Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:138

Regeringens proposition

1982/83:138

om vissa materielunderhållsfrågor inom försvaret;

beslutad den 17 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås en ny organisation för underhållet av s. k. marktelemateriel och för försvarsmaktens reservmaterielförsörjning. Re­sursema för underhåll av marktelemateriel blir gemensamma för försvars­makten och leds av verkstadsförvaltningarna i militärområdena. För för­svarsmaktens reservmaterielförsörjning organiseras en särskild enhet inom försvarets materielverk. Enheten kommer att ingå i någon av verkels nuvarande huvudavdelningar.

Förändringarna av försvarels materielunderhåll väntas leda till årliga besparingar om minst 100 mUj. kr. i slutet av 1980-talet.

1    Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 138



Prop. 1982/83:138                                                    2

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om vissa materielunderhållsfrågor inom försvaret.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande i december 1980 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet en särskild utredare' för alt granska försvarets materielunderhåll. Utredaren skulle föreslå uppgifter, organisation och dimensionering för försvarsmaktens underhällsresurser samt ange områden där besparingar ansågs möjliga. Utredaren, som tog namnet 1980 års underhållsutredning, överlämnade i september 1981 del­betänkandet (Ds Fö 1981: 7) Försvarets materielunderhåll under 1980-ta-let. 1 betänkandet redovisas en grundsyn på hur försvarsmaktens materiel­underhåll bör organiseras och dimensioneras samt en bedömning av be­sparingsmöjligheterna inom organisationen.

Utredningen fick i januari 1982 tilläggsdirektiv (Dir. 1982: 2). Enligt dessa skulle utredningen i en andra etapp bl. a. precisera dimensionering­en och organisationen av underhållsresurserna.

Med utgångspunkt i delbetänkandel lämnade dåvarande departements­chefen i propositionen om säkerhels- och försvarspolitiken samt totalför­svarels fortsatta utveckling (prop. 1981/82: 102 bil. 2) sin syn på vissa principer för underhållet av försvarels materiel. Sålunda anfördes att krigs­organisationens krav måste utgöra grunden för utformningen av under­hållsfunktionerna. Underhållsåtgärderna borde delas upp i en främre och en bakre del. Försvaret självt borde organisera underhållsresurserna där särskilda krav på kompetens, beredskap och sekretess ställs, medan övrigt underhäll borde kunna köpas eller utföras med egna resurser. Vidare förordades att det s. k. huvudverkstadsbegreppet ersätts med begreppen tekniskt underhållsstöd och centralt materielunderhåll samt alt de nuva­rande huvudverkstadsavtalen ersätts med andra former av långsikliga av­tal. Föredraganden förordade också alt elt centraliserat/regionaliseral ap-

' Dåvarande överdirektören Alf Resare.



Prop. 1982/83:138                                                    3

paralunderhåll införs stegvis samt att förvaltning och underhåll av olika flygplansversioner och av helikoptrar samordnas. Riksdagen hade inte någol att erinra mot den förordade inriktningen (FöU 1981/82: 18, rskr 374).

En sammanfattning av nuvarande organisation och indelning av mate­rielunderhållet inom försvarsmakten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Utredningen överlämnade i september 1982 slutbetänkandet (Ds Fö 1982: 3) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet: Uppgifter, organi­sation och dimensionering. En sammanfattning av slulbetänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Belänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttran­dena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.

2   Föredragandens överväganden 2.1 Allmänt

Inledningsvis vUl jag la upp vissa gmndläggande förutsättningar för försvarsmaktens materielunderhåll under 1980-talet.

De totala kostnaderna för materielunderhållet utgör f. n. ca 3 000 milj. kr. per år i prisläget febmari 1982. Huvuddelen härav, knappt 1 800 milj. kr., ulgör s. k. löpande underhåll. Kostnaden innefattar främst un­derhåll som utförs vid försvarels verkstäder, vissa löner vid förband och vid försvarets materielverk samt tekniskt konsultstöd. Återstoden utgör underhällsinvesleringar som tiU största delen innefattar centralt vidtaget materielunderhåll, underhållsmodifieringar samt anskaffning av reservde­lar och utbytesenheter.

Enligt nuvarande planering beräknas de totala underhållskostnaderna successivt minska under 1980-talet. I den prognos som 1980 års underhålls­utredning redovisar uppgår kostnaderna under budgetåret 1991/92 till ca 2 660 milj. kr. Flera förhållanden samverkar till den väntade nedgången. Behovet av underhåll minskar dels till följd av att ny materiel blir mindre underhållskrävande och mer tillföriitlig, dels genom besparingar från ett slort antal inplanerade rationaliseringsprojekt. Vidare minskar underhålls­investeringarna genoni färre framtida stora modifieringsobjekt inom armén och marinen samt genom en minskad anskaffning av utbylesenheter vid flygvapnet. 1980 års underhåUsulredning har visat på betydande bespa­ringsmöjligheter utöver den planerade nedgången i underhällsvolymen.

Jag anser det nödvändigt att i största möjliga utsträckning la till vara dessa ytteriigare besparingsmöjligheter. Jag vill ocksä peka pä betydelsen av att ta till vara besparingsmöjligheterna enligt de principer som framgår av utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärs­verks och myndigheters verksladsrörelser m.m. Som dåvarande departe-



Prop. 1982/83:138                                                    4

mentschefen framhöll i totalförsvarsproposiiionen (prop. 1981/82: 102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarels fortsatta utveckling) mäste en så stor del som möjligt av försvarsutgifterna disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen. Del är enligt 1982 ärs för­svarsbeslut nödvändigt att vidta åtgärder som ger ytterligare besparingar under perioden 1982/83-1991/92 på 800-1 000 milj. kr. för att kunna uppnå del beslutade sparmålet på 8 000 milj. kr.

Jag delar i aUt väsentUgt den uppfattning om principerna för underhäll av försvarets materiel som dåvarande departementschefen gav uttryck för i totalförsvarspropositionen. Jag bedömer vidare att 1980 års underhållsut­redning utgör ett bra underlag för beslul om de ytterligare åtgärder som mäste vidtas under 1980-talet för att det skall vara möjligt att förverkliga sparmålet i försvarsbeslutet. Flertalet remissinstanser har också haft sam­ma uppfattning som utredningen i principfrågorna.

En gmndläggande fömtsättning som bör gälla för materielunderhållet är atl de operativa kraven kan tillgodoses. Som dåvarande departementsche­fen framhöll i totalförsvarsproposiiionen bör dock samtidigl verksamheten i fred kunna bedrivas så rafionellt och effekfivt som möjligt. Detta medför att krigsorganisationens särskilda krav på materielen måste vägas samman med fredsrationella synpunkter på kapacitet, lokalisering och minsta möj­Uga kostnad för alt underhålla försvarels materiel.

En särskild fråga i sammanhanget är förläggning av materielunderhåll lill ufiandet. Underhåll utomlands förekommer f. n. endasi i begränsad om­fattning. Elt exempel är underhåUet av flygplan typ Tp 84 (Hercules). För dessa flygplan görs större skrovlUlsyner och visst underhåll av apparater, bl. a. motorer, utomlands. Utredningen anser att detta i princip bör undvi­kas. Starka fredsralionella skäl kan dock motivera elt fåtal undantag under fömtsättning att de operativa kraven på malerieU tillgänglighet och uthål-Ughel kan tillgodoses samt att undantagen inte medför beroendeskapande bindningar. UnderhåU i ullandel är således tänkbart endast i fredstid. Mol bakgrund av operafiva och beredskapsmässiga aspekter delar jag utred­ningens restriktiva uppfattning om underhåll i ufiandet. Jag kommer därför att låta pröva om det är möjligt att förlägga en större andel av underhållet av flygplan Tp 84 till Sverige. Detta kan leda till ökad sysselsättning inom landet.

Underhållsutredningen lar vidare upp frågan om bemanningen av den s. k. främre underhållsnivån. Till den främre underhållsnivån hänför utred­ningen liUsyn, service, smärre reparationer m. m. i nära anslutning till de förband eller enheter där materielen används. De mera omfattande under-hållsålgärderna vid förbandsbundna verkstäder m. m. kallar utredningen den bakre underhållsnivån. Jag kommer i fortsättningen atl använda be­nämningarna de främre resp. bakre underhållsresurserna. Utredningen anser att de främre underhållsresurserna uteslutande bör bemannas med militär eller civilmilitär personal samt värnpliktiga med teknisk utbildning.



Prop. 1982/83:138                                                    5

Skälet är att dessa resurser bl. a. används i utbildningen av de värnplik­figa, har en nära anknytning till krigsförberedelsearbetet och ulgör en del av krigsorganisafionen.

Landsorganisafionen i Sverige (LO) anser del däremot vara fel atl läsa kalegoritiUhörigheten för den personal som ingår i de främre underhållsre­surserna.

Den personal som ingår i de främre underhällsresurserna fillhör förband såväl i fred som i krig. Därmed underlättas regleringen av åtskilliga an­svarsfrågor. Jag anser dock att kategoritillhörigheten inte generellt bör låsas fill att omfatta enbart militär personal. I arbetet med organisafionen av de främre underhållsresurserna bör inriktningen bl. a. vara att skapa en sådan avvägning i fråga om personaluppsättningen för freds- och krigsor­ganisationen att civil personal kan ingå i fredsorganisationen. Härutöver anser jag att metoderna för att följa upp och styra de främre underhällsre­sursernas arbete bör utvecklas. Bl.a. bör ekonomiredovisningen medge rättvisande jämförelser mellan de främre och de bakre underhållsresurser­nas insatser.

