Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78: 65 Regeringens proposition

1977/78: 65

om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret;

beslutad den 15 december 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar.

THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC KRÖNMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslåsalt Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) läggs ned. Vidare föreslås att Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Malmö fiyttas till Ystad och där samordnas med Södra skånska regementet (P7/Fo II). Förslag läggs också fram om föriäggning av Svea trängregemenle (T 1) i Linköping till Livgrenadjärregementets (I 4/Fo 41) och Svea artilleriregementes (A 1) gemensamma eiablissement i Linköping. Slutligen föreslås att arméns radar-och luftvärnsmekanikerskola (RMS) med ändring av tidigare beslut om lokalisering lill Östersund även i fortsätlningen skall ligga i Göteborg.

1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 65



Prop. 1977/78:65

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-12-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Johans­son, Friggebo

Föredragande: statsrådet Krönmark

Proposition om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret.

1 Inledning

Försvarets fredsorganisationsutredning' tillsattes i februari 1967 för att bl. a. utreda omfattningen och arten av lämpliga stmkturförändringar i krigsmakten.s fredsorganisation.

Fredsorganisationsutredningen har sedan sin tillkomst avgivit ett flertal delbetänkanden.

1 maj 1974 erhöll utredningen kompletterande direktiv. 1 dessa framhölls bl. a. all del var angelägel alt militära och andra samhälleliga synpunkter beaktades och värderades på ett tidigt stadium vid överväganden om förändringar i försvarets fredsorganisation. Vidare angavs att försvarets ökade behov av mark för övningsändamål alltmer har kommii alt konkurtera med behov av mark förändra ändamål och alt utredningen bl. a. därför borde studera möjligheterna att på olika sätt minska behovei av ytteriigare mark för försvarsmakten. Vidare borde följderna av rationaliseringsålgärder för den anställda personalen beaktas och de värnpliktigas intressen uppmärksam­mas.

För att försvarels fredsorganisalion snabbt skall kunna anpassas lill statsmakternas inriktning av försvaret och krigsorganisationens behov var det vidare enligt de kompletterande direktiven lämpligt att fredsorganisa­tionsutredningen fortlöpande tog del av överbefälhavarens perspektivpla­nering och senare av försvarsutredningens överväganden så att de fredsor-I

Utredningsman f d. landshövdingen Eric Wessiröm intill den I januari 1972 och därefter riksdagsmannen, numera generaldirektören Gunnar Gustafsson (ordförande) samt fr. o. m. den I juni 1974 riksdagsledamöterna Gunnar Björk, Gusti Gustavsson, Gunnar Hylländer, Per-Olof Strindberg och Gudrun Sundström.



Prop. 1977/78:65                                                      3

ganisatoriska konsekvenserna kunde belysas i nära anslutning till nästa större beslut om försvarets inriktning. Utredningen borde därför inrikta sitt arbete på att lämna förslag om fredsorganisationens framtida utformning i nära anslutning Ull detta beslul.

1974 års försvarsutredning (Fö 1974:04) har i januari 1977 lämnat slutbetänkandet (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 och där stmkit under behovet av besparingar inom försvarets fredsorganisation. Uiredningen anförde bl a. att det är nödvändigl att så långt det över huvud taget är möjligt minska kostnader och personalbehov för fredsorganisationen. Utredningen uttalade vidare att det utöver redan fattade beslut beträffande fredsorganisa­toriska förändringar borde genomföras dels reduceringar motsvarande tre­fyra regementsadminislrationer, dels en minskning av vissa förvaltningsen­heter inom armén och marinen. Även inom flygvapnet borde enligt utredningen ytteriigare förband avvecklas.

Försvarels fredsorganisationsutredning har i mars 1976 lämnat slutbetän­kandet (Ds Fö 1976:1) Försvarets fredsorganisation Del 1: Utgångsvärden.

Yttranden över betänkandet har avgetls av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för fiygvapnei, försvarets materielverk, värnpliktsverket, försvarels rationaliseringsinslitut, försvarets fastighets-nämnd, försvarets personalnämnd, statens personalnämnd, lantbruksstyrel­sen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, domänverket. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens central­organisations statstjänstemannasektion (TCO-S) samt Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Yttrandena överlämnades i november 1976 till fredsorganisationsutredningen.

Vid anmälan av propositionen om inriktningen av säkerhetspolitiken och lotalförsvarets fortsatta inriktning (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) uttalade jag bl. a. att jag anslöt mig till försvarsulredningens bedömning av behovei av minskningar i fredsorganisationen.

Jag underströk vidare att del var angeläget att riksdagen redan under hösten 1977 får ta slällning till frågan, inte minst med hänsyn till den osäkerhet som upplevs av både planerande myndigheter och berörd personal, och anförde all jag ämnade föreslå regeringen att ge utredningen komplet­terande direktiv härvidlag. Riksdagen hade inte något att erinra mot detta.

1 mars 1977 erhöll fredsorganisationsutredningen de kompletterande direktiven. Äv direktiven framgick bl. a. att utredningen före juni månads utgång år 1977 borde redovisa förslag till i första hand minskningar motsvarande tre-fyra regementsadminislrationer inom armén och marinen. Om möjligt borde utredningen också vid samma tillfälle lämna förslag som syftar till att minska den lokala förvaltningsorganisationen främsl inom marinen. I utredningsarbetet måsle enligt direkUven ingå en samlad bedömning av sådana förhållanden som inte enkelt kan föras samman i en lönsamhetskalkyl, särskill regionalpolitiska, kommunalpolitiska och perso-



Prop. 1977/78:65                 .                                    4

nalpolitiska frågor. Vidare skulle långsiktiga bedömningar av förutsättning­arna för att kunna behålla fredsförband göras med hänsyn bl. a. till konkurrensen om mark i närheten av de aktuella tätorterna.

Fredsorganisationsutredningen har i maj 1977 lämnat slutbetänkandet (Ds Fö 1977:3) Försvarets fredsorganisation Del 2: Armén och del av marinen. Yttranden över betänkandet har avgeits av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, foriifikationsförvali­ningen, försvarels materielverk, värnpliktsverket, försvarets rationaliserings­institut, försvarets fastighetsnämnd, försvarets personalnämnd, statens personalnämnd, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmark­nadsstyrelsen, statens planverk, domänverket, länsstyrelserna i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Hallands, Jämtlands, Jönköpings, Kopparbergs, Kristianstads, Malmöhus, Norrbottens, Skaraborgs, Värmlands, Västernorr­lands, Östergötlands, Blekinge, Stockholms, Uppsala och Örebro län, Gotlands, Göteborgs, Mölndals, Halmstads, Laholms, Östersunds, Jönkö­pings, Vaggeryds, Älvdalens, Hässleholms, Malmö, Ystads, Skövde, Kari­stads, Filipstads, Sundsvalls och Linköpings kommuner, SACO/SR, TCO-S, LO samt lantbrukarnas riksförbund.

I enlighet med sina kompletterande direktiv från mars 1977 avser fredsorganisalionsulredningen alt lämna förslag om fredsorganisationen inom fiygvapnei och återstående delar av marinen under våren 1978.

2 Nuvarande ordning m. m.

Nuvarande fredsorganisalion är det samlade resultatet av beslut som har fattats under lång tid. 1 del följande redovisas kortfattat ett antal aktuella beslut som fredsorganisationsutredningen har haft att ta hänsyn till under sitt arbete. Vidare presenteras de fredsförband som utredningen därvid har ägnat särskilt intresse.

I juni 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att i samråd med fredsorganisalionsulredningen och under medverkan av försvarsgrensche­ferna, försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och försvarels rationalise­ringsinstitut samordna pågående och planerade utredningar om försvarsmak­tens organisalion m. m. i lägre regional instans.

1 december 1971 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt överbefälhavaren att i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut lämna förslag till och vidta de åigärder som behövdes för att under perioden 1972/73-1976/77 minska antalet anställda inom försvarsmakten. 1 uppdraget förutsattes att personal­minskningarna skulle ske bl. a. genom att organisationen i lägre regional och lokal instans ändrades.

1 december 1971 redovisade överbefälhavaren bl. a. resultaten av dittills gjorda försök och överväganden med anledning av uppdraget rörande organisationen m. m. i lägre regional instans. Överbefälhavaren föreslog vidare principer för inriktningen av det fortsatta arbetet och tidsplan för arbetet.



Prop. 1977/78:65                                                      5

Vid anmälan av prop. 1972:45 lämnade dåvarande chefen för försvarsde­partementet en redogörelse för de riktlinjer som har meddelats för del fortsatta utredningsarbetet rörande försvarsmaktens organisation i lägre regional instans. Han anförde därvid bl. a. alt han allteftersom resultaten av pågående och planerad studieverksamhet redovisades ämnade föreslå Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen förslag om erforderiiga organisationsföränd­ringar. Riksdagen (FöU 1972:15, rskr 1972:184) hade inte något all erinra mot delta.

1 prop. 1973:75 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att bl. a. godkänna vissa förslag om omorganisation av myndigheter inom armén och marinen (OLLl). Förslagen som skulle genomföras i två etapper med början den 1 juli 1973 resp. den 1 juli 1974 föranledde inte någon erinran från riksdagen (FöU 1973:14, rskr 1973:170).

I prop. 1973:135 lade Kungl. Maj:t fram förslag om alt förlägga ett fredsförband lill Arvidsjaur. Det nya förbandet föreslogs överta namnet från Norriands dragoner (K 4) i Umeå. Vidare föreslogs att Göta livgarde (P 1) i Enköping skulle läggas ned och att Södermanlands regemente (P 10) i Strängnäs skulle utgå ur pansartruppernas organisation. Vid P 10 föreslogs pansarutbildningen bli ersatt med infanteriutbildning. Huvuddelen av den verksamhel som bedrevs vid Upplands signalregemente (S 1) och staben för Uppsala-Västerås försvarsområden (Fo 47/48) i Uppsala föreslogs bli flyttad till P l:s eiablissement. Slutligen föreslogs att arméns kompaniofficersskola (AKS) i Uppsala skulle omlokaliseras till Skövde, att pansartruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS), som är knuten till P 1 i Enköping, skulle anknytas till Södra Skånska regementet (P 7) och att luftvärnsskjutskolan (LvSS) skulle omlokaliseras frän Solna till Norrtälje. Riksdagen (FöU 1973:26, rskr 1973:382) beslöt att inle ta ställning till förslaget om lokalisering av S 1 och staben för Fo 47/48 till Enköping och ansåg att PKAS skulle förläggas till Skaraborgs regemente (P 4) i Skövde men godkände förslagen i övrigt. Det ankom enligl försvarsutskottet på Kungl. Maj:t att återkomma med förslag beträffande S I.

Genom beslut i december 1973 reviderade Kungl. Maj:t sitt tidigare uppdrag till överbefälhavaren alt minska antalet anställda inom försvarsmak-len. Beslutet innebär att en nettominskning av antalet anställda inom försvarsmakten om minsl 3 900 skall genomföras under perioden september 1972 -september 1979 genom organisationsförändringar i bl. a. lägre regional och lokal instans.

1 prop. 1974:50 lade Kungl. Maj:t bl.a. fram ett förnyat förslag om all huvuddelen av den verksamhel som bedrevs vid S 1 och staben för Fo 47/48 skulle fiyttas lill Enköping. Vidare föreslogs att en pansarbalaljon skulle förläggas till del blivande infanteriregementet i Strängnäs. Riksdagen hade inte något att erinra mot detta (FöU 1974:25, rskr 1974:270).

I prop. 1974:135 föreslogs vissa ytteriigare organisationsförändringar beiräffande myndigheter på lägre regional och lokal nivä inom försvars-



Prop.1977/78:65                                                       6

maklen (OLLl). Förslagen skulle genomföras med början den 1 juli 1975. I propositionen föreslogs också att fredsorganisationen på Golland skulle ändras så att det mobiliserings- och förvaltningsansvar som f n. ligger på cheferna för arméförbanden i Visby förs över lill chefen för Gotlands militärkommando. Vidare föreslogs beträffande arméns fredsorganisation i Skövde att Göta trängregementes (T 2) kasernetablissemeni skulle avvecklas och förbandet föriäggas tillsammans med Skaraborgs regemente (P 4) samt alt irängtmppemas kadett- och aspirantskola (TrängKAS) skulle omlokaliseras från Linköping till Skövde. Förslagen föranledde inte någon erinran från riksdagen (FöU 1974:34, rskr 1974:392).

Smålands artUleiiregemente (A 6)

A 6 ligger i Ryhov ca 3 km öster om Jönköpings centrum. Förbandet är ett utbildningsregemente med egen förvaltning. Artilleriets kadett- och aspirant­skola (ArtKAS) är underställd chefen för A 6 utom i fråga om utbildning och försök.

Gmndutbildningskontingenten uppgår till ca 710 värnpliktiga. Konling-konlingenten utnyttjas som övningstrupp för ArtKAS och i enstaka fall för AKS och Infanteriets stridsskola (InfSS). Regementet gmndutbildar huvud­sakligen fördelnings- och infanlerihaubitsbataljoner. Mobiliseringsansvaret är fördelat på ett antal försvarsområdesregementen i Södra och Västra militärområdena. Antalet avlönade var i september 1976 320, varav 167 militära, 17 civilmilitära och 136 civila tjänstemän. ArtKAS avlönade vid samma tid 19 tjänstemän. Miloverkstaden som är samlokaliserad med A 6 hade 40 anställda.

A 6 förvaltar ett kasernområde och övningsfält på ca 370 ha samt Skillingaryds skjulfält (ca 40 km söder om Jönköping) som omfattar 3 960 ha. Skjutfältet utnyttjas även av A 3 m. fl. Huvuddelen av byggnaderna i Jönköping uppfördes vid sekelskiftet. Marketenteriel byggdes år 1942, ArtKAS kaserner år 1945 och matinrättningen år 1961. Renovering av sjukhuset och två kaserner samt nybyggnad av en pjäshall och en smörj- och tvätthall är inplanerad. På sikt behövs också bl. a. ett molorområde.

Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5)

Lv 5 ligger ca 2 km söder om Sundsvalls centrum och är ett utbildnings­regemente med egen förvaltning.

Gmndutbildningskontingenten uppgår till ca 435 värnpliktiga. Lv 5 gmnd­utbildar luftvärnslorband för fördelningar saml infanteri- och norriandsbri-gader. Mobiliseringsansvaret är fördelat på försvarsområdesregementena i Nedre Norriands och Bergslagens militärområden.

Antalet avlönade var i september 1976 209, varav 101 militära, 16 civilmilitära och 92 civila tjänstemän. Miloverkstaden i Sundsvall hade 17 anställda.



Prop. 1977/78:65                                                      7

Lv 5 förvaltar ett kasernområde och övningsfält på 45 ha. Dessutom disponerar regementet ca 150 ha kommunägd mark. Åstöns skjutfält (ca 20 km öster om Sundsvall), som förvaltas av Lv 5, omfattar 720 ha.

Huvuddelen av byggnaderna är uppförda i början av 1940-talet. Byggnads­beståndet är delvis starkt nedslitet. På sikt behövs bl. a. nybyggnad av övnings- och vårdhall, gymnastikhus, förvaltningsbyggnad och militärres­taurang och serviceförråd samt renovering av bl. a. kaserner och tygverk­stad.

Svea trängregemenle (T 1)

T 1 har ett eget eiablissement i nära anslutning till 1 4/Fo 41. Förbandet är ett utbildningsregemenie och understöds i förvaltningshänseende av 1 4/Fo 41 utom i fråga om hälso- och sjukvård. Gmndutbildningskontingenten uppgår till drygt 700 värnpliktiga. T 1 ställer övningstrupp till förfogande för TrängKAS och i enstaka fall för krigsskolan, AKS, infanteriets stridsskola (InfSS) och underhållsskolan (US). T 1 grundutbildar underhålls- och trans­portförband som huvudsakligen ingår i fördelningar samt i infanteri- och pansarbrigader. Dessutom utbildas personal för centrala och högre regionala underhållsförband. Mobiliseringsansvaret är i huvudsak fördelat på försvars­områdesregementena inom Östra militärområdet.

Antalet avlönade var i september 1976 190, varav 165 militära och 25 civila tjänstemän. TrängKAS avlönade vid samma tid 11 militära tjänstemän.

T 1 utnyttjar de av 14/Fo 41 förvaltade övnings- och skjutfalten. Kasernbyggnaderna är uppförda åren 1911 och 1942. Utbildningsverkstad och smörj- och tvätthall tillkom år 1943. Stallet byggdes om till skolhus år 1968 och ridhuset gjordes om till övningshall i mitten av 1960-talet. En kasern renoverades åren 1969-1970 och fyra kaserner renoverades i begränsad omfattning åren 1973-1974. Nybyggnad av smörj- och tvätthall saml drivmedelsanläggning för I 4/Fo 41, A 1 och T 1 gemensamt är inplanerad. På lång sikt erfordras ny mililärreslaurang saml kasernrenoveringar.

LIvgrenadjärregPineniei (1 4tFo 41)

I 4/Fo 41 ligger ca 2 km söder om Linköpings centrum. Förbandet har som försvarsområdesregemenie inom Östergötlands försvarsområde mobilise­rings-och utbildningsansvar saml understödjer i förvallningshänseende Svea artilleriregemente (A 1), Svea trängregemenle (T 1) med TrängKAS samt i viss omfattning artilleriflygskolan (ÄrtFlygS) i Nyköping. InfSS i Kvarn är underställd chefen för 1 4/Fo 41 utom i fråga om utbildning och försök. 1 4/Fo 41 har mobiliseringsansvar även för vissa krigsförband som gmndutbildas vid andra förband inom Östra militärområdet.

Gmndutbildningskontingenten uppgår i medeltal till 1 075 värnpliktiga. 1 denna styrka ingår övningstmpp för InfSS. 1 4/Fo 41 har också ansvar för utbildning m. m. av FN-förband. Antalet avlönade var i september 1976 710, varav 223 militära, 25 civilmilitära och 462 civila tjänstemän. Vid InfSS



Prop. 1977/78:65                                                      8

avlönades vid samma tid 41 tjänstemän.

