Personlig assistans till personer över 65 år

Proposition 2000/01:5

Regeringens proposition
2000/01:5

Personlig assistans till personer över 65 år

Prop.

2000/01:5

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 september 2000.

Lena Hjelm-Wallén

Ingela Thalén

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att funktionshindrade personer som före fyllda
65 år har haft personlig assistans och assistansersättning skall få behålla
assistansen och ersättningen även efter att han eller hon har fyllt 65 år.
Assistansens och ersättningens omfattning får inte utökas efter 65-års-
dagen. Förslaget innebär ändringar i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) samt lagen (1993:389) om
assistansersättning (LASS).

I propositionen föreslås också att provisoriska beslut om ersättning
enligt LASS som är gynnande skall få fattas av tjänsteman inom försäk-
ringskassan om socialförsäkringsnämnden gett tjänstemannen sådan dele-
gation.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 5

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:5

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2   Lagtext...............................................................................................4

2.1     Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade......................4

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om

assistansersättning...............................................................6

3   Ärendet och dess beredning..............................................................8

4   Bakgrund...........................................................................................8

5   Förändringar i assistansreformen......................................................9

5.1      Personlig assistans efter 65 år.............................................9

5.2     Övergångsbestämmelser...................................................11

5.3     Tak för insatsens omfattning.............................................12

5.4     Omprövning av assistansersättning...................................13

5.5     Provisoriska beslut............................................................14

6   Ekonomiska konsekvenser..............................................................15

7   F örfattningskommentar...................................................................16

7.1      Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade.............16

7.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om

assistansersättning.............................................................17

Bilaga 1 Utdrag ur betänkandet Bemötande av äldre, trygghet,
självständighet och värdighet. SOU 1997:170........................18

Bilaga 2 Utdrag ur Riksförsäkringsverket, Assistansersättning -,
översyn av ersättningen för personlig assistans.

RFV ANSER 1999:1 ...............................................................22

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

14 september 2000...................................................................................24

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,

2. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning.

Prop. 2000/01:5

Lagtext

Prop. 2000/01:5

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade

dels att 9 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, med följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9a§*

Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som
ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och var-
aktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, mål-
tider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp
som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grund-
läggande behov).

Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande
behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om
behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Som kostnad för personlig assistans enligt 9 § 2 anses inte i något fall
ersättning som den enskilde själv lämnar

1. till någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller

2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som
överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid
m.m. i husligt arbete.

Insatser enligt 9 § 2 avser inte
tid efter det att den insatsberätti-
gade har fyllt 65 år.

9b§

Insatser enligt 9 § 2 avser tid
efter det att den insatsberättigade
har fyllt 65 år endast om

1. insatsen har beviljats innan
han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan om sådan insats
inkommer till kommunen senast
dagen före 65-årsdagen och
därefter blir beviljad.

Senaste lydelse 1996:534.

Insatser enligt 9 § 2 får dock Prop. 2000/01:5
inte utökas efter det att den insats-
berättigade har fyllt 65 år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. En person som före den 1 januari 2001 har beviljats insats enligt
9 § 2 denna lag men som insatsen har upphört för på grund av han eller
hon har fyllt 65 år har rätt att efter en ny ansökan återfå insatsen tidigast
fr.o.m. den 1 januari 2001. Insatsens omfattning skall grundas på det
beslut som gällde närmast före 65-årsdagen. En sådan ansökan skall ha
kommit in till kommunen senast den 31 december 2002.

1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning

Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 13 §§ lagen (1993:389) om assi-
stansersättning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:5

Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade har, utom
i fall som anges i 4 §, rätt att för
sin dagliga livsföring få assistans-
ersättning enligt denna lag om han
eller hon

- inte har fyllt 65 år, och

- har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov un-
der i genomsnitt mer än 20 timmar
i veckan.

Personlig assistans har i denna 1;
(1993:387) om stöd och service till

Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade har, utom
i fall som anges i 4 §, rätt att för
sin dagliga livsföring få assistans-
ersättning enligt denna lag om han
eller hon har behov av personlig
assistans för sina grundläggande
behov under i genomsnitt mer än
20 timmar i veckan

Assistansersättning lämnas för
tid efter det att den ersättningsbe-
rättigade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan
han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan inkommer till försäk-
ringskassan senast dagen före 65-
årsdagen och därefter blir bevil-
jad.

Antalet assistanstimmar får inte
utökas efter det att den ersätt-
ningsberättigade har fyllt 65 år.
samma betydelse som i 9 a § lagen
ssa funktionshindrade.

Rätt till assistansersättning för den som erhåller sådan ersättning skall
omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om rätt till ersättning
senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.

För person som erhåller assi-
stansersättning efter det att han
eller hon har fyllt 65 år får om-
prövning endast ske vid väsentligt
ändrade förhållanden.

Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden
skall gälla från och med den månad då anledning till ändringen uppkom.

Senaste lydelse 1996:535.

13 §

Frågor som avses i 6-8 §§ skall Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av   inom försäkringskassan avgöras av

socialförsäkringsnämnd.             socialförsäkringsnämnd. Nämnden

kan dock överlämna till en tjäns-
teman vid försäkringskassan att
fatta beslut enligt 8 §.

