa (INF) avbröts.

Under 1985 hölls den tredje konferensen för granskning av efterlevnaden av icke-spridningsavlalet (NPT). Detta avtal - som utgör det viktigaste instrumentet för att förhindra spridning av kärnvapen till ytteriigare stater - har utsatts för påfrestningar framför allt därför att de till avtalel anslutna kärnvapenstaterna inle uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser i fråga om kärnvapennedrustning. Risken för uppkomst av nya kämvapenmakter har ökat.

I nedmstningskonferensen i Geneve (CD) har frågan om ett avtal om fullständigt förbud mot kärnvapenprov under lång tid stått i cenlmm. Lägel är emellertid sedan flera år fastlåst.

I fråga om kemiska vapen kan ett avtal ligga inom räckhåll under de närmaste åren. En stötesten för en uppgörelse har hittills varit de svåra frågorna rörande kontrollen av ett avtals efterlevnad.

Konferensen om förtroende- och säkerhelsskapande åtgärder och ned-
mstning i Europa (den s. k. Slockholmskonferensen) avslutades år 1986
med en slutöverenskommelse, som innehåller såväl konkreta åtgärder i
fråga om föranmälningar av större militära aktiviteter, observatörsutbyten         13

och begränsningsåtgärder som element av mera allmän politisk karaktär.

Ansträngningarna för avspänning och nedrustning är ett ansvar för hela Prop. 1986/87:95 det internationella samfundet. Samtidigt förblir det dock en grundläggande realitet att huvudansvaret för rustningsutvecklingen och därmed nedmst-ningsmöjligheterna vilar på USA och Sovjetunionen. I oktober 1986 i Reykjavik, hölls det andra toppmötet pä två är mellan supermakterna, varvid långtgående nedmslningsförslag diskuterades. Några överenskommelser nåddes emellertid inte.

2.3 Den säkerhetspolitiska miljön: Det nordeuropeiska området

I jämförelse med situationen i Centraleuropa karakteriseras utvecklingen i det nordeuropeiska området - Sveriges närmaste säkerhetspolitiska omgivning - dels av en fortsatt gmndläggande stabilitet i vad avser den politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna själva, dels av att det nordeuropeiska och nordatlanliska området av stormakterna ägnas elt ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse.

Tendenserna till en gradvis ökning av det nordeuropeiska och nordatlanliska områdets strategiska betydelse har kunnat noteras under en längre tid. Dessa tendenser är entydiga och synes bestå under överblickbar tid. Flera faktorer av såväl strategisk som militärteknisk natur understryker detta förhållande.

Skillnaderna mellan Centraleuropa och det nordeuropeiska området när del gäller gmndläggande militärgeografiska och militärstrategiska förhållanden är uppenbara. I detta senare område handlar det inte om en markerad frontlinje mellan stora stående markstridsförband utan om ett utbrett område vari ingår, förutom maktblockens egna områden, också fritt hav samt neutrala staters territorier. Områdets kärnvapenstrategiska samt marin- och flygstrategiska roll är av särskild betydelse för maktblocken. En annan skillnad utgörs av de förändringar i alliansernas militära dispositioner i det nordeuropeiska området, som ägt rum under de senaste decennierna, och som kan jämföras med den något mer statiska situationen i Centraleuropa.

Det nordeuropeiska och nordatiantiska området är beläget utmed den kortaste flygsträckan mellan USA:s och Sovjetunionens befolkningsmässiga och industriella centra. Detta har sedan lång tid givit nordvästra Sovjetunionen belydelse som elt framskjutet sovjetiskt strategiskt luftförsvarsområde mot bl. a. strategiskt bombflyg.

Sovjetunionens successivt mera omfattande marinstrategiska intressen i norr utgör emellertid den viktigaste bakgmnden till att det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse under de senaste decennierna ökat väsentiigt.

Den sovjetiska marinen har sålunda sedan 1960-talet utvecklats tUl en
väsentlig komponent i de strategiska kärnvapenstyrkorna. Den har även
blivit ett sjömilitärt instmment med global räckvidd som givit ökande
möjligheter att åtminstone i fredstid konkurrera med USA och andra
västiiga sjömakter om inflytandet på Atlanten.                                       14

Som ett led i den marina utvecklingen har Sovjetunionen genomfört en Prop. 1986/87:95 betydande militär utbyggnad på Kolahalvön, framför allt som basområde för Norta Marinen. Denna omfattar i dagsläget ca två tredjedelar av Sovjetunionens moderna strategiska kärnvapenubåtar, närmare hälften av dess taktiska ubåtar inkl. de ubåtar som numera är försedda med kryssningsrobotar, samt ett stort antal större övervatiensfartyg. Dessutom har Norra Marinens flygstridskrafter ökat i såväl antal som kapacitet. Möjligheterna all tillföra ytterligare flygslridskrafter har förbättrats genom utbyggnad av det omfattande flygbassystemet i områdei.

Det kan antas vara ett vitalt intresse för Sovjetunionen att i händelse av en konflikt skydda baskomplexet på Kolahalvön och säkra de strategiska ubåtarnas överlevnad och operationsfrihet. Norra Marinens ytfartyg, altackubålar och flyg lorde sålunda ha som en av sina huvuduppgifter alt skydda de strategiska kärnvapenubätarnas bas- och operationsområden i och omkring Barents hav. För att kunna säkra ubåtarnas operationsfrihet under ytan är det av största betydelse att också kunna behärska havsytan i dessa och omgivande områden. Detta är i sin tur i hög grad avhängigt av möjligheten atl operera med luftstridskrafter över dessa havsområden. Tillgången till baser för de egna luftstridskrafter som har dessa uppgifter, liksom förmågan att bekämpa motståndarens motsvarande baser, har därmed blivit en allt viktigare del också i den marina strategin.

Norra Marinen - inkl. det längräckviddiga marina attackflyget - kan i en konflikt även ha tUl uppgift att söka förhindra eller försvåra förstärk-ningslransporter till Norge samt att hota NATO:s Atlantförbindelser. Sovjetunionen torde därför i krig ha ett starkt intresse att i första hand förhindra NATO att kontrollera och utnyttja dessa och i andra hand atl utvidga det egna basområdet.

Det nordeuropeiska och nordatlanliska områdets strategiska betydelse för NATO härrör frän NATO:s beroende av säkra förbindelselinjer över Atlanten för tillförsel av förstärkningar och materiel från Förenta Staterna till Västeuropa samt från behovet av att försvara Norge och Island. Förenta staterna har vidare deklarerat att man planerar en tidig marin insats i Norska havet vid en konflikt mellan maktblocken. Förutom de defensiva syftena i en sådan strategi, skapas härigenom också en möjlighet att hota Sovjetunionens vitala strategiska resurser.

Utöver de fasta kommunikations-, spanings- och övervakningsanläggningarna samt spaningssateUiterna satsar NATO större resurser bl. a. för ett luftburet kontroll- och varningssystem. Samtidigt har NATO skapat förutsättningar för att snabbare än tidigare kunna tillföra förstärkningar av olika slag framför allt till Norge, bl.a. genom förhandslagring i Tröndelag av tung materiel för en amerikansk marinkårsbrigad med understödjande flygförband. I förberedelserna för förstärkning med allierat flyg ingår en betydande förhandslagring av drivmedel och ammunition förutom en viss utbyggnad av ett antal befintliga flygbaser med bl. a. moderna luftförsvars-robotsystem. Vid övningar uppträder också NATO:s marina enheter i de nordnorska farvattnen.

Rent allmänt kan konstaleras atl båda blockens successivt mera fram
skjutna övningar de senaste åren återspeglar de strategiskt och militäroper-    15

ativt alltmer överlappande intressesfärerna i det nordeuropeiska och nor-     Prop. 1986/87:95 datlantiska området.

De båda blockens strategiska utgångsläge i det nordeuropeiska området skiljer sig avsevärt. Sovjetunionen disponerar i förhållande till NATO större styrkor med relativt hög tillgänglighet, främst vad gäller mark- och i nägon mån sjö- och luftstridskrafter. Det kan dock konstateras alt Sovjetunionen normalt endast har begränsade markstridsförband i anslutning till det nordiska områdets norra delar. Dessa är inte ensamma tillräckliga för mer omfattande och uthålliga operationer.

Vad gäller marina stridskrafter uppträder Sovjetunionen i fredstid med siörre styrkor än NATO i norra delen av Norska havet samt i Barents hav och Östersjön. Samtidigt noteras en vidgad NATO-närvaro i Norska havet i samband med återkommande övningar. I fråga om flygstridskrafter har Warszawapakten antalsmässig övervikt i det nordeuropeiska området. Trots styrkeförhållandena i utgångsläget är Sovjetunionens marinstrategiska situation mindre gynnsam med hänsyn till att NATO behärskar områden nära väsentliga förträngningar.

Förmågan atl snabbt tillföra förstärkningar av olil:a slag har på båda sidor ökat väsentligt under det senasie decenniet. NATO har möjligheter att tillföra flygstridskrafter i sädan utsträckning att man relativt snabbt kan uppnå jämbördighel med Warszawapakten. Tillgång till norskt område och i synnerhet till dess flygbaser torde i ett sådant läge vara av central betydelse.

I en utdragen konflikt kan även de marina styrkeförhållandena komma att utjämnas i Norska havet. I fråga om markstridskrafter i Nordeuropa torde Warszawapaktens styrkor förbli antalsmässigt klart överiägsna NATO:s.

Den strategiska betydelsen av det nordeuropeiska områdets södra delar skall ses i sammanhang både med en konflikt om det nordatlantiska havs-och luftrummet, inklusive Atlantförbindelserna, och med ett eventuellt behov av atl utnyttja nordiskt område för att understödja operationer i Centraleuropa.

För Sovjetunionen härrör Östersjöns strategiska betydelse från dess vikt som försvarszon, som flankområde till centralfronten, som transportled mellan Sovjet och Centraleuropa och som ett viktigt underhållsområde för den sovjetiska marinen vid en utdragen konflikt.

I ett krisläge torde Warszawapakten komma att lägga stor vikt vid en militär närvaro i Östersjön, och vid en utdragen konflikt kan man även finna det angeläget att söka öppna Öslersjöulloppen för att kunna utnyttja Östersjöns basresurser och marina stridskrafter. Kontroll över ett relativt vidsträckt område kring utloppen lorde i ett sådant sammanhang vara nödvändig.

För NATO:s del spelar området en nyckelroll för alt säkerställa möjlig
heterna att mottaga förstärkningar via Nordsjöhamnarna. Tillgång till
danskt område är dessutom väsentligt för att kunna stänga Östersjö-
utloppen och för att kunna ingripa effektivt mot Warszawapaktens under
hållstransporter i Östersjön. Förutom flygbaserna i Sydnorge är tillgången
till danskt luftrum och danska flygplatser dessutom viktig för att lätta på    16

den starka koncentrationen av flygstridskrafter lill baser i Centraleuropa     Prop. 1986/87:95

och för att möjliggöra ett effektivt luftförsvar av Nordsjöområdet och

Storbritannien.

Sverige har den längsta kusten i Östersjön och berörs i hög grad av de nämnda intressen och den planering och verksamhet de föranleder. Båda maktblocken bedriver redan i fredstid omfattande militär verksamhet i Östersjön. I ett allmänt spänningsläge påverkas därmed direkt och snabbt även situationen i och kring Östersjön.

Den utveckling som ägt rum under det senaste decenniet innebär således att det nordiska området mer direkt kommit att beröras av motsättningarna mellan stormaktsblocken. De strategiska intressen som inverkar på området har fått ökad tyngd och har även fått en starkare koppUng såväl till nordatlantiska som till centraleuropeiska förhållanden. Denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta. Det strategiska intresset är alltjämt främst knutet till områdets norra och södra delar. Flera drag i den militärstrategiska utvecklingen, inte minst flygstridskrafternas ökade räckvidder, är dock även ägnade att understryka betydelsen av övriga delar av området. Utvecklingen ökar möjligheterna till, liksom behovet av, militära operationer över stora ytor, med ökad integration mellan olika system och stridskrafter. En följd av detta är att stormakterna alltmer kommit alt betrakta det nordeuropeiska och nordatiantiska området som mililärstrategiskt och operativt sammanhängande.

Nordområdets strategiska betydelse påverkas också av möjligheten lill mera omfattande prospeklering och utvinning av olja och gas på kontinentalsockeln norr om 62:a breddgraden. Ekonomiska, tekniska, klimat- och miljömässiga begränsningar har hittills bidragit till att dämpa aktiviteten. Härtill kommer de oklara gränsförhållandena i Barents hav.

Från sovjetisk sida har under senare år visats ett intresse för att intensifiera undersökningarna i dessa råvamrika områden. Sovjetunionen kan efter hand komma att möta problem i sin oljeförsörining och i en mera utpräglad bristsituation kan på lång sikt även polarområdena få ett ökat intresse vid sidan av de västsibiriska oljefälten till vilka uppmärksamheten nu koncentreras.

Sammanfattningsvis har det nordeuropeiska området med angränsande havsområden fått en gradvis ökande betydelse för stormakterna främst av kärnvapenstralegiska, men ocksä av marinstrategiska och luftoperativa skäl. Den ökade aktiviteten bör i första hand ses som ett led i bevakningen av deras globala intressen och som en del av den strategiska balansen. Även regionala intressen framträder allt tydligare. Alt denna utveckling i förening med den vapentekniska utvecklingen på olika sätt får återverkningar och konsekvenser för de nordiska länderna är dock uppenbart.

Övningsverksamheten i del nordeuropeiska havs- och luftmmmet har som nämnts tidigare blivit mer omfattande i tid och mm och delvis mer framskjuten i förhällande till av motparten tradUionellt dominerade områden. Detsamma gäller den övervaknings- och underrättelseverksamhet som båda sidor bedriver. I Östersjön har ett motsvarande mönster kunnat urskiljas.

Att även maktblockens militära, fredstida spaningsverksamhet ökat i       17

2   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

intensitet i området sammanhänger naturligtvis till viss del med mönstret Prop. 1986/87:95 beträffande deras övningsverksamhet. Ena partens övningar tilldrar sig stort spaningsintresse från motpartens sida. Den intensifierade spaningsverksamheten är dock inte enbart knuten till militära övningar utan torde också sammanfalla med den allmänna ökningen av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets militärstraiegiska belydelse. Härigenom har spaningsverksamheten i fredstid kommit att i hög grad även riktas mot de nordiska staterna.

De kränkningar av Sveriges territorium som kommit att uppmärksammas särskilt under de senaste åren har uppenbarUgen också sin allmänna bakgmnd i de utvecklingstendenser som beskrivits ovan.

Under senare år har del årligen förekommit några fä kränkningar från övervatiensfartyg. De fördelar sig relativt jämnt mellan NATO och Warszawapakten. Huvuddelen av kränkande fartyg har utgjorts av civila statsfartyg.

Under senare år har Sverige utsatts för grova undervattenskränkningar, vilkas särskilda säkerhetspolitiska betydelse understryks av att de till skillnad från andra kränkningar till sjöss och i luften lill övervägande del mäste anses vara avsiktliga. Inte minst den omständigheten att undervattenskränkningar kan genomföras dolt och endast ibland upptäcks innebär, atl det inle är möjligt atl redovisa en exakt statistik över verksamheten.

Vid tvä tillfällen har de kränkande ubåtarnas nationalitet kunnat fastställas. I oktober 1981 grundstötte en sovjetisk ubåt i Gåsefjärden i Blekinge skärgård. Efter händelserna i och kring Härsfjärden i oktober 1982 kunde konstateras att de kränkande ubåtarna, bland vilka även ingick miniubåtar av ditintills väsentligen okänt slag, var sovjetiska.

Den ubåtsskyddskommission som tillsattes av regeringen år 1982 med anledning av Hårsfjärdenhändelserna konstaterade alt ubåtskränkningar av svenskt territorium inträffat även tidigare, men att verksamheten företedde en ökning under börian av 1980-talet. Kommissionen redovisade också en bild av utvecklingen frän 1960-talets början. I ett tidigare skede av denna period noterades enskilda större ubåtars sporadiska uppträdande pä svenskt territorialvatten. Senare kunde iakttas ett mer provocerande uppträdande med fler undervattensfarkoster inblandade samtidigt och samordnat, med alll djupare inlrängning på svenskt inre vatten. Verksamheten uppvisade ocksä tendenser att spridas mer över året och att riktas mot militära baser, hamnar och skyddsområden. Förekomsten av miniubåtar klarlades i samband med granskningen av Hårsfjärdenhändelserna.

En rad iakttagelser och indikationer leder till slutsatsen att liknande undervattensverksamhet förekommit även åren efter 1982.

Ubåtsskyddskommissionen redovisade också i sitt betänkande (SOU
1983:13) Att möta ubåtsholet, som framlades i april 1983, tänkbara motiv
för ubåtskränkningarna. Som huvudmotiv angavs, äveh om det inte ute
slöts att även andra motiv kan ha spelat in, att kränkningarna skulle ses
som förberedande skeden i en militär operativ planering. Utforskning av
de svenska kust- och skärgårdsområdena och av svenskt undervattensför-
svar, utprovning av ny materiel, taktisk utveckling och utbildning var
några av de delmoliv som angavs som mest sannolika.                              18

Erfarenheterna sedan kommissionen lade fram sin rapport ger inte an-     Prop. 1986/87:95 ledning till andra slutsatser. Motiven, som är svåra att fastställa, torde huvudsakligen kunna hänföras till olika former av förberedelser för eventuella kris- och krigsoperationer.

Under senare år har främmande undervattensverksamhet förekommit även i andra nordiska länder. Uppenbart är att den mot Sverige och andra nordiska länder riktade undervattensverksamheten måste sättas in i ett större öst-väslperspektiv med betoning på situationen i det nordeuropeiska området. Verksamheten bör även ses i ljuset av den globala marina kapprustningen och en ökad satsning på undervallensteknologi.

Kränkningar av svenskt luftrum har under de senaste åren inträffat vid 25-30 tillfällen per år. Kränkningarna, varav de flesta är av kort varaktighet, inträffar huvudsakligen söder om Skåne och Blekinge. Under flera år har NATO-flyg svarat för huvuddelen av kränkningarna, medan flygplan från Warszawapaktstaterna har svarat för några enstaka kränkningar varie år. En särskilt allvarlig incident ägde mm vid Gotland i augusti 1984, då sovjetiskt jaktflyg trängde långt in i svenskt luftmm och därvid närmade sig ett civUt trafikflygplan med passagerare.

I fråga om alla dessa kränkningar är det väsentligt att Sverige visar både vilja och förmåga att hävda sin territoriella integritet. Av delta följer att det är av synnerlig vikt att kränkningar upptäcks och avvisas, samt att de beivras på diplomatisk väg när nationaliteten kan fastställas. En sä långt möjligt öppen redovisning av förekommande gränskränkningar är även fortsättningsvis en självklarhet.

Vad gäller undervattenskränkningar har av regering och riksdag uttalats att intrång med främmande ubåtar på svenskt vatten, i flagrant strid med folkrättens regler, är något som under inga omständigheter kan accepteras. Sverige har klargjort att det är vår fasta föresats att med alla de medel som står till buds hävda vår territoriella integritet och de svenska gränsernas okränkbarhet. 1 enlighet med denna målsättning har regeringen sålunda skärpt de s. k. IKFN-reglerna därhän att vapenmakt tillgrips utan föregående varning mot främmande ubåtar i inre svenska vatten i syfte att tvinga dessa att inta övervattensläge för identifiering och andra åtgärder. Ubåtsskyddet fortsätter att förstärkas.

Som självständiga stater har de nordiska länderna agerat i enlighet med egna vitala intressen. Ofta har dessa intressen varit sammanfallande. Ett samarbete över gränserna, inom och utom Norden, har då varit naturligt. De nordiska länderna har på denna gmnd också i många utrikespolitiska frågor kunnat verka gemensamt, företrädesvis inom FN och andra internationella organisationer. En förutsättning för delta samarbete har varil de nordiska ländernas respekt för varandras skilda säkerhetspolitiska lösningar och politiska ställningstaganden.

Den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna, inom ramen för
de individuella lösningar som valls, syftar till atl värna om den grundläg
gande stabiliteten även i ett skede då det större nordeuropeiska områdets
allmänna strategiska betydelse har ökat. TUl grund för denna strävan ligger
bedömningen att även stormaktsblocken har ett fortsalt intresse av att
stabiliteten i Norden inte mbbas. Även om det säkerhetspolitiska läget i      19

Nordeuropa inte är statiskt torde man nämligen på båda sidor inse att     Prop. 1986/87:95 försök att till egen förmån söka rubba det grundläggande säkerhetspolitiska mönstret i Norden sannolikt kommer att mötas av motåtgärder från den andra stormaktens sida.

De nordiska länderna har sålunda elt gemensamt intresse av att trygga en fortsatt lugn och stabil situation i Norden. Ett mål är även atl inom ramen för varie lands säkerhetspolitik begränsa stormaklsnärvaron med stridskrafter och därmed minska riskerna för konfrontation.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den säkerhetspolitik som de nordiska länderna sedan 1940-talet valt att föra spelat och spelar en avgörande roll för stabiliteten i Norden.

2.4 Konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet

En gmndläggande bedömning är att det är osannolikt att ett krig mellan maktblocken i Europa kommer att uppstå som följd av överlagda beslut om att gå till anfall för att vinna en seger i Europa i dess helhet. Mindre osannolikt är att ett krig uppstår genom en process - som kan ha sitt upphov inom eller utanför Europa - där successiva beslut fattas under bristfällig information och osäkerhet om motpartens reaktioner. Därtill kommer att processen kan förvärras av andra omständigheter över vilka supermakterna inte har full kontroll. I regionala konflikter i vissa delar av världen, t.ex. där utsträckningen av resp. intressesfärer är mindre entydiga och därmed de omedelbara riskerna upplevs som mindre, kan supermakterna bli indragna mot varandra.

Bedömningar belräffande karaktären av ett eventuellt framtida krig i Europa är förknippade med avsevärda osäkerheter. Dessa osäkerheter beror bl. a. på att maktblocken har utformat och övat sina militära styrkor med hänsyn till olika alternativ. De beror också på att maktblocken medvetet byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner, bl. a. i syfte att öka avskräckningseffekten. Slutiigen har svårigheterna att från fredstida förhållanden bedöma utgången av elt krig snarast ökat till följd av den snabba militärtekniska utvecklingen.

Mot bakgrund av båda maktblockens politiska och militära doktriner samt utformningen av deras mUitära styrkor förefaller det sannolikt att de åtminstone inledningsvis söker föra kriget på konventionell nivå och undvika sådana operationer som kan befaras sätta motpartens mest vitala intressen på spel. 1 stället kan det upplevas som fördelaktigt all genom snabba och avgörande åtgärder ställa motparten inför fullbordat faktum. Därför kommer snabba militära operationer sannolikt att karakterisera inledningen av elt krig.

Det är mot denna bakgmnd svårt alt föreställa sig något läge där endera
maktblocket genom en frontal attack i Centraleuropa inledningsvis skulle
eftersträva att erövra och behälla stora delar av det andras territorium.
Däremot kan det vid en konfrontation mellan maktblocken tänkas alt
endera parten genom militära operationer i en begränsad del av det europe
iska området vill pressa den andra till politiska eftergifter eller vill säkra              20

strategiska positioner inför en befarad utvidgning av konflikten. En sådan     Prop. 1986/87:95 utveckling skulle kunna beröra även vårt område.

Risken för att kriget efter nägon tid trappas upp till kärnvapennivå är särskilt påtaglig om någondera parten finner att ett fortsatt konventionellt försvar inte kan genomföras. En första demonstrativ kärnvapeninsats kan då göras för att dramatiskt markera att motståndarens operationer måste avbrytas.

De nya kärnvapensystem som placeras ut har större precision och räckvidd hos robotarna, ofta kombinerad med mindre styrka hos laddningarna. Därigenom skapas teoretiskt förutsättningar för selektiva insatser mot militärt viktiga mål och för begränsning av sidoverkningarna mot befolkning och samhälle. Ä andra sidan finns inga klara gränser mellan olika typer av kärnvapen och en upptrappning ter sig svår att undvika.

Det finns därför starka skäl att tro att varie beslut om kärnvapeninsats kommer att framstå som ödesdigert även för dem som ytterst bär ansvaret. Genom tekniska och organisatoriska åtgärder har högsta statsledningarna inom kärnvapenmakterna sökt skaffa sig en säker kontroll över åtminstone den första kärnvapenanvändningen. De avgörande trösklarna torde därför alltjämt ligga mellan krig och fred samt mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig. Att bestämt uttala sig om sannolikheten att kärnvapen sätts in i ett framtida krig i Europa syns inle meningsfullt.

Den möjliga varaktigheten av ett konventionellt krig i Europa beror i hög grad på inriktningen av de militära operationerna. Enligt en vanlig uppfattning på västhåll skulle ett omfattande och framgångsrikt anfall mot väst i Centraleuropa redan efler några dagar eller några få veckor leda lill överväganden om att tillgripa kärnvapen. Svårbedömbara faktorer som sammanhållningen inom respektive pakt, den tekniska utvecklingens konsekvenser, luftoperativa förhållanden och tidsskillnader i fråga om beslut om mobilisering i olika länder kan emellertid leda till ett mera långvarigt konventionellt krig i Europa. Bl. a. i detta sammanhang kan mer intensiva operationer komma att gälla kontrollen över norra Europa och Nordatlanten.

Risken för krig i Sveriges närområde är i allt väsentligt relaterad till situationen i stort mellan maktblocken. En väpnad konflikt i norr är sålunda knappast tänkbar under i övrigl lugna och stabila förhållanden mellan NATO och Warszawapakten.

De miUtära hot, som under eller omedelbart inför ett krig i Europa skulle kunna riktas mot Sverige, beror på de krigförande parternas bedömningar av krigets fortsatta förlopp och deras förberedelser för tänkbara händelseutvecklingar. En viktig roll spelar därvid deras bedömningar av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse.

I en större, öppen konflikt mellan blocken kan det nordiska områdei sålunda komma alt beröras redan i de inledande faserna, eftersom stora värden står pä spel för parterna och en överraskande inledning av operationer kan ge väsentliga fördelar.

De fredslida militära styrkerelationerna i Nordkalottområdet innebär
överlägsenhet på sovjetisk sida, men denna överlägsenhet ger inte utrym
me för större offensiva operationer, särskilt som terrängförhållandena är     21

svårbemästrade. Båda parter har behov av att tillföra stridskrafter vid en     Prop. 1986/87:95 akut konflikt.

Det finns därför skäl alt tro att inledningsskedet av en konflikt kommer att karakteriseras av försök lill snabb slyrkeuppladdning från båda parters sida. Vid ett krigsutbrott torde styrkeuppladdningen fortsätta och kompletteras med en intensiv bekämpning av motpartens militära baser och förband.

Svenskt område utgör inte något primärintresse för någotdera maktblocket, men genom Sveriges geografiska läge i det nordeuropeiska området kan vårt land tidigt bli inblandat i maktblockens överväganden vid konflikter. För båda maktblocken kan svenskt område få intresse som genväg vid flygoperalioner, som genomgångsområde, som basområde främst för flygslridskrafter och för framskjuten luftbevakning.

I en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot Sverige måste rimligtvis ingå å ena sidan tidsvinst och ökad säkerhet att uppnå mäl i vårt närområde, ä andra sidan militära förluster och bindningar. Risken atl det andra maktblocket får tillgång till svenskt territorium måste också övervägas. Man bör kunna utgå från att stormaktsblockens militära styrkor i huvudsak blir bundna i garderingar eller operationer mot varandra. Endast en begränsad del av stormaktsblockens styrkor kan därför avdelas mot Sverige. En begränsning ligger också i transportmöjligheterna främst till sjöss och i luften. En större del av de mest lättrörliga styrkorna — t. ex. flygstridskrafter — kan samtidigt sättas in, men då sannolikt endast under begränsad tid.

Militära operationer riktade mot våra grannländer behöver inte nödvändigtvis innebära att Sverige blir indraget i kriget, även om risken för omfattande kränkningar av svenskt område från både öst och väst är stor. De militärgeografiska förhållandena i Norden är sådana att ju mera omfattande målen för de militära operationerna är, desto starkare blir motiven att söka utnyttja svenskt område. Genom sin i omvärlden uppfattade styrka kan emellertid det svenska försvaret påverka främmande makters överväganden och därmed avhålla från sådana operationer som går genom svenskt område.

Vårt geografiska läge nära den ena supermakten innebär att militär kapacitet relativt sett finns i större mängd i öst. SärskiU gäller detta markstridskrafler samt marina resurser i Östersjön. Vad gäller flygstridskrafter kan resurser snabbt tillföras vårt närområde bäde i öst och väst. En avgörande militär uppladdning med markstridskrafter i väst kan beräknas ta avsevärd tid.

En väpnad konflikt i Europa kommer rimligen att föregås av betydande
förändringar i det politiska klimatet mellan maktblocken. Samtidigt bör
noteras de stora svårigheterna att i en utdragen kris rätt tolka andra staters
avsikter och åtgärder. Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk
spänning mellan maktblocken och återkommande variationer i den militära
beredskapen. En presumtiv angripare kan väntas eftersträva att utnyttja
överraskning för att därmed snabbare och lättare nå avsett resultat. Den
ökade räckvidden, rörligheten och flexibiliteten hos stormakternas strids
krafter underlättar detta. Dock behöver angriparen inför ett militärt an-      22

grepp mot Sverige höja sin beredskap, dra samman styrkor och transport-     Prop. 1986/87:95 kapacitet och i samband därmed ha en omfattande signallrafik. Detta bör ge oss möjligheter till militär förvarning.

Ett kärnvapenkrig kommer sannolikt att få ett snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Maktblocken måste då koncentrera sin uppmärksamhet på sina allra mest vitala intressen, främst att få ett slut på kriget. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste i ett sådant läge rimligen tillmätas ringa betydelse.

Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas är det mindre troligt att landet blir angripet om en upptrappning lill kärnvapennivå skett. En slutsats av detta är att ett svenskt försvar, som kan avhålla frän konventionellt angrepp också kan bidra till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen. Däremot kan vi drabbas av drivande radioaktiva moln som bildats vid marknära kärnvapenexplosioner utanför våra gränser. Om ett krig i vilket Sverige är indraget trappas upp till kärnvapennivå förlorar rimligen de militära operationerna mot vårt land snabbt i betydelse.

Kemiska vapen är främst lämpade för taktiskt-operativa syften. De skulle kunna användas som ett komplement eller alternativ till konventionella vapen. Stormakternas benägenhet att utnyttja kemiska vapen torde bestämmas dels av de bedömda riskerna för vedergällning och upptrappning, dels av de möjliga militära fördelarna. Dessa i sin tur bestäms i hög grad av den angripnes skyddsnivå och beredskap.

Den breda anslutningen till 1925 års Genéveprotokoll innebär i praktiken etl förbud mot första användning av kemiska stridsmedel. Stora ansträngningar görs internationellt att få till stånd ett utvidgat förbud. Samtidigt pågår emellertid en militärteknisk utveckling som skulle kunna öka riskerna för alt de kemiska stridsmedlen kommer till användning.

Mot användning av biologiska stridsmedel i stor skala finns många kraftigt återhållande faktorer. Alla bedömningar av verkningarna blir ytterst osäkra. Öppna angrepp med biologiska stridsmedel i stor skala bedöms därför som mycket osannolika. Däremot kan förtäckta angrepp mot begränsade mäl tänkas.

Hot mot Sveriges säkerhet kan uppstå även på lägre konfiiktnivåer än krig mellan stormaktsblocken, i vissa fall också under del vi uppfattar som lugna och fredliga förhållanden. Bakgrunden till detta är dels motsättningarna i olika former mellan stormaktsblocken, dels deras militära aktivitet i vårt närområde i form av utbildning och övning av förband, utprovning av materiel och underrättelseverksamhet. Omfattningen och karaktären av sådana verksamheter har påverkats av del nordeuropeiska områdets ökade strategiska betydelse.

Säkerhetspolitiskt riskabla situationer kan uppstå oavsiktligt som följd
av ordinarie övnings- och underrättelseverksamhet. Ett exempel är omfat
tande kränkningar av svenskt territorium i samband med större övningar.
Sådana situationer kan emellertid också vara resultat av avsiktliga försök
att påverka oss eller vår omgivning, exempelvis avsiktliga kränkningar i
underrättelsesyfte eller för att pröva svensk beredskap. En ökad militär      23

närvaro i vårt närområde skulle också leda till påfrestningar.

I en mer upptrappad internationell kris kan de militära hoten bli allvarli-     Prop. 1986/87:95 gare. Benägenheten att vid incidenter tillgripa vapenmakt kan bU större och främmande makter kan ställa krav pä visst svenskt uppträdande. Gränsen mellan fred och krig i omvärlden kan bli flytande.

En framgångsrik svensk neutralitetspolitik vid krig i omvärlden fömtsätter att det svenska totalförsvaret är tillräckligt starkt för att avhålla från angrepp mot oss.

I samband med militära operationer i vårt närområde kan de krigförande parterna tänkas vilja utnyttja svenskt territorium i strid med folkrätten. De kan också ställa krav på eftergifter från svensk sida. Det kan i dessa fall gälla överflygning av Sverige med flygplan och robotar, genommarsch tUl lands, utnyttjande av svenskt sjöterritorium, exempelvis som skyddad uppehållsplats, eller tillfälligt utnyttjande av baser i Sverige. Redan farhågor om sådant utnyttjande av svenskt territorium kan leda till militära motåtgärder från det andra maktblockets sida. På detta sätt kan Sverige successivt dras in i kriget.

Militära operationer i vår omvärld kan leda till att vår utrikeshandel helt eller delvis avbryts så att vi för vår försörjning blir hänvisade till inhemska resurser.

En konflikt i Europa kan komma att inledas med ett krisskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera omfattande handelsstörningar. Störningarna kan främst komma atl gälla strategiska varor, t. ex. olja, legeringsmetaller och elektronikprodukter.

En sammanhängande försöriningskris skulle kunna karakteriseras av dels ett sådant inledande krisskede med en varaktighet om något år, innebärande knapphet och andra restriktioner på strategiskt betydelsefulla varor, dels ett akut krigsskede i Europa med etl totalt handelsbortfall i storleksordningen månader, dels ett efterkrigsskede då möjligheterna tiU utrikeshandel successivt förbättras.

Vårt omfattande ekonomiska samarbete med de marknadsekonomiska länderna i väster ger dessa länder tillgång till ekonomiska maktmedel som de redan i fredstid skulle kunna söka använda mot Sverige i syfte att påverka vår handelspolitik, ekonomi och försvarsmaterielanskaffning. Mera samordnade aktioner mot vår utrikeshandel skulle utgöra ett allvarligt hot mot vår säkerhet. Möjligheterna atl framgångsrikt genomföra sådana aktioner är dock i realiteten små.

Särskilda problem för Sverige har det högteknologiembargo skapat som NATO-länderna inom ramen för teknikkontrollorganisationen COCOM på senare år riktat mot Östeuropa. I första hand USA har för närvarande ett betydande teknologiskt försprång framför andra länder inom områdena mikroelektronik och informationsbehandling, vUka har både militära och civila tillämpningar. USA söker upprätthålla sitt försprång framför allt i förhållande till länderna i öster genom att hindra att dessa får tillgång tiU materiel, komponenter och tekniskt kunnande. För ändamålet har byggts upp ett omfattande reglerings- och kontrollsystem, som alltmer berör även svenska företag.

I situationer med mycket starka internationella spänningar kan både
motiv och möjligheter för ekonomiska aktioner mot Sverige förstärkas. Då   24

försvinner många av de normala hämningarna mot att utnyttja olika makt-     Prop. 1986/87:95 medel. Regelsystemet kanske bryter samman redan av andra skäl och ersätts av bilaterala avtal. Å andra sidan får man räkna med att det svenska folket då är berett alt acceptera betydande standardsänkningar och pro-duklionsomställningar i syfte att minska beroendet av omvärlden.

Konflikter mellan i- och u-länder samt mellan och inom u-länder kan fä konsekvenser för Sverige pä flera olika sätl. Grupper av råvaruproducer-ande u-länder kan utnyttja inskränkningar i sina leveranser som maktmedel mot i-länderna (råvaruembargon). Krig inom och mellan råvaruprodu-cerande u-länder kan leda till atl anläggningar förstörs och att produktionen starkt reduceras. Sabotage eller krigshandlingar kan leda lill att fartygstrafiken genom viktiga farieder stoppas. Slutligen kan starka motsättningar mellan i- och u-länder leda till väldsaktioner mot sårbara punkter i i-länderna.

Störningar i råvamflödena till följd av krigshandlingar bedöms vara aktuella främst för oljeländerna i Gulfområdet och för de på legeringsme-taller rika områdena i södra Afrika. Inom båda områdena råder politiska motsättningar och pågår en militär uppmstning.

Mot den ovan redovisade bakgmnden avtecknar sig följande förändringar i den samlade hotbilden.

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökade strategiska betydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken och den militärtekniska utvecklingen har sammantagna lett till att Sveriges läge blivit mera utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld. Denna utveckling har ocksä lett till ökade påfrestningar i fred, främst i form av kränkningar av värt territorium. Dessa tendenser berördes i 1982 års försvarsbeslut men har genom senare tids utveckling kommit till tydligare uttryck.

Hotbilden har sålunda påverkats av den mililärtekniska utvecklingen. Särskilt bör framhållas den ökade räckvidden för taktiskt flyg, den återigen ökade betydelsen av strategiskt flyg, anskaffningen av längräckviddiga kryssningsrobotar, den ökade strategiska och operativa röriighelen och utvecklingen av undervallensteknologi.

1982 års försvarsbeslut innebar en jämfört med tidigare starkare betoning av stormaktsblockens kapacitet för överraskande angrepp och därav följande kortare militära förvarningstider. Denna kapacitet vidareutvecklas. Nu finns dämtöver skäl att uppmärksamma att särskilda sabotageförband tidigt kan sättas in mol funktioner som är viktiga för totalförsvaret.

Det finns anledning att starkare än tidigare uppmärksamma de hot och påtryckningar som Sverige kan utsättas för under spända fredsförhållanden. Diplomatiska, militära och handelspolitiska åtgärder för att ge eftertryck åt vår beslutsamhet att motstå sådana hot och påtryckningar och orubbligt fullfölja neutralitetspolitiken bidrar till att minska främmande makts benägenhet att utsätta oss för hot.

Kränkningarna av svenskt territorium med ubåtar och andra undervattensfarkoster har riktat uppmärksamheten mot delvis nya hot. De kan främst bedömas som förberedande led i en operaliv planering och kan därmed få negativa konsekvenser för vårt invasionsförsvars kapacitet.

Vårt beroende av ett handelsutbyte med omvärlden leder till att motsätt-     25

ningar och kriser i andra delar av världen kan få konsekvenser också i     Prop. 1986/87:95 Sverige. Särskilda problem skapar det högteknologiembargo som de västliga industriländerna på senare år riktat mot Östeuropa.

2.5 Grunder för Sveriges säkerhetspoHtik

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varie annat hänseende efter våra egna värderingar saml i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Ett vikligt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

I strävandena att säkerställa dessa mål utformas Sveriges säkerhetspolitik väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna politik är neutralitetspolitiken, aUiansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Sverige har valt denna handUngslinje därför att den bäst gagnar våra övergripande säkerhetspolitiska mål. Neutralitetspolitiken är inte ett utflöde av andra staters önskemål eller krav. Den är inte internationellt garanterad eller traktatbunden. Inte heller innehåller folkrätten några regler för hur en politik syftande lill neutralitet i krig skall utformas i fredstid. Det är vi själva som valt denna politik och som bestämmer dess innehåll.

Neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden kan hysa förtroende och respekt för vår vilja och förmåga all orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom vårt agerande i fred, genom en långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik och genom ställningstaganden i övrigt som understryker vår beslutsamhet atl stå obundna. En aktiv utrikespolitik, syftande tiU avspänning, internationell nedrustning och fredlig utveckling är ett väsentligt inslag i den svenska säkerhetspolitiken.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvarspolitik, som redan i fred skapar förtroende i omväriden för vår vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar gör säkerhetspolitiken trovärdig.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utvecklingen i stort, särskilt utvecklingen i vårt närområde. Den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld är av stor betydelse för avvägningen meUan säkerhetspolitikens olika medel. Denna avvägning är inte en gång för alla given, utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden. Samtidigt gäller att säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konsekvens.

Utrikespolitiken och försvarspolitiken utgör sålunda de centrala dimensionerna i den svenska säkerhetspolitiken. Det är den samlade styrkan i våra säkerhetspolitiska åtgärder som underbygger vår bestämda föresats att i alla lägen slå vakt om alliansfriheten och neutraliteten, och att i händelse av krig till del yttersta värna vår frihet och vårt oberoende.

26

Den aktiva och alliansfria utrikespolitiken syftar till atl främja en fredlig     Prop. 1986/87:95 utveckling i vår omvärld, att förhindra konflikter, att undanröja konfliktorsaker samt att även i övrigt främja och tillvarata Sveriges säkerhetsintressen. En utrikespolitik som bekräftar vår fasta vilja att stå fria och obundna är grundläggande för utformningen av den svenska säkerhetspolitiken.

Trots ett ökat strategiskt stormaktsintresse för det nordiska området har läget i Norden kännetecknats av ett betydande mått av stabilitet. En viktig förklaring till detta är de nordiska ländernas säkerhetspolitik och atl stormakterna har kommit alt bedöma det gmndläggande säkerhetspolitiska mönstret i Norden som möjligt atl förena med sina intressen. Den svenska neutralitetspolitiken ingår som en vital beståndsdel i detta mönsier. Det är ett gmndläggande svenskt intresse att omvärlden kan lita på att denna vår politik ligger fast.

Det är av vikt att omvärlden är övertygad om såväl vår vilja som vår förmåga att i alla lägen fullfölja vår neutralitetslinje. Denna betraktas som en varaktig och värdefull faktor för nordisk och europeisk säkerhet. Uttalanden av stater i öst och väst ger oss stöd för uppfattningen att den svenska neutralitetspolitiken bedöms som trovärdig. För att kunna bidra till en lugn och stabil utveckling i Norden får vår politik inte skapa vare sig farhågor eller förväntningar hos någon av stormakterna. Det är därför av stort värde alt den svenska neutralitetspolitikens innebörd även fortsättningsvis är klar och tydlig för omvärlden. Den djupa folkliga förankring som neutralitetspolitiken har spelar i detta sammanhang en betydelsefull roll.

Sverige verkar dämtöver för att stärka FN:s auktoritet och att ge organisationen bättre möjligheter att upprätthälla internationell fred och säkerhet. I arbetet för en fredligare värld är även våra strävanden att främja en internationell nedmstning och att öka respekten för folkrätten av stor betydelse.

Som del av säkerhetspolitiken fordras en fast och konsekvent försvarspolitik som inger respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos svenska folket. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en fömtsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde.

Totalförsvarets planering bör utgå från att mUitära angrepp på Sverige utgör led i en konflikt mellan stormaktsallianserna. Sådana angrepp kan då antas syfta till att utnyttja Sverige som genomgångs- och basområde för militära operationer riktade mot mäl i vårt närområde samt till att hindra motparten från ett sådant utnyttjande.

Tillgång till svenskt område inkl. vårt luftrum kan vara av betydande
militärt värde för var och en av storniaklsallianserna i samband med ett
krig dem emellan. Värdet av att kunna utnyttja svenskt område resp. det   27

hot för motparten som ligger däri förstärks av den mililärtekniska utveck-     Prop. 1986/87:95 lingen och då särskilt de ökade räckvidderna hos stormakternas taktiska flyg. Även tillkomsten av kryssningsrobotar med stor räckvidd är av betydelse i detta sammanhang.

Försök atl utnyttja svenskt område kan få formen av krav underslödda av militärt hot eller ytterst en invasion av vårt land. Den tidigare redovisade bedömningen att angrepp på Sverige skulle utgöra led i ett krig mellan maktblocken innebär att ingetdera av dessa rimligen kan utnyttja mer än en begränsad del av sina resurser för angrepp mot värt land. Storleken av denna del låter sig dock inte lätt fastställas.

Ett militärt angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena för att därigenom i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Man kan emellertid inte bortse från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i värt land. Därför mäste ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varie del av landet, även inom sådana områden som angriparen har tagit. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga försöriningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas. Försvarsviljan underbyggs genom att befolkningen är förvissad om att det finns en effektiv totalförsvars-planering för dessa svåra förhållanden. Det är angeläget att också försök från angriparens sida atl genom propaganda undergräva vår motstånds-anda effektivt motverkas.

Vår planering skall även fortsättningsvis utgå från att någon form av politisk förvarning erhålls inför en utveckling i vår del av världen som skulle kunna aktualisera ett väpnat angrepp. Samtidigt noteras de stora svårigheterna att i en utdragen kris rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder. Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk spänning mellan maktblocken och återkommande variationer i den militära beredskapen. Trots att möjligheterna att upptäcka mera omfattande militära förberedelser består eller t.o.m. ökar måste därför problemen rörande överraskande angrepp i dess olika aspekter ägnas fortsatt uppmärksamhet i totalförsvarets planering.

Det är följaktligen väsentiigt att vår beredskap snabbt och flexibelt kan avpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret.

Totalförsvaret skall även inriktas på all möta konsekvenserna av andra säkerhetspolitiska kriser än krig. Sådana kriser kan bli utdragna och kan kännetecknas bl.a. av ekonomisk och handelspolitisk konfrontation. Det är väsentligt för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för vårt totalförsvars styrka i krig all vi kan möta försök till påtryckningar och handelsrestriktioner i sådana situationer.

Såväl i fredstid som under neutralitet vid krig i omvärlden måste respek
ten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av vårt territo
rium kan aldrig accepteras. Kränkningar i fredstid kan bidra till främmande
staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp bekämpa vårt
totalförsvar. 1 neutralilelslägen kan kränkningar gradvis dra in oss i kriget.
Del är väsentligt atl vi upprätthåller en helhetsbild av kränkningar av alla     28

slag och ägnar motverkan av dem fortsatt stark uppmärksamhet. Det är av     Prop. 1986/87:95 stor vikt att vi fortsätter att förbättra vår förmåga atl möta undervattenskränkningar.

Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt .område torde vara förknippade med dess eventuella utnyttjande i ett konventionellt krig. Ett kärnvapenkrig skulle med största sannolikhet fä ett kort förtopp under vilket stormakterna tvingas koncentrera sig helt på att få ett slut på kriget och klara sin egen fortsatta existens. Skulle Sverige fortfarande stå utanför ett storkrig då detta trappas upp till kärnvapennivå är det därför myckel osannolikt att ett angrepp - med eller utan kärnvapen - skulle inledas mot vårt land. Däremot kan Sverige drabbas av omfattande sidoverkningar då kärnvapen sätts in i andra länder.

Vår totalförsvarsplanering med avseende pä riskerna för kärnvapenkrig bör även fortsättningsvis ha följande inriktning. Svensk säkerhetspolitik syftar bl. a. till atl hålla Sverige utanför elt krig mellan stormaklsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande, konventionell fas av ett storkrig minskar även risken väsentligt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt och allsidigt totalförsvar är en fömtsättning för att Sverige skall lyckas i dessa strävanden. Därutöver krävs särskilda åtgärder för skydd mot kärnvapenkrig i vår omvärld, och för att öka statsmakternas möjlighelar att stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige.

2.6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen lillfälle

att ta del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

29

3 Försvarspolitikens inriktning                         Prop. 1986/87:95

3.1 Inledning

Försvarskommittén har i slutbetänkandel lämnat förslag till försvarspolitikens inriktning. Den uppfattning som jag ger uttryck för i det följande överensstämmer i allt väsentligt med försvarskommitténs bedömningar. Jag redovisar därför inte dessa här utan hänvisar till slutbetänkandet.

3.2 Allmänna principer

Ett starkt och allsidigt totalförsvar skapar redan i fred förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga alt försvara oss.

För att vår motståndskraft mot yttre hot skall bli så hög som möjligt skall alla samhällsfunktioner som har viktiga uppgifter under kriser och i krig kunna ställas om för att verka i sådana situationer. Totalförsvaret omfattar i krig hela det omställda samhället.

Totalförsvaret skall vara sä uppbyggt och organiserat att del är hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varie medborgare alll efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmänna värnplikten, civilförsvarspliklen och andra former för tjänstgöringsskyldighet. Den frivilliga försvarsverksamheten tillför totalförsvarets militära och civila delar viktig kapacitet och är ett uttryck för vår försvarsvilja. Den ger möjligheter för stora gmpper att frivilligt ansluta sig till och utbUda sig för totalförsvaret. Totalförsvarets organisation och verksamhet i fred skall bereda landets medborgare möjlighet att på ett effektivt sätt förbereda sig för att medverka i landets försvar.

Totalförsvaret skall utformas och personalen utbildas med utgångspunkt i vår samhällsutveckling och i våra egna försvarsbetingelser i övrigt med avseende pä främst vår defensiva inriktning, vår geografi, vårt klimat och vårt system med plikttjänstgöring. Egen forskning och försvarsindustri ger oss möjlighet att förse försvaret med utmstning som är anpassad till dessa betingelser. Därigenom kan vi ocksä minska verkan mot oss av de vapen och motmedel som stormakterna utvecklar för att använda mot varandra. Det är av dessa skäl ändamålsenligt alt i viktiga avseenden ge totalförsvaret en svensk profil.

Den svenska samhällsutvecklingen är av stor betydelse för utformningen av vår försvarspolitik. Såsom jag senare kommer att utveckla närmare har denna utveckling i vissa avseenden lett till en uppbyggnad av resurser som ökat möjligheterna att möta störningar och skador även under kriser och i krig. I andra avseenden har olika samhällsfunktioner blivit mer sårbara.

Den beskrivning av det svenska totalförsvarels mål som senast lades fast av riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut är enligt min mening i sak alltjämt giltig.

Jag har emellertid liksom försvarskommittén funnit skäl all modernisera
denna och föreslår sålunda att för del svenska totalförsvaret, såsom en del
av den svenska säkerhetspolitiken, följande mål skall gälla.                       30

-      Den svenska säkerhetspolitiken, utformad i ett samspel mellan utrikes-     Prop. 1986/87:95
politiken och försvarspolitiken, har som yttersta mål att trygga vårt

lands frihet och oberoende. Säkerhetspolitiken syftar därvid till att skapa förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att fullfölja vår neutralitetslinje och att tUl det yttersta försvara hela vårt land om vi utsätts för militärt angrepp. Säkerhetspolitiken skall därigenom också minska riskerna för att vårl land dras in i krig och konflikter samt bidra till lugn och stabilitet i det nordiska området. Säkerhetspolitiken främjar en fredlig internationell utveckling.

-     Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning, ledning och beredskap att det avhåller från varie försök alt utnyttja vårt land. Uppoffringarna i samband med försök att utnyttja landet skall följaktligen vara så stora att de inte kan te sig rimliga i förhällande till fördelarna.

-     Detta förutsätter att totalförsvaret kan möta militära angrepp varifrån de än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena för all därigenom i det längsta förhindra att en angripare fär fast fot på svensk mark. Totalförsvaret skall därtill kunna genomföra etl effektivt och uthålligt motstånd i varje del av landet och i alla former som folkrätten medger.

-     Totalförsvaret skall i fred främja Sveriges säkerhetspolitiska mål genom att verka stabiliserande i vår del av världen och genom alt bidra till att uppkommande kriser kan dämpas och avvecklas. Totalförsvaret skall motverka alt Sverige dras in i krig eller kriser i omvärlden, skydda landet mot verkningarna och trygga för landet nödvändig försörining. Respekten för vår lerritorieUa integritet skaU upprätthållas genom förmåga att ingripa mot varie form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutralitet.

-     Totalförsvarets beredskap skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder.

-     Totatförsvaret skall vidare värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesöria vård och trygga en livsnödvändig försörining. Totalförsvarets förmåga i dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig.

-     En fast försvarsvilja skall vidmakthållas.

-     Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkels angelägenhet. Detta kommer till uttryck främst genom alt totalförsvaret bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet och genom möjligheterna till frivilliga insatser inom totalförsvaret.

-     Totalförsvaret skall därutöver kunna medverka i FN:s fredsbevarande operationer.

3.3 Operativa grunder för totalförsvaret

Totalförsvaret har förutom i krig väsentliga uppgifter också i fred och i

olika kris- och neutraliletssiluationer. Ökad uppmärksamhet måste ägnas     31

vår förmåga att i fred, kris och under neutralitet hantera uppkommande     Prop. 1986/87:95 situationer.

Ett militärt angrepp med syfte att utnyttja vårt land är dock enligl min mening det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och bör därmed utgöra den viktigaste utgångspunkten för vår försvarsplanering. Etl sådant angrepp, som får antas inledas med olika typer av bekämpning för att reducera vår motståndsförmåga, kan genomföras över vår landgräns eller över havet mot vår kust. I båda fallen kan luftlandsättningar förväntas ingå som delar av operationerna.

Vår planering skall enligt min mening utgå från att någon form av förvarning erhålls inför en utveckling som skulle kunna leda till etl väpnat angrepp. Den ökade räckvidden, rörligheten och flexibiliteten hos stormakternas stridskrafter ökar dock möjlighetema att inleda angrepp på ett sådant sätt atl vi får endast kort miUtär förvarning.

Även om det står klart att militära operationer förbereds kan det vara svårt att förutse dessas närmare syfte och riktning. Av dessa skäl anser jag att planeringen av åtgärder för att möta militära angrepp skall ulgå från den svåraste situationen, nämligen att ett angrepp, i ett läge av höjd spänning mellan maktblocken, inleds med endast kort militär förvarning och att vi således inte helt hunnit genomföra mobilisering och krigsorganisering. 1 det följande åsyftas denna svåraste situation när uttrycket militärt angrepp används.

I en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot Sverige torde värdet av tidsvinst och säkerhet att nå mäl i vårt närområde ställas mot nackdelen av militära förluster och bindningar av viktiga resurser. Sådana överväganden torde omfatta även ett utdraget angreppsförlopp.

Förberedelserna för att kunna möta militära angrepp måste genomföras inom hela totalförsvaret. Totalförsvaret måste därvid prioritera dels de samlade försvarsansträngningarna, dels befolkningens och samhällets överlevnad. Detta innebär att konsekvenserna för civilbefolkningen skall beaktas vid planläggningen av de militära operationerna samtidigt som den civila tolalförsvarsplaneringen måste la hänsyn till de mUitära operationerna. Av dessa förhållanden följer all totalförsvarets utveckling och krigsförberedelser måste utgå från gemensamma operativa gmnder. Jag avser att senare föreslå regeringen att i särskild ordning meddela föreskrifter om vilka gmnder som skall gälla för totalförsvarets planläggning och de övriga fredstida förberedelser som behövs.

Sveriges geografiska betingelser underlättar i viktiga avseenden försva
ret av landet. De omgivande havsområdena tvingar en angripare till sär
skilda förberedelser inför ett invasionsförsök mot vår kust och ger oss
goda möjligheter atl bekämpa honom redan utanför vårt sjöterritorium
samt under landstigningen. De ger även goda möjligheter till luftbevakning
och förvarning vid flygangrepp. Gollands värde i dessa sammanhang bör
uppmärksammas. Kustområdena är i åtskilliga fall olämpliga för landstig-
ningsoperationer. Samtidigt ger skärgårdsområdena och farvaltensför-
trängningarna oss goda försvarsmöjligheter.
Våra gränsområden, särskilt i norr, har få vägförbindelser och en terräng     32

som är fördelaktig för försvar. Förhållandena ger goda möjligheter tiU     Prop. 1986/87:95 förbindelseförstöring m.m., varigenom en angripares framträngande försvåras. Hans underhållsförbindelser blir långa och därmed sårbara för bekämpning.

Den öppna terrängen i södra och mellersta Sverige, liksom - särskilt vintertid - inom vissa områden i Norrland, underlättar en angripares luftlandsättningsoperationer. Dessa förhållanden innebär att vi måste kunna hindra eller bekämpa särskilt sådana luftlandsättningar som kan ha ett direkt sammanhang med angrepp mot oss över gräns eller hav.

Våra kommunikationer är väl utbyggda. Ett problem utgör dock skyddet av de långa förbindelserna till övre Norrland. Även förbindelserna till Gotiand är känsliga för störningar. Det minskande befolkningsunderlaget och näringslivels utveckling i övre Norrland och Norrlands inland är till nackdel för totalförsvaret varför särskilda åtgärder bör vidtas för att förbättra främst livsmedelsförsöriningen, sjuktransportkapaciteten och säkerheten i kommunikationerna med övriga delar av landet.

Den militärtekniska utvecklingen ger en angripare fördelar genom bl. a. ökad terrängrörlighet, förbättrad sjö- och flygtransportkapacitet, ökade flygräckvidder och förbättrad underrättelse- och ledningsförmåga. Våra militärgeografiska betingelser bedöms dock alltjämt tvinga en angripare till omfattande förberedelser och till operationer med betydande underhållsproblem. Dessa fördelar för vår del, i kombination med vårt eget utnyttjande av den tekniska utvecklingen, bör utnyttjas så att angriparens operationer kräver än större uppoffringar.

Utgående frän målel att varie del av landet skall försvaras och atl militära angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer skall särskild uppmärksamhet ägnas förmågan att möta operationer riktade mot svenskt territorium i norra Norrland, östra Mellansverige inkl. Gotland och de södra delarna av Sverige. Även hotet mol vårt luftmm i dess helhet skall SärskUt uppmärksammas. Sådana förberedelser skall vara vidtagna att försvaret inom rimlig tid kan möta även hot som växer upp mot andra delar av landet.

Från dessa utgångspunkter bör försvaret byggas upp som ett djupförsvar varvid våra försvarsoperationer skall kunna genomföras med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot i vårt land.

En angripares förbekämpning och transporter genom luften skall tidigt kunna mötas av vårt luftförsvar. Ett angrepp över havet skall kunna mötas redan utanför vårt territorium genom insats av sjömålsbekämpande förband och mineringar. Särskilt i Norrland medger bl.a. terrängförhållandena att våra försvarsoperationer om så är nödvändigt kan utsträckas över ett visst djup i syfte att successivt reducera en angripares anfallskraft.

En angripares möjligheter att tidigt och överraskande sätta in förband
även långt in i vårt land ställer krav på ett territoriellt försvar i alla delar av
landet uppbyggt av ett stort antal lokalt inriktade förband samt hemvärn;
territoriella förband. Dessa förband skall bevaka, skydda och försvara
viktiga lotalförsvarsobjekt, gränsövergångar, hamnar, flygfält, skärgårds
områden samt områden i övrigt som är betydelsefulla för våra operationer.  33

3    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

Inom särskilt viktiga områden bör förmåga upprätthållas att tidigt slå     Prop. 1986/87:95 luftlandsatta förband.

Luftförsvaret skall tidigt kunna sättas in kraftsamlat i olika delar av landet för att hindra att svenskt luftrum utnyttjas för överflygningar eller angrepp mot Sverige. Vår motverkan skall avse säväl flygstridskrafter som kryssningsmissiler. Mobiliseringen, de militära operationerna, civilbefolkningen samt objekt och verksamhet i övrigt inom totalförsvaret skall skyddas. Luftbevakningen skall täcka hela landet. Förvarningssystemet skall nyttjas även för alarmering av civilbefolkningen.

När en angripares anfallsriktningar kunnat fastställas skall våra offensiva stridskrafter kunna kraftsamlas till hotade områden och där snabbt kunna gå till anfall understödda av i området gmpperade förband. Även förband med uppgifter i del territoriella försvaret av andra delar av landet skall efter hand kunna omgmpperas till hotade områden för att ytterligare förstärka motståndet.

Om angriparen lyckas tränga in i landet skall ett effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i organiserade former i varje del av landet. Samtidigt skall operationerna fortsättas till sjöss och i luften. I en sådan situation måste civilbefolkningens skydd och försörining ägnas särskild uppmärksamhet. Inom områden som angriparen tillfälligt lyckats ta skall motståndet fortsätta med alla medel och i alla former som folkrätten tillåter, även som icke militärt motstånd. Militära enheter som genomför fria kriget, polisen och andra samhällsorgan samt civilbefolkningen skall försvåra angriparens verksamhet och underlätta områdets återtagande.

Redan i fredstid, och i än högre grad under neutralitet vid krig i omvärlden, måste respekten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av vårt territorium kan aldrig accepteras. Kränkningar av olika slag i fredstid kan bidra till främmande staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp skada vårt totalförsvar. I kriser kan kränkningar dra in oss i allt svårare lägen och ytterst i krig. Det är väsentligt att upprätthålla en helhetsbild av kränkningar av alla slag så att systematiska åtgärder kan vidtas. Underrättelsetjänsten, övervakningen och analysverksamheten bör ges en hög prioritet för detta ändamål.

Luftbevakning skall genomföras av vårt luftrum i fred och snabbt kunna förstärkas i hotade områden. På motsvarande sätt skall våra kuster övervakas varvid en effektiv samordning skall genomföras mellan främst försvarsmakten, kustbevakningen och polisen.

Kränkningar av vårt luftmm skall kunna avvisas.

Motverkan mol undervattenskränkningar bör enligt min mening ägnas fortsatt stark uppmärksamhet. Syftet bör därvid vara att höja risken för inträngande enheter så tydligt att ubåtsoperationer inte bedöms möjliga att genomföra utan allvarliga konsekvenser. Skyddet av våra viktigaste skärgårdsområden bör särskilt uppmärksammas. Vårt ubåtsskydd bör ha förmågan atl inom vårt territorium vidta effektiva åtgärder mot främmande undervattensverksamhet i alla dess led. Detta fömtsätter bl. a. en förbättrad övervakning av sjöterritoriet, säväl pä som under ytan.

Underrättelsetjänsten skaU kontinuerligt fungera så att militära föränd
ringar i omvärlden kan upptäckas och läggas till gmnd för adekvata bered-  34

skapsåtgärder bl. a. höjning av mobiliseringsberedskapen. För detta ända-     Prop. 1986/87:95 mål skall underrättelsetjänsten snabbt kunna förstärkas i aktuella områden.

Vår gmndberedskap skall motsvara kontinuerliga beredskapsbehov i fred. Beredskapen skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. Beredskapssyslemet skall medge god anpassning av resursernas styrka, typ och sammansättning liksom beträffande geografisk lokalisering. Uthålligheten i olika typer av åtgärder bör också beaktas. Åtgärder för alt möta etl ökat sabolagehot bör särskilt uppmärksammas.

Det militära försvaret skall vara i huvudsak stridsdugligt omedelbart efter snabbt genomförd mobilisering varvid förvarningens möjlighet till successiv beredskapshöjning skall utnyttjas. Ett angrepp skall kunna mötas innan mobilisering genomförts eller under pågående mobilisering med i fred tillgängliga stridskrafter och hemvärn samt snabbmobiliserade förband. Civilförsvarets beredskap skall bygga på en snabb och säker krigsorganisering av enheter som i huvudsak är insatsdugliga direkt efter krigsorganiseringen. Andra civila funktioner som är väsentliga för den omedelbara totalförsvarseffekten, däribland transport-, el- och telesystemen samt sjukvården, skall snabbt kunna ställas om till krigsförhållanden.

En effektiv ledning är en förutsättning för atl totalförsvaret skall fungera i kriser och krig. I fräga om ansvarsförhållanden och organisation bör överensstämmelse råda mellan fred, kris och krig.

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en väl fungerande samordning meUan olika delar av totalförsvaret på varje nivå. Ledningskapaciteten i fred inom totalförsvaret skall snabbt kunna förslärkas så att olika situationer kan hanteras effektivt och sä att ledningen kan fungera under en omställning från fred till krig även om detta måste ske när stridshandlingar redan påböriats.

3.4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att godkänna totalförsvarets mål och de

riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i

det följande, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

försvarspolitikens inriktning i övrigt.

35

4 Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor     Prop. 1986/87:95

4.1    Inledning

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande lämnat förslag rörande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor. Mina förslag i det följande bygger i allt väsentligt pä kommitténs förslag. Dessa redovisas därför inte här utan jag hänvisar till slutbetänkandet.

4.2    Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

Ett starkt och allsidigt totalförsvar fömtsätter att dess olika delar är i balans med varandra och väl samordnade sinsemellan. Eftersom totalförsvaret i krig omfattar hela det omställda samhället är det av största vikt atl totalförsvarets behov så långt möjligt beaktas i alla beslut som berör samhällets utveckling. Därigenom ökas samhällets motståndskraft och försvarets uthållighet.

I föregående avsnitt har jag beskrivit principerna för totalförsvarets uppbyggnad och angett de operativa gmnderna för totalförsvarsplaneringen. Det är av största betydelse att gemensammma operativa gmnder tillämpas inom hela totalförsvaret för att god samordning och hög effektivitet skall uppnås. Jag vill därför understryka betydelsen av fortlöpande samverkan och utökad samordning mellan totalförsvarets olika delar. Inrättandet av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) innebär ökade fömtsättningar för sådan samordning.

Förändringar i totalförsvarsplaneringen erfordras dels till följd av den förutsedda utvecklingen inom flera olika områden, dels i syfte att avhjälpa sådana brister och obalanser som nu föreligger. I det följande anges vissa vikliga förhållanden och riktlinjer som i enlighet härmed bör beaktas i den fortsatta planeringen. Vissa funktioner bör vidare i ökad omfattning betraktas som gemensamma för totalförsvaret. Några sådana funktioner behandlar jag i det följande.

En effektiv och fullgod utbildning är en avgörande faktor för totalförsvarels styrka och en av fömtsättningarna för att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. Jag kan konstatera att utbildningsnivån inte är tillfredsställande inom alla delar av totalförsvaret och återkommer därför i det följande till denna fråga i samband med behandlingen av totalförsvarels olika delar.

För att kunna fullfölja vår säkerhetspolitiska linje i situationer med
reducerad eller avbruten import är det av stor betydelse alt vi inom landet
har sådana tillgångar pä förnödenheter och en sådan produktionskapacitet
atl totalförsvarets ulhåUighet säkerställs. Uthålligheten inom vissa delar av
totalförsvaret är otillfredsställande, samtidigt som andra delar har givits en
mycket hög uthållighet. Enhetliga antaganden om kriser och krigs varak
tighet och karaktär måste enligt min mening tillämpas inom hela totalför
svaret i syfte att uppnå en tillfredsställande balans i uthållighetshänseende.
Vid planeringen av åtgärder för att tUlgodose uthålligheten måste,försöri-
ningsproblemen i övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas.      36

I den säkerhetspolitiska rapporten redovisade försvarskommittén sin Prop. 1986/87:95 syn beträffande karaktären pä sådana kriser och krig som enligt kommitténs mening bör utgöra grund för planeringen. Den samlade beskrivning som redovisades avsåg inte i första hand att spegla det mest troliga förloppet av en konflikt, utan syftade främst till att ge en enhetiig utgångspunkt för totalförsvarets planering, bl.a. i vad avser beredskap och mer kostnadskrävande ulhållighetsåtgärder. Det finns dock skäl att ytterligare utveckla synen främst pä s. k. förkrigsskedens karaktär som underlag för dimensionering av lagringsätgärder. Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av andra beredskapsåtgärder som stärker värt lands anpassningsförmåga i kriser.

En konflikt i Europa torde sålunda inledas med en period av växande politiska motsättningar mellan maktblocken, alltmera omfattande handelsstörningar och efter hand höjd militär beredskap inom blocken. Krigshandlingar utanför Europa, i vilka även stormakterna är indragna, kan därvid förekomma, medan däremot öppna krigshandlingar mellan maktblocken i Europa inte antas äga rum i detta skede.

Detta förkrigsskede bör enligt min mening i planeringen antas ha en varaktighet av upp till elt år. Det bör antas att den internationella handeln och tillgången på varor vid periodens inledning i huvudsak har normal omfattning. Främst mol periodens slut kan däremot avsevärda handelsbegränsningar förekomma. Ett lotalt handelsbortfall ter sig emellertid för de flesta varuområden inte realistiskt ens vid förkrigsskedets slut. Ett undantag kan därvid utgöras av sådana förnödenheter där något land har en ren monopolsituation.

Mot denna bakgrund bedömer jag att en tillräckligt hög säkerhet i försöriningen uppnås om man i planeringen räknar med en gradvis minskande handel under förkrigsskedet, utgående från fredsmässiga förhåUanden vid dess inledning. Graden av nedgång torde i princip behöva fastställas individuellt för enskilda varor eller varugrupper. Jag har tidigare dragit slutsatsen att handelsstörningarna främst kan komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och högleknologiprodukter, men alt även andra för vår försörining viktiga varor kan utsättas för störningar. Jag går därför senare närmare in på behovet av beredskapsåtgärder för olika varuområden.

Förkrigsskedet förutsätts i planeringen följas av en period med krig i vår omvärld. Under detta krig kan Sverige stå neutralt alternativt dras in redan inledningsvis eller senare. Jag har för planeringsändamål uppskattat att elt akut krigsskede mellan maktblocken kan pågå några månader. Totalförsvaret skall enligt min mening ha en betryggande uthållighet i relation härtill. Den precisa innebörden av detta mål har redovisats till berörda i särskild ordning.

Möjligheterna till import i etl läge med krig i Europa är svårbedömda. Det förefaller sannolikt att viss handel kommer att fortgå åtminstone inledningsvis, men jag har i strävan att säkerställa en tillräckligt hög försörjningssäkerhet ändå bedömt att planeringen bör utgå frän att all utrikeshandel kan omöjliggöras i en sådan situation.

I planeringen bör även försöriningsproblemen under ett skede efler krig i   37

vår omvärld beaktas, främst i form av vissa analyser rörande omställning     Prop. 1986/87:95 till inhemsk produktion av livsnödvändiga förnödenheter. Utgångspunkten bör därvid vara att utrikeshandeln inom något är gradvis återgår till en acceptabel nivå.

Den nivå av samlad uthållighet som uppnås genom tillämpning av här redovisade planeringsprinciper bör bidra lill att ge vår säkerhetspolitik en hög trovärdighet.

I anslutning till den här redovisade bedömningen av krisers och krigs längd och karaktär har jag också övervägt vissa frågor om den s. k. freds-krislagringen. Fredskrislager finns främst av olja men också av vissa petrokemikalier och legeringsmetaller. Lagringen baseras för oljans del på våra internationella åtaganden som medlem i det internationella energiorganet lEA. Fredskrislager av petrokemikalier motiveras av all de framställs från olja. Fredskrislager av legeringsmetaller har upprättats främst såsom beredskapsålgärd mot mer tillfälliga och kortvariga störningar i importen från södra Afrika och har således inte avselts och ej heller dimensionerats för elt långvarigt importbortfall, exempelvis till följd av internationella sanktioner mot Sydafrika.

En fredskris på oljeområdet kan knappast särskiljas från en säkerhetspolitiskt betingad kris. Varie mer dramatisk utveckling i exempelvis Mellersta Östern torde nämligen ofrånkomligen få säkerhetspolitiska dimensioner. Detsamma kan antas gälla för varie mer betydande begränsning av oljeimporten lill Europa, oavsett orsaken till begränsningen. Av dessa skäl finner jag att oljelagren för fredskriser respektive för förkrigsskeden i fortsättningen, med fullföljande av våra internationella åtaganden, lämpligen bör bedömas i ett samlat perspektiv.

Den övriga fredskrislagringen avser insatsvaror för industrin, främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller. Jag anser att beredskapsålgärder som avser fredslida störningar i normalfallet bör genomföras och bekostas av det organ som har ansvaret för den fredstida verksamheten och alt statens kostnadsansvar härför bör vara begränsat till situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet saknar reella möjligheter att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse atl verksamheten kan fullföljas. Enligt min mening bör det i enlighet härmed fortsättningsvis ankomma på företagen att genom sin kommersiella lagring svara för den beredskap som erfordras för att de skall kunna möta fredstida störningar av varutillförseln. Den statliga fredskrislagringen på dessa områden bör därför succesivl avvecklas under femårsperioden. Fredskrislagret av legeringsmetaller bör därvid behållas till periodens senare del.

Beträffande finansieringen av den utveckling av totalförsvaret som föreslås vill jag anföra följande.

Det totala finansieringsbehovet uppgår till 1 640 milj. kr. per år i slutelav femårsperioden.

Finansieringen sker genom

- skattehöjning i anslutning till minskade tvångslager

av olja med netto                                        700 milj. kr.

-    förändringar inom civila delar av totalförsvaret med                              250 milj. kr.        3g

-    övrig skattehöjning på olja och bensin med       690 milj. kr.

De minskade kostnaderna för oljelagring ger utrymme för en höjning av      Prop. 1986/87:95 olje- och bensinskatten med 800 milj. kr., varav 100 milj. kr. åtgår för all överta viss lagringsskyldighet från oljeföretagen. Prisledande oljeföretag har därvid utfäst sig att inte höja konsumentpriserna.

Skattehöjningar utöver den höjning som finansieras genom oljebranschens åtaganden avses ske från och med den I juli 1987 och för olja omfatta 20 kr. per m' och för bensin 10 öre per liter.

Chefen för finansdepartementet återkommer till frågan om höjning av energi- och bensinskatten i annat sammanhang.

4.3 Ledning och samordning av totalförsvaret

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en effektiv ledning och av en väl fungerande samordning mellan dess olika delar.

Försvarskommitlén har konstaterat att det inte på lång tid genomförts någon samlad översyn av totalförsvarets ledning i krig. Förändringar i de säkerhetspolitiska, militära och tekniska förhållandena har bl. a. lett till ett behov av bättre beredskap atl leda verksamheten i olika situationer i fred, kris och krig. För att motsvara dessa behov bör enligt min mening en ökad överensstämmelse eller möjligheter till en smidig övergång åstadkommas mellan ledningsorganisation och ledningsprinciper i fred, kris och krig. För försvarsmakten kan utgångspunkten vara ledningsförhållandena i krig medan utgångspunkten för den civila delen av totalförsvaret främst bör vara de principer som tillämpas i fred.

Behovet av säkerhet och snabbhet i lednings- och informationssystemen ökar, samtidigt som den militärtekniska utvecklingen och etl ökat sabotagehot medför ökad risk för att sambandssystem och anläggningar störs eller bekämpas.

Jag anser att ledningsorganisationen bör utformas med en sådan flexibilitet att omfördelning av ledningsresurser möjliggörs och alt alternativa ledningsmöjligheter och reservledningsfunklioner kan disponeras. Ledningen skall således kunna utövas från den lämpligaste platsen i varie läge.

De möjligheter den tekniska utvecklingen ger bör enligt min mening utnyttjas för att bl.a. förbättra informationsbehandling och kommunikation saml för all öka uthålligheten i dessa funktioner.

Kommunernas nya roll i totalförsvaret och funktionsindelningen av den civila totalförsvarsverksamheten liksom samhällsutvecklingen är andra faktorer som påverkar ledningsfrågorna.

Ledningsorganisationer har en benägenhet att tillväxa i omfattning. I likhet med försvarskommittén anser jag därför att kravet på säkerhet och snabbhet i ledningen bäst tillgodoses med små, väl övade, ledningsorgan försedda med lämpliga tekniska hjälpmedel. Av detta skäl och med hänsyn till att konkurrensen om den kvalificerade personalen är stor bör enligt min mening möjligheterna att rationalisera organisationen för ledning i krig noga uppmärksammas.

Försvarskommittén har konstaterat atl tillräckligt underlag för ett samlat ställningstagande till frågan om totalförsvarets ledning i krig ännu inte

disponeras, men alt arbete med ledningsfrågorna påböriats i försvarsde-     39

partementel. Liksom kommittén anser jag det angeläget att understryka att

en samlad översyn av totalförsvarets ledning snarast bör fullföljas. Omfatt-     Prop. 1986/87:95 ningen och komplexiteten i denna fråga är dock så stor att elt par år torde åtgå för arbetet. Jag vill därför framhålla vikten av att successiva ätgärder vidtas för att utvecklingen inte skall avstanna, varvid dock helhetssynen måste bibehållas.

En samlad översyn av totalförsvarets ledning berör alla nivåer och sammanhanget mellan nivåerna. Utgående frän en samlad syn på ledningsbehoven bör enligt min mening erforderlig ledningskapacitet fastställas för olika ledningsnivåer. Antalet ledningsorgan på varje nivå bör övervägas, varvid antalet civil- och militärområden särskilt prövas. Jag anser vidare att det bör övervägas hur varie ledningsnivå bör organiseras för att effektivt kunna leda den civila respektive den militära delen av totalförsvaret samt nä bästa samordning dem emellan. Regeringen har i januari 1987 lämnat överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap vissa uppdrag i denna fräga.

Den högre regionala nivån är betydelsefull för totalförsvarets ledning i krig och för krigsplanläggning. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter bör särskilt undersökas. Deras fredskanslier torde erfordra förstärkning för att förbättra krigsplanläggning för och samordning av de civila tolalförsvarsfunklionerna samt för all bättre kunna samverka med militärbefälhavarna. Även den lägre regionala nivån bör uppmärksammas bl.a. avseende länsstyrelsernas krigsorganisation. En utredning pågår inom regeringskansliet i denna fråga. Jag har härvid samrått med chefen för civildepartementet.

Sammanhanget och informationsflödet mellan de olika ledningsnivåerna bör enligt försvarskommitlén undersökas, varvid så långt möjligt samma informationsvägar bör användas i krig som i fred. Inom överstyrelsen pågår en uppföljning av dessa frågor.

4.4 Totalförsvarets beredskap

Vår beredskap måste snabbt kunna anpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. Beredskapssystemet bör medge god anpassning till den aktuella situationen av såväl resursernas styrka, typ och sammansättning som deras geografiska lokalisering.

Jag konstaterar att det är väsentligt att olika beredskapshöjande åtgärder kan beslutas i rätt tid och genomföras smidigt. Detta fömtsätter en effektiv underrättelsetjänst och ledning. Behoven har ökat att med lämpliga resurser i tid kunna hanlera uppkommande situationer i fred samt under kriser och neutralitet. Av särskild belydelse är därför alt kunna höja beredskapen inom olika sektorer innan beslut om beredskapslillslånd, krigsorganisering eller mobilisering fattas och att befogenheter och skyldigheter i detta avseende är helt klarlagda. I detta sammanhang bör understrykas betydelsen av att sabotagehotet noga uppmärksammas.

Som försvarskommittén har konstaterat bör totalförsvarets beredskap i
första hand inriktas på alt snabbi kunna bygga upp motståndsförmågan
mot militärt angrepp, varvid krigsorganisering och mobilisering måste           40

kunna fullföljas även om krigshandUngar har inletts. Jag delar försvars-     Prop. 1986/87:95 kommitténs uppfattning.

Jag anser det angeläget att underrättelsetjänsten bedrivs fortlöpande i fred så atl underlag för beslut om beredskapshöjningar erhålls i tid. Även underrättelsetjänsten bör snabbt kunna förstärkas så att möjligheterna till förvarning om hot mot landet förbättras. Ledningskapaciteten inom totalförsvaret bör kunna förstärkas planmässigt så att erforderlig militär och civil ledning kan utövas anpassat till behoven i varie situation.

Jag har konstaterat att förmågan att snabbt vidta ätgärder och få ut effekt av dessa varierar mellan totalförsvarets olika delar. Det militära försvaret har ett väl etablerat beredskapssystem som dock bör vidareutvecklas avseende ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap. Inom den civila delen av totalförsvaret är beredskapen att snabbt påböria verksamhet hög inom de funktioner som är i verksamhet i fred, exempelvis hälso- och sjukvården, transporterna och energiförsöriningen. Inom sädana funktioner innebär emellertid beredskapshöjning att olika grader av utökning eller ändring av verksamheten mäste ske eller att verksamheten måste genomföras under störningar och med annan personaltillgång än vid lägre beredskap. Inom andra civila funktioner måste verksamhet som ej bedrivs i fred sältas igång.

Jag anser att det är väsentligt att förmågan att höja handlingsberedskapen inom totalförsvaret vidareutvecklas. I fredstid förberedda, sammanhängande åtgärder, utgående från gemensamma operativa gmnder, bör därvid snabbi kunna utlösas. Sådana lill varandra anpassade åtgärder inom olika delar av totalförsvaret och inom olika delar av landet bör identifieras och planläggas för ett antal lypsituationer i fred, kris, under neutralitet samt vid krigsutbrott. Därigenom möjliggörs en snabb beredskapshöjning i skiftande lägen. Tyngdpunkten bör läggas på åtgärder för att snabbt kunna bygga upp vår motståndskraft mot militärt angrepp.

En höjd beredskapsnivå kan erfordras under avsevärd tid varför uthålligheten, liksom konsekvenserna inom samhället mäste uppmärksammas. Beredskapssystemels nära sammanhang med ledningssystemet måste enligt min mening beaktas i den fortsatta utvecklingen. Effektiv personalplanering och god utbildning är väsentliga fömtsättningar för en tillräcklig beredskap.

Jag anser att ett effektivare system för beredskapshöjning inom totalförsvaret bör utvecklas. Utgångspunkten bör härvid vara vad jag nu har framfört. Jag avser att ta initiativ tUl en översyn härvidlag. En viss oklarhet råder beträffande beredskapsbegreppets innebörd inom totalförsvarets militära respektive civila delar vilket försvårar möjligheterna att behandla totalförsvarsgemensamma beredskapsfrågor med klarhet och precision. I den kommande översynen bör även själva beredskapsbegreppet analyseras med sikte på att erhålla största möjliga ensning av terminologin.

Ett viktigt led i utvecklingen av beredskapen bör vara återkommande uppföljning av beredskapsläget, varvid bl.a. sammanhanget mellan civila och mUitära beredskapshöjande åtgärder inom elt och samma geografiska område kontrolleras.

Åtgärder i syfte att förbättra beredskapssystemet måste även innefatta  41

den administrativa beredskapen. Jag återkommer senare till dessa frågor.

4.5 Grunder för hälso- och sjukvården i krig                 Prop. 1986/87:95

Mälet för hälso- och sjukvården i krig är att varie människa som är i behov därav skall ges den vård som hennes tillstånd kräver sä långt möjligheterna medger.

Hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet är enligl min uppfattning synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret. En god beredskap inom dessa områden förstärker trovärdigheten i våra övriga försvarsansträngningar.

Hälso- och sjukvården i krig är en funktion av civila och militära komponenter. Funktionen bygger huvudsakligen på samhällets civila hälso- och sjukvårdstillgångar, vilka kompletteras med de militära resurser som behövs för försvarsmaktens verksamhet i krig och som inte utnyttjas i fredssamhället. En helhetssyn bör tillämpas för att tillförsäkra att de olika delarna är sinsemellan balanserade och samordnade. Denna helhetssyn måste prägla såväl den långsiktiga planeringen i fred som det operativa utnyttjandet av resurserna i krig. En väsentlig förutsättning härför är en utökad och förbättrad samverkan mellan främst socialstyrelsen, försvarsmakten och sjukvårdshuvudmännen.

1 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) angavs vissa övergripande principer för inriktning av verksamheten inom hälso-och sjukvården i krig. Det påpekades atl brister bl.a. förelåg i fråga om sjukvärdsmateriel av förbmkningskaraktär samt i fråga om försörining av sjukvårdsanläggningar med värme, elektricitet, vatten och avlopp. Under försvarsbeslutsperioden har också åtgärder vidtagits som har inneburit att bristerna delvis har minskats.

Jag anser att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut i huvudsak bör gälla även under den kommande försvarsbeslutsperioden. Det är dock av synnerlig vikt att de kvarstående bristerna undanröjs. Chefen för socialdepartementet avser därför efter samråd med mig att i det följande föreslå regeringen att betydande resurser avdelas för att förbättra beredskapen inom hälso- och sjukvården. Åtgärderna och resursema bör koncentreras till beredskapen för krig med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom denna del.

Beredskapen i fråga om försörining med såväl sjukvärdsmateriel av förbmkningskaraktär som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens behov ligger fortfarande pä en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser som därför nu måste göras bör vara att vid den kommande försvarsbeslutsperiodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall behoven för krig i huvudsak kan tillgodoses. Baserat på en fömyad analys av behovet av operationsannex bör även tillgången på varaktig sjukvårdsu-tmstning för dessa förbättras.

Försvarskommittén anser att ansvaret för försöriningsberedskapen beträffande den civila fredsmässiga hälso- och sjukvården under etl förkrigsskede och i krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär enligt kommitténs mening att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att för dessa skeden ansvara för finansieringen av beredskapsålgärder i fråga om bl.a. sjukvärdsmateriel av förbrukningskaraktär. Försöoningsberedska-

42

pen avseende det i krig tillkommande behovet av förbrukningsmateriel och     Prop. 1986/87:95 läkemedel åvilar staten och bör således finansieras med statliga medel.

Tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal är avgörande för hälso- och   . sjukvårdens kapacitet i krig. Nyckelfrågan är därvid personalens fördelning på  och  övning  inom  olika  delar  av  totalförsvarets  hälso-  och sjukvårdsorganisation.

Utbildningsverksamheten gavs hög prioritet i 1982 års försvarsbeslut. Det är av stor vikt att utbildning för hälso- och sjukvården i krig fortsätter och förstärks. Hälso- och sjukvård i krig bör ges ett större utrymme i bl. a. den ordinarie medicinska utbildningen. Utbildningen för verksamheten i krig bör i så stor utsträckning som möjligt decentraliseras till regional och lokal nivå och därvid ses som en naturlig del i den ordinarie personalutbildningen. Det är angeläget att utbildningsplikten i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänslepliktig hälso- och sjukvårdspersonal. Delta skulle innebära att såväl militära som civila sjukvårdsenheter kan övas på ett godtagbart sätt. Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag efter samråd med mig att bl. a. lämna förslag till utvidgad utbildningsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. fl.

Åtgärder för atl minska behovet av anstånd med värnpliktiga läkares tjänstgöring vid krigsförbandsövningar bör vidtas. Jag behandlar denna fråga under avsnitt 5.2.8. Utbildning där jag redogör för min syn på problemen med anstånd för värnpliktiga i allmänhet.

I 1982 års försvarsbeslut angavs att inriktningen borde vara att programansvaret för fjärrsjuktransporter, dvs. transporter mellan olika delar av landet, på sikt skulle föras över från försvarsmakten till socialstyrelsen. Innan detta kunde ske borde sjuktransportfrågan i sin helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter och därvid särskilt prövas inriktningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna. Utvecklingen har visat att programansvaret oförändrat bör åvila försvarsmakten. Jag anser därför att försvarsmakten fortfarande bör ha detta ansvar.

Kommittén anser att tillgången på sjuktransportkapacitet med helikopter är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och sjukvård. Snabba transporter av akut sjuka eller skadade innebär i många fall färre dödsfall, färre fall av invaliditet, minskat lidande och snabbare tillfrisknande för patienterna samt tidsbesparingar och lägre vårdkostnader inom hälso- och sjukvården.

Behov av helikoptrar för sjuktransporter föreligger i fred som komplettering till vägbundna ambulanser i stora delar av landet. Vid större olyckor och katastrofer finns dessutom behov att kunna genomföra samlade insatser med helikoptrar. I krig ökar de totala behoven av sjuktransporter med helikoptrar. För understöd av militära operationer föreligger inom försvarsmakten behov av förband med helikoptrar för transporter av personal och materiel samt för sjuktransporter.

En ökning av sjuktransportkapaciteten med helikoptrar bör ske för att
tillgodose behovet i krig. En utökning av kapaciteten för detta ändamål bör
ske på ett sådant sätt att även behovet i fred kan tillgodoses. Kommittén
har inhämtat att det finns intresse för ett ökat landstingskommunalt och
statligt samarbete på detta område. Sjuktransporter med helikoptrar bör    43

organiseras i landstingskommunal och statlig regi samordnat med försvars-

makten, rikspolisstyrelsen, privata helikopterföretag m. fl. för att tillgodo- Prop. 1986/87:95 se behoven av sjuktransporter i fred. 1 krig bör sjuktransporter med helikopter kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret. Vissa statliga medel bör avdelas för atl förbättra sjuktransportkapacilelen med helikoptrar under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen är beredda att medverka i motsvarande utsträckning. Ansvaret för civila sjuktransporter åvUar enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen. Rikspolisstyrelsens uppgifter belräffande luftburna sjuktransporter bör således överföras till sjukvårdshuvudmännen. Chefen för socialdepartementet avser att senare återkomma i dessa frågor efter samråd med mig och chefen för justitiedepartementet. I det sammanhanget kommer även en fråga som räddningstjänstkommittén tagit upp, nämligen beredskapen med försvarsmaktens tunga helikoptrar i Norrland för medverkan i räddningstjänst under kvällar, nätter och helger, att behandlas. Belräffande försvarsmaktens behov av helikoptrar återkommer jag senare.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att del är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra den tekniska försöriningen och skyddet i krig. Åtgärder för atl säkerställa den tekniska försörjningen såsom t. ex. försörining med el och vallen bör prioriteras före fysiskt skydd. Vidare är det viktigt att sjukvårdens skydd mot främst C- men även A- och B-stridsme-del förbättras. Skyddet bör successivt byggas upp så att i första hand hälso- och sjukvårdens personal och sjukhusens egenskydd förbättras och så atl möjlighet finns att ta emot, sanera och behandla C-skadade. Jag kommer senare att behandla frågan om skydd mot ABC-stridsmedel i allmänhet. Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att behandla frågan om hälso- och sjukvårdens skydd i dessa hänseenden.

Vissa av dessa förslag kan komma atl medföra behov av ändringar i lagen (1964:63), om kommunal beredskap (omtryckt 1984:1027). En särskild utredare (Dir. 1985:01) gör för närvarande en författningsteknisk översyn av civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1984:1026) och lagen om kommunal beredskap samt de andra författningar som reglerar de frågor som behandlas i dessa lagar. I avvaktan på resultatet av det arbetet lämnar jag nu inget förslag till författningsändringar.

4.6 Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot

Försvarskommittén föreslog i sin säkerhetspolitiska rapport följande inriktning i stort för skyddet mot kärnvapen (A-), biologiska (B-) stridsmedel och kemiska (C-) hot.

"Svensk säkerhetspolitik syftar bl.a. till att hålla Sverige utanför ett krig mellan stormaktsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande, konventionell fas av ett storkrig minskar även risken väsentiigt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt och allsidigt totalförsvar är en fömtsättning för att Sverige skall lyckas i

dessa strävanden. En planering till skydd mot effekterna av kärnvapenkrig

i vår omvärld kan mildra konsekvenserna för vår del avsevärt. Våra

skyddsåtgärder bör ocksä syfta till att öka statsmakternas möjligheter att     Prop. 1986/87:95 stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige bör befintliga resurser inom totalförsvaret kunna kraftsamlas till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.

Ambitionsnivån för skydd mot kemiska stridsmedel bör vara alt hindra en angripare att nå stora militära fördelar genom att utnyttja dessa. Sådana skyddsåtgärder skulle verka i avhållande syfte. Civilbefolkningens skydd mot kemiska stridsmedel bör förbättras successivt.

Skyddet mot biologiska stridsmedel bör syfta till att försvåra att insatser görs dolt. Detta skulle med hänsyn lill gällande internationella konventioner verka i avhållande syfte."

Jag kan helt instämma i kommitténs förslag och vill också erinra om atl dessa frågor utförligt behandlades i 1982 års försvarsbeslut, som i vissa hänseenden innebar en klar ambitionshöjning. Arbetet med att förverkliga denna pågår inom totalförsvarets myndigheter.

Överbefälhavaren utgav är 1982 en gmndsyn ABC vilken legat till grund för fortsatt planering, malerielanskaffning och utbildning inom försvarsmakten. Under ledning av totalförsvarets chefsnämnd har utarbetats en gemensam grundsyn ABC för den civila delen av totalförsvaret. Den färdigställdes under sommaren 1986 och avses ligga till gmnd för myndigheternas beredskapsförberedelser och planläggning samt informations-och utbildningsverksamhet. Det åligger numera överstyrelsen för civil beredskap att i fortsättningen samordna de närmare riktlinjer för skydd mot A- och B-stridsmedel samt C-hot som myndigheterna inom den civila delen av totalförsvaret utarbetar. I avvaktan på sådana myndighetsvisa riktlinjer har det inte alltid varit möjligt att precisera materielanskaffnings-och utbildningsbehoven för ABC-skydd.

I likhet med kommittén anser jag att arbetet med atl förbättra skyddet mot A- och B-stridsmedel samt C-hot bör fullföljas i syfte att uppnå de i 1982 års försvarsbeslut angivna målen, samtidigt som en fortsatt resursuppbyggnad sker.

Grundläggande för skyddet mot A- och B-stridsrnedel samt C-hot är en god förmåga till indikering, alarmering och ledning samt goda kunskaper om stridsmedlens och kemikaliernas verkningar och skyddet mot dessa. Statens räddningsverk har anmält att radiakskyddsorganisationen, som även skall hantera C-skydd, inte är samövad och atl behovet av kompetens inom krigsorganisationen ej kan tillgodoses pä grund av smal civil rekryteringsbas och korta utbildnings- och övningstider.

För att tillgodose behovet av särskilt skyddsutbildad personal inom totalförsvaret bör det därför med bl.a. försvarets skyddsskola som gmnd organiseras en för totalförsvaret gemensam utbUdning. Därigenom bör även behovet av specialutbildade handläggare vid myndigheterna liksom av utbildare kunna tillgodoses. Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag i samråd med räddningsverket och överstyrelsen för civil beredskap lämnat förslag till regeringen härom. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Utrustning för automatisk C-indikering skulle väsentligt underlätta ledningsfunktionen och höja skyddsnivån. Forskning och utveckling för atl få

45

fram så billig utrustning att den kan anskaffas i stort antal är angelägen.     Prop. 1986/87:95 Kedjan mellan indikering och alarmering måste också effektiviseras.

För livsmedelsförsöriningen är det angelägel att kunna indikera beläggningsfältet frän kärnvapeninsatser utomlands och bedöma radioaktiva substansers spridning i naturen och upptagning av växter och djur. Därvid bör erfarenheterna av radioaktiva utsläpp i Sverige från Tjernobyl-olyckan kunna utnyttjas.

Skyddet mot verkningarna av A- och B-stridsmedel samt C-hot indelas i grundskydd och uppgiftsanknutet skydd. Förutom ett efter omständigheterna anpassat grundskydd för befolkningen och totalförsvarets organiserade enheter bör uppgiftsanknutet skydd för vissa väsentliga samhällsfunktioner prioriteras.

Inom försvarsmakten bör ett uppgiftsanknutet skydd mot C-stridsmedel i första hand byggas upp för den centrala ledningen samt för sådana förband och anläggningar som bedöms bli utsatta för tidig bekämpning i samband med ett angrepp mot vårt land och som är väsentliga för vår initiala försvarsförmåga.

Inom den civila delen av totalförsvaret bör vissa enheter i civilförsvarets undsättningsorganisation successivt ges förmåga att fullgöra sina uppgifter i C-miljö. C-skadade bör kunna las om hand inom hälso- och sjukvården. Övriga prioriterade funktioner bör ges ett med hänsyn till hotet avvägt skydd i syfte att kunna upprätthålla den nödvändigaste verksamheten.

Beträffande indikering och sanering i C-miljö behöver ansvaret inom den civila delen av totalförsvaret ytterligare preciseras. Räddningsverket har det samordnande ansvaret för utveckling av materiel och metoder samt för malerielanskaffning. Respektive funktionsansvarig myndighet har ansvaret för att bygga upp och utnyttja sitt uppgiftsanknutna skydd. Möjligheter atl samutnytlja resurser bör tillvaratas. Jag avser föreslå regeringen att ge överstyrelsen för civil beredskap uppdrag i denna fråga.

Befolkningens gmndskydd bör enligt min mening förbättras. Ett förbättrat skydd mot joniserande strålning och mot kemiska stridsmedel och andra kemikalier bör, fömtom genom skyddsmmsbyggandet, även åstadkommas med andra medel. En viktig åtgärd är härvid att vidta förberedelser för att utnyttja enklare typer av skydd som är verksamma mot radioaktivt nedfall och - i kombination med andningsskydd — mol C-stridsmedel och andra kemikalier. Modernisering av äldre skyddsmm bör inriktas på skydd mot radioaktivt nedfall och C-stridsmedel. Långvarig vistelse i skyddsmm bör vara möjlig. Nyanskaffningen av andningsskydd bör inriktas så att dessa får längre användningstid och kan täcka ett bredare behov. Möjligheterna atl utnyttja andningsskydden vid fredsolyckor bör prövas. En mera lokal förrådshållning bör eftersträvas utgående från såväl krigs-som fredmässiga skyddsbehov.

Skyddet mot elektromagnetisk puls, EMP, från någon enstaka höghöjds
explosion har sedan år 1982 ägnats stor uppmärksamhet inom försvars
makten och försvarets forskningsanstalt och har beaktats vid konstmktion
och produktion av nya större anläggningar och system. Merkostnaderna
har varil rimliga. EMP-skydd ingår i utbyggnadsprogram avseende led
ningsenheter, slridslednings- och sambandsanläggningar samt viktigare       46
materiel. Komplettering av skyddet av redan färdiga anläggningar och

system är dyrare och dessutom är kunskapsläget bristfälligt. Ytteriigare     Prop. 1986/87:95 forskning och utveckling är angelägen.

Civilförsvarets ledningscentraler har eller kommer vid modernisering att fä någon form av EMP-skydd. Inom den civila delen i övrigt inom totalförsvaret finns EMP-skydd endast vid enstaka funktioner.

Det på lång sikt mest ekonomiska är att beakta behovet av EMP-skydd i samband med nyanskaffning av viktigare syslem och anläggningar. Men det är angeläget att vissa av de befintliga, för totalförsvarets ledning och kontakterna med allmänheten mest betydelsefulla anläggningarna inom överskådlig tid får ett visst skydd. Därvid bör möjligheterna till hög reparationsberedskap och till att hålla vissa utmstningar urkopplade som reserv beaktas.

Inriktningen av försvarets forskningsanstalts ABC-program bör vara sådan att anstaltens särskUda ansvar kan upprätthållas. Forskningsanstalten bör enligt min mening biträda myndigheterna med uppbyggnaden av A-, B- och C-skyddet. Några särskilt angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt inom området är att praktisk utforma skydd mot EMP-verk-ningar, att utveckla en billigare utrustning för automatisk C-indikering saml att, mot bakgrund av erfarenheterna frän Tjernobyl-katastrofen, utvärdera konsekvenserna för livsmedelsproduktionen av radioaktivt nedfall. Jag vill erinra om att i denna senare fråga pågår ett samarbete mellan statens jordbruksnämnd och lantbruksuniversitetet. Jag återkommer till frågan om forskningens inriktning i avsnitt 7.

4.7 Ammunitionsröjning

Uppsättande av enheter för röjning av oexploderad ammunition har inplanerats av statens räddningsverk och överbefälhavaren.

Räddningsverkets planering innebär att utbildning av enheter för den civila delens av totalförsvaret behov påbörjas budgetåret 1988/89. Försök genomförs tidigare. Totalt föreslås att 250-600 enheter organiseras till år 1997 beroende på planeringsalternativ. Hälften kan vara organiserade till år 1992.

Överbefälhavarens planering innebär att utbildning av mer kvalificerade enheter för totalförsvarets behov kan påbörias från budgetåret 1990/91 med tre enheter per år. Totalt kan 20 enheter vara organiserade år 1997.

Ammunitionsröjning är ett eftersatt område i totalförsvaret. Det är enligl
min uppfattning väsentligt att ammunitionsröjningsenheter organiseras av
statens räddningsverk och överbefälhavaren. För uppbyggnaden inom
försvarsmakten är överbefälhavarens planering enligl min mening lämplig.
Inom ramen för civilförsvarsverksamheten bör civilförsvarsbasema ha
resurser för ammunitionsröjning. I detta sammanhang bör del påpekas
vikten av all lämplig materiel utvecklas så att enheterna kan ges erforderlig
förmåga. Jag beräknar medel under anslaget H 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst för viss uppbyggnad av de ammunitionsröjningsenheter
som primärt är avsedda för civilförsvars verksamheten. Tidigare inplane
rade medel för de mer kvalificerade ammunitionsröjningsenheterna inom
civUförsvaret föreslär jag, vilket framgår av mina förslag rörande anslags-  47

fördelning, överföras till chefen för armén som organiserar sådana enheter    Prop. 1986/87:95 för totalförsvarets behov.

4.8 Totalförsvarets personalförsörjning

För att totalförsvaret skall kunna lösa de omfattande uppgifter som redovisats i det föregående erfordras att huvuddelen av befolkningen medverkar. Vid samhällets krigsorganisering - en svår omställning som kan behöva genomföras under pågående krigshandlingar — inkallas en stor del av landets arbetskraft till tjänstgöring inom försvarsmakten och civilförsvaret. Behov av rätt utbUdad personal föreligger samtidigt vid myndigheter, företag och övriga områden som skall fortsätta sin verksamhet i krig. Konkurrensen ökar om olika personalkategorier mellan delar av totalförsvaret varför noggrannheten i planeringen av personalens utnyttjande bör utvecklas ytterligare. Grundprincipen att varje medborgare medverkar i den befattning där nyttan för totalförsvaret blir störst bör sålunda i framtiden tillämpas i än högre grad.

Somjag tidigare har framhållit tillgodoses personalbehoven bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgöringsplikt. Totalförsvarets förmåga och styrka är beroende av dess förankring hos svenska folkel. Elt vikligt bidrag till totalförsvarets personalför-sörining lämnas dessutom av de medborgare som medverkar på frivilligbasis. En utökad information bör dämtöver enligt min mening lämnas om atl varie medborgare behövs för landets försvar samt om hur sådan medverkan kan ske.

Jag finner att gällande lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter i huvudsak är tillfyllest och ger den formella grunden för befolkningens rättighet och skyldighet att medverka i totalförsvaret. Försvarskommittén har pekat på de problem som kan uppslå om fredstida arbetsmarknadslagar och avtal skall tillämpas under kriser och i krig. Den s. k. beredskapsdelegationen (A 1983:02) har i princip slutbehandlat frågan om den arbetsrättsliga lagstiftningen i krig och under beredskap. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser inom kort att föreslå regeringen att lägga fram en lagrådsremiss i detta ärende.

Försvarsmaktens och civilförsvarets enheters förmåga i krig är beroende
av atl samträning av personalen genomförs i fred. För närvarande uteblir
av olika skäl en alltför stor del av personalen från repetitionsutbildningen,
vilket är till stor nackdel för bl. a. samträning. Särskilt anståndsproblemati
ken har på olika sätt uppmärksammats. Jag anser att kraftfulla ätgärder bör
vidtas för all minska anstånden och finner att de förslag som har redovisats
av värnpliktsutbildningskommittén i betänkandet (SOU 1985:36) Värn
plikten i samhället, i huvudsak kan läggas till grund för fortsatta åtgärder.
Inom enheter i vilka frivillig personal ingår, är möjligheterna att öva hela
enheterna begränsade. Jag anser att det är vikligt alt hela enheten övas. 1
samband med kommande översyn av frivilligkungörelsen den 27 maj 1970
(nr 301) avser jag aktualisera frågan om skyldigheten för frivillig personal
att fullfölja utbildning. Jag har tidigare kommenterat denna fråga i vad        48

avser hälso- och sjukvårdspersonal under avsnitt 4.6.

Personalplaneringen, liksom andra försvarsförberedelser, bör utgå från     Prop. 1986/87:95 de gemensamma operativa grunder somjag tidigare har redovisat. Högsta prioritet beträffande personalförsörjning bör ges de verksamheter som är väsentliga för atl med kort förvarning snabbt bygga upp totalförsvarets motståndskraft mot militärt angrepp.

Den del av landets arbetskraft som inte tas i anspråk i krig genom pliktlagar bör fortsätta sin ordinarie yrkesutövning. Brist på arbetskraft till följd av inkallelser får täckas genom omfördelning av personal och utnyttjande av i övrigt ej ianspråktagna delar av befolkningen.

Försvarskommittén anser att arbetsmarknadsstyrelsen bör ges förbättrade möjligheter att planera för arbetskraftens utnyttjande i krig. Delta förutsätter att myndigheters och företags personalplanering avsevärt förbättras. Denna planläggning bör enligt kommitténs uppfattning kompletteras så att den täcker alla krigsviktiga myndigheter, företag m. m. och genomförs åtminstone på en översiktlig nivå. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att närmare gå in pä detta.

Det ökade antalet kvinnor i traditionellt mansdominerade yrken och pä viktiga poster i företag och förvaltning förbättrar möjligheterna att fortsätta verksamheten även efter de omfattande inkallelser av män som är en förutsättning för totalförsvarets krigsorganisering. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att närmare gå in på delta.

Jag vill i detta sammanhang betona vikten av atl nyckelpersonal pä ledande befattningar ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet i krig fömtsatt att verksamheten från totalförsvarssynpunkt då är nödvändig. Principer för prioritering av vissa personalkategoriers utnyttjande utvecklas för närvarande av berörda myndigheter på central nivå varefter en ökad delegering avses ske till den högre regionala nivån. Som följd av den uppbyggnad som pågår av kommunernas krigsorganisation lorde konkurrensen om viss personal komma att öka ytteriigare. Arbetsmarknadsstyrelsen har på regeringens uppdrag lämnat vissa förslag till totalförsvarsbefattningar m. m. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Personer som erfordras i viktiga civila befattningar befrias frän krigstjänstgöring i försvarsmakten genom uppskov om därigenom nyttan för totalförsvaret ökar. Enligt min mening måste dock noggrannheten i hanteringen av uppskovsfrågor förbättras. Dels mäste behovet av uppskov prövas bättre, dels måste beviljade uppskov fortlöpande prövas av myndigheter och företag. Genom en förbättrad personalplanering kan sålunda personal som ej längre behövs på civila befattningar åter ställas till försvarsmaktens förfogande. Del totala behovet av uppskov torde därmed ej öka.

Civilförsvarets personalförsörining bör inriktas mot att föryngra organisationen. Kvinnor, vapenfria tjänstepliktiga och värnpliktiga vilka före 47 års ålder lämnat försvarsmakten bör i ökad utsträckning tas i anspråk inom civilförsvaret.

Jag anser det vara nödvändigt att civilförsvaret förbättrar sina rutiner
och sin kapacitet för att snabbt ta hand om och krigsplacera den personal
som tillförs civilförsvaret. Därigenom underlättas alt framförallt den per
sonal som överförs från försvarsmakten kan inplaceras i civilförsvarets              49
krigsorganisation.

4    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

I I982års försvarsbeslut angavs att befattningsanalyser bör göras och Prop. 1986/87:95 kvalifikationskrav utarbetas för befattningar inom civilförsvarels krigsorganisation. Försvarskommitlén finner det anmärkningsvärt att sä inte har skett. Sådana befattningsbeskrivningar är enligt kommitténs mening nödvändiga för att effektivt kunna sköta bemanningen av krigsorganisationen. Införandet av befattningsanalyser m.m. utgör härvid en viktig del. Jag delar försvarskommitténs uppfattning härvidlag och avser alt föreslå regeringen att uppdra åt statens räddningsverk att genomföra befaltningsana-lyser.

Värnpliktsutbildningskommittén har föreslagit att den utbildning som i fred kan ges vapenfria tjänstepliktiga skall inriktas mot lämpliga krigsbefattningar och även leda till krigsplacering efler genomförd utbildning. Värnpliktsutbildningskommittén har ocksä föreslagit att vapenfriutbildning skall koncentreras till vissa prioriterade verksamhetsområden. Ett av dessa är civilförsvaret. Ett antal befattningar inom civilförsvaret kräver längre utbildning, exempelvis personal inom området skydd mot ABC-stridsmedel.

Jag anser att bl. a. vapenfria tjänstepliktiga i ökad omfattning bör utbildas och krigsplaceras pä sådana befattningar inom bl. a. civilförsvaret. Jag kommer senare att föreslå regeringen hur vapenfria tjänstepliktiga bör tas i anspråk i krigsorganisationen.

Det militära försvarets behov av personal behandlas i avsnitt 5.2.7.

4.9 Ledning av program- och funktionsutvecklingen samt produktionen

Riksdagen beslutade år 1970 om ett nytt ledningssystem för försvaret (prop. 1970:97, SU 203, rskr. 420). Detta syslem utvecklades ytteriigare genom beslut år 1978 (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr. 174) och år 1980 (prop. 1979/80:135, FöU 19, rskr. 326). Riksdagen framhöll härvid särskilt alt försvarets planerings- och ekonomisystem skulle vara ett samlat ledningssystem för all verksamhet i fred inom försvaret. Verksamheten inom försvarsmakten skulle byggas upp med krigsförbanden som samlande begrepp i planering och genomförande. Undersökningar har visat att ledningssystemet i detta avseende inte har fungerat på avsett sätl.

I syfte att hitta vägar att avhjälpa dessa brister har ett arbete utförts
inom försvarsdepartementet. Del har redovisats i rapporten (Ds Fö
1986:5) Försvarets planerings- och ekonomisystem - regeringens styr
ning. Huvudtanken är där att de mål som anges i försvarsbeslutet för
femårsperioden i form av kvalitet och kvantitet hos krigsförbanden även
skall utgöra mål för de centrala myndigheternas produktion. De hittillsva
rande årsvis uppstyckade produktionsmålen från statsmakternas sida
avses därför tonas ned i hög grad. Det viktiga blir i stället att visa och följa
upp hur myndigheternas verksamhet gradvis leder mot försvarsbeslutets
mål. Detta gäller såväl utbildning som malerielanskaffning. Den hittillsva
rande i många fall detaljerade redovisningen till riksdagen av planerade
verksamheter ett visst budgetår avses sålunda ersättas med redovisningar
av förutsättningar och möjligheter att nä detta till krigsorganisationens      50

förmåga och beredskap relaterade mål.

I propositionen 1985/86:25 anmälde föredraganden att en översyn av      Prop. 1986/87:95 materielplaneringen i vad avser beställningsbemyndiganden och överplanering skulle genomföras. Denna har redovisats i oktober 1986 genom rapporten (Ds Fö 1986:4) Överplanering, bemyndiganden och anslagsav-räkning.

De båda utredningarna berör i stor utsträckning vilka metoder som regeringen bör utnyttja för all styrningen mot myndigheterna skall riktas mot de väsentligaste frågorna samt hur omfattningen av denna styrning skall kunna minskas väsentligt. 1 vad rör propositioner kommer de redovisade principerna att slå igenom successivt. Redan i årets budgetproposition kommer den hittillsvarande indelningen i delproduktionsområden att utgå. Den tidigare uppdelningen av anslagen för materiel till försvarsgrenarna på dels anskaffning dels forskning kommer att upphöra.

Principerna stämmer väl överens med de förslag lill styrning av myndigheternas verksamhetsinriktning som regeringen senare denna dag ger riksdagen i propositionen 1986/87:99 om ledning av den statiiga förvaltningen. Myndigheterna ansluter sig till de föreslagna tankegångarna. Förändringarna i ledningssystemet kommer att införas successivt och jag bedömer att de är helt genomförda och under full tillämpning vid slutet av denna försvarsbeslutsperiod.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen i årets budgetproposition (1986/87:100, bil. 2 s.l8) även har anmält de principer som bör gälla i vad rör byggnadsverksamhet. Dessa principer kommer givetvis att inarbetas i och anpassas lill vad jag har angivit om utvecklingen av ledningssystemet för försvaret.

1 propositionen 1984/85:160 om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m. m. lämnades förslag i syfte att förbättra ledning och samordning inom totalförsvaret. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (FöU 11, rskr. 388). Den civila delen av totalförsvaret indelades i funktioner med ansvariga myndigheter. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ombildades till överstyrelsen för civil beredskap och fick vidgade uppgifter när det gäller att samordna de civila beredskapsförberedelserna.

De ändrade förutsättningarna för ledning och samordning inom den civila delen av totalförsvaret har medfört atl vissa delar av dess ledningssystem har setts över. I december 1986 har överstyrelsen för civil beredskap på regeringens uppdrag redovisat vissa förslag lill ett förenklat och effektiviserat planerings- och budgeteringssystem för totalförsvarets civila del i rapporten "Översyn av studie- och planeringsverksamheten m. m. för den civila delen av totalförsvaret". Även dessa förslag kommer helt eller delvis atl successivt genomföras.

4.10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor.

51

5 Totalförsvarets militära del                           Prop. 1986/87:95

5.1 Det senast förflutna budgetåret (1985/86) 5.L1 Verksamheten

Verksamheten under budgetåret 1985/86 baseras på 1982 års försvarsbeslut och den fortsatta inriktning som statsmakterna därefter beslutat om.

Beredskapsförbättrande åtgärder har vidtagits inom flera områden. Insatsberedskapen har upprätthållits. Ingripanden pä gmnd av incidenter till sjöss och i luften har legat på samma nivå som tidigare. Ubåtsskyddsverk-samhelen har prioriterats och förmågan inom detta område har planenligt förbättrats under året.

Ca 49 000 värnpliktiga har gmndutbildats och ca 78 000 har repetitionsut-bildats. Antalet gmndutbildade är något större än vad som planerats på grund av vissa brister i styrsystemet. Grundutbildningen har genomförts med i vissa delar begränsat utbildningsresullal främst beroende på stora vakanser bland anställd militär personal. Repetitionsutbildningen har begränsats något.

Fredsorganisationsplanen i 1982 års försvarsbeslut omfattade krav på personalminskningar för att ge nödvändiga besparingar till förmån för krigsorganisationen. Under budgetåret 1985/86 underskrider försvarsmakten den planerade ramen med ca 1 600 yrkesofficerare och 470 civila. Bristen på yrkesofficerare tenderar att öka. Huvudorsakerna är stora förtidsavgångar i förening med låg rekrytering under några är, främst inom armén. Personalläget är allvarligt och åtgärder måste vidtas för att bryta den negativa utvecklingen. Åtgärder har vidtagits för atl nå en långsiktig lösning pä problemet med avgångar av piloter till civila flygbolag. Således har bl. a. ett avtal om löner och andra anställningsvillkor för flygtjänstgör-ande personal slutits under våren 1986.

Exempel på materielärenden under budgetåret är för armén, dels leveranser av renoverade och modifierade stridsfordon, helikoptrar, bro- och sjukvärdsmateriel, dels beställning av pansarvärnsvapen, mörkemlrustn-ing, eldhandvapen och viss radiomateriel. Till marinen har levererats ett minröjningsfartyg, en ubåt av typ Västergötland, ubålsjaktflygplan samt materiel för KA-bataljoner. Projektering av ubåt 90 och lätt kustrobot har beställts. Inom flygvapnet ombeväpnades ytterligare en jaktdivision till JA 37 Viggen. Fortsatt utbyggnad av slridslednings- och luftbevaknings-systemet har skett med stridsledningsradar PS 860 och PS 870. Även flyg-bassystemet har byggts ul. Flygplan och försöksutruslning för flygburen radar har beställts. Utvecklingen av JAS39-systemet har genomförts i stort planenligt.

Inom byggnadsområdet har planerad verksamhet i stort kunnat genomföras. Den ekonomiska situationen har resulterat i att vissa ny- och om-byggnadsprojekt fått senareläggas. Avvecklingen av mark och byggnader som försvarsmakten inte längre behöver har genomförts i avsedd omfattning. Avyttring har skett av bl.a. Tl:s etablissement i Linköping, T4:s etablissement i Hässleholm och av Frösundaområdet i Solna.

52

5.1.2 Det ekonomiska utfallet                                           Prop. 1986/87:95

Utgiftsramen för det militära försvaret uppgick för budgelårel 1985/86 till 20908525000 kr. i prisläge februari 1984 (prop. 1984/85:100, bil. 6, FöU7 och 9, rskr. 131 och 258). Regeringen bemyndigades att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1985/86 med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex med beaktande av växelkursförändringar m. m. efler febmari 1984.

Efter kompensation för prisökningar enligt vad som ovan nämnts uppgick den militära utgiftsramen under budgetåret 1985/86 till 23404321 000 kr. Denna ram har justerats enligt följande:

Tillkommer:

Löner lill personal med s. k. NOM-garanti                      -l-  1 700000 kr.

Medel för viss flygplansanskaffning för havsövervakning   4-25000000 kr.

Avgår:

Överutnyttjande av utgiftsramen för

budgelårel 1984/85 (prop. 1985/86: 100.

bil, 6 s, 20. FöU 8. rskr. 182)                                       -61 772000 kr.

F 16. Frivilliga försvarsorganisationer (FöU 1984/85:9)      3 250000 kr.

Summa korrigering —38 322 000 kr.

Den tillgängliga utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1985/86 blev därmed 23404 321000-38 322000 = 23 365 999000 kr. Enligt riksrevisionsverkels budgetredovisning uppgick utgifterna under de rambundna anslagen inkl. ianspråktagna prisregleringsmedel till 23 600660000 kr. Utgifterna var alltså 23600660000 - 23 365999000 = 234661 000 kr., avrundat 234,7 milj. kr., större än utgiftsramen. Detta belopp skall emellertid justeras ner med hänsyn till vissa redovisningstekniska effekter av övergången till nytt system för utgiftsredovisning (SFS 1986:204). Denna justering uppgår till 30,8 milj. kr. Det sammanlagda övemtnyttjandet kan därmed beräknas till 234,7-30,8 = 203,9 milj. kr. Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1985/86:100, bil. 6 s. 54, FöU 5, 8 och 9, rskr. 117, 182 och 278) att beakta det sålunda justerade övemtnyttjandet när utgifterna för det militära försvaret för budgetåret 1986/87 pris-regleras.

S.L3 Verksamheten under innevarande budgetår (1986/87)

För verksamheten under budgetåret 1986/87 gäller de riktlinjer som finns angivna i tidigare riksdagsbeslut (prop. 1985/86:100, bil. 6 och skr. 1985/86:156, FöU 5, 8 och 9, rskr. 117, 182 och 278) samt i regleringsbrevet för budgetåret.

Åtgärder vidtas för att minska förtidsavgångar och öka rekryteringen
avseende militär personal. Trots detta kommer bristen pä t. ex. piloter att
öka på grund av avgångar till de civila flygbolagen. För att beredskapen
skall kunna upprätthållas har därför tjänstgöringsbestämmelserna ändrats
så att de piloter som slutar skall kunna kallas in för tjänstgöring under
längre sammanhängande perioder. Vid irafikflygarhögskolan (TFHS) kom-    53

mer under våren  1987 45 elever att genomgå utbildning. En önskvärd     Prop. 1986/87:95 utvidgning av utbildningen har inle kunnat komma till stånd. För närvarande pågår elt arbete med att anpassa utbildningstidens längd vid TFHS så att ytterligare elever skall kunna utbildas.

Försvarsmakten överutnyttjade förra budgetåret utgiftsramen med ca 200 milj. kr. Enligl rikdagens beslut skall därför innevarande budgetårs utgiftsram, inklusive kompensation för pris- och lönestegringar, reduceras med motsvarande belopp. Detta innebär atl tillgängliga medel inte är tillräckliga för att fullt ut genomföra planlagd verksamhet detta budgetår. Omfattande omplaneringar har därför visat sig nödvändiga. Regeringen har således beslutat att minska och senarelägga malerielanskaffning, nybyggnationer samt begränsa arméns repelilionsutbildning. Även grundutbildningstiden inom armén har förkortals någol. Regeringen har beslutat om denna förändrade inriktning av verksamheten för att så långt möjligt undvika etl allvarligt överutnyttjande även under innevarande budgetår. Om-planeringen har enligt min mening varit nödvändig för alt skapa en stabilare grund för planeringen av verksamheten under kommande försvarsbeslutsperiod och därmed öka säkerheten i försvarsplaneringen.

Inom materielomrädet beställs för armén bl. a. truppradio 8000, renoverings- och modifieringsåtgärder för luftvärnsbataljon 48. Renoverings- och modifieringsåtgärder för stridsvagn 103 fortsätter. Utveckling av arlilleri-lokaliseringsradar och beväpning till stridsfordon 90 påbörias. Produktionen av kuslkorvetler typ Göteborg, minröjningsfartyg typ Landsort och ubåtar typ Västergötland fortsätter. Moderniseringen av ubåtar typ Sjöormen och fasta tunga batterier fortsätter. Lätta kustrobotar beställs. Modifiering av de lunga helikoptrarna fortsätter och ytterligare materiel för ubålsskydd anskaffas. Utveckling påbörias av tung kustrobot och ny ubålsjakttorped. Inom flygvapnet sker fortsatt ombeväpning av jaktflyg-förbanden till JA 37. Åtgärder fortsätter för modernisering och gångtidsförlängning av jaktflygplanet J35. Helikoptrar överförs till marinen och ersätts med en ny typ för regional flygräddning. Anskaffning fortsätter av utrustning för stridslednings- och luftbevakningssystemel. Ytterligare materiel tillförs för modernisering och utbyggnad av flygbassystemel. Utvecklingen av flygplan JAS 39 och flygburen radar fortsätter.

