Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:80

om utökat älvskydd                                p;

1992/93:80

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 december 1992 för de ätgärder och ändamäl som framgår av föredragandens hemställan.

Pä regeringens vägnar

Carl Bildt

Görel Thurdin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås genom ett tillägg till lagen (1987:12) om hushållning med naturresursei m.m. att ytterligare älvar och älvsträckor skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och att de fyra största outbyggda älvarna skall utgöra Sveriges nationalälvar. Dessutom föreslås att regeringens rätt att förbehålla sig prövning av ett vattenföretag förtydligas genom en ändring i vattenlagen (1983:291).

Lagändringarna föresläs träda i kraft den 1 maj 1993.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80



Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändnng i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ lagen (1987:12) om hushällning med naturresurser m.m.' skall ha följande lydelse.

3 kap. 6§


Prop. 1992/93:80



1 Ljusnan / Ljungan

I Indalsälven

Nuvarande lydelse

Vattenkraftverk samt vattenregle­ring eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i föl­jande vattenområden:

Torneälven

Kalixälven

Piteälven

Vinddälven

I Dalälven          Västerdalälven

uppströms Hummelforsen och   Östcrdaläl-ven    uppströms Trängslet

I  Ljusnan          Hylströinmen    i

Voxnan

Ljungan             uppströms

Storsjön

1 Indalsälven

I       Ångerman-älven

Äreälven,   Am­merån, Storån -Damman    samt Hårkan      upp-slröms Hotagen Lejarälven, Stor­ån      uppströms Klumpvattnet, Långselän Rörströmsälven, Saxån,   Ransar-ån      uppströms Ransarn     samt Vojmån      upp­ströms Vojmsjön


Föreslagen lydebe

Vattenkraftverk samt vattenregle­ring eller vattenöveriedning för kraftändamål får inte utföras /' natio-nalälvarna Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vinddälven med till­hörande vattenområden samt i föl­jande vattenområden:

I Dalälven

Västerdalälven uppströms Hummelforsen och   Österdaläl­ven    uppströms Trängslet Voxnan      upp­ströms Vallhaga Ljungan     upp­ströms Storsjön samt        Gimån uppströms Holmsjön Åreälven,   Am-merän. Storån -Damman    samt Härkan

I       Ångerman-älven

Lejarälven, Stor­an uppströms KJumpvattnet, Längselän -Rörströmsälven, Saxån, Ransar-ån uppströms Ransarn samt Vojmän upp­ströms Vojmsjön


' Lagen omtryckt 1992:1146



Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

Vapstälven

Vapstälven

Moälven

Moälven

Lögdeälven

Lögdeälven

öreälven

Öreälven

] Umeälven

Tärnaän,     Gir-

I Umeälven

Tärnaän,     Gir-

jes- och Juktån

jes- och Juktån

uppströms

uppströms

Fjosoken

Sävarån

Fjosoken

I SkeUefteälven

källflödena upp-

I SkeUefteälven

källflödena upp-

ströms   Sädvar-

ströms    Sädva-

jaure respektive

jaure respektive

Riebnes

Riebnes     samt Malån

Byskeälven

Byskeälven Åbyätven

I Luleälven

Stora Luleälven

I Luleälven

Stora Luleälven

uppströms   Ak-

uppströms   Ak-

kajaure.     Lilla

kajaure.     Lilla

Luleälven   upp-

Luleälven   upp-

ströms     Skalka

ströms    Skalka

och       Tjaktja-

och       Tjaktja-

jaure samt Päri-

jaure samt Pärl-

älven

älven

Räneälven

Råneälven

Emän

Emän Bräkneån Mörrumsån Fylleån

I     Enningdab-

Enningdabälven

ätven

uppströms  riks-

gränsen      till

Vattenkraftverk samt vattenregle­ring eller vattenöverledning för kraftändamäl fär inte heller utföras i följande älvsträckor:

Norge Vattenkraftverk samt vattenregle­ring   eller   vattenöverledning   för kraftändamål fär inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klarälven

I Klarälven

sträckan mellan Höljes och Ede-bäck

Västerdalälven
nedströms Skiffs-
forsen samt Dal­
älven
       ned­
ströms Näs bruk

sträckan mellan
Hede och Sveg-
sjön
               samt

sträckan     mel­lan       Laforsen och Arbräsjöarna

sträckan mellan Höljes och Ede-bäck

1 Dalälven

I Dalälven

I Ljusnan

I Ljusnan

Västerdalälven
nedströms Skiffs-
forsen samt
sträckan mellan
Näs bruk och
' Gysinge
sträckan mellan
Hede och Sveg-
sjön
          samt

sträckan      mel­lan       Laforsen och Arbräsjöarna


Prop. 1992/93:80



Längan

ströms

Landö.sjön

Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.