Prop. 2000/01:5

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. En person som före den 1 januari 2001 har uppburit assistansersätt-
ning enligt denna lag men som ersättningen har upphört för på grund av
att han eller hon har fyllt 65 år har rätt att efter en ny ansökan återfå
ersättning tidigast fr.o.m. den 1 januari 2001. Ersättningen skall grundas
på det beslut som gällde närmast före 65-årsdagen. En sådan ansökan
skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den
31 december 2002.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2000/01:5

Regeringen beslutade den 14 december 1995 bemyndiga chefen för
Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att
kartlägga och analysera frågan om bemötande av äldre. I december 1997
överlämnade utredningen sitt slutbetänkande - Bemötandet av äldre,
trygghet, självständighet och värdighet (SOU 1997:170). En sammanfatt-
ning av förslagen i betänkandet, i den del de gäller rätt till fortsatt assi-
stans efter 65 års ålder, samt de lagförslag som lades fram i denna del
finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En remissamman-
ställning i denna del finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr
S97/8453/ST).

Vid riksdagsbehandlingen av Nationell handlingsplan för äldrepoliti-
ken framställdes flera motionsyrkanden om rätt till fortsatt personlig assi-
stans efter 65-årsdagen. Socialutskottet ansåg att det var olyckligt att stö-
det inte var likvärdigt över hela landet och att omfattningen och konti-
nuiteten i stödet försämrades för många när de fyllde 65 år. Utskottet
föreslog riksdagen att ge regeringen till känna att i budgetarbetet över-
väga om rätten till personlig assistans kunde utvidgas så att den som
erhåller assistans före 65 års ålder far behålla denna även efter 65-
årsdagen. Riksdagen följde utskottets förslag (prop. 1997/98:113, bet.
1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307).

Regeringen gav den 25 juni 1998 Riksförsäkringsverket i uppdrag att
göra en översyn av reglerna om ersättning för personlig assistans enligt
lagen (1993:389) om assistansersättning. Olika frågeställningar skulle
belysas som i huvudsak gällde den nuvarande schablonersättningen för
personlig assistans. Uppdraget redovisades till regeringen i februari 1999.
I redovisningen ingick ett avsnitt där Riksförsäkringsverket lämnade en
beskrivning av några andra problemområden utöver de som berörts inom
ramen för uppdraget. Främst gällde det frågor av administrativ och eko-
nomisk karaktär. I den delen lämnades också bl.a. förslag till ändringar i
lagen (1993:389) om assistansersättning rörande provisoriska beslut. För-
slag och lagförslag som lades fram i denna del finns i bilaga 2. Rapporten
har remissbehandlats. En remissammanställning i denna del finns till-
gänglig i Socialdepartementet (dnr S1999/706/ST).

Bakgrund

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
ger enligt 9 § personer som tillhör lagens personkrets rätt till personlig
assistans om behov av sådant stöd finns. Det är den insats i LSS som bli-
vit mest omtalad och kanske i störst utsträckning påverkat livet för många
personer med omfattande funktionshinder. Syftet med insatsen är att ge
den enskilde en möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv. När
de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka har den
enskilde rätt till assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistans-
ersättning (LASS). Enligt nuvarande regler begränsas dock rätten till per-
sonlig assistans och assistansersättning till personer som inte har fyllt

65 år. De förändringar i assistansreformen som regeringen föreslår om-
fattar både LSS och LASS.

Rätten till personlig assistans har nu funnits i drygt sex år. Reformen
har präglats av vissa tillämpnings- och finansieringsproblem. Lagregler
och administrativa rutiner har därför ändrats under tiden som gått sedan
införandet för att förenkla och förbättra tillämpningen samt kontrollera
kostnaderna.

Erfarenheterna visar att personlig assistans och den statliga asssistans-
ersättningen har inneburit ökad valfrihet och större inflytande samt bättre
livskvalitet för många med omfattande funktionshinder. Samtidigt visar
studier att 65-årsgränsen har inneburit insatser av mindre omfattning och
lägre kvalitet för många som berörts. Socialstyrelsen gjorde på uppdrag
av regeringen en uppföljnings- och utvärderingsrapport (Handikappre-
formen Slutrapport 1997, 1997:4). I rapporten anges bl.a. att personer
som har personlig assistans i vissa kommuner får behålla denna även
efter 65-årsdagen medan andra kommuner härefter försämrar stödet.
Socialstyrelsen ansåg att det borde övervägas om personer som har per-
sonlig assistans skulle få behålla denna efter 65 år.

I ett projekt inom Socialdepartementet med Statskontoret som projekt-
ledare har bl.a. en kartläggning av stödet före och efter 65-årsdagen
gjorts (dnr S2000/2741/ST). Enligt projektets rapport, som bygger på
uppgifter om 259 personer boende i 43 kommuner, framgår att det finns
stora variationer mellan kommunerna i stödet efter 65-årsdagen. I när-
mare hälften av fallen har personerna erhållit stöd i mindre omfattning
efter 65 årsdagen. Bland dessa fanns även ett fatal personer som inte
erhållit något stöd alls. I drygt 40 procent av fallen var stödet från
kommunen av samma omfattning mätt i timmar. Vissa kommuner för-
söker i mycket stor omfattning att ge personerna samma stöd som de haft
tidigare medan detta knappast förekommer alls i andra kommuner. Det
var också vanligare att de som haft personlig assistans många timmar
erhållit samma stöd efter 65-årsdagen jämfört med de som haft assistans
färre timmar. Sannolikt har personer med många assistanstimmar haft
svårt att fa det stöd de behövde genom t.ex. insatser från hemtjänsten,
eftersom sådana insatser ofta ges av flera olika personer och i form av
punktinsatser.