2.2 Försvarsgrenarnas underhållsorganisationér

2.2.1   Armén

Utredningen anser alt materielunderhållet vid arméns förband inte fun­gerar helt tillfredsställande och föreslår vissa ändringar i organisationen för atl förbättra styming och uppföljning. Sålunda föreslås alt den lokala underhållsledningen förstärks, bl. a. genom alt materidenheten vid för­svarsområdesregementena omorganiseras. De främre underhällsresur­serna förutsätts dä kunna minska något medan det bakre underhållet vid de förbandsanknutna militärområdesverkstäderna och vid extema under­hållsleverantörer behålls enligt hitlillsvarande principer.

Överbefälhavaren och chefen för armén biträder förslaget.

Jag delar i huvudsak utredningens bedömningar om arméns materielun­derhåll.

2.2.2   Marinen

Underhållsutredningen pekar på ett antal faktorer som bör beaktas inför utformningen av 1980- och 1990-talens underhållsorganisafion inom mari­nen. Bl. a. anger utredningen ökade krav på systemsammanhållning och fillgänglighel för materielen, kvanlitafivt reducerade underhållsbehov för stridsfartyg samt behov av ökad samordning av lednings- och underhåUsre-sursema. Som en följd av detta föreslås atl den lokala underhållsledningen inom marinen ges en likartad organisatorisk stmktur, varvid en viss perso­nalminskning bedöms möjlig. Enheter för ledning av fartygsunderhållet bör därför organiseras vid Ostkustens öriogsbas (ÖriB O) i Muskö och Sydkustens örlogsbas (ÖriB S) i Karlskrona med hänsyn fill hur underhål-



Prop. 1982/83:138                                                                  6

let av stridsfartyg fördelas. Reducerade ledningsorgan bör organiseras på västkusten och norrlandskusten och integreras med de tekniska förvalt­ningarna inom Västkustens militärkommando (MKV) och Norrlands kust­artilleriförsvar (NK). Underhållsledningar för kustartilleriet bör organi­seras efter motsvarande principer och vara sammansatta med hänsyn lill resp. kustartilleriförsvars behov.

De främre underhållsresurserna föreslås omfatta en organisation med underhållslag inom flottan, leknikerenheter inom kustartilleriet samt drift­grupper vid vissa skolor och anläggningar. Utredningen förordar att de bakre underhållsresurserna förs samman i sex förbandsbundna verkstäder som ingår i resp. myndighet samt att bakre underhåll köps från bl. a. Karlskronavarvet AB. I förhållande fill dagsläget samlas de egna verkstäl­lande underhållsresurserna till en organisationsenhet redovisad som s. k. förbandsbunden verkstad, vid resp. lokala myndighet.

Jag godtar den av utredningen föreslagna utformningen av marinens underhållsorganisation. Samlidigt delar jag dock chefens för marinen upp­fattning att det i vissa fall kan vara en fördel att inordna vissa servicegmp-per i de främre underhållsresurserna.

Jag övergår därefter till atl behandla frägan om flottans fartygsunderhåll.

I sitt delbetänkande föreslog utredningen att underhållet av stridsfartyg skulle centraliseras till Ostkustens örlogsbas. Sydkustens öriogsbas och Karlskronavarvet AB fömtsätts få resurser bara för att ge vid sydkusten baserade fartygsförband erforderligt underhållsstöd samt för att utgöra stomme till en krigs verkstad.

Flera remissinstanser var kritiska mot detta förslag. Den dåvarande regeringen var vid detta fillfälle heller inte beredd alt la slällning till den närmare lokaliseringen av fartygsunderhållel. Regeringen gav därför lill-läggsdirekliv (Dir. 1982: 2) till utredningen att även belysa ett allernativ där fartygsunderhållel i slörre utsträckning förlades tiU Karlskronavarvet AB.

Utredningens slutliga förslag innebär att det löpande fartygsunderhållel saml s. k. eltärs- och treårsöversyner utförs i huvudsak lokalt med hänsyn till resp. fartygs fredsbasering. Sexärsöversyner samt moderniseringar bör fördelas typvis mellan Ostkustens örlogsbas och Kariskronavarvet AB. De mest kvalificerade moderniseringarna, framför allt på ubåtar, fömtsätts bli förlagda till Karlskronavarvet AB.

Överbefälhavaren liksom chefen för marinen, LO, TCO och Kariskrona­varvet AB godtar dessa principer för fartygsunderhållet.

Även jag anser att utredningens förslag till stridsfartygsunderhåll kan läggas till grund för genomförande. Fördelningen av fartygstyper till resp. varv bör dock inte vara låst i detalj för lång fid.

2.2.3 Fiygvapnel

Med utgångspunkt i utredningens första etapp förordade dåvarande de­partementschefen i totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82: 102 bil. 2)



Prop. 1982/83:138                                                    7

att förvaltning och underhåll av skilda flygplans- och helikoptertyper skul­le samordnas genom s. k. versionskontor. Vidare förordades att ett cen­traliserat/regionaliseral underhåll av apparater, som t. ex. instmment och säkerhetsmateriel, skulle införas stegvis. Utredningen har i sin andra etapp konkretiserat tidigare avgivna förslag. Jag behandlar först frågan om ver­sionskontoren.

Utredningen preciserar uppgifterna för versionskonloren till att främst omfatta planering, budgetering, uppföljning och styrning av utnyltjandel av flygplan, planering av försörjningen med motorer och utbytesenheter saml planering av modifieringar och beläggning vid verkstäder. Versions­kontoren kommer därmed att överta vissa uppgifter från försvarets mate­rielverk och från förenade fabriksverken. Enligt utredningens mening upp­näs därigenom besparingar. Vid flottiljer utan versionskonlor föreslås att lokalkontor inrättas för planering på kort sikt av den lokala flygtidsproduk-tionen, för tekniskt slöd saml för ledning av driften vid fiottiljens verkstad. Utredningen föreslår alt versionskontor inrättas vid fem flottiljer.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Jag kan i huvudsak godta utredningens förslag om versionskontor.

Utredningen anser atl betydande besparingar kan göras om underhållet av säkerhetsmateriel förläggs till en central extern verkstad och om under­hållet av el- och leleapparater samt instrument fördelas till två regionala verkstäder och en central extern verkstad.

Liksom dåvarande departementschefen ansluler jag mig lill utredarens förslag och förordar ett stegvis införande.

2.3 Vissa gemensamma underhållsområden

2.3.1 Underhåll av marktelemateriel

Enligt riksdagens beslut (prop. 1970: 110, SU 110, rskr 276 öch prop. 1973: 1 bil. 6, FöU 16, rskr 195) bUdades en för försvarsmakten gemensam organisation för underhåll och drift av s. k. marktelemateriel. Organisatio­nen består av tre leleservicebaser (TSB), vilka ingår i luftförsvarsseklor-floltiljerna Skånska flygflottiljen (F 10), Upplands flygflottilj (F 16) och Norrbottens flygflottilj (F 21). Övervägande delen av teleservicebasernas produktionsresurser är lokaliserade till sju platser. Teleservicebasernas ledning är samlokaliserad med produktionsresurserna pä tre platser.

TSB svarar för underhållet av marktelemateriel inom främst flygvapnet. TSB sköter också underhållet av vissa för försvaret gemensamma telean­läggningar och sambandsnät saml, i mindre omfattning, för underhåll av marktelemateriel för armén, marinen och civilförsvaret. TSB-organisa-tionen har dock inte på det sätt statsmakterna avsåg utvecklats lill en resurs gemensam för alla försvarsgrenar.

Underhällsulredningen föreslär att TSB-organisalionen upphör och alt en ny underhållsstruktur för marktelemateriel bildas. Underhållet bör en-



Prop. 1982/83:138                                                    8

ligt utredningen bestå av förstärkta främre resurser vid flygvapnet samt bakre resurser genom fyra markteleverkstäder som är inordnade i de fyra sektorflottiljerna F 4, F 10, F 16 och F 21. Ledningsfunktionen bör enligt utredningen samlokaliseras med resp. sektorflotfilj. 1 fräga om produk­tionsresurserna innebär utredningens förslag att dessa samgmpperas med militärområdesverkstäder och marina verkstäder på Qorton platser i lan­det. Huvuddelen av de bakre underhållsresurserna behöver därvid omlo­kaliseras. Besparingar anses möjliga inom främst administration, under­hållsåtgärder och lokaler.

Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, LO och TCO biträder i prin­cip förslaget medan Centralorganisationen SACO/SR avstyrker det. För­svarets materielverk anser att den av utredningen föreslagna organisatio­nen inte i avsedd utsträckning kommer att bli gemensam för försvarsmak­ten och föreslår därför att den nya markteieorganisationen för bakre under­håll inordnas i verkstadsförvaltningama i vart och ett av de sex militärom­rådena samt i verkstadsenheten i Gofiands militärkommando. Härvid kan befintlig ledning på regional och lokal nivå utnyttjas och administrationen samordnas vilket skulle kunna öka besparingarna. Försvarets materielverk har efter remissbehandlingen av utredningens slutbetänkande ytterligare preciserat sitt alternativ och föreslår bl. a. att verkstadsförvaltningama förstärks med markteleteknisk kompetens. Produktionsresurserna fömt­sätts bli lokaliserade till i stort de platser som utredningen har föreslagit. Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema har getts tillfälle att yttra sig över materielverkets förslag. Överbefälhavaren kan godta förslagel, om produktionsresursema lokaliseras tiU de fjorton plalser som utredningen har föreslagil. Chefen för flygvapnet och chefen för marinen avvisar där­emot förslaget.