Byggnadsarbeten genomförs i huvudsak planenligt. Viss anskaffning av mark genomförs. Avveckling genomförs av mark, byggnader och anläggningar som inte längre erfordras för försvarsmaktens behov. Planerad nybyggnadsproduktion av befästningar m. m. kommer att omfatta ett antal ammunitionsförråd i betong, ombyggnad av etl tungt K A-batteri, ubåtsskyddsåtgärder, utbyggnad av radarstationer och flygbaser. Kasernproduktionen omfattas av ett flertal nybyggnads- och ombyggnadsprojekt.

54

5.1.4 Försvarsmaktens organisation m.m. i juni 1987, en översikt

Försvarsmaktens resurser efter mobilisering i läge juni 1987 framgår av följande sammanställning.

Prop. 1986/87:95

Armén

Infanteribrigader 77 Infanleribrigader 66 Norrlandsbrigader Pansarbngader Mekaniserade brigader Fältbataljoner Lokalförsvarsbataljoner Hemvärnet

10

8

5

5

I

ca 105

ca 85

ca 100000

Marinen

Torpedbåls-/Robotbåts-/

Kuslkorvettdivisioner        4

Palrullbålsdivisioner          4

Minfartygsflolliljer              6

Ubålsflottiljer(molsv.)        2

Minröjningsflottiljer           8

Helikopterdivisioner          4
Kustarlilleribataljoner              ca 30

Flygvapnet

Jaklflygdivisioner JA 37      7

Jaktflygdivisioner J 35       4

Attackflygdivisioner AJ 37 5,5

Spaningsflygdivisioner S 37     6

Lätta attackflygdivisioner  4

Slril- och basbalaljoner    44

Operativ ledning

Högkvarteret

Militärområdesslaber

Totalt kan försvarsmakten mobilisera ca 850000 man (inkl. hemvärn).

5.2 Det militära försvarets fortsatta utveckling

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) lämnat förslag rörande det militära försvarets fortsatta utveckling. Mina överväganden överensstämmer i allt väsentligt med försvarskommitténs förslag. Dessa redovisas därför inte här utan jag hänvisar till slutbetänkandet.

5.2.1 Bakgrund och inriktning

I avsnitt 3 har jag behandlat försvarsmaktens uppgifter såväl i krig som i fred och i olika kris- och neutraliletssiluationer samt lämnat förslag till mål för totalförsvaret. Försvarsmaktens kapacitet att motstå väpnat angrepp utgör, somjag där angett, den viktigaste grunden för totalförsvarets krigs-avhållande förmåga, varför invasionsförsvar är den främsta utgångspunkten för försvarsmaktens utveckling.

Jag har haft tillgång till ett omfattande underlag för mina överväganden och ställningstaganden. Överbefälhavaren har redovisat sin perspektivplan ÖB 85. Grundat på perspektivplanen har försvarskommitlén i en särskild skrivelse till regeringen den 7 febmari 1986 meddelat sina förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987/88-1991/92. Regeringen gav pä denna gmnd anvisningar till myndigheterna för planeringen. Överbefälhavaren har därefter redovisat sin programplan för det militära försvaret 1987—1992. Försvarskommittén konstaterar i sitt betänkande att programplanen redovisar en betydande ökning av kostnaderna för den verksamhet som föreslogs i perspektivplanen och som låg tiU gmnd för kommitténs förslag till inriktning av programplaneringen. Överbefälhavaren har därefter redovisat en revidering av programplanen med innebörden att kostnaderna för förbandsverksamheten enligt perspektivplanen har

55

ökat ytterligare. Jag vill allmänt understryka att den inriktning som anges i     Prop. 1986/87:95 del följande utgår från nu befintligt underlag. Ändrade förhållanden av olika slag kan komma att påverka genomförandetidpunkten för olika ätgärder.

Överbefälhavaren har i programplanen redovisat läget inom försvarsmakten år 1987. Överbefälhavaren bedömer därvid att krigsorganisationens samlade effekt har allvarliga svagheter i förhåUande till de styrkor i omvärlden som kan sättas in emot oss. Med det nu rådande läget inom försvarsmakten som utgångspunkt redovisar jag i det följande mina förslag i fråga om försvarsmaktens inriktning och fortsatta utveckling.

Erfarenheterna under de senaste försvarsbeslutsperioderna har visat att de planer som har legat till grund för försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheter, främst avseende förhållandet mellan planerad verksamhet och tillgängliga ekonomiska resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostnaderna för inplanerad verksamhet, dels prisutvecklingen och priskompensalionen samt behovet av reserver i planerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i planeringen som kan hänföras till prisutvecklingen och systemet för priskompensation. Mot bakgrund av osäkerheterna i dessa avseenden föreslår jag i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ett förslag till modifierat priskompensationssystem som enligt min mening reducerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de beräknade kostnadema för inplanerad verksamhet berörs dock inte av valet av priskompensationssystem.

Denna osäkerhet som enligt min mening måste anses betydande kan påverka möjligheterna att genomföra den planerade verksamheten under försvarsbeslutsperioden. Enligt min mening kan denna osäkerhet medföra att statsmakternas ställningstagande till krigsorganisationens långsiktiga utveckling kan behöva förändras under den aktuella perioden. Omplaneringar bl.a. i form av reducerad respektive senarelagd malerielanskaffning kan bli nödvändiga. Jag avser att särskilt följa denna fräga under försvarsbeslutsperioden och återkomma till regeringen med förslag till åtgärder för att öka säkerheten i planeringen.

Krigsorganisationen måste enligt min mening utvecklas med beaktande av hotutvecklingen och den allt svårare slridsmiljö som främst den mililärtekniska utvecklingen medför. Med utgångspunkt i dessa förhållanden och de nuvarande bristerna inom försvarsmakten bör enligl min mening prioritet ges åt dels sådana åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens personella kvalitet och utbUdningsnivå, dels åtgärder för utnyttjande av den tekniska utvecklingen för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system i syfte att på så sätt förbättra deras verkan. Härutöver bör en antalsmässig utökning ske i fråga om vissa särskilt viktiga förband. Den gmndläggande principen att försvarsmakten bygger på den allmänna värnplikten bör således enligl min mening kombineras med en hög teknisk nivå för delar av krigsorganisationen. Därav följer atl kvaliteten inom krigsorganisationen i framtiden kan behöva differentieras ytterligare med hänsyn till förbandens uppgifter.

För alt förbättra krigsorganisationens styrka och beredskap har jag          56

funnit det särskilt angelägel att en tillräcklig tillgång på för sina uppgifter Prop. 1986/87:95 kvalificerade anställda säkerställs. Den för närvarande negativa utvecklingen beträffande tillgången på yrkesofficerare mäste därför brytas. Även beträffande reservofficerare är tillgången i krigsorganisationen otillräcklig. Rekryteringen av dessa kategorier bör därför stimuleras och åtgärder bör vidtas för att minska förtidsavgängarna.

Jag har tidigare understrukit den ökade betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst och en god beredskap varför dessa områden bör särskilt uppmärksammas i samband med försvarsmaktens utveckling.

Den tekniska och strategiska utvecklingen har, enligt min uppfattning, givit anledning att prioritera luftförsvarets utveckling och dess verkansmöjligheter i olika delar av landet. Jag har funnit det mest angeläget att i detta avseende öka kapaciteten och uthålligheten hos befintliga och kommande flygsystem med moderna vapen och elektroniska motmedel, förbättrad stridsledning och luftbevakning samt utökad baskapacitet. En utökning av antalet flygförband bör övervägas inför 1992 års försvarsbeslut. Luftvärnet, som är en väsentlig del i luftförsvaret, bör utökas främst avseende system med längre räckvidd och allväderskapacitel.

Utvecklingen av en angripares möjligheter till amfibieoperationer bör beaktas vid den fortsatta utvecklingen av vår förmåga till insats mot sjömäl. Antalet ubåtar bör öka och ubåtsförbanden bör ges ökad kapacitet. Ytteriigare tunga kustrobotförband bör tillföras, kapaciteten för sjömin-krigföring ökas, skärgårdsförsvaret förslärkas samt systemet AJ37 ges förmåga att bära moderna sjömålsrobotar.

Förmågan till övervakning av våra kuster och vårt sjöterritorium bör förstärkas. Ett nytt, mångsidigt användbart ytstridsfartyg bör tas fram.

Ubåtsskyddets kvalitativa utveckling bör påskyndas under den kommande femårsperioden, varvid sådana system bör prioriteras som också har högt värde i invasionsförsvaret.

För arméstridskrafterha bör inriktningen under den närmaste femårsperioden främst vara att höja utbildningsnivån. Stora delar av den materiella förnyelsen måste däremot anstå till 1990-talet. Enligt min mening kommer förnyelsebehovet då alt vara stort. Det underlag som redovisats av överbefälhavaren är enligt min mening inte tillräckligt för att det skall vara möjligt att ta ställning till arméns fortsatta utveckling. Däremot förutses behov av vittgående ställningstaganden föreligga med början vid nästa försvarsbeslut.

Jag anser att kompletterande underlag beträffande utvecklingen av arméns krigsorganisation, förbandsomsältning, utbildningssystem och fredsorganisation bör tas fram redan till år 1988. Det är angelägel att delta underiag möjliggör att framför alll utbildningen i väsentliga avseenden kan förbättras och fredsorganisationen ges en stabil långsiktig inriktning så att ertbrderliga beslut i dessa frågor kan fattas av riksdagen år 1989. Fredsorganisationen bör utvecklas för att ge bästa möjliga organisatoriska förutsättningar för omsättning, utbildning och samträning av krigsförbanden, varvid möjligheterna att rationalisera fredsverksamheten bör utnyttjas.

Förbättringar av arméns utbildningssystem fordrar att ekonomiska re
surser satsas på detta område redan från periodens börian. Jag avser       57

föreslå regeringen att medel därutöver reserveras för detta ändamål och att     Prop. 1986/87:95 dessa ställs till arméns förfogande då ett tillräckligt beslutsunderiag för förbättringar av utbildningen föreligger.

Rationaliseringarna inom försvarsmakten bör enligt min mening fortsätta. Den inriktning som lades fast i 1982 års försvarsbeslut avseende perioden 1987-1992 bör fullföljas. För perioden efter år 1992 har jag förutsatt fortsatta rationaliseringar. Rationaliseringsmöjligheterna bör analyseras och dessa samt andra förändringar inom försvaret bör förberedas i den fortsatta planeringen så atl krigsorganisationens förnyelse kan förverkligas.

Här föreslagen inriktning innebär att vissa system och funktioner inom marinen och flygvapnet prioriteras under den närmaste femårsperioden. Under den därpå följande femårsperioden är min inriktning att priorUera arméns materiella förnyelse i en moderniserad struktur och organisation. Att lägga fast denna blir en huvudpunkt inför 1992 års försvarsbeslut.

Mina konkreta förslag avser den närmaste femårsperioden och till denna kopplade ekonomiska förutsättningar. Beroende på behovet av långsiktighet i försvarsplaneringen finner jag det emellertid nödvändigt att riksdagen i 1987 års försvarsbeslut också anger inriktningen i huvuddrag för den därpå följande femårsperioden.

Jag har noterat de svårigheter som försvarsmakten haft att genomföra planerad verksamhet inom gällande ekonomiska ramar och de likviditetsproblem som uppträtt främst innevarande budgetår. Jag vUl understryka betydelsen av att säkerheten i planeringen inte minst inför kommande försvarsbeslutsperiod förbättras och att produktionsledningssystemel snarast utvecklas så att det underlättar genomförandet av en verksamhet som är i balans med de ekonomiska tillgängarna. Jag vill också inskärpa betydelsen av klara ansvarsförhållanden i dessa sammanhang och att chefer på olika nivåer styr verksamheten på ett effektivt sätt.

Krigsorganisationen bör enligt min mening utvecklas kvantitativt i huvudsak enligt följande tabell. Jag avser föreslå regeringen att i annat sammanhang mer utförligt precisera målet för krigsorganisationens utveckling enligt vad jag tidigare har anfört i avsnitt 4.4. Belräffande utvecklingen av arméns krigsorganisation avser jag återkomma särskilt i budgetproposition 1988/89.

58

ca 40

Förband/enheter

Infanteribrigader 77 Infanleribrigader 66 Norrlandsbrigader Pansarbrigader Mekaniserad brigad Fällbalaljoner Lokalförsvarsbataljoner Hemvärn

Kuslkorvetldi visioner Robolbälsdivisioner Palrullbålsdivisioner Minfarlygsflolliljer Ubåtsflottiljer (molsv) Helikoplerdivisioner Minröjningsflotliljer Kustartilleribalaljoner Tunga kustrobotbatterier Jaklflygdivisioner 35 Jaklflygdivisioner 37 Flygdivisioner JAS 39 Altackflygdivisioner 37 Spaningsflygdivisioner 37 Lalla altackflygdivisioner Stril- och basbataljoner

Mål 1991/92	Inriktning
	1996/97
10
6
5
5
ca 105
ca   85
ca 100 000 man
2		2
4		4
6	ca	6
2		2
4		4
8	ca	8
ca   30	ca	30
4
3		2
8		8
-	ca	5
5.5		1,5
6		6

ca   40

Prop. 1986/87:95

' Framtida organisation utreds.

5.2.2 Inriktning av vissa funktioner

5.2.2.1 Beredskap

Jag har i föregående avsnitt angivit en inriktning för beredskapsåtgärderna inom totalförsvaret som helhet.

Beredskapssystemet inom det militära försvaret har utvecklats utgående från 1982 års försvarsbeslut. Enligt min mening bör denna utveckling fortsätta i syfte atl ytterligare förbättra beredskapssystemet främst avseende ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap. Jag återkommer till frågor om arméns mobiliseringsberedskap i samband med fredsorganisationen i det följande.

Jag betonar vikten av åtgärder av olika slag i syfte att reducera verkningarna av en angripares sabotageverksamhet, men också åtgärder som kan vidtas för alt försvåra främmande makts förberedelser redan i fred för sådana insatser mol vårt land.

För att beredskapssystemet skall fungera väl erfordras övning i att variera beredskapen. Beredskapssystemet måste också kontrolleras med avseende på åtgärdernas effektivitet och personalens förmåga. De av överbefälhavaren planerade beredskapskontrollerna innebär även alt utbildningen med beredskapsanknytning förstärks.

5.2.2.2 Ledning

Jag har i det föregående redovisat ett antal faktorer som skapar ett behov av förändringar av totalförsvarets ledningsorganisation. Dessa faktorer

59

påverkar på motsvarande sätt även försvarsmaktens ledning. Utveckling- Prop. 1986/87:95 en av försvarsmaktens ledningsorganisation bör enligt mitt förmenande bl.a. inriktas mot att förbättra beredskapen atl leda verksamhet i olika situationer i fred, under kriser och i krig samt att förbättra säkerhet och snabbhet i ledningen. Möjligheterna att minska resursbehoven för försvarsmaktens ledningsorganisation bör prövas. Utvecklingen bör samordnas med utvecklingen inom de civila lolalförsvarsdelarna så att totalförsvarets ledning blir så effektiv som möjligt. En samlad översyn av totalförsvarets ledning i krig skall därför fullföljas under de närmaste åren. Regeringen har därför den 29 januari 1987 uppdragit åt överbefälhavaren att i ett första steg genomföra studier med syfte alt finna former för en förbättrad ledning och samordning varvid strävan bör vara att inom ramen för begränsade personella resurser för krigsorganisationen och genom utnyttjande av modern teknik öka ledningssystemets säkerhet och flexibilitet.

För att förbättra ledningen av marina stridskrafter har överbefälhavaren föreslagit en för marinen gemensam ledningsorganisation pä lägre regional nivå. Jag anser att förslaget medför en angelägen samordning och bättre ledning av bl.a. de marina stridskrafternas verksamhet. Åtgärderna leder också till ökade möjligheter att flexibelt omfördela ledningsresurser till olika delar av landet. Enligt min mening bör den nya ledningsorganisationen införas i enlighet med överbefälhavarens förslag. Härvid måste dock sammanhanget med de övergripande ledningsfrågorna uppmärksammas.

För flygstridskrafternas vidkommande pågår studier rörande en central funktionsledning bl. a. inför JAS-systemets införande i krigsorganisationen. Denna fråga har starka kopplingar till den övergripande lednings-utredningen. En följd av dessa studier torde bli att första flygeskadern i sin nuvarande form ulgår. Överbefälhavaren kommer, enligl regeringens uppdrag att lämna förslag till funktionsledningens organisation.

5.2.2.3  Underrättelsetjänst

En förutsättning för att vårt totalförsvar skall kunna lösa sina olika uppgifter är en väl fungerande underrättelsetjänst.

Vår krigsplanläggning och förbandsproduklion förutsätter omfattande kunskaper om tänkbara angripares militära resurser, organisation, taklik och utrustning. Dessa för vår del avgörande kunskaper inhämtas genom vår underrättelsetjänst.

Underrättelsetjänstens gmndläggande uppgift är att ge sädan förvarning om hot mol landet att vi i lid hinner höja vår beredskap i erforderlig grad. För alt kunna lösa den uppgiften måste underrättelsetjänsten fortlöpande registrera skeenden och mönster i vår omgivning och bedöma sådana företeelser som kan vara indikationer på förändringar i hotbilden.

Mot bakgmnd av det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökan
de betydelse får underrättelsetjänsten ökad vikt vilket leder lill behov av
förstärknings- och anpassningsåtgärder av flera olika slag. Balans erford
ras mellan resurser för inhämtning av underrättelser och bearbetning av            60

det inhämtade underlaget. För ändamålet erfordras viss materiell och     Prop. 1986/87:95 personell förstärkning inom olika delar av försvarsmakten.

Underrättelsetjänsten i fred bör samordnas ytterligare med avseende på inriktning och verksamhetsformer. Åtgärder bör även vidtas för att öka snabbheten och säkerheten i underrättelsernas bearbetning och delgivning till de civila och militära beslutsfattare som berörs av den aktuella situationen.

Genom förstärkning av underrättelsetjänsten med den inriktning somjag här föreslår ökas möjligheterna att erhålla förvarning inför ett militärt angrepp. Därigenom ökar även vår förmåga att motstå försök till avsiktlig vilseledning i olika situationer. Bearbetnings- och analysförmågan bedöms komma att bättre svara mot inhämtningskapaciteten. Underrättelseberedskapen ökas genom att omställningen från fredsverksamhet till kris- eller krigsorganisation underlättas.

5.2.2.4 Telekrigföring

Telekrigföring är en sammanfattande benämning på åtgärder för att upptäcka, utnyttja, påverka, försvåra eller förhindra motståndarens användning av elektroniska telemedel samt egna åtgärder för att utnyttja sådana medel.

Telekrigföringsinsatser har i krig på senare tid utnyttjats i ökad omfattning. Utfallet i telekrigföringsdueller har därvid i nägra fall varit avgörande för stridens förlopp och resultat. Telekrigföringen torde i framtiden öka ytterligare i betydelse i takt med den snabba tekniska utvecklingen.

Telekrigföringen representerar ett teknikområde i mycket dynamisk utveckling. En aktiv uppföljning genom bl.a. underrättelseverksamhet och egen teknisk forskning är därför ett viktigt led i vår egen kompetensuppbyggnad. Sekretessen gördel dock svårt att följa de internationella utvecklingslinjerna.

Det svenska försvarets åtgärder i fråga om telekrigföring har i stor utsträckning varit inriktade på att skydda våra sambands- och vapensystem. Enligt min mening bör teknikutvecklingen i ökad utsträckning också inriktas mot aktiva lelekrigföringsåtgärder.

Jag finner del av dessa skäl angeläget att ett samlat grepp om telekrigföringsfrågorna snarast kommer till stånd, varvid utgångspunkten bör vara en principiell grundsyn och inriktning som bör tas fram av överbefälhavaren.

Jag har funnit brister i säväl freds- som krigsorganisationen när det gäller möjligheterna att samordnat förslärka våra telekrigföringsinsatser, främst på central nivå. Organisatoriska åtgärder bör vidtas, bl. a. så alt telekrigföringsområdet blir bättre företrätt pä hög nivå inom försvarsmakten.

Brist på kompetent personal har lett till en långsam utveckling inom
telekrigföringsområdet. En angelägen åtgärd är därför en koncentrerad
utbildningsinsats för att öka tillgången pä kompetent personal. Detta är
nödvändigt både för att upprätthålla den tekniska, operativa och taktiska
kompetensen, och för att bilda en grund för den erforderliga organisatoris
ka uppbyggnaden.                                                                            61

Vid sidan av kompetensuppbyggnad och organisatoriska åtgärder är det     Prop. 1986/87:95 enligt min mening nödvändigt atl ge hög prioritet åt olika slag av telekrigföringsmedel framför alll för våra flygslridskrafter. Det är emellertid synnerligen angelägel alt efterhand också komplettera våra armé- och marinförband med erforderlig utrustning för telekrigföring.

5.2.2.5  Ubålsskydd

Jag har i mina säkerhetspolitiska och operativa överväganden funnit att förmågan att hävda vårt sjöterritorium ytterligare bör förstärkas.

Redan fattade beslut ger en ökande kapacitet även under kommande försvarsbeslutsperiod. Detta gäller särskilt helikopterområdet, det ökande antalet övervatiensfartyg med ubätsjaktkapacitet samt utbyggnaden av fast undervattensbevakning. Jag konstaterar att dessa förslärkningsåt-gärder kan påräknas ge effekt först efter år 1990. Inriktningen mot etl nytt ytstridsfartyg bör på sikt kunna möjliggöra en ytterligare utökning av ubåtssky ddskapaciteten.

Mina fortsatta överväganden har dock visat alt härutöver betydande kvalitativa förslärkningsålgärder bör genomföras avseende ett flertal delfunktioner inom området. Övervakningen av värt sjöterritorium är en viktig grund för effektiva åtgärder mol främmande undervattensverksamhet i alla dess led. Kapaciteten i dessa avseenden bör stärkas genom införande av bättre hydrofonulmstning på ökat antal ubåtar och övervatiensfartyg. Jag betonar värdet av våra ubåtar i detta sammanhang och anser att ytteriigare ubåtar bör hållas rustade redan i fredstid. En utökning av antalet ubåtar medför också en förstärkning av vår ubåtsskyddskapaci-tet. För insatser mol kränkningar erfordras tillgång till för ändamålet lämpad och förbättrad vapenmateriel.

För skyddet av våra viktigaste skärgårdsområden bör den påböriade utbyggnaden av permanenta bevakningssystem fortsättas och tekniskt vidareutvecklas. Ytterligare insatser bör göras för att stärka effekten av våra fredsutlagda mineringar och för att efter hand förbättra tillgången på rörliga förband för övervakning i skärgård.

Underrättelsetjänsten och analysen av inträffade händelser är av största betydelse i ubätsskyddet. Förmågan i dessa avseenden bör ytterligare förbättras.

Jag har konstaterat behovet av rörliga enheter för snabb uppföljning av inträffade händelser. I denna verksamhet har helikoptrarna och ubålsjakt-flygplanen en särskild betydelse. Såväl marinens som kustbevakningens flygplan bör förses med för ändamålet lämplig utrustning.

Övervakningen av det svenska sjöterritoriet i fred berör såväl försvarsmakten som kustbevakningen. Ledning och utnyttjande av vissa typer av enheter har i viss mån samordnats under senare år. Denna samordning bör utökas. Jag anser också att vissa av kustbevakningens fartygsenheter i likhet med motsvarande marina enheter bör ulmslas så att de kan delta i ubätsskyddet. Därigenom erhålls större övervakningsförmåga, särskilt i områden där marina enheter normalt uppträder mindre ofta.

Den ständigt pågående ubåtsskyddsverksamheten innebär stora påfrest-  62

ningar för berörd personal. Den innebär också ökade drifts- och under- Prop. 1986/87:95 hällskostnader. Jag anser atl det är angeläget att återställa en balanserad förmåga att lösa uppgifterna i ubätsskyddet utan att den normala utbildningen eftersatts. Det föreslagna nya marina utbildningssystemet liksom den förändrade ledningsorganisationen inom marinen bör kunna underlätta en sådan balansering. Därvid fordras förbättrad utbildning och ökad satsning på personalen.

Ett brett upplagt forskningsprogram om framtida metoder och teknik för ubåtsskydd har påböriats. Resultaten av denna forskning, i kombination med erfarenheterna från den utbyggnad av resursema för ubåtsskydd som redan pågår, bör enligt min mening kunna ge en grund för en bedömning av vilka ätgärder som erfordras på längre sikt.

5.2.3 Arméstridskrafter

Den tekniska utvecklingen ger en angripare ökade möjligheter att med kort förvarning sätta in förband även långt in i vårt land. Detta förhållande ökar kraven pä vår förmåga att snabbt kunna möta angriparen i skilda områden. Därför behövs elt stort antal territoriella förband, dvs. lokalt inriktade och stationära förband saml hemvärn. Våra mest kvalificerade markstridsförband - de operativt röriiga brigaderna med erforderiiga understödsförband - måste ha anfallskapacitet för aktuella terrängtyper och snabbt kunna utveckla god anfallskraft främst i kust- och gränsområden saml mot större lufllandsältningar.

I syfte att ge dessa förband en kapacitet som erfordras för att kunna lösa framtida stridsuppgifter bör brigadernas kvalitet och tillgänglighet öka. De olika geografiska förhållandena i vårt land torde alltjämt fordra olika brigadtyper, varvid emellertid möjligheterna all utnyttja förbanden i olika terrängtyper bör tillmätas ökad vikt. Antalet av olika brigadtyper och understödsförband bör enligt min mening ytterligare övervägas.

För vissa av de mest kvalificerade förbanden har en utveckling mot ökad mekanisering inletts, bl. a. genom pågående utveckling av lätta stridsfordon. Ett första steg bör vara att fullfölja planeringen att organisera mekaniserade bataljoner i Norrland. Frågor sammanhängande med fortsatt mekanisering, pansarbrigadernas framlid och behovet av nya stridsvagnar bör studeras ytterligare.

Jag vill understryka betydelsen av att sammanhanget mellan de operativt rörliga och territoriella förbanden uppmärksammas. En grundläggande fömtsättning för alt kunna utnyttja de offensiva stridskrafterna ur olika försvarsgrenar är därför enligt mitt förmenande att ett territoriellt försvar snabbt kan upprättas vid vikliga punkter, områden eller baser. Hemvärnets behov av utrustning bör därvid beaktas.

För arméstridskrafternas vidkommande anser jag att den personella kvaliteten bör förbättras främst genom effektivare utbildning. Jag behandlar utbildningsfrågorna i ett senare avsnitt.

För förband med territoriella uppgifter bör inriktningen av förbandens
personella kvalitet och utmstning utgå från deras primära krigsuppgifter,           63

vilket torde innebära en ökad differentiering i kvalitativt hänseende. Be-     Prop. 1986/87:95 sparingar rörande lokalförsvarsförband bör enligt min mening prövas.

Pansarbekämpning utgör i flertalet situationer ett av stridens viktigaste element. De kvalificerade rörliga förbanden liksom de territoriella förbanden bör därför ha god förmåga i detta avseende inom ramen för sina olika uppgifter. För röriig strid — främst anfall - fordras pansarvärnssystem som har god rörlighet och pansarskydd.

Jag anser alt rörligheten är av grundläggande betydelse för arméstridskrafternas möjligheter att lösa sina uppgifter. Förhållandet atl operationerna kan förväntas pågå samtidigt över stora ytor med störda vägförbindelser understryker behovet av helikoptrar för särskilt angelägna transporlända-mål. Detta behov lorde vara störst i Norrland, där sjuklransportproblemen ytterligare understryker helikopterbehovet. Av här anförda skäl bör en förnyelse och utökning av transportkapaciteten med helikopter inledas.

Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas. Lufl-värnsförbanden är en viktig del av luftförsvaret och av stor betydelse för armésiridskraflernas verksamhet. Verkan av en angripares flygkrigföring bör kunna reduceras också genom bl.a. maskering, skenåtgärder och anpassning av taktiken.

Inom luftvärnsområdet bör en tidig utökning genomföras av luftvärn med medellång räckvidd. Samtidigt bör den befintliga planeringen för luftvärnets utveckling skyndsamt ses över bl.a. beträffande robot70 i mörkerversion och det så kallade bataljonsluftvärnet. Möjligheterna bör prövas att med utnyttjande av befintlig luftvärnsmateriel utöka antalet av de förband som nu modifieras avseende spanings- och eldledningsulrust-ning. En vidareutveckling av robot70 till ett system med allväderskapacitel och längre räckvidd bör närmare prövas.

Splitterbildande vapen utgör i ökad omfattning ett hot som måste uppmärksammas. Detta hot kan mötas på olika sätt, bl. a. inom ramen för en ökad mekanisering. 1 den fortsatta planeringen bör olika åtgärder prövas i syfte atl klarlägga den långsiktiga inriktningen av åtgärder för att öka skyddet mot splitter. Jag vill emellertid understryka betydelsen av alt försvarsmakten tidigt tillförs skyddsvästar för särskilt utsatta personalgrupper.

Utvecklingen av arméns krigsorganisation på längre sikt behöver klarläggas inför 1992 års försvarsbeslut. Jag finner det emellertid nödvändigt att dessförinnan skyndsamt pröva den krigsorganisatoriska utvecklingen inom armén i den utsträckning som erfordras för överväganden om bl.a. utbildningssystem och fredsorganisation. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

5.2.4 Marinstridskrafter

Försvar mot angrepp över hav fordrar effektiva system för bekämpning av strids- och transportfartyg samt för försvar av kust- och skärgårdsområden.

Kombinationen av ökad luft-, sjö- och markrörlighet hos en angripare
ger ökade möjligheter att genomföra amfibieoperationer med kort förbere-   64

delselid i de möjliga angreppsriktningarna. Jag anser därför alt de marina     Prop. 1986/87:95 stridskrafternas rörlighet och förmåga att verka i skilda områden bör förslärkas. I viktiga kust- och skärgårdsområden erfordras också ett uthålligt fast försvar som tidigt kan utveckla god effekt.

För försvar mot angrepp över havet anser jag mol denna bakgrund att -vid sidan av attackflyg — ubåtsförband, förband med tunga kustrobotar samt mineringar bör ges prioritet i den fortsatta utvecklingen av krigsorganisationen. Beträffande ubåtsskyddet har jag tidigare redovisat mina förslag till inriktning.

Utgående från ubåtsförbandens stora betydelse såväl i invasionsförsvaret som för ubåtsskyddsuppgifter, bör inriktningen enligt min mening vara att utöka antalet ubåtar. Den planerade anskaffningen av ubåt90 bör tidigareläggas samt erforderiiga åtgärder vidtas sä atl två ubåtar av typ Sjöormen med god effekt kan behållas i krigsorganisationen under 1990-ta-lel. Därigenom ökar antalet ubåtar från 12 till 14. Ubåtsförbandens kapacitet bör dessutom förbättras bl. a. genom att hydrofonutrustningen kompletteras och lämpliga ubåtar efterhand förses med luftoberoende tillsats-maskineri.

Tunga kustrobotar har stort värde i invasionsförsvaret. Kustrobotsys-tem med robot 15 bör därför enligt min mening anskaffas och fyra batterier organiseras. Förbandens rörlighet bör kunna utnyttjas för att förstärka alla kustområden som utsätts för hot. En lokalisering av kustrobotförband till Gotland bör särskilt prövas.

Med hänsyn till de möjligheter och fördelar minkrigföringen kan ge oss bör vår kapacitet i detta avseende förbättras. Tillgången pä moderna sjöminor av olika slag bör säkerställas. Förmågan till utläggning av minor bör förbättras framför allt i vad avser ubåtar. Flertalet ubåtar bör därför förses med mingördlar och därtill hörande mintyper.

Kustartilleriförband i viktiga kust- och skärgårdsområden bör förbättras varvid en tidigarelagd modernisering av viktiga fasta förband bör ske. Tyngdpunkten i utvecklingen av kustartilleristridskraflerna bör emellertid enligt min mening under den närmaste femårsperioden läggas på rörliga förband, varvid bl.a. organisation och utrustning av nya amfibieförband bör fullföljas.

Ytattack- och minröjningsförbanden tillförs moderna fartyg som följd av
redan fattade beslut varigenom kapaciteten förbättras under den kom
mande försvarsbeslutsperioden. Förbanden har viktiga uppgifter i krig och
är värdefulla i olika kris- och neutralitetssituationer. Jag har tidigare kon
staterat den ökade betydelsen av att vårt sjöterritorium på ett tillfredsstäl
lande sätt kan övervakas, liksom av att kunna ingripa mot olika slag av
främmande militärt utnyttjande av detta. För dessa ändamål har ylallack-
och minröjningsförbanden en betydelsefull uppgift. Mot bakgrund av den
na tyngdpunktsförskjutning i uppgifterna bör enligt min mening den lång
siktiga utformningen av nya ytstridsförband prövas. Utgångspunkten bör
därvid vara atl förstärka kapaciteten i fred, i olika krissituationer och
under neutralitet. För dessa ändamål lämpligt nytt ytstridsfartyg med
mångsidig användning bör studeras och ny teknik härför provas. Beslut om
inriktning av ytstridsförbanden bör av dessa skäl anstå lill 1992 års för-     65

5    Riksdagen 1986787. 1 saml. Nr 95

svarsbeslut varefter även beslut om anskaffning av provfartyg snarast kan     Prop. 1986/87:95 fattas.

Övervakningen av det svenska sjöterritoriet i fred berör såväl försvarsmakten som kustbevakningen. Kustbevakningen ingår i försvarsmakten vid mobilisering. Ledning och utnyttjande av vissa typer av enheter har i viss mån samordnats under senare år. Jag anser alt en betydligt utökad samordning mellan försvarsmakten och kustbevakningen bör genomföras, inte minst i fräga om ledning, vilket skulle vara till fördel för båda organisationerna. Bl.a. bör sambandssystem, förrådshållning och visst underhåll integreras. Möjligheterna till ökat samutnyttjande av flygplan och fartyg i ubåtsskyddet har tidigare berörts. Enligt min mening bör de ytteriigare samordningsmöjligheterna studeras i samband med ovan nämnda överväganden om att förstärka kapaciteten för uppgifter i fred och under neutralitet. Chefen för finansdepartementet, somjag samrått med, återkommer i denna fråga senare i dag.

5.2.5 Flygstridskrafter

Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas såväl beträffande jaktflyg som luftvärn. Denna uppfattning låg tiU gmnd redan för 1982 års försvarsbeslut som innefattade beslut att påböria utvecklingen av JAS 39-systemet samt att behålla ett antal J 35-förband under längre tid.

Av jaktflygförbanden bör enligt min mening systemen med JA 37 och JAS 39 prioriteras. Anskaffningen av flygsystem JA 37 bör fullföljas och åtta divisioner organiseras. För att upprätthälla luftförsvarskapaciteten bör de tre divisionerna med J 35 behållas under huvuddelen av 1990-talet.

Planeringen för att införa JAS 39 i krigsorganisationen under 1990-talet bör ligga fast. I syfte att ytterligare förstärka luftförsvaret bör systemets inriktning på längre sikt övervägas inför 1992 års försvarsbeslut, bl.a. avseende en utökning av antalet JAS 39.

Atlackflygförbanden med AJ 37 bör ges möjlighet att liksom JAS 39 bära modern sjömålsrobot. AJ37 bör vidare förses med förbättrad attackrobot. JAS 39-systemet bör tillföras kvalificerade attackvapen mot markmål.

Elektroniska motmedel är ett teknikområde i stark utveckling. Motmed-len ger möjligheter att komplettera flygstridskrafternas aktiva vapen och öka deras verkan liksom de kan minska nedskjutningsrisken för de egna flygplanen. Enligt min uppfattning är det angeläget atl motmedlen anpassas till det framtida hotet genom en ökad satsning. Det är därvid av vikt att i första hand utrusta JA 37 så att systemet förblir ett modernt och komplett jaktsystem under 1990-talet. Av samma skäl är det angeläget att prioritera såväl kvalitet som kvantitet i fråga om motmedel i den fortsatta utvecklingen av JAS 39-systemet.

Jag har funnit det angeläget alt förbättra och utöka jaktrobotbeväpning-
en på såväl JA 37 som sedermera JAS 39. IR-jaktrobotar bör anskaffas i
huvudsak enligt nu gällande planer. Radariaktrobolar är den andra viktiga
komponenten i jaktbeväpningen. Enligt min mening bör följande stegvisa
utveckling och framtagning av beslutsunderlag väljas varvid teknisk och
ekonomisk realiserbarhet kontrolleras efter hand. Nu befintlig radariaktro-   66

bot7l modifieras i samarbete med utländsk industri varvid utländsk deUl- Prop. 1986/87:95 nansiering förutsätts. Den kan därefter utnyttjas av såväl JA 37 som JAS 39. Samtidigt klarläggs inför 1992 års försvarsbeslut fömtsättningarna för att kunna ta ställning till en utveckling av en framtida svensk radarjaktrobot i första hand avsedd för JAS 39. Jag har med nu befintligt underiag beräknat kostnader och avsatt resurser för dessa ändamål men är medveten om att osäkerheter föreligger. Jag avser att följa och kontrollera detta projekt enligt i stort samma principer som för JAS-systemet. Del bör ankomma på regeringen att fastlägga formerna för denna uppföljning.

Strilsystemet bör vidareutvecklas och tillföras flygburen spaningsradar så alt luftbevakning kan upprätthållas över hela landet i såväl fred som krig och så att behovet av alarmering för civilbefolkningen bättre kan tiUgodoses.

En viktig förutsättning för flygstridskrafternas verkansmöjligheter är ett uthålligt bassystem. För att säkra tillräcklig kraftsamlingsförmåga, uthållighet och klargöringskapacitet bör fortsatt utbyggnad genomföras.

5.2.6   Operativ ledning

Det operativa ledningssystemet - överbefälhavaren och militärbefalha-varna med staber - svarar för samordnade insatser av stridskrafter och övriga resurser under fred, kris, neutralitet och krig.

Jag har på annan plats behandlat behovet av utveckling av totalförsvarets och försvarsmaktens ledningssystem och vill därför här endast understryka angelägenheten i att utvecklingen av del operativa ledningssystemet noga samordnas med den civila ledningen. I detta sammanhang kommer frågan om antal militärområden i framtiden att vara väsentlig.

Effektiv underrättelsetjänst är av stor betydelse för den operativa ledningen. Jag har behandlat även denna fråga i särskilt avsnitt.

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa och utveckla möjligheterna till kommunikation. Successiva förbättringar av försvarels telenät bör genomföras väl samordnat med utvecklingen av de civila telekommunikationerna.

5.2.7   Anställd personal

5.2.7.1 Allmänna utgångspunkter

Jag berör här företrädesvis frågor som gäller den anställda personalen inom det militära försvaret men jag vill framhålla att de i tillämpliga delar också gäller anställda vid övriga myndigheter som hör tUl försvarsdepartementet.

Överväganden om försvarsmaktens styrka och utveckling har ofta varit
en fråga om materielens kvantitet och kvalitet. I likhet med försvarskom
mitlén anser jag det nödvändigt att i högre grad än tidigare uppmärksamma
personalfrågorna när det gäller att utforma det framtida försvaret. Det nu
aktuella försvarsbeslutet utmärks också av att personalfrågorna kommit i
förgmnden på ett annal sätl än tidigare. Den anställda personalen är den
viktigaste förutsättningen för att verksamheten inom försvaret skall funge
ra effektivi. Det är av avgörande betydelse att de anställda åtnjuter respekt     67

och förtroende. De måste få sådana arbetsbetingelser att de ännu bättre     Prop. 1986/87:95 kan fullgöra sina arbetsuppgifter.

En stor del av frågorna inom det personalpolitiska områdei regleras i kollektivavtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Trots detta vill jag redovisa min bedömning av de nuvarande förhållandena och hur inriktningen av myndigheternas personalpolitiska arbete bör vara under den kommande perioden. Riksdagen har bl.a. i samband med 1986 års budgetproposition (FöU 1985/86:9, rskr. 278) och propositionen 1986/87: 36 om vissa personalfrågor inom försvaret (FöU 3, rskr. 69) efterlyst en sådan redogörelse i anslutning till försvarsbeslutet.

Också för krigsförbanden är tillgången pä kompetent och mtinerad personal en förutsättning för förbandens slagkraft i krig och för utbildningsresultatet i fred. Antalet yrkesofficerare och reservofficerare är för närvarande otillräckligt. Incidentberedskapen har också bidragit till att öka kraven på i första hand de anställda. Bristen på personal — speciellt inom vissa, särskilt utsatta personalkategorier - är därför ett av försvarets stora problem.

I likhet med kommittén vill jag understryka vikten av att den personella kvalitén i vid bemärkelse inom totalförsvaret nu särskilt uppmärksammas. Utbildningsnivån bör höjas och tillgången på kompetent och rutinerad personal säkerställas.

Jag anser därför att verksamheten under den kommande försvarsbeslutsperioden måste utmärkas av atl såväl de anställdas som de värnpliktigas villkor och förutsättningar sätts i centrum. De värnpliktigas utbildning m.m. avser jag återkomma till. När det gäller den anställda personalen krävs, tUlsammans med ett antal konkreta åtgärder i närtid, elt aktivt och långsiktigt personalarbele på alla nivåer för att åstadkomma en förbättring av personalsituationen.

Att åstadkomma resultat är ytterst en en fråga om ledarskap och arbetsgivaransvar. Jag vill understryka att även arbetstagarna och deras representanter har möjligheter att genom sitt inflytande medverka till förbättringar och ta sin del av ansvaret för prioriteringar av angelägna åtgärder.

Kommittén anser att det är nödvändigt att personalfrågorna fär ökad uppmärksamhet och ges hög prioritet i det fortsatta ekonomiska planeringsarbetet. Jag delar kommitténs uppfattning. Jag avser därför att med särskild uppmärksamhet följa det fortsatta planeringsarbetet i detta avseende och noga värdera planeringens konsekvenser för de anställda. Jag har vid min beräkning av anslagsbeloppen särskilt beaktat det resursbehov som är nödvändigt för att tillämpa det kollektivavtal (RÄLS 1986-87) som nyligen slutits på den statliga arbetsmarknaden och som innehåller en särskild satsning på de försvarsanställda. Om ytterligare personaladministrativa åtgärder senare skulle visa sig nödvändiga, och dessa inte kan finansieras inom disponibelt anslagsutrymme, är jag beredd att omfördela ekonomiska resurser inom den militära utgiftsramen.

5.2.7.2 Löne- och anställningsvillkor

Jag vill beröra vissa frågor om löne- och andra anställningsvillkor trots

atl  de  är av  utpräglad  partskaraktär.  Jag erinrar om att  riksdagen                 68

(AU 1985/86:6, rskr. 48) i samband med behandlingen av propositionen Prop. 1986/87:95 1984/85: 219 om den statliga personalpolitiken tagit ställning lill inriktningen av den lönepolitik som staten bör föra. Denna innebär bl, a. att lönepolitik och lönesystem skall vara förenliga med en balanserad samhällsekonomi, alt statens positioner i löneförhandlingarna tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig personalförsörjning saml att lönesystemet skall främja flexibilitet, decentralisering och delegering.

Kommittén framhåller att de kollektivavtalsreglerade frågorna om löner och andra anställningsvillkor självfallet är av den största betydelse för en god personalförsörining. Den lönepolitik som de försvarsanställda berörs av är resultatet av förhandlingar på flera nivåer. Den ökande decentraliseringen medför att en del av lönepolitiken kommer alt formas på lokal nivå, någol som kräver ansvarstagande hos chefer på olika nivåer om deras roll i utformningen av den statliga lönepolitiken skall bli den avsedda.

Kommittén understryker det angelägna i att löne- och anställningsvillkoren utvecklas på etl sådant sätt att de befrämjar en bättre personalförsörining än vad som för närvarande gäller.

Arbetsmarknadens parter har således gemensamt ett stort ansvar i fråga om hur personalförsörjningsproblemen skall kunna bemästras.

Jag erinrar om att parterna på den statliga arbetsmarknaden i november 1986 träffade ett ramavtal om lönevillkor på den statliga sektorn (RÄLS 1986-87). Avtalet innebär både en anpassning till statsförvaltningens olika sektorers skilda förutsättningar och en långtgående delegering av möjligheterna att inom givna ekonomiska ramar träffa avtal om olika gruppers och enskilda individers löner. För försvarsmaktens del medför avtalet att betydande ekonomiska resurser avsätts för selektiva åtgärder. Avtalet ger enligt min bedömning goda möjligheter för försvarets myndigheter att med lönepolitiska medel förbättra personalförsörjningssituationen.

För högre chefer tillämpas sedan år 1977 ett särskilt chefslöneavtal. Enligt detta bestäms lönerna för de tjänstemän som omfattas av avtalet av en partssammansatt nämnd, statens chefslönenämnd. Chefslönenämnden har i samband med 1986 års lönerevision inlett en försöksverksamhet som innebär att nämnden, utöver att fastställa det totala löneökningsulrymmel, fastställt ramar för löneökningarna inom en myndighet eller gmpp av myndigheter. Inom dessa ramar har resp. myndighet därefter lämnat förslag till fördelning. Också försvarets myndigheter har pä detta sätt getts möjligheten att själva göra sina prioriteringar om de högre chefernas löneutveckling.

5.2.7.3 Decentralisering av arbetsgivarnas befogenheter och ansvar

Regeringens syn i dessa frågor utvecklades utförligare i den tidigare
nämnda propositionen om den statliga personalpolitiken. Härvid uttalades
bl.a. att för att underlätta myndighetemas medverkan i den offentliga
sektorns förnyelse och förbättra effektiviteten bör arbetsgivamppgiftema
ytteriigare decentraliseras. Därigenom skulle möjlighetema atl utveckla en
mer aktiv personalpolUik som ansluter till fömtsättningarna inom olika         69

verksamhetssektorer öka. Regeringen uttalade vidare att nya branschan-     Prop. 1986/87:95 knutna förhandlingsdelegationer borde inrättas inom statens arbetsgivarverk.

Arbetsgivarverkets nya organisation trädde i kraft den I januari 1986 med bl. a. en förhandlingsdelegation speciellt för försvarsområdet. Denna delegation innehåller arbetsgivarföreträdare från olika myndigheter inom försvarssektorn. Förutsältningarna att träffa kollektivavtal speciellt anpassade för försvarets förhållanden har därmed underlättats.

Utredningen om personal- och ekonomiadministrationen inom försvaret (PEU 84) har avlämnat tre betänkanden, (Ds Fö 1985:6) Personaladministration m.m. inom försvaret, (Ds Fö 1986:2) Besvär i personalärenden inom försvaret och (Ds Fö 1987:2) Personalarbetet i framtiden inom försvaret. Regeringens ställningstaganden till de två första betänkandena finns redovisade i propositionen 1986/87:36 om vissa personalfrågor inom försvaret. Häri fullföljs regeringens tidigare ställningstaganden till en långtgående decentralisering av arbetsgivamppgiftema samt lill behovet av utvidgade arbetsgivarbefogenheter på lokal nivå. Vidare har statsmakterna beslutat att frågor om överklagande av tjänstetillsättningar m. m. skall decentraliseras frän regeringen till försvarets personalnämnd.

5.2.7.4 Långsiktigt behov av anställd personal

När det gäller bedömningen av det långsiktiga behovet av anställd personal

i fred anför försvarskommittén följande:

"Antalet yrkesofficerare bör i första hand gmnda sig på krigsorganisationens behov på 5-15 års sikt. Försvaret måste ha en omedelbart fungerande ledning och antalet yrkesofficerare måste vara så stort att krigsförbanden snabbt kan mobilisera och lösa sina uppgifter direkt efter mobilisering. Vidare måste tillgången på yrkesofficerare vara så god att kvaliteten i utbildningsarbetet säkerställs. Även beredskapskraven i fred påverkar behovet av yrkesofficerare.

En tillräcklig tillgäng på civil personal i fred är nödvändig bl.a. för att möjliggöra såväl beredskapsförstärkningar som mobilisering. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att flertalet anställda civila inom försvaret är krigsplacerade på sina fredsbefatlningar och redan i fred utför uppgifter som de skall utföra under beredskap och krigsförhållanden. Den civUa personalens utvecklingsmöjligheter måste enligt kommitténs mening beaktas inte minst mot denna bakgrund."

Jag delar kommitténs uppfattning om denna principiella inriktning. Försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) som arbetar med utveck-Ungsmöjligheterna för den civila personalen kommer att avsluta arbetet under detta år. Jag räknar med att utredningen också berör den ovan angivna aspeklen på de civilas personalutveckling.

Överbefälhavaren föreslår i programplanen att försvarsmakten inriktas mot atl budgetåret 1991/92 omfatta ca 36500 årsanslällda varav ca 17500 yrkesofficerare. Motsvarande mål för budgetåret 1996/97 bör enligt överbefälhavaren vara ca 37000 respektive ca 18000.

Utfallet för budgetåret 1985/86 blev enligt överbefälhavarens uppföljning
drygt 36900 årsanslällda varav ca 16400 militära och ca 20500 civila. Det           70

bör påpekas att överbefälhavarens förslag för budgetåren 1991/92 respekii-     Prop. 1986/87:95 ve 1996/97 lades innan det verkliga utfallet för budgetåret 1985/86 var känt. Detta innebär bl.a. att överbefälhavaren vid planeringstillfället bedömde att det skulle finnas väsentligt fler yrkesofficerare budgetåret 1985/86 än vad som sedan visade sig vara fallet.

Det råder för närvarande stora osäkerheter när det gäller atl kunna bedöma tillgången pä personal de kommande åren. För atl nä upp till det antal yrkesofficerare som överbefälhavaren anser nödvändigt behövs mot bakgrund av utfallet för budgetåret 1985/86 en kraftigt ökad rekrytering samtidigt som förtidsavgängarna mäste minskas väsentligt. Någon bedömning av de reella möjligheterna att nä de uppsatta målen har inte redovisats liksom inte heller konsekvenserna av olika personallägesutvecklingar inom resp.försvarsgren.

De av överbefälhavaren uppsatta mälen anser jag lämpliga sett mot främst krigsorganisationens behov. Beträffande möjlighetema att redan budgetåret 1991/92 nå föreslagen personalvolym är jag dock liksom försvarskommittén tveksam. Jag bedömer att jag senare kan behöva återkomma till frågan t. ex. i samband med anmälan av nästa års budgetproposition.

När det gäller det beräknade behovet av civil personat konstaterar jag att överbefälhavaren i programplanen föreslår att antalet anställda bör vara knappt I 400 färre budgetåret 1991/92 än vad som fanns budgetåret 1985/86. Planen innebär alltså en fortsatt minskning av antalet civila. Överbefälhavaren har i programplanen bedömt att det långsiktiga behovet av civil personal ökat med 500 personår jämfört med ÖB 85. Jag anser hksom kommittén att tillgängen på civilt anstäUda bör förbättras i förhållande till den inriktning som blev följden av 1982 års försvarsbeslut, dock inte i den omfattning som överbefälhavaren föreslagit. Avvägningen meUan anställd personal och köpta tjänster bör enligt kommittén göras med utgångspunkt från de funktioner som fortlöpande skall fullgöras. Jag delar denna uppfattning och anser att för arbetsuppgifter som fortlöpande skall fullgöras bör i första hand anställd personal komma i fråga. När överbefälhavaren i sin nästa programplan har visat konsekvenserna av de principer som jag har redovisat ovan är jag beredd att återkomma till en precisering av det långsikliga målet beträffande civiU anställda.

Jag har nyss redovisat mina ställningstaganden till den långsiktiga utvecklingen av personalvolymen. Vid budgeteringen av medel för budgetåret 1987/88 har jag i huvudsak utgått från den personalvolym för detta budgetår som anges i anslagsframställningarna för försvarsgrenarna och den operativa ledningen.

Enligt överbefälhavaren är behovet av reservofficerare drygt 13000, medan tillgången endast är ca 11000. Del råder således också en allvarlig brist på reservofficerare. Brislen är så stor att den inte kommer att kunna elimineras under försvarsbeslutsperioden.

5.2.7.5  Styrmetoder beträffande personalvolymen

Den strikta personalramstyrning som sedan föregående försvarsbeslut har

tillämpats gentemot de lokala myndigheterna har fält negativa konsekven-       71

ser. De detaljerade myndighetsvisa personalramarna som försvarsgrens-     Prop. 1986/87:95 cheferna har utformat inom ramen för av regeringen angivna totalramar har kommit att uppfattas som helt styrande för produktionen och för inriktningen av rationaliseringsarbetet. Flexibiliteten i tillämpningen har inom detta område varit liten.

Liksom kommittén anser jag att styrningen av personalvolymen inte bör ske på detta sätt i fortsättningen. Jag återkommer under avsnittet om rationaliseringsverksamheten till hur besparingar genom ekonomisk styrning bör ske framdeles.

5.2.7.6 Åtgärder för att täcka personalbehoven

1 likhet med kommittén anser jag att sådana åtgärder som syftar lill att rekrytera och behålla yrkesofficerare är synnerligen angelägna. Det är helt nödvändigt att den planerade rekryteringen kan komma till stånd. För att målen för de freds- och krigsorganisatoriska behoven av yrkesofficerare skall nås i början av 1990-talet måste dessutom en minskning av förtidsavgängarna åstadkommas.

Regeringen har uppdragit åt försvarets forskningsanstalt att närmare kartlägga orsakerna till avgångsbenägenheten bland den anställda personalen. Forskningsanstaltens kartläggning är ej slutförd men hittillsvarande arbete indikerar ett flertal olika faktorer som påverkar den enskildes beslut om att stanna kvar inom försvaret eller att lämna det. Faktorerna är i flera fall av sådan karaktär att myndigheterna själva har möjligheter att påverka dem.

I enlighet med kommitténs förslag bör ett tillfälligt avsteg från befälsordningen göras med innebörd att särskilt lämpade reservofficerare får anställas som yrkesofficerare. Om rekrytering av yrkesofficerare får erforderlig omfattning, bortfaller successivt behovet av detta avsteg från befälsordningens rekryteringsprinciper. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan om en sådan ordning bör ske genom en ändring av regeringens generella föreskrifter eller genom atl dispens lämnas från fall till fall.

TUlgången på utbildningsbefäl inom främst armén är på sina håll för närvarande så otillräcklig att många av de avsedda färdigheterna inte kan nås under värnpliktsutbildningen. En av orsakerna, vid sidan av ökande förtidsavgångar, är alt nyrekryteringen under ett antal år visat sig vara otillräcklig. Jag bedömer liksom kommittén att möjligheterna att snabbt åtgärda bristen är begränsade, även om rekryteringen ökas avsevärt jämfört med hittills och de åtgärder för all reducera förtidsavgångarna som görs dessutom blir framgångsrika.

Möjligheterna till tidsbegränsad anställning av reserv- och värnpliktsofficerare genom s. k. frivUlig tjänstgöring bör enligt kommittén i ökad utsträckning utnyttjas. Härigenom torde tillgången på utbildningsbefäl kunna ökas och vissa beredskapsuppgifter lösas. Detta bör enligt min mening ses som en temporär åtgärd för att i viss mån kompensera för den befälsbrist som för närvarande råder bl.a. genom de senaste årens underrekrytering inom armén.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att gmndutbildningen av värn-  72

pliktiga självfallet bör genomföras så snart som möjligt efter inskrivningen Prop. 1986/87:95 för att tillgodose dels enskildas önskemål, dels krigsorganisationens personalbehov. Med hänsyn till den akuta brist på utbildningsbefäl som för närvarande råder är det dock motiverat att statsmakterna gör ett mindre avsteg från denna grundregel genOm ati i den kommande periodens början i viss utsträckning reducera grundutbildningskontingentens storiek. Jag behandlar detta under avsnittet om utbildningsfrågor.

Kommittén anser att åtgärder skyndsamt måste vidtagas för att avhjälpa den stora brislen pä reservofficerare. Jag delar den uppfattningen. Bristen bör kunna reduceras dels genom en utökad grundrekrytering, dels genom nya former för rekrytering, utbildning och utnyttjande. Vissa förslag om hur detta skall kunna ske har lämnats av såväl befälsbehovsutredningen som överbefälhavaren.

Frågan om hur tillgången på flygförare i bl.a. flygvapnet skall kunna säkerställas i samband med de civila flygbolagens kraftigt ökade rekrytering av piloter har senast behandlats i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 6) s. 2-7. Den har dessutom behandlats i tidigare budgetpropositioner och skrivelser till riksdagen. Jag bedömer att regeringens olika ätgärder har lagt en god grund för en långsiktig lösning på problemet med flygförarnas avgångar till civila flygbolag.

5.2.7.7 Personalrörlighet

Personalrörlighet är ett centralt inslag i kompetensutveckling och organisatorisk förnyelse. Detta gäUer i hög grad i organisationer med stor internrekrytering. Jag vill erinra om att regeringen såväl i skrivelse (skr. 1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse som i proposition 1984/85:219 om den statliga personalpolitiken närmare har redovisat sina överväganden i detta avseende. Regeringen har vidare i juni 1986 gett statens arbetsgivarverk i uppdrag att se över de bestämmelser som påverkar personalens rörlighet inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och andra arbetsmarknadsseklorer och att föreslå åtgärder för att öka denna och därmed möjligheterna till förbättrad personalutveckling. Detta arbete avrapporteras halvårsvis till regeringen.

Kommittén framhåller att kompetensutvecklingen inom försvarsmakten medför all vissa personalkategorier behöver flytta mellan olika befattningar och i samband därmed även ibland mellan olika delar av landet. Men behov av viss omflyttning av personal uppstår även till följd av förändringar inom försvarets krigs- resp. fredsorganisation.

Kommittén anser att de former under vilka byte av stationeringsort tillämpas inom försvaret ofta medför problem både för den enskilde och hans eller hennes familj. Kommittén anser det därför angeläget att åtgärder vidtas i syfte alt minska dessa problem. Jag delar kommitténs uppfattning.

Strävan bör enligt min uppfattning vara atl så långt möjligt begränsa
geografiska omflyttningar och byte av stationeringsort inom försvaret.
Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har enligt vad jag har inhäm
tat påböriat ett arbete som syftar till att minska behovet av flyttning för den
anställda personalen. Ett led i detta arbete är, som kommittén också                 73

framhåller, en förbättrad individuell personalplanering för såväl militär Prop. 1986/87:95 som civil personal. Därigenom bör bl.a. flyltningsbehovet kunna minskas och verksamheten effektiviseras samtidigt som möjligheterna till kompetensutveckling bibehålls. En sålunda förbättrad personalplanering bör dessutom medföra förbättrad kunskap hos den enskilde om kommande arbetsuppgifter. Detta bör sannolikt också minska avgångsbenägenheten.

De ekonomiska villkor som är förknippade med den nödvändiga omflyttningen av personal bör vidare enligt kommitténs mening avsevärt förbättras. Jag delar kommitténs uppfattning att det föreligger ett stort behov av insatser och förbättrade avtalsreglerade villkor inom detta område. Det senaste kollektivavtalet är, somjag tidigare berört, så utformat att förbättringar i denna riktning bör vara möjliga atl nå.

Jag erinrar om att jag i föregående års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 6) anmälde alt regeringen uppdragit åt försvarets personalnämnd att lämna förslag till åtgärder som kan behövas för att biträda anhöriga till tjänstemän i samband med omstationering samt att bedriva försök med sådana åtgärder. Nämnden har bl. a. föreslagit att lediga statliga tjänster skall kunna utnyttjas för anställning av medflyttande. I den mån så krävs ankommer del pä regeringen att besluta om erforderliga författningsändringar. Vissa av nämndens förslag är dock av sådan karaktär att det ligger inom berörda myndigheters egna befogenheter atl genomföra dem.

I likhet med kommittén anser jag att del är angeläget atl arbetet med rörlighetsfrågor bedrivs med hög prioritet.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag räknar med att, med medel som jag i det följande beräknar under förslagsanslaget E I. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhel, kunna lämna ett tillfälligt stöd till Stiftelsen Försvarsbostäder.

5.2.7.8 Befälsordningen

Försvarskommitlén anför att det föreligger skäl att söka vidareutveckla tillämpningen av den nu gällande befälsordningen med sikte på att bl. a. förbättra befälstillgängen i värnpliktsutbildningen och på att såväl öka flexibiliteten i förhållande till verksamheten och individens krav som minska förtidsavgången.

Med anledning av kommitténs uttalande vill jag redovisa följande. Riksdagens beslut om befälsordningens närmare utformning fattades år 1978 med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret (FöU 10, rskr. 179). Vidare öppnades officersyrket år 1980 för kvinnor.

Den första omgången yrkesofficersaspiranter genomgick den gemensamma grundläggande officersutbildningen enligt det nya systemet 1981 — 1983. Samtidigt genomfördes ett omfattande kompletterande utbildningsprogram för vissa redan anställda yrkesbefäl. Reformen trädde i sin helhet i kraft den I juni 1983.

Befälsordningen har gällt förhållandevis kort tid. Antalet officerare som
är antagna och utbildade enligt den nya ordningen är begränsat. Några            74

långtgående slutsatser om befälsordningens förtjänster eller eventuella Prop. 1986/87:95 brister kan rimligtvis inte dras ännu. Vissa erfarenheter har dock redan gjorts beträffande befälsordningens praktiska tillämpning. Dessa bör kunna ligga till grund för att successivt utveckla befälsordningens detaljer och även anpassa denna till de nya behov och förutsättningar som eventuellt kan uppkomma. Utgångspunkten för elt sådant arbete bör enligt min uppfattning vara att de principiella riktlinjer som riksdagen har tagit ställning till alltfort bör gälla.

Jag har tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet med uppgift att följa upp och utvärdera införandel av den nya befälsordningen samt bereda de förslag till ändringar som eventuellt kan komma att aktualiseras.

5.2.8 Utbildning

Jag kommer i det följande att ge synpunkter och förslag som rör utbildningen i allmänhet. Därefter övergår jag till atl behandla försvarsgrensspecifika frågor.

En tillräcklig tillgång på kompetenta och mtinerade yrkesofficerare är den viktigaste fömtsättningen för goda utbildningsresultat.

Utbildningens mål är att skapa och vidmakthålla krigsförband som är användbara för sina huvuduppgifter omedelbart efter en snabbt genomförd mobilisering. Överbefälhavaren har redovisat brister i fråga om bl.a. förbandens samträning. Jag anser det betydelsefullt att dessa brister elimineras. Förbandsutbildningen bör därför förbättras varvid metoderna för denna del i utbildningen bör utvecklas. Övningar bör bedrivas sä alt stridskrafter ur olika försvarsgrenar kan samverka effektivt. Jag betonar betydelsen av att befäls-, gmnd- och repetitionsutbildning genomförs med utgångspunkt i krigsuppgifterna och med högre krav på effektivitet. Av betydelse för en effektiv utbildning är även tillgången på övningsmateriel och annan utrustning.

Om förbanden skall fungera väl erfordras förutom kompetenta chefer och en god förbandsutbildning alt de enskilda värnpliktigas utbildning förbättras. Det är angeläget att befäl och värnpliktiga efter genomförd utbildning har förtroende för sin egen och förbandets förmåga att lösa krigsuppgifterna.

För närvarande får ett stort antal värnpliktiga vänta upp till tre år efter
inskrivningen innan grundutbildningen kan påbörias. Detta är otillfreds
ställande av bl.a. värnpliklssociala skäl. Kapaciteten för gmndutbildning
utnyttjas för närvarande så långt möjligt för att minska väntetiden. Den
akuta bristen på utbildningsbefäl begränsar dock denna kapacitet. Somjag
har angett i avsnittet 5.2.7 bedömer jag att tillgången på utbildningsbefäl
inte kan förbättras i någon avgörande grad inom de närmaste åren. Trots
det tidigare anförda måste jag därför godta att gmndutbildningskontingen-
tens storlek i förhållande lill tidigare planering minskas nägot i den kom
mande försvarsbeslutsperiodens börian. Vilken omfattning som värn
pliktskontingenten bör ha därefter blir beroende dels av tillgången på
utbildningsbefäl, dels hur det nya utbildningssystemet för armén, somjag
berör under avsnittet fredsorganisation, kommer atl utformas. Den nuva-    75

rande tillgängen pä värnpliktiga bör om möjligt utnyttjas för att förse även     Prop. 1986/87:95 viktigare territoriella förband med yngre värnpliktiga.

1983 års värnpliktsulbildningskommitté (VK83) häri betänkandet (SOU 1984:71) Värnplikten i framtiden lämnat förslag om s. k. förstegsutbildning för värnpliktiga uttagna till befäl. Dessa värnpliktiga rycker in före huvuddelen av de värnpliktiga i förbandet och ges grundläggande befatlnings-och ledarskapsutbildning. Däremot sker utryckningen i princip samtidigt för alla värnpliktiga i förbandet. Chefen för armén har i en rapport redovisat positiva erfarenheter frän de försök med förstegsulbildning som genomförts vid vissa förband. Jag finner i likhet med försvarskommittén att förstegsutbildningen ger betydande möjligheter att öka det värnpliktiga befälets kompetens och rutin i sina krigsbefattningar. De förstegsutbildade värnpliktiga bör i ökad omfattning inom ramen för sin utbildning kunna biträda det aktiva utbildningsbefälet vid utbildningen av de värnpliktiga i övrigt och vid förbandens samträning. Förstegsutbildningen för vissa befälsuttagna värnpliktiga kan innebära att värnpliktsutbildningens anpassning till civila studier försämras. För den som avser att utbilda sig vidare efler gymnasieskolan bör enligt min mening gmndutbildningen sä långt det är möjligt förläggas så att den värnpliktige inte fördröjs med sin examen eller motsvarande nägon längre tid utöver själva tjänstgöringstiden. Detta bör beaktas i samband med den värnpliktiges uttagning. Jag anser sammantaget att det finns stora fördelar med fullständig förstegsutbildning och att ett införande härav är särskilt angeläget. Jag avser därför att inom ramen för värnpliklslagens bestämmelser föreslå åtgärder i syfte atl möjliggöra fullständig förstegsutbildning.

Utgående från värnpliktsutbildningskommitténs förslag i nyss nämnt betänkande har försök genomförts med ändrad veckoövningsrytm innebärande tio dagars övningsverksamhet följd av fyra dagars ledighet. Chefen för armén har i en rapport över genomförda försök enligt den s. k. IO/4-mo-dellen redovisat positiva erfarenheter. Han anser dock alt tiUämpningen av en sådan modell bör ske restriktivt av hänsyn till den anställda personalen.

Enligt min mening ökar 10/4-modellen tillgängen på insatsberedda förband och är i vissa fall också lämplig från förbandsutbildningssynpunkl. Jag är medveten om att denna veckoövningsrytm kan innebära svårigheter för den trupputbildande personalen. De fördelar den ändrade veckoöv-ningsrylmen medför är emellertid så betydande att jag anser atl systemet bör kunna tillämpas i särskilda fall främst under den senare delen av grundutbildningen. Den närmare utformningen av en sådan veckoövningsrytm bör det ankomma på överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna att avgöra.

Värnpliktsutbildningskommittén har i betänkandet (SOU 1985:36) Värnplikten i samhället lämnat en rad förslag som syftar tUl att olika samhäUs-funktioner skall bidra till ett effektivi genomförande av vämpliktsutbild-ningen.

Värnpliktsutbildningskommittén har föreslagit bl.a. att målet för och
inriktningen av de värnpliktigas grundutbildning från statsmakternas sida
ges etl klarare uttryck än vad som hittills varit fallet. Jag avser att pröva
denna fråga i samband med en kommande översyn av värnpliklsförfattnin-   76

garna.

Vidare föreslår värnpliktsutbildningskommittén åtgärder för att förbätl-     Prop. 1986/87:95 ra försvarsupplysningen i gymnasieskolorna. Jag anser att det är viktigt att ungdomar får en ökad information om vår säkerhets- och försvarspolitik. Inom regeringskansliet övervägs för närvarande vilka ätgärder som är lämpliga för att uppnå detta syfte.

Repetitionsutbildningen har pä senare år urholkats. Enligt min mening är det nödvändigt att krigsförbanden regelbundet genomför repetitionsövningar så att krigsanvändbarheten kan upprätthållas. Repetitionsövningarnas längd och inpassning bör ytterligare prövas. Ett problem, inte minst för förbandens samträning, är den stora mängden anstånd för värnpliktiga befäl. Värnpliktsutbildningskommittén föreslog i nyss nämnda betänkande vissa åtgärder i syfte att minska anståndsfrekvensen främst i samband med krigsförbandsövning. Bl.a. föreslogs utvidgad och tidigarelagd information till personalen om förestående övning och att krigsförbandscheferna ges ett större ansvar att hålla kontakt med sin personal mellan och i anslutning till övningarna. Jag anser att det är angeläget att komma tillrätta med anståndsproblematiken. Med olika förslag som utgångspunkt har frågan tagits upp med ansvariga myndigheter för att finna praktiska och effektiva lösningar. Jag avser att noggrant följa arbetet härmed.

Värnpliktsutbildningskommitténs förslag i övrigt har beaktats genom olika initiativ från min sida i den mån de inte varit av den karaktären att det ankommer på berörda myndigheter att genomföra dem.

Sedan ett antal år tillämpas ett system med försvarsmaktsövningar. Jag bedömer dessa övningar viktiga för att uppnå samträning inom totalförsvaret och mellan olika typer av stridskrafter samt för att öva ledningsorganisationen. Försvarsmaklsövningar bör genomföras även fortsättningsvis. Det bör då eftersträvas att öka värdet av övningarna för såväl förbanden som de enskilda soldaterna. Genom att de åskådliggör försvarets förmåga till samlade operationer har de också säkerhetspolitisk betydelse.

1983 års värnpliktsutbildningskommitté har vidare övervägt utbildningstidens längd men har inte funnit anledning att föreslå några större förändringar. Däremot föreslås att s. k. beredskapstjänstgöring skall kunna fogas till säväl grund- som repetitionsutbildning. Därmed skulle flexibiliteten i utbildningssystemet ökas och beredskapen kunna förbättras. Jag anser att den i värnpliklslagen medgivna totala tjänstgöringstiden i stort setl är tillräcklig, men att närmare prövning av avvägningen mellan gmnd- och repetitionsutbildning liksom beredskapstjänst bör göras. Jag har funnit att nu tillämpade tider för grundutbildning knappast kan förkortas om gällande mål skall kunna nås. Snarare torde utbildningstiden behöva föriängas nägot för vissa förbandstyper eller värnpliktskategorier för att medge erforderliga förbättringar av utbildningen. Jag återkommer senare i avsnitt 5.2.9 angående en närmare översyn av dessa förhållanden.

Den utbildning som bedrivs av de frivilliga försvarsorganisationerna bör enligt min mening uppmärksammas i sammanhang med atl försvarets personella kvalitet förbättras. Därvid bör de organisationer som utbildar personal för krigsorganisationen prioriteras.

De värnpliktiga visar i dag ett stort och positivt intresse för sin utbild
ning och är angelägna om att den skall ge ett bra resultat. Att intresset    77

under senare är har ökat beror bl.a. pä att deras ekonomiska situation     Prop. 1986/87:95 under grundutbildningen successivt har förbättrats. Ytterligare förbättringar av värnpliktsförmånerna bör dock göras.

Efter indexuppräkning finns för budgetåret 1987/88 ca 30 milj. kr. att disponera för höjning av kontantförmåner till värnpliktiga under gmndutbildning. Jag föreslår att utrymmet utnyttjas så att dagersättningen höjs med två kronor från 26 kronor tiU 28 kronor. Efter 230, 300 och 360 dagar ulgår som tidigare tillägg med 15, 30 resp. 60 kronor. Vidare bör den behovsprövade familjepenningens maximibelopp höjas med 200 kronor per månad för hustm och med 100 kronor per månad för barn till 2350 respektive 1 325 kronor.

Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga l.l. Med hänsyn till att lagstiftningsfrågan är av tekniskt enkel beskaffenhet torde lagrådels hörande i ärendet sakna betydelse.

I tillämpliga delar bör förbättringarna också gälla andra bl.a. vapenfria tjänstepliktiga som uppbär ersättning enligt samma grunder som de värnpliktiga.

Nu föreslagna förbättringar kostar ca 25 milj. kr. Det resterande utrymmet bör avsättas för en beräknad ökning av kostnaderna för bostadsbidrag pä grund av hyreshöjningar och för en höjning av förplägnadsersättningen.

Riksrevisionsverket har i en under år 1986 avlämnad rapport pekat på vissa brister i det nuvarande familjebidragssystemet. Bristerna hänför sig enligt rapporten dels till en alltför frikostig tillämpning av bidragsreglerna, dels lill ansvarsfördelningen de berörda myndigheterna emellan. Jag avser att pä grundval av rapporten ta initiativ till en översyn av vissa delar av familjebidragssystemet.

Försvarskommitlén har föreslagit att kontantförmånerna till de gmndut-bildningsvärnpliktiga bör förbättras med sammanlagt 100 milj. kr. under försvarsbeslutsperioden.

Överbefälhavaren genomför för närvarande en undersökning av de värnpliktigas ekonomiska situation. Resultatet av denna undersökning skall redovisas för regeringen i september 1987. Med denna undersökning som underiag avser jag att återkomma med förslag till hur de av försvarskommittén förordade förbättringarna bör fördelas mellan olika förmånsslag.

Jag övergår nu till att något behandla frågan om de värnpliktigas fria resor. I den förra budgetpropositionen uttalade jag alt kostnaderna för de värnpliktigas resor borde gå att sänka även om bekvämligheten för de värnpliktiga i vissa fall skulle komma att minska något. Som etl medel härför förordade jag dä utökade möjligheter att lokalt anpassa värnpliktsre-sandel.

Vid frågans behandling anförde försvarsutskottet (FöU 1985/86:9) att elt ändrat mönster för värnpliktsresor till och från Gotland liksom i övriga delar av landet kunde tänkas få effekter som inte var avsedda och att det därför fanns anledning att följa utvecklingen och göra nödvändiga förändringar.

Med anledning av delta uttalande gav jag överbefälhavaren i uppdrag att
i januari 1987 redovisa erfarenheterna av det nya systemet. Överbefälha-  78

vårens rapport visar att betydande kostnadsminskningar har kunnat ge-     Prop. 1986/87:95 nomföras utan att villkoren för de värnpliktiga har försämrats i nägon nämnvärd utsträckning.

Mot bakgrund av detta anser jag att besparingar när så är möjligt även fortsättningsvis bör göras genom såväl centrala som lokala insatser och med beaktande av de värnpliktigas krav på en rimlig bekvämlighet. Jag vill i detta sammanhang framhålla att principen om lokalt kostnadsansvar inte färdrivas så långt att den motverkar en rationell samverkan mellan förbanden i fråga om rese verksamheten.

Genom de nu vidtagna åtgärderna i värnpliktsresesystemet får de intentioner som förordades i samband med översynen av värnpliktsförmånerna våren 1983 anses i allt väsentligt vara förverkligade.

En viktig kvarstående fråga är dock de värnpliktigas resor med buss pä läns- och lokaltrafiken. För närvarande finns ett system med s. k. värnpliktskort gällande pä flertalet länstrafikbolag och ett mindre antal lokaltrafikbolag. Enligt vad jag har inhämtat avser överbefälhavaren försöka förlänga gällande avtal med trafikföretagen till att gälla även under budgetåret 1987/88. En undersökning om de värnpliktigas resvanor skall under tiden göras. Hur frågan om dessa resor bör lösas på sikt får jag återkomma lill när ytterligare klarhet vunnits. Då kan ställning tas till försvarskommitténs förslag atl företagen skulle kunna ersättas för värnpliktsresorna via de statiiga skatteutjämningsbidragen.

Jag övergår nu till att behandla försvarsgrenarna var för sig.

Armén

I det underiag rörande arméns utbildning som stäUts till mitt förfogande har vissa förbättringsåtgärder redovisats. Enligt min mening är åtgärderna i och för sig angelägna men inte tillräckliga för att komma till rätta med de redovisade bristerna i utbildningen. Av detta skäl är det inte möjligt att nu ta ställning till hur arméns utbildning bör vidareutvecklas.

Det är av stor betydelse för krigsförbandens kvalitet och det anställda befälet liksom för de värnpliktiga att den situation som rått beträffande utbildningens förutsättningar och mål (resultat) under budgetåren 1985/86 och 1986/87 inte fortsätter under börian av försvarsbeslutsperioden. Det kan annars skada tilltron till värnpliklssystemet liksom det anställda befälets intresse för sitt yrke. Vad gäller budgetåret 1987/88 utvecklar jag detta närmare senare under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.

Trots de ökade satsningar jag här förutsätter måste ändå vissa brister även fortsättningsvis godtas hos krigsförbanden. Först i och med ett nytt utbildningssystem räknar jag med atl kvaliteten hos krigsförbanden i vad avser personal och utbildning kan böria att förbättras.

Marinen

För marinens vidkommande har överbefälhavaren föreslagit ett nytt ut
bildningssystem avseende såväl kustartilleriet som flottan. Systemet inne-        79

bär bl. a. en annan avvägning mellan grundutbildning och repetitionsutbild- Prop. 1986/87:95 ning än som gäller nu men fortfarande inom totalt sett oförändrad utbildningstid. Det tillgodoser ökade beredskapsbehov över året och utgör en förbättring av förbandsutbildning och samträning. Enligt min mening bör i detta sammanhang ambitionsnivån vad gäller repelilionsutbildning av lednings-, bas- och underhällsförband uppmärksammas. Systemet, som delvis bygger på VK83:s förslag, är enligt försvarskommitténs mening principiellt lämpligt. Jag instämmer med kommittén och föreslär därför att systemet får införas. Förberedelser för införande av det föreslagna systemet bör fortsätta enligt överbefälhavarens förslag. Det bör ankomma pä regeringen att besluta om den närmare utformningen liksom om lider m. m. för systemets införande.

Flygvapnet

För flygvapnet bör nuvarande utbildningssystem i huvudsak behållas. Det är dock enligt min mening angeläget att förbandsutbildningen utvecklas så att samträning uppnås inom bas- och stridsledningsförband dels genom systematisk repelilionsutbildning, dels genom att en ökad grad av förbandsvis omsättning prövas. Övningar på krigsbas är mycket betydelsefulla varför denna typ av utbildning bör öka i omfattning.

5.2.9 Fredsorganisation

Vad gäller armén har överbefälhavaren redovisat allvarliga brister i krigsförbandens användbarhet, utbildning och samträning. Mot den bakgrunden anser jag att den främsta utgångspunkten för fredsorganisationens utveckling måste vara att skapa organisatoriska och personella förutsättningar för en förbättrad och effektiviserad utbildning och en förstärkt beredskap. Självfallet skall därvid alla rationaliseringsmöjligheter tillvaratas och en anpassning ske av utbildningsorganisationen lill den framtida tillgången på värnpliktiga.

Värnpliktsutbildningskommittén ansåg att man i besparingssyfte borde pröva idén all utbilda tre omgångar värnpliktiga på två år vid samma regemente, s. k. rullande utbildning. Därmed antogs i princip vart tredje fredsetablissement kunna avvecklas. Denna idé har prövats av överbefälhavaren men av denne inte bedömts lämplig som grund för utbildningens organisation. Försvarskommittén har för sin del dragit slutsatsen att rullande utbildning enligt värnpliktsutbildningskommitténs idé inte kan anses utgöra en hell lämplig grund för arméns fredsorganisation. Jag delar försvarskommitténs uppfattning i denna fråga.

Jag anser, i likhet med försvarskommittén, att det underiag rörande fredsorganisationens utveckling inom armén som överlämnats av överbefälhavaren är otillräckligt som grund för ställningslagande. Förnyat underlag mäste därför tas fram skyndsamt.

Överväganden om fredsorganisationen måste göras i sitt systemmässiga
sammanhang. De operativa kraven på krigsorganisation, ledning och be
redskap är de naturiiga utgångspunkterna. Dessa styr krigsorganisationens  80

sammansättning och kraven på krigsförbandens prestationsförmåga. Des-     Prop. 1986/87:95 sa krav utgör utgångspunkt för att utforma ett förbandsomsättningssystem samt att bestämma mäl för utbildningen.

Variationer i förbandsomsättningsprinciperna bör prövas bl. a. i syfte alt höja den personella kvaliteten i främst brigader och viktigare territoriella slridsgmpper. Lämpligheten av individvis omsättning av värnpliktiga i vissa förband bör även prövas.

Kopplat till förbandsomsättningssystem och mål för utbildningen av olika förbandstyper måste inriktning av och avvägning mellan befäls-, grund- och repelilionsutbildning prövas.

Fredsorganisationen bör enligt min mening utvecklas så att den i ökad utsträckning blir en integrerad del i krigsorganisationen och i försvarsmaktens beredskapssystem. Verksamheten inom armén bör i ökad utsträckning bedrivas med utgångspunkt i krigsorganisationen. Av detta skäl bör bl. a. en ökad integrering prövas mellan olika tmppslag och deras yrkesbefäl redan under grundutbildningen.

Det är av stor betydelse för både effektiv förbandsproduktion och beredskap att ansvaret för utbildning, krigsplacering, bemanning, mobilisering m. m. så långt som möjligt sammanhålls på lägre regional eller lokal nivå.

I likhet med kommittén anser jag att mobiliseringsberedskapen och mobiliseringssäkerheten måste förbättras. Dessa krav påverkar i flera avseenden fredsorganisationen, bl.a. avseende antalet mobiliseringsmyndigheter.

Kontinuerlig verksamhet erfordras för krigsplanläggning, för atl samverka med civila totalförsvarsdelar, för att upprätthälla mobiliseringsberedskap samt för att leda stridskrafter i samband med mobilisering och vid incidenter. Försvarsområdesbefälhavarna med sina staber har i detta avseende en nyckelroll.

Försvarsförberedelserna inom ett län åligger dessa myndigheter och länsstyrelse i samverkan. Antalet försvarsområdesmyndigheter bör därför inle minskas men deras kapacitet och bemanning kan behöva differentieras mellan olika delar av landet. I de län som för närvarande saknar försvarsområdesmyndighet i fred bör åtgärder vidtas för all utveckla försvarets förankring i samhället, förbättra möjligheterna till samordnade krigsförberedelser och förbättra understödet åt frivilligorganisalionerna. Möjligheterna till och konsekvenserna av atl upprätta försvarsområdesmyndigheter i Västerås och Kalmar bör sålunda redovisas, liksom vilka uppgifter dessa bör fullgöra.

Inom armén bör stommen i fredsorganisationen utgöras av brigadprodu-cerande regementen som också bör vara mobiliseringsmyndigheler.

Fredsförbandens lokalisering styrs bl.a. av beredskapskrav, behov av
utbildning i rätt miljö och befolkningsförhållanden. Krigsförband primärt
avsedda för Norrland måste ges vinterutbildning. Nödvändig samträning
av brigader och territoriella stridsgrupper fordrar tillgång till förband ur
alla ingående truppslag. För detta ändamål bör det prövas att successivt
inom varie militärområde inrymma enheter ur i brigad ingående tmppslag i
befintliga etablissement. Därigenom skulle också mobiliseringssäkerhet
liksom insatsberedskapen inom militärområdena förbättras. Denna fråga          81

6   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

påverkas av framtida militärområdesindelning och militärbefälhavarnas     Prop. 1986/87:95 roll i förbandsproduktionen.

Den anställda militära personalen och dess kompetens är, såsom jag framhållit i det föregående, avgörande för goda utbildningsresultat, för krigsorganisationens effektivitet och för möjligheten atl upprätthålla god beredskap. Även den civila anställda personalen är betydelsefull i dessa avseenden. Förändringar i fredsorganisalionen måste därför planläggas långsiktigt och genomföras så att negativa konsekvenser för personalen och därmed sammanhängande oplanerade avgångar i görligaste mån undviks. En plan för fredsorganisationens utveckling bör därför innefatta en längre tidsperiod, varigenom bl.a. investeringarna kan styras rationellt. En sädan plan bör även innefatta rimlig grad av handlingsfrihet att förändra krigsorganisation, utbildning m. m. ulan alt långsiktigheten bryts.

Inom marinen har överbefälhavaren föreslagit atl en för flottan och kustartilleriet gemensam ledningsorganisation på lägre regional nivå införs redan i fred. Förslaget innebär vissa förändringar avseende organisation, lokalisering och bemanning inom de södra och östra militärområdena.

Kommittén anser, utan atl ta ställning till förslagels detaljer, att det medför bl.a. en angelägen samordning mellan flottans och kustartilleriets verksamhet och en bättre ledning av de marina förbanden. Åtgärderna bör även leda lill rationaliseringsvinster. Enligt min mening bör en ny ledningsorganisation införas, varvid dock sammanhanget med de övergripande ledningsfrågorna inom totalförsvaret måste uppmärksammas. Detta innebär bl. a. att flottans och kustartilleriets regionala myndigheter slås samman till en gemensam myndighet i södra Sverige resp. i Storstockholm-somrädet. Det bör ankomma på regeringen alt fastställa den närmare organisationsutformningen.

För flygvapnet har överbefälhavaren inte lämnat några förslag om ändringar av fredsorganisationen. Jag ser heller inga behov av förändringar inom flygvapnet under den kommande femårsperioden annat än sådant som krävs för atl fullfölja 1982 års försvarsbeslut. Studier pågår rörande en central funktionsledning av flygstridskrafterna bl. a. inför JAS-systemets införande i krigsorganisationen. Denna fråga har starka kopplingar tUl den övergripande ledningsutredningen och behöver ej avgöras förrän i nästa försvarsbeslut. En följd bör då bli att första flygeskadern i sin nuvarande form utgår.

Möjligheterna till ökad samordning över försvarsgrensgränserna bör tillvaratas. En väg kan därvid vara att i ökad utsträckning samordna mobihseringsförberedelser, stödproduktion m. m. för förband i samma garnison eller inom samma försvarsområde. En annan väg kan vara atl i samma etablissement inrymma utbildning av förband ur två försvarsgrenar. Fömtom ett mer rationellt utnyttjande av utbildningsresurserna skuUe tillgängen på förband och därmed beredskapen i olika delar av landet därigenom kunna förbättras.

För huvudprogrammen Operativ ledning m.m. resp. Gemensamma myndigheter m. m., har överbefälhavaren inte lämnat några förslag utöver ett fullföljande av 1982 års inriktning.

Den operativa ledningen är en väsentlig del i nu pågående utredning om   82

totalförsvarets ledning. En betydelsefull fråga är därvid atl klargöra möjlig-     Prop. 1986/87:95 heterna att minska antalet militärområden. 1 detta sammanhang bör också den fortsalla utvecklingen av de centrala stabsmyndigheterna redovisas, varvid en ökad samordning bör eftersträvas.

Enligt kommitténs mening bör underlag tas fram så all båda huvudprogrammen kan ges en fortsatt inriktning för perioden fram till år 1997. Därvid bör fortsatta ralionaliseringsätgärder klarläggas och möjliga strukturförändringar noga prövas i syfte atl inte binda större resurser än nödvändigt i fredsorganisationen. Jag delar kommitténs uppfattning och räknar med att vissa åtgärder i denna riktning kan vidtas redan före år 1992.

I årets budgetproposition (1986/87:100, bil. 9) anger sålunda chefen för finansdepartementet att en särskild utredare skall tillkallas med uppgift att i samråd med bl.a. byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvallningen ta fram ett förslag om ökad samordning av den verksamhet som bedrivs av dessa två myndigheter.

Beträffande/orra/f arbete vill jag anföra följande.

Jag har i det föregående anfört atl tillräckligt underlag rörande utveckling av arméns utbildning och fredsorganisation inte föreligger. Förbättringar i arméns utbildning är så angelägna att ställningstaganden till dessa frågor inte kan anstå till 1992års försvarsbeslut.

Jag avser vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att lämna uppdrag om hur en översyn i dessa hänseenden skall genomföras. Jag återkommer även till frågan om parlamentarisk insyn i detta arbete. Min målsättning är därefter att frågan skall kunna riksdagsbehandlas år 1989.

5.2.10 Rationalisering

11982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen, på förslag av regeringen, etl långsiktigt besparingsprogram. Under perioden 1982-1992 skulle 7,9 miljarder kronor sparas, varav 2,4 miljarder kronor under försvarsbeslutsperioden 1982-1987. Särskilda personalminskningsmål fastställdes för huvudprogrammet Operativ ledning m. m. och för de större myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m.

Besparingarna skulle göras genom stmkturella organisationsförändringar samt samordnings- och rationaliseringsåtgärder.

De planerade besparingarna under perioden 1982-1987 lades fast som sparmål för perioden, medan de planerade besparingarna under hela perioden 1982-1992 gavs karaktären av planeringsinriktning. Frågan om faktiskt sparmål för perioden 1987-1992 hänsköts till 1987 års försvarsbeslut.

Efter 1982 års försvarsbeslut har riksdagen varie år i budgetpropositionen fått en redovisning av hur det går att genomföra besparingarna och personalminskningarna. Redovisningarna har byggt pä de bedömningar som regelbundet har gjorts av överbefälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut.

Inför 1987 års försvarsbeslut har överbefälhavaren i samverkan med
försvarets rationaliseringsinstitut gjort en fördjupad bedömning av hur det
går att genomföra besparingsprogrammet för perioden 1982-1987. De vik
tigaste slutsatserna är följande.                                                                          83

-     Planerade strukturella förändringar har genomförts, vilket innebär att     Prop. 1986/87:95 förväntade besparingar härför i allt väsentligt kan innehållas. Förändringarna har emellertid inneburit oro i organisationen och större personalavgångar än beräknat.

-     Samordningsåtgärder inom garnison och mellan näraliggande myndigheter har genomförts på många platser. Hela rationaliseringspotentialen har dock ännu inte kunnat utnyttjas. En av orsakerna till detta är alt planerade investeringar inom byggnadsområdet ej kunnat genomföras av ekonomiska skäl.

-     De funklionsvisa rationaliseringsprojekten har ej fullt ut givit planerade besparingar. Detta beror på att många åtgärder inte i alla avseenden varit tillräckligt genomarbetade och förankrade vid de lokala myndigheterna. Ledningen och genomförandet av projekten har inle i alla avseenden varit helt tillräcklig.

-     Ändrade fömtsättningar, bl.a. ökade beredskapskrav, har i viss utsträckning begränsat möjligheterna till rationaliseringar och dessutom framtvingat en omfördelning av resurser.

-     Besparingsmålet intill år 1987 bedöms kunna näs. Till del sker detta genom ambitionssänkningar. De ekonomiska ramarna har bl. a. innehållits genom förtidsavgångar av militär personal, uppskjutna investeringar inom byggnadsverksamheten och senarelagt underhåll.

-     Det kan inte uteslutas att det hårt drivna besparingsarbetet är en bidragande orsak till de stora förtidsavgångarna. Innan nya besparingsplaner fastställs mäste denna fråga noggrant analyseras. Besparingar mäste motsvaras av uppgiftsförändringar eller bestå av väl förankrade rationaliseringsprojekt.

-  Inför försvarsbeslutsperioden 1987-1992 bör styrning och uppföljning

av rationaliseringsverksamheten bedrivas på annorlunda sätt.

Generaldirektör Gunnar Petri har på regeringens uppdrag utrett omfattningen av försvarsmaktens akuta ekonomiska problem och orsakerna till dem. I betänkandet (Ds Fö 1987:1) Utredningen om försvarsmaktens akuta ekonomiska problem sägs bl.a. att en anledning lill de brister som uppstått är att en del av det mycket ambitiösa rationaliseringsprogram som lades till grund för planeringen i 1982 års försvarsbeslut visat sig svårare att genomföra än vad man tidigare räknat med.

Överbefälhavarens planering för perioden 1987-1997 innebär bl.a. att besparingsprogrammet enligt 1982 års försvarsbeslut fullföljs. I förhållande till basåret 1986/87 planeras besparingar, i form av samordnings- och rationaliseringsåtgärder, om ca 2,8 miljarder kronor under perioden 1987-1992. För perioden 1992-1997 planeras ytterligare rationaliseringsåtgärder. Dessa senare är dock ännu inte identifierade.

Försvarskommittén har angett att inriktningen av rationaliseringarna enligt 1982 års försvarsbeslut avseende perioden 1987-1992 bör fullföljas. För perioden efter år 1992 har kommittén fömtsatt fortsatta rationaliseringar.

Jag anser att omfattningen av de planerade besparingarna under peri
oden 1987-1992 är lämplig och jag förutsätter att besparingar av denna
omfattning genomförs. Det innebär enligt min mening att besparingspro-     84

grammet enligt 1982 års försvarsbeslut fullföljs. Allmänt sett är det angelä-     Prop. 1986/87:95 get att varie myndighet är föremål för etl fortsatt rationaliseringstryck motsvarande det som gäller för myndigheterna i den civila delen av statsförvaltningen.

Vad gäller styrning och uppföljning av besparingarna under perioden 1987-1992 har överbefälhavaren anmält att han avser att senare lämna förslag till regeringen. Generaldirektör Petri har föreslagit att försvarets rationaliseringsplaner bör genomarbetas ytterligare och realistiska beräkningar göras av de rationaliseringsvinster som kan uppnås under perioden 1987-1992, samt att rationaliseringsarbetet bör bedrivas som etl led i den ordinarie planerings- och budgetprocessen.

Jag delar i alll väsentligt överbefälhavarens och generaldirektör Petris syn pä erfarenheterna av besparingsarbetet under perioden 1982-1987. Jag avser föreslå regeringen att ge överbefälhavaren i uppdrag att redovisa förslag rörande mäl för, samt styrning av, rationaliseringsverksamheten för perioden 1987-1992, baserat pä erfarenheterna under perioden 1982-1987.

Jag anser atl utvecklingen av personalvolymen på lång sikt bör beslutas av riksdagen, om möjligt i de samlade försvarsbesluten. I samband med del årliga budgetarbetet får ställning tas till de kortsiktiga förändringar som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas pä ett rationellt sätl.

Mina ställningstaganden till den faktiska utvecklingen av personalvolymen har jag redovisat i det föregående (5.2.7.4).

5.2.11            Förvaringen av vapen m. m. i militära förråd

Jag besvarade den 4 december 1986 i riksdagen frågorna 1986/87:214 och 216 om förvaringen av vapen m. m. i militära förråd. Frågorna ställdes mot bakgrund av sprängningen av ammunitionsförrädet i Järna. Jag anförde då bl. a. atl jag räknade med att regeringens ställningstaganden skulle redovisas i mars 1987. Jag återkommer nu till dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att vårt mobiliseringssystem, med över hela landet spridda mobiliseringsförråd, för med sig avsevärda svårigheter att före mobilisering effektivt skydda materielen mot alla slags angrepp. Systemels fördelar har emellertid hittills bedömts vara större än dess nackdelar. Jag anser att denna bedömning alltjämt gäller.

Samtidigt ger händelsen i Järna anledning till oro vad gäller skyddet av mobiliseringsförråden. I överbefälhavarens planering för perioden 1987— 97 ligger en förstärkning av bevakningen av våra mobiliseringsförråd. 1 jämförelse med nuvarande nivå satsas ytteriigare ca 140 milj. kr. på bevakningstekniska åtgärder. Skyddsnivån förbättras därmed avsevärt. Jag anser att planeringen är lämplig.

5.2.12            Beriden garnisonstjänst

Regeringen bemyndigade i april 1986 chefen för armén att för staten sluta
avtal med Stockholms kommun och Föreningen för den beridna högvakten
om alt grunda en stiftelse som skall äga och förvalla hästar som militära     85

myndigheter inom Stockholms garnison skall utnyttja för bl. a. den beridna     Prop. 1986/87:95 högvakten.

Chefen för armén har i december 1986 till regeringen för godkännande överlämnat förslag till avtal. Förslagen innebär att

-     staten, företrädd av chefen för armén. Stiftelsen Stockholm Information Service, ägd gemensamt av Stockholms stad och Stockholms läns landsting samt Föreningen för den beridna högvakten bildar en stiftelse benämnd Stiftelsen för den beridna högvakten,

-     hästar tillhörande staten och som disponeras av chefen för armén övertas och förvaltas av Stiftelsen för den beridna högvakten,

-     verksamheten med beriden garnisonstjänst kommer att bedrivas i princip som under verksamhetsåret 1986/87,

-     uppdelning av driftskostnaderna sker så att stiftelsen fr.o.m. budgetåret 1991/92 svarar för huvuddelen av dessa.

De föreslagna åtgärderna medför en viss besparing. Förslagen till avtal är enligt min mening lämpliga och jag avser att återkomma lill regeringen med förslag om att bemyndiga chefen för armén att med för staten bindande verkan sluta avtalen.

5.2.13 Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter

Regeringen redovisar i propositionen om ledningen av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99) bl.a. sin syn pä lekmannainflytandel i försvarsmaktens centrala myndigheter.

Frågan om lekmannainflytande i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter behandlades av riksdagen år 1982 (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374). I propositionen föreslogs en försöksverksamhet med rådgivande lekmannaorgan vid ett begränsat antal lokala myndigheter. Riksdagen hade ingenting att erinra mot förslaget.

Försöksverksamheten har bedrivits i fyra år under överbefälhavarens ledning. Överbefälhavaren har till regeringen redovisat erfarenheter av försöksverksamheten, samt förslag till fortsatt verksamhet.

Jag avser alt, efter det att propositionen 1986/87:99 har behandlats av riksdagen, återkomma till regeringen i fråga om lekmannainflytandel i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.

5.2.14 Ekonomiska överväganden och förslag

5.2.14.1 Säkerheten i planeringen

Försvarskommittén har noterat de svårigheter som försvarsmakten haft atl
genomföra planerad verksamhet inom gällande ekonomiska ramar och de
likvidilelsproblem som uppstått främst innevarande budgetår. Kommittén
understryker betydelsen av att säkerheten i planeringen inte minst inför
kommande försvarsbeslut förbättras och att produktionsledningssystemet
utvecklas sä att det underlättar genomförandet av en verksamhet som är i
balans med de ekonomiska tillgängarna. Kommittén vill också inskärpa               86

betydelsen av klara ansvarsförhållanden i dessa sammanhang och att     Prop. 1986/87:95 chefer på olika nivåer styr verksamheten pä ett effektivt sätt. Jag delar kommitténs bedömningar i dessa avseenden.

Med anledning av de problem som kommittén här berör och som även framkom genom överbefälhavarens redovisning av likviditetslägel i oktober 1986 uppdrog regeringen åt generaldirektören Gunnar Petri all undersöka de akuta ekonomiska problemen inom försvarsmakten. Jag pekade härvid bl. a. på att problem av ovan angivet slag förekommit även tidigare, vilket kunde innebära att planeringen av verksamheten inte varit i balans med tillgängliga resurser eller att planeringen inte i tid ändrats för alt uppnå sädan balans.

Petri har den 30 januari 1987 redovisat sitt uppdrag (Ds Fö 1987:1). Han framhåller bl. a. som en av sina viktigaste slutsatser att verksamheten inte har varit i balans med tillgängliga resurser. Dessutom redovisar han ett antal slutsatser och förslag till ätgärder som bör övervägas i syfte att förbättra försvarsmaktens styrsystem.

Regeringen har genom beslut den 23 oktober 1986 uppdragit ät överbefälhavaren att bl. a. lämna förslag om förbättringar av produktionsledningen.

I syfte att öka säkerheten i planeringen avser regeringen att i sina programplaneanvisningar lill överbefälhavaren ställa ökade krav på ekonomisk realism i kommande materielplaner. Vidare kommer regeringen att inför beslut om varie större materielärende nogsamt bevaka del kvarstående s. k. fria ekonomiska utrymmet så att en godtagbar handlingsfrihet bevaras inför 1992 års försvarsbeslut. DärtiU kommer möjligheterna till en uppdelning av siörre materielbeställningar i s. k. delbeställningar att beaktas.

Med de åtgärder som ovan redovisats anser jag att säkerheten i planeringen och genomförandet av det militära försvarets verksamhet bör kunna förbättras. Jag avser emellertid därutöver i särskild ordning överväga vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att öka säkerheten i planeringen.

5.2.14.2 Ekonomiska utgångspunkter

Planeringsramarna

Mitt förslag till inriktning av det militära försvarets utveckling utgår från de ekonomiska förutsättningar som angetts av försvarskommitlén. Samtliga belopp anges i prisläge februari 1986.

Den ekonomiska ramen för det militära försvaret har av kommittén
beräknats utifrån elt grundbelopp om 23759 milj. kr./budgetår. Detta be
lopp föreslås höjas för budgetåret 1987/88 med 840 milj. kr. samt därefter
för varie budgetår till och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. Detta
innebär att den militära ekonomiska ramen skulle höjas med sammanlagt
6200 milj. kr. räknat över hela femårsperioden. Efter vissa smärre juste
ringar av ingångsvärdet i enlighet med vad jag redovisar i det följande
föreslår jag att planeringsramen för det mUitära försvaret blir enligt följan
de tabell (milj. kr. i pris-, löne-och växelkursläge februari 1986).                         87

1987/88    1988/89    1989/90    1990/91    1991/92    1987/88-        Pron  1986/87-95

1991/92 '

24 571      24 774      24 974      25 174      25 374      124 867

För tiden frän 1992-07-01 tillåts överbefälhavaren att planera med en köpkraflsram som motsvarar en prolongering av den militära ramens totala nivå budgetåret 1991/92, dvs. 8,2 miljarder kronor över grundnivån för perioden 1992-97.

Priskompensationssystemet

Sedan lång tid fattar statsmakterna fleråriga försvarsbeslut som bl. a. innebär att elt syslem med fleråriga planeringsramar och ett automatiskt verkande priskompensationssystem tiUämpas för det militära försvaret.

I 1982 års försvarsbeslut fastställdes ett system med försvarsprisindex, vilket bestod av två delar. Den ena delen omfattade lönekostnadsandelen av planeringsramen. Denna del kompenserades med statens arbetsgivarverks index för utvecklingen av löner till anställda inom statlig verksamhet. Den andra delen omfattade resterande del av planeringsramen, vilken kompenserades med nettoprisindex.

Under åren efler 1982års försvarsbeslut skedde stora förändringar av valutakurserna, vilket var en bidragande orsak till att köpkraften i den fastställda planeringsramen minskade för det militära försvaret. Av detta skäl fastställdes år 1984 ett kompletterat försvarsprisindex som tog hänsyn till förändringarna av viktigare valutakurser liksom till prisutvecklingen i ett antal länder från vilka vi importerar försvarsmateriel. Detta kompletterade försvarsprisindex, som för närvarande tillämpas, har försvarskommittén ansett vara relativt komplicerat att använda.

Kommittén har uppdragit ål en särskild arbetsgrupp atl - utgående från regeringens direktiv - överväga och lämna förslag om priskompensationssystemets utveckling. Uppdraget är redovisat i en särskild rapport "Priskompensation för det militära försvaret och de civila delarna av totalförsvaret". I rapporten, som kommittén har överlämnat tUl regeringen, föreslås för den militära delen en förändrad indexstruktur.

De förändringar som föreslås i indexslmkluren kan sammanfattas i nedanstående punkter.

-     Andelen inhemska uppköp delas upp i två delar där den första innefattar inhemsk försvarsmateriel och den andra övriga inhemska uppköp.

-     Importandelen delas först in i de fyra delarna direkt import av färdig försvarsmateriel, import av komponenter och råvaror tiU inhemsk försvarsindustri, oljeimport och övrig import.

-     Komponent- och råvamimporten tiU försvarsindustrin läggs därefter samman med andelen inhemsk försvarsmateriel.

-     Andelen övrig import sammanläggs med andelen övriga inhemska uppköp.

Detta innebär att index får följande utseende:
(De här ansatta procentandelarna skall ses som approximationer)                     88

Kostnadsslag	Andel	Delindex
1, Löner	35 %	SAV-index
2, Inhemsk försvarsmateriel	27%	Hemmamarknadsprisindex    för verksladsvaror
3. Importerad försvarsmateriel	5%	Importprisindex  för  verkslads-varor-l-korreklionsposl  för dollarkursen
4, Oljeimpon	4%	Oljeprodukter i importprisindex
5, Övrigt	29%	Konsumentprisindex (utan olja)

Prop. 1986/87:95

För vart och ett av de fem kostnadsslagen har valts ett delindex som mäter prisutvecklingen inom respektive utgiftsandel. Med undantag av korrektionsposten för materielimportens större dollarberoende, består föreslaget index i princip endast av en sammanvägning av fem officiella indexserier. Storleken av ovannämnda korrektionspost, som multipliceras med ett index över dollarkursens utveckling, kan betraktas som en konstant som beräknas en gång per försvarsbeslutsperiod.

De procentandelar av totalutgifterna som anges ovan för de fem kostnadsslagen skall ses som approximationer. Mer precisa andelar bör fastställas inför varie försvarsbeslutsperiod mot bakgrund av aktuell planering.

Då prisutvecklingen under en beräkningsperiod varierar mellan olika kostnadsslag leder denna skillnad i sig till att andelarnas storlek förändras över tiden. Om exempelvis lönerna stiger långsammare än övriga kostnadsslag sjunker löneandelen av totalutgifterna under perioden. Ett automatiskt hänsynstagande i index till detta förhåUande kan enkelt fås om sammanvägningen av delindex till totalindex vid varie beräkningstillfälle görs utifrån löpande indexserier. Om andelarna beräknas med utgångspunkt i planeringen måste bastidpunkten för de över hela beslutsperioden löpande delindexserierna sammanfalla med planeringsläget.

Kommittén har funnit arbetsgruppens förslag lämpliga och föreslår att de får utgöra utgångspunkt för ställningstagande till nytt priskompensationssystem.

Jag delar kommitténs uppfattning och föreslår att det militära försvarets priskompensationssystem för perioden 1987/88—1991/92 utformas och tUl-lämpas i enlighet med del förslag som kommittén hänvisat till.

Kommittén anför vidare att priskompensationen under försvarsbeslutsperioden bör så nära som möjligt överensstämma med den faktiska prisutvecklingen på de resurser som förbmkas. Hänsyn till krav på produktivitetsutveckling bör tas vid fastställande av planeringsramen eller genom att särskilt ralionaUseringsprogram faststäUs. Även på denna punkt delar jag kommitténs uppfattning.

Underiag för regeringens beslut om fördelningen av tillgängliga prisregleringsmedel under verksamhetens genomförande har hittills lämnats av överbefälhavaren för försvarsmakten i dess helhet. Dessa beslut är emellertid ett led i hela budgetprocessen med starka kopplingar till myndigheternas anslagsframställningar och regeringens regleringsbrev. Jag avser därför att från och med budgetåret 1987/88 inhämta underlaget direkt från

89

programansvariga myndigheter. Överbefälhavaren skall yttra sig över     Prop. 1986/87:95 myndigheternas prisregleringsäskanden, en praxis som för övrigt redan tillämpas belräffande deras anslagsframställningar.

Ramberäkningen för budgetåret 1987/88

Utgående från försvarskommitténs förslag saml i enlighet med gällande metod för ramberäkningarna (prop. 1974:1, bil.6 s. 60, FöU 19, rskr. 190) beräknar jag utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 enligt vad som i det följande framgår till 24 571 140000 kr. i pris-, löne- och växelkursläge februari 1986.

Grundbelopp enligt försvarskommilléns förslag (prisläge

februari 1986)                                                            24 599000000

Tillkommer:

Överföring av medel

a) för ammunitionsröjning                                                1000000

Avgår:

Överföring av medel

a)   för irafikflygarhögskolan                                          21400000

b)  för vissa lönekostnader                                               160000

c)   för försvarels civilförvaltnings revisionsbyrå 4800000 Basbelopp (prisläge februari 1986)    24573640000

Avgår:

Överföring av medel till anslaget K 2 Flygtekniska

försöksanstalten                                                              2 500 000

Utgiftsram (prisläge februari 1986)                            24571 140000

Tillkommer:

Beräknad priskompensalion februari 1986-medelprisläget

1987/88                                                                       1600000000

Beräknat utfall den 30juni 1988                                 26 171 140000

I anslutning till ramberäkningen vill jag anföra följande:

Medel för uppsättande av ammunitionsröjningsenheter överförs frän civilförsvarsverksamheten i enlighet med vad jag anfört tidigare i avsnitt 4.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 överförs Irafikflygarhögskolan till kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Ovan angivna lönekostnader avser en tjänst som per den Ijuli 1987 överförs till utbildningsdepartementet.

Revisionsbyrån vid försvarels civilförvaltning inordnas fr. o. m. budgetåret 1987/88 i riksrevisionsverkets organisation.

Medlen till flygtekniska försöksanstalten avser delfinansiering av akustiklaboratorium m. m.

Medel för sysselsättningsskapande åtgärder under nuvarande tionde
huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att
betala byggnadsarbeten, materiel m.m. för försvarsmakten. Efter samråd
med chefen för arbetsmarknadsdepartementet fömtsätter jag att medel får
disponeras under budgetåret 1987/88 för sysselsättningsskapande åtgärder
i form av byggnadsarbeten utöver utgiftsramen till ett belopp av 50 milj. kr.       90

Jag förordar atl regeringen i likhet med föregående år begär bemyndigan-     Prop. 1986/87:95 den av riksdagen att

-    justera utgiftsramen med hänsyn till prisutvecklingen enligt föreslaget priskompensationssystem,

-    justera de beställningsbemyndiganden som har lämnats med hänsyn till prisutvecklingen enligt netloprisindex,

-    justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnyttjande av ramen för budgetåret 1986/87,

-    av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt

-    medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig. Bemyndigandet omfattar också beredskapsåtgärder i andra situationer än direkt krigsfara eller krig. Här avses sädana ätgärder som alt värnpliktiga av beredskapsskäl kallas in till krigsförbandsövning eller beredskapsövning eller att andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl. Stabiliteten i försvarsplaneringen är i betydande utsträckning beroende

av de planerings- och budgeteringsrutiner som tillämpas. För närvarande finns det för försvarsmakten som helhet en möjlighet att överföra outnyttjade medel från ett budgetår lill nästa i en omfattning som svarar mot högst tvä procent av utgiftsramen. Till följd av att nya principer införts beträffande myndigheternas utgiftsredovisning kan denna procentgräns behöva höjas. Frågan behandlas bl.a. i det av rationaliseringschefen Åke Hjalmarssons lämnade belänkande (DsFö 1986:4) Överplanering, bemyndiganden och anslagsavräkning. Häri föreslås att möjligheten att överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa skall ökas till att motsvara högst tre procent av utgiftsramen. Jag delar denna uppfattning och anser att en sådan förändring skulle vara av belydelse för stabiliteten i försvarsplaneringen.

5.3  Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslär riksdagen att

1.   fastställa basbeloppet för det militära försvaret för budgelårel
1987/88 till 24 573640000 kr. i prisläget febmari 1986 samt den
militära utgiftsramen för samma budgetår till 24571 140000 kr. i
samma prisläge,

2.  fastställer planeringsramen för det militära försvaret för perioderna 1987/88 -1991 /92 samt 1992/93 -1996/97 i enlighet med vad jag i det föregående har förordat,

3.  bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 med hänsyn tUl prisutvecklingen efter februari 1986 enligt ovan föreslaget system för priskompensation,

4.  bemyndiga regeringen atl justera lämnade beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,         91

5.   bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för del militära     Prop. 1986/87:95
försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnytt
jande av utgiftsramen för budgetåret 1986/87,

6.   bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge
överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av
lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur-
eller beredskapsskäl,

7.  godkänna förslaget lill viss förändring avseende marinens fred
sorganisation,

8.   antaga förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen
(1978:520),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om totalförsvarets militära del.

92

6 Totalförsvarets civila del                              Prop. 1986/87:95

6.1 Inledning

Det svenska totalförsvaret omfattar alla de åtgärder som krävs för att förbereda landet inför yttre hot och för all ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret hela det omställda samhället.

Beredskapsförberedelserna i fred inom totalförsvarets civila del syftar till att göra denna beredd att under kriser och i krig medverka i de samlade försvarsansträngningarna och atl säkerställa samhällets överlevnad.

Riksdagen beslöt våren 1985 om ledningen av den civila delen av totalförsvaret (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr. 388). Beslutet innebar bl. a. att denna del av totalförsvaret fr. o. m. den I juli 1986 indelades i samhällssektorer eller funktioner och att för varje funktion utsågs en ansvarig myndighet. Beslutet omsattes i en förordning (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del.

Vidare ombildades överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) den I juli 1986 lill överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). ÖCB:s uppgifter i fred är i första hand att på central nivå samordna de civila beredskapsförberedelserna och vara ansvarig myndighet för funktionerna Civil ledning och samordning. Övrig varuförsörining samt Kyrklig beredskap. TiU ÖCB:s uppgifter hör vidare att vara uppdragsmyndighet för den statliga beredskapslagringen och andra beredskapsåtgärder.

Riksdagen beslöt våren 1985 att bl.a. civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd skulle läggas samman till en ny central myndighet, statens räddningsverk (prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389) som fick ansvaret för funktionen Civilförsvar.

Vidare beslöts att kommunstyrelsen fr.o.m. den I juli 1986 är högsta civila toialförsvarsmyndighet på lokal nivå.

Genom riksdagsbeslut inrättades den I juli 1985 styrelsen för psykologiskt försvar som fick ansvar för funktionen Psykologiskt försvar. Till denna nya myndighet överfördes de uppgifter som dutills legat på beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, totalförsvarets upplysningsnämnd och statens upplysningscentral.

6.2 Inriktningen i 1982 års försvarsbeslut

1982 års försvarsbeslut innebar att betydelsefulla satsningar gjordes på den civila delen av totalförsvaret för att uppnå ett bättre och mer uthålligt totalförsvar.

Huvudinriktningen för civilförsvaret skulle vara att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skulle ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamhelen i krig skulle föras över till kommunerna. En hemskyddsorganisation skulle införas och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

Det ekonomiska försvaret skulle säkerställa den för individens överlev-          93

nad och samhällets funktion viktigaste försöriningen genom att komplette-     Prop. 1986/87:95 ra det fredstida samhällets resurser. Förberedelser för en omställning av näringslivet till krisproduktion och ätgärder som syftar till atl förbättra handlingsberedskapen gavs ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffades den I juli 1982. Oljelagringen finansierades i stället över statsbudgeten.

Det psykologiska försvarets vikt betonades mot bakgmnd av dess betydelse för vår motståndsförmäga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifierades. Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet uppmärksammades, liksom viklen av all beredskapsplanläggning och lagring av vikliga förnödenheter fullföljdes.

Övrigt totalförsvar utvecklades efter samma grunder som det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Hälso- och sjukvärden i krig avsågs bli förbättrad genom alt det otillfredsställande beredskapsläget inom sjukvårdssektorn skulle avhjälpas.

6.3 Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1987/88-1991/92

Jag förordar i likhet med försvarskommittén att en planeringsram för den civila delen av totalförsvaret inrättas och alt den för försvarsbeslutsperioden skall uppgå till 7 823 milj. kr. i prisläge 1986/87 (civilförsvar prisläge februari 1986).

Jag kommer under avsnitt 6.5 att närmare redovisa ramens konstruktion och innehåll.

Planeringsramen bör enligl kommittén i stort fördelas enligt följande.
Ändrade förutsättningar kan motivera avvikelser från denna fördelning.
Civilförsvar                                        5025 milj. kr.

Hälso- och sjukvård                              596 -"-

Förutvarande ekonomiska försvaret        1 960 -"-

Psykologiskt försvar                               37 -"-

Övrigt                                                205 -"-

7823 milj. kr.

(= 1564,6 milj. kr./år)

Kommittén har förordat att för försvarsbeslutsperioden härutöver avdelas 500 milj. kr. för att förbättra beredskapen på hälso- och sjukvårdsområdet. Kommittén har vidare förordat all televerket självt skall finansiera sina beredskapsålgärder och alt krigsskyddsåtgärder bör vidtas under försvarsbeslutsperioden som motsvarar etl belopp av 350 milj. kr. Kommittén har föreslagit att fredskrislagren på kemi-, metall- och beklädnadsområdena bör försäljas. Intäkterna från försäljningen bör användas för åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret. Kommittén har lämnat förslag om minskning av beredskapslagren av olja. Jag biträder kommitténs förslag.

Med tillämpning av planeringsramen kommer de beräknade ramutgifterna för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 att uppgå till 1 591,8 milj. kr. enligt följande sammanställning.

94

Ram                                                                    1564,6 milj. kr.        Prop. 1986/87:95
Pris-och löneomräkning                                      -1-82,8-"-
Överföring av  medel för kvalificerad  ammunitions-
röjning till den militära ramen                             -  1,0-"-
Driflkostnader för den statliga oljelagringen       —54,6 - " -

I 591,8 milj. kr.

Storleken av driftkostnaderna för den statliga oljelagringen är för närvarande svår att bedöma varför de tills vidare inte bör ingå i ramen.

Medel för investeringar för u-landsutbildning i Sandö anvisas av praktiska skäl under anslaget H2. Anläggningar för fredsorganisationen bör inte belasta ramen.

6.4 Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del 6.4.1 Grunder och inriktning

Totalförsvarets civila del skall värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörining. Förmågan i dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Grundprincipen skalviss verksamhet i fred också innebär ett motsvarande ansvar i krig.

Samhällets förmåga att möta fredstida störningar är grundläggande för möjlighetema alt verka under kriser och i krig. Jag vill i likhet med försvarskommittén betona vikten av att det härutöver i fredstida planering och samhällsutveckling tas särskild hänsyn lill beredskapen för kriser och i krig. Sådana åtgärder kan i sin tur vara betydelsefulla även för fredssamhället t. ex. vid olyckor och katastrofer av olika slag. En samhällsplanering som sker i fred under beaktande av totalförvarsintressena minskar behovet av beredskapsplanering och särskilda beredskapsåtgärder. Jag återkommer i det följande med förslag till hur beredskapshänsynen i planering och samhällsutveckling skall kunna förbättras.

Jag har i det föregående redogjort för innehållet i stort i 1982 års försvarsbeslut i vad gäller den civila delen av totalförsvaret.

En strävan i detta beslut var att decentralisera ansvaret för och förbättra samordningen av den civila lotalförsvarsverksamheten saml atl i ökad utsträckning ge den en förankring hos medborgarna. Denna strävan kom till uttryck bl. a. genom den ökade samordningen mellan fredslida och krigstida räddningstjänst, kommunernas vidgade ansvar för verksamheten på lokal nivå, uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen, den ökade satsningen på skydd mot kärnvapen och kemiska stridsmedel samt förbättringen av samordningen såväl inom den civila delen av totalförsvaret som inom totalförsvaret som helhet.

En annan strävan i försvarsbeslutet var att inrikta försöriningsberedskapen mot att främst säkerställa de oundgängliga behoven och att i ökande grad bygga beredskapen på del svenska näringslivets inneboende flexibilitet och omställningsförmåga.

I likhet med försvarskommittén finner jag all 1982 års försvarsbeslut i            95

väsentliga avseenden bör fullföljas och vidareutvecklas men att delvis Prop. 1986/87:95 ändrade bedömningar av krisers och krigs karaktär, vilkas innebörd jag närmare redovisat i mina säkerhetspolitiska överväganden, och av den militärtekniska utvecklingens konsekvenser motiverar vissa omprioriteringar. Dessutom krävs ytterligare satsningar på vissa funktioner som uppmärksammades redan i 1982 års försvarsbeslut men där genomförandet av åtgärderna av olika skäl försenats.

Av särskild belydelse för mina förslag i del följande har varil dels bedömningen av resursbehovet och inriktningen av beredskapsåtgärderna när del gäller hälso- och sjukvård och befolkningsskydd för att förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig, dels synen på krisers och krigs längd och karaktär.

När del gäller hälso- och sjukvården har försvarskommittén funnit att de allvarliga brister, främst avseende beredskapen för krig, som konstaterades i samband med 1982 års försvarsbeslut närmast förstärkts och att beredskapen i fräga om försöriningen med sjukvårdsförnödenheter och läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvården fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå.