I 4/Fo 41 förvaltar totalt ca 8 020 ha mark, varav kasernområden och garnisonsövningsfäll upptar ca 1 330 ha. InfSS ligger i anslutning till Prästlomta skjutfält (ca 25 km nordväst om Linköping) som omfattar ca 6 610 ha. Hästholmens skjutplats vid Vättern (ca 60 km västsydväst om Linköping) omfatiar ca 80 ha. Huvuddelen av byggnaderna är uppförda åren 1919-1922. Vissa förråd, garage, pjäshall, verkstad, sjukhus m. m. tillkom i början av 1940-talet. Kasernerna renoverades åren 1967-1969. InfSS byggnader uppfördes i början av 1960-talet. Nybyggnad är planerad av mililärreslaurang, smörj- och tvätthall och drivmedelsanläggning. De nya byggnaderna avses användas gemensamt av garnisonen. På sikt behövs också nybyggnad bl. a. av en smörj- och tvätthall, värmestuga, skjutbana, truppförråd, kontrollhall för fordon, varm- och kallgarage saml torkanläggning m. m.

Svea artilleriregemente (A 1)

Al ligger i anslutning lill 14/Fo 41 i Linköping. Förbandet är ell utbildningsregemente och understöds i förvaltningshänseende av 1 4/Fo 41.

Grundutbildningskontingenten uppgår i medeltal till 630 värnpliktiga. Del av kontingenten ulgör lidvis övningstrupp för InfSS och i enstaka fall för krigsskolan (KS) och infanteriets kadett- och aspirantskola (InfKAS). De grundutbildade artilleriförbanden ingår i fördelningar samt infanteri- och pansarbrigader. Mobiliseringsansvarel är fördelat på försvarsområdesrege­mentena inom Östra militärområdet.

Antalet avlönade var i seplernber 1976 166, varav 131 militära, 11 civilmilitära och 24 civila tjänstemän.

A 1 ulnyttjar de av 14/Fo 41 förvaltade övnings- och skjutfälten. Regementet är hänvisat lill Villingsbergs skjulfält för större artilleriskjutöv­ningar. Kasernerna är byggda åren 1919-1922 och är planerade att renoveras åren 1980-1983. En ny pjäshall planeras bli byggd åren 1978-1980. På sikt behövs också nybyggnad bl. a. av tmppförråd, skjutbana och pjäsgevärs-bana.

Skånska luftvärnsregemeniel (Lv 4)

Lv 4 ligger i Husie ca 6 km sydost om Malmö centrum och är ett utbildningsregemente med egen förvaltning.

Grundutbildningskonlingenten uppgår till ca 600 vämpliktiga. Del av kontingenten utnyttjas i enstaka fall som övningstrupp för InfSS och luftvärnets kadett- och aspirantskola (LvKAS).

Lv 4 grundutbildar luftvärnsförband för fördelningar samt infanteri- och pansarbrigader. Mobiliseringsansvaret är fördelat på försvarsområdesrege­mentena i Södra militärområdet. Antalet avlönade var i september 1976 280, varav 160 militära, 30 civilmilitära och 90 civila tjänstemän. Miloverkstaden i



Prop. 1977/78:65                                                      9

Malmö hade 30 anställda.

Lv 4 förvaltar ett kasernområde och övningsfält på ca 250 ha. Skjutfältet i Falsterbo (ca 20 km sydväst om Malmö) omfatiar ca 105 ha, varav 45 ha är arrenderad kommunägd mark. Huvuddelen av byggnaderna uppfördes i början på 1940-talet. Byggnadsbeståndet är delvis starkt nedslitet och bristen på utbildningslokaler är kännbar. Nybyggnad behövs bl. a. av gymnastik- och samlingssal, värmecentral, drivmedelsanläggning, militärrestaurang, servi­ceförråd, tygverkstad, tvätt- och smörjhall samt pjäshall. Härtill erfordras kasernrenoveringar.

Södra skånska regementet (P 7IFo ff)

P 7/Fo 11, som är försvarsområdesförband inom Malmö försvarsområde, ligger ca 2 km öster om Ystads centrum med en grundulbildningsbalaljon i Revingehed ca 40 km nordväst om Ystad. Förbandet har mobiliseringsansvar också för vissa förband som gmndutbildas vid andra fredsförband inom Södra militärområdet. Grundutbildningskontingenten uppgår till ca 650 värn­pliktiga. Antalet avlönade var i september 1976 567, varav 275 militära, 30 civilmilitära och 262 civila tjänstemän.

P 7/Fo 11 förvaltar totalt ca 5 910 ha mark, varav kasernområdet och ett övningsfält öster om Ystad upptar ca 1 100 ha. Huvuddelen av stridsfordons-utbildningen genomförs på övningsfältet i Revingehed som omfattar 4 250 ha. Fältet utnyttjas vid större övningar även av P 2 och P 6/Fo 14. Kabusa skjulfält (ca 10 km öster om Ystad) på ca 560 ha utnyttjas för skjututbildning med finkalibriga vapen, pansarvärnsvapen samt fordonsvisa skjutningar med stridsfordon. Stridsfordonsskjutningar på längre avstånd och i förband genomförs huvudsakligen på del av Skånska dragonregementet (P 2) förval­tade Ravlundafaltel.

Huvuddelen av byggnaderna i Ystad uppfördes vid sekelskiftet. En ny militärrestaurang färdigställdes i början av 1970-talel. Förläggningsbyggna-derna har renoverats under åren 1972-1976. Ombyggnad av gymnastikhuset är planerad. På sikt behövs också bl. a. nybyggnad av tvätthall och varmgarage.

Huvuddelen av byggnaderna i Revingehed uppfördes vid sekelskiftet. I början av 1940-talel byggdes fyra mindre föriäggningsbaracker, malinrätt-ning, gymnastikhus, markelenteri och motorverkstad. År 1965 färdigställdes skolbyggnad, smörj- och besiktningshall, skjulhallar samt verkstad med förråd. Verkstaden byggs f n. till för att få ökad kapacitet. De äldre föriäggningsbyggnaderna är planerade att renoveras åren 1978-1980, medan barackerna från 1940-talet inte är avsedda att renoveras. Nybyggnad av värmecentral, smörj- och tvätthall, garage, drivmedelsanläggning m. m. är planerad.

■ Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 65



Prop. 1977/78:65                                                               10

3 Försvarets fredsorganisationsutredning 3.1 Slutbetänkande del 1: Utgångsvärden

Fredsorganisationsutredningen konstaterar inledningsvis alt direktiven begränsat dess arbete till att avse strukturrationalisering av förbandsproduk­tionen vid lokala myndigheter. Uiredningen har bl. a. därför i sitt slutbetän­kande del 1 främst granskat utbildningsverksamheten och dess återverk­ningar på mobiliserings- och förvaltningsverksamheten. Huvudvikten har härvid lagts på armén och marinen.

Möjligheterna till besparingar bör enligt utredningen främst sökas i driften av fredsorganisationen, t. ex. genom att förband samordnas i garnisoner så att personalbehoven begränsas. Besparingar bör också kunna ske genom att utnyttja befintliga anläggningar fullt ut, vilket kan göra det möjligt att lägga ned vissa eiablissement. Dock måste tillgången på medel för investeringar i sistnämnda fall ökas så att kvarvarande eiablissement kan utvidgas och förbättras.

1 fråga om de allmänna utbildningsbetingelserna konstaterar utredningen alt fredsorganisationen skall ha kapacitet att producera och mobilisera krigsförband och organisera fredsförband för insatsberedskap samt förband för partiell mobilisering. Viktiga faktorer för utbildningsverksamheten är yrkesbefälets kvantitet och kvalitet, tillgången på användbara fysiska resur­ser, möjligheterna till miljöutbildning, de anställdas och värnpliktigas arbetsmiljö och motivation och de värnpliktigas möjligheter till fritidssyssel­sättningar.

Beträffande de fysiska resurserna konstaterar utredningen att lillfredssläl­lande tillgång på mark är ett villkor för den militära utbildningen, varför en väsentlig minskning av försvarets marklillgångar skulle allvarligt återverka på denna. Utredningen framhåller att nya vapen med längre skottvidd samt ökad flexibilitet och rörlighet hos förbanden ställer större krav än tidigare på lämplig mark. Fram till år 2000 anser utredningen att särskilt marinens men också flygvapnets tillgång till mark för utbildnings- och övningsändamål är i huvudsak tillfredsställande. Arméns marktillgångar bedöms däremot otill­räckliga vad gällerövningsfält i fråga om I 16, P 18,Ä 7,Lv 5ochLv 6och vad gäller skjutfäll i fråga om I 2,1 16, P 4/T 2, A 3, A 6 och Lv 4.

Ätt helt avstå från att komplettera marktillgångar skulle innebära att vissa förbands mindre tillfredsställande ulbildningsbelingelser permanentas. Utredningen anser inte att detta är godtagbart. Man bör dock söka vägar att begränsa behovet av ytteriigare mark. Vid sina överväganden av detta har utredningen funnit att varken ökad användning av simulatorer eller ändrade in- och utryckningstider för vämpliktiga innebär minskade markbehov. Däremot skulle man med utnyttjande av simulatorer kunna minska den tid marken används förövningar. I sin fortsatta diskussion föreslår utredningen vissa åtgärder för att minska behoven att förvärva ytterligare stora landom-



Prop. 1977/78:65                                                     H

råden.

Utredningen har funnit all komplettering av befintliga övnings- och skjutfält ofta bör kunna leda till bättre ulbildningsbelingelser. De sociala olägenheterna avlägsnas om välbelägen mark kan förvärvas när den är till salu. Utredningen anser att möjligheterna till sådana utökningar vid behov bör tas lill vara.

Ärrendering av mark, i försia hand mark som tillhör domänverket, förekommer f n. i slor utsträckning. Man bör enligt utredningens mening överväga att också i fortsättningen arrendera mark för övningar i stället för att komplettera markinnehavet genom köp. En förutsättning måste dock vara att den enskilde ägaren eller domänverket därvid kan fortsätta att utnyttja markens produktionsförmåga på ett meningsfullt sätt.

Möjligheterna till samutnyttjande av mark av förband även över försvars­grensgränserna bör enligt utredningen systematiskt tas till vara.

Övningsvapen och särskild övningsammunilion används i betydande utsträckning vid utbildningen. Härigenom minskar skottvidderna, varvid arealbehovet vid skjutningar begränsas. Utredningen anser att detta system bör utvecklas ytteriigare.

Uiredningen anser vidare att det är värt att pröva om inte en ytteriigare lillämpning av förfaringssättet med delat riskområde, dvs. med ett riskom­råde närmast skjutplatsen och ett annat riskområde runt målområdet, i vissa fall kan användas i stället för att utvidga artilleriskjutfält.

De angivna åtgärderna leder dock enligt utredningen endast till smärre minskningar i behovet av ytteriigare mark. Mera påtagliga minskningar kan göras när fredsförband läggs ned eller flyttas.

Försvarets fastighetsnämnd har till uppgift att närmare utreda störte markförvärvsärenden och att i samband därmed göra den nödvändiga avvägningen mellan försvarets och det civila samhällets intressen. Utred­ningen anser att nämnden fyller en viktig funktion härvidlag. Nämnden har en mångsidig sammansättning med företrädare för skilda intresseområden men utredningen anser dock att den parlamentariska representationen i nämnden bör utökas och att nämnden bör tillföras expertis i skogs- och lantbmksfrågor. Det är enligt utredningens mening viktigt att alla berörda intressenter, förutom länsmyndigheter, kommuner och markägare även t. ex. närboende som berörs och lokala representanter för friluftsliv och naturvård, bereds tillfälle alt framföra sina synpunkler inför nämnden.

Vid markförvärv är det enligt fredsorganisalionsulredningen ofrånkomligl att markägare mot sin önskan tvingas avstå mark i det allmännas intresse. När det rör sig om jordbmkare, som vill fortsätta sin näring, är det givetvis önskvärt att samhället medverkar till att skaffa ersättningsmark, varvid domänverkets mark enligt utredningens mening bör kunna komma i fråga. Utredningen framhåller vidare lantbmksnämndernas viktiga funktion när det gäller alt ta fram ersättningsmark. För att ingen tvekan skall behöva råda om nämndernas uppgift i detta hänseende bör enligl utredningens mening



Prop. 1977/78:65                                                     12

instruktionen för lantbmksnämnderna kompletteras på lämpligt säll.

Den positiva attityd som f n. finns när det gäller allmänhetens tillträde till försvarets markområden bör enligt utredningen bevaras och utvecklas. Vidare anser utredningen det vara angeläget att bullerstörningarna från den militära verksamheten minskas ytteriigare. Allvariiga ansträngningar i denna riktning bör göras på alla nivåer i nära samarbete med kommunernas organ för dessa frågor.

Vid sina överväganden om markfrågorna har utredningen understrukit vikten av att markens produktionsförmåga så långt del är möjligt tas till vara på övnings- och skjutfält. Lokala rådgivande organ bör inrättas i ökad ulsträckning för behandling av frågor som rör vård och skötsel av samt allmänhetens tillträde till fälten. Detta gäller särskilt fält som rymmer värdefull natur eller betydelsefulla forn- och kulturminnen eller är attraktiva som strövområden.

Vid sina överväganden om besparingsmöjligheterna inom arméns utbild­ningsorganisation diskuterar uiredningen olika principiella fredsorganisa-tionsslrukturer och utbildningssystem. Uiredningen anser att utbildningen bör ske tmppslagsvis och ytterligare samordnas på orter med fier än ett regemente. Vad gäller olika utbildningsförbands storlek anser utredningen det önskvärt att gmndutbildningen kan ske i fältslark bataljon, vilket för infanteriförbanden innebär en grundutbildningskontingent av ca I 200 man, vid jägarförbanden och signaliaipperna minsl 500 man och vid övriga truppslag minst 600 man. Av betydelse är även den totala gmndutbildnings-kontingentens genomsnittliga storlek fram lill år 2000. Fredsorganisations­utredningen beräknar denna till maximalt 36 500 man årligen, vilka i ökad utsträckning kommer att tilldelas infanteriet och kavalleriet och i minskad utsträckning pansartrupperna och specialtmppslagen. Mot denna bakgmnd konstateras all överkapacitet i fråga om föriäggningsplatser finns såväl i vissa geografiska områden som för vissa tmppslag. Utredningens slutsats för det fortsatta arbetet blir att utbildningsorganisationen i Södra, Västra, Östra och Övre Norrlands militärområden särskilt bör granskas. Vid en granskning som sker Iruppslagsvis bör pansartrupperna ägnas särskild uppmärksamhet.

1 sina överväganden om marinens utbildningsorganisation anför fredsor­ganisationsutredningen att fiottans ulbildning i land bör ske centraliserat linjevis. Karlskrona örlogsskolor och Berga örlogsskolor bör dock inte slås samman. Flottans tillämpade utbildning bör ske inom kustflottan. Kustar­tilleriets formella utbildning bör vara centraliserad huvudtjänstvis, när så erfodras av ekonomiska skäl. Eljest bör den spridas så att byten av truppförband kan undvikas vid övergång till tillämpad utbildning. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i förband som sätts samman enligt avsedd krigsanvändning. Efter en diskussion om gmndutbildningskontin-gentens framtida storlek och lämplig storiek på utbildningsförband och skolor framför utredningen uppfallningen att sammanlagt 4 400 man bör kunna utbildas samtidigt inom fiottan. Några slutsatser om utbildningsförbandens



Prop. 1977/78:65                                                     13

StoHek kan enligt uiredningen inte dras. Inom kustartilleriet fömtses en framtida grundutbildningskontingenl på 3 050 man årligen. Enligt utred­ningen skulle en ökning av kontingenten per utbildningsförband från 300-00 man till 500-600 man innebära att utbildningen skulle kunna ske i fältslark fast spärrbataljon.

Fredsorganisationsutredningen anser dessutom alt möjlighelerna till garnisonssamordning mellan marina myndigheler bör tas till vara. Härvid nämns särskilt Karlskrona och Göteborg.

Utredningen diskuterar avslutningsvis förhållandet mellan militära och övriga samhälleliga inlressen. Härvid redogör utredningen för vissa operativa synpunkter. För krigsorganisationens mobilisering bör fredsförbanden ligga nära mobiliseringsplatserna och fredsorganisationen så mycket som möjligt överensstämma med krigsorganisationen. För insatsberedskapen har freds­organisationens lokalisering betydelse för incidentförband, kuppförsvarsför-band och förband för partiell mobilisering. Utredningen diskuterar i detta sammanhang även personalfrågor i samband med nedläggningar och flytt­ningar samt problemen för de vämpliktiga vid utbildning långt från hemorten.

Vad gäller samhällsplaneringen framhåller fredsorganisationsutredningen att försvaret bör stödja regionalpolitiska strävanden och att den fysiska riksplaneringen bör följas av försvarets myndigheter.

Fredsorganisationsutredningen anser att det bör klariäggas om motstridiga civila och militära intressen på lång sikt kan förutses beslå eller förstärkas. Utredningen anser också att dess förslag i senare betänkanden bör styras av en sirävan att undvika att förband med stor slor betydelse för sysselsätt­ningen avvecklas. Strävan bör vidare vara all avvecklingen av förband sker där konkurrensen om mark framträder tydligast.

3.2 Slutbetänkande del 2: Armén och del av marinen

3.2.1 Allmänt

Utredningen redogör inledningsvis för de utgångsvärden för utrednings­arbetet som har redovisats i slutbetänkandet del I och den precisering av nödvändiga ralionaliseringsåtgärder, bl. a. nedläggning av tre-fyra rege-mentsadministrationer inom armén och marinen, som framgår av rege­ringens tilläggsdirektiv. Mot denna allmänna bakgrund hävdar utredningen att vid överväganden om förbandsnedläggningar i första hand sådana förband som har särskilt höga driftkostnader bör komma i fråga. Vidare bör enligt utredningen övervägas att lägga ned eller fiytta förband vilkas markfrågor inte kan lösas på ett tillfredsställande sätl på grund av konkurrens om mark med andra intressen. I görligaste mån bör man dock undvika att avveckla förband i små eller ekonomiskt svaga kommuner. Övervägandena måste också omfatta behovet av värnpliktsutbildning i terräng och klimat som



Prop.1977/78:65                                                      14

ansluter till den tänkta krigsuppgiften. Stor vikt bör enligt utredningen dessutom tillmätas möjligheterna att dels undvika omfattande personalom-fiyttningar som erfarenhetsmässigt medför icke önskvärda personalav­gångar, dels slå vakt om rekryteringsförutsättningarna.