Jag ansluler mig till utredningens bedömning att det framtida mark­teleunderhållet kommer att förändras. Stora underhållskrävande objekt som t. ex. radarstationer och stridsledningscentraler kommer efter hand atl ersättas med materiel som kräver mindre underhäll. Tiden mellan olika lillsynsåtgärder kommer atl förlängas och fjärtövervakning liksom dator­stöd utnyttjas i högre grad. Denna utveckling medför att underhållet över­går lill att mera än f. n. omfatta hela system, samfidigt som underhållsvoly-men totalt sett minskar. Etl ökat driftuttag för materielen samt ökade beredskapskrav kan å andra sidan leda till ökade underhållsinsatser.

Mot denna bakgmnd anser jag att en uppdelning av underhåUsresurserna för marktelemateriel i en främre och en bakre del enligt utredningens förslag i princip är lämplig. Vidare finner jag att de bakre underhållsresur­serna bör vara gemensamma för försvarsmakten och också kunna utnyttjas av civilförsvaret saml - om detta är fill fördel för försvaret — av kunder utanför försvarssektorn. Enligt min mening uppnås detta bäst om organisa­tionen undersläUs militärområdenas verkstadsförvaltningar, varvid dessa, som försvarels materielverk har påpekat, behöver förstärkas med markte-



Prop. 1982/83:138                                                    9

leteknisk kompetens. Jag bedömer att en sådan gemensam organisation också lättare kan anpassas till de framtida förändringarna i underhällsbe­hovet.

Jag bedömer att det i stort sett är möjligt att uppnå de besparingar som utredningen fömtsätter för själva underhållsåtgärderna på radarstationer, teleanläggningar m. m. Däremot är jag tveksam lill möjlighelerna att uppnå så stora besparingar som utredningen har angett när det gäUer omstmktu­rering och omlokalisering av de bakre underhällsresurserna. Den ökade spridningen kan nämligen enligt min uppfattning leda tUl behov av investe­ringar i byggnader, instmment och verktyg m. m. Spridningen av persona­len tiU fjorton platser kan vidare göra det svårt att utnyttja kvalificerad speciaUslkompelens rationeUt, Detta har också påtalats av försvarets ra-lionaliseringsinslitut. Denna fråga bör därför studeras särskill inför över­gången till en ny organisation. Omlokaliseringen av försvarsmaktens ge­mensamma resurser för markteleunderhåll bör genomföras successivt och på det sätt som ger de största besparingarna. Valet av lokaliseringsorter bör övervägas ytteriigare i det fortsatta arbetet. Sålunda anser jag att det från regionalpolitiska utgångspunkter är lämpligt att behålla resurser i Ronneby och Luleå samt atl tillföra Karisborg resurser för underhåll av marktelemateriel.

2.3.2 UnderhåU av helikoptrar

Kostnaderna för försvarets helikoptemnderhåU uppgår f. n. fill ca 100 milj. kr. per budgetår. De tre försvarsgrenarnas underhäUsorganisalioner för helikoptrar är olika. Utredningen har särskilt granskat underhållet av helikoptrar och föreslår att ledning, genomförande och uppföljning av underhållet samordnas och effektiviseras. Ett versionskontor för samtliga försvarets helikoptrar bör inrättas för tekniska samordningsuppgtfter i likhet med vad som föreslagits för skilda flygplantyper. För de frälhre underhåUsresurserna föreslås en enhetlig utformning inom hela försvars­makten samt en restriktiv resurstUldelning. Det bakre underhållet bör utföras vid verkstäder tUlhörande Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå och Ostkustens öriogsbas (ÖriB O) i Berga samt upphandlas hos leverantö­rer utanför försvarel. I sina överväganden har utredningen vidare funnit alt avsevärda besparingar kan göras, om andra helikopterdivisionen omlokali­seras frän Västkustens militärkommando/Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg till Blekinge flygflottilj (F 17) i Ronneby.

Statsmakterna har vid flera tUlfällen betonat att försvarsmaktens heli-koplerverksamhet bör samordnas. Samordningskraven har t. ex. under­stmkits i 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102 bU. 2, FöU 18, rskr 374) samt i regeringens beslut den 12 augusti 1982 om försvarsmaktens helikopterverksamhet. Jag anser atl utredningeris förslag om ledningen av helikoptemnderhållet ligger i linje härmed och därför bör ligga till grund för genomförande. Jag bedömer att det utöver versionskontoret erfordras ti    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 138



Prop. 1982/83:138                                                   10

vissa resurser för lokalt förvaltningsstöd m. m. vid arméns och marinens helikopterförband.

Enligt min mening är det värdefullt att försvarsmakten disponerar egna verkstäder för helikopterunderhåll. Därigenom underlättas en snabb över­gång från freds- fill krigsorganisation. Egna verkstäder kan också på ett smidigt sätt tillför» ledningen tekniska erfarenheter, vilket talar för alt versionskonlor och verkstad bör fiUhöra samma myndighet. Jag godtar därför utredningens förslag om helikopterverkstäder och anser alt ver-sionskonloret t. v. bör förläggas tiU F 21 i Luleä. Nuvarande verkstads-kompanier vid marinens bägge helikopterdivisioner kan därmed ulgå ur organisationen. Jag anser vidare att de främre underhållsresurserna bör utformas i stort som utredningen har föreslagit. Jag tar dock inte nu närmare ställning fill dimensioneringen av de främre och bakre underhålls­resurserna utan avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag är inte beredd att godta utredningens förslag om lokaUsering av marinens andra helikopterdivision. Jag anser i likhet med överbefälha­varen och chefen för marinen atl operafiva skäl alltjämt mofiverar en basering på Västkusten.

2.4 Försvarets reservmaterielförsörjning

Försvarets reservmaterielförsörjning utgör en betydande del av under­hållet. Den ekonomiska omfattningen uppgick fill ca 730 milj. kr. under budgetåret 1980/81. Reservmateriel för ca 3 400 milj. kr. hålls i lager.

Försvarsmaktens reservmateriel anskaffas fill sin huvuddel av försva­rets materielverk. En mindre del anskaffas vid mUitärområdenas materiel-förvaltningar. Försvarsgrenarna tillämpar skilda syslem för inköp, redo­visning och lagerhållning av reservmateriel. I avvaktan på förslag från den då nyligen tillsatta underhållsutredningen tog riksdagen i sitt beslut om försvarels materielverks organisation m. m. (prop. 1980/81: 199, FöU 1981/82: 5, rskr 1981/82: 21) inle ställning till den närmare utformningen av underhällsorganisationen inom försvarets materielverk.

Utredningen anser atl betydande besparingar är möjliga inom detta område och föreslär att en gemensam organisation inrättas för försvars­maktens reservmaterielförsörjning. Denna bör svara för såväl ny- som återanskaffning av all reservmateriel, utom vissa utbylesenheter, samt för lagerhållning, redovisning och distribution av materielen.

Jag bedömer i likhet med utredningen att stora besparingar kan göras inom reservmaterielfunktionen. En gemensam organisation för försvars­makten bör därför inrättas i form av en reservmaterielenhet inom försva­rets materielverk. Jag finner dock, i likhet med flera remissinstanser, atl det inte är lämpligt att ålägga denna enhet etl självständigt ansvar för förstagångsanskaffning av reservdelar och utbylesenheter. Anskaffning av sådana bör i stället ske samtidigl med anskaffningen av de materielobjekt



Prop. 1982/83:138                                                   11

som reservmaterielen fillhör. Reservmaterielenheten bör dock medverka i förstagångsanskaffningen. Den bör också kunna svara för redovisning, lagerhållning och distribution av reservmateriel som förstagångsanskaffas. Enheten bör lill sin huvuddel förläggas till Arbogaomrädel.

Enheten för reservmaterielförsöijning bör enligt utredningen inrättas som en fristående enhet inom försvarets materielverk, direkt under gene­raldirektören. Försvarets materielverk anser i sitt remissvar att del är olämpligt med en frislående slällning och förordar att enheten inordnas i någon av huvudavdelningarna. Jag delar denna uppfattning.

2.5      Vissa frågor som berör materielförvaltningarna vid militärområdena

Genom beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 110, SU 1966: 99, rskr 1966: 248) inrättades tyg- och intendenturförvaltningar inom varje mUitär-område. Dessa förvaltningar organiserades som särskilda från staben fri­stående förvaltningsorgan underställa resp. militärbefälhavare. På försök har tyg- och intendenturförvallningarna sammanförts till en integrerad malerielförvaltning den 1 juli 1976. Materielförvaltningarna består av en förvaltningsledning samt militärområdesförtåd.

Utredningen har prövat om förvaitningsledningarnas uppgifter kan över­föras lill mUitärområdesstabema. Utredningen har dock funnit att mate­rielförvaltningarna alltjämt bör vara egna myndigheter. I likhet med flerta­let remissinstanser delar jag denna uppfattning. Förrädspersonalen inom materielförvaltningarna bör däremot, enligt utredningen, i administrativt hänseende överföras lill försvarsomrädesregementena. Överbefälhavaren anser emellertid att nuvarande lydnadslinjer i fred och krig bör behällas. Hans uppfattning delas av chefen för armén och försvarets materielverk. Jag är av samma mening i denna fräga.

Utredningen anser vidare alt en samlokalisering av materieUörvalt-ningama med mililärområdesstaberna i Södra militärområdet. Bergsla­gens, Nedre Nortlands och Övre Norrlands mUitärområden är möjlig och skulle ge besparingar.

För egen del biträder jag i prindp förslaget till samlokalisering och anser att en sådan bör genomföras, om den är lönsam. Jag anser emellertid, i likhet med överbefälhavaren, att möjligheterna lill samlokalisering f. n. är begränsade i Nedre och Övre Nortlands militärområden.