I fräga om befolkningsskyddet konstaterar kommittén beträffande tillgången pä skyddsrum att bristerna i vissa områden är så stora att de med fortsatt byggande enligl nu tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste årtiondena. Dessa principer innebär främst att ytterligare skyddsrum anskaffas successivt i anslutning till all nybyggnation i de ca 350 skyddsmmsorterna. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovel i bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddet. Enligt kommitténs mening bör åtgärder för atl förstärka befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården sättas in i ett gemensamt perspektiv när det gäller atl förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig.

Jag delar kommitténs uppfattning om den allmänna inriktningen av beredskapsplaneringen när det gäller hälso- och sjukvården och befolkningsskyddet. Jag förordar i likhet med kommittén beträffande dessa ätgärder en ändrad inriktning som i stort innebär dels en intensifierad satsning på hälso- och sjukvården, dels en ändrad inriktning av befolkningsskyddet inom civilförsvaret. Sammantaget bör dessa ätgärder medföra en för befolkningens överlevnadsmöjligheter i krig mer ändamålsenlig fördelning av resurserna.

Efter samråd med mig kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag att förorda att det vid försvarsbeslutsperiodens slut skall ha byggts upp resurser i fräga om försöriningsberedskapen med sjukvårdsförnödenheter så att i varie faU krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses.

Jag kommer i det följande att föreslå att det framtida skyddsmmsbyg
gandet utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, i högre
grad än hittills bör inriktas på sådana områden där mer betydande risker
finns för civilbefolkningen vid en angripares bekämpning av militärt bety
delsefulla mäl. Jag kommer vidare att förorda en väsentligt ökad satsning
på att komplettera skyddsmmsbyggandet med andra skyddsåtgärder som         96

kan bidra till att bristerna läcks inom överskådlig lid.

När del gäller försöriningsberedskapen är synen på krisers och krigs     Prop. 1986/87:95 längd och karaktär av särskild belydelse. Mina förslag för olika funktionsområden grundas på de bedömningar härvidlag somjag redogjort för i det föregående och syftar till att uppnå en balanserad uthållighet.

Efter samråd med chefen för miljö- och energidepartementet finner jag att den samlade bedömningen av kriser och krig som utgångspunkt för planeringen leder till att beredskapslagren främst av olja kan minskas väsentligt med bibehållande av en tillräckligt hög försörjningssäkerhet. De medel som på så sätt kan frigöras bör utnyttjas för andra behov inom totalförsvaret, där bedömningen av hotbilden ger vid handen att ytterligare åtgärder är nödvändiga.

För den civila delen av totalförsvaret vill jag i likhet med kommittén härutöver framhålla att ytterligare ätgärder erfordras främst inom tele-, el-och transportområdena. Dessa funktioner är av grundläggande betydelse för hela samhällets möjligheter att verka i krig.

Jag vill understryka vikten av att alla beredskapsålgärder som vidtas bygger pä gemensamma operativa grunder och att hänsyn tas till den prioritering mellan olika regioner somjag i det föregående har förordat bör gälla. Jag vill i likhet med försvarskommittén framhålla betydelsen av att myndigheterna i sitt fortsatta planeringsarbete beaktar övre Norrlands-och Gotlandsproblemen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att ÖCB i enlighet med anvisningarna för programplaneringen har genomfört en särskild utredning om försöriningsproblemen i övre Norrland och pä Gotland. De förslag som lämnats är till väsentlig del av generell natur och kan tillämpas även pä andra delar av landet. Dessa frågor kräver ytterligare utredning innan de kan bli aktuella att närmare pröva. Jag återkommer dock till vissa av de i ÖCB:s utredning behandlade frågorna i samband med behandlingen av resp. funktioner.

Vissa av funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret, främst sädana funktioner som avser försörining med varor inkl. energi, är för sin planering beroende av preciserade planeringsförutsättningar förutom beträffande krisers och krigs längd och den kristida utrikeshandelns omfattning också i vad avser försöriningsstandard.

1 fråga om försörjningsstandarden har riksdagen på vissa områden gjort preciserade uttalanden om den ambitionsnivå som bör gälla. Således har för livsmedelsområdet uttalats alt en kriskost som molsvarar 2900 kcal/ dygn bör vara en utgångspunkt för planeringen. Vidare har för beklädnadsområdet uttalats att en tillförsel bör kunna åstadkommas som innebär att ett vissl minsta innehav av kläder och skor skall kunna garanteras. För energiområdet har slutligen uttalats vilken inomhuslemperalur som minst bör kunna upprätthållas under dag resp. natt.

Försvarskommitlén förordar alt riksdagen på detta område uttrycker sig
i mer allmänna termer. De preciserade mål för försöriningsstandard m. m.
som nu gäller bör därför upphävas såsom av riksdagen beslutade mål. Del
bör ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna alt
pä grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra
de preciseringar som erfordras för planeringen.                                      97

7    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

Jag delar kommitténs uppfattning. Jag och cheferna för jordbruks- samt     Prop. 1986/87:95 miljö- och energidepartementen återkommer till frågan i behandlingen av resp. funktioner.

Jag avser uppdra ät ÖCB att i samarbete med berörda funktionsansvariga myndigheter vidareutveckla målbeskrivningarna för beredskapen inom olika funktioner.

Utvecklingen i samhället har i många avseenden medfört en ökad sårbar-hel för både fredstida och krigstida störningar. Försvarskommitlén redovisar i sitt betänkande nägra drag i denna utveckling. Somjag har framhållit i det föregående är samhällets förmåga att möta fredstida störningar en viktig resurs när det gäller beredskapen för kriser och krig.

I beredskapsplaneringen inom den civila delen av totalförsvaret vidtas åtgärder för att motverka sårbarheten i kriser och krig inom resp. samhällsområden. Planeringen genomförs av de funklionsansvariga myndigheterna. En viktig uppgift för de myndigheter som ansvarar för beredskapsplaneringen är att identifiera problemområden i dessa avseenden. Härvid bör ocksä sammanhanget med forskning och utveckling uppmärksammas.

Sårbarhetsfrågorna kan i alll väsentligt betraktas som problem som avser enskilda funktioner. Jag och för olika funktioner ansvariga departementschefer kommer därför atl behandla dessa frågor i samband med genomgången av dessa i resp. avsnitt. Emellertid kan samhällets beroende av datorer och informationsbehandling betraktas som elt för funktionerna gemensamt sårbarhelsproblem varför det är motiverat att här särskilt behandla denna fråga.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fick i samband med programplanearbetel i uppdrag alt för de olika funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret redovisa en översiktlig analys av humvida ADB-säkerheten motsvarar vad som erfordras under kriser och i krig.

Resp. ansvarig myndighet/företag bör enligl ÖCB klarlägga vilka åtgärder som erfordras för att höja ADB-säkerheten i krig. Till gmnd härför föreslås läggas en särskild riskanalys. På gmndval av riskanalysen kan behovet av beredskapsåtgärder utöver fredssäkerheten fastställas och kostnaderna beräknas. Kostnaderna kan enligt ÖCB bli mycket höga, särskilt om åtgärder skall vidtas efler hand i etablerade system. En prioritering är därför nödvändig.

Vad som nu sagts gäller befintliga statliga syslem. Skall motsvarande åtgärder genomföras även inom kommunal verksamhet och i näringslivet torde enligt ÖCB särskilda åtgärder erfordras, t.ex. särskild lagstiftning eller olika former av ekonomiskt stöd.

Jag kan liksom försvarskommittén konstatera att datoriseringen blivit så integrerad i vissa verksamheter att det inte torde vara möjligt alt inom rimlig tid återgå till manuella rutiner. ADB-stöd lorde därför i stor utsträckning vara nödvändigt för att en verksamhet skall kunna bedrivas pä en rimlig nivå även under kriser och i krig.

Beredskapsplaneringen inom ADB-området måste mol denna bakgmnd
aktiveras. Det bör ingå i de funktionsansvariga myndigheternas uppgift alt
verka för att erforderiig planering på detta område kommer tUl stånd som
en naturlig del av beredskapsförberedelserna.                                                    98

Jag anser att arbetet bör fortsätta med hög prioritet och inriktas mot att Prop. 1986/87:95 höja beredskapsnivån för dem som avser utnyttja ADB för sin verksamhet under kriser och i krig. Jag avser därför senare lämna förslag till regeringen om att uppdra ät ÖCB att i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret samt funktionsansvariga myndigheter konkretisera de åtgärder som bör vidtas för att förbättra ADB-säkerheten.

Regeringen uppdrog i augusti 1985 åt totalförsvarets chefsnämnd att fortsätta arbetet med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Uppdraget innebar dels atl meddela råd och rekommendationer om beredskapshänsyn på olika nivåer inom totalförsvaret, dels att verka för att utbildnings- och informationsbehovet skulle kunna tillgodoses.

Chefsnämnden redovisade sill uppdrag i juni 1986. Råden och rekommendationerna utgavs i december 1986 i en särskild skrift Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Jag anser i enlighet med nämndens förslag atl skriften bör ligga till grund dels för information, dels för arbetet med precisering av åtgärder som kan vidtas på totalförsvarets olika nivåer.

Överstyrelsen för civil beredskap har del övergripande ansvaret för samordningen av frågan om beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen. Det är enligt min mening av yttersta vikt att beredskapsbehoven och betydelsen av att dessa beaktas sprids till myndigheter, organisationer, förelag m. fl. som deltar i planeringen och utvecklingen av samhällets olika delar samt i forskningssammanhang. Detta innebär bl.a. en ökad satsning pä information och utbildning. Jag ser det därför som särskilt viktigt att överstyrelsen, civilbefälhavarna och länsstyrelserna verkar för spridning av kunskap i dessa frågor. Jag vill särskilt peka på vikten av att sådan information lämnas i samband med utbildning, övningar och konferenser saml vid överläggningar med näringslivets företrädare.

6.4.2 Administrativ beredskap

Försvarskommittén har uttalat det angelägna i att kommuner och landstingskommuner på motsvarande sätl som gäller för statliga myndigheter redan i fred vidtar sådana åtgärder som är nödvändiga för att kunna höja den egna beredskapen redan före ett beslut om beredskapstillstånd. Jag delar den uppfattningen. Etl viktigt mål för denna beredskap är därför att skapa förutsättningar för en effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Beredskapsförfattningarna är delvis ålderdomliga till form och innehåll och är i stor utsträckning skrivna mot andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har anfört alt en viss tveksamhet råder beträffande beredskapsbegreppets innebörd, vilket försvårar möjligheterna att behandla beredskapsfrågorna entydigt. Kommittén föreslår att en översyn genomförs av lagen (1960:513) om beredskapslilLstånd och tillhörande beredskapskungörelse (1960:515). I likhet med kommittén anser jag atl det är nödvändigt att beredskapsförfattningarna ensas och anpassas till dagens behov.

I januari 1985 tillkallade regeringen en särskild utredare (Dir. 1985:01)
för att göra en förfallningsteknisk översyn av civilförsvarslagen (1960:74,
omtryckt 1984:1026) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap (om-          99

tryckt 1984:1027) samt de andra författningar som reglerar de frågor som     Prop. 1986/87:95 behandlas i dessa lagar. Detta arbete beräknas vara slutfört under budgetåret 1987/88.

Genom det ökade ansvar kommunerna fåll i totalförsvaret är det nödvändigt alt beslut om beredskapshöjande åtgärder före ett beredskapslillslånd som riktas mot statliga myndigheter ocksä fär genomslag i kommuner och landstingskommuner. Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag att det nu finns skäl att göra en författningsteknisk översyn av lagen om beredskapstillständ och hithörande författningar. Jag avser att i annat sammanhang återkomma lill regeringen i denna fråga.

Jag anser vidare att det från totalförvarssynpunkt är nödvändigt att man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m. beaktar hur svårigheterna under kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Delta bör ta sig uttryck i generella beredskapsförfattningar eller i särskilda beredskaps-föreskrifter i de författningar som styr myndigheternas verksamhet i fred.

6.4.3 Funktionsvis inriktning

6.4.3.1 Civil ledning och samordning

Funktionen omfattar övergripande ledning och samordning av de civila delarna av totalförsvaret på central, högre och lägre regional samt lokal nivå.

En effektiv ledning och samordning under kriser och i krig är nödvändig för att totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. En väl sammanhållen vidareutveckling inom detta område är betydelsefull. Jag har under avsnittet 4.3 i del föregående närmare utvecklat min syn i denna fråga.

Överstyrelsen för civil beredskap

Riksdagen beslöt våren 1985 (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr. 388) att överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) fr. o. m. den I juli 1986 skulle få vidgade uppgifter och byta namn till överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB).

Från samma tidpunkt blev ÖCB ansvarig myndighet på central nivå för funktionen Civil ledning och samordning. Ledningsuppgifter på övriga nivåer handhas av civilbefälhavare (CB), länsstyrelser och kommunstyrelser.

ÖCB:s uppgifter är främst att pä central nivå svara för beredskapsförberedelserna inom funktionen Civil ledning och samordning. ÖCB skall således samverka med totalförsvarets militära del saml tillsammans med övriga funktionsansvariga myndigheter på central nivå, CB och länsstyrelser utarbeta principer för civil operativ ledning i krig, bedriva operativa studier, samordna den cenlrala ledningens krigsorganisation, krisgruppering, samband, skydd och krigsorganisering, ansvara för utbildning och övning av de civila ledningsorganen på alla nivåer m. m.

ÖCB har även ansvaret för samordningen av de civila beredskapsförbe
redelserna. Uppgiften innebär bl.a. att ÖCB i samråd med berörda myn-           100

digheler skall utarbeta riktlinjer för prioriteringen av samhällets civila     Prop. 1986/87:95

resurser under kriser och i krig och samordna planeringen inom funktion-

sövergripande områden som t.ex. skydd, utrymning, krigsanskaffning,

undanförsel och förstöring. ÖCB skall vidare verka för all de uppgifter

som centrala myndigheter ålägger de regionala statliga myndigheterna blir

samordnande och balanserade och samordna de centrala myndigheternas

administrativa beredskap m. m.

ÖCB har slutligen uppgiften att pä central nivå leda och samordna studie- och planeringsverksamheten för totalförvarets civila del. ÖCB skall härvid bl.a. samordna behovet av gemensam försvarsforskning för totalförsvarets civila del.

ÖCB skall verka för att beredskapen inom den civila delen av totalförsvaret hålls på en godtagbar nivå och att avvägningen mellan olika åtgärder är lämplig liksom samspelet mellan denna del av totalförsvaret och det militära försvaret. 1 detta sammanhang är det väsentligt att ÖCB följer och dokumenterar beredskapsläget och skaffar sig kunskaper om problem och brister inom den civila delen av totalförsvaret.

Lednings- och samordningsuppgiften är en i hög grad utåtriktad uppgift. Förtroendefulla relationer till övriga beredskapsmyndigheter och lill andra samhällsorgan är därför en förutsättning för alt ÖCB skall nå framgång i sitt arbete. Den kontaktskapande verksamheten syftar till att öka intresset och förståelsen för beredskapsfrågorna hos chefer och andra anställda vid myndigheter och förelag och att motivera dessa organs ledningar alt engagera sig djupare i beredskapsfrågorna.

Lednings- och samordningsuppgiften går i stor utsträckning ut på att motivera andra samhällsorgan att känna ansvar för och la initiativ till åtgärder som kan bidra till att höja beredskapen. ÖCB:s verksamhet syftar således inte till att ta över ansvar och befogenheter från andra beredskapsmyndigheter. Det är enligt min mening i stället väsentligt att lednings- och samordningsuppgiften utövas i samverkan med berörda myndigheter.

Civilbefälhavarna

Landet är indelat i sex civilomräden, som sammanfaller med militärområdena. En av landshövdingarna inom varie civilområde utses av regeringen att vara civilbefälhavare.

De civila, regionala försvarsförberedelserna skall grundas på en samlad analys av de förhållanden som påverkar förvarsmöjlighelerna inom resp. civilområde.

Civilbefälhavaren skall i fred verka för att totalförsvaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning samt så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civilbefälhavarna samverkar härvid med militärbefälhavarna.

Fömtom samordning av viss planläggning skall civilbefälhavarna leda övningar och utbilda eller verka för utbildning av viss personal för uppgifter i krig.

Civilbefälhavarnas roll och inflytande i beredskapsplaneringen har för-     101

stärkts genom att dessa numera i större utsträckning deltar i centralt     Prop. 1986/87:95 planeringsarbete och genom att den nya ledningsstrukturen har införts.

Försvarskommitlén framhåller att en effektiv ledning och samordning under kriser och i krig är nödvändig för att totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter bör särskilt undersökas. En särskild sakkunnig har utsetts för atl se över civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas krigsorganisation.

Länsstyrelserna

Av länsstyrelseinstruktionen framgår alt länsstyrelserna skall beakta de krav som totalförsvaret i krig uppställer. Denna uppgift har ett nära samband med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen.

Länsstyrelserna verkar vidare för att totalförsvaret inom resp. län planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning samt sä att största möjliga totalförsvarseffekt uppnås. Länsstyrelserna samverkar härvid med försvarsområdesbefälhavarna.

Länsstyrelsernas organisation är för närvarande föremål för olika översyner. De nu aktuella förändringarna av länsstyrelseorganisationen har gjort det nödvändigt att se över länsstyrelsens krigsorganisation och i anslutning härtill även civilbefälhavarnas krigsorganisation. För denna utredning haren särskild sakkunnig utsetts i civildepartementet. Försvarskommittén betonar det angelägna i att försvarsenheterna ges möjlighet att fullgöra sina för totalförsvaret väsentliga uppgifter.

Chefen för civildepartementet återkommer senare i dag till totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna.

Kommunal beredskap

Kommunstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå.

Den 1 januari 1987 övertog kommunerna ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap. Genom den planläggning som har bedrivits i kommunerna under de senaste två åren har civilförsvarsplanläggningen samordnats med övrig kommunal beredskapsplanläggning. Bland de beredskapsplaner kommunerna har upprättat kan nämnas ledningsplan, informationsplan, skyddsplan, planer för socialtjänst, el- och värmeförsöriningen samt för skolverksamhet och kollektiv utspisning.

Försvarskommittén betonar vikten av att ledningsfunktionen på den kommunala nivån förstärks. Jag delar den uppfattningen. I likhet med vad kommittén anför, anser jag att i ett inledningsskede planläggnings-, övnings- och utbildningsverksamheten kommer att vara av största betydelse. Härigenom kommer realiserbarheten i upprättade planer att kunna prövas.

Försvarskommittén har särskilt framhållit betydelsen av den kommunal-
tekniska försöriningens säkerhet. Jag ansluter mig till denna uppfattning
och vill betona viklen av att kommunerna genomför analyser av kon
sekvenserna av störningar såväl i fred som under kriser och i krig. De
gångna årens erfarenheter visar att tillgången på reservkraftaggregat för        102

fredstida behov är av stor betydelse för såväl kommuner och landstings-     Prop. 1986/87:95 kommuner som näringsidkare.

Med hänsyn till behovet av både en väl fungerande sjukvård i såväl krig som fred samt den nära koppling som råder mellan den landstingskommunala omsorgs- och primärvården och den kommunala socialtjänsten förordar kommittén att en översyn och nyplanläggning av den landstingskommunala beredskapen genomförs. Jag delar kommitténs uppfattning och förordar att en översyn av den landstingskommunala beredskapsplanläggningen genomförs.

Mol bakgrund av vad jag här har anfört har jag budgeterat vissa medel för genomförande av denna verksamhet under anslaget G 2. Civil ledning och samordning.

6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänsl

Inledning

Funktionen Civilförsvar beslår av befolkningsskydd och räddningstjänst. Med begreppet befolkningsskydd avses de förebyggande åtgärder som vidtas i fred för att förhindra olyckor och för att begränsa skadan, om en olycka skulle inträffa. Det omfattar även åtgärder för att skydda civilbefolkningen i krig. Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för i fred vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Insatser för att hindra och begränsa skador på människor och egendom i krig benämns också räddningstjänst. Till räddningstjänst hänförs även sådan efterforskning av människor eller luftfartyg som är hänförlig till fjäll-, flyg- och sjöräddningstjänst. Räddningstjänsten under civilförsvarsberedskap och den del av befolkningsskyddet som syftar till skydd av befolkningen under civilförsvarsberedskap utgör civilförsvarsverksamhel. Verksamheten i fredstid har samlats i uttrycket fredsräddningstjänst. Med hänsyn till all fredsrädd-ningstjänslen inte har behandlats i försvarskommittén lar jag upp den delen av verksamheten mer utförligt i det följande.

Civilförsvarsverksamheten och fredsräddningsljänsten integreras för närvarande. Samtidigt ökar kommunernas roll och ansvar i båda verksamheterna. Kommunerna övertog den 1 januari 1987 ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten pä lokal nivå under civilförsvarsberedskap och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övning av civilförsvarsverksamheten decentraliseras successivt och kommer att genomföras i kommunerna. Genom bildandet av statens räddningsverk den Ijuli 1986 genomfördes en integration av, förutom den statliga förvaltningen på de båda områdena på central nivå, utbildningen för fredsräddningstjänst med civilförsvarsutbildningen. En mycket stor del av befälet i krigsorganisationen kommer att utgöras av personal från fredsräddningstjänsten.

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om
befolkningsskydd, innefattande frågor om landlransporter av farligt gods,
och räddningstjänst. Räddningsverket skall samordna samhällets verksam- 103

het inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Verket är tillsyns-

myndighet och har möjlighet att meddela föreskrifter för den kommunala Prop. 1986/87:95 räddningstjänsten och räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen saml för samordning av samhällets räddningstjänst. En annan uppgift för räddningsverket är att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet i fråga om landtransporter av farligt gods och svara för tillsyn inom verksamhetsområdet i övrigt. Räddningsverket skall också bl.a. planera och genomföra utbildning och övning av civilförsvarsorganisationen och av personal för räddningstjänst och sotningsväsende samt av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor.

Ansvaret för den statliga räddningstjänsten är fördelat pä flera huvudmän. Varie kommun skall svara för räddningstjänsten inom kommunen om inte ansvaret ligger på den statliga räddningstjänsten. Kommunerna och de statliga myndigheterna skall samarbeta med varandra.

Med syfte att följa upp allvariiga olyckshändelser och tillbud till sådana händelser har regeringen tillkallat en kommitté (Kn 1981:02), som har fått till uppgift att göra kompletterande undersökningar belräffande säkerhetsåtgärder och räddningsinsatser. Kommittén avlämnade i juni 1986 betänkandet (Ds Fö 1986:3) Statens katastrofkommission. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Statens brandnämnd har i samråd med generaltullstyrelsen och Svenska kommunförbundet på regeringens uppdrag utrett frågan om organisation av personalberedskapen för kemikaliebekämpning till sjöss och har föreslagit att räddningsstyrkor frän räddningskårerna i Göteborg, Helsingborg, Malmö, Stockholm och Sundsvall skall upprätthälla beredskap för att biträda kustbevakningen vid insatser mot kemikalieutsläpp till sjöss. Det övervägs för närvarande om inle dessa räddningsslyrkor även skall kunna användas för insatser vid omfattande kemikalieolyckor på land.

Inom fredsräddningstjänstområdet pågår ett betydande internationellt samarbete. Bl. a. förekommer samverkan i fråga om åtgärder mot förorening av den marina miljön. Vidare pågår ett samarbete med övriga nordiska stater som syftar till atl underlätta och öka räddningstjänstsamverkan över riksgränserna. Inom Internationella atomenergiorganet (lAEA) har utarbetats ett förslag till konvention om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge. Arbete pågår med den lagstiftning och de andra praktiska åtgärder som fordras för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Efter svenskt initiativ har en översyn påböriats av del nordiska samarbelsavtalet i samband med strålningsolyckor, undertecknat i Wien den 17 oktober 1963. I fråga om transport av farligt gods förekommer ett omfattande internationellt samarbete. Detta är nödvändigt med hänsyn till att transporterna ofta är internationella.

Inom civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten pägär ett aktivt arbete med alt exportera tjänster och varor inom verksamhetsområdet. Statens räddningsverk och tullverkets kustbevakning deltar således i exportsamverkansgmpper i Sveriges exportråds regi.

AUmän inriktning

Befolkningsskyddet och räddningstjänsten har under 1980-talel gått ige
nom en omfattande översyn och reformprocess. Syftet har varit att effekti-    104

visera verksamheten bäde i fred och i krig. Jag vill framhålla att de Prop. 1986/87:95 grundläggande besluten nu genomförts genom bildandet av statens räddningsverk .samt ikraftträdandet vid årsskiftet 1986/87 av kommunernas ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå under civilförsvarsberedskap och den nya räddningsljänstlagstiftningen. Samtidigt fordras fortsatta insatser för atl förverkliga statsmakternas intentioner.

Försvarskommittén anser all den i 1982 års försvarsbeslut fastställda integreringen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten bör fullföljas. En väl fungerande fredsräddningstjänsl är enligt kommittén en väsentlig grund för alt motsvarande verksamhet i krig skall kunna genomföras effektivt. Kommittén understryker dock betydelsen av utvecklingen av fredsräddningstjänsten under hänsynstagande till krigsuppgifterna.

Jag delar försvarskommitténs syn i fråga om integrationen. Arbete med en sädan inriktning pågår. Det arbetet bör enligt min mening fortsätta varvid kommunernas ansvar för verksamheten successivt utvidgas. Ett viktigt instmment för att räddningsverket skall kunna påverka utvecklingen i önskad riktning är informationsverksamheten. Denna kan även utnyttjas för att främja allmänhetens beredskap och förmåga att ta ett ökat ansvar för den egna säkerheten i fred och i krig.

Försvarskommitténs förslag innebär väsentliga ändringar i inriktningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten i krig. Jag återkommer till dessa frågor.

Räddningsverket har utarbetat en plan för studie- och forskningsverksamheten för att skapa ett planerings- och beslutsunderlag för verksamhetens ledning samt för att utveckla ett underlag för tekniska, pedagogiska och administrativa lösningar inom olika produktionsområden.

Studie- och forskningsverksamheten utgör enligt min mening en nödvändig grund för utveckling av det framtida befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Jag kan i huvudsak ansluta mig till den inriktning som anges i räddningsverkets plan. Även pä detta område bör en så långtgående integration som möjligt ske och hänsyn tas till krigets krav där det är lämpligt. I forsknings- och utvecklingsverksamheten bör bl.a. försvarets forskningsanstalt (FOA) och Styrelsen för svensk brandforskning (Brand-forsk) delta. När det gäller det forsknings- och utvecklingsarbete som fordras med anledning av den nya inriktningen av befolkningsskyddet i krig, kommer jag under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (s. 188) alt förorda alt resurser avdelas för att kunna genomföra nödvändigt arbete.

För att effektivt styra verksamheten mot de uppsatta målen men även
för att följa upp och kontrollera denna fordras enligt min mening ett väl
utbyggt ADB-stöd. Räddningsverket har redovisat ett informationssystem
och en datakraftplan (IDP) som i huvudsak hänför sig till civilförsvarsverk
samheten. Samtidigt pågår utvecklingen av ett datorstöd för fredsrädd
ningstjänsten, som innebär en samverkan mellan den kommunala rädd
ningstjänstens, räddningsverkels och länsalarmeringscentralernas syslem.
Som ett delprojekt häri utvecklas ett syslem för transport av farligt gods.
Jag anser att arbetet med att utveckla ett ändamålsenligt, sammanhållet  105

ADB-stöd för verksamhetsområdet bör ges hög prioritet. Åtgärder bör     Prop. 1986/87:95 vidtas för att säkerställa verksamheten i krig. En viktig aspekt är enligt min mening dessutom att systemet skall vara praktiskt användbart vid akuta insatser t. ex. genom länsalarmeringscentralerna och i arbetet med att höja säkerheten i samband med transporter av farligt gods.

Inriktningen av befolkningsskyddet

Försvarskommittén framhåller att del i det svenska samhället visserligen finns ett stort antal skyddsrum men atl det finns betydande brister bl. a. till följd av en obalanserad fördelning av skyddsmmstillgångarna. I vissa områden är bristerna så stora atl de med fortsatt byggande enligt nu tillämpade principer inle kan täckas under de närmaste årtiondena. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddet. Sålunda bör, utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, det framtida skyddsrumsbyggandet enligl kommittén i högre grad än hittills inriktas på sådana områden där mer betydande risker finns för civilbefolkningen. Kommittén förordar dämtöver en väsentligt ökad satsning på att komplettera skyddsmmsbyggandet med andra skyddsåtgärder som kan bidra till atl bristerna täcks inom överskådlig tid. Ett viktigt mål för den fortsatta utvecklingen av befolkningsskyddet är enligl kommitténs bedömning att befolkningen i riskområdena fär möjlighet att snabbt komma i skydd vilket understryker betydelsen både av närbelägna skydd och av ett effektivt larmsystem. Det bör enligt kommitténs mening också framhållas atl enklare skydd även bör kunna bidra tiU att, främst utanför riskområdena, förbättra den totala skyddsnivån mot radiakanfall och, i kombination med andningsskydd, mot kemiska hot. I ett grundskydd mot sådana hot är information och utbildning samt ledningsförmåga viktiga komponenter. Härutöver bör enligt kommittén olika metoder prövas att höja skyddsnivån i hus och anläggningar i samband med ny-och ombyggnad. Den fysiska planeringen bör i högre grad än hittills kunna genomföras så att riskerna för befolkningen minskas. Med en ökad ambition i delta avseende minskar enligt försvarskommittén kraven på särskilda skyddsåtgärder. Moderniseringen av skyddsrum bör enligt kommittén inriktas på skydd mot radiaknedfall och kemiska hot samt väsentligen avse riskområden.

Kommittén utgår från att kommunernas nya roll inom den civila delen av
totalförsvaret beaktas vid utbyggnaden av ledningscentraler. Den utbygg
nad som skall ske bör enhgt kommitténs mening så långt möjligt la tiUvara
möjligheterna lill god fredsanvändning. Enligt kommittén fordras dock
fortsalla studier beträffande den kommunala ledningen och de krav som
ställs på ledningscentralernas utformning. Kommittén anser det, även med
beaktande av kraven på en effektiv ledning, vara tillfyllest all utbyggnaden
genomförs i något mera begränsad omfattning än vad som har fömtsatts i
räddningsverkets programplan, t.ex. genom föriängd användning av vissa
befintliga ledningscentraler. Skyddsnivån hos ledningscentralerna bör an-         106

passas till den i det föregående föreslagna nya inriktningen av befolk-     Prop. 1986/87:95 ningsskyddel.

Jag delar kommitténs syn på inriktningen av befolkningsskyddet i krig. Regeringen har genom beslut i februari 1987 föreskrivit att de resurser som för innevarande budgetår avsätts lill skyddsrumsbyggandel och för underhåll av skyddsrum i huvudsak skall användas för insatser inom sådana områden som betecknas som riskområden i aktuella skyddsplaner. Modernisering av skyddsrum skall enligt beslutet inriktas på skydd mot radioaktiva och kemiska ämnen saml väsentligen avse riskområden. Jag avser att föreslå regeringen att ge bl.a. ÖCB i uppdrag atl göra en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna. Jag avser vidare att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att, med en successiv tillämpning av resultatet av denna översyn, genomföra studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig med den inriktning som anges i försvarskommitténs förslag. Av vikt är att underlag tas fram för att säkerställa atl i de nya riskområdena skyddsrum kan byggas fullt ut i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar. Även i fråga om ledningscentraler delar jag kommitténs uppfattning.

Liksom kommittén anser jag vidare att den del av anskaffningsprogrammet för andningsskydd för civilbefolkningen som avser skydd för barn bör påskyndas.

Jag vill understryka betydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen och ökningen av självskyddsutbildningen. Bl. a. bör planeringen av ökad självskyddsutbildning under beredskap och krig fullföljas. Självskyddsutbildningen utgör en viktig grund för aUmänhetens medverkan i befolkningsskyddet och är till nytta även i fredstid.

När det gäller befolkningsskyddet i fred är ansvaret fördelat på olika myndigheter. Statens räddningsverk har ansvaret för samordningen mellan myndigheterna av befolkningsskyddet. Den kommunala räddningsnämnden skall främja olycks- och skadeförebyggande verksamhet i kommunen. Varie kommun skall svara för att åtgärder vidtas inom kommunen så att bränder och skador till följd av bränder förebyggs.

För att uppnå praktiska resultat pä befolkningsskyddsområdet måste enligl min mening ett intimt samarbete mellan berörda organ byggas upp. Räddningsverket bör utveckla former och underlag för att fredsräddningstjänsten, i första hand de kommunala räddningsnämnderna, skall kunna främja den olycksförebyggande verksamheten samt påverka den fysiska planeringen för att åstadkomma ett mindre sårbart samhälle i fred och i krig. En viktig uppgift inom befolkningsskyddet blir, som räddningsverket framhåller, att följa utvecklingen, identifiera risker och föreslå åtgärder för att förhindra olyckor eller minska risken för skada. Detta gäller inte minst inom området tillverkning, förvaring och transport av kemikalier. I detta sammanhang bör även frågor om industriers och andra anläggningars samt trafikleders lokalisering och utnyttjande behandlas.

Inom systemet med det extra skatteutjämningsbidraget är numera avsatt
25 milj. kr. om året för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor. Bidrag kommer att lämnas för första gången under kalender
året 1987. Enligt min mening kommer detta långsiktiga stöd att vara myc- 107

ket betydelsefullt för kommunernas arbete med att avvärja de allvarligaste     Prop. 1986/87:95 riskerna för naturolyckor.

Inriktningen av räddningstjänsten

Förmågan att leda räddningstjänsten under svära förhållanden bör enligt försvarskommitténs mening stärkas. Detta kan ske genom integrerade övningar eller funktionsövningar mellan kommunledning, civilförsvarsstab och fältstab, dvs. ledningsorganisationens olika besluts- och ansvarsnivåer vid ett och samma tillfälle, samt genom en ökad övningsverksamhet för räddningsorganisalionen t.ex. i form av utökade enhetsövningar. Hemskyddsorganisationen bör också enligl kommitténs mening samövas med den övriga kommunala krigsorganisationen. Kommittén anser att en samordning bör ske med fredsräddningsljänsten och all uppbyggnaden av krigsorganisationens sambandssystem bör genomföras med fredsverksamhetens sambandssystem som bas. Samtidigt är det enligt kommittén nödvändigt att sambandssystemet uppfyller kraven på krigsuthållighel. Kommittén understryker betydelsen av att förutsättningarna för räddningstjänsten att möta kemiska hot förbättras och anser del dessutom angeläget alt civilförsvarsbaserna tillförs lätta ammunitionsröjningsenheter för att möjliggöra snabba räddningsinsatser.

Jag delar kommitténs syn och förordar att denna läggs till grund för inriktningen av verksamheten. Som kommittén framhåller bör kraven på de olika befattningarna inom räddningstjänsten preciseras och utbildningen planeras i enlighet härmed.

Flera av de förslag som läggs fram av försvarskommittén har nära anknytning lill räddningstjänsten i fred. Enligt min mening kan en fortsatt integration leda till en effektivare verksamhet både i fred och i krig. Del bör, förutom den direkta ledningen av verksamheten, gälla övningsverk-samhelen, som i framtiden genomförs i kommunerna, och materielhante-ringen. Försöksverksamheten i fråga om materielhanleringen bör inriktas på att finna former för att uppnå standardisering och enhetlighet i utrustningen för verksamheten i krig och i fred. Räddningsverket bör enligt min mening delta i och stimulera detta arbete. Försöksverksamheten bör även avse förvaring, vård och underhåll av materielen samt dennas utnyttjande och tillgänglighet från beredskapssynpunkl.

Som kommittén framhåUer spelar verkskydden en betydelsefull roll för att säkerställa näringslivets verksamhet vid krigshandlingar. Vid många företag finns väl fungerande räddningsstyrkor redan i fred. Formerna för att samordna freds- och krigsverksamheten bör utvecklas. Behovet av kompetens för atl möta kemiska hot bör enligt min mening därvid ytterligare beaktas.

108

Jag vill framhålla att räddningsverket har väsentliga uppgifter i fråga om samordning av räddningstjänsten i fred. Angelägna uppgifter är ocksä att verka för förbättrade förutsättningar all utnyttja Sveriges Radio AB, SMHI, militära resurser, civilförsvarsresurser, frivilligorganisationer m. fl. i räddningstjänsten. Enligt min mening bör räddningsverket följa utvecklingen på hela räddningstjänstområdet och förmedla erfarenheter till dem som har räddningsljänstuppgifler.

Tjernobylolyckan har aktualiserat olika åtgärder för att förbättra bered- Prop. 1986/87:95 skapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. Jag vill peka på räddningsverkets roll i arbetet med atl bygga upp en tillfredsställande beredskap i hela landet, utöver den som redan finns i län med kärnkraftverk. Även formerna för att utnyttja den högre beredskap som finns i vissa län och den beredskap som redan finns inom den kommunala räddningstjänsten bör vara en uppgift för räddningsverket. Sådan beredskap kan enligt min mening också ha betydelse för andra större olyckor, t.ex. kemikalieutsläpp.

Beredskapen mot kemikalieolyckor tilldrar sig stort intresse bl.a. mot bakgrund av de myckel allvariiga olyckor som har inträffat på olika håll, senast i Basel i Schweiz hösten 1986. På svenskt initiativ har Nordiska ministerrådet påböriat ett gemensamt nordiskt forsknings- och utvecklingssamarbete om bekämpning av kemikalieolyckor och utsläpp av kemikalier. Samarbetet gäller bekämpning både på land och till sjöss. Försvarets forskningsanstalt har i samverkan med berörda myndigheter inlett en tvåårig riskanalysstudie på området. Det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet bäde på det nordiska och på det svenska planet bör enligt min mening leda till ökade kunskaper om hur beredskapen bör utformas och vilken metodik och teknik för insatser vid kemikalieolyckor som bör användas. Räddningsverket har här enligt min mening en viktig uppgift atl fylla.

Det får anses tillfredsställande att samverkan mellan kustbevakningen och fem större räddningskårer för insatser vid kemikalieolyckor till sjöss nu är under genomförande. Denna utveckling bör enligt min mening fortsätta. Här utöver bör även former övervägas för att inom ramen för räddningstjänstlagen utnyttja dessa mera kvalificerade resurser vid allvarliga kemikalieolyckor pä land. Även möjligheterna att utnyttja kvalificerade styrkor från kemiska industrier bör prövas av räddningsverket. Här kan riskinventeringar och riskbedömningar inom länen vara betydelsefulla och ligga till grund för planering av sådana insatser och andra åtgärder. Jag vill ocksä understryka betydelsen av samverkan mellan kommunerna i räddningstjänstregioner för att förbättra beredskapen mot kemikalieolyckor och utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Räddningsverket bör enligt min mening genom rådgivning och information verka aktivt för utveckling av regionsamarbetet.

Del svenska marina oljeskadeskyddet har utvecklats successivt. Riksda
gen (prop. 1985/86:100 bil. 6, FöU 8, rskr. 182) har godkänt en grundsyn
för inriktningen av det marina oljeskyddet för 1990-talet. Grundsynen hade
utarbetats inom styrelsens för teknisk utveckling (STU) i samverkan med
berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet genom studier och
kunskapsuppbyggande forskning inom insatsprogrammmet Teknik för ol
jebekämpning till sjöss samt bekämpning och sanering av olja i strand
zonen (TOBOS 85). Detta program beräknas bli avslutat under är 1987.
Inom ramen för programmet har de dellagande myndigheterna utvecklat
sin förmåga till upphandling av teknisk utveckling och materiel genom
kravspecifikation. Enligt min mening är det väsentligt att denna förmåga
vidmakthålls. Förstärkning av beredskapen sker nu med materiel som        109

anskaffas som ett resultat av programmet. Som framhålls i räddningsver-     Prop. 1986/87:95 kels programplan bör programmet fullföljas i den löpande verksamheten.

Även i generaltullslyrelsens programplan anges atl anskaffning avses ske av sädan materiel. Inom programområdet stödsystem avser general-tullstyrelsen all utveckla befintliga havsövervakningssystem dels för övervakning av utsläpp av olja eller annat som är skadligt för miljön, dels för annan havsövervakning i samarbete med andra myndigheter. För egen del vill jag understryka betydelsen av denna utveckling. För närvarande är jag dock inte beredd att ta ställning till enskildheterna i programplanen.

I en komplettering lill programplanen har generaltullstyrelsen redovisat de föreskrifter om användning av kemiska produkter för bekämpning eller sanering vid oljeutsläpp som statens naturvårdsverk har utarbetat i samarbete med styrelsen. Det är enligt min mening angeläget att understryka alt huvudprincipen även i framtiden bör vara alt olja i första hand så långt det är möjligt och rimligt skall bekämpas på mekanisk väg. I vissa situationer bör emellertid snabba insatser med dispergeringsmedel även från miljösynpunkt vara all föredra eller utgöra ett komplement. Jag vill peka på att frågan om användning av dispergeringsmedel övervägs inom ramen för bl.a. Helsingforskonventionen.

När det gäller räddningstjänsten i fred har enligt min mening statens räddningsverk särskilt betydelsefulla uppgifter på utbUdnings- och övningsområdet för att öka effektiviteten. För den kommunala räddningstjänsten har räddningsverket det fulla ansvaret för kompetensutbildningen. Ansvaret för utbildningen av personalen inom den statliga räddningstjänsten ligger på resp. statlig myndighet. Det bör enligt min mening vara möjligt för räddningsverket att åtaga sig produktionsansvaret för sådan utbildning. Räddningsverket har som redan framgått ett ansvar för utbildningen av den kommunala personal som skall biträda tullverkets kustbevakning vid insatser till sjöss i samband med kemikalieutsläpp. Verket har också ansvaret för utbildningen av personalen i beredskapsorganisationen mol kärnkraftsolyckor.

Den försöksverksamhet med högre räddningstjänstutbildning som genomförts med personal från olika myndigheter bör somjag ser det utvecklas till elt permanent inslag i verksamheten. Räddningsverket bör med täckning av sina självkoslnader kunna bedriva utbildning, genomföra kurser, seminarier osv. i syfte att förbättra samhällets räddningstjänst. Pä uppdragsbasis bör utbildning vidare kunna bedrivas som ett led i export av offentliga tjänster. Särskilda insatser bör göras från verkets sida för att genomföra länsövningar. Dessa bör särskilt avse kemikalieolyckor samt samverkan mellan land- och sjöorganisationen där övningsbehovet för närvarande synes vara störst. Jag vill understryka betydelsen av att övningsverksamheten när det gäller kärnkraflsolyckor genomförs i enlighet med vad som anges i räddningsverkets programplan.

SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig

SOS Alarmering AB ägs av Svenska kommunförbundet, landstingsförbun
det och staten genom Teleinvest AB. Bolaget har till uppgift att ta emot    110

9ti000-samtal från allmänheten och att larma hjälporganen eller vidarebe-     Prop. 1986/87:95 fordra samtalen till berörd myndighet. Verksamheten bedrivs vid 20 läns-alarmeringscentraier.

Civilförsvarsstyrelsen har på regeringens uppdrag den 28 januari 1986 avlämnat förslag om hur alarmeringen vid högsta beredskap och i krig skall genomföras. Civilförsvarsstyrelsen ansåg att en decentralisering borde kunna ske selektivt från länsalarmeringscentralerna till de 92 civilförsvars-staber som motsvarade de dåvarande civilförsvarsområdena (HC) och senast vid högsta beredskap. Denna lösning skulle innebära att 90000-numret, som är väl inarbetat i aUmänhetens medvetande, kan bibehållas även under beredskap och krig i alla områden där televerkets övergång tiU det nya AXE-systemel genomförts. Principbeslutet om decentralisering bör enligt civilförsvarsstyrelsen fattas av regeringen i ett relativt tidigt skede.

Civilförsvarsstyrelsens förslag har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser förordar en decentralisering till de 92 HC men även andra lösningar föreslås, t.ex. decentralisering till samtliga kommuner eller direkt till hjälporganen. Från vissa håll pekas på att särskilda nödnummer används även i fred när 90000-numret inte kan nås och att sådana särskilda nödnummer borde kunna användas av allmänheten för direkt kontakt med hjälporganen i den egna kommunen som reserv också i krig. I några remissvar föreslås kompletterande utredningar bl.a. när det gäller frågan om hur ledningen av sjuktransporterna skall ske i krig.

Enligt ÖCB borde alternativet med lokalisering lill lokal nivå ha behandlats utförligare. Överstyrelsen anser att skyddet i de fredstida lokalerna bör förbättras så att funktionen kan vara kvar där så länge som möjligt. 90000-numret bör enligt överstyrelsens mening behållas i det längsta, och reservsyslemet i fred användas också i krig. Civilbefälhavarna i Östra och Bergslagens civilområden framför liknande synpunkter.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att länsalarmeringscentra
lernas verksamhet skall bedrivas så länge som det är möjligt i ordinarie
form. Det innebär att man slipper en omorganisation av alarmeringen i ett
besvärligt omställningsskede för stora delar av samhället. En sådan lösning
fömtsätter att samtliga centraler även har tillgång till skydd. Den nya
larmutmstning, Coordcom, som de närmaste åren kommer alt installeras
successivt vid de olika centralerna, kan enligt uppgift från SOS Alarmering
AB och televerket lätt flyttas till förberedda anslutningar i skydd och sättas
i drift där. Det finns således tekniska lösningar i drift inom relativt kort tid
som möjliggör en användning av 90000-numrel i högre grad än vad som
förutsätts i civilförsvarsstyrelsens förslag. Om aiarmeringsfunktionen inte
kan fungera på normall sätt, bör med en sådan lösning ett reservsystem
som motsvarar vad som gäller i fred kunna träda i funktion så att allmänhe
tens möjligheter att komma i kontakt med samhällets hjälporgan bibehålls.
Systemet bör om möjligt bygga på de mtiner som finns vid avbrott för
90000-numret i fred. Dessa innebär att man har en beredskap för snabb
reparation och återgång till normal drift snarast, att trafiken kopplas om lill
en annan central eller ett annat organ som har resurser för mottagning och
expediering av samtalen samt atl information lämnas i förväg till allmänhe-       111

ten om de nödnummer som måste användas om 90000-numret inte funge- Prop. 1986/87:95 rar. Decentraliseringen görs först när en skada på aiarmeringsfunktionen inträffat. En återtlyttning till länsalarmeringscentralen som drivs i ordinarie lokaler eller i skydd sker därefter så snart det är möjligt. Enligt min mening bör den nu redovisade lösningen utgöra grunden för prövningen av hur beredskapen bör byggas upp för alarmeringen i krig.

Kommunens civilförsvarsstab bör kunna upprätthålla en viss alarme-ringsfunktion för de samtal som skall tas emot när inte någon alarmerings-central kan göra detta. I en sädan situation fordras enligt televerket särskilda nödnummer i kommuner, där 90 000-numret inte går att utnyttja. Genom bl. a. förberedd information bör enligt min mening de farhågor som civilförsvarsstyrelsen gett uttryck för angående användningen av nödnummer kunna minskas. Jag vill ocksä peka pä att hemskyddsorganisationen kan spela en betydelsefull roll i detta sammanhang. Jag vill i detta sammanhang påpeka atl chefen för kommunikationsdepartementet efler samråd med mig, senare denna dag atl kommer att förorda ökade insatser för atl säkerställa telekommunikationerna under kriser och i krig. Jag avser att senare föreslå regeringen att ge statens räddningsverk i uppdrag att i samarbete med SOS Alarmering AB la fram det underiag som behövs för ett slutligt ställningstagande till en uppbyggnad av alarmeringen i krig i enlighet med vad jag nu har anfört.

Vid remissbehandlingen av civilförsvarsstyrelsens förslag har olika uppfattningar framkommit om hur alarmering för ambulanstransport skall ske när länsalarmeringscentralerna inle är i drift. Frågan om hur de samlade sjuklransportresurserna skall ledas vid beredskap och vid krig utreds för närvarande av överbefälhavaren i samverkan med socialstyrelsen m.fl. Alarmeringsfrågan vad gäller ambulanstransporterna bör enligt min mening avgöras i detta sammanhang.

6.4.3.3 Psykologiskt försvar

Huvudinriktningen för det psykologiska försvaret lades fast i 1982 års förvarsbeslul och innebär att fri opinionsbildning och debatt skall utgöra grunden för verksamheten både i krig och fred. Vid krigsfara och krig skall vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda säkerställas av det psykologiska försvaret. Detta skall främst ske genom att man med snabb, saklig och effektiv information sprider kännedom om händelseutvecklingen och om våra försvarsåtgärder.

Ansvarig för samordningen inom funktionen psykologiskt försvar är styrelsen för psykologiskt försvar (SPF). Inom funktionen har även televerket och statens biografbyrå uppgifter. Sveriges Radio ansvarar för sin egen kris- och krigsplanläggning men SPF har ett näsa samarbete med företaget inom informationsområdet.

I likhet med försvarskommittén anser jag att grunden för det psykologiska försvaret även i fortsättningen skall vara huvudinriktningen som den finns angiven i 1982 års försvarsbeslut och delar även i övrigt försvarskommitténs synpunkter och förslag beträffande det psykologiska försvaret.

Med hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen som medför ökad sårbarhet          112

inte minst på informationsområdet och de ökade insatser från SPF:s sida     Prop. 1986/87:95 som därmed krävs, finner jag i likhet med försvarskommittén det lämpligt atl ökade resurser tilldelas det psykologiska försvaret. Jag kommer senare denna dag att föreslå att SPF tilldelas 7,6 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

6.4.3.4 Hälso- och sjukvård m. m.

Funktionen Hälso- och sjukvård m.m, omfattar civil hälso- och sjukvård, socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd. Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Vidare har statens strålskyddsinstitut, statens rättskemiska laboratorium, statens bakteriologiska laboratorium och statens livsmedelsverk uppgifter på detta område.

Jag har tidigare i dag efter samråd med chefen för socialdepartementet föreslagit att väsentliga resurser avdelas för att förbättra beredskapen inom den civila hälso- och sjukvården. Åtgärderna och resurserna föresläs koncentreras lill beredskapen för krigsskedet med hänsyn till atl de allvarligaste bristerna finns inom denna del.

Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag alt föreslå all resurser inom en ram av 219,2 milj. kr. avdelas för förbättring av beredskapen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. för budgetåret 1987/88 (bilaga 4).

Jag tillstyrker förslaget och finner efter samråd med chefen för socialdepartementet att de åtgärder som föreslås ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

6.4.3.5 Telekommunikationer

Funktionen Telekommunikationer omfattar de för totalförsvaret gemensamma telekommunikationer som tillhandahålles genom televerkets försorg. Televerket är funktionsansvarig myndighet.

Telekommunikationernas funktionssäkerhet är av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig. Detta är särskilt uppenbart i fråga om ledningsfunktionen och den operativa verksamheten inom alla delar av totalförsvaret.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag i likhet med försvarskommittén understryka det ytterst angelägna i att televerkets nät ges en sädan motståndskraft och flexibilitet att det kan uppfylla de höga funktionskrav som kommer att ställas på det under kriser och i krig. Strävan bör vara att telekommunikationer för i krig prioriterade samhällsfunktioner med säkerhet skall kunna upprätthållas i godtagbar omfattning även under störda förhållanden. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att dessa krav beaktas vid den fortsatta utbyggnaden av telenätet.

Mot bakgmnd av telekommunikationernas avgörande betydelse för hela
totalförsvaret kommer chefen för kommunikationsdepartementet efler
samråd med mig att senare denna dag förorda alt krigsskyddsåtgärder skall
vidtas som i stort motsvarar det av te;leverket i sin programplan redovisade
högsta ekonomiska alternativet (bil. 5).                                                              113

8   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

De förslag somjag i det följande kommer att lämna om finansieringsprin-     Prop. 1986/87:95 ciper för beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret innebär att televerket skall svara för finansieringen av sina beredskapsåtgärder. Det bör sedan ankomma på regeringen att besluta om lämpliga styrformer.

Flera civila totalförsvarsmyndigheter planerar att anskaffa nya mobila radiosystem. Jag finner det i likhet med försvarskommitlén angelägel att system anskaffas som möjliggör kommunikation mellan enheter ur olika totalförsvarsmyndigheter och att dessa system har ett tillräckligt krigsskydd.

6.4.3.6 Transporter

Verksamheten inom funktionen är inriktad pä atl tillgodose totalförsvarets behov av transporter. Funktionen delas in i delfunktionerna Transportsamordning, Järnvägstransporter, Landsvägstransporter, Vägar, Flygtransporter och Sjötransporter. Transportrådel är ansvarig myndighet för funktionen Transporter och delfunktionerna Transportsamordning och Landsvägstransporter medan statens järnvägar, vägverket, luftfartsverket och sjöfartsverket svarar för beredskapsplaneringen inom de övriga delfunktionerna.

I 1982 års försvarsbeslut betonades transporternas stora betydelse för totalförsvaret. De samlade resurserna måste kunna utnyttias allt efter lägets krav. Särskilt viktigt är att transporterna kan fungera med kort förvarning i samband med en snabb mobilisering och krigsorganisering.

Transportrådet har från trafikverken inhämtat underlag beträffande värdering och prioritering av åtgärder inom funktionen enligl en av transportrådet utarbetad modell. Transportrådet kommer att vidareutveckla denna modell, vilken nu har tillämpats för första gången avseende programplane-perioden 1987/88-1991/92.

Försvarskommittén konstaterar att en bedömning av beredskapsläget, de brister som finns inom olika delfunktioner mot bakgmnd av hotbilden samt de gemensamma operativa principerna utgör gmnden för behovet av beredskapsåtgärder. Kommittén förordar att den av transportrådet redovisade modellen vidareutvecklas under programplaneperioden så att en balanserad beredskap åstadkoms mellan delfunktionerna. Jag delar den uppfattningen.

Kommittén har inget att erinra mot den av överstyrelsen för civil beredskap föreslagna medelstilldelningen och inriktningen av verksamheten inom funktionen Transporter under programplaneperioden.

Jag anser i likhet med försvarskommitlén alt innan slutlig stäUning tas till
fördelning av resurser mellan de olika delfunktionerna efter budgetåret
1987/88 utgående från de krav som kan komma att ställas på flyg-, väg-,
sjö- resp. järnvägstransporter i krig bör ytterligare studier utgående från
den av transportrådel utarbetade modellen bedrivas. Dessa studier bör ske
i samverkan med överstyrelsen för civil beredskap och överbefälhavaren.
Erfarenheterna från dessa studier bör redovisas i programplanen för den
civila delen av totalförsvaret för perioden 1988/89-1992/93.                              114

Efter samråd med mig kommer chefen för kommunikationsdepartemen-     Prop. 1986/87:95 tet senare denna dag att förorda all för budgetåret 1987/88 för olika slag av investeringar anslå 92,2 milj. kr. inom funktionen Transporter (bilaga 5).

6.4.3.7 Livsmedelsförsörjning m. m.

Funktionen Livsmedelsförsörining m. m. omfattar försöriningen med livsmedel inkl. vatten. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig myndighet. Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens veterinärmedicinska anstalt uppgifter på detta område. Med livsmedelsförsörining avses härvid all verksamhet från producent till konsument.

Jag har i del föregående redovisat grunder för planeringen utgående från en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad jag där bl.a. anför om s. k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inle oväsentlig förändring jämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för livsmedelsberedskapen. Sålunda bör pä livsmedelsområdet bl.a. kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som hittills legat till grund för planeringen.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Lönnqvist senare denna dag att förorda att frågan om den regionala försörjningsförmågan i krig ägnas särskild uppmärksamhet. Mot bakgrund av vad jag i det föregående anfört om den roll som riksdagen bör ha när det gäller att formulera preciserade mäl för försörjningsstandarden kommer han vidare att föreslå att den av riksdagen beslutade s. k. kriskosten upphävs säsom av riksdagen fastställt mål. Efter samråd med mig kommer han att föreslå att 29 milj. kr. anslås för funktionen Livsmedelsförsörining m. m. för budgetåret 1987/88 (bilaga 8).

6.4.3.8 Energiförsörjning

Verksamheten inom funktionen syftar till att tillgodose samhällets behov av energi under kriser och i krig. Funktionen är uppdelad i delfunktionerna Bränslen och drivmedel samt Elkraft.

Statens energiverk är ansvarig myndighet för funktionen Energiförsöri-ning och samordnar de beredskapsålgärder som är aktuella inom delta försörjningsområde, främst lagring av importerade bränslen och drivmedel, förberedelser för regleringar och ransoneringar samt övergång till inhemska energislag. Vidare har statens vattenfallsverk, statens kärnkraftinspektion och transportrådel uppgifter inom funktionen.

Delfunktionen Bränslen och drivmedel

Delfunktionen omfattar frågor om försöriningen med bränslen och drivmedel samt smörimedel. Energiverket har delfunktionsansvar.

1985 års energiberedskapsutredning (EBU) har i betänkandet (SOU
1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig
lämnat förslag till bl.a. nytt oljelagringsprogram för budgetåren 1987/88-
1991/92. EBU föreslår att det totala lagringsmålet sänks till 10,5 milj. m\          115

att statliga lager av råolja och oljeprodukter på 2,5 milj. m' säljs ut och att     Prop. 1986/87:95 näringslivets tvångslager minskas med I milj. m.

Försvarskommittén har funnit att en högre genomsnittsnivå för importen bör kunna förutsättas för förkrigsskedet än vad EBU har antagit utan att kravet på en tillräckligt hög försöriningstrygghet eftersatts.

Skälet härför är dels vad kommittén anfört om importens gradvisa nedgång under elt förkrigsskede, dels atl enligt kommitténs mening en begränsad import bör kunna påräknas ända fram till elt krigsutbrott. Kommittén erinrar om att det på oljeområdel härutöver finns resurser i form av s. k. fredskrislager som Sverige i enlighet med det internationella energiprogrammet (lEP) åtagit sig atl hålla. Detta lager kan anses utgöra en ytterligare tillgång från försöriningssäkerhetssynpunkt. I sammanhanget har kommittén framhållit atl genom riksdagsbeslut våren 1984 de olika lagren planeringstekniskt slagits samman lill en gemensam s. k. försörjningsberedskapsreserv .

Försvarskommitténs bedömning av oljeimporten under etl förkrigsskede innebär, förutsatt att EBU:s antaganden i övrigt godtas, atl de totala beredskapslagren jämfört med EBU:s förslag kan minskas med ytterligare drygt 2 milj. m.

Enligt kommitténs mening är det dock med hänsyn till lagrens tillgänglighet och mot bakgrund av behovet av flexibilitet i produklsammansätt-ningen angeläget att statens beredskapslager av olja bibehålls på i huvudsak nuvarande nivå och att lagerminskningen sålunda väsentligen avser övrig lagring.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Gustafsson senare denna dag att bl. a. föreslå viss omstrukturering av ansvaret för beredskapslagring av olja samt föreslå att 8,2 milj. kr. anvisas för industriella åtgärder och handlingsberedskap (bilaga 12).

Delfunktionen Elkraft

Delfunktionen omfattar frågor om försöriningen med elektrisk energi. Statens vattenfallsverk har delfunktionsansvar.

1 uppgiften ingår att verka för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas vid kommunala och enskilda kraftföretag. Beredskapsåtgärderna utgörs bl. a. av att förbättra motståndskraften i elsystemet och åtgärder för reparationsberedskap, organisation av driften under kriser och i krig, m. m. Som en grund för den fortsatta beredskapsplaneringen på elområdet slutförs för närvarande operativa elförsöriningssiudier på civo/milonivä. En riksomfattande studie avses genomföras.

Under senare tid har frågan om ätgärder för att trygga den kommunaltekniska försöriningen, dvs. försöriningen med el, gas, värme, vatten och avlopp, aktualiserats. De beredskapsmässiga problemen på dessa områden sammanhänger i många fall med möjligheterna att i krig kunna upprätthålla elförsörjningen.

Elförsöriningen är enligt min och chefens för miljö- och energideparte
mentet mening ett område som måste ges hög prioritet i beredskapsplaner
ingen. Fortsättningsvis bör särskild uppmärksamhet ägnas distributionsnä- 116

ten. Bakgrunden härtill är bl.a. betydelsen av en stabU ellillförsel för     Prop. 1986/87:95 funktionssäkerheten hos transporter, telekommunikationer och kommunaltekniska system i samband med en krigsorganisering av samhället.

När det gäller den kommunaltekniska försörjningen är det väsentligt att en tillräcklig säkerhet åstadkoms även mot fredslida störningar. Sådana ätgärder ankommer på kommunerna att vidta. När det gäller åtgärder som härutöver krävs för att motverka krigstida störningar har avsatts särskilda resurser för bl.a. installationer av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.

Jag kommer vid behandlingen av funktionen Civil ledning och samordning att föreslå att vissa medel anvisas för reservanordningar.

Efter samråd med mig kommer statsrådet Gustafsson senare denna dag att föreslå att 11,3 milj. kr. anvisas för åtgärder inom delfunktionen Elkraft under budgetåret 1987/88 (bilaga 12).

6.4.3.9 Övrig varuförsörjning

Funktionen Övrig vamförsörining omfattar delfunktionerna Beklädnad m.m.. Kemiska produkter m.m, samt Metaller och verkstadsprodukter m. m. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är funktionsansvarig myndighet.

Beklädnad m. m.

Riksdagen beslulade år 1977 om mål för försörjningsberedskapen på teko-och läderskoområdena (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr. 1977/78:81 och NU 1977/78:41, rskr. 1977/78:172 resp. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr. 1976/77:238). Målen avsåg bl. a. uthållighet och försöriningsstandard. Riksdagen beslutade senast år 1981 (prop. 1980/81:100 bU. 14, FöU 1980/81:20, NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:280, rskr. 1980/81:279) om viss revidering av målen för försöriningsberedskapen på teko- och läderskoom-rädena.

Sålunda beslöts att i planeringen skulle förutsättas en krislängd på tre år och en krisimport och en krisexport på 25 resp. 20% av den normala. Vidare skulle i fråga om försöriningsstandard gälla att civilbefolkningens innehav av kläder och skor inte skulle sjunka under en viss minsta nivå, den s.k. krisgarderoben. Ett riktmärke för planeringen pä tekoområdet skulle vara alt upprätthålla en produktionskapacitet som svarar mot dessa planeringsförutsättningar. På läderskoområdet skulle ett riktmärke vara att upprätthålla en åriig produktion om 2-2,5 milj. par per år.

Riksdagens tidigare beslut om försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet har inneburit en ambition som har varit högre än för nästan alla andra områden.

Jag har i det föregående redovisat grunder för planeringen utgående från
en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad som där anförs
om bl. a. s. k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsent
lig förändring jämfört med de planeringsfömtsätiningar som hittills gällt för
beredskapen pä beklädnadsområdet. Sålunda bör på beklädnadsområdet       117

bl.a. kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som     Prop. 1986/87:95 hittills legal till grund för planeringen.

En följd av de nya planeringsförutsätlningarna blir all behovet av att upprätthålla produktionskapacitet minskas. Jag anser i likhet med försvarskommitlén att de kapacitetsbevarande åtgärder som kan komma att aktualiseras i första hand torde beröra tillgängen på främst vissa grundtex-lila varor och förutser efler samråd med statsrådet Gradin att det hittillsvarande skyddet mol lågprisimport som stöd för samhällets försörjningsberedskap måste behållas för ett begränsat antal varor.

Försvarskommittén förordar att de särskilda planeringsfömlsättning-arna och produktionsmålen för beklädnadsområdet bör upphävas som av riksdagen beslutade mäl. Jag delar denna uppfattning och förordar däiför atl av riksdagen beslutade planeringsförutsättningar avseende krislängd, kristida utrikeshandel och krisgarderob saml om riktmärke för produktion upphävs som av riksdagen beslutad inriktning.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarels planering gemensamma utgångspunkter förordat att fredskrislagren av bl. a. tekovaror säljs ut.

1 syfte att stärka försörjningsberedskapen på tekoområdet beslöt riksdagen hösten 1972 (prop. 1972:127) att ett buffertlager av inhemskt framställda tyger för uniformer m. m. skulle byggas upp hos dåvarande överstyrelsen för ekonomiskt försvar och att vissa statliga myndigheter skulle åläggas alt tillgodose sitt behov av tyger genom inköp från detta lager. Riksdagen hade ingen erinran häremot (FöU: 25, rskr. 325).

För närvarande är ett tiotal statliga myndigheter skyldiga att upphandla tyger från buffertlagret. Lagret utgörs av bomulls- och ylleväv och har ett värde som i inköpspris (inkl. likvida medel) uppgår till ca 85 milj. kr. Under senare år har den årliga omsättningen av lagret uppgått till ca 25 milj. kr.

ÖCB har i skrivelse den 17 juni 1986 anmält att de urspmngligen avsedda fördelarna med buffertlagersyslemet bl.a. minskning av antal lygkvali-teter. ökade serielängder och ökad långsiktighet i orderna, har urholkats. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de höga kostnader och de allmänna svårigheter att åstadkomma en effektiv hantering som sammanhänger med systemet hemställer ÖCB bl.a. atl buffertlagersyslemet avskaffas fr.o.m. den I juli 1987 och ersätts med ett ökat utnyttjande av ÖCB;s övriga åtgärdssystem. Medel frän utförsäljningen av lagret föreslås få användas för åtgärder inom beklädnadsområdet.

ÖCB:s förslag har remissbehandlats. Svensk industriförening och Tex-tilrådet/Konfeklionsindustriföreningen förordar atl buffertlagersyslemet bibehålls medan Beklädnadsarbetarnas förbund anser att lagringssystemet bör ersättas med en ordning där myndigheternas upphandling under ÖCB:s ledning sker direkt hos de svenska tillverkarna. Remissinstanserna har i övrigl ingen erinran mot att buffertlagret säljs.

Enligl min mening är beredskapseffekten av buffertlagersyslemet liten i
förhåUande till de kostnader av olika slag som är förknippade med syste
met. Jag föreslår därför att vissa statliga myndigheters skyldighet att
upphandla uniformstyger hos ÖCB upphör sedan nuvarande buffertlager
köpts av dessa myndigheter. Inkomsterna från utförsäljningen till de berör-     118

da myndigheterna bör fä användas för beredskapsåtgärder inom funktio-     Prop. 1986/87:95 nen Övrig varuförsörining.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 beräkna alt 41,2 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder, främst inom den grundtextila industrin.

Kemiska produkter m.m.

Mina förslag i det föregående till grunder för planeringen överensstämmer när det gäller krislängd i stort med vad som nu förutsätts vid beräkning av beredskapslagringsbehovet i fråga om kemiska produkter. En mer omfattande utrikeshandel bör dock förutsättas än vad som tidigare legat till grund för planeringen.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarets planering gemensamma utgångspunkter förordat att fredskrislagren av bl. a. kemiska produkter säljs ut.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1987/88 förorda en bemyndi-ganderam för beredskapslån om 25 milj. kr. Jag kommer vidare att beräkna att 68,2 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder.

Metaller och verkstadsprodukter m.m.

Mina förslag i det föregående till grunder för planeringen överensstämmer när det gäller krislängd i stort med vad som nu förutsätts vid beräkningsbehovet i fråga om metaller. En mer omfattande utrikeshandel bör dock fömtsättas än vad som tidigare legat till gmnd för planeringen.

En särskilt viktig fråga inom metall- och verkstadsområdet är möjligheterna atl under kriser upprätthålla en godtagbar tillförsel av elektroniska komponenter. Del fredstida importberoendet på detta område är mycket stort och importen kan utsättas för störningar redan i ett tidigt skede av en internationell konflikt. Bl.a. med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på detta område är det svårt att tillämpa traditionella metoder som l.ex. lagring.

Importen av elektroniska komponenter kan befaras minska snabbt i en internationell kris, vilket lorde få allvarliga konsekvenser för industrin och samhället i övrigt. I likhet med försvarskommittén finner jag det därför synneriigen angeläget att de försöriningsmässiga problemen i fråga om elektroniska komponenter närmare klariäggs. Detta gäller både storleken av det krislida lillförselbehovet och metoderna för hur behovet skall kunna tillgodoses. Det ankommer pä ÖCB att utreda och vid behov lämna förslag till regeringen i denna fräga.

Jag har i det föregående i min behandling av vissa för totalförsvarels planering gemensamma utgångspunkter föreslagit att fredskrislagret av bl.a. metaller säljs ut.

Jag kommer i det följande atl för budgetåret 1987/88 förorda en bemyndi-
ganderam för beredskapslån om 12 milj. kr. Jag kommer vidare att beräkna
att 24,8 milj. kr. utnyttjas för beredskapslagring och industriella åtgärder.        119

6.4.3.10 Övriga viktiga samhällsfunktioner                                     Prop. 1986/87:95

Domstolsväsende m.m.

Verksamheten inom funktionen bygger på förutsättningen att rättsväsendet skall fungera efter samma grundprinciper i krig som i fred.

Domstolsverket är ansvarig myndighet för funktionen m. m. med ansvar att samordna beredskapsförberedelserna inom funktionen, vilken inkluderar domstolsväsende, statlig advokatverksamhel och rättshjälpsfrågor. Rättsväsendet måste även i krig fungera i enlighet med de krav som ställs i en rättsstat. Funktionen omfattar den dömande verksamhet som utövas vid allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Funktionen omfattar också sådan verksamhet som har stark anknytning tUl domstolarnas verksamhet.

Den samordning som krävs inom funktionen avser de administrativa fömtsättningarna för den verksamhet som avses bedrivas i krig, däremot inte innehållet i verksamheten dvs. rättstillämpningen.

Ordning och säkerhet m.m.

Funktionen omfattar verksamhet som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet saml brottsbekämpning och brottsutredning. Funktionen omfattar även, av administrativa skäl, handläggning av utlännings-frågor utom flyktingverksamhet. Till funktionen hör åklagarmyndigheternas verksamhet.

Funktionsansvarig myndighet på central nivå är rikspolisstyrelsen.

Efter samråd med mig föreslår chefen för justitiedepartementet senare denna dag att 188,3 milj. kr. anvisas för polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet (bilaga 2).

Kriminalvård

Funktionen omfattar i krig straffverkställighet för personer som dömts till fängelsestraff.

Kriminalvårdsstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen.

Huvudmannaskapet för de allmänna häktena med undantag för Hall överförs i krig från kriminalvården till polisväsendet. Kriminalvärdsverket svarar för all verksamhet inom funktionen. I krig består kriminalvårdsverket av en central enhet, kriminalvårdsstyrelsen, och ett antal slutna anstalter som är direkt underställda den centrala enheten. Till dessa anstalter överförs de intagna som skall kvarhållas i krig.

Utrikeshandel

Funktionen omfattar de åtgärder som är nödvändiga för alt upprätthålla den import och export som under kriser och i krig behövs för att klara försvarsansträngningarna och befolkningens försörining.

Kommerskollegium är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskaps
åtgärderna är av främst administrativ och planläggande karaktär.                     120

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplanering-     Prop. 1986/87:95 en alt ses över och hållas ä jour med verksamhetens utveckling i övrigt.

Jag finner, efter samråd med statsrådet Gradin, att de åtgärder som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. 1 det följande kommer jag alt för funktionen Utrikeshandel beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning.

Statsrådet Gradin kommer senare denna dag ta upp vissa ytterligare frågor inom funktionen (bil. 3).

Socialförsäkring tn. m.

Funktionen omfattar administrationen av socialförsäkringssystemet, utbetalning av dagpenning till värnpliktiga m.fl., arbetslöshetsförsäkring samt försäkringsdomstolarnas verksamhet.

Riksförsäkringsverket är ansvarig myndighet för funktionen. Beredskapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggande karaktär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplaneringen alt inriktas på att fredstida socialförsäkringsförmåner — anpassade efter rådande förhållanden - i huvudsak skall bibehållas även under beredskap och krig.

1 del följande kommer jag att efler samråd med chefen för socialdepartementet under anslaget G 2. Civil ledning och samordning beräkna vissa medel i enlighet med förslaget i programplanen.

Postbefordran

Funktionen omfattar befordran av brev och paket m. m. I krig organiseras dessutom fältpost- och kurirpostverksamhet.

Postverket är ansvarig myndighet för funktionen.

Enligt programplanen skall särskild uppmärksamhet ägnas åt totalförsvarsutbildning och totalförsvarsinformation samt underhäll av installationer. Jag finner att de föreslagna åtgärderna ger utrymme för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag efler samråd med chefen för kommunikationsdepartementet att beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Betalningsväsende m. m.

Funktionen omfattar penningmedelsförsörjning och betalningsförmedling under krig.

Beträffande penningmedelsförsörjningen är målsättningen att brist på sedlar och mynt inle skall uppstå i någon del av landet. Betalningsförmedlingen syftar till att ge statliga och kommunala myndigheter, krigsviktiga företag m. fl. möjlighet att även under krigsförhållanden sköta betalningar utan användning av kontanta medel.

Statsrådet Johansson kommer senare i vår all föreslå regeringen att
förelägga riksdagen en proposition med förslag till ny riksbankslag, vari            121

bl. a. kommer att föresläs alt riksbanken blir funktionsansvarig myndighet     Prop. 1986/87:95 för funktionen Betalningsväsende.

1 krig har riksbanken, bankinspektionen och postverket, framför allt postgirot, uppgifter inom funktionen. Inom den privata sektorn upprätthåller vissa banker verksamhet i egenskap av krigsviktiga företag. Riksbanken har här såväl vad gäller de fredstida beredskapsförberedelserna som verksamheten i krig en samordnande roll inom funktionen.

Postverket svarar genom postgirot och postkontoren för betalningsförmedlingen under krig. Verket har ocksä vissa uppgifter inom penningmedelsförsörjningen.

Efter samråd med statsrådet Johansson finner jag att de åtgärder som föreslås i överstyrelsens för civil beredskap programplan ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. 1 det följande kommer jag alt för funktionen Betalningsväsende m. m. beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Försäkringar utom Socialförsäkring m.m.

Funktionen omfattar annan försäkringsverksamhel än socialförsäkringar samt ersättning till befolkningen för krigsskador.

Försäkringsinspektionen är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsåtgärderna är av främst administrativ och planläggande karaktär vid försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskadenämnd samt verksamheten vid de 75 största försäkringsföretagen och vissa särskilt uppsatta beredskapsorgan.

Enligt programplanen kommer beredskapsplanläggningen att inriktas på löpande samordnings- och övervakningsuppgifter med speciell fokusering på datorberoendet.

Efler samråd med chefen för finansdepartementet finner jag att de åtgärder som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag atl för funktionen Försäkringar utom Socialförsäkring m. m. beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Skalle- och uppbördsväsende

Funktionen omfattar beskattning samt uppbörd av skatter, tullar och avgifter.

Riksskatteverket är ansvarig myndighet för funktionen. Pä central nivå har riksskattéverket och generaltullstyrelsen uppgifter inom funktionen.

Prisreglering

Funktionen omfattar prisövervaknings- och prisregleringsåtgärder inom
näringsliv och handel (ej bank och försäkringväsende).
Statens pris- och kartellnämnd är ansvarig myndighet för funktionen.                122

Beredskapsätgärderna är av främst administrativ och planläggande karak-     Prop. 1986/87:95 lär.

Enligt programplanen kommer den grundläggande beredskapsplaneringen att fortsätta och hållas aktuell.

Jag finner, efter samråd med statsrådet Johansson, att de åtgärder som föreslås i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. I det följande kommer jag att beräkna vissa medel under anslaget G 2. Civil ledning och samordning i enlighet med förslaget i programplanen.

Skolväsende

Funktionen omfattar den undervisning som i krig avses bedrivas inom ramen för del allmänna skolväsendet.

Skolöverstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen.

Verksamheten inom funktionen inriktas mot att säkerställa att skolans verksamhet - i första hand den obligatoriska - skall kunna upprätthållas så långt möjligt i krigssituationer och att arbetsmarknadsutbildningens behov av resurser i krig beaktas.

Chefen för utbildningsdepanementet kommer senare denna dag efter samråd med mig att ta upp vissa frågor inom funktionen, (bil. 7).

Arbetskraft

Funktionen omfattar frågor om totalförsvarels försörining med civil arbetskraft saml frivillig försvarsverksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsätgärderna omfattar handlingsberedskap, arbetskraftsplanläggning, arbetarskydd, frågor rörande arbetsmarknadstvister samt frivillig försvarsverksamhet.

Åtgärderna inom arbetskraftsfunklionen avses inriktas på att bl. a. fortlöpande planlägga och förbättra arbetskraftstillgången inom prioriterade sektorer samt att utveckla metodiken för personalplanläggningen.

Frågor rörande totalförsvarels personal och personalförsörining har jag tidigare behandlat vid min genomgång av totalförsvarets personalförsörining och personalfrågorna under det militära försvarets fortsatta utveckling. Dessa frågor behandlas även i avsnitt rörande vissa enskilda funktioner.

Efter samråd med mig kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag att föreslå att 9 milj. kr. anvisas för den frivilliga försvarsverksamheien och 1 milj. kr. för kostnader vid personalplanläggning m. m. inom funktionen (bil. 9).

Flykiingverksamhet

Funktionen omfattar ansvar för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig.

Statens invandrarverk är ansvarig myndighet för funktionen.                         123

Regeringen har genom beslut den 3 april  1986 uppdragit ät statens     Prop. 1986/87:95 invandrarverk alt utreda och lämna förslag rörande den framtida utformningen av beredskapen för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig.

Statsrådet G. Andersson kommer senare denna dag att ta upp vissa frågor inom funktionen (bil. 9).

Landskapsinformation

Funktionens verksamhet syftar till att tillgodose totalförsvarets behov av kartor, flygbilder saml geodetiska och fotogrammetriska data. Vidare upprätthälls i krig viss fastighetsregistrering samt delar av faslighetsbildnings-och mätningsverksamheten. Funktionen omfattar också säkerhetsskydd dvs. sekretessgranskning av kartor och flygbilder.

Lantmäteriverket är ansvarig myndighet för funktionen.

Beredskapsåtgärderna beslår av planläggning, utbildning, säkerhetsskydd samt ledning och tillsyn över krigstryckningsorganisationen.

Efter samråd med mig kommer chefen för bostadsdepartementet senare denna dag all föreslå all medel för försvarsberedskapen inom lanlmäleriet anslås under elfte huvudtitelns anslag D4. Försvarsberedskap (bil. 10).

Kyrklig beredskap

Funktionen omfattar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens beredskapsförberedelser.

Överstyrelsen för civil beredskap är ansvarig myndighet för funktionen.

För svenska kyrkans verksamhet svarar både statliga och kyrkokommunala myndigheter. Svenska kyrkans uppgifter i krig överensstämmer i stort med fredsuppgifterna.

För den del av svenska kyrkans verksamhet som bedrivs av statiiga myndigheter gäller förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap m. m. Förde kyrkliga kommunerna gäller lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap. Inom varje stift åligger det domkapitlet alt följa tillämpningen av lagen. I samordningsfrågor skall domkapitlet samråda med länsstyrelsen.

Lagen om kyrklig beredskap gäller inte för de fria trossamfunden som dock genomför vissa beredskapsförberedelser på frivillig väg. Detta arbete utgår bl.a. från en rekommendation av Svenska ekumeniska nämnden enligt vilken trossamfunden skall samverka i krig.

Under programplaneperioden avses särskild uppmärksamhet ägnas åt folkbokföringen i krig. Frågan om det framtida huvudmannaskapet för folkbokföringen övervägs för närvarande inom regeringskansliet. I fråga om begravningsväsendet föreslås att en med försvarsmakten och kommunerna samordnad planläggning av krigsgravtjänsten genomförs.

I det följande kommer jag att under anslaget G2. Civil ledning och samordning för funktionen Kyrklig beredskap beräkna vissa medel i enlighet med förslaget i programplanen.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.           124

6.5 Ekonomiska resurser för totalförsvarets civila dei   Prop. 1986/87:95

6.5.1 Finansieringsprinciper för den civila delen av totalförsvaret

De principer som nu gäller för finansiering av beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret är inte enhetliga. Den bristande enhetligheten avser finansieringen av såväl investeringar som administrativa kostnader och driftkostnader.

Mot denna bakgrund uppdrog 1984 års försvarskommitté i januari 1986 åt generaldirektören Gunnar Petri att utforma förslag till finansieringsprinciper.

Petri lämnade i september 1986 en rapport med förslag till finansieringsprinciper. Innebörden i förslaget är i stort följande.

De beredskapsålgärder som avser fredstida störningar bör i normalfallet genomföras och bekostas av det organ - myndighet, affärsverk, kommun, landsting, företag etc. - som har ansvaret för den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar för beredskapen mol sådana fredstida störningar bör därför vara begränsat till situationer mot vilka den verksamhetsansvarige saknar reella möjligheter att skydda sig, och där det är ett samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas.

Kostnadsansvaret vad gäller beredskapen mot kriser och krig bör delas mellan staten och den som har ansvar för den aktuella verksamheten i fred. Vem som i det enskilda fallet skall ansvara för kostnaden bör bli beroende av vilken slag av åtgärd som är aktuell.

Sålunda bör den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig själv svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnaderna för planerings-, utbildnings- och övningsverksamhet. Dessa kostnader är vanligen låga.

Kostnaderna för beredskapsinvesteringar är ofta höga och drabbar olika delar av totalförsvaret olika hårt. Huvudregeln bör pä detta område vara att staten ansvarar för kostnaderna. Undantag bör dock hell eller delvis göras t.ex. om beredskapsinvesteringar medför väsentlig nytta för vederbörande organ i den fredstida verksamheten.

När det gäller drift och underhållskostnader är det svårt att genereUt lägga finansieringsansvaret på nägon viss part. Fömtsättningarna är alltför varierande för att detta skall vara möjligt. Förhållandena bör därför bedömas frän fall till fall. Även på delta område bör frågan om fredsnyttan av en investering ha betydelse för kostnadsfördelningen.

Jag ansluter mig, liksom 1984 års försvarskommitté, i allt väsentiigt till Gunnar Petris förslag för finansieringsprinciper inom den civila delen av totalförsvaret. Staten bör tills vidare svara för finansieringen av kommunernas administrativa kostnader. Bl.a. av hänsyn till statens järnvägars konkurrensutsatta situation bör en bedömning från allmänna utgångspunkter göras vilket leder till slutsatsen att statens järnvägars beredskapsåtgärder liksom hittills bör finaniseras av staten via anslag. Även luftfartsverkets beredskapsåtgärder bör anslagsfmansieras medan sådana åtgärder vid övriga affärsdrivande verk bör finansieras med driftmedel.

Jag anser, liksom kommittén, atl sjukvårdshuvudmännen i fortsättning
en bör svara för kostnadema för den fredsmässiga hälso- och sjukvården  125

under ett förkrigsskede och under neutralitet eller i krig. Detta är naturligt     Prop. 1986/87:95 med hänsyn till att del här är fräga om en fortsättning av en normal fredslida verksamhet. Chefen för socialdepartementet återkommer i denna fråga.

6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har lämnat förslag om konstmktion av ekonomisk ram och priskompensationssystem för totalförsvarets civila del.

Förslaget innebär att statsmakterna i femåriga försvarsbeslut tar ställning till en femårig planeringsram för utgifter som skall betalas över särskilda beredskapsanslag. Ramen föreslås omfatta investeringsutgifter för beredskapsåtgärder som finansieras över statsbudgeten, utgtfter för drift och underhåll av sådana investeringar samt utgifter för administration vid civila myndigheter som har beredskapsplanering som huvuduppgift, dvs. överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk, styrelsen för psykologiskt försvar och civilbefälhavarkanslierna. Kapitalkostnaderna föreslås inle ingå i ramen.

ÖCB föreslår att ramen anges i fast prisläge och att den årligen räknas upp med ett index som baseras på en kombination av konsumentpris- och löneutvecklingsindex.

1984 års försvarskommitté har i huvudsak ingen invändning mol ÖCB:s förslag till ramkonstmktion. Jag anser dock alt storleken av driftkostnaderna för den statliga oljelagringen för närvarande är svår atl bedöma och att dessa därför tills vidare inte bör ingå i ramen.

När det gäller systemet för prisuppräkning bör enligt kommitténs mening tillämpas det system med uppräkning till beräknat genomförandeprisläge som tillämpas för civila statliga myndigheter och vars innebörd redovisats i den av en särskild arbetsgmpp utarbetade rapporten "Priskompensation för det militära försvaret och de civila delarna av totalförsvaret". ÖCB bör årligen lämna förslag till fördelning av planeringsramen efter samråd med berörda myndigheter. Jag delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Enligt min mening bör indexuppräkning av planeringsramen ske årligen och tilldelning av kompensationsmedel ske anslagsvis. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma det föreslagna prisreglerings-systemet.

Mot bakgmnd av osäkerheten i prognosen för behovet av betalningsmedel för skyddsmmsproduktionen under anslaget H 3. Skyddsrum, förordar jag att det med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 minskat med det faktiska utfallet för budgetåret får föras över till budgetåret 1987/88 för i första hand samma ändamål.

Medel för sysselsättningsskapande åtgärder under tionde huvudtiteln
har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för atl betala
byggnadsarbeten, materiel m. m. för civilförsvarsverksamheten. Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet fömtsätter jag att         126

sådana medel under budgelårel 1987/88 fär disponeras utöver ramen till ett     Prop. 1986/87:95 belopp av 5 milj. kr.

Vid 1985/86 års riksmöte (prop. 1985/86:100 bil. 6. FöU 8. rskr. 182) har riksdagen bemyndigat regeringen att justera de beställningsbemyndiganden som har lämnats med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex. Motsvarande bemyndigande bör begäras för budgetåret 1987/88.

För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid 1985/86 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramarna och av lämnade beställningsbemyndiganden. Ett sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av ramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs för anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 och bör därför begäras.

Genom nämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att under innevarande budgetår överskrida ramarna samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller i krig. Ett motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1987/88. Jag förordar därför atl regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del samt lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.

Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1987/88 anmäls i dag av cheferna för berörda departement. Jag redovisar här en sammanställning av dessa anslag. För budgetåret 1987/88 beräknas sålunda ett lotalt medelsbehov över statsbudgeten på ca 3097 milj. kr. för verksamheten inom totalförvarets civila del. För räntekostnader och övriga kapitalkostnader för beredskapslagringen beräknas ca 1010 milj. kr. Anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen för totalförsvarets civila del beräknas tiU 1591,8 milj. kr. Under försvarsdepartementets huvudtitel beräknas 1563,2 milj. kr.

Utöver här redovisade anslag bekostas viss verksamhet av de affarsdri-vande verken och näringslivet.

127

Anslag budgetåret 1987/88 (1 OOO-tal kr.)

Prop. 1986/87:95

Deparle- Anslagsrubrik

ment.

Littera

Budgeteral      Kapital-  Övriga

inom plane-    kostnader       kostnader ringsramen

Totalt

188 301

Ju   B 2.  Polisverksamheten rörande broll mol ri
kels säkerhet m. m.
Fö G 1,  Överstyrelsen för civil beredskap: För
valtningskostnader                                           40800
G 2. Civil ledning och samordning                      53 300
G 3. Civilbefälhavarna                                      21300
G 4.  Signalskydd                                             4050
G 5. Vissa skyddsrumsanläggningar                   8 850
G 6. Vissa teleanordningar                                2850
Hl. Befolkningsskydd och räddningstjänst                 546600
H 2. Anläggningar för fredsorganisationen                    33 600
H3. Skyddsrum                                                           476700
H4. Idenlitetsbrickor                                         884
II.   Styrelsen för psykologiskt försvar                           7600
Jl,   Drift av beredskapslager                                        37136      226864
J 2,   Beredskapslagring och industriella åtgär
der                                                                          88230
J 3.   Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m, m.
S    El.  Socialstyrelsen (del)

E 13. Statens bakteriologiska laboratorium:

Försvarsmedicinsk verksamhet E 20.Beredskapslagring och utbildning m.m.

för hälso- och sjukvård i krig                  62 200

E 21. Driftkostnader för beredskapslagring

m.m.                                                    57 600

K   B 8.  Vägverket: Försvarsuppgifler               37000

D 3. Försvarsinvesleringar vid statens järnvä
gar                                                                  28000
E I,  Sjöfartsverket: Ersättning lill sjöfartsver
ket för vissa tjänster (del)
Fl.   Beredskap för civil luftfart                           17 100
H I. Transportrådel (del)                                               10075
Jo  Bl. Lantbrukssiyrelsen (del)
B 2.  Lantbruksnämnderna (del)
C 1.  Statens jordbruksnämnd (del)
C 4.  Inköp av livsmedel m. m. för beredskaps-
lagring                                                             12700
C 5.  Kostnader för beredskapslagring av livs
medel m.m.                                                     16 300    145 200
F 1.  Statens livsmedelsverk (del)
F 13. Bidrag till djurens hälso- och sjukvård
(del)
A   Bl.  Arbetsmarknadsverket (del)                                     1000
B 7. Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisa
tioner                                                                       9000
Bo D4. Lantmäteriet: Försvarsberedskap

MEC 16.Drift av beredskapslager                                     614999

C 17. Beredskapslagring och industriella åtgär
der                                                              8 200
C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja,

motorbensin, m. m. C 19.Atgärder inom delfunktionen

Elkraft                                                  11 300

C 20. Oljekrisnämnden E 1.  Statens energiverk (del) C    El.  Länsstyrelserna m, m. (del)

Summa                                                        1591775    987063

188 301

40800

53 300

21300

4 050

88.50

2850

546600

14400

48000

476700

884

7600

264000

88230

6220

6220

4070	4070
	62200
	57 600 37000
	28000
1500 117' 125' 2412	1500 17 100 10075 117 125 2412
	12700
150	161 500 150
90 17 325	90 18325
3 160 68731	9000 3 160 683730
100900 1	109100 1
10 3 100 107870	11300 10 3 100 107 870
518483	3 097 321

Beräknat belopp

128

6.6 Hemställan                                                              Prop. 1986/87:95

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del och fredsräddningstjänsten somjag angett i det föregående,

2. fastställa planeringsramen för totalförsvarets civila del för perioden 1987/88-1991/92 till 7823 milj. kr. i enlighet med vad jag anfört i det föregående,

3.    fastställa att anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 förs upp med sammanlagt 1591,8 milj. kr. i beräknat genomförandepris 1987/88,

4.    bemyndiga regeringen att för budgetåret 1987/88 justera lämnade beställningsbemyndigande med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

5.    bemyndiga regeringen att medge atl det med hänsyn till prisutvecklingen enligt netloprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 under anslaget H 3. Skyddsmm minskat med det faktiska utfallet för budgetåret förs över till samma anslag budgetåret 1987/88,

6.    bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge överskridande av anslagen inom planeringsramen för totalförsvarels civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl,

7.    godkänna vad jag har anfört om fredskrislagring av teko varor, kemiska produkter och metaller samt om buffertlagring av uniformstyger m.m.,

8.    godkänna vad jag har anfört om planeringsförutsätlningarna och riktmärkena för försöriningsberedskapen på teko- och skoområdena.

Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av

9. vad jag anfört om SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig,
10. vad jag i övrigt anfört om ekonomiska resurser för totalförsva
rets civila del.

Jag kommer i det följande att redovisa de beräknade medelsbehoven under varie anslag.

129

9   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

7 Forskning och försvarsindustri              Prop. 1986/87:95

7.1    Bakgrund

I direktiven till 1984 års försvarskommitté ålades kommittén att särskilt överväga ambitionsnivån vad avser framtida tillgäng till inhemsk kapacitet för forskning, utveckling och industriell produktion för totalförsvarets räkning. I direktiven framhölls betydelsen av en egen försvarsindustrien förmåga, men att del pä gmnd av kostnadsutvecklingen och den försvarsekonomiska inriktningen är av stor vikt att noggrant prioritera de kompetenser och produktionsresurser som på sikt skall upprätthållas inom landet i syfte alt förse försvarsmakten med materiel.

Kommitténs betänkande och den omfattande rapport rörande utveckling, produktion och vidmakthållande av materiel för försvarsmakten som kommitténs särskilda arbetsgrupp för dessa frågor har redovisat, har utgjort det viktigaste underlaget för mina överväganden.

Sammanhangen mellan säkerhetspolitiken och den svenska industrins utveckling har dessutom behandlats i en studie genomförd gemensamt av Ingenjörs- och Krigsveienskapsakademierna.

7.2    Överväganden
7.2.1 Forskning

Det är av stor vikt att det svenska försvaret kan utformas med egna värderingar och eget kunnande som gmnd. Försvarsforskningen skall i linje härmed stödja utvecklingen genom att tidigt upptäcka, identifiera och analysera sådana förändringar i vår omvärld som har betydelse för våra försvarsansträngningar. Försvarsforskningen skall vidare med hänsyn till vad jag tidigare har sagt, lämna underlag för erforderlig förändring inom totalförsvaret. Sveriges alliansfria politik gör atl vi måste sätta målen högt i dessa hänseenden och innebär att den svenska försvarsforskningen måste ha hög kvalitet.

För att kunna vidmakthålla en god förmåga i dessa hänseenden har Sverige valt att driva ett för totalförsvaret gemensamt program för försvarsforskning. Försvarets forskningsanstalt (FOA), som är programansvarig och den huvudsakliga producenten av gemensam försvarsforskning, täcker ett stort antal forskningsområden för totalförsvaret. FOA samverkar också med universitet, högskolor och industri och har goda internationella kontakter. Vid sidan av FOA genomförs gemensam försvarsforskning vid försvarets materielverk, fortifikationsförvallningen, högskolor saml vid industrin. Försvarsteknisk forskning sker också vid flygtekniska försöksanstalten. Den största delen av den materielinriktade forsknings-och utvecklingsverksamheten bedrivas emellertid inom försvarsindustrin.

FOA har i samverkan med totalförsvarets myndigheter redovisat sina förslag till inriktning och nivå för den gemensamma försvarsforskningens långsiktiga utveckling. De olika totalförsvarsmyndigheterna har också redovisat sina anspråk pä forskningen i samband med planeringen i övrigt.

Förslagen innebär bl. a. en kraftfuUare prioritering av forskningen inom    130

områden där den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen går snabbt och/eUer Prop. 1986/87:95 är av vital betydelse för totalförsvaret. Exempel pä sådana områden är informationsteknologin samt bioteknik och kemi. Däratöver innebär förslaget en viss förstärkning av forskning med särskild betydelse förde civila delarna av totalförsvaret. Förslagel innebär också att de systemorientera-de insatserna förstärks med främsta syfte att sätta in tekniska möjligheter i elt systemsammanhang.

För att inrymma dessa ökade forskningsinsatser inom prioriterade områden erfordras reduktioner av andra delar av det försvarsgemensamma forskningsprogrammet, bl. a. avseende lägre prioriterad militärteknik och vissa övergripande studier. Ytteriigare rationaliseringar, översyn av vissa återkommande uppdrag och temporära omfördelningar till koncentrationsområden är också, enligt min mening, nödvändiga åtgärder. Vidare eftersträvar FOA att öka den intäktsfinansierade verksamheten. Ökade insatser för att förnya kompetensen i forskningsorganisationen och för att leda verksamheten är också viktiga för genomförandet.

Jag delar kommitténs uppfattning att den föreslagna inriktningen av den försvarsgemensamma forskningsverksamheten i allt väsentligt är lämplig. Inriktningen bör kunna säkerställa en fortsatt god forskningskompetens även vid en något minskad resurstilldelning tiU det försvarsgemensamma forskningsprogrammet. En förstärkning av den informationsteknologiska forskningen bör ske i anslutning till ett för landet gemensamt informations-teknologiskt program.

Kommittén understryker, vilket jag också tidigare i dag framhållit, betydelsen av forskning som tidigt gör det möjligt atl upptäcka sådana förändringar inom teknik och vetenskap som är betydelsefulla för totalförsvaret. Ett sådant område är studier av den tekniska utvecklingens strategiska konsekvenser. Betydelsen av forskning om ubåtsskydd och ABC-skydd har tidigare betonats.

För de mililärtekniska tillämpningarna bör erforderlig kompetens eftersträvas inom de viktigaste delarna av följande områden:

-    underrättelse-, lednings- och sambandssystem,

-    kvalificerade vapensystem,

-    styrd ammunition samt land- och sjöminor,

-    telekrigföring och

-    undervallensteknologi med försvarstillämpning.

Det ökade forskningsbehovet som rör problem under kriser och i krig för den civila delen av totalförsvaret bör i huvudsak tillgodoses. Kompetensuppbyggnad vad gäller beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling bör stödjas genom forskningsinsatser. Genom den nu föreslagna inriktningen kommer enligt min mening en viktig förstärkning kunna ske under de närmaste åren.

Forskningsstödet bör i ökad omfattning genomföras som samlade, sy-
stemorienterade insatser inom de områden som bedöms som väsentliga för
totalförsvarets verksamhet. Speciellt värdefulla är tvärvetenskapliga pro
jekt kring viktiga och aktuella problem, såsom redan pågår belräffande
ubåtsskydd och samhällets funktioner i kris och krig. Sådana projekt
kräver ett väl fungerande samarbete mellan FOA och de ansvariga myndig-      131

heterna inom totalförsvaret. De innebär också att myndigheterna förbätl- Prop. 1986/87:95 rar sin förmåga att formulera problemen samt att forskarna ökar sitt engagemang och sin förståelse i viktiga försvarsproblem. Forskningsorganisationen bör emellertid också öka sin förmåga att ge råd och snabba svar på frågor i anslutning till de ständigt pågående förändringarna av vårt försvar.

1 likhet med kommittén bedömer jag att goda kontakter med bl.a. universitet, högskolor och näringsliv är väsentliga för försvarsforskningens kvalitet och för möjlighetema att utnyttja gmndforskning m.m. samt för rekrytering av forskare. Som ett |led i en sådan utveckling kan ett ökat samarbete mellan FOA och universitetet i Linköping avseende informationsteknologi samt samarbetet mellan FOA och universitetet i Umeå avseende miljövetenskap och bioteknik vara exempel. Ett annat exempel är flygtekniska försöksanstaltens ökade engagemang i den civilt inriktade flygtekniska och aerodynamiska forskningen. Försvarsforskningens kompetens bör härvid ses som en del av landets potential för teknik och vetenskap. Samarbetet bör därvid ses i ett vidare och mera långsiktigt perspektiv än enbart lösande av enskilda forskningsuppgifter.

Det är ett säkerhetspolitiskt intresse att FOA kan stödja Sveriges agerande i frågor som gäller europeisk säkerhet, mstningskontroll och nedmstning.

Jag understryker behovet av en breddad och intensifierad säkerhetspolitisk forskning inom landet.

7.2.2 Försvarsindustri

Kommittén konstaterar att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk tillgång. Den bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga alt föra en långsiktig, fast och konsekvent alliansfri utrikespolitik och att värna vårt land. Oavsett den grad i vilken vi själva tillverkar eller väljer att importera vår försvarsmateriel måste vi under kriser och i krig självständigt kunna vidmakthåUa materielen vUket fömtsätter en inhemsk förmåga redan i fredstid. En inhemsk försvarsindustri utgör i många fall en fömtsättning för all tillgodose dessa krav.

Med en egen forskning och försvarsindustri kan vi förse försvarsmakten med materiel som är anpassad lill de speciella behov och fömtsättningar som vårt värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår geografi skapar. Därigenom ges också bättre möjligheter att till rimliga kostnader välja en egen försvarsprofil som ökar effekten av vårl försvar och minskar verkan mot oss av de vapen och motmedel som maktblocken utvecklar för att använda mot varandra. För viss materiel är därtill kraven på sekretess så höga atl anskaffning i utlandet är omöjlig eller olämplig. En svensk utveckling och produktion är i sådana fall det enda möjliga alternativet. Härtill kommer att försvarsindustrin ger möjlighet till krigsproduklion. Jag delar kommitténs uppfattning om värdet öch behovet av inhemsk försvarsindustrien förmåga.

Kommittén konstaterar vidare att export under rådande fömtsättningar   132

är nödvändig för att bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindu-     Prop. 1986/87:95 strins kompelens, kapacitet och konkurrensförmåga.

Industrin har under lång tid kunnat utveckla och tillverka en övervägande del av den försvarsmateriel vi behövt. Försvarsindustrin har dock liksom övrig industri allt starkare behov av ett samarbete med utländsk industri. Inköp utifrån av tekniskt kunnande, komponenter och delsystem väntas i framtiden öka i omfattning. Detsamma gäller, i viss utsträckning, samutveckling mellan svensk och utländsk industri. Som alternativ till import bidrar samarbete med utländsk industri till att inom landet bevara och befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna upprätthållas.

En hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindustrin är en fömtsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk industri.

Samarbetetsprojektens lämplighet frän utrikes- och försvarspolitisk synpunkt prövas av statsmakterna. En självklar fömtsättning är att samarbetsprojektens villkor inte begränsar möjligheterna att föra vår neutralitetspolitik. Stabiliteten i samarbetspartners åtaganden gentemot oss är av vikt. Vi får samtidigt vara beredda på att de länder vi samarbetar med på motsvarande sätt förutsätter att vi inte ställer krav som begränsar deras utrikespolitiska handlingsfrihet.

Det är angeläget att vårt utiandssamarbete i försvarsmaterielfrågor fördelas på flera länder så att ensidiga beroendeförhållanden kan undvikas. En spridning av det samlade utlandssamarbetet och försvarsmaterielim-porten ökar vår handlingsfrihet om de ekonomiska, tekniska eller politiska fömtsättningarna för verksamheten skulle förändras.

Det bör vidare påpekas att utveckling och tillverkning av försvarsmateriel, oavsett om del sker inom landet eller i samverkan med andra länder, tillför Sverige ett brett tekniskt kunnande. Försvarsindustrin bidrar därmed inom viktiga områden, inte minst inom högteknologiområdet, tiU del svenska näringslivets utveckling. En inhemsk försvarsindustrien verksamhet ger även i övrigt landet samhällsekonomiska fördelar. Jag delar kommitténs uppfattning om betydelsen av en svensk försvarsindustri samt kommitténs syn på dess framtida förutsättningar.

Vissa konsekvenser av kommitténs och min syn på försvarsindustrin och dess betydelse utvecklas i det följande.

Kommittén konstaterar att dess förslag beträffande försvarsindustrin
med nödvändighet måste vara av annan karaktär än förslagen beträffande
försvarsmakten och andra delar av totalförsvaret. Försvarsindustrins ut
veckling utgör en del av det allmänna näringslivets utveckling, varför
industriföretagen har ett självständigt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt
är det uppenbart att försvarsindustriföretagen i flertalet fall är starkt bero
ende av statsmaktemas ställningstaganden. Praktiskt taget all väsentiig
materiel för försvaret utvecklas i nära samarbete stat-företag samtidigt
som exporten av krigsmateriel är underkastad starka restriktioner. Därtill
kommer att ett antal försvarsindustriföretag ägs av svenska staten. Sam
mantaget innebär detta att statsmakterna och myndigheterna bör ha en god
insyn i och möjlighet att påverka företagen inte minst för att därigenom    133

säkerställa en tillräcklig grad av affärsmässighet i kontakterna mellan     Prop. 1986/87:95 staten och företagen.

Kommittén anser att den för ett litet land ovanligt breda industriella förmåga att sammanhålla utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel som för närvarande finns inom landet så långt möjligt bör bevaras. Kommittén har i sina överväganden inte funnit någol betydande materielområde där del med utgångspunkt från försvarets långsiktiga behov finns onödig industriell kompetens. Däremot finns ett flertal områden där den svenska försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens behov av materiel och till rimliga exportantaganden. Utgångspunkten för denna bedömning är den militärtekniska utvecklingen, industrins situation och kommitténs förslag till inriktning och ekonomisk nivå för försvarsmakten. Jag delar kommitténs uppfattning, men vill samtidigt understryka atl rimliga regionalpolitiska hänsyn måste tas vid en sådan anpassning.

Försvarsindustrin, liksom annan tekniskt framstående industri, är beroende av elt internationellt teknologiutbyte. Utveckling av modern materiel till det svenska försvaret utgör grunden för en fortsatt hög tekniknivå vid svensk försvarsindustri. Genom sädan utveckling förnyas ocksä industrins tekniska kompetens på viktiga områden. Vi kan dock inte räkna med att i framtiden på egen hand vara tekniskt avancerade på lika många områden som hittills. Liksom annan svensk utvecklande industri behöver försvarsindustrin på olika sätt delta i det internationella tekniksamarbetet. Kommittén anser all detta kräver målmedvetna åtgärder från såväl statens som industrins sida. Åtgärder av mer generell karaktär är enligt min mening satsningar på nationella samverkansprogram inom t.ex. informationsteknologin, materialtekniken och havstekniken. Genom sådana åtgärder kan näringslivet bli mer kompetent atl bl. a medverka i det ökande europeiska teknologisamarbetet. I likhet med kommittén bedömer jag att formerna för ett sådant samarbete liksom även formerna för ett ökat samarbete mellan statsmakterna och industrin i teknologiska frågor bör prövas av regeringen.

I det följande avser jag att utveckla min syn pä vissa materielområden.

Inom stridsfordonsområdet innebär nuvarande planering atl kompetensen är säkerställd åtminstone fram till nästföljande försvarsbeslut. Områdets vidare utveckling sammanhänger dock med armésiridskraflernas inriktning på 1990-talet. Försvarsmaktens behov på längre sikt av denna kompetens och kapacitet kan därför enligt min uppfattning klariäggas först i samband med 1992 års försvarsbeslut. Den nuvarande svenska industrikompetensen är fördelad mellan två olika förelag men dessa har inom sig specialiserat sig på olika delar av verksamheten.

Svensk varvsindustri har trots betydande strukturförändringar kunnat
behålla kompetensen att konstmera och bygga såväl övervatiensfartyg
som ubåtar. Kompetensen är i dag fördelad främst mellan två olika företag
inom ramen för det statligt ägda Svenska Varv. Båda företagen är starkt
beroende av svenska försvarsbeställningar för sin verksamhet. Kommittén
anser att förmågan till utveckling och produktion av örlogsfartyg om möj
ligt bör behållas inom landet. Den i det föregående redovisade inriktningen  134

avseende ubåtar innebär att den prioriterade ubåtskompelensen säker- Prop. 1986/87:95 ställs. Kommittén konstaterar dock att det svenska försvarets samlade behov av varvskapacitet blir lägre under den närmaste perioden än vad som nu är fallet. Mot denna bakgmnd krävs alt den totala kapaciteten för nybyggnad och underhåll av öriogsfartyg anpassas till aktuella förhållanden. Jag delar i stort kommitténs uppfattning om varvsindustrin.

De svenska fiygindustrierna har som resultat av bl. a. riksdagsbeslut om JAS 39-systemet nu ökat andelen civil flygutveckling. En anpassning av personalen för utveckling och produktion av stridsflygplan har påböriats. Kommittén anser att det finns etl klart samband mellan företagens kompetens för civil utveckling och deras kompetens för vidmakthållande av de militära systemen. Denna militärt inriktade kompelens är säkerhels- och försvarspolitiskt angelägen att bibehålla inom landet. Företagen har anmält att ett fortsatt engagemang i civila flygprojekt kräver att kapitalförsörjningen underlättas genom statliga insatser i likhet med vad som i dag sker i andra länder. Kommittén framhåller atl en ökad, civilt inriktad, utvecklingskapacitet är viktig inom flygindustrin vid sidan av den militära kapaciteten och anser därför alt det är önskvärt atl denna utbyggnad säkras. Jag delar kommitténs uppfattning om värdet av en både civilt och militärt inriktad flygindustri.

Kompetens alt vidmakthålla, dvs. underhålla, anpassa och modifiera, tekniskt komplicerad materiel är ett industriområde av stor betydelse. Detta gäller ett flertal materielområden och såväl hela vapensystem som delsystem. Etl speciellt område utgör flygmotorer för flygplan och helikoptrar eftersom tillgänglighetskrav och kostnader är extrema för denna typ av materiel. Utveckling och tillverkning av svenska flygmotorer inklusive reservdelar samt typförbätlringar av samma motorer sker i dag inom ett företag. Underhåll och reparationer samt införande av modifieringar sker i dag för praktiskt taget alla försvarets flyg- och helikoptermotorer vid etl annat företag. Ett iredje företag har likartad underhållsverksamhet för civila flygmotorer. Situationen kommer alt förändras när tillverkningen av JA37-motorer och utvecklingen av JAS 39-motorer avslutas. Pä något längre sikt kommer även underhållssituationen att ändras när mängden militärt flygmotorunderhåll minskar. Mot denna bakgrund anser kommittén det angelägel alt regeringen i samverkan med industrin, inför förnyelsen av nuvarande underhållsavtal, undersöker möjligheterna att säkerställa en fortsatt rationell och kostnadseffektiv flygmotorkompetens inom landet. Jag delar i stort kommitténs uppfattning i denna fråga.

Ammuniiionstillverkningen inklusive krut- och sprängämnestUlverk-
ningen för försvarsmaktens behov sker i huvudsak vid två svenska företag.
Dessa har mellan sig fördelat den svenska marknaden genom ett särskilt
ramavtal. Båda företagen har inom ramen för avtalet i huvudsak egen
kompetens och kapacitet för konstmktion och produktion av bl. a. olika
slags ammunition. Ammunitionsindustrins exportberoende är betydande.
Det kvantitativa behovet av konventionell ammunition för det svenska
försvaret minskar bl.a. på grund av den militärtekniska utvecklingen och
ett ökat utnyttjande av simulatorer i utbildningen. Samtidigt ökar behovet
av tekniskt mer utvecklad ammunition, dock i väsentiigt mindre serier.       135

Uthålligheten för viktiga vapensystem är beroende av krigsproduktion av Prop. 1986/87:95 vissa ammunitionstyper. För att säkerställa möjligheterna till krigsproduktion bör överbefälhavaren därför kunna anpassa sin planering i syfte att upprätthålla tillräcklig industriell kapacitet inom detta område. Kommittén finner av här anförda skäl alt försvarsmaktens behov av ammunition inle kan belägga de båda aktuella företagen, samtidigt som det är angeläget att behålla inhemsk kapacitet för utveckling och tillverkning av ammunition. Jag delar i huvudsak kommitténs bedömning av situationen inom ammunitionsområdet.

Den svenska försvarsindustrin har god förmåga alt utveckla och tillverka artilleri-och pansarvärnssystem av varierande slag. Kommittén anser att denna förmåga om möjligt bör bevaras inom landet. Försvarsmaktens behov av bl. a. nya artillerisystem kommer dock för den närmaste perioden att vara väsentligt lägre än vad som tidigare varit fallet. Dessa förhållanden bör enligt min och kommitténs mening beaktas i den fortsatta planeringen.

Utveckling och tillverkning av militära robotar är en industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En svensk robotindustri är angelägen i den mån möjlighet därigenom skapas att till rimlig kostnad få tillgång till robotar lämpade för våra speciella förhållanden. Den svenska systemsam-manhållande kompetensen inom robotområdet är fördelad mellan tvä olika företag som har inriktat sin verksamhet mot olika typer av robotsystem.

Tillgång till robotar av olika slag förstärker försvarsmaktens operativa förmåga. Nuvarande planering innebär för svensk industri en möjlig beläggning pä utvecklingssidan för tunga robotar fram tiU omkring år 1990. Beläggningen därefter blir beroende av kommande ställningstaganden i radariaklrobolfrågan vilka blir aktuella först i börian av 1990-talet. Inom områdei för lätta robotar finns i nuvarande planer mycket få utvecklingsprojekt när nu pågående arbeten inom kort avslutas. Studier har dock inletts avseende en vidareutveckling av robotsystemet 70 M.

Försvarets behov av nya robotar är enligt kommitténs mening inte tillräckligt för att i framtiden belägga nuvarande industrikapacitet. Kommittén anser att det är angeläget att behålla inhemsk kapacitet att utveckla och tillverka robotar. Anpassningsåtgärder erfordras inom industrin för att nuvarande breda kompelens skall kunna säkerstäUas. Enligt min och kommitténs bedömning bör företagens samlade kompetens tUl avsevärd del kunna samutnyttjas för olika typer av robotprojekt.

Kommittén har tidigare pekat på betydelsen av ökade forskningsinsatser i syfte att stärka ubåtsskyddet. Resultaten av dessa forskningsinsatser bör enligt min uppfattning kunna följas upp genom industriell systemutveckling på det havsteknologiska området bl. a. avseende submarin materiel för övervakning och vapeninsatser. Svensk industris kompetens avseende sådan teknologi är för närvarande begränsad. Kommittén anser att detta förhållande bör uppmärksammas. De skilda delkompetenser som finns inom industrin bör i den fortsatta beställningsverksamheten enligt min och kommitténs bedömning samordnas så att t. ex. torped- och sjöminkompe-tensen säkerställs samtidigt som systemkompetensen inom bl. a. spaningsområdet förstärks.

Den mUitärtekniska utvecklingen medför ett ökat behov av försvarsma-  136

teriel som utvecklas och produceras av dektrpnikindustrin. Praktiskt taget Prop. 1986/87:95 all modern vapenmateriel innehåller en ökande andel elektronikkomponenter. Flertalet svenska försvarsindustrier har elektronikkompetens i siörre eller mindre omfattning. Endast ett fåtal svenska industrier har dock förmåga att utveckla och tillverka avancerad materiel för spaning, informationsbehandling och presentation. Volymen militära projekt av detta slag är begränsad, men i vissa fall finns även likartade civila projekt. Några elektronikindustrier har inlett ett samarbete om större militära utvecklingssatsningar i syfte alt förbättra den svenska industrins konkurrensförmåga mot utlandet. Kommittén understryker betydelsen av den svenska elektronikkompetensen för mer avancerade projekt. Ett vidgat industrisamarbete inom flera för försvaret väsentliga delområden avseende elektronik bör därför eftersträvas. Kommittén understryker också betydelsen av samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser inom hela samhället, främst inom området informationsteknologi. Jag delar kommitténs bedömning och vill i sammanhanget erinra om det program på tillsammans 150 milj. kr. somjag i annan ordning föreslagit att vara försvarssektorns del i det nationella informationsteknologiprogram som avses inledas kommande budgetår.

Industrin för motmedel är mycket närbesläktad med den övriga kvalificerade elektronikindustrin. Etl fåtal svenska företag har kompetens för motmedel av elektronisk och annan art. Denna kompetens får allt större betydelse dels på gmnd av den militärtekniska utvecklingen och dels på grund av att effektiva motmedel endast i undantagsfall kan anskaffas utomlands. Kommittén anser att den svenska systemkompetensen för motmedel bör ägnas ökad uppmärksamhet med hänsyn till områdets stora och växande betydelse. Jag instämmer i kommitténs uppfattning och vill understryka att motmedelsområdet enligt min bedömning är särskilt lämpat för egna utvecklingsinsatser.

Försvarskommittén har övervägt vissa frågor angående samarbetet mellan svenska och utländska försvarsindustriföretag samt förhållandena beträffande exporten och importen av försvarsmateriel. Kommittén konstaterar därvid att samarbete mellan försvarsindustriföretag i olika tekniskt välutvecklade länder blir aUt viktigare för en framgångsrik utveckling av ny försvarsmateriel. Denna gradvisa förändring gäller även de svenska förelagen. Av denna anledning bör formerna för den statliga kontrollen över samarbetet ses över så att ett sådant samarbete kan fortgå friktionsfritt. Alternativet till ett samarbete är en ökad försvarsmaterielim-port. Enligt kommitténs mening skall industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas regeringens prövning. Prövningen bör därvid innefatta bl.a. en granskning av det aktuella projektels förenlighet med svensk utrikes- och säkerhetspolitik samt en granskning av säkerhelsskyddsaspekterna. Kommittén understryker vikten av att en samlad bedömning görs. Därvid bör normalt även eventuella import- och exportfrågor klarläggas och meddelas förelagen.

Praktiskt taget alla länder har nationella regler och tillämpningar som på
olika sätt begränsar krigsmaterielexporten. Arten och graden av dessa
restriktioner varierar kraftigt mellan olika länder. Kommittén har i samar-    137

bete med utredningen (UD 1985:03) om svensk utlandsverksamhet på Prop. 1986/87:95 krigsmalerielområdet undersökt gällande regler och tillämpningar i andra länder och därvid funnit all flera av dessa länder har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport. Detta innebär dock inte att samma kontrollregler och länderval i alla avseenden tillämpas. Andra länder däremot har en markant annorlunda syn pä krigsmaterielexport än den svenska.

Om regeringen godkänt försvarsindustrisamarbete med länder som har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport bör enligt kommitténs mening följa att gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter kan exporteras enligt respektive lands nationella regler, utan svensk prövning av villkoren för samarbetslandets eventuella export. Svenskt s.k. slulan-vändarintyg torde då inte krävas. I dessa fall erfordras dock särskilda rapporteringsrutiner för atl följa samarbetets utveckling. I fall där synen på krigsmaterielexport markant skiljer sig krävs enligt kommitténs mening mellanslalliga avtal som för samarbetsprojekt reglerar bl.a. eventuell krigsmaterielexport.

Jag konstaterar att kommittén här har pekat på en viktig förutsättning för utlandssamarbelet sett med utgångspunkt från det svenska försvarets ma-terielbehov. Frågor om sådant samarbete och andra hithörande frågor är för närvarande föremål för överväganden inom utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmalerielområdet. Kommitténs syn på samarbetsfrågorna är en viktig grund för dessa överväganden. Utredningen avser att lägga fram sitt betänkande under våren 1987. Efter samråd med statsrådet Gradin föreslår jag att dessa frågor inte avgörs förrän utredningens förslag överlämnats och dessa närmare behandlats.

Kommittén konstaterar vidare att flertalet svenska försvarsindustrier är beroende dels av krigsmaterielexport, dels av export av sådana produkter som har en civil tillämpning men som urspmngligen har utvecklats för militär användning. De aUmänna tendenser till industriellt exportberoende som påtalades i regeringens proposition 1981/82:196 har ytterligare förstärkts. Om krigsmaterielexporten begränsades skulle betydande problem kunna uppstå när det gäller alt förse det svenska försvaret med lämplig materiel. Samtidigt skulle vår förmåga att självständigt vidmakthåUa för-svarsmaterielen under kriser och i krig nedgå. Det är enligt min mening väsentligt all undvika en sådan utveckling. Med hänsyn tiU den belydelse som den medgivna exporten får anses ha bör den vidare inte belastas med onödiga administrativa hinder t. ex. avseende exportfinansieringen.

Misstankar om överträdelser av exportbestämmelserna på krigsmalerielområdet utreds för närvarande av polis- och tullmyndigheterna. När större klarhet skapats i dessa frågor kan anledning finnas att se över systemet för tUlstånd och kontroll av denna export. Jag har i denna fråga särskilt samrått med statsrådet Gradin.

Den svenska anskaffningen av försvarsmateriel är till mindre del beroen
de av från utlandet inköpta komponenter och delsystem. Den totala impor
ten av försvarsmateriel uppgår ekonomiskt till ca 30% av försvarsmaktens
anskaffning, varav ca hälften importeras av industrin. Andelen importerad
utmstning är enligt min och kommitténs mening rimlig i nuvarande läge.      138

Importen är fördelad mellan ett betydande antal länder.

En särskild form av handel har uppstått internationellt genom kraven pä Prop. 1986/87:95 industrisamverkan och kompensationsaffärer i samband med mellanslalliga försvarsmaierielupphandlingar. I ett begränsat antal fall har även den svenska staten begärt kompensationsaffärer vid försvarsmaterielimport. Härigenom kan svensk försvarsindustrikompetens lättare behållas och utvecklas, vilket är till fördel för försvarsmakten. Antalet kompensationsaffärer bör dock som nu förbli begränsat.

Försvarsmateriel upphandlas av försvarets materielverk enligt de allmänna bestämmelserna för statlig upphandling. Dessa bestämmelser är i grunden uppbyggda för anskaffningssituationer med konkurrens. För försvarsmaterielområdet gäller dock att den helt övervägande delen av materielen upphandlas utan konkurrens. Detta innebär särskilda problem för materielverkels affärsmässighet i kontakterna med industrin. Mot denna bakgmnd bör materielverket ges förbättrade möjligheter till insyn i och revision av företagens verksamhet i anslutning till försvarskontrakt. Stödet för sådan verksamhet bör enligl min mening förstärkas.

Det är angeläget att bevara svensk försvarsindustri. Därför måste överbefälhavaren och försvarets materielverk underlätta industrins planering. Inom ramen för de militära behoven bör planeringen av materielanskaff-ningen i görligaste mån ta hänsyn till industrins villkor. Detta fordrar en ökad stabilitet i försvarsmaktens planering för att därigenom öka materielverkets möjligheter att förse industrin med relevant underlag för dess planering. En fömtsättning för delta är all överbefälhavarens samordning av planeringen stärks. Därigenom kan även bättre samordning uppnås till förmån för försvarsekonomi, underhåll och materielens taktiska användbarhet.