Utredningen konstaterar fortsättningsvis att besparingsmöjligheterna är förhållandevis små därför att fredsorganisationens uppgifter är i stort sett oförändrade. En bidragande faktor är också den långa tid det tar alt förändra "arvet", dvs. nuvarande innehav av mark och byggnader. Förändringar i förbandslokaliseringen fordrar nämligen i regel omfattande investeringar tidigt, medan besparingarna kan tillgodoräknas långt senare. Mot bakgrund av detta bedömer utredningen att en framsynt byggnadsverksamhet som präglas av återhållsamhet kan ge väl så stora besparingar som de förslag den lägger fram i sitt betänkande.

De uppgifter utredningen redovisar om personal är omräknade lill heltidsinsatser och avser läget i september 1976. Utredningens redovisning av antalet värnpliktiga är anpassad lill en planerad utveckling av krigsorganisa­tionen och kan därför avvika från redovisningen i det föregående under avsnittet nuvarande ordning m. m.

3.2.2 Överväganden rörande arméns förband

Uiredningen har med tillämpning av sina tidigare redovisade utgångs­punkter gått igenom arméns förband iruppslagsvis och konstaterar därvid inledningsvis beträffande infanteriet och kavalleriet all den sammantagna tillgången på utbildningsplatser i stort sett motsvarar behoven. Värmlands regemente (1 2/Fo 52) och Hallands regemente (I 16/Fo 31) har enligt utredningen de sämsta utbildningsbetingelserna eftersom skjutfället för I 2/Fo 52 och både övningsfältet och skjutfället för 1 16/Fo 31 är otillräckliga för avsedda ändamål. Utredningen hardärför prövat möjlighe­tema att lägga ned förbanden. Eftersom en nedläggning av 1 2/Fo 52 skulle strida mot statsmakternas regionalpolitiska strävanden anser uiredningen att ett nytt skjutfäll bör anskaffas för förbandet. Utredning om detta pågår och anskaffning bör enligt utredningens bedömning kunna genomföras.

Beträffande 116/Fo 31 diskuterar utredningen olika alternativ till nedlägg­ning av förbandet. Därigenom skulle både kostnaderna för anskaffning av ett nytt övnings- och skjutfält och omfattande nybyggnads- och iståndsätlnings-åtgärder kunna undvikas. Mot en nedläggning talar enligt utredningens mening dels nackdelar från vämpliktssocial synpunkt och för anställd personal, dels de negativa konsekvenserna för sysselsättningen i Halmstad och för mobiliseringsberedskapen inom Hallands försvarsområde. Utred­ningen finner därför att I 16/Fo 31 bör vara kvar i Halmstad och därmed även InfKAS. Härför talar också enligt utredningen rekryleringsskäl. Utredningen fömtsätter därvid att förbandets behov av övningsmark blir tillgodosett.

Beträffande pansartrupperna konstaterar utredningen att samtliga



Prop. 1977/78:65                                                     15

förband har överskott på förläggningsplatser för värnpliktiga samt att två enheter. Skånska dragonregementet (P 2) och Norrbottens pansarbataljon (P 5) inte når upp till den värnpliktsstyrka som utredningen anser bör vara ett riktvärde för utbildningen vid pansartmpperna. P 5 ingår organisatoriskt i Norrbottens regemente (I 19/P 5). Enhetens storlek är bestämd av krigsor­ganisationens behov av pansarförband med vinterutbildning. Härtill kommer att de förband som P 5 skall utbilda är jämförelsevis fåtaliga, varför utredningen anser att P 5 i huvudsak har en lämplig storlek och lokalisering med hänsyn till uppgifterna. Med hänsyn till riksdagens beslul om fredsor­ganisationen i Skövde (prop. 1974:135, FöU 1974:34, rskr 1974:392) har utredningen inte behandlat Skaraborgs regemente (P4/Fo 35) men erinrar om att ett skjutfält för Skövde garnison måste anskaffas. Utredningen har funnit att granskningen av pansartruppernas fredsorganisation främst bör avse förbanden i Skåne. Vid Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad sker utbildning på Ceniurion-stridsvagnar. P 2 och Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) utbildar förband utrustade med stridsvagn S.

Utredningen har prövat möjligheten att minska pansartrupperna i Skåne med ett regemente. Ätt därvid välja lösningar som bygger på att samla utbildning på skilda stridsvagnstyper till ett förband anser utredningen mindre framsynt och ekonomiskt ofördelaktigt. Två alternativ som berör P 2 och P 7/Fo 11 har därför studerats. P 2 i Hässleholm har ca 600 anställda, varav drygt lOOimiloverksladen. P 7/Fo 11 harca 610 anställda, varav ca 340 i Ystad och resten i Revingehed. Värnpliktsstyrkan för P 2 och P 7/Fo 11 uppgår till 450 resp. 810.

Det ena alternativet, som uiredningen kallar alternativ C, innebär att P 2 läggs ned och att förbandets utbildningsansvar förs över till P 7/Fo 11. P 2:s mobiliseringsansvar övertas av P6/F0 14. Miloverkstaden i Hässleholm stannar kvar i nuvarande lokaler medan återstoden av P 2:s kasernetablisse-ment frigörs. Skånska irängregementet (T 4) tillförs resurser för verkställande förvaltning.

Det andra alternativet, alternativ D, innebär att pansamtbildningen i Ystad avvecklas och ersätts med luftvärnsutbildning saml alt den pansarutbildning som bedrivs i Revingehed organisatoriskt står kvar i försvarsområdesrege­mentet i Ystad men samordnas med motsvarande utbildning i Hässleholm av chefen för P 2.

Båda alternativen innebär enligt utredningen att etablissementel i Revingehed måste byggas ut för att kunna ta mot ca 430 grundutbildnings­värnpliktiga. Viss infanteriutbildning för fristående skyttebataljoner som f n. är föriagd till Ystad fiyttas vidare till P6/F0 14. I alternativ C mister Hässleholm direkt ca 300 arbetstillfällen. Uiredningen räknar därvid med alt personal för de förvaltningsuppgifter i Hässleholmsområdel som leds från P6/F0 14 behåller nuvarande stationeringsort. Antalet mobiliseringsmyn-



Prop. 1977/78:65                                                     16

digheter i Skåne minskar i allernaliv C, vilket medför att ansvaret för utbildning och mobilisering av huvuddelen av en brigad organisatoriskt helt skiljs ål.

Alternativ D betyder alt ca 200 anställda vid P 7/Fo 11 i Ystad omstatio-neras. Revingehed tillförs ca 100 arbetstillfällen i både C- och D-alternativen. I altemativ D behåller P 2 nuvarande mobiliseringsansvar, varigenom antalet mobiliseringsmyndigheter hålls oförändrat.

Enligt utredningens beräkningar skulle altemativ C möjliggöra en kost­nadsminskning av ca 95 milj. kr. tor en 20-årsperiod eller ca 7 milj. kr. för år när förändringen är genomförd. Utredningen anser att del ekonomiska utbytet av altemativ D måsle bedömas i samband med dess förslag om luftvärnet och återkommer i del följande till samlade överväganden om pansartruppernas och luftvärnets organisation i Skåne.

Den sammantagna tillgången på utbildningsplatser vid art il leri för­banden är enligt uiredningen någol större än behoven. Överskott av förläggningsplatser finns i Linköping samt i någon mån i Boden och Östersund.

Vid sina överväganden har uiredningen ansett det vara viktigare att artilleriförbandens olika komponenter samövas under grundutbildningen än att behovet av samövning mellan artilleriet och andra truppslag tillgodoses. Genom att dra in ett artilleriförband kan utbildningskontingenten för de återstående anpassas så att utbildningen kan ske i fältslark bataljon. Besparingar bör därvid kunna åstadkommas, om indragningen sker med utnyttjande av förekommande överskott på utbildningsplatser. Regionalpo­liliska förhållanden medför enligt utredningens mening att Norrlands artilleriregemente (A 4), Gotlands artilleriregemente (A 7), Bodens artilleri­regemente (A 8/Fo 63) och Bergslagens artilleriregemente (A 9) inle bör komma i fråga för nedläggning i besparingssyfte. Äv övriga artilleriförband är Svea artilleriregemente (A 1) och Wendes artilleriregemente (A 3) hårdast knutna till resp. militärområde på grund av sina utbildningsuppgifter. Uiredningen har därför prövat två alternativ att minska fredsorganisalionens driftkostnader genom att lägga ned Smålands artilleriregemente (A 6). A 6 och artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping har tillsammans ca 365 anställda. Den årliga grundutbildnings-styrkan uppgår till ca 735 värnpliktiga inkl. handräckningspersonal.

Båda alternativen skulle få den direkta effekten för Jönköpings kommun att drygt 300 arbetstillfällen förlorades. För de värnpliktiga skulle det genomsnittliga avståndet mellan bostadsort och utbildningsplats öka. Den värnpliktiga personalen vid A 6 är lill ca 50 96 rekryterad från Jönköping med omnejd. Båda dessa faktorer och den olyckliga påverkan alternativen enligt utredningens mening skulle få på antingen möjlighelerna all bedriva utbildningen eller på artilleriförbandens fördelning inom landet, talar enligt utredningen för att det inte finns något lämpligt alternativ att lägga ned A 6 för att uppnå besparingar.  Nackdelarna har då vägts mot förväntade



Prop. 1977/78:65                                                     17

kostnadsminskningar av 80-85 milj. kr. under en 20-årsperiod eller ca 8 milj. kr. för år när förändringarna är fullt genomförda.

Uiredningen anser därför att A 6 bör vara kvar i Jönköping och tillförsäkras godtagbara utbildningsbetingelser genom en förbättring av Skillingaryds skjutfält.

Om denna förbättring inte går att genomföra är det enligt utredningen nödvändigt att minska den del av artilleriets utbildningsverksamhet som f n. är hänvisad till Skillingaryd. Utredningen anser att A 6 i så fall bör läggas ned och redovisar två alternativ härför.

Det ena alternativet, som utredningen kallar alternativ X 1, innebär att A 6:s utbildningsansvar fördelas så att grundutbildningskontingenten ökar på A 3, Ä 9, A 4 och A 8. ArtKAS flyttas Ull Linköping. En spridning av Ä 6:s utbildningsansvar enligt alternativ X 1 gör att värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 blir tillräckligt stor för att medge gmndutbildning i fältslark bataljon. Även A 8 kan utökas något. Alternativet medför enligt utredningen visserligen minskade kostnader under en 20-årsperiod av ca 35 milj. kr. men denna besparing bedöms inte tillräcklig för att förränta erforderiiga investe­ringar.

Utredningen har också prövat ett principiellt likartat alternativ kallat X 2 som innebär ett bättre utnyttjande av befintlig kapacitet.

Alternativ X 2 innebär att ÄrtSS övningstrupp (ca 450 värnpliktiga) genomför hela sin grundutbildning vid Trängslets skjutfält i Älvdalen i stället för att som nu rycka in vid A 3, A 4 och A 9 och bara tillbringa de sisla fyra månaderna av sin utbildning i Älvdalen. Därigenom skapas utrymme vid dessa förband för alt ta mot den utbildning som f n. bedrivs vid A 6. ArtKAS flyttas också i detta alternativ till Linköping. Utredningen anseratt alterna­tivet ger möjlighet till en kostnadsminskning av ca 80 milj. kr. under en 20-årsperiod eller ca 8 milj. kr. om året när förändringen är genomförd. Alternativet bedöms alltså som ekonomiskt gynnsammare än alternativ X 1.

Från regionalpolitisk synpunkt ter det sig enligt utredningen tilltalande att belägga etablissementel i Älvdalen i ökad utsträckning och sålunda bereda fler sysselsättningstillfällen i Älvdalens kommun. Utredningen räknar med att antalet helårsanställda vid etablissementel skulle behöva ökas från 50 till ca 200, om övningsbaialjonen förläggs dit under hela utbildningstiden. Samtidigt skulle behovet av dellidstjänstgörande och kommenderad personal gå ned. Bl. a. skulle övningsbataljonens befäl stationeras dit i stället för alt som nu kommenderas till Älvdalen från andra förband. Utredningen finner det emellertid tveksamt om ifrågavarande befattningar skulle gå att rekrytera på ett godtagbart sätt med hänsyn till områdets karaktär av glesbygd.

Altemativet är dessutom enligt utredningen behäftat med flera nackdelar än vad som har redovisats för övriga handlingsvägar. Sålunda bedöms ulbildningsresultatet för de värnpliktiga vid ÄrtSS som rycker in på vintern bli sämre om utbildningen genomförs i Älvdalen än vad som blir fallet vid förband som har lämpligare klimat.

I** Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 65


Prop. 1977/78:65                                                     18

Härtill kommer att ökat ansvar måsle läggas på ÄrtSS för de krigsförband som övningsbataljonen skall utbildas för, bl. a. till följd av att bataljonens befäl stationeras vid skolan. Ansvarsförhållandena för dessa förband, som är avsedda för skilda delar av landet, kompliceras därigenom. Skolan får samtidigt mer karaktär av regemente. Vid en jämförelse mellan alternativen talar militära skäl enligt utredningens bedömning för alternativ X 1, medan alternativ X 2 är att föredra från ekonomisk synpunkl. Utredningen anser sig inte ha någon anledning att förorda något av alternativen och anser att båda är olämpliga som besparingsåtgärder.

Beträffande luft värns förbanden konstaterar utredningen att den sammanlagda kapaciteten i stort sett svarar mot behoven. Äv förbanden på fastlandet har Sundsvalls luftvärnsregemenle (Lv 5) och Luleå luftvärnsre­gemente (Lv 7) grundutbildningskontingenter, som enligt utredningens uppfattning understiger vad som av driftekonomiska skäl vore lämpligt. En övergång till större utbildningsenheter genom att minska antalet förband skulle således enligt utredningen kunna innebära besparingar. Utredningen konstaterar att Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Malmö, Sundsvalls luftvärnsregemenle (Lv 5) och Göta luftvärnsregemente (Lv 6) i Göteborg har otillfredsställande tillgång på övningsmark. Lv 4:s och Lv 5:s kasernetablis-sement kräver dessulom enligt utredningen omfattande investeringar för att kunna behållas på lång sikt och är inle heller lämpade att byggas ut för att rymma större utbildningsenheter. Kapaciteten vid Lv 6 är däremot tillräcklig för en utbildningsvolym som är lämplig från ekonomiska utgångspunkter. Med hänsyn till bl. a. luftvärnets utbildningsansvar och totala kapacitet för utbildning anser uiredningen att bara ett luftvärnsförband kan dras in om besparingar skall åstadkommas. Utredningen har därför granskat möjlighe­terna att dra in antingen Lv 5 eller Lv 6 och har vid sina undersökningar förutsatt dels att arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola, som är förlagd Ull Lv 6,i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:190,FöU 1975/76:39 rskr 1975/76:375) skall omlokaliseras till Östersund, dels att Lv 6:s behov av övningsmark skall kunna tillgodoses.

Antalet anställda vid Lv 5 och miloverkstaden i Sundsvall är 210. Gmndutbildningskontingenten uppgår lill 370 värnpliktiga, Lv 6 med luft­värnets kadett- och aspirantskola (LvKAS) och miloverksladen i Göteborg har tillsammans ca 265 anställda. Utbildningen omfattar ca 725 värn­pliktiga.

Alternativ G innebär att Lv 5 dras in och att utbildningsansvaret delas upp på kvarvarande luftvärnsförband.

Alternativ H innebär att Lv 6 läggs ned och att utbildningsansvaret delas upp på kvarvarande luftvärnsförband. Luftvärnets kadett- och aspirantskola (LvKAS) flyttas därvid till Roslagens luftvärnsregemente i Norrtälje (Lv 3).

En nedläggning av Lv 5 berör direkt ca 180 anställda. Om Lv 6 väljs, berörs direkt något fler eller ca 240 anställda. Lv 5:s värnpliktiga rekryteras lill stor



Prop. 1977/78:65                                                     19

del från Västra militärområdet, vilket gör att ålskilliga av dem utbildas långt från hemorten. De värnpliktiga vid Lv 6 bor huvudsakligen i Göteborg. Alternativ G medför enligt utredningen att det genomsnittliga avståndet mellan de värnpliktigas utbildningsplats och bostadsort minskar,alternativ H däremot att det ökar i förhållande till nuläget.

Sundsvall och Göteborg är båda betydelsefulla rekryteringsorter för luftvärnet. Gemensamt för alternativen är att verksamheten vid Roslagens luftvämsregemente(Lv 3) i Norrtälje måste utökas men ökningen blir störst om Lv 6 läggs ned. Lv 3 dras sedan lång tid med besvärande vakanser på militär personal, varför förbandets rekryteringsfömtsältningar måste • bedömas som svaga. Mot bakgrund härav kan det enligt utredningen sättas i fråga om det är realistiskt all utöka Lv 3:s utbildningsansvar i den utsträck­ning som krävs om Lv 6 läggs ned, särskilt beiräffande LvKAS, i vilket fall också rekryteringen av värnpliktsbefal berörs. En nedläggning av Lv 5 innebär enligt utredningen bl. a. att kapaciteten för utbildning av luftvärns­förband under vinterförhållanden går ned, även om Lv 7 i så fall ökas ut. Även vid en nedläggning av Lv 6 är det nödvändigt att bygga ut Lv 7. Den sammanlagda kapaciteten för utbildning i vintermiljö ökar i så fall. Ökningen blir därvid större än vad som behövs.

Båda alternativen leder till att mobiliserings- och insatsberedskapen går ned lokalt, antingen i Sundsvalls- eller Göteborgsområdet. Alternativ H innebär dessutom en från beredskapssynpunkt olämpligare fördelning av luftvärnets fredsverksamhet över landet. Uti;edningen bedömer att alterna­tiv H innebären kostnadsminskning med ca 55 milj. kr. över en 20-årsperiod eller ca 8 milj. kr. om årel sedan alternativet är genomfört men anser det inle ekonomiskt lönsamt på grund av erforderiiga investeringar.