Prop. 2000/01:5

5      Förändringar i assistansreformen

5.1       Personlig assistans efter 65 år

Regeringens förslag: Insatser enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om sär-
skilt stöd och service till vissa funktionshindrade och assistansersätt-
ning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning far behållas av en
person som har beviljats respektive uppbär en sådan förmån innan han
eller hon fyller 65 år eller inkommer med en ansökan om personlig
assistans eller assistansersättning till kommunen eller till allmän för-
säkringskassa senast dagen före 65-årsdagen och därefter beviljas
sådan insats eller ersättning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna instämmer i utredarens
förslag, flertalet dock med reservation för att det behöver göras en nog-
grann analys av de ekonomiska konsekvenserna innan förslaget antas.
Exempel på remissinstanser som instämmer är bl.a. Socialstyrelsen, Pen-
sionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF),
De handikappades Riksförbund (DHR), Demensförbundet, Sveriges
Dövas Riksförbund (SDR), Synskadades Riksförbund (SRF) och Handi-
kappförbundens samarbetsorganisation (HSO). DHR, SRF och HSO
framför att rätten till personlig assistans och assistansersättning bör
utvidgas till att omfatta även personer som drabbas av funktionshinder
efter 65 år. Några instanser avstyrker förslaget av ekonomiska skäl eller
av rättviseskäl, bl.a. Vellinge kommun, Sundsvalls kommun och
Örnsköldsviks kommun. Nacka kommun och Lomma kommun tillstyrker
förslaget samtidigt som man påtalar att problemet med att personer
behandlas olika i kommunerna kommer att kvarstå men med en annan
gränsdragning. Svenska Kommunförbundet anser att förslaget brister i
analys av hur det skall finansieras.

Skälen för regeringens förslag: Ett viktigt syfte med personlig assi-
stans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till funktionshindrade
(LSS) och assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistans-
ersättning (LASS) är enligt förarbetena (prop. 1992/93:159, bet.
1992/93:SoU19) att för personer med omfattande livslånga eller långva-
riga funktionshinder åstadkomma villkor som är likvärdiga med andra
människors i motsvarande åldrar. Med personlig assistans kan den en-
skilde också ges goda möjligheter till självbestämmande och inflytande
över sin egen livssituation och t.ex. kunna välja vem som skall ge hjälp
till honom eller henne. Av statsfinansiella skäl var det när den aktuella
lagstiftningen infördes inte möjligt att bygga upp ett system som innebär
att rätten till personlig assistans och assistansersättning skulle gälla oav-
sett den enskildes ålder. För personer över 65 år lämnas stöd i form av
t.ex. hjälp i hemmet enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller ledsagning
enligt LSS.

Förslaget bygger på grundtanken att de nya reglerna skall gälla för dem
som redan innan de fyllt 65 år uppburit de här aktuella förmånerna.
Anledningen är främst att regeringen vill främja kontinuiteten i insatsen
eller ersättningen. En person som har vant sig vid och inrättat sitt liv efter
det stöd och den trygghet som kan ges genom assistansen skall inte
behöva känna oro inför sin 65-årsdag. Stödet skall därför inte förändras
för de insats- och ersättningsberättigade personerna i och med att de
fyller 65 år. Regeringen anser att det är angeläget att de personer som
omfattas av dessa förmåner behandlas lika och får förmåner av samma
karaktär även efter det att de fyllt 65 år, oberoende av var i landet de är
bosatta.

Utredaren föreslog att rätten till personlig assistans och assistansersätt-
ning skulle gälla så länge personen bodde kvar i en ordinarie bostad.
Regeringen anser dock att de begränsningar som gäller i dag vad
beträffar boendeform fortsättningsvis även skall gälla för dem som är
äldre än 65 år.

Prop. 2000/01:5

10

Kortare avbrott m.m. i samband med 65-årsdagen

Det kan hända att en person som beviljats assistans eller assistansersätt-
ning är inlagd på sjukhus eller av annan anledning, t.ex. korttidsboende,
rent faktiskt inte har någon assistans eller uppbär någon assistansersätt-
ning vid det tillfälle då han eller hon fyller 65 år. Det kan också inträffa
att en person som innan fyllda 65 år har beviljats rätt till sådana förmåner
ännu inte hunnit ta förmånen i anspråk. Ett sådant mer tillfälligt avbrott
eller en fördröjning skall enligt regeringens mening inte frånta den en-
skilde rätten till assistans efter 65-årsdagen.