En på detta sätt förbättrad planering och samordning fömtsätter enligt min mening att försvarets materielverk utvecklas i enlighet med intentionerna i 1982 års riksdagsbeslut. Framförallt bör verkets ledningsfunktion, inkl. det interna styr- och uppföljningssystemet, vidareutvecklas så att effektiva verksgemensamma kontakter kan tas med regeringen och med överbefälhavaren.

7.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om vissa frågor rörande forskning och försvarsindustri.

139

8 JAS-projektet                                                Prop. 1986/87:95

8.1 Bakgrund

I enlighet med riksdagens beslut i juni 1982 (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr. 374) om riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS-projektet. Gmnden för J AS-projektets värdering är riksdagsbeslutet om riktlinjer för JAS-projektet fram till är 2000 (prop. 1982/83:119, FöU 9, rskr. 271). I propositionen om det militära försvarets fortsatta utveckling, m. m. (prop. 1985/86:100, FöU 8, rskr. 182) redovisades läget inom JAS-projektet. Överbefälhavaren har därefter med underlag från chefen för flygvapnet och försvarels materielverk lämnat rapport till regeringen om läget inom JAS-projektet för tiden fram till den Ijuli 1986.

8.2 Teknisk värdering av projektet

I överbefälhavarens rapport ingår försvarets materielverks tekniska värdering av projektet. Av denna framgår atl flygplanets specificerade flygtekniska prestanda i allt väsentligt bedöms kunna uppnås. Den tidigare anmälda förseningen av flygutprovningen har under året ökat. Flygutprov-ningen bedöms nu kunna inledas i slutet av innevarande år. Förseningens påverkan för serieleveranserna värderas nu av försvarets materielverk, chefen för flygvapnet och överbefälhavaren och avrapporteras under våren 1987 till regeringen i det tredje projektvärderingstillfället.

Flygplanets utseende har förändrats marginellt under året. Fortsatta vindlunnelprov har bekräftat tidigare beräkningar och resultaten är tillfredsställande. Produktion av de första provflygplanen pågår. Den beräknade vikten av serieflygplanet är fortfarande något för hög men insalta åtgärder för att minska denna böriar ge resultat.

Arbetet med motorn (RM 12) har under året försenals. Vid motomt-provning i rigg har drygt 75% av planerad gångtid kunnat ackumuleras. Vissa tekniska problem som bl. a. framtvingat omkonstmktion av efter-brännkammaren, har orsakat försening av motorns utvecklingsläge. Sex motorer provkörs i Sverige och USA.

Utvecklingen av flygplanets digitala styrsystem har försenats ytterligare under året. Utvecklingsarbetet bedrivs nu på stor bredd mellan berörda industrier med stöd av försvarets materielverk.

Jag konstaterar att JAS-projektet i tekniska avseenden utvecklas mot
den avsedda nivån. Det har inte framkommit någonting under utvecklingen
som visar att den tekniska nivån i gmndbeslutet inte kommer att kunna
uppnås. Utvecklingen går dock långsammare än vad gmndbeslutet fömt
satte. Det är för tidsplanen oroande att förseningen framför allt av styrsys
temet och motorn ökat under det senaste året trots att större resurser satts
in av myndigheter och industrier. De uppkomna förseningarna har medfört
att utprovningsprogrammet blivit mer tidspressat. Förseningar finns dock
också i vapenprogrammen vilket även kommer att påverka utprovnings-     140

programmet. Flygutprovningen kan bl. a. därför komma att la längre tid än     Prop. 1986/87:95 planerat.

Tiden för leverans av operativt användbara flygplan kan komma att förskjutas. Ytterligare ätgärder måste enligt min mening vidtas av berörda industrier i samverkan med myndigheterna för att säkerställa att serieleveranserna kan ske enligt JAS-avtalets åtagande. Jag kommer alt noga följa projektets utveckling i dessa avseenden.

För flygplanets vapenprogram har utredningar genomförts för att bl.a. skapa handlingsfrihet för val av alternativ beväpning. Jag har redovisat resultatet av dessa utredningar och mina överväganden i detta sammanhang tidigare.

8.3 De ekonomiska förutsättningarna för projektet

I enlighet med riksdagens beslut våren 1983 (prop. 1982/83:119, FöU 9, rskr. 271) är planeringsramen för projektet fram till år 2000 24,9 miljarder kronor i prisläget februari 1981. JAS-projektet följer samma regler för priskompensation som all annan materiel inom försvarsmakten. Enligt riksdagens beslut under våren 1984 om det mUitära försvarets fortsatta utveckling m. m. (prop. 1983/84:112, FöU 20, rskr. 348) har försvarsmaktens militära ram ökat med 600 milj. kr. i prisläget febmari 1983 under de återstående åren av försvarsbeslutsperioden och ett nytt priskompensationssystem har införts. Det nya priskompensationssystemet tar hänsyn till försvarskostnadernas utiandsberoende. Detta minskar den ekonomiska osäkerheten i försvarsplaneringen och även i JAS-projektet.

JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83-1999/00 var i 1982 års riksdagsbeslut i prisläget febmari 1981 25,7miljarder kronor. 1983 års riksdagsbeslut innebar för JAS-projektet att planeringsramen skulle minskas med 800 milj. kr. till 24,9 miljarder kronor. De i överbefälhavarens rapport redovisade kostnaderna utgår fortfarande från den högre planeringsramen från år 1982.

Av överbefälhavarens rapport framgår atl resterande planeringsram för JAS-projektet exkl. prisreserver enligt gällande beräkningsmetoder uppgår till 36,2 miljarder kronor i prisläget februari 1986. Kostnadema för JAS-projektet, exklusive reserven om 800 milj. kr. från 1983 års riksdagsbeslut, beräknas under motsvarande tid uppgå till 36,9 miljarder kronor i prisläget februari 1986. Överbefälhavaren anmäler vidare i rapporten atl beslut om anpassning av kostnaderna till den lägre nivån i 1983 års riksdagsbeslut bör anstå till dess säkrare underlag erhållits för att kostnadsanpassa projektet till de slutiiga förutsättningarna. Ett säkrare underlag bedöms av överbefälhavaren finnas i början av 1990-talet när serieleveranserna påbörjats.

Enligt överbefälhavarens samlade uppfattning utvecklas JAS 39-projek-tet i ekonomiska avseenden i stort enligt uppgjorda planer och riktlinjer. Projektet har inle drabbats av kostnadsökningar som förändrar den totala grundkostnaden i pris- och valutaläge februari 1981. Förändrade och försenade val av vapen och motmedel kan dock komma att öka iniegrations-och utprovningskostnaderna.

För egen del vill jag erinra om att försvarskommitténs förslag innebär     141

bl.a. att ytteriigare l,8miljarder kronor tillförs JAS-projektet och luftförs- Prop. 1986/87:95 varet under liden 1987-1997. För att behålla fortsatt handlingsfrihet för radariaktrobot till JAS 39 skall kostnaderna för urspmngligen planerad anskaffning av radariaktrobot även fortsättningsvis redovisas som ett be-väpningsallernativ för JAS 39. Fortsatt integralionsarbete skall bedrivas intill börian av 1990-talet. Huvuddelen av nu planerade medel för anskaffning m.m. av radariaktrobot med undanlag av de medel som erfordras för det tidigare nämnda integrationsarbetet överförs till det radariaktrobotpro-jekt somjag har föreslagit tidigare. Dessa förändringar av ram och inplanerade medel innebär inte att den reducering av ramen med 800 milj. kr. som riksdagen beslöt år 1983 har upphävts. Dessa 800 milj. kr. skall fortfarande reserveras inom flygvapnets ram för teknisk och ekonomisk osäkerhet. Jag vill även understryka att JAS-ramen liksom kostnaderna nu minskar i jämförelse med föregående år genom att nedgången pä den amerikanska dollarn sänker projektets totalkostnad. Förändringar av planeringsramen och kostnaderna kommer att redovisas separat tiU regeringen av försvarets myndigheter i samband med de åriiga redovisningarna av JAS-projektet. Därmed kan en jämförelse ske med de ursprungliga JAS--kostnaderna.

8.4   Vissa industripolitiska aspekter på projektet

800 arbetstillfällen utlovades fram till budgetårsskiftet 1986/87 av de företag som ingår i Induslrigmppen JAS. Enligl en delrapport till industridepartementet för liden t.o.m. första halvåret 1986 har beslut fattats om inrättande av drygt 1000 arbetstillfällen, varav en stor del tillkommit genom att arbetsuppgifter förts från utlandet till Sverige.

Av de utlovade 800 arbetstillfällena avsäg minst 100 Norrbotten. Hittills har närmare 120 personer anställts i Luleå och Piteå. Dessutom tillkommer 40 personer vid en ny vindmtefabrik i Svappavaara.

Avtal har vidare i etl flertal fall slutits om industriell samverkan mellan svenska företag och utländska underleverantörer. Dessa avtal bedöms komma att leda lill fortsalt framlida samarbete. Exportvärdet av hittills tecknade kontrakt med utiändska underleverantörer uppgår enligt IG JAS till ca I 100 milj. kr. t. o. m. den Ijuli 1986.

8.5   Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om JAS-projektet.

142

9 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88    Prop. 1986/87:95

Fjärde huvudtiteln

I proposition 1986/87:100 (bil. 6) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna anslagen fr.o.m. littera B. to.m. lillera K. lill de belopp som därvid framgår. Jag anhåller om att nu få la upp dessa frågor.

143

B. Arméförband

Chefen för armén är programmyndighel för huvudprogrammet Arméförband. Verksamheten finansieras från följande anslag. B I. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

Prop. 1986/87:95

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

6483 191633 6057000000 6678000000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operaliv och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m.fl. samt grundutbildning och repelilionsutbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för armén
Antal utexaminerade
yrkesofficersaspiranter	345	220	325	400
Grundutbildning av värn-
pliktiga
Antal man	37 500	38600	37 300	35000
Antal tjänstgöringsdagar
(1000-tal dagar)	9662	10077	9620	9182
Repetitionsutbildning
Antal man	79350	68700	86600	81500
Antal Ijänstgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	1 155	1060	1232	1 142

144

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	U Ifall	Planerat	Chefen förFöredra-
				armén       ganden
Arméförband:
Allmän ledning och för-
bandsverksamhet	1 599400	1784400	1800300	1905 000-)
Operaliv och krigsorga-
nisatorisk verksamhet	299600	344 100	327600	410000
Utbildning till och av
fast anställd personal
m.fl.	444100	539400	525 100	612000
Gmndutbildning av					•6567000
värnpliktiga	2 326200	2802800	2452100	2670000
Repetitionsutbildning	785 500	840500	808800	823000
Allmän ledning och för-
bandsverksamhet för
delprogrammet Hem-
värnet	137 200	172000	143 100	162000
Kostnader	5592000	6483 200	6057000	6582000   6567000
Tillkommer/avgår:
Överplanering, reser-
ver m. m.	-	-	-	20300      111000
Medgiven prisreglering	-	-	-	-
Medelsbehov	5 592 DUO	6483200	6057000	6602300   6678000
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1985/86		1986/87         1987/88
	Planerat       Utfall           Planerat       Chefen
				för
				armén""
Militär personal'	9752	9274            9776            9325
Civil personal	7319	7810            7598            6153
	17071	17084           17374           15478

Prop. 1986/87:95

' Inkl. yrkesofficersaspiranter och frivilligt ijänslgörande personal.

- Varav 775 personår för yrkesofficersaspiranter och ca 150 personår för frivilligt

tjänstgörande personal.

' Exkl. inläktsfinansierad personal.

Budgetåret 1987/88

Chefen för armén

Målet för gmndutbildningen är att överföra samövade enheter direkt till krigsorganisationen.

Detta mål är samma som gällt för budgetåret 1985/86 men resurserna har inte medgett att målel har nåtts. Med de resurser som föreslås för anslaget innebär del att de brister som redovisats i chefens för armén årsredovisning för budgetåret 1985/86 tUl huvuddelen kommer att kvarstå. Vissa brister inom såväl grund- som repetilionsulbildningen bedöms dock inte bli sä omfattande som under budgetåret 1985/86. Detta gäller främst samträ-

145

10    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

ning inom brigad och bataljon, förmåga till strid mot mekaniserade förband     Prop. 1986/87:95 och luftlandsättningsförband samt skydd.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 402 milj. kr.

B. Justering

Justering på grundval av en fördjupad analys av utfallen för budgetåren 1984/85 och 1985/86 innebär att kostnaderna ökar med 263 milj. kr.

C. Uppgiflsförändringar

Inom den ram som överbefälhavaren har anvisat för huvudprogrammet Arméförband har chefen för armén planerat vissa uppgiftsförändringar och därav kostnadsförändringar om totalt-140 milj. kr., i huvudsak enligt följande.

1.  Ökad rekrytering {+ 19 milj. kr.).

2.  Minskad grundutbildning (- 70 milj. kr.).

3.  Minskad repetitionsutbildning (- 38 milj. kr.).

4.  Rationaliseringar (-47 milj. kr.).

Utom den ram som överbefälhavaren har anvisat för huvudprogrammet Arméförband har chefen för armén på s. k. tilläggsrad beräknat kostnader för arbetsvårdsfall (-1- 20,3 milj. kr.).

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att 6582,3 milj. kr. anslås, och accepterar del mål för grundutbUdningen som chefen för armén redovisar.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarels fortsatta utveckling.

Jag konstaterar att målel för arméns gmndutbildning under budgelårel 1987/88 är i stort samma som har gällt även under budgetåret 1985/86. Målet kunde då inte nås. Bristerna betecknades i chefens för armén årsredovisning som besvärande. Jag anser att målet för grundutbildningen inom armén under budgetåret 1987/88 måste säkerställas bättre än vad som framgår av chefens för armén planering. Jag har därför avsatt mer resurser än vad som föreslagits och dessutom beräknat vissa reserver för redan beslutade löneökningar m.m. Trots dessa tillskott bedömer jag att planeringen inom detta område är osäker även vad avser budgetåret 1987/88.

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag i övrigt till uppgifter
för budgetåret 1987/88. Vid min beräkning av kostnader för primäruppdra
gen och medelsbehov för anslaget har jag utgått från chefens för armén   146

beräkning, utan tilläggsrad. I syfte att säkerställa tiUräckhg grad av mål-     Prop. 1986/87:95 uppfyllelse i grundutbildningen kan dock vissa begränsningar behöva vidtas inom övrig verksamhet under anslaget.

Hemställan

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 6678000000 kr.

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel

Anslagen B 2. Arméförband: Malerielanskaffning samt B4. Arméförband: Forskning och utveckling ersätts fr. o. m. budgetåret 1987/88 av anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel.

Anslag B 2.        Anslag B 4.        Nytt anslag B 2.

1985/86 Utgift        1405870553                          -1-536604289         =1942474842'

1986/87 Anslag       1687000000                         -t-350000000         =2037000000

1987/88 Förslag                                                   =2062000000

' Varav (136,0 4- 62,8) 198,8 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inle är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakl bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget B 2. Arméförband: Malerielanskaffning var den 30 juni 1986 6534 786 183 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat elt beställningsbemyndigande om 982 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1 687 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget B 4. Arméförband: Forskning och utveckling var den 30 juni 1986 1 179891943 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 161,7 milj. kr. och anvisat ett anslag av 350 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (6534786183 -f 1179891943 -I- 982000000-1687000000 -H 161 700000-350000000) 6821 378 126.

147

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag m. m.

1986/87

1987/88

Chefen för armén

Föredraganden

Bemynd,      Anslagsm.    Bemynd,      Anslagsm.    Bemynd.      Anslagsm.

Arméförband:
Anskaffning av
materiel
m. m. för delpro-
grammen 1.1 -1.99
	1 186200
Reserv	-
Till regeringens
disposition	—
Kostnader	1186200
Prisreglering	-1-217500
Justering på grund av
- betalnings-
förskjutningar	-
- inkomster	-260000
Omräkning frän pris-
läge feb. 86 till
feb. 85	-
Medelsbehov	-
Bemyndigandebehov	1143700

2713500      2610700 2634700 1630700      2606000

34000   34000'

-                  -           -                  980000

2713500      2644700 2668700 2610700      2606000

-h496900          -             -1-414300

-302900         -      -304 700        -      -304000

-260000      -240000      -240000      -240000      -240000

-113600          _             _             _             _

2037000         -       2124000        -       2062000

2901600         -      2785000

För teknisk fördyring m. m.

Budgetåret 1987/88

Chefen för armén

Anslaget B 2. Arméförband: Malerielanskaffning bör föras upp med 1 764

milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2585,9 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret kommer pansarvärnssystemet att förstärkas genom beställning av bl.a. mintändare för äldre minor, utbildningsmateriel för pansarvärnsrobotsyslem 56 BILL. Inom luflvärnssystemet anskaffas robotar med medellång räckvidd. Den övriga eldkraften förbättras genom anskaffning av ammunition till automat karbin. Ledning och samband förbättras genom anskaffning av ett nytt telesystem.

Anslaget B 4. Arméförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 360 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 315,7 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret avses bl.a. fortsatt utveckling beställas av planerade varianter av stridsfordon 90. Studier och försök kommer att bedrivas inför anskaffning av luftvärnsrobotsyslem 87. Arbetet med underrättelsesystemet 90 kommer att fastställas. Med sikte på elt försvarsbeslut år 1992 påbörias framtagning av beslutsunderlag för pansarbrigadernas framtida utveckling.

Fördelningen pä vissa funktioner (motsvarande) av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 samt vilka viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; I OOO-tal kr.).

148

Primäruppdrag		Bemyndigande	Prop. 1986/87:95
Funktion/objekt (motsvarande)
Centralt vidtaget materielunderhåU m.m.
Pansarvärn		3700
Luftvärn		3 900
Övrig eldkraft		13600
Röriighel		8200
Ledning och samband		3 500
CentraU vidtagen malerielanskaffning m.m.
(inkl. sjukvärdsmateriel)
Pansarvära		208200
Viktigare objekt:	Miniändare för äldre ammunition
Luftvärn		1167300
Viktigare objekt:	Luftvärnsrobotsystem med medellång räckvidd
Övrig eldkraft		42500
Viktigare objekt:	Ammunition till automatkarbin
Röriighet		28500
Ledning och samband		608900
Viktigare objekt:	Telesystem 8000
Skydd		40400
Intendenturmateriel		121700
Sjukvårdsmateriel		49600
Övrigt		67 500

Forskning och utveckhng

Pansarväm

Luftvärn

Övrig eldkraft

Underrättelsetjänst och telekrigföring

103400 19700 30500 26400

Därutöver har bemyndiganden om 496,9 milj. kr. begärts för prisreglering.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att anslagen B 2. Arméförband: Malerielanskaffning resp. B 4. Arméförband: Forskning och utveckling skall föras upp med I 759000000 kr. resp. 360000000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under det nya anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (6821 378 126 -t- 2785000000 -2062000000) 7544378 126 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn lill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 7 360 milj. kr.

149

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen atl ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att medge alt beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2785000000 kr.,

2.   till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 2062000000 kr.

Prop. 1986/87:95

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

444309965 249500000 125000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästningar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m. m.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1986/87 Planerat	1987/88
		Chefen för	Före-
		armén	draganden
Arméförband:
Markanskaffning för delpro-
grammen
Lokalförsvarsförband	300	0
Gemensamma produktions-
resurser	2200	3000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammet
Gemensamma produktions-
resurser	171200	186200
Centralt beslutade ombygg-
nads- och underhållsåtgär-
der för delprogrammet
Gemensamma produktions-			125000
resurser	98800	79900

Summa

Utrednings- och projekte-
ringskostnader	-1-16000	-1-16000
Inkomster från bostäder.
försäljning av mark och
byggnader samt vissa rän-
teinkomster	-14000	-14000
Reducering m. h. t. AMS-medel	-25000	-25000
Reducering på grund av
överplanering	-	-17400
Beräknat medelsbehov	249500	228700

125000

150

Budgetåret 1987/88                                                                      Prop. 1986/87:95

Chefen för armén

Medelsbehovet beräknas till 228,7 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Kostnaderna för primämppdragen beräknas till totalt 269,1 milj. kr., varav

-    för markanskaffning beräknas 3 milj. kr.,

-    för nybyggnad beräknas 186,2 milj. kr. Härav beräknas 163,5 milj. kr. för objekt som avses påbögas under budgetåret 1987/88,

-    för ombyggnad beräknas 79,9 milj. kr. Härav beräknas 74,4 milj. kr. för objekt som avses påbörias under budgetåret 1987/88.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslär att anslaget förs upp med 228,7 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnitt 5.2.9) redovisat mina ställningstaganden rörande fredsorganisaiionens utveckling. Jag har också anmält som min avsikt atl senare återkomma till frågan om en särskild utredning i dessa hänseenden. Redan nu vill jag anmäla att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt med inriktningen att ett underlag för beslut kan föreligga under hösten 1988. Mot bakgrund härav är det olämpligt att tidigt under budgetåret 1987/88 fatta sådana beslut om byggnadsinvesteringar som mycket snart kan visa sig vara olämpliga med hänsyn till utredningsarbetet rörande arméns fredsorganisation. Samtidigt framstår det klart att de investeringar som föreslås av chefen för armén är angelägna och i stor utsträckning rör fömtsättningarna för utbildningen eller på annat sätt berör personalens arbetsförhållanden.

Efterhand som utredningsarbetet framskrider, bör osäkerheten minska huruvida de byggnadsinvesteringar som föreslås av chefen för armén är lämpliga att genomföra eller ej. Jag har till anslaget F 19. Reserv för det militära försvaret fört ca 75 milj. kr. som av chefen för armén har beräknats för byggnadsinvesteringar. Dessa resurser har fömtsatts användas inom armén för de ändamål som visar sig vara mest angelägna. För att dessa reserver skall kunna användas även för investeringar inom bygg-nadsomrädet skall verksamheten inom anslaget därför planeras så alt ca 50 milj. kr. kan användas på lämpligt sätl utöver vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 125000000 kr.

151

c. Marinförband                                              Prop. 1986/87:95

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marinförband. Verksamheten finansieras från följande anslag. C I. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift  2053 937818

1986/87 Anslag       1882000000 1987/88 Förslag      2 108 000 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning tiU och av fast anstäUd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom marinen.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för marinen
Antal utexaminerade officerare
exkl. reservofficerare	118	114	165	165
Grundutbildning av värn-
pliktiga
Antal man	6100	5900	6222	6122
Antal tjänstgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	1796	1780	1929	1891
Repetitionsutbildning
Antal man	6984	5 300	8480	8100
Antal Ijänstgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	98,9	69,5	113,8	115,0

152

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m, m,             1985/86	1986/87	1987/88
Planerat    Utfall	Planerat	Chefen förFöredra-marinen    ganden

Prop. 1986/87:95

Marinförband:

Allmän ledning och förbandsverksamhet

Operaliv och krigsorganisatorisk verksamhet

Utbildning till och av fast anställd personal m.fl.

Grundutbildning av värnpliktiga

Repetitionsutbildning

Kostnader

Tillkommer/avgår:

Intäkter av isbrytar-verksamhet

Övriga intäkter/ul-gifter m. m.

Överplanering, reserver m. m.

Medgiven prisreglering   .

Medelsbehov

652262      677 257 247047      254801

694 291       677932 252520      307 724

2 110000

191847 214109 202 309          233 265

720678 769 305 753830           826793

74616 77916   74000               80286

1886450 1993388 1976950 2126000' 2110000

-18000     -23670 -21550 -26000 -26000

-69850      -1682 -73400

-1-85901'       -Jr 3000 -1-24000

222000               -    _           _           _

2020600   2053937 1882000 2103000 2108000

Skillnad mellan kostnader lill internpriser och faktiska utgifter.

Personal

Personalkategori	Antal an	itällda omräknat till personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för marinen
Militär personal' Civil personal	3457 2925 6382	3 346 2869 6215	3486 2759 6245	3 507 2708 6215

' Inkl. yrkesofficersaspiranter,

 Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

' Härtill kommer 32 lönebidragsanställda (personår).

Budgetåret 1987/88 Chefen för marinen

Liksom tidigare inriktas verksamheten på att producera förband med förmåga atl lösa huvuduppgiften omedelbart efter mobiliserii\g. Härutöver vidtas omfattande åtgärder för att förbättra beredskapen, bl. a. mot ubåtskränkningar.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1985/86 detaljmotiverar chefen för marinen på följande sätt.

153

A. Pris- och löneomräkning                                                             Prop. 1986/87:95

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 129,9 milj. kr.

B. Uppgiflsförändringar

Mot bakgmnd av konstaterade värnpliktssociala kostnader inplaneras ytterligare medel. Antalet värnpliktiga under grundutbildning minskas nägot (-1-10 milj. kr.).

Åtgärder för att förbättra utbildningen, bl. a. ökad gångtid och ökad ammunitionsförbmkning ökar kostnaderna (-(- 15,4 milj. kr.).

Medel inplaneras för personalbefrämjande åtgärder som t. ex. ökat antal fria hemresor (-1- 7 milj. kr.).

Ökad rekrytering av yrkesofficersaspiranter för att täcka avgångar från officershögskolan medför ökade kostnader (-1- 8,9 milj. kr.).

Medel inplaneras för materielunderhåll (17,2 milj. kr.) och fastighetsunderhåll (12,5 milj. kr.), främst för atl läcka brister i den långsiktiga beredskapen (-1- 29,7 milj. kr.).

Ytterligare medel inplaneras för all insalsberedskapen skall motsvara ställda krav (-1- 3 milj. kr.).

För ubåtsskyddsverksamheten avsätts ytterligare medel (-1-18 milj. kr.).

Fortsatt rationaliseringsverksamhet minskar kostnaderna (-10,6 milj. kr.).

För att skapa fömtsättningar för fortsatt ralionaliseringsverksamhet investeras medel, bl. a. i datasystemulveckling (-1-6,3 milj. kr.).

Vissa anskaffningar görs, bl. a. för helikopterdivisionen i Kallinge (-f-2,9 milj. kr.).

Medel för ubåtsjaktflygplan överförs till anslaget C2. (-3,1 milj. kr.).

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker chefens för marinen planering och föreslår att anslaget förs upp med 2 103 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det mUitära försvarets fortsatta utveckling.

Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under budgetåret 1987/88. Jag har inte beräknat medel för utbildningsförbättrande åtgärder i samma omfattning som chefen för marinen.

Jag har vidare avsatt en reserv om 24 milj. kr. för huvudprogrammet
Marinförband, som redovisas under anslaget.                                                     154

Hemställan                                                                                     Prop. 1986/87:95

Min beräkning av det totala medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till denna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 2 108000000 kr.

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

Anslagen C 2. Marinförband: Malerielanskaffning samt C4. Marinförband:

Forskning och utveckling ersätts fr.o.m. budgetåret 1987/88 av anslaget
C2. Marinförband: Anskaffning av materiel.

Anslag C 2.            Anslag C 4  Nytt anslag C 2

1985/86 Utgift         1452 121561            -1-183473 293 =1635 594 854'

1986/87 Anslag      1217000000           -1-183000000 =1400000000

1987/88 Förslag     1680000000                         =1680000000
' Varav (140 -t- 55) 195 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels översyner av slridsfartyg, åtgärder pä grund av haverier m. m., dels materielunderhåll som inle är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för marinen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakl bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget C 2. Marinförband: Malerielanskaffning var den 30 juni 1986 4856072750 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1268 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1217 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget C 4. Marinförband: Forskning och utveckling var den 30 juni 1986 442352213 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 177 milj. kr. och anvisat ett anslag av 183 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (4856072750 -b 442 352213 + 1268000000 -t- 177000000 -I 217 000 000 - 183 000 000) 5 343 424 963 kr.

155

					Prop. 1986/87:95
Beställningsbemyndiganden	och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.	1986/87		1987/88
			Chefen för	marinen	Föredraganden
	Bemynd.	Anslagsm.	Bemynd.	Anslagsm.	Bemynd.	Anslagsm,
Marinförband:
Anskaffning av
materiel
m. m. för delpro-
grammen 2.1-2.99	1 161000	1842000	819000	1692800	819000	1703 800
Reserv	-	-	-	24000'	-	-
Kostnader	1161000	1842000	819000	1716800	819000	1703800
Prisreglering	-f 286 000	_	-H 277 400	_	-t-212000	—
Justering på grund
av belalningsför-
skjulningar	—	-363 300	—	-21800		-21 800
inkomster	-    2000	-    2000	-    2000	- 2000	-    2000	- 2000
Omräkning från pris-
läge feb. 86 till
feb. 85	-	- 76700	-	-	-	-
Medelsbehov	-	1400000	-	1693000	-	1680000
Bemyndigandebehov	1445000	-	1094400	-	1029000	-

' För teknisk fördyring m. m.

Budgetåret 1987/88

Chefen för marinen

Anslaget C 2. Marinförband: Malerielanskaffning bör föras upp med I 533 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 974,4 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena är avsedda bl.a. för anskaffning av heli-koptermateriel, hydrofoner till ubåtar, områdesbundet kustartUleri, tor-pedmateriel, sambands- och stridsledningsmateriel samt ubåtsskyddsma-teriel.

Anslaget C 4. Marinförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 160 milj. kr. och ett bestäUningsbemyndigande om 120 milj. kr. inhämtas. Under budgetåret inriktas verksamheten främst på fortsatt systemutveckling och konstruktion av ubåtar och på allmän utveckling och projektering av vapenmateriel.

Fördelningen på funktioner (motsvarande) av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 samt de viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1986; 1 OOO-tal kr.).

156

Primäruppdrag Funktion/objekt (motsvarande)

Bemyndigande  Prop. 1986/87:95

Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.

Översyner av slridsfartyg

Haverier

Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m.

(inkl. sjukvårdsmateriel)

Fartygs- och vapenmateriel för flottan

Viktigare objekt: fartygsanskaffningar

fartygsmodemiseringar skeppsleknisk materiel m. m. helikoptermateriel torpedmaleriel ubåtsskyddsmaleriel

Fartygs- och vapenmateriel för kustartilleriet

Viktigare objekt: områdesbundet kustartilleri ubåtsskyddsmaleriel

Intendenturmateriel

Sjukvårdsmateriel

Övrigl

Forskning och utveckling

Fartygs- och vapenmateriel för flottan

Fartygs- och vapenmateriel för kustartilleriet

Intendenturmateriel

Övrigt

32800 19000

419800

181 100

42000

9200

20000

79500

12900

2400

300

Dämtöver har bemyndiganden om 277,4 milj. kr. begärts för prisreglering.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel reduceras med 2210000 kr. som ramanpassning och att anslaget förs upp med 1530790000 kr. I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för marinen anslagsframställning ulan erinran.

Överbefälhavaren tillstyrker vidare chefens för marinen anslagsframställning beträffande anslaget C4. Marinförband: Forskning och utveckling och föreslär att anslaget förs upp med 160 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet under del nya anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckhng.

Med utnyttjande av de belopp somjag har tagit upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (5 343 424963 -I- 1 029000000 -1680000000) 4692424963 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgel-

157

åren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30     Prop. 1986/87:95 juni 1988 blir därmed ca 4 550 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma atl lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ul inom en kostnadsram av 1 029000000 kr.,

2.   lill Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av I 680000000 kr.

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift    143 565494

1986/87 Anslag  138000000

1987/88 Förslag        140000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästningar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m. m.

158

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag

1986/87

1987/88

Chefen för     Före
marinen    draganden

Marinförband:

Markanskaffning för delprogrammen

Fasta kuslartilleriförband            500

1000

1000

Gemensamma produktions
resurser                                   500

Nybyggnad m. m. för delprogrammen

4500 25100

43600

4500 19800

43 600

För flera delprogram gemen
samma lednings-, bas- och
underhållsförband m. m.         4600

Fasta kustartilleriförband         25 300

Gemensamma produktions
resurser                                46000

Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammen

För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och

underhållsförband m. m.	17050	30000	30000
Fasta kustartilleriförband	14 200	28100	28100
Gemensamma produktions-
resurser	61250	31200	31200
Summa	169400	163500	158200
Utrednings- och projekte-
ringskostnader	■f 5000	H- 8000	-H 8000
Inkomster från bostäder
och försäljning av mark
och byggnader	- 4800	- 3000	- 3000
Reducering på grund av
överplanering	-31600	-23 500	-18200
Reducering m. h. t. AMS-medel		- 5000	- 5000
Beräknat medelsbehov	138000	140000	140000

Budgetåret 1987/88

Medelsbehovet beräknas till 140 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Kostnaderna för primämppdragen beräknas lUl totalt 163,5 milj. kr., varav

-    för markanskaffning beräknas I milj. kr.,

-    för nybyggnad beräknas 73,2 milj. kr. Härav beräknas 51 milj. kr. för objekt som avses påbörias under budgetåret 1987/88,

-    för ombyggnad beräknas 89,3 milj. kr. Härav beräknas 55,3 milj. kr. för objekt som avses påbörias under budgelårel 1987/88.

De största objekten som avses påbörias under budgetåret 1987/88 är

-    simhall vid Berga örlogsskolor,

-    ombyggnadsålgärder för 2. helikoplerdivisionen i Göteborg.

De största objekten som avses fortsättas under budgetåret 1987/88 är

-    militärrestaurang vid SK/KA 1 i Vaxholm,

-    kasern vid Berga örlogsskolor,

-    ombyggnad av elkraftsförsöriningen vid Ostkustens öriogsbas, Muskö.

159

överbefälhavarens yttrande                                              Prop. 1986/87:95

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 140 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden fär jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Chefens för marinen planering av byggnadsverksamheten innehåller elt omfattande utbyggnadsprogram för Stockholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente (SK/KA I). Detta är bl.a. en följd av planerna på att slå samman myndigheten med Ostkustens örlogsbas och att i samband därmed lämna kustartilleriförsvarets nuvarande byggnader på Vaxön. Brister finns i anläggningar för utbildning och underhåll. Investeringar i förråd ger fömtsättningar för en rationellare verksamhet. Investeringsbeloppet uppgår till ca 100 milj. kr. under perioden 1987/88-1992/93.

Jag avser att senare föreslå regeringen atl tiUämpa en ny form för styrning av byggnadsverksamheten i detta sammanhang. Uppdragen bör ges inom en gemensam ekonomisk ram för de olika objekten. Härigenom ges förutsättningar för en fördelaktig upphandling och ett rationellare genomförande av byggnadsverksamheten.

Chefen för marinen har genomfört en förstudie rörande möjligheten att flytta 1. helikopterdivisionens verksamhet från Berga till flygvapnets tidigare etablissement i Tullinge. Enligt förstudien innebär detta alternativ bl.a. betydligt mindre investeringar än om erforderlig utbyggnad genomförs i Berga. Chefen för marinen genomför nu en fördjupad studie av frågan. Jag vill också erinra om att regeringen den 19 februari 1987 utsett en särskild utredare med uppgift att undersöka förutsältningarna för uppbyggnaden av en civil trafikflygplats vid Tullinge.

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har reducerat den av chefen för marinen föreslagna anskaffningen något i syfte att minska överplaneringen under anslaget.

Beslut om genomförande av större objekt fattas av regeringen, eller i vissa fall överbefälhavaren, efler framställning från fortifikalionsförvalt-ningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslär riksdagen atl till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 140000000 kr.,

dels bereder riksdagen tUlfäUe att ta del av vad jag har anfört om en ny form för styrning av byggnadsverksamhet.

160

D. Flygvapenförband

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flygvapenförband. Verksamheten finansieras från följande anslag. D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

Prop. 1986/87:95

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

3 202207671 3 129000000 3 256000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom flygvapnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för flygvapnet
Antal flygtimmar	78100	77 800	90300	91640
Antal utexaminerade yrkesofficersaspiranter Grundutbildning av värn-	167	155	155	155
pliktiga Antal man	4550	4600	4450	4400
Antal tjänstgöringsdagar (1000-tal dagar) Repetitionsutbildning Antal man	1400 8300	1503 5100	1370 8700	1355 12295
Antal Ijänstgöringsdagar (1000-tal dagar)	73,2	50,7	68,2	110,3

11    Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 95

161

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen förFöredra-flygvapnet ganden
Flygvapenförband:
För flera delprogram
gemensamma lednings-
och strilförband	375 250	380729	398130	434080	433710
Jaklförband	529520	409138	573 290	579755	579800
Atlackförband	308550	341 100	333 320	299447	299390
Spaningsförband	154715	181156	170430	155 501	155 460
Flyglransportförband	101 345	125 845	107 540	101775	101 750
Basförband	728815	757298	746560	802324	801400
Gemensamma produk-
tionsresurser	798 505	1041 126	820030	885909	852 690
Kostnader	2996700	3236392	3149300	3258790	3224200
TUlkommer/avgår:
Intäkter	-20000	-34 184	-20000	-22790	-22800
Överplanering,
reserver m. m.	-	-	-    300	+ 2000	-t-54 600
Medgiven prisreg-
lering	163 500	-	-	-	-
Medelsbehov	3140200	3202208	3129000	3238000	3256000
Personal
Personalkategori	Antal anstäUda omräknat till personår
	1985/86		1986/87		1987/88
	Planerat       Utfall'          Planerat				Chefen
					för flyg-
					vapnet
Militär personal'	4251	4172	4111		4099
Civil personal	3916	3 372	3 379		3310
	8167	7544	i            7490		7409

Prop. 1986/87:95

Inkl. yrkesofficersaspiranter.

Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

Augusti 1986.

Budgetåret 1987/88

Chefen för flygvapnet

Den under budgetåret 1985/86 påböriade ökade rekryteringen av flygförare och officerare inom det tekniska facket fortsätter.

Flygtiden på krigsflygplanssystemen planeras om möjligt all ökas.

Utbildningen vid Irafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed fortsätter att byggas ut med inriktning atl 60 nya elever skaU antas per år.

Kostnadstäckning för utbildning av piloter vid den statliga Irafikflygarhögskolan (TFHS) till de civila flygbolagen har hittills åstadkommits genom att annan viktig verksamhet inom flygvapnet har reducerats. Det är inte rimligt att piloter ställs till flygbolagens förfogande på bekostnad av

162

flygvapnets materiella kvalitet. Därför bör 32 milj. kr. tillföras huvudpro-     Prop. 1986/87:95 grammet utanför försvarsramen.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har anmält att institutet avser att införa nya debileringsprinciper och låta chefen för flygvapnet betala enligt uppdragstaxa då meteorologisk information från SMHI utnyttjas av flygvapnet. Huvuddelen av denna produktion är nödvändig för den allmänna vädertjänst som SMHI är ålagd att bedriva. Regeringen bör fastställa principer för debitering av dessa kostnader. Om regeringen trots chefens för flygvapnet avstyrkan skulle besluta enligt SMHLs nya debiteringsprinciper bör flygvapnet tillföras 6 milj. kr. budgetåret 1987/88.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 detaljmoliveras på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 300000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Organisationsförändringar minskar personalkostnaderna med 2,6 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar m. m.

1.  Överflyttning av vissa byggnadsunderhållsåtgärder från huvudproduktionsområde 3 medför att kostnaderna ökar med 13 milj. kr.

2.  Övergång från flygplan 35 till flygplan JA 37 och en ökning av antalet flygtimmar innebär att materielunderhållskoslnaderna ökar med 32 milj. kr. och att flygdrivmedelskostnaderna ökar med 29 milj. kr.

3.  Ökad rekrytering och utbildning av främst flygande personal och yrkesofficerare i teknisk tjänst medför ökade rese- och traktamentskost-nader med 5,8 milj. kr.

4.   Utökad repetitionsutbildning ökar kostnaderna för värnpliktsför
måner med II milj. kr.

5.   Viss förråds verksamhet överförs till huvudprogrammet Operativ led
ning vilket minskar kostnaderna med 190000 kr.

6.  Förbättrad utbUdnings- och övningsverksamhet ökar kostnaderna med 10 milj. kr.

7.  Oganisationsförändringar och anpassning lill ulfall ökar kostnaderna med 11,5 milj. kr.

8.  Inkomsterna ökar med 2 790000 kr. eftersom FHS, MHS, FörvS och de frivilliga försvarsorganisationerna inle längre fär flygtransporter gratis från flygvapnet.

9.  Förbättrade värnpliktsförmåner gör att anslaget bör räknas upp med 2

milj. kr.                                                                                         163

överbefälhavarens yttrande                                              Prop. 1986/87:95

Planeringen tillstyrks. Anslaget bör föras upp med 3 238000 kr.

Föredragandens överväganden

Inriktningen av verksamheten under programplaneperioden framgår av avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Beträffande åtgärder för att säkerställa tillgången på flygvapnets piloter får jag hänvisa till vad jag har anfört i denna fråga i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bU. 6) s. 2-7.

I prop. 1980/81:6 om utbildning av piloter för den civila luftfarten m. m. anförs (s. 12) att en del av den besparing som chefen för flygvapnet gör genom tillkomsten av en civil pilotulbildning bör användas för att tills vidare finansiera den grundläggande civila pilotutbildningen. När utbildningen funnit sin form får, enligt föredraganden, finansieringen av statens kostnader för verksamheten övervägas eftersom det är en utbildning som inte direkt kommer försvaret till godo. Den civila Irafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungby hed har nu bedrivit utbildning sedan våren 1984 och hittills utexaminerat 38 elever. Ytterligare 45 elever i 3 kursomgångar genomgår för närvarande utbildning. Verksamheten har fått en sådan stadga att det nu är dags att genomföra förändrade former för finansiering m. m. för TFHS. Långsiktigt krävs att flygvapnet årligen utbildar 30 stridspiloter för att det krigsorganisatoriska behovet att bemanna divisionerna skall kunna tillgodoses. Det är inte rimligt att flygvapnet skall bekosta utbildning av fler civila piloter än som svarar mot detta antal. Civila behov utöver denna nivå kan inle vara en fråga för flygvapnet. I sin anmälan tiU 1987 års budgetproposition (bilaga8 s. 129) har chefen för kommunikationsdepartementet därför efter samråd med mig, föreslagit att uppdraget till chefen för flygvapnet att bedriva utbildningen i fortsättningen bör ges av kommunikationsdepartementet som ansvarigt för den civila flygtrafiken och att kostnaden fortsättningsvis betalas från ett nytt anslag utanför försvarsramen under kommunikationsdepartementets huvudtitel. I enlighet med budgetpropositionen bör därför anslaget D1. minskas med kostnadema för utbildning av 30 elever vid TFHS dvs. 21,4 milj. kr. och dessa medel föras över till sjätte huvudtiteln. Samtidigt bör den militära ramen minskas med motsvarande belopp. Övriga kostnader finansieras av kommunikationsdepartementet. Det nya anslaget som benämns F4. Civil tra-fikflygamtbildning föreslås budgetåret 1987/88 uppgå till 39 milj. kr.

Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en översyn av den civila och militära vädertjänsten med utgångspunkt i ett gemensamt produktionssystem och bibehållande av två organisationer. Ett alternativ med en organisation är inte belyst. Regeringen har därför, för att mer förutsättningslöst kunna pröva frågan om en lämplig organisation för vädertjänsten, beslutat all en särskild utredare skall komplettera statskontorets utredning i detta avseende.

Beträffande kostnader för utbyte av meteorologisk information meUan
chefen för flygvapnet och SMHI anser jag efler samråd med chefen för      164

kommunikationsdepartementet atl hittillsvarande debiterittgsprinciper bör     Prop. 1986/87:95 fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av organisationsöversynen.

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3256000000 kr.

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

Anslagen D2. Flygvapenförband: Malerielanskaffning samt D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling ersätts fr. o. m. budgetåret 1987/88 av anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel.

Anslag D 2.             Anslag D 4. Nytt anslag D 2.

1985/86 Utgift        2389302799           -1-2009364152' =4398666952

1986/87 Anslag      2613000000           -1-1723000000 =4336000000

1987/88 Förslag                                         4983000000
' Varav 561 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningslakt bestäms av anslagstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget D2. Flygvapenförband:.Malerielanskaffning var den 30 juni 1986 12807245 139 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1 690,7 milj. kr. och anvisat ett anslag av 2613 milj. kr.

Bemyndigandeskulden under anslaget D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling var den 30 juni 1986 9037361544. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 2495,5 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1723 milj. kr.

Den sammanlagda beräknade bemyndigandeskulden under det nya anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel den 30 juni 1987 blir därmed (12807 245139 -b 9037361544 -i- 1690700000 -(- 2495500000 -2613000000- 1723000000) 21 694806683 kr.

165

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag m. m.

1986/87

1987/88

Chefen för flygvapnet      Föredraganden Bemynd.      Anslagsm.    Bemynd.      Anslagsm,    Bemynd.      Anslagsm,

Flygvapenförband:

2904800      5754900 5842300  5533900  5842300  5468900

-              -                -      92000'

983700           _____

3888500      5754900 5842300 5625900 5842300 5468900

-1-406700                 - -H647600         - -(-1344700

-           -307400       -    -199900             - -199900 -873000    -256000    -286000  -256000   -286000

-           -238500 _ _ _ _ 4336000 - 5140000 - 4983000

4295200                  - 7233900 - 6931000

Malerielanskaffning m.m. för delprogrammen 3.1-3.99

Reserv

Till regeringens disposition

Kostnader

Prisreglering Justering på gmnd av

-        betalnings-
förskjutningar

-  inkomster
Omräkning från pris
läge feb. 86 till feb. 85

Medelsbehov

Bemyndigandebehov

' För teknisk fördyring m. m.

 Härutöver äskas 222 milj. kr., varav 190 milj. kr. för robotstudier och 32 milj. kr. för Irafikflygarhögskolan.

Budgetåret 1987/88 Chefen för flygvapnet

Anslaget D2. Flygvapenförband: Malerielanskaffning bör föras upp med 2530 milj. kr. och etl beställningsbemyndigande om 4733,9 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband avser beställningar av bl. a. stridsledningscentral 90 samt viss fortsatt anskaffning av utmstning för radaranläggningarna 860 och 870.

Inom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbemyndigandena nödvändig typservice, vissa modifieringar m. m.

Inom JAS-programmet avses bl. a. en simulator beställas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Attackförband avser kompletterande beväpning till flygplan AJ37 samt underhåll.

Inom delprogrammet Basförband planeras anskaffning av materiel för den nya basorganisationen som t. ex. flygplatsljussystem, bogserbilar och banreparationsmateriel.

Anslaget D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling bör föras upp med 2832 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2500 milj. kr. inhämtas.

Inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband planeras bl. a. typarbete för flygburen spaningsradar.

Inom delprogrammet Jakt inleds viss utveckling av motmedel.

Utveckling av en ny radarjaktrobol påbörias.

166

Verksamheten inom delprogrammet JAS-förband avser i huvudsak beställning av delsystem samt typarbele för jaktvapen och tung atlackbe-väpning.

Beställningsbemyndigandet för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplatser samt forskning, försök och prov. Vissa investeringar för flygtekniska försöksanstalten fortsätter.

Fördelningen på funktioner (motsvarande) av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1986; 1 OOO-tal kr.).

Prop. 1986/87:95

Uppdrag

Funktioner/objekt (motsvarande)

Bemyndigande

Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.

Jakt

Attack

Transportflyg m.m.

Bas

Övrigl

Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m.

(Inkl. sjukvårdsmateriel)

Ledning samt slridsledning och luflbevakning

Jakt

JAS

Attack

Spaning

Transportflyg m. m.

Bas

Sjukvårdsmateriel

Övrigt

Forskning och utveckling

Ledning samt stridsledning och luftbevakning

JAS

Jaki

Jaktrobot

Attack

Bas

Övrigt

3900 3 200

2100 196500

1912200 205600 710400 190600 13 300 490300 227700 5 700 132700

75700 799500

74100 450000

40000

9100

299700

Dämtöver har bemyndiganden om sammanlagt 1 647,6 milj. kr. begärts för prisreglering.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att anslagen D2. Flygvapenförband: Malerielanskaffning resp. D4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling skall föras upp med 2300368000 kr. resp. 2770 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under det nya anslaget D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel framgår av

167

sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel.     Prop. 1986/87:95 Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om del militära försvarels fortsatta utveckling.

Jag har vidare vid min beräkning dels tagit hänsyn till vissa investeringar vid flygtekniska försöksanstalten, dels reducerat anslagsbeloppet med 2,5 milj. kr. som förts till anslaget K 2. Flygtekniska försöksanstalten som engångsanvisning för budgetåret 1987/88.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir den sammanlagda bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 23 642806683 (21694 806683 -b 6 931000000-4983000000 kr). Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 23 300 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. och vUket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ul inom en kostnadsram av 6931 OOOOOO kr.,

2.   till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4983000000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift   329721478

1986/87 Anslag  320500000

1987/88 Förslag        330000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästningar, flygfält och ammunitionsförråd för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfalt. Verksamheten omfattar vidare kompletteringsarbeten m. m. på eller i anslutning till befintliga flygbaser, anläggningar för el- och teleutmstning vid baserna samt inlösen av flygbullerstörda fastigheter.

168

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag	1986/87	1987/88
		Chefen för	Före-
		flygvapnet	draganden
Flygvapenförband:
Markanskaffning för delprogrammen
För flera delprogram gemen-
samma lednings- och stril-
förband	—	—	-
Basförband	-	-	-
Gemensamma produktions-
resurser	1000	2000	2000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen
För flera delprogram gemen-
samma lednings- och stril-
förband	77 800	84 200	84200
Basförband	96500	121800	121800
Gemensamma produklions-

80800

73 700

79600

resurser

Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammen

För flera delprogram gemensamma lednings- och stril-

förband	17800	16500	16500
Basforband	43 800	32300	32300
Gemensamma produktionsresurser	38400	39600	39600
Summa	349000	377200	376000
Utrednings- och projekteringskostnader Inkomster	-1-22000 - 2500	-1-20000 - 3000	-t-20 000 - 3000
Reducering på gmnd av överplanering AMS-medel	-48000	-53200 -10000	-53000 -10000
Beräknat medelsbehov	320500	331000	330000

Prop. 1986/87:95

Budgetåret 1987/88

Chefen för fiygvapnet

Medelsbehovet beräknas till 331 milj. kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Kostnaderna för primämppdragen beräknas till totalt 377,2 milj. kr. varav för

-    markanskaffning beräknas 2 milj. kr.,

-    nybyggnad beräknas 286,8 milj. kr. Härav beräknas 166 milj. kr. för objekt som avses påbörias under budgetåret 1987/88,

-    ombyggnad beräknas 88,4 milj. kr. Härav beräknas 60,4 milj. kr. för objekt som avses påbörias under budgetåret 1987/88.

Följande typer av nybyggnadsobjekt avses bl. a. påbörias under budgetåret 1987/88

-    radarstationer,

-    radioanläggningar och radiolänkstationer,

-    flygbassystem 90,

169

-    mobiliserings- och ammunitionsförråd,                              Prop. 1986/87:95

-    drivmedelsgårdar,

-    en siörre stabsplats.

Följande typer av ombyggnadsobjekt avses bl. a. påbörias under budgetåret 1987/88

-    berghangarer,

-    banreparationer.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 331 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Beslut om större objekt fattas av regeringen, eller i vissa fall överbefälhavaren, efter särskild framställning från fortifikationsförvaltningen.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 330000000 kr.

170

E. Operativ ledning m. m.

överbefälhavaren är programmyndighet för huvudprogrammet Operativ

ledning m. m. Verksamheten finansieras från följande anslag

El. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet

E2. Operativ ledning m. m.: Avskaffning av materiel

E3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

E4. Operaliv ledning m. m.: Forskning och utveckling

Prop. 1986/87:95

El. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

706945889 632400000 744000000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbands verksamhet, dels operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbefäl havaren	- Föredraganden
Operativ ledning m. m.:
Operativ planläggning
m. m.	71116	73109	83665	78513 ■
Beredskap m.m.: Sär-
skild verksamhet	36148	41872	39170	45 800
Beredskap m.m.: In-
satsberedskap	54 829	67434	63617	70966
Beredskap m.m.: Be-
redskapsåtgärder vid
SJ m.m.	13 245	14 800	14234	15017	■ 748448
Krigsorganisation av
centrala och högre re-
gionala staber m. m.	123465	135260	112721	172623
Gemensamma produktions-
resurser:
Överbefälhavarens
och mililärbefäl-
havarnas fredsorga-
nisation m. m.'	285570	362351	327 983	363943
Gemensamma produk-
tionsresurser: Ge-
nomförande av ny dala-
kraftstruktur	8360	4190	7713
Kostnader	600733	699018	649103	746862	748448
Tillkommer/a vgår:
Intäkter	-12900	-13555	-7600	_2	_
Överplanering, reser-
ver m.m.	-15533	21483	-9103	-8962	-4448
Medgiven prisreglering	97000
Medelsbehov	669300	706946	632400	737900	744000

' Under primäruppdragel har beräknats kostnader för bidrag till soldathemsverk-samhet, tidningen Värnpliktsnytl och medel för Sveriges centrala värnpliklsråds (f. d. värnpliktiga arbetsgruppen) verksamhet.  Intäkter ingår fr. o. m. budgetåret 1987/88 i kostnadsramen.

171

''"''"'_____________________________________________      Prop. 1986/87:95

Personalkategori	Antal an;	itällda omräknat till personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbefälhavaren
Militär personal Civil personal	656 1 194 1850	633 1218 1851	641 1172 1813	668 1158 1826

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudprogrammet Operativ ledning m.m. följande motiveringar för förändringar i förhållande till budgetåret 1986/87.

A. Pris- och löneomräkning Kostnaderna ökar med 43 524 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1.  Personalkostnaderna minskar med 1269000 kr.

2.  Materielkostnaderna minskar med 69829000 kr.

3.  Kostnaderna för fastighetsförvaltning ökar med 37632000 kr.

4.  Resekostnaderna ökar med 5836000 kr.

5.  Köp av varor ökar med 12018000 kr.

6.  Köp av tjänster ökar med 69847000 kr.

7.  Medelsbehovet under anslaget ökar på gmnd av att en del av del som tidigare var överplanering (141000 kr.) nu planeras genomföras.

8.   Fr. o. m. budgetåret 1987/88 budgeteras inkomster på uppdrag och
kostnadsslag inom resp. primämppdrag varvid behovet av betalningsme
del reduceras (nettobudgetering).

Försvarets underrättelsenämnd tillstyrker den särskilda verksamheten vid försvarsstaben i överbefälhavarens anslagsframstäUning.

Föredragandens överväganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet om det mUitära försvarets fortsatta utveckling.

Upplysningar om primämppdraget Beredskap m. m.: SärskUd verksamhet kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Jag kan i huvudsak godta överbefälhavarens förslag tUl uppgifter under budgetåret 1987/88.

Min beräkning av del totala medelsbehovet framgår av sammanställning
en över kostnader och medelsbehov. För köp av tjänstemusik har jag        172

beräknat 19,1 milj. kr. i genomförandeprisläge varav 2 milj. kr. får använ-     Prop. 1986/87:95 das för köp av tjänstemusik från andra än regionmusiken och Svenska rikskonserter. Vidare räknar jag, somjag i det föregående har anmält, med att under anslaget kunna lämna tillfälligt stöd till Stiftelsen Försvarsbostäder.

Hemställan

Med hänvisning lill sammanstäUningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 744000000 kr.

E2. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av materiel

1985/86 Utgift   152 224472

1986/87 Anslag  179900000

1987/88 Förslag        202000000

Verksamheten under anslaget omfattar bl. a. anskaffning av telemateriel för försvarets telenät och för försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signatförbindelser. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningslakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1986 384658838 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat elt beställningsbemyndigande om 218,1 milj. kr. och anvisat ett anslag om 179,9 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (384658838 -f 218 100000 -179900000) 422 858838 kr.

173

					Prop.	1986/87:95
Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag mm, 1986/87	1987/88
			Överbefälhavaren		Föredraganden
	Bemynd.	Anslagsm.	Bemynd,	Anslagsm.	Bemynd.	Anslagsm.
Operaliv ledning m.m.: Malerielanskaffning för delprogrammen 4.1-4.99	219900	259100	158500	232800	158500	225600
Kostnader	219900	259100	158500	232800	158500	225600
Prisreglering Justering pä grund av betalningsförskjutningar Omräkning från prisläge feb. 86 till feb. 85	-1800	-69200 -10000	30600	-23600	-1-18700	-23 600
Medelsbehov	-	179900	-	209200	-	202000
Bemyndigandebehov	218 100	-	189100	-	177 200	-

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 209,2 milj. kr. och alt ett beställningsbemyndigande om 189,1 milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mot en fortsatt anskaffning och installation av sambandsmateriel för utbyggnad och komplettering av försvarets telenät och för försvarsmaktens gemensamma staber.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och anslagsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid tagit hänsyn till den inriktning som jag har förordat i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

Verksamheten inom anslaget skall samordnas med motsvarande verksamhet inom det civila totalförsvaret.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (422858838 -b 177200000 -202000000) 398058838 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tUl den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 380 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

174

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1.  bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 177 200000 kr.,

2.  till Operativ ledning m. m.: Avskaffning av materiel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 202000000 kr.

Prop. 1986/87:95

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

1985/86 Utgift      143150900

1986/87 Anslag   186160000

1987/88 Förslag   135000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m. och befästningar för huvudprogrammen Operativ ledning m. m. och Gemensamma myndigheter m. m. samt markförvärv för dessa ändamål.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag

1986/87

1987/88

Överbefälhavaren

Föredraganden

Operativ ledning m. m.:

Markanskaffning för delprogrammen

400 200

400 200

400 200

Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m.

Gemensamma myndigheter

Nybyggnad m. m. för delprogrammen

78000

3700 11500

29800

5 200 16000

29800

5 200 16000

Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m.

Gemensamma produktionsresurser

Gemensamma myndigheter

Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammen

Krigsorganisation för centrala och högre regionala

staber m. m.	36100	37600	37600
Gemensamma produktionsresurser	16900	5700	5 700
Gemensamma myndigheter (befästningar) Gemensamma myndigheter (kaserner)	53 100	1000 33 700	1000 33 700
Summa	199900	129600	129600
Utrednings- och projekteringskostnader Inkomster	9000 -1000	9000 -1000	9000 -1000
Reducering på grund av överplanering m. m.	-21740	-1700	-2 600
Beräknat medelsl>ehov	186160	135900	135000

175

Budgetåret 1987/88                                                        Prop. 1986/87:95

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 135,9 milj. kr.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 kommer delar av byggnadsverksamheten att delegeras till militärområdesbefalhavama från överbefälhavaren. Medel för denna verksamhet budgeteras under anslaget E I. Operativ ledning: Ledning och förbandsverksamhet. Anslaget E 3. har minskals i motsvarande omfattning (54,8 milj. kr.).

Kostnadema för primämppdragen beräknas till lotalt 129,6 milj. kr., varav

-     för markanskaffning beräknas 600000 kr.,

-     för nybyggnad beräknas 51 milj. kr. Härav beräknas 24,2 milj. kr. för objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88,

-     för ombyggnad beräknas 78 milj. kr. Härav beräknas 54,8 milj. kr. för objekt som avses påbörias under budgetåret 1987/88.

De största objekten som beräknas pågå under budgetåret 1987/88 är:

-     ombyggnad av Tre Vapen för försvarets materielverk i Stockholm,

-     utbyggnad av flygvapenmuseum i Linköping,

-     nybyggnad av en matinrättning för försvarets radioanstalt i Stockholm,

-     ombyggnad av flyglar till stabsövningshall resp. gymnastiksal vid militärhögskolan i Stockholm,

-     nybyggnad av en större stabsplats.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Beslut om större objekt fattas av regeringen - eller i vissa fall av överbefälhavaren - efter särskild framställning från fortifikationsförvaltningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 135000000 kr.

176

E 4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

6198420 24 350000 82000000

Verksamheten under anslaget består dels av olika nationella program, dels av för försvarsmakten gemensam verksamhet. Dessa omfattar bl.a. inledande system- och materielarbete samt bevakning och utveckling av intressanta teknikområden. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakl bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1986 5 301 580 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 48 milj. kr. och anvisat ett anslag av 24 350000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (5 301580 -b 48000000-24 350000) 28951580 kr.

Beställningsbemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1986/87		1987/88
			Överbefälhavaren		Föredraganden
	Bemynd,	Anslagsm,	Bemynd.	Anslagsm.	Bemynd.	Anslagsm.
Operativ ledning m. m.:
Utvecklingsarbete för del-
programmet 4.99	46185	37100	228000'	93115	213000	48115
Till regeringens disposition						40000
Kostnader	46185	—	228000	—	213000	88115
Prisreglering	1815	-	18200	-	14800	-
Justering på grund av
betalningsförskjutningar
m.m.		-11390		-6115		-6115
Omräkning från prisläge
feb. 86 till feb. 85	-	-  1360	-	-	-	-
Medelsbehov	-	24350	-	87000	-	82000
Bemyndigandebehov	48000	-	246200	-	227800	-

' Inkluderar bemyndiganden om 6,2 milj. kr. (prisläget febmari 1986) för anskaffning av den ADB-utrustning som anges i regleringsbrev 1986/87, men för vilken bemyndiganden tidigare ej lämnats.  För det nationella informationsteknologiprogrammel.

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 101,8 milj. kr. varav 15,2 milj. kr. för ADB-verksamhet och att elt beställningsbemyndigande om 246,2 milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mot fortsatt verksamhet inom ramen för det nationella mikroelektronikprogrammet och informationsteknologipro-

177

12   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

grammet. Vidare sker uppföljning och utveckling av försvarsmaktsgemen-     Prop. 1986/87:95 samma datasystem och inom motmedelsområdet.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och anslagsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel. Jag har därvid beaktat försvarsmaktens deltagande i det av riksdagen fastställda nationella mikroelektronikprogrammet, bevakning och utveckling av försvarsmaktens gemensamma datorsystem samt försvarsmaktens deltagande och stöd till det nationella informalionsteknologiprogrammel. För detta stöd tiU det nationeUa informationsteknologiprogrammet har jag för budgetåret 1987/88 beräknat 40 milj. kr. Dessa medel bör stå till regeringens disposition.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 (28951580 -b 227800000-82000000) 174751 580 kr. Detta belopp bör emeUertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1986/87 och 1987/88. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1988 blir därmed ca 170 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vUket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 227 800000 kr.,

2.  tiU Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 82000000 kr.

178

F. Gemensamma myndigheter m. m.

Prop. 1986/87:95

F 1. Försvarets civilförvaltning

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets civilförvaltning. Som uppbördsmedel redovisas bl. a. ersättningar för datorkostnader vid drift av ekonomiska redovisningssystem samt inkomster av viss avlöningsuträkning och av andra tjänster som civilförvaltningen utför.

1985/86 Utgift     116423 083

1986/87 Anslag   105 540000

1987/88 Förslag  101950000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat    Utfall		Planerat	FörsvaretsFöredra-civilför-    ganden valtning
Försvarets civilförvaltning: Allmän ledning och förbandsverksamhel Försvarets civilförvaltning Revision Vissa ersättningar m. m. Kostnader Tillkommer/avgår: Tjänster för försvarsmyndigheter Avlöningsuträkning m, m. för vissa civila myndigheter Externa tjänster Medgiven prisreglering Medelsbehov	48318 5111 61286 113035 -    8740 -    1600 -       255 -113450 117920	57 310 5 556 67854 130720 -12 353 -    1712 -     486 116169	49307 5 299 62395 117001 -9511 -  1600 -  350 105540	56422       50273 67388       63838 123810      114111 -10195     -10063 -     1600     -  1600 -      498     -    498 111517      101950
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till			1 personår
	1985/86		1986/87         1987/88
	Planerai	t       Utfall          Planerat      Försvarets civilförvaltning
Civil personal'	175	172	170,5            156,5

' Exkl. personal som finansieras genom intäkter från myndigheter utanför det militära försvaret samt lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

Budgetåret 1987/88

Försvarets civilförvaltning

Förändringarna i förhållande tUl budgetåret 1986/87 motiveras på följande sätt.

179

A. Pris- och löneomräkning                                                Prop. 1986/87:95
Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 6614000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

Förstärkning med ett personår i samband med överföringen av revisionsbyrån till riksrevisionsverket och kostnader för ett avtal om viss ersättning uppgår sammantaget till 266000 kr.

C. Uppgiftsförändringar

1.    Kostnaderna för verksamheten beräknas öka med 5 228 000 kr.

2.    Intäkterna beräknas sammanlagt öka med 832 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Anslagsyrkandet bör minskas med 5517000 kr. på grund av minskningar i verksamheten och andra grunder för prisuppräkningar. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad civilförvaltningen har anfört beträffande behov av medel för budgetåret 1987/88 men har liksom överbefälhavaren gjort vissa reduceringar enligt vad som närmare framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Riksdagen har våren 1986 beslutat om att riksrevisionsverket (RRV) skaU överta ansvaret för den statliga redovisningsrevisionen fr. o. m. budgetåret 1987/88. Huvuddelen av revisionsbyrån vid försvarets civilförvaltning överförs därför den 1 juli 1987 till riksrevisionsverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 101 950000 kr.

F 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse

Försvarets sjukvårdsstyrelse har fackuppgifter och tillsynsansvar för försvarsmaktens hälso- och sjukvård, miljö- och hälsoskydd, djurhälsovård, djursjukvård och djurskydd. Styrelsen har vidare produktionsansvar för anskaffning av sjukvårdsförnödenheter för försvaret.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets sjukvårdsstyrelse.

1985/86 Utgift     30899200

1986/87 Anslag   28700000

1987/88 Förslag  30400000

180

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvarets Föredra-sjukvårds-ganden styrelse
Försvarels sjukvårds-
styrelse: Allmän led-
ning och förbands-
verksamhel	28 250	31411,5	28700	31615        30400
Kostnader	28250	31411,5	28700	31615        30400
Tillkommer/avgår:
Betalningsmedels-
förskjutning m. m.		-462,3
Medel från iredje
huvudtitelns anslag
A 10. Kommittéer m.m.	-50	-50	-	0                0
Medgiven prisreglering	3 420	-	3600	-

Prop. 1986/87:95

Medelsbehov

31620    30899,2        32300       31615

30400

Personal
Personalkategori	Antal ans	Itällda omräknat till personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerai	Försvarets sjukvårdsstyrelse
Militär personal Civil personal	22 43 65	20 55 75'	22 42 64	22 .   42 64

' Inkl, lönebidragsanställda, reservsjuksköterskor,beredskapsarbetare m.fl. (sammanlagt 7 personår).

Budgetåret 1987/88

Försvarets sjukvårdsstyrelse

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiveras pä följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning Kostnaderna ökar med 2340000 kr.

B. Övriga förändringar

Sjukvårdsstyrelsen äskar medel för genomförande av elt lasersymposium, intervjuer i samband med rekrytering av läkare och för lönekostnaderna i samband med uppkomsten av ett arbetsvårdsfall.

181

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren utgår från en lägre pris- och löneomräkning än sjukvårdsstyrelsen. Sjukvårdsstyrelsen skall enligt programplanen minska med 3 personår till 61 fr. o. m. budgetåret 1987/88. Generalläkaren bör emellertid få planera för 64 personår om lönekostnaderna täcks genom omfördelning inom anslaget. Sjukvårdsstyrelsens anslagsyrkande bör minskas med 1 040000 kr. och föras upp med 30575 000 kr.

Prop. 1986/87:95

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig i huvudsak till överbefälhavarens yttrande.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarels sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 30400000 kr.

F3. Fortifikationsförvaltningen

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

190356897 173000000 175 600000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	UtfaU	Planerat	Fortifika- tionsför- vahninger	Föredraganden 1
Fortifikationsförvallningen: Allmän ledning och förbandsverksamhel Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m.	173900 1700	193717 1587	175300 1700	187710 1700	177900 1700
Kostnader	175600	195304	177000	189410	179600
Tillkommer/avgår:
Medgiven prisreglering Intäkter	17000 -3 850	-4 947	-4000	-4000	-4000
Medelsbehov	188750	190357	173000	185410	175600

182

Personal

Personalkategori	Antal ans	itällda omräknat till personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Fortifikationsförvallningen
Militär personal Civil personal	21 807 828	18 769 787	21 785 806	21 759 780

Prop. 1986/87:95

Budgetåret 1987/88

Fortifikationsförvaltningen

Förändringama i förhåUande till budgetåret 1986/87 motiverar fortifikationsförvaltningen på följande sätt.

Kostnader för primäruppdrag

A. Pris- och löneomräkning innebär att kostnadema ökar med 11120000 kr. B. Förändrade uppgifter innebär att kostnaderna ökar med 1 290000 kr.

Intäkter

C. Intäkterna är oförändrade.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 177,8 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad fortifikationsförvallningen har anfört om verksamheten. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanstäUningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 175 600000 kr.

183

F 4. Försvarets materielverk

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift	651528650
1986/87 Anslag	605400000
1987/88 Förslag	626100000
Kosmader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvaret: materielverk	s Föredraganden
Försvarels materielverk:
Allmän ledning och
förbandsverksamhet	599045	672317	625 795	666535	647835
Kostnader	599045	672317	625795	666535	647835
Tillkommer/avgår:
Intäkter av extern
provnmg	- 4470	-3 368	-4640	-4950	-4950
Intäkter av förvalt-
ningskontoret	- 8310	-9356	-8960	-9690	-9690
Intäkter av lokalvård	-      80	-   116	-    80	-    85	-    85
Intäkter av admini-
stration av ackord-
hästorganisationen	-     275	-    38	-    25	-    40	-    40
Kapitalkostnader för
anläggningar	- 7910	-7910	-6690	-6970	-6970
Medgiven prisreglering          -1-74 300		-	-	-	-
Medelsbehov	652300	651529	605400	644800'	626100

' Häri ingår 23,2 milj. kr. som äskats utöver överbefälhavarens ram. Försvarets materielverk begär därutöver 1 milj. kr. för anställda med s. k. NOM-garanti.

Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat lill personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvarets materielverk
Militär personal Civil personal Varav intäktsfinansierade	285 2765 3050' (70)	262 2599 2861 (62)	285 2678 2963 (65)	280 2583 2863' (63)

' Exkl. ca 30 personår för inläktsfinansierad extern provning.

 Exkl. överföring av personal (9 personår) vid Torhamns skjutplats.

Budgetåret 1987/88

Försvarets materielverk

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets materielverk på följande sätl.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 39 539000 kr.

184

B. Förändringar enligt regeringens beslut                                      Prop. 1986/87:95

Den personalminskning som det åligger materielverket att genomföra minskar medelsbehovet för budgetåret 1987/88 med 17490000 kr.

C. Uppgiftsförändringar

1.   För att kunna rekrytera upp till medgiven personalram erfordras lönemedel om 15 750000 kr.

2.   För marknadslönetillägg erfordras 2460000 kr.

3.   Administration av ackordhästorganisationen ökar med 155000 kr.

4.   Hyror minskar med 636000 kr.

5.   Utveckling,  drift  och  underhåll  av  produktionsplaneringssystemet (PPS) minskar med 2 360000 kr.

6.   Inköp av tjänster ökar med 270000 kr.

7.   Omkostnader för rekrytering ökar med I 155 000 kr.

8.   Inventarier minskar med 120000 kr.

9.   Anskaffning av ny telefonväxel till försöksplatsen i Vidsel för 2 milj. kr.

10. Inkomsterna ökar med I 340000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren uppfyllnaden av personalramen, men har endast avdelat 2 milj. kr. härför. Vidare tillstyrker han 12 milj. kr. för utveckling m. m. av produktionsplaneringssystemet och föreslår att 6060000 kr. inplaneras under huvudprogram 4 i avvaktan pä bättre beslutsunderlag. Telefonväxeln vid försöksplalsen i Vidsel avslyrkes. Överbefälhavaren förordar dämtöver vissa andra reduktioner samt föreslär att anslaget förs upp med 615,9 milj. kr. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid godtagit den av materielverket angivna personalramen och behovet av medel för produktionsplaneringssystemet för budgetåret 1987/88.

I samband med beslut om en ny organisation ålades försvarets materiel
verk en successiv resursanpassning under 1980-talel. Dåvarande chefen
för försvarsdepartementet angav i totalförsvarspropositionen (prop.
1981/82:102 bil. 2) antalet helårsanställda till 2920 budgetåret 1986/87 resp.
2470 budgetåret 1991/92. Uppgiftsförändringar därefter har lett till att
mälen nu är 2940 resp. 2480 helårsanställda för de bägge budgetåren.
Under de senaste åren har rekryteringssituationen varit ogynnsam samti
digt som personalavgångarna blivit högre än normalt. Materielverket har
därför dels inte utnyttjat tilldelade resurser budgetåren 1983/84 och
1984/85, dels för budgetåren 1985/86, 1986/87 och 1987/88 äskat resurser   185

för en personalram som är lägre än den av statsmaktema angivna. För att     Prop. 1986/87:95 kunna lösa sina uppgifter har materielverket tvingats utnyttja externa resurser i större omfattning än normalt.

Enligt min uppfattning är det viktigt att materielverket driver rekryteringsarbetet vidare med kraft. Jag anser att materielverket bör medges att rekrytera upp till den av statsmakterna bestämda personärsramen och att erforderliga lönemedel därvid kommer att ställas till förfogande genom omfördelning inom den militära utgiftsramen. Samtidigt bör materielverkets utnyttjande av externa resurser begränsas.

Liksom föregående budgetår bör regeringen inhämta riksdagens bemyndigande att medge att förnödenheter för fredsutbildningen inom det militära försvaret får läggas ut inom en kostnadsram av 700 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning lUl vad jag har anfört och tUl sammanstäUningen hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen alt

1.   bemyndiga regeringen att medge att för budgetåret 1987/88 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så atl vid varie tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700000000 kr.,

2.   till Försvarets materielverk för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 626 100000 kr.

F 5. Gemensam försvarsforskning

Delprogrammet Gemensam försvarsforskning omfattar tillämpad forskning och gmndforskning för totalförsvarsändamål främst inom de naturvetenskapliga, tekniskt-vetenskapliga, medicinska och beteendevetenskapliga forskningsgrenarna.

Försvarets forskningsanstalt har programansvar för delprogrammet samt produktionsansvar för huvuddelen av den forskning som bedrivs inom delprogrammet. Fortifikationsförvaltningen har produktionsansvar för den fortifikatoriska forskningen och försvarets materielverk har motsvarande ansvar inom programelementet Övrig försvarsteknisk forskning.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Gemensam försvarsforskning.

Under mbriken Försvarets forskningsanstalt beskrivs försvarets forskningsanstalts organisation och lokalisering saml den intäktsfinansierade verksamheten.

1985/86 Utgift   353 284000

1986/87 Anslag  336200000

1987/88 Förslag        349000000

186

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvarels forskningsanstalt	Föredraganden
Gemensam försvars-
forskning: Forskning vid försvarets forskningsanstalt	303 290	334043	317465	346650	329600
Forskning vid fortifikationsförvallningen Forskning vid försvarets materielverk	5610 11900	6126 13115	5985 12750	6100 13450	6050 13 350
Kostnader	320800	353284	336200	366200	349000
Tillkommer/avgår:
Medgiven prisreglering	-1-32140	-	-	-	-
Medelsbehov	352940	353284	336200	366200'	349000

Prop. 1986/87:95

' Häri ingår 21,5 milj. kr. som äskats utöver överbefälhavarens ram.

 Härav slår 10 milj. kr. lill regeringens disposition för det nationella informalions-

leknologiprogrammet.

Personal

Personalkategori

Antal anställda omräknat till personår

1985/86

1986/87

1987/88

Planerat       Utfall

Planerat

Försvarets forskningsanstalt

Civil personal

104

1060

1079

1074'

' Varav 24 personår för fortifikatorisk forskning.

Budgetåret 1987/88

Försvarets forskningsanstalt

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar försvarets forskningsanstalt på följande sätl.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär atl kostnaderna ökar med 24 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

Försvarets forskningsanstalt har föreslagit uppgiftsförändringar i en högre nivå än den av överbefälhavaren anvisade planeringsramen.

1.  Planerade personalreduceringar medför att kostnaderna minskar med 930000 kr.

2.  Kostnaderna för hyror beräknas minska med 490000 kr. på grund av högre bidragstäckning från den intäktsfinansierade verksamheten.

187

3.    Utbyte av telefonväxlar i Linköping och Umeå. Forskningsanstalten     Prop. 1986/87:95
äskar 3,5 milj. kr. som ett engångsbelopp. Återbetalning beräknas ske

under en tioårsperiod.

4.  Kostnaderna för inredning och utrustning under budgetåret beräknas minska med 400000 kr.

5.  Kvarstående bristande lönekompensation, 2750000 kr.

6.  Anskaffning av bildbehandlingsutmstning för 1,3 milj. kr.

Utöver ovanstående uppgiftsförändringar begär forskningsanstalten på s. k. tilläggsrader ytterligare medel: Stöd till civilt totalförsvar, kvalificerade vapensystem, s.k. snabba områden (artificieU intelligens, bioteknik, katalytisk kemi) samt systemorienterade insatser för 11,9 milj. kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar konstaterar överbefälhavaren alt forskningsanstaltens äskanden överstiger överbefälhavarens anvisade planeringsram med 21450000 kr. Överbefälhavaren avstyrker planerad anskaffning av telefonväxlar för 3,5 milj. kr. och bildbehandlingsutmstning för 1,3 milj. kr. Vidare avstyrks 11,9 milj. kr. i tillägg för forskning utöver nivål. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt forskningsanstaltens planering och föreslår atl anslaget förs upp med 344750000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets forskningsanstalt har anfört om

verksamheten för budgetåret 1987/88.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid bl. a. räknat med viss förstärkning till forskning inom ramen för det nationella informationsteknologipro-grammet. För budgetåret 1987/88 har jag avsatt 10 milj. kr. för denna verksamhet. Dessa medel bör stå till regeringens disposition.

Jag förordar vidare att 1,3 milj. kr. anvisas för bildbehandlingsutrustning lill forskningsanstaltens bildlaboratorium.

Hämtöver förordar jag atl resurser avdelas för den forskning som föranleds av den nya inriktningen av befolkningsskyddet somjag tidigare har föreslagit (avsnitt 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningstjänst).

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge beställningar av materiel för forskningsändamål utöver anvisade medel. Kostnadsramen bör bestämmas till 11 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen alt

1.   bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en kostnadsram av 11000000 kr.,

2.   till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1987/88 anvisa etl förslagsanslag av 349000000 kr.

188

F6. Anskaffning av anläggningar för försvarets             Prop. 1986/87:95

forskningsanstalt

1985/86 Utgift       55 708000

1986/87 Anslag     46500000

1987/88 Förslag    35 500000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler m. m. för försvarets forskningsanstalt.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1986/87	1987/88
		Försvarets forskningsanstalt	Föredraganden
Nybyggnad m. m. för delprogrammet Gemensam försvarsforskning Grindsjöprojektet Ursviksprojektet Smärre objekt Beräknat medelsbehov	21000 23 350 2 150 46500	4900 28 650 5500 39050		4900 28650 1950 35500

Budgetåret 1987/88

Försvarets forskningsanstalt

Medelsbehovet beräknas till 39050000 kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att anslaget förs upp med 33,7 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att medel för nästa budgetär anvisas enligt sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Byggnadsstyrelsen skall redovisa huvudhandlingar för nya byggnadsobjekt. Det ankommer på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsan-
stalt för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 35500000
kr.                                                                                                               189

F7. Försvarets radioanstalt

Prop. 1986/87:95

Försvarets radioanstalt svarar för signalspaning inom totalförsvaret.

Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse i övrigt inte bör lämnas till regeringsprotokollel. Ytteriigare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

1985/86 Utgift   222 859000

1986/87 Anslag        224500000 1987/88 Förslag       255 700000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvarets radioanstalt	Föredraganden
Försvarets radioanstalt: Allmän ledning och förbandsverksamhet Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m.	145510 52370	161200 61 659	153080 73590	176810 86500	175 342 82468
Kostnader	197880	228859	226670	263310	257810
Tillkommer/av går:
Overplanering, reserver m.m. Medgiven prisreglering	-2280 24150	_	-2170	-2110	-2110
Medelsbehov	219750	222859	224500	261200	255700

Budgetåret 1987/88

Försvarets radioanstalt

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär atl kostnaderna ökar med 20190000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Upplysningar beträffande föreslagna uppgiftsförändringar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott. Totalt innebär uppgifisförändringama att kostnadema ökar med 16510000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren radioanstaltens anslagsframställning och föreslår att anslaget förs upp med 261,2 milj. kr.

190

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Prop. 1986/87:95

Hemställan

Med hänvisning till denna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 255700000 kr.

F8. Vämpliktsverket

Vämpliktsverkels produktionsansvar omfattar inskrivning av personal enligl värnpliktslagen, uttagning, fördelning och inkallelse av värnpliktiga samt redovisning och medverkan vid krigsplacering av försvarsmaktens personal.

Verksamheten under delprogrammet Värnpliktsverket budgeteras på elt primämppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Vämpliktsverket.

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

117555 278 108000000 114200000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Vämpliktsverket	Föredraganden
Vämpliktsverket: Allmän ledning och förbandsverksamhet	107000	117555	108000	119805	114200
Kostnader	107000	117555	108000	119805	114200
Tillkommer/avgår:
Medgiven prisreglering	-H0866	-	—	-	-
Medelsbehov	117866	117 555	108000	119805	114200

191

Personal

Personalkategori	Antal anställda omräknat lill personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Värnplikts-verket
Militär personal Civil personal Summa	106 253 359	94 252 346	105 247 352	104 253 357

Prop. 1986/87:95

Budgetåret 1987/88

Vämpliktsverket

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1986/87 motiverar värnpliktsverket på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 6,6 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

1.   Utvidgning av personalramen med fem personår ökar lönekostnaderna med 1420000 kr.

2.   Konsulter för nya och utvidgade datamtiner och för ny utmstning ökar kostnaderna med 3,6 milj. kr.

3.   Kostnaderna för fiyttning av Västra värnpliktskontoret beräknas till 1960000 kr.

4.   Tekniska analyser för blodgruppsbestämning slopas. Kostnaderna minskar med 1,8 milj. kr.

5.   Förändringarna i övrigt ökar kostnaderna med 1 425000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren avstyrker vad verket begärt för ny utrustning avseende datakommunikation, reservkraft och för modernisering av centrala läkar-handlingsarkivel. Medel för konsulter bör föras upp under anslaget E4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling. I övrigt tillstyrker överbefälhavaren planeringen och föreslår alt värnpliktsverket tilldelas ett anslag av 115 530000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad värnpliktsverket har anfört om verksamhe
ten under programplaneperioden.
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över         192

kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för två ytterligare personår avseende nyinrättade tjänster för sjuksköterskor, viss ytterligare konsultmedverkan, viss ny utrustning och för fiyttning av Västra värnpliktskontoret.

Prop. 1986/87:95

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Värnpliktsverket för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 114 200 000 kr.

F9. Försvarets rationaliseringsinstitut

Försvarets rationaliseringsinstitut har fackansvar för rationaliseringsverksamheten inom försvarsdepartementets område samt ansvar för viss produktion.

Verksamheten under delprogrammet Försvarets rationaliseringsinstitut budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras huvudsakligen från förslagsanslaget Försvarets rationaliseringsinstitut.

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

25 279378 21350000 22100000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvarels ra-lionali-serings-institut	Föredraganden
Försvarets rationaliseringsinstitut: Allmän ledning och förbandsverksamhet	23000		24 850	23 700	23 600
Kostnader	23000		24850	23700	23600
Tillkommer/a vgår: Intäkter Medgiven prisreglering	-2200 -1-3 030		-3 500	-1500	-1500
Medelsbehov	23830	25279	21350	22200	22100

13    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

193

Personal

Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Ulfall	Planerat	Försvarels ra-tionali-serings-inslitut
Militär personal Civil personal	6 69 75	4 69 75	5 70 71	6 61 67

Prop. 1986/87:95

Budgetåret 1987/88

Försvarets rationaUseringsinstUut

Förändringarna i förhållande till budgelårel 1986/87 motiverar försvarels rationaliseringsinstitut på följande sätt.

Kostnader för primäruppdrag

A. Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1607000
kr.

B. Förändrade uppgifter innebär att kostnaderna minskarmed 2 757000 kr.
Bl. a. beräknas kostnaderna minska för anställd personal och för anlitande
av externa konsulter.

Intäkter

C. Intäkterna minskar med 2 milj. kr. Bl.a. beräknas inga intäkter för fortsatt drift av syslem DAPU.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår alt anslaget förs upp med 22,2 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets rationaliseringsinstitut har anfört om verksamheten. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt lill Försvarets rationaUseringsinstUut för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 22 100000 kr.                                    194

F 10. Försvarshögskolan

Prop. 1986/87:95

Försvarshögskolan härtill uppgift att utbilda personal i ledande befattningar inom totalförsvaret.

Verksamheten under delprogrammet Försvarshögskolan budgeteras pä ett primämppdrag inom delproduktionsområdet Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarshögskolan.

1985/86 Utgift               4805 781 1986/87 Anslag             3 520000 1987/88 Förslag            4830000 Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvars- Föredra-högsko-    ganden lan
Försvarshögskolan: Utbildning lill och av fast anställd personal m. fl. Kostnader Tillkommer/avgår: Medgiven prisreglering m.m. Medelsbehov	3050 3050 + 1 165 4215	4806 4806 4806	3520 3520 3520	5047 5047 5047	4830 4830 4830
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1985/86		1986/87		1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat		Försvarshögskolan
Militär personal Civil personal	6 5 11	6 5,6 11,6	6 5,5 11,5		6 5,6 11,6

Budgetåret 1987/88

Försvarshögskolan

Förändringarna i förhållande till budgelårel 1986/87 redovisar försv£u-s-högskolan på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Myndigheten har under ett flertal år haft en starkt underbalanserad budget. Skolan redovisar inle någon omräkning i förhållande till innevarande års

195

regleringsbrev men av anslagsframställningen framgår att skolans kostna-     Prop. 1986/87:95 der vid oförändrad verksamhetsvolym ökar med I 037000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Ändrade debiteringsprinciper för flygtransporter ökar skolans kostnader med 490000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren anför att en analys av utfall pekar på att försvarshögskolan vid oförändrad volym borde ha ett anslag om 4 215000 kr. Utöver detta tillstyrker överbefälhavaren en volymökning om 615000 kr. och föreslår att försvarshögskolans anslag förs upp med 4830000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad försvarshögskolan har anfört om verksamheten. Utbildningens omfattning och kvalitet bör enligl min mening ligga på i huvudsak nuvarande nivå. Med hänsyn till vad försvarshögskolan och överbefälhavaren har anmält beträffande budgetsituationen har jag beräknat vissa medel för en uppräkning av anslaget utöver vad som erfordras som uppräkning för pris- och lönestegringar. Jag bedömer därmed att balans uppnås mellan uppgifter och resurstilldelning.

Hemställan

Mina beräkningar av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarshögskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4830000 kr.

Fil. Militärhögskolan

Militärhögskolan har till uppgift att utbilda yrkesofficerare och reservofficerare för kvalificerade befallningar i krigs- och fredsorganisationen. Militärhögskolan svarar också för den militärhistoriska forskningen inom försvarsmakten.

Verksamheten under delprogrammet Militärhögskolan budgeteras på två primäruppdrag inom delproduklionsområdena Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt Grundforskning.

Verksamheten finansieras frän förslagsanslaget Militärhögskolan.

1985/86 Utgift       41 152 351

1986/87 Anslag     41800000

1987/88 Förslag    48900000

196

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Militär-högskolar	Föredra-1ganden
Militärhögskolan:
Utbildning lill och
av fast anställd
personal m. fl.	33940		39805	48682	46755
Grundforskning	1920		1995	2 145	2145
Varav delegationen
för mililärhistorisk
forskning	(430)		(450)	(475)	(475)
Summa kostnader	35 860	41152	41800	50827	48900
Tillkommer/a vgår:
Medgiven prisregle-
nng m, m.	-1-2510	-	-	—	-
Medelsbehov	38370	41152	41800	50827	48900
Personal
Personalkategori	Anlal anställda omräknat till personår

Prop. 1986/87:95

1985/86

1986/87

1987/88

Planerat    Utfall

Planerat

Militärhögskolan

Militär personal Civil personal

85 26

111

82 31

113

93 26

119

94 28

122

Budgetåret 1987/88

Militärhögskolan

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar militärhögskolan på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 3,3 milj. kr.

B. Uppgiftsförändringar

1.   Skolan vUl öka personalen med en ADB-tekniker, en yrkesofficer för
utvecklingsavdelning och en assistent till skrivcentralen (-1- 600000 kr.).

2.  Ändrade debiteringsprinciper för flygtransporter ökar skolans kostnader (-1- 1 127000 kr.).

3.  Skolan vill genomföra ytterligare två fältövningar (-t- 1,2 milj. kr.).

4.  Gymnastiksal och stabsövningsbyggnad kommer att medföra kostna-

197

der för el, värme och vatten (-h 600000 kr.), lokalvård (+ 400000 kr.) samt     Prop. 1986/87:95 larmanläggning (-1- 100000 kr.).

5. Datorstöd för övningsverksamheten och utbildning på befintliga lednings- och informationssystem kräver ytterligare en dator (-1-700000 kr.) samt terminaler och kabeldragning (-(- I milj. kr.).

Delegationen för mililärhistorisk forskning Uppgiftsförändringar

Delegationen anför all redan initierade forskningsprojekt tar huvuddelen av tilldelade resurser i anspråk och att även annan angelägen mililärhistorisk forskning är beroende av delegationens stöd. Delegationen hemställer att ytterligare 50000 kr. ställs till dess förfogande.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker en tjänst för ADB-tekniker och kostnaderna för flygtransporter. Kostnaderna för ytterligare fältövningar avstyrks. Beträffande gymnastiksal och stabsövningshall tillstyrker överbefälhavaren kostnaderna för larm och lokalvård men endast 300000 kr. för el, värme och vallen. Vidare tillstyrker överbefälhavaren anskaffning av en dator men föreslår att 1 milj. kr. för terminaler och kabeldragning inplaneras under anslaget E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling i avvaktan på bättre beslutsunderlag.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat vissa medel för inredning och drift av gymnastiksal och stabsövningshall av vilka 2,8 milj. kr. är en engångsanvisning. Jag är inte nu beredd att medge utökning av personal och anskaffning av datorutmst-ning.

Militärhögskolan har på regeringens uppdrag utrett och redovisat behovet av fast anställd personal. Utredningen visar att med nuvarande kurs-struktur och kursvolym krävs ett tillskott av kvalificerad personal. Detta tillskott är så stort att det enligt överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna inte kan åstadkommas utgående frän den rådande personalsituationen i försvarsmakten. Jag anser därför att militärhögskolan tills vidare måste anpassa sin verksamhet till nuvarande personalram.

Hemställan

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning liU sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till MiUtärhögskolan för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 48 900000 kr.

198

F12. Försvarets förvaltningsskola

Prop. 1986/87:95

Försvarets förvaltningsskola har till uppgift att utbilda personal inom försvarsmakten i allmän administration, personaladministration, kameraltjänst, förplägnad m. m.

Verksamheten under delprogrammet Försvarels förvaltningsskola budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduklionsområdet Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. Elevberoende kostnader budgeteras på sekundämppdrag.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets förvaltningsskola samt från sekundämppdrag frän överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna m.fl.

1985/86 Utgift	11245029
1986/87 Anslag	10600000
1987/88 Förslag	12 100000
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m, m.	1985/86	1986/87	1987/88
	Planerat    Utfall	Planerat	Försvarets förvaltnings-skola	Föredraganden
Försvarets förvaltningsskola: Utbildning till och av fast anställd
personal m.fl.	9825        11245	10600	12977	12100
Kostnader	9825        11245	10600	12977	12100
Tillkommer/avgår:
Medgiven prisreglering m. m.	-Hl 925	—	_	—
Medelsbehov	11750        11245	10600	12977	12100
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1985/86	1986/87	1987/88
	Planerat    Utfall	Planerat	Försvarets förvaltningsskola
Militär personal Civil personal	19              19 9               9	19 11	21 13
	28             28	30	34

Budgetåret 1987/88

Försvarets förvaltningsskola

Skolan uppger atl personalramen har under de senaste åren varit en trång sektor. Utbildningen har kunnat genomföras enbart med hjälp av elt högt

199

utnyttjande av externa lärarresurser. Under budgetåret 1985/86 har skolan Prop. 1986/87:95 genomfört en utredning som visar hur en begränsad ökning av den fast anställda personalen höjer effektiviteten och kvaliteten i utbildningen medan de totala kostnaderna minskar. Skolan har även bedrivit försök med dubbelriktad TV-undervisning med syfte bl.a. att lärarna från TV-studio i Stockholm och Karlstad skall kunna genomföra lektion med elever i lektionssal i Östersund.

A. Pris-och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 747000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1.    Fyra tjänster för fast anställda lärare (-(- 800000 kr.).

2.  Utvecklingskostnader för dubbelriktad TV-kommunikation, distansundervisning (-1- 102000 kr.).

3.  Inköp av inventarier (-I- 175000 kr.).

4.  För ADB-investeringar behövs 500000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tillstyrker den föreslagna personalökningen och medel för ADB-utmstning och inköp av inventarier. Överbefälhavaren föreslår att förvaltningsskolans anslag förs upp med 12,6 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Försvarets förvaltningsskola har i särskild ordning utrett och redovisat behovet av fast anställd personal vid skolan. Jag delar skolans och överbefälhavarens bedömning av behovet och har därför beräknat medel för ytterligare fyra tjänster vid skolan. Vad gäller den dubbelriktade TV-un-dervisningen erinrar jag om alt chefen för industridepartementet i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-lalet anmält att televerket avser att stödja vissa demonstrationsprojekt rörande användningen av ny teleteknik. Jag bedömer atl detta kan komma skolan till del.

Hemställan

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 12 100000 kr.

200

F 13. Försvarets läromedelscentral

Prop. 1986/87:95

Försvarets läromedelscentral har till uppgift att framställa publikationer och läromedel ät myndigheter inom i första hand försvarsdepartementels verksamhetsområde. Läromedelscentralens verksamhet skall i sin helhet intäktsfinansieras.

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

1000 1000 1000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Försvarets läromedels-central	Föredraganden
Försvarels läromedelscentral: Allmän ledning och förbandsverksamhet	30000	35 275	51855	52 000	52 000
Kostnader	30000	35275	51855	52000	52000
Tillkommer/avgår: Intäkter av uppdragsverksamhet	-29999	-36031	-51854	-51999	-51999
Medelsbehov	1	f	1	1	1

' överskottet skall enligl  regeringsbeslut  1985-06-06 balanseras till  budgetåret 1986/87.

Budgetåret 1987/88

Försvarets läromedelscentral

Verksamheten kommer atl ha ungefär samma omfattning som under budgetåret 1986/87.

Läromedelscentralen begär för budgetåret 1987/88 etl förslagsanslag om 1000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

1 sitt yttrande över myndigheternas anslagsframstäUningar föreslår överbefälhavaren att läromedelscentralen tilldelas ett 1 000-kronorsanslag.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid läromedelscentralen fömtsätter en fuUständig intäkts-finansiering. Det ankommer på regeringen att fastställa omfattningen av läromedelscentralens rörliga kredit.

201

Hemställan

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Med hänvisning lill denna hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att lill Försvarets läromedelscentral för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av I 000 kr.

Prop. 1986/87:95

F 14. Krigsarkivet

Krigsarkivet har inom försvarsdepartementels verksamhetsområde produktionsansvar för depåtjänsten och forskarservicen i Stockholm och för arkivservicen lill myndigheterna. Krigsarkivet är arkivmyndighet enligt aUmänna arkivstadgan (1961:590).

Verksamheten under delprogrammet Krigsarkivet budgeteras pä ett primämppdrag inom delproduktionsomrädel Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Krigsarkivet. Som uppbördsmedel redovisas inkomster av kopieringsverksamhet.

1985/86 Utgift	9143077
1986/87 Anslag	7930000
1987/88 Förslag	8 270000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Ulfall	Planerat	Krigsarkivet	Föredraganden
Krigsarkivet: Allmän ledning och förbandsverksamhet Kostnader TUlkommer/avgår: Intäkter Medgiven prisreglering Medelsbehov	8015 8015 - 65 4-780 8730	9070 9070 -73 9143	8000 8000 -70 7930	8633 8633 -75 8558	8345 8345 -75 8270
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1985/86 Planerat	Ulfall	1986/87 Planerat	1987/88 Krigsarkivet
Civil personal'	29	29,5	28	29

Exkl. lönebidragsanställda och beredskapsarbetare.

202

Budgetåret 1987/88                                                       Prop. 1986/87:95

Krigsarkivet                                  '

Förändringarna i förhällande till budgetåret 1986/87 motiverar krigsarkivet påföljande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 495000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

En tjänst för arkivarie bör inrättas i syfte att bättre kunna följa utvecklingen av ny teknik (-1- 133000 kr.).

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframstäUningar avstyrker överbefälhavaren inrättandet av ytterligare en tjänst men föreslår att 75000 kr. beräknas för tillfällig anställning. Överbefälhavaren tillstyrker i övrigt planeringen.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanstäUningen över kostnader och medelsbehov. Vid min bedömning av krigsarkivets medelsbehov har jag inte räknat med någon utökning av personalramen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Krigsarkivet för budgetåret 1987/88 anvisa etl förslagsanslag av 8270000 kr.

203

F 15. Statens försvarshistoriska museer

Prop. 1986/87:95

Statens försvarshistoriska museer omfattar armémuseum, marinmuseum och fiygvapenmuseum och har bl.a. till uppgift att bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet och utveckling genom tiderna, att verka för information härom samt att främja studier och forskning i ämnen inom sitt område.

Verksamheten under delprogrammet Statens försvarshisloriska museer budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Statens försvarshistoriska museer. Som uppbördsmedel redovisas inkomster av inträdesavgifter.

1985/86 Utgift             13696577 1986/87 Anslag           12500000 1987/88 Förslag          14670000 Kostnader och medelsbehov (1000-UI kr.)
Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87      1987/88
	Planerat	UlfaU	Planerat    Statens försvars-historiska museer	Föredraganden
Statens försvarshistoriska museer: Allmän ledning och förbandsverksamhet Kostnader Tillkommer/avgår: Inträdesavgifter Medgiven prisreglering Medelsbehov	11545 11545 -   195 -1-2430 13780	13 822 13 822 -125 13697	12695        15615 12695        15615 -195         -195 12500        15420	14815 14815 -145 14670
Personal
	Antal anställda omräknat till personår
	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat       Utfall          Planerat			Statens försvarshistoriska museer
	46,5	45,5	48,5	53

Budgetåret 1987/88

Statens försvarshistoriska museer

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar statens försvarshistoriska museer på följande sätt.

204

A. Pris- och löneomräkning                                                            Prop. 1986/87:95

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 900000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1.  En och en halv tjänst (H- 170000 kr.) för öppethållande av flygvapenmuseet.

2.  En tjänst (-1- 115000 kr.) för byråassistent vid flygvapenmuseum.

3.  En tjänst (-1- 177000 kr.) för förste intendent/chef för den pedagogiska avdelningen vid marinmuseum.

4.  En tjänst {+ 138000 kr.) för lokalvårdare vid marinmuseum.

5.  Engängsutgifter för flyttning och inredning i samband med om- och tillbyggnader av armémuseum (400000 kr.) och flygvapenmuseum (450000 kr.).

6.  Ökade lokalkostnader (-1- 500000 kr.).

Överbefälhavarens yttrande

1 sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar avstyrker överbefälhavaren den föreslagna personalökningen, tiUstyrker del av medlen för flyttning och inredning (400000 kr.) samt tillstyrker ökade lokalkostnader. Museernas planering i övrigt godtas och anslaget föreslås föras upp med 14,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för en tjänst vid flygvapenmuseum för museilokalernas öppethållande.

Jag har vidare beräknat 800000 kr. som en engångsanvisning för flyttning och inredning i samband med ombyggnad av armémuseum och tiU-byggnad av flygvapenmuseum.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 14670000 kr.

205

F 16. Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift	85 450000
1986/87 Anslag	96 740000
1987/88 Förslag	99600000
Kostnader och medelsbehov (1000-Ul kr.)
Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbefälhavaren	Föredraganden
Frivilliga försvarsorganisationer m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet Utbildning till och av fast anställd personal m.fl.	21882 56368	24602 60848	24 562 66178	26625 73 775	25 825 73 775
Kostnader	78250	85450	90740	100400	99600
Tillkommer:
Medgiven prisreglering	+4480	-	-	-	-
Medelsbehov	82730	85450	90740	100400	99600

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavarens yttrande

I sitt yttrande föreslår överbefälhavaren att anslaget ökas med 9660000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl tiU  Frivilliga försvarsorganisationer  m.m.  för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 99600000 kr.

206

F 17. Försvarets datacentral

Prop. 1986/87:95

Försvarets datacentral skall på uppdrag utföra databehandling åt myndigheter inom försvarsdepartementets område samt medverka vid utveckling, modifiering och ADB-teknisk förvaltning av datorbaserade informationssystem.

Verksamheten inom delprogrammet Försvarels datacentral budgeteras på ett primämppdrag inom delproduklionsområdet Allmän ledning och förbands verksamhet.

Verksamheten redovisas som självbärande.

1985/86 Utgift	7021000
1986/87 Anslag	3 501000
1987/88 Förslag	1000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.

1986/87

1987/88

Försvarets datacentral     Föredraganden Bemynd.      Anslagsm.   Bemynd.      Anslagsm.    Bemynd.      Anslagsm.

Försvarets datacentral: Allmän ledning och

förbandsverksamhet Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m.

Kostnader

Tillkommer/avgår: Intäkter

Medelsbehov Bemyndigandebehov

121755           -

3500

125255           -

-115754           -

3501 -

133 533         -

133533          -

-133 532   -
1

133 533

133533

-133 532 1

Kostnader och intäkter (1 OOO-tal kr.)

Kostnader/intäkter	1985/86		1986/87	1987/88
för primäruppdragel Försvarels datacent-
	Planerat	Ulfall	Planerat	Försva-	Föredra-
ral: Allmän ledning och förbandsverk-				rels dala-	ganden
samhel				central
Ingående balans den 1 juli resp. år Utgifter	-    2000 -111301	35 -109042	0 -130959	-    5426 -131390	-    5426 -131390
Summa utgifter	-113301	-109077	-130959	-136816	-136816
Tillkommer/avgår:
Inkomster	107 300	116611	125 532	133 532	133532
Medelsbehov	1	1	1	1	1
Utgående balans den 30juni resp. år	-    6000	7 535	-    5 426	-    3 283	-    3 283

207

Personal

Personalkategori	Anlal anställda omräknat lill personår
	1985/86                       1986/87	1987/88
	Planerat    Utfall        Planerat	Försvarels datacentral
Civil personal	255            240            242	240

Prop. 1986/87:95

Budgetåret 1987/88

Försvarets datacentral

Datacentralens verksamhet är inläktsfinansierad varför man begär etl anslag om 1 000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbefälhavaren tUlstyrker datacentralens planering och föreslår att anslaget förs upp med I 000 kr.

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningarna över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel samt kostnader och intäkter. Jag har beräknat 1000 kr. för anslaget. För all finansiera anskaffningen av dalomtrustning utgår jag från atl en del av datacentralens rörelsekapital utnyttjas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningarna hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarets datacentral för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F18. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

14 198000 13 890000 14700000

Från anslaget täcks fr. o. m. budgetåret 1987/88 kostnader för vapenfrinämnden, värnpliktsnämnden, försvarets fastighetsnämnd, försvarets personalnämnd, riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, försvarets skaderegleringsnämnd, försvarets personalvårdsnämnd, sakkunniga för rådgivning i publicitelsfrågor, fiskeskyddsnämnder inom försvars-

208

departementets verksamhetsområde, försvarets underrätielsenämnd, militärledningens rådgivande nämnd samt försvarets centrala förslagskommitté.

Prop. 1986/87:95

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat    Nämnderna		Föredraganden
1.  Vapenfrinämnden 2.    Vämpliklsnämnden 3.  Försvarets fastig- helsnämnd 4.  Försvarels personal nämnd 5.  Övriga nämnder	8 500 2 375 680 700 635	9672 2603 580 768 575	9285 2500 710 745 650	11535 2807 700 834 480	10055 2640 700 825 480
Summa kostnader	12890	14198	13890	16371	14700
Tillkommer/avgår:
Medgiven prisreglering	-1-1300	-	-	-	-
Medelsbehov	14190	14198	13890	16371	14700
Personal
Personalkategori	Antal	anställda omräknat till personår
	1985/86 Planerat       Ulfall			1986/87 Planerat	1987/88 Nämnderna

Vapenfrinämnden

Handläggande personal 17

Övrig personal                 6

Värnpliktsnämnden
Handläggande personal  4

Övrig personal                 4

Försvarets fastighetsnämnd
Handläggande personal  1

Övrig personal                 I

2 I

36

Försvarets personalnämnd Handläggande personal Övrig personal

17 6

2 I

36

17 6

2 I

38

17 6

2 1

39

1. Vapenfrinämnden

a)  Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 703 000 kr.

b)  Höjning av arvodet för vapenfriutredningar m. m. ökar kostnaderna med 1547000 kr.

2. Värnpliktsnämnden

a)  Pris- och löneomräkningen ökar kostnadema med 34000 kr.

b)  För personalförstärkningar erfordras ytterligare 123 000 kr.

c)  För datastöd erfordras ytterligare 150000 kr.

209

14   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

3.  Försvarets fastlgheisnämnd                                            Prop. 1986/87:95 Föreslär en minskning av anslaget med 10000 kr.

4.  Försvarets personalnämnd

Pris- och löneomräkningen medför att kostnaderna ökar med 89000 kr.

5. Övriga nämnder

Försvarets skolnämnd, militära arbetslidsdelegationen och försvarets arbetstidsnämnd har upphön med sin verksamhet vilket medför att kostnaderna minskar med 170000 kr.

Överbefälhavarens yttrande

Överbelalhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar endast konstaterat alt han ej erhållil samtliga nämnders äskande varför han föreslår att anslaget förs upp med 14 255 000 kr.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanstäUningen över kostnader och medelsbehov beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 14700000 kr. För värnplikts-nämnden har jag beräknat medel för datorstöd för ärendehanteringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 14700000 kr.

F 19. Reserv för det militära försvaret 1987/88 Förslag   132518000 kr.

Beräknade medel under anslaget avses utnyttjas dels inom armén när underlag för dess utveckling föreligger, dels för att täcka oförutsedda medelsbehov inom det militära försvaret i övrigt.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att tUl Reserv för det miUtära försvaret för budgetåret 1987/88
anvisa ett anslag av 132518000 kr.                                              210

F20. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret' Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift                -'

1986/87 Anslag      2000000000 1987/88 Förslag      1600000000

' Tidigare beteckning F 19. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret. ' Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för det militära försva-rel.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är för budgetåret 1987/88 beräknade i pris- och löneläget februari 1986. Anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret är avsett att täcka sädana pris-och löneökningar som inträffar frän februari 1986 till det genomsnittliga prisläget budgetåret 1987/88. Anslaget är ett s. k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 anvisa etl förslagsanslag av 1 600000000 kr.

211

G. Civil ledning och samordning                       Prop. 1986/87:95

överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) är central förvaltningsmyndighet med uppgift atl i fred leda och samordna beredskapsförberedelserna vid övriga funktionsansvariga myndigheter och att vara ansvarig myndighet för funktionerna Civil ledning och samordning. Övrig varuförsörjning saml Kyrklig beredskap.

Verksamheten inom funktionen Övrig vamförsöijning består huvudsakligen av försöriningsanalyser, förberedelser för reglering, ransonering och annan planläggning, anskaffning av materiel, tryggande av försöriningsvik-tig inhemsk produktion, utveckling av inhemska substitut samt beredskapslagring.

ÖCB utför vidare vissa lagringsuppgifter på uppdrag av statens jordbruksnämnd, socialstyrelsen resp. statens energiverk när del gäller beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel, läkemedel och sjukvårdsmateriel resp. anskaffning och lagring av bränslen och drivmedel.

ÖCB leds av en styrelse med nio ledamöter. Chef för ÖCB är en generaldirektör som också är ordförande i styrelsen.

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB redovisar för budgetåret 1987/88 fyra budgetalternativ benämnda A, B, C och D. De tre första ansluter till de alternativa ekonomiska ramar som regeringen har angett i anvisningarna för programplaneringen och anslagsframställningen. Alternativ D är myndighetens eget budgetförslag.

ÖCB begärde i anslagsframställningen medel över följande anslag på försvarsdepartementels huvudtitel (alt. D)

-     förslagsanslaget G 1. Överstyrelsen för civil      34 884 000 beredskap: Förvaltningskostnader

-     reservationsanslaget G 2. Civil ledning och       33 294 000 samordning

-     förslagsanslaget J 1. Drift av beredskapslager    262 268 000

-     reservationsanslaget J 2. Beredskapslagring    385 246000 och industriella åtgärder

-     förslagsanslaget J3. Överstyrelsen för                   1 000 civU beredskap: Uppdragsverksamhet

-     förslagsanslaget J 4. Täckande av förluster            1000 tiU följd av statliga beredskapsgarantier m. m.

-     Medel för täckande av under budgetåret 1985/86     3 793 000 uppkomna lagringsförlusler inom funktionen

Övrig varuförsöijning

Jag kommer i det följande att beräkna medel till ÖCB under anslagen G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader G 2. Civil ledning och samordning

J 1. Drift av beredskapslager

J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

J 3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgaranlier m. m.  212

Medelsbehovet under anslagen är uppdelade på olika funktioner och delfunktioner. Regeringen har möjlighel att göra omfördelningar av anslagna medel mellan olika funktioner och delfunktioner.

Prop. 1986/87:95

G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader

1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

32100000 40800000

Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader och upptar främst kostnader för personal, lokaler och övriga expenser.

1 OOO-tal kr.

Anslagspost	1986/87 Anslag	För 1987/88 beräknar
		ÖCB		Föredraganden
Ledning och samordning Övrig varuförsörjning Central administration (varav engångsanvisning) Summa anslag	9000 8944 14156 (300) 32100		10154 10215 14515 (500) 34884		10025 9745 21030 (300) 40800

Överstyrelsen för civU beredskap

ÖCB föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande:

1.  TUl följd av statsmakternas beslut (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr. 388) har ÖCB fått vidgade uppgifter när det gäller atl samordna de civila beredskapsförberedelserna. För dessa nya arbetsuppgifter behövs ytterligare sex tjänster för ledning och samordning och fyra tjänster för övrig vamförsörining samt administrativa följdkostnader för dessa (-1-2048000 kr.).

2.  Behovet av engångsanvisning för annonsering och inventarier beräknas tiU 500000 kr.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår bör medel för ÖCB:s verksamhet beräknas med utgångspunkt i överstyrelsens huvudförslag. Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 7437000 kr. Omräkningen av den del av anslaget som avses för lönekostnader har skett med hänsyn till höjda löneplansbelopp fr. o. m. den I december 1985 resp. den 1 januari 1986. Jag beräknar därutöver medel till fyra nya tjänster för Ledning och samordning inkl. administrativa följdkostnader. För engångskostnader beräknar jag 300000 kr. under Central administration.

213

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 40 800000 kr.

Prop. 1986/87:95

G 2. Civil ledning och samordning

1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

35 860000 53 300000

Från anslaget bestrids utgifter för statsbidrag tUl kommuner för den planläggning som kommunema ålagts att genomföra enligt 10b§ civilförsvarslagen (1960:74) samt tUl kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner för den planläggning, utbildning och övning samt de andra förberedelser som de enligt länsstyrelsens förordnande enligl 6 och 7§§ lagen (1964:63) om kommunal beredskap ålagts alt genomföra.

Bestämmelser om ersättning för planläggningskostnaderna finns i 90 § civilförsvarskungörelsen (1960:377, omtryckt 1986:1046).

Från anslaget bestrids också utgifter för övriga beredskapsålgärder för funktionen Civil ledning och samordning och för Central administration.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Ändamål	1986/87 Planerat	1987/88
	r idiii al	ÖCB	Föredraganden
Kommunal, landstings-
kommunal och kyrklig
beredskapsplanläggning	21550	19600	17000
Utbildning, övning och
övriga beredskapsåtgärder 11045		10130	10400
Kommunalteknisk för-
sörining	-	-	19700
Teleanordningar för den
civila försvarsberedska-
pen i länen	-	-	2500
Central administration	2830	2500	2500
Till regeringens dispo-
sition	435	—	1200
Priskompensation	-	1064	-
Kostnader = medelsbehov	35860	33294	53300

Överstyrelsen för civU beredskap

1.  För att hålla de kommunala beredskapsplanerna aktuella erfordras för
budgetåret 1987/88 14,2 milj. kr.

2.  För att genomföra utbildnings- och övningsverksamhet på lokal nivå
erfordras 2670000 kr. under budgetåret 1987/88.

3.   För att den landsiingskommunala beredskapsplanläggningen skall
uppdateras och samordnas med den kommunala beredskapsplanläggning
en erfordras för budgetåret 1987/88 5,3 milj. kr.

214

4.  För planläggning och information om den kyrkliga beredskapen inkl.     Prop. 1986/87:95 begravningsväsendet i krig behövs för budgetåret 1987/88 100000 kr.

5.  För studier, utbildning, utåtriktad information och övriga beredskapsåtgärder är medelsbehovet beräknat till 7460000 kr. för budgetåret 1987/88.

6.  För verksamhetsområdet central administration erfordras 2,5 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Föredragandens överväganden

Försvarskommittén framhåller särskilt betydelsen av den kommunaltekniska försöriningens funktionssäkerhet. Jag delar den uppfattningen och har beräknat vissa medel härför.

Till anslaget har överförts 2,5 milj. kr. frän anslaget G 6. Vissa teleanordningar. Från den 1 juli 1987 blir överstyrelsen programmyndighel för programelementet Teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i länen. Under tidigare budgetär reserverade medel på anslaget G 6. Vissa teleanordningar bör föras över till anslaget G 2. Civil ledning och samordning.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning all en översyn av den landstingskommunala beredskapsplanläggningen bör genomföras och har för budgetåret 1987/88 beräknat 2,7 milj. kr. för delta ändamål.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Civi7 ledning och samordning för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 53 300000 kr.

Civilbefälhavarna

Landets sex civilbefälhavare skall i fred verka för att totalförsvaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning sä att största möjliga försvarseffekt uppnås. Förutom uppgiften atl samordna viss planläggning skall civilbefälhavaren leda övningar, utbilda eller verka för utbildning av viss personal för uppgifter i krig samt planera för den egna verksamheten i krig och vid krigsfara. Civilbefälhavaren fär meddela länsstyrelserna de föreskrifter som behövs för planläggningen inom civilområdet och får också meddela vissa andra myndigheter föreskrifter om inriktningen av de beredskapsförberedelser som berör civilområdet.

För dessa uppgifter biträds civilbefälhavaren av ett kansli, vUkel i vissa
administrativa avseenden replierar på en länsstyrelse. Civilbefälhavar
kanslierna har ca 50 anställda.                                                          215

G3. Civilbefälhavarna

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

15086837 19120000 21300000

Civilbefälhavarnas anslagsframställningar

Civilbefälhavarnas anslagsframställningar för budgetåret 1987/88 redovisar en ökning med 4 417 000 kr. jämfört med innevarande år. Civilbefälhavarna lägger hämtöver fram förslag till förstärkning av organisationen med fem tjänster vilket innebär en ökning med ytteriigare 769000 kr. lill 24 306 000 kr.

Sammanställning av anslagsberäkningarna (1 OOO-tal kr.)

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Civilbefäl-havama

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

Lokalkostnader

Utbildnings- och

övningsverksamhel

Till regeringens disposition

10949 I 133

6846 192

19120

4-2640 -I   442

-1-2 104 +5186

-Hl 096

-I-  442

-I-  392 -H   250

-1-2180

Föredragandens överväganden

Huvudförslaget har tillämpats pä anslaget. Med hänvisning till sammanställningen förordar jag ett anslag till civilbefalhavarna 21,3 milj. kr.

Med hänsyn till civilbefälhavarnas utökade ansvar för verksamheten i fred inom civilområdena har jag beräknat medel för en ny tjänst i Övre Norrlands civilomräde samt medel för förvaltningskostnader för denna.

Jag övergår nu till att redovisa de beräknade medelsbehoven för resp. civilbefälhavare.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Anslag

Förvaltningskostnader Lokalkostnader Utbildnings- och övningsverksamhet

	Myndigheten	Föredraganden
2401 187	-1-284 -1- 84	-1-171 -1- 84
1596	-1-365	-I 25
4184	-t-733	-t-280

1.    Lokalkostnaderna beräknas öka (-(-84000 kr.). Detta belopp inkluderar större lokaler.

2.    Medel för anskaffning av persondator (-1- 75 000 kr.).

216

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 243 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 4464000 kr.

Prop. 1986/87:95

CivUbeJälhavaren i Västra civilområdet

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Anslag

Förvaltningskostnader Lokalkostnader Utbildnings- och övningsverksamhel

	Myndigheten	Föredraganden
1469 137	+ 75 -F    8	+ 60 -1-    8
712	-1-183	-105
2318	-1-266	- 37

Medel för anskaffning av persondator (-(- 75000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 105 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet tiU 2281000 kr.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdet

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Anslag

Förvaltningskostnader Lokalkostnader Utbildnings- och övningsverksamhet

	Myndigheten	Föredraganden
2529 448	-t-469 -1-  17	-1-110 -1-  17
1976	-     1	-125
4953	+4SS	-(-    2

1, Civilbefälhavaren begär medel för en handläggare (-1- 160000 kr.).

2. Medel för anskaffning av persondator (4- 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen till 96000 kr.

Med hänvisning tiU sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 4955000 kr.

217

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde				Prop. 1986/87:95
	1986/87	Beräknad ändring 1987/88
		Myndigheten	Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader Lokalkostnader Utbildnings-och övningsverksamhel	1438 48 1099	-1-974 -1-     1 - 87	-(-120 -(-    1 -100
	2585	-1-888	-1- 21

1.    Civilbefälhavaren begär medel för skillnaden mellan lönekostnader och erhållna medel för anställd personal (-(- 172000 kr.). Vidare begärs medel för en handläggare (-(- 149000 kr.) och en assistent (-(- 132000 kr.) samt för konsulttjänster (-(- 300000 kr.).

2.    Ökade kostnader i samband med nya lokaler har medtagits {+ 75000 kr.).

3.    Medel för anskaffning av persondator (-f 75 000 kr.) har begärts.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 197 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet tiU 2606000 kr.

Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Anslag

Förvaltningskostnader Lokalkostnader Utbildnings- och övningsverksamhet

	Myndigheten	Föredraganden
1552 134	+   216 -1-       4	-f   210 -(-       4
420	-(-1218	-h   800
2106	-1-1438	-1-1 014

1.   Av   medlen  för  utbildnings-  och  övnings verksamheten  har   1   milj.   kr.
begärts för totalförsvarsövning 87.

2. Av förvaltningskostnaderna har 75 000 kr. begärts för en persondator.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen från 83 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet till 3120000 kr.

218

Civilbefälhavaren i Övre	Norrlands civilområde			Prop. 1986/87:95
	1986/87	Beräknad ändring	1987/88
		Myndigheten	Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader Lokalkostnader	1560 180	-(-■ 622 -H   328	-(-425 -1-328
Utbildnings- och övningsverksamhet	1042	-(-   426	-103
	2782	-1-1376	-1-650

1.    Civilbefähavaren begär medel för en tjänst som handläggare {+ 191000 kr.) och en tjänst som assistent (-(- 137000 kr.).

2.    De ökade lokalkostnaderna (H- 328000 kr.) hänför sig till atl nya lokaler erhölls 1986-02-01.

3.    De ökade förvaltningskostnaderna fördelar sig på skillnad mellan verkliga lönekostnader och erhållna medel för anställd personal (-(-62000 kr.), ökade kostnader på grund av lokalbyte och ökade kostnader om de begärda två tjänsterna skulle erhållas.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen frän 432 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet tUl 3 432000 kr. Jag har därvid beräknat medel för ytterligare en tjänst.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Civilbefälhavarna för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 21 300000 kr.

Signal skydd

Verksamheten under delprogrammet Signalskydd omfattar resor och traktamenten för elever vid totalförvarets signalskyddsskola samt anskaffning och underhäU av särskild signalskyddsmateriel för totalförsvarets civUa sektor.

Verksamheten budgeteras på tre primämppdrag inom delproduktionsområdena Allmän ledning och förbandsverksamhel, Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. och Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget Signalskydd.

