om vissa närradiofrågor

Proposition 1982/83:52

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1982/83:52

om vissa närradiofrågor;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BENGT GÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att närradiokommitlén även i fortsättningen skall leda försöksverksamheten med närradio. Den tidigare av riksdagen beslutade närradionämnden, vilken skulle ha börjat sin verksamhet den I januari 1983, skall således inle inrättas. Vidare föreslås i propositionen elt mindre tillägg i närradiolagen samt alt regeringen skall få besluta om grunderna för hur avgifter för närradioverksamheten skall tas ut.

1    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 52


Prop. 1982/83:52



Prop. 1982/83:52                                                                     2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459) dets atl punkt 4 i övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla, dets all i 3,7, 13 och 14 §§ ordet "närradionämnden" skall bytas ul mol "närradiomyndighelen", dels all i 14 § ordet "nämnden" skall bytas ul mol "myndigheten"; dels atl 2 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

För prövning av frågor om närra­dio och för tiUsyn över närradio­verksamheten finns en närradio-nämnd.

Närmare föreskrifter om närra­dionämnden meddelas av regering­en.


2§


Förestagen lydelse

Frågor om närradio prövas av den myndighet som regeringen be­stämmer (närradiomyndighelen).

Närradiomyndighelen skatt även utöva tillsyn över närradioverksam­heten.

Närmare föreskrifter om närra­diomyndighelen meddelas av rege­ringen.


15 §


Närradionämndens beslut i frå­gor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, fördelning av sändningstid enligt 7 och 8§§ eller vite enligt 14 § får överklagas hos kammarrätten ge­nom besvär. Andra beslul enligl denna lag får inte överklagas.


Nårradiomyndighetens beslut i frågor om tillstånd enligl 4 och I3§§, fördelning av sändningstid enligl 7 och 8 §§ eller vite enligt 14 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut enligt denna tag gäller omedelbart, om inte annat förord­nas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.



Prop. 1982/83:52                                                                     3

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
              PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om vissa närradiofrågor

I    Inledning

Försöksverksamhet med närradio påbörjades våren 1979. Den bedrevs av närradiokommitlén (U 1978:11) som i mars 1981 lade fram betänkandet (SOU 1981: 13) Närradio. Kommitténs förslag jämte de synpunkter som kom fram vid remissbehandlingen låg lill grund för dåvarande chefens för utbildningsdepartementet förslag i propositionen (1981/82:127) om närra-dioverksamhel. Della gick ut på atl försöksverksamheten skulle avslutas och att närradioverksamheten fr.o.m. den 1 juli 1982 skulle få fastare former. Förslaget gällde enbart ljudradiosändningarna. Den försöksverk­samhet med kabelsänd när-TV som pågick vid nyssnämnda halvårsskifte skulle få fortsätta, dock längst lill utgången av år 1983.

Riksdagen antog i juni 1982 del framlagda förslagel (KrU 1981/82:29, rskr 362). Riksdagsbeslutet innebär att nänadioverksamhelen sedan den I juli 1982 bedrivs enligt en ny författningsreglering, bl.a. närradiolagen (1982:459) och lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Verksamhe­ten administreras övergångsvis av närradiokommitlén. Därefter skall en­ligt närradiolagen en närradionämnd träda i funktion.

I juni 1982 tillsatte regeringen en organisationskommitté (U 1982:03) för närradioverksamhel' med uppgift alt utarbeta organisationsförslag m.m. för närradionämnden saml bedriva del praktiska förberedelsearbete som behövs för atl nämnden skall kunna börja sin verksamhel vid årsskiftet 1982-1983. Kommittén har i en skrivelse den 15 september 1982 föreslagit

' Lagmannen Ake Lundborg, ordförande, journalisten Anders Hällinder. organisa­tionsdirektören Olov Höglund, departementssekreteraren Stefan Sjölander och re­daktören Bo Swedberg.



Prop. 1982/83:52                                                                     4

vissa ändringar i närradiolagen, vilka närmast berör det formella förfaran­det. Efter remiss har yttranden över kommitténs förslag avgetts av juslitie­kanslern, kammarrätten i Stockholm, närradiokommitlén saml Stock­holms, Jönköpings och Umeå närradioföreningar. Yttranden har dessutom kommil in från Järva och Malmö närradioföreningar.

Organisationskommittén har också nyligen lämnal förslag lill en ny närradioförordning med bl.a. förändrade föreskrifter om uttag av avgifter för närradioverksamheten.