Nuvarande lydelse I Ljungan

I Indalsälven

I Umeälven


Föreslagen lydebe

sträckan mellan     I Ljungan

Havern Hoimsjön

och

ned-     I Indalsälven

/   Aitgertnanäl-ven

I Umeälven

Tärnaforsen mel­lan Stor-Laisan och Gäuta


sträckan mellan Havern        och Holmsjön   samt sträckan      ned­ströms Viforsen Långan       ned­ströms Landösjön Faxätven mellan Edsele och Hel-gumsjön

Tärnaforsen mel­lan Stor-Laisan och Gäuta


Prop. 1992/93:80


Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993.

Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som an­hängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.



2 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3§ vattenlagen (1983:291) skall ha föl­jande lydelse.


Prop. 1992/93:80



Nuvarande lydebe


Föreslagen lydelse


3§


Om ett annat vattenföretag än ett sädant som anges i 1 och 2§§ är av betydande omfattning eller ingri­pande beskaffenhet, fär regeringen förbehålla sig prövningen av företa­gets tiliätlighet. Besked om förbe­hållet skall lämnas till vattendomsto­len eller förrättningsmannen innan dom eller beslut har meddelats om företagets tiliätlighet.


Om ett annat vattenföretag än ett sädant som anges i 1 och 2§§ är av betydande omfattning eller ingri­pande beskaffenhet, får regeringen förbehålla sig prövningen av företa­gets tiliätlighet. Detsamma gäller i fråga om ett vattenföretag som avses i 3 kap. 6§ tredje stycket lagen (1987:12) om hushållning med natur­resurser m.m. Besked om förbehål­let skall lämnas till vattendomstolen eller förrättningsmannen innan dom eller beslut har meddelats om före­tagets tillåtlighet.


Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993.



Miljö- och naturresursdepartementet        Prop. 1992/93:80

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992

Närvarande: statsministem BUdt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, OdeU, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Thurdin

Proposition om utökat älvskydd

1  Inledning

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 uttalas att fler värdefuUa vattendrag skyddas i naturresurslagen. Miljö- och naturresursdeparte­mentet har låtit utreda vilka vattendrag som är av särskilt stort värde for namrvård, friluftsUv, kulturmUjövård och fiske och som för närvarande inte är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. En redovisning av utred­ningen har lämnats i promemorian (Ds 1992:29) Utökat älvskydd.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokoUet i detta ärende bör fogas promemorian som bilaga 1, en förteckning över remissinstansema som bilaga 2 och en karta med de älvar och älvsträckor som foreslås bU skyddade som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet (Dnr M92/1121/7).

2  Bakgrund

2.1 Naturresurslagen

Till grund för gällande bestämmelser om skydd av vissa vattendrag mot vattenkraftsutbyggnad ligger ett omfattande utredmngsarbete, till stor del utfört under 1970-talet. Främst de utredningar som har redovisats i betänkandena (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö och (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3, ofta kallade den Sehlstedtska resp. Ekströmska utredningen, låg till gmnd for ett mer samlat beslut av riksdagen (prop. 1977/78:57, bet. 1977/78:CU9, rskr. 1977/78:100) om att undanta vissa älvar och älvsträckor från vattenkraftsutbyggnad. Riks-



dagens beslut kom till uttryck som riktlinjer i den fysiska riksplanering-    Prop. 1992/93:80 en.