Ansökan måste göras före 65-årsdagen

En övre åldersgräns för ansökningstidpunkten måste sättas för personlig
assistans eller assistansersättning. Insatsen eller ersättningen är i dag
främst ett stöd för att funktionshindrade skall kunna leva ett aktivt liv
oberoende av sitt funktionshinder. Om rätten till insatsen eller ersätt-
ningen skulle kunna sökas för första gången oberoende av vilken ålder
den sökande uppnått skulle de komma att ändra karaktär. Om nya ansök-
ningar skulle kunna göras även efter 65-årsdagen skulle insatsen eller
ersättningen med stigande ansökningsålder kunna komma att redan från
början fungera främst som ett komplement till samhällets hälso- och
sjukvård och äldreomsorg. Sådana behov som för första gången upp-
kommer efter 65 år far lösas inom ramen för äldreomsorgen och skall inte
lösas med personlig assistans enligt LSS eller med assistansersättning
enligt LASS. Regeringen anser därför att gränsen för ansökningstid-
punkten lämpligen bör sättas vid dagen före 65-årsdagen eftersom perso-
nen, om han eller hon inkommer med ansökan senast då, måste anses ha
varit funktionshindrad åtminstone innan han eller hon uppnått den sed-
vanliga tidpunkten för ålderspension. De som inkommer med en ansökan
till kommunen eller till försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen
och som därefter får sin ansökan beviljad omfattas alltså också av de
föreslagna bestämmelserna.

5.2 Övergångsbestämmelser

Prop. 2000/01:5

Regeringens förslag: En person som före den 1 januari 2001 har be-
viljats insatser enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade eller assistansersättning enligt lagen
(1993:389) om assistansersättning men som insatsen eller ersättningen
upphört för på grund av att han eller hon fyllt 65 år har rätt att efter en
ny ansökan återfå insatsen eller ersättningen tidigast fr.o.m. den 1 ja-
nuari 2001. Omfattningen av insatsen eller ersättningen skall grundas
på det beslut som gällde närmast före 65-årsdagen. En sådan ansökan
skall ha kommit in till kommunen eller till den allmänna försäkrings-
kassan senast den 31 december 2002.

Utredningens förslag: Utredaren lämnar inget förslag i denna del.

11

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär en för-
bättring av de hittills gällande reglerna om personlig assistans enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
och assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS). Det finns därför anledning att försöka se till att förslaget
genomförs på ett sätt som kan upplevas som rättvist också av de grupper
som tidigare har haft personlig assistans enligt LSS eller till assistans-
ersättning enligt LASS men som förlorat denna rätt på grund av att han
eller hon fyllt 65 år.

Regeringen föreslår därför att den som förlorat sin insats eller sin
ersättning på grund av tidigare gällande 65-årsgräns skall kunna ansöka
på nytt om att få insatsen eller ersättningen åter. En ansökan måste göras
i varje enskilt fåll till kommunen eller försäkringskassan. Det är det
beslut som förelåg närmast före 65-årsdagen som skall gälla även efter
65-årsdagen om inte undantagen i 4 § LASS är tillämpliga. Övergångs-
bestämmelserna skall tillämpas så att personlig assistans eller assistans-
ersättning kan fås tidigast fr.o.m. det att de förändrade reglerna träder i
kraft den 1 januari 2001. Observeras bör att bestämmelsen i 5 § sista
stycket LASS om att assistansersättning inte får lämnas för längre tid
tillbaka än tre månader före den månad då ansökan eller anmälan blir
tillämplig även i detta sammanhang.

En ny ansökan om insatser enligt LSS eller assistansersättning enligt
LASS enligt övergångsbestämmelserna skall ha kommit in till kommu-
nen eller den allmänna försäkringskassan senast den 31 december 2002.
Enligt regeringens mening borde en tvåårsperiod räcka för den enskilde
att informera sig om de nya reglernas innehåll och för att ansöka om att
återfå den tidigare förlorade insatsen. Någon retroaktiv ersättning, med
undantag av vad som följer av 5 § LASS, från den tidpunkt den enskilde
förlorade sin personliga assistans eller assistansersättning skall inte utgå.

5.3 Tak för insatsens omfattning

Regeringens förslag: Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att
den insats- eller ersättningsberättigade har fyllt 65 år.

Prop. 2000/01:5

Utredningens förslag: Utredaren föreslår att den som har personlig
assistans enligt LSS med statlig assistansersättning när han eller hon fyl-
ler 65 år får behålla sin rätt till assistans och assistansersättning även för
tiden därefter. Utredaren berör dock inte frågan om timtak eller möjlighet
till utökning av insatsen.

Remissinstanserna: Länsrätten i Skåne anser att det av lagtexten bör
framgå i vad mån insatsens omfattning kan utökas efter att den insatsbe-
rättigade fyllt 65 år.

Skälen för regeringens förslag: För rätt till personlig assistans krävs,
enligt gällande regler, att den funktionshindrade personen behöver hjälp
med sina grundläggande behov. Den som har ett behov av personlig assi-
stans för sina grundläggande behov har enligt LSS rätt till personlig assi-
stans även för andra behov, om behoven inte tillgodoses på annat sätt.
Exempel på sådana behov kan vara att få hjälp med att komma ut i sam-

12

hället, att studera eller att fa eller behålla ett arbete. Vid bedömning av
om den enskilde har behov av insatsen i sin livsföring måste jämförelser
göras med den livsföring som kan anses normal för personer i samma
ålder. Om omständigheterna förändrats så att behovet av personlig assi-
stans ökar kan den enskilde beviljas fler timmar assistans. När de grund-
läggande behoven överstiger 20 timmar i veckan kan assistansersättning
beviljas enligt LASS.