Utredningens ekonomiska bedömning innebär att alternativ G ger en kostnadsminskning för 20-årsperioden på ca 105 milj. kr. eller ca 8 milj. kr. om året sedan Lv 5 har lagts ned. Härtill kommer enligt utredningen att förbandets kasernetablissemeni knappast är möjligt att bygga ul lill en rationell utbildningsenhet, eftersom övningsarealen i och i anslutning till kasernområdet är utomordentligt begränsad och godtagbara utbildningsbe­tingelser inte kan åstadkommas i Sundsvall. Lv 5 disponerar dock på nära avstånd luftvärnels bästa skjutfält, Åstön. De allvariigasie följderna av en nedläggning drabbar Sundsvalls kommun i form av minskade sysselsätt­ningstillfällen, skatteintäkter m. m. Anställd personal och värnpliktiga med hemort i Sundsvallsregionen berörs också negativt. Vidare talar återverk­ningarna på rekryteringen till luftvärnet och vissa operativa faktorer enligt utredningens mening mot alternativet. De operativa nackdelama bedöms emellertid bli jämförelsevis måttliga.

För att i någon mån begränsa de negativa konsekvenserna men ändå åstadkomma besparingar och förbättrade utbildningsbetingelser för Lv 5 har utredningen också undersökt möjligheterna att flytta förbandet lill Härnö­sand och där förlägga det tillsammans med Norrlands kustartilleriförsvar och



Prop. 1977/78:65                                                     20

Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA 5). Enligl utredningen skulle kostnaderna då öka med ca 45 milj. kr. över en 20-årsperiod, eftersom omfattande nybyggnation behövs. Inte ens om kustartilleriets utbildnings­verksamhet i Härnösand upphör helt bedöms en flyttning av Lv 5 till Härnösand vara ekonomiskt motiverad.

Uiredningen anser sammanfattningsvis att de avsevärda ekonomiska fördelarna tillsammans med svårigheterna att uppnå godtagbara utbildnings­betingelser i Sundsvall väger tyngre än de redovisade nackdelarna och föreslår att Lv 5 läggs ned. Åstöns skjutfält, som f n. administreras av Lv 5, bör dock även i fortsäitningen utnyttjas för repetitionsutbildning av bl. a. luftvärnsförband.

Utredningen påpekar att ett genomförande av förslagen beträffande Lv 5 och Lv 6 förändrar underlaget för riksdagens beslut vid 1975/76 års riksmöte att lokalisera arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) till Öster­sund och hävdar att en viss ekonomisk besparing erhålls om RMS behålls i Göteborg. Ett beslut om detta påverkar enligt utredningen inte töruisäiining­arna för eller konsekvenserna av vad som förordas beträffande luftvärnet.

Vid sina överväganden om Lv 6 har utredningen, efter kontakter med Göteborgs kommun, utgått från att förbandets behov av övningsmark kan tillgodoses under överskådlig tid. Därmed återstår Lv 4 att behandla av de luftvärnsförband som har bedömis sakna godtagbara marktillgångar. Utred­ningen anför inledningsvis att förbandels huvudsakliga skjutfäll i Falsterbo är litet, och att övningsmöjligheterna där sannolikt kommer att beskäras efter hand lill följd av ökande flygtrafik och tilltagande permanent bebyggelse i fältets omedelbara närhet. Härlill kommer dels att en planerad väg över förbandets övningsfält i Malmö enligt utredningens uppfattning avsevärt skulle försämra möjlighetema all utnyttja faltet, dels att möjligheterna att utveckla kasernetablissementet är begränsade. Antalet anställda vid Lv 4 och miloverkstaden i Malmö är ca 290. Värnpliktsstyrkan under grundutbildning uppgår till ca 500. Läggs Lv 5 ned ökar antalet värnpliktiga till ca 625 och antalet anställda något. Beträffande Lv4 har utredningen övervägt två alternativ ägnade att på lång sikt säkerställa goda ulbildningsbelingelser. Del ena alternativet innebär att Lv4 flyttas till Kristianstad och lokaliseras tillsammans med P 6/Fo 14 och det andra att Lv 4 flyttas till Ystad och ingår i P 7/Fo 11. Om Falsterbo skjutfält inte längre kan utnyttjas, kommer förutsättningarna för skjututbildningen vid Lv 4 enligt utredningen att förbättas om regementet flyttas till Ystad. Beträffande övningsmark i övrigt bedömer utredningen att alternativen Kristianstad och Ystad är godtagbara och i stort sett likvärdiga. Värnpliktiga vid Lv 4 rekryteras till stor del från Malmö med omnejd (95 % kommer från Malmöhus län). En ovanligt stor del väljeratt bo hemma. Möjlighelerna lill detta försämras om förbandet flyttas, men Ystad bördock enligt utredningen vara alt föredra framför Kristianstad för de vämpliktiga som bor i Malmöregionen. Förbandsfiyttningar leder erfarenhetsmässigt till icke önskvärda avgångar bland personalen. Lv 4 är del



Prop. 1977/78:65                                                     21

enda förband som bedriver utbildning på luftvärnsrobotsystem Hawk. Därför är det enligt utredningens mening utomordentligt viktigt att värna om den exklusiva kompelens för sådan utbildning som förbandets personal har. En fiyttning till Ystad bör med hänsyn bl. a. till avståndet från Malmö leda till färre avgångar än Kristianstadsalternativel.

Enligt utredningens ekonomiska beräkningar ger en fiyttning till Kristian­stad möjlighet att minska kostnaderna med ca 110 milj. kr. över en 20-årsperiod eller ca 9 milj. kr. om året sedan flyttningen är genomförd. Vid en fiyttning till Ystad kombinerad med det tidigare redovisade alternativet D för pansarutbildningen kan ca 130 milj. kr. sparas in under perioden eller ca 11 milj. kr. om året. Båda alternativen är enligt utredningens bedömning lönsamma.

Dessa ekonomiska överväganden tillsammans med osäkerheten om de framtida utbildningsbetingelserna i Malmö och Falsterbo samt de begränsade möjligheterna alt utveckla Lv 4:s kasernetablissementet i Malmö talar enligt utredningen för att flytta Lv 4 lill Ystad eller Kristianstad. Dessa orter är också godtagbara med hänsyn lill mobiliserings- och insatsberedskapen. För Malmö kommun innebär en flyttning av Lv 4 direkt att ca 260 arbetstillfällen förloras. Åtminstone under en övergångslid kan man dock räkna med att åtskilliga anställda bor kvar i Malmö. Utredningen har valt att göra en samlad bedömning av fredsorganisationen i Skåne och återkommer i det följande med en redovisning av sina överväganden och förslag om denna.

Uiredningen går därefter över till att behandla ingenjörlrupperna och signaltrupperna och anför att mindre överskott på föriäggnings­platser finns vid samtliga förband utom Göta ingenjörregemenle (Ing 2) i Eksjö. Tillgången på lämplig övningsmark är överiag tillfredsställande.

Ingenjör- och signalförbanden kräver enligl utredningen för sin utbild­ningsverksamhet omfattande ulbildningsanordningar av truppslagsspecifik karaktär. Detta förhållande gör att flyttning till en ny utbildningsplats sällan är ekonomiskt motiverad om inte de uppdämda investeringsbehoven för att behålla ett gammalt eiablissement är ovanligt höga. Så är emellertid inte fallel f n.

Ätt lägga ned ett ingenjör- eller signalförband och i erforderiig grad bygga ut kvarvarande förband ställer däremot inte lika stora krav på nybyggnation. Med hänsyn till överskottet på utbildningsplatser är det inte osannolikt att en sådan åtgärd skulle kunna innebära besparingar på lång sikt. Utredningen påpekar dock att av ingenjör- och signalförbanden är del endast Norrlands signalbalaljon (S 3) i Boden som till sin storlek ligger under vad utredningen anser bör vara riktvärden för truppslagen. Vidare skall varje förband f n. betjäna två militärområden i fråga om utbildning och truppslagskompetens för mobiliserings- och krigsplanläggningsarbete m. m. Förbandens lokalise­ring är slutligen sådan att förbandsindragningar enligt ulredningens bedöm­ning skulle äveniyra regionalpoliliska strävanden. Utredningen har av dessa skäl inte närmare granskat några altemativ till indragningar.



Prop. 1977/78:65                                                     22

Fredsorganisationsutredningen förutsätter vid sina överväganden om trängtrupperna alt Göta trängregemenle (T 2) föriäggs lillsammans med Skaraborgs regemente (P 4/Fo 35) i Skövde och att trängtruppernas kadett- och aspirantskola (TrängKAS) flyttas från Linköping till Skövde i enlighet med riksdagens beslut år 1974. Den sammanlagda tillgången på utbildningsplatser vid trängförbanden är något slörre än behoven. Ett mindre överskott på förläggningsplatser finns vid Svea trängregemenle (T 1) och Skånska irängregementet (T 4). Tillgången på lämplig övningsmark är i huvudsak godtagbar.

Utredningen har vid sina studier av trängtruppernas fredsorganisation prövat möjlighetema att lägga ned ett eiablissement genom att omlokalisera verksamheten lill andra förband med ledigt utrymme. 1 Skövde överges enligt planerna T 2:s eiablissement då förbandet samlokaliseras med P4/Fo 35. Bland övriga Irängförband är det enligt utredningen endast T 1, som till rimliga investeringskostnader och med besparingar som följd kan göras till föremål för en motsvarande åtgärd. T l:s eiablissement i Linköping kräver förhållandevis omfattande upprustning för att behållas, vartill kommer alt planerade vägbyggen vid ett genomförande kommer att kringgärda etablis-sementen på ett sätl som enligt ulredningens uppfaltning delvis försvårar verksamheten. Antalet anställda vid T 1 uppgår till ca 185. Gmndutbild-ningsstyrkan omfattar ca 630 värnpliktiga inkl. handräckningspersonal. Utredningen har beträffande T 1 övervägt två alternativ, varav det ena innebär att T 1 flyttas till Strängnäs och föriäggs tillsammans med det infanteriförband som är avsett att bildas när pansarutbildningen vid Söder­manlands regemente (P 10/Fo 43) upphör, medan det andra innebär att T 1 föriäggs tillsammans med Livgrenadjärregementet (1 4/Fo 41) och A 1 i Linköping. Utredningen fömtsätter härvid att förekommande kapacitets­överskott i etablissementel tas i anspråk samt att övningslmppen för infanteriets stridsskola (InfSS) föriäggs lill Kvarn.

Gemensamt för alternativen är att T 1 :s utbildningsansvar minskas genom att viss del (ca 200 värnpliktiga) förs över till T 4. Härigenom begränsas behoven av nybyggnad för T 1 :s del samtidigt som lediga platser i Hässlehol m utnyttjas. Utbildningsbetingelserna i de båda alternativen bedöms av utred­ningen som likvärdiga.

Strängnäsalternativet medför olägenheter för främst personalen på T 1, som Ull huvuddelen måsle byta bostadsorl. Risken för icke önskvärda avgångar i samband därmed är stor. Enligt ulredningens beräkningar kan dock med detta allernaliv kostnaderna minskas med ca 55 milj. kr. under en 20-årsperiod eller ca 6 milj. kr. om året sedan flyttningen är genomförd, om det planerade infanteriförbandet inle tar i anspråk hela etablissementets kapacitet.

Vid infanteriförbandet i Strängnäs kommer övergångsvis infanteri- och pansarutbildning att bedrivas blandat. Hur länge pansarutbildningen kommer att bedrivas är ännu osäkert. Allt tyder dock enligt utredningen på



Prop. 1977/78:65                                                     23

att denna utbildning inte kommer att avvecklas förrän långt in på 1980-talet. I så fall försämras förutsättningarna för att flytta trängutbildning Ull Strängnäs. För det första ökar investeringsbehoven till sådan omfattning att alternativet knappast medför besparingar. För det andra är det tveksamt om etablisse­mentel medger en sådan utbyggnad. Utredningen anser därför att Strängnäs­alternativet bör avskrivas. 1 detta sammanhang framhåller utredningen alt även om pansarutbildningen i Strängnäs minskar så att T 1 kan flyttas dit till rimliga kostnader, innebär en sådan flyttning att man frånhänder sig möjlighelen att på sikt skapa en raUonell infanteriutbildningsstyrka i Strängnäs.

I Linköpingsaltemativet kan med de förutsättningar som utredningen anger ett kapacitetsöverskotl av 480 platser skapas inom dubbeletablisse-mentet I 4/Fo 41-A 1. Dessa kan uinyttjas av T 1. För enstaka funktioner anser utredningen dock att man kan tvingas godta mindre lämpliga lokallösningar. Den förutsatta överföringen av värnpliktiga till T 4 innebär enligl uiredningen att ca 30 nya arbetstillfällen skapas i Hässleholm, medan ca 50 arbetstillfällen försvinner i Linköping. Denna sysselsättningseffekt bedöms som relativt obetydlig.

Alternativet innebär enligt utredningens beräkningar minskade kostnader om ca 90 milj. kr. under en 20-årsperiod eller ca 6 milj. kr. om året efter genomförd flyttning av T 1. Detta anses som lönsamt av utredningen. Med hänsyn lill redovisade faktorer anser utredningen att T 1 bör föriäggas tillsammans med 1 4/Fo 41 och A 1 i Linköping.

Utredningen går därefter över till all samlat behandla frågan om organi­sationen för I uft värns- och pansarutbildning i Skåne och erinrar inledningsvis om de altemativ som i det föregående har redovisats för de olika imppslagen. Sammanfattningsvis innebär alternativen för pansar­trupperna att pansarutbildningen vid P 2 och P 7/Fo 11 förs samman till P 7/ Fo 11 och Revingehed, varvid P 2 dras in (alternativ C) eller att moisvarande utbildning förs samman till P 2 och Revingehed (alternativ D). Beträffande luftvärnet innebär alternativen att Lv 4 förläggs tillsammans med P 6/Fo 14 i Kristianstad (alternativ 1) eller att Lv 4 fiytlar till Ystad (alternativ K).

Utredningen har förutsatt att alternativen D och K inte skiljs åt, dvs. att P 7/Fo I l:s eiablissement i Ystad används antingen som nu för pansarut­bildning eller för luftvärnsutbildning. Med denna förutsättning är enligt utredningen två handlingsvägar öppna.

Antingen kan pansarutbildningen i Ystad avvecklas och Lv 4 flyttas dit (handlingsväg 1) eller P2 läggas ned och Lv 4 flyttas lill Kristianstad (handlingsväg 2).

Enligl utredningens ekonomiska beräkningar uppgår kostnadsminskning­arna i handlingsväg 2 till ca 205 milj. kr. under en 20-årsperiod och medför en årlig besparing efter genomförandet om 16 milj. kr., medan handlingsväg 1 innebär en motsvarande effekt av 130 resp. 11 milj. kr. Utredningen framhåller dock att handlingsväg 2 medför investeringar i byggnader om



Prop. 1977/78:65                                                     24

drygt 80 milj. kr. mot ca 55 milj. kr. i handlingsväg 1. Beiräffande möjligheterna till ett snabbt och smidigt genomförande bedöms handlings­vägarna vara tämligen likvärdiga.

De ungefäriiga direkta sysselsättningseffekterna (antal personår) beräknar utredningen enligt följande.

Ort                Handlingsväg I Handlingsväg 2

Malmö

-260

-260

Ystad

+ 50

+ 100

Revingehed

-100

+ 100

Hässleholm

+ 50

-300

Kristianstad

+ 20

+270

Utanför Skåne

+ 40

Utredningen framhåller beträffande Lv 4 att alternativet med flyttning till Ystad (handlingsväg 1) är att föredra i förhållande till handlingsväg 2, bl. a. av personal- och värnpliktssociala skäl. Vidare framhåller utredningen att vid jämförelse mellan infanteriutbildning (handlingsväg I) eller luftvärnsutbild­ning (handlingsväg 2) som komplement till pansarutbildningen vid P 6 övervägande skäl talar för handlingsväg 1.

Sammanfattningsvis anser utredningen att handlingsväg 1 är att föredra. Visseriigen bedöms de möjliga besparingarna i fredsorganisalionens drift­kostnader vara något större i alternativ 2 men alternativ 1 har enligt utredningens bedömning mindre nackdelar från samhällsekonomisk synpunkt. Återverkningarna på sysselsättningen i Hässleholm väger därvid tungt.

Utredningen föreslår därför när det gäller P 7/Fo 11 att pansarutbildningen avvecklas i Ystad och flyttas till Revingehed och Hässleholm. Utbildningen samordnas av chefen för P 2, varvid stabs- och irossulbildningen samlas till Hässleholm. Stridsfordonsutbildningen bör på lång sikt kunna samlas till Revingehed. Inledningsvis lorde del dock enligt utredningens uppfattning vara lämpligt att behålla viss stridsfordonsulbildning i Hässleholm för att sprida investeringskostnaderna över en längre period. Vidare föreslår utred­ningen att infanteriutbildningen i Ystad flyttas till P 6/Fo 14 och att Lv 4 fiyttas lill Ystad och ingår i P 7/Fo 11. Utredningen förutsätter därvid att hemvärns- och frivilligavdelningen i Malmö, som ingår i P 7/Fo 11, behålls.

3.2.3 Överväganden rörande marinens och kiisiartUlerietsförband

Antalet truppförband inom kustartilleriet uppgåriill fem. Förbanden ligger i Härnösand, Vaxholm, Fårösund, Kariskrona och Göteborg. Tillgången på utbildningsplatser och övningsmark bedöms av uiredningen som i huvudsak tillfredsställande. Utredningen har i Slutbetänkande del 1 framhållit att det



Prop. 1977/78:65                                                     25

från utbildningssynpunkt vore önskvärt att öka kustartilleriförbandens värnpliktskontingent så att förbandsenheter som ingår i krigsorganisationen kan övas tillsammans under grundutbildningen. Därigenom borde även vissa slordriftsfördelar kunna uppnås. Grundutbildningskonlingenten kan ökas vid de enskilda förbanden antingen genom att omfördela det totala utbild­ningsansvaret på ett minskat antal truppförband eller genom att behålla nuvarande antal truppförband och i stället öka kustartilleriets grundutbild­ningskontingent.