Ar 1987 tiUkom lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., fortsättningsvis kallad naturresurslagen (NRL). Härvid lagfästes i stort sett de nyss nämnda riktlinjema (prop. 1985/86:3, bet. 1986/87:BoU3, rskr. 1986/87:34). I 3 kap. 6 § naturresurslagen finns sålunda närmare angivet i vilka vattenområden och älvsträckor som vattenkraftverk och vattenreglering eller vattenöverledning för kra/itändamål inte fär utföras. Undantag görs bara för de forelag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

Förteckningen i 3 kap. 6 § naturresurslagen med skyddade vattenom­råden och älvsträckor har utvidgats vid flera tillfäUen, främst genom riksdagens bifall till olika motionsyrkanden. Senast gällde detta Emän. Tidigare har Hylströmmen i Voxnan, Ammerån i sin helhet, Edänge i Mellanljusnan och sträckan meUan Höljes och Käirbackstrand i Klar­älven tillförts. Den gällande förteckningen över skyddade vattendrag omfattar ett 25-tal vattenområden och älvsträckor.

2.2 Vattenkraftplanen

Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av vattenkraften (prop. 1983/84:160, bet. 1983/84:BoU30, rskr. 1983/84:388). Planen reviderades året därefter (prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU 25, rskr. 1984/85:364). Den reviderade planen omfattade nya projekt, efiektivisering och förnyelse samt byggande av små kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år i syfte att säkerstäUa en utbyggnad av vattenkraften om minst 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En del projekt i planen har i praktiken senare utgått genom avslag på ansök­ningar enligt vattenlagen (1983:291) och genom beslut i riksdagen om skydd enligt naturresurslagen. I såväl propositioner som utskottsut­låtanden har framhållits att den omständigheten att projekt fitms upp­tagna i vattenkraftplanen inte automatiskt medför att de kan genomföras. Dessförinnan skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma procedur och samma överväganden skall göras oberoende av om ett projekt finns medtaget i planen eUer ej. Planen utgör inte heller hinder mot att aktualisera projekt som inte är upptagna i planen.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har regeringens upp­
drag att årligen redovisa bl.a. vattenkraftsutbyggnaden. I sin rapport.
Energirapport 1992, redovisar NUTEK att tillskottet av vattenkraft,
sedan vattenkraftplanen antogs, uppgår till 1,7 TWh/år. Därav utgör 0,2
TWh/år projekt utom planen. Av återstående projekt i planen anges
drygt 0,1 TWh/år som planerade och 0,7 TWh/år som oklara. Enligt
NUTEK har under årens lopp projekt om närmare 0,8 TWh/år fått
avslag vid vattenlagsprövning eUer på annat sätt undantagits ft-ån pla­
nen. NUTEK anför att det kommer det att bli svårt att nå en utbyggnad
av 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet och kanske över huvud taget
under 1990-talet. Verket bedömer att vattenkraftens produktionsförmåga
kommer att ligga på ca 64 TWh/år vid 1990-taIets mitt.
                          7



3  Allmänna utgångspunkter                           Prop. 1992/93:80

I ett intemationellt perspektiv baseras Sveriges elenergiproduktion i förhållandevis hög grad pä vattenkraft. Detta har varit en stor fördel för landets energiförsörjning och utveckling. Utbyggnaden har samtidigt inneburit att kvarvarande outbyggda älvar och älvsträckor fått ett relativt sett ökat värde för fiamför aUt natur- och kulturmiljövård, friluftsliv och fiske. Bevarandet av outbyggda älvar har också starkt engagerat många medborgare. Det är därför naturligt att frågan om älvskydd varit foremål för återkommande diskussion i bl.a. riksdagen.

Redan när riksdagen tog ställning till det första samlade förslaget om att vissa vattendrag skulle undantas från vattenkraftsutbyggnad beslöts att undantaget borde avse orörda älvar och relativt omfattande älvsträck­or av nationell betydelse från bevarandesynpunkt (prop. 1977/78:57, bet. 1977/78:CU9, rskr. 1977/78:100). I fråga om vad som skall ut­märka en älvsträcka för att den skall undantas från vattenkraftsutbygg­nad angavs att undantag kan ske där flera bevarandeintressen medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd från nationell synpunkt. Samma principer ligger också till grand för det förslag som jag nu lägger fram.

Vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 undertecknade Sverige konventionen om den biologiska mångfal­den. Jag ser en utökning av antalet älvar och älvsträckor som skyddas mot vattenkraftsutbyggnad som ett viktigt led i arbetet att slå vakt om den biologiska mångfalden och den genetiska variationen.