2.6      Genomförande

Pä gmndval av här föreslagna principer för malerielunderhållets utform­ning ankommer det på regeringen att besluta om organisation, dimensione­ring m. m. av materielunderhållet. Vidare bör regeringen fastställa tids­planen för organisationsförändringarna.

Enligt min mening bör åtgärderna genomföras snabbt så att besparings-



Prop. 1982/83:138                                                   12

möjligheterna tidigt kan tas lill vara. Jag anser att målet bör vara att i slutet av 1980-talet nå ärliga besparingar om minsl 100 milj. kr. Jag är medveten om att mina förslag kan medföra minskad sysselsättning inom vissa regio­ner. 1982 års försvarsbeslut förutsatte emellertid att omfattande besparing­ar måste göras. Alla besparingsmöjligheter måste därför tas till vara. Organisationsförändringama kan i vissa fall komma all medföra problem för personalen vid de berörda myndigheterna. Jag förutsätter emellertid alt dessa problem begränsas sä långl som möjligl, bl. a. genom atl förändring­arna genomförs i nära samarbete mellan de berörda myndigheterna, för­svarels personalnämnd, statens arbetsmarknadsnämnd och berörda perso­nalorganisationer. Personalminskningarna bör genomföras i samband med naturlig avgång och i förening med en effektiv omplaceringsverksamhet. Jag delar dock dåvarande departementschefens bedömning i lotalförsvars­proposifionen (prop. 1981/82: 102 bil. 2) att det inte helt kan uteslutas att personal som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på grund av arbetsbrist.

3   Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1.      föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för försvarels mate­
rielunderhåll somjag har förordat,

2.      föreslär riksdagen att godkänna den organisafion av underhållet
av försvarsmaktens marktelemateriel och av försvarsmaktens
reservmaterielförsörjning somjag har förordat.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.



Prop. 1982/83:138


13 Bilaga 1


Nuvarande organisation och indelning av materielunderhållet inom försvarsmakten

1    Indelning i underhållsnivåer

Inom försvarsmakten har materielunderhållet hittills indelats i tre ni­våer - nivå A, B och C - beroende på underhållsåtgärdernas karaklär och var i organisafionen de utförts. Innebörden av nivåindelningen kan sammanfattas i följande tabell.


Organisatorisk nivä


Åtgärder i stort


Åtgärdema utförs av



Nivå A är den nivå där materielen brukas. Un­derhållet skall kunna ut­föras under fältmässiga förhållanden.

Nivå B är den nivå och plats där underhållet krä­ver mer kvalificerande arbetsinsatser och bättre produktionsresurser än på A-nivån.

Nivå C är den nivå och plats där underhållet krä­ver särskilda resurser i form av specialister, verktyg och lokaler.


Klargöring, funktions­kontroll, fellokalisering, tillsyn, driftvård, smärre felavhjälpande.

Prestandakontroll, fel­sökning, tillsyn, utbyte av enheter, reparation, modifiering.

Prestandamätning, fel­sökning, översyn, utbyte av enheter, reparation, modifiering.


Enhet som brukar mate­rielen, t. ex. kompani el­ler fartyg.

Förbandsbunden verk­stad (miloverkstad, verk­stad vid örlogsbas, kust­artilleriförsvar, flottilj el­ler teleservicebas).

Central verkstad, i vissa fall tillverkare eller leve­rantör.


Gränserna mellan nivåerna är inte särskilt skarpa. För att undvika knyt­ningen tiU viss organisafion föreslår 1980 års underhållsutredning att un­derhållet i stället borde hänföras till en främre och en bakre nivå, där den främre nivåns underhållsåtgärder omfattar klargöring, funktionsövervak­ning, kontroll, fellokalisering, service och smärre reparationer. Den främre nivåns underhåll utförs i nära anslutning fill det förband eller den enhet där materielen används. Det har en stark anknytning IHI drift- och utbildnings­uppgifter. Underhåll som inte utförs på den främre nivån hänförs till den bakre nivån.

Regeringen föreslog i totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82: 102 bil. 2) bl. a. att begreppen främre och bakre nivå skulle gälla som indelning för materielunderhållet. Riksdagsbeslutet den 4 juni 1982 (FöU 18, rskr 374) innebar bl. a. att riksdagen lämnade utan erinran vad föredragande statsrå­det anfört om nivåuppdelning av materielunderhållet.



Prop. 1982/83:138                                                             14

2   Materielunderhållet inom armén

Vid arméns förband leds underhållsfunktionen av en maleridenhet. Sädana enheter organiseras vid de s. k. försvarsområdesregementena och vid andra förband med fullständig materielförvaltningsorganisation.

Materielunderhållet genomförs på A-nivån av de värnpUktiga vid resp. förband, av tekniker ingående i materidenheten och av förrådspersonal. Underhåll pä B-nivån utförs som regel vid s. k. miloverksläder lokalisera­de till flertalet garnisonsorter med arméförband. Verkstäderna varierar i storlek från elt fåtal anställda fill drygt 100. C-nivåns underhåll köps i regel av extern underhällsleverantör, t. ex. förenade fabriksverken.

3   Materielunderhållet inom marinen

Materielunderhållet leds av tekniska förvaltningar vid örlogsbaserna och av materidenheter vid kustartilleriförsvaren. Dessa lägre regionala organ för ledning av materielunderhållet är organiserade på olika sätt. Materiel­underhållet utförs av förbandens egna resurser, dvs. fartygsbesättningar vid flottan och värnpliktiga vid kustartilleriförbanden, på den s. k. A 1-ni­vån. På A 2-nivån utförs underhållet av speciellt organiserade fartygslag som ingår i förbanden och är gemensamma för flera fartyg (t. ex. en torpedbåtsdivision).

Underhållet på B-nivån är ocksä uppdelat. Sålunda utför kontroll- och servicegmpper, vilka ingår i de tekniska förvaltningarna eller i materielen-hetema, underhåU på B 1-nivån. Ibland kan dessa organ även utföra A-och C-nivåarbelen. Till B 2-nivån hänförs underhåU som utförs vid mari­nens sju förbandsbundna verkstäder. C-nivåunderhåll genomförs vid den verkstad som ingår i Ostkustens örlogsbas (Muskö), vid Karl skröna varvet samt vid externa verkstäder (t. ex. tillhörande förenade fabriksverken).

Inom marinen lillämpas vidare elt system med "en sammanhållande örlogsbas" för varje fartygstyp. Större ändringar, ombyggnader och mo­derniseringar av fartyg planeras av chefen för marinen och försvarets materielverk att ulföras i samband med s. k. generalöversyner, vilka som regel infaller vart sjätte år för ett visst fartyg. Den sammanhållande öriogs-basen genomför själv eller uppdrar åt annan att utföra sådana ändringar.

Verkstädemas storlek varierar kraftigt. Den största, som fillhör Ostkus­tens öriogsbas, sysselsätter ca 350 personer medan verkstaden inom Syd­kustens örlogsbas endast har ca 30 anställda, eftersom örlogsbasen i stor utsträckning replierar på Karlskronavarvets resurser.



Prop. 1982/83:138                                                            15

4   Materielunderhållet inom flygvapnet

På den lokala nivån leds materielunderhållet av tekniska kontor som ingår i varje flottiljs tekniska enhet.

Underhållet på A-nivån ulförs vid s. k. stationskompanier. Vid dessa tjänstgör etl 30-tal fast anställda civilmUitära tekniker och ungefär lika många värnpliktiga. B-niväunderhåll ulförs vid flotfiljverkstäder och om­fattar tUlsyner, modifieringar och reparationer på flygplanmaleriel, kraft­aggregat, fordon m. m. En flottiljverkstad omfattar fömtom själva flyg-planverksladen ett antal sidoverkstäder säsom mekaniska, säkerhetsma­teriel-, motor-, tele- och instmmentverkstäder (apparalverkstäder). Un­derhåll pä C-nivå utförs som regel vid central civil verkstad (förenade fabriksverken).



Prop. 1982/83:138                                                             16

Bilaga 2

Sammanfattning av 1980 års underhållsutrednings överväganden och förslag

1980 års underhållsutredning har haft i uppdrag atl utreda frågor rörande underhållet av försvarets materiel. Arbetet har genomförts i två etapper. Den första avslutades i september 1981, när delbetänkandet Försvarels materielunderhåll under 1980-talel (Ds Fö 1981: 7) överiämnades. I detta redovisades bl. a. förslag fiU principieU gmndsyn på hur underhållet inom försvarsmakten bör organiseras och dimensioneras. Vidare lämnades en bedömning av inom vilka områden de största besparingsmöjligheterna stod att nå.

De i delbetänkandet redovisade principerna och förslagen har i allt väsentligt godtagits av riksdagen i juni 1982 (prop. 1981/82: 102 bil. 2, FöU 18, rskr 374). I slutbetänkandet (Ds Fö 1982: 3) Försvarets materielunder­håll under 1980-talet: Uppgifter, organisafion och dimensionering ges pre­ciserade förslag tUl organisafion och dimensionering av försvarsmaktens underhållsresurser. Utredaren har vidare prövat organisation, system och mtiner för reservmaterielförsörjningen samt uppgifter och organisation för materielförvaltningarna vid militärområdena. Förslag avges i anslutning härtill. Slutligen har besparingsmöjligheterna granskals ytterligare.

Utredningens överväganden och förslag inleds med en redovisning av vissa gemensamma grunder, bl. a. de operafiva krav som bör vara styran­de för materielunderhållet. Utredningen ger ocksä sin syn på behovet av ålgärder för att förbättra styrning och uppföljning av materielunderhållet.