För att pröva förutsättningarna att minska antalet förband har uiredningen närmare undersökt kustartilleriets verksamhet i Göteborg och Härnösand. Beträffande verksamheten i Göteborg har utredningen funnit att det inte är ekonomiskt motiverat att helt frigöra Älvsborgs kustartilleriregementes (KA 4)eiablissement i Göteborg. Bakgrunden härtill är bl. a. att utbildningen vid KA 4 till stor del är organiserad på skolor som är gemensamma för marinen eller centrala för kustartilleriet. Ulbildningsanordningar för denna verksamhet saknas till stor del vid övriga truppförband. Dessutom saknas lämpliga alternativ för lokalisering av främst kustartilleriets radarskola. En nedläggning av KA 4 skulle enligt ulredningens beräkningar öka fredsorga­nisationens driftkostnader med ca 80 milj. kr. under en 20-årsperiod.

Inte heller en nedläggning av Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) i Härnösand har bedömis ekonomiskt lönsam. Kostnaderna beräknas av utredningen öka med 40 milj. kr. under en 20-årsperiod. Utbildningsverk­samheten fördelas om lill i försia hand Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) och Gotlands kustariilleriregemente (KA 3) vid en eventuell nedlägg­ning. En grundförutsättning därvid har varil att elablissemenlels huvuddel måste behållas för Norriands kusiartilleriförsvar samt för värnpliktiga vid fiygvapnei. En nedläggning bedöms av uiredningen medföra sämre beting­elser för utbildningen, bl. a. därför att försämrad kännedom om norriands-kustens särdrag skulle bli följden. En utgångspunkt vid granskningen av förbandet har varit att antalet arbetstillfällen i Härnösand bör hållas uppe. En eventuell nedläggning av KA 5 borde därför kombineras med alt Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) i Sundsvall flyttas till Härnösand. Del har dock inte visat sig ekonomiskt försvarbart att ersätta kusiartilleriutbildningen i Härnösand med luftvärnsutbildning.

Utredningen har vidare prövat möjligheterna att öka kustartilleriets årliga utbildningskontingent från 3 050 till 3 450 värnpliktiga. En sådan åtgärd skulle göra det möjligt dels alt rekrytera personal som har lått sin grundutbildning inom kustartilleriet till lokalförsvarsenheter i den fasta spärrbataljonens krigsorganisation, dels att grundutbilda förband som mera liknar krigsorganisationens. Ett sådant lillskotl i grundutbildningskonlin­genten fordrar emellertid utbyggnad av kapaciteten vad beträffar förlägg­ningsplatser m. m. Vakanslägel beträffande yrkesbefäl är dessutom f n. besvärande inom kustartilleriet. Utredningen an.ser dock att en begränsad ulökning av grundutbildningskontingenten ger vissa fördelar när det gäller



Prop. 1977/78:65                                                     26

kustartilleriförbandens sammansättning och ulbildning. Om fredsorganisa­tionens kapacitet behöver ökas ut talar ekonomiska skäl i varje fall inte mot att en del av ökningen läggs på kustartilleriet.

Utredningen har också lagl vissa synpunkter på lokaliseringen av kustar­tilleriets enheter i Karlskrona. Lokaliseringen av de marina enhetema är f n. splittrad. Enligt utredningens mening bör man på lång sikt sträva efter att föra ihop kustartilleriets delar lokalmässigt. Del bör dock ankomma på chefen för marinen att studera denna fråga, bl. a. med avseende på besparingsmöjlig­heterna.

Utredningen har således inte funnit anledning att föreslå några föränd­ringar i kustartilleriets utbildningsorganisation.

3.2.4 Ytterligare samordning av förbandsprodukiionen m. m.

Utredningen redovisar inledningsvis de åtgärder som hittills har vidtagits för att samordna verksamheien på lokal nivå inom armén, dvs. genomfö­randet av projekt OLLl. 1 stort sett innebar införandel av den s. k. OLLl-organisationen all försvarsområdesstaberna organisatoriskt samordnades med ett fredsförband inom försvarsområdet. Härutöver centraliserades mobiliseringsverksamheten inom resp. försvarsområde (med några undan­tag) lill den sammanslagna myndigheten - försvarsområdesregementet. Detta fick också ell övergripande ansvar för verkställande förvaltning inom försvarsområdet. Förband utanför försvarsområdesregementet blev i princip rena utbildningsförband, dvs. utan mobiliseringsansvar. Stabsljänst och förvaltning avpassades lill de ändrade ansvarsförhållandena. I garnisonsorter med mer än ett förband blev förvaltningsresurserna gemensamma för förbanden. Beslut har även fattats all inom Visby garnison föra över mobiliserings- och förvaltningsansvaret från arméförbanden till staben för Gotlands mililärkommando (MKG).

Den nya organisationen utvärderas f n. Från flera håll har framförts att OLLl-organisationen inle är ett slutmål. Införandet av OLLl ses i stället som ell första steg mol ytteriigare samordning för alt göra organisationen mer rationell. Försvarets fredsorganisationsutredning framhöll i Slutbetänkande dél 1 att fredsutbildningen alltjämt bör vara organiserad iruppslagsvis, men att regementenas verksamhet ytteriigare borde samordnas på orter där flera regementen är stationerade.

Ett problem inom arméns utbildningsverksamhet är enligt utredningen all tillgången på utbildningsbefäl är knapp. Omfördelning av militär personal från administrativ tjänst till utbildningsarbete måsle därför prövas. Samtidigt är del nödvändigl alt minska fredsorganisalionens kostnader och personal­behov. Utredningen har konstaterat vissa problem som har direkt samband med OLLI-strukturen. Sålunda finns det t. ex. enligl utredningen varken inom en garnison eller inom ett försvarsområde med två eller flera förband ett



Prop. 1977/78:65                                                     27

samlat ansvar för förbandsproduktionen. Inom ett försvarsområdesrege­mente är dessutom fördelningen av uppgifier mellan regementschefen och utbildningschefen oklar. Utbildningsregementen som inle tillhör infanteriet eller pansartrupperna är oftast utbildningsansvariga för krigsförband som tillhör annan mobiliseringsmyndighet än det egna försvarsområdets. Detta kräver samverkan med mobiliseringsmyndigheter inom andra försvarsom­råden och militärområden och kan medföra samordningsproblem. Vidare konstaterar utredningen att OLLI-organisationen innebäranden myndighet inom ett försvarsområde eller en garnison med mer än ett regemente som har de verkställande resurserna förstödproduktionen (försvarsområdesregemen­tet) varken har hela ansvaret för resursernas rationella utnyttjande eller ansvaret för all ulbildning som påverkas av resurstilldelningen. Uiredningen anser vidare att det bör vara möjligt att uppnå besparingar genom att i ökad utsträckning samutnyttja de resurser för personaltjänst, expeditionstjänst, drift av utbildningsanordningar m. m. som finns vid förbanden.

Med hänsyn härtill anser utredningen alt utvecklingen bör inriktas mot rationellare förbandsproducerande enheter som hålls samman av en enda administration. Därvid kan militär personal föras över från administrativ tjänst till utbildningsarbete inom det egna förbandet. De förbandsproduce­rande enheterna kan organiseras inom en garnison eller ett försvarsområde. Enligt utredningens bedömning bör högsl tre utbildningsmyndigheter slås samman till ett förband. Avstånden mellan dem får dock inte vara för stora. Utredningen anser vidare att de enheter som läggs samman kan ligga kvar i sina nuvarande eiablissement. Utredningen finner att en sådan förändring skulle innebära en rationellare produktionsledning och vissa personalbespa­ringar bland den civila personalen samt göra det möjligt att föra över viss militär personal till utbildningsverksamhet. Omorganisationen bedöms kräva små nyinvesteringar.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att överbefälhavaren får i uppdrag att pröva en sådan vidareutveckling av OLLl-organisalionen. De utbildningsregementen som inte berörs av detta och som har egna verkstäl­lande förvaltningsorgan föreslås behålla sin nuvarande organisalion. Vidare föreslår utredningen att riksdagen beslutar att slå samman Gotlands rege­mente (P 18),Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gotlands luftvärnsba­taljon (Lv 2) i Visby lill ett arméregemenle enligt de förslag som utredningen tidigare har lagt fram om fredsorganisationen på Gotland (delbetänkande 10). Utredningen anser dock att förbanden böi ligga kvar i nuvarande eiablisse­ment tills frågan om anskaffning av erforderiig övningsmark har lösts. Utredningen anför härvidlag att P 18:s behov av ytteriigare övningsmark för utbildning av pansarförband måste tillgodoses och att delta bör ske utan vidare dröjsmål. I annat fall mäste man enligt utredningen undersöka om inte utbildningsorganisationen i Visby bör minska, t. ex. genom föriäggning av pansarutbildningen till fastlandet.



Prop. 1977/78:65                                                     28

3.2.5 Genomförande av utredningens förslag

De förslag som har redovisats i del föregående måsle enligt utredningen genomföras skyndsamt för att besparingarna inom rimlig tid skall kunna användas till åtgärder som ger direkt effekt i krigsorganisationen. Genom­förandetiden bör göras kort med hänsyn dels till att man då kan undvika byggnadsåtgärder vid de kasernetablissemeni som enligt förslaget skall avvecklas, dels till att verksamhetens resultat försämras vid berörda förband under tiden mellan beslut och genomförande. Ällmänt selt bör sådana byggnadsåtgärder som oundgängligen behövs för att fiytta verksamhet och frigöra eiablissement enligt uiredningen ges företräde, medan övriga bygg­nadsåtgärder bör anstå till senare.

Förslaget om pansarutbildningens lokalisering i Skåne bör enligt utred­ningens uppfattning genomföras på ett sådant sätt att luftvärnsutbildningen tidigt bereds plats i Ystad. Utbildningen av stabs- och trossdelar i pansarför­banden förutsätts därvid samlas till Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm medan viss stridsfordonsulbildning inledningsvis bör behållas där. Erforderiig utbyggnad av Revingehed bedöms därigenom kunna begränsas till en början och vara klar först under budgetåret 1981/82 så att fiyttningen av Skånska luflvärnsregemen tet (Lv 4) från Malmö kan ske under budgetåret 1982/83. Indragningen av Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) bör ske så att omfördelningen av luftvärnsförbandens utbildningsansvar kan göras i ett sammanhang. Flyttningen av Lv 4 från Malmö lill Ystad bör föregå indragningen av Lv 5 liksom en eventuell fiyttning av arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) till Östersund. Lv 5 bedöms kunna dras in under budgetåret 1983/84.

Utredningen föreslår att planerad fiyttning av trängtruppernas kadett- och aspirantskola (TrängKAS) från Linköping till Skövde ges förtur så att Svea trängregementes (T 1) eiablissement i Linköping kan frigöras tidigt. Erfor­derlig byggnation för alt samlokalisera förbanden i Linköping bedöms då kunna vara genomförd under budgetåret 1983/84. Förutsättningarna för att genomföra de diskuterade förbättringarna av övnings- och skjutfält bör klarläggas i så god tid att eventuella ytteriigare förändringar i fredsorganisa­tionen kan genomföras före budgetåret 1984/85. Arbetet med att pröva vidareutvecklingen av OLLI-organisationen inom armén bör bedrivas i sådan takt alt huvuddelen av åtgärderna kan genomföras samtidigt med de övriga förändringarna. Utredningen anser vidare att åtgärder som syfiar lill alt genomföra förslagen i än snabbare takt bör övervägas.

Investeringskostnaderna föratt utöka kapaciteten vid vissa eiablissement så alt förslagen kan genomföras uppgår enligt utredningens beräkningar till 115 milj. kr. Härvid förutsätts alt aktuella eiablissement dessutom förnyas enligt nu gällande generalplaner. Vissa av åtgärderna enligl generalplanerna är nödvändiga för att genomföra förslagen och måste därför prioriteras.



Prop. 1977/78:65                                                     29

Kostnaden för dessa åtgärder uppgår till 160 milj. kr. Mol bakgrund av att vissa sådana generalplaneåtgärder redan har planerats in och att vissa investeringsobjekt kan utgå till följd av förslagen återstår ett behov av ytterligare medel på totalt 95 milj. kr. De investeringsmedel som har lagts in i gällande planer beräknas av utredningen vara lillräckliga för all genomföra förslagen fram t. o. m. budgetåret 1981/82. Drygt 30 milj. kr. för år måste dock planeras in för budgetåren 1982/83-1984/85. Härutöver beräknas ca 20 milj. kr. behövas under genomförandeperioden för att täcka kostnader för fiyttning och avveckling av personal.

Den sammanlagda besparingen har av utredningen beräknats till 340 milj. kr. under en 20-årsperiod, vilket motsvarar ett nuvärde på 110 milj. kr.

Utredningens förslag om nedläggning och samordning av förband innebär alt ca 650 anställda måste placeras om. Ca 70 militära och civilmilitära tjänsler utgår ur organisationen. Den personal som berörs av detta bör enligt utredningens bedömning kunna placeras om på vakanta tjänster. Behovet av civil personal minskar med drygt 100 personår. Personalminskningen förutsätts kunna genomföras inom ramen för naturlig avgång.

Uiredningen framhåller att det är viktigt att de förband som ges ökade utbildningsuppgifter får ett motsvarande tillskott av befälspersonal föratt det redan allvarliga vakansläget bland militär personal inte ytterligare skall försämras. Den personal som placeras om bör enligt uiredningen beredas tillfälle att medverka i detaljplaneringen av genomförandet. Omfiyttning medför besväriiga problem för de berörda, varför åtgärder bör vidtas för att underiätta personalens omställning. Vid omorganisationer gäller all äldre civil personal f n. har möjlighet att frivilligt lämna sin tjänst med rätt till åriig ersättning. Utredningen ifrågasätterom inte denna rättighet bör utvidgas att i samband med förbandsnedläggningar o. d. även gälla för militär och civilmilitär personal.

4 Remissinstanserna

4.1 Slutbetänkande del 1

Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och försvarets materielverk biträder i stort de principiella grunder för fredsorganisalionsuiredningens fortsatta överväganden som utredningen har framfört. Chefen för flygvapnet och JÖrsvarets materielverk fömtsätter dock att utredningens delbetänkande nr 9 (Ds Fö 1973:2) gäller för flygvapnet. Försvarets raiionaliseringsinsUtut anser all vissa av de förutsättningar som uiredningen har arbetat med i fråga om dels den allmänna värnplikten, dels förbandsproduktionsledningen på central och högre regional nivå är för snäva i ett 15-20-årigt perspektiv. Institutet anser också att mer långtgående besparingsåtgärder än de föreslagna borde övervägas av uiredningen. 1 ett långt perspektiv bör enligt institutet prövas om inte en koncentration av investeringar lill speciella objekt kan ge



Prop.1977/78:65                                                      30

rationaliseringsvinster. Försvarets personalnämnd, slatens personalnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen betonar den hänsyn som måste tas till personal- och sysselsättningsfrågor vid omlokaliseringar och nedläggningar.

LO har ingen erinran mot de allmänna principer som fredsorganisations­ utredningen föreslår. TCO-S och SACOtSR anser att följderna för de anställda bör f stort inflytande på fredsorganisalionens framtida uiformning. Även tidsplaneringen av förändringarna är betydelsefull. TCO-S menar att omstruktureringar bör göras så att byte av bostadsort så långt möjligt undviks. SACO/SR anser att del före en diskussion om samordning och förbandsindragningar bör undersökas om ell avtalsenligt fullföljande av pensionsåldershöjningen därvid äventyras.

Vad gäller de mera konkreta överväganden och förslag som fredsorgani­sationsutredningen redovisar i fråga om utbildningsorganisation, markfrå­ gor, samhällsplanering m. m. kan sammanfattningsvis sägas att samtliga remissinstanser utom försvarets rationaliseringsinstitut framför synpunkter som har den innebörden att de besparingsmöjligheter som pekas ut av utredningen begränsas.

ÖverbeJälhavaren anser att frågan om behov av mark har behandlats förtjänstfullt av uiredningen. Försvarets rationaliseringsinstitut menar att markfrågan bör komma i förgrunden när det gäller fredsorganisationens framtida utformning, särskilt i fråga om armén. Institutet menar att ökad användning av simulatorer och ändrade in- och utryckningstider för att minska markbehoven bör prövas. Förband bör läggas ned där mark inte kan skaffas på rimliga villkor. Mindre fält och läger bör enligt institutet avvecklas.

Fredsorganisationsutredningens förslag hur de ökande markbehoven bör tillgodoses möter inga invändningar från remissinstanserna. Vad gäller markanskaffningsprocessen komrner i remissvaren fram att berörda lant­bruksnämnder, länsstyrelser och kommuner bör komma in i bilden på ett tidigt stadium.

Fredsorganisationsutredningens synpunkter på försvarets fastighets­nämnd biträds i stort av remissinstanserna. Lanibrukssiyrelsen hävdar att styrelsen bör vara representerad i nämnden. Dock bör inte, som utredningen föreslår, lantbmksnämndernas instruktion ändras.

Ulredningens förslag att ersättningsmark för jordbruk bör skaffas från bl. a. domänverket fär enligt försvarels fastighetsnämnd inte innebära alt undermå­liga domänenheter skapas. Domänverket avvisar bestämt utredningens förslag på denna punkt. Verket anser sig inte böra ha någon särställning när det gäller all skaffa ersällningsmark.

De synpunkter som utredningen för fram om tillträde till försvarels mark, skötsel av marken m. m. biträds av remissmyndigheterna.

Med anledning av fredsorganisationsutredningens överväganden om arméns utbildningsorganisation efterlyser chefenför armén principer för en fortsatt garnisonssamordning. En samordning på orter med flera regementen



Prop. 1977/78:65                                                     31

kommer enligt chefen för armén alt ge relativt begränsade vinster. Mot bakgmnd av redan genomförd omorganisation på lägre regional och lokal nivå (OLLl) kan personalbesparingar i fortsättningen uppnås företrädesvis genom förbandsindragningar. Försvarets rationaliseringsinstitut stöder där­emot tanken på en samordning garnisonsvis och hävdar att samordningen bör gå längre än till garnison. Institutet menar också att ett system med tre grundutbildningskontingenter på två år bör prövas. De storiekar på utbild­ningsförbanden som utredningen förslår är enligt c/ie/en/örarwért principiellt riktiga. Försvarets raUonallseringsinstUut delar denna åsikt och utlalar att de föreslagna storlekarna innebär möjligheter att minska antalet utbildningsför­band. Vad gäller tillgången på föriäggningsplatser framhåller ett par remiss­instanser att det överskott som utredningen har kommit fram till är för högt beräknat. SACÖtSR hävdaratt utredningen inte bör överväga förbandsned­läggningar och omdispositioner av grundutbildningskontingenten som besparingsmetod.