Den nu aktueUa promemorian. Utökat älvskydd, upptar i första hand skyddsvärda vattendrag i norra Svealand och Norrland, dvs. områden som tidigare varit föremål för utredningar rörande avvägningar meUan bevarande och vattenkraftsutbyggnad. Promemorian omfattar dessutom vissa vattendrag i södra Sverige. I promemorian redovisas sammanlagt 16 älvar och älvsträckor med så stora värden för naturvård, kulturmUjö­vård, fiiluftsliv eUer fiske att de enfigt promemorian bör undantas från vattenkraftsutbyggnad. Det gäUer vattenområdena Abyälven, Malån i SkeUefteälven, Sävarån, Nedre Hårkan i Indalsälven, Gimån uppströms Leringen-Holmsjön i Ljungan, Voxnan uppströms Vallhaga i Ljusnan, Bräkneån, FyUeån och Kynne älv. Det gäUer vidare sju älvsträckor, nämligen i Stora Luleälven sjön Langas och Jaurekaska, Gideälven meUan Stennäs och Bjöma, Faxälven meUan Edsele och Helgumsjön, Ljungan nedströms Viforsen, Österdalälven mellan Åsens och Väsa kraftverk, Dalälven nedsO"öms Gysinge och Mönoimsån nedströms Fridafors bmk.

Förslag lämnas också om en sådan ändring av vattenlagen att tiUåtiig­heten av vattenföretag som berör undantagna älvar och älvsträckor skaU avgöras av regeringen i stäUet for som for närvarande av vattendom­stolen.

Promemorians   förslag  om  vilka  ytterUgare   vattendrag   som  bör
skyddas mot vattenkraftsutbyggnad tiUstyrks av flera centrala myndig­
heter såsom Statens naturvårdsverk. Riksantikvarieämbetet och Fiskeri­
verket, av flertalet berörda kommuner och länsstyrelser samt av olika
         g
intresseorganisationer for naturvård, frUuftsUv och fiske. Naturvårdsver-



ket anser att det mot bakgmnd av den höga utbyggnadsgraden i våra Prop. 1992/93:80 vattendrag är viktigt att slå vakt om bl.a. natur- och ftiluftsvärdena i de kvarvarande outbyggda älvarna och älvsträckorna. Även sträckor som indirekt är påverkade av uppströms Uggande regleringar och befintUga kraftverk kan enligt verket ha så höga skyddsvärden att ett skydd enUgt naturresurslagen är motiverat. I det följande (avsmtt 5) lämnar jag för varje vattendrag, som jag föreslår skaU undantas från vattenkraftsut­byggnad, en närmare redovisning av remissynpunkter och mina över­väganden. De kommuner som jämfört rapportens förslag med sina egna överväganden i den översiktUga mark- och vattenplaneringen finner som regel en god överensstämmelse. Promemorians forslag avvisas, i sin helhet eUer beträfiande enskUda vattendrag, av Närings- och teknUcut­vecklingsverket (NUTEK), kraftföretagen, berörda regleringsföretag och fallrättsägare. EnUgt dessa instanser lämnas i promemorian en ensidig beskrivning av bevarandeintresset. NUTEK anför att avväg­ningar om vilket intresse som skaU ges företräde bör göras först efter det att man kunnat bedöma konsekvensema från samhäUsekonomisk synpunkt för altemativen bevarande eUer exploatering. Invändningar framförs vidare mot att promemorieförslaget omfattar vattendrag vilka berörs av projekt i vattenkraftplanen eUer där ansökningar lämnats in för prövning enUgt vattenlagen. Beträffande några vattendrag finns invändningar från vissa berörda kommuner.

För egen del konstaterar jag att promemorians forslag om vilka ytterUgare vattendrag som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad över­lag har fått ett brett stöd hos berörda kommuner och länsstyrelser. Även myndigheter och orgamsationer inom naturvårds-, kulturmUjövårds-, friluftsUvs- och fiskeområdena stödjer förslagen.

Utöver promemorians förslag tar flera remissinstanser upp ytterUgare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas. Som framgår i det följande (avsnitt 7) avser jag att ta imtiativ tiU ett fortsatt inventerings­arbete där remissvaren på den aktueUa promemorian bör utgöra en av utgångspunktema. Med nägra undantag bör promemorians förslag om skydd för ytterUgare vattendrag läggas tiU gmnd för den nu aktueUa ändringen av lagtexten i naturresurslagen.