Om den hitlillsvarande närradioverksamheten kan följande upplysas.

Då försöken avslutades vid utgången av juni månad 1982 sände omkring 300 sammanslutningar närradio på 16 orter i landet. För att därefter få sända krävdes nya ansökningar och nya tillstånd. Fram lill slutet av okto­ber 1982 har 245 sammanslutningar fält sändningstillstånd, dels på de 16 tidigare försöksorterna, dels på nio nya orter. Av de sammanslutningar som fått tillstånd all sända på de tidigare orterna har 19 inte deltagit i försöksverksamheten. På de nya orterna (Lund, Älmhult, Väslervik, Gö-lene. Trollhällan. Kalix, Edsbyn, Hässleholm och Vetlanda) har 35 sam­manslutningar fått tillstånd - därav nio i Lund och nio i Trollhättan. Endasi i Lund och Trollhättan har sändningar startat. Ytterligare nio orter har utsetts för kommande närradiosändningar. Det rör sig alltså om 18 nya orter som redan har fåll eller skall få närradio. Etl femtonial sammanslut­ningar har av kommillén vägrats sändningstillstånd. Av dem har ett mindre antal överklagat avslagsbeslulel hos kammarrätten. Denna har ännu inte avgjort någol sådant besvärsärende. 1 ell fall har kommittén återkallat elt sändningstillstånd på grund av överträdelse av reklamförbudet. Kammar­rätten fastställde efter besvär kommitténs beslul.

När-TV-försök pågår på en plats i landet, i Huddinge.

2    Föredragandens överväganden

Det tidigare i år antagna regelsystemet för närradion bygger i många avseenden på de förutsättningar som gällde för försöksverksamheten med närradio, som pågick fram lill den I juli i år. I några hänseenden finns dock avvikelser. Bl.a. innebär riksdagsbeslutet all en central myndighet skall inrättas fr. o. m. årsskiftet 1982-1983 för alt administrera verksamheten.

I närradioproposilionen angavs som ett av skälen för en central myndig­het atl den skulle kunna samordna verksamheten under uppbyggnadspe­rioden och garantera en konsekvent tillämpning av riktlinjerna för verk­samheten. Myndigheten skulle fortlöpande ulvärdera verksamheten, redo­visa erfarenheter och föreslå eventuella kompletteringar och förändringar i närradions regelsystem.

I närradiokommitténs belänkande Närradio och i remissbehandlingen av della redovisades delade meningar om vem som bör ge tillstånd all sända



Prop. 1982/83:52                                                      5

närradio och granska verksamheten, och om hur en eventuell central statiig administration borde utformas. Olika synpunkter framfördes om bl.a. myndighetens storlek och arbetsuppgifter. En av de invändningar som restes mot förslaget i närradioproposilionen rörde frågan om hur organisationen av de lokala närradioföreningarna - olika sammanslutning­ar av tillsländshavare på sändarorterna - skulle byggas upp och fungera saml över huvud taget vilka administrativa uppgifter som skulle läggas på dem. Frågan om en eventuell central administration och dess utformning beror, som jag ser del, bl.a. på hur närradioföreningarna utvecklas och vilka uppgifter de kan vilja ta på sig. Detsamma gäller för den för samtliga närradioföreningar i landet gemensamma organisation, Sveriges närradio-förbund som, enligl vad jag har erfarit, i dagarna har bildals.

I detta sammanhang vill jag som information nämna all Sveriges närra-dioförbund vid sin konstituerande stämma har antagit eliska regler för närradioverksamheten och tillsatt en särskild nämnd som skall övervaka och påverka efterlevnaden av dessa.

Av vad jag nu har sagt följer alt ytterligare erfarenheter bör avvaktas innan beslut fattas om den slutliga organisationen av närradioverksamhe­ten. Jag förordar därför att inrättandet av en närradionämnd skall anstå. I stället bör närradiokommitlén få i uppdrag atl under ylleriigare en tid ansvara för närradioverksamheten.

Milt förslag medför alt terminologin i närradiolagen behöver ändras. Förslag till ändring av lagen i det hänseendet har upprättats inom utbild­ningsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende.

Mot bakgrund av erfarenheterna från en fortsatt försöksverksamhet bör närradiokommitlén på nytt överväga hur den statliga organisationen lämp­ligen bör utformas. Jag avser alt senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag övergår nu till frågan om den fortsatta försöksverksamheten. Jag vill då inledningsvis betona alt närradions framlid beror av de grupper och människor som arbetar med den. Det är deras engagemang, inte statliga insatser, som bör avgöra om verksamheten skall leva vidare och utvecklas.