Fredsorganisalionsuiredningens uppfattning att försvaret bör stödja regio­nalpolitiska strävanden möler invändningar från chefen för flygvapnet sorn anser att regionalpolitiska faktorer bör bli mindre avgörande vid en eventuell fortsatt minskning av fredsorganisationen. Statens personalnämnd och arbets­marknadsstyrelsen stöder tanken att avveckling av förband med stor betydelse för sysselsättningen bör undvikas.

4.2 Slutbetänkande del 2

4.2.1 AUmänt

Alla remissinstanser utom Lö delar i allt väsentligt de utgångspunkter som fredsorganisationsutredningen har angett som bakgrund till sina förslag och kan i stort biträda förslagen. Försvarets rationaliseringsinsUtut anser dock att utredningen vid tillämpningen av sina direktiv mer ingående borde ha prövat möjligheterna att begränsa behoven av mark för övnings- och skjutfält. Chefenför armén och försvarets faslighetsnämnd understryker att de förslag som utredningen har lagt fram är behäftade med färre nackdelar än övriga redovisade alternativ. LO anser att utredningens förslag innebär så betydande förändringar från bl. a. personal- och värnpliktssynpunkl att de blygsamma kostnadsbesparingarna inte motiverar en så omfattande omlokalisering och avveckling som föreslås. Med hänsyn till detta kan LO inte tillstyrka att Skånska luftvärnsregementet (Lv 4), Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) och Södra skånska regementet (P 7) läggs ned.

Fredsorganisationsutredningens uppfattning all de redovisade ekono­miska kalkylerna har karaktär av överslagsberäkningar understryks av bl. a. försvarets ralionaliseringsinslltut som dock anser dem vara rimliga. Chefenför armén anser dem vara behäftade med många osäkerheter och har med beaklande av vissa ytterligare faktorer genomfört egna beräkningar. Resul-



Prop. 1977/78:65                                                     32

talen av dessa har dock inte fört med sig att arméchefen ifrågasätter utredningens förslag till förbandsflyttningar och nedläggningar. Arméchefen påpekar härutöver att vissa faktorersom intedirekt kan mätas i pengar måste tillmätas vikt i sammanhanget. Sålunda beräknas ett bortfall av 50 befäl innebära en kostnad av minst 10 milj. kr. om hänsyn tas till utbildningskost­naderna.

4.2.2 Armén

Utredningens bedömning att ett nytt skjutfält bör kunna anskaffas för Värmlands regemente (1 2) och att förbandet därför skall vara kvar i Karlstad delas av överbefälhavaren, chefenför armén, försvarels rationaliseringsinstitut, länsstyrelsen i Värmlands län samt Filipstads och Karlstads kommuner. Beträffande skjutfältsfrågan menar kommunerna att de inte har någon erinran mot att ett område vid Horssjön förvärvas och bebyggs. Länsslyrelsen i Värmlands län bedömer att skjutfältsfrågan kan lösas relativt snabbt.

Förslaget att Hallands regemente (I 16) skall vara kvar i Halmstad och utredningens bedömning att förbandets behov av övningsmark därvid bör tillgodoses delas av överbefälhavaren, chefen för armén, länsslyrelsen i Hallands län och Halmstads kommun. När det gäller behovei av övningsmark anser Laholms kommun att det är av belydelse för länet all 116 behålls. Kommunen motsätter sig därför inle en vidare ulredning om skjutfältets lokalisering. Detta gäller dock under förulsällning att utredningen beaktar bl. a. möjliga inskränkningar av ytvidden påskjutfältsområdet ochatlskogs-och jordbrukare erbjuds ersättningsmark.

Försvarets rationaliseringsinsUtut framhåller att betydande investeringar visserligen har gjorts eller påbörjats vid 1 16 efter den lidpunkt som utredningen har lagt till grund för sina beräkningar. Osäkerheten är dock slor om och lill vilka kostnader godtagbara ulbildningsbelingelser kan anordnas. Härtill kommer osäkerheten orn konsekvenserna för InfKAS av ett kommande beslut om ny befälsordning. Institutet menar att del anförda talar föratt iaktta återhållsamhet i fråga om investeringarvid I 16 till dess att större klarhet om förutsättningarna har nåtts.

Utredningens förslag all Smålands artilleriregemente (A 6) bör vara kvar i Jönköping under förutsättning att Skillingaryds skjutfält förbättras biträds av bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén, som också anser det vara nödvändigt att förbättra utbildningsbetingelserna för berörda artilleriförband genom att Skillingaryds skjulfält byggs ut. Chefen för armén framhåller dessutom att behovet av att utvidga skjulfältet för Wendes artilleriregemente (A 3) och för repetitionsutbildning av artilleriorganisationen i södra Sverige kvarstår även om A 6 läggs ned. Beträffande en utbyggnad av Skillingaryds skjutfält anser länsstyrelsen I Jönköpings län att del bör klarläggas om en sådan är nödvändig för en fullgod artilleriulbildning i södra Sverige eller för alt A 6 skall behållas. Även värnpliktsverket understryker betydelsen av att A 6 behålls, främst för att undvika försämrade värnpliktssociala förhållanden.



Prop. 1977/78:65                                                     33

Vaggeryds och Jönköpings kommuner delar inte utredningens uppfattning att en utvidgning av Skillingaryds skjutfält är nödvändig för A 6:s fortbestånd och förordar därför att förbandet får vara kvar i Jönköping. Liknande synpunkter framförs av SACOISR som anser att andra skäl än skjutfälts­frågan måste få avgörande inflytande om A 6 skall läggas ned och framhåller att några sådana skäl inle tycks finnas. Beträffande de alternativ till en nedläggning av A 6 som utredningen redovisar anser chefenför armén att inte något av alternativen visar en sådan lönsamhet att det bör genomföras. Jönköpings kommun framhåller att en nedläggning av A 6 inte kan motiveras av besparingsskäl, eftersom de negativa konsekvenserna ur bl. a. sysselsätt­nings- och kommunalekonomisk synvinkel skulle drabba kommunen hårt.

Försvarets ralionaliseringsinslltut ifrågasätter om inte A 6 bör läggas ned och Skillingaryds skjutfäll behållas med nuvarande storiek. Institutet anser vidare all förutsättningarna för merutnyttjande av befintliga skjulfält i Villingsbergocji Älvdalen måste undersökas närmare när det gäller uppställ­ning av material för att minska behovei av malerieltransporter i samband med övningar. Ålvdalens kommun och länsslyrelsen I Kopparbergs län anser att artilleriskjutskolans övningstrupp bör rycka in till Trängslet, eftersom skjutfället därigenom skulle utnyttjas effektivt samtidigt som 150 nya arbetstillfällen skulle lösa en stor del av sysselsättningsproblemen i Älvdalen. Därför förordas att minst en utbildningsbataljon föriäggs till Älvdalsfaltet året runt och att anläggningarna efter hand byggs ut till normal fredsförbands-slandard och kapacitet.

Förslaget att lägga ned Lv 5 måste enligt överbefälhavaren och chefenför armén bedömas negativt från operativa utgångspunkter men får godtas främst av besparings- och ralionaliseringsskäl. En nedläggning av Lv 5 framstår vid en samlad bedömning som mindre ogynnsam än det andra rninskningsalternativ som har utretts i fråga om luftvärnet, nämligen en nedläggning av Göta luftvärnsregemente (Lv 6). Sålunda hävdar arméchefen att eftersom det är ekonomiskt lönsammare att lägga ned Lv 5 än Lv 6, och Lv 6 har garanterats nuvarande utbildningsbelingelser, bör i försia hand Lv 5 komma i fråga för nedläggning. Chefen för armén biträder också uppfatt­ningenatten nedläggning av Lv 5 från personalsynpunkt totalt setlär mindre ogynnsam än en nedläggning av Lv 6. Göteborgs kommun vitsordar ulred­ningens uppfattning att kommunen inte behöver Lv 6:s mark på Kviberg under den närmaste 20-årsperioden. Sisjöns skjutfält är dock av intresse för bostads- och friluftsändamål. Kommunen förutsätter att frågan prövas i särskild ordning, om annan lämplig mark kan anskaffas. Mölndals kommun anför att fältet i kommunens planeringsarbete har förutsatts ligga kvar i avvaktan på pågående utredning om ersättningsmark.

Luflvärnsförband måsle dock enligl överbefälhavaren kunna mobiliseras och repetitionsutbildas inom Nedre Norrlands militärområde (milo NN). Bl. a. därför bör Åstöns skjutfäll behållas och större del av grundutbildnings-



Prop. 1977/78:65                                                     34

kontingenten än utredningen har föreslagit föriäggas lill Luleå luftvärnsre­gemente (Lv 7). Sistnämnda uppfattning delas av länsslyrelsen I Norrboitens län. Förvaltningsansvaret för Åstöns skjutfäll bör enligl chefen för armén övertas av Västernorriands regemente (1 21 /Fo 23). Eortiftkationsförvaltnlngen och försvarets ratlonallseringsinslitui godtar förslaget att lägga ned Lv 5. Rationaliseringsinstitutet menar all nedläggningen bör kunna påbörjas redan under de närmaste budgetåren. Även försvarets personalnämnd och arbets­marknadsstyrelsen godtar en nedläggning men betonar behovet av särskilda insatser för omplacering m. m. och av en utbyggnad av arbetsmarknaden i Sundsvallsområdet. Värnpliklsverkel pekar på de värnpliktssociala nackde­larna av en nedläggning av Lv 5. Verket kan dock inle enbart av detta skäl avstyrka utredningens förslag.

Länsslyrelsen i Västernorrlands län motsätter sig bestämt att Lv 5 läggs ned. De ekonomiska och sysselsäliningsmässiga konsekvenserna av en förbands­nedläggning är enligt länsstyrelsen större i Sundsvallsregionen än vad de skulle vara i Göteborgsregionen. Det råder inte någon konkurrens om mark mellan försvaret och civila intressen i Sundsvall. En nedläggning av Lv 5 skulle innebära värnpliktssociala nackdelar, ökade kostnader för värnplikts­resor och försämrad befälsrekrytering. Länsstyrelsen hänvisar också till personalens, de värnpliktigas och frivilligorganisationernas starka uppslut­ning kring Lv 5. Länsstyrelsen anser sig inte heller kunna godta att Sundsvallsområdet föriorar den gmndberedskap som Lv 5 svarar för. Även Sundsvalls kommun motsätter sig att Lv 5 läggs ned och gör invändningar mot utredningens uppfattning i fråga om besparingsmöjligheterna, svårigheterna att utvidga övningsområdet på Södra Sladsbergei, byggnadsbeståndets skick vid Lv 5 och möjligheterna att utbilda fler värnpliktiga vid förbandet. Liksom länsstyrelsen i Västernorrlands län och Sundsvalls kommun molsätlersig LO att Lv 5 läggs ned. SACOtSR uttrycker slor tveksamhet inför nedläggnings­förslaget och menar att operativa, värnpliktssociala, personal- och utbild­ningsmässiga skäl talar föratt Lv 5 behålls. Personalen vid Lv 5 drabbas enligl TCO-Shärdast av utredningens olika förslag till sirukturrationalisering inom armén. Om Lv 5:s eiablissement i Sundsvall av besparingsskäl måsle överges bör sådana lösningar sökas som ger minsta negativa effekt för personalen och orsakar minsta möjliga förtidsavgångar. TCO-S föreslår därför att utbildning av luftvärnsförband för Nedre Norriands militärområdes behov behålls och föriäggs till NK/KA 5 och Åstön.

Tanken att vid ett bibehållande av Lv 6 låta arméns radar- och luftvärns­mekanikerskola ligga kvar i Göteborg biträds av överbefölhavaren och chefen för armén liksom av försvarets rationaliserlngsinstiiul och SACOtSR, men stöds inte av Östersunds kommun.

Utredningens förslag att föriägga Svea trängregemenle (T 1) i Linköping tillsammans med Livgrenadjärregementet (1 4/Fo 41) och Svea artillerirege­mente (A I) biträds i huvudsak av överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets ratlonaliseringsinstliut. Institutet anser att det är fördelaktigt med ett



Prop. 1977/78:65                                                     35

längre tidsperspektiv när det gäller att föra samman förbanden eftersom utredningens förslag till samföriäggning kan skapa problem, om inte nuvarande ansvarsfördelning mellan berörda lokala myndigheter ändras i vissa avseenden. Strävan bör dock enligl institutet vara att så snart förhållandena medger genomföra utredningens förslag.

Linköpings kommun finner det inte samhällsekonomiskt försvarbart all lägga ned ett eiablissement som nyligen har ruslats upp ulan anser att man bättre borde utnyttja de resurser som finns vid T 1 genom alt öka uibildningskonlingenten. Kommunen anser vidare att ulredningens förslag till samlad lokalisering kräver nybyggnad av kaserner och därför inte medför de besparingar som har förutsatts. Den senare meningen biträds av länssty­relsen i Östergötlands län.

Utredningens värdering av kaserner och lokalbehov vid T I ifrågasätts av SACÖtSR som menar att det är tveksamt om det kan bli någon ekonomisk vinst, efiersom investeringsbehovet lorde bli slörre än beräknat. Organisa­tionen anser därför att utredningens förslag noga bör prövas innan beslut om samlad lokalisering fattas.

Förslaget att genom flyttning av Lv 4 inordna förbandet i P 7/Fo 11 biträds i stort av bl. a. överbefölhavaren och chefen Jör armén. Båda remissinsianserna ser det som en fördel att man därvid kan behålla tre mobiliseringsmyndig-heler i Skåne, även om kuppförsvarsberedskapen i Malmö går ned. Länssty­rdsen i Malmöhus län samt Malmö och Ystads kommuner motsätter sig förslaget. Länsslyrelsen anser att beslut i frågan bör anstå lill dess att en samlad bedömning kan göras i samband med nästa försvarsbeslut. Utred­ningens uppfattning att framtiden för Falsterbo skjutfält ter sig oviss tillbakavisas med skärpa av Malmö kommun liksom uppfattningen att övningsbetingelserna i övrigt för Lv 4 på grund av konkurrens om mark skulle vara osäkra i framtiden. Den senare meningen biträds av JÖrsvarets faslighetsnämnd och fortlfikaiionsförvaUningen som anser alt markproblemen har överskattats. Ämbetsverket hävdar dock att Ystad är väl så lämpat för luftvärnsutbildning som Malmö och finner därför ingen anledning alt motsätta sig förslaget.

Försvarets rationaliseringsinstitut menar att utredningen i detta samman­hang borde ha omprövat behovei alt utnyttja Falsterbo skjutfält. Beträffande den beräknade ekonomiska vinsten av fiyttningen hävdar A/a/wöA:o/Mm«« att den ler sig alltför obetydlig för alt molivera så stora åtgärder som en förbandsflyttning. Kommunen påpekar vidare att man har haft en sämre sysselsättningsutveckling än riket i övrigt, varför även regionalpolitiska skäl kan anföras mot fiyttningen. Kommunen menar slutligen att även det förhållandet att endast 10 % av de värnpliktiga vidLv 4 är bosatta mer än fem mil från Malmö tillsammans med Lv 4:s goda rekrytering i Malmö motiverar att förbandet inte fiyttas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar kommunens synpunkter och anser dessutom att utredningen i sitt förslag till ändring av fredsorganisationen



Prop. 1977/78:65                                                     36

inom länet har tagit lilen hänsyn lill de mål som utredningen säger sig ha fast stor vikt vid under sina överväganden. Någon analys av eller redogörelse för de regionalpolitiska konsekvenser som uiredningen enligt sina tilläggsdi­rektiv skall ta hänsyn till har enligt länsstyrelsen inte redovisats i betänkan­det. Länsstyrelsen har för sin del genomfört en revidering av utredningens kalkyler och anser att ett alternativ där Lv4 behålls i Malmö under vissa förutsättningar blir ca 10 milj. kr. förmånligare från lönsamhetssynpunkt än del alternativ som förordas av utredningen.

Både chefen för armén och Malmö kommun påpekar att frivilligorganisa­tionernas verksamhet i Malmö kan försvåras när man inte längre lår stöd av ett fredsförband på platsen.

Ystads kommun redovisar tidigare planer att bl. a. genom lokalisering av pansartruppernas kadett- och aspirantskola till Ystad bygga upp ett "slorför-band" för pansamlbildning och anser att denna utbildning i Ystad bör behållas och utvecklas. Om ulredningens förslag genomförs befarar kommunen att många anställda vid P 7 kommer att fiytta till Revingehed eller Hässleholm, medan huvuddelen av de anställda vid Lv 4 bor kvar i Malmö. Om detta blir fallet skulle förslaget innebära en negativ sysselsätt­ningseffekt för kommunen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker med skärpa betydelsen av att Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm behålls och anser alt strids­fordonsutbildningen där inte bör förläggas till Revingehed utan behållas i Hässleholm. Liknande synpunkter framförs av Hässleholms kommun. Även SACÖtSR motsätter sig med stöd av chefen JÖr armén den av utredningen föreslagna uppdelningen av utbildningsansvaret för pansarförband och anser bl. a. att förslagel kan leda till oklara och komplicerade ledningsförhållanden. SACO/SR hävdar att förslaget med nuvarande principer för utnyttjande av personal skulle innebära sådana flyttningar för militär personal som inle kan godlas. Överbefälhavaren förklarar sig villig all tillsammans med chefen för armén och mililärbefälhavaren för Södra militärområdet klargöra lednings-och ansvarsförhållandena för pansarförbanden, vilka ter sig oklara i utred­ningens förslag.

4.2.3 Marinen

I anslutning till ulredningens diskussion om möjlighelerna att för en rationellare drift antingen minska antalet utbildningsförband eller öka grundutbildningskontingenten inom kustartilleriet framhåller ÖverbeJälha­varen att han i planeringen utgått från att en minskning av marinens fredsorganisation av besparingsskäl är nödvändig och måste ske. Överbefäl­havaren förutsätteratt utredningen i ett senare betänkande närmare kommer all behandla marinens fredsorganisation. Det gör även,/örsvarers rationalise­ringsinslitut som därför föreslåratt utredningens förslag i dessa delar t. v. inte föranleder någon statsmakternas åtgärd.