De avgivna förslagen tUl organisation och dimensionering rör inlednings­vis viss för försvaret gemensam eller likartad materiel. Sålunda förordas för underhåU av marktelemateriel en ny organisation. Till sin huvuddel skulle denna bestå av fyra markteleverkstäder, var och en organisatoriskt ingående i den tekniska enheten vid flygvapnets sektorflottiljer (F 4, F 10, F 16 och F 21). Markteleverkstädemas uppgift skulle därvid vara att utfö­ra s. k. bakre underhåU på samtliga försvarsgrenars marktelemateriel. Markteleverkstädemas ledning fömtsätts lokaliserad till sektorflotfiljerna medan själva verksladsresurserna föreslås fill 14 orter i landet samgmppe-rade med befintliga verkstäder inom försvarsmakten. Markteleverkstä-derna bör även kunna underhåUa teleutmstning i de för totalförsvaret gemensamma slabsplatserna. Till den nya markteleorganisationen hör ock­så en förstärkning av underhållsledningen vid sektorflotfiljerna liksom av den s. k. främre underhållsnivån vid samfiiga flygvapnets flottiljer. Den nya markteleorganisationen antas kunna organiseras fram fill år 1986 ge­nom omfördelning av resurser från nuvarande tre s. k. leleservicebaser (TSB), som därmed utgår ur organisationen. En sammanlagd besparing om



Prop. 1982/83:138                                                   17

ca 23 milj. kr. och ca 70 personår per budgetår anses möjlig från omkring 1986/87.

Också för helikoptemnderhåU föreslås en för försvarsmakten samord­nad underhållsorganisafion. Det cenirala ansvaret för ledning och samord­ning bör, under överbefälhavaren, ligga på chefen för flygvapnet med biträde av försvarets materielverk. Utredningen föreslär vidare att ett s. k. versionskontor inrättas vid F 17 för samordning, styrning och uppföljning av underhållet för försvarels samfiiga helikoptrar. Resurser för lokall tekniskt stöd bör dämtöver organiseras vid arméns och marinens helikop­terförband.

Utredningen föreslär att verkstadsenheler för bakre underhåll, främst fillsyner och vissa reparationer, organiseras vid F 21 och vid Ostkustens örlogsbas och atl därvid dessa enheter ingår som delar i verkstaden vid F 21 resp. Ostkustens örlogsbas. Övrigt bakre underhåll bör enligt utred­ningen upphandlas i konkurtens från leverantörer utanför försvaret. Sam­manlagt anser utredningen det möjligt att spara ca 23 milj. kr. per budgetår för helikoptemnderhåU samt dämtöver ca 50 milj. kr. fram fill budgetåret 1991/92, om marinens helikopterförband i Göteborg (Säve) omlokaliseras till Ronneby. Av besparingsskäl förordar utredningen en sådan flyttning.

För armén föreslår utredningen en i huvudsak oförändrad underhållsor­ganisation. Ledningen av den tekniska funktionen, dit materielunderhållet hör, bör stärkas vid arméns förband. Sålunda bör materielenheten vid försvarsområdesregementena ges en nägot förändrad organisation. För den främre underhållsnivån förordas en viss uppgiftsförskjutning från atl genomföra underhåU fill att leda, utbilda och kontrollera underhäll som utförs av Impp. En personalreduktion anses därvid möjlig med ca 75 personår per budgetär. Utredningen bedömer det möjligt att genom olika åtgärder göra bespanngar inom arméområdel med ca 26 milj. kr. per budgetår.

Utformningen av marinens underhållsorganisation är i hög grad beroen­de av hur underhållet av flottans fartyg ordnas. Utredningen förordar att detta centraliseras lypvis till Ostkustens örlogsbas (Muskö) och Karlskro­navarvet. Vidare bör de fredslida resurserna för fartygsunderhåll pä väst­kusten reduceras kraftigt. Marinens lokala underhållsledningar bör ges en likartad stmktur i materielförvaltningar och dimensioneras med hänsyn till det lokala behovet. Förvaltningsorganisationen i Karlskrona föreslås t. v. behållas delad på två myndigheter men samtidigt föreslås vissa förändring­ar som underlättar en eventuell framtida sammanslagning till en myndig­het. Utredningen föreslår sex marina verkstäder och att nuvarande syslem med kontroll- och servicegmpper behålls. De föreslagna förändringama i marinens underhållsorganisafion beräknas leda till besparingar om ca 22 milj. kr. och en möjlig personalreduktion med ca 45 personår per budgetår.

För flygvapnets underhållsorganisation föreslår utredningen att förvalt­ning och underhåll av flygplan samordnas för aktuella flygplanstyper av



Prop. 1982/83:138                                                   18

s. k. versionskontor. I versionskontorens uppgifter ingår bl. a. ansvar för planering, budgetering, uppföljning och analys av resursförbrukning för underhäll av resp. flygplansversion liksom överblick över driftlidsuttag och teknisk status. Vidare förordas en centralisering av underhåUet av vissa apparater i flygplan till en central och två regionala verkstäder. De regionala apparatverkstäderna bör därvid inrättas vid F 4 (Östersund) och F 6 (Karlsborg). Underhållet av säkerhetsmateriel bör också centraliseras och därjämte köpas från extern leverantör. Underhållet av iransportflyg-plan Tp 84 (Hercules) bör t. v. bedrivas i nuvarande former vilket innebär att det främre underhållet förläggs till F 7 (Sätenas) och att mera omfal­lande tillsyner på flygplan, motorer och apparater köps utomlands. När krigsorganisationen är slutligt fastställd bör dock möjlighelerna prövas att överföra ytterligare underhållsåtgärder till F 7. Om de föreslagna ätgärder­na genomförs i sin helhet bedömer utredningen besparingar möjliga om ca 22 milj. kr. och ca 50 personår per budgetär.

Utredningens grundsyn när det gäller försvarsmaktens reservmateriel­försörjning är att inköp, lagerhållning och försörjning med reservdelar, utbylesenheter och viss förbmkningsmateriel skall samordnas för för­svarsmakten. För ändamålet föreslås inrättas en särskild enhet för reserv­materielförsörjning inom försvarets materielverk. Enheten bör organiseras fristående från nuvarande huvudavdelningar och lokaliseras fiU Arboga-Eskilslunaområdet. Samfidigt kan nuvarande enheter för reservmateriel inom försvarets materielverks huvudavdelningar för armémateriel m. m. och flygmateriel m. m. avvecklas. Reservmalerielenhetens uppgtfter före­släs innefatta inriktning och uppföljning av reservmaterielförsörjningen enligt givna operativa och underhällsmässiga förutsättningar, anskaffning av reservmateriel samt central lagerhållning för samtliga försvarsgrenar. Verksamheten bör intäklsfinansieras och avgränsas på etl sådant sätt att den kan utgöra en resultatenhet. I delta syfte föreslås bl. a. budgetering och redovisning mot etl särskilt s. k. tusenkronorsanslag i statsbudgelen. Effektivitet och rationell kapilalanvändning stimuleras genom ekonomiska incitament. Lagerredovisningen skärps genom en uppdelning av reservma­terielen med hänsyn fill krigs- resp. fredsbehoven. Sammantaget anser utredningen att de föreslagna förändringarna för försvarsmaktens reserv­materielförsörjning, när de får full effekt, bör kunna ge ca 39 milj. kr. i årliga besparingar.

Förslaget angäende reservmaterielförsörjningen innebär att milomate-rielförvaUningarnas verksamhet med inköp, redovisning och lagerhållning av reservmateriel för fredsbmk kan upphöra. Av denna anledning har utredningen också prövat om resterande delar av milomaterielförvalt­ningarnas uppgifter kan fördelas pä mUitärområdesslaber och andra myn­digheter. Utredningen har därvid funnit att en sådan uppdelning skulle kunna medföra betydande besparingar men samlidigt leda till avsevärda nackdelar för den högre regionala ledningen av underhållstjänsten.



Prop. 1982/83:138                                                                 19

Utredningen anser att i huvudsak samma besparingar, med bibehållen operativ ledningseffekt, skulle kunna erhållas om milomaterielförvalt-ningarna behölls som självständiga myndigheter men där deras ledningsor­ganisation omorganiserades och samlokaliserades med vederbörande mili-tärområdesslab. En sådan samlokalisering föreslås för milomalerielförvall-ningarna i Södra, Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands mili­tärområden. Vidare föreslås att förrådspersonalen vid miloförråden i samt­Uga sex militärområden överförs till näraliggande försvarsområdesrege­menten. Härigenom anser utredningen det möjligt alt spara ca 6 milj. kr. per budgetår.

De årliga besparingarna har angetts med den omfattning de bedöms fä vid full effekt, vilket antas kunna ske mol slutet av 1980-talet. Sammanta­get bör de dä kunna uppgå lill ca 160 milj. kr. årligen. De sammanlagda besparingarna under fiden fram t. o. m. budgelårel 1991/92 beräknas till ca 1 300 milj. kr. Av dessa faller ca 130 milj. kr. utanför underhållsomrädel. De beräknade besparingarna bedöms med 940 milj. kr. översfiga vad som överbefälhavaren angivU som besparingsmål för materielunderhållsområ-del i programplaneringen..

Utredningen bedömer att konsekvenserna för berörd personal blir mått­liga. Den totala personalminskningen beräknas uppgå till ca 460 personer. Denna personalminskning bedöms, under förutsättning av akfiv omplace­ringsverksamhet, på flertalet orter kunna ske genom naturlig avgång. Ca 345 tjänster bedöms behöva omstafioneras. Till följd av framlagda förslag förändras sysselsättningen inom försvarsmakten samt vid förenade fab­riksverken och Karlskronavarvet med mer än 10 personer på följande orter.