Planering för perioden 1987/88-1991192

Verksamhetens planerade omfattning och inriktning är av sådan natur att närmare redogörelse inle bör lämnas till regeringsprotokollel. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

219

Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget Signalskydd framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; I OOO-tal kr.).

Prop. 1986/87:95

1986/87	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	Summa
1820'	4065	3 170	3 200	3 000	4 520	17 855

' Prisläge februari 1985,

Det beräknade behovet av beställningsbemyndiganden för signalskyddsmateriel samt bemyndigandeskuldens storlek under programplaneperioden framgår av följande sammanställning (I OOO-tal kr.).

	1986/87	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	Summa 1987/92
Bemyndigandebehov	560	1925	3 720	350	350	7980	14215
Bemyndigandeskuld vid	1019	479	2679	1479	479	5479	—
utgången av resp. bud-
getår

G 4. Signalskydd

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

11034000 1820000 4050000

Reservation

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1986/87                             1987/88
	Överbefälhavaren            Föredraganden
	Bemynd.   Betalningsm.  Bemynd.   Betalningsm.  Bemynd.   Betalningsm.

Signalskydd:
Allmän ledning och
förbandsverksamhel	-	1300	_	1600
Centralt vidtaget
materielunderhåll
m.m.	270	270	300	300
Centralt vidtagen
malerielanskaff-
ning m. m.	290	250	1625	2165
Kostnader = medels-
behov	-	1820	-	4065

560

1925

Bemyndigandebehov

300

1610

1910

1600

300

2150 4050

Överbefälhavaren

Anslaget bör räknas upp med 2245000 kr. till 4065000 kr. och ett beställningsbemyndigande om 1925000 kr. inhämtas.

220

Föredragandens överväganden                                         Prop. 1986/87:95

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. Jag kan i huvudsak godta den inriktning och omfattning av verksamheten som redovisats för programplaneperioden.

Hemställan

Med hänvisning tUl sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen att medge att beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av I 910000 kr.,

2.    till Signalskydd för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 4050000 kr.

Vissa skyddsrumsanläggningar

Verksamheten under delprogrammet Vissa skyddsmmsanläggningar omfattar anskaffning av andelar för statliga myndigheter i anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation, anskaffning och underhåll av viss sam-bandsutmstning samt anskaffning av inventarier för vissa gemensamma stabsplatser.

Verksamheten under delprogrammet Vissa skyddsmmsanläggningar budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktionsområdena Centralt vidtaget materielunderhåll m.m.. Centralt vidtagen malerielanskaffning m. m. och Nybyggnad m. m.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget Vissa skyddsrumsanläggningar.

Planering för perioden 1987/88-1991/92

Statens räddningsverk anför alt omfattningen och inriktningen av verksamheten under delprogrammet helt är beroende av den avvägning som är gjord för befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt av andra myndigheters programmässiga mål. Även om osäkerhet råder vad gäller de statliga intressentandelarnas storlek i samband med produktion av ledningscentraler i enlighet med de nya funktionskraven bedöms vissa resurser för nybyggnad behöva avdelas även framdeles.

Den av räddningsverket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa skyddsmmsanläggningar framgår av följande sammanställning (prisläge juli 1986; 1 OOO-tal kr.).

1986/87	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	Summa 1987/92
9500'	10545	10145	8145	5145	5145	39125

Prisläge juli 1985.                                                                          221

G 5. Vissa skyddsrumsanläggningar

1985/86 Utgift       2 733 698          Reservation

1986/87 Anslag     9500000

1987/88 Förslag    8850000'

' Genomförandepris 1987/88.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

605 073

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Räddningsverket'	Föredraganden
Vissa skyddsrumsanlägg-
ningar:
Centralt vidtaget
materielunderhåll m. m.	80	24	80	80	85
Centralt vidtagen
malerielanskaffning
m.m.	65	-	65	65	70
Nybyggnad m.m.	3194	2710	9355	10400	9 300
Kostnader = medelsbehov	3339	2734	9500	10545	9455

\ Prisläge juli 1986.

' Genomförandepris 1987/88.

Anslagsberäkning (1 OOO-tal kr.)

Medelstillgång

Beräknad medelsförbrukning

Reservation 1986-07-01	605	1986/87	9500
Anslag för 1986/87	9500	1987/88	9005'
Anslag för 1987/88	8400
(Förslag)
(Genomförande-
pris 1987/88	8850)
	18505		18505

Genomförandepris 1987/88 = 9455.

Budgetåret 1987/88

Statens räddningsverk

1. För underhåll av viss sambandsutmstning beräknas etl medelsbehov av
80000 kr. för budgetåret 1987/88.

2.    För anskaffning av inventarier m. m. för vissa gemensamma stabsplatser beräknas ett medelsbehov av 65000 kr. för budgetåret 1987/88.

3.    För anskaffning av andelar för statliga myndigheter i anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation beräknas ett medelsbehov av 10400000 kr. för budgetåret 1987/88 (-H 045 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov, där jag har angivit medelsbehovel i genomförandepris 1987/88.

222

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Vissa skyddsrumsanläggningar för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 8850000 kr.

Prop. 1986/87:95

Vissa teleanordningar

Verksamheten omfattar anskaffning av viss teleteknisk utrustning.

Verksamheten finansieras från reservationsanslaget G 6. Vissa teleanordningar.

Anskaffningen av teleteknisk utrustning för vissa statliga myndigheter är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer atl lämnas riksdagens försvarsutskott.

Den av televerket beräknade utvecklingen av anslagei Vissa teleanordningar framgår av följande sammanställning (prisläge december 1986; 1 OOO-tal kr.).

1986/87	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	Summa 1987/92
53 200'	7061	2000	3000	4000	3 000	19061

Prisläge december 1985.

G 6. Vissa teleanordningar

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

56168000

53 200000

2850000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag	1986/87	1987/88
		Televerket	Föredragan -den
Vissa teleanordningar Centralt vidtagen malerielanskaffning Kostnader = medelsbehov	53200 53200	7061 7061	2850 2850

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta televerkets förslag lill inriktning av verksamheten under programplaneperioden.

Från den 1 juli 1986 gäller förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Mot bakgrund härav har jag

223

överfört vissa medel inkl. kvarstående reservationer som tidigare budgete-     Prop. 1986/87:95 råts under detta anslag lill anslaget G 2. Civil ledning och samordning. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa teleanordningar för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 2850000 kr.

224

H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m. m.   Prop. 1986/87:95

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om befolkningsskydd, innefattande frågor om landlransporter av farligt gods, och räddningstjänst. Verket har programansvar för huvudprogrammet Civilförsvar och fredsräddningsljänst. Huvudprogrammet indelas i delprogrammen Befolkningsskydd. Räddningstjänst och Central förvaltning m. m.

Statens räddningsverk leds av en styrelse. Chef för verket är en generaldirektör. Inom verket finns fyra sakenheter för verksamhetsområdena befolkningsskydd, räddningstjänst, utbildning och teknik, en administrativ enhet, sekretariat och fem skolor. Räddningsverkets centrala del är lokaliserad till Karlstad och skolorna till Revinge, Skövde, Katrineholm, Ro-sersberg och Sandö.

Statens räddningsverks verksamhet budgeteras på elt antal primäruppdrag inom delprogrammen Befolkningsskydd. Räddningstjänst och Central förvaltning m. m. och inom produktionsområdena Central förvaltning. Utbildning och övning. Extern information. Underhäll och förrädsverksam-het, Malerielanskaffning. Anläggningar för krigsorganisationen. Anläggningar för fredsorganisalionen. Skyddsrum, Forskning och utveckling samt Ersättning till kommuner m. m.

Under littera H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m. m. täcks ocksä kostnaderna för framställning och distribution av identitetsbrickor som kostnadsfritt tilldelas nyfödda och barn lill invandrare eller till självkostnadspris tillhandahålls andra personer. Verksamheten under delprogrammet Identitetsbrickor budgeteras på ett primäruppdrag under delproduktionsområdet Allmän ledning och förbands verksamhet. Länsskattemyndigheten i Kristianstads län svarar för detta delprogram.

Vidare täcks under denna littera kostnader för generaltullstyrelsens program Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning lill sjöss. Programmet indelas i delprogrammen Oljebekämpning till sjöss. Kemikaliebekämpning till sjöss. Stödsystem för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss samt Forskning och utveckling.

Verksamheten finansieras från följande anslag. H I. Befolkningsskydd och räddningstjänst H 2. Anläggningar för fredsorganisationen H 3. Skyddsrum H 4. Identitetsbrickor

H 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. H 6. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss

Inom anslagen H I. och H 3. har planeringen av verksamheten skett i tre ekonomiska alternativ, ett gmndalternativ och två ökningsallernativ. Statens räddningsverk har hemställt om i första hand ökningsalternativ 2 och beräknat anslagen i prisläget februari 1986.

Om ej annat anges beräknar jag anslagen under littera H i genomförandepris 1987/88.

225

15    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst                   Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift

1986/87 Anslag        458000000'

1987/88 Förslag       546600000"

' Ytteriigare 6000000 kr, har tilldelals på lilläggsbudgel I.  Genomförandepris 1987/88.

Bemyndigandeskulden för anskaffning av civilförsvarsmateriel var den 30juni 1986 159647 000 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 167700000 kr. och anvisat 110880000 kr. i betalningsmedel. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (159647000-I- 167700000- 110880000) 216467000 kr.

Tidigare åtaganden beträffande ersättning till kommuner för anskaffning m. m. av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation motsvarar en bemyndigandeskuld den 30 juni 1986 av 43780764 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 62 milj. kr. För samma budgetår har 45 milj. kr. anvisats i betalningsmedel. Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 (43780764 -t- 62000000 - 45000000) 60780764 kr.

Utgångspunkten för bildandet av statens räddningsverk var dels att effektivisera ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten, dels att åstadkomma besparingar för staten som kan realiseras fullt ut fr. o. m. budgetåret 1988/89. Räddningsverket avser att i samarbete med bl.a. försvarets rationaliseringsinstitut under budgetåret 1988/89 genomföra en grundlig analys av verksamheten. Analysen skall klarlägga om de mål som sattes upp i riksdagsbeslutet om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten har uppnåtts och om verksamheten bedrivs rationellt.

226

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag m.m.	1986/87		1987/88
			Slatens räddningsverk'		Föredragu	mden-
	Bemynd.	Betalningsm.	Bemynd.	Betalningsm.	Bemynd,	Betal-ningsm.
Befolkningsskydd och
räddningstjänst:
Cenlralförvallning		64 750		68000		71900
Utbildning och övning		199600		226700		221400
Extern information		18600		38000		34.500
Underhåll och förråds-
verksamhet		46000		49600		527.50
Malerielanskaffning	194 700'	128570	261 765"	241300	131300'	158700
Anläggningar för krigs-
organisationen	70200<'	50 200	72900'	71500	56000'*	68000
Forskning och
utveckling		5 200		9800		8500
Ersättning lill
kommuner		7 756		8771		9 250
Kostnader	264900	520676	334655	713671	187 300	625 000
Tillkommer/avgår:
Reducering på grund av
överplanering
- Malerielanskaffning		-II 190		- 3 100		-13 329
- Anläggningar för krigs-
organisationen		- 5200		-  1500		-12000
Intäkter m.m.	- 2000	-48786	-IIOOO	-53 071	-11 000	-53071
Outnyttjade bemyndi-
ganden	-33 200				-10800
Reserv		2500
Medelsbehov		458000		656000		546600
Bemyndigandebehov	229700		323665		165500

' Prisläge februari 1986.

- Genomförandepris 1987/88.

' Varav 19430000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

" Varav 23 640000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

' Varav 11 900000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

** Varav 7 200000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

' Varav 6400000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

•* Varav 4 400000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Statens räddningsverk

Medelsbehovet för budgetåret 1987/88 beräknas till 656 milj. kr. i prisläget februari 1986. För malerielanskaffning behövs ett beställningsbemyndigande om 250765 000 kr. Dessutom behövs ett bemyndigande att medge ersättning till kommuner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation om 72,9 milj. kr.

Central förvaltning                                                   68 000 000 kr.

Inom produktionsområdet Central förvaltning har budgeterats en ökning med 3 250000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt.

227

A. Pris-och löneomräkning                                                              Prop. 1986/87:95

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 3031 000 kr

B. Uppgiflsförändringar

Uppgiftsförändringarna innebär all kostnaderna ökar med 219000 kr. Bl. a. har kostnaderna för utrikes resor och konferenser för enheten för fariigt gods varil underdimensionerade. En utvidgning av räddningsverkets ADB-stöd planeras. Medel som för budgetåret 1986/87 inplanerats pä produktionsområdet för undersökning av naturförhållanden föresläs flyttas till produktionsområdet Ersättning lill kommuner m. m.

Utbildning och övning                                              226 700000 kr.

Inom produktionsområdet Utbildning och övning äskas en ökning med 27,1 milj. kr. iförhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen på följande sätt.

A. Pris-och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 10204000 kr.

B. Uppgiflsförändringar

Uppgifisförändringama innebär att kostnaderna ökar med sammantaget 16896000 kr. Bl.a. föreslås II nya tjänster för fredsräddningstjänstut-bildning och lokal övningsverksamhet. Hyreskostnaderna för räddningsskolorna ökar på grund av ny- och ombyggnad av lokaler. Utbildning av 200 elever föreslås ske vid försvarets skyddsskola samtidigt som övnings-verksamheten för civilförsvarsstab och fältstab utökas och särskilda funktionsövningar genomförs.

Ersättning till flygvapnet för alarmeringsavdelningarna vid STRIL-cent-ralerna beräknas öka med 1,6 milj. kr.

Verket föreslår vidare en ökning av bidraget till Svenska brukshund-klubben och förstärkt ADB-stöd inom utbildningsområdet. Medel beräknas även för mobila övningsanordningar för lokala övningar och för ersättning till försvarsmakten för lunga ammunitionsröjningsgrupper.

Extern information                                                    38000000 kr.

Under produktionsområdet Extern information har budgeterats en ökning
med 19,4 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket
motiverar ökningen på följande sätt.                                                                   228

A. Pris-och löneomräkning                                                             Prop. 1986/87:95

Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 1 038000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Uppgiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med 18 362000 kr. Hotutrymningsannonsering planeras införas i telefonkatalogen under en tväårsperiod. Civilförsvarsinformalionen i katalogen trycks på de vanligaste invandrarspräken. Informalionsförberedelser för beredskap och krig ökar liksom räddningsverkets övriga informations- och upplysningsverksamhet till allmänheten. För informationsutbyte med länsstyrelser och civilbefälhavare har budgeterats medel för konferensverksamhet. För en ökad satsning på självskyddsutbildning och rekrytering och utbildning av frivilliga hemskyddsombud har medel avsatts till Rikskommittén för självskydd och Sveriges civilförsvarsförbund.

Underhåll och förrådsverksamhet                            49 600 000 kr.

Under produktionsområdet Underhåll och förrådsverksamhet har budgeterats en ökning med 3.6 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. Räddningsverket motiverar ökningen pä följande sätt.

A. Pris-och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär atl kostnaderna ökar med 2 294000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Uppgiftsförändringarna innebär att kostnaderna ökar med 1 306000 kr. Medel har beräknats för ökade kostnader för drift och underhåll, bl. a. av nya larmaggregat och utökade regionala oljeskyddsförråd. Kostnader för vissa åtgärder för kärnkraftsberedskapen har budgeterats. Kostnader för integrering av sektorlarmnätet i försvarets telenät skall budgeteras på räddningsverket. Anslutning för civilförsvarets kommunikationssystem till televerkets Mobitex medför viss kostnad för teleabonnemang. Genom rationalisering av materielens uppläggning m. m. beräknas hyreskostnaderna minska.

Malerielanskaffning                                                 241 300 000 kr.

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 250765 000 kr. och
betalningsmedel om 241300000 kr. Ökningen av betalningsmedel,
112730000 kr. i förhällande till budgetåret 1986/87 motiveras på följande
sätt.                                                                                                                    229

A.  Pris-och löneomräkning                                                             Prop. 1986/87:95
Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 7 174000 kr.

B.  Kostnaderna för materielinköpen ökar med 105 556000 kr. Fördelning
en på materielslag framgår av följande sammanställning (inkl. prisomräk
ning), I OOO-tal kr.

1.	Alarmeringsmaleriel
2	Andningsskydd
3.	Beklädnadsmaleriel
4.	Brandmaleriel
5.	Diverse materiel
6,	Fordonsmaleriel
7,	Olje- och kemikalie-
	bekämpningsmaleriel
8,	Radiomaleriel
9.	Räddningsmaleriel
10,	Sjukvårdsmateriel
II,	Skydds- och sanerings-
	materiel
12,	Telefonmaleriel
13.	Datorutrustning
14.	Övrigl
Av	går
Overplanering
Inkomster

24 100 90475 13000 27800 10325 5500

2000 25050

7600 20300

10750

2000

2100

300

-     3 100

-   11000

Summa medelsbehov                                                            227 200

Anläggningar för krigsorganisationen                       71 500000 kr.

För budgetåret  1987/88 behövs bemyndiganden om 72,9 milj. kr. och betalningsmedel till ett belopp av 71,5 milj. kr.

Fördelning på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1986; I OOO-tal kr.).

Objektgrupp	Bemyndigande
Produktion av ledningscentraler	55000
Ledningsplalser för organisation 80 K	5000
Branddammar och skydd för framskjutna enheter	500
Reservkraft	2000
Övrigt	4000
A vgår/Tlllkommer
Outnyttjade bemyndiganden	-
Prisreglering	-H6400
Summa	72900

Forskning och utveckling                                            9800000 kr.

Under produktionsområdet Forskning och utveckling begärs en anslagsök
ning med 4,6 milj. kr. Ökningen motiveras på följande sätt.                                230

A.  Pris-och löneomräkning                                                            Prop. 1986/87:95
Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 290000 kr.

B.  Uppgiftsförändringar

För ökad verksamhet inom området Forskning och utveckling beräknas 4 310000 kr.

Ersättning lill kommuner m.m.                                    8 771 000 kr.

Inom produktionsområdet Ersättning till kommuner m. m. äskas en ökning med I 015000 kr. i förhållande lill budgetåret 1986/87.

A.  Pris- och löneomräkning

Prisomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 433000 kr.

B.  Uppgiftsförändringar

Kostnaderna ökar med 582000 kr. bl. a. beroende på att medel för undersökning av naturförhållanden flyttas över från produktionsområdet Central förvaltning.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare i samband med mina ställningstaganden till programplanen för statens räddningsverk (avsnitt 6.4.3.2) redogjort för de riktlinjer som verksamheten bör utvecklas efter i fortsättningen. Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1987/88 och de beställningsbemyndiganden som behövs för verksamheten vill jag anföra följande.

Under produktionsområdet Central förvaltning har jag i mina beräkningar utgått från etl besparingsalternativ som innebär en besparing fördelad över en treårsperiod för produktionsområdet enligl regeringens anvisningar. Jag har dessutom beräknat lönekostnaderna till 39,2 milj. kr. i prislägel februari 1986. Kostnaderna för hela produktionsområdet beräknar jag till 71,9 milj. kr. (67,4 milj. kr. i prisläget febmari 1986.)

Jag har under produktionsområdet Utbildning och övning beräknat lönekostnaderna till 61 milj. kr. i prisläget febmari 1986 inkl. två nya tjänster för övningsledare. Jag har i övrigt beräknat medel för bl.a. utökad övningsverksamhet för civilförsvarsstab och fällstab, utbildning av elever vid försvarets skyddsskola och mobila övningsanordningar för lokala övningar. Jag har utgått från att antalet elevdagar totalt skall uppgå till ca 270000 och att medelsbehovet blir 221,4 milj. kr. (209,2 milj. kr. i prisläget febmari 1986) för produktionsområdet. Vidare skall kostnaderna för uppbyggnaden av kvalificerade ammunitionsröjningsenheter ej belasta räddningsverkets anslag.

Informationsverksamheten är av stor betydelse från beredskapssyn-            231

punkt både under fredsmässiga förhållanden och i en krigssituation. Ver- Prop. 1986/87:95 ket har till uppgift all lämna information inom sitt verksamhetsområde till allmänhet, myndigheter och organisationer. Med den nya skyddssynen som jag nu föreslår fordras ökade informationsinsatser. Jag har därför beräknat ytterligare medel för informationsinsatser i fred och i krig under produktionsområdet Extern information. Jag har tidigare understrukit betydelsen av uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen och ökningen av självskyddsutbildningen. Jag har under samma produktionsområde beräknat medel till Sveriges civilförsvarsförbund och Rikskommilién för självskydd med 11 resp. 17 milj. kr. i prisläget februari 1986. Hänsyn har dä även tagits till ökade kostnader med anledning av riksdagens beslut (prop. 1985/86:134, FöU 10, rskr. 281) om förmåner inom frivilligförsvaret. Kostnaderna för produktionsområdet beräknar jag till 34,5 milj. kr. (32,5 milj. kr. i prislägel februari 1986).

Under produktionsområdet Underhåll och förrådsverksamhel har jag i prisläget februari 1986 beräknat kostnaderna för löner till 17.5 milj. kr. Kostnaderna för hela produktionsområdet beräknas till ca 52,7 milj. kr, (49,7 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsområdet Malerielanskaffning beräknar jag medelsbehovet till 134,4 milj. kr. (125,9 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsområdet Anläggningar för krigsorganisationen förordar jag att planerade installationer av reservkraft inte tidigareläggs. Vidare bör enligt min mening resurserna under posten Produktion av ledningscentraler i största möjliga utsträckning användas för nyproduktion av centraler anpassade till den kommunala ledningen. Medelsbehovet under produktionsområdet beräknar jag till 56 milj. kr. (52 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Jag föreslår att 8,5 milj. kr. anvisas för produktionsområdet Forskning och utveckling (8 milj. kr. i prisläget februari 1986).

Under produktionsområdet Ersättning till kommuner m. m. biträder jag i huvudsak räddningsverkels förslag, dvs. att ca 9,2 milj. kr. anvisas (8,8 milj. kr. i prisläget februari 1986) inkl. medel för översiktliga undersökningar av naturförhållanden.

För budgetåret 1987/88 beräknar jag att räddningsverket för malerielanskaffning behöver disponera elt beställningsbemyndigande om 109.5 milj. kr. Jag har då beaktat att 10,8 milj. kr. redan står till förfogande i form av outnyttjade bemyndiganden. Behovet av betalningsmedel beräknar jag till 134,4 milj. kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigandeskulden för materielbeställningar den 30 juni 1988 att uppgå tUl 191 596000 kr. Beloppet bör sedan justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 183 milj. kr.

Jag beräknar att bemyndiganden atl medge ersättning lill kommuner för
anskaffning m. m. av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation
behövs till ett belopp av 56 milj. kr. Medelsbehovet beräknar jag också till
56 milj. kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigandeskul
den för ersättning för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigs
organisation den 30 juni 1988 att uppgå till 60780764 kr. Beloppet bör       232

sedan justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca 58 milj. kr.

Min beräkning av bemyndigande- och betalningsmedelsbehov framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Prop. 1986/87:95

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all

1.    bemyndiga regeringen att medge att materiel beställs inom en kostnadsram av 109500000 kr.,

2.    bemyndiga regeringen atl medge all ersättning utgår för produktionen av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation inom en kostnadsram av 56000000 kr.,

3.    till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 546600000 kr,

H 2. Anläggningar för fredsorganisationen

1985/86 Utgift      19992697

1986/87 Anslag    35000000

1987/88 Förslag  48000000'

' Genomförandepris 1987/88.

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler, ulbild-ningsanordningar m. m. vid slatens räddningsverks skolor och nybyggnad av vissa förråd för civilförsvarets mobiliseringsmateriel.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1986/87	1987/88
		Slatens rädd-         Föie-
		ningsverk'             draganden"
Anläggningar för fredsorga-
nisationen:
Nybyggnad m, m. för
delprogrammet
Central förvaltning m. m.		37413                    49517         50917
Centralt beslulade ombyggnads-
och underhållsåtgärder för
delprogrammel Central
förvaltning m. m.		500

Summa	37 913	49517	50917
Reducering på grund av över-
planering	-2913	-3067	- 2917
Beräknal medelsbehov	35 000	46450	48 000
(varav för NU)	9000	144.50	14400

Prisläge februari 1986. ■ Genomförandepris 1987/88.

233

Budgetåret 1987/88                                                                      Prop. 1986/87:95

Statens räddningsverk

Räddningsverket beräknar ett medelsbehov av 46450000 kr. för budgetåret 1987/88 enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. För objekt som har påbörjats eller avses påbörjas före den Ijuli 1987 beräknas ca 39,6 milj. kr. Återstående medelsbehov hänför sig till de nya objekt som avses påbörjas under budgetåret 1987/88, bl.a. förläggningsbyggnad och garagebyggnad i Revinge. Av det beräknade medelsbehovet hänför sig 14450000 kr. till kostnader för investeringar i Sandö för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver där. Denna kostnad bör inte belasta utgiftsramen för civilförsvaret.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av bl.a. en beslutad utvärdering av sotningsverksamheten bör det föreslagna arbetet med en ny sotarskola i Rosersberg anstå tills vidare. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Byggnadsstyrelsen skall redovisa byggnadsprogram och i en del fall huvudhandlingar för merparten av de nya byggnadsobjekt som finns upptagna i anskaffningsplanen. Det bör få ankomma på regeringen att, efter prövning av byggnadsprogrammet eller huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen. I enlighet med vad jag har förordat under avsnittet 6.3 Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1987/88-1991/92 bör 14,4 milj. kr. som avser anskaffning av lokaler för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver vid skolanläggningen i Sandö inte belasta den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att   lill   Anläggningar för fredsorganisationen   för  budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 48000000 kr.

234

H 3. Skyddsrum

1985/86 Utgift  496071962

1986/87 Anslag 578700000 1987/88 Förslag 476700000' ' Genomförandepris 1987/88,

Verksamheten under anslaget omfattar utbetalning av ersättning m. m. för anordnande av skyddsrum för skydd av befolkningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget värden 30 juni 1986 1418898769 kr. För budgetåret 1986/87 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 677 milj. kr. och anvisat ett anslag om 578,7 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1987 blir därmed (I 418 898 769-(-677 000 000 - 578 700 000) I 517 198 769 kr.

Bemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.l

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag m. m.	1986/87		1987/88
			Statens räddningsverk'		Föredragar	iden"
	Bemynd.	Betalningsm.	Bemynd.	Betalningsm.	Bemynd.	Betalningsm.
Skyddsrum Prisreglering Medelsbehov Bemyndigandebehov	579700 -H 97 300 677000	578700 578700	690000 -1-95000 785000	690000 690000	360000 -1-67 000 427 000	476700 476700

' Prisläge februari 1986.

 Genomförandepris 1987/88.

Budgetåret 1987/88

Statens räddningsverk

För att komma till rätta med problemen med att beräkna betalningsmedelsutfallet och för att underlätta genomförandet av en gemensam planeringsram för räddningsverkels verksamhet inkl. behovet av betalningsmedel för skyddsrumsproduktionen föreslås att lika mycket betalningsmedel erhålls som bemyndiganden och alt under- resp. övemtnyttjanden får föras över till nästkommande budgetår.

För budgetåret 1987/88 behövs bemyndiganden om 785 milj. kr. och betalningsmedel till ett belopp av 690 milj. kr.

Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1987/88 framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1986; 1000-tal kr.).

235

Objeklgrupp

Bemyndigande Prop. 1986/87:95

ErsäUning för skyddsrumsbyggande enligl

32 § civilförsvarslagen ErsäUning för skyddsrumsålgärdcr enligl

40 § civilförsvarshigen Modernisering Underhållsbcsiklning av skyddsrum saml

lillrättande av fel och brister Byggnadsljänst

Summa

506000

150000 5000

27 000 2000

690000

Del sammanlagda behovet av bemyndiganden är således 690 milj. kr. enligt prisläget februari 1986. Av begärda bemyndiganden avses därutöver 95 milj. kr. för prisreglering.

Betalningsmedlen avses huvudsakligen för att betala ersättning m. m. för den anskaffning av skyddsrum som har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden.

Föredragandens överväganden

Under avsnittet 6.5.2 Ekonomisk ram och priskompensationssystem har jag förordat att det med hänsyn till prisutvecklingen enligl netloprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87 under förevarande anslag, minskat med del faktiska utfallet för budgetåret, fär föras över till budgetåret 1987/88 för i första hand samma ändamål.

Min beräkning av bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanställningen över bemyndiganden och betalningsmedel.

Under avsnittet 6.4.3.2 Civilförsvar och fredsräddningsljänst har jag föreslagit en ny inriktning av befolkningsskyddet i krig. I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla byggnadsljänstens betydelse i den nya inriktningen. Jag bedömer att de bemyndiganden jag har beräknat är tillräckliga för att det skall vara möjligt att bygga skyddsrum i takt med nyproduktionen av byggnader och anläggningar i skyddsrumsorternas riskområden och att därutöver bygga ett antal skyddsrum för att avhjälpa de allvarligaste bristerna i främst de största städernas innerområden.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 I 467498769 kr. Beloppet bör sedan justeras med hänsyn till den beräknade tilldelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1986/87. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1988 blir därmed ca I 426 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen atl medge att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram av 427 000000 kr.,

2.    till Skyddsrum för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 476700000 kr.

236

H4. Identitetsbrickor'

1985/86 Utgift        1059040

1986/87 Anslag        877 000

1987/88 Förslag       884 000

' Tidigare anslagsbeleckning H6, Idcnlilelsbrickor,

Länsstyrelsen i Kristianstads län har svarat för framställning och distribution av idenlitetsbrickor m.m. som koslnadsfrill tilldelas nyfödda och barn till invandrare eller till självkostnadspris tillhandahålls andra personer, allt enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen (prop. 1962:1 bil. 13, SU II, rskr. 11). Arbetsuppgifterna har fullgjorts vid dataenheten. Den I januari 1987 överfördes verksamheten till den nybildade länsskattemyndigheten.

Verksamheten under delprogrammel Idenlitetsbrickor budgeteras pä ett primäruppdrag under delproduklionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Idenlitetsbrickor.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Prop. 1986/87:95

Primäruppdrag m.m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerai	Ulfall	Planerat	Länssly-relsen i Krislian-slads län och riks-skallever-kel	Föredraganden
Idcnlilelsbrickor:
Allmän ledning och
förbandsverksamhel	1 119	1059	877	884	884
Kostnader = medelsbehov	1 119	1059	877	884	884

Budgetåret 1985/86

Under budgetåret 1985/86 har 127000 idenlitetsbrickor tillverkats för nyfödda och invandrarbarn. Länsstyrelsen har tillhandahållit 7 000 brickor till självkostnadspris.

Budgetåret 1986/87

Verksamheten bedöms få i stort sett oförändrad omfattning. Den I januari 1987 överfördes verksamheten till den nybildade länsskattemyndigheten i Kristianstads län.

Budgetåret 1987/88

Länsstyrelsen i Kristianstads län och riksskattéverket

Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 7 000 kr.

237

Föredragandens överväganden                                                     Prop. 1986/87:95

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

atl till Identitetsbrickor för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 884000 kr.

H 5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m.

1985/86 Utgift	31069009
1986/87 Anslag	4000
1987/88 Förslag	4000

Enligt 36 § räddningstjänstlagen (1986:1102) är kommun berättigad till ersättning av statsmedel för räddningstjänst med anledning av oljeulfiöde till havs eller i vissa inre farvatten. För räddningstjänståtgärder som vidtagits före den I januari 1987 tillämpas 21 § första stycket I i brandlagen (1974:80).

Kommunen har vidare enligt 37 § räddningsljänstlagen rätt till ersättning av staten om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört betydande kostnader. För insatser före den 1 januari 1987 gäller motsvarande bestämmelser i brandlagen, nämligen 21 § första stycket 3.

Om en kommun haft kostnader för sanering med anledning av sådant oljeutflöde som avses i 36 § räddningstjänstlagen (21 § första stycket I brandlagen) har kommun rätt till ersättning enligt 65 § räddningstjänstförordningen (1986:1107). För saneringsarbete utfört före den 1 januari 1987 gäller 21 § första stycket 2 i brandlagen.

Tillämpningsbestämmelserna till ovanstående ersättningsregler finns i räddningstjänstförordningen (1986:1107) samt vad gäller åtgärder före den 1 januari 1987 i förordningen (1983:1002) om ersättning för deltagande i räddningstjänst m. m. Statens räddningsverk ansvarar för tillämpningen av ersättningsbestämmelserna.

Tullverkets kustbevakningsorganisation svarar enligt 27 § räddningsljänstlagen för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ul i vattnet inom Sveriges sjöterritorium med undanlag för vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren. Från anslaget bestrids kostnaderna för bekämpningsoperationerna inkl. ersättningar till utomstående, som dellager i räddningstjänsten. Förskottsmedel och annan återbetalning tas upp som uppbörd under anslaget.

238

Medelsbehov (1000-lal kr.)                  1986/87    1987/88___       Prop. 1986/87:95

Föredraganden

Ersättning enligl

36     § räddningstjänsllagen (21 § forsla

slycket 1 p. brandlagen)                   1               I

37     S räddningsljänstlagen (21 §

första stycket 3 p, brandlagen)         I                1

65 § räddningsljänstförordningen

(21 § förslå slyckel 2 p, brandlagen) I                I

Kostnader för bekämpningsoperalioner
till sjöss                                             1               I

Summa                                                4               4

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 4000 kr.

H6. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss'

1985/86 Utgift       11737918

1986/87 Anslag     11600000

1987/88 Förslag    13400000

' Tidigare anslagsbeleckning H7. Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss.

Kustbevakningen svarar för åtgärder lill havs och i kustvattnen, Vänern, Vättern och Mälaren för all avväga eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt. Från anslaget betalas bl.a. anskaffning av bekämpningsmateriel, tekniskt utvecklingsarbete samt drift och underhåll av materiel för bekämpning av miljöfarliga utsläpp.

Medelsbehov (lOOD-lal kr.)	1986/87	Beräknad änd	ring 1987/88
		Generaltullstyrelsen	Föredraganden
Oljebekämpning lill sjöss Kemikaliebekämpning till sjöss Stödsystem för kemikaliebekämpning Forskning och utveckling Summa	4502 900 3450 2748 11600	-t-4 708 -t-  640 +  675 -t-   398 -1-6421	-h998 + 50 -1-150 -F602 -1-1800

Generaltullstyrelsen

Utgångspunkt för medelsbehovet är styrelsens "programplan för olje- och
kemikaliebekämpning Ull sjöss". Med hänsyn tiU de hotbilder som be-               239

skrivs i programplanen krävs en fortsatt uppbyggnad av beredskapen.     Prop. 1986/87:95 Styrelsen anser sig dock ha avstått från att begära anslag för det faktiska behovet, vilket innebär att den begärda anslagsnivån inte ligger i paritet med den uppbyggnads- och ersätlningslaki som bedöms nödvändig för atl programplanens mål skall uppnås.

Tolv små arbelsbåtar, som ingår i kustbevakningens materiel för olje-och kemikaliebekämpning, är under budgetåret 1987/88 mellan tolv och sjutton år gamla. Kraftig förslitning av båtarna gör behovet av ersättning nödvändig.

Prisomräkning har skett med I 160000 kr.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har godkänt en grundsyn för inriktningen av det marina oljeskyddet för 1990-talet. Grundsynen har utarbetats inom forsknings- och utvecklingsprojektet TOBOS 85. På kemikalieområdet pågår ett nordiskt samarbete för utveckling av metod och teknik för bekämpning av utflöden. Mot denna bakgrund har jag beräknat medel för fortsatt ny- och ersättningsanskaffning av materiel för bekämpning samt för underhåll och utbildning av personal. Medel har även beräknats för utbildning och övning av personal i de räddningskärer som enligt avtal skall ingå i kustbevakningens beredskapsorganisation för kemikaliebekämpning.

Jag har inom anslagsposten stödsystem för olje- och kemikaliebekämpning beräknat medel för fortsatt uppbyggnad av den i Sverige utvecklade flygburna fjärranalysutrustningen för spaning efter olje- och kemikalieutsläpp. Med fjärranalysutrustningen kan olagliga utsläpp upptäckas, och utrustningen gör det också möjligt att följa oljan under en bekämpningsoperation sä att operationen blir effektivare. Fartyg som gör sig skyldiga till olagliga utsläpp kan identifieras med utrustningen, vilket möjliggör rättsligt ingripande. Kustbevakningens flygspaning har emellertid betydelse även i andra avseenden, t. ex. för fiskeövervakning, isövervakning och allmän övervakning. Verksamheten bedrivs i samverkan med andra myndigheter, särskUt i fråga om den allmänna havsövervakningen i samverkan med marinen. Delar av anslaget är avsett för installation och intrimning av utrustning i de nya flygplan, som levererats under innevarande budgetår.

De medel som upptas under anslagsposten Forskning och utveckling avser lill större delen vidareutveckling av kustbevakningens Ijärranalys-system för havsövervakning och detektering av olje- och kemikalieutsläpp.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 13400000 kr.

240

I. Psykologiskt försvar                                                     Prop. 1986/87:95

11. Styrelsen för psykologiskt försvar

1985/86 Utgift     5455000

1986/87 Anslag    5 415 000

1987/88 Förslag   7 600000

Styrelsen för psykologiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för det psykologiska förvaret med uppgift att leda och samordna planläggningen av rikets psykologiska försvar, att sprida kunskaper om säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt att främja och samordna andra myndigheters information. 1 krig har myndigheten dessutom till uppgift att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

1985/86		1986/87	1987/88
Planerat	Utfall	Planerat	Styrelsen för psykologiskt försvar	Föredraganden
5 455	5 249	5415	7 328	7 600

Budgetåret 1987/88

Styrelsen anger i sin anslagsframställning två ekonomiska nivåer dels ett grundallernativ för verksamhet i oförändrad form (5 328 kr.) dels elt ökningsalternativ som - i enlighet med regeringens anvisningar-överstiger grundalternalivet med 2 milj. kr.

Styrelsen framhåller att verksamheten på väsentliga områden behöver förstärkas. Utbildning och övning av krigsorganisationen och av informa-lionspersonal hos andra myndigheter är en särskilt angelägen uppgift. Vidare erfordras ökade insatser beträffande utbildning av informationspersonal vid andra myndigheter och i kommuner. Även studier och forskning avseende opinionsundersökningar, propagandastudier, nyhetsförmedling m. m. samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar står inför ökade krav.

Personalmässigt beräknas styrelsen inte erfordra mer personal bl. a. med hänsyn till att experter kan anlitas inom styrelsens ansvarsområde.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 255 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Samhällets utveckling och olika händelser i samhället ställer krav på ökade
insatser från styrelsen för psykologiskt" försvar. Insatserna krävs främst
inom områdena desinformation och psykologisk krigföring/propagandame-  241

16    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95

toder, studier av inlresse för det psykologiska försvaret vid händelser av     Prop. 1986/87:95 katastrofliknande natur samt den ökade efterfrågan på information. Även den snabba tekniska utvecklingen inom etermediamiljön ställer styrelsen för psykologiskt försvar inför nya uppgifter.

Sammantaget gör styrelsen för psykologiskt försvar bedömningen att ökningsalternativet erfordras för genomförande av de uppgifter styrelsen kommer att ställas inför.

Föredragandens överväganden

Styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet budgetåret 1987/88 kännetecknas av att myndigheten kommer atl befinna sig i en period under vilken den nya krigsorganisationen skall utbildas och övas samtidigt som myndigheten skaU fördjupa sina insatser beträffande forskning m.m. inom informationsområdet.

Medel för styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet har beräknats med utgångspunkt från huvudförslaget.

I likhet med försvarskommittén beräknar jag medelsbehovet utifrån en viss utökad verksamhet vilken kräver en ökning av anslaget om 2 milj. kr. utöver grundalternalivet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

alt till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 7 600000 kr.

242

J. övrig varuförsörjning J1. Drift av beredskapslager

1986/87 Anslag   243 020000

1987/88 Förslag        264000000

Prop. 1986/87:95

Anslaget omfattar drift- och förvaltningskostnader för beredskapslagring, exkl. inlagringskostnader och cenlrala myndighetskostnader.

1 OOO-tal kr.
Anslagspost	1986/87 Anslag	För 1987/88 beräk	nar
		ÖCB	Föredraganden
1.  Kapitalkostnader 2.  Drift-och för valtningskostnader Summa	205 888 37132 243020	226882 35386 262 268	226864 37136 264000

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande.

1.   Huvudförslaget budgetåret 1987/88 innebär en ökning av driftanslaget
med 19248000 kr.

2.   Den totala utgiftsminskningen är fördelad över en treårsperiod. ÖCB
redovisar nu sista året i besparingsplanen.

Föredragandens överväganden

Jag har i mina beräkningar utgått från överstyrelsens huvudförslag, vilket innebär en besparing för förvaltnings- och driflanslagen fördelade över en treårsperiod enligt regeringens anvisningar. Pris- och löneomräkningen uppgår till 1750000 kr.

Omräkningen av den del av anslaget som avses för lönekostnader har skett med hänsyn till höjda löneplanebelopp fr. o. m. den I december 1985 resp. den 1 januari 1986.

Jag beräknar kapitalkostnaderna för budgetåret 1987/88 till 226864000 kr. Härav utgör ca 210 717 000 kr. räntor pä beredskapslager och 16147000 kr. kapitalkostnader för anläggningar. Kapitalkostnaderna beräknas fördelas med ca 43 170000 kr. på delfunktionen Beklädnad m. m., 118 150000 kr. på delfunktionen Kemiska produkter m. m. och 65 550000 kr. på delfunktionen Metaller m. m.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag har anfört i del föregående och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Drift av beredskapslager för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 264000000 kr.

243

J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

Prop. 1986/87:95

1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

146800000 88230000

Anslaget omfattar samtliga investeringar i varor inkl. inlagringskostnader samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för investeringar i förråd samt ätgärder för övriga beredskapsåtgärder.

1 OOO-tal kr.

Delfunktion	1986/87 Anslag	För 1987/88 beräk	nar
		ÖCB	Före-
		(all. D)	draganden
Beklädnad m, m.	69840	80825		41230
Kemiska produkter m. m.	51 560	92700		68200
Metaller och verkstads-
produkter m. m.	25400	204 538		24 800
Summa kostnader	146800	378063		134230
Intäkter från utför-
säljning av beredskapslager Inläkler frän utför-	-	-		29000
säljning av bufferl-lager	-	-		17000
Summa anslag	146800	378063		88230

Överstyrelsen för civil beredskap

1.   Det ekonomiska utrymmet varierar för detta anslag med alternativa ekonomiska ramar för programplaneringen avseende funktionen Övrig varuförsörjning. Alternativ D är överstyrelsens eget budgetförslag.

2.   ÖCB hemställer om bemyndigande atl ingå avtal om beredskapslån med betalningsutfall under senare budgetår inom en ram av högst 139 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har för innevarande budgetår beviljat en bemyndiganderam på 130 milj. kr. för beredskapslån som medför utbetalningar under flera år. Jag föreslår alt bemyndiganderamen under budgetåret 1987/88 utgör 117 milj. kr., varav 80 milj. kr. bör stå till regeringens disposition.

Jag kommer i det följande alt redovisa medelsbehovet uppdelat för delfunktionerna Beklädnad m. m.. Kemiska produkter m. m. samt Metaller och verkstadsprodukter m. m.

För delfunktionen Beklädnad m.m. beräknar jag för kostnader under detta anslag 41 230000 kr. Av det senare beloppet beräknas 38 milj. kr. för bl. a. beredskapslän till främst företag inom grundtextilindustrin. Jag beräknar vidare 3,2 milj. kr. för övriga beredskapsålgärder.

244

1 fråga om delfunktionen Kemiska produkter m. m. beräknar jag 25 milj.     Prop. 1986/87:95 kr. i bemyndiganderam för beredskapslån och för kostnader under detta anslag 68,2 milj. kr. Av dessa medel beräknar jag 20,3 milj. kr. för beredskapslagring av funktionskemikalier vid prioriterade företag, 36,6 milj. kr. för beredskapslän m. m. samt 11.3 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

För delfunktionen Metaller och verkstadsprodukter m.m. beräknar jag 12 milj. kr. i bemyndiganderam för beredskapslän och för kostnader under detta anslag 24,8 milj. kr. Av dessa senare medel beräknar jag 14,9 milj. kr. för beredskapslån m. m. till försörjningsviktig industri och 9,9 milj. kr. för övriga beredskapsåtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen alt inom en kostnadsram av 117 000000 kr. medge avtal om nya beredskapslän som medför utbetalningar under senare budgetär,

2.    till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 88 230000 kr.

J 3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m. m.

1985/86 Utgift         342202'

1986/87 Anslag           1000

1987/88 Förslag          1000

' Tidigare anslagsbeteckning H 5. Föriuster på beredskapsgaranlier m. m.

Från anslaget bestrids utgifter för infriande av statlig beredskapsgaranti enligt förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti, statlig garanti enligt brev den 15 december 1972 samt statlig garanti för säsongkrediter till läderskoföretag enligl regeringsbeslut den 30 april 1981.

Föredragandens överväganden

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1985/86:100, bil. 6, FöU 8, rskr. 182) har för beredskapsgarantier beviljats en engagemangsram om 125 milj. kr. alt gälla för budgetåret 1986/87. För budgetåret 1985/86 uppgår lämnade garantier till 22166000 kr. Vid budgetårets utgång hade inga ytterligare utfästelser om beredskapsgarantier gjorts.

För beredskapsgarantier bör beräknas en engagemangsram på 125 milj.
kr. Anslaget bör tas upp med formellt belopp av I 000 kr. Även förluster på
sädana garantier som har lämnats t. o. m. budgetåret 1985/86 gällande den
tidigare ramen om 125 milj. kr. bör belasta anslaget.                                         245

Hemställan                                                                    Prop. 1986/87:95

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av I 000 kr.

246

K. Övriga ändamål

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt är totalförsvarets gemensamma forskningsinstitution. Forskningsanstalten har programansvar för delprogrammet Gemensam försvarsforskning samt produktionsansvar för huvuddelen av den verksamhet som bedrivs inom detta delprogram. Forskningsanstalten utför vidare vissa forsknings- och utredningsuppgifter för utrikesdepartementets räkning samt bedriver inläktsfinansierad forsknings- och utredningsverksamhet för bl. a. avnämare utanför tolalförsvarssektorn.

Försvarets forskningsanstalt leds av en styrelse. Chef för forskningsanstalten är en generaldirektör. Anstalten är organiserad på ett centralt kansli för planering och administration och fem huvudavdelningar. Varie huvudavdelning svarar i princip för forskningen inom ett forskningsområde.

Forskningsanstalten är lokaliserad till flera orter. Sålunda är enheter ur huvudavdelning 5 föriagda till Karislad, huvudavdelning 3 och enheter ur huvudavdelning 5 till Linköping samt huvudavdelning 4 till Umeå. Övriga delar av forskningsanstalten ligger i Stockholmsområdet.

Huvuddelen av forskningen m. m. vid försvarels forskningsanstalt finansieras från fjärde huvudtitelns anslag F5. Gemensam försvarsforskning. En mindre del finansieras från tredje huvudtitelns anslag F5. Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll.

Den forsknings-, utrednings- och utvecklingsverksamhet vid forskningsanstalten som bedrivs genom intäktsfinansierade uppdrag skall vara ekonomiskt självbärande och finansieras fr.o.m. budgetåret 1983/84 över förslagsanslaget K I. Försvarets forskningsanstalt: Inläktsfinansierad uppdragsverksamhet.

Prop. 1986/87:95

Kl. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet

1986/87 Anslag                   1000 1987/88 Förslag                  1000 Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m.m.	1986/87' Planerat	1987/88
		Försvarets forskningsanstalt	Föredraganden
Försvarets forskningsanstalt: Kostnader för forskning och ulvecklingsarbeie A vgår: Intäkter av uppdragsverksamhet Medelsbehov	62 801 -62800 1	72001 -72000 1	72001 -72000 1

' Medelprisläge för budgelårel 1986/87. ' Medelprisläge för budgelårel 1987/88.

247

Prop. 1986/87:95

Försvarets forskningsanstalt biträder myndigheterna inom försvarsmakten, övriga myndigheter inom totalförsvaret, myndigheter utanför totalförsvaret, forskningsråd och företag med intäktsfinansierade forsknings-, utrednings- och utvecklingsuppgifter. Ungefär hälften av uppdragsvolymen utgörs av insatser för totalförsvaret, främst försvarets materielverk. Den återstående delen domineras av uppdrag från den offentliga sektorn, huvudsakligen statliga myndigheter och forskningsorgan.

Den intäktsfinansierade uppdragsverksamheten vid forskningsanstalten befinner sig ännu i elt uppbyggnadsskede. Den har tillmätts ökad betydelse i strävandena att vidmakthålla och vidareutveckla kompetensen inom sådana vetenskaps- och teknikområden som är betydelsefulla för totalförsvaret. Forskningsanstalten avser att utveckla sin marknadsföring.

Budgetåret 1985/86

Försvarets forskningsanstalt anger i sin redovisning att verksamheten under budgetåret 1985/86 i stort ökat enligt den planering som fördes efter budgetåret 1984/85. Åtgärder har, lotalt över FOA:s verksamhet, vidtagits för att förbättra löneläget men ocksä för att ge goda personliga utvecklingsmöjligheter och en god arbetsmiljö i syfte att göra FOA attraktivare som arbetsplats.

Budgetåret 1986/87

Svårigheterna att behålla resp. rekrytera kvalificerad teknisk personal bedöms bestå även under budgetåret 1986/87. Fortsatta åtgärder för att förbättra löneläget och för alt ge goda personliga utvecklingsmöjligheter bl. a. genom intern utbildning vidtas och verksamheten bedöms kunna öka ca 5 % under budgetåret.

Inom svensk forskningspolitik läggs ökad vikt vid att tillvarata forskningsresultat genom samarbete över myndighets- och sektorsgränser. Denna inriktning skall omsättas till initiativ inom anstalten. Kunskaper och kontaktnät för att tillgodose detta syfte har byggts upp.

Marknadsplaneringen kommer att ägnas större uppmärksamhet.

Budgetåret 1987/88 Försvarets forskningsanstalt

Omsättningen bedöms kunna öka med ca 5 % i fast prisläge.

Insatserna för etl utvidgat forskningssamarbete över myndighets- och
sektorsgränser fortsätter. Kompetensprofil och uppdragsstruktur anpassas
till efterfrågan på tjänster, under förutsättning att den intäktsfinansierade
verksamheten samtidigt kan komplettera och stödja forskningen för total
försvaret.                                                                                                             248

Föredragandens överväganden                                                    Prop. 1986/87:95

Jag kan i huvudsak godta vad försvarets forskningsanstalt har anfört om den intäktsfinansierade uppdragsverksamhetens omfattning och inriktning under budgetåret 1987/88. Denna verksamhet har betydelse framför allt för att vidmakthålla och vidareutveckla kompetensen inom sådana vetenskaps- och teknikområden som är betydelsefulla för totalförsvaret och/eUer samverkan mellan olika samhällssektorer.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Forskningsanstalten redovisar i sitt bokslut för budgetåret 1985/86 avsättningar till statskapitalet och till särskilda resursfonder för investeringar. Enligt min mening bör statskapitalet inte få öka till mer än ca 10 % av årsomsättningen för den intäktsfinansierade verksamheten. Vidare bör uppbyggnaden av särskilda resursfonder begränsas något.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att lill Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

K 2. Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har lill uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Förutom den s. k. uppdragsforskningen bedriver försöksanstalten egen, främst kunskapsuppbyggande forskning av allmän flygteknisk karaktär.

Flygtekniska försöksanstalten, som är central instans för flygteknisk forskning, ligger i Stockholm. Den leds av en styrelse. Chef för försöksanstalten är en generaldirektör. Försöksanstalten är organiserad på ett kansli, en aerodynamisk avdelning, en hållfasthetsavdelning och en teknisk avdelning.

Verksamheten under delprogrammel Flygtekniska försöksanstalten budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet samt två primäruppdrag inom huvudproduk-tionsomrädel Forskning och utveckling. Denna verksamhet finansieras från förslagsanslaget Flygtekniska försöksanstalten. Uppdragsverksamheten redovisas som självbärande verksamhet under detta anslag.

1985/86 Utgift        6920000

1986/87 Anslag      7 150000

1987/88 Förslag    lOOOOOOO

249

Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerai	Ulfall	Planerat	Flyglekniska försöks-anslallen'	Föredraganden
Flyglekniska för-
söksanstalten:
Allmän ledning
och förbands-
verksamhel	840	840	1050	1 180	1 180
Ulvecklingsarbeie
(uppdragsverk-
samhet)	66170	78639	83 395	93 375	93 375
Tillämpad forsk-
ning	6080	6080	6100	7125	6 320
Bidrag lill ut-
ruslning			~	5935'-	2500
Kostnader	73090	85559	90 545	107 615	103375
Avgår:
Intäkter av upp-
dragsverksamhet	-66170	-70432	-83 395	-91600	-91600
Balanserat över/
underskott	-	8207	-	1775"	1775
Medelsbehov	6920	6920	7150	14240	10000

Prop. 1986/87:95

' Flyglekniska försöksanstalten har, i enlighet med regeringens anvisningar, redovisat eli tilläggsförslag som innebär en med 5% utökad forskning. Medelsbehovel för detta altemativ är 19240 tkr. för budgetåret 1987/88.

- Avser akustiklaboratorium 4 865 tkr, och ny låghastigheistunnel 1070 Ikr. -■ Engångsanvisning. För budgelårel 1988/89 förutsätts tillföras ytteriigare 1,5 milj, kr. förakustiklaboraloriet,

■* Verksamheten kommer enligl flyglekniska försöksanstalten atl ge eu underskott budgelårel 1987/88 om 1775 tkr.

Personal

Personalkategori

Antal anställda omräknat till personår

1985/86

1986/87

1987/88

Planerat

Utfall

Planerat

Flyglekniska försöks-anstalten

Civil personal

238

235

250

250

Under perioden 1987/88-1991/92 skall verksamheten enligt flygtekniska försöksanstalten inriktas pä att stödja dels utveckling och genomförande av försvarets materielplaner, dels den svenska flygindustrins förmåga att utveckla och tillverka flygplan- och robotsystem. Till följd av regeringens och överbefälhavarens åtgärder för att säkerställa inhemsk produktion av robotar kommer FFA:s resurser och kompetens att få ökad betydelse.

FFA:s verksamhet kommer att påverkas av den inhemska utvecklingen av civila fiygplan och Sveriges deltagande i det europeiska rymdprogrammet. Inom det senare förväntas FFA komma att medverka vid utvecklingen av rymdfärian Hermes. De internationella forskningsbehoven m.m.

250

inom det flygtekniska området bedöms ytteriigare öka efterfrågan på     Prop. 1986/87:95 FFA:s tjänster.

För att på sikt säkerställa dessa funktioner förutsätts del flygtekniska rådet rekommendera inriktning och omfattning av erforderiig modernisering av de experimentella resurserna.

Budgetåret 1986/87

Omstrukturering av verksamheten fortsätter som följd av ändrade beställningar från försvarets materielverk och Saab-Scania AB.

FFA kommer att öka den analytiska och beräkningsmässiga delen inom aerodynamiken samt komposittillämpningar inom hålU"asthetsområdet. Härtill kommer också ny verksamhet inom det akustiska området. Robot-frågorna ökar i betydelse.

Den tillämpade forskningen kommer att koncentreras till viss långsiktig forskning och påböriade internationella samarbetsprojekt. Under året kommer marknadsföringen att öka, dock utan att huvudinriktnigen i anstaltens verksamhet ändras.

Budgetåret 1987/88

Flygtekniska försöksanstalten

Verksamhetens inriktning och omfattning under budgetåret 1986/87 bestäms främst av arbetet för JAS-projektet och de militära och civila forskningsprogrammen. Den påbörjade verksamheten inom akustikområdet fortsätter och den tillämpade forskningen kommer att koncentreras på viss långsiktig forskning samt vidareutveckling av påböriade internationella samarbetsprojekl. För de experimentella resursområdena bedöms marknadsföringen kunna ge något ökad beläggning.

Försöksanstalten föreslär etl nytt primäruppdrag för grundforskning inom det flygtekniska området fr. o. m. budgetåret 1988/89 för att kompensera förväntade minskade av beställningar med medel frän delprogrammet Gemensam försvarsforskning.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar flygtekniska försöksanstalten på följande sätt.

A.      Pris- och löneomräkning för primäruppdragen

Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med I 155000 kr., varav 130000 kr. för allmän ledning och förbandsverksamhet och I 025000 kr. för tillämpad forskning.

B. Uppgiflsförändringar

Materiel och anläggningar

Försöksanstalten har i särskild ordning hemställt om en ny låghastighets-
tunnel för 311 milj. kr. och om ett akustiklaboratorium för 4,8 milj, kr.       251

Anstalten hemställer för budgetåret  1987/88 om utruslningsbidrag med     Prop. 1986/87:95

1 070000 kr. för låghastighetstunneln och med 4 865 000 kr. för akustikla-

boraloriet.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta den av flygtekniska försöksanstalten föreslagna inriktningen. Min beräkning av det totala medelsbehovel för allmän ledning och förbandsverksamhet och tillämpad forskning framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag kan inte biträda anstaltens förslag om att inrätta ett nytt primämppdrag för grundforskning fr. o. m. budgetåret 1988/89.

Frågan om att till anstalten anskaffa ett akustiklaboratorium och en låghastigheistunnel har tidigare anmälts (prop. 1985/86:100, bil. 6). Jag förordade dä, efter samråd med chefen för industridepartementet, att dessa investeringar skulle prövas i samband med kommande näringspolitiska proposition. Efler samråd med chefen för induslrideparlemenetet vill jag dock här behandla dessa frågor. Flygtekniska försöksanstalten har lämnat kompletterande tekniskt och ekonomiskt underiag för bägge anskaffningarna.

Jag tillstyrker anskaffning av ett akustiklaboratorium och har i min beräkning upptagit 1,5 milj. kr. härför under budgetåret 1987/88.

Jag är fortfarande inte beredd att la ställning till anskaffning av en låghastigheistunnel. Projektarbetet bör dock fortsätta och jag har i min sammanställning över kostnaderna beräknat I milj. kr. härför.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 10000000 kr.

FN-styrkor m. m.

Verksamheten under delprogrammet FN-styrkor m.m. omfattar bl.a. re
krytering, organisation och utbildning i Sverige av beredskapsslyrkan för
FN-tjänst. Denna verksamhet budgeteras på etl primäruppdrag inom del
produktionsområdet AUmän ledning och förbandsverksamhet och finansi
eras från förslagsanslaget Beredskapsstyrka för FN-tjänst. Delprogrammet
omfattar vidare FN-slyrkors tjänstgöring utomlands m. m. Denna verk
samhet finansieras fr.o.m. budgetåret 1985/86 från förslagsanslagen
FN-styrkors verksamhet utomlands och Övervakningskontingenten i Ko
rea.
Verksamheten under delprogrammet leds av chefen för armén.                 252

K 3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift	30100000
1986/87 Anslag	33 000000
1987/88 Förslag	28600000
Kostnader och medelsbehov (I OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m, m.	1985/86	1986/87	1987/88
	Planerat    Ulfall	Planerai	Chefen för armén	Föredraganden
Beredskapsstyrka för
FN-ljänst: Allmän 1	ed-
ning och förbandsverk-
samhel	30765       30 114	33 000	29126	28600
Kostnader = medels-
behov	30765        30114	33000	29126	28600
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	198.5/86	1986/87	1987/88
	Planerat    Utfall	Planerat	Chefen för armén	Föredraganden
Militär personal	12              12	12	16,5	16,5
Civil personal	37             37	37	42,5	42,5
	49              49	49	59	59

Budgetåret 1985/86

Under budgetåret 1985/86 har två beredskapsbalaljoner om vardera ca 700 personer rekryterats och utbildats vid FN-skolan i Almnäs, Södertälje. Av dessa har totalt omkring 800 personer tagits i anspråk för tjänstgöring vid den svenska bataljonen i Republiken Cypern.

För tjänstgöring vid det svenska sjukhuskompaniet i södra Libanon har rekryterats och utbildats omkring 300 personer.

För tjänst i FN:s observatörsslyrkor i Mellersta Östern, Indien och Pakistan har rekryterats och utbildats 36 resp. 8 observatörer.

Till specialenhelen för katastrofhjälp har rekryterats och utbildats ca 50 personer.

Anskaffning av skyddsvästar till samllig personal i svenska förband utomlands har slutförts.

Budgetåret 1986/87

Under budgetåret 1986/87 har verksamheten ökat på grund av värt utökade engagemang i södra Libanon och omfattar rekrytering, organisation och utbildning av omkring 1 800 personer.

253

Budgetåret 1987/88                                                                       Prop. 1986/87:95

Chefen för armén

Två skytlebataljoner om vardera ca 400 personer kommer att rekryteras och utbildas för tjänstgöring i den svenska bataljonen i Republiken Cypern samt tvä underhållsbataljoner om vardera ca 640 man kommer alt rekryteras och utbildas för tjänstgöring i södra Libanon. Under förutsättning att mandaten förlängs kommer under budgetåret totalt omkring 2 100 personer att tas i anspråk för tjänstgöring vid de svenska bataljonerna i FN:s fredsbevarande styrkor i Republiken Cypern och södra Libanon.

Rekryteringen och utbildningen av observatörer m. fl. förutsätts få oförändrad omfattning.

Omkring 50 personer kommer att rekryteras och utbildas till specialenheter för katastrofhjälp.

De erfarenheter som erhållits efter det andra verksamhetsåret vid FNS och den organisationsöversyn som genomförts under budgetåret 1986/87 kan komma att medföra vissa förändringar kopplat med det utökade engagemanget i södra Libanon för budgetåret 1987/88 som nu inte kan förutses.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad chefen för armén har anfört om verksamheten under budgetåret 1987/88.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Beredskapssiyrka för FN-tjänst för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 28600000 kr.

K 4. FN-styrkors verksamhet utomlands

1985/86 Utgift      133200000

1986/87 Anslag    133400000

1987/88 Förslag        213 800000

Medel för en svensk militär styrka i FN-tjänst anvisades första gängen pä tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1956/57 (prop. 1956:198, SU 179, rskr. 539). Därefter har årligen ytterligare medel anvisats för svenska FN-styrkors verksamhet.

Sedan budgetåret 1965/66 har anvisats medel för FN-styrkornas verk
samhet utom Sverige under anslaget Kostnader för svenska FN-styrkor
m.m., fr.o.m. budgetåret 1972/73 benämnt FN-styrkors verksamhet ut
omlands.                                                                                                              254

Sammanlagt har för den svenska verksamheten utomlands t. o. m. budgetåret 1986/87 anvisats 2054615000 kr.

Del av ifrågavarande kostnader avses bli ersatt av FN. Intill den 31 augusti 1986 har från FN återbetalats 793069847 kr. Vid den tidpunkten uppgick Sveriges återstående fordran hos FN enligt dittills framlagda krav till 216768 904 kr. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens inkomsttitel Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.  1985/86            1986/87      1987/88

Prop. 1986/87:95

Planerat    Ulfall

Planerat    Chefen      Före-
för         dragan-

armén       den

FN-slyrkors verksamhet ulomlands: Allmän ledning och förbandsverksamhel

Kostnader = medelsbehov

126500      133 200      133400      273 800      213 800 126 500      133200      133400      273800      213800

Budgetåret 1986/87

Under budgetåret har verksamheten fått en mycket ökad omfattning med anledning av regeringens beslut den 14 augusti 1986 att utöka vårt engagemang i södra Libanon.

Enligt tidigare regeringsbeslut deltar Sverige i de nedan angivna fredsbevarande FN-missionerna.

-    UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellersta Östern med 36 observatörer.

-    UNMOGIP (United Nations Military Observer Group in India and Pakistan) i Kashmir med åtta observatörer.

-    UNFICYP (United Nations Force in Cyprus) på Cypern med en bataljon.

-    UNIFIL (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon med en bataljon.

Förordningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i beredskapsstyrkan för FN-tjänsl och i övervakningskonlingenten i Korea har ändrats genom förordningen (FFS 1986:40) om ändring i nämnda förordning. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 1987.

Budgetåret 1987/88 Chefen för armén

Om mandatet föriängs kommer en bataljon att tjänstgöra i FN:s fredsbevarande styrka i Republiken Cypern.

Om mandatet förlängs kommer en underhållsbataljon alt tjänstgöra i FN:s fredsbevarande styrka i södra Libanon.

255

Om deltaganden med ytterligare en fredsbevarande styrka beslutas un-     Prop. 1986/87:95 der budgetåret, krävs ytterligare medel.

Föredragandens överväganden

Genom beslut i juni 1982 förordnade regeringen att ett sjukhuskompani omfattande högst 150 personer jämle viss stabspersonal skulle ställas till FN:s förfogande för fortsatt tjänstgöring i Mellersta Östern tills vidare.

Genom beslut i juni 1983 förordnade regeringen att tiden för den svenska FN-insatsen i Republiken Cypern skulle förlängas tills vidare. Styrkan på Cypern uppgår till ca 400 personer.

Genom beslut i juni 1985 medgav regeringen att chefen för armén varie budgetär får rekrytera och utbilda personal till sjukhuskompaniet i södra Libanon, styrkan i republiken Cypern, specialenhelen för katastrofhjälp samt observatörer i FN-tjänst. Vidare medgav regeringen att chefen för armén varie budgetår skall besluta om avlösning av observatörer i FN-tjänst.

Genom beslut i augusti 1986 medgav regeringen atl ytterligare personal ur beredskapsstyrkan för FN-ljänst, en underhällsbataljon som inkl. sjukhuskompaniet omfattar ca 630 man, skulle ställas till FN:s förfogande för tjänst i södra Libanon tills vidare.

Jag kan för närvarande inte bedöma hur länge de svenska FN-styrkorna behöver fortsätta sin verksamhet. Jag har vid min beräkning av anslagsbeloppet tagit hänsyn till det redovisade behovet av fordonsmaleriel.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Jag kan i huvudsak godta vad chefen för armén har anfört om verksamheten under budgetåret 1987/88.

Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 måste betraktas som ungefärlig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftsposter samt möjligheten att regeringen fattar beslut om nya svenska FN-insatser eller att de nuvarande kontingenterna avvecklas.

Regeringen har i februari 1987 underrättat FN:s generalsekreterare om Sveriges beslut att - om inle väsentliga förbättringar åstadkommes främst rörande finansieringen - vid årsskiftet 1987/88 avveckla sin medverkan i FN-styrkan på Cypern (UNFICYP). I beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 antas att en avveckling av den svenska FN-styrkan kommer att ske.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till FN-slyrkors verksamhet utomlands för budgetåret 1987/88 anvisa etl förslagsanslag av 213 800000 kr.

256

K5. Övervakningskontingenten i Korea

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift	2900000
1986/87 Anslag	3 200000
1987/88 Förslag	3 200000

Medel för övervaknings- och repatrieringskontingenten i Korea anvisades första gången på lilläggsstat lill riksstaten för budgetåret 1953/54 (prop. 1953:234. SU 196, rskr. 431). Den svenska repatrieringskontingenten upplöstes efter slutfört uppdrag år 1954 men övervakningskontingentens uppgift står alltjämt kvar.

För övervakningskonlingenlens fortsatia verksamhet har anvisats medel under anslaget Svenska övervakningskonlingenten i Korea, fr.o.m. budgetåret 1972/73 benämnt Övervakningskonlingenten i Korea.

Sammanlagt har för den svenska verksamheten i Korea t. o. m. budgetåret 1986/87 anvisals 52080000 kr.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för armén	Föredraganden
Övervakningskontingenlen i Korea: Allmän ledning och förbandsverksamhel Kostnader = medelsbehov	3 000 3000	2872 2872	3 200 3200	3 200 3200	3 200 3200

Föredragandens överväganden

Genom beslut i maj 1984 föreskrev regeringen att det skall finnas en övervakningskonlingenl i Korea om högst tio personer. Jag kan för närvarande inte bedöma hur länge övervakningskontingenten i Korea behöver fortsätta sin verksamhet. Medel för verksamheten bör emellertid anvisas för budgetåret 1987/88. Jag anser att kontingentens personalstyrka även i fortsättningen bör hållas så låg som möjligt.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Medlen bör liksom tidigare anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1987/88 måste betraktas som ungefäriig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftsposter samt möjligheten att kontingenten avvecklas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 200000 kr.

17    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

257

K 6. Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål

Verksamheten under delprogrammet Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål omfattar sådana ändamål som bekostas av medel utanför utgiftsramen för det militära försvaret. 1 verksamheten ingår för budgetåret 1987/88 den projektilröjning som enligt avtal ankommer på staten inom de delar av Järvafället som har överiätits till Stockholms m.fl. kommuner, anskaffning av mark i anslutning till pansarövningsfältet i Skövde som kompensation för övningsmark som har överiätits till Skövde kommun samt nybyggnad av diverse befästningsobjekt.

Av verksamheten under delprogrammet budgeteras projektilröjningen på ett primäruppdrag inom delproduklionsområdet Centralt vidtagen malerielanskaffning m.m.. markanskaffningen pä etl primäruppdrag inom delproduktionsområdet Markanskaffning saml nybyggnaden av befästningsobjekt på ett primäruppdrag inom delproduklionsområdet Nybyggnad m. m.

Verksamheten finansieras från reservalionsanslaget Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål.

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

16 232000

1000

23 700000

Reservation

13 632 000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag	1986/87	1987/88
		Överbefäl-	Före-
		havaren	draganden
Anläggningar m, m. för
vissa militära ändamål:
Centralt vidtagen maleriel-
anskaffning m, m.	3 000	5000	5000
Markanskaffning	500	500	500
Nybyggnad m. m.	10 133	7467	7400
Centralt beslulade om-
byggnads- och underhälls-
åtgärder	-	10800	10800
Kostnader — medelsbehov	13633	23767	23700

Budgetåret 1987/88

Överbefälhavaren

Medelsbehovet för budgetåret 1987/88 beräknas till 23,7 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad överbefälhavaren har anfört om verksamheten under budgetåret 1987/88. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligl följande anslagsberäkning.

258

Anslagsberäkning (t OOO-tal kr.)

Medelstillgång

Beräknad medelsförbrukning

Prop. 1986/87:95

Reservation 1986-07-01 Anslag för 1986/87 Anslag for 1987/88 (förslugl

13 632 1

23 700 37333

1986/87

1987/88

Beräknad

reservation

1988-06-30

13 633 23 700

O 37 333

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Anläggningar m. in. för vissa milaära ändamål för budgetåret 1987/88 anvisa elt reservationsanslag av 23 700000 kr.

K 7. Nämnden för vapenfriutbildning

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) har till uppgift att svara för uttagning till tjänstgöring, registrering och redovisning av vapenfria tjänstepliktiga.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget K 7. Nämnden för vapenfriutbildning. Tidigare finansierades verksamheten från arbetsmarknadsdepartementets anslag B 16. Nämnden för vapenfriutbildning.

Kostnaderna för de vapenfria tjänstepliktigas utbildning och förmåner finansieras från förslagsanslaget K 8. Vapenfria ijänslepliktiga.

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

5 130000 5 138000 5 400000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Anslag m. m.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerat	NVU	Föredraganden
K7, Nämnden för
vapenfriulbildning	4513	5 130	5 138	5 541	5400
Kostnader	4513	5130	5138	5541	5400
Titlkommerlavgår:
Tilläggsanslag	4-663
Medelsbehov	5176	5130	5138	5541	5400

259

Personal

Personalkategori

Anlal anställda omräknat till personår

Prop. 1986/87:95

1985/86

1986/87      1987/88

Planerat    Ulfall

Planerat    NVU

Föredraganden

Civil personal

22

22

22

Budgetåret 1987/88

Nämnden för vapenfriutbildning

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1986/87 motiverar nämnden för vapenfriutbildning på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 288000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Utveckling av nya datarutiner och ny utrustning ökar kostnaderna med 115000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad nämnden för vapenfriutbildning anfört om verksamheten under planeringsperioden.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har därvid beräknat medel för utveckling av nya datamtiner och ny utrustning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 5400000 kr.

260

K 8. Vapenfria tjänstepliktiga

Prop. 1986/87:95

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

123423000 124 785000 119600000

Från anslaget finansieras de vapenfria tjänstepliktigas ekonomiska och sociala förmåner samt vissa utbildningskostnader m.m. till kommuner, organisationer och affärsdrivande verk vilka tilldelas vapenfria tjänstepliktiga.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Anslag mm.	1985/86		1986/87	1987/88
	Planerat	Utfall	Planerai	NVU	Föredraganden
1, Vapenfria ijänsle-
pliktiga	96733	119291	120385	115 500	115 500
2, Ersättning för
utbildningskost-
nader mm.	4 342	4 132	4400	5 870	4 100
Medelsbehov	101075	123423	124785	121370	119600

Budgetåret 1987/88

Nämnden för vapenfriutbildning

Nämnden för vapenfriutbildning beräknar behovet av tjänstgöringsdagar till 650000 kr. Medelsbehovet beräknas på följande sätt.

A. Vapenfria tjänstepliktiga

1. Förmåner för vapenfria tjänstepliktiga kostar 100 milj. kr.

2.    Kostnaderna för familjebidrag uppgår till 15 milj. kr.

3.    Kostnaderna för särskild hjälpverksamhet uppgår till 150000 kr.

4.    Fritidsstudieverksamheten kostar 350000 kr.

B. Ersättning för utbildningskostnader m. m.

Nämnden för vapenfriutbildning föreslår att ersättningen till bidragsberättigade utbildningsanordnare för grundutbildning av vapenfria höjs från 3000 kr. lill 4000 kr. per vapenfri. Dessa kostnader beräknas därmed uppgå till 5,6 milj. kr. Kostnaderna för medinflytandeverksamheten beräknas till 270000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag kan i huvudsak godta vad nämnden för vapenfriutbildning har anfört om vapenfriutbildningen under planeringsperioden.

261

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över     Prop. 1986/87:95 kostnader och medelsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen över kostnader och medelsbehov hemställer jag atl regeringen föreslär riksdagen

all till Vapenfria Ijänslepliktiga för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 119600000 kr.

262

Bilaga l.l     Prop. 1986/87:95

Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520)

Härigenom föreskrivs atl 9§ familjebidragslagen (1978:520) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Familjepenning beräknas för månad till högst / 225 kronor för barn och till högst 2 150 kronor för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 7 §7 eller för den som har rält till underhållsbidrag, som tjän-steplik tig är skyldig att utge, fär dock inte överstiga ersättningens eller bidra gets belopp för månad.

9§

Föreslagen lydelse

Familje penning beräknas för månad lill högst / 325 kronor för barn och till högst 2 J50 kronor för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för värd som avses i 7 §7 eller för den som har rätt till under hällsbidrag, som tjänslepliktig är skyldig att utge, får dock inte över stiga ersättningens eller bidragets belopp för månad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

263

Bilaga 1.2     Prop. 1986/87:95

Remissvaren om 1984 års försvarskommittés

rapport (SOU 1985:23)

"Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet"

1984 års försvarskommitte tillsattes i mars 1984 med uppgift att utarbeta förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1986/87. Kommittén lämnade en första rapport med titeln "Svensk säkerhetspolitik inför 90-lalet" (SOU 1985:23) i maj 1985.

Rapporten har från 20 juni till 15 november 1985 varil pä remiss hos etl stort antal myndigheter, institutioner och organisationer. Ett sextiotal remissvar har inkommit till försvarsdepartementet.

I rapporten redovisar kommittén sina bedömningar av den internationella utvecklingen med tonvikt pä öst-väst-relationerna och det nordeuropeiska området. Kommittén diskuterar tänkbara konfiikter och hot som skulle kunna uppstå och som kan beröra Sveriges säkerhet. Den svenska samhällsutvecklingen belyses från resurs- och sårbarhetssynpunkt. Mot denna bakgrund redovisar kommittén sina förslag om svensk säkerhetspolitik och dess viktigaste komponenter, utrikes- och försvarspolitiken. Kommittén är enig i sina förslag.

Överbefälhavaren delar i allt väsentligt försvarskommitténs beskrivningar och bedömningar och förslagel till inriktning av vår säkerhets- och försvarspolitik. Överbefälhavaren anser emellertid alt vissa områden är ofullständigt behandlade och utvecklar närmare sina synpunkter i anslutning till dessa. Civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, civilbefähavarna i Södra, Västra och Östra civilområdena, statens vattenfallsverk samt länsstyrelserna i Malmöhus, Västernorrlands, Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län formulerar sina sammanfattande omdömen på liknande, instämmande sätt.

Många finner det värdefullt med den fortsalla enigheten i grundläggande säkerhetspolitiska frågor. Detta säger civilbefälhavaren i Södra civilomrä-det. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund och kvinnoförbund, Sveriges reservofficersförbund och Allmänna försvarsföreningen. Andra, t.ex. Socialdemokratiska ungdomsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund och Göteborgs universitet lägger tonvikt vid rapporten som grund för en breddad säkerhetspolitisk debatt. Styrelsen för psykologiskt försvar och länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att rapporten ges ut i populärupplaga för att främja debatten. Kungliga Krigsvetenskapsakademien anser att rapporten tillsammans med en sammanställning av remissvaren bör kunna användas i undervisningen.

Centerns kvinnoförbund ser det som väsentligt att folkrörelserna även får ta del av och yttra sig över kommitténs slutliga betänkande, som beräknas komma hösten 1986.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, kommerskotlegium och Ingen
jörsvetenskapsakademien erinrar om den ökade betydelse som internatio-  264

nella ekonomiska förhållanden och vårt lands tekniska kompetens har fått.     Prop. 1986/87:95 Detta borde ha ägnats mera uppmärksamhet.

Mänga remissvar berör endast någon begränsad del av försvarskommitténs rapport, nämligen sådant som myndigheten eller organisationen haft särskild anledning av bevaka.

Den mest påtagliga kritiken mot rapporten gäller att den är för snävt inriktad på militära konflikter. Denna kritik behandlas utförligt nedan i avsnittet "Avvägningar i säkerhetspolitiken". En förskjutning från en bredare syn pä säkerhetspolitiken skulle ha skett sedan förra försvarskommilléns motsvarande rapport. Sådana synpunkter framförs av Socialdemokratiska ungdomsförbundet, kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen, Göteborgs, Lunds och Uppsala universitet. Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Kristna fredsrörelsen. Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och Sveriges frikyrkoråd. Kvinnor för fred anser att kommittén invaggar oss i en känsla av falsk trygghet och Arbetsgruppen för en svensk folkriksdag för nedrustning vill ha alternativa mönster för säkerhetspolitiken presenterade.

Från främst freds- och antikärnvapenrörelserna kritiseras kommitténs föreställningar om etl framtida krigs karaktär. Riskerna för och verkningarna av ett kärnvapenkrig anses vara underskattade. Möjligheterna att ta hand om de skadade är små. Denna kritik presenteras nedan i avsnittet "Kärnvapen"

Norden mellan öst och väst

Försvarskommittén beskriver i kapitel 2 och 3 den säkerhetspolitiska miljön, dels öst-väst-relationerna, dels det nordeuropeiska området. Kommittén bedömer att spänningsförhållandet mellan supermakterna, och därmed mellan maktblocken, även inför framtiden kommer att vara av avgörande betydelse för den internationella säkerheten. Den strategiska jämvikt och ömsesidiga andraslagsförmåga som etablerats har lett till återhållsamhet och försiktighet i supermakternas agerande gentemot varandra. Men den snabba tekniska utvecklingen ökar parternas osäkerhet om motpartens avsikter och resurser liksom farhågor att komma i ett militärt underläge. Detta kan leda till försämringar av det politiska klimatet. Många faktorer försvårar nedrustningsförhandlingarna - institutionella och strukturella faktorer, den snabba vapentekniska utvecklingen och den bristfälliga ömsesidiga insynen.

Kommittén noterar alt det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska belydelse har ökat under en längre tid. Skälen härtill är främst kärnvapenstrategiska men också marinstrategiska och luftoperaliva. Även om stormaktsblockens ökade aktivitet i området i första hand bör ses som elt led i bevakningen av deras globala intressen så får den återverkningar och konsekvenser för de nordiska länderna. Därmed understryks vikten av de nordiska ländernas egen säkerhetspolitik som en stabiliserande faktor i området.

Ambassaderna i Bonn, London, Paris, Moskva och Oslo instämmer i
kommitténs bedömningar av de internationella förutsättningarna för den    265

svenska säkerhetspolitiken. Från Paris anförs att rapporten är värdefull     Prop. 1986/87:95 därför atl den å ena sidan klart redovisar grunderna för den svenska säkerhetspolitiken, sådana de utvecklas under lång tid, men samtidigt, å den andra, visar nödvändig öppenhet för de förändringar som kan registreras i värt närområde.

Frän Moskva rapporteras att del rör sig om gradvisa men långsiktiga förändringar i vårt närområde, vilka på ett lill synes varaktigt sätt kommer att ställa ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken.

Ambassaden i London noterar att rapporten i sina strategiska resonemang konsekvent talar om det nordeuropeiska och nordatlantiska området som en enhet. Ordvalet kommer enligt ambassaden att observeras med gillande av brittiska experter, som länge hävdat att vi i Sverige är alltför benägna atl betrakta Norden som en separat region, skyddad från spänningar i omvärlden.

Överbefälhavaren delar i allt väsentligt kommitténs bedömningar men anser att vissa områden är ofullständigt behandlade. Han saknar en beskrivning av den grundläggande intressemotsättningen mellan supermakterna, som torde komma att bestå inom överskådlig tid. Han fäster uppmärksamheten på de bägge stormaktsblockens starkt ökade satsning på konventionella stridskrafter och påpekar att moderniseringen av vapenarsenalerna är förenad med höga kostnader. Däriör kommer stormaktsblockens styrkor att bestå av förband och system med varierande modernitet och kvalitet. Den strategiska och tekniska utvecklingen skapar större möjligheter till integrerade och snabba operationer över större områden.

Överbefälhavaren anser att rapporten innehåller en god sammanfattning av de faktorer .som bidragit till Nordens ökade strategiska betydelse, men finner atl Öslersjöutloppens betydelse inte tillräckligt belysts.

Civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och försvarets forskningsanstalt ansluter sig till kommitténs bedömningar.

LIniversitetet i Lund anser att en analys av varför avspänningen inte blev bestående skulle varil viktig som grund för anlaganden om den framtida utvecklingen av öst-väsl-relationerna. Universitetet i Uppsala finner att kommittén genomgående tycks ulgå från att nuvarande tendenser består. Mot bakgrund av de stora överraskningar som 1980-lalet hittills erbjudit borde olika framtidsbedömningar ha diskuterats.

Svenska kyrkan pekar ocksä pä de dynamiska utvecklingsfaktorerna i både öst och väst som varit värda en mer ingående uppmärksamhet.

Kvinnor för fred anser att kommittén alltför litet berör Norges växande betydelse för USA:s atomstralegi och den ökade militära verksamheten i vårt närområde.

Den traditionella hotbilden

Försvarskommittén redovisar en översikt över konflikter och hot som kan
beröra Sveriges säkerhet. Därvid behandlas militära hot mot Sverige i
samband med krig i Europa, problem i en neuiralitetssituation, militära hot
i fredstid och ekonomiska hot.
Det nordeuropeiska och nordatlanliska områdets ökade strategiska be-      266

lydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken och den militärtekniska     Prop. 1986/87:95 utvecklingen har sammantagna lett till att Sveriges läge blivit mera utsatt i samhand med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld. Denna utveckling har också lett till ökade påfrestningar i fred, främst i form av kränkningar av vårt territorium.

Kommittén finner det osannolikt alt ett krig mellan maktblocken i Europa kommer att uppstå som följd av överlagda beslut. Mera sannolikt är atl det uppstår genom en oavsiktlig upptrappningsprocess. Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt område torde vara atl utnyttja det i ett konventionellt krig. Ett kärnvapenkrig skulle med största sannolikhet bli kort. Stormakterna skulle tvingas koncentrera sig helt på att fä ett slut pä kriget och klara sin egen fortsatta existens.

Överbefälhavaren konstaterar att alla bedömningar av karaktären av ett eventuellt framtida krig i Europa är behäftade med avsevärda osäkerheter. Vi måste i vår försvarsplanering beakta såväl kortvariga, begränsade operationer som mera utbredda eller utdragna krigshandlingar och dessutom ägna siörre uppmärksamhet ät hot under fred och i krissituationer.

Bland viktigare förändringar som överbefälhavaren pekar på kan nämnas stormakisblockens starkt ökade satsning på de konventionella stridskrafterna, de större möjligheterna till snabba operationer över stora områden och en ökad risk att Sverige berörs tidigt eller till och med före en i övrigt öppen konflikt mellan maktblocken. Ju viktigare mäl en angripare har i det nordiska området, desto större blir behovet att utnyttja svenskt område.

Överbefälhavaren anser att Öslersjöutloppens betydelse för maktblocken inte blivit tillräckligt belyst av kommittén. Danmark kan utnyttjas av både flyg- och markstridskrafter för att påverka utvecklingen i Centraleuropa. Även om Öslersjöulloppen fär betydelse för sjökriget först vid ett utdraget krig kan operationer för att få kontroll över dem inledas tidigt i en konflikt.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilomräde finner atl kommitténs beskrivning av militära hot mot Sverige är allmänt hållen. En prioritering meUan hoten eUer hoiriktningarna efterlyses tiU ledning för en resursfördelning mellan olika delar av landet.

Statens jordbruksnämnd diskuterar möjligheten att en angripare lyckas ta delar av Sverige, t. ex. delar av övre Norrland, delar av södra Sverige eller en korridor genom Mellansverige, och att operationerna därefter stannar upp. Sådana situationer skulle få stora konsekvenser från försöri-ningssynpunkt. Därför vill jordbmksnämnden ha ett ställningstagande om de skall ligga lill gmnd för planeringen.

Göteborgs universitet efterlyser en analys av eskalationsprocesser som skulle kunna leda till krig i Europa och hot mot Sverige. En sådan analys skulle vara av utomordentlig betydelse för Sveriges möjligheter att tidigt under en kris vidta åtgärder inom totalförsvaret.

Lunds universitet finner hotbildsresonemanget väl traditionellt mot bakgrund av de iakttagelser kommittén gjort i föregående kapitel. Resonemanget om kemiska stridsmedel framstår som alltför ytligt.

Sveriges reservofficersförbund anser att stormakisblockens benägenhet  267

att ta risker måste vara siörre i Nordeuropa än i Centraleuropa. Detta     Prop. 1986/87:95 innebär att en konflikt i Europa mellan maktblocken mycket väl kan böria i Nordeuropa och att den kan få en överraskande och plötslig öppning.

Kungliga Krigsvetenskapsakademien finner att kommittén i alltför liten utsträckning betonat den förhärskande ideologiska konflikten mellan öst och väst. Därmed har krigsorsakerna och intressen av att anfalla Sverige fått en alltför ytlig behandling. Kommittén har lagt för stor vikt vid krig i Europa genom olycksfall eller spridning av utomeuropeiska konflikter. Akademien anser att etl storkrig i Europa skulle kunna utlösas genom ett medvetet beslut. Motiven bakom detta beslut bör preciseras som gmnd för analys av krigsmål, krigets varaktighet och geografiska utbredning.

Akademien diskuterar möjligheten av sådan aggression riktad mot Sverige att huvudmotståndaren, dvs. del andra stormaktsblocket, inte vill eller kan ingripa. Som exempel nämns militära och ekonomiska hot i fredstid, isolerat eller överraskande angrepp och utpressning genom terrorhot. Dessa fall bör ägnas uppmärksamhet i kommitténs fortsatta arbete.

Försvarets forskningsanstalt framhåller att det är oklart hur starkt återhållande politiska och militäroperativa krafter är mot användning av kemiska stridsmedel i ett konventionellt krig. Dessa stridsmedel måste betraktas som ett reellt hot.

Kärnvapen

Försvarskommittén anser i sitt betänkande att det är sannolikt att ett eventuellt framtida krig åtminstone inledningsvis kommer att föras med konventionella vapen. Risken för upptrappning lill kärnvapennivå är särskilt påtaglig om någon av parterna finner att ett fortsatt konventionellt försvar inte kan genomföras. En första demonstrativ kärnvapeninsals kan då göras. Varie beslut om kärnvapeninsats måste dock framstå som ödesdigert för dem som ytterst bär ansvaret.

Att bestämt uttala sig om sannolikheten av att kärnvapen sätts in i ett framtida krig i Europa synes inte meningsfullt, summerar kommittén.

En del remissinstanser instämmer i kommitténs bedömning, bl.a. försvarets forskningsanstalt, som pekar på den stora och genuina osäkerheten. Sverige bör ta hänsyn till att det finns många länkbara krigsföriopp, från utdragna konventionella konflikter till snabba upptrappningar lill kärnvapennivå. Uppsala universitet anser att 1984 års försvarskommitté, till skillnad från den föregående försvarskommittén, på ett tydligt sätt framhåller riskerna med den pågående kärnvapenutvecklingen.

Nedrustningsdelegationen i Geneve menar atl risken minskat för att kärnvapen skall komma till användning i regionala konflikter. Från den amerikanska debatten rapporterar ambassaden i Washington om en "ökad medvetenhet om att sannolikheten ökat för att ett storkrig i Europa blir konventionellt".

En del remissvar är däremot tveksamma, eller direkt kritiska, till kom
mitténs bedömning av riskerna för kärnvapenkrig. Det är direkt fariigt atl
tro att ett krig i Europa kan föras utan kärnvapen, tycker t. ex. Kvinnor för
fred. Svenska freds- och skiljedomsföreningen tycker alt kommitténs argu- 268

mentering för att kriget inledningsvis blir konventionellt är "svår, luddig     Prop. 1986/87:95 och motsägelsefull". Kärnvapen kommer att tillgripas redan under konfliktens första dygn, tror Kristna fredsrörelsen.

De socialdemokratiska sidoorganisationerna, ungdomsförbundet, kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen, anmärker på alt kommittén inte kritiserar avskräckningsteorin. Tvärtom kan man på vissa ställen utläsa ett vissl stöd för denna doktrin. Det kan inte vara officiell svensk politik, tycker organisationerna. Kommitténs syn på kärnvapendebatten i Europa är alltför NATO-präglad och tar inte upp det positiva i det folkliga engagemanget i fredsfrågan, anser man.

Även nedrustningsdelegationen i Geneve diskuterar den svenska synen på kärnvapenavskräckningen. Även om den svenska regeringen inte anser att avskräckningen på läng sikt kan utgöra en tillfredsställande utgångspunkt för nationens inbördes relationer, så är det på kort och medellång sikt svårt att se hur någon annan ordning kan åstadkommas. Mera bekymrade har vi på svensk sida anledning att vara för den s.k. utvidgade kärnvapenavskräckningen, som handlar om alt möta aggression med konventionella vapen med kärnvapen.

De båda yrkesgrupperna Svenska läkare och ingenjörer mot kärnvapen (SLMK respektive SIMK) diskuterar risken för kärnvapenkrig ingående i sina remissvar. Läkarna håller med om att risken för kärnvapenkrig är låg i en politiskt stabil situation. I ett spänt internationellt läge kan bilden snabbi förändras. Kontrollen över kärnvapen måste då antagligen delegeras. Tillsammans med den psykiska pressen innebär detta att risken ökar för att kärnvapen kommer till användning. Detta gäller särskilt taktiska kärnvapen. Inte bara de tekniska ulan också de psykologiska riskfaktorerna måste beaktas. Kommittén underskattar enligt de två organisationerna också risken för kärnvapenkrig genom tekniska felfunktioner.

Om en väpnad konflikt trots allt skulle utbryta mellan supermakterna är tidig insats av taktiska kärnvapen i Centraleuropa sannolik om NATO följer sin avskräckningsdoktrin, anser SLMK.

Vi instämmer i kommitténs bedömning av åtgärderna för att förebygga krig - och finner atl kärnvapenkrig ändå kan uppslå, menar Svenska ingenjörer mot kärnvapen (SIMK). Detta kan ske genom upptrappning av elt konventionellt krig eller en kombination av tekniska fel och mänskliga felbedömningar eller genom en första insats från en mindre kärnvapenstat.

SIMK anser att den tekniska utveckhngen kan bidra både till all öka och minska risken för kärnvapenkrig. De tekniska kontrollfunktionerna har hittiUs fungerat. Men en rad faktorer bidrar till öka risken för kärnvapenkrig:

-     Missilerna blir rörligare, snabbare och mera träffsäkra, vilket bl.a. innebär kortare förvarningstider. USA:s strategiska försvarsinitiativ (SDI) kan innebära att människor inte alls kommer att finnas med i beslutsprocessen.

-     Kärnvapen finns numera i stort sett i varje vapenslag hos supermakterna. Det mest oroande är ökningen hos sjöstridskrafterna.

-     Missilerna kan ha antingen kärnvapenstridsspets eller konventionell

stridsspets utan att det kan avgöras utifrån.                                    269

-     Kärnladdningarna blir alll svagare, i vissa fall ner till en sprängstyrka på     Prop. 1986/87:95 10 ton.

-     Den tekniska utvecklingen urholkar doktrinerna som bygger på ömsesidig garanterad förstörelse och har lett till tal om att vinna ett kärnvapenkrig.

-     Kärnvapenteknologi är i ökande grad tillgänglig för stater som idag inte har kärnvapen.

Försvarskommitlén sammanfattar att "lyckas vi stå utanför en inledande, konventionell fas av ett storkrig minskar även risken för att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen".

En del remissvar ifrågasätter denna slutsats. Längst går Kvinnor för fred som menar att vi blir säkra kärnvapenmål om vi gör allvar av vår föresats att t. ex. skjuta ner kryssningsmissiler som passerar svenskt luftrum. "Ett starkt försvar skulle då dra på oss kärnvapen". Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet anser atl kommitténs slutsats är "egendomlig" och tycks bygga på tron pä att ett kärnvapenkrig går atl begränsa, vilket knappast ens stormakterna själva tror på idag.

Hela kommitténs resonemang om kärnvapenfrågor är mycket summariskt, tycker civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde. Om något av maktblocken behöver svenskt territorium för att nå vitala fördelar—kan man då överväga all sätta in kärnvapen för att snabbt bryta vårt motstånd och med liten risk för vedergällning/upptrappning? Även Kungliga Krigsvetenskapsakademien pekar på denna risk.

Rapporten förmår inte riktigt klargöra eller gradera effekterna av olika nivåer av kärnvapeninsatser och bidrar därmed till att minska förståelsen för vad kärnvapenkrig innebär, anser Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK). Med tanke pä alla de vetenskapliga rapporter som finns om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig är detta en svår brist. Effekterna av kärnvapenkrig kan drabba Sverige utan atl kärnvapen detonerar på svenskt territorium. Det rör sig om "grov underskattning av kärnvapenkrigets konsekvenser".

En planering till skydd mot effekterna av kärnvapenkrig i vår omvärld kan mildra konsekvenserna för vår del avsevärt, anser försvarskommittén. Våra skyddsåtgärder bör också syfta till alt öka vår förmåga att stå emot hot om kärnvapeninsatser. Om kärnvapen sätts in mot Sverige bör totalförsvarels resurser kraftsamlas till alt skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade värd. Kommittén diskuterar ocksä principerna för sjukvård och socialtjänst i krig.

Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) kritiserar kommitténs förslag på detta område:

-     Avsnittet sjukvård och socialtjänst mäste tyvärr sägas vara oacceptabelt dåligt. Den summariska framställningen belyser pä intet sätt de oerhörda problem hela sjukvårdsorganisationen skulle ställas inför även om Sverige endast i liten utsträckning berördes av kärnvapenkrig.

-     Resurserna i landet för vård av brännskadade räcker till omkring 20 patienter. Även en liten laddning av Hiroshima-storlek skulle ge tusentals svårt brännskadade för alt inte nämna problemet med alla patienter

som har kombinalionsskador, t. ex. strål- och brännskador. Detta skall          270

dock inte ses som en kritik mol det svenska civilförsvaret. Inget sjuk-     Prop. 1986/87:95 värdssystem klarar av atl ge adekvat värd ens vid små kärnvapeninsatser. - Rapportens behandling av sjuk- och hälsovården är mycket knapphändig och saknar i betänklig grad insikt och realism, konstaterar SLMK. Även en rad andra remissinstanser instämmer i denna kritik av kommitténs betänkande. Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde efterlyser ett resonemang om hur det svenska försvaret skall kunna fortsättas även efter en begränsad insats av kärnvapen mot Sverige. När det gäller värd av skadade efter etl kärnvapenanfall är inga förberedelser gjorda eller planerade.   Ansvarsförhållanden   måste   klariäggas.   anser  civilbefälhavaren. Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen efterlyser ett konkret resonemang om detta.

Uppsala universitet anser att 1984 års försvarskommitte har en mera realistisk syn på förmågan all stå emot ett kärnvapenangrepp än tidigare försvarskommitléer. som talat mera om atl fortsätta försvaret efter ett kärnvapenangrepp än om att ta hand om skadade. Delta understryker att arbetet för kärnvapennedrustning direkt berör svensk säkerhet, sammanfattar universitetet.

Den för sjukvården ansvariga myndigheten, socialstyrelsen, håller i huvudsak med kommittén om att totalförsvarets resurser efter ett kärnvapenangrepp mäste kraftsamlas till att ta hand om de skadade.

I en sådan situation blir det nödvändigt att förändra vårdstandard och behandlingsmetoder och kraftsamla de tillgängliga medicinska resurserna till dem som har en rimlig chans att överieva. anser socialstyrelsen.

En särskild fräga i delta sammanhang är hur vi ska skydda oss mot den elektromagnetiska puls (EMP) som uppstår vid kärnvapenexplosioner pä hög höjd och som man befarar kan allvariigt skada t. ex. elektronik. Civilförsvarsstyrelsen betonar atl en EMP som slår ut motståndarens ledningssystem kan göra det omöjligt att få ett snabbt slut på kriget. Det kan därför inte ligga i någondera partens intresse att slå ut motståndarens ledningssystem. Delta talar för en lägre risk för insats av detta slag. Eftersom Sverige ändå ligger i närheten av spanings- och ledningssystem av vital betydelse för stormakterna så bör skyddsåtgärder mot EMP ändå ägnas stor uppmärksamhet. Även televerket tar upp EMP och anser att kommitténs syn på kärnvapenhotei stärker verkets uppfattning att mycket dyra åtgärder till skydd mot EMP inte bör prioriteras i allmänna telenät av den typ som televerket ansvarar för.

För svensk del bör det vara ett säkerhetspolitiskt inlresse att i nedrust-ningspoliiiska sammanhang prioritera sådana initiativ som skulle bidra till att reducera kärnvapenhotet mot vårt land, skriver nedrustningsdelegationen i Geneve. En sådan politik måste dock utformas med hänsyn tagen till den övergripande säkerhetspolitiska situationen. Delegationen går därefter igenom olika nedrustningsåtgärder på kort och läng sikt, bl. a. provstopp, avtal om förbud mot kärnvapen osv.

Ett utförligt resonemang om svensk politik i syfte att förhindra kärnva
penkrig finns i remissvaret från Svenska ingenjörer mot kärnvapen
(SIMK). Sverige måste föra en aktiv politik i detta avseende, och se till att        271

vi har det nödvändiga tekniska och strategiska kunnandet. Mer resurser     Prop. 1986/87:95 bör läggas pä denna del av säkerhetspolitiken, anser SIMK.

Försvarskommittén talar ganska kortfattat om den svenska politiken för att förhindra kärnvapenkrig. Några samlade åtgärder nämns dock inte, anser SIMK, och hänvisar till det seminarium om "krig av misstag" som SIMK och andra yrkesgrupper arrangerade i Stockholm i februari 1985. De förslag som där diskuterades kan ligga till grund för nya svenska nedrust-ningsiniliativ. SIMK talar för en rad förtroendeskapande åtgärder som kan bidra till att hejda kärnvapenupprustningen och som dessutom är möjliga att kontrollera: ett totalt provslopp för kärnvapen, reduktion av kärnvapenstyrkorna, stopp för ulplacering av vapen i rymden, stopp för nya anti-satellitvapen. Även i det nationella perspektivet bör vi vidta åtgärder som minskar risken för kärnvapenspridning, t.ex. stopp för export av produkter och tekniskt kunnande som stöder kärnvapenupprustningen.

Både första användning av kärnvapen och svarsanfall är det grövsta tänkbara brottet mot mänskligheten, anser Kvinnor för fred. Denna folk-rättsliga aspekt på kärnvapenhotet behandlas ingående i remissvaret från Svenska jurister mot kärnvapen (SJMK). Det folkrättsliga skyddet för alla neutrala stater måste stärkas och ut'idgas långt utöver nuvarande nivå. Det är absurt, menar SJMK, att 1985 års kryssningsmissiler diskuteras i förhållande till 1907 års folkrättsliga regler om neutralitet. Därför bör Sverige i FN väcka frågan om en separat och grundlig översyn av 1907 års Haag-konvention.

I ett vidgat neutralitelsskydd bör ingå t. ex. begränsningar av främmande makters marina närvaro eller övningar i närheten av neutrala staters territorium, förbud mot att i fredstid planera för att i krig överflyga neutralt territorium med t.ex. kryssningsmissiler samt sanktioner vid kränkningar av neutraliteten i fred och i krig.

Sverige bör principiellt hävda att endast sådana militärdoktriner som låter sig förenas med folkrätten är acceptabla, tycker SJMK.

Avvägningar i säkerhetspolitiken

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till all bevara landets oberoende". Så inleds den definition av målet för säkerhetspolitiken som riksdagen lade fast 1968 och som samtliga försvarskommittéer och försvarsbeslut sedan dess instämt i.

Definitionen anger två allmänna vägar för atl nå detta mål: å ena sidan att "trygga en nationell handlingsfrihet", ä andra sidan att "i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling". Hur avvägningen skall ske mellan dessa både vägar finns det olika åsikterom bland remissvaren.

Av alla remissvaren finns det egentligen bara ett som klart markerar en annan syn på säkerhetspolitikens mål. Det är Kvinnor för fred (KFF), som i kommitténs rapport säger sig sakna "del yttersta målet för vår säkerhetspolitik, alt folkets livsmöjligheter och en levande miljö bevaras". "Försvar till döds är inget försvar", menar KFF.

Även Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och broderskapsrö-            272

relsen iSSKF/SKSF) resonerar om säkerhetspolitikens mål. Organisatio-     Prop. 1986/87:95 nerna menar att den förra försvarskommitlén valde en mera ändamålsenlig uppläggning när den systematiskt gick igenom olika ätgärder för att nå säkerhetspolitikens olika del:

-     fredlig utveckling i väriden,

-     främja freden i Europa och Norden,

-     skapa förtroende för den svenska alliansfria politiken,

-     förhindra och begränsa konsekvenserna av fredskriser,

-     avhälla från ekonomisk och annan icke-militär aggression,

-     begränsa konsekvenserna av krig i värt närområde,

-     avhälla från militär aggression,

-     fullfölja säkerhetspolitiken om Sverige råkar i krig.

Olika instrument har olika relevans för de olika målen, anser SSKF/SKSF, och i säkerhetspolitiken är mälen, inte instrumenten, det centrala. En mera målinriktad analys skulle ge en bättre grund för att fördela resurserna mellan säkerhetspolitikens olika delar.

Även om enigheten förefaller att vara stor om säkerhetspolitikens mål så finns det bland remissvaren olika åsikter om dels vad som hotar Sveriges säkerhet, dels vilken betoning de olika instrumenten i säkerhetspolitiken bör ha.

I rapporten tecknar kommittén de allmänna dragen i den internationella utvecklingen och pekar kortfattat på den risk för konflikter som utgörs av t.ex. den växande klyftan mellan rika och fattiga länder, miljö- och svältkatastrofer, politiskt förtryck samt bristande respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Kommittén betonar att spänningen mellan öst och väst, och i första hand dess militärstrategiska aspekter, är ett gmndläggande problem för den internationella säkerheten. Lösningar av regionala eller nationella konfiikter försvåras av att stormakterna tenderar atl betrakta också sådana konflikter i ett öst-väst-perspektiv.

Militärt angrepp mot vårt land bedöms även i fortsättningen vara det största hotet mot vår nationella säkerhet, sammanfattar kommittén. Huvuddelen av analysen av den säkerhetspolitiska miljön ägnas också ål öst-väst-frågor och utvecklingen i det nordeuropeiska området.

Mänga remissinstanser tycker att försvarskommittén gett en alltför snäv beskrivning av den säkerhetspolitiska hotbilden.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet efterlyser en utförligare beskrivning av det globala läget, problem och hot.

Frikyrkorådet har en liknande uppfattning och säger att de stora, övergripande säkerhetsfrågorna om vapenutspridning, vapenhandel, felaktig användning av naturtillgångar, miljöförstöring, hungerns samband med den transnationella jordbruksindustrin, bristen på jordreformer, icke-stat-liga och av stormakterna stödda arméer är exempel pä problemområden som utredningen ytligt eller inte alls berör.

Andra menar alt kommittén underskattat det hot mot freden, och där
med mot Sverige, som ligger i nord/syd-frägoma, dvs. frågan om den
växande klyftan mellan fattiga och rika länder. Svenska kyrkans central
styrelse menar att det finns ett samband mellan nord/syd-och öst/väst-
konfliklen, som kommittén borde ha analyserat närmare. Frågor om hung-  273

18    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95

er, massfattigdom och den sociala orättvisan faller nästan helt och hållet     Prop. 1986/87:95 utanför den ram som kommittén valt.

Uppsala universitet pekar på utvecklingen i Iran som ett exempel pä hur ulvecklingssträvanden i Tredje Världen kan resultera i kriser som också direkt berör oss i Nordeuropa. Ett snävt säkerhetsbegrepp leder till att dessa kopplingar försummas, anser universitetet. Även Svenska freds- och skiljedomsföreningen (SFSF), Kristna fredsrädet m.fl. efteriyser en närmare analys av hur nord/syd-frågorna påverkar vår säkerhet. Kommittén bortser från t.ex. skuldkrisen, arbetslösheten och de protektionistiska tendenserna, anser SFSF.

I belänkandet behandlar försvarskommittén säkerhetspolitikens olika instrument: utrikespolitiken, försvarspolitiken, handels- och biståndspolitiken. Kommittén anser att utrikes- och försvarspolitiken utgör de centrala dimensionerna i säkerhetspolitiken.

Överbefälhavaren och några organisationer med militär anknytning hälsar kommitténs bedömning med tillfredsställelse. ÖB betonar att trovärdigheten i väsentliga delar av vår utrikespolitik fömtsätter att den stöttas av elt starkt svenskt totalförsvar. "Om försvarskraften försvagas blir således även utrikespolitikens gmnd bräckligare". Sveriges reservofficersförbund berömmer t. ex. rapportens "klarhet, skärpa och realism". Moderata ungdomsförbundet (MUF) tar avstånd frän alla tendenser till atl tona ned det svenska försvarels betydelse till förmän för utrikespolitiken. Det är försvaret som är den främsta garanten för vårt nationella oberoende. Utan ett starkt försvar saknar neutralitetspolitiken trovärdighet. Saknas den militära förmågan är vår politiska strävan atl stå utanför en eventuell konflikt av underordnad betydelse, anser MUF.

De flesta av de remissvar som diskuterar avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika instrument anser atl utrikespolitiken, särskilt nedrustnings-, handels- och biståndspolitiken, fått för lite betoning i förhållande till säkerhetspolitikens militära aspekter.

Ett par av remissvaren antyder en radikalt annorlunda syn på avvägningen i säkerhetsapolitiken, där frågan om Sveriges oberoende uppenbarligen spelar en tämligen undanskymd roll Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet talar t. ex. om den breda definition av säkerhetspolitiken som "den internationella samlevnaden kräver". Arbetsgruppen för svensk folkriksdag för nedrustning menar alt kommitténs alltför starka betoning av "nuläget" gör att inriktningen av säkerhetspolitiken blir "mera snävt nationell och militär än vad som svarar mot behovet".

Även Sveriges frikyrkoråd och de Fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD) efteriyser en diskussion om ätgärder som "mer siktar till gemensam säkerhet än till att nationella och regionala säkerheisiniressen ensidigt prioriteras".

De utförligaste diskussionerna om avvägningen i säkerhetspolitiken
finns i remissvaren från universiteten (Stockholms och Umeå universitet
yttrar sig inte över rapporten). Genomgående efteriyser de en djupare
analys av alternativa säkerhetspolitiska strategier. Göteborgs universitet
menar att försvars- och utrikespolitiken baseras på delvis oförenliga prin-  274

ciper, som ytterst går tillbaka på skUda säkerhetspolitiska perspektiv. Prop. 1986/87:95 Säkerhetspolitikens dilemma ligger i att förena dessa båda till synes oförenliga principer. Samtidigt som kommittén upprätthåller den komplexa synen på säkerhetspolitiken uttrycker den en tendens mot en ökad betoning av den försvarspolitiska komponenten. Kommittén markerar det nationella perspektivet på bekostnad av del internaiionella. Begreppet "gemensam säkerhet" nämns knappast alls, sambandet mellan nedmstning och utveckling endast i föregående, noterar universitetet.

Kommittén faller tillhaka på ett konventionellt säkerhetspolitiskt synsätt enligt vilka militära provokationer föranleder militära motåtgärder, menar instilutionen och efterlyser "större intellektuell skärpa och klarhet".

Göteborgs universitet är inne på samma tema och efterlyser "alternativa scenarier" och "kostnadskalkyler" för olika säkerhetspolitiska lösningar. Kommittén borde ha presenterat vilka "kostnader (politiska, ekonomiska etc) som är förbundna med att upprätthålla den nuvarande målsättningen under olika utvecklingsförlopp i vår omvärld". Även Lunds universitet saknar en analys av olika "länkbara utvecklingsmönster" och menar att kommittén blandar ihop olika tidsperspektiv.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen betonar att neutralitetspolitiken är del främsta medlet för vår säkerhetspolitik och att kommittén behandlat den alltför knapphändigt. Totalförsvarets betydelse för neutralitetspolitiken är starkt överbetonad, anser Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD). Det är omöjligt att fastställa vad som är ett "tillräckligt starkt totalförsvar" och vad som krävs för att "avhålla från angrepp". Neutraliteten mäste huvudsakligen uttryckas genom icke-militära ätgärder.

1 denna debatt intar Svenska kyrkans centralstyrelse något av en mellan-posiiion och betonar att vi inte kan avstå från ett militärt försvar därför att vi måste kunna värna om vårt territorium i bäde freds- och krigstid. "Ett väpnat försvar är ofrånkomligt". Men samtidigt finns det risk, menar centralstyrelsen, att en alltför stark koncentration pä det militära försvaret kan komma att begränsa våra möjligheter att med andra medel hävda vår nationella suveränitet. "Ett ensidigt förlitande på militära medel vore dock att svika de kristna idealen", citerar centralstyrelsen ur bir.kopsbrevet från hösten 1984. I stället måste vi enträgei söka efter icke-militära lösningar.

Att föisvarskommitténs perspektiv blivit så snävt anser några av remisssvaren bero på att kommittén fäit fel direktiv och fel sammansättning. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och broderskapsrorelsen drar slutsatsen att inför 1992 års försvarsbeslut bör utredningen göras i två steg: först en delvis frislående säkerhetspolitisk utredning med bredare direktiv och sammansättning och mer tid till sill förfogande, samt därefter en totalförsvarsutredning. Också Kristna fredsrädet föroidar en sådan ut:ed-ningsmodcll.

SFR/SAMR,\D föreslår att komnitléii i sitt kommande arbete fär en sådan sammansättning och sådana utvidgade direktiv atl de säkerh .tspoli-tiska analyserna och förslagen väsentligen kan breddas.

De som hårdast betonar biståndspolitikens roll i säkerhetspolitiken är
Folkpartiets kvinnoförbund och ungdomsförbund. Oiättvisorna är ett av           275

de allvarligaste hoten mot fred och frihet i världen. Massiva resursöverfö-     Prop. 1986/87:95 ringar från i-världen möjliggör utveckling av Tredje Världen, anser FPU. Etl omfattande, effektivi u-landsbislånd är ett av de bästa bidrag vi kan ge väridsfreden. FPU vill därför höja biståndet till 2% av BNP.

En utjämning mellan rika och fattiga länder tillsammans med avståndstagande från ofrihet och förtryck, varhelst de sker, och ett starkt försvar är grunden för vår säkerhetspolitik, skriver kvinnoförbundet.

Även Svenska röda korset (SRK) pekar pä biståndspolitikens roll i säkerhetspolitiken. En helt annan resursfördelning är idag en förutsättning för att skapa något sä när drägliga förhållanden för världens befolkning. I det sammanhanget måste mstningarna i såväl i- som u-länder ses, anser SRK.

Vapenexport, ekonomi, handel och teknik

En del remissvar är kritiska mot den svenska vapenexporten och noterar att försvarskommittén inte närmare har gått in på den frågan. Svenska freds- och skiljedomsföreningen (SFSF) menar att kommittén t. o. m. ratat de resonemang som fanns i den förra kommitténs säkerhetspolitiska rapport. Mot bakgrund av opinionen mot svensk vapenexport är det av myckel stor vikt att kommittén redovisar sin syn i denna fräga, anser SFSF. Även Socialdemokratiska ungdomsförbundet, kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen efterlyser en diskussion om vapenexporten i kommande betänkande.

För att Sveriges trovärdighet i internationella nedruslningsdiskussioner skali upprätthållas måste den svenska vapenexporten upphöra, tycker Folkpartiets ungdomsförbund. Svenska kyrkans centralstyrelse nöjer sig med att "med kraft stödja regeringens och riksdagens beslut att så långt det är möjligt begränsa vapenexporten". Även Kvinnor för fred ser vapenexporten som ett problem i neutralitetspolitiken: "Den svenska vapenexporten sker ej i enlighet med svensk lagstiftning, vilket skapar misstro i vår omvärid".

En annan uppfattning i delta sammanhang företräder Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund (SAF/SI), som i sill yttrande betonar att en inhemsk försvarsindustri är en säkerhetspolitisk tillgång och att den minskande volymen beställningar till det svenska försvaret ökat problemen: Om försvarsmaterielindustrin skall kunna fortsätta att fylla sin säkerhetspolitiskt viktiga funktion och den produktionskapacitet och kompetens som finns inom dessa företag inte skall gä förlorad måste tUlämpas en mindre restriktiv politik när det gäller export av försvarsmateriel, skriver SAF'SI.

En stark ekonomi är ett väsentligt säkerhetspolitiskt intresse, konstate
rar försvarskommitlén. SAF/SI häller med om delta och menar att de
samhällsekonomiska obalanser som utvecklats under de 15 senaste åren
utgör det allvarligaste hotet. Landsorganisationen tar också upp ekono
min, men ur en annan vinkel: insatsen för att främja trygghet inom landet
utgör etl led i strävanden alt utåt skydda landets fred och oberoende.      276

Människornas känsla av samhörighet och solidaritet, och därmed deras     Prop. 1986/87:95 vilja att försvara landet, kan undergrävas om klyftorna i samhället ökar.

Kommerskollegium tycker att försvarskommittén inte tillräckligt uppmärksammat de säkerhetspolitiska konsekvenserna av de stora strukturella förändringar som skett i världens industriproduktion och i väridshandeln. Kommerskollegium nämner särskilt det västeuropeiska samarbetet, USA:s handelspolitiska agerande saml Finlands vänskaps- och biståndsavtal med Sovjetunionen. Samma brist pä övergripande synsätt finns när kommittén diskuterar transportfrågor, t. ex. det faktum atl utrikeshandels-flottans mycket konkurrensutsatta läge helt kan komma att förändra förutsättningarna för transporter i krislägen.

SAF/SI lägger i sitt remissvar huvudvikten vid vårt teknologiska beroende av omvärlden. SAF/SI ser detta beroende som någonting i allt väsentligt positivt:

Den globala och regionala ekonomiska integration som är ett resultat av det internationella ekonomiska samarbetet är i sig den kanske starkaste fredsbevarande faktorn i världen, anser SAF/SI.

Den för värt ekonomiska försvar ansvariga myndigheten, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), betonar att värt teknologiska beroende kan innebära både att risken för konflikter ökar och att den minskar. Det går inte att generellt säga att situationen på grund av dessa förhåUanden nu är mera konfliktskapande än under 1960-talet, skriver ÖEF.

Vad som däremot hänt är att vi fåll vad ÖEF kallar en "delvis ny konfliktstruklur". Beroendeförhållanden har gett stora västliga i-länder ekonomiska maktmedel av säkerhetspolitisk dignitet, anser ÖEF. Risken för en långsiktig urholkning av Sveriges suveränitet och handlingsfrihet genom ökade beroenden har ökat. Dessa risker bör uppmärksammas mera i framtiden, i synnerhet som detta är risker som inte totalförsvaret har några medel för att motverka.

Landsorganisationen (LO) uppmärksammar också dessa säkerhetspolitiska risker och anser all försvaret bör vara så utformat och uppbyggt att behovet av materiel och förnödenheter i allt väsentligt kan tillgodoses inom landet. Detta skulle stärka trovärdigheten i vår alliansfria politik, skriver LO.

SAF/SI håller med om att värt starka beroende av utlandet för att få tillgång till för svensk industri viktiga komponenter i ett utsatt läge kan bli kritiskt. På sikt bör detta beroendeförhållande begränsas. SAF/SI föreslår t.ex. en intensifierad teknikutveckling, målinriktade nationella program för forskning och utveckling samt ökad forsknings- och utbildningsverksamhet vid våra högskolor. För att höja vår kompetens och för att balansera beroendet av USA bör möjligheterna starkt förbättras för Sverige att delta i del västeuropeiska teknikutvecklingssamarbetet.

Ingenjörsvetenskapsakademien är inne på samma tankar, och efteriyser en utförligare diskussion av tekniska och industriella frågor. I sitt svar hänvisar akademien till det projekt som man bedriver i samarbete med Kungliga Krigsvetenskapsakademien, "Forskning, industri och säkerhetspolitik för 1990-talet".

Sveriges långsiktiga säkerhet och oberoende kommer i hög och växande      277

19  Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95. Bilagedel

grad att bero av vårl lands tekniska kompetensnivå, konstaterar Ingenjörs-     Prop. 1986/87:95 vetenskapsakademien.

Nedrustning och utveckling

Många remissvar betonar starkt nedrustningspolitikens roll i säkerhetspolitiken.

Överbefälhavaren anser att det väsentliga är att minska risken för krig överhuvudtaget. Det är därför betydelsefullt att försöka reducera staters förmåga att bedriva offensiv verksamhet i större skala. De strategiska och eurostrategiska kärnvapnen bör begränsas och förhandlingarna om taktiska kärnvapen bör kopplas till den konventionella militära balansen. ÖB talar också för ett förbud mot kemiska vapen och anser att politiskt bindande och militärt betydelsefulla förtroende- och säkerhelsskapande åtgärder är i hög grad önskvärda.

Kommitténs kommande betänkanden bör mera utförligt behandla frågan om en kärnvapenfri zon i Norden, tycker Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), som anser att kommittén allmänt undervärderat kärnvapnens roll. Det är väsentligt att kommittén noggrant går igenom problem, framkomstvägar och möjligheter. Kommittén borde mera ha framhållit zonens roll som politiskt förtroendeskapande åtgärd, anser SSU. På denna punkt får SSU instämmande från Svenska freds- och skiljedomsföreningen, som ser syftet med zonen som i första hand politiskt och först i andra hand som militärt. Även del Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen efterlyser en närmare analys av behovet och värdet av en kärnvapenfri zon i Norden.

Mera positiv till kommitténs skrivning om en kärnvapenfri zon i Norden är ambassaden i London, som anser rapportens avsnitt i frågan vara väl avvägt. Del hade dock varit värdefullt, anser ambassaden, om kommittén påpekat atl det är en självklar förutsättning att ett zonfördrag inte innehåller några bestämmelser som kan användas för inblandning i vår säkerhetspolitik.

Även Landsorganisationen (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Kvinnor för fred uttalar sig till förmån för en kärnvapenfri zon i Norden.

Bland remissvaren finns egentligen bara en kritisk röst mot tanken på en kärnvapenfri zon i Norden, Moderata ungdomsförbundet (MUF). Det är ännu inte bevisat, anser MUF, atl en zon skulle bidra till ökad säkerhet. Kommitténs påstående alt zon-tanken skulle ha väckt bred anslutning förefaller att vara en sanning med viss modifikation. Stödet kommer främst från socialdemokratiska partier och grupper lill vänster om dem.