Prop. 1977/78:65                                                     37

Chefenför marinen biträder ulredningens överväganden om minskning av antalet truppförband mot bakgrund av det underlag som har utgjort grund för utredningens ställningstaganden. Ett ftertal utredningar har dock enligt marinchefen visat att några ekonomiska vinster inte kan erhållas genom att flytta enbari grundutbildning. Investeringsbehoven i Kariskrona till följd av en flyttning av Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) från Göteborg eller en minskning av förbandet kan emellertid av olika skäl komma att begränsas och sådana åtgärder därmed bli mindre olönsamma än vad utredningen har räknat fram.

Chefen för marinen biträder vidare utredningens överväganden i fråga om de effekt- och utbildningsmässiga fördelarna med att öka kustartilleriets grundutbildningskontingenl med ca 400 man. Den utbyggnad av förlägg­ningsplatser m. m. som behövs för en utökad grundutbildning vid kustar­tilleriet kan dock inle komma till stånd utan att full ekonomisk kompensation erhålls. Chefen JÖr armén anser för sin del att del varken finns krigs- eller fredsorganisatoriska motiv för att föra över 400 värnpliktiga från armén lill kustartilleriet. Liknande synpunkler framförs av värnpliklsverkel.

4.2.4 Ynerligare samordning av förbandsprodukiionen

Med anledning av utredningens förslag om ytteriigare samordning på lägre regional och lokal nivå genom att bilda garnisonsförband och försvarsområ­desförband ullalar överbefälhavaren och försvarels materielverk att en ökad samordning av produktionen mellan olika myndigheter både inom och mellan försvarsgrenarna bör prövas ytterligare. Chefen för armén förklararsig beredd att vidta fortlöpande åtgärder för att ta till vara de ytterligare samordnings- och besparingsmöjligheter som finns inbyggda i OLLl-organisalionen, exempelvis slödproduktion samt viss befattningsutbildning och befälsutbildning. Försvarets rationaliseringsinsUiin anser att en samord­ning enligt det skisserade förslaget bör innebära förbättringar vad gäller en effektiv samordning av arméns verksamhel.

Nyssnämnda remissmyndigheterframfördock invändningarmot förslagel att överbefälhavaren - biträdd av försvarets centrala myndigheler - ges i uppdrag att pröva en vidareutveckling av OLLI-organisationen och komma med förslag lill detaljorganisation för samordnade garnisons- och försvars­områdesförband. Överbefälhavaren och chefenför armén anser det tveksamt om stora besparingar kan erhållas genom organisationsförändringar av generell art, vilka ulreds och beslutas centralt. Regionala och lokala chefer bör enligt principerna i försvarets planerings- och ekonomisystem få vidla åtgärder för att höja effektiviteten och göra besparingar. Arbete pågår för övrigt redan för att pröva ytterligare samordning inom garnisonsorter. Del fortsatta arbetet bör ske under överbefälhavarens ledning med utredningens allmänna synpunktersom en del av underlaget härför. Chefenför armén anser inte att utredningens detaljöverväganden är tillräckligt underbyggda för att



Prop. 1977/78:65                                                     38

läggas till grund för något beslut om eller ens inriktning av den fortsatta ulvecklingen av OLLI-organisationen. Försvarels rationatiseringslnstitut finner för sin del att det i första hand bör ankomma på programmyndigheten att vidta eller föreslå åtgärder avseende OLLl-organisalionen. Försvarels materielverk understryker vikten av att OLLI-organisationen får tid att vinna stadga innan den blir föremål för ytterligare förändringar.

SACÖtSR och TCO-S ställer sig tveksamma till storförband av den lyp som utredningen har diskuterat. Ett organisatoriskt inordnande av de s. k. utbildningsregementena-som i regel tillhör specialtruppslag-i försvarsom­rådes- eller garnisonsförband är olämpligt. SACO/SR framhåller vidare alt förutsättningarna för att införa högre pensionsålder inom försvaret inte får ändras genom att lämpliga arbetsuppgifter för äldre personal rationaliseras bort.

TCO-S framhåller att erfarenheterna av OLLl ännu är relativt små och att det är angeläget att personalen inom OLLI-organisationen får arbetsro.

Utredningens förslag att snarast slå samman Gotlands regemente (P 18), Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gollands luftvärnsbalaljon (Lv 2) i Visby till ett arméregemente med förbanden kvar i nuvarande eiablissement till dess alt markfrågan har lösts avstyrks av chefen för armén, länsslyrelsen i Gollands län, SACÖtSR och TCO-S. ÖverbeJälhavaren utgår ifrån att markanskaffningen kommer att genomföras och anser att beslut därefter skall fattas om samordning och samlokalisering, Samtliga menar att mark-och lokalfrågorna måste lösas före en sammanslagning. Liknande synpunkler anförs av Gollands kommun. Länsstyrelsen och Gotlands kommun menar alt erforderlig mark för försvaret bör skaffas genom en utvidgning av Tofta skjutfäll. FortlflkatlonsförvaUnlngen och JÖrsvarets rationaliseringsinstitut godtar ulredningens förslag beträffande P 18, A 7 och Lv 2. Rationaliserings­institutet menar dock att en administrativ samordning bör kunna anstå till dess att de närmare förutsättningarna för en fiyttning till gemensamma lokaler föreligger.

4.2.5 Genomförande

De tidsaspekter på genomförandet av förslagen som utredningen har skisserat möts med viss tveksamhet från remissinstansernas sida. Sålunda hävdar både chefenför armén och fortiflkationsförvaltningen att förslagen med hänsyn till de administrativa rutiner som tillämpas knappast kan vara genomförda före år 1985. Bl. a. mot denna bakgrund anser fortifikationsför­valtningen att beslul om tidsplan inte bör fattas nu utan först sedan erforderliga utredningar om byggåtgärder har hunnit genomföras. Med hänsyn lill tidsplanen för tillförsel av och utbildning med modifierad Hawkrobot anser dock chefen för armén att Lv 4:s omlokalisering bör vara genomförd år 1982. Även övriga förändringar bör påskyndas av personella och ekonomiska skäl. Detta fordrar enligt arméchefen särskilda åtgärder.



Prop. 1977/78:65                                                     39

Värnpliktsverket framhåller att den tidsplan som utredningen föreslår kan genomföras utan större olägenheter för verket. Verkei avstyrker dock en tidigareläggning, framför allt om utbildningen på en plats helt skall upphöra, eftersom detta innebär svårigheter för berörda värnpliktiga liksom för verket till följd av omplanering och ändrade uttagningar. Däremot anser försvarels ralionaliseringsinslltut att huvuddelenav deåtgärdersom utredningen föreslår bör kunna genomföras snabbare för att erhålla och ta till vara vinster inom den närmaste framtiden.

Utredningens bedömning av behovet av investeringsmedel delas inte av chefenför armén, som anser alt investeringskostnaderna är ca 65 milj. kr högre än vad utredningen har angett. Arméchefen bedömer dock att det ekonomiska utfallet av de föreslagna åtgärderna är ungefär vad utredningen har angett. Försvarets rationaliseringsinstitut menar att om man, som utred­ningen har gjort, godtar kortvariga brister i byggnadsbeståndet, detta kan minska det sammanlagda behovet av invesieringsmedel. TCO-S förutsätter all finansieringen av byggnadsinvesteringarna i fråga om föreslagna omlo­kaliseringar sker på ett sådant sätl att andra investeringar inom armén som är angelägnare för personalens arbetsmiljö inte blir eftersatta.

Beträffande konsekvenserna för den anställda personalen vid genomfö­rande av förslagen anser flertalet av de remissinsianser som har yttrat sig i frågan att utredningens förslag sammantaget medför färre nackdelar för personalen än övriga redovisade alternativ. Chefen för armén hävdar att omplaceringsbehovet torde bli större än vad utredningen har räknat med bl. a. med hänsyn till att pensionsavgångar inte kan utnyttjas fullt ut så länge förbanden skall bedriva sin verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att peisonalen i möjligaste mån bör minskas genom naturlig avgång. Liknande synpunkler framförs av 7"CO-5och SACÖtSR.

Arméchefen, statens personalnämnd, SACO/SR och TCO-S understryker att särskilda åtgärder bör vidtas för all underlätta flyttning m. m. för berörd personal. Försvarets personalnämnd anser att en planerad ambitionssänkning för de berörda förbanden bör vidtas i de fall genomförandet överskrider två år.

Rekryieringsaspekter på de föreslagna åtgärderna tas upp av Malmö kommun, överbefälhavaren, chefen för armén, TCO-S och länsstyrelsen I Malmöhus län som samtliga fruktaratt rekryteringen, särskilt till pansartrup­perna men även till luftvärnet, kan gå ned. Som exempel nämns Svea artilleriregemente, där rekryteringen inte återgick till normal nivå förrän ca tio år efter ftyttningen från Stockholm till Linköping.

5 Föredraganden

Försvarets fredsorganisationsutredning redovisar i första delen av sitt slutbetänkande de faktorer som utredningen betraktar som grundläggande vid överväganden om strukturrationalisering vid försvarsmaktens lokala



Prop. 1977/78:65                                                     40

myndigheler. Utredningen pekar därvid inledningsvis på möjligheterna till kostnadsminskningar om utbildningskapaciteten vid nuvarande anlägg­ningar utnyttjas helt. Vissa eiablissement kan då läggas ned. Uiredningen behandlar därefier mark och anläggningar m. m. för utbildningsverksam­heten och konstateraratt vissa fredsförband inom armén f n. har otillräcklig tillgång till övningsmark. Utredningen anser dock att behovei av ytterligare markanskaffning för försvarets del måste begränsas och föreslår vissa åtgärder som stöd för en sådan strävan. Utredningen redovisar vidare sina utgångspunkter beträffande värnpliktskontingentens framtida storiek och fördelning på truppslag. Den kommer därvid fram till att nuvarande kapacitetsöverskott motiverar alt förband ur pansartrupperna och special-truppslagen inom Södra, Västra, Östra och Övre Norrlands militärområden ägnas särskild uppmärksamhet vid det kommande arbelel. 1 betänkandet diskuteras avslutningsvis förhållandet mellan militära och övriga samhälle­liga intressen, varvid utredningen framhåller att försvaret bör stödja regio­nalpolitiska strävanden och att den fysiska riksplaneringen bör följas av försvarets myndigheter. Vid konkreia förslag avseende fredsorganisationen avser fredsorganisationsutredningen att sträva efter att undvika nedläggning av förband som har stor betydelse för sysselsättningen. Vidare bör förband avvecklas där konkurrensen om mark är starkast. Remissinstanserna bilräder i huvudsak de synpunkter som utredningen har fört fram.

För egen del kan jag i allt väsentligt biträda de utgångspunkter för det fortsatta arbetet som försvarets fredsorganisationsutredning har redovisat. Jag vill dock någol utveckla mina synpunkter på ett av de områden som utredningen har behandlat, nämligen markfrågorna. När del gäller behovei av mark för den militära utbildningen anserjag i likhet med uiredningen att det är viktigt all försvarsmaktens inarkinnehav inte ökas mer än vad som är nödvändigl för alt skapa tillfredsställande utbildningsmöjligheter. En avväg­ning mellan försvarets behov och det civila samhällets intressen måste alltid göras. Riksdagen har uttalat (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45)att större frågor om markanvändning även inom totalförsvaret skall behandlas och bedömas under hänsynstagande till riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Inom ramen för dessa riktlinjer gör försvarets fastighetsnämnd avvägningar mellan försvarets behov och det övriga samhällets intressen i samband med sina utredningar om alla större markförvärv för försvaret. Utredningen har föreslagit en utökning av den pariamentariska representationen i nämnden och att nämnden tillförs expertis i skogs- och lantbruksfrågor. Med stöd av regeringens bemyndigande har jag utökat den parlamentariska representa­tionen från en till tre ledamöter. Jag har vidare tillfört nämnden en expert från vardera av lantbrukssiyrelsen och skogsstyrelsen. Ulredningens förslag i denna del är därmed tillgodosett.

Utredningen har pekat på åigärder som skulle kunna begränsa behovet alt anskaffa ytterligare mark för försvaret. 1 likhet med utredningen anserjag att man i möjligaste mån bör försöka förbättra utbildningsbetingelserna genom



Prop. 1977/78:65                                                     41

att komplettera de övnings- och skjutfäll som finns, i första hand genom frivilliga förvärv när välbelägen mark är till salu. Likaså bör möjligheterna las till vara alt samulnyttja övnings- och skjutfäll oberoende av vilken försvarsgren förbanden tillhör. Jag delar vidare utredningens uppfattning om att man bör pröva att i ökad utsträckning använda s. k. delat riskområde i stället för alt utvidga skjutfälten. Vidare bör del övervägas att också i fortsättningen arrendera mark förövningar i stället föratt förvärva marken. En förutsätining för arrende måste dock vara all den enskilde ägaren eller i förekommande fall domänverket har möjlighel att utnyttja markens produk­tionsförmåga på ett meningsfullt sätt och att övningarna inte åstadkommer mer omfattande ersättningsgilla skador på marken.

Jag anser i likhei med utredningen att en ökad användning av övnings­vapen och särskild övningsammunition kan vara ett sätt att begränsa övningsområdenas omfattning. På mitt förslag har regeringen därför uppdragit åt överbefälhavaren att låta utreda denna fråga närmare.

De nämnda åtgärderna för att begränsa försvarets markanskaffning torde dock i regel bara kunna medföra begränsade minskningar av markbeho­vet.

Nya vapen med längre skottvidder och ökad fiexibilitet och rörlighet hos förbanden för med sig ökade krav på lillgång lill lämplig mark för övningar. Oavsett vilka åtgärder som vidtas för att begränsa markbehovet är det, som utredningen framhåller, nödvändigt alt genom nya markförvärv skapa godtagbara övningsförhållanden vid vissa förband.

Jag anser i likhei med utredningen alt samhället så långt det är möjligt måste medverka lill att anskaffa ersällningsmark åt de markägare som mot sin vilja ivingas avslå från mark och som vill fortsätta sin verksamhet inom i första hand jordbruksnäringen. Jag delar utredningens uppfallning att mark som tillhör domänverket bör kunna komma i fråga som ersällningsmark. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet. Utredningen har vidare föreslagit att lantbruksnämndernas instruktion skall ändras så att det klart framgår att nämndema skall biträda vid anskaffning av ersättnings­mark. Sådant biträde bör dock enligt min mening kunna lämnas med tillämpning av nämndernas nuvarande instruktion.

Jag biträder utredningens synpunkter om önskvärdheten av att allmän­heten i största möjliga utsträckning flr tillträde lill försvarets markområden. Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag granskat nu gällande bestäm­melser otn allmänhetens tillträde till övnings- och skjutfälten. Mot bakgrund av vad som har kommit fram vid överbefälhavarens redovisning av detta uppdrag räknar jag med att allmänheten framdeles skall kunna få tillträde till vissa övnings- och skjutfält i större omfattning än vad som f n. är fallel. Jag anser vidare att allvarliga ansträngningar måsle göras för att ytterligare minska bullerstörningarna från den militära verksamheten. Jag anser också att det är vikligl att man tar till vara markens och skogens produktionsför­måga på övnings- och skjutfalten. Det bör bl. a. prövas om inle den ranchdrift



Prop. 1977/78:65                                                     42

som nu bedrivs på några av försvarets övningsområden också kan bedrivas på andra fält. 1 likhet med utredningen anserjag vidare alt sådana rådgivande organ som f n. finns inrättade vid vissa övnings- och skjutfält för behandling av frågor om vård och skötsel av fälten samt allmänhetens tillträde till dessa bör finnas vid ett större antal fäll. Erfarenheterna av dessa organs verksamhet är goda. Regeringen har därför på mitt förslag uppdragit åt fortifikationsför­valtningen att efter samråd med vederbörande försvarsgrenschef länssty­relse och kommun komma in med förslag om de ytteriigare övnings- och skjutfält för vilka det bör fastställas särskilda bestämmelser och finnas rådgivande organ.

Jag går nu över till att behandla de förslag som har lagts fram i den andra delen av försvarels fredsorganisationsutrednings slutbetänkande.

Vid min anmälan av proposilionen om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta inriktning (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) uttalade jag bl. a. att jag anslöt mig till 1974 års försvars-utrednings bedömning att försvarsmaktens fredsorganisation utöver minsk­ningar enligl redan fattade beslul borde reduceras med tre till fyra regements-administrationer. Dessutom borde vissa förvaltningsenheter inom armén och marinen reduceras saml ytterligare förband inom flygvapnet avvecklas. Riksdagen hade inle något att erinra mot detta. Fredsorganisationsutred­ningen fick i mars 1977 genom kompletterande direktiv i uppdrag att bl. a. redovisa förslag till denna minskning. Vid sina överväganden har utred­ningen tillämpat de principiella utgångsvärden som har redovisats i den första delen av slulbeiänkandel och konstaterar därvid för del första att gällande planer för krigsorganisationens utveckling ger vid handen alt antalet värnpliktiga under ulbildning kommer att minskas för främst förband ur pansartmpperna, luftvärnet och trängtrupperna. För det andra konstaterar utredningen att arméns utbildningsorganisation i framtiden får ett överskott av utbildningskapacitet som är mest markant inom Södra militärområdet men även framträder inom övriga militärområden utom Bergslagens militär­område. Utredningen har därför vid sitt fortsatta arbete koncentrerat intresset på förband som tillhör dessa truppslag och militärområden och därvid bl. a. granskat marktillgångar och byggnadsbestånd saml tagit hänsyn till regional-och personalpolitiska.operativa samt värnpliktssociala faktorer. Utredningen har dessutom prövat olika alternativs ekonomiska lönsamhet. Som resultat av dessa överväganden föreslår fredsorganisationsutredningen att Sundsvalls luftvärnsregemenle (Lv 5) skall läggas ned. att Svea trängregemenle (T 1) inom Linköpings garnison skall lokaliseras tillsammans med Livgrenadjär­regementet (I 4/Fo 41) och Svea artilleriregemente (A 1) samt att Skånska luftvärnsregemeniel (Lv 4)i Malmöskall flyttas lill Ystad och där ingå i Södra skånska regementet (P 7/Fo 11). Den stridsfordonsulbildning som f n. bedrivs i Ystad föreslås därvid bli flyttad till Revingehed och av chefen för Skånska dragonregementet (P 2)samordnasmed motsvarande utbildning vid P 2.Nuvarande stabs- och trossutbildning vid P 7/Fo 11 föreslås bli samlad



Prop. 1977/78:65                                                     43

till P 2 i Hässleholm och stridsfordonsutbildningen där på lång sikt överförd till Revingehed.