Ort                                                          Förändring av antalet

anställda (personer)

Ronneby                                                  - 45

Karlskrona                                               -  15

Kristianstad                                             -H 40

Göteborg                                                 -155

Karisborg                                                -(• 35

Stockholm                                               -135

Enköping                                                 -t- 30

Gävle                                                       -I-  15

Uppsala                                                  -  15

Arboga                                                    -I-105

Eskilstuna                                               -i- 25

Karistad                                                  -1- 20

Kristinehamn                                           - 15

Örebro                                                    - 30

Östersund                                               - 20

Luleå                                                       - 75

Boden                                                     -I- 25

Umeå                                                      -I-  15



Prop. 1982/83:138                                                   20

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över 1980 ärs underhållsutrednings slutbetän­kande avgetts av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstilul, försvarels läromedelscentral, civilförsvarsstyrel­sen, riksrevisionsverkel, generaltullslyrelsen, sjöfartsverket, televerket, länsstyrelserna i Jönköpings län, Blekinge län, Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län och Norrbottens län, förenade fabriks­verken, Kariskronavarvet AB, Swedair AB samt Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Industriförbund och Centralorganisafionen för Sveri­ges Arbetsledareföreningar.

1    Allmänna synpunkter

Flera remissinstanser anser alt betänkandet ger en god överblick över ett komplicerat ämnesområde. Väsentliga problemområden har belysts med utgångspunkt frän besparingsmöjligheterna. Överbefälhavaren (ÖB) anser t. ex. att belänkandet utgör en god gmnd för fortsatt organisafionsut-veckling och rationalisering. De redovisade besparingsmöjlighetema ulgör därvid etl viktigt bidrag till ÖB:s programplan. Liknande synpunkter fram­förs av chefen för armén (CA), chefen för fiygvapnel (CFV), försvarels materielverk (FMV) samt förenade fabriksverken (FFV). Chefen för ma­rinen (CM) bejakar behovet av kraftfulla besparingsåtgärder men betonar att sådana mäste göras med beaktande av operativa krav och förbandspro­duktionens behov.

Centralorganisationen SACO/SR anser också besparingar och effektivi­seringar nödvändiga inom den offentliga sektorn men finner samfidigt att utredaren har övervärderat de ekonomiska besparingama och framhållit de positiva effekterna medan negativa konsekvenser endast summariskt be­lysts. Konsekvenserna för berörd personal har t. ex. inte behandlats på etl godtagbart sätt. Både Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO) betonar att nödvändiga förändringar måste genomföras med största möjliga beaktande av regionalpolUiska och personalpolitiska hänsyn. Vidare fömtsätts att den berörda personalens fackliga organisationer redan på ett tidigt stadium får möjlighet att medver­ka i arbetet.

Mot bakgmnd av de övergripande besparingsmålen finner ÖB det viktigt atl utredningens besparingar och inriktning i slort fullföljs. Samtidigl anser ÖB det vara helt nödvändigt atl organisation samt möjliga personalreduk-



Prop. 1982/83:138                                                   21

tioner och besparingar i varje enskUt fall delaljstuderas innan ny organisa­tion slutligt fastställs. I stort likartade synpunkter framförs av CFV.

2   Gemensamma grunder

Utredaren anser det vara ett gmndkrav att den främre underhållsnivän bemannas med militär eller civilmilitär personal sarnt värnpliktig personal med teknisk utbildning med hänsyn fill funktionens nära anknytning fill utbUdningsuppgiften i fred samt uppgtfterna vid mobilisering, beredskap och i krig. CFV delar denna uppfattning medan CM, FMV och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) anser atl även civil personal bör kunna ingå för vissa uppgifter. FRI framhåller i sammanhanget att det blir dyrare för statsverket alt besätta dessa befattningar med mihtär personal. LO anser det vara fel att generellt låsa kalegoriliUhörigheten på detta sätt medan TCO biträder utredningens förslag utom i fråga om underhåll av marktele­materiel. I den främre underhållsnivån för marktelemateriel bör enligt TCO:s uppfattning civU personal kunna ingå.

3   Särskilda samordningsområden 3.1    Marktelemateriel

Utredningen föreslär en ny för försvarsmakten gemensam underhålls­struktur för marktelemateriel. Den nuvarande TSB-organisalionen upphör och resursema fördelas dels till flygvapnets främre underhållsnivå, som därmed utökas, dels till för försvarsmakten gemensamma leleverkstäder knutna tiU sektorflotfiljerna. Markteleverkstäder fördelas pä 14 orter i anslutning till befintliga miloverkstäder och marina verkstäder. ÖB biträ­der i princip förslaget, främst mot bakgmnd av beredskapskraven. Också CA, CM, CFV, FRI, LO och TCO biträder utredningsmannens förslag. FRI föreslår dock att antalet leleverkstäder minskas. Karlskronavarvet AB (KkrV) säger sig vara berett atl ta ansvar för en av de 14 televerkstäder som utredaren har fömtsatt.

Riksrevisionsverket (RRV) tillstyrker en uppdelning av TSB-organisa­lionen men konstaterar samtidigt alt utredaren inte har angett hur dagens brist i seklorledningens styrning pch kostnadsansvar för TSB- organisafio­nen skall kunna eUmineras i den nya organisationen. En fördjupad studie krävs. Vidare behöver krigsorganisafionens utformning studeras ytteriiga­re.

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslär att nuvarande teleservicebas i Luleå behåller sin gmppering i den nya organisationen i stället för att flyttas till Umeå och Boden.



Prop. 1982/83:138                                                   22

FFV kan inte biträda utredningens förslag ulan förordar i stäUet det andra av utredaren värderade alternativet, nämligen anknytning till en extern underhållsorganisation. Ett sådant allernativ är enligt FFV bättre anpassat fill teknikutvecklingen och möjliggör införandet av ett nytt under­hållssystem, vilket enligl FFV utgör en förutsättning för att förväntade besparingar skall kunna uppnås. FFV-koncernen är därvid beredd att åta sig uppgiften som underhållsleverantör för marktelemateriel. Även läns­styrelsen i Västmanlands län förordar alternativet med en underhållsleve­rantör utanför försvarsmakten. SACO/SR anser å sin sida atl nuvarande leleservicebaser bör behållas för totalförsvarets framtida regionala mark­teleunderhåll i fred och krig. Samma uppfattning framför länsstyrelsen i Blekinge län med hänvisning till förväntad oförändrad underhållsbelägg­ning och fill de svåra sysselsättningskonsekvenser som uppstår om utred­ningens förslag genomförs. Då försvinner nämligen ca 75 arbelslillfällen i Ronneby.

FMV avstyrker också utredarens förslag, eftersom detta enligt verkets uppfattning har smä förulsättningar atl bli en resurs som är gemensam för försvarel. Risk finns atl organisationen, liksom TSB, inte kommer atl utnyttjas av de övriga försvarsgrenarna i avsedd utsträckning. FMV anser i stället atl resurserna bör underställas militärbefälhavarnas verkstadsor-ganisalion (miloverkstadsförvaltningarna). Militärbefälhavarna får därige­nom ett mera direkt och samlat inflytande över den totala televerkstadsor-ganisationen. Marinens och flygvapnets behov av påverkan mäste säker­ställas i en sådan lösning. FMV anser alt detta kan ske genom att de lokala förvaltningsledningarna ges en ökad kompelens i enlighet med utredning­ens förslag saml att seklorflotliljens ledning av berörda resurser kan ske som i dag vid beredskapshöjning. FMV:s förslag innebär ocksä ändrade krigsorganisatoriska fömtsättningar för markteleunderhållet vilket, tiU­sammans med organisationens programlillhörighet, bör ses över.

ÖB biträder utredningens förslag att all marktelemateriel inkl. leleinstal-lationer från andra försvarsgrenar i gemensamma ledningsplalser under­hålls av markteleverkstäderna. Televerket instämmer i princip i detta men anser alt överväganden även fortsällningsvis bör ske om det för ifrågava­rande underhåll är fördelaktigare alt anlita entreprenörer för delar av verksamheten. Televerket är berett att på enlreprenadbasis delta i under­hållet av telemateriel för skilda ändamål. Civilförsvarsstyrelsen förutsätter att del inom ramen för den nya organisationen blir möjligl för styrelsen att köpa vissa underhåUsljänster på sätt som sker i dag.

3.2 Helikopterunderhåll

Utredningen föreslår inom helikopterområdel bl. a. alt 2. helikopterdivi­sionen flyttas från Säve till Ronneby samt att ett versionskontor för samtli­ga helikoptertyper inrättas där. Utredaren föreslår vidare att den främre



Prop. 1982/83:138                                                   23

underhållsnivån dimensioneras snävt och alt den bakre underhållsnivän skall omfatta två förbandsbundna verkstäder, en vid F 21 och en vid Berga, saml visst underhåll som upphandlas externt.

Alla remissinstanser som yttrat sig om 2. helikopterdivisionens lokalise­ring är kritiska. ÖB förordar t. ex. en bibehållen stationering till Säve av operativa skäl och anser att besparingarna är alltför optimistiskt beräkna­de. CM anser därutöver att statsmakternas inriktning innebär att ubäts-jakthelikoptrar regelmässigt skaU finnas utgångsbaserade i Västra militär-områdel saml pekar på de tunga helikoptrarnas belydelse i flygräddnings-funktionen i Kattegalt och Skagerack, något som också framhålls av sjö­fartsverket, rikspolisstyrelsen, TCO samt länsstyrelserna i Hallands och Göteborgs och Bohus län. Rikspolisstyrelsen samt länsstyrelsen i Göle­borgs och Bohus län pekar också på helikoptrarnas betydelse för vissa poUsiära insatser samt i brandförsvaret medan länsstyrelsen i Hallands län framhåller att helikopterförbandel på Säve har viktiga uppgifter för radiak-indikering m. m. vid eventuella reaktorhaverier i Ringhals.