De svenska nedrustningsförslagen måste, om de ska föra fredsarbetet framåt, vara balanserade och inte ensidigt gynna den ena sidan. 1 annat fall riskerar Sveriges auktoritet på nedrustningsområdel atl undergrävas. Förslaget om t.ex. en kärnvapenfri korridor i Centraleuropa uppfyller inte detta krav, tycker MUF.

En kärnvapenfri zon i Norden skulle ha den fördelen att den inrymde
precisa åtaganden av de ledande kärnvapenmakterna. Värdet av sådana
åtaganden kan alltid diskuteras, men det kan ändå med fog hävdas alt etl 278

zonarrangemang skulle minska risken för användning av kärnvapen mot     Prop. 1986/87:95 värt land. Sverige bör fortsätta det fördjupade analysarbetet av frågan, anser nedrustningsdelegationen i Geneve.

Av svaren är del egentligen bara ett som uttryckligen talar för en ensidig svensk nedrustning: Svenska freds- och skiljedomsföreningen (SFSF). Föreningen anser att försvarskommittén inte tillräckligt analyserat rustningarnas drivkrafter. Särskilt borde den starkare ha betonat de inre, nationella drivkrafternas betydelse. SFSF anser att dessa inre drivkrafter dominerar och är därt"ör mera pessimistisk än kommittén i sin syn på värdet av nedrustningsförhandlingar. Därför vill SFSF starkare betona värdet av nedrustningsåtgärder som vidtas ensidigt av ett enskilt land, s. k. unilaterala ätgärder, som ett medel för att bryta dödläget i nedrustningsförhandlingarna.

Nedrustningsdelegationen i Geneve diskuterar i sitt remissvar också sambandet mellan kärnvapen och de konventionella vapnen. Sverige anser att kärnvapennedmstningen bör ges högsta prioritet. Samtidigt pågår en kraftig konventionell uppbyggnad inom bägge maktblocken. Eftersom denna satsning syftar till att minska beroendet av kärnvapen bör vi vara försiktiga med att kritisera utbyggnaden av konventionella vapen.

I en del remissvar tas andra 'ledrustningsåtgärder upp. Kvinnor för fred föreslår att Sverige skall verka för ett förbud mot kryssningsrobotar och att Sverige inte bör tillåta örlogsbesök från kärnvapenstater om vi inte får garantier för att det inte finns kärnvapen ombord. Kristna fredsrörelsen anser det vara orealistiskt atl. som kommittén, tro alt kryssningsrobolar skulle kunna inkluderas i framtida överenskommelser om rustningsbegränsningar eftersom kontrollmöjligheter saknas. Nödvändigheten och svårigheten att visa att Sverige kan hävda sin neutralitet genom att hindra intrång av kryssningsmissiler och BI-bombplan i sitt luftrum diskuteras inte alls i rapporten, skriver Kristna fredsrörelsen.

Nedmslningsdelegationen i Geneve resonerar om en rad andra initiativ på nedrustningsområdel. Förhandlingstekniskt bör en överenskommelse om fullständigt förbud mot kemiska vapen vara möjlig inom de två-tre närmaste åren. Även frågan om radiologisk krigföring bör ges hög prioritet. Sverige bör också delta i arbetet för att hejda en kapprustning i rymden. Detsamma gäller den marina kapprustningen, som hittills fått mycket lite uppmärksamhet i nedrustningsarbetet.

Allmänna försvarsföreningen talar om värdet av förtroendeskapande ätgärder. Dessa bör ges en sådan bredd att de leder till långsiktiga mentalitetsförändringar: ökade och fördjupade kontakter mellan politiker, vetenskapsmän och vanliga medborgare, fritt utbyte av böcker, tidningar och massmediaprogram samt frihet för enskilda medborgare att förflytta sig både inom och mellan berörda nationer. Folkpartiets ungdomsförbund betonar att nedrustningsåtgärder på kärnvapenområdet inte behöver vara helt balanserade eftersom båda sidor ändå kommer att ha en tillräcklig avskräckande förmåga.

Vi räknar med att kommande betänkanden närmare behandlar Inga
Thorssons förslag i utredningen "Med sikte på nedrustning" för att under
lätta en omställning frän militär till civil produktion inom försvarsmateriel-   279

industrin, anser bl. a. Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU). I del-     Prop. 1986/87:95 ta instämmer det Socialdemokratiska kvinnoförbundet och broderskapsrörelsen. Sverige bör gå före och påbörja omformningen av vår vapenindustri till civil produktion, anser Kvinnor för fred.

Även arbetsguppen för svensk folkriksdag för nedrustning och Svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet saknar Inga Thorssons tankar i försvarskommitténs rapport. Hur kan vi och andra länder förverkliga intentionerna i Inga Thorssons utredning? Detta borde kommittén ha funderat på, tycker organisationerna.

Det militära försvaret

Försvarskommitténs arbete är uppdelat i tvä faser. Den första avslutades med den säkerhetspolitiska rapporten. Först i slutbetänkandel lämnar kommittén - utifrån de säkerhetspolitiska utgångspunkter som redovisats i rapporten - förslag om totalförsvarets inriktning och utformning efter budgetåret 1986/87. 1 den säkerhetspolitiska rapporten behandlas därför försvarets uppgifter ganska översiktligt. Detta har dock inte hindrat en del remissinstanser från alt lägga konkreta synpunkter på det militära försvarets inriktning och utformning.

Försvarskommittén talar i sin rapport om "ett starkt och allsidigt totalförsvar". Den formuleringen är bättre än den klassiska om "ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar", anser några av remissinstanserna. Kungliga Krigsvetenskapsakademien menaratt uttrycket "efter våra förhållanden" kan tolkas så att det statsfinansiella läget och inte det reella, yttre hotet är styrande för våra försvarsansträngningar.

Ambassaderna i London, Washington och Paris betonar att den klassiska formuleringen ställer till problem för en utländsk publik. Vad menar vi egentligen med "efler våra förhållanden"? Om uttrycket anses syfta på totalförsvarets andel av BNP så frågar sig en utländsk bedömare varför vi ansåg oss ha råd med 5 % på 1950-talet men med mindre än 3 % nu. Om man i stället menar att vår försvarsslyrka ska anpassas lill den militära styrkan i vår omvärid blir argumenteringen ännu svårare, påpekar ambassaden i Washington: Den tolkningen leder till att Sverige skulle öka sitt försvar kraftigt, heter det, eftersom de militära resurserna i närområdet ökat betydligt i såväl antal som kapacitet.

Den kraftfullaste argumenteringen för ökade försvarsanslag återfinns i remissvaren från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund (SAF/SI) och Moderata ungdomsförbundet. Organisationerna betonar att den försvagning av det militära försvaret som pågått sedan börian av 1970-talel måste brytas. SAF/SI erinrar om den fyrpartiuppgörelse om försvarskostnaderna som träffades 1984, men betonar att försvaret behöver en "finansiell förstärkning av helt andra mått" under en följd av år. Moderata ungdomsförbundet kräver "avsevärt ökade försvarsanslag", och menar att försvagningen av försvaret gynnat varken fredens eller Sveriges sak. Försvarets relativa styrka måste nu ålempprättas, tycker MUF.

Överbefälhavaren delar kommitténs syn på totalförsvarels roll och upp-         280

gifter. Men det räcker inte med att ha ett totalförsvar som är så starkt att Prop. 1986/87:95 del avhäller från angrepp. Försvarsmakten måste dessutom kunna förhindra att svenskt territorium och luftrum utnyttjas på ett sätt som strider mol den internationella rättens regler. Försvarsmaktens huvuduppgift är dock invasionsförsvar. Denna uppgift är sä väsentlig att den. enligt ÖB:s uppfattning, borde återinföras i målsättningen för totalförsvaret.

Försvarsmaktens roll på lägre konfliktnivåer än krig har inte tillräckligt uppmärksammats av kommittén, anser ÖB. Vi måste - i fred, kris och neutralitet - kunna effektivt övervaka och hävda vårt territoriums integritet.

Även Kungliga Örlogsmannasällskapet diskuterar försvarsmaktens uppgifter och betonar vikten av att försvarsmakten kan övervaka och kontrollera verksamhet pä värt territorium. Rapporten borde ha ägnat mera utrymme åt att analysera vilka krav som ställs på Sverige i en neuiralitetssituation.

Det är hög tid att ompröva riktigheten av tidigare försvarsulredningars bedömning att skydd av importen skall lösas med andra medel än militära, anser Örlogsmannasällskapet.

Försvarskommittén konstaterar lakoniskt att motivet bakom ubåtskränkningarna huvudsakligen torde "kunna hänföras till olika former av förberedelser för eventuella kris- och krigssituationer", men underlåter att vidare fördjupa sig i innebörden av detta konstaterande, skriver Sveriges reservofficersförbund. Ubåtskränkningarna bör "stämma till djupaste allvar och eftertanke", anser förbundet. Konsekvenserna är oerhörda av att främmande land i fredstid dolt skickar militära enheter till vårt land som förberedelser för en eventuell krigssituation utan att vi förmår hindra det, menar reservofficersförbundet.

Också Folkpartiets kvinno- resp. ungdomsförbund saknar en mera utförlig analys av kränkningarnas konsekvenser. Kommittén bör återkomma med förslag till fortsatta ätgärder för att möta detta säkerhetspolitiska hot. Även Allmänna försvarsföreningen anser att ubåtskränkningarna bör analyseras vidare och att ubåtsskyddet måste stärkas. Detta får dock inte ske på bekostnad av beredskapen mot invasion och mot andra hot och kränkningar, i första hand inom värt luftrum.

Försvarskommittén understryker fördelen för en krigförande part att kunna utnyttja svenskt luftmm för överflygning på väg mot mäl bortom Sverige. I ambassadernas remissvar är detta ett genomgående tema när de belyser utlandets syn på det svenska försvaret. För Storbritannien är det idag vår förmåga att motstå krav på överflygningsrätter och att avskräcka från luftmmskränkningar som utgör det avgörande kriteriet på trovärdigheten i svensk neutralitetspolitik, rapporterar ambassaden i London.

En liknande syn på det svenska luftförsvarets betydelse redovisas av ambassaden i Washington. Kan Sverige stå emot och försvara sig mot en massiv sovjetisk överflygning? I den mån del bland amerikanska bedömare finns några tvivel på det svenska luftförsvarets förmåga så gäller det kvantiteten, inte kvalitén, rapporterar ambassaden.

Svenska reservofficersförbundet anser att försvarskommitlén under
skattat de neutralitelspolitiska konsekvenserna av kryssningsrobotarna     281

och våra möjligheter all bygga upp elt effektivi försvar mot dem. Även     Prop. 1986/87:95 Landsorganisationen (LO), Kristna fredsrörelsen och Socialdemokratiska ungdomsförbundet efterlyser en analys av kryssningsrobotarnas betydelse för svensk säkerhets- och försvarspolitik. LO betonar särskilt att frågan är väsentlig ur neutralitetsrättslig synpunkt.

Vårt försvar bör även i fortsättningen bygga på allmän värnplikt. Nägot annat kan på sikt vara ett hot mot det demokratiska samhället, skriver Landsorganisationen (LO). Pä denna punkt får LO instämmande från Moderata ungdomsförbundet (MUF), som betonar att det inte finns någon motsättning mellan ett värnpliktsförsvar och en hög teknisk kvalitet. Båda linjerna är väl förenliga, anser MUF.

Totalförsvaret bör vara en hela folkets angelägenhet, heter del i kommitténs rapport, och de allra flesta remissinstanser instämmer i detta. Överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och Svenska röda korset (SRK) är några av de organisationer som starkt understryker de frivilliga försvarsorganisationernas betydelse för totalförsvaret och folkets försvarsvilja.

Civila delarna av totalförsvaret

Försvarskommittén redogör i kapitel 5 för samhällsutveckling, sårbarhet och samhällsekonomi. Kommittén bedömer alt ökad internationell integration, teknisk utveckling och strukturella förändringar i samhället får konsekvenser från sårbarhetssynpunkt: nya typer av hot måste beaktas, men förändringarna innebär också nya möjligheter att hantera de problem som kan uppstå. Ökade risker i fredssamhällei har lett till uppbyggnad av resurser som kan vara till nytta även i krig.

I kapitel 8 om försvarspolitiken säger kommittén bl.a. att vid militärt angrepp skall befolkning och egendom skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas. Försvarsviljan underbyggs genom att befolkningen är förvissad om att det finns en effektiv lotalförsvarsplanering för dessa svåra förhållanden.

Kommittén finner det väsentligt atl vår beredskap snabbt och flexibelt kan anpassas till aktuella situationer genom samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. De civila funktioner som är väsentliga för den omedelbara totalförsvarseffekten skall snabbt kunna ställas om för krigsförhållanden. Ett allsidigt näringsliv med styrka och förmåga att anpassa sig till krigsförhållanden är en nödvändig grund för försöriningsberedskapen. Härutöver erfordras kompletterande ätgärder inom totalförsvarets ram.

I 1982 års försvarsbeslut uttalades att totalförsvarets intressen bör beaktas i den fredstida samhällsplaneringen. Därigenom bör besparingarna kunna uppnås jämfört med om kompletterande beredskapsålgärder vidtas först i efterhand. Försvarsbeslutet ledde bl. a. till att totalförsvarels chefsnämnd fick i uppdrag all utreda hur detta i praktiken skulle kunna ske. Chefsnämnden har sedan presenterat sina förslag i betänkandet "Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen", (Ds Fö 1984:4).

Åtskilliga remissinstanser har redovisat synpunkter på de civila delarna
av totalförsvaret långt utöver vad kommittébetänkandet innehåller. Dessa 282

synpunkter får därtor ses som vägledning inför kommitténs fortsatta arbe-     Prop. 1986/87:95 te.

Civilförsvarsstyrelsen diskuterar konsekvenserna av den ökade risken för överraskande angrepp med inslag av sabotagehandlingar. Möjligheterna till omfattande utrymningar begränsas, och det är osäkert om skyddade utrymmen hinner iordningställas. Slutsatsen är att det blir viktigare att ha tillgång till skyddsrum.

Civilförsvarsstyrelsen anser att den ökande sårbarheten för olika samhällsfunktioner gör det lönsamt för en angripare att bekämpa dessa. Eftersom de aktuella målen ofta är belägna i befolkningstäla områden växer skaderiskerna för civilbefolkningen.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar efterlyser en samlad syn på vilka verksamheter som behöver fortgå i ett krigsorganiserat samhälle. Detta får konsekvenser för bl.a. arbetskraftsplaneringen. Försvarets forskningsanstalt, som bedriver en studie av samhället i kris och krig - det s.k. SKRlK-projektet - erinrar om de stora krav som ställs pä krigsorganisering av samhället när sabotagehandlingar och krigshandlingar pågår.

Överstyrelsen erinrar om den funktionsindelning av samhällets civila delar frän beredskapssynpunkt som beslutats. Denna motiverar en formell omarbetning av totalförsvarets målsättning. Civilbefälhavaren i Västra civilområdet har liknande synpunkter.

Livsmedelsförsöjningen i kris och krig väcker bekymmer hos flera remissinstanser. Statens jordbruksnämnd är angelägen alt få mera preciserade antaganden som grund för planeringen. Hur långvariga kriser och vilken krisimport bör man räkna med? Statens lantbruksuniversitet pekar på sårbarheten i produktionen. Anläggningar är beroende av elenergi, jordbruket och transporterna är beroende av olja och skördenivån är beroende av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Den mest strategiska frågan är försöriningen med kvävegödselmedel, som i högre grad borde bygga på inhemsk tillverkning. Lantbrukarnas riksförbund anser att kommitténs beskrivning av livsmedelsförsöriningens problem är vilseledande. Svagheterna kommer inte fram lika tydligt som i livsmedelskommitténs expertutredning om sårbarhetsfrågan (Ds Jo 1984:11). Sänkningen 1985 av jordbrukets produktionsmål är anmärkningsvärd. Bäde jordbruksproduktion och livsmedelsindustrin koncenteras allt mer till södra Sverige. Detta påpekar också Centerns kvinnoförbund, som talar för sitt förslag om tillverkning av etanol. Detta skulle bidra till drivsmedelsförsöriningen samt också ge protein och stärkelse.

Många remissinstanser uppmärksammar problemen med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Överbefälhavaren anser att kommittén i sitt fortsatta arbete ytterligare bör uppmärksamma samhällsutvecklingens konsekvenser för totalförsvaret. Det är angeläget atl chefsnämndens förslag fullföljs. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar utvecklar dessa tankar ytterligare och finner det angeläget att principerna för beredskapskoslna-dernas finansiering klarläggs.

Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilomräde och de fyra länsstyrel
serna i norr trycker på behovet att beredskapsaspekterna redan från grun
den beaktas i all samhällsplanering och exemplifierar med speciellt norr-          283

ländska problem. Övre Norrland är ett underskottsområde på människor,     Prop. 1986/87:95 livsmedel, industri och sysselsättning. Särskilt allvarlig är utvecklingen i inlandskommunerna. De stora avstånden ställer särskilda anspråk på kommunikationerna.

Grunden för en siörre självförsörjning måste skapas nu under fredsförhållanden genom ökade satsningar med regionalpolitiska medel.

Om exempelvis militära förband i ökad omfattning köper förnödenheter från närbelägna leverantörer ökar den lokala sysselsättningen och därmed också möjligheten för fler människor atl bo kvar på sina hemorter. Sådana idéer utvecklas i samverkan mellan militärbefälhavarna, förbandschefer, landsting och länsstyrelser. Ökade och mer differentierade beredskapslager i Norrland skulle också ge gynnsamma regionalpolitiska effekter.

Socialstyrelsen konstaterar alt hälso- och sjukvården är beroende av försörjningssystemen för vatten, avlopp, värme, el och tele. Dessa blir alltmera sårbara. Vid den fredstida utbyggnaden är det därför mycket väsentligt att ta hänsyn till beredskapsaspekter. Försvarskommittén bör pröva fördelningen av kostnaderna mellan olika huvudmän. Landstingsförbundet har en liknande inställning och hävdar alt statliga medel måste ställas till förfogande för sjukvårdens säkerhet i krig.

Stockholms läns landsting erinrar om att omfattande rationaliseringar och effektiviseringar är nödvändiga inom den fredstida sjukvärden av ekonomiska skäl. Trots detta gör den tekniska utvecklingen det möjligt att tillgodose höga krav på standard och kvalitet inom sjukvärden. Särskilda insatser för att trygga beredskapen kan bli nödvändiga. Sjukvården är starkt beroende av teknisk utrustning för bl.a. diagnostik. Om den skall användas i krigstid krävs tillgäng till reservdelar och reparalionsmöjlighe-ter. Landstinget förutsätter att full kostnadstäckning erhålls för beredskapsåtgärderna.

Televerket biträder kommitténs uppfattning om telekommunikationernas betydelse för totalförsvarels ledning i krig men pekar också på deras psykologiska betydelse för allmänheten. En krigsskyddsnämnd bör inrättas för att prioritera beredskapsinsatserna. Civilbefälhavaren i Västra civilområdet vill se ökade satsningar för att minska el- och telesystemens sårbarhet.

Den militära hotbild som kommittén presenterar innebär enligt slatens vatlenfallsverk utomordentliga påfrestningar för elförsöriningssysiemel i händelse av krig, särskilt vid ett överraskande angrepp i kombination med sabotageaktioner. Det gäller då alt ha handlingsfrihet atl disponera resurserna efter situationens krav. Mol den bakgrunden bör inte föreskrivas att kärnkraftverken skall slängas av vid risk för militärt angrepp. Däremot bör denna möjlighet finnas.

Moderata ungdomsförbundet anser att ekonomiskt försvar, psykologiskt försvar och civilförsvar bör vara starka men de får inte prioriteras på bekostnad av det militära försvaret.

Frågan om civilmotståndels möjliga roll inom totalförsvaret tycks helt
ha förbigått försvarskommittén, noterar Socialdemokratiska kvinnoför
bundet och broderskapsrörelsen. Efter att med tillfredsställelse ha tagit
emot motståndsutredningens "Kompletterande molståndsformer" (SOU            284

1984:10) förutsätter organisationerna att betänkandets förslag las upp i     Prop. 1986/87:95 kommitténs fortsatta arbete. Frikyrkorådet tillfogar alt tystnaden på denna punkt är ytterligare ett tecken på kommitténs snäva säkerhetssyn. Även Svenska freds- och skiljedomsföreningen saknar något avsnitt om civilmotstånd.

Till delta kan i efterhand göras kommentaren att motståndsutredningens betänkande behandlas i 1986 års budgetproposition. Försvarsministern finner att det icke-militära motståndet är ett komplement, men inget alternativ, till militärt försvar och föreslär att en särskild delegation inrättas, avsedd som ett diskussionsforum.

285

Innehållsförteckning                               P™p. 1986/87:95

1   Förberedelser inför 1987 års försvarsbeslut   ............ ... 7

2   Säkerhetspolitiska överväganden   .............................. ... 9

2.1       Inledning   ..................................................................     9

2.2       Den säkerhetspolitiska miljön: öst-västrelationerna       9

2.3       Den säkerhetspolitiska miljön: Del nordeuropeiska områdei        14

2.4       Konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet                  20

2.5       Grunder för Sveriges säkerhetspolitik   .......................     26

2.6       Hemställan   ................................................................     29

3 Försvarspolitikens Inriktning   ...................................... ... 30

3.1       Inledning   ..................................................................     30

3.2       Allmänna principer   ....................................................     30

3.3       Operativa grunder för totalförsvaret    ....................... ... 31

3.4       Hemställan   ...............................................................     35

4 Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor   ............ 36

4.1       Inledning   .................................................................. ... 36

4.2       Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen                  36

4.3       Ledning och samordning av totalförsvaret   ...............    39

4.4       Totalförsvarets beredskap   .......................................    40

4.5       Grunder för hälso- och sjukvården i krig  ....................    42

4.6       Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot  44

4.7       Ammunitionsröjning   ..................................................    47

4.8       Totalförsvarets personalförsörining   ..........................    48

4.9       Ledning av program- och funktionsutvecklingen samt produktionen                        50

4.10    Hemställan   ...............................................................    51

5 Totalförsvarets militära del    ....................................... .. 52

5.1  Det senast förflutna budgetåret (1985/86)    ............. .. 52

5.1.1        Verksamheten   ................................................ .. 52

5.1.2        Det ekonomiska utfallet   .................................. .. 53

5.1.3        Verksamheten under innevarande budgetär (1986/87)   .,           53

5.1.4        Försvarsmaktens organisation m. m. i juni 1987, en översikt                      55

5.2  Det militära försvarets fortsatta utveckling ................    55

5.2.1        Bakgrund och inriktning    .................................    55

5.2.2        Inriktning av vissa funktioner  ..........................    59

5.2.2.1        Beredskap ............................................    .59

5.2.2.2        Ledning  ................................................ .. 59

5.2.2.3        Underrättelsetjänst   ............................ .. 60

5.2.2.4        Telekrigföring    ..................................... .. 61

5.2.2.5        Ubåtsskydd   ......................................... .. 62

5.2.3        Arméstridskrafter   ............................................    63

5.2.4        Marinslridskrafter  ............................................. .. 64

5.2.5        Flygstridskrafter   .............................................. .. 66

5.2.6        Operativ ledning   .............................................    67

5.2.7        AnstäUd personal    .......................................... .. 67

5.2.7.1        Allmänna utgångspunkter   ................... .. 67

5.2.7.2        Löne- och anställningsvillkor   ............... .. 68

5.2.7.3        Decentralisering   av   arbetsgivarens   befogenheter och ansvar                        69        286

5.2.7.1        Långsiktigt behov av anställd personal      70     Prop. 1986/87:95

5.2.7.2        Styrmetoder beträffande personalvolymen    .,,      71

5.2.7.3        Åtgärder för alt täcka personalbehoven                  72

5.2.7.4        Peronalröriighel   ..................................    73

5.2.7.5        Befälsordningen ...................................    74

5.2.8       Utbildning .........................................................    75

5.2.9       Fredsorganisationen   ......................................    80

5.2.10    Rationalisering  ................................................. .. 83

5.2.11    Förvaring av vapen m. m. i militära förråd  ....... .. 85

5.2.12    Beriden garnisonstjänst   .................................    85

5.2.13    Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter ,,,       86

5.2.14    Ekonomiska överväganden och förslag ............    86

5.2.14.1        Säkerheten i planeringen   .................    86

5.2.14.2        Ekonomiska utgångspunkter  .............    87

5.3   Hemställan   .............................................................    91

6 Totalförsvarets civila del   ........................................... . 93

6.1       Inledning   ................................................................. . 93

6.2       Inriktningen i 1982 års försvarsbeslut    .................... . 93

6.3       Ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1987/88-1991/92   .            94

6.4       Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del               95

6.4.1       Grunder och inriktning  ..................................... . 95

6.4.2       Administrativ beredskap   .................................   99

6.4.3       Funktionsvis inriktning   ....................................   100

6.4.3.1        Civil ledning och samordning   .............. . 100

6.4.3.2        Civilförsvar och fredsräddningstjänsl   .   103

6.4.3.3        Psykologiskt försvar  ............................   112

6.4.3.4        Hälso- och sjukvård m. m......................   113

6.4.3.5        Telekommunikationer    ........................   113

6.4.3.6        Transporter   ........................................ . 114

6.4.3.7        Livsmedelsförsörining m. m................... . 115

6.4.3.8        Energiförsörining    ............................... . 115

6.4.3.9        Övrig varuförsörjning  .......................... . 117

6.4.3.10     Övriga viktiga samhällsfunktioner   ...... . 120

6.5  Ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del    .. . 125

6.5.1       Finansieringsprinciper för den civila delen av totalförsvaret                          125

6.5.2       Ekonomisk ram och priskompensationssystem  . 126

6.6  Hemställan   ............................................................... . 129

7 Forskning och försvarsindustri    ................................. . 130

7.1      Bakgrund  ..................................................................   130

7.2      Överväganden    ........................................................   130

7.2.1       Forskning   .......................................................   130

7.2.2       Försvarsindustri    ............................................ . 132

7.3  Hemställan   ...............................................................   139

8 JAS-projektet   ............................................................. 140

8.1      Bakgrund  .................................................................. . 140

8.2      Teknisk värdering av projektet   ................................ . 140

8.3      De ekonomiska förutsättningarna för projektet   ....... . 141

8.4      Vissa industripolitiska aspekter på projektet   ........... . 142

8.5      Hemställan   ............................................................... . 142

287

9 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 Fjärde huvudtiteln                           143     Prop. 1986/87:95

B      Arméförband   .......................................................... 144

1.   Ledning och förbandsverksamhel...........................   144

2.       Anskaffning av materiel   .......................................   147

3.       Anskaffning av anläggningar   ............................... . 150

C     Marinförband ............................................................. 153

1.       Ledning och förbandsverksamhel...........................   153

2.       Anskaffning av materiel   .......................................   155

3.       Anskaffning av anläggningar  ................................   158

D     Flygvapenförband   ................................................... . 161

1.       Ledning och förbandsverksamhel........................... . 161

2.       Anskaffning av materiel   .......................................   165

3.       Anskaffning av anläggningar   ...............................   168

E     Operativ ledning m. m................................................ 171

1.       Ledning och förbandsverksamhel...........................   171

2.       Anskaffning av materiel   .......................................   173

3.       Anskaffning av anläggningar   ...............................   175

4.       Forskning och utveckling .......................................   177

F     Gemensamma myndigheter m. m................................. . 179

1.   Försvarets civilförvaltning ......................................   179

2.       Försvarets sjukvårdsstyrelse .................................   180

3.       Fortifikationsförvltningen   ..................................... . 182

4.       Försvarets matierlverk  .......................................... . 184

5.       Gemensam försvarsforskning   ..............................   186

6.       Anskaffning av anläggningar för försvarels forskningsanstalt 189

7.       Försvarets radioanstalt ......................................... . 190

8.       Värnpliktsverket   .................................................. . 191

9.       Försvarels rationaliseringsinstitut   ....................... . 193

10.    Försvarshögskolan   .............................................. . 195

11. Militärhögskolan   ...................................................   196

12.    Försvarets förvallningsskola  .................................   199

13.    Försvarets läromedelscentral   ..............................   201

14.    Krigsarkivet   ..........................................................   202

15.    Statens försvarshistoriska museer   ......................   204

16.    Frivilliga försvarsorganisationer .............................   206

17.    Försvarets datacentral   ........................................   207

18.    Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret   .   208

19.    Reserv för det militära försvaret ............................   210

20.    Reglering av prisstegeringar för det militära försvaret                        211

G     Civil ledning och samordning.................................... . 212

1............................................................................. Överstyrelsen för civil beredskap:
Förvaltningskostnader   ......................................... 213

2.    Civil ledning och samordning   ................................. 214

3.    Civilbefälhavarna .................................................... 216

4.    Signalskydd.............................................................. 220

5.    Vissa skyddsrumsanläggningar ............................... 222

6.    Vissa teleanordningar ............................................. 223

288

H     Befolkningsskydd och räddningstjänst   ............ 225     Prop. 1986/87:95

1.  Befolkningsskydd och räddningstjänst............. 226

2.       Anläggningar för fredsorganisationen   ........... 233

3.       Skyddsrum   ............................................. 235

4.       Identitetsbrickor   ..................................... 237

5.       Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m         238

6.       Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss    ...         239

I      Psykologiskt försvar   .................................. 241

I.    Styrelsen för psykologiskt försvar   ............. 241

J      Övrig varuförsörjning................................... 243

1.  Drift av beredskapslager.............................. 243

2.       Beredskapslagring och industriella ätgärder ..... 244

3.       Täckande av föriuster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m             245

K     Övriga ändamål   ......................................... 247

1.  Försvarets forskningsanstalt:

Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet   ....... 247

2.       Flyltekniska försöksanstalten   ..................... 249

3.       Beredskapsstyrka för FN-tjänst   .................. 253

4.       FN-styrkors verksamhet utomlands................ 254

5.       Övervakningskontingenten i Korea   .............. 257

6.       Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål... 258

7.       Nämnden för vapenfriutbildning .................... 259

8.       Vapenfria tjänstepliktiga.............................. 261

Bilaga l.l Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520)       263
Bilaga   1.2 Remissvaren  om   1984  års  försvarskommittés  rapport

(SOU 1985: 23) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet               264

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1987                                                                                                                    289

Bilaga 2     Prop. 1986/87:95

Justitiedepartementet                             Bilaga 2

Justitie-
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 departementet

Föredragande: statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Andra huvudtiteln

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen, som har redovisats av chefen för försvarsdepartementet i bilaga 1 till denna proposition, skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter. 1 prop. 1986/87:100 (bil. 4) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna för Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m. etl förslagsanslag av 163 199000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fräga.

B. Polisväsendet

B 2. Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m.

1986/87 Anslag    163 199000

1987/88 Förslag   188 301000

Rikspolisstyrelsen föreslär att anslaget förs upp med 192547000 kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör uppgå till 188301 000 kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 188301 000 kr.

Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95. Bilagedel

Bilaga 3     Prop. 1986/87:95

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 Föredragande: statsrådet Gradin

Bilaga 3 Utrikesdepartementet

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Föredragandens överväganden

1984 års försvarskommitté anför i sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-lalet bl.a. att en stark ekonomi är ett väsentligt säkerhetspolitiskt intresse och en viktig faktor för motståndskraft och uthållighet i kris och krig. En slutsals av kommitténs analys av de hotbilder som bör ligga till grund för beredskapsplaneringen är att störningar i den internationella handeln kan uppstå tidigt under en framtida konflikt mellan maktblocken. Främst torde detta gälla strategiska råvaror och högteknologi. Successivt under en kris kan emellertid andra områden komma att beröras, och det multilaterala handelssystemet kan komma att få ökade inslag av bilaterala arrangemang.

Kommittén anför vidare atl Sverige under ett sådant förkrigsskede måste föra en aktiv handelspolitik som stöder vår strävan att vara neutrala i ett eventuellt kommande krig. Samtidigt mäste normala handelsförbindelser upprätthållas i så hög grad som möjligt. Beredskapen bör förutom förkrigsskeden avse även kriser av fredskaraktär, t.ex. på valutaområdet. Från rent handelspolitisk synpunkt är det enligt kommittén snarare krisens symptom än dess orsak som avgör hur den bör hanteras. Utöver den traditionella satsningen inom försörjningsberedskapen på lagring, omställningsförberedelser osv. bör enligl kommitténs mening ekonomiska och handelspolitiska styrmedel i ökad grad utformas för att kunna möta ekonomiska kriser pä ett tidigt stadium.

Jag delar kommitténs uppfattning alt beredskapen mot utrikeshandelsstörningar är en vital del av vår totala beredskap. Våra förberedelser bör därför vara omfattande och grundliga. Den snabba förändring och internationalisering av vår ekonomi som pågår och som har viktiga effekter för vår försöriningsberedskap gör det nödvändigt att analysera tänkbara utrikeshandelsstörningar och granska vår beredskap att möta dem. Jag avser därför föreslå regeringen att en särskild utredare tillkallas för denna uppgift.

Mäisättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av

totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna proposition redovisat även andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, såsom vissa gemensamma utgångspunkter, ledning och samordning samt beredskap. Dessa ställningstaganden är självfallet av stor betydelse för det fortsatia arbetet och skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter.

Chefen för försvarsdepartementet har vidare behandlat beredskapen på beklädnadsomiådet. De nya planeringsförutsätlningarna, som därvid redogjorts för, bidrar till all en mindre restriktiv importpolitik blir möjlig. Denna bör dock genomföras i en takt som medger nödvändig anpassning från den svenska tekoindustrins sida.

Vid förhandlingar inom GATT har beslutats alt förlänga den multilaterala särordning som gäller på teko-området, det s. k, multifiberavtalet. De nordiska länderna har i dessa förhandlingar uppnått atl små länder med hög imporlandel av förbrukningen ges en särställning. Möjlighet har därigenom skapats att även framgent begränsa lågprisimporten på de områden där etl skydd verkligen erfordras.

Funktionen Utrikeshandel inom totalförsvaret omfattar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som under kriser och krig behövs för att klara försvarsansträngningarna och befolkningens försörining. Kommerskollegium är ansvarig myndighet för funktionen.

Medel för kollegiets verksamhet på detta område har beräknats i överstyrelsens för civil beredskap programplan för perioden 1987/88-1991/92 och i kollegiets anslagsframställning för budgetåret 1987/88 (110000 kr.).

Jag anser att programplanen och kollegiets anslagsframställning ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag under anslaget G 2. Civil ledning och samordning beräknat medel för funktionen Utrikeshandel.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 3 Utrikesdepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört.

BUaga 4     Prop. 1986/87:95

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 Föredragande: statsrådet Lindqvist

Bilaga 4 Socialdepartementet

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

1 Inledning

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag (bil. 1) redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, nämligen vissa gemensamma utgångspunkter, ledning och samordning, beredskap, skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjning. Han har framhållit att dessa grundläggande redovisningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet samt att inriktningen i dessa skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter.

Hälso- och sjukvård 1 krig

Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig är en för hela totalförsvaret viktig funktion. Förmågan och viljan till motstånd inom totalförsvaret kräver en väl fungerande hälso- och sjukvård samt socialtjänst med en nära samverkan mellan dessa.

Hälso- och sjukvården i krig är planlagd all bedrivas inom två samverkande organisationer, den civila resp. den militära. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård är ett komplement till den allmänna civila hälso- och sjukvården och är främst inriktad på akut omhändertagande av sjuka och skadade inom den militära organisationen.

1 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 5, FöU 18, rskr. 374) uppmärksammades hälso- och sjukvården i krig som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret. Detta gällde främst den otillfredsställande beredskapen av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Försvarsbeslutet innehöll riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten i krig. Därvid prioriterades åtgärder för att tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och av läkemedel. Vidare prioriterades utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, I försvarsbeslutet fastställdes för första gången en femårig ekonomisk ram för den civila delen av hälso- och sjukvården i krig.

Försvarskommilléns förslag

Prop. 1986/87:95

1984 års försvarskommitté har i betänkandet (SOU 1987:7) Om det svenska totalförsvaret under 90-talet angett inriktningen för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.

Försvarskommittén lämnade i en skrivelse den 7 februari 1986 till chefen för försvarsdepartementet förslag beträffande inriktningen av programplaneringen för perioden 1987-1992, bl.a. inom funktionen Hälso- och sjukvård m. m. Dessa förslag låg till grund för regeringens anvisningar för myndigheternas programplanering. För funktionen Hälso- och sjukvård m.m. angavs som ekonomiska förutsättningar ett grundalternativ (129 milj.kr.) och ett ökningsalternativ (159 milj. kr/år). Socialstyrelsen har enligl regeringens anvisningar med underlag från och efler samråd med överbefälhavaren lagt fram en programplan för den civila hälso- och sjukvården i krig för perioden 1987/88-1991/92 och därvid föreslagit ytterligare en ekonomisk ram.

Bilaga 4 Socialdepartementet

Utbildningsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m.fi.

1 lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. finns bestämmelser om bl.a. utbildningsplikt för läkare. Lagens bestämmelser kom.pletteras av föreskrifter i bl.a. förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. m.

I juni 1982 avlämnade utredningen om sjukvården i krig (USIK) betänkandet (SOU 1982:42) Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. (Ledamöter vid betänkandets avlämnande: f.d. riksdagsledamoten Per Petersson, ordförande, landshövdingen Lilly Hansson, f.d. landstingsrådet Ragnar Litzner, landstingsrådet Göte Nilsson och riksdagsledamoten Rune Ångström.) USIK hade i uppdrag att dels göra en översyn av hur den fredslida yrkesutbildningen för personal inom hälso-och sjukvården bäst skulle komma totalförsvaret till godo, dels pröva olika personalgruppers behov av särskild utbildning om de svårigheter som sjukvården utsätts för vid katastrofer eller krig och dels pröva möjligheterna alt öka sjukvårdshuvudmännens medverkan i utbildningen för totalförsvarets hälso- och sjukvård i krig. För att säkerställa en god beredskap inför katastrofer och krig föreslår USIK bl. a. att det skall fastställas mål för utbildning i katastrofmedicin/kalastrofberedskap saml att all hälso- och sjukvårdspersonal skall vara skyldig att i fred delta i utbildning för hälso-och sjukvård i krig. Sammanfattningen av USIK:s förslag samt lagförslaget i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.1 resp. 4.2. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena över de frågor som avser ändring i lagen om tjänsteplikt för hälso-och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. och somjag lar upp i det följande har gjorts inom socialdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr S 2249/82).

En arbetsgrupp (arbetsgruppens ordförande generaldirektören S. Åke Lindgren), den s. k. Abrahamgruppen, tillkallades i december 1984 för att inom  regeringskansliet   närmare  överväga  bl.a.   utredningens  förslag.

Gruppen avlämnade i januari 1986 en rapport (Ds S 1986:1) Decentralisering m. m. av beredskapsuppgifler frän socialstyrelsen. I rapporten uttalar arbetsgruppen i fråga om utbildningen av personal för hälso- och sjukvården i krig att ansvaret för civil grundutbildning och vidareutbildning liksom hittills bör åvila skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet samt att ansvaret för fortbildning av den personal som är krigsplacerad hos sjukvårdshuvudmännen bör åvila dessa. Gruppen anser vidare alt utbildningsplikt bör införas för all hälso- och sjukvårdspersonal. En sammanfattning av arbetsgruppens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.3.

Regeringen beslutade den 5 februari 1987 att, med nämnda utredningsmaterial som underlag, inhämta lagrådets yttrande över ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. Lagrådet har lämnat förslaget ulan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.4.

Jag avser att i del följande ta upp olika frågor om hälso- och sjukvården i krig.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för justilie-, försvars-, utbildnings-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Hälso- och sjukvården i krig bygger i stor utsträckning pä de fredstida resurserna. Den i fred gällande hälso- och sjukvårdslagstiftningen utgör grunden för sjukvården i krig enligt den s.k. totalförsvarsprincipen. När den gällande hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) antogs av riksdagen (prop. 1981/82:97, SoU 51, rskr. 381) slogs detta fast. Den innebär att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar för atl förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig. Det åligger därmed sjukvårdshuvudmännen (landstingen) att redan i fred planlägga och vidta de olika åtgärder som fordras för att de skall kunna bedriva sin verksamhet under beredskap och krig.

Landstingen har numera ansvaret för huvuddelen av all hälso- och sjukvård. Därvid skall landstingen enligt HSL planera hälso- och sjukvärden med utgångspunkt i befolkningens behov av värd. Verksamheten skall vidare samordnas med kommuner, enskilda vårdgivare samt även andra landstingskommuner för att åstadkomma ett samlat utbud av vård.

Under de senaste årtiondena har viktiga samhällsuppgifter decentraliserats. Lagstiftningarna inom hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens områden utgörs i stor utsträckning av s. k. ramlagar. Detta innebär större kommunal självständighet och minskad detaljstyrning från centrala myndigheter. Primärkommuner och landsting får härigenom stora möjligheter att anpassa sina insatser efter lokala behov och förutsättningar.

Riksdagen har är 1985 ställt sig bakom vissa riktlinjer för den framlida

hälso-och sjukvårdspolitiken (prop. 1984/85:181. SoU 28. rskr, 400). Som     Prop. 1986/87:95 övergripande mäl gäller därvid all en förbättrad folkhälsa förutsätter en fortsatt aktiv och samordnad hälsopolitik samt att vård på lika villkor för     Bilaga 4 hela befolkningen måste säkerställas. I fråga om vårdens struktur slås fast     Socialalt primärvården utgör basen i hälso- och sjukvårdssystemet och att läns-     departementet och regionsjukvården skall inriktas mol specialiserad sjukvård, vissa förebyggande insatser samt forsknings- och utvecklingsarbete. Länssjukvårdens roll förväntas komma att förändras efter hand som primärvården utvecklas.

Utbyggnaden av primärvården innebär att tillgängligheten av behandlings- och vårdresurser ökar för befolkningen. Dessa resurser förväntas ocksä komma all användas i den fredstida medicinska katastrofberedskapen. Koncentration till länssjukvården av den specialiserade sjukvärden sammanhänger bl.a. med den medicinsk- tekniska utvecklingen som ger ökade möjligheter till diagnos, behandling och övervakning av vissa sjukdomstillstånd. Dessa ökade möjligheter skapar dock samtidigt ett beroende av kvalificerade apparatur och personal för skötsel av denna.

Tillgängen pä yrkesulbildad personal har tidigare varit dålig inom hälso-och sjukvärden. Under senare år har dock skett en förbättring. För närvarande råder totalt sett brist endast på vissa specialinriktade yrkeskategorier. Samtidigt råder dock brist på personal i vissa delar av landet, särskilt i glesbygder. Sysselsättningsgraden är relativt låg för vissa personalkategorier. Statsmakterna och landstingen prövar olika åtgärder för att motverka personalbristen i vissa delar av landet. Utvecklingen inom personalområ-det går mot färre personalkategorier, ökade krav på baskompetens samt förskjutningar i fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier.

Hälso- och sjukvården är en samhällssektor med högt teknikberoende. Läkemedel och medicinsk-teknisk utrustning bygger i allmänhet på ett mycket högt vetenskapligt och teknologiskt kunnande. Inom landet saknas dock produktionsmöjligheter för vissa mycket vitala produkter såväl inom läkemedelsområdet som inom sjukvårdsmaterielområdet. Detta gäller också för medicinsk-teknisk utrustning.

Sammantaget finns dock drag i samhällsutvecklingen som är positiva för möjligheten att klara hälso- och sjukvärden samt socialtjänsten i krig. Hit hör bl. a. de växande personella och andra resurserna, kommunernas ökande roll i samhällsverksamheten, utbyggnaden av primärvården samt möjlig utveckling inom läkemedels- och sjukvårdsmaterielområdet.

Samtidigt finns dock tendenser som kan medföra växande problem för verksamheterna i krig. Hit hör bl.a. den minskande lagerhållningen av sjukvårdens artiklar i produktions-, import-, distributions- och konsumtionsleden samt det ökande utnyttjandet av elektronisk apparatur och sårbarheten hos systemen för teknisk försörining. Det förhållandet alt äldre, svårt sjuka och handikappade i allt större utsträckning bor hemma leder bl. a. till svårigheter vid sökande av skydd i krig.

Handlingsberedskapen för att i fred ta hand om ett begränsat anlal akut sjuka och skadade är hög. För större anspråk på akuta insatser finns en även för krigsförhållanden värdefull medicinsk katastrofberedskap. Denna

har dock en i förhållande lill behoven i krig begränsad kapacitet och uthållighet. Den offentliga sjukvårdens resurser utgör således en god grund för samhällets hälso- och sjukvård i krig. Dessa resurser förbättras kontinuerligt i olika avseenden som är väsentliga för hälso- och sjukvården i krig.

1 takt med att dessa resurser förbättras ökar möjligheterna till en effektiv hälso- och sjukvård även under krigsförhållanden. För att under sådana förhållanden kunna möta ett starkt ökat värdbehov kompletteras den civila hälso- och sjukvårdens fredsresurser genom bl.a. operationsannex och vårdannex samt genom mobilisering av militära sjukvårdsenheter. Sjukvärdens resurser förstärks bl.a. genom beredskapslagring och genom ett utökat personalutnyttjande.

För att hälso- och sjukvården inte skall bli en gränssättande faktor inom ramen för våra försvarsansträngningar måste den ha erforderliga personella och materiella resurser samt kunna utnyttja dessa flexibelt med hänsyn till olika krav.

Huvuddelen av de mest kvalificerade civila och militära resurserna för hälso- och sjukvård i krig bör ses som gemensamma resurser inom totalförsvaret. De måste därför vara balanserade mot varandra och samordnade på ett sådant sätt att erforderligt samutnyttjande kan ske. För alt tillgodose dessa krav måste främst den civila hälso- och sjukvården ges ökad förmåga atl snabbt höja beredskapen och att utveckla tillräcklig effekt under lång tid. Vidare krävs ökad samverkan mellan militär och civil sjukvård vad gäller t.ex. krigsförberedelsearbete, ledning, personal- och förnödenhetsförsörjning samt utbildning och övning.

Jag anser alt hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret. Försvarskommittén understryker ocksä detta. En god beredskap inom dessa områden förstärker trovärdigheten i våra övriga försvarsansträngningar.

Kommittén har understrukit att hälso- och sjukvården i krig bör ses som ett sammanhängande system sammansatt av civila och militära komponenter. En helhetssyn bör tUlämpas för att tillförsäkra att de olika delarna är sinsemellan balanserade och samordnade. Denna helhetssyn mäste prägla såväl den långsiktiga planeringen i fred som hur resurserna utnyttjas i krig. En väsentlig förutsättning härför är enligt kommittén en utökad och förbättrad samverkan mellan främst socialstyrelsen, överbefälhavaren och sjukvårdshuvudmännen. Jag delar denna uppfattning samt vill också understryka att en utökad och förbättrad samverkan är nödvändig på aUa nivåer. Särskilt sjukvårdshuvudmännens medverkan på olika sätt bör förstärkas.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas förökade påfrestningar som kan uppträda samtidigt på många ställen. Delta innebär att resurserna måste vara flexibelt uppbyggda så att man kan möta olika slag av påfrestningar och olika krav på verksamheten.

Ökade påfrestningar - risk för lokal eller regional överbelastning -ställer krav på omfördelning av resurser, såväl personal som förnödenheter, från mindre hårt ansträngda områden till mera hårt ansträngda. Detta ställer i sin lur krav på förberedelser i fred som måste anpassas till de

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

faktorer som är gränssättande. Samtidigt måste patienter kunna förflyttas från hårt ansträngda områden till mindre hårt ansträngda. Detta ställer krav på en effektiv ledning av hälso- och sjukvården men också på en effektiv sjuktransportorganisation. När dessa åtgärder inte räcker till för att möta en överbelastning kan det bli nödvändigt att modifiera vårdstandard och behandlingsnormer. Kraven på flexibilitet kommer således att vara stora säväl på själva funktionerna som på de individer som arbetar inom dessa.

De sjukvårdsanläggningar som hälso- och sjukvården disponerar i fred utgör en viktig grund för verksamheten i krig. En strävan bör därför vara att utnyttja dessa lokaler i största möjliga utsträckning för att säkerställa hög kvalitet och kapacitet i krig.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.2 Inriktningen i stort

Mitt förslag: De principer för hälso- och sjukvården i krig som fastställdes i 1982 års försvarsbeslut skall fortfarande gälla. Hälso-och sjukvärden skall ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion sammansatt av civila och militära delar. En helhetssyn skall prägla verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut fortfarande bör gälla. Försvarskommittén har haft samma uppfattning.

Mälet för hälso- och sjukvården i krig är enligt 1982 års försvarsbeslut att varie människa som är i behov därav skall sä långt möjligheterna medger ges den vård som hennes tillstånd kräver.

Hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funktion. I denna har flera totalförsvarsmyndigheter att samverka för det gemensamma målet att varje människa, civil eller militär, skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver. De berörda totalförsvarsmyndigheterna har ansvar och resurser för olika delar av hälso- och sjukvården. Genom försvarsmaktens hälso- och sjukvård tillförs funktionen hälso- och sjukvård i krig betydande resurser (läkemedel, utrustning, förbrukningsmateriel, transportmedel, sjukhus och förbandsplatser) som normalt inte slår till förfogande för fredssjukvården.

Huvudansvaret för all hälso- och sjukvård, som inte faller under försvarsmaktens ansvar, bärs av den civila hälso- och sjukvården. Verksamheten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård bör främst inriktas på akut omhändertagande. Denna organisation bör därför bl.a. ha resurser för vissa kirurgiska operationer. Vid behov skall dessa resurser kunna förstärka den civila sjukvården. Likaså skall civila operationsresurser kunna förstärka försvarsmaktens fältsjukhus m. m. De av civilförsvaret organiserade s. k. sjukvårdsenheterna ingår i sjukvårdshuvudmännens krigsorganisation och ombesörjer att skadade människor snabbt kan tas om hand av medicinskt utbildad personal.

10

Den nödvändiga omställningen av fredssjukvärden i en krigssituation medför även atl hälso- och sjukvården pä primärvärdsnivå liksom socialtjänsten kommer att ställas inför ändrade krav. Antalet personer med behov av vård och omsorg kan komma att bli större än i fred. Bl.a. tillkommer nya grupper; skadade som kräver ett första omhändertagande, patienter som skrivs ut frän akutsjukhus samt patienter som väntar på sluten vård eller som av prioritetsskäl måste behandlas inom primärvården. 1 samband med utrymningar och flyktingsströmmar ökar också antalet människor med behov av värd och stöd på primärvårdsnivå.

Principerna för hälso- och sjukvärden i krig måste utgå från att varje människa, pä alla nivåer, skall kunna ges den vård och omsorg som hennes tillstånd kräver sä långt möjligheterna medger. De ätgärder som krävs i värdkedjans olika steg måste därvid beaktas för att ett gott behandlingsresultat skall kunna uppnås. Det är viktigt att åtgärderna vid det första omhändertagandet av skadade är av god medicinsk kvalitet. Detta påverkar i sin tur starkt åtgärderna vid de efterföljande stegen i vården. Det är därför nödvändigt att, trots försvårade förhållanden, eftersträva kontinuitet mellan ätgärder i värdkedjans olika steg även i krig. Därav följer också att resurserna måste balanseras mot varandra inom hela vården.

I planeringen för verksamheten i krig är det av största vikt att beakta krigsmiljöns särskilda krav och skapa förståelse för vikten av att i kris- och krigstillstånd kunna lösa uppgifterna under mer primitiva förhållanden. Del är nödvändigt att i all planering inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. utgå från en sådan bakgrund. I planeringen måste man också vara medveten om att vårdstandard och behandlingsnormer inte kan vara desamma som i fredstid. Målet för hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas. Planeringen måste inriktas pä att sä långt det är möjligt skapa sådana resurser och möjligheter att varie människa - civil eller militär -skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver.

Den sjukvård under fredstid som måste tillgodoses också under krig omfattar dels akuta kirurgiska operationer, dels akuta invärlesmedicinska åtgärder, dels akuta psykiatriska ätgärder. Vad gäller akuta kirurgiska operationer av fredsmässig karaktär torde behoven vara minst i samma storleksordning i krig som i fred. Erforderlig kirurgisk operaiionskapacitet måste således även i krig reserveras för dessa behov. Vårdbehoven inom långtidssjukvård och omsorgen av psykiskt utvecklingsstörda kvarstår i huvudsak oförändrade i krig.

Behandling av sjukdomar av såväl medicinsk som kirurgisk karaktär som i fred inle kräver akuta åtgärder kan till stor del anstå lill perioden efter ett krig med de antaganden som görs om varaktigheten av ett krigsskede. Härigenom kan i krig resurser frigöras för verksamheter med högre medicinsk prioritet och där elt ökat behov kommer att uppstå i krig. Till dessa hör behandling av krigs- och olycksfallsskadade.

Möjligheterna att genom omprioriteringar och omdispositioner frigöra sjukvårdsresurser som kan tillgodose de av krigshandlingar direkt orsakade sjukvårdsbehoven har ingående studerats och redovisats av socialstyrelsen (Sluten kroppssjukvård i krig. Socialstyrelsen redovisar 1986:3).

Studien visar bl. a. att av de ca 450000 kirurgiska operationer som i fred

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

11

åriigen utförs i Sverige, torde cirka en tredjedel kunna utgå i krig och anstå till efterkrigstiden.

Erfarenheterna från andra länder visar att krig och orostider med störningar i livsmedelsförsörjningen, skador på vatten- och avloppssystem, elkraflsavbroll m. m. medför utomordentliga påfrestningar för befolkningen. Sjukdomar spridda i vatten och livsmedel samt dåliga hygieniska förhållanden kan leda till omfattande sjuklighet. Jag ser det därför, liksom försvarskommitlén, som myckel viktigt att det finns ett väl utarbetat och fungerande, förebyggande hälsoskydd. Detta är främst en primärkommunal uppgift, men också en uppgift för försvarsmakten.

Försvarskommitlén har övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel (A-, B- och C-stridsmedel) utnyttjas i ett framtida krig. Verkan av dessa stridsmedel ställer speciella krav på sjukvårdsinsatser. Jag delar kommitténs uppfattning att detta måste beaktas i den fortsatta planeringen av funktionen Hälso- och sjukvård m. m. Planläggningen skall dock i huvudsak avse ett konventionellt krig.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.3 Ledningen av hälso- och sjukvården i krig

Enligt min mening måste en effektiv ledning av hälso- och sjukvården både kunna säkerställa värdbehovet i snabbt skiftande lägen och kunna genomföra en förutseende planering. Försvarskommittén är av samma uppfattning.

Genom riksdagens beslut år 1981 om hälso- och sjukvården i krig har ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fast på central, högre regional och lägre regional nivå. Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsens uppgifter är reglerade i kommunala beredskapskungörelsen (1964:722).

Med stöd av 20 § HSL äger regeringen rätt att i krigssituationer meddela föreskrifter som tar över den fredstida lagstiftningen. Syfiet är främst all kunna organisera och bedriva hälso- och sjukvården så att den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssituation. Vid den tidpunkt regeringen bedömer lämplig kan ansvaret för den operativa ledningen av den civila sjukvården pä central nivå delegeras till socialstyrelsen. Det innebär rätt att besluta om förflyttning av personal, patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande mellan civilområdena (9 § kommunala beredskapskungörelsen).

På högre regional nivå har civilbefälhavaren motsvarande befogenheter genom att han under regeringen leder den civila hälso- och sjukvården inom civilområdet. Som högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom civil-omrädet skall civilbefälhavaren bl.a. verka för att det militära och civila försvaret samordnas.

Enligt min bedömning bör de övergripande och principiella besluten som behövs inom hälso- och sjukvårdsområdet i krig och vid kriser fattas av regeringen i likhet med vad som gäller för övriga samhällsfunktioner.

12

Ansvaret för all beslutsunderlag tas fram och presenteras för regeringen ankommer pä de funktionsansvariga myndigheterna.

Försvarskommittén framhåller att i krig leder regeringen de civila delarna av totalförsvaret genom civilbefalhavarna. Detta innebär all de centrala myndigheterna främst fär en rådgivande roll vad gäller regeringens ledning av civilbefälhavarna. Vidare övertar de cenlrala myndigheterna vissa förvaltningsuppgifter frän regeringen. Enligl kommitténs uppfattning bör del i den praktiska planeringen tydligare markeras att det är regeringen som leder hälso- och sjukvården i krig. Socialstyrelsen bör i krig ha som främsta uppgift att ge underlag till regeringen för dess beslut av övergripande karaktär för inriktningen i stort av den civila hälso- och sjukvården och för den inriktning av resp. civilbefälhavares verksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet som del ankommer på regeringen att anvisa. Jag delar helt kommitténs uppfattning.

När det gäller ledning och samordning av verksamheten bör det normala i krig bli att regeringen med utnyttjande av underlag från de centrala myndigheterna riktar sig till civilbefälhavarna med direktiv och riktlinjer.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag (bil, I) anmält att en samlad översyn av totalförsvarets ledning har påböriats. I avvaktan på dessa studier har jag inte funnit anledning att föreslå några ändringar i fräga om 1981 års riksdagsbeslut (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr. 216) om ledningsansvaret för hälso- och sjukvården i krig. Jag vill i detta sammanhang också nämna den översyn av den kommunala beredskapslagstiftningen som görs av en särskild utredare (Dir. Fö 1985:01).

För att hälso- och sjukvårdens ledning skall kunna vara effektiv och kunna uppfylla ställda intentioner anser jag, oberoende av pågående översyner, att ett närmare samarbete bör utvecklas mellan regeringskansliel, civila och militära myndigheter m. fl. inom funktionen Hälso- och sjukvård m. m. För att detta skall vara möjligt har jag i dag fått regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild beredskapsdelegation för hälso- och sjukvård i krig. I fred skall dess uppgifter vara att hålla sig informerad om och vid behov ta ställning till olika beredskapsförberedelser inom området. Delegationen skall utgöra ett rådgivande organ knutet till socialdepartementet. 1 krig övergår delar av den till att utgöra ett stabsorgan inom socialdepartementet med uppgift att bereda regeringens beslut om hälso- och sjukvård.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.4 Decentralisering av beredskapsuppgifter

Regeringen fattade den 18 december 1984 beslut om socialstyrelsens framtida beredskapsuppgifter och därav betingad organisation. Beslutet innebar atl socialstyrelsen fortsättningsvis i första hand skulle arbeta med för hela riket övergripande och samordnande frågor och samverka främst med den högre regionala nivån, civilbefälhavaren. Del innebär att socialstyrelsen skulle avlastas frågor av detaljkaraklär. Utgångspunkten var atl vissa arbetsuppgifter hade decentraliserats frän socialstyrelsen eller avvecklats. Den nya organisationen skulle fungera frän och med budgetåret 1986/87.

Samtidigt tillkallade jag en arbetsgrupp med företrädare för försvars-, social- och finansdepartementen med uppgift att föreslå decentralisering

13

eller avveckling av beredskapsfrågor enligl nämnda regeringsbeslut. Arbetsgruppen antog benämningen ABRAHAM och har redovisat sitt arbete i rapporten (Ds S 1986: 1) Decentralisering m.m. av beredskapsuppgifter från socialstyrelsen.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.5 Försörjning

Mitt förslag: Riktlinjerna i 1982 års försvarsbeslut fullföljs. Del innebär att förnödenhetsförsöriningen för behovet i krig förstärks främst när det gäller anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel.

Skälen för mitt förslag: I 1982 års försvarsbeslut prioriterades bl.a. anskaffning för behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel.

Som följd av 1982 års försvarsbeslut godkände regeringen i november 1983 principöverenskommelser om sjukvårdshuvudmännens medverkan i den civila hälso- och sjukvårdens försöriningsberedskap avseende förbrukningsmateriel och varaktig sjukvårdsutrustning. Dessa principöverenskommelser gäller t.o.m. budgetåret 1986/87. För förbrukningsmateriel innebär del att sjukvårdshuvudmännen för statens räkning inköper, lagrar och omsätter förbrukningsmateriel inom den ekonomiska ram som statsmakterna har angell för försvarsbeslutsperioden. Parterna har enats om atl söka nä motsvarande överenskommelse om varaktig sjukvärdsutruslning.

Flera olika kategorier av sjukvård bestämmer försöriningsbehovet i beredskapsplaneringen, nämligen dels den normala s.k. fredsmässiga sjukvården i elt förkrigsskede, dels den i krig kvarstående sjukvärden av fredsmässig karaktär, dels den i krig tillkommande sjukvården på grund av krigshandlingar. Härtill kommer motsvarande behov i ett efterkrigsskede samt behoven under neutralitetsskeden med importbegränsningar.

Sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär omsätts snabbt och i stor mängd inom den civila fredssjukvärden. Sortimentet är mycket stort. Av distributionstekniska och ekonomiska skäl begränsas den kommersiella lagerhållningen jämle sjukvårdshuvudmännens ordinarie lager till vad som motsvarar 2—4 månaders behov i fred. Utvecklingen pekar mot atl denna lagerhållning kan komma att minska på sikt.

Statens förhandlingsnämnd har vid årsskiftet 1986-1987 träffat avtal med samtliga landsting om atl t.o.m. budgetåret 1986/87 göra inköp av förbrukningsmateriel till etl värde av 115 milj.kr., dvs. i enlighet med fastställd ram innevarande försvarsperiod. Denna lagring i sjukvårdshuvudmännens regi svarar tillsammans med övrig lagring enligt socialstyrelsen mot det i krig beräknade kvarstående civila fredsmässiga sjukvårdsbehovet. Endast mycket begränsade lager av förbrukningsmateriel finns

14

emellertid för det i krig tillkommande sjukvårdsbehovet. Försvarsmakten har vissa lager för sina motsvarande behov.

Socialstyrelsen uppskattar att drygt hälften av de läkemedel som används i fred utgörs av importerade färdigprodukter och att cirka 75 % av den inhemska läkemedelsproduktionen baseras på importerade råvaror. Substanser för tillverkning av läkemedel finns enligl socialstyrelsen lagrade för det fredsmässiga behovet under elt förkrigsskede. En sådan produktion förutsätter dock en viss förvarningstid. För den i krig kvarstående fredsmässiga sjukvärden finns vissa kommersiella och statliga lager av färdiga läkemedel. För det i krig tillkommande sjukvårdsbehovet finns däremot i huvudsak inga civila lager av läkemedel. Försvarsmakten har vissa lager för sina behov.

S. k. varaktig sjukvärdsutruslning finns hos landstingen i en omfattning som enligt socialstyrelsen ej fullt ut tillgodoser behoven i krig. Brister finns bl. a. vid operationsannexen.

Försvarskommittén har funnit att beredskapen i fråga om försörining med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdsorganisationen fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser som därför måste göras bör enligl kommittén vara all vid den kommande försvarsbeslulsperiodens slut ha byggt upp resurser så alt i vart fall krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses. Baserat på en förnyad analys av behovet av operationsannex bör även tillgängen pä varaktig sjukvärdsutruslning förbättras. När det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel anser kommittén att omedelbara åtgärder bör vidtas dels för att förbättra möjligheterna till inhemsk produktion under kriser och i krig, dels för fortsatt uppbyggnad av beredskapslager för krigsbehovet. Jag delar försvarskommitténs uppfattning i dessa frågor.

Vad gäller beredskapslager av olika slag anser jag att anskaffning, lagring och omsättning så långt det är möjligt skall samordnas mellan civila och militära myndigheter. Principen bör vara att lagringen bör i första hand ske hos den som skall använda materielen.

Förnödenheter för i krig tillkommande sjukvårdsbehov har en annorlunda sammansättning än förnödenheter avsedda för fredsmässig sjukvård. Till grund för överväganden om hur lagring av dessa förnödenheter i detalj skall genomföras bör läggas en bedömning av möjligheterna till omsättning i fred och till geografisk placering i områden där behovet av sjukvårdsresurser i krig kan bli stort och på etl sätt som medger snabb omdisponering mellan och inom olika delar av landet. Jag delar kommitténs uppfattning att lagring pä kassalionsbasis så långt möjligt bör undvikas och alt möjligheterna att även utomlands omsätta sjukvårdsmateriel och läkemedel som ännu är användbara bör undersökas.

Av socialstyrelsens programplan framgår att de totala behoven av sjukvårdsmateriel och läkemedel under krig och därtill hörande för- och efter-krigsskeden är mycket omfattande. Viss lagring av färdigprodukler är ofrånkomlig dels för att vi skall kunna ha tillgång till de speciella förnödenheter som överhuvud taget inte kan tillverkas inom landet, dels för att vi skall hinna ställa om industriproduktionen så att vi kan tillverka sådana

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

15

produkter. Dessutom mäste behovet för överraskande angrepp säkras. Detta leder till behov av beredskapslagring av såväl färdigprodukter som råvaror och halvfabrikat.

Enligt min mening bör behovet av sjukvårdsmateriel och läkemedel kunna begränsas i ett kris- eller krigsläge, i första hand genom begränsning av sortimentet samt genom olika åtgärder mol överförbrukning, genom ransonering av tillgängliga resurser och i viss mån genom återanvändning av engångsmaieriel. Dessa förändringar förutsätter dock både utbildning av och information till berörd personal för att kunna genomföras.

Anskaffningen av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär för den civila hälso- och sjukvärden bör under programperioden 1987/88- 1991/92 enligt min uppfattning ske enligt den inriktning som har angetts av försvarskommittén. Kommittén anser att ansvaret för försörjningsberedskapen beträffande den "fredsmässiga" hälso- och sjukvården under ett förkrigsskede och i krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Jag har samma uppfattning. Jag återkommer längre fram lill frågan om kostnader och finansiering av sjukvårdens försörjningsberedskap.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.6 Personalförsörjning

Min bedömning: Tillgången pä hälso- och sjukvårdspersonal i krig är tillräcklig, men del är angeläget all fördelningen av personal civilt och militärt sker pä ett för hela sjukvårdsbehovet optimalt sätt. Fungerande personalregister för vissa nyckelgrupper är därvid en förutsättning. Krigsplacering bör ske av all hälso- och sjukvårdspersonal redan i fredstid.

Skälen för min bedömning: Tillgången pä hälso- och sjukvårdspersonal är avgörande för hälso- och sjukvårdens kapacitet i krig. Nyckelfrågan är därvid personalens fördelning på och övning inom olika delar av totalförsvarets sjukvårdsorganisation.

Personaltillgången i landet inom hälso- och sjukvårdsområdet bedöms både av försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen vara tillräcklig för att tillgodose behoven i krig. Icke desto mindre finns allvarliga vakanser i såväl den civila som den mUitära sjukvårdsorganisationen i krig. Detta beror enligt myndigheterna pä att nuvarande system för registrering och fördelning av personal inte fungerar tiUfredsställande.

För att möta detta anser försvarskommittén att individuell krigsplacering bör ske i fred av all den hälso- och sjukvårdspersonal som erfordras i krig. Härvid bör sjukvårdshuvudmännen och försvarsmakten svara för krigsplaceringen inom civila respektive militära sjukvårdsenheter. Kommittén anser att socialstyrelsen efter samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse bör ange principer för fördelning av denna personal. Liksom kommittén vill jag framhålla att merparten av den kvalificerade sjukvården avses ske vid de civila beredskapssjukhusen. Fördelning och krigsplacering av

16

hälso- och sjukvårdspersonalen måste ske på sådant sätt att största möjliga effekt uppnås för totalförsvaret som helhet.

Från olika häll. bl. a. av försvarskommitlén, har framhållits som angeläget att ett heltäckande register inrättas för främst vissa nyckelgrupper av hälso- och sjukvårdspersonal. Ett sådant register bör enligt kommitténs bedömning vara i bruk senast under budgetåret 1988/89. Socialstyrelsen har hösten 1986 redovisat etl förslag lill hur en sådan registrering skall kunna ske.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.7 Utbildning

2.7.1 Utbildningens inriktning

Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal inför krig gavs hög prioritet i 1982 års försvarsbeslut. Jag anser, liksom försvarskommitlén, att sädan utbildning skall forisätta och förstärkas. Bl. a. bör hälso- och sjukvården i krig ges ett större utrymme i den ordinarie civila utbildningen. Utbildningen för verksamheten i krig bör i sä stor utsträckning som möjligt decentraliseras till regional och lokal nivå, och därvid ses som en naturlig del i den ordinarie personalutbildningen.

För att hälso- och sjukvården skall kunna fullgöra sin viktiga funktion i krig är det nödvändigt med en redan i fred väl genomförd personalutbildning. All personal som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården - medicinsk, administrativ och teknisk personal - behöver utbildning och övning för alt den på etl effektivt sätt skall kunna agera såväl i krig som vid katastrofer i fred. Av synnerlig vikt är att personal på ledande befattningar inom hälso- och sjukvårdens krigsorganisation utbildas för sina uppgifter.

I den civila grundutbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal ingår undervisning i katastrofmedicin med inslag av hälso- och sjukvård i krig. Blivande läkare förutsätts få ca 40 timmars undervisning i ämnet försvars-och katastrofmedicin. Omfattningen av utbildningen varierar dock mellan de olika högskolorna. 1 sjuksköterskornas grundutbildning ingår ca 20 limmars undervisning. På vårdyrkeslinjen i gymnasieskolan får blivande undersköterskor ca 10 timmars undervisning i samma ämne. Däremot ingår inte någon särskild undervisning om försvars- och katastrofmedicin i läkarnas och sjuksköterskornas vidareutbildning. Vissa katastrofmedicinska aspekter kan dock beaktas.

Socialstyrelsen svarar för vissa fortbildningsinsatser som anordnas för olika kategorier hälso- och sjukvårdspersonal som har nyckelbefattningar inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. Utbildningsinsatserna gäller främst sädana läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsadministratörer och apotekare som kommer att möta nya och ändrade krav om det blir krig.

Den s.k. Abrahamgruppen har haft till uppgift att bl.a. överväga de förslag om utbildning som utredningen om sjukvården i krig (USIK) har lagt fram (se avsnitt I). Gruppen har konstaterat att socialstyrelsen i dag i överensstämmelse med USIK:s förslag arbetar med utbildning av berörd personal med bl.a. en decentralisering av utbildningen till de kommunala

17

2    Riksdagen 1986/87. I suml. Nr 95. Bilagedel

huvudmännen som mål. Inom socialstyrelsen bedrivs olika metodförsök        Prop. 1986/87:95

som syftar till att underiätta en sådan decentralisering. Socialstyrelsen

bistår i dag sjukvårdshuvudmännen med bl.a. utbildningspaket samt ge-      Bilaga 4

nomför lärar- och handledarutbildning. Omfattningen av dessa ätgärder       Social-

mäste bedömas i förhällande till de ekonomiska förutsättningar som finns.   departementet

2.7.2 De övergripande utbildningsmålen m. m.

Jag anser det naturligt att utbildning i katastrofberedskap och för krig skall ingå i grundutbildningen för all hälso- och sjukvårdspersonal. Detta överensstämmer ocksä med USIK:s förslag. Utbildningens innehåll och omfattning måste dock anpassas till varje grupps behov. De centrala utbildningsmyndigheterna är i dessa fall skolöverstyrelsen samt universitets- och högskoleämbetet. Jag finner det lämpligt att de övergripande utbildningsmålen i den reguljära utbildningen formuleras av skolöverstyrelsen resp. universitets- och högskoleämbetet efler samråd med socialstyrelsen och försvarels sjukvårdsstyrelse. Del är enligl min uppfattning angeläget att dessa myndigheter så långt som möjligt följer upp utbildningens innehåll och omfattning. När det gäller fortbildning av landstingsanställd personal anser jag det naturligt att målen formuleras av socialstyrelsen efter samråd med sjukvårdshuvudmännen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Landstingsförbundet har till Abrahamgruppen framfört att sjukvårdshuvudmännen kan åta sig ansvaret för katastrofutbildning vad gäller såväl grundutbildning för vissa grupper som fortbildning för all hälso- och sjukvårdspersonal som sjukvårdshuvudmännen disponerar i krig under förutsättning alt utbildningsmål fastställs, utbildning av handledare genomförs och utbildningspaket tas fram av socialstyrelsen. Förbundet anser att vissa av socialstyrelsens kurser kan överlåtas till sjukvårdshuvudmännen. Landstingsförbundet förutsätter därvid att överenskommelse träffas om den ekonomiska ersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Enligt min mening finns det inte något hinder för att sjukvårdshuvudmännen övertar ansvaret för den utbildning som här anges.

Försvarsmakten har åtagit sig att utbilda och öva .även icke värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal m. m som är krigsplacerad inom försvarsmakten.

2.7.3 Förslag om utvidgning av utbUdningsplikten

Mitt förslag: Den utbildnings- och övningsplikt i fred som nu gäller för läkare utvidgas lill att gälla all hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. Utvidgningen avser också dem som är anställda med tillsynsuppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.

18

Försvarskommittén anser det angeläget att utbUdningsplikten i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänslepliktig hälso-och sjukvårdspersonal.

USIK har inte närmare berört behovet av utbildningsplikt för veterinärpersonal eller anställda med tillsynsuppgifter hos miljö- och hälsoskyddsnämnder. Utredningens förslag till lagstiftning omfattar dock även dessa personalkategorier.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som yttrat sig över USIK:s förslag tillstyrker i princip förslaget om utbildningsplikl. En ifrågasätter behovet av lagstiftning.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Skälen för mitt förslag

Samtidigt som ledningsansvaret för hälso- och sjukvärden i krig flyttades över frän länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen år 1981 antogs lagen (1981:292) om riänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. (tjänstepliktslagen). Med stöd av bestämmelser om tjänsteplikt i denna lag kan de personella resurserna förstärkas högst avsevärt i en beredskaps- eller krigssituation.

1 lagens 4 § anges vilka som omfattas av tjänsteplikten. Dit hör inte bara hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal utan även viss personal sysselsatt inom hälsoskyddet. Även den personal som har tidigare yrkeserfarenhet omfattas under vissa förutsättningar av tjänsteplikten. I förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. m. (tjänstepliktsförordningen) preciseras närmare vilka personalkategorier inom hälso- och sjukvärden samt hälsoskyddet som omfattas av tjänsteplikten även om de inte längre är sysselsatta inom verksamhetsområdet. 1 krigsveterinärförordningen (1981:648) regleras vilken veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen. Tjänsteplikten, som inträder om riket kommer i krig eller under vissa andra i lagen angivna omständigheter, gäller från och med det kalenderår då den tjänstepliktige fyller 16 år till och med det kalenderår dä han eller hon fyller 70 är.

Enligt vad som föreskrivs i 6 § tjänstepliktslagen omfattas endast läkare av en särskild utbildningsplikt i fred. De kan åläggas att under högst 60 dagar delta i utbildning och övningar. Utbildningsplikten gäller under vissa förutsättningar oberoende av kön till och med del kalenderår då de uppnår 70 års ålder.

Enligl 10 § tjänstepliktsförordningen ansvarar socialstyrelsen för den utbildning som avses i 6 § tjänstepliktslagen. Med anledning av detta anordnar socialstyrelsen varje år kurser för läkare, där utbildningen inriktas på de speciella uppgifter som läkarna kan ställas inför i sina krigsbefattningar. Detta innebär t. ex. atl kirurger genomgår särskilda kurser i krigskirurgi. Socialstyrelsen registrerar genomgången utbildning och betalar ersättning för mistade löneförmåner under utbildningstiden. Utbildningen har tidigare varit nästan helt inriktad på läkarna och deras uppgifter i krig. Under senare år har utbildningen alltmer kommit att omfatta även andra personalkategorier, då på frivillig grund. Numera anordnas ocksä gemensamma kurser för läkare och sjuksköterskor. Erfarenheterna av dessa

19

kurser är mycket positiva. Bl. a. anordnas utbildning i atl direkt kunna ta hand om skadade på skadeplats och i primärvårdens roll och uppgifter under krig.

På initiativ av socialstyrelsen anordnar vidare Svenska kommunförbundet kurser i hälsoskyddsberedskap för ledamöter och suppleanter i miljö-och hälsoskyddsnämnder saml hälsovårdsinspektörer (motsvarande). För veterinärpersonalens uppgifter i krig har på senare år inte anordnats någon utbildning.

Försvarsmaktens myndigheter har framhåUit att en utvidgad utbildnings-plikt är en förutsättning för att utbilda och öva den icke värnpliktiga hälso-och sjukvårdspersonal som är krigsplacerad inom försvarsmakten. Cheferna för försvarets sjukvårdsstyrelse och civilförsvarsstyrelsen, numera statens räddningsverk, har i en gemensam skrivelse den 3 september 1985 till regeringen framhållit alt frågan om utbildningsplikl är synnerligen angelägen för att klara utbildningen av personal vid militära fältsjukhus m. m. samt hemställt om en lagstiftning i överensstämmelse med USIK:s förslag.

USIK:s förslag om en utvidgad utbildningsplikt har mottagits positivt av remissinstanserna som fäster stor vikt vid att totalförsvarets hälso- och sjukvårdsorganisation skall fungera i krig och under motsvarande förhållanden.

Redan i dag deltar andra personalgrupper än läkare i betydande utsträckning i socialstyrelsens kurser. Det har inte varit svårt att få frivilliga deltagare, såväl förtroendevalda som medicinsk personal (främst sjuksköterskor), administrativ och teknisk personal, vårdlärare m.fl. Sjukvårdshuvudmännen har betalat lön under kurstiden. Utbildningen anses värdefull även för den medicinska katastrofberedskapen i fred.

Jag anser att det behövs utbildning i fred även för andra än läkare för att kunna möta de ökade krav som ställs i krissituationer och i krig. Det är därför viktigt alt civilt krigsplacerad personal — speciellt personal i nyckelbefattningar — i fred utbildas för sina uppgifter i krigsorganisationen. Det är ocksä angeläget att icke värnpliktig personal som är krigsplacerad i försvarsmakten kan kallas lill utbUdning och övningar tillsammans med värnpliktig personal. Enligt 4 § tjänstepliktslagen är de som är sysselsatta inom hälso- och sjukvärden eller veterinärverksamheten samt vissa personer inom hälsoskyddet skyldiga atl fullgöra viss tjänstgöring inom sitt verksamhetsområde i beredskaps- och krigssituationer. Jag anser att de som omfattas av tjänsteplikten har så betydelsefulla uppgifter under de nu angivna förhållandena att de också bör vara skyldiga att utbilda och öva sig för dessa uppgifter i fred.

Jag föreslår således en utvidgning av utbildningsplikten i fred till alt omfatta all personal som avses i 4 § ijänslepliktslagen. Förslaget föranleder en ändring i lagens 6 §.

Somjag tidigare har nämnt ansvarar socialstyrelsen enligt 10 § tjänstepliktsförordningen för den utbildning som avses i 6 § Ijänslepliktslagen. Mitt förslag om utvidgad utbildningsplikl innebär bl. a. att även veterinärpersonal kommer alt omfattas. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till den ändring i tjänstepliktsförordningen som mitt förslag om utvidgad utbildningsplikt kan föranleda.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

20

Hittills har socialstyrelsen inkallat läkare lill utbildning enligt 6 § ijänsie-pliklslagen. Detta bör socialstyrelsen göra även i fortsättningen beträffande de kurser som styrelsen anordnar. I övrigt är det lämpligt atl den som anordnar utbildning som avses i 6 § Ijänslepliktslagen också får kalla in berörda personer till utbildningen. Jag utgår från att utbildningsplikten utnyttjas i rimlig omfattning.

Jag anser att tiden för utbildningsplikten bör vara högst 60 dagar för alla personalkategorier som berörs.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har det inom socialdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt velerinärpersonal m. m. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.5. Lagförslaget överensstämmer med det till lagrådet remitterade lagförslaget. Som inledningsvis sagts har lagrådet granskal lagförslaget och lämnat det utan erinran.

Specialmotivering

Enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. (tjänstepliktslagen) är för närvarande endast läkare skyldiga att i fred delta i utbildning och övning för de arbetsuppgifter som de kommer att fä i beredskaps- och krigssituationer. Ändringen i 6 § innebär att utbildnings- och övningsplikten utvidgas till att gälla alla som omfattas av tjänsteplikt enligt tjänstepliklslagen. De yrkesgmpper som nu kommer att omfattas av utbildningsplikt bestäms således med utgångspunkt i vilka som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § tjänstepliktslagen. Närmare föreskrifter om vilka personer som omfattas finns i förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. (tjänstepliktsförordningen) och i krigsveterinärförordningen (1981:648).

I 4 § första stycket tjänstepliktslagen anges atl tjänsteplikten omfattar den som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller velerinärverksam-heten samt den som är anställd med tillsynsuppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Enligt motiven tiU 4 § (prop. 1980/81:57 s. 34 f.) avses med uttrycket hälso- och sjukvård detsamma som i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynslagen), dvs. den individuellt inriktade vården till förebyggande, uppspårande, utredning eller behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel samt vård i samband med barnsbörd. I motiven anges vidare att begreppet hälso- och sjukvårdspersonal definieras i tillsynslagen och att den lagen skall vara vägledande vid bedömningen av vilka som omfattas av tjänsteplikten. Uttrycket anställd med uppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd infördes genom en ändring i 4 § (SFS 1983:305) som en följd av att en ny hälsoskyddslag (1982:1080) ersatte den tidigare hälsovårdsstadgan (1958:663). I sak gjordes ingen ändring. Tjänsteplikten omfattar således såväl dem som tidigare kallades för hälsovårdsinspektörer eller hade en motsvarande be-

21

fattning som dem som har anställts med motsvarande uppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd. I övrigl hänvisas till vad som sägs i motiven till 4 S första stycket om tjänstepliktens omfattning.

Tjänsteplikten omfattar vidare (4 § andra stycket) personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom verksamhetsområdet och som har legitimation för yrket, har fått en kvalificerad behörighet inom yrket eller har avslutat sin tjänstgöring inom verksamhetsområdet en kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gäUande. 1 tjänstepliktsförordningen - som inte reglerar veterinärpersonalen - anges närmare (I §) vilka som skall hänföras till sädan personal som anges i 4 § andra stycket Ijänslepliktslagen. Beträffande vissa yrkesgrupper föreskrivs också en längsta tid för att omfattas av tjänsteplikt sedan de har slutat sin tjänstgöring. Socialstyrelsen ges möjlighet att efter visst samråd föreskriva att vissa yrkeskategorier skall omfattas av tjänsteplikten kortare lid efter tjänstgöringens upphörande än vad som har angetts i förordningen och atl även i övrigt begränsa antalet personer som skall omfattas av tjänsteplikten. Socialstyrelsens beslut i dessa avseenden får naturligtvis återverkningar på vilka som kommer att omfattas av utbildnings- och övningsplikl enligt 6 § tjänstepliktslagen. I 11 § krigsveterinärförordningen finns motsvarande bestämmelser för veterinärpersonal.

Antalet dagar som skall kunna tas ut är liksom tidigare högst 60 för alla.

Den enskilde skall även fortsättningsvis vara befriad från utbildnings-och övningsplikt i den utsträckning hans kroppskrafter och hälsotillstånd inte medger att han deltar.

Det finns inte någon anledning atl i 6 § behålla dess nuvarande särskilda begränsning till 70 års ålder eftersom utbildningsplikten omfattar endast dem som är tjänstepliktiga enligt 4 § och den tjänsteplikten enligt 5 § upphör året efter fyllda 70 år.

Bestämmelsen i 9 § Ijänslepliktslagen om påföljd för underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 6 § kvarstår oförändrad.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.7.4 Övriga frågor

Vad gäller registrering av genomgången utbildning föreslår USIK alt försvarsmakten även i fortsättningen skall föra register över utbildning av krigsplacerad personal inom försvarsmakten och alt sjukvårdshuvudmännen skall föra register över den civilt krigsplacerade hälso- och sjukvårdspersonalens utbildning. Abrahamgruppen har i sin rapport redovisat överläggningar med berörda parter, nämligen försvarsmakten, socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen, om det gemensamma registerunderlag som behövs civilt och militärt för hälso- och sjukvårdspersonalen. En central registrering av genomgången utbildning har därvid inle ansetts erforderlig. Någon form av enkel registrering av genomgången utbildning kan dock enligt min mening komma att behövas bl. a. för att kunna analysera utbildningsbehoven. För sjukvårdshuvudmännen bör detta vara möjligt atl genomföra i de personaladministraliva system som huvudmännen har byggt upp. Delsamma bör gälla för kommunerna och kommunanställd personal samt för lantbruksstyrelsen och dess velerinärpersonal.

22

Socialstyrelsen utbetalar för närvarande viss högsta ersättning för mistad lön under utbildningstiden till de läkare som utbildar sig för den civila hälso- och sjukvården i krig. För egen del vill jag framhålla att jag ser en sådan utbildning som en normal del i fortbildningen av olika yrkeskategorier och att den därför ocksä bör hanteras som sådan, dvs. betraktas som tjänsteuppdrag.

För den som med stöd av värnpliktslagen (1941:967) utbildas för uppgifter inom försvarsmakten finns i dag ersättningsbestämmelser om bl.a. dagpenning i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) och ytteriigare ersättningsbestämmelser i bl.a. familjebidragslagen (1978:520). Dagpenning motsvarar sjukpenning, men skall alltid bestämmas lill lägst 55 kr. Icke värnpliktiga som föreslås omfattas av utbildningsplikt enligt mitt förslag och som utbildas och övas för uppgifter inom försvarsmakten bör få samma ersättning som de värnpliktiga. Samma ersättningsnormer anser jag ocksä bör gälla för personal inom den civila sektorn som är privatanställd eller icke yrkesverksam och som omfattas av utbildningsplikten. Det är rimligt att den som anordnar och kallar till utbildning också svarar för ersättningen lill dem som deltar i den.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.8 Sjuktransporter

2.8.1 Fjärrsjuktransporter

Sjuktransporterna har stor betydelse för hälso- och sjukvården i krig.

Landstingskommunerna, som svarar för en mycket stor del av totalförsvarets sjukvårdsresurser, ansvarar för och disponerar en mycket begränsad del av transportmedlen i krig. Det i fred utvecklade och för fredsbehov avpassade sjuktransportsystemet är i huvudsak avsett för transporter inom respektive sjukvårdsområde. En betydande del av sjuktransporterna i krig beräknas emellertid behöva ske över läns- och civilområdesgränser. För dessa behov är de fredstida civila sjuktransportresurserna inte tillräckliga.

I 1982 års försvarsbeslut angavs atl inriktningen borde vara att programansvaret för fjärrsjuktransporter (transporter mellan civil- och militärområden) pä sikt skulle föras över från försvarsmakten till socialstyrelsen. Innan detta kunde ske borde sjuktransportfrägan i sin helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter och därvid särskilt prövas inriktningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna.

Enligt min mening visar utvecklingen att programansvaret oförändrat bör åvila försvarsmakten. Överbefälhavaren och socialstyrelsen är också överens om detta. Försvarskommittén är av samma uppfattning och anser att försvarsmakten fortfarande bör ha detta ansvar.

2.8.2 Helikoptrar för sjuktransporter

Försvarskommittén anser att tillgång lill sjuktransporter med helikoptrar är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och sjukvård. Snabba transporter av akut sjuka eller skadade innebär i många fall färre dödsfaU, färre fall av invaliditet, minskat lidande och snabbare tillfrisknande för

23

patienterna samt tidsbesparingar och lägre vårdkostnader inom hälso- och sjukvärden.

1 fred föreligger behov av helikoptrar för sjuktransporter som komplettering till vägbundna ambulanser i stora delar av landet. Vid siörre olyckor och katastrofer finns dessutom behov att kunna genomföra samlade insatser med helikoptrar. I krig ökar de totala behoven av sjuktransporter med helikoptrar. Inom försvarsmakten föreligger för understöd av militära operationer behov av helikoptrar för bl. a. sjuktransporter.

Kommittén anser att en ökning av sjuktransportkapaciteten med helikoptrar bör ske för att tillgodose behovet i krig. En utökning av kapaciteten för detta ändamål bör ske på elt sådant sätt att även behovet i fred kan tillgodoses. Kommittén har inhämtat atl det finns intresse för ett ökat landstingskommunalt och statligt samarbete på detta område. Sjuktransporter med helikoptrar bör enligt kommitténs uppfattning organiseras i landstingskommunal och statlig regi för att tillgodose behoven av sjuktransporter i fred och organiseras samordnat med försvarsmakten och rikspolisstyrelsen, helikopterorganisationer samt privata helikopterföretag. I krig bör sjuktransporter med helikoptrar kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret.

Kommittén anser att vissa statliga medel bör avdelas för att förbättra sjuktransportkapacilelen med helikoptrar såväl i fred som i krig under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen är beredda atl medverka i motsvarande utsträckning.

Ansvaret för civila sjuktransporter åvilar enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen. Rikspolisstyrelsens uppgifter beträffande luftburna sjuktransporter bör således föras över till sjukvårdshuvudmännen.

Jag delar kommitténs uppfattning i denna fräga. Enligt min mening är det naturligt att sjukvårdshuvudmännen ges ett större ansvar för de civila sjuktransporterna. Jag avser också att pröva hur kommitténs förslag om en utökad anskaffning av ambulanshelikoptrar kan genomföras. Jag avser att återkomma i dessa frågor.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.9 Hälso- och sjukvårdens skydd

Frågan om hälso- och sjukvårdens skydd i krig togs upp i 1982 års försvarsbeslut. Tillräckligt underlag saknades då för att fatta beslut om den framtida inriktningen av skyddet. Socialstyrelsen fick i uppdrag att utveckla synen avseende hälso- och sjukvärdens skydd i krig samt att göra en försöksutbyggnad av skydd för hälso- och sjukvården. Detta har styrelsen redovisat i rapporten om hälso- och sjukvärdens säkerhet i krig (SSIK).

Försvarskommittén har tagit del av socialstyrelsens förslag och anser att del är angelägel att åtgärder vidtas för att förbättra den tekniska försöriningen och skyddet i krig. Jag anser, liksom försvarskommittén och socialstyrelsen, att åtgärder för att säkerställa den tekniska försöriningen t.ex. försörjning med el och vatten bör prioriteras före fysiskt skydd. Vidare bör enligt kommittén det folkrältsliga skyddet enligt Genévekonventionerna med tilläggsprotokoll utnyttjas. Jag delar kommitténs uppfattning att civila sjukvårdsanläggningar redan i fred bör utmärkas med röda korstecken

24

synliga från luften. Sjukvårdshuvudmännen bör enligt kommittén ha ansvaret för att sädana åtgärder genomförs. Ätgärder för att förbättra säkerheten bör därför i likhet med vad kommittén anser finansieras genom ett delat kostnadsansvar mellan landstingen och staten varvid staten bör ansvara för krigsbehovets kostnader. Jag återkommer under avsnitt 4 till frågan om medel för hälso- och sjukvärdens skydd i krig.

Jag anser del vara viktigt att hälso- och sjukvårdens skydd mot främst C-men även A- och B-stridsmedel förbättras. Försvarskommittén är av samma uppfattning. Skyddet bör successivt byggas upp så att i första hand hälso- och sjukvårdens personal och sjukhusens egenskydd förbättras och så att möjlighet finns att ta emot, sanera och behandla bl. a. C-skadade. Jag återkommer till frågan om medel för detta ändamål längre fram.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.10 Socialtjänst

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten, om riket kommer i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. En bestämmelse om detta förs in i socialtjänstlagen (1980:620).

Skälen för mitt förslag: Under krig är det nödvändigt med en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En förstärkning av hemsjukvärden och den kommunala hemtjänsten behövs för t. ex. de patienter som inte kan beredas värd på sjukhus.

Äldreomsorgen utgör en växande del av socialtjänsten. Genom hemsjukvården och dagsjukvården härden en stark koppling till hälso- och sjukvården vid vårdcentraler och sjukhem (primärvården). Strävandena att äldre så långt som möjligt skall bo kvar i sina hem kan bli svåra att uppfylla i krig. Svårigheter för äldre och även handikappade att hinna till skyddsrum kan göra det nödvändigt att på ett tidigt stadium förflytta dessa människor. De försämrade möjligheterna att upprätthålla hemtjänsten gör att det också kan bli nödvändigt med kollektivt boende i högre grad i krig än i fred. Detta kommer att ställa krav på en fungerande transportorganisation, framför allt för att upprätthålla dagsjukvård vid vårdcentralerna.

Barnomsorgen i krig kommer att få ta emot avsevärt fler barn än i fred. Detta måste ske på ett sätt som utgår från barnens behov av stöd för att klara av de psykiska påfrestningarna under krigsförhållanden. I och med att familjer splittras under krigsförhållanden genom inkallelser och utrymningar m. m. är det viktigt att riktlinjer finns för hur barnen skall tas om hand.

Socialtjänsten regleras i huvudsak av socialtjänstlagen (1980:620). Huvudansvaret för socialtjänsten och den närmare utformningen av denna ligger hos kommunerna. Socialtjänstlagen ger en kommun stora möjligheter atl anpassa olika insatser efter de behov och de förhållanden som råder inom kommunen. De riktlinjer som finns i fred bör enligt min mening även

25

gälla under krigsförhållanden. 1 krig måste dock verksamheten koncentreras till de för krigsförhällandena speciella uppgifterna och den situation som råder lokalt. Vissa normer i socialtjänsten som gäller i fred kan därför komma att avvika från dem som gäller i krig.

Socialtjänsten måste enligt min mening kunna organiseras och bedrivas så, att den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssituation. För alt detta skall vara möjligt bör regeringen ha rätt att meddela föreskrifter som i erforderiig utsträckning tar över reglerna för den fredstida socialtjänsten enligt socialtjänstlagen. Denna lag ger i sin nuvarande lydelse inte någon sådan rätt för regeringen. Jag föreslår därför att det i socialtjänstlagen förs in en bestämmelse om att regeringen skall kunna meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten enligt den lagen, om riket kommer i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordenfliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Bestämmelsen bör lämpligen tas in som en ny 78 § i socialtjänstlagen.

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom socialdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 4.6.

Socialstyrelsen har föreslagit all lagen (1964:47) om krigshjälp skall upphävas och att socialtjänstlagens regler om ekonomiskt bistånd skall anpassas därefter. Enligt vad jag har inhämtat från chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer slatens invandrarverk alt senare under våren 1987 redovisa förslag till hur flyktingmottagning i krig skall gå till. Jag avser att avvakta det förslaget och är därför inte beredd att nu föreslå att lagen om krigshjälp skall upphävas.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2.11 Finansiering m. m.

Enligt 1982 års försvarsbeslut borde ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen prövas ytterligare. Försvarskommitlén har efler särskild utredning av generaldirektören Gunnar Petri angett följande principer för finansieringen av beredskapsförberedelser inom den civila delen av totalförsvaret: De beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar bör i normalfallet genomföras och bekostas av de organ - bl. a. kommuner och landsting - som har ansvaret för den fredslida verksamheten. Statens kostnadsansvar för beredskapen mot sådana fredstida störningar bör därför vara begränsat till situationer mol vilka den verksamhetsansvarige saknar reella möjligheter att skydda sig. Kostnadsansvaret vad gäller beredskapen mot kriser och krig bör delas mellan staten och den som har ansvar för den aktuella verksamheten i fred. Den som skaU upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig bör själv svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnader för planerings-, utbildnings- och övningsverksamhel.

Jag instämmer i dessa principer. Försvarskommittén menar dock atl staten tills vidare bör svara för finansieringen av kommunernas administrativa kostnader. Jag har inte något alt erinra mol detta, men anser det

26

samtidigt angeläget att det kommunala finansieringsansvaret snarast klaras ut.

Kommittén anser bl.a. att ansvaret för försörjningsberedskapen beträffande den fredsmässiga hälso- och sjukvärden under etl förkrigsskede och i krig åvilar sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär enligt kommitténs mening att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att för dessa skeden ansvara för finansieringen av beredskapsåtgärder i fräga om bl.a. sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Jag är av samma uppfattning.

Enligt min mening har sjukvårdshuvudmännen samma kostnadsansvar för sina invånare i krig som i fred. Ansvaret för uppgifter som rör hälso-och sjukvårdens beredskap i detta avseende och som inte är av övergripande rikskaraktär åvilar således sjukvårdshuvudmännen. Det i krig tillkommande behovet av åtgärder bör åvila staten och finansieras med statliga medel.

Socialstyrelsen föreslår i sin programplan all behovet av läkemedel för den i krig kvarstående fredsmässiga hälso- och sjukvården tillgodoses genom en i lag stadgad utökning av de kommersiella lagren hos den svenska läkemedelsindustrin och importörer. Kommittén har framhållit atl det är väsentligt att lagring för krigsbehovet byggs upp. Jag delar kommitténs uppfattning. Kommittén har dock inle haft tillräckligt underlag för alt föreslå en lagstiftning. Det bör ankomma på regeringen att vidare överväga frågan.

Enligt regeringens anvisningar för program- och verksamhetsplaneringen för den civila hälso- och sjukvården i krig under perioden 1987/88— 1991/92 skulle planeringen ulgå från vad försvarskommitlén föreslagit i skrivelse till regeringen i februari 1986. Kommittén angav därvid att planeringen skulle göras i två ekonomiska nivåer på 129,3 milj. kr/år resp. 159,3 milj. kr/år. Inom den anbefallda ramen ingår driftkostnader.

Socialstyrelsen har i programplanen 1987-1992 framhåUit att den för krig otillräckliga civila.försörjningsberedskapen måste avhjälpas främst genom en utökad beredskapslagring. Styrelsen har därvid valt att presentera ytterligare ett kostnadsalternativ pä i genomsnitt 342,6 milj. kr/är.

Försvarskommitlén förordar i sitt slutbetänkande en kraftig förstärkning av uthållighet och kapacitet för den civila hälso- och sjukvärden i krig. Kommittén ger en femårig ekonomisk ram på totalt 1096 milj.kr. varav 500 milj. kr. avser särskilda insatser under försvarsperioden. I genomsnitt per är innebär det 219,2 milj. kr. för den civila hälso- och sjukvärden i krig exkl. administrativa beredskapskostnader vid socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium. Jag delar kommitténs uppfattning om att det är angeläget alt vidta ätgärder för att åstadkomma förbättringar vad avser hälso- och sjukvården i krig. Den av kommittén föreslagna ramen bör enligt min mening leda till att beredskapen kraftigt förbättras inom detta område.

Jag återkommer till mina ställningstaganden till socialstyrelsens anslagsframställningar och min hemställan om anslag för budgetåret 1987/88 i det följande (avsnitt 4).

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

27

3  Hemställan                                                                Prop. 1986/87:95

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen     Bilaga 4
föreslår riksdagen                                                           Social-

dels att anta                                                               departementet

1.   det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:292) om tjänsteplikl för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m. m.,

2.        förslagel till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
dels att

3.   godkänna de riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig somjag
har förordat (avsnitt 2.2 och 2.5).

Vidare hemställer jag atl regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigl har anfört om hälso- och sjukvården i krig.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 Femte huvudtiteln

1 prop. 1986/87:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna följande anslag:

till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet ett förslagsanslag av 4036000 kr.,

till Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig ett reservationsanslag av 85464000 kr.,

till Driftskostnader för beredskapslagring m. m. ett förslagsanslag av 56099000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

E 13. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet

1985/86 Utgift	3 900000
1986/87 Anslag	4036000
1987/88 Förslag	4070000

Detta anslag finansierar program 4. Försvarsmedicinsk verksamhet.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

SBL föreslår i sin anslagsframställning följande:

1.    Pris- och löneomräkning -1-121 000 kr.

2.    SBL föreslår att anslaget räknas upp med 879000 kr. Uppräkningen avser dels pris- och löneomräkning med 3 % efter avdrag för besparing med 2 %, dels ett belopp på 758000 kr. för utbyggnad av försvarsmedicinsk virologi.                                                                                          28

3. SBL föreslår att den generella nedskärningen enligt huvudförslaget vidtas med 2 % under budgetåret 1987/88 och med 3 % under budgetåret 1988/89.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4070000 kr. Huvudförslaget genomförs med en total real minskning av utgifterna om 5 % med fördelningen 2 och 3 % för budgetåren 1987/88 resp. 1988/89. Jag har vid min beräkning tagit hänsyn tUl detta. .

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa elt förslagsanslag av 4070000 kr.

E 20. Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

55 809000 85464000 62 200000

Reservation

147954000

Från anslaget bekostas utgifter för investeringar i beredskapslager m. m. för den civila hälso- och sjukvården i krig. Vidare bekostas från anslaget utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Socialstyrelsen

Planeringen för hälso- och sjukvärden, socialtjänsten samt hälsoskyddet i krig utgår från dels den inriktning som anges i 1982 års försvarsbeslut, dels regeringens anvisningar 1986-02-20, vilket har redovisats i programplan för perioden 1987-92. Styrelsen föreslår bl. a. följande:

1.   Medel för anskaffning av sjukvårdsutrustning för bl. a. operationsan
nex (25,0 milj. kr.).

2.    Endast en mindre del av läkemedelsbehovet för den tillkommande krigsfallsbelastningen finns för närvarande anskaffad. De volymer läkemedel som kommer att åtgå är så stora att omsältningslagring inte kan tillämpas. Långtidslagring som redan finns inom försvarsmakten, kommer att krävas även för den civila hälso- och sjukvården (90 milj. kr.).

3.    Nuvarande omsältningslagring i sjukvårdshuvudmännens regi tUlsammans med ordinarie lagerhållning svarar mot de beräknade behoven för det i krig kvarstående normala sjukvårdsbehovet. Ytterligare omsältningslagring torde endast kunna åstadkommas i begränsad omfattning. För

29

den tillkommande krisfallsbelastningen erfordras utöver omsättningslagringen en långtidslagring av samma typ som för läkemedel (86,4 milj. kr.).

4.    De medel som socialstyrelsen f, n. disponerar för utbildningsåtgärder
medger inle att hela utbildningsbehovet kan täckas. En prioritering mäste
göras till de grupper som i en krigssituation kommer all fä en påtagligt
annorlunda arbetssituation och har det största utbildningsbehovet.

Socialstyrelsens förslag (16 milj. kr/år) innebär att de ekonomiska förutsättningarna finns för att förverkliga förslagen i USIK:s utbildningsbetänkande (SOU 1982:42).

5.    Utredningen om hälso- och sjukvårdens säkerhet i krig (SSIK) visar att merparten av akutsjukhusen är mycket sårbara. Styrelsens förslag (35 milj. kr/år) överensstämmer med SSIK:s förslag. I förslaget ingår också att ändringsarbeten i operationsannex och andra lokaler kan genomföras i större omfattning.

6.    Socialstyrelsen har den I juli 1986 övertagit programansvaret för fristående sjukvärdsplutoner och sjuktransportavdelningar från civilförsvaret. 130 sjukvårdsenheter byggs upp successivt under perioden 1986/87 - 1990/91 (12,9 milj. kr.).

7.    För ledning av hälso- och sjukvården krävs ett sambandssystem med stor tillgänglighet och stor uthållighet. Styrelsen har tagit fram ett förslag till sambandssystem. Medel beräknas för kompletteringar av sjukvårdshuvudmännens fredssambandssystem till behovet för krigsorganisationen (9,8 milj. kr.).

8.    Socialstyrelsen är utbildnings- och krigsplacerande myndighet för vapenfria tjänstepliktiga inom hälso- och sjukvårdsområdet. Utbildning och tjänstgöring prioriteras inom specialområden, l.ex. teknisk försörjning, sjuktransporter, sanering och hemsjukvård (1 milj. kr.).

9.    Svenska röda korset utbildar civilsamariter för placering inom den civila sjukvårdens krigsorganisation i första hand inom hemsjukvården samt personal för krigsblodcentraler. Sveriges kvinnliga bilkärers riksförbund utbildar bilförare för sjuktransporter. Styrelsen hemställer vidare om bidrag för utbildning av frivillig sambandpersonal (4 milj. kr.).

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

30

Utgifter

Anskaffning av utrustning m, m.

Beredskapslagring av läkemedel,

bakteriologiska preparat m.m.

Beredskapslagring av

förbrukningsmateriel

4.

Utbildning av personal för den civila

hälso- och sjukvårdens

krigsorganisation

Hälso- och sjukvårdens säkerhet

m. m.

Sjukvårdsenheter

Samband

Vapenfri utbildning

Bidrag till Svenska röda korset och

Sveriges kvinnliga bilkårislers

riksförbund m, m.

Summa utgifter Inkomster 10, ÖCB Nettoutgift

1986/87

Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

14 900000

7 754000

-H 76 257000

45 100000

5 175 000

8864 000
981000	+        19000
2690000	-(- 460000
85464 000	+ 76 736 000
-	-100000000
85464000	- 23 264000

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 2.11) förordat att försvarskommitténs överväganden skall läggas till grund för medelsberäkningen. Liksom kommittén anser jag att en viss del av intäkterna frän försäljning av vissa beredskapslager hos överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) bör användas för att förstärka hälso- och sjukvårdens beredskap. På grundval av kommitténs förslag och med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 62200000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 62200000 kr.

E 21. Driftkostnader för beredskapslagring m. m

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

45821000 56099000 57000000

Från anslaget bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutruslning samt drift av beredskapslager av läkemedel m. m. för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

31

Socialstyrelsen

Styrelsen föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande:

1.  Driftkostnaderna för s. k. varaktig sjukvårdsutrustning består huvudsakligen av hyror och underhåll av förrådslokaler, frakter, löner. Anslagsposten belastas också med kostnader för databaserad malerielredovisning (12 milj. kr.).

2.  Driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel m. m. har beräknats efter samråd med överstyrelsen för civil beredskap. Investeringar i läkemedel uppgick till 160 milj. kr. den 30 juni 1986. Ränta på investerat kapital är den största delkostnaden. Driftkostnader för sera och vaccinlagring vid SBL ingår också i delposten (35,8 milj. kr.).

3.    Styrelsen har beräknat driftkostnaderna för beredskapslagring av
förbrukningsmateriel enligt de avtal som träffats med sjukvårdshuvudmän
nen (13,0 milj. kr.).

4.    Fr. o. m. kalenderåret 1986 har genomförts ett nytt statsbidragssystem
för ersättning till huvudmännen för planläggning av hälso- och sjukvården
(4,6 milj.kr.).

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

2. 3. 4. 5.

Summa

Förvaring och underhåll av utrustning

m. m.

Läkemedel m. m.

Förbrukningsmateriel

Ersättning lill sjukvårdshuvudmännen

Viss utredningsverksamhet m. m.

1986/87	Beräknad ändring
	1987/88
	Föredraganden
10 100000	-     100000
32449000	-19349000
8000000	+  1200000
4 550000	-M 9 450 000
1 OOOOOO	-    300000
56099000	-1-    901000

Föredragandens överväganden

Försvarskommittén har belräffande finansieringen av de civila delarna av totalförsvaret framhållit att den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och krig själv bör svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnader för bl.a. planläggning, utbildning och övning. Kommittén har dock ansett att staten tills vidare inom detta område bör svara för finansieringen av administrativa kostnader. Jag har under ifrågavarande anslag efter samråd med företrädare för sjukvårdshuvudmännen beräknat en ram på 24,0 milj. kr. för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för ovanstående kostnader. Det bör ankomma på regeringen att fördela dessa medel.

Driftkostnaderna för hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap är beroende av de investeringar som görs underdel föregående anslaget. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 57000000 kr. Jag har därvid inte beräknat några kapitalkostnader för investeringar i läkemedelslagringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 57000000 kr.

32

Bilaga 4.1     Prop. 1986/87:95

Sammanfattning av USIK:s förslag (SOU 1982:42)

Kommittén föreslår:

att ett övergripande mål för utbildning i katastrofberedskap samt mål för utbildning i kalastrofmedicin inom reguljär vårdutbildning och mål för fortbildning i medicinsk katastrofberedskap fastställs,

fl/r grundläggande utbildning i katastrofmedicin skall ingå i den reguljära vårdutbildningen - grundutbildningen - för all hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningens innehåll och omfattning skall anpassas till varie grupps behov,

atl fördjupad utbildning i katastrofmedicin skall ingå i den reguljära vårdutbildningen - vidare- eller påbyggnadsutbildningen - för personalgrupper, vars arbetsuppgifter kan bli väsentligt förändrade vid en fredslida katastrof eller i en krigssituation. Utbildningen skall anpassas till varie grupps behov,

alt all personal inom hälso- och sjukvärden samt vissa förtroendevalda skall ges fortbildning i katastrofberedskap. Fortbildningens innehåll och omfattning skall anpassas till varie grupps behov.

alt socialstyrelsen åläggs programansvar för utbildning av personal inom den civila hälso- och sjukvärden för uppgifter inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation,

atl produktionsansvaret för reguljär utbildning oförändrat skall åvila utbildningsmyndigheterna (dvs. främst skolöverstyrelsen och universitets-och högskoleämbetet),

atl produktionsansvaret för fortbildning i katastrofberedskap fördelas genom samråd mellan berörda myndigheter (motsv.) utifrån de principer kommittén angett,

alt en myndighet pä resp. central, regional och lokal nivå åläggs huvudansvar för att samverkan kommer till stånd:

centralt: socialstyrelsen

regionalt: civilbefälhavarna

lokalt: länsstyrelserna,

att socialstyrelsen i samråd med Landstingsförbundet åläggs att fortlöpande bevaka behovet av reaktiveringsinsatser för icke yrkesverksamma och anställda som i fredslid tjänstgör inom andra vårdområden än de är krigsplacerade pä,

att utbildningsplikt i fred för all hälso- och sjukvårdspersonal skrivs in i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.,

att kostnaderna för fortbildning för hälso- och sjukvård i krig skall bäras av staten,

atl sjukvårdshuvudmännens ersättning ges formen av schabloniserat statsbidrag,

att den som är anställd inom den civila hälso- och sjukvärden och deltar i utbildning för sin befattning inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation skall åtnjuta förmåner som vid ijänsteuppdrag.

Bilaga 4 Socialdepartementet

33

3    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95. Bilagedel

att den som utbildas för sin krigsbefattning hos myndighet utanför den  Prop. 1986/87:95
civila hälso- och sjukvärden skall uppbära ersättning i form av dagpenning

från försäkringskassan samt                                             Bilaga 4

att medel för fortbildning för hälso- och sjukvården i krig anvisas        Social-

fr. o. m. budgetåret 1983/84.                                          departementet

34

Bilaga 4.2     Prop. 1986/87:95

Utredningens lagförslag Förslag till

Bilaga 4 Socialdepartementet

Lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso-och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso-och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Den som omfattas av tjänsteplikt under krig är skyldig att, 1 den utsträckning som det krävs för hans krigsbefattning och som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, delta i utbildning och övning, dock högst under 60 dagar.

Nuvarande lydelse

6 § Den som är behörig att här 1 riket utöva läkaryrket eller som har avlagt svensk läkarexamen och som ej före kalenderårels början fyllt 70 år är skyldig, att i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för tjänstgöring som avses i 4 §.

Är en tjänstepliktig som avses i första styckel värnpliktig, fär han åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat åläggas värnpliktstjänstgöring.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga 4.3     Prop. 1986/87:95

Sammanfattning av Abrahamgruppens förslag (DsS 1986:1)

Arbetsgruppen konstaterar att hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) gäller i både fred och i krig. Det innebär att sjukvårdshuvudmännen har etl odelat ansvar för sina invånares hälso- och sjukvård såväl i fred som i krig.

Med dessa utgångspunkter föreslär arbetsgruppen decentralisering av vissa arbetsuppgifter på beredskapsområdet från socialstyrelsen till företrädesvis civilbefälhavarna (CB) och sjukvårdshuvudmännen.

Arbetsgruppen anser att

-     socialstyrelsen fortsättningsvis i första hand bör arbeta med för hela riket övergripande och samordnande frågor och samverka främst med den högre regionala nivån (CB). Det innebär att socialstyrelsen avlastas frågor av detaljkaraklär. Som programansvarig myndighet bör styrelsen i ökad utsträckning reglera samarbetet med berörda produktionsmyndigheter.

-     socialstyrelsen som stöd för civilbefälhavarnas planering bör ange vilka resurser i fråga om personal, utrustning, förbrukningsmaterial, lokaler m. m. som i krig kan komma all disponeras av CB. Socialstyrelsen bör också ange förutsättningar för olika verksamheter, l. ex,, behov av vårdresurser vid olika skadetyper, vårdstandard m. m. Socialstyrelsen skall också ange förutsättningar för ransoneringsåigärder inom hälso- och sjukvärden.

-     civilbefälhavarna för sjukvårdshuvudmännen skall ange de planeringsförutsättningar som skall gälla inom regionen. De organisatoriska formerna för regional samverkan får lösas mellan CB och berörda sjukvårdshuvudmän. Det bör därvid ankomma på sjukvårdshuvudmännen att inom givna ramar planera sin beredskaps verksamhet. Någon central detaljreglering bör således inte ske.

-     försvarsplanerna utgör grunden för hur fördelning av personal skall ske regionall inom riket samt mellan totalförsvarets civila och militära delar. Om så erfordras avgör regeringen hur fördelningen av personella resurser skall ske. För personalplaneringsändamål bör socialstyrelsen ha ansvar för att register, särskilt för beredskapsändamål, över all hälso-och sjukvårdspersonal hålls aktuella hos socialstyrelsen.

-     ansvaret för utbildningens innehåll för hälso- och sjukvårdspersonalen liksom för viss lärarutbildning i oförändrad omfattning bör ligga kvar hos socialstyrelsen.

-     ansvaret för grundutbildning och vidareutbildning som hittills bör åvila SÖ och UHÄ och för fortbildning sjukvårdshuvudmännen.

-     utbildningsplikt bör införas för all hälso- och sjukvårdspersonal.

-     ansvaret för inriktningen m.m. av utbildning för vapenfria tjänstepUk-tiga bör ligga kvar på SoS. Utbildningen bör däremot överföras till nämnden för vapenfri utbildning och landstingen m. fl. Värnpliktsutbildningskommittén (VK 83) kommer att under våren 1986 framlägga ett sådant förslag.

Bilaga 4 Socialdepartementet

36

beredskapslagring av förbrukningsmateriel och s. k. varaktig utrustning bör handhas av sjukvårdshuvudmännen enligt de principer som godkänts av regeringen 1983-11-10. Det innebär att socialstyrelsens förrådshållning av sjukvärdsmateriel avvecklas.

ett särskilt organ bör inrättas på central nivå för att i fred planera sjukvårdsberedskapen och för att förbereda ledningen i krig av hälso-och sjukvården.

frågan om finansiering för förberedelser och drift av hälso- och sjukvården i krig bör prövas av försvarskommittén.

arbetsgruppens förslag medför oförändrade eller lägre kostnadsramar. Det kan emellertid innebära omfördelningar mellan olika verksamheter. De statliga bidrag som kan komma att utgå till sjukvårdshuvudmännen bör vara generella.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

37

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-02-10

Bilaga 4.4     Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Närvarande: justitierådet Knutsson, f. d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 har regeringen beslutat inhämta lagrådets yttrande på hemställan av statsrådet Sigurdsen över förslag till lagom ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Christina Bergenstrand.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

38

Propositionens lagförslag

(se avsnitt 2.7.3)

I Förslag till

Bilaga 4.5     Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso-och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso-och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Den som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring som avses i den paragrafen.

Nuvarande lydelse

6§

Den som är behörig atl här i riket utöva läkaryrket eller som har avlagt svensk läkarexamen och som ej före kalenderårets början fyllt 70 år är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för tjänstgöring som avses i 4 §.

Är en tjänslepliktig som avses i första stycket även värnpliktig, får han åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat åläggas värnpliktstjänstgöring.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

39

Bilaga 4.6     Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

Propositionens lagförslag

(se avsnitt 2.10)

. 2 Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall införas en ny paragraf, 78 §, och närmast före 78 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Socialtjänsten i krig m.m.

78 §

Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten enhgt denna lag, om riket kommer i krig eller krigsfara eller om del råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

40

Innehållsförteckning

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 ..     5

1   Inledning .........................................................      5

2   Föredragandens överväganden.............................      7

2.1       Allmänna utgångspunkter............................... .... 7

2.2       Inriktningen i stort ...................................... .. 10

2.3       Ledningen av hälso-och sjukvärden i krig ......... .. 12

2.4       Decentralisering av beredskapsuppgifter .......... .. 13

2.5       Försörining ................................................. .. 14

2.6       Personalförsörining.......................................    16

2.7       Utbildning  ................................................. .. 17

2.7.1     Utbildningens inriktning    ....................... .. 17

2.7.2     De övergripande utbildningsmålen m. m......    18

2.7.3     Förslag om utvidgning av UtbUdningsplikten              18

2.7.4     Övriga frågor   .....................................    22

2.8 Sjuktransporter............................................ .. 23

2.8.1     Fjärrsjuktransporter............................... .. 23

2.8.2     Helikoptrar för sjuktransporter ................. .. 23

2.9       Hälso-och sjukvårdens skydd .........................    24

2.10    Socialtjänst ............................................... .. 25

2.11    Finansiering m. m.........................................    26

3   Hemställan........................................................    28

4   Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ................... .. 28

BUaga4.l     Sammanfattning av USIK:s förslag (SOU 1982:42)              33

Bilaga 4.2    Utredningens lagförslag........................ .. 35

Bilaga 4.3     Sammanfattning av Abrahamgruppens förslag

(DsS 1986:1) ....................................... .. 36

Bilaga 4.4 Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen
(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdsperso
nal samt veterinärpersonal m. m................ .. 38

Bilaga 4.5     Propositionens lagförslag ..................... .. 39

Bilaga 4.6    Propositionens lagförslag ...................... .. 40

Prop. 1986/87:95

Bilaga 4 Socialdepartementet

41

Bilaga 5     Prop. 1986/87:95 Bilaga 5

Kommunikationsdepartementet                Kommunika-

tionsdep.

Uldrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 Föredragande: statsrådet Hulterström

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

1 Civilt totalförsvar: funktionen Telekommunikationer

Inledning

Totalförsvaret är till alla delar beroende av ett väl fungerande telenät. I televerkets försvarsförberedelser ingår därför att planera verksamheten i krig och under beredskap så att skilda totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgodoses. Detta innebär att det åligger verket att under såväl fred som krig leverera, sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Under krig skall televerket dessutom i erforderlig omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Verket skall vidare arbeta för att omställningen från fredsförhällanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att föreliggande uppgifter i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omställningstiden.

Programplan

Televerket har enligt regeringens anvisningar utarbetat en programplan för
perioden 1987/88-1991/92 avseende planerade beredskapsåtgärder i tele
verkets nät. Programplanen innehåller även en redovisning av befintligt
EMP-skydd i tele- och radionäten, ADB-säkerhet under kriser och i krig,
hotet från sabotageförband mot televerket samt skydd häremot, hotet från
telekrigföring och möjliga skyddsåtgärder samt exempel på åtgärder som
ökar telenätets krigsuthållighet och därmed bidrar till ökad beredskapshän
syn i samhällsplaneringen. Planeringen skulle enligl anvisningarna ha som
utgångspunkt att en betydande höjning krävs av ambitionen i fråga om
krigsskyddsålgärder för telekommunikationssystemet samt att åtgärderna
bör vidtas i takt med att systemet byggs ut. De ekonomiska planeringsför
utsättningarna för televerket var att programplaneringen avseende investe
ringskostnader skall genomföras utifrån en nivå på 12 milj. kr. per budgetår
under planeringsperioden. Dämtöver angav direktiven att två ökningsal-     43

ternativ för investeringskostnaderna skulle redovisas; 30milj. kr. per år resp. 75 milj. kr. per år.