För Gideälven och Jaurekaska med sjön Langas i Stora Luleälven finns ärenden anhängiggjorda om prövning enUgt vattenlagen för ut­byggnad respektive ändrade vattenhushåUningsbestämmelser. EnUgt hittiUs tiUämpade principer, vilka jag föreslår skaU gäUa även i förevarande lagstiftningsärende, skaU ärenden anhängiggjorda hos vattendomstol avgöras mot bakgrand av de vid tiden för ansökan gällan­de bestämmelsema i vattenlagen och naturresurslagen. Ett förbud mot vattenkraftsutbyggnad i nämnda vatten skuUe aUtså inte påverka utgång­en av dessförinnan anhängiggjorda ärenden. Jag finner det då vara en lämpUg ordning att inte nu behandla frågan om skydd enUgt naturresurs­lagen för Jaurekaska och Gideälven.

Beträffande älvsträckan vid Brannsberg i Österdalälven finner jag att
den är relativt kort och redan starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnad,
bl.a. genom korttidsreglering av uppströms Uggande vattenmagasin. Jag
     9



anser mot bakgrund härav att älvsträckan inte bör omfattas av bestäm­melsema i 3 kap. 6 § NRL.

övriga i promemorian upptagna älvar och älvsträckor bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad enUgt 3 kap. 6 § naturresurslagen. Det in­nebär att vissa projekt i vattenkraftplanen inte blir aktueUa att genom­föra. Beroende på utbyggnadens utfornming rör det sig tiUsammans om 0,2 - 0,3 TWh/år som undandras vattenkraftplanen.

NUTEK, liksom flera kraftbolag, fallrättsinnehavare och reglerings-företag, anser som jag tidigare nämnt att vattendrag som berörs av projekt som är förtecknade i vattenkraftplanen inte nu bör föras tiU bestämmelsema i 3 kap. 6 § naturresurslagen. För egen del viU jag erinra om att riksdagens beslut att skydda Råneälven, Edänge i Mellan­ljusnan, Ammerån, och Emån (bet. 1986/87:BoU3, rskr. 1986/87:34, bet. 1987/88:BoU15, rskr. 1987/88:272, bet. 1989/90:BoU17, rskr. 1989/90:214, bet. 1990/91:BoU18, rskr. 1990/91:342) har inneburit att projekt i vattenkraftplanen omfattande ca 0,7 TWh/år inte har kunnat genomföras. Det kan därför inte sägas vara något princieUt nytt att undanta älvar och älvsträckor som är upptagna i planen.


Prop. 1992/93:80


4  Nationalälvar

Mitt förslag: De fyra största outbyggda älvarna skaU kallas national­älvar.

Skälen för mitt forslag: Från naturvårds- och bevarandesynpunkt utgör Toraeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven en del av vårt nationel­la arv. Dessa älvar bör därför ges en särskild plats bland de älvar som redan är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Jag anser med hänsyn härtiU att de fortsättningsvis bör benämnas nationalälvar. Detta bör framgå av 3 kap. 6 § naturresurslagen. Någon saklig skiUnad i skyddet mot vatten­kraftsutbyggnad jämfört med övriga skyddade vattendrag innebär förslaget dock inte.


5  Utökat älvskydd

Jag övergår nu tiU att redovisa mina förslag i fråga om de ytterUgare älvar och älvsträckor som bör skyddas enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen och skälen för detta. De älvar som jag avser är Abyälven, Malån i SkeUefteäl­ven, Sävarån, Nedre Hårkan i Indalsälven, Gimån uppströms Holmsjön i Ljungan, Voxnan uppströms Vallhaga i Ljusnan, Bräkneån, Mörrumsån, Fylleån och Enningdalsälven i vilken Kynne älv är en del. En motsvarande föreskrift bör Ukaledes föras in för följande älvsträckor, nämligen Fax­älven meUan Edsele och Helgumsjön i Ångermanälven, Ljungan nedströms Viforsen och Dalälven nedströms Gysinge. Den närmare avgränsningen framgår av det följande.


10



5.1 Abyälven


Prop. 1992/93:80


Mitt förslag:   Abyälven i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut­byggnad.


Promemorieförslaget: Överenstämmer med mitt förslag.

Remissinstansema: Fiskeriverket, Länsstyreben i Västerbottens län, Arvidsjaurs kommun och Svenska Samemas Riksförbund tiUstyrker försla­get eUer har inget att erinra mot det.

Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Piteå och Skellefteå kommuner, som avstyrker förslaget, anser att det vore fel att lagligen formulera sig så att vattenkraften inte går att bygga ut i Abyälven. Man borde istället ange vilka värden som oundgängligen skall lämnas orörda. I det faU en utbygg­nad skuUe klara dessa krav borde den vara tiUåten. Skellefteå kommun konstaterar vidare att den nu planerade utbyggnaden innebär ett mycket mer begränsat ingrepp i naturmUjön i älven än tidigare diskuterade altema­tiv som utnyttjar större delar av den möjliga energiproduktionen. Abyälven har enUgt kommunen mycket ofta problem i samband med isavgångama på våren. Detta kan i viss mån förbättras med en sådan försiktig reglering. Båkab Energi AB, Skellefteälvens vattenregleringsföretag och Skellefteå Kraft AB avstyrker förslaget. Skellefteå Kraft AB anser att det inte går att påvisa en utbyggnads inverkan på skyddsvärdena eftersom projektens utformning inte är fastställd.

Båkab Energi AB, som har intressen i älven tiUsammans med Skellefteå Kraft AB, påpekar att älven visserligen inte ingår i vattenkraftplanen men Ukväl har visat sig vara värdefull från utbyggnadssynpunkt. Projektering av vissa anläggningar pågår.

Skellefteälvens vattenregleringsföretag påpekar att de områden som är intressanta att reglera eller bygga ut Ugger uppströms den befintiiga kraft­stationen i Hednäs. Det innebär att cirka halva älven skulle lämnas orörd även vid en utbyggnad. En utbyggnad eller reglering uppströms Hednäs skuUe dessutom överensstämma med önskemålen från boende i området samt kunna utföras utan större miljöintrång.

Skälen för mitt förslag: Abyälven tUlhör de mindre av de s.k. skogs­älvarna och riimer upp ca 2 mil norr om Arvidsjaur. I sitt nedre lopp är älven sjöfattig och utan större sidovattendrag. Älven är här brantare än någon annan norrländsk älv.

Abyälven är hittiUs obetydUgt utbyggd. En äldre kraftstation finns vid Hednäs ca tre mU uppströms utioppet i Bottenviken. TiUstånd i vattendom finns för ombyggnad av kraftstationen. Ombyggnaden skuUe innebära ett ökat vatten- och faUhöjdsutnyttjande. OUka altemativ för utbyggnad på andra håU i älven har redovisats under årens lopp. En utbyggnad genom reglering av sjön Östia Kikkejaur samt kraftstationer vid Klubbfors och Krokfors har projekterats men ansökningar föreligger för närvarande inte. Årsproduktionen genom projekt uppströms Hednäs har beräknats tUl 40 GWh/år. Abyälven finns dock inte med i vattenkraftplanen med hänsyn tUl den höga kostnaden för utbyggnad.


11



Några riksintressen fÖr naturvård, friluftsUv eUer kulturmUjövård finns Prop. 1992/93:80 inte redovisade för älven, men betydande värden firms ändå både vad avser flora, fiuna och geologi. Utter förekommer på flera stäUen. Abyälven är en av de få älvar där utsättning av laxyngel med stammar från andra vatten varit mycket begränsad. Åbyälvens lax har därför ett mycket högt skydds­värde vilket särskilt framhåUs av Fiskeriverket. Undersökningar på senare år visar också en god reproduktion i älven vilken ytterUgare förbättras när åtgärder vidtas för att fisk skaU kunna passera Hednäs kraftstation. Fiskeri­verket bedömer att älvens kapacitet för fiskreproduktion härigenom kom­mer att fördubblas. Även för renskötseln har Abyälven stor betydelse. Viktiga vinterbeten Ugger nära älven och goda beten erbjuds också vid renflyttiungar.

Jag gör den bedömningen att Abyälven har framträdande värden av flera slag vilket stäUer den i klass med många av de vattendrag som anges som riksintressanta för naturvård och frUuftsliv. Inte minst är dess relativa orördhet av stor betydelse. Jag tiUmäter vidare älven stor betydelse för naturlig laxreproduktion. Vattenkraftsutbyggnad av den omfettning som planeras torde vara svårförenUg med ett bevarande av dessa värden. Någon vidare utbyggnad av Abyälven bör därför inte ske.