Den enskildes behov av insats skall, som nämnts ovan, alltid göras med
utgångspunkt i vad som anser vara normalt för personer i samma ålder.
Behov av bistånd i hemmet (hemtjänst) enligt socialtjänstlagen
(1980:620) med t.ex. städning, inköp och liknande ökar för många män-
niskor i takt med stigande ålder. Enligt nuvarande regler skall insatser
enligt LSS endast ges till personer med funktionshinder som uppenbart
inte beror på normalt åldrande. Det skulle uppstå betydande, för att inte
säga omöjliga, gränsdragningsproblem för kommunen respektive försäk-
ringskassan att utreda huruvida ett ökat stödbehov efter fyllda 65 år har
uppstått på grund av normalt åldrande/åldersrelaterad sjukdom eller på
grund av att den sjukdom eller skada som föranlett det ursprungliga
funktionshindret förvärrats. Regeringen anser därför att omfattningen av
assistansen inte skall kunna ökas efter 65-årsdagen och föreslår att det
både i LSS och i LASS bör införas en uttrycklig regel som begränsar
antalet insatstimmar och antalet assistanstimmar till det antal som gällde
vid 65-årsdagen. Behov av ökade insatser efter 65-årsdagen skall i stället
tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom ledsagning enligt LSS eller i form
av insatser enligt socialtjänstlagen. Även dessa insatser kan dock utföras i
assistansliknande former.

Prop. 2000/01:5

5.4 Omprövning av assistansersättning

Regeringens förslag: Tvåårsomprövning av assistansersättning skall inte
göras för personer som är äldre än 65 år. Vid väsentligt ändrade förhål-
landen skall dock försäkringskassan kunna initiera en omprövning för att
minska eller dra in ersättningen.

Utredningens förslag: Utredaren lämnar inte något förslag i denna
fråga.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser berör frågan.

Skälen för regeringens förslag: Rätten till assistansersättning skall
enligt LASS omprövas när två år förflutit från det att frågan prövades
eller dessförinnan vid väsentligt ändrade förhållanden. En omprövning
skall också ske om den ersättningsberättigade lämnar in en ny ansökan
därför att stödbehovet förändrats. Under arbetet med ett förslag att
utvidga rätten till assistansersättning till att omfatta även personer som
har fyllt 65 år har det framförts synpunkter, bl.a. från Riksför-
säkringsverket, att tvåårsomprövningen inte skall omfatta dem som är
äldre än 65 år. Ett slopande av tvåårsomprövningen motiveras med att de
svårigheter som tidigare beskrivits angående bedömningen av vad som är
åldersrelaterade behov skulle bli svåra att hantera även vid
omprövningen.

13

När det gäller personer som har fyllt 65 år föreslår regeringen därför,
efter samråd med Riksförsäkringsverket, att en tvåårsomprövning av assi-
stansersättning inte skall ske. Regeringen anser att det är viktigt att äldre
personer med svåra funktionshinder kan känna en trygghet i att det stöd
de erhåller inte blir föremål för återkommande omprövningar. Ett ytterli-
gare motiv är, som angavs ovan, gränsdragningsproblemen för försäk-
ringskassorna. Försäkringskassorna skall dock kunna ta initiativ till
omprövning av ett redan fattat beslut vid väsentligt ändrade förhållanden
enligt 7 § LASS på samma sätt som i dag. En sådan omprövning kan
dock aldrig leda till en ökning av antalet assistanstimmar jämfört med
vad som gällde inför 65-årsdagen. Förslaget innebär administrativa för-
enklingar för försäkringskassan.

Det förekommer att den enskilde på eget initiativ väljer bort assistans
och assistansersättning för att t.ex. i stället flytta till en gruppbostad eller
begär att omfattning av assistansen skall minska. I det fall han eller hon
vid ett senare tillfälle skulle vilja återfå assistans eller öka antalet assi-
stanstimmar skall detta kunna ske efter ansökan men med högst det antal
timmar som gällde vid 65-årsdagen. Någon ny prövning av behovet
behöver då inte göras. På så sätt underlättas för den enskilde att pröva på
t.ex. boende i gruppbostad utan att riskera att för framtiden förlora rätten
till assistansersättning.

I de fall försäkringskassan dragit in eller minskat assistansersättningens
omfattning till följd av väsentligt ändrade förhållanden bör det finnas en
möjlighet för den enskilde att återfå eller öka assistansen framledes om
förhållandena ånyo förändrats väsentligt. Det är då upp till försäkrings-
kassan att bedöma behovet men den enskilde skall inte kunna beviljas fler
timmar än vad som gällde vid 65-årsdagen.