Televerket redovisar i programplanen beredskapsåtgärder avseende administrativ beredskap, materiell beredskap, personell beredskap, telefonnätet, övriga nät (l.ex. telex- och datanäten), byggnadslekniska förstärkningar, teleanordningar för televerkets ledning i krig samt åtgärder för försvarssäkerhei (bl. a. åtgärder för tillträdesskydd). De redovisade åtgärderna är hänförliga till både investeringar och driftkostnader och redovisade i ovan nämnda tre nivåer. 1 programplanen redovisar televerket planerade beredskapsåtgärder utifrån det högsta allernativet beträffande investeringar; 75 milj. kr. per är. 1 detta alternativ är ocksä de beräknade driftkostnaderna högst - årligen ca 120milj. kr. jämfört med nuvarande ca 100 milj. kr. per år. Beträffande investeringar i krigsskydd redovisas i vissa fall antal objekt som kan erhållas i de olika investeringsnivåerna.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

1984 års försvarskommitté

Försvarskommittén konstaterar i sitt slutbetänkande (SOU 1987:9) att telekommunikationernas funktionssäkerhet är av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig. Det militäroperativa och taktiska ledningssystemets behov av telekommunikationer tillgodoses främst genom det för försvarsändamål exklusivt utbyggda Försvarets telenät (FTN). Detta nät är dessutom en gemensam resurs för samgrupperade delar av totalförsvaret. Med något undantag är totalförsvaret i övrigt helt beroende av televerkets nät. Samhällets kraftigt ökade behov av telekommunikationer beror bl. a. pä den snabba tekniska utvecklingen på ADB-området. Störningar som medför betydligt minskad kapacitet inom televerkets nät torde få svåra följder för det civila samhället. Detta påverkar i sin tur även försvarsmakten som har blivit alltmer beroende av slöd från den civila sektorn.

Telekommunikationernas sårbarhet för störningar av olika slag har, enligt kommittén, uppmärksammats i skilda sammanhang under senare år. Till exempel framhålls i en rapport från FOA år 1985 atl telesystemet är mycket känsligt för sabotage såväl mot stationer som överföringsnät.

Försvarskommitlén anser det angelägel att televerkets nät ges en sådan motståndskraft och flexibilitet atl del kan uppfylla de höga funktionskrav som kommer att ställas på del under kriser och i krig. Strävan bör vara att telekommunikationer för i krig prioriterade samhällsfunktioner med säkerhet skall kunna upprätthållas i godtagbar omfattning även under störda förhållanden. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att dessa krav beaktas vid den fortsatta utbygganden av telenätet.

Televerkets redovisning av behovet av krigsskyddsåtgärder dimensioneras väsentligen av de krav som ställs i ett krigsfall där Sverige är indraget. Kommittén pekar på vikten av att televerket också beaktar de fillförsel-störningar ifråga om elektroniska reservdelar som kan uppkomma redan i ett förkrigsskede.

Televerkets krigsskyddsåtgärder vidtas väsentligen i samband med den fredsmässiga moderniseringen av näten. Kommittén framhåller i detta

44

sammanhang att en avvägning bör göras med hänsyn till de regionala prioriteringarna och att telekommunikationerna i Norrland härvid bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Försvarskommittén anser att beredskapsåtgärder bör vidtas som molsvarar det högsta av regeringen anvisade planeringsalternativen beträffande investeringar i beredskapsålgärder, Enligl försvarskommittén medger denna ambitionshöjning bl.a. att prioriterade stationer och nät ges ett krigsskydd i samband med televerkets fredsmässiga utbyggnads- och moderniserings verksamhet.

Försvarskommittén har ocksä redovisat förslag beträffande finansieringen av beredskapsåtgärder för den civila delen av totalförsvaret. Belräffande telekommunikationerna föreslår kommittén att televerket självt skall svara för finansieringen av sina beredskapsåtgärder samt alt styrformer utarbetas som medger att regeringen kan tillse att telekommunikationerna utformas på elt sådant sätt att de kan uppfylla kraven under kriser och i krig. Kommittén anser vidare att åtgärder pä telekommunikationsområdet som tillgodoser en enstaka totalförsvarsmyndighets behov bör finansieras av denna myndighet.

Försvarskommitlén finner det vidare angeläget att de nya mobila radiosystem som flera civila lotalförsvarsmyndigheter planerar att skaffa, möjliggör kommunikation mellan enheter ur olika totalförsvarsmyndigheter samt att de har tillräckligt krigsskydd.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

Föredraganden

Totalförsvarets samband i krig och beredskap bygger i stor utsträckning på televerkets nät. Televerkets programplan som är upprättad enligt regeringens anvisningar har inriktats mot en förstärkning av krigsuthålligheten hos verkets anläggningar. Jag godtar i huvudsak televerkets förslag till inriktning av åtgärderna under programplaneperioden. I likhet med försvarskommitlén, och särskilt mot bakgmnd av vad försvarsministern tidigare anfört om det ökade behovet av säkerhet och snabbhet i lednings- och informationssystemen, anser jag att televerket under perioden 1987/88-1991/92 bör vidta beredskapsåtgärder som motsvarar det högsta planeringsalternativet. Jag förordar således att en investeringsnivå på i storleksordningen 75 milj. kr. åriigen med tillhörande driftkostnader läggs tUl grund för televerkets fortsatta försvarsberedskap. Denna nivåökning beträffande investeringarna i beredskapsåtgärder innebär en avsevärd ambitionshöjning. Den exakta investeringsvolymen bör kunna få variera något för att uppnå en fullgod samordning med den fredsmässiga utbyggnaden och moderniseringen av telenätet. Televerkets försvarsinvesleringar bör — i likhet med försvarskommitténs förslag - frän och med budgetåret 1987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel. Även de åtgärder som televerket vidtar i beredskapshöjande syfte och som kan betraktas som driftkostnader bör givetvis liksom hittills finansieras med verkets rörelsemedel. Vidare förordar jag att åtgärder på telekommunikationsområdet som tillgodoser en enstaka totalförsvarsmyndighets behov bör finansieras av denna myndighet. Det finns i televerkets verksamhet ett nära samband mellan

45

fredsmässiga krav på säkerhet och beredskap och de krav som uppkommer i ett läge av beredskap och krig. Genom mina förslag förbättras bl.a. möjligheterna till ett effektivt hänsynstagande inom verket till behovet av beredskapsåtgärder i den fredstida verksamheten. Jag delar vidare kommitténs uppfattning att del kan finnas anledning att särskilt överväga formerna för styrning av televerkets försvarsinvesteringar. Det är t. ex. angeläget att höga krav på effektiviteten i resursanvändningen kan tiUämpas för försvarsinvesteringarna liksom för televerkets insatser i övrigt. Det bör ankomma pä regeringen all besluta om lämpliga styrformer.

Beträffande anskaffningen av de nya mobila radiosystemen vill jag hänvisa till vad försvarsministern tidigare anfört.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av tele
verkets försvarsberedskap somjag har angett samt

2.   godkänna att televerkets försvarsinvesteringar från och med
budgetåret 1987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel.

2 Civilt totalförsvar: funktionen Transporter

Inledning

Transporter är av mycket stor betydelse för totalförsvaret. Särskilt viktigt är därvid att de samlade transportresurserna kan fungera med kort förvarning i samband med mobilisering och krig. Funktionen Transporter har som uppgift atl tillgodose totalförsvarets behov av transporter. Funktionen delas in i delfunktionerna Transportsamordning, Järnvägstransporter, Landsvägstransporter, Vägar, Flygtransporler och Sjötransporter. Träns-portrådet är ansvarig myndighet för funktionen Transporter och för delfunktionerna Transportsamordning och Landsvägstransporter, medan statens järnvägar, vägverket, luftfartsverket och sjöfartsverket svarar för beredskapsplaneringen inom de övriga delfunktionerna.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) redovisar i sin programplan budgetåren 1987/88-1991/92 för det hittillsvarande ekonomiska försvaret ett förslag till inriktning av verksamheten och medelstilldelningen inom funktionen Transporter under programplanperioden. Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande inget att erinra mot ÖCB:s förslag i dessa frågor.

Föredraganden

Chefen för försvarsdepartementet redovisade tidigare i dag sin syn på vissa gemensamma utgångspunkter av särskild vikt för totalförsvarets fortsatta utveckling, och underströk därvid vikten av ledning och samordning av totalförsvaret saml de ökade kraven pä snabbhet och flexibilitet inom Iransportberedskapen.

46

Försvarsministern ställer sig också bakom försvarskommitténs syn på     Prop. 1986/87:95
behovet av  modellutveckling och ytteriigare  studier inom funktionen
Transporter. Jag delar försvarsministerns uppfattning i dessa frågor.            Bilaga 5

Beträffande medelstilldelningen för delfunktionerna inom funktionen     Kommunika-Transporter under budgetåret 1987/88 har jag - i likhet med försvarskom-     tionsdep. mitten - inget att erinra mot ÖCB:s förslag. Jag återkommer i det följande till anslagsfrågor i anledning av detta. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen lillfäUe

att ta del av vad jag anfört om den fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter av totalförsvarets civila del.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Sjätte huvudtiteln

B. Vägväsende

B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter

1985/86 Utgift      28570000          Reservation           30239000

1986/87 Anslag    35 300000

1987/88 Förslag   37000000

Frän anslaget betalas vägverkets kostnader för planering m.m. samt investeringar vad gäller försöriningsberedskapen inom totalförsvarets civila del.

Föredragandens överväganden

I prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan* på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag på 35 300000 kr. Jag anhåller om alt nu få ta upp denna fråga.

Anslaget avser den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning vid krigsfara och i krig och den planläggning i fred som erfordras härför. Anslaget omfattar delposterna drift och investering.

I delposten drift inräknas främst sädana uppgifter som planläggning av vägverkets krigsorganisation, upprättande av krigsvägplan, försvarsutbildning, organisering och utbildning av driftvärn, säkerhetsskydd samt övriga åtgärder inom ramen för civilt och militärt försvar.

Delposten investeringar omfattar främst anskaffning av reservbromate-riel och reservdelar för verkets färior, fordon och maskiner.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Som jag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställningstaganden. Jag beräknar för delfunktionen Vägar medelsbehovel för budgetåret 1987/88 till 37 milj. kr.

I följande sammanställning redovisas hur kostnaderna i stort fördelar sig
under år 1988.                                                                                                     47

n                                                                »               Prop. 1986/87:95

Bilaga 5
Kommui
37 000000                 tionsdep.

kr.

Drift                                                            11800000               .

Investeringar                                                25 200000   Kommunika-

Vägverket bör genom ett lämpligt avvägt bestäUningsbemyndigande ges möjlighet alt anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av de av mig förordade investeringarna anser jag att elt lämpligt beställningsbemyndigande för år 1989 är 10 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1.   att till  Vägverket: Försvarsuppgifler för budgetåret  1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 37000000 kr. samt

2.   att medge alt regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande somjag har förordat i det föregående.

D. Statens Järnvägar

D 3. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar

1985/86 Utgift     12864000        Reservation         4281000

1986/87 Anslag   14900000

1987/88 Förslag  28000000

Från anslaget betalas järnvägsinvesteringar för försöriningsberedskapen inom totalförsvarets civila del. Investeringsmedlen förs inte till det statskapital SJ skall förränta. Driftkostnader för försvars- och beredskapsändamål på järnvägsområdet finansieras dels över IV huvudtiteln, dels med SJ:s egna driftmedel.

I prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar för budgetåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag på 14,9 milj. kr. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga.

SJ:s anslagsframställning

SJ har i sin anslagsframställning beräknat medelsbehovet för budgetåret 1987/88 till 28 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhällande till innevarande års anslag med 13,1 milj. kr.

I beräkningen ingår bl.a. medel för en fortsatt utbyggd säkerhet i tele-
och radionätet genom t.ex. kringgångskablar. För det fortifikatoriska
skyddet har resurser avsatts för insatser vid bl.a. omformarstationer,
Irafiklednings- och eldriftscentraler samt vid större signalslällverk. För         48

elförsöriningen planeras en fortsatt anskaffning av dieseldrivna reservelverk för att säkerställa att växlar och signaler fungerar vid elstopp. För att möta sabotagehot planeras en förstärkning av tillträdesskyddei genom bl.a. tekniska skyddsanordningar vid viktigare anläggningar. För att höja reparationsberedskapen har i medelsberäkningen inräknats fler rörliga enheter för verksladstjänst. I den planerade verksamheten ingår också en anskaffning av olika former av lasthanteringsmateriel för att göra det möjligt att lasta och lossa bl. a. tyngre fordon utan krav på fasta stationsanläggningar.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

Föredragandens överväganden

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl. a. programplan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Som jag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställningstaganden. Jag förordar att statens järnvägar för delfunktionen Järnvägstransporter budgetåret 1987/88 anvisas 28 milj. kr. I den föreslagna medelsramen har inräknats påbörjandet av en begränsad upprustning av bandelen Jokkmokk —Arvidsjaur för att tillgodose totalförsvarets behov tills dess alt etl framlida långsiktigt ställningstagande föreligger om persontrafiken pä banan.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att lill Försvarsinvesteringar vid statens Järnvägar för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 28000000 kr.

E. Sjöfart

E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster

Föredraganden

I prop. 1986/87:100 bil. 8 föreslår jag att sjöfartsverket från och med den 1 juli 1987 ombildas till affärsverk. Detta innebär i princip att verksamheten skall finansieras genom avgifter frän sjöfarten. Sädana kostnader som inte skall belasta handelssjöfarten avses även i fortsättningen finansieras via anslag över statsbudgeten.

I prop. 1986/87:100 bil. 8 har jag för budgetåret 1987/88 beräknat 101406000kr. som ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, varav I 500000 kr. avser den civila delen av totalförsvaret. 1 beloppet ingår medel för information och utbildning om sjöfartens och handelsflottans betydelse i kris och krig. Vidare ingår medel för inköp av kommunikationsutrustning till ett antal svenska utlandsbeskickningar för etl rationellt utnyttjande av handelsflottan vid kris och krig.

Vidare har sjöfartsverket inom den avgiftsfinansierade delen av verksamheten kostnader för den civila delen av totalförsvaret som beräknas

49

4    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95. Bilagedel

Rättelse: S. 58 raderna 32-37: Jag vill      föreslå inrättas, Ulgår

uppgå lUI I 791000 kr. budgetåret 1987/88. I beloppet ingår kostnaden för sjöfartsverkets försvarskontor, halva kapitalkostnaden för Falsterbokanalen samt kostnaderna för drift av beredskapslager. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom totalförsvarets civila del.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

F. Luftfart

F I. Beredskap för civil luftfart

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

20204000 12900000 17 100000

Reservation

3 216000

Föredraganden

I prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1987/88 beräkna ett reservationsanslag på I2,9milj.kr. Jag anhåller om atl nu få la upp denna fråga.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplan för totalförsvarels civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Somjag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställningstaganden. Jag beräknar medelsbehovel för delfunktionen Flygtransporter budgetåret 1987/88 till 17,1 milj.kr., dvs. en ökning med 4,2 milj. kr. i förhållande till föreslaget anslag i prop. 1986/87:100 bil. 8. Den föreslagna medelstilldelningen medger en ökad handlingsberedskap för ledningsfunktioner, fortifikatoriska åtgärder samt malerielanskaffning för flygplanens tekniska underhåll.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskap för civU luftfart för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 17 100 000 kr.

H. Institut m.m. H 1. Transportrådet

Föredraganden

Transportrådet (TPR) har enligt sin instruktion (SFS 1979:1037, ändrad senast 1986:1072) bl. a. uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret. I prop. 1986/87:100 bil. 8 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition anvisa ett oförändrat anslag för åtgärder inom totalförsvarets civila del (drift- och förvaltningskostnader) med avdrag för den engångsanvisning som TPR disponerar för innevarande budgetår. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga. I TPR:s anslagsframställning

50

begärs ett engångsanslag pä 10075 000 kr. för särskilda åtgärder inom totalförsvarets civila del. Merparten av medlen föresläs användas för åtgärder att begränsa verkningarna av elavbrott pä drivmedelsförsöriningen. I förslaget ingår vidare utbildning av beredskapsplanläggande och krigsplacerad personal, datalistor med fordonsuppgifter, statistik för landsvägsfordon, underhållsavtal för radioulmstning, datorprogram för uppgifter från centrala bilregistret samt för konsultmedverkan lill översyn av betalningssystem vid drivmedelsransonering.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplan för totalförsvarets civila del och därvid redovisat sin syn på funktionen Transporter. Somjag tidigare anfört ansluter jag mig till hans ställningstaganden. Jag förordar att transportrådet för delfunktionerna Transportsamordning och Landsvägstransporter anvisas sammanlagt 10075000 kr. för budgetåret 1987/88 som en engångsanvisning.

Jag hemställer att regeringen — utöver vad som hemställts i budgetpropositionen - föreslår riksdagen

atl till Transportrådel för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag pä 10075 000 kr.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

51

Innehållsförteckning

Sid

1.     Civilt försvar:

funktionen Telekommunikationer...............................     43

Inledning................................................................... ... 43

Programplan ............................................................. ... 43

1984 års försvarskommitté ...................................... ... 44

Föredraganden .........................................................     45

Hemställan ............................................................... ... 46

2.     Civilt totalförsvar:

funktionen Transporter .............................................     46

Inledning...................................................................     46

Föredraganden ......................................................... ... 46

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88  .................... ... 47

B.       Vägväsende  .................................................. ... 47

B 8.    Vägverket: Försvarsuppgifter .........................    47

Föredragandes överväganden ........................    47

Hemställan .......................................................    48

D.     Statens Järnvägar ............................................    48

D 3.    Försvarsinvesteringar vid slatens järnvägar .. .. 48

SJ:s anslagsframställning ................................ .. 48

Föredragandens överväganden........................    49

Hemställan .......................................................    49

E.      Sjöfart...............................................................    49

E 1.    Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster.    49

Föredraganden ................................................    49

F.      Luftfart .............................................................    50

Fl.    Beredskap för civil luftfart  ................................. .. 50

Föredraganden ................................................ .. 50

H.      Institutm.m.......................................................    50

H 1.   Transportrådet.................................................    50

Föredraganden ................................................    50

Prop. 1986/87:95

Bilaga 5

Kommunika-

tionsdep.

52

Bilaga 6     Prop. 1986/87:95

Bilaga 6 Finansdepartementet

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Förslag till en ny organisation för tullverkets kustbevakning

1 Myndigheter, verksamheter och ansvarsfördelning inom övervakning, säkerhet och räddningstjänst till sjöss (sjöövervakningen)

En rad myndigheter med olika uppgifter och ansvar deltar i sjöövervakningen. Mångfalden av arbetsuppgifter och de skiftande ansvarsförhållandena framgår av följande tablå:

Myndigheter, verksamheter och rollfördelning inom sjöövervakningen

Verksamhet	Huvudansvarig	Medverkande
Övervakning och kontroll
Allmän gräns- och havsövervakning av Sveriges sjö-lerrilorium, fiskezonen och angränsade farvatten	Kustbevakningen Marinen	Sjöfartsverket, polisen
Tilllrädeskonlroll (statsfartyg)	Marinen	Kuslbevakningen, sjöfartsverkel, polisen
Utlänningskontroll	Polisen	Kustbevakningen
Skyddsområdestillsyn	Polisen	Kustbevakningen, marinen, sjöfartsverket
Tullkontroll, smugglingsbekämpning	Kustbevakningen	Polisen, sjöfartsverkel
Havsfiskeövervakning	Kustbevakningen	Mannen
Fiske-, jakl- och natur-vårdslillsyn	Kustbevakningen Polisen
Sjötrafikövervakning (trafikregler, vattenförorening etc.)	Kustbevakningen Polisen	Sjöfartsverkel, marinen
Kontinenlalsockelkontroll, marilima fornfynd	Kustbevakningen	Polisen
Säkerhet
Farledsverksamhet	Sjöfartsverket	Marinen, kuslbevakningen
Farlygsinspektion	Sjöfartsverket	Kustbevakningen, polisen
Sjöräddning Räddning av liv	Sjöfartsverket	Kustbevakningen, mannen, polisen m.fl.
Räddning av miljö (olje-och kemikaliebekämpning)	Kustbevakningen	Sjöfartsverket, marinen

En lång rad uppgifter till sjöss åvilar fyra olika myndigheter vilka samtli-     Prop. 1986/87:95 ga sorterar under skilda departement. Marinen ombesörjer den militära gränsbevakningen lill sjöss, kustbevakningen ansvarar för fisketillsyn och     Bilaga 6 miljöskydd, skydds- och konlrollomrädeslillsynen ligger hos polisen och     Finans-sjöfartsverket är samordningsansvarig för sjöräddningsinsatser avseende     departementet räddande av liv. Inom ramen för dessa ansvarsförhållanden skall samtidigt en medverkan ske mellan de nyss nämnda myndigheterna inom i princip samtliga verksamhetsområden. Utifrån denna beskrivning kan slutsatsen dras att sjöövervakningen präglas av en långt gången sektorisering, som i sin tur medför stora risker för dubbleringar verksamhetsmässigt, såväl i materiellt som personellt hänseende.

De nu beskrivna förhållandena med dess splittrade ansvarsbild har sedan lång tid tillbaka varit föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang. I betänkandet REN-TUR (SOU 1979:43-45) föreslogs att kustbevakningen skulle brytas ut ur tullverket och föras samman med sjöfartsverket. Enligt utredningsförslaget skulle planeringen av sjösäkerhetsarbetet underlättas och förbättras i den föreslagna organisationen samtidigt som etl effektivare resursutnyttjande förväntades leda lill en bättre tillsyn av farledsanordningar, intensifierad besiklningsverksamhet och samordnade insatser vid oljebekämpning och katastrofsituationer. I sjöövervakningskommitténs betänkande "Samordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss" (DsH 1980:1) framfördes förslaget att även kustbevakningen och sjöfartsverket borde ha tillgång till information från marinens radar- och datorbaserade informationssystem. Man hänvisade till försök som hade påböriats i Malmö med en för dessa myndigheter gemensam sjöövervakningscentral.

I 1982 års försvarspolitiska beslut betonade riksdagen vikten av att ett ökat samulnyttjande kom till stånd mellan försvarets och det övriga samhällets resurser. I försvarsutskottets betänkande (FöU 1981/82:18, s.40) konstaterades att de myndigheter som är verksamma inom sjöövervakningen i huvudsak agerar självständigt när det gäller planering, organisationsutveckling och resursutbyggnad. Denna ordning riskerade att leda till en viss dubblering av personal och materiel. Försvarsutskottets slutsats — bl.a. med hänvisning till de utredningsförslag som nyss nämnts - var alt man vid överväganden om samordning på den civila sidan även borde beakta möjligheterna till samordning och samulnyttjande med marinen. Man syftade då på en vidare samordning än enbart ett gemensamt utnyttjande av ledningsinformation som försöken i Malmö med gemensam informationscentral för sjöövervakning vid denna tidpunkt gick ut på. Tänkbara ätgärder som borde prövas var en ytterligare integrering av ledningsorganisationen, gemensamt utnyttjande av förråd och underhållsorganisation, samordnade inköp av fartyg och båtar samt materiel i övrigt, gemensam flygövervakning och samordning av resurserna för ledning av sjöräddningen. Etl sådant gemensamt utnyttjande av militära och civila resurser kunde leda lill betydande effektivitetsvinster.

Även 1984 års försvarskommitté har i sitt helt nyligen avlämnade betänkande föreslagit att en utökad samordning mellan kustbevakningen och marinen bör genomföras. Det framhålls att bl. a. sambandssystem, förrådshållning och underhåll bör integreras.

54

2 Kustbevakningen och sjöfartsverket

Prop. 1986/87:95

1 budgetpropositionen 1983 (prop 1982/83:100 bil. 8) behandlades frågan om en gemensam organisation för tullverkets kustbevakning och sjöfartsverket. Föredragande statsråd konstaterade att slutsatserna frän betänkandet REN-TUR och frän en ytteriigare genomlysning av förslaget som statskontoret hade genomfört visade att en organisatorisk integration skulle medföra klara samordningsvinster. Mol denna bakgrund tillkallade regeringen i maj 1983 en särskild utredare, Per-Erik Nilsson, med uppgift att ta fram etl förslag till gemensam organisation för sjöfartsverket och kustbevakningen.

1 maj 1985 överlämnade den särskilde utredaren sitt förslag (DsK 1985:5) till uppbyggnad av en ny myndighet. Sjöfarts- och kustbevakningsverket (SKV). Utgångspunkten för utredarens förslag var en bibehållen ambitionsnivå hos den nya organisationen men där samtidigt arbetsuppgifterna skulle fullgöras med en totalt sett mindre resursinsats. Organisationen föreslogs utformas sä att dess resurser skulle kunna samverka med andra organ inom övriga sektorer av samhället för alt därmed tillgodose övergripande behov.

Den nya organisationen förväntades ge besparings- och rationaliseringsvinster inom ett flertal områden. Ett effektivare resursutnyttjande förutspåddes bl. a. genom merutnyttjande av materiel, gemensamt användande av verkstäder och förråd och samordnat bruk av informationssystem. Sammantaget ansågs förslagen kunna leda till en minskning av personalbehovet med 120 tjänster.

De berörda myndigheterna och personalorganisationerna hade en rad synpunkter på de slutsatser som hade dragits i betänkandet. Frän tullverkets sida hävdades att en mer framkomlig väg skulle vara att behåUa nuvarande organisationsstruktur och inom ramen för denna utarbeta mer utvecklade samverkansformer med marinen, sjöfartsverket och polisen. Inom kustbevakningen fanns en tveksamhet mol förslaget.

Mot bakgrund av de fortsatta övervägandena och de negativa reaktioner som hade lämnats av remissinstanserna avstod regeringen från att lägga fram ett förslag om ett organisatoriskt samgående mellan kustbevakningen och sjöfartsverkel.

Bilaga 6 Finansdepartementet

3 Det fortsatta utredningsarbetet

Den övergripande utgångspunkt som hade gällt för utredningen om sjöfartsverket och kustbevakningen - nämligen att ansvarsförhållandena inom sjöövervakningen måste förändras för att märkbara effektivitetsvinster skall kunna uppnås - är fortfarande giltig. I den debatt som fördes i samband med frågan om en sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen framkom ett flertal gånger synpunkten att marinen skulle vara en mer naturlig samarbetspartner för kustbevakningen än sjöfartsverket. Något utredningsarbete som närmare hade visat på förutsättningarna för en sådan samordning har inte genomförts. Dock har vissa samarbetsprojekl mellan kustbevakningen och marinen bedrivits under senare år.

55

Således gav regeringen överbefälhavaren år 1983 i uppdrag att i samråd med generallullstyrelsen utreda förutsättningarna för ett gemensamt utnyttjande av flygplan för övervakning till sjöss. I skrivelser avlämnade dels i september 1983 och dels i mars 1984 redovisade överbefälhavaren och generaltullstyrelsen hur behoven av flygplan för övervakning av våra havsområden kunde samordnas i form av utnyttjande, drift och underhåll. I februari 1985 föreskrev regeringen genom särskilt beslut att övervakning m.m.till sjöss med flygplan skulle samordnas mellan försvarsmakten och tullverkets kustbevakning. Under våren 1986 kunde försvarets materielverk för marinens och tullverkets räkning teckna avtal för upphandling av tre spanska CASA-plan.

I november 1983 överlämnade statskontoret till regeringen en utvärdering av försöket med gemensam informationscentral för sjöövervakning i Malmö. Inför ett slutligt ställningstagande i frågan fick statskontoret i uppdrag att bl. a. redovisa hur ledningen och driften av verksamheten i den gemensamma centralen skulle fördelas mellan myndigheterna. Som ett resultat av dessa utredningar beslöt regeringen att permanenta den gemensamma informationscentralen fr.o. m. den 1 januari 1985.

Dessa samordningsåtgärder kan förväntas leda till ett mer rationellt resursutnyttjande. Men detta är bara en mindre del av den mängd områden där kuslbevakningen och marinen har verksamheter som idag löper parallellt. Väsentliga rationaliserings- och effektivitetsvinster går att nå inom sådana områden som gemensam materialanskaffning, materielunderhåll, system för ledning, samband och kommunikation, förrådshållning, utbildning och operativt samutnyttjande av resurser. Mot denna bakgmnd har sedan försommaren 1986 inom regeringskansliet bedrivUs ett arbete med syfte att studera förutsältningarna för elt närmare samarbete och en mer integrerad samordning mellan kustbevakningen och marinen inom de nyss nämnda områdena. En utgångspunkt för arbetet har varil att organisatorisk tillhörighet och utformning har en avgörande betydelse för rationaliseringssträvandena. De effektiviseringseffekter som kan förväntas uppkomma har därvid studerats inom ramen för tre alternativa organisatoriska modeller:

-     Kustbevakningen blir en frislående civil myndighet inom det civila totalförsvaret.

-     Kustbevakningen blir en fristående civil myndighet inom det militära försvaret.

-     Kustbevakningen inordnas som en del i marinen.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 6 Finansdepartementet

4 Föredragandens överväganden och förslag

4.1 Kustbevakningens uppgifter och organisation

Kustbevakningen svarar för den reguljära civila övervakningen längs våra kuster. Genom att ansvaret för den allmänna övervakningen av sjölerritoriet åvilar kustbevakningen har det varil naturligt att genom årens lopp tillföra kustbevakningen elt flertal ytterligare mer specifika arbetsuppgifter som knyter an till sjöövervakningen.

56

Kustbevakningens arbetsområden inbegriper numera funktionerna
'- allmän gränsövervakning                       >

- tullbevakning längs kusten

-      skyddsområdestillsyn och viss tillsyn av obemannade militära anlägg
ningar i havsbandet

- jakt-, fiske- och naturvårdstillsyn inom kust- och skärgårdsområden

- havsfiskeövervakning

- sjötrafikövervakning

- havsbottenövervakning (kontinentalsockeln)

- sjöräddning och sjuktransporter

-      avvärjning eller begränsning av miljöfarliga utsläpp till havs och i kust
vatten (olje- och kemikaliebekämpning)

- oceanografisk observationstjänst

- transporthjälp åt andra myndigheter

En genomgång av de funktioner som åvilar kustbevakningen visar att de flesta uppgifterna inte alls eller endast i begränsad omfattning knyter an till den egentliga tullverksamheten.

Den allmänna gränsövervakningen innebär t. ex. att kustbevakningen övervakar att främmande fartyg inte inträder och uppträder på svenskt sjöterritorium i strid med gällande regler. Ansvaret för att övervaka att bestämmelserna i bl. a. tillträdesförordningen (1982:755) efterlevs delar kustbevakningen med försvaret. Ett annat exempel på arbetsuppgifter som har fä beröringspunkter med tullverksamheten är havsfiskeövervakningen som bl.a. innebär att kustbevakningen håller uppsikt över att de fartyg som fiskar i den svenska fiskezonen har rätt till delta och att fångsterna som tas upp håller sig inom gällande överenskommelser.

Tullbevakning är i dag således endast en liten del av de arbetsuppgifter som åvilar kustbevakningen. Merparten av de uppgifter och tjänster som kustbevakningen utför ligger inom andra myndigheters ansvarsområden och inom skilda departementsområden. Övervakningsuppgifterna regleras i lag respektive förordning om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Räddningstjänst och serviceuppgifter regleras i instruktion, avtal eller annan överenskommelse. Myndighetsintressenten för fiskeövervakningen är fiskeristyrelsen, kontroll av efterlevnaden av lagen om kontinentalsockeln görs på uppdrag av statens industriverk, oceanografisk observationstjänst görs efler överenskommelser med SMHI, medverkan i sjöräddningsoperationer görs inom sjöfartsverkets ansvar för räddande av liv, etc.

Delta innebär atl kustbevakningen verksamhetsmässigt enligt min mening ligger närmare försvaret, polisen och sjöfartsverket än tullen.

Ett framgångsrikt effektiviseringsarbete påverkas enligt mina erfarenheter i hög utsträckning av de organisatoriska förutsättningarna för verksamheten. Sektorsintressen tenderar annars att lägga hinder i vägen för ett vidgat samarbete.

Den nuvarande sektorindelade organisationen inom sjöövervakningen har lett till en rad dubbleringar i materiellt och personellt hänseende. Jag delar därför den uppfattning som redovisats i flera olika utredningsarbeten att effektivitetsvinster finns att göra inom områden som system för ledning, samband, kommunikation liksom malerielanskaffning och underhåll

Prop. 1986/87:95

Bilaga 6 Finansdepartementet

57

genom en ökad samordning och integration med verksamheter av liknande karaktär som kustbevakningens. Men för att nä en sådan önskvärd samordning och högre kostnadsmässig, men även verksamhetsmässig effektivitet, krävs en organisatorisk förändring. En sådan förändring mäste givetvis ske i riktning mot verksamheter som ställer anspåk på samma typ av organisation, resurser och utrustning. Mot den bakgrunden finns två alternativa vägar att gå, antingen i riktning mot samordning med sjöfartsverket eller med försvaret. Prövningen av allernativet med sjöfartsverket har, som redovisats tidigare, av olika skäl avförts inom regeringskansliet. Mina överväganden har därför koncentrerats till de samverkansformer som kan utvecklas mellan försvaret och kustbevakningen inom ramen för de tidigare redovisade alternativa organisatoriska modellerna. Jag återkommer senare till mina överväganden och förslag i denna del.

Från tullverkets sida har i anslutning till tidigare utredningsarbeten starka invändningar rests mot ett avskiljande av kustbevakningen frän tullverket. Farhågorna har framför allt gällt risken för att kustbevakningen i framtiden skulle komma att nedprioritera tullbevakningsuppgifterna.

Jag delar inle den oron. Den löpande övervakning av sjötrafiken som kustbevakningen utför utifrån gällande tullbestämmelser skiljer sig funktionellt sett inte nämnvärt från den övervakning som kustbevakningen gör med avseende på andra bestämmelser som reglerar svenska och utländska fartygs rörelser pä svenskt sjöterritorium, t.ex. övervakning av sjötrafikbestämmelser, liksom i fråga om föreskrifter rörande t. ex. jakt och fiske etc. för vUka annan myndighet än tullverket är huvudman. Ett avskiljande av kustbevakningen frän tullverket behöver därför enligt min bedömning inle medföra någon ändring med avseende på den från tullsynpunkt aktuella övervakningen. Kustbevakningen skall t. ex. i samma utsträckning som för närvarande kunna utnyttjas för insatser i fråga om bekämpning av narkotikasmuggling och annan grövre smuggling. En fömtsättning för detta är givetvis att kustbevakningspersonalen bibehåller sina befogenheter att ingripa mot brott mot smugglingslagstiftningen och tullförfattningarna.

Jag vill sluthgen framhålla atl inle heller när det gäller övriga arbetsuppgifter kommer en ny organisation att innebära några väsentligare verksamhetsmässiga förändringar för kuslbevakningen. Nuvarande arbetsuppgtfter skall i sin helhet utföras inom ramen för en ny organisation. Dessutom kan det med de ändrade organisatoriska förutsättningarna bli aktuellt att pröva frågan om att föra över ytterligare arbetsuppgifter till kustbevakningen i syfte att minska sektoriseringen inom sjöövervakningen. Uppgifterna skall även fortsättningsvis komma till uttryck i instruktionen för den nya kustbevakningsmyndigheten jag senare kommer att föreslå inrättas.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 6 Finansdepartementet

58

4.2 Syfte med förändring av kustbevakningens organisatoriska ställning

Utgångspunkten för arbetet har varil alt inte förändra kustbevakningens uppgifter utan istället att bevara dess särart och identitet men med en förändrad organisatorisk ställning. Kustbevakningen skall enligl min mening vara en självständig organisation under regeringen som själv ansvarar för sin verksamhet utgående från regeringens uppdrag.

Med denna allmänna förutsättning skall målet med en förändrad organisatorisk ställning vara att dels nå en totalt sett effektivare sjöövervakning m. m., dels öka möjligheterna till en totalt sett mera rationell statlig verksamhet inom detta område. Ökad rationalitet bör kunna uppnås inom etl flertal områden bl. a. i fråga om ledning och samband, malerielanskaffning, underhåll, förrådshållning och utbildning.

1984 års försvarskommitté har redovisat behovet av att förbättra övervakningen av vårt sjöterritorium, en verksamhet som berör bäde kustbevakningen och försvarsmakten. Denna verksamhet har under senare år samordnats i viss utsträckning. Enligt försvarskommilléns mening bör emellertid en betydligt utökad samordning genomföras, vilket skulle vara lill fördel för båda organisationerna. Bl.a. bör enligt kommitténs mening möjligheterna till samulnyttjande av flygplan och fartyg inom ramen för ubätsskyddet utnyttjas. I detta syfte bör vissa av kustbevakningens fartyg utrustas så att de, då möjlighet föreligger, kan medverka i ubålskyddet, dock endast i spaning efter främmande ubåtar.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning i dessa avseenden och förordar en utveckling som ökar effektiviteten i sjöövervakning och därmed sammanhängande verksamhet inom ramen för de resurser som totalt disponeras i olika statliga verksamheter. Med en sådan inriktning bör också försvarets resurser i ökad utsträckning kunna medverka för att öka kapaciteten i kustbevakningens verksamhet. Jag vill erinra om att kustbevakningen ingår i marinens krigsorganisation, vilket talar för att en ökad samordning med försvaret redan i fred är lill stor fördel.

Om ett sålunda ökat gemensamt resursutnyttjande skall vara effektivt fordras enligt min mening att ledningsorganisation och sambandssystem inom försvaret och kuslbevakningen utvecklas så att en fortlöpande smidig samverkan möjliggörs. I detta sammanhang vill jag också anföra att här angiven inriktning bör kunna leda till en effektivare och säkrare sjöräddning.

Säväl kustbevakningen som försvarsmakten har i dag med vissa lokala undantag egna kusttäckande radionät. Till detta kommer televerkets kustradiostationer. Näten arbetar för närvarande med olika basstationer, frekvenser och radiostationer. Inom både marinen och kustbevakningen finns stora behov av att bygga ut och modernisera sambandsnäten. En integrering av sambandsnäten bör kunna ge betydande fördelar. I uppbyggnaden av ett gemensamt sambandsnät måste trafikbehovet med bl. a. polis, sjöfartsverket och tullverket tillgodoses. Ett sådant samordnat, kustläckande nät gemensamt för kustbevakningen och marinen bedöms väsentligt öka lednings- och samverkanseffektiviteten och ge betydande rationaliserings-

Prop. 1986/87:95

Bilaga 6 Finansdepartementet

59

vinster. Även underhållskostnaderna borde minska avsevärt i ett sådant    Prop. 1986/87:95 gemensamt sambandsnät.

Jag förordar sålunda att inriktningen bör vara all få till stånd ett iniegre-    Bilaga 6 rat sambandsnät där sambandsbestämmelser, utbildning, hantering och    Finansteknisk materiel sä långt möjligt är lika mellan försvaret och kustbevak-    departementet ningen.

I fråga om anskaffning av fartyg och annan materiel bedöms betydande rationaliseringsvinster kunna göras. Kustbevakningen är en teknikintensiv verksamhetsgren och disponerar för närvarande teknisk materiel lill ett samlat kapitalvärde om ca I miljard kronor. Även försvaret har en högteknologisk utrustning som måste underhållas och förnyas. Försvarsmakten och kustbevakningen står inför stora investeringar på parallella områden framöver. Inom kustbevakningen gäller detta behov av teknikutveckling och teknikupphandling inom områdena fartyg, tele, fjärranalys, miljöskydd och undervattensspaning. Vidare kan konstateras att försvarsmakten och kustbevakningen för den närmaste 10-årsperioden planerar att bygga fartyg och båtar av jämförbara storlekar för ca I miljard kronor. En samordning av denna anskaffning från komponenlnivå till i vissa fall hela fartyg bör ge tekniska och ekonomiska vinster. Del förutsätter dock att beställarnas verksamhetsspecifika krav kan samordnas från grunden. De väsentliga vinsterna i materielanskaffningsprocessen erhålls enligt min mening när materielen kan anskaffas gemensamt i större serier. Härigenom begränsas utvecklingskostnaderna, styckepriset och underhällskostnader.

Beträffande materielunderhåll och förrådshållning vill jag anföra följande. Löpande underhåll av materielen sker primärt på regional nivå. Redan i dag genomförs en viss del av kustbevakningens fartygsunderhåll och fartygsreparationer vid marinens verkstäder. Kustbevakningen har en förrådshållning av miljöskyddsmateriel m. m. utmed svenska kusten och vid Vänern och Mälaren. Underhållet av denna miljöskyddsmateriel utgör ett speciellt problem och från kustbevakningens sida framförs krav på personalförstärkning i form av förrådstekniker.

Mina överväganden har visat på goda möjligheter att uppnå effektivare underhåll och förbättrad förrådshållning genom ett gemensamt utnyttjande av befintliga resurser i syfte att nyttja rationaliseringspotentialen inom dessa områden.

I fräga om utbildning bör vinster kunna göras genom effektivare utnyttjande av befintliga utbildningsresurser. Sålunda bör prövas möjligheten att i ökad utsträckning utnyttja marinens skolor för utbildning av kustbevakningens personal i vissa specialijänster. Med hänsyn till kustbevakningens uppgifter vid incidenter i fred och ingående i försvarsmaktens krigsorganisation är det vidare nödvändigt att viss utbildning och övning anordnas gemensamt för kustbevakningens och marinens personal. För atl försvars-maklen på ett effektivt sätt skall kunna biträda kustbevakningen vid räddningstjänstoperationer är det också angeläget att försvarsmaktens personal erhåller praktisk utbildning och övning härför. Motsvarande gäller även för de enheter inom sjöfartsverket som kan bli aktuella att utnyttja.

60

4.3 Granskning av de organisatoriska alternativen

Prop. 1986/87:95

1 alternativet där kustbevakningen bildar en egen myndighet inom den civila delen av totalförsvaret bedömer jag samordningsvinsterna inte vara nämnvärt större än i dag. Visserligen har överstyrelsen för civil beredskap en samordningsuppgift för denna del av totalförsvaret, men kustbevakningens verksamhet har ett samband med främst den kommunala räddningstjänsten vid. t.ex. kemikalieutsläpp och oljeolyckor. Enligt min mening ger alternativet inte förutsättningar för en förstärkt sjöövervakning eller möjligheter till ökade rationaliseringar, varför alternativet måste förkastas.

Den bästa samordningen och de största rationaliseringsvinsterna erhålls i alternativet där kustbevakningen inordnas som en del i marinen. Emellertid kan detta förhållande inte vara ensamt styrande för mitt ställningstagande. För det första strider del mot grundkravet som ställdes pä de organisatoriska lösningarna, nämligen att kustbevakningen alltjämt skall vara en självständig organisation, som själv ansvarar för sin verksamhet. För det andra måste folkrättsliga aspekter föras in i bilden. Om kustbevakningen redan i fredstid integreras med marinen, oavsett om det är en civil eller militär funktion, kan dess civila status komma att ifrågasättas. Kustbevakningens fartyg skulle i elt sådant organisationsalternaliv kunna komma att betraktas som örlogsfartyg. För örlogsfartyg gäller emellertid vissa särskilda folkrättsliga regler. Bl. a. måste de föra kännetecken som örlogsfartyg och stå under befäl av officer i försvarsmaktens förteckning. Kustbevakningens arbetsuppgifter ute till sjöss vad gäller övervakning av fiskezoner och kontroll av båttrafik har som en grundläggande förutsättning att kustbevakningsfunktionen är civil. Enligt min bestämda mening fär inte kustbevakningens civila status och de operativa handlingsmöjligheterna som ligger däri, gå förlorad. Alternativet måste därför förkastas.

Återstår det alternativ som innebär att kustbevakningen bildar en egen civil myndighet inom den militära utgiftsramen. Jag vill något utveckla innebörden av begreppen militära utgiftsramen och försvarsmakten. Vad först gäller försvarsmakten är detta uttryck ett samlingsbegrepp för de försvarsmyndigheter som överbefälhavaren har ett överordnat lednings-och samordningsansvar för enligt förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten. Inom den militära utgiftsramen ligger, förutom försvarsmaktens myndigheter, försvarets forskningsanstalt (FOA) och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI). Vad gäller myndigheter inom den militära utgiftsramen sker en samordning av planering och budgetering inom den gemensamma ekonomiska ramen. Kustbevakningen skulle däremot, i likhet med FOA och FRI inte ingå i försvarsmakten i fred.

Innebörden av detta är att kustbevakningen får en fristående ställning på samma sätt som FOA och FRI men med mycket goda möjligheter till samarbete och samverkan både med försvarsmakten och de civila delarna av totalförsvaret. Samtidigt beaktas systematiskt möjligheter till rationalisering genom samordnad planering och budgetarbete. Detta alternativ innebär att kustbevakningen behäller sin civila status samtidigt som effektiviteten i sjöövervakningen bör kunna förbättras avsevärt genom ökad

Bilaga 6 Finansdepartementet

61

samordning, liksom att rationaliseringar bör kunna åstadkommas i betyd-     Prop. 1986/87:95 Ungt högre grad än för närvarande.

Detta alternativ underlättar en effektiv fortlöpande samverkan mellan     Bilaga 6 försvarsmakten och kustbevakningen. Därigenom bör, genom utökat ge-     Finans-mensamt utnyttjande av resurserna, kapaciteten för att lösa respektive     departementet organisations uppgifter öka. 1 detta alternativ skapas avsevärt förbättrade möjligheter till en samordnad ledning och integrerade system för samband. I linje härmed bör enligl min mening en fortsatt utbyggnad av gemensamma centraler för övervakning, information och ledning genomföras i likhet med den central som byggts upp i Malmö. En samordnad lokalisering på olika nivåer bör sålunda vara möjlig att uppnå.

1 alternativet föreligger enligt min mening goda rationaliseringsmöjligheter inom området malerielanskaffning. Framgångsrik anskaffning av kvalificerad materiel kräver i princip tillgång till två olika funktioner med olika kunskaper. Den ena funktionen skall ha goda kunskaper om verksamheten på fältet samt om framtida krav på materielen. Den andra funktionen skall ha teknisk och kommersiell kunskap. Inom försvarsmakten representerar staberna den första funktionen och försvarets materielverk (FMV) den andra funktionen. Inom kustbevakningen fullgörs den första funktionen av kustbevakningsbyråns operativa sektion och den andra funktionen av i kustbevakningsbyrän ingående fartygs- och telesektioner. Kustbevakningens resurser härför är myckel knappa och en personalförslärkning har från kustbevakningens sida betraktats som angelägen.

Den första funktionen - stabsfunktionen - kommer atl kvarstå som separata enheter men med förbättrade samordningsmöjligheter. Vad gäller den andra funktionen kommer ett överförande av kustbevakningens malerielanskaffning till FMV att säkerställa erforderlig teknikutveckling och teknikupphandling för kustbevakningens del. Därigenom kommer en god teknisk och kommersiell samordning av materielanskaffningen att erhållas. På motsvarande sätt bör enligt min mening goda förutsättningar föreligga att uppnå rationaliseringsvinster främst inom områdena materielunderhåll, förrådshållning och utbildning.

Av här redovisade skäl förordar jag att detta alternativ läggs lill grund för en förändring av kustbevakningens organisatoriska ställning. Denna organisatoriska förändring bör medge betydande rationaliserings- och effektivitetsvinster och på sikt kunna ge ytterligare sådana inom hela sjö-övervakningen. Så småningom kommer dubbelinvesteringar både materiellt och personellt alt kunna undvikas. Jag har avstått från atl kvantifiera besparingarna då mycket av resurserna som frigörs kommer att behövas för den utveckling som väntar framöver. Kuslbevakningen och marinen slår inför omfattande investeringar i båtar, fartyg och annan utrustning. Jag har under de senaste åren konstaterat de svårigheter som föreligger all tillgodose kustbevakningens resursbehov. Mitt synsätt är atl dessa anspråk på ett bättre sätt kan tillgodoses genom de rationaliseringsvinster som kan åstadkommas till följd av en ökad samordning med försvarsmakten.

Detta alternativ ger således goda förutsättningar för en effektivare sjöövervakning samtidigt som det inte belastas av de nackdelar som skulle

62

följa av alternativet där kustbevakningen integreras i marinen. Alternativet ger också förutsättningar för ökad samverkan med andra myndigheter och organisationer inom sjöövervakningen.

4.4 Fortsatt arbete

Mitt förslag innebär att kustbevakningen organisatoriskt avskiljs från tullverket och bildar en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen. Del bör ankomma på en organisationskommitté att lämna förslag rörande den nya myndighetens organisation, ledning, lokalisering, arbetsformer och relation till försvarsmakten, liksom hur de av mig beskrivna rationaliseringseffekterna skall uppnås. Vidare bör kommittén utarbeta förslag till erforderiiga ändringar i lagar och övriga författningar. Kommittén bör också utarbeta en plan för genomförande av förslaget. Arbetet bör bedrivas med målet att den nya myndigheten skall inrättas den 1 juli 1988. Kommittén bör arbeta med utgångspunkt i nägra principieUa fömtsättningar som jag redovisar i det följande.

Myndigheten bör självständigt ansvara för den verksamhet som regeringen ålägger myndigheten. Kustbevakningens särskilda karaktär och identitet bör behållas.

Myndigheten bör lyda direkt under regeringen, erhålla uppdrag från regeringen och i enlighet därmed inkomma med anslagsframställning tUl regeringen. Myndighetens totala verksamhet bör finansieras från ett anslag inom den militära utgiftsramen. I anslutning till den prövning som regeringen gör av kustbevakningens resursbehov yttrar sig överbefälhavaren över myndighetens anslagsframställning.

För att på bästa sätt utnyttja samordningsmöjligheterna bör kustbevakningen medverka i överbefälhavarens perspektiv- och programplanering.

Beträffande genomförandet av myndighetens verksamhet bör lämplig samordning med försvarsmakten uppnås genom att överbefälhavaren och kustbevakningen fortlöpande samverkar. Därigenom bör det enligt min mening kunna säkerställas atl de båda organisationernas samlade resurser utnyttjas för det ändamål som i vae situation är mest angeläget.

Kustbevakningen har under de senasie tio åren varit föremål för en rad utredningar. Jag finner det angeläget att organisationen nu får bästa möjliga arbetsro genom alt här föreslagna förändringar av dess organisatoriska ställning snabbt genomförs.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för kustbevakningens organisation

Prop. 1986/87:95

Bilaga 6 Finansdepartementet

63

Bilaga 7    Prop. 1986/87:95

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande:statsrådet Bodström

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

1 Inledning

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga I till denna proposition redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, nämligen dels i avsnittet Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen, dels i efterföljande avsnitt rörande ledning och samordning, beredskap, skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjningen. Dessa grundläggande redovisningar är av stor belydelse för det fortsatta arbetet. Inriktningen i dessa bör i tillämpliga delar beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter. I det följande behandlar jag inriktningen av den gällande beredskapsplanläggningen för funktionen Skolväsende och Sveriges Radios verksamhet till den del den avser psykologiskt försvar.

2 Skolväsende

Skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarar för funktionen Skolväsende inom totalförsvaret, övriga myndigheter inom funktionen är länsskolnämnderna.

Verksamheten inom skolväsendet under krig och vid krigsfara regleras i förordningen (1983:724) om skolverksamhet under krig och vid krigsfara och i förordningen (1984:825) om verksamheten vid vissa statliga skolor under krig och vid krigsfara.

I krig sker en omfattande decentralisering av SÖ:s uppgifter lill regional och lokal nivå. SÖ:s uppgifter begränsas därigenom avsevärt vilket medför att myndigheten i krig närmast blir ett expertorgan åt regeringen.

På lägre nivå kvarstår i krig länsskolnämnderna. Nämnderna övertar härvid i princip de uppgifter vad gäller skolverksamheten i länet som i fred ankommer på SÖ.

På lokal nivå är kommunens skolstyrelse ansvarigt organ.

Enligt gällande beredskapsplanläggning är det i första hand den obligatoriska skolans verksamhet som skall upprätthållas i krig. Skolstyrelsen skaU söria för att alla skolpliktiga barn som vistas i kommunen får föreskriven

65

5    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95. Bilagedel

utbildning i dess grundskola. Skolstyrelsen får göra de jämkningar i grundskolans tim- och kursplaner som behövs för att undervisningen skall kunna bedrivas.

Utbildningen i gymnasieskolan bedrivs i krig i den utsträckning som förhållandena medger. Om gymnasieskolans personal, lokaler och utrustning behövs för grundskolans verksamhet, skall skolstyrelsen besluta att lägga ned undervisningen i gymnasieskolan i den omfattning som behövs.

Om arbetsmarknadsutbildningen behöver del av gymnasieskolans personal, lokaler och utrustning, fär länsskolnämnden besluta att resurserna skall användas för detta ändamål.

I krig har styrelsen för sameskolan och specialskolan befogenhet alt göra de jämkningar i tim- och kursplanerna som behövs för att undervisningen där skall kunna upprätthållas. Om verksamheten läggs ner, skall styrelsen för skolan se till atl eleverna får den tillsyn och vård de behöver antingen hos sina vårdnadshavare eller i den kommun där eleverna vistas. Om verksamheten har lagts ner, skall eleverna fullgöra sin skolplikt i grundskolan i den kommun där eleven vistas.

Beträffande verksamheten vid särskola finns för närvarande inga regler. Verksamheten vid statens skolor för vuxna skall bedrivas i den omfattning som förhållandena medger. Beträffande övrig vuxenutbildning saknas regler om verksamheten vid krig och krigsfara.

Övrig skolverksamhet förutsätts inte bedrivas i krig. Enligt vad jag har inhämtat bedömer SÖ att beredskapsläget i vad avser skolväsendet har förbättrats genom den nya beredskapsplanläggning som nu genomförs i kommunerna, och att beredskapslägel för närvarande kan anses vara gott.

För egen del anser jag att inriktningen av den gällande beredskapsplanläggningen i vad avser funktionen Skolväsende är lämplig även för den kommande försvarsperioden. Regler bör dock införas beträffande verksamheten i krig vid särskola. Reglerna bör ha i princip samma innebörd som nuvarande regler för sameskolan och specialskolan. Regler bör ocksä införas beträffande verksamheten inom grundutbildning för vuxna och kommunal vuxenutbildning. Dessa regler bör ha samma innebörd som nuvarande regler för gymnasieskolan. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet och statsrådet Göransson.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

3 Psykologiskt försvar Sveriges Radios verksamhet

De nuvarande riktlinjerna för Sveriges Radio-koncernens verksamhet lades fast av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr. 337) samt ändrades och kompletterades genom beslut av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:99. KrU 21, rskr. 343). Sändningsrätt enligt radiolagen (1966:755, omtryckt 1986:1209) tillkom-

66

mer för närvarande koncernens fyra programföretag, dvs. Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. 1 avtal mellan staten och resp. företag anges närmare vad som gäller beträffande sändningsrätt och programverksamhet. I avtal mellan staten och Sveriges Radio AB (SR) regleras dels detta bolags uppgifter som moderbolag i koncernen, dels koncernens verksamhet under krig eller vid krigsfara. Gällande avtal omfattar tiden fram till utgången av juni 1992.

Vid tillämpningen av avtalet för krig och krigsfara, det s. k. krigsavtalet, förändras koncernens verksamhet. I sin krigsorganisation skall koncernen utgöra en självständig organisation inom totalförsvaret och lyda direkt under regeringen.

Det åligger enligt krigsavtalet SR att utarbeta erforderliga beredskapsplaner för verksamheten i krig eller vid krigsfara. Ansvaret för att koncernens bolag häller erforderlig beredskap åvilar SR:s chef, som vid sin sida har en av regeringen utsedd rådgivande nämnd om fem personer.

SR redovisar årligen femåriga verksamhetsplaner för koncernens försvarsberedskap. Planerna har följt de riktlinjer som angavs i 1982 års riksdagsbeslut om säkerhetspolitiken och totalförsvaret (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) med de revideringar och kompletteringar som senare fattade riksdagsbeslut och anvisningar frän regeringen föranlett. Den verksamhetsplan avseende rundradioverksamhetens inriktning som redovisats för perioden 1987/88 — 1991/92 följer också dessa riktlinjer. Även försvarskommitténs betänkande (SOU 1985:23) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet har varit en utgångspunkt. Planen har i tillämpliga delar utarbetats i samråd med televerket och försvarsstaben.

Vid överrraskande händelser och angrepp saml under beredskap och krig är del av största vikt alt vikliga meddelanden snabbt når ut till allmänheten och att denna även i övrigt fär en snabb och saklig information. Radion och televisionen är därvid av vital betydelse. Gällande riktlinjer för SR:s beredskapsplanering har formulerats med detta som utgångspunkt och kan sammanfattas enligt följande.

-     Planeringen skall bedrivas så att programverksamheten, i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhet, kan bedrivas utan avbrott.

-     Verksamheten skall planeras så all bästa möjliga kontakt kan upprätthållas med olika samhällsorgan.

-     SR:s organisation för beredskap och krig skall planeras så att den sä långt möjligt överensstämmer med verksamhetsformer och ansvarsfördelning i fredstid.

Dessa riktlinjer bör enligt min mening kunna ligga till grund för SR:s beredskapsplanering även under den kommande försvarsperioden. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet och statsrådet Göransson.

SR redovisar i sin senaste verksamhetsplan beredskapsläget den I juli 1986. Av redovisningen framgår bl. a. att de senare årens förändringar i koncernens organisation och produktionsmetoder till viss del ändrat förutsättningarna för beredskapsplaneringen, vilket lett till att en viss eftersläpning inom denna förekommer. Vidare har händelser som t. ex. gasutsläp-

Prop. 1986/87:95

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

67

pet i Karlskoga och mordet på statsministern Olof Palme visat pä vikten av fungerande samband och samverkan mellan sändningsledning och nyhetsverksamhet om allmänheten skall kunna få snabb och korrekt information.

Med utgångspunkt i målen för beredskapsplaneringen och de brister som kunnat konstateras planerar SR att under perioden 1987/88 - 1991/92 särskilt uppmärksamma områdena personalplanering och utbildningsverksamhet, återanskaffning av teknisk materiel och fortsatt planering av krigs-uppehållsplatser, utbyggnad av länsradion med ökade möjligheter till lokala program samt utnyttjande av tillkommande distributionsnät och sändare för ljudradion.

Sedan budgetåret 1979/80 bestrids Sveriges Radios kostnader för beredskapsplanläggning, viss beredskapsutrustning, deltagande i utbildning och övning saml åtgärder för bevakning och säkerhet av medel ur radiofonden. I förslagen i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 10) till medelsberäkningar för budgetåret 1987/88 för den med mottagaravgifter finansierade radio- och TV-verksamheten, har hänsyn tagits till behovet av medel för beredskapsåtgärder (jfr. s. 503).

Prop. 1986/87:95

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

4 Närradio

Frågan om hur närradions tekniska resurser skall utnyttjas vid krig och krigsfara bör enligt min mening övervägas ytterligare. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

1.    funktionen Skolväsende,

2.    Sveriges Radios verksamhet lill den del den avser psykologiskt försvar.

68

Bilaga 8     Prop. 1986/87:95

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987 Föredragande: statsrådet Lönnqvist

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Livsmedelsförsörjning m. m.

1 Inledning

Funktionen Livsmedelsförsörjning m. m. omfattar försöriningen med livsmedel inkl. vatten. Slatens jordbruksnämnd är funklionsansvarig myndighet. Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens veterinärmedicinska anstalt uppgifter pä detta område.

1984 års förvarskommitté har lagt fram förslag om totalförsvarets utveckling för den närmaste femårsperioden. Som underiag för kommitténs arbete med funktionen Livsmedelsförsörining m. m. har funnits bl. a. en av överstyrelsen för civil beredskap utarbetad programplan för det hittillsvarande ekonomiska försvaret och statens jordbruksnämnds programplan för funktionen Livsmedelsförsörining m. m.

2 Allmän inriktning

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bUaga 1 till denna proposition redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, nämligen vissa gemensamma utgångspunkter, ledning och samordning, beredskap, skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsöoningen. Dessa grundläggande redovisningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet och jag vill särskilt framhålla att inriktningen i dessa skall beaktas av samtliga i totalförsvaret ingående myndigheter. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag anföra följande.

Som försvarskommittén framhåller, förutsätter ett starkt och allsidigt totalförsvar att dess olika delar är i balans med varandra och väl samordnade sinsemellan.

För att kunna fullfölja vår säkerhetspolitiska linje i situationer med reducerad eller avbruten import är det av stor betydelse att vi inom landet har sädana tillgångar av förnödenheter och produktionskapacitet att total-

69

försvarets uthållighet säkerställs. Kommittén konstaterar att uihålligheien     Prop. 1986/87:95 inom vissa delar av totalförsvaret är otillfredsställande, samtidigt som andra delar har givits en mycket hög uthållighet. Enhetliga antaganden om     Bilaga 8 krisers och krigs varaktighet och karaktär måste enligt kommitténs mening     Jordbruks-tillämpas inom hela totalförsvaret i syfte att uppnå en tillfredsställande     departementet balans i uthållighetshänseende. Vid planeringen av åtgärder för att tillgodose uthålligheten måste enligt kommittén försöriningsproblemen i övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas.

Ett förkrigsskede bör enligt kommitténs mening i planeringen antas ha en varaktighet av upp till ett år. Det bör antas atl den internationella handeln och tillgången på varor vid periodens inledning i huvudsak har normal omfattning. Främst mot periodens slut kan däremot avsevärda handelsbegränsningar förekomma. Ett totalt handelsbortfall ter sig emellertid för de flesta varuområden inte realistiskt ens vid förkrigsskedets slut. Ett undantag kan därvid utgöras av förnödenheter där något land har en ren monopolsituation.

Möjligheterna till import i ett läge med krig i Europa är svårbedömda. Del förefaller sannolikt atl viss handel kommer att fortgå åtminstone inledningsvis, men kommittén har för planeringsändamäl i strävan att säkerställa en tUlräckligt hög försöriningssäkerhet ändå bedömt att planeringen bör utgå frän att all handel kan omöjliggöras i en sådan situation.

I planeringen bör även försöriningsproblemen under elt skede efter krig i vår omvärid beaktas, främst i form av vissa analyser rörande omställningen till inhemsk produktion av livsnödvändiga förnödenheter. Utgångspunkten bör därvid vara att utrikeshandeln inom något år gradvis återgår till acceptabel nivå.

Försvarskommittén har redovisat grunder för planeringen utgående frän en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad som där anförs om s. k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsentlig förändring jämfört med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för livsmedelsberedskapen. Sålunda bör enligt kommitténs mening bl. a. på livsmedelsområdet kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som hittills legal till grund för planeringen.

Mol bakgrund av de enhetliga planeringsförutsättningar som skaU gälla för de olika funktionerna inom det hittillsvarande ekonomiska försvaret kan enligt min mening beredskapslagren av insatsvaror till jordbruket reduceras. Däremot bör som framgår i det följande lagren av livsmedel byggas ut i viss omfattning.

Jag vill i detta sammanhang samtidigt understryka betydelsen av andra beredskapsåtgärder som stärker vårt lands anpassningsförmåga i kriser. Det är väsentligt att förmågan att höja handlingsberedskapen inom totalförsvaret vidareutvecklas.

I fråga om försörjningsslandarden har riksdagen på vissa områden gjort preciserade uttalanden om den ambitionsnivå som bör gälla. Således har för livsmedelsområdet uttalats att en kriskost som molsvarar 2900 kcal/ dag bör vara en utgångspunkt för planeringen. Enligt kommitténs mening bör emellertid riksdagen på detta område uttrycka sig i mer allmänna termer. De preciserade mål för försöriningsstandard m.m. som nu gäller

70

bör därför upphävas såsom av riksdagen beslutade mål. Det bör ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de preciseringar som erfordras för planeringen. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende.

Vidare instämmer jag med kommittén att frågan om den regionala för-söriningsförmågan i krig bör ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Detta bör främst gälla övre Norrland och då bl. a. möjligheterna att när så erfordras, eventuellt redan under normala fredstida förhållanden, kunna öka de kommersiella lagren av livsmedel och livsmedelsrä-varor. De statliga lagren av livsmedel och livsmedelsråvaror som främst är avsedda för krigsfallet bör ökas. Risken för konsekvenserna av att storstadsområdena avskärs från tillförsel bör analyseras. Denna fråga bör enligt min mening särskilt uppmärksammas av försörjningsansvariga myndigheter.

Jag vill även fästa uppmärksamheten pä vad chefen för försvarsdepartementet anfört tidigare i dag beträffande alt det är angeläget för livsmedelsförsörjningen att kunna indikera beläggningsfältet från kärnvapeninsatser utomlands och bedöma radioaktiva substansers spridning i naturen och upptagning i växter och djur. Därvid bör erfarenheterna från Tjernobylolyckan kunna utnyttjas.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat om funktionen Livsmedelsförsörining m.m.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

I prop. 1986/87:100 bil. 11 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 tiU Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring beräkna ett reservationsanslag av 9200000 kr. och till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. beräkna ett förslagsanslag av 231 968000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

71

Nionde huvudtiteln

C. Jordbruksprisreglering

C 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring

64 038970

9200000

12 700000

Reservation         13 453 298

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

Prop. 1986/87:95

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

Under anslaget anvisas medel förutom för investeringar i beredskaps-lager även för produktionsförberedelser. A-, B- och C-skydd samt ransoneringsförberedelser.

Överstyrelsen för civil beredskap

Överstyrelsen förordar i sin programplan alt funktionen livsmedelsförsörining m.m. tilldelas 82,9 milj. kr. exkl. räntekostnader för budgetåret 1987/88.

Statens jordbruksnämnd

Jordbruksnämnden anser att medelsramen bör vara sådan att det blir möjligt att förutsätta atl produklionsomslällningarna inom jordbruket tidigast kan börja fä nägon nämnvärd effekt efter tre månader. Mot bakgrund av osäkerheterna beträffande omställningens genomförbarhel och omfattningen av den inhemska ammoniakproduktionen föreslår nämnden att beredskapslagringen av kvävegödselmedel och proteinfodermedel tills vidare bibehålls på nuvarande nivå.

Nämnden föreslär en ändrad anslagskonstruktion. Anslaget Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring föreslås benämnas Livsmedelsberedskap och inkludera personalkostnader, kostnader för investering och drift av lager samt övriga åtgärder. Nämnden beräknar kostnaderna till 143,7 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av de enhetliga planeringsförutsättningar som försvarskommittén förordat bör vissa förändringar av beredskapslagringen pä livsmedelsområdet genomföras. Under förevarande anslag bör, fömtom vissa kostnader för produktionsförberedelser m. m., anvisas medel för bruttoinvesteringar i beredskapslager. Tidigare har investeringskostnaderna redovisats netto.

Efler samråd med chefen för försvarsdepartementet beräknar jag under detta anslag 12,7 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Jag har därvid beräknat 11,0 milj. kr. för lagring av livsmedel och utsäde samt 1,7 milj. kr. för produktionsförberedelser, m. m.

Någon ändring av anslagskonstruktionen bör inte göras.

72

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen                 Prop. 1986/87:95

alt till Inköp av livsmedel m. m.för beredskapslagring för budget
året 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 12 700 000 kr.        Bilaga 8

Jordbruksdepartementet

C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

196603 331 231968000 161500000

Från anslaget bestrids driftkostnaderna för beredskapslagring av livsmedel m. m. samt kostnaderna för andra beredskapsåtgärder än lagring i form av planering m. m. Under anslaget Statens jordbruksnämnd anvisas medel för lönekostnader m. m. för viss personal.

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88
		Föredraganden
Anslag
Utgifter
Beredskapslagring av livsmedel.
fodermedel m. m.:
personalkostnader	610000	+    325000
räntor	122 984000	-15784000
övriga driflkoslnader	74637 000	-1-21228000
Beredskapslagring av gödsel- och
bekämpningsmedel:
räntor	25 890000	-f-12 110000
övriga driflkoslnader	6300000	+    800000
Övergripande planering, planläggning
och övriga beredskapsåtgärder	l.')4700D	+  1953000
	231968000	-(-20632000
Inkomster
Utförsäljning av lager	-	-1-91 100000
Nettoutgift	231968000	-70468000

Överstyrelsen för civil beredskap

Överstyrelsen föreslår att livsmedelsfunktionen tilldelas 82,9 milj. kr. exkl. räntekostnader budgetåret 1987/88.

Statens Jordbruksnämnd

Som tidigare redovisats under anslaget Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring har nämnden föreslagit en ändrad anslagskonstmktion. Nämnden föreslår att anslaget Kostnader för beredskapslagring av livsmedel skall benämnas Räntekostnader.

73

Beredskapslagring av livsmedel, fodermedel m. m.

Räntan pä disponerat kapital vid ingången av budgetåret 1987/88 har beräknats efter en räntesats av 12%. Varulagrets värde vid börian av budgetåret 1987/88 beräknas uppgå till knappt 900 milj. kr. varav proleinfodermedlen svarar för 250 milj. kr. Den årliga räntan på detta kapital blir ca 107 milj. kr. Övriga driftkostnader har beräknats lill 96,8 milj. kr. Personalkostnader beräknas till 935 000 kr.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel

Det disponerade kapitalet vid ingången av budgetåret 1987/88 uppgår till 317 milj. kr. Den årliga räntan på detta kapital blir 38 milj. kr. Övriga driflkoslnader har beräknats till 7,1 milj. kr.

Jordbrukets blockorganisation

För planläggning av jordbrukets blockorganisation och utbUdning m. m. av blockledare beräknas 931000 kr. Jordbruksnämnden avser vidare att genomföra särskilda blockstudier för 364000 kr. Till åtgärder för att säkerställa erforderlig tillgång pä dragkraft m. m. behövs 104000 kr. Undersökningar och utveckling av reservelverk inom blockorganisationen kräver 177000 kr. under budgetåret 1987/88.

Övriga beredskapsåtgärder

För övriga beredskapsåtgärder beräknas 11 milj. kr. Dessa åtgärder omfattar beredskapsrådets verksamhet och undersökningar, information och utbildning av personal, utveckling av styrmedel för omställning av jord-bmksproduklionen vid en kris och av regleringssystem för insalsvaror till jordbruket, planläggning av livsmedelsberedskapen med ADB-system samt förberedelser för undanförsel.

Planeringsåtgärder

Till följd av bristande personaltillgång vid beredskapsbyrån har eftersläpningar uppkommit framför allt i förberedelserna för produktionsomställningar inom jordbruket (bl.a. utredning av regleringssystem för insatsvaror och av andra styrmedel), i framtagandet av inhemska produktionsalternativ (för t.ex. bekämpningsmedel), i utvecklingen av beredskapen mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel samt beträffande informationsberedskapen. Samtidigt dimensioneras beredskapslagringen utgående från att produktionsomställningarna kan genomföras. Redan i 1982 års försvarsbeslut framhöUs dessutom betydelsen av att förbättra handlingsberedskapen och atl söka alternativ till den allt dyrare beredskapslagringen. Dessutom betonades alt ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot bl. a. kärnvapen. Det senare har ytterligare understrukits av konsekvenserna av den inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Jord-

74

bruksnämnden har dessutom erhållit i uppdrag att tillsammans med överstyrelsen för civil beredskap och i samråd med statskontoret vidareutveckla system för reglering av förbrukningen av dagligvaror.

Nämnden föreslär därför en omfördelning av medlen varigenom anslagsposten Personalkostnader ökas så att nuvarande vakantsättning vid nämndens beredskapsbyrå av en handläggartjänst upphör.

Förutom styrmedel och regleringssystem krävs ytterligare studier/ forskning beträffande foderstater, de enskilda jordbruksföretagens ekonomi m.m.

För att förbättra handlingsberedskapen avser jordbruksnämnden att öka informationsberedskapen samt övnings- och utbildningsverksamheten.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

Föredragandens överväganden

Som framgår under anslaget Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring bör någon ändring av anslagskonstruktionen inte göras.

Med anledning av de förändringar som föresläs i inriktningen av livsmedelsberedskapen kan viss utförsäljning av beredskapslagren av gödselmedel, bekämpningsmedel och proteinfodermedel genomföras vilket medför att värdet av dessa lager minskar från ca 567 milj. kr. till ca 482 milj. kr. under budgetåret 1987/88. Inkomsterna bör disponeras för att täcka utgifter i driften. För personalförstärkning i samband med ökad beredskapsplanering bör etl engångsbelopp av 325000 kr. anvisas under förevarande anslag.

Livsmedelsverket har i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 yrkat medel för en tjänst för beredskapsärenden. En omfattande utrednings- och utvärderingsverksamhet om effekterna av Tjernobylolyckan bedrivs för närvarande, som kommer att ge ökat underlag för beredskapsplanering. Verkets betydelse i samband med händelser av totalförsvarskaraktär kommer därvid att belysas. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till livsmedelsverkets förslag och avser alt återkomma till frågan i samband med 1988 års budgetproposition.

Av den av chefen för försvarsdepartementet tidigare denna dag föreslagna planeringsramen för totalförsvarets civila del beräknar jag under detta anslag 16,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Tillsammans med de medel som föresläs under anslaget Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring utgör dessa medel planeringsramen för funktionen Livsmedelsförsörining m. m.

Med hänvisning till sammanställningen och till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 161 500000 kr.

75

Bilaga9     Prop. 1986/87:95

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987.

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Totalförsvarets civila delar: funktionen Arbetskraft och funktionen Flyktingverksamhet.

Arbetskraft

Föredraganden

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag redovisat grunder och inriktning för planeringen av totalförsvarets civila delar, inkl. personalför-söriningen. Efter samråd med honom vill jag anföra följande.

Inom ramen för programmet Arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ansvaret för att personalplanläggning sker vid krigsviktiga myndigheter, organisationer och företag. AMS utfärdar råd och föreskrifter samt deltar aktivt i arbetsgivarens planering i syfte att säkerställa en fungerande produktion i krigsförhållanden. En viktig del i en fungerande personalförsörining är de resurser som finns inom de frivilliga försvarsorganisationerna. AMS skall svara för att den civila delen av denna arbetskraftsresurs utnyttjas och ges en adekvat utbildning.

Genom del arbete som AMS bedrivit har viktigare delar inom näringslivet nu aktuella personalplaner. Som försvarskommittén framhåller är det av vikt att personalplanläggningen kan intensifieras såväl inom näringslivet, som inom förvaltning och organisationer. För att detta skall vara möjligt fordras dels att tillräckliga resurser för planering finns inom arbetsmarknadsverket, dels att berörda arbetsgivare på ett aktivt sätt tar sitt ansvar för personalplaneringen. Jag vill speciellt framhålla betydelsen av att myndigheters och företags personalplanering kompletteras så alt den omfattar alla krigsviktiga myndigheter, företag m. m.

Möjligheterna att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft har under det senasie året ökat genom kvinnornas ökade arbetskraftdella-gande. Som försvarskommittén framhåller är det viktigt att AMS undersöker möjligheterna att skapa en förbättrad överblick över yrkesbakgrunden hos kvinnor med sikte på att kunna tillvarata deras kompetens inom

77

totalförsvaret så all verksamheten i företag och förvaltning, även efter omfattande inkallelser av män, kan fortsälla.

En annan viktig fräga som försvarskommittén har behandlat gäller det arbetsrättsliga systemet under krig och beredskap. Frågan, som har handlagts av den s.k. beredskapsdelegationen (A 1983:02) är nu i princip slutbehandlad. Jag kommer atl föreslå regeringen all under våren 1987 överlämna en lagrådsremiss i ämnet.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört i fråga om funktionen Arbetskraft.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

I prop. 1986/87:100 bil. 12 har regeringen föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ett ramanslag av I 817 048 000 kr. och, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna till Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer ett förslagsanslag av 7 323 000 kr. (s. 95).

Med hänvisning lill vad chefen för försvarsdepartementet tidigare i dag har anfört i fråga om funktionen Arbetskraft anhåller jag att nu få ta upp följande anslagsfrågor.

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Under denna rubrik har i prop. 1986/87:100 bU. 12 för budgetåret 1987/88 föreslagits ett ramanslag av I 817 048 000 kr.

Arbetsmarknadsverket disponerar under innevarande budgetår 660 000 kr. för planläggnings- och övningsverksamhet för verkets del i totalförsvaret. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 hemställt bl.a. om sammanlagt I milj. kr. för särskilda kostnader i samband med myndigheters och företags kontroll av personalens disponibilitet mot uppgifter i befolkningsregistret vid personalplanläggningen. I 1987 års budgetproposition föreslog jag i avvaktan på föreliggande proposition inte någon höjning av det belopp som anvisats för ändamålet för innevarande budgetår, 660 000 kr.

Mot bakgrund av vad jag nyss anfört om vikten av att AMS fär tillräckliga resurser för att fullgöra sin uppgift förordar jag en uppräkning av anslaget för detta ändamål till den av AMS föreslagna nivån. Jag beräknar därför medelsbehovet för ändamålet under anslaget B I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 till I milj. kr., dvs. en ökning av det begärda anslaget med 340 000 kr.

78

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetaret 1987/88, utöver i prop. 1986/87:100 bil. 12 upptagna medel, anvisa ett ramanslag av 340 000 kr.

B 8. Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer

I prop. 1986/87:100 bil. 12 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet, till Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 beräkna ett förslagsanslag av 7 323 000 kr.

AMS har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 begärt 12,2 milj. kr., dvs. ytterligare 4,9 milj. kr. för statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Av beloppet avser 2 milj. kr. kostnadsökningar med anledning av förbättrade ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret enligt prop. 1985/86:134.

Jag beräknar medelsbehovet för statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 till totalt 9 milj. kr. Jag har därvid räknat med alt kostnadsökningarna med anledning av prop. 1985/86:134 om ersättning och förmåner inom frivilligförsvarel blir lägre än vad som förutsetts. En uppräkning av anslaget för pris- och löneökningar har ocksä gjorts. Jag räknar med att verksamheten härigenom kommer att kunna behållas på i huvudsak oförändrad nivå dvs. totalt ca 25 000 utbildningsdagar.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 9 000 000 kr.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Flyktingverksamhet

Föredraganden

Totalförsvarsfunktionen Flyktingverksamhet omfattar ansvar för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig samt härför erforderliga beredskapsförberedelser i fred.

Statens invandrarverk är ansvarig myndighet för funktionen.

Regeringen har genom beslut den 3 april 1986 uppdragit åt slatens invandrarverk att utreda och lämna förslag rörande den framtida utformningen av beredskapen för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig.

I fredstid gällande organisation för mottagning och omhändertagande av flyktingar bör så långt möjligt tillämpas även under kriser och i krig. Härigenom möjliggörs en smidig övergång till den organisation som bör vara förberedd för alt omhänderta etl stort antal flyktingar under kort tidsrymd.

Beredskapsförberedelserna för mottagning och omhändertagande av flyktingar bör samordnas med övrig beredskapsplanläggning inom civilom-

79

råden, län och kommuner. I uppdraget till invandrarverket ingår att överväga och lämna förslag lill hur en sådan samordning bör åstadkommas. Invandrarverket skall också lämna förslag till de författningsbestämmelser som kan behövas.

Uppdraget kommer att redovisas för arbetsmarknadsdepartementet under första halvåret 1987. Jag kommer därefter att återkomma till regeringen i denna fräga i den män det erfordras komplettering eller ändring av författningar eller andra åtgärder som kräver beslut av regeringen.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört i fråga om funktionen Flykting-verksamhet.

80

Bilaga to     Prop. 1986/87:95

Bostadsdepartementet                            Bilaga lo

Bostads-
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987       departementet

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Elfte huvudtiteln

I prop. 1986/87:100 (bil. 13, s. 85) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Försvarsberedskap för budgetåret 1987/88 beräkna etl reservationsanslag av 3 018000 kr. Jag anhåller all nu få ta upp denna fråga.

D. Lantmäteriet D4. Försvarsberedskap

Reservation           168712

1985/86 Utgift	2911500
1986/87 Anslag	3018000
1987/88 Förslag	3 160000

Program 4. Försvarsberedskap

Programmet består av två delprogram:

4a. Säkerhetsskydd

4b. Beredskapsplanläggning

Programmet omfattar främst granskning av kartor och flygbilder i sek-retessyfte. Dessutom omfattar programmet uppgifter för att trygga totalförsvarets behov av landskapsinformation, främst beredskapsplanläggning och förberedelser för tryckning av kartor för totalförsvaret.

Lantmäteriverket

Lantmäteriverket föreslär en treårig plan för verksamheten. Verkets förslag innebär ökade medel för regional beredskapsplanläggning och lång-tidsplanerad övningsverksamhet. Verket förutsätter vidare att reglerna för sekretessgranskning av kartor och flygbilder ändras under perioden.

Föredraganden

Jag beräknar behovet av medel för försvarsberedskap med utgångspunkt i

en real minskning av utgifterna om 5 % på tre år där hela minskningen tas  81

6   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95. Bilagedel

ut det tredje budgetåret. Mitt skäl för denna fördelning är alt jag räknar med att ändrade regler för sekretessgranskning av kartor m. m. skall vara införda del iredje budgetåret och innebära lägre kostnader för lantmäteriverkets granskningsverksamhet.

Regeringen har tidigare (prop. 1986/87:100 bil. 1) lämnat förslag om försök med etl nytt system för överföring av anslagsmedel mellan budgetär. Lantmäteriverket har föreslagits ingå i försöksverksamheten fr. o. m. budgetåret 1987/88. Medel för Försvarsberedskap bör därför anvisas under ramanslag.

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna proposition redovisat även vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, nämligen vissa gemensamma utgångspunkter, ledning och samordning, beredskap, skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot saml personalförsöriningen. Jag vill framhålla alt inriktningen i dessa grundläggande redovisningar skall beaktas av alla i totalförsvaret ingående myndigheter.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 10 Bostadsdepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarsheredskap för budgetåret 1987/88 anvisa ett ramanslag av 3 160000 kr.

82

Bilagall     Prop. 1986/87:95

Bilaga 11 Civildepartementet

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

Totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna

Länsstyrelserna är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lägre regional nivå. De skall inrikta och samordna den civila delen av totalförsvaret inom länen och samverka med försvarsområdes- och civilbefälhavarna. Inom varie länsstyrelse fullgörs dessa uppgifter främst av försvarsenheten. Därutöver svarar försvarsenheterna för en stor del av länsstyrelsernas uppgifter vad gäller fredsräddningstjänsten.

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till denna proposition redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt, nämligen vissa gemensamma utgångspunkter, ledning och samordning, beredskap, skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot samt personalförsörjningen. Dessa grundläggande redovisningar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet och jag vill särskilt framhålla att inriktningen i dessa skall beaktas av samtliga myndigheter som ingår i totalförsvaret.

Länsstyrelsernas uppgifter och deras organisation regleras i förordningen (1986:1122) med länssiyrelseinslruktion. För krigsorganisationen finns en särskild förordning (1975:1004) med krigsinstruktion för länsstyrelserna (ändrad senast 1986:1125).

1 civildepartementet förbereds en proposition med förslag om samordnad länsförvaltning. Propositionen är avsedd att föreläggas riksdagen under innevarande mandatperiod. Uppgifter som rör länens utveckling och framtid skall då sammanföras i en myndighet - en ny länsstyrelse. Arbetet med propositionen grundas bl. a. på den försöksverksamhet i Norrbottens län som riksdagen har beslutat om.

Inom ramen för departementets arbete med propositionen utreds länsstyrelsernas krigsorganisation av en särskilt förordnad sakkunnig. Denne överväger ocksä vilka förändringar som kan behöva göras i länsstyrelsernas fredstida handläggning av totalförsvarsuppgifter, civilbefälhavarnas freds- och krigsorganisation samt i de uppgifter som rör fredsräddningsljänsten. Arbetet sker i nära samverkan med försvarsdepartementet.

Som jag tidigare anförde utförs huvuddelen av länsstyrelsernas beredskapsförberedelser och arbete med fredsräddningstjänsten av försvarsen-

83

heterna. Försvarskommittén har i sill belänkande (SOU 1987:9) framhållit att länsstyrelsernas resurser bör prioriteras på ett sådant sätl att försvars-enheterna ges möjlighet att fullgöra sina uppgifter. Jag vill i korthet kommentera denna fråga.

Länsstyrelserna har frihet, men också skyldighet, att inom ramen för tilldelade resurser prioritera mellan sina uppgifter. Jag förutsätter att länsstyrelserna beaktar vad som anförts av försvarskommittén. I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla vikten av atl beredskapshänsyn tas i den fredstida samhällsplaneringen.

Under senare år har regeringen i budgetpropositionen angivit de områden och verksamheter inom vilka anslagsnedskärningar har skett. Sådana riktade åtgärder har täckt huvuddelen av de besparingar som föreslagits för länsstyrelserna. Några riktade besparingar som avsett försvarsenheterna och deras verksamhet har därvid inte föreslagits.

Jag vill också erinra om att regeringen under förra budgetåret tilldelade sex länsstyrelser extra medel för information och andra åtgärder med anledning av olyckan i Tjernobyl. I syfte alt förbättra fredsräddningsljänsten har riksdagen på regeringens förslag beslutat att under detta budgetår tilldela länsstyrelserna ytterligare 500000 kr. för kompletterande inköp av kommunikationsutrustning.

I detta sammanhang vill jag också nämna att överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk m.fl. totalförsvarsmyndigheter och länsstyrelserna har återkommande kontakter med varandra bl.a. för att diskutera länsstyrelsernas verksamhet inom resp. område. Om det vid dessa kontakter visar sig att man inle kan enas om avvägningen mellan nationella och regionala mål förutsätter jag att regeringen underrättas.

Jag anser således att det finns goda möjligheter atl hålla länsstyrelsernas insatser inom totalförsvaret och fredsräddningstjänsten på önskvärd nivå.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 11 Civildepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av jag nu har anfört.

84

Bilaga 12     Prop. 1986/87:95

Bilaga 12
Miljö- och energi-
Miljö- och energidepartementet               departementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987. Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling

1 Inledning

Under kriser och i krig beror våra försörjningsmöjligheter på vUka resurser vi har tillgång till och på vår förmåga till snabb anpassning och omställning. Avbrott och störningar i importen av viktiga råvaror och förnödenheter, t. ex. energi, kan fä allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenser och försämra vår försvarsförmåga. Pä energiområdet kan störningar i tillförseln även under fredstid ogynnsamt påverka levnadsstandard, sysselsättning och utrikeshandel. Redan under normala förhållanden måste därför åtgärder vidtas för att det skall bli möjligt alt i olika krissituationer utnyttja tillgängliga resurser på bästa sätt och därmed minska störningarnas effekter.

Sverige är för sin energiförsörining fortfarande till stor del beroende av importerade bränslen. Beroendet av importerad olja har länge varit ett av de största problemen frän beredskapssynpunkt. Betydande resurser har satsats pä lagring av råolja och oljeprodukter som skall kunna användas vid störningar och avbrott i tillförseln.

Riktlinjerna för energipolitiken har lagts fast genom riksdagens beslut våren 1985 (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr. 362). De innebär att samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörining skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor, med minsta möjliga miljöpåverkan. Betydande resultat har redan nåtts.

Oljans andel av energiförsöriningen beräknas är 1986 uppgå till 46%, mot närmare 70% i slutet av 1970-talet. Omställningen av energisystemet mot en minskad oljeandel väntas fortgå men i något långsammare takt. Statens energiverks prognoser för energiförbrukningen år 1992 visar på en totalt sett något minskad energianvändning, varvid oljeförbrukningen väntas minska mera än den totala energianvändningen. Inom ramen härför ligger dock beroendet av importerad olja kvar pä en hög nivå när det gäller drivmedel, dvs. bensin och dieselolja. Kolanvändningen, som också innebär import, beräknas öka nägot fram till år 1992.

Gällande mäl och inriktning av försöriningsberedskapen inför kriser och     85

krig inom bl.a, energiområdet lades fast av statsmakterna i 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374). Vikten av att prioritera oundgängliga behov inom vissa försöriningsområden, bl. a. värme, betonades. Nu gällande riktlinjer för beredskapslagring av olja, kol och kärnbränsle beslutades av riksdagen år 1984 (prop, 1984/85:53, FöU 6, rskr, 94). I anslutning härtill beslutades om oljelagringsprogram t. o. m. innevarande budgetår.

År 1975 beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen 1973-1974, alt en s. k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp (prop. 1975:42, NU 29, rskr. 180). Sverige anslöt sig då till det s.k. lEP-avtalel inom ramen för OECD-samarbelet. Avtalet innebär bl. a. alt varie land skall ha en fredskrisreserv som motsvarar 90 dagars nettoimport.

Skyldigheten att vidta beredskapsålgärder för naturgaskonsumenter beslutades av riksdagen år 1985 (prop. 1984/85:172, FöU 13, rskr. 390) och gäller fr. o. m. lagringsåret 1986/87.

1985 års energiberedskapsutredning har i sitt betänkande (SOU 1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig lagt fram förslag om försörjningsberedskapen inom bränsle- och drivmedelsområdet under programperioden 1987/88-1991/92. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och remissyttrandena bör fogas till protokollet som bUaga 12:1.

En sammanfattning av och remissyttranden över en rapport från Swedegas AB, benämnd Leveransberedskap Naturgas, bör fogas till protokollet som bilaga 12:2.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har i augusti 1986 redovisat en programplan för del hittillsvarande ekonomiska försvaret inklusive funktionen Energiförsörining för perioden 1987/88-1991/92.

1984 års försvarskommitté behandlar i sitt betänkande (SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet även energiberedskapsfrågorna. ÖCB:s programplan och försvarskommitténs betänkande har i det föregående redovisats av chefen för försvarsdepartementet.

Jag anhåller att nu få ta upp mina överväganden och förslag om totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser miljö- och energidepartementets verksamhetsområde.

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag (bil. 1) redovisat dessa och vissa andra övergripande ställningstaganden. Vad gäller den allmänna inriktningen av vår försöriningsberedskap vill jag därför hänvisa till vad chefen för försvarsdepartementet nyss har anfört.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

86

2 Föredragandens överväganden och förslag

2.1 Mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom energiområdet

Mitt förslag: Försörjningsberedskapen inom energiområdet - såväl för bränslen som för el m. m. - skall inriktas på att med tillräckligt hög säkerhet trygga de oundgängliga behoven för individens överlevnad och samhällets funktioner om vi i händelse av en kris eller ett krig helt eller delvis blir hänvisade till de försöriningsresurser som dä finns tillgängliga inom landet. För att med god marginal kunna garantera de oundgängliga behoven bör emellertid i planeringen utgångspunkten vara en högre försörjningsnivä.

1 del fredstida arbetet och i t.ex. planeringen av anläggningar och system för fredstida bruk skall en tillräcklig hänsyn tas till beredskapsaspekterna. Detta är särskilt viktigt att beakta i den omläggning av energisystemet som nu pågår.

Det är omöjligt att förutse eventuella krisers karaktär och föriopp. I planeringen är det därför viktigt att vara tillräckligt flexibel och inte för hårt låsa sig till anlaganden om vissa bestämda krisfall. För att bedöma behovet av beredskapslager och andra beredskapsåtgärder är det dock nödvändigt att bygga på antaganden om bl.a. olika förlopp av en kris och möjlig krisimport.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.2 Planeringsförutsättningar

2.2.1 Krisperiodernas längd och karaktär

Min bedömning: Vid beredskapsplaneringen inom energiområdet skall man utgå från samma planeringsförutsättningar som chefen för försvarsdepartementet har förordat för planeringen av totalförsvaret (bil. 1).

Förkrigsskedet skall därvid i planeringen antas ha en utsträckning om ungefär ett år. Utrikeshandeln antas gå ned gradvis under perioden. Under detta skede kan selekliva civila och militära beredskapshöjningar förekomma.

Förkrigsskedet antas följas av antingen ett neutralitetsskede eller ett krigsskede. Alternativt antas att krisen avvecklas dessförinnan. Under neutralitetsskedet kan situationer med höjd beredskap fömtsättas råda under åtminstone en del av tiden. Utrikeshandeln antas i stort sett ha upphört. Krigsskedet antas avse situationen då Sverige är i krig varvid utrikeshandeln antas i stort sett ha upphört.

Särskilda antaganden om en fredskris längd eller karaktär ingår inte direkt i planeringsförutsättningarna. Planeringen inför en fredskris inom oljeområdet följer i stället av åtagandena enligt det s.k. lEP-avtalet, som Sverige anslöt sig till år 1975. Enligl avtalet skall varie anslutet land hålla ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedöm-

87

ning. Utredningen grundar sig helt på 1984 års försvarskommittés bedömning.

2.2.2 Konsumtionsstandard under kris

Min bedömning: För att kunna göra bedömningar och beräkningar av vilka beredskapslager och andra beredskapsåtgärder som kan krävas behöver man göra bl. a vissa antaganden om vilken konsumtionsstandard man önskar upprätthålla i olika kriser. Konsumtionsnivän är ett mått pä den standard i förhållande lill den normala som det är önskvärt att kunna upprätthälla. Nivån beräknas utifrån de antaganden som görs i fråga om industriproduktion, transportbehov, uppvärmningsbehov m.m. under kriser och i krig.

Man bör enligt min mening räkna med att industriproduktionens oljebehov i förkrigsskedet minskar med inemot en tredjedel av normalbehovet och behovet under neutralitet och krig till något mindre än hälften.

Bedömningen av konsumtionsstandarden inom transportområdet grundar sig på att en stor del av drivmedelsförbrukningen avseende sådan personbilstrafik som inte är resor till arbetet eller i tjänsten kan dras in. Som en följd av den allmänna nedgången i ekonomin under ett förkrigsskede antas även förbrukningen kunna sänkas för den yrkesmässiga trafiken samt för resor lill och från arbetet.

Bedömningen av energibehovet för uppvärmning grundar jag pä socialstyrelsens rekommendationer för uppvärmning av bostadsutrymmen. Med hänsyn härtill och till att ungefär en tredjedel av tappvarmvattenförbruk-ningen antas kunna tas bort räknar jag med att man bör kunna planera för en konsumtionsstandard i storleksordningen tre fjärdedelar av normalförbrukningen under förkrigsskedet, och omkring två tredjedelar under neutralitet/krig.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning.

Remissinstanserna: Instämmer i huvudsak i utredningens förslag. Transportrådet menar dock att förslaget innebär att bensinen ransoneras så hårt att detta kan bli gränssättande för industriproduktionen.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.2.3 Krishandel

Min bedömning: Synen på värt försörjningsläge under olika politiska kriser har gradvis förändrats. Den tänkbara krisens längd har ökat men också möjligheterna till krishandel. Under förkrigsskedet bedöms inget fullständigt avbrott i utrikeshandeln uppkomma. Handeln antas i stället komma att utmärkas av prisstegringar och viss knapphet på strategiska varor.

Vidare har den internationella produktionskapaciteten för olja ökat och fördelats pä flera producenter samtidigt som konsumtionen i Sverige har stagnerat. Riskerna för att mer än 50 % av importen skall falla bort till följd av bortfallen produktionskapacitet bedöms av bl. a. 1985 års energiberedskapsutredning som relafivt begränsade.

Beredskapsplaneringen för delfunktionen Bränslen och drivmedel bör

bygga på att importen under förkrigsskedet successivt går ner till en låg nivå vid periodens slut. Jag har därvid räknat med en genomsnittlig importnivå under perioden om närmare 60% av den normala. För neutralitet/krig bör man däremot inte räkna med någon import alls.

När jag gör denna bedömning utgår jag också från att risken för en fredskris under den närmaste femårsperioden bedöms som mindre än tidigare. Den fredskrisreserv som vi har skapar därför i viss mån en ökad säkerhet för förkrigsskedet.

1985 års energiberedskapsutredning: Utredningen föreslår att 40% av normal import antas kunna importeras under förkrigsskedet och 0% i neutralitet/krig.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har delade meningar när det gäller antagandena om krishandelns genomsnittliga nivå. ÖCB anser att det är ett högt säkerhetspolitiskt risktagande att, för en sä strategisk och för vår civila och militära beredskap avgörande vara, i ett allvarligt krisskede förlita sig på en så omfattande import som utredningen antar.

Statens pris- och kartellnämnd liksom Industriförbundet framhåller att under ett förkrigsskede, liksom under andra förhållanden, beror möjligheterna att köpa råolja och oljeprodukter på möjligheten att betala rådande marknadspris. De menar därför alt man bör kunna anta en högre import-nivå än den utredningen förordat. Svenska Petroleum Institutet framhåller att försöriningstryggheten är mycket högre i dag än för fem till tio är sedan, bl.a. genom alt vi numera köper större delen av vårt råoljebehov från nordsjöproducenterna i stället för som tidigare frän Mellersta Östern.

1984 års försvarskommitté: Överensstämmer i princip med min bedömning.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.2.4 Prognoser över energikonsumtionens utveckling

Min bedömning: Vid beräkningen av krisbehoven bör utnyttjas prognoser Över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lagringsbehovet av olja och kol lagringsäret 1991/92 bör ligga förbrukningsprognoser för år 1992.

Under perioden fram t.o.m. år 1992 förutsätts industrins energianvändning påverkas av främst konjunkturutvecklingen, investeringarna och energipriserna. Inom samfärdselsektorn finns för godstransporter också en nära koppling till konjunkturutvecklingen. Persontransporterna påverkas främst av hushållens disponibla inkomster och av bensinpriset men även i viss omfattning av konjunkturerna. Övrig energianvändning - huvudsakligen energi för uppvärmningsändamål och s.k. drift- och hushällsel -förutsätts vara tämligen okänslig för konjunktursvängningar och följer närmast en utveckling förorsakad av förändringar i energipriser och investeringsbeslut.

Den totala energianvändningen inom industrisektorn beräknas öka något. Elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen. Förbrukningen av eldningsolja väntas minska.

Inom samfärdselsektorn väntas användningen av såväl bensin som dieselolja öka.

89

Bostads- och servicesektorn beräknas fortsätta atl minska sin energiför-     Prop. 1986/87:95
brukning vad gäller uppvärmning. En viss minskning av oljeförbrukningen
förutses därvid.                                                             Bilaga 12

Fjärrvärmeproduktionen väntas öka.                                Miljö- och energi-

Totalt sett väntas användningen av kol, trädbränslen samt bensin och     departementet dieselolja komma att öka under perioden fram till år 1992. Användningen av eldningsoljor väntas däremot till är 1992 minska med en tredjedel av användningen är 1985.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning. Utredningen grundar sig på de prognoser som slatens energiverk på utredningens uppdrag har utarbetat.

Remissinstanserna: Framför ingen avvikande mening med undantag för statens pris- och karteUnämnd som menar att utredningen borde ha räknat med ett högre oljepris och därmed en mindre energianvändning.

2.3 Behov av beredskapsåtgärder

Min bedömning: För att trygga de mest angelägna behoven av energi i en krissituation eller i ett krig krävs att beredskapsåtgärder vidtas och planeras när normala förhållanden råder. De ätgärder som står till buds är sådana som dels avser planering och förberedelse för hur man skall handla i en krissituation för att bäst utnyttja tillgängliga resurser, dels mer direkta åtgärder som lagring av bränslen och drivmedel, anskaffning av reservkraftaggregat m. m. och byggande av särskilda skyddsanordningar.

Enligt min mening är det nödvändigt att använda olika slag av åtgärder för att nä en tillräcklig effekt av beredskapssatsningarna. Vissa slag av åtgärder kan också förutsätta atl andra slag av åtgärder vidtas. För alt i en krissituation kunna utnyttja elt beredskapslager krävs en planering för hur lagret bäst skall utnyttjas. Vidare förutsätts att omställningsålgärder har förberetts och organisationer utbildats och övats för ett snabbt och flexibelt agerande.

Det är dyrt att lagra olja och kol, m. m. Därför bör beredskapsåtgärderna prioriteras i följande ordning: handlingsberedskap, åtgärder för bevarande och ökning av inhemsk produktion, omställningsätgärder, ersättning med inhemska bränslen eller el samt lagring av importbränslen.

2.4 Ersättning av importbränslen

Min bedömning: Importerade bränslen kan vid störningar i tillförseln un
der kris eller i krig till viss del och efter viss tid ersättas av andra energi
former, nämligen inhemska bränslen och el. Detta innebär atl behovet av
beredskapslager kan räknas ned i motsvarande omfattning. Jag bedömer
att det under etl förkrigsskede bör vara möjligt att ersätta sammanlagt
drygt I milj. m' olja med el. Bakgrunden härtill är främst att elanvändning
en inom industrin minskar under ett förkrigsskede. Ytterligare drygt 0,3
milj. m' olja bör kunna ersättas med ved. I krigsfallet kan man inle räkna
med att ersätta olja med el, men inhemska bränslen bör i ökad omfattning   90

kunna stå till förfogande, bl.a. eftersom industrins behov av skogsråvara då sjunker.

De totala oljeersättningsmöjlighelerna bedömer jag vara omkring 2,2 milj. m"*, varvid drygt 1 milj. m' olja ersätts med el och lika mycket med ved.

Jag bedömer vidare att knappt I milj. ton kol kan ersättas med inhemska bränslen och el.

Jag har vid denna beräkning räknat med att möjligheterna alt ersätta importerade bränslen med el och ved är nägot mindre än vad energibered-skapsutredningen räknat med. Bakgrunden härtill är att jag bedömer att industriproduktionen med anledning av antagandena om en högre importnivå under förkrigsskedet kan antas vara något högre än vad utredningen utgått frän.

En viktig del i beredskapsarbetet blir att se till atl den beräknade oljeer-sällningen förbereds i sädan utsträckning att den kan genomföras inom rimlig tid i en kris.

Uppskattningen av möjligheterna att under förkrigs- och neutralitet/ krigsskedet ersätta olja med ved beror i hög grad på hur lång tid det bedöms ta att ställa om energiproduktion och -användning. Vid en mycket lång kris ökar vedens betydelse eftersom det dä blir möjligt och också nödvändigt att i allt större omfattning använda ved för uppvärmning. Vid mycket långvariga kriser, där drivmedelsförsöriningen inte kan upprätthållas, är gengas ett alternativ för transportsektorn. I sådana fall mäste ved avdelas för även detta ändamål.

Vad gäller förberedelser för att möjliggöra omställning, vedavverkning m. m. återkommer jag i det följande.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer i princip med min bedömning.

Remissinstanserna: Godtar i huvudsak utredningens förslag.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12

Miljö- och energidepartementet

2.5 Fjärrvärme 2.5.1 Allmänt

Min bedömning: Ombyggnadstiden för ett fjärrvärme verk bedöms vara sex till tolv månader. För att det skall vara möjligt atl i en kris samtidigt bygga om ett stort anlal verk krävs omfattande ttUgängar pä materiel och personal. Det krävs därför en planering i förväg av bl.a. i vilken turordning verken bör byggas om. En sädan planering har förberetts i samråd med Svenska Värmeverksföreningen.

I fjärrvärmesystemen beräknas, förutom inhemska bränslen, 760000 m' olja och 1,8 milj. ton kol förbrukas år 1992. Baslasten utgörs av kol och inhemska bränslen. Oljan används främst för s.k. spetslast, dvs. under korta perioder med särskilt hög värmeproduktion. I en krissituation med ransonering faller en betydande del av detta oljebehov bort.

Fjärrvärmesystemen är i princip mycket flexibla i valet mellan olika energislag. De relativt sett låga olje- och kolpriserna bör antas vara ytterligare några år. Trots detta antas insatsen av inhemska bränslen nära nog

91

fördubblas från år 1985 till år 1992. Användningen av el kommer däremot att minska kraftigt på grund av att de fasta elleveranserna till andra abonnenter ökar och att möjligheterna till leveranser till avkopplingsbara elpannor då trängs undan. 1 en krissituation medför detta, när den fasta elförbrukningen hos industrier och ordinarie värmekunder sjunker, att elinsatsen i fjärrvärmesyslemen kan ökas. Totalt medger befintliga elpannor etl uttag om 5 TWh när de används för kol- och oljeersättning. Pä grund av elsystemets effektbalans måste det emellertid fortfarande finnas möjlighet att koppla bort dem vid höglasttid och då måste uppvärmningen ske med oljepannor. Gjorda beräkningar visar att ca 150000 m olja måste reserveras för att under förkrigsskedet garantera atl elpannorna i fjärrvärmesystemen skall kunna kopplas bort under höglaslperioder.

Samtidigt beräknas insatsen av inhemska bränslen i kris kunna öka med motsvarande 2,5 TWh. Denna insats kan, tillsammans med den el som inte går åt till reguljär men ransonerad elanvändning eller lill oljeersättning, användas för alt ersätta kol. Liksom för olja finns ett basbehov av kol som inte kan ersättas utan stora svårigheter. Delta har beräknats till 0,9 milj. ton.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Uttalar sig inte i denna fråga.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.5.2 Spillvärme

Min bedömning: För sådant importbränsle som används för processändamål föreligger ingen lagringsskyldighet. I de fall spillvärmen från industriella processer används för energiändamål finns inga särskilda beredskapsålgärder vidtagna. Avgörande för om spillvärmekonsumenternas behov kan tillgodoses i krig eller under en längre kris är dels varifrån den industriella spillvärmen tas, dels om konsumenterna har reservutrustning för värmeproduktion m. m. i beredskap vid ett eventuellt bortfall av leveranserna från industrin.

Frågan om hur spillvärmekonsumenternas energiberedskap skall tillgodoses bör enligt min mening vara en angelägenhet för i första hand kommunerna att planera för. Denna fråga bör därför inordnas i den kommunaltekniska försörining som kommunerna enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap har ansvar för. Frågan om lagen bör vidgas lill att avse även värmeförsörjning bör också tas upp i i ett sådant sammanhang. Dessa frågor kan bäst bedömas då den pågående kommunala beredskapsplanläggningen och utvecklingen av metodiken för kommunal riskhantering har avslutats. Chefen för miljö- och energidepartementet har därför för avsikt atl återkomma till denna fråga i annal sammanhang.

1985 års energiberedskapsutredning: Översstämmer i princip med min bedömning.

Remissinstanserna: Godtar utredningens förslag.

92

2.6 Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet 2.6.1 Försörjningsberedskap inom elkraftsområdet

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet skall följande gälla.

Mälet för beredskapsverksamheten inom elkraftsomrädet skall vara att trygga samhällets behov av elenergi under säväl fredskris som förkrigsskede och neutralitet/krigsskede så att dels störningar och avbrott undviks eller begränsas, dels - i svårare kriser och i krig - motståndsförmägan och de viktigaste funktionerna kan vidmakthållas.

Kraftföretagen, kommunerna och eldistributörerna skall stimuleras till en ökad beredskapshänsyn i sin fredslida planering.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

ÖCB:s programplan: Överensstämmer med mitt förslag.

1984 års försvarskommitté: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: För ledning och samordning av beredskapsplaneringen inom elkraftsomrädet svarar statens vatlenfallsverk. I uppgifterna ingår att verka för att erforderliga beredskapsålgärder vidtas även vid kommunala och enskilda kraftföretag och av eldistributörer.

Som en grund för den fortsatta beredskapsplaneringen på elområdet slutförs f. n. regionala elförsöriningssiudier. Vatlenfallsverkel planerar all också genomföra en riksomfattande elförsörjningsstudie.

Elförsöriningen är enligt min - och också 1984 års försvarskommittés -mening ett område som måste ges en hög prioritet i beredskapsplaneringen. Utöver de ätgärder som vidtas av vatlenfallsverkel och övriga kraftproducenter, och som finansieras av företagen själva, bör i fortsättningen särskild uppmärksamhet ägnas åt distributionsnäten. Bakgrunden härtill är bt. a. betydelsen av en stabil ellillförsel för funktionssäkerheten hos transporter, telekommunikationer och kommunaltekniska system inklusive eluppvärmning i samband med en krigsorganisering av samhället.

När det gäller åtgärder som krävs för att motverka krigstida störningar bör - i enlighet med vad ÖCB och försvarskommittén har föreslagit -särskilda resurser sättas av i enlighet med ÖCB:s huvudalternativ i programplanen. Dessa resurser bör ställas till statens vattenfallsverks förfogande för att stimulera andra kraftföretag, eldistributörer m.fl. att i sin löpande verksamhet ytterligare stärka beredskapen genom bl.a. installationer av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem. Jag återkommer till medelsberäkningen härför i det följande (avsnitt 5 anslag C 19).

Vad gäller behovet av lagring av olja för elkraftproduktion i oljekondens-och gasturbinanläggningar återkommer jag i anslutning till vissa särskilda oljelagringsfrågor (avsnitt 2.7.5).

93

2.6.2 Åtgärder på elkraftsomrädet som tryggar den kommunaltekniska försörjningen

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapen mol störningar i den kommunaltekniska försöriningen genom elavbrott skall följande gälla.

Del ankommer på kommunerna att vidta ätgärder avseende den kommunaltekniska försörjningen så atl en tillräcklig säkerhet mot fredstida störningar genom elavbrott åstadkoms. När det gäller ål-gärder som härutöver krävs för att motverka krigstida störningar på grund av elavbrott skall, som chefen för försvarsdepartementet nyss har förordat, särskilda statliga resurser avsättas för bl. a. installationer av reservanordningar och ätgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

ÖCB:s programplan: ÖCB betonar i sin programplan betydelsen av reserv- och skyddsanordningar för den kommunaltekniska försörjningen under krig och krigsfara. ÖCB har emellertid i sin programplan inte reserverat några medel för funktionssäkerhet i kommunallekniska system m m. Bakgrunden härtill är att man vill avvakta kommunernas arbete med den pågående beredskapsplanläggningen, pågående utveckling av metodiken för kommunal riskhantering i fred och krig och principbeslut om finansiering av åtgärder för kommunalteknisk försörjning.

1984 års försvarskommitté: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Beredskapsproblemen vad gäller möjligheterna att trygga den kommunaltekniska försöriningen - dvs. försöriningen med bl.a. gas, fjärrvärme, vatten och avlopp - sammanhänger med bl.a. möjligheterna att upprätthålla elförsörjningen.

Jag vill i likhet med 1984 års försvarskommitté särskilt betona betydelsen av att en tillräcklig säkerhet snarast åstadkoms vad gäller störningar och avbrott i den kommunaltekniska försörjningen, särskilt sådana avbrott som orsakas av störningar i elförsöriningen. Det bör ankomma på kommunerna att vidta sådana åtgärder. Vad gäller åtgärder mot fredstida elavbrott i övrigt anser jag alt det bör ankomma såväl pä eldistributörerna som pä avbroltskänsliga elabonnenler att själva vidta ätgärder för alt öka säkerheten.

När det gäller åtgärder som härutöver krävs för alt motverka krigstida störningar bör som jag nyss nämnde (avsnitt 2.6.1) inom ramen för den civila delen av totalförsvaret särskilda resurser avsättas för insatser inom elberedskapsområdel.

Frågan om den kommunaltekniska försöriningen i övrigt har chefen för försvarsdepartementet nyss behandlat (bil. 1).

94

2.7 Beredskapslagring av olja

2.7.1 Riktlinjer för beredskapslagring av olja

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapslagring av olja skall följande gälla.

Liksom hittills skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för fredskris, förkrigsskede och neutralitet/krig. Reservens storlek skall i princip planeras med utgångspunkt i landets totala beredskapsbehov av olja. Därvid skall beaktas de planeringsförutsättningar som kommer att läggas fast vad gäller krisperiodernas längd och karaktär, konsumtionsstandard under kris, möjligheter till import under kris och möjligheten att i kris ersätta olja med inhemska bränslen eller el.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande mening.

Skälen för mitt förslag: De gällande riktlinjerna för beredskapslagring av olja lades fast genom riksdagens beslut är 1984 (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr. 94). De innebar bl.a. att beslut fattades om en ny lag (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Dessa regler bör gälla även fortsättningsvis. De förändringar avseende beredskapslagring av olja som jag förordar hänger närmast samman med de antaganden om möjligheter till import under ett förkrigsskede, somjag nyss berört, en förenklad beräkning av tvångslagringsskyldigheten genom ett fast lagringsprocenttal och en omstrukturering av ansvaret för olika slag av lager, som jag strax kommer att ta upp.

2.7.2 Behov av lager

Min bedömning: Behovet av beredskapslager är bl.a. beroende av de förväntade möjligheterna till krishandel. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående anser jag i likhet med 1984 års försvarskommitté att man bör kunna räkna med en störte import under förkrigsskedet än vad 1985 års energiberedskapsutredning har räknat med. Vid min bedömning av det totala oljelagringsbehovet har jag tagit hänsyn till alt det s. k. fredskrislagret som Sverige i enlighet med det internationella energiprogrammet lEP har åtagit sig att hålla kan utgöra en tillgång även i förkrigsskedet. Mot bakgrund av de planeringsförutsättningar i övrigt somjag nyss har redovisat räknar jag med alt oljelagringsmålet för år 1992 kan sänkas till ca 8,5 milj. m'.

Som jag nyss har anfört räknar jag med atl risken för en fredskris inom oljeförsöriningsområdet under de närmaste fem åren är mindre än under 1970-talet. Jag räknar också med att - åtminstone i krisens inledningsskede - ett förkrigskede kan likna en fredskris.

Vad gäller åtagandet enligt lEP-avlalet vill jag särskilt framhålla att när jag nu förordar en minskning av våra totala beredskapslager påverkar detta

95

inle vårt åtagande att enligt avtalel hålla ett oljelager som motsvarar 90 dagars nettoimport. Vad jag strax kommer att föreslå om en ökad handlingsberedskap bör ha en positiv effekt även för de i lEP-avialet dellagande länderna genom att vår handlingsberedskap även inför fredskriser därmed kommer att stärkas.

1985 års energiberedskapsutredning: Utredningen bedömer behovet till ca 10,5 milj m'.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att planeringsförutsättningarna, särskilt krisimportantagandena, har lagts fast så att lagerbehovet blivit onödigt stort. ÖCB accepterar däremot endast med viss tvekan det förordade lagringsmålet.

1984 års försvarskommitté: Överensstämmer med min bedömning.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.7.3 Lagringsprocenttal m. m.

Mitt förslag: För programperioden 1987/88-1991/92 bör gälla ett fast lagringsprocenttal som bör vara i stort sett lika för alla oljeprodukter och alla lagringsskyldiga utom för vissa av dem som driver värmeverk eller kraftvärmeverk, för vilka särskilda regler skall gälla.

Skälen för mitt förslag: I enlighet med vad energiberedskapsutredningen anför förordar jag ett syslem med fasta lagringsprocentlal. Jag anser emellertid att man bör gå ett steg längre än vad utredningen har föreslagit och fastställa ett lagringsprocenttal som är lika för alla oljeprodukter och för varie år i planeringsperioden. Ett sådant system har fördelar för bäde tillsynsmyndigheten och de lagringsskyldiga. För tillsynsmyndigheten förenklas administrationen något och för de lagringsskyldiga underlättas Överblicken över lagringsskyldigheten och deras planeringsförutsättningar förbättras därmed.

Enligt mina preliminära beräkningar bör detta lagringsprocenttal vara 25 % av föregående års förbrukning eller försäljning. Det ankommer på regeringen alt besluta härom.

Vissa oljelager som ägs av dem som driver värmeverk eller kraftvärmeverk ligger strategiskt placerade i landet och utgör en viktig del i den lagerreserv som behövs inför en allvarlig avspärrningssilualion. Dessa lager behöver bibehållas men på en någol lägre nivå och ligga utspridda över landet ungefär som nu. Jag förordar att man här gör elt avsteg från principen att en lagringsskyldigs lager skall vara avsett för landets samlade behov. I ett sådant fall bör enligt min mening den lagringsskyldige lagra för värmeverkets eget bruk i neutralitet/krig. Dessa lagringsskyldiga kan därmed påverka sin lagringsskyldighet genom att redan i normala tider gä över till inhemska bränslen. Det bör ankomma på statens energiverk att närmare precisera lagringskraven för respektive lagringsskyldig.

Enligt 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol bestämmer regeringen med utgångspunkt i landets totala behov av beredskapslager för varie slag av lagringsbränsle hur stor andel som skall lagras.

96

1 enlighet med vad jag nu har anfört bör lagens 9 § kompletteras med en föreskrift om att storieken av beredskapslagren som ägs av den som driver ett värmeverk eller kraftvärmeverk får bestämmas med utgångspunkt i det egna beredskapsbehovet för värmeverket eller kraftvärmeverket.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer delvis med mitt förslag. Utredningen föreslår fasta lagringsprocenttal för olika oljeprodukter. Vidare föreslår utredningen att tills vidare ett årligt lagringsmål fastställs för bensin. Bakgrunden härtill är bl. a. att utredningen anser att bensinförbrukningens fördelning pä olika ändamål bör följas upp under de närmaste åren. Utredningen skiljer inte på kommunala och andra lagringsskyldiga.

Remissinstanserna: Redovisar ingen avvikande mening.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.7.4 Omstrukturering av ansvaret för oljelagringen

Mitt förslag: Staten skall ha det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är avsedda för neutralitet/krig. De tvångslagrings-skyldiga skall svara för övrig beredskapslagring av olja.

Skälen för mitt förslag: De statliga lagren av råolja och oljeprodukter är f.n. avsedda främst för kriser i fredstid. De tvångslagringsskyldigas lager är avsedda främst för behoven under avspärrning och krig. För neutralitet och krig är det angeläget att lagren utgörs av produkter eftersom man -åtminstone i krig - inte kan räkna med att raffinaderierna kan vara i gång i tillräcklig omfattning. Produktlager för allvarliga krislägen finns i dag i anläggningar som är skyddade eller ligger utspridda i landet. De ägs av oljebolagen eller storförbrukarna. Försvarsmakten lagrar dock stora delar av sitt krigsbehov i statliga anläggningar.

1984 års försvarskommitte framhåller som sin mening att det med hänsyn till lagrens tillgänglighet och mot bakgrund av behovet av flexibilitet i produktsammansättningen är angeläget att slatens beredskapslager av olja bibehålls på i huvudsak nuvarande nivå.

Oljebolagen har under hand pekat på att en minskning av deras tvångslager av den storleksordning som det nu blir fräga om inte kan genomföras utan en minskning av bolagens skyddade lager.

Ett förkrigsskede kan, med de förutsättningar man nu räknar med, delvis liknas vid en fredskris - åtminstone i ett inledningsskede. I sådana lägen är det naturligt att oljebranschen i det längsta fungerar på normala företagsekonomiska villkor, dvs. med så små krav som möjligt på direkt statligt agerande inom raffinering, distribution, osv. Annoriunda förhåller det sig i allvarligare krislägen, när staten kan väntas på olika sätt reglera varumarknader och produktion för att klara folkförsöriningen. Det finns mot denna bakgrund skäl för att staten bör ansvara för de lager som är avsedda för de allvarligaste krislägena.

Jag förordar att ansvaret för lagerhållningen inom oljeområdet ändras så att staten får det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är

97

7    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95. Bilagedel

avsedda för neutralitet/krig och att de tvångslagringsskyldiga svarar för övrig lagring. Som ett undantag härför bör. somjag nyss har förordat, gälla att sådana lagringsskyldiga som driver värmeverk eller kraflvärmeverk skall svara för sin egen beredskapslagring. Vidare bör staten svara för den samlade beredskapslagringen av flygdrivmedel.

Mina förslag innebär alt de lagringsskyldigas lager kan minskas med omkring 5 milj. m i förhållande till det lagringsmål som f. n. gäller. Statens oljelager blir i stort sett lika stort som f. n. men kommer att få delvis annat innehåll och annan lokalisering.

En så omfattande lagerminskning har naturligtvis stor ekonomisk betydelse för de lagringsskyldiga. En höjning av skatten pä bensin och oljor bör därför kunna ske ulan alt priset för konsumenterna ökas. Under hand har en överenskommelse härom träffats med de prisledande oljeföretagen. Överenskommelsen innebär en höjning av energiskatten på olja med 30 kr. per m' och av bensinskatten med 10 öre per liter. Chefen för finansdepartementet återkommer till frågan i annat sammanhang.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.7.5 Särskilda oljelagringsfrågor

2.7.5.1 Statliga myndigheter

Min bedömning: Formerna för regleringen av de statliga myndigheternas beredskapslagring bör vara oförändrade, dvs. regeringen bör även fortsättningsvis besluta om myndigheternas lagringsskyldighet.

Statliga myndigheter omfattas inle formellt av tvångslagringsbestämmel-serna. Enligl lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol beslutar regeringen om myndigheternas beredskapslagring. Statens vattenfallsverk, försvarels materielverk, statens järnvägar och vägverket har ålagts skyldighet atl hålla beredskapslager.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Uttalar sig inle i frågan.

2.7.5.2 Oljekondenskraftverk

Min bedömning: För att tillgodose elbehovet i en krigssituation räknar jag preliminärt med att ytterligare omkring 200000 m' olja behöver lagras. Eftersom kondenskraftverkens kapacitet är begränsad till all utnyttja endast hälften härav bör endast ytterligare 100 000 m' olja lagras vid oljekon-denskraftverken. Resterande 100000 m' olja bör användas för gasturbindrift. Det ankommer pä regeringen att besluta om lagringsmängderna. Det finns här ingen anledning att kräva att oljan skall finnas i omedelbar anslutning till respektive anläggning utan den kan tillföras efter hand om och när behov uppstår att utnyttja gasturbinerna som komplement lill oljekondenskraft verken.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen godtar utredningens förslag vad. gäller en ökning av lagren vid

98

oljekondenskraftverken. Förslaget om att öka lagren vid gasturbinerna avstyrks däremot.