Av den inledningsvis lämnade redovisningen av närradioverksamhetens omfattning framgår att ett betydande anlal nya orter utsetts för närradio­sändningar. Den ytterligare breddning av försöksverksamheten som kan aktualiseras bör, enligt min mening, främst motiveras av behovel alt ge försöksverksamheten ell sä varierat innehåll som möjligt. Jag vill i della sammanhang särskilt erinra om de uttalanden i närradioproposilionen som innebär att utbyggnaden skall inriktas på mindre tätorter och glesbygd samt atl verksamheten skall bedrivas så att erfarenheter vinns från alterna­tiva former av närradio.

Det ankommer naturligen på närradiokommitlén att som elt led i den fortsatta försöksverksamheten pröva om den gällande lagstiftningen är ändamålsenlig och alt vid behov till regeringen komma in med förslag lill



Prop. 1982/83:52                                                                     6

kompletteringar och förändringar av den. Del ingår vidare i kommitténs arbete atl ta del av och för närradions del utvärdera erfarenheterna av föreningssändningar i lokalradions regi.

I närradioproposilionen gjorde föredraganden vissa uttalanden om finan­sieringen av verksamheten. Också enligt min mening bör den principen gälla att närradioverksamheten skall bekostas av de sändande sammanslut­ningarna själva. Det innebär på längre sikt att också tillståndsgivande myndighet skall finansieras genom avgifter, inle som nu i huvudsak med statliga medel. Vad gäller den närmare utformningen av avgifterna an­fördes i närradioproposilionen atl de sändande föreningarna skulle bl.a. betala en avgift för sändningstillståndet och en ärlig avgift relaterad till utnyttjad sändningslid. I motsats till vad som sålunda nu gäller anser jag att grunderna för hur avgifterna skall tas ut t. v. bör bestämmas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Som jag har nämnt tidigare har organisationskommittén för närradio­verksamheten föreslagit atl närradiolagen skall kompletteras eller justeras på elt anlal punkter. Förslagel rör främst reaktionsformerna vid överträ­delser av lagen, handläggningen av återkallelseärenden och besluts verk­ställbarhel och överklagbarhet. Förslagel har remissbehandlats.

Närradiolagen har varit i kraft bara nägra månader. Naturligt nog är erfarenheterna ännu myckel begränsade. Som jag nyss har anfört bör del vara en viktig uppgift för närradiokommitlén atl pröva lagstiftningens ändamålsenlighet.

De förhållanden som jag nu har nämnt gör atl jag ställer mig tveksam till att redan nu föreslå ändringar i lagstiftningen. Eventuella ändringar bör bygga på erfarenhetsmässigt grundade, entydiga behov eller andra starka skäl. I ett hänseende har jag funnit så vara fallet. Det gäller förslaget att ell beslul, t. ex. om återkallelse, enligt närradiolagen skall kunna verk­ställas omedelbart, dvs. innan beslutet har vunnit laga kraft. De flesta av remissinslanserna anser att en sådan komplettering i lagen är nödvändig. Härigenom tillgodoses önskemålet om att kunna ingripa snabbi och effek­tivt vid överträdelser av beslämmelser i närradiolagen. Alt så kan ske är särskilt angeläget vid provokativa överträdelser.

Av vad jag har sagt följer atl jag inle anser del påkallat att nu ta upp de övriga förslag som organisationskommittén har lagl fram. Kommande erfa­renheter av närradioverksamheten bör få bli avgörande för ställningstagan­dena lill dem. Jag avser därför atl i annat sammanhang föreslå regeringen atl överlämna förslagen jämte remissyttrandena till närradiokommitlén för beaktande vid den fortlöpande utvärderingen av närradioverksamheten.

En föreskrift om omedelbar verkställighet av besluten av del slag jag nu har förordat kräver i och för sig inte lagform. Regleringen i övrigt av de beslul som kan fattas enligt närradiolagen finns emellertid i dess 15 §. Föreskriften bör därför föras in i närradiolagen. Ell förslag till ändring av 15 § har för den skull upprättats inom utbildningsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende.



Prop. 1982/83:52                                                                7

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

1.  anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

2.  godkänna vad jag har förordat om grunderna för uttag av avgifter.

4   Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredragan­den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982




Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.