5.5 Provisoriska beslut

Prop. 2000/01:5

Regeringens förslag: Provisoriska beslut om ersättning enligt lagen
(1993:389) om assistansersättning som är gynnande får fattas av
tjänsteman vid försäkringskassan om socialförsäkringsnämnden
överlämnat en sådan beslutanderätt till tjänstemannen.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av 13 § LASS följer att provisoriska
beslut om assistansersättning skall fattas av socialförsäkringsnämnden
och får då omfatta endast gynnande beslut. I dag fattas ytterst få sådana
beslut eftersom försäkringskassorna upplever det som administrativt
merarbete inför det slutliga förslaget till socialförsäkringsnämnden. För
samtliga övriga socialförsäkringsförmåner som beslutas av socialförsäk-
ringsnämnden kan nämnden uppdra till en tjänsteman att fatta proviso-
riska beslut.

Försäkringskassorna har under de år som gått sedan assistansersätt-
ningen infördes tillägnat sig en betydande erfarenhet i fråga om hand-

14

läggning och behovsbedömningar. Detta talar enligt regeringens uppfatt-
ning för att socialförsäkringsnämndema därför nu bör ges rätt att uppdra
till tjänstemän att fatta gynnande provisoriska beslut i avvaktan på social-
försäkringsnämndens beslut.

Förslaget innebär att den sökande kan få ett snabbare besked om assi-
stansersättning än om han eller hon måste vänta till dess socialförsäk-
ringsnämnden fattat sitt slutgiltiga beslut vilket kan innebära flera måna-
ders förlängning av handläggningstiden. Regeringen bedömer att tiden
mellan ansökan och första utbetalning av assistansersättning bör kunna
minskas betydligt med detta förslag. En följdeffekt av kortare handlägg-
ningstider blir också att tiden för eventuell överkompensation i form av
vårdbidrag eller handikappersättning reduceras. Förslaget bidrar även till
att till viss del likställa formen av beslut för assistansersättning med
övriga socialförsäkringsförmåner där beslut fattas i socialförsäkrings-
nämnden.

Prop. 2000/01:5

6 Ekonomiska konsekvenser

En utvidgning av rätten till personlig assistans och assistansersättning för
personer äldre än 65 år kommer att leda till ökade kostnader för staten
och minskade kostnader för kommunerna.

De ekonomiska konsekvenserna av att personer över 65 år får behålla
personlig assistans och assistansersättning har beräknats i ett projekt
inom Socialdepartementet med Statskontoret som projektledare. Som
underlag för beräkningarna har Statskontoret (i ett urval av kommuner)
undersökt vilket stöd personer som fyllt 65 år och förlorat rätten till per-
sonlig assistans och assistansersättning fått. Dessutom har en prognos
gjorts över hur många personer som kommer att ha assistansersättning
samt det genomsnittliga antalet timmar per vecka liksom ersättningens
nivå.

Kostnadsberäkningarna bygger på antaganden om assistansersättning
för dels antalet personer med s.k. övergångsbestämmelser, dels antal per-
soner som omfattas av nya regler. På samma sätt har antaganden om
antalet timmar per vecka samt timkostnad gjorts för dessa två grupper.
Det är kostnadseffekterna för övergångsbestämmelser som dominerar de
första två åren efter reformens ikraftträdande. Därefter kommer kostnads-
effekterna för de grupper som omfattas av nya regler att dominera.

Antalet personer äldre än 65 år, som antas erhålla assistansersättning
beräknas till 632 år 2001. Därefter ökar de till 761 personer år 2002 och
till 896 personer år 2003.

Regeringen bedömer att kostnaderna för staten - genom de förslag som
lämnats i det föregående - kommer att öka med 293 miljoner kronor år
2001, 387 miljoner kronor år 2002 samt 500 miljoner kronor år 2003.
Kostnaderna ökar årligen bl.a. till följd av att allt fler åldersgrupper
kommer att erhålla assistansersättning. Kostnaderna beräknas stiga ända
fram till år 2025 varefter de stabiliseras.

Regeländringen innebär att staten till en del övertar kostnadsansvaret
för stödet till äldre funktionshindrade och att kommunernas kostnader

15

minskar. I stället för de kostnader som kommunerna har i dag för äldre
funktionshindrade som tidigare haft personlig assistans med assistans-
ersättning, t.ex. hemtjänst och ledsagarservice, kommer kommunerna
genom regeländringen endast att ha finansieringsansvar för de första
20 timmarna i assistansersättningen. Regeringen bedömer att den kost-
nadsbesparing som uppstår för kommunerna blir 189 miljoner kronor år
2001, 255 miljoner kronor år 2002 samt 333 miljoner kronor år 2003. Att
besparingseffekten ökar hänger samman med att det för varje år tillkom-
mer en åldersgrupp som i stället för kommunalt finansierade insatser
erhåller assistansersättning. Besparingseffekten beräknas stiga ändra fram
till år 2025.

De ekonomiska konsekvenserna av en utvidgning av rätten till person-
lig assistans utan assistansersättning, vilken helt och hållet finansieras av
kommunen, bedöms på nationell nivå i sammanhanget vara förhållande-
vis små. Kostnaderna för kommunerna bedöms öka med omkring
4 miljoner kronor. Skillnaden i omfattning av den stödinsats som kom-
munerna vid en regeländring tillhandahåller dessa personer bedöms bli
begränsad.