Utredningen redovisar vidare vissa överväganden om marinens och kustartilleriels utbildningsorganisation samt föreslår alt den s. k. OLLl-organisalionen skall ses över för att skapa rationellare förbandsproducerande enheter, som inom garnison eller försvarsområde hålls samman av en administration. Därvid skulle enligt utredningen uppnås dels en rationellare produktionsledning, dels vissa personalbesparingar. Som ett led i detta föreslår utredningen att arméförbanden inom Visby garnison med t. v. oförändrad lokalisering slås samman lill ett arméregemente i enlighel med vad utredningen har föreslagit i ett lidigare betänkande. Slutligen anger utredningen vissa markanskaffningar som behövs för att förbälira utbild­ningsbetingelserna vid ett antal förband.

Remissinsianserna, bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén, bilräder med några undantag i stort sett utredningens förslag. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser dock att den föreslagna nedläggningen av Lv 5 och de åtgärder som avser Lv 4 och P 7/Fo 11 ger alltför litet ekonomiskt utbyte för att uppväga de negativa konsekvenserna för den personal som berörs av förslaget. Liknande synpunkter framför Centralorganisationen SACO/SR. Länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorriands län finneratt uiredningen har tagit alltför liten hänsyn lill de regional- och sysselsältningspoliliska synpunkterna och avstyrker därför förslagen till den del de avser åtgärder inom resp. län. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som har gjort en egen ekonomisk kalkyl över lönsamheten av de föreslagna åtgärderna i Skåne, anser dessulom alt frågan bör prövas först i samband med nästa försvarsbe­slut.

1 likhet med huvuddelen av remissinstanserna biträder jag i huvudsak fredsorganisationsutredningens förslag till strukturrationalisering av arméns fredsorganisation.

LO har anfört att de föreslagna åtgärderna skulle ge ett alltför litet ekonomiskt utbyte för att uppväga de nackdelar som berörd personal utsätts för. Jag är naturligtvis väl medveten om de problem som kan uppslå, men vill gärna understryka att dessa enligt min mening blir mindre om nu aktuella åigärder genomförs än vid varje annat möjligt alternativ. Med hänsyn till försvarsutredningens förslag, riksdagens beslut med anledning av dessa och vad jag tidigare har anfört om värnpliktskoniingentens ulveckling och tillgången på utbildningskapacitet bedömerjag del inte möjligt att avstå från åtgärder av denna art. Jag vill i delta sammanhang peka på att personal- och andra driftkostnader inom försvaret under senare tid har lagil i anspråk en allt slörre del av utgiftsramarna. Delta har inneburit att utrymmet för materiel­anskaffning och andra angelägna investeringar har begränsats. De föreslagna åtgärderna ger visseriigen ett begränsat ekonomiskt utbyte men bidrar dock lill att minska ökningen av arméns driftkostnader, vilket mot den angivna bakgrunden är nödvändigl.



Prop. 1977/78:65                                                     44

Vissa remissinstanser, t.ex. länsstyrelsen i Malmöhus län, har kritiserat utredningens ekonomiska kalkyler för enskilda organisationsförändringar och redovisat egna beräkningar som i vissa fall skulle motivera andra lösningar än vad utredningen har föreslagit. 1 detta sammanhang vill jag påpeka att ekonomiska kalkyler av detta slag enligt min mening bara är en av många faktorer vid överväganden av organisatorisk natur. Kalkylerna måste, vilket både utredningen och ett fiertal remissinstanser har understrukit, kompletteras med bedömningar av regionalpolitisk, personalpolitisk, operativ och vämpliktssocial nalur. En annan sak är att man inför nödvän­digheten a v att lägga ned eller flytta förband måste göra en tolalbedömning a v olika alternativs relativa lönsamhet och därvid så långt som det är möjligt utnyttja jämförbara grundvärden för altemativen.

Jag vill dessutom framhålla att man vid överväganden av den övergripande natur utredningen har haft alt göra måste ta hänsyn till nödvändigheten av att så långt som möjligt utnyttja de anläggningar som kan erbjuda de bästa utbildningsbetingelserna, bl. a. i fråga om lokaler och tillgång till övnings­mark. De förslag som utredningen har lagt fram innebär en balanserad lösning på arméns långsiktiga strukturella problem eftersom dels dessa krav har tillgodosetts, dels nackdelarna från regionalpolitiska och värnpliktssociala m. fl. synpunkler enligt min mening blir mindre än vid varje annat möjligt alternativ. Jag förordar alltså att utredningens samlade förslag härvidlag genomförs, dvs. att Lv 5 läggs ned, att T 1 inom Linköpings garnison samlokaliseras med I 4/Fo 41 och A 1 samt att Lv 4 flyttas till Ystad. Jag vill något utveckla vissa ytteriigare synpunkter på de föreslagna åtgärderna.

Uiredningen har vid sin granskning av luftvärnsförbanden vall mellan all föreslå nedläggning av antingen Lv 5 i Sundsvall eller Lv 6 i Göteborg. 1 prop. 1958:110 angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret (SU I958:B 98, rskr 1958:B 125) uttalade dåvarande chefen för försvarsdepar­tementet vid sin behandling av förslag från chefen för armén rörande arméns utformning på längre sikt, att den operativa motiveringen för att behålla ett luftvärnsförband (Lv 6) på västkusten föreföll övertygande. Den utbildning som bedrevs vid Lv 5 borde däremoi av ekonomiska och utbildningsmässiga skäl uppdelas på andra luftvärnsförband. Vid sin behandlingav propositionen hänvisade staisutskotiei Ull chefens för arméns uppfattning att en nedlägg­ning av Lv 5 skulle medföra ölägenheter ur beredskaps- och rekryleringssyn-punkter och föreslog att förbandet skulle behållas av främst krigsorganisato­riska skäl. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Ett genomförande av förslaget beträffande Lv 5 innebär även nu vissa olägenheter ur beredskaps- och rekryteringssynpunkt. Inför nödvändigheten att minska luftvärnets fredsorganisation med ett förband delar jag dock överbefälhavarens och chefens för armén uppfattning att ölägenheterna blir än större om i stället Lv 6 skulle läggas ned. Fredsorganisationsutredningen har i ett tidigare betänkande föreslagit indragning av Lv 6, bl. a. med hänsyn till den då rådande osäkerheten oin möjlighelerna all i framtiden tillgodose



Prop. 1977/78:65                                                     45

behovet av mark i Göteborg. Efiersom detta behov enligl utredningens uppfattning numera kan tillgodoses, har utredningen med lillämpning av sina grundläggande principer föreslagit att Lv 6 skall behållas och Lv 5 i stället dras in. De nackdelar som en nedläggning av Lv 6 skulle föra med sig från såväl utbildningssynpunkl för luftvärnet som helhet som från operaliv och vämpliktssocial synpunkt ger, som jag lidigare har framfört, även enligt min mening till resultat att Lv 5 bör dras in. Mitt ställningslagande härvidlag innebär att tillgången till övningsmark för Lv 6 måste säkerställas för överskådlig framtid. Göteborgs kommun har på förfrågan från fredsorgani­sationsutredningen förbundit sig att inte resa några anspråk som berör övningsmöjligheterna på Kviberg under den närmaste 20-årsperioden. Lv 6 disponerar också ett skjulfält vid Sisjön som delvis är beläget inom Mölndals kommun. Båda kommunema har anfört att detta område är av intresse för bl. a. frilufts- och bostadsändamål. Göteborgs kommun har dock förutsatt all frågan om ersättande av Sisjöns skjutfält med annat område tas upp lill prövning i särskild ordning, om lämplig mark för ändamålet kan anskaffas. Mölndals kommun har anfört att i kommunens planeringsarbete har förutsatts att fältet kan ligga kvar under en övergångsperiod i avvaktan på resultatet på pågående utredning om ersättningsmark. Regeringen kommer att behandla denna fråga i samband med ställningstagandena underår 1978 till länsstyrelsernas redovisningar av planeringsskedet i den fysiska rikspla­neringen.

En av utgångspunkterna för riksdagens beslut (prop. 1975/76:190, FöU 1975/76:39, rskr 1975/76:375) all flytta arméns radar- och luftvärnsmekani­kerskola (RMS) från Göteborg till Östersund var att Lv 6 skulle dras in i enlighet med fredsorganisalionsuiredningens tidigare förslag. Om Lv 6 blir kvar i Göteborg kan enligt utredningen en viss ekonomisk vinst uppnås genom alt inte flytta skolan. Bl.a. överbefälhavaren vitsordar detta och loreslår att beslulel omprövas.

Jag delar dessa synpunkter och anser med hänsyn lill såväl de goda lokaler skolan disponerar som möjligheterna lill fruktbärande samarbete med bl. a. Chalmers tekniska högskola att beslutet bör omprövas. RMS bör alltså enligt min mening även i fortsättningen vara lokaliserad till Lv 6 i Göteborg. Enligl vad jag har inhämtat skulle därvid en investeringskostnad av ca 20 milj. kr. i Östersund kunna undvikas.

Den organisation för utbildning av pansarförband i södra Skåne som utredningen har föreslagit vid genomförande av dess förslag beträffande P 7/ Fo 11 och Lv 4 har mött erinringar från bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén. Även jag anser all den föreslagna organisationen kan leda lill oklara och komplicerade ledningsförhållanden. Del bör ankomma på regeringen all, mot bakgrund av de principer som har legal till grund för OLLI-organisatio­nen, besluta om organisationen i Ystad, Hässleholm och Revingehed.

Utredningen har behandlat frågan om artilleriets fredsorganisalion och därvid prövat möjlighelerna att lägga ned A 6. Jag delar utredningens och



Prop. 1977/78:65                                                     46

remissinstansernas uppfattning att en sådan ålgärd varken är lämplig eller lönsam under förutsättning att förbandet kan erbjudas godtagbara övnings­betingelser. Chefen för armén haravgetl förslag lill regeringen om utvidgning av Skillingaryds skjutfäll. Förslaget har remitterats till försvarets fastighets­nämnd. Länsstyrelsen i Jönköpings län har i sin preliminära redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen behandlat den aktualiserade utvidgningen av skjutfältet. Vissa motsättningar råder mellan skilda inlressen inför frågan om en framtida utvidgning. Jag vill mot denna bakgrund avvakta försvarets fastighetsnämnds förslag. Om del med anled­ning av nämndens förslag visar sig att en utvidgning av skjutfältet inte går att genomföra, anser jag att man skall överväga möjligheterna alt avlasta Skillingaryds skjutfält genom att omlokalisera artilleriets kadett- och aspi­rantskola till annat artilleriförband. Äv bl. a. utbildningsmässiga och regio­nalpoliliska skäl bör därvid Östersund vara en alternativ förläggningsort för skolan.

Beträffande utredningens redovisning av sina överväganden om marinens utbildningsorganisation vill jag i avvaktan på tredje delen av utredningens slutbetänkande bara anföra att det för mig ter sig nödvändigt att marinens verksamhet i Göteborgsområdet minskas, varvid berörda myndigheter så långt som möjligt bör samordnas med varandra. Det kan därvid bli nödvändigt att överväga storleken av uibildningskonlingenten vid KA 4.

Uiredningen har föreslagit att OLLl-organisalionen inom armén skall utredas ytterligare en gång. Huvuddelen av de myndigheter som berörs har bara kunnat verka under relativt kort tid i den nya organisationen. Vissa myndigheler har ännu inte helt anpassat sig till organisationen. Del vore enligt min mening fel att i ett sådant läge, delvis på grundval av svårigheter som hänger samman med övergången, på nytt utreda organisationen med den osäkerhet för berörd personal som skulle bli följden. Jaganser däremot att OLLl-organisalionen bör utvecklas mot ökad rationalitet och menaratt detta bör ske inom ramen för den allmänna ralionaliseringssträvan som överbe­fälhavaren har att företräda. Bl. a. bör möjligheter ges att bätlre anpassa organisationen till skiftande lokala förhållanden.

Fredsorganisationsutredningen föreslår i detta sammanhang att arméför­banden i Visby skall slås ihop till ett arméregemente som utredningen har föreslagit i ett tidigare betänkande. Förbanden skulle därvid liksom f n. vara spridda i avvaktan på att frågan om övningsmark för det nya regementet löses. Jag kan inte se något skäl alt nu föreslå en förändring av riksdagens beslut i denna fråga (prop. 1974:135,FöU 1974:34, rskr 1974:382), som innebär att ställning skall tas till arméregemenlet först när markfrågan är löst. 1 denna fråga anser utredningen att man bör överväga att fiytta pansamtbildningen på Gotland lill fastlandet, om P 18 inle kan tillförsäkras ett godtagbart övnings­fält. För egen del vill jag tillmäta försvaret av Gotland sådan vikl att jag inte kan godta att den värnpliktsutbildning som syftar till att sätta upp de slagkraftigaste krigsförbanden inle kan bedrivas under former som tillför-



Prop. 1977/78:65                                                     47

säkrar de värnpliktiga en ulbildning som svarar mot de uppgifter de en dag kan ställas inför. Genom att flytta den grundläggande pansarulbildningen lill fastlandet uppnår man visseriigen alt grundutbildningen kan bedrivas på ett bättre säll men förlorar den miljökännedom som en ulbildning på Golland ger. Miljökännedomen måste då tillförsäkras de värnpliktiga under repeti­lionsutbildningen. Denna mäste alltså bedrivas pä Gotland. Vid krigsför­bandsövningar med pansarförband krävs emellertid tillgång till mer övnings­mark än vid grundutbildning. Resultatet blir därför också i detta fall krigsförband med otillräcklig utbildning. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anserjag alt det torde bli nödvändigl att finna en annan försvarssam-mansällning på Golland, om P 18 inle kan fl godtagbara övningsbelingel-ser.

Utredningen har framhållil att de föreslagna organisatoriska åtgärderna måste genomföras skyndsamt, både för att snabbt uppnå de förutsedda besparingarna och av hänsyn till den anställda personalen. Jag har samma åsikt och anser dessutom att de föreslagna åtgärderna i Skåne och Sundsvall bör prioriteras. Mot denna bakgrund bör en samlad lokalisering av T 1 med 1 4/Fo 41 och A I i Linköping genomföras i den takt som tillgången på medel för investeringar och övnings- och utbildningsbetingelserna medger.

Försvarets personalnämnd anser att verksamheten vid berörda förband planmässigt bör trappas ned, om tiden mellan beslut och genomförande av förändringarna överstiger tvåår. Enligt min mening bör ett sådani förfarande prövas, inte minst av hänsyn till den anställda personalen. Jag biträder vidare chefens för armén mening all fiyttningen av Lv 4 i tiden måste anpassas till införandet av den modifierade Hawkroboten.

Utredningen har beräknat de tillkommande investeringskostnaderna för att genomföra dess förslag till ca 115 milj. kr. Härulöver beräknas ca 20 milj. kr. för flyttningskostnader m. m. Dessa ökade kostnader av engångskaraktär skall jämföras med en beräknad minskning av drift- och personalkostnader om ca 25 milj. kr. för år när förslagen är genomförda. Sammanlagt innebär förslagen en besparing av ca 340 milj. kr. under den studerade 20-årsperioden. Chefen för armén kan med tillämpning av delvis andra beräkningsgrunder i slorl vitsorda utredningens kalkyler. Även försvarels rationaliseringsinslitut anser att utredningens beräkningar är rimliga.

Jag vill påpeka att kostnaderna för de investeringar utredningen har ansett
nödvändiga vid förslagens genomförande ligger nära i liden medan bespa­
ringarna kommer först längre fram. Delta förhållande innebäratt förslagens
lönsamhet ökar vid tillämpning av en längre kalkylperiod än vad utredningen
har använt.
                                                            

Behovet av investeringar torde fä prövas och förslag föreläggas riksdagen i samband med den åriiga prövningen av anslagsframställningarna. Härvid måsle en avvägning ske bl. a. med hänsyn till behovet av andra investeringar som är angelägna för fredsdriften.

Ett flertal remissinstanser har tagit upp frågor om förmåner till personal



Prop. 1977/78:65                                                     48

som berörs av de föreslagna åtgärderna. Sådana frågor bör i sedvanlig ordning behandlas vid förhandling mellan statens avtalsverk och personalorganisa-' tionerna. Jag vill dock erinra om att trygghetsavtalets bestämmelserom bl. a. årlig ersättning numera är tillämpliga på såväl civil som militär och civilmilitär personal. F. ö. förutsätter jag att de problem som kan uppstå för personalen begränsas så långt det är möjligt bl. a. genom att organisations­förändringarna genomförs i nära samarbete mellan militära myndigheter, statens personalnämnd, försvarets personalnämnd och berörda personalor­ganisationer. De förutsatta personalminskningarna bör genomföras i samband med naturliga avgångar och i förening med en effektiv omplace­ringsverksamhet.

Utredningen har angett all vissa markanskaffningar behövs för alt förbättra utbildningsbetingelserna vid några förband. Del gäller nya skjutfält för Värmlands och Hallands regementen samt för Skövde garnison liksom utökning av marktillgångarna for Visby garnison och vid Skillingaryds skjutfäll. Chefen för armén har kommit in med förslag till markförvärv för dessa ändamål. Förslagen utreds f n. på mitt uppdrag av försvarets fastighetsnämnd. 1 den mån regeringen finneratt markanskaffningarna bör genomföras kommer förslag härom att underställas riksdagen sedan fastig­hetsnämnden har avslutat sina utredningar.

6 Hemställan

Med hänvisning Ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna de förslag till förändringar i arméns fredsorganisation
som jag har förordat,

2.   med ändring av sitt tidigare beslul godkänna att arméns radar-och luftvärnsmekanikerskola skall vara lokaliserad till Göteborg samt

3.   bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åigärder i övrigi som behövs för all genomföra vad jag har förordai.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

GOTAB Stockholm  1977    56 286