ÖB, CA, CFV, FMV samt LO, TCO och länsstyrelsen i Norrbottens län stöder förslaget att inrätta ett versionskontor för helikoptrar. Kontoret bör dock förläggas fill F 21 i stället för tiU F 17. Även FFV anser att etl versionskontor skall inrättas. ÖB tiUägger att handlingsfrihet bör finnas atl framdeles se över versionskontorets organisation och lokalisering beroen­de på den framfida helikopteromsältningen. CM däremot anser att försva­rets helikoptrar är så få och av så olika typer samt avsedda för sä skilda uppgifter, att den tekniska ledningsfunktionen bättre samordnas försvars­grensvis. Behov av elt versionskontor för heUkopter föreligger därför inle. Om ett sådant ändå skall inrättas föreslår CM att det förläggs till Berga. SACOISR framför i stort liknande synpunkter.

När det gäller utformningen av de främre och bakre underhällsnivåerna för helikopterunderhållet anser ÖB alt kraven på incidentberedskap och hög materiellillgänglighet inte har beaktats i erforderlig utsträckning. De främre underhållsresurserna i Ronneby och Säve mäste därför granskas ytterligare. ÖB biträder i övrigt utredningens förslag. Även CFV och FMV stöder utredaren. LO anser att en förläggning till FFV:s verkstäder i Linköping utgör ett alternativ lill den av utredaren föreslagna helikopter­verkstaden vid Berga. FFV kan däremot inte biträda utredningens förslag utan anser alt den största besparingseffekten uppnäs om lillsynsverksam­helen för samtliga i mellersta och södra Sverige förlagda helikoptrar för­läggs fill FFV-koncernen.

CM anser att utredaren har beräknat den ärliga underhåUskostnaden för nuvarande organisafion ca 10 milj. kr. för högt. Den föreslagna organisa­fionen skulle bU sä uttunnad atl uppgiften inte kan lösas. De senaste årens erfarenheter talar entydigt för en närhet mellan främre och bakre nivåerna, dvs. en förbandsintegrerad underhållsorganisation som är anslagsfinan­sierad. CM kan mot den bakgmnden inte acceptera att verksladskompa-



Prop. 1982/83:138                                                   24

nierna utgår vid 1- och 2. helikopterdivisionerna och att intäktsfinansiera­de hetikopterverkstäder inrättas vid F 21 och 9erga.

FRI anser att nedläggning av verkstaden i Säve också skuUe innebära att antalet fast anställda militära helikoptertekniker som kan krigsplaceras kommer all minska kraftigt. Avvägningen mellan underhäll i egen regi och köp av tjänster bör enligt insfitutets mening görs så att de egna resurserna främst används för helikoptrar med komplicerade vapensystem och så att vapenbärare och vapen kan underhällas samtidigt.

4   Arméns underhållsorganisation

Utredaren föreslär att styrning och uppföljning av materielunderhållet vid arméns förband förbättras. Den lokala underhållsledningen bör stär­kas, bl. a. genom en omorganisation av regementenas materidenheter. Den främre underhåUsnivån kan reduceras något medan underhållet på bakre nivån vid miloverkstäder saml köp av underhäll bör ske enligt hittiUsvarande principer.

ÖB, CA, FMV, RRV och LO biträder i huvudsak förslagen. ÖB fram­håller dämtöver atl organisationen av materielenheten bör vara chefens för armén ansvarsområde. Stmktur bör väljas med hänsyn fiU lokala förhåUan­den. Likartade synpunkter framfördes av CA och SACOISR. TCO kan inte finna atl utredaren på ett tUlfredsställande sätt har styrkt att det är möjligt att rationalisera den främre nivån med sä mycket som 18%.

5   Marinens underhållsorganisation

Utredaren föreslår atl marinens lokala förvaltningsledningar ges en lik­artad organisationsstruktur. Den främre underhällsnivån bör byggas upp kring en organisation med underhållslag, teknikerenheter och driftgrupper. Nya principer för översyn av stridsfartyg bör tiUämpas, innebärande att fartygsunderhåUet koncentreras tiU Muskö och Karlskronavarvet. Den bakre underhåUsnivån bör omfatta sex förbandsbundna verkstäder samt Karlskronavarvet.

ÖB biträder i huyudsak utredningsmannens förslag men framhåller atl underhållsorganisationen på västkusten och norrlandskusten mäste kunna medge begränsat underhåll för förbandsproduktionen saml möjliggöra mo­bilisering.

CM, FMV och FRI godtar i stort utredarens förslag. CM tiUägger att det i vissa faU är bättre atl inordna servicegrupperna i den främre nivån jämfört med alt föra dem till verkstäderna, som utredaren föreslagit. Avvägningen av personal mellan främre och bakre nivåema bör därför inte vara för läst. Likaså bör det ankomma på resp. myndighet att inom ramen för medde-



Prop. 1982/83:138                                                   25

tade handlingsregler utforma den främre nivån. Det bör därvid vara CM:s sak atl föiäela personalen mellan de främre och bakre underhåilsnivåerna. Även FRI och SACOISR riktar kritik mot att föra öVer service- och kontroUgmppemä tili de förbandsbundna verkstäderna, eftersom ledning och verkställighet då skuUe försvåras. TCO anser att utformningen av den främre nivån behöver prövas ytterligare.

CM delar utredningens uppfattning om den bakre nivåns organisatoriska inplacering i resp. myndighet liksom principerna för det framtida underhål­let av stridsfartyg. Man bör dock inte i detalj låsa fördelningen av Uppgifter till resp. varv för lång lid. Det bör ankörfima på programmyndighetén att efter samråd med FMV styra fördelningen av underhålls- och modifierings-uppdrag så atl effektivitet och konkurrensfördelar säkerställs. Liknande synpunkter framför ÖB, FMV, RRV, LO öch TCO. KkrV är tillfredsstäUt med den centralisering av fartygsunderhåUet som utredaren föreslär men konstaterar samtidigt atl KkrV inle får erforderlig erfarenhetsuppbyggnad för aUa fartygstyper. En överarbetning av fördelningen erfordras därför.

6   Flygvapnets underhållsorganisation

Utredaren föreslår att s. k. versionskontor inrättas för förvaltning och styrning av flygplansunderhållet. ÖB, CFV. FMV, RRV, FFV och LO biträder i princip detta förslag. ÖB tillägger dock alt förslagel innebär alt endasi en sektorflotfilj tilldelas versionskontor, vilket kan innbära risk för en nedgång i beredskapen vad gäller teknisk ledning av sektorflottiljema. Det bör därför ytterligare övervägas om ett versionskontor för flygplan JA 37 kan förläggas fill F 4 altemalivt F 21. Även länsstyrelsen i Norrbot­tens län förordar atl detta versionskontor förläggs fill F 21. CFV och FRI anser att en fortsatt analys av versionskontoren erfordras.

Utredningsmannen föreslår försök med regionala verkstäder för främst teleunderhåll vid F 4 och F 6 samt att underhåll av säkerhetsmateriel köps externt hos en leverantör. ÖB och SACOISR biträder förslaget. CFV gör också detta i princip men är f. n. inle beredd att utse de flottiljer vid vilka prov skall ulföras. Uppdrag bör därför ges lill CFV atl tillsammans med FMV genomföra prov vid lämpliga flottiljer så att förslaget kan genomföras den I juli 1986. Köp av underhäll för säkerhetsmateriel bör införas i en takt som tar hänsyn till möjlighelerna att avveckla nuvarande resurser. Mot­svarande synpunkter framförs av FMV. FFV anser förslagen vara en godtagbar kompromiss under fömtsättning att FFV-U utses fill central verkstad. LO kan vare sig acceptera centralisering av apparatunderhållet eller av underhållet av säkerhelsmaterielen. Liksom nu bör detta utföras vid flottiljverkstäderna. TCO biträder däremot förslagen om apparatunder­håll men har samma uppfattning som LO i fråga om underhållet av säker­hetsmateriel. Länsstyrelsen i Västmanlands län anmäler atl sysselsättning-



Prop. 1982/83:138                                                   26

en i Arboga skulle påverkas positivt om FFV-U utses till central apparat-verkstad.

Utredaren anser atl de mera omfattande tillsynerna av flygplan Tp 84 (Hercules) samt underhåll av motorer ocksä fortsättningsvis bör ske utom­lands. ÖB biträder förslaget. FFV anser däremot att det är angeläget med inhemska underhållsresurser. Köp utifrån torde också ha blivit väsenfiigl dyrare genom den nyligen beslutade devalveringen. FFV önskar åter­komma med förslag beträffande underhåll av flygplan Tp 84. Motsvarande synpunkter framförs av Swedair AB som tillägger atl en underhållslösning där F 7, Swedair och FFV:s resurser samordnas under ledning av F 7:s versionskonlor bör övervägas. Övervägandena bör även baseras på be­dömningar av beredskapsaspekten, flygverkstadskapacitetens utveckling inom landet och därav betingade sysselsättningsaspekter. TCO anser det angeläget atl betydligt minska upphandlingen av bakre underhållstjänster utomlands.

7    Försvarets reservmaterielförsörjning

Utredningen föreslär atl en för försvarsmakten gemensam organisation för reservmaterielförsörjning inrättas. Enheten bör svara för tillhandahäl­lande, redovisning, vård och underhäll samt ny- och återanskaffning av all reservmateriel utom vissa utbytesenheter. Enheten bör ges resultatansvar och verksamheten intäklsfinansieras över etl 1 000-kronorsanslag. Enhe­ten föreslås organiseras fristående från huvudavdelningarna inom FMV och lokaliseras till Arboga - Eskilstunaomrädet.