Förslagen enligt ovan är således sammantaget positiva för kommuner-
nas ekonomi. I enlighet med finansieringsprincipen skall de minskade
kostnaderna för kommunerna regleras genom det generella statsbidraget.

De ekonomiska konsekvenserna av förslagen regleras i budgetproposi-
tionen för år 2001.

Prop. 2000/01:5

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade

9a§

Paragrafen har ändrats så tillvida att tredje stycket har tagits bort.

9b§

Paragrafen är ny.

Första stycket anger förutsättningarna för att erhålla personlig assistans
för personer som har fyllt 65 år. Det är två situationer som avses, dels
personer som redan har insats beviljad, dels personer som inkommer med
en ansökan, som senare beviljas, före 65-årsdagen.

I andra stycket anges att insatsen inte far utökas efter det att den in-
satsberättigade har fyllt 65 år.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

I punkt 1 anges när lagändringen skall träda i kraft.

I punkt 2 anges att person som har haft personlig assistans, men där
insatsen har upphört på grund av tidigare åldersgräns, efter ansökan skall
kunna återfå sådan insats. Omfattningen av insatsen skall då grundas på

16

det beslut som förelåg före 65-årsdagen. Det anges också att sådan ansö- Prop. 2000/01:5
kan skall ha inkommit till kommunen senast den 31 december 2002.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning

I första stycket har bestämmelsen om att assistensersättning inte utges
efter 65-årsdagen tagits bort.

I andra stycket anges förutsättningarna för att erhålla assistansersätt-
ning för den som har fyllt 65 år. Det är två situationer som avses, dels
personer som redan har insats beviljad, dels personer som inkommer med
en ansökan, som senare beviljas, före 65-årsdagen.

I tredje stycket anges att insatsen inte far utökas efter det att den insats-
berättigade har fyllt 65 år.

Fjärde stycket motsvarar tidigare andra stycket.

I ett nytt andra stycke anges att omprövning av assistansersättning för
person som har fyllt 65 år endast får ske vid väsentligt ändrade förhållan-
den. Någon automatisk omprövning vart annat år skall således inte göras
för 65-åringar och äldre.

13 §

I paragrafen görs ett tillägg av innebörd att socialförsäkringsnämnden
kan överlämna till tjänsteman vid försäkringskassan att fatta beslut enligt
8§.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Se kommentaren till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser avse-
ende lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.

17

Utdrag ur betänkandet

Bemötandet av äldre, trygghet, självständighet och värdighet
(SOU 1997:170)

Stöd genom personlig assistans

Prop. 2000/01:5

Bilaga 1

Mitt förslag: Den som har personlig assistans enligt LSS med statlig
assistansersättning när han eller hon fyller 65 år far behålla sin rätt till
personlig assistent och statlig assistansersättning även for tiden där-
efter. Rätten gäller så länge personen bor i ordinarie bostad och är in-
satsberättigad.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare anfört (avsnitt 5.9) anser
Socialstyrelsen efter sin utvärdering år 1997 av handikappreformen att
frågan bör prövas om personer med personlig assistent och statlig assi-
stansersättning bör kunna behålla detta stöd efter 65 år.

Jag har tidigare utvecklat att jag anser detta vare en fråga om inflytande
och självbestämmande for människor som har mycket omfattande prak-
tiska svårigheter i sin dagliga livsföring. Jag har också noterat att i vissa
kommuner får den enskilde behålla assistansen i samma form och om-
fattning, även om den statliga assistansersättningen upphör efter 65-års-
dagen. I andra kommuner försämras stödet. Enligt uppgifter från Riksför-
säkringsverket och Socialstyrelsen är det i genomsnitt 140 personer/år
(räknat på en tioårsperiod) som fyller 65 år och som nu har personlig
assistent med statlig assistansersättning.

Kritik kan riktas mot att jag i mitt förslag inte beaktar motsvarande be-
hov hos personer som efter fyllda 65 år far omfattande funktionshinder
och hjälpbehov av det slag som är en grundförutsättning för att erhålla
personlig assistansersättning enligt LSS respektive LASS: Jag anser
självfallet att också dessa personer skall mötas av respekt för självbe-
stämmande, integritet, trygghet och värdighet. Detta skall prägla de
hjälpinsatser som de behöver. Jag ser dock ingen möjlighet att nu lägga
ett förslag, som även omfattar dem som efter 65 år fatt omfattande funk-
tionshinder.

Den av mig föreslagna regelförändringen bör behandlas skyndsamt i
samband med den analys av utformningen av LASS och genomförda re-
geländringar som nyligen aktualiserats i regeringskansliet med syftet att
åstadkomma en stabil och långsiktig ordning i detta stödsystem.

18

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:5

Bilaga 1

9a§‘

Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som
ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och var-
aktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, målti-
der, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp
som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade
(grundläggande behov).

Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande be-
hov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov som
inte tillgodoses på annat sätt.

Som kostnad för personlig assistans enligt 9 § 2 anses inte i något fall
ersättning som den enskilde själv lämnar

1. till någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller

2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som
överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid
m.m. i husligt arbete.