2.7.5.3 Gaslurbinanläggningar

Min bedömning: Uthålligheten förgasturbinanläggningar bör i förkrigsskedet vara oförändrad i förhållande till vad som gäller för närvarande. För neutralitet/krig bör den beräknade drifttiden ändras mot bakgrund av de ändrade planeringsförutsättningarna.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Statens vattenfallsverk tillstyrker utredningens förslag som har redovisats i en hemlig bilaga. Både vattenfallsverket och Svenska kraftverksföreningen är emellertid som nyss nämnts negativa till att lägga ökade lager vid gasturbinerna.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.7.5.4 Raffinaderiernas råoljelager

Min bedömning: Enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol fär tillsynsmyndigheten medge alt den som driver ett oljeraffinaderi helt eller delvis fär tillgodoräkna sig sitt råoljelager för att fullgöra sin lagringsskyldighet. Hänsyn skall därvid tas till beredskapsapekterna och råolja kan därför inte till någon del användas för krigslagring. En särskild föreskrift finns om att statens energiverk — vid medgivande att räkna in råoljelager i lagringsskyldigheten - skall räkna bort en avdragspost om sammanlagt 450000 m av de totala råoljelagren. Vid särskilda skäl får emellertid verket fram till den 31 december 1987 medge att hela råoljelagret tillgodoräknas Ivångslagringen.

Med hänsyn till bl. a. att råoljelagren kan utnyttjas flexiblare än lager av färdigprodukler bör enligl min mening möjligheten för statens energiverk att medge att hela råoljelagrel får tillgodoräknas ivångslagringen finnas kvar tills vidare. Det ankommer pä regeringen att besluta härom.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Har inga invändningar mot utredningens förslag.

2.7.5.5 Kommersiella lager

Min bedömning: Vid inledningen av en försöriningskris bör man kunna räkna med att vissa kommersiella lager finns tillgängliga. Dessa lager utgörs i första hand av dieselbrännolja i gärdscisterner, tunn eldningsolja i fastigheter, tjock eldningsolja hos större förbrukare samt jetbensin och flygfotogen hos oljehandeln. Enligt min bedömning bör ca 1,2 milj. m' betraktas som avdragsposler vid beräkningen av lagerbehoven. Jag gör dä en bedömning som ligger nägot lägre än den man räknat med i nu gällande försörjningsplan.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

99

Remissinstanserna: Endast transportrådel redovisar en annan uppfattning. Rådet anser att en mindre volym dieselolja kan antas vara tillgänglig i gårdscisterner än vad utredningen räknat med.

2.7.5.6 Inlagring

Min bedömning: De regler som förordades i prop. 1984/85:53 om rätt till s. k. inlagring, dvs. att lagringen ombesöris efter överenskommelse av någon annan lagringsskyldig, bör i princip gälla även fortsättningsvis. De oljehandelsföretag som har genereUt tiUstånd för inlagring bör emellertid i god tid innan inlagringen behöver ske anmäla behovet härav till tillsynsmyndigheten. Vad gäller oljebolaget OK Petroleum AB bör, med hänsyn till bl.a. att bolaget enligt ett särskilt avtal med staten har åtagit sig vissa uppgifter vid krissitutioner, bolaget kunna ges möjlighet till generell inlagring hos statens vattenfallsverk. Den av utredningen förordade skärpningen av uttaget av lagringsavgift vid otillåten inlagring anser jag f. n. inte behöver genomföras. Kan tillsynsmyndigheten konstatera missbmk av inlagringen får frågan naturligtvis prövas på nytt.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning. Utredningen förordar dock en skärpning bl. a. vad gäller den lagringsavgift som tas ut vid inlagring utan tillstånd.

Remissinstanserna: Statens energiverk och Svenska Petroleum Institutet är negativa lill de av utredningen förordade skärpningarna.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.7.5.7 Vinterdispensen

Min bedömning: Den s. k. vinterdispensen bör upphöra fr. o. m. den I juli 1987 utom vad gäller stadsgas.

Med vinterdispens menas att en lagringsskyldig under vissa månader får minska den mängd tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas som skall hållas i lager med vissa volymer. Regeringen får enligt 10 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol bestämma att, med undantag för januari månad, lagringsvolymen får underskrida den fastställda med högst 20%. Av lagen framgår alt eldningsolja I och 2 inte omfattas av vinterdispensen.

I prop. 1984/85:53 om beredskapslagring av olja och kol m.m. har föredraganden anfört att vinterdispensen från principiella utgångspunkter är tvivelaktig och på sikt borde avskaffas. Av beredskapsskäl bör enligt min mening beredskapslagren vid alla tider pä året hålla erforderliga nivåer. Detta är givetvis särskilt angeläget mot bakgrund av vad jag nyss har anfört om en minskning av våra oljelager.

Mot bakgrund av stadsgasens begränsade användning och pågående överväganden om stadsgasens framtida roll anser jag emellertid att vinterdispensen för stadsgas tills vidare bör finnas kvar.

Någon ändring i lagen om beredskapslagring av olja och kol med hänvisning till vad jag nu har anfört är enligt min mening inte erforderlig.

1985 års energiberedskapsutredning: Har enligt direktiven redovisat konsekvenserna av att vinterdispensen upphör och förordar atl den finns kvar för stadsgas.

100

Remissinstanserna: Statens energiverk stöder utredningens förslag medan Sveriges Industriförbund och Svenska Värmeverksföreningen anser att vinlerdispensen bör behållas. Värmeverksföreningen förordar att vinterdispens för kol införs.

2.7.5.8 Tröskeleffekten

Min bedömning: Gällande regler är tillräckliga för att medge de nytillkommande lagringsskyldiga de lättnader i lagringssskyldighelen som kan vara motiverade.

Enligt gällande bestämmelser uppstår en s.k. tröskeleffekl när lagringsskyldighet inträder eftersom skyldigheten inträder vid vissa förbrukade eller sålda kvantiteter och pä en gäng kommer att omfatta den förbrukade eller sålda kvantiteten. Utredningen har undersökt möjligheterna att minska denna effekt. 1 likhet med vad utredningen kommit fram till anser jag att gällande regler är tillräckliga för att medge nytillkommande lagringsskyldiga de lättnader som kan vara motiverade.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Uttalar sig inte i frågan.

2.7.5.9 Vissa miljöaspekter

Min bedömning: Beredskapslagring av olja skall, liksom andra åtgärder för alt trygga vår energiförsörining i olika avspärrningslägen och i krig, ske med iakttagande av de lagar som gäller till skydd för miljön. I beredskapsplaneringen bör man därför i princip utgå från att dessa lagar skall liUämpas både i kris- och krigslägen. I krig eller i mycket allvarliga försörjningskriser kan emellertid förhållandena vara sådana att miljö- och nalur-vårdskraven inle kan upprätthållas fullt ut.

I vissa av de skyddade och lokaUserade beredskapslagren lagras hög-blyad bensin. Sådan blyad bensin behöver inte omsättas sä snabbt som blyfri bensin och är därför mera lämpad för denna typ av lagring. Användning av denna blyade bensin bör enligt min mening kunna accepteras i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge bl. a. med hänsyn till de begränsade volymer det då blir fråga om.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.8 Beredskapslagring av kärnbränsle

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapslagring av kärnbränsle skall följande gälla.

Liksom hittills skall en försöriningsberedskapsreserv finnas för ett förkrigsskede. Beredskapen pä kärnbränsleområdet bibehålls på nuvarande nivå.

1985 års energiberedskapsutredning: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har inga

101

invändningar.

Skälen för mitt förslag: Frågan om försörjningsberedskapen på kärnbränsleområdet behandlades senast i prop. 1981/82:102 (bil. 3 s. 72-73) om säkerhets- och försvarspolitiken saml totalförsvarets fortsatta utveckling och i prop. 1984/85:53 (s. 35-36) om beredskapslagring av olja och kol m. m.

Jag anser att de överväganden som då gjordes fortfarande är giltiga.

Det innebär att det befintliga beredskapslagrel av kärnbränsle bör hållas på en oförändrad nivå.

Beredskapslagringen av kärnbränsle regleras genom ett avtal mellan staten och SKB. Enligt avtalet, som gäller tills vidare, förbinder sig SKB att hålla ett beredskapslager av kärnbränsle som möjliggör en kraftproduktion om lägst 35 TWh. Härtill kommer det bränsle som finns i reaktorerna och i de kommersiella lagren m. m. Tillsammans medger dessa tillgångar en total uthållighet om 100-110 TWh, vilket molsvarar knappt två års full drift av tolv kärnkraftverk.

1 de planeringsförutsättningar för totalförsvarets energiförsörining som jag nyss har redovisat ingår att kärnkraftverken skall kunna stängas av i krig. 1 ett förkrigsskede avses däremot verken kunna drivas med full effekt. Den befintliga lagringen medger en uthållighet som sträcker sig över en längre period.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.9 Beredskapslagring av kol

Mitt förslag: Som riktlinjer för beredskapslagring av kol skall följande gälla.

Liksom hittills skall en försöriningsberedskapsreserv finnas för förkrigsskede och neutralitet/krig. Reservens storlek skall planeras med utgångspunkt i landets totala krisbehov av kol justerat med hänsyn till omslällningsmöjligheter, import och konsumtionsbegränsningar.

De lager som ingår i försörjningsberedskapsreserven är dels kommersiella lager, dels tvångslager enligl lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.

1985 års energiberedskapsutredning: Utredningen har hafl i uppdrag att pröva risken atl kolimporlen kan komma atl drabbas av fredskrisstöringar och, om så bedöms vara fallet, lämna förslag om hur en fredskrisreserv av kol bör byggas upp.

Utredningen anser att sannolikheten för en fredskris inom kolomrädet är låg. Om en sådan trots allt skulle inträffa väntas världshandeln med kol efter ett övergångsskede normaliseras. Under mellanperioden kan kol efter viss omställning i stor utsträckning ersättas med olja, ved eller el. Utredningen finner därför inte anledning alt förorda att ett fredskrislager av kol nu byggs upp.

Remissinstanserna: Har inga invändningar.

102

Skälen för mitt förslag: Frågan om beredskapslagring av kol har senast behandlats i prop. 1984/85:53 (s. 30-35) om beredskapslagring av olja och kol m m. Föredraganden förordade därvid att samma riktlinjer som för olja bör gälla vid beräkningen av beredskapslagringsbehovet inför avspärrning och krig. Mot bakgrund härav beslutade riksdagen (FöU 6, rskr. 94) att införa lagringsskyldighet för kol fr. o. m. lagringsåret 1985/86. Samma förutsättningar gäller därvid för kol som för olja, med det undantaget att särskilt fredskrislager inte behövs. I propositionen framhöll föredraganden emellertid att planeringsnormerna för kol kommer att övervägas noga inför kommande försvarsbeslut.

1985 års energiberedskapsutredning har haft i uppdrag att pröva risken för att kolimporlen kan komma att drabbas av en fredskrisstörning. I likhet med utredningen bedömer jag sannolikheten för en fredskris som skulle starkt påverka kolmarknaden som begränsad. Jag anser därför att det inte finns anledning att nu ändra gällande riktlinjer för beredskapslagringen av kol.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.10 Beredskapslagring av naturgas m. m.

2.10.1   Bakgrund

Naturgas började introduceras i Sverige år 1985. Samma år antogs lagen (1985:635) om försöriningsberedskap på naturgasområdel. Den trädde i kraft den I januari 1986. Storförbrukare av naturgas - årsförbmkning minst 5 milj. m' - och gasdistributörer är enligl lagen skyldiga att vidta beredskapsåtgärder. Storförbrukarna skall hålla lämpligt ersättnings-bränsle för naturgasen - normalt olja eller gasol - saml ha utrustning tillgänglig för atl kunna använda ersättningsbränslet.

Distributörer av naturgas skall enligt lagen vidta beredskapsåtgärder för att kunna värma upp naturgasvärmda bostadsområden om gastillförseln avbryts eller försvåras. Lagen ger möjlighet att lösa ersättningsfrågan på det sätt som ärmest praktiskt i varie enskilt fall. Hittills har förutsatts att uppvärmningsbehovet i de flesta fall skall kunna tillgodoses med elektrisk uppvärmning och i övrigt med olja.

Enligt propositionen (1984/85:172) om försöriningsberedskap på naturgasområdet är dessa lösningar av beredskapsfrågan provisoriska i avvaktan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara metoder att lagra naturgas har färdigutvecklats.

För vissa gaskunder - främst mindre industrier (årsförbrukning under 5 milj. m' naturgas) - har krav på beredskapsåtgärder tills vidare skjutits på framtiden därför att nägot tekniskt-ekonomiskt rimligt provisorium inte stått Ull buds.

Inom Swedegas AB och hos andra gasintressenter pågår arbete för att finna permanenta lösningar av beredskapslagringsfrägan. Swedegas AB har i samråd med Sydgas AB och Svenska Gasföreningen i januari 1986 redovisat ett utredningsarbete i rapporten Leveransberedskap Naturgas. Rapporten har remissbehandlats (bilaga 12:2).

103

Inom Vattenfall har under första halvåret 1986 utarbetats rapporten Bergrumslager för naturgas Jämförande studie av olika lagerkoncept.

ÅF-Energikonsult AB har på uppdrag av statens energiverk utarbetat rapporten Leveransberedskap för naturgas. I rapporten redovisas bl.a. koslnadsbedömningar av olika beredskapslösningar.

Vidare har Swedegas AB och Sydgas AB i en gemensam promemoria den 10 november 1986 redovisat en beskrivning av pågående och planerade beredskapsåtgärder inom naturgasområdet.

För närvarande gäller således för försörjningsberedskapen på naturgasområdet en provisorisk lösning. Beredskapsåtgärder vidtas för dels storförbrukare inom industrin, dels de förbrukare som i huvudsak använder naturgasen för bostadsuppvärmning. För övriga naturgasförbmkare har beredskapsåtgärder fått anstå i avvaktan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara lösningar blir tillgängliga.

Underlag har nu tagits fram för att bedöma inriktningen av det fortsatta arbetet med att utforma en permanent lösning.

Jag lägger i det följande fram förslag om inriktningen av det fortsatta arbetet med naturgasens beredskapsfrågor. Jag lägger vidare fram förslag till komplettering av lagen om försöriningsberedskap på naturgasområdet.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.10.2 Beredskapsåtgärder på naturgasområdet

Mitt förslag: Som riktlinje för beredskapsåtgärderna inom naturgasområdet skall gälla att frågan om naturgasens försörjningsberedskap skall vara permanent löst senast år 1995.

För att formellt slå fast beredskapsskyldighelens omfattning kompletteras lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet så att det klart framgår att skyldighet atl ordna beredskapsåtgärder av permanent slag kan åläggas säljare av naturgas.

Swedegas AB: För att ersätta den nuvarande provisoriska ordningen med en permanent lösning av naturgasens försöriningsberedskap har Swedegas AB studerat fyra olika huvudalternativ. Dessa är

-     naturgaslagring i bergrum, eventuellt under högt tryck,

-     gasol (LPG),

-     substitut för naturgas i form av bränngas från "kracker" i Stenungsund (SNG) och

-     naturgas kyld till vätskefas (LNG) i uppankrade överskottsfartyg.

I samtliga alternativ har beaktats, förutom behovet av beredskapslagring, bl.a. behovet av leveransberedskap för tekniska avbrott, säsongsutjämning samt spetslasl.

Swedegas bedömer att de totala kostnaderna för de fyra alternativen är av ungefär samma storlek. Emellertid finner Swedegas bergrumsalternativet överlägset när det gäller lillföriitlighel och säkerhet.

Remissinstanserna: Godtar i stort den bedömning Swedegas gör. Några pekar dock på att tekniken att lagra gas i berg under högt tryck är oprövad.

104

Skälen för mitt förslag: Redan vid tillkomsten av lagen om försörjningsberedskap på naturgasområdet betonades atl den antagna lösningen har provisorisk karaktär. Bl.a. det förhållandet att vissa konsumenter förutsätts gå över till elvärme vid avbrott av gasleveranserna gör att den inle är godtagbar på sikt.

Arbetet på atl lösa denna beredskapsfråga på ett permanent sätt måste därför drivas vidare. Frågan om valet mellan olika alternativ behöver studeras mera. Av vikt härvidlag är bl. a. det framtida gasnätets omfattning samt reparationsberedskapen för ledningsavbrott.

Förutsättningar för att träffa ett definitivt val mellan olika alternativ föreligger således för närvarande inte. Ytterligare några år måste därför avsättas för studier, försök, m. m. Jag fömtsätter emellertid alt berörda företag till regeringen senast år 1990 redovisar utformning, kostnader m.m. vad gäller en permanent beredskapslösning. Mälet bör vara att erforderliga anläggningar skall slå färdiga att tas i bruk senast år 1995.

Naturgasföretagen bör sålunda utgå från att den beredskapslagring som sedan länge har förutsatts skall ske från denna tidpunkt. Förberedelseätgärder för denna lagring måste givetvis vidtas dessförinnan.

Redan i detta sammanhang bör därför slås fast att beredskapsskyldiga säljare av naturgas inom säljarens distributionsområde av regeringen skall kunna åläggas att vidta de ätgärder som krävs för att inom säljarens distributionsområde tillgodose beredskapsbehov även för andra förbrukare än uppvärmningskostnader, givetvis med undanlag för sådana storförbrukare som själva är beredskapslagringsskyldiga. Regeringen bör ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka ätgärder som skall vidtagas för de förbrukare som nu inte omfattas av lagen och om den närmare ordning i vilken detta skall ske. Den tidpunkt då regeringen ålägger naturgasdistributörerna att genomföra beredskapsålgärder blir givetvis beroende av när beslutsunderlag finns för en permanent lösning.

Fram till dess alt den permanenta lösningen har genomförts bör som för närvarande olja, gasol och el få vara beredskapsalternativ. Efter det atl erforderliga anläggningar står färdiga bör elalternativet utmönstras medan det kan övervägas att behälla olje- och gasolalternattven för dem som föredrar det och som har verifierad möjlighet att gå över till dessa energiformer utan tidsspillan eller andra problem.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.11 Ett samlat lagringsprogram

Min bedömning: Jag har nyss redovisat mina allmänna bedömningar om behovet av lager av olika bränslen. För olja räknar jag med ett totalt lagringsbehov av omkring 8,5 milj. m' för såväl fredskrisbehoven som behoven under förkrigsskede och neutralitet/krig.

Kärnbränslelagringen bör vara oförändrad enligt avtalet mellan staten och SKB och motsvara 35 TWh elkraftproduktion.

För våra behov av kol under förkrigsskede och neutralitet/krig räknar jag preliminärt med att omkring 900000 ton behöver finnas i lager.

Beredskapsåtgärderna för naturgaskonsumenterna bör beräknas med utgångspunkt i behoven under förkrigsskede och neutralitet/krig. Ätgär-

105

derna under den nu aktuella femårsperioden bör vara av i princip samma slag som hittills. Mot bakgrund härav och av vad jag nyss har anfört om planeringsförutsättningar m. m. bör statens energiverk i den försörjnings-plan som jag strax återkommer till redovisa vilka lagringskrav som bör gälla. Verket bör härvid även beskriva och i planen ta hänsyn till de effekter beredskapsåtgärderna för naturgasanvändarna får för andra energislag.

Omfattningen av näringslivets tvångslagringsskyldighet anges genom ett s.k. lagringsprocenttal. De tvångslagringsskyldiga har att hålla en viss andel av föregående års försäljning eller konsumtion som beredskapslager. För olja har jag nyss förordat att detta tal preliminärt bör vara 25 % under femårsperioden 1987/88-1991/92. För kol räknar jag preliminärt med ett lagringsprocenttal om 37% och för sladsgas 36%. För koleldade värmeverk eller kraftvärmeverk bör gälla, i likhet med vad jag tidigare har förordat beträffande oljeeldade värmeanläggningar, alt lagringsskyldighe-len bestäms med hänsyn till det individuella verkets omställningsmöjligheter och möjligheterna atl skaffa ersättningsbränsle. Enligt min uppfattning bör detta innebära minskad lagringsskyldighet för flertalet koleldade fjärrvärmeverk. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilka lagringsprocenttal som skall gälla. Som ett underlag härför krävs att en ny försöri-ningsplan utarbetas.

Mot bakgrund av vad jag nu har förordat och redovisat om behovet och inriktningen av beredskapslagringen bör tillsynsmyndigheten, statens energiverk, utarbeta en försöriningsplan. Chefen för miljö- och energidepartementet har för avsikt att i annat sammanhang föreslå att energiverket får i uppdrag atl utarbeta en sådan plan.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.12 Handlingsberedskap

Mitt förslag: Som riktlinje för vår handlingsberedskap inför olika slag av kriser i energiförsöriningen skall följande gälla.

Handlingsberedskapen och förmågan att hantera kriser inom en-ergiförsöriningsomrädet skall stärkas. Elt handlingsprogram skall snarast möjligt utarbetas.

Skälen för mitt förslag: Vår förmåga att möta olika försöijningskriser som kan hota vårt välstånd och ytterst även vårt oberoende gentemot politiska och mUitära maktblock måste tillmätas stor betydelse. Kriserna inom energiområdet kan vara av olika slag.

I de fall försöriningskriser orsakas av störningar i oljetillförseln eller i tillförseln av kol och naturgas kan de skadliga verkningarna till en del undanröjas genom beredskapslagring samt genom en i förväg planerad och förberedd ersättning med olika inhemska alternativ. Vid andra fall av energikriser, t. ex. vid långvariga elavbrott, måste andra typer av åtgärder tillgripas. Handlingsberedskapen inom elområdet inriktas därför mot alt förebygga elavbrott genom etl finmaskigare överföringsnät och genom en

106

förstärkning av de lokala distributionsnäten samt genom olika bortkopp-lings- och omkopplingsmöjligheter. Planering för att snabbt kunna reparera elavbrott är också en del av handlingsberedskapen.

Åtgärderna för atl trygga energitillförseln har hittills främst inriktats mot att förebygga verkningarna av internationella kriser. Risken för försöriningskriser till följd av störningar även i våra inhemska produktions- och distributionssystem uppmärksammas emellertid alltmer.

Det är inte möjligt att förutse och i förväg planera för alla de kriser som kan uppstå. Därför är det viktigt att del finns en handlingsberedskap och krishanteringsförmåga som snabbt kan utlösas för det fall en kris inträffar. De nu förslagna minskningarna av lagringsprogrammen för olja och kol påverkar kraven på att snabbt kunna sätta in ätgärder och också ha en planering för att rätt åtgärd sätts in vid rätt tillfälle. Skärpta insatser måste göras för atl förbättra vår handlingsberedskap och krishanteringsförmåga.

Avgörande för förmågan att hantera en kris är en god kunskap om hur energisystemen hänger samman och fungerar. En realistisk uppfattning om var de sårbara punkterna finns, hur förändringar i vår omvärld kan påverka energiförsöriningen, och vilka ersättningsmöjligheter som är aktuella krävs också. Dessa kunskaper finns på olika håll inom myndigheterna och i näringslivet. En viktig uppgift är alt samla in och bearbeta sädan information och utarbeta strategier för att möta olika kriser.

Statens energiverk är funktionsansvarig myndighet för energiförsöriningen. Det bör därför vara verkets uppgift alt efter samråd med övriga ansvariga myndigheter utarbeta förslag till handlingsprogram för hur framtida energikriser skall bemötas. Bland de frågeställningar som därvid kommer att behöva belysas kan nämnas översyn och anpassnig av ransoneringssystem, alternativ för att utnyttja flexibiliteten i värt nuvarande energisystem samt organisations- och informationsfrågor. Chefen för miljö-och energidepartementet avser att i annat sammanhang återkomma med förslag om uppdrag till statens energiverk att utarbeta förslag om de olika komponenter som bör ingå i ett sådant program.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nyss har anfört i avsnitt 2.7.3 och 2.10.2 har det inom miljö- och energidepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

2.    lag om ändring i lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdel.

Förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 12:3 och bilaga 12:4.

Med hänsyn till att lagförslagen är så okomplicerade att lagrådets hörande skulle sakna belydelse är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över dem.

107

4 Hemställan

Prop. 1986/87:95

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

dels alt anta förslagen till

1.    lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

2.    lag om ändring i lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet,

dels alt godkänna de riktlinjer somjag har förordat för

3.    mål och allmän inriktning av försöriningsberedskapen inom energiområdet (avsnitt 2.1),

4.    försöriningsberedskapen inom elkraftsområdet (avsnitt 2.6.1),

5.    kommunalleknisk försörining (avsnitt 2.6.2),

6.    beredskapslagring av olja (avsnitt 2.7.1),

7.    lagringsprocentlal m. m. (avsnitt 2.7.3),

8.    omstmkturering av ansvaret för oljelagringen (avsnitt 2.7.4),

9.    beredskapslagring av kärnbränsle (avsnitt 2.8),

10. beredskapslagring av kol (avsnitt 2.9),

11. beredskapsåtgärder pä naturgasområdel (avsnitt 2.10.2),

12.         handlingsberedskap (avsnitt 2.12),
dels bereda riksdagen lillfälle atl

13.    la del av vad jag i övrigl har anfört om planeringsförutsätt
ningar (avsnitt 2.2), behov av beredskapsåtgärder (avsnitt 2.3), er
sättning av importbränslen (avsnitt 2.4), fjärrvärme (avsnitt 2.5), be
redskapslagring av olja (avsnitt 2.7), beredskapslagring av naturgas
(avsnitt 2.10) och ett samlat lagringsprogram (avsnitt 2.11).

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Fjortonde huvudtiteln

I prop.  1986/87:100 (bil.  16) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/88 beräkna till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag av 669630000 kr., till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reservationsanslag av 173460000 kr.,

till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. ett förslagsanslag av 1 000 kr. och

till Oljekrisnämnden ett förslagsanslag av 10000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor. Först vill jag emellertid ta upp frågan om de administrativa resurserna för energiberedskapsfrågorna vid statens energiverk.

108

c. Energi

C 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader

I årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 16 s. 68) anförde föredraganden beträffande energiberedskapsverksamheten bl.a. att, om kommande ställningstaganden avseende tolalförsvarsfrågorna skulle komma att beröra funktionen Energiförsörining, hon avsäg att återkomma i frågan. Jag återkommer nu fil! denna fråga.

1 anslutning till att det samlade myndighetsansvaret för energiberedskapsfrågorna fr.o.m. innevarande budgetår fördes över frän dåvarande överstyrelsen för ekonomiskt försvar till statens energiverk beräknade föredraganden medel under anslaget till energiverkets förvaltningskostnader motsvarande 15 årsarbetskrafter eller i praktiken de 16 tjänster som fördes över fill energiverket (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 110).

Den inriktning av energiverkets arbete med energiberedskapsfrågorna som föredraganden förordade i årets budgetproposition bör kompletteras enligt följande.

De förslag till riktlinjer för energiberedskapsverksamheten för den kommande femårsperioden som jag nyss har förordat innebär krav pä ökade insatser inom vissa områden från energiverkets sida. Del gäller bl. a. ökade insatser för att stärka vår handlingsberedskap inför olika slag av försöriningskriser inom energiområdet. Jag räknar dock med atl det, inom ramen för energiverkets samlade resurser och med hänsyn till de resurser som redan har tillförts verket för energiberedskapsuppgifterna, bör vara möjligt atl skapa utrymme för sådana förstärkta insatser.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om de administrativa resurserna för energiberedskapsfrägorna vid statens energiverk.

C 16. Drift av beredskapslager

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

662415 783 669630000 683 730000

Från anslaget bestrids driftkostnader för beredskapslagring av bränslen och drivmedel, exkl. inlagringskostnader. Anslaget omfattar också personal- och kapitalkostnader för beredskapslagringen samt hyreskostnader för lagringsanläggningar.

109

Personalkostnader Övriga driflkoslnader Kapitalkostnader

1986/87

8680000

45951000

614999000

669630000

Beräknad ändring 1987/88

Föredraganden

-1-14 100000

-1-14100000

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12

Miljö- och energidepartementet

Statens energiverk

Statens energiverk har i sin anslagsframställning i augusti 1986 beräknat anslaget med utgångspunkt i del oljelagringsprogram som gäller t.o.m. budgetåret 1986/87. Verket konstaterar i anslagsframställningen att omfattningen av oljelagringen fr. o. m. nästa budgetår blir beroende av de beslut som kommer att fattas mot bakgrund av bl. a. energiberedskapsutredning-ens förslag. Verket ulgår från all det i första hand är kapitalkostnaderna som under detta anslag kommer att påverkas härav.

Personalkostnaderna för ÖCB:s personal inom ramen för uppdragsverksamheten beräknas av verket till 8420000 kr. exklusive löneomräkning för budgetåret 1987/88, vilket innebär en besparing om 260000 kr. i förhåUande lill innevarande budgetår. Energiverket beräknar kostnaderna för repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga till 120000 kr. för budgetåret 1987/88. För kontroll av de lagringsskyldigas lageruppgifter erfordras enligt verket 80000 kr. för nästa budgetårs revisionskostnader.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 683 730000 kr. för nästa budgetår. Jag har därvid tagit hänsyn till att kostnader för hyra av vissa lager kan uppstå i samband med den omstrukturering av .ansvaret för olika slag av lager som jag har förordat i det föregående (avsnitt 2.7.4). Medel för repetitionsutbildning av vapenfria tjänsteplikliga och kontroll av lageruppgifter beräknar jag under anslaget C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

till Drift av beredskapslager för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 683 730000 kr.

C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1985/86 Utgift 1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

18 524 844 173460000 109 100000

Reservation

1028660973

110

Från anslaget bestrids kostnader i samband med inlagringsverksamheten samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas ocksä medel för handlingsberedskap. Sistnämnda post innefattar bl. a. kostnader för övningar och utbildning av personal som tas ul för att ingå i krisorgani-salioner m. m. Statens energiverks egna kostnader för atl administrera verksamheten bekostas från anslaget C I. Statens energiverk: Förvaltningskostnader.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

	1986/87	Beräknad ändring 1987/88 Föredraganden
Utgifter
Lagring	158100000	-57 200000
Industriella åtgärder/
Omställningsålgärder i
energisystemet	1070000	-1- 2930000
Handlingsberedskap/
Krishanteringssystem	290000	-1- 3910000
Till regeringens
disposilion	15 000000	-15 000000
	174460000	-65360000
Inkomster
Clearingfonden	1000000	-   1000000
Nettoutgift	173460000	-64360000

Statens energiverk

Energiverkets anslagsframställning har grundats på nu gällande oljelagringsprogram, som löper t. o. m. innevarande budgetår. Verket framhåller att lagerförändringar och ekonomiska konsekvenser av energiberedskaps-utredningens förslag om försörjningsberedskapen inom bränsle- och drivmedelsområdet vid tiden för verkets anslagsframställning inte kan förutses.

Under industriella åtgärder föreslär verket att 2 milj. kr. anvisas för fortsatt arbete nästa budgetår med utveckling av gengasberedskapen. För vidmakthållande av handlingsberedskapen erfordras enligt verket 380000 kr. för budgetåret 1987/88.

Föredragandens överväganden

För inlagring under budgetåret 1987/88 av molorbensin, fotogen, eldningsolja 3-5 och vissa smörimedel beräknar jag kostnaderna till sammanlagt 100,9 milj.kr.

Den nya inriktningen av energiberedskapen ställer krav på avsevärda förbättringar i krishanteringssystemen och på en utökad handlingsberedskap. För nästa budgetår beräknar jag kostnaderna härför till 4,2 milj.kr. Jag har då tagit hänsyn även till kostnader för inköp av datorutrustning samt repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga och vissa kostnader för kontroll av krishanteringssystemen som innevarande budgetår har be-

lll

räknats under anslaget till drift av beredskapslager.              Prop. 1986/87:95

För omställningsåtgärder i energisystemet - som rör t. ex. gengas, alter
nativ till gengasen, omställning av värmeverk och blockcentraler m. m. -     Bilaga 12
beräknar jag för nästa budgetär 4 milj.kr.                            Miljö- och energi-

Medlen för förbättring av krishanteringssystemen och för omställnings-     departementet åtgärderna - sammanlagt 8,2 milj. kr. - bör räknas av mot den av chefen för försvarsdepartementet tidigare i dag föreslagna ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 109 100000 kr.

C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m.

1985/86 Utgift	0
1986/87 Anslag	1000
1987/88 Förslag	1000

Anslaget står till regeringens disposition för att täcka oförutsedda kostnader under reservationsanslaget C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder i samband med lagring av olja, motorbensin, m. m.

Statens energiverk

Statens energiverk föreslår att anslaget står kvar oförändrat.

Föredragandens överväganden

Jag förordar alt anslaget nästa budgetär står kvar oförändrat.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Särskilda kostnader för lagring av olja, molorbensin, m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

C 19. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

Nytt anslag (förslag)   11300000

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört (avsnitt 2.6.1) om försörj
ningberedskapen inom elkraftsområdet förordar jag att ett nytt anslag förs
upp för åtgärder inom delfunktionen Elkraft. Med utgångspunkt i huvud
förslaget i ÖCB:s programplan beräknar jag behovet av medel för sådana   112

åtgärder till 11,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Beloppet bör räknas av mol den av chefen för försvarsdepartementet tidigare i dag föreslagna ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret.

Medlen bör disponeras av statens energiverk, som har ett samordnande ansvar för hela funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret. Medlen bör emellertid av energiverket ställas till statens vattenfallsverks förfogande för att användas till att stimulera andra kraftföretag att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredstida planering.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 11 300000 kr.

C 20. Oljekrisnämnden

1986/87 Anslag 1987/88 Förslag

10000 10000

I det fall Sverige i enlighet med International Energy Agency's (lEA) krisfördelningssyslem skall fullgöra s.k. tilldelningsskyldighet av olja får regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, besluta att ägare eller innehavare av olja skall avstå denna till staten eller annan. Den ersättning som skall utgå för vad som tas i anspråk bestäms av oljekrisnämnden.

Oljekrisnämnden

Nämnden föreslår oförändrade resurser — 10000 kr. - för arvoden, expenser m. m.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör för nästa budgetår vara oförändrat.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Oljekrisnämnden för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av lOOOOkr.

8    Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95. Bilagedel

113

Bilaga 12:1     Prop. 1986/87:95

Bilaga 12
Miljö- och energi-
Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser departementet
och i krig (SOU 1986:42)

Sammanfattning av och remissyttranden över 1985 års energiberedskapsutrednings betänkande

Innehåll

1...................................................................................... Sammanfattning av betänkandet (SOU 1986:42) Bränsle- och driv
medelsberedskapen under kriser och i krig  ................... . 114

1.1.................................................................................. Bakrundm.m                     114

1.2   Planeringsförutsättningar..........................................   115

1.3   Prognoser över energikonsumtionen ........................   117

1.4   Ersättning med inhemsk energi ................................   118

1.5   Särskilda lagringsfrägor.............................................   119

1.6   Lagringsbehov ..........................................................   122

1.7   Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga .. 123

1.8   Lagringsprocenttal ....................................................   125

2 Remissyttranden .............................................................   126

2.1    Remissförfarandet .....................................................   126

2.2    Allmänt.......................................................................   126

2.3    Planeringsfömlsättningar........................................... . 127

2.4    Prognos över energikonsumtionen ...........................   128

2.5    Ersättning med inhemsk energi .................................   128

2.6    Särskilda lagringsfrågor............................................. . 128

2.7    Lagringsbehov ..........................................................   129

2.8    Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga .. 130

2.9    Lagringsprocenttal ....................................................   131

I Sammanfattning av betänkandet (SOU 1986:42) Bränsle-och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig

1.1 Bakgrund m.m.

Utredningen, som antagit benämningen 1985 års energiberedskapsutredning (EBU), har haft i uppdrag att klarlägga hur försörjningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle- och drivmedelsområdel under programperioden 1987/88-1991/92.

För alt trygga energiförsöriningen under kriser och krig har särskilda beredskapsåtgärder i form av lagring vidtagits för försöriningen av olja, kol, naturgas och kärnbränsle. För naturgaskonsumenterna upprätthålls viss beredskap genom lagring av ersättningsbränslen samt el. Andra beredskapsåtgärder är t. ex. förberedelser för omställning till användning av inhemska bränslen.

Uppbyggnaden av beredskapslagren av olja har skett successivt alltse
dan år 1938 till följd av skilda beslut av statsmakterna. Besluten har
fr. o. m. år 1958 omfattat avgränsade lidsperioder med fastställda program
avseende lagringsvolymer, lagringsskyldighetens fördelning och lagringens      114

finansiering. Särskilda beredskapslager av kol har byggts upp fr. o. m. innevarande lagringsär (1985/86). Beredskapslagren av kärnbränsle tillgodoses genom alt Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) enligt avtal med staten lagrar anrikat uran och zircalloy. För naturgasanvändare gäller att storförbrukare och distributörer av naturgas är skyldiga att fr. o. m. den I juli 1986 upprätthålla viss beredskap i form av ersättningsbränslen eller el enligl lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdel.

Nuvarande oljelagringsprogram löper t.o.m. lagringsåret 1986/87. Del totala lagringsmälel har fastställts till 14 milj. m' för 1986/87, vilket innebar en minskning av de tidigare beredskapsmålen (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94).

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

1.2 Planeringsförutsättningar

Omfattningen av de åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen under kriser och krig bestäms bl. a. av antaganden om krisers och krigs längd och karaktär. Av stor betydelse är också den försöriningsstandard och försörjningsuthållighet som eftersträvas samt de antaganden som därvid gäller i fråga om omfattningen av krishandel och industriproduktion samt reglering av förbrukningen av olika varor. Inom energiförsörjningen beaktas också särskilt möjligheten att i krislägen ersätta importbränslen med inhemska bränslen och el.

EBU diskuterar i ett särskilt avsnitt planeringsförutsättningar av detta slag av betydelse för försörjningsberedskapen under programperioden 1987/88-1991/92.

1 detta avsnitt redovisar EBU bl.a. de bedömningar som 1984 års försvarskommitté (FK 84) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har gjort av långvariga försöriningskriser och av ekonomiska hot samt vilka krav dessa ställer på vår krisplanering. Bl.a. har synen på olika krisskedens längd och karaktär förändrats. Planeringen bör enligt FK 84 och ÖEF avse fredskris, förkrigsskede, neutralitets-/krigsskede samt ett efterkrisskede.

Fredskrisen har av statsmakterna definierats som en situation då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera för försöriningen viktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskris bör skiljas från sädana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och handelsstrukturomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella handelsutbytet. Det bör också skiljas från en situation där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder selektivt riktade mol Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss.

År 1975 beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen 1973-1974, att en s. k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp. Sverige anslöt sig, inom ramen för OECD, till det s.k. lEP-avtalet (prop. 1975:42) som bl. a. innebär att varie land skall ha ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport.

FK 84 har i sitt förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987-1992 (Ds Fö 1986:1) i stort anslutit sig till ÖEF:s följande omarbe-

115

tade allmänna karakläristik av kris- och angreppsfallen. De olika skedena delas in i förkrigsskede, neutralitetsskede, krigsskede och efterkrigsskede. Förkrigsskedet beskrivs som ett skede med tilltagande motsättningar mellan stormaklsblocken och alltmer omfattande handelsstörningar innan krig i Sverige eller i vår nära omvärld har brutit ut. Neutraluetsskedet omfattar en situation då krig råder i vår nära omvärld, men då vi själva inte är berörda av krigshandlingar. Under krigsskedet är Sverige indraget i krig och all utrikeshandel förutsätts vara avbruten. Under efterkrigsskedet antas atl utrikeshandeln successivt ökar.

Förkrigsskedet fömtsatts pågå i ca etl år. Neutralitets-/krigsskedet antas ha en utsträckning i liden i enlighet med regeringens anvisningar. Oljebehovet tillgodoses hell genom ianspråktagande av lager under neutrali-tets-/krigsskedet.

Förbrukningen bestäms av de antaganden som görs beträffande industriproduktionens storlek och sammansättning, utnyttjandet av transportsystem, hushållens uppvärmningsstandard m. m. Den anger således kapacitetsutnyttjandet i kris i förhållande till ett normalläge.

Enligt 1982 års försvarsbeslut skall verksamheten inom det ekonomiska försvaret, genom komplettering av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning, skapa en sädan försörjningsberedskap att individens överievnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser. Detta innebär att näringslivets egen förmåga i största möjliga utsträckning utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och krig.

En utgångspunkt för planeringen skall härvid vara att samhällets minimibehov skall kunna tillgodses med hög säkerhet. Det innebär att försöri-ningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner i form av insatsvaror, arbetskraft, energi och transporter.

Efter samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har EBU beräknat försörjningen för olika behovskategorier enligl tabell 1.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

Tabell 1. Genomsnittlig konsumtionsstandard under kriser (% av normal konsumtion)

-     Industrin (65 % under förkrigsskedet och 45 % under neutralitets- /krigsskedel)

-     Dieseldrivna landsvägstransporter (79% under förkrigsskedet och 65% under neuiralilels-/kngsskedet)

-     Bensindrivna transporter (45% under förkrigsskedel och 38% under neulrali-tets-/krigsskedet)

-     Flygtrafik (62% under förkrigsskedet och 36% under neulralitels-/krigsskedet)

-     Bostads- och servicesektorn inkl. fjärrvärme (75 % under förkrigsskedet och 65 % under neutralitets-Zkrigsskedel; jord- och skogsbruk m. m. 100%)

-     Utrikes sjöfart (60% under förkrigsskedel)

TiU detta skall läggas vissa behov för försvarsmakten som inte tillgodoses i annan ordning samt behov av insatsvaror för ammoniak- och kimröksframställning inom kemifunktionen. Enligt de beräkningar som kommittén har gjort innebär ovan redovisade förutsättningar en genomsnittlig samhällelig försörjningsnivå på 65 %, varav under förkrigsskedet 69% och under neutralitets-Zkrigsskedet 61 %. Ökningen under neutralitets-Zkrigsskedel jämfört med beslutet år 1981 beror bl.a. på ökad lag-

116

ringsskyldighet för elproduktionen samt en höjning av förbrukningsnivån     Prop. 1986/87:95

på bensin. I tidigare försöriningsplaner togs inte oljekondenskraftverkens

lager in i försörningsplanen.                                                          Bilaga 12

Om försörjningsnivån ändras med 10 procentenheter ökar/minskar lag-     Miljö- och energi-
ringsbehovet med minst 1,6 milj. m\                                              departementet

Försörjningsnivän är delvis beroende av krishandelns omfattning. Om t, ex. oljeimporten är 75% av normal import torde det vara svårt att under nägon längre tid motivera en väsentligt lägre försörjningsnivä, t.ex. 60%. Regeringens direktiv om att oljeimporten kan antas ligga mellan 20-50% av normalimporten ses som en säkerhetspolitisk bedömning, där ett antagande om högre import än 50% ger en för hög säkerhetspolitisk risk. Efter samråd med ÖEF föreslår utredningen alt importen under förkrigsskedet antas uppgå till 40% av den normala. En höjning av importantagandet till 50% medför ett minskat lagringsbehov om 1,6 milj. m' olja.

1.3 Prognoser över energikonsumtionen

Vid bedömning av krisbehoven utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lagringsbehovet av olja och kol lagringåret 1991/92 skall ligga förbrukningsprognoser för år 1992. Statens energiverk har på uppdrag av utredningen utarbetat energiprognoser t. o. m. är 1992. Energiverket har för utredningen presenterat etl "högprisalternativ" och elt "lågprisalternativ" med utgångspunkt från elt råoljepris på 23 resp. 18 dollar per fat. EBU har i sina förslag utgått från etl pris av 18 dollar per fat. Energiverkets bedömning redovisas i tabell 2.

Tabell 2. Slutlig energianvändning totalt (exkl. utrikes sjöfart), PJ

		Statens	energiverks prognos
	1985	1992
		låg	hög
Industri	505	524	523
Samfärdsel	265	290	277
Övrigl	599	527	516
Summa	1369	1342	1316
Därav:
El	410	421	435
Fjärrvärme	132	129	129
Oljor/naturgas	578	533	490
Kol	57	63	66
Inhemska bränslen	192	195	197

Den totala energianvändningen inom industrisektorn beräknas öka med ca 10 TWh, varav elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen. Förbrukningen av eldningsolja 1 och 2-5 beräknas minska med 11 resp. 27%.

Inom samfärdselsektorn beräknas energianvändningen öka med totalt 9      117

TWh. Bensinanvändningen beräknas öka med ca 14% och dieselanvänd-     Prop. 1986/87:95
ningen med ca 16%.

Bostads- och servicesektorn beräknas minska sin förbrukning med 4 Bilaga 12
TWh. En viss minskning av oljeförbrukningen förutses, men möjligheten        Miljö- och energi
an övergå till andra bränslen vid prisändringar är stor.                 departementet

1.4       Ersättning med inhemsk energi

Inom EBU har en särskild arbetsgrupp studerat möjligheterna till och förutsättningarna för att ersätta olja och kol med el och ved. Denna fråga har tillmätts stor betydelse. En ökad inhemsk försörjning under en kris ger större oberoende samtidigt som en sådan ersättning har en samhällsekonomisk betydelse.

Sammanlagt kan enligt EBU ca 1,2 milj. m olja ersättas under förkrigsskedet genom en bruttotillförsel av drygt 10 TWh el. Ytterligare 370000 m olja kan ersättas med ved. Den totala oljeälgången för uppvärmning år 1992 uppgår till ca 3,2 milj. m'. Efter ransonering och ersättning kvarstår av denna olja ca 1,2 milj. m' som inte kan ersättas.

För uppvärmning behövs normalt 22,3 TWh el. Genom omdisponeringar och efter ransonering går det åt 25,8 TWh el, dvs. nettoökningen är endast

3.5       TWh. Huvuddelen av denna ökning kanaliseras till avbrytbara leveran
ser; högst 1,0 TWh förbrukas i icke urkopplingsbara system. Emellertid
kan redan en så här liten ökning av elförbrukningen innebära problem i
södra Sverige under höglasttid. Av det skälet reserveras 200000 m' olja för
drift av kraftvärmeverk. Därmed garanteras att den ovan föreslagna
elersätlningen med stor säkerhet skall kunna genomföras.

Nettoökningen av vedanvändningen motsvarar för småhusen och flerfa-miljhusen, beräknad pä samma sätt som elkraften ovan, 150000 m olja. Totalt föreslås att dessa under förkrigsskedet förbrukar ca 13,5 TWh ved mot normalt 12 TWh ved. Möjligheten till vedersältning har således använts med försiktighet. I fjärrvärmesystemet, där kraven på råvaran är mindre och där distributionen m. m. är enklare att lösa, utnyttjas möjligheterna lill att använda inhemska bränslen fullt ut. Totalt föreslås en ytterligare tillförsel av ca 2,5 TWh. Tillskottet används för att ersätta kol. Ca 1 milj. ton kol föresläs ersättas med inhemska bränslen och el.

Tabell 3. Nettobehov olja för uppvärmning under förkrigsskedet, 1000 m-*

Normalförbrukning

Neltobehov efter ransonering och ersättning

Eol-2

Eo3-5

Eo

Eo3-5

Småhus

Flerfamiljhus

Fjärrvärme

1240 1020

33

2293

300

675

975

250 420

25

695

200 200

400

I krigsfallet kan endast ved ersätta olja.

De totala ersättningsmöjligheterna uppgår enligt EBU därmed till ca 2,4

11

milj. mvarvid 1,2 milj. m' olja ersätts med el och lika mycket med ved.     Prop. 1986/87:95 Dessa ersättningsmöjligheter kan inte direkt jämföras med avdragsposten 1,6 milj. m i nu gällande försöriningsplan. För att kunna göra en sådan     Bilaga 12 jämförelse måste särskilda beräkningar göras, eftersom beräkningstekni-     Miljö- och energi-ken skiljer sig åt. Genom att jämföra netlobehovet av olja för uppvärmning     departementet 1986/87 kan ökningen av avdragsposten beräknas, efter del att vissa justeringar gjorts för ändrad krisstandard och krislängd. Den faktiska avdragsposten för ersättning med inhemska alternativ har enligt EBU i förhållande till 1986/87 ökat med ca 500000 m' till totalt 2,1 milj. ml

Den försiktiga uppskattningen av möjligheterna att under förkrigs- och neutralitet-/krigsskedet ersätta olja med ved beror framför allt på att det tar tid att ställa om energiförsöriningen. Vid en mycket lång kris och i ett efterkrisskede ökar naturligtvis vedens betydelse. Det blir nödvändigt men också möjligt att i allt större omfattning använda ved för uppvärmning. Vidare kan gengas införas i transportsektorn.

1.5 Särskilda lagringsfrågor

Fömtom beredskapslager i form av tvångslager hos säljare och förbrukare och statliga lager av råolja och färdigprodukter finns lager för vilka lagringsskyldigheten regleras i särskild ordning. Denna särskilda lagringsskyldighet kan omfatta bl. a. ägare av gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft, ägare av oljekondenskraftverk och anläggningar för framställning av stadsgas.

EBU har gjort en förnyad bedömning över lagringsbehovet av olja för elproduktion. Bedömningen utgår från en neutralitets-/krigsperiod enligt de nya planeringsfömtsättningarna med reducerad överföringskapacitet på stamnätet under den kallare delen av året. Antaganden görs vidare om elförbrukningen år 1992, vattenkraftproduktionen, produktionen vid kraftvärmeverk samt industriell mottrycksproduktion.

Enligt kommitténs bedömningar skulle ytterligare 200000 m' olja (totalt 600000 m') behöva lagras för att tillgodose elbehovet i en krigssituation. Då kondenskraftverkens kapacitet enligl uppgift är begränsad till att kunna utnyttja endast ca 100000 m av denna volym bör oljekondenskraftverkens lagringsåläggande begränsas till 500000 m'. För att tillgodose beredskapen på elproduktionsomrädet bör enligt kommitténs mening resterande 100000 m' lagras vid gasturbinanläggningarna.

Lagringsmängden i fråga om gasturbinanläggningar bedöms med utgångspunkt i installerad effekt, bränsleåtgång per megawattimme och beräknad äriig drifttid.

Regeringens anvisningar för neutralitets-Zkrigsskedet innebär en föränd
rad planeringsperiod än gällande planeringsförutsättningars krigsskede.
Enligt EBU:s mening finns det skäl att ändra drifttiden i enlighet därmed.
EBU:s bedömningar och förslag i denna del återfinns i en hemlig bilaga.
Utöver vad som framgår av denna bör enligt EBU vid gasturbinanläggning
arna finnas ett ytterligare lager av olja på 100000 m', som behövs för att
säkra elbehovet i neutralitets-/krigsskedel och som har redovisats i avsnit
tet om oljekondensverken.                                                                                 119

Enligt kommitténs mening bör dock uthålligheten för gasturbindriften     Prop. 1986/87:95 vara oförändrad i förkrigsskedet.

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

Lagren vid gasturbinanläggningarna bör enligt EBU i likhet med lagren vid oljekondenskraftverken fä las i anspråk även i fredstid i särskilda fall. Del ankommer pä tillsynsmyndigheten att närmare reglera detta.

Lagringsskyldigheten i fråga om stadsgasverk utgör en procentandel av förbrukad vara för gasframslällning.

Enligt EBU behöver, med de nya planeringsförutsättningarna, den procentuella andelen höjas om samma försöriningstrygghet som gäller för t.ex. oljeberoende energikonsumenter skall uppnås. EBU:s närmare beräkningar framgår av den hemliga bilagan.

Vid landets raffinaderier finns lager av råolja. EBU föreslår att raffinaderierna får tillgodoräkna sig dessa fr. o. m. den I juli 1987 för att fullgöra lagringsskyldighelen av produkter.

EBU föreslår att följande kommersiella lager beaktas som avdragsposter i försöriningsplanerna för perioden 1987/88-1991/92. Vid mera väsentliga förändringar i lagerhållningen under perioden till följd av t. ex. energikonsumtionens utveckling bör dessa under perioden beaktas genom revideringar i aktuell försöriningsplan.

-     100000 m dieselbrännolja i gårdscisterner,

-     500000 m' tunn eldningsolja i fastigheter,

-     500000 m riock eldningsolja hos större förbrukare,

-        20000 m'jelbensin hos oljehandeln,

-        80000 m' flygfotogen hos oljehandeln,

-        80000 ton ångkol hos kolhandel och förbmkare.

Med inlagring menas att en lagringsskyldig uppdrar åt en annan lagringsskyldig att helt eller delvis ombesöria lagring för hans räkning. För att minska riskerna att tvångslagren tas i anspråk vid oljehandelsföretags inlagring bör enligt EBU bl.a. vissa ändringar vidtas i tUlämpningsföre-skrifterna till lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol samt lagringsavgiften höjas då inlagring sker utan tiUstånd.

Enligt direktiven skall EBU utgå från att vinterdispensen för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas kommer att upphöra fr.o.m. den 1 juli 1987. EBU anser emeUertid att vinterdispensen för stadsgasråvara t. v. bör finnas kvar.

Med tros kel effekt en avses det förhållandet att, när en förbmkare eller säljare av bränslen eller drivmedel inträder som lagringsskyldig, skyldigheten baserar sig på hela den under basåret förbrukade resp. sålda kvantiteten. EBU har enligt direktiven haft att undersöka möjligheten att eliminera eller minska tröskeleffekten.

EBU menar att gällande lagbestämmelser ger det utrymme som krävs för att för varie nytillkommen lagringsskyldig medge de eventuella lättnader som kan anses vara motiverade. EBU hänvisar sålunda lill möjligheten till inlagring vid särskilda skäl och möjligheten att medge hel eller delvis befrielse från lagringsskyldigheten vid synnerliga skäl.

Ar 1984 levererades 1,9 TWh industriell spillvärme till fjärrvärmenät. 17
värmeverk hade en andel spillvärme som var större än 25% av total
värmeproduktion.                                                                             120

Skyldigheten att hålla beredskapslager av lagringsbränslen grundar sig på den del av de försålda/förbrukade lagringsbränslena som används för energialstring. För sådant bränsle som används för processändamäl föreligger ingen lagringsskyldighet. I de fall spillvärmen från industriella processer används för energiändamål finns inga särskilda beredskapsålgärder vidtagna i händelse av krig eller andra allvarliga försöriningskriser. EBU har haft i uppdrag att pröva hur försöriningsberedskapen för spillvärmekonsumenterna bör tillgodoses.

Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (ändrad 1985:47) åligger det kommunen att upprätta plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap (ändrad 1985:290) är kommunen, efler länstyrelsens förordnande, vidare skyldig att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och elektriciletsförsöriningen.

Avgörande för om spillvärmekonsumeniernas behov kan tillgodoses i krig eller under en längre kris är enligt EBU dels varifrån den industriella spillvärmen las, dels om kommunerna har reservanordningar, l.ex. oljepannor, i beredskap vid ett eventuellt bortfall av leveranserna från industrin.

Frågan om hur spillvärmekonsumeniernas energiberedskap skall tillgodoses i händelse av krig eller annan allvarlig försöriningskris bör enligl EBU:s mening vara en angelägenhet som åläggs kommunen att planera för. För närvarande pågår ett arbete under ÖCB:s ledning, i syfte att utarbeta analysmetoder för alt systematisera kommunernas riskbedömningar inom bl.a. området kommunalteknisk försörining inkl. fjärrvärmeförsörjningen för att tillgodose beredskapen såväl i fredssituationer som i kris-/krigssituationer. Frågan om finansieringsansvaret mellan stat och kommun studeras särskilt.

Enligt EBU:s mening bör frågan om spillvärmekonsumeniernas beredskap inordnas i den kommunaltekniska försöriningen. Som underlag bör kommunerna göra upp planer över nödvändiga beredskapsåtgärder innefattande bl.a. oljepannor, omställbarhet till inhemska bränslen och lagerbehov. När resultatet av arbetet föreligger får ställning tas till finansieringen av åtgärderna mellan stat och/eller kommun beroende på åtgärdernas freds- resp. kris- /krigsnytla. Ansvaret för planläggningen av åtgärderna, dessas genomförande och beredskapens upprätthållande bör åvila kommunen.

EBU pekar i sammanhanget på att enligt lagen om kommunal beredskap kommun inte är skyldig att vidtaga särskilda anordningar för värmeförsörj ningen. Enligt EBU:s mening är också värmeförsörjningen en angelägenhet som bör ta sig uttryck i lagen.

Ett beredskapslager av kärnbränsle motsvarande 35 TWh elproduktion har byggts upp genom ett avtal mellan staten och det av kärnkraftförelagen ägda Svensk Kärnbränslehantering AB. Lagret förvaltas av ovannämnda bolag. Tillsammans med det i reaktorerna befintliga bränslet samt produkter i arbete och kommersiella lager finns därmed en total uthållighet pä 22— 23 månader vid full drift av samtliga reaktorer. Enligt EBU finns det inte skäl för att nu överväga ändrade principer för kärnbränslelagringen eller att föreslå en ändrad storlek av beredskapslagret.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

121

F. n. finns inte något fredskrislager av kol. EBU har haft i uppdrag att pröva risken att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstörning-ar. Enligt EBU torde sammanfattningsvis sannolikheten för en fredskris inom kolområdet vara låg. Om en sådan trots allt skulle inträffa kommer världshandeln med kol, efter ett övergångsskede, att normaliseras. Under mellanperioden kan kol efler viss omställning i stor utsträckning ersättas av olja, ved och el. EBU finner därför inte anledning att förorda atl elt fredskrislager av kol nu byggs upp.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

1.6 Lagringsbehov

Till grund för beräkningar av försöriningsbehovet lägger EBU den tidigare redovisade prognosen över den fredstida konsumtionen av olja och kol inom olika samhällssektorer.

Kris- och krigskonsumtionen bestäms av de konsumtionsnivåer som bedömts nödvändiga för olika sektorer av samhället. Till dessa görs tillägg för behov av eldningsolja för framställning av ammoniak och kimrök.

Lagerbehovet erhålls genom att den beräknade konsumtionen korrigeras med avdrag för beräknad import samt ersättningsmöjligheler med el och ved. Ett tillägg görs för oåtkomliga kvantiteter.

Tillgångarna för att täcka det beräknade lagerbehovet består av kommersiella lager, lager i fastigheter och gårdscisterner, statliga lager, tvångslager inkl. lager hos vissa statliga verk samt lager för elproduktion i krig.

Beräkningen av behovet av lagring av olja och kol grundas på statens energiverks lågprisprognos (18 dollar per fat). Behoven för de tre krisfallen har beräknats till totalt 10,5 milj. m' olja och 1,2 milj. ton kol med avdrag för antagen import under förkrigsskedet. Vad avser bensinlagringsbehovet föreslås att detta tills vidare skall reduceras med ca 300000 m'. Tills vidare bör således ett årligt lagringsmäl fastställas för bensin.

I enlighet med tidigare förslag har den genomsnittliga importen satts till 40%. Försöriningsniväerna överensstämmer även med tidigare reviderade förslag. Vid beräkningen av lagerbehovet har vidare förutsatts att I 750000 m' tunn eldningsolja och 625 000 m' tjock eldningsolja kan ersättas med el och ved.

Sänkningen av det totala lagerbehovet, jämfört med nu gällande lagringsprogram, beror framför allt på den förändrade synen på förkrigsskedel. Direktiven innebär en förlängning av den sammanlagda tiden för förkrigsskede och neutralitet/krig jämfört med nu gällande för avspärrning och krig, men samtidigt innebär beskrivningen av krisen all möjligheterna till import ökar. Vidare blir energiförsörjningssystemet alltmer flexibelt. Inhemska alternativ ökar relativt i betydelse.

EBU:s förslag innebär en höjning av försöriningsnivån i förhåUande lill beslutet år 1981, men en sänkning i förhållande till den fakttska försöriningsnivån 1986/87. Även detta medverkar till alt lagringen kan minskas.

I regeringens anvisningar för programplaneringen har i särskilda anvisningar föreskrivits att kommittén skall redovisa lagerbehovel vid en antagen import om 50 % av den normala. Om importaniagandet höjs till 50 % och antas ha en lämplig fördelning på produkter kan lagren minskas med

122

ytteriigare 1,6 till ca 9 milj. m"* olja. Kollagringen kan minska med ca 250000 ton. Detta medför dock ett ökat säkerhetspolitiskt risktagande. EBU:s analys pekar på atl ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som gäller. Med tanke på den osäkerhet som ändå finns, har EBU av försiktighetsskäl valt ett importantagande om 40%. Statsfinansiellt har valet mellan 40- och 50-procentsnivån ingen betydelse. Däremot har det en viss samhällsekonomisk betydelse genom att ivångslagren kan minskas vid ett högre importanlagande.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

1.7 Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga

Det totala lagringsbehovet lagringsäret 1991/92. fördelat pä produkter, beräknas uppgå till 10,5 milj. m\ I tabell 4 redovisar EBU lagringsbehovet fördelat pä produkter samt förslag till fördelning mellan lagringsskyldiga.

Tabell 4. Lagerförändringen 1991/92 jämfört med lagringsåret 1986/87 enligt prop. 1984/85:53 (I 000 m')

Produkt	Kommer-	Statens	Statens	Särskild	Tvångs-
	siella lager	råoljelager	produkl-lager	lagring	lager
Molorbensin	_	-  400	-180	0	-1-   518'
Flygbensin Jelbensin	-i- 20	-    23	-    3 -F    5	~	_
Flygfotogen Fotogen Dieselbrännolja	-1- 80	-    33	-F 33		-    55
saml
eldingsolja 1-2	- 75	-   565	-6i7	-f 100	-   670
Eldningsolja 3-5	-200	-  424	-	+ 100	-  994
Gasol	-	-    46	-149		+   125
Summa	-175	-1491	-911	-1-200	-1076

' Tills vidare föreslås utökning endast med 180000 m\

" 1 beräkningarna har föruisalls att försvarsmakten hell svarar för lagringen av sina

behov. 1 annat fall ökar Ivängslagringsbehovel med motsvarande kvantitet.

Mot bakgrund av direktiven föreslär EBU att:

-    Det ökade oljelagringsbehovet för elproduktionen i krig om 200000 m fördelas pä oljekondenskraftverken och gasturbinanläggningarna med 100000 mardera.

-    Statens lager av råolja och oljeprodukter, förutom lagren av flygdrivmedel (totalt ca 2,5 milj. m), säljs ut. I och för sig finns inget hinder för utförsäljning även av lagren av flygdrivmedel. Om man emellertid - vid nuvarande prisläge och i förhåUande till de faktiska lagren vid utgången av lagringsäret 1985/86 - vill undvika kostnadsökningar för de tvångslagringsskyldiga som kollektiv måste vissa produktlager behållas. Vid en sådan bedömning har kommittén funnit det lämpligast att staten behåller lagringen av flygdrivmedel. Detta förutsätter emellertid en viss utökning av statens nuvarande produkflager av jetbensin och flygfotogen, eftersom en del av dessa ligger i råoljelagret.

-    Tvängslagren minskas med drygt 1 milj. m i förhällande till förslaget enligt prop. 1984/85:53. Minskningen i förhållande lill de verkliga lagren den 30 juni 1987 blir dock 0,6 milj. m, eftersom lagringsskyldigheten

123

har kunnat minskas efter årliga justeringar i prognoserna. Av tabellen framgår att tvångslagringsbehovel av bensin ökar med ca 500000 m'. Det tvångslagringsskyldiga föreslås la över hela bensinlagringen. EBU föreslår dock att ca 300000 m', vilket molsvarar ökningen av det totala lagerbehovet, inte nu lagras in. Förslaget innebär en temporär lättnad förde tvångslagringsskyldiga.

-     Bestämmelsen om den särskilda avdragsposten om 450000 m' råolja vid raffinaderierna tas bort fr. o. m. den I juli 1987.

-     Staten bör sälja eller hyra ut lediga utrymmen för bl. a. bensin och gasol.

Den fortsatta omstruktureringen av lagrens produktsammansätlning som förslaget innebär medför enligt EBU behov av ytterligare lagerutrymmen för bensin. Ett sätl all undvika detta skulle kunna vara att låta de tvångslagringsskyldiga äga ett gemensamt råoljelager och i motsvarande omfattning minska sina produktlager. Den närmare utformningen av en sådan lösning bör enligl EBU prövas av statens energiverk i samverkan med de lagringsskyldiga. 1 samband härmed kan ocksä en förnyad prövning av ökningen av bensinlagringsbehovet göras.

Större delen av överskottet bör kunna säljas ut i börian av perioden. Bl. a. bör statens lager av råolja och oljeprodukter, fömtom flygdrivmedel, kunna säljas ut under lagringsåret 1987/88. Enligt en preliminär beräkning, som är grundad på en förbrukningsprognos för år 1986, blir förändringen i försörjningsberedskapsreserven för lagringsåret 1987/88 den som framgår av tabell 5.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

Tabell 5. Preliminär lagerförandring 1987/88 Jämfört med prop. 1984/85:53, samt faktisk lagerförändring jämfört med utfallet 1986/87. (1000 m')

Produkt	Kommersiella lager		Stålens*	Särskild"	Tvångslage]
			-   lager (inkl.	lagring
	Prop.	Utfall	råolja)		Prop.	Ulfall
	1984/85:53	1986/87			1984/85:53	1986/87
Motorbensin	-	-	-   580	-	-2.58'	-233'
Flygbensin	-	-	3	-	-	-
Jetbensin	-H 20	0	-     18	—	-	—
Flygfotogen	-F 80	0	0	-	-	-
Fotogen	-	-	—	—	- 61	- 26
Dieselbrännolja
saml eldnings-
olja 1-2	- 75	0	-1182	-1-100	-648	-560
Eldningsolja 3-5	-200	0	-   424	-t-lOO	-340	- 32
Gasol	-	-	-   195	-	-t-212	-1-208=
Summa	-175	0	-2402	-1-200	-529	-177

' Av denna kvantitet föreslås 180000 m' lagras in,

 Gasolförbrukningen under 1985 och 1986 är mycket hög men sjunker sedan. Lagringsmålet bör fastställas till

atl inte vara högre än för 1991/92. Ökningen blir då 121000 m, vilket kan lösas genom att näringslivet köper

motsvarande del av statens lager.

' Lättbensin för kemiprogrammet om 59000 m' ligger utanför.

" Utfall 86/87 = prop. 1984/85:53,

Vad avser kol ligger numera hela lagringsskyldighelen redan hos förbm-karna. EBU föreslår ingen ändring härvidlag. Tvångslagringsbehovel för lagringsäret 1987/88 har preliminärt uppskattals till ca 1 milj. ton. Tillsammans med kommersiella lager beräknas försöriningsberedskapsreserven av kol till 1,1 milj. ton.

124

Vad gäller kostnader och finansiering anför EBU att staten kan sälja ut netto 2.5 milj. m' olja, till ett värde av ca 1,6 miljarder kronor (prisläge maj 1986), vilket medför en engångsförstärkning av statsbudgeten med motsvarande summa. När omstruktureringen av lagren ägt rum uppstår även årliga kostnadsbesparingar i form av minskade drifts- och underhållskostnader, vilka ej närmare beräknats. De tvångslagringsskyldigas lager kan minskas med ca I milj. m' i förhållande till beräkningarna i prop. 1984/85:53, motsvarande ett värde av 0,3 miljard kronor. Till följd av att lagren redan har kunnat minskas i större omfattning än vad som fömtsågs i samma proposition fär förslaget inga ekonomiska effekter. Hänsyn har då ej tagits till det föreslagna tillfälliga stoppet i utbyggnaden av bensininlagringen. Därtill kommer att den särskilda avdragsposten för raffinaderiernas råoljelager tas bort, vilket innebär att raffinaderierna kan använda hela sitt råoljelager för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter exkl. den del som är hänförlig till krigsreserven.

Kostnadsökningar uppslår för innehavare av oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar till följd av ökad lagring av olja för elproduktion i krig. Vidare medför förslaget smärre kostnadsökningar för sladsgasindu-slrin.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

1.8 Lagringsprocenttal

Enligt EBU:s mening försvinner en stor del av fördelen med metoden med procentuella lagringsmål om åriiga översyner görs. Administrationen hos tillsynsmyndigheten blir mer omfattande och de lagringsskyldigas överblick över tvångslagringsäläggandet försvåras. Vidare medför översynerna att hänsyn tas till sädana smärre konsumtionsförändringar som inte har nägon reell inverkan på beredskapens upprätthållande - särskilt inle som definitiva uppgifter över konsumtionen aktuellt basår inle föreligger när procenttalen skall fastställas.

EBU föreslär att ett system med fasta lagringsprocenttal genomförs med början från lagringsåret 1987/88. Ett sådant system kan tillämpas utan att lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol behöver ändras.

De lagringsprocenttal som enligt EBU bör gälla för lagringsperidoen 1987/88-1991/92 redovisas i hemlig bUaga.

2 Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgivils av överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), försvarets forskningsanstalt (FOA), transportrådel, statens industriverk, statens energiverk, statens vattenfallsverk (Vattenfall), 1984 års försvarskommitte, statens pris- och kartellnämnd (SPK), riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelsen i Västerbot-lens län. Landstingsförbundet, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska Kraftverks-föreningen, Svenska Petroleum Instilutet (SPI), Svenska Stenkolsimpor-

125

lörers Förening, Svenska Värmeverksföreningen, Sveriges Industriför-     Prop. 1986/87:95 bund. Sydgas AB, Sydkraft Naturgas AB.

Bilaga 12

Miljö- och energidepartementet

2.2 Allmänt

Slatens energiverk kan i allt väsentligt ansluta sig till de förslag och de bedömningar EBU gör. Förslaget innebär i flera fall att förenklingar i struktur och regler genomförs eller blir möjliga vilket verket välkomnar.

1984 års försvarskommitté betonar att det inte nu, dvs. i oktober 1986, är möjligt att la ställning lill försörjningsberedskapen på oljeområdet. Elt mot de övriga delarna av totalförsvaret avvägt förslag, grundat på kommitténs säkerhetspolitiska rapport, kommer att redovisas i kommitténs slutbetänkande.

RRV anser sammanfattningsvis att utredningens analys är otillräcklig pä flera områden. Direktiven har följts men på en rad punkter är argumenteringen allt för otydlig för att verket skall kunna tillstyrka utredningens förslag till total lagring och det statliga avvecklingsalternativel. När det gäller förslag angående övriga lagringsfrågor ansluter sig dock verket till utredningens synpunkter.

SPI vill inledningsvis väcka frågan om icke tiden nu är mogen att fä till stånd ett nytänkande inom det föråldrade tvångslagringsområdet. Enligt SPI har tvångslagringssystemet allt mer kommit att likna ett mycket brokigt lapptäcke, som är myckel svårt alt överblicka i hela dess vidd och konsekvenser. Vidare försvårar och komplicerar det nuvarande systemets konstmktion strukturförändringar inom oljeindustrin.

SPI hänvisar vidare bl.a. till att antalet dagars oljeförbrukning, som måste lagerhållas av de tvångslagringsskyldiga, har ökat dramatiskt. Från att för några år sedan ha motsvarat tre till fem månaders konsumtion, tvingas nu de lagringsskyldiga enligt SPI att hålla sex till åtta månaders förbrukning i lager.

Vidare anför SPI bl. a. att det starkt torde kunna ifrågasättas om det kan vara rimligt att det för försvarsmakten och för folkförsörjningen livsviktiga behovet av oljeprodukter för krig och avspärrning skall lagras inom ramen för en kommersiell verksamhet. Utifrån alla rimliga aspekter borde enligt SPI i StäUet ansvaret för dessa slag av beredskapslager åvila i första hand staten.

SPI hemställer att regeringen kallar oljeindustrin till överläggningar för att förutsättningslöst pröva, hur beredskapsintressena i framtiden kan säkerställas inom oljeområdet och hur den långsikliga fördelningen av det ekonomiska ansvaret kan delas mellan stat och näringsliv. I avvaktan på sådana överläggningar hemställer SPI vidare att betänkandet icke läggs till grund för en proposition till riksdagen saml att staten icke f. n. säljer ut den råolja och de produkter staten beredskapslagrar.

Sveriges industriförbund ansluter sig i princip till den allmänna inriktningen av förslagen i betänkandet men har avvikande mening i vissa frågor.

126

2.3 Planeringsförutsättningar

Prop. 1986/87:95

FOA anser att kunskaps- och beslutsunderlaget inför ställningstagandena till försöriningsberedskapen bör breddas med en känslighetsanalys som belyser hur beredskapen påverkades om importnivåerna blev lägre än de antagna och/eller om försöriningsberedskapen blev väsentligt annorlunda.

Transportrådel anser att det inte är möjligt att ransonera bensin så hårt under ett förkrigsskede som EBU förutsätter om transportsektorn inte skall bli gränssättande för produktionen.

ÖCB framhåller bl. a. att ett antagande att importen av olja och oljeprodukter kommer att vara ca 40% av normal fredsmässig import innebär ett höjt säkerhetspolitiskt risklagande som enligt ÖCB ligger på gränsen till vad som kan accepteras utan att den säkerhetspolitiska grundvalen rubbas.

Statens energiverk kan ansluta sig till den avvägning som utredningen gjort mellan importnivåer, försöriningsnivåer och uthållighet.

Flera remissinstanser anser att antagandet om krisimport har satts för lågt.

SPK uttalar att det främst är förmågan och viljan att betala marknadspris som avgör om Sverige erhåller oljeleveranser vid ett eventuellt utlandsbortfall. Sveriges betalningsförmåga lorde enligt bl. a. SPK vara minst lika hög som hos de andra konsumentländerna, som Sverige som neltoköpare måste konkurrera med. Vidare kommer enligt SPK sannolikt oljeproduktionen att öka i flera områden, åtminstone under den nu aktuella programperioden 1987/88-1991/92. Det kan bl.a. med hänsyn härtill enligt SPK övervägas att något öka den antagna krisimporten om 40% av det normala.

Enligl RRV finns det en genomgående tendens i analyser och beräkningar att utredningen lägger sig pä höga nivåer. Det fär till följd att lagringsni-vån när det gäller olja kan ha övervärderats kraftigt. Bortfallet av olja vid fredskris sätts enligt direkfiven och efter samråd med ÖEF lill 60% samtidigt som utredningen visat atl den sannolikt skulle vara mindre, ca 25%. Vid beräkningar av lagringsbehovet av bensin har utredningen utgått ifrån en höjd konsumtionsstandard, från 41 till 45 % i förkrigsskedet samt 25 till 38 % vid krig, utan att analysera orsakerna närmare. När det gäller lagringen av gasol är utredningen enligt RRV ytterst knapphändig. I ett särskilt yttrande i betänkandet lämnas en kompletterande utredning. I denna påvisas risker för överdriven lagring av gasol.

RRV anser att utredningen borde beräknat och redovisat alternativa lagringsnivåer vid olika antaganden om importmöjligheter, försörjningsnivåer, energipriser m. m.

Svenska gasföreningen anser alt man bör kunna räkna med minst 50% import under fredskris samt att "lagringsprocenlen" för naturgas och naturgasersättning bör sättas avsevärt lägre än för olja.

SPI anser att importen under förkrigsskedet bör antas uppgå till 50% av den normala. Sveriges Industriförbund uttalar att 50% bör vara den naturliga nivån för krishandeln om man vill följa direktiven. T. o. m. direktivens låsning lill 50%> kan ifrågasättas enligt förbundet.

Svenska Stenkolsimportörers Förening anser alt importnivån för kol i vart fall inte bör sättas lägre än 65 %.

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

127

Prop. 1986/87:95

2.4 Prognos över energikonsumtionen

SPK anser att utredningen borde ha räknat med ett högre oljepris pä grund

Miljö- och energidepartementet

av energiskattehöjningar vilket skulle reducera användningen år 1992 och     *j"aga

därmed lagringsbehovet.

2.5 Ersättning med inhemsk energi

Vad gäller att ersätta eldningsolja med ved och el ifrågasätter ÖCB i och för sig inte riktigheten av gjorda beräkningar. ÖCB vill dock peka på sårbarheten i eldistributionssystemet.

Landstingsförbundet anser att det bör studeras hur snabbt en omställning till vedeldning kan ske.

2.6 Särskilda lagringsfrågor

Oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar

Vattenfall och Svenska Krafiverksföreningen tillstyrker förslaget att öka oljekondenskraftens lagringsåläggande från 400000 till 500000 m' olja.

Enligt Vattenfall är det knappast rimligt att ställa så extremt stora krav på lagringsskyldighet för ägare lill gasturbinanläggningar som görs i betänkandet.

Vattenfall tillstyrker utredningens förslag i den hemliga bilagan beträffande gasturbinanläggningarnas lagringsåläggande. Vattenfall liksom Kraftverksföreningen avstyrker däremot utredningens förslag att gasturbinanläggningarnas lagringsåläggande ökas med 100000 m

Kraftverksföreningen uttalar att gasturbinanläggningarnas lagringsåläggande är tillräckligt omfattande redan i dagsläget och föreslår att viss nedsättning skall kunna medges i speciella fall.

Raffinaderiernas råoljelager

Förslaget atl raffinaderierna skall få tillgodoräkna sig hela sina råoljelager för att fullgöra sin lagringsskyldighet tillstyrks av statens energiverk. Verket påpekar att del inte innebär nägon saklig förändring.

KommersieUa lager

ÖCB har ingen invändning mot beräkningen av kommersiella lager. Transportrådet anser att det bör finnas minst 200000 m' dieselbrännolja i gårdscisterner, dvs. minst dubbelt så mycket som enligt EBU:s uppfattning.

Inlagring

EBU:s förslag alt begränsa möjligheterna lUl inlagring och all skärpa sanktionerna avstyrks av statens energiverk som dock är positivt till att gå igenom mtiner och tillämpningsregler för inlagringen. Även SPI anser atl det generella inlagringstillslåndet bör bibehållas.

128

Vinterdispenser

Förslaget att vinterdispenser skall avvecklas helt utom för sladsgas stöds av statens energiverk. Svenska Värmeverksföreningen och Sveriges Industriförbund förordar däremot att vinterdispenser för olja bibehålls. Värmeverksföreningen anser att vinterdispens för kol bör införas.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

Tröskeleffekten

Liksom utredningen anser ÖCB att det inte är motiverat med särskilda regler för att minska eller eliminera den s. k. tröskeleffekten.

Beredskapen för spiltvärmekonsumenter

ÖCB biträder utredningens förslag liksom statens energiverk, Landstingsförbundet och Svenska Värmeverksföreningen.

Beredskapslagring av kärnbränsle

EBU anser att det inte finns skäl att nu ändra principerna för kärnbränslelagringen eller att ändra storleken av beredskapslagret. SKB ansluter sig till utredningens bedömning.

Fredskrislagring av kol

ÖCB liksom Svenska Stenkolsimportörernas Förening delar utredningens uppfattning att skäl saknas för att bygga upp ett fredskrislager av kol.

2.7 Lagringsbehov

Vad gäller lagringsmålen för olja och kol om 10,5 milj. m' respekfive 1,2 milj. ton kol kan ÖCB i konsekvens med vad man sagt angående planeringsfömtsättningarna acceptera dem med tvekan. En följd av förslagen är enligt ÖCB att man behöver lagra ytteriigare 45000 ton nafta. ÖCB uttalar att kostnaden för en sådan ytterligare investering uppgår till 60 milj. kr. som måste tillföras ÖCB.

SPK anser att användningen av olja år 1992 och därmed lagringsbehov har beräknats för högt.

Svenska gasföreningen anser att en höjning av lagringsprocenten för stadsgasråvara inte bör genomföras eftersom det leder fill investeringar som endast får något års utnyttjande samt att förslagen beträffande lagring av gasol inte är tillräckligt underbyggda för att ligga till grund för beslut.

Svenska Kommunförbundet pekar på några faktorer som enligt förbundet kan innebära siörre lagringsbehov än vad prognoserna visar:

-    antagen elprodukfionskapacitet räcker inte för att ersätta både olja och naturgas i beräknad omfattning

-    anspråk från spillvärmeleverantörer

-    långsam omställning från olja till inhemska bränslen.

129

9   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 95. Bilagedel

SPI uttalar att fredskrisreserven bör minska från nuvarande 90 dagars till 60 dagars förbrukning.

Vidare anser SPI att lagerbehovet av motorbensin bör baseras på en förbrukning av ca 5,0 milj. mVår och en konsumtionsstandard under förkrigsskedet på 41 % och under krig/neutralitet på 25%, dvs. samma standard som beslöts år 1981.

I fråga om kol anser Svenska Värmeverksföreningen att lagringskravet bör begränsas till 40%. Vidare bör enligt föreningen generellt dispenskrav införas som tar hänsyn till snabb omställbarhet av kolpannor till inhemska bränslen.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.8 Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga m. m.

EBU har föreslagit atl statens lager av råolja och oljeprodukter förutom jetbensin, flygbensin och flygfotogen säljs ut.

Remissopinionen är i huvudsak negativ till EBU:s förslag.

ÖCB har inga invändningar mot förslaget vad gäller oljeprodukter men motsätter sig avvecklingen av den statliga räoljelagringen. Det viktigaste skälet för att behälla statlig råolja i lager är enligt ÖCB att tillförsäkra statsmakterna en viss handlingsfrihet i inledningsskedet av en kris då ransoneringslagen ännu inte satts i tillämpning. Att nu sälja råolja och kanske tvingas att köpa sådan till ett högt pris i inledningen av en kris — såsom varit fallet under 1970-talets kriser — är dålig ekonomi. ÖCB anser därför att staten skall behålla 1,6 milj. m' råolja som återstår den 30 juni 1987 efter tidigare beslutade försäljningar.

Om den av EBU föreslagna försäljningen av de sista 1.6 milj. m' råolja och samtliga färdigprodukter skall äga rum bör detta enligt ÖCB av pris-och marknadsmässiga skäl göras under tre budgetår med beaktande av de affärsmässiga aspekterna. Om ÖCB:s förslag att enbarl sälja färdigprodukter vinner gehör bör detta ske under två budgetår.

Från eventuella intäkter av försäljningen bör enligt ÖCB avdelas medel för ÖCB:s lagring av nafta och för avveckling av de anläggningar som inle längre skall bevaras av beredskapsskäl.

FOA framhåller alt eftersom nya oljekriser inte är uteslutna kan en utförsäljning av de statliga råoljelagren bli ett steg i ett ogynnsamt handlingsmönster som innebär att staten köper olja när den är dyr och säljer när den blivit billig. Detta är enligl FOA inte i och för sig ett tillräckligt skäl att avstå från en utförsäljning, men förhållandet borde vägas in i analysen. Vidare anser FOA all en mer utförlig analys borde ha gjorts av det handlingsutrymme råoljelagring och inhemsk raffineringskapacitet innebär.

Transportrådet ifrågasätter det lämpliga i att sälja ut de statliga lagren ur säkerhetspolitisk och ekonomisk synvinkel.

Enligt SPK:s mening torde den föreslagna utökningen av bensinlagringen kunna reduceras om de stadiga råoljelagren bibehålls i tillgängliga bergmm. En sädan lösning skulle enligt SPK totalt för landet innebära lägre kostnader än en utökad lagring av bensin. Landstingsförbundet anser att med det,antal osäkerhetsfaktorer som

130

redovisas i betänkandet bör en större del av de statliga lagren av råolja bibehållas åtminstone tills osäkerheten kring dessa faktorer undanröjts.

Svenska kommunförbundet framför likartade synpunkter. Kommunförbundet uttalar vidare att värmeverkens kunder redan har varit med om att finansiera de statliga oljelagren. Förbundet anser det inte skäligt att dessa kunder återigen tvingas finansiera beredskapslagringen av olja. Därför förordar förbundet att de av fjärrvärmeabonnenterna bekostade statliga oljelagren behälls, eller att vinterdispensen behälls även fortsättningsvis.

SPI, liksom även Sveriges Industriförbund, förordar att statens och näringslivets lager minskas procentuellt lika mycket.

Även Svenska Värmeverksföreningen framför synpunkter av liknande slag. Föreningen anser alt det statliga beredskapslagret bör bibehållas samt atl det minskade lagringsbehovet fördelas mellan staten och förbmkarna. Om det statliga lagret avvecklas yrkar föreningen alt lagret återgår lill dem som finansierat uppbyggnaden, dvs. förbrukarna, och att ersättning till staten utgår endast för den del av lagret som finansierats av aUmänna medel.

Vidare förordar SPI i fråga om gasol atl Ivångslagringen inte höjs, utan fastställs till nuvarande 25% av basmängden.

Prop. 1986/87:95

Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet

2.9 Lagringsprocenttal

EBU:s förslag om fasta lagringsprocenttal tillstyrks av bl.a. Svenska Värmeverksföreningen.

131

Bilaga 12:2     Prop. 1986/87:95

Leveransberedskap Naturgas

Sammanfattning av och remissyttranden över en rapport utarbetad av Swedegas AB

Innehåll

1   Sammanfattning av Swedegas AB:s rapport Leveransberedskap  132 Naturgas        

2   Remissyttranden................................................    134

2.1    Remissförfarandet.......................................... 134

2.2    Tekniska lösningar ........................................ 135

2.3    Beredskapskrav ............................................ 137

2.4    Kostnader ................................................... 138

2.5    Förslag om ytterligare utredningar om naturgaslagring                   140

2.6    Övrigt ........................................................ 141

I Sammanfattning av Swedegas AB:s rapport Leveransberedskap Naturgas

Swedegas AB har på industridepartementets begäran i samråd med Sydgas AB och Svenska Gasföreningen utrett hur försörining av naturgaskunder under avspärrnings- och krislägen skall kunna ske. Vissa riktlinjer beträffande utformningen av rapporten har erhållits från en särskild grupp på departementet som har följt utredningsarbetet.

Syftet är att redovisa leveransberedskapsalternativ samt att föreslå en handlingsplan för hur en tillfredsställande långsiktig lösning skall utformas för den nu aktuella naturgasmarknaden inom Sydgas- och Västgasområ-dena motsvarande ca 7 TWh/år (700 milj. m gas).

Gällande lagar och förordningar föreskriver i princip samma beredskapsskyldighet för naturgas som för olja och kol. För naturgas gäller att skyldighet att vidta beredskapsåtgärder åvilar storförbmkare (med årsförbmkning större än 5 milj. m'/år) och gasdistributörer. De senares skyldighet gäller dock tills vidare enbart att vidta åtgärder för uppvärmning av bostadsområden vid avbrott i gastillförseln. Storförbrukarnas beredskapsåtgärder förutsätts tills vidare ske genom beredskapslagring av ersättningsbränsle, normalt olja.

För eldningsolja och kol gäller för lagringsäret 1985/86 att ca 60% av årsförbrukningen 1984 skall lagras. Lagringsskyldighet för naturgas inträder den Ijuli 1986.

Swedegas förordar i rapporten att försöriningsberedskap på lång sikt skall ske genom lagring av naturgas i bergrum. För de ekonomiska kalkylerna blir lagringsprocenlen av stor betydelse. Om denna sätts på samma nivå som i dag gäller för olja och kol blir kravet på lagring av naturgas långtgående och så vilt Swedegas vet siörre än i något annat land där gaslager endast motiveras av kommersiella skäl.

Naturgas är en för Sverige ny energiform som 1985 introducerats i         132

Sydsverige. Som andra nya energislag har naturgasen svårt att lill en Prop. 1986/87:95 börian ekonomiskt hävda sig pä en redan etablerad energimarknad. Naturgasens fysikaliska egenskaper medför att den är dyr att lagra och den kan genom höga krav pä beredskapslagring få mycket höga initialkostnader. Skall det bli ekonomiskt möjligt för Sverige att i högre grad utnyttja den miljövänliga naturgasen fordras därför en lösning som innebär att ekonomin även under inlroduktionsfasen blir acceptabel. Swedegas jämför med oljesidan dar motsvarande problematik mildrades genom att en subventionerad successiv uppbyggnad av beredskapslager skedde under 1960-talet.

Fyra system har utvärderats, nämligen naturgaslagring i bergrum, LPG (gasol), SNG (substitut för naturgas) - här i form av bränngas från kracker i Stenungsund - och LNG (naturgas kyld till vätskefas) - här i uppankrade surplusfarlyg.

1 samtliga alternativ har beaktats tidsaspekten, optimeringen av behov av leveransberedskap fömtom för beredskapslagring, även för tekniska avbrott, säsongsutjämning samt peakshaving (spetslasl).

Följande analysresultat har erhållits.

Utvärderingsresultat

Kostnader	Bergrum	LPG	LNG	SNG
milj. kr.
Investering'	700	300	425	125
Bränsle'	760	795	780	795
Drift och underhåll
ärligt	17	19	63	21
Lager i Danmark	-	21	-	21
Beredskapslager'	440	220	300	90
Beredskapslager
kostnader öre/kWh
fr.o.m. 1985"	1,25	1,08	1,29	1,03
Värderingskriterier
Skyddsaspekt	-1-	+	-	-
Leveranssäkerhel	-1-	-1-	4-	0
Flexibilitet inkl. ledningssystenr	1     4-	4-	0	-
Lokalisering	0	-(•	—	0
Säsongslager i Danmark	-H	-	- ■
Osäkerhet i pris pä LPG	+	-	-1-	-

' Fasl penningvärde totalintegrerat syslem inkl, peak och säsongslager,  Summa nuvärde 30 år 6% ger nuvärdesfaktor ca 14, ' Enbart inveslering i beredskapslager.

'' Enbart beredskapslagerkoslnad i öre/kWh räknat på 30 är 6% ekvivalent tidsperiod och gasvolym.

-     LNG-alternativet kan av ekonomiska skäl och med hänsyn till svårigheten att genomföra det avföras som orealistiskt.

-     SNG-alternativet med krackern i Stenungsund bedöms ej böra ingå i en långsiktig lösning, men kan vara användbart medan en annan långsiktig lösning etableras.

-     LPG-alternalivet liksom SNG-alternativet baseras på känd och säker teknik men båda är kostnadsmässigt mycket beroende av priset på

gasol. I båda alternativen ingår som komplement för säsongsuljämning        I33

hyra av naturgaslager i Danmark.

10   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 95. Bilagedel

-      Bergrumslagring innebär den bästa lösningen, varför det förordas en     Prop. 1986/87:95
utveckling av denna metod. Skulle det uppstå tekniska svårigheter atl

använda bergrum, kan i första hand LPG-alternativet i stället realiseras.

-      Beredskapslagringskravet har en kostnadsbelastning på gaspriset av
storleksordningen 1,5 öre/kWh som real kostnad i genomsnitt för beräk
ningsperioden allt räknat på volymen naturgas som kräver gasformigt
ersättningsbränsle. Detta utgör 3—4 gånger så hög kostnad som motsva
rande krav i dag skulle ge för nyetablerade oljebolag.
Investeringarna för genomförandet av den långsikliga lösningen torde

för perioden till färdigt bergrum uppgå till 440 milj. kr. för bergrumsinve-steringen. Investeringen i bränsle uppgår till ca 180 milj. kr. inkl. inköp av naturgas för lagring men exkl. kvarvarande beredskapslagrad eldningsoljevolym.

Industridepartementet har i en utredning fått belyst hur större industrikunder inom Sydgasområdet kan fä sin energiförsörining tryggad av "icke naturgasberoende" system vid extrema kriser. En nyligen utförd försöri-ningsutredning avseende Varberg har kommit till samma resultat. Utredningarna visar att övriga kunder vid gastillförselavbrott kan få omkring 50% av sin energiförsörining via elnätet. Denna ellillförsel kan väl tillgodoses dä elenergiefterfrågan minskar vid krislid. Ur beredskapssynpunkt kan vissa kostnader för elnätsförstärkning bli aktuella.

Kärnkraftproducenterna som nu medverkar till alt introducera naturgasen lagrar för närvarande bränsle i beredskapssyfte i en omfattning vilken överstiger myndigheternas krav. Vid en beredskapssituation borde naturgasen därför tillgodoräknas viss beredskap i form av kärnkraftel.

Mot bakgrund av den hårda kostnadsbelastning som nuvarande bered-skapslagringskrav medför bör ytterligare belysas vissa av de grundläggande fömtsättningarna för fastställande av lagringsprocenten för naturgas. Detta gäller t.ex. antagandena om de sannolika gasleveranserna under avspärrning liksom möjligheterna att under en övergångstid använda el som back-up alternativ i större utsträckning.

2 Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet

Efter remiss har yttranden över Swedegas AB:s rapport Leveransberedskap Naturgas avgelts av överbefälhavaren (ÖB), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), statens industriverk (SIND), statens energiverk, statens vatlenfallsverk (Vattenfall), statens pris- och kartellnämnd (SPK), sprängämnesinspekfionen, statens planverk, länsstyrelserna i Malmöhus län och i Hallands län, Malmö kommun, Helsingborgs kommun. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), Svenska Gasföreningen, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Sydgas AB, Sydkraft Naturgas AB.

Vidare har yttrande kommit in från dels Göteborgs kommun, dels Avesta AB och Conswede AB gemensamt.

Vid utsändandet av remissen angavs att remissbehandlingen i första       134

hand borde inriktas på frågan om vilken teknisk lösning för den långsiktiga     Prop. 1986/87:95 beredskapen som är lämpligt med beaktande av kostnaderna för denna och lämplig beredskapsnivå.

2.2 Tekniska lösningar

Swedegas AB har i rapporten redovisat fyra olika tekniska system för försöriningsberedskap för naturgaskunder, nämligen lagring av naturgas i bergrum, LPG (gasol), SNG (substitut för naturgas) - här i form av bränngas från kracker i Stenungsund - och LNG (naturgas kyld till vätskefas) - här uppankrad i surplusfartyg. Swedegas AB förordar i rapporten att försöriningsberedskapen på lång sikt skall ske genom lagring av naturgas i bergrum.

Det överväganden antalet remissinstanser som lar upp frågan om olika tekniska lösningar för lagring av naturgas förordar lagring i bergrum.

ÖB förordar valet av lagring i bergrum främst med hänsyn till leveranssäkerheten, skyddsaspekterna, lokaliseringen och att säsongsutjämnings-lager i Danmark inte erfordras.

ÖEF biträder uppfattningen atl lagring av naturgas i ett centrallager i berg är den lämpligaste lösningen på sikt men anser att tekniken är relativt oprövad varför det är angeläget att insatser görs för utveckling av denna metod.

Vattenfall bedömer att den teoretiska grunden för gaslagring i oinklädda bergrum är god. Beträffande inklädda bergrum bedömer Vattenfall atl den utformning som beskrivs i rapporten inte torde vara lämplig.

Länssryrelsen 1 Malmöhus län tillstyrker det alternativ för leveransberedskap av naturgas som innebär ett trestegsförfarande där skilda tekniker tillämpas under olika tidsperioder beroende på tillgängligheten för olika system och där slutmålet är beredskapslagring i bergrum i kombination med konventionell oljelagring. Länsstyrelsen anser att alternativet är en optimering med hänsyn till de krav som kan ställas på ett beredskapslag-ringssystem samtidigt som det är ekonomiskt acceptabelt.

Länssryrelsen i Hallands län är av uppfattningen att bergmmslagring av naturgas ger de flesta fördelarna även om det medför högre kostnader än övriga alternativ.

Malmö, Helsingborgs och Göteborgs kommun samt Sydgas AB anser att bergrumslagring av naturgas i gasfas utgör den bästa långsiktiga lösningen av beredskapsfrågan.

Kommunförbundet har inga synpunkter på valet av teknik men anser att gasbranschen, som har det slutliga ansvaret för gasleveranserna, också bör välja en teknik som ger hög leveranssäkerhet.

Statens energiverk finner för sin del ingen anledning att ifrågasätta Swedegas rangordning av de utredda alternativen.

SPK har inga principiella invändningar mot den tekniska lösning som föresläs.

Svenska Gasföreningen känner sig tveksam till att man redan nu skall ta ställning lill vilken lagringsform som bör väljas.

Industriförbundet framhåller att metoden att lagra naturgas under högt       135

tryck i bergrum är helt oprövad. Ett betydande utvecklingsarbete återstår     Prop. 1986/87:95 fortfarande. Del är därför enligt förbundet omöjligt atl i dag avgöra om den föreslagna metoden är lämplig från ekonomiska och tekniska synpunkter.

Några remissinstanser berör även de andra föreslagna tekniska lösningarna.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att även bergrumslagring av gasol kan vara etl godtagbart alternativ men att det medför vissa risker. Förslaget om att utnyttja krackeranläggningen i Stenungsund är ett alternativ med stora begränsningar, bl.a. kräver processen importråvaror, vilket försvagar systemet som ett långsiktigt alternativ. Alternativet att ankra upp tankfartyg som lagerplatser anser länsstyrelsen som orealistiskt. Det utgör inle bara ett problem för den fredstida räddningstjänsten utan innebär också ett sårbart system mot sabotage och krigshandlingar.

Öffanser att om lagring av naturgas i bergrum inte är genomförbar bör lagring av LPG/propan vara de närmast liggande alternativet eftersom det bygger på känd teknik. En gasoUagring har emellertid andra nackdelar eftersom gasolen inte kan transporteras i huvudledningen utan kräver en omfattande distribution.

Vattenfall pekar på olika nackdelar med alternativen LPG, SNG och LNG med framhåller att det ännu är för tidigt att ta definitiv ställning till vilken slutlig lösning som skall väljas.

Malmö kommun framhåUer att en fuUständig utvärdering bör göras mellan olika tekniska lösningar och att man även bör överväga om en lagerelablering i Danmark är genomförbar.

Sydkraft Naturgas AB anser atl det fortsatta utredningsarbetet bör koncentreras på de båda bergrumsalternativen men med beaktande av möjligheterna för en LNG-lösning, som skulle ge stor flexibilitet. De föreslagna alternativen för en övergångslösning betecknas som mindre lämpliga. SNG är för sårbart och kan ge tekniska problem när det kopplas in på högtrycks-systemet. LPG kan bl.a. medföra en fördyring med anledning av skärpta krav vid lokalisering.

Alternativ lagring, dvs. lagring av andra bränslen än naturgas för nalurgaskunder, diskuteras av några remissinstanser.

Enligt statens energiverks uppfattning finns inget atl invända emot att andra bränslen utnyttjas för atl tillgodose beredskapskraven. Det kan tvärtom vara att föredra om beredskapskraven därigenom uppfylls till lägre kostnad. Vissa verksamheter förutsätter dock att ett gasformigt bränsle finns. Del är enligt verket nödvändigt alt dessa kunder förses med gas även i krissituationer. En kritisk punkt i en utredning om naturgaslagring är därför enligt verket hur stor denna gasspecifika andel är. Energiverket anser att även andra beredskapslösningar än lagring av gas bör behandlas utförligare innan slufiig ställning kan tas till förslagel om bergmmslagring.

Med tanke pä kostnaderna finns det enligt SIND anledning atl allvarligt söka efter alternativa metoder till beredskapslagring, eller genom ökad flexibilitet hos gaskunderna möjUggöra ett utnyttjande av andra ttUgängliga energiformer i händelse av en störning.

Även VattenfaU pekar pä att det behöver ytterligare klarläggas humvida       136

andra delar av naturgasmarknaden än den större industrin kan få sin     Prop. 1986/87:95 beredskapsförsörjning permanent löst genom oljelagring.  Vidare pekar Vattenfall på att elsektorns möjligheter att inte bara temporärt utan pä läng sikt klara beredskapsförsörjningen för delar av nalurgasmarknaden bör ytterligare undersökas.

Svenska Gasföreningen anser också att alternativ energi, lagring av andra bränslen, lagring av utrustningar, produktionsplaner för apparater etc. bör uppmärksammas. Föreningen anser att en omfattande beredskapslagring av just naturgas som enda lösning av beredskapsfrågan inte är ekonomiskt rimlig.

2.3 Beredskapskrav

ÖB framhåller att leveranssäkerheten gentemot K-företag måste säkerställas och betonar att reservalternativ för dessa företag bör fastställas i planeringsfasen.

ÖEF anser att man beroende pä storleken av lagringen av sårbarhetsskäl bör överväga en uppdelning av anläggningen på exempelvis tvä enheter. Enligt ÖEF:s uppfattning bör en principiell lösning av naturgasberedskapen vara att naturgas lagras i sådan omfattning alt den tillgodoser beredskapen för samtliga gaskunder. Vad gäller nuvarande provisoriska lösning med elutrustning bör den helt ersättas med lagring av naturgas. Däremot vill ÖEF inte motsätta sig att storförbrukarnas beredskap för naturgas även på längre sikt sker i form av oljelagring.

Statens energiverk betonar att beredskapstryggheten för naturgasanvändarna skall vara lika hög som för andra importbränsleanvändare.

Kommunförbundet anser att staten har ejt ansvar för att bevaka att beredskapskraven blir samma för alla importbränslen.

Länssryrelsen i Malmöhus län understryker betydelsen av att naturgas-användarna får en försöriningssäkerhet under kriser och krig som är i nivå med den som gäller för brukare av andra energislag.

Länssryrelsen i Hallands län pekar särskilt på fördelarna med bergmmslagring vad gäller minskad sårbarhet mot krigshandlingar och sabotage. Även för den fredstida räddningstjänsten innebär detta alternativ de minsta riskerna. Länsstyrelsen påtalar emellertid de brister som finns under uppbyggnadstiden då relativt omfattande hantering och lagring av gasol blir nödvändig.

Sprängämnesinspektionen konstaterar alt regler kring de konkreta beredskapsalternativen saknas och framhåller att inspektionens avsikt är att tillsammans med berörda myndigheter skapa en säkerhetsnivå som är i paritet med övriga naturgasanläggningar.

Med hänsyn till nuvarande försögning från Danmark och framtida ytter
ligare försörjningsmöjligheter delar Vattenfall bedömningen att naturgasen
bör vara helt undantagen från krav på försöriningsberedskap för freds
kriser. Vidare bör man enligt Vattenfall kunna räkna med en väsentligt
högre imporlandel än 26% under elt avspärrningsskede. Vallenfall pekar
vidare på att ett sätt alt minska beredskapskraven vore att tUlåta alt alla 137

lagringsbehov under normala fredsförhållanden får tillgodoses med hjälp     Prop. 1986/87:95 av beredskapslagrel.

Enligt Kommunförbundets mening förefaller det inle övertygande all naturgasleveranser frän Nordsjön kommer att fortgå ostörda i ett läge när stridshandlingar utbryter i Europa. Härtill kommer att en naturgasledning enligt Kommunförbundet är väsentligt mera sårbar än t.ex. de oljetransporter som Swedegas i andra sammanhang jämför gasen med.

Enligt SIND är det angeläget att beredskapsreglerna för naturgas sä snart som möjligt fastläggs dä en utvidgning av naturgasanvändningen nu är aktuell och presumtiva gaskunder bör få den fullständiga kostnadsbilden redovisad. Det är enligt SIND en rimlig utgångspunkt att beredskapsskyl-dighelen skall delas lika mellan importerade bränslen men genom den uppnådda riskspridningen kan kraven pä vart och elt av energislagen sänkas. Dessutom bör också viss hänsyn tas till det enskilda bränslets förutsättningar.

Helsingborgs kommun framhåller att under introduktionsfasen måste orimliga kostnader för beredskapslagring undvikas, t. ex. genom att under en övergångsperiod acceptera en relativt låg beredskapsnivå. Tillgängliga resurser bör koncentreras på att få till stånd en långsiktlig lösning.

Enligl Gasföreningen gäller allmänt att riskerna för leveransstörningar förknippade med såväl tekniska fel som sådana situationer som medför importbegränsningar är mycket små för ett välutvecklat naturgasnät med flera inmatningspunkter. Den viktigaste långsiktiga leveransberedskapsät-gärden bör därför vara att fortsätta utbyggnaden av nalurgassyslemet så att anknytning kan åstadkommas med flera system än det själländska.

Industriförbundet förordar att den lösning som nu tillämpas inom Sydgas AB:s försöriningsområdet skall gälla tills vidare även inom andra områden. Förbundet anser alt del är för tidigt alt la ställning till hur beredskapen för naturgas skall lösas på lång sikt. Naturgasens betydelse i energiförsöriningen är än så länge obetydlig. Att avvakta ett bättre beslutsunderlag torde därför inte medföra några allvariiga konsekvenser ur beredskapssynpunkt.

2.4 Kostnader

Vad gäller kostnaderna för den föreslagna lösningen har ÖEF den principiella uppfattningen alt varje importerat energislag skall bära kostnaderna för beredskapen. Swedegas har i sin utredning räknat med vissa bidrag från statens sida. Den jämförelse som gjorts med beredskapslagringen av olja utgår enligt ÖEF från oriktiga utgångspunkter beträffande relationen mellan kommersiella lager och tvångslager.

En subventionering av naturgasens leveransberedskap bör enligt SIND
inte komma i fråga då naturgasen enligt tidigare angivna förutsättningar
skall introduceras på kommersiella grunder. SIND framhåller vidare att
frågan om beredskap för naturgaskunderna i gruppen mindre och mellan
stora företag måste klaras ut och det på ett sätt som inte ekonomiskt
missgynnar dessa förelag i förhållande Ull andra icke gasanvändande före
tag.                                                                                                                      138

Slatens energiverk konstaterar att kostnaderna för lagring av naturgas i Prop. 1986/87:95 bergrum är hög. Eftersom det är en relativt liten del av den totala naturgasmarknaden som fordrar att naturgas lagras, kan det vara svårt att motivera varför hela marknaden skall vara med och bära kostnaderna för lagring. De stora induslrikunderna lagrar ju olja själva till en betydligt lägre kostnad. Energiverket framhåller vidare att det från energipolitiska utgångspunkter inte finns anledning att bevilja beredskapslagring av naturgas större eller mindre bidrag än andra bränslen.

Vattenfall anser atl den i utredningen angivna beredskapslagringen utgör en så allvarlig kostnadsbelastning atl naturgasintroduktionen allvarligt försvåras. Vattenfall anser vidare att det är rimligt att naturgasen erhåller stöd på liknande sätt som skett för andra energiformer.

SPK har inte bedömt de ekonomiska konsekvenserna av beredskapslag-ringskraven pä naturgas. Behovet av beredskapslagring bör dock inte främst bestämmas av lagringskostnaderna utan av kraven på försörjnings-trygghet. SPK pekar på att om kraven på uppbyggnad av beredskapslager medför att initialkostnaderna för uppbyggnaden av naturgassystemet blir för hög för att naturgasen skall kunna hävda sig i konkurrensen med andra energislag, kan det motivera att lageruppbyggnaden stöds med statliga medel på samma sätt som vid uppbyggnaden av beredskapslager av olja. Merparten av beredskapslagren av olja har ytterst finansierats av konsumenterna. Konsekvenserna för lagring av naturgas bör enligt SPK pä motsvarande sätt huvudsakligen bäras av distributörerna och därmed slutligen av användarna av naturgas för att kostnads- och konkurrensneutralitet skall föreligga gentemot olja och kol.

Malmö kommun anser att under en introduktionsfas måste beredskapskravet finna sådana lösningar alt naturgasen inte belastas med kostnader som omöjliggör en marknadsuppbyggnad. Malmö kommun utgår från att staten är beredd att ekonomiskt kompensera Sydgasprojektet om ätgärder vidtas under konsortialavtalets giltighetslid som innebär en ekonomisk belastning pä Sydgasprojektet.

Även Helsingborgs kommun konstaterar att speciella förutsättningar gäller för Sydgasprojektet och framhåller att ytterligare ekonomisk belastning inte kan bäras av projektet.

Göteborgs kommun framhåller alt introduktionen av naturgas kommer att avsevärt försvåras om naturgasen belastas med samma höga krav på beredskapslagring som oljan.

SKB anser att varje energislag skall bära sina egna kostnader. Således bör naturgasförelagen finansiera de beredskapslager som erfordras vid naturgasanvändning, oavsett om dessa består av naturgas, olja, gasol eller kärnbränsle.

Gasföreningen framhåller att man, vid utnyttjande av alternativa ener
gislag i stället för lagring av naturgas, ser till att de andra energislagen inte
får bära kostnaden för beredskapslagringen. Om staten har för avsikt att
behandla naturgasen likadant som olja en gång behandlades, kommer den
kommersiella lagringen att gynnas av detta. Om branschen själv förordar
billigare beredskapslösningar och därigenom ådrar sig dyrare kommersiell
lagring, kan ett särskilt stöd för denna behöva utredas och diskuteras.     139

Kommunförbundet anser att det torde vara möjligt att ta ut erforderliga     Prop. 1986/87:95 kostnader av abonnenterna. Förbundet nämner i sammanhanget att naturgasen för närvarande belastas med mindre skatt än olja.

Sydgas AB hävdar att för att det skall bli ekonomiskt möjligt att bygga upp en nalurgasmarknad i Sverige krävs lösningar så atl naturgasen under en introduktionsfas inte belastas med kostnader för försöriningsberedskapen som omöjligör en utbyggnad. Det av Sydgas föreslagna förfarandel som innebär att resurserna koncentreras till en långsiktig lösning och att man under en övergångsperiod accepterar en något lägre beredskapsnivå, medverkar lill alt uppnå detta syfte. Sydgas utgår vidare från alt om åtgärder under konsortialavtalets giltighetstid införs som innebär en ekonomisk belastning på Sydgasprojektet vad avser försörjningsberedskap utöver uppvärmningskunderna, staten är beredd att med andra åtgärder ekonomiskt kompensera Sydgasprojektet för dessa.

Sydkraft Naturgas AB vill kraftigt understryka att de presenterade lösningarna medför oacceptabla ekonomiska konsekvenser vid den hittills beslutade naturgasintroduktionen i landet.

Avesta AB/Conswede AB framhåller att de av Swedegas angivna investeringskostnaderna för bergrum avser oinklätt djuplager. Samma gasvolym kan lagras enligt Avesta AB/Conswede AB:s koncept till inklätt bergrum pä mindre djup för i storleksordningen halva kostnaden.

2.5 Förslag om ytterligare utredningar om naturgaslagring

Swedegas anser att bergrumslagring är bästa lösningen och förordar en utveckling av denna metod i regi av Swedegas/Vattenfall. Swedegas anser vidare att man ytterligare bör belysa vissa av de grundläggande förutsättningarna för fastställande av lagringsprocenten.

Flera av remissinstanserna påpekar atl de nämnda och även andra problemområden kan behöva studeras närmare innan beslut fattas. Vad gäller de tekniska lösningarna framhåller remissinstanserna följande

ÖB, som förordar bergrumsalternalivet, är beredd att inhämta synpunkter från försvarets materielverk och fortifikationsförvaltningen vad gäller den tekniska utformningen.

ÖEF, som också förordar bergrumsalternativet, framhåller alt denna lagringsleknik är relativt oprövad varför del är angelägel atl insatser görs för utveckling av denna lagringsmetod.

Vattenfall anser att det i dag är för tidigt atl fastna för en teknisk lösning för bergrumslagring och hänvisar till att Swedegas FUD-projekt framöver bör kunna leda lill elt säkrare beslutsunderlag. Ytterligare undersökningar erfordras innan definitivt val kan ske.

Enligt Sydgas AB:s bedömning är det viktigt all i det vidare utredningsarbetet förutsättningslöst värdera de två alternativen inklätt bergrum resp. djupt bergrum. Sydgas undersöker förutsättningarna för att i samarbete med entreprenörer medverka till att en mindre pilotanläggning med den inklädda tekniken kommer Ull stånd i Hallandsåsen.

Även Sydkraft Naturgas AB betonar betydelsen av en förutsättningslös   140

värdering av de båda bergrumsalternativen i det fortsatta utredningsarbe-     Prop. 1986/87:95 tet.

Avesta AB/Conswede AB anser atl gasintressenterna bör ges i uppdrag att ytteriigare studera inklädda system och föreslår också en planering för att ta fram en mindre provanläggning.

Malmö kommun anser all en fullsländig utvärdering bör göras mellan olika tekniska lösningar.

Industrijörbundet anser att det i dag är omöjligt att avgöra om bergrumsmetoden är lämplig frän ekonomiska och tekniska synpunkter. Ett betydande utvecklingsarbete återstår enligt förbundet.

Några remissinstanser tar ocksä upp frågan om ytteriigare underiag vad gäller beredskapskrav och alternativa lösningar.

ÖEF anser att ytterligare utredningar och överväganden måste företas om de normer som bör ligga till grund för bedömningen av omfattningen av beredskapslagringen. Först när energiberedskapsutredningens förslag slutligen kan behandlas kan en definitiv beräkning göras av lagringsbehovei.

Energiverket efterlyser en utförligare belysning av hur stor den gasspecifika användningen är. Verket anser vidare det önskvärt att en klarare distinktion görs mellan kommersiella lager och beredskapslager.

Sydkraft Naturgas AB och Göteborgs kommun anser att de grundläggande fömtsättningarna för fastställande av lagringsprocenten bör ytteriigare belysas.

Kommunförbundet framhåller att i ett beredskapsläge är det troligt att inle bara gaskonsumenter utan också en stor del av oljekonsumenterna önskar utnyttja el för uppvärmning. Förutsättningarna för en övergång från gas till el bör därför enligt Kommunförbundets mening studeras i ett sammanhang där vår totala försöriningsberedskap beaktas.

Energiverket och Vattenfall anser att även andra beredskapslösningar än lagring av gas bör behandlas utföriigare innan slutlig ställning kan las lill förslaget om bergrumslagring.

Vattenfall framhåller att definitiva bedömningar av beredskapskraven inte bör göras för tidigt med tanke pä att andra leverantörer kan bli aktuella och eventuellt kan ändra beredskapsförutsättningarna.

Med tanke på kostnaderna finns det enligt SIND anledning att allvariigt söka efter alternativa metoder till lagring eller genom ökad flexibilitet hos kunderna möjliggöra etl utnyttjande av andra tillgängliga energiformer.

Gasföreningen anser att man, innan beslut las beträffande de långsiktiga beredskapsåtgärderna, bör utreda billigare beredskapslösningar än lagring av gas.

2.6 Övrigt

Planverket anser att en lokaliseringsutredning bör ske i vilken olika alter
nativa lägen vägs och bedöms även med hänsyn till planmässigt samman
hang och motstående intressen. ÖB förutsätter att lokaliseringen av be
redskapslager kommer alt remissbehandlas. Sydgas AB anser alt man vid
lokalisering av lager även bör studera alternativ i närheten av marknadens
tyngdpunkt.                                                                                                         '41

Avesta AB/Conswede AB framhåller att lokaliseringsmöjligheterna är     Prop. 1986/87:95 större med alternativa inklädda bergrum än det djupa oinklädda huvudalternativet.

Pannor över en viss storlek förutsätts av Swedegas få dispens från fastbränslelagens krav om förberedelser för eldning med fasta bränslen. Vattenfall delar helt bedömningen att denna dispens är nödvändig för att inte slå ut gasen från denna del av marknaden. Energiverket påpekar att frågan är under beredning inom verket.

142

BUaga 12:3     Prop. 1986/87:95

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
Med utgångspunkt i landets be- Med utgångspunkt i landets be-

hov av beredskapslager av olja och     hov av beredskapslager av olja och
kol bestämmer regeringen för varie     kol bestämmer regeringen för varie
slag av lagringsbränsle hur stor an-     slag av lagringsbränsle hur stor an
del av basmängderna som skall lag-     del av basmängderna som skall lag
ras under lagringsäret. ras  under   lagringsåret.   För  lag
ringsskyldig som driver värmeverk
eller kraftvärmeverk får regeringen
dock bestämma storleken av bered
skapslagrel   med  utgångspunkt   i
verkets eget beredskapsbehov.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

143

Bilaga 12:4     Prop. 1986/87:95

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet

Härigenom föreskrivs att 8 § och 14 § lagen (1985:635) om försöriningsberedskap på naturgasområdet skall ha följande lydelse

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

8§

Säljare av naturgas som avses i 5 § 2 skall vidta beredskapsåtgärder som gör del möjligt att, om tillförseln av naturgas avbryts eller försvåras, värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka åtgärder som skall vidtas bestäms med utgångspunkt i uppvärmningsbehovet för de fastigheter inom distributionsområdet som vid basårets utgång uppvärms med naturgas.

Säljare av naturgas som avses i 5 § 2 är också skyldig att vidta beredskapsåtgärder för förbrukare inom distributionsområdet som använder naturgas i annat syfte än som avses i första stycket och som inte själva är lagringsskyldiga enUgt 5 § I. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtagas och om den närmare ordning i vilken detta skall ske.

14 § Tillsynsmyndigheten skall för varie lagringsår

1.    för var och en som är beredskapsskyldig enligt 5 § 1 fastställa storieken av beredskapslagret och den utrustning som skall hållas enligt 6 §.

2.    fastställa beredskapsplan för vaoe säljares distributionsområde.

I beredskapsplanen skall anges I beredskapsplanen skall anges
vilka särskilda åligganden som skall vilka särskilda åligganden som skall
åvila fastighetsinnehavare enligt 8 § åvila fastighetsinnehavare enligt 8 §
och vilka särskilda åligganden som första och andra styckena och vilka
skall åvila fastighetsinnehavare en- särskilda åligganden som skall åvila
ligt 9 § andra stycket. Om säljaren fastighetsinnehavare enligt 9 § and
åläggs atl hålla visst beredskaps- ra stycket. Om säljaren åläggs att
lager, skall storleken pä detta fast- hålla visst beredskapslager, skall
ställas.                                        storieken pä detta fastställas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

144

Innehåll                                                                      Prop. 1986/87:95

1   Inledning ........................................................    85

2   Föredragandens överväganden och förslag ............ .. 87

2.1       Mål och allmän inriktning av försöriningsberedskapen inom energiområdet                87

2.2      Planeringsfömlsättningar ...............................    87

2.2.1    Krisperiodernas längd och karaktär............ .. 87

2.2.2    Konsumtionsstandard under kris ..............    88

2.2.3    Krishandel ........................................... .. 88

2.2.4    Prognoser över energikonsumtionens utveckling          89

2.3      Behov av beredskapsåtgärder ........................    90

2.4      Ersättning av importbränslen ......................... .. 90

2.5      Fjärrvärme..................................................    91

2.5.1    AUmänt ..............................................    91

2.5.2    Spillvärme ................................ ,.........    92

2.6 Beredskapsåtgärder inom elkraftsomrädet ........    93

2.6.1    Försöriningsberedskap inom elkraftsområdet               93

2.6.2    Åtgärder på elkraftsomrädet som tryggar den kommunaltekniska försöriningen ......................................................... 94

2.7 Beredskapslagring av olja...............................    95

2.7.1       Riktlinjer för beredskapslagring av olja...... .. 95

2.7.2       Behovavlager ......................................    95

2.7.3       Lagringsprocenttal m. m........................ .. 96

2.7.4       Omstmkturering av ansvaret för lagringen .. 97

2.7.5       Särskilda oljelagringsfrågor .................... .. 98

2.7.5.1     Stadiga myndigheter...................... .. 98

2.7.5.2     Oljekondenskraftverk .................... .. 98

2.7.5.3     Gasturbinanläggningar ................... .. 99

2.7.5.4     Raffinaderiernas räoljelager ............ .. 99

2.7.5.5     Kommersiella lager ........................ .. 99

2.7.5.6     Inlagring ..................................... 100

2.7.5.7     Vinterdispensen............................ 100

2.7.5.8     Tröskeleflekten ............................ 101

2.7.5.9     Vissa miljöaspekter ....................... 101

2.8      Beredskapslagring av kärnbränsle ................... 101

2.9      Beredskapslagring av kol ............................... 102

2.10   Beredskapslagring av naturgas m.m................. 103

2.10.1    Bakgrund ........................................... 103

2.10.2    Beredskapsålgärder pä naturgasområdet... 104

2.11      Ett samlat lagringsprogram ........................... 105

2.12      Handlingsberedskap .......................  ........... 106

3   Upprättat lagförslag .......................................... 107

4   Hemställan....................................................... 108

5   Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 ................... 108

C 16. Drift av beredskapslager............................. 109

C 17. Beredskapslagring och industriella åtgärder..... 110

C 18. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m.  .      112

C 19. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft............... 112

C20. Oljekrisnämnden......................................... 113

Bilaga 12:1 Sammanfattning av och remissyttranden över 1985 års energiberedskapsutrednings belänkande (SOU 1985:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och

krig .................................................... 114

145

Bilaga 12:2   Sammanfattning av och remissyttranden över Swedegas    Prop. 1986/87:95

AB:s rapport Leveransberedskap Naturgas ..    132

Bilaga 12:3   Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om bered
skapslagring av olja och kol .....................    143

Bilaga 12:4   Förslag fill lag om ändring i lagen (1985:635) om försöri
ningsberedskap pä naturgasområdet ..........    144

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987                                                                                                              146