ÖB. CA, CFV, FMV och FFV biträder utredarens uppfattning att reserv­materielförsörjningen bör omorganiseras lill en organisation som är ge­mensam för försvarsmakten. FMV betonar därvid behovet av en kraftfull ledning för att uppnå bästa möjliga avvägning vad gäller tillgängliga re­surser samt alt inrättandet av en gemensam funktion ligger i linje med materielverkets organisationsutveckling. FRI fillstyrker också att en ge­mensam reservmaterielenhet bildas. Däremot avstyrks bestämt alt den föreslagna enheten får ansvar för förstagångsanskaffning av reservmate­riel. Beslut om förstagångsanskaffning av reservdelar bör enligt instUutet fattas av den sakenhet som anskaffar det aktuella malerielobjektet. I princip likartade synpunkter framförs av CA och TCO. FMV, CFV och FFV vänder sig också mot att anskaffning och administration av utbytes­enheter ingår i reservmalerielenhetens verksamhetsområde. Anskaffning av sådana bör ske samordnat med materielanskaffningen. Den gemensam­ma reservmalerielenhetens uppgift bör därför vara alt med stöd av ett gemensamt ADB-system hantera utbytesenheter enligt direktiv från under­hållsavdelningarna.



Prop. 1982/83:138                                                   27

CM avvisar förslaget om samordnad reservmaterielförsörjning. Varken en enskild reservdelsenhet eller FMV i dess helhet har ansvaret för att reservdelar uppfyller operativa eller andra krav. Ansvaret under ÖB ligger pä de myndigheter som har ansvar för huvudprogrammen och som därför har att avväga insatserna inom reservdelsfunktionen mot insatser inom andra områden. Styrningen av reservdelsförsörjningen måste ansluta till nu gällande ansvarsformer för förbandsproduktionen.

FMV delar utredningens uppfattning att reservmaterielenheten skall vara samlad i en organisatorisk enhet inom verket. Enhetens uppgift i samband med ledning, underhållsberedning, anskaffning, lagerstyrning, ulgallring etc. kräver nära samverkan med övriga enheter inom FMV. För att undvika dubblering av kompetens bör reservmaterielenheten ha en del lokaliserad i Stockholm. FMV avstyrker utredningens förslag om att ställa reservmaterielenheten direkt under verkschefen. Den bör i stället inordnas som en avdelning under nägon av de befintliga huvudavdelningarna.

FRI kan inte se någon fördel i alt bryta loss resurserna för beredning av reservmaterielfrågor frän övriga resurser för underhållsberedning. Den försvarsmaktsgemensamma reservdelsmaterielenhetens uppgift bör därför begränsas till att avse lagerhållning och distribution av reservdelar. Till enheten bör därför endast föras det centrallager som är gemensamt för försvarsmakten. ÖB är också kritisk till att geografiskt skilja ledningsor­ganet för reservmaterielfunktionen från sak- och underhållsavdelningarna inom övriga delar av FMV. Om sä sker finns risk för felsatsningar med ekonomiska konsekvenser saml sänkt malerielberedskap och fillgäng­lighel.

Länsstyrelsen i Västmanlands län år liksom FRI positiv till etl centralt reservmateriellager i Arboga samt framhåller atl Arboga kommun kan erbjuda lokaler till rimliga kostnader. Länsstyrelsen i Jönköpings län an­mäler atl en konsekvens av utredningsmannens förslag är alt viss verksam­het vid marinens centralförtåd behöver omlokaliseras lill andra lokaler. Länsstyrelsen föreslår att en sådan omlokalisering sker till befintliga utrymmen i Tenhult. LO anser däremot att centralförrådet mycket väl kan delas, och med en del lokaliserad till Karlsborg enligl de ursprungliga planerna för arméns cenlralförräd för specialreservdelar. Enligt länsstyrel­sen i Norrbottens län har i utredarens förslag de operativa kraven fått ge vika för de ekonomiska. En central lagerhållning av reservdelar i Ar­boga - Eskilstunaomrädet innebär länga och sårbara transporter till de norta militärområdena. Ur länsstyrelsens synvinkel är de stora regionalpo­litiska problemen i Norrbottens län ytterligare etl skäl för att överväga en uppdelning av centrallagret med en del lokaliserad till Norrbotten.

SACO/SR avvisar utredarens förslag till central organisation för försva­rets reservmaterielförsörjning och anser alt organisationen bör bygga på reservmaterielenheter inom de tre underhållsavdelningarna vid FMV;s huvudavdelningar.



Prop. 1982/83:138                                                   28

ÖB anser sammanfattningsvis att beslut om reservmaterielfunktionen inte kan fattas nu när det gäller utredningens samlade förslag. AUernativa organisationsutformningar från FMV bör avvaktas. Övergången till en ny organisation bör - oberoende av slutlig utformning - inte ske så snabbt att beredskap och tillgäng på reservdelar nedgår. Den av utredningen föreslagna lidsplanen är därvid alltför optimistisk. Även CFV anser att frågorna kring reservmaterielenheter behöver utredas ytterligare.

8   Omprövning av milomaterielförvaltningarna

Utredningen föreslår alt milomaterielförvaltningarna fortfarande skaU utgöra egna myndigheter men att milomaterielförvaltningarnas ledning samlokaliseras med resp. militärområdesstab i Södra, Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Nortlands militärområden. Förrådspersonalen före­släs i administrativt hänseende överföras lUl försvarsområdesregemen­tena.

ÖB biträder förslaget att milomaterielförvaltningarna skaU utgöra egna myndigheter. Samlokalisering med milostabema biträds också i princip, men möjligheterna atl genomföra en sådan lokalisering samt de reella besparingsmöjligheterna måste beaktas frän fall fill fall. Sålunda föreligger f. n. begränsade möjligheter tiU samlokalisering i Nedre Norrlands och Övre Norrlands militärområden. Motsvarande synpunkter framförs av CA, F/V/V och FÄ/.

ÖB anser utredningens förslag att överföra förtådspersonalen till för­svarsområdena som svårtolkat. ÖB föreslår att nuvarande lydnadsUnjer i krig och fred behålls och att ökad rationalitet i förtådsdriften på elt lämpli­gare sätt fillgodoses inom ramen för FMV:s projekt "Förråd 90". Motsva­rande synpunkter framförs av CA, FMV och FRI.

LO hänvisar till att man tidigare i olika sammanhang har förordat en samordning av centrala och högre regionala förvaltningar. De förslag som utredaren framför anses vara etl steg i rätt riktning, varför de tillstyrks.

9   Prognoser och besparingar

FMV anser att utredningen i vissa fall har gjort alltför optimistiska bedömningar av besparingsmöjlighetema. Detta gäller bl. a. inom områ­dena underhåll av marktelemateriel, helikoptemnderhåU och reservmate­rielförsörjning. Motsvarande bedömning görs av CM, FRI och LO. Enligt LO:s mening är också en mycket hård styming nödvändig för att bespa­ringsmålen skall kunna nås. Det är därvid angeläget att åtgärderna detalj­planeras tillsammans med berörd personal innan de genomförs.



Prop, 1982/83:138                                                             29

10   Personalkonsekvenser m. m.

SACOISR anser att personalkonsekvenserna av de framlagda förslagen är otillräckligt klarlagda, i flera fall på ett sätt som måste leda fill att förslagen radikalt förändras. Detta gäller exempelvis organisation och underhåll av marktelemateriel och reservmaterielförsörjningen. LO kon­staterar i sammanhanget atl reduceringarna under 1970-talet har drabbat den civila personalen mycket hårt. Utredningens förslag innebär ingen ändring härvidlag. En restriktiv hållning till den främre nivåns dimensione­ring samt möjlighet för civil personal att ingå där kan ändra pä detta förhållande. Vidare förutsätts att nödvändiga personalreduceringar kan ske med naturlig avgång och effektiv omplacering.

11    Åtgärder för genomförande

FMV liksom FRI anser att den av utredningen föreslagna fidsplanei] för genomförande av förslagen inte fill alla delar är realistisk. Bl. a. måste omläggningen till en ny reservmaterielorganisation genomföras i långsam­mare tempo. FMV föreslår att regeringen snarast uppdrar åt materielver­ket atl förbereda omorganisationen enligt de principer som har föreslagits av FMV. Bl. a. måste en rad delaljutredningar genomföras innan slutligt beslut kan fattas.



Prop. 1982/83:138                                                            30

Innehåll

Propositionen ..................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      1

Protokoll från regeringssammanträde 1983-03-17   ....      2

1   Inledning ........................................................ .... 2

2   Föredragandens överväganden............................. .... 3

2.1    Allmänt   .................................................... .... 3

2.2    Försvarsgrenarnas underhållsorganisationer   .....      5

2.2.1    Armén   ...............................................      5

2.2.2    Marinen ...............................................      5

2.2.3    Flygvapnet............................................      6

2.3                                                                  Vissa gemensamma underhällsområden           7

2.3.1    Underhåll av marktelemateriel  ..................      7

2.3.2    Underhåll av helikoptrar   .........................      9

2.4    Försvarets reservmaterielförsörjning ................ .. 10

2.5    Vissa frägor som berör materielförvaltningarna vid militär­områdena                 II

2.6    Genomförande   ...........................................    11

3   Hemställan  .....................................................    12

4   Beslut   ..........................................................    12

Bilagor

1   Nuvarande organisation och indelning av materielunderhållet inom försvarsmakten                      13

2   Sammanfattning av 1980 års underhållsutrednings överväganden

och förslag   ....................................................    16

3 Sammanslällning av remissyttrandena   .................    20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983