Insatser enligt 9 § 2 avser inte
tid efter det att den insatsberätti-

Insatser enligt 9 § 2 avser inte
tid efter det att den insatsberätti-

gade har fyllt 65 år.

gade har fyllt 65 år. Till den som
uppbär sådana insatser när han
eller hon fyller 65 år får dock in-
satserna utges så länge som ve-
derbörande är insatsberättigad
och bor i en ordinarie bostad.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1996:534

19

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:389) om assistansersättning
skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:5

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade har, utom
i fall som anges i 4 §, rätt att för
sin dagliga livsföring fa assistans-
ersättning enligt denna lag om han
eller hon

- inte har fyllt 65 år, och

- har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov un-
der i genomsnitt mer än 20 timmar
per vecka.

Personlig assistans har i denna
lag samma betydelse som i 9 a §
lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade.

Föreslagen lydelse

§2

Den som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade har, utom
i fall som anges i 4 §, rätt att för
sin dagliga livsföring fa assistans-
ersättning enligt denna lag om han
eller hon

- inte har fyllt 65 år, och

— har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov un-
der i genomsnitt mer än 20 timmar
per vecka.

Den som uppbär assistans-
ersättning när han eller hon fyller
65 år får dock behålla sin rätt till
ersättning så länge vederbörande
är ersättningsberättigad och bor i
en ordinarie bostad.

Personlig assistans har i denna
lag samma betydelse som i 9 a §
lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade.

Denna lag träder i kraft den

2 Senaste lydelse 1996:535

20

Förslag till ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:5

Bilaga 1

Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.

13 §

Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Beslut en-
ligt 8 § får dock fattas av tjänste-
man i försäkringskassan om nämn-
den gett ett sådant bemyndigande.

21

Utdrag ur Riksförsäkringsverket, Assistansersättning — översyn
av ersättningen för personlig assistans. RFV ANSER 1999:1

Provisoriska beslut

Prop. 2000/01:5

Bilaga 2

RFV:s förslag: Provisoriska beslut om assistansersättning får fattas
av tjänsteman inom försäkringskassan om socialförsäkringsnämnden
gett ett sådant bemyndigande.

Enligt gällande lydelse i LASS ska provisoriska beslut fattas av
socialförsäkringsnämnden och far då omfatta endast gynnande beslut.

I dag finns ytterst få provisoriska beslut. Orsaken är att kassorna upp-
lever det som ett administrativt merarbete inför förslag till SFN. Det slut-
liga beslutet ska ju ändå tas i nämnden.. För alla övriga socialförsäk-
ringsförmåner som beslutas av nämnden kan nämnden bemyndiga en
tjänsteman att fatta provisoriska beslut.

Regeringen föreslog i lagrådsremissen till propositionen (1992/93:129)
Stöd och service till vissa funktionshindrade att 20 kap. 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) skulle tillämpas vad gäller rätt
att fatta provisoriska beslut enligt LASS. Bestämmelserna i AFL innebär
att SFN ges rätt att bemyndiga tjänsteman att besluta om beviljande eller
indragning/minskning av en förmån. Lagrådet var av en annan uppfatt-
ning och föreslog att frågan skulle regleras självständigt i LASS. Rege-
ring och riksdag godtog Lagrådets förslag. Detta kom dock inte att inne-
bära att tjänsteman fick möjlighet att fatta provisoriska beslut.

RFV och försäkringskassorna anser att flera skäl talar för att låta
tjänsteman fatta provisoriska beslut. Försäkringskassorna har under de
gångna åren i samverkan med kommunerna tillägnat sig en betydande
erfarenhet i fråga om behovsbedömning. Detta talar för att SFN bör ges
rätt att bemyndiga tjänsteman att fatta provisoriskt beslut.

Förslaget innebär vidare att om en ersättningberättigad exempelvis
flyttar till en gruppbostad kan tjänsteman hos försäkringskassan stoppa
utbetalningen i avvaktan på socialförsäkringsnämndens beslut i frågan
om indragning av förmånen. Förslaget bidrag också till att jämställa assi-
stansersättning med övriga förmåner där beslut tas i SFN.

Med en sådan rätt bedömer RFV att tiden mellan ansökan/anmälan och
första utbetalning skulle minska betydligt. Handläggningstidema skulle
med andra ord förkortas och närma sig de som gäller för kommunerna.
Detta medför i sin tur följdeffekter i form av att tiden för eventuell över-
kompensation i form av utgående vårdbidrag/handikappersättning redu-
ceras.

22

Förslag till ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning

Nuvarande lydelse

Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.

Föreslagen lydelse

13 §

Frågor som avses i 6-8 §§ skall
inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Beslut en-
ligt 8 § får dock fattas av tjänste-
man i försäkringskassan om nämn-
den gett ett sådant bemyndigande.

Prop. 2000/01:5

Bilaga 2

23

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 2000.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow,
Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson,
Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Thalén

Prop. 2000/01:5

Regeringen beslutar proposition 2000/01:5 Personlig assistans till
personer över 65 år.

Eländers Gotab 60406, Stockholm 2000

24

Ärendet är avslutat

Händelser

Inlämning: 2000-09-21 Bordläggning: 2000-09-21 Hänvisning: 2000-09-26 Motionstid slutar: 2000-10-06

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

Förslagspunkter (4)