5.2 Malån

Mitt förslag: Malån i sin helhet bör undantas firån vattenkraftsut­byggnad.


Promemorieförslaget: Överenstäraraer med mitt förslag.

Remissinstansema: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Norsjö, Malå och Sorsele kommuner samt Svenska Samemas Riksförbund tUlstyrker förslaget. Kommunemas bestämda uppfattning är att Malån bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Norsjö och Malå kommuner anser att förslaget överensstämmer med kommunemas uppfattning om den fraratida användningen av Malån. Sorsele kornmun anser att utredarens bedömning att Malån bör skyddas är välmotiverad. Norsjö kommun påpekar att det i kommunens översiktsplan har införts restriktioner för användningen av mark i ansluttung tUl Malån. Svenska Samemas Riksförbund framhåller även rennäringens intressen som stöd för skydd av ån. Skellefteälvens Vattenregleringsföretag, som avstyrker förslaget, påpekar att Malån med käUsjöar tidigare utförUgt har behandlats av vattendomstolen men att givet tUlstånd inte utnyttjades av ekonomiska skäl. Med förändrade ekonomiska förhållanden kan dock en vattenkraftsutbyggnad bli inti-essant.

Skälen för mitt förslag: Malån är Skellefteälvens största biflöde. Malåns avrinningsområde är rikt på sjöar. Dess lopp har i allraänhet ringa lutning och en stor del av faUet i ån är koncentrerat tUl sträckan meUan Strömfors och Storfors, ca en mil nedanför Malå.

Malån är tidigare flottningsreglerad men inte utnyttjad för kraftproduk­tion. Någon utbyggnad i Malån finns inte med bland projekten i vatten-


12



kraftplanen,   och  något  aktuellt projekt  har  heller  inte  redovisats  i    Prop. 1992/93:80 remissomgången.

Hela ån är av riksintresse för naturvården på grand av en varierad geologi, en artrik flora och värdefuU fauna. An är bl.a. ett viktigt vatten för utter. An är vidare värdefull från rekreationssynpunkt. Fomlämningar finns på flera platser. För det lokala och regionala fisket har ån stor betydelse eftersom föratsättningaraa för fiske i huvudälven starkt förändrats tiU följd av omfettande vattenkraftsutbyggnad. Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar att i Malåns största biflöde finns storvuxen öring som är nedstiömslekande. På grand av kraftverksutbyggnader torde det enligt Länsstyrelsen endast finnas kvar ett fåtal sådana bestånd.

Jag gör den bedömningen att Malån representerar ett orört bivattendrag av betydande storlek med starka bevarandeintressen och där huvudvatten­draget SkeUefteälven är helt utbyggt för vattenkraftsändamål. Berörda kommuner har också tydligt givit uttryck för ett starkt intresse av att skydda älven.

5.3  Sävarån


Mitt förslag: Sävarån byggnad.


i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-



PromemoriefÖrslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyreben i Västerbottens län, Umeå och Vindelns kommuner samt Svenska Samemas Riksförbund tillstyr­ker förslaget. Länsstyreben i Västerbottens län påpekar att längs sträckan mellan Sävar och mynningen i havet har utbildats en för svenska förhål­landen närmast unik natur av våtmarker och översvämningsskogar som hy­ser ett rikt djurliv. Vattenregleringar i ån skulle enligt Länsstyrelsen inne­bära att området förlorade sin särprägel. Fiskeriverket påpekar att det är särskilt intressant att åns bestånd av lax förefaller att vara anpassat till förhållandevis surt vatten. Svenska Samernas Riksförbund framhåller ren­näringens intressen som stöd för skydc av Sävarån.

Några invändningar mot skydd av Sävarån har inte redovisats.

Skälen fÖr mitt förslag: Sävarån tillhör de mindre skogsälvarna och har bevarat sin karaktär av outbyggt vatten. I vattensystemet finns vitt skilda vattenmiljöer, från näringsfattiga sjöar i källområdet tUl näringsrika miljö­er längre nedströms.

I Sävarån finns numera inga kraftverk. Sedan tidigare, då flottning be­drevs i ån, finns dock ett stort antal dammar i sjöutioppen. Återställnings-arbeten har senare utförts. I vattenkraftplanen finns inga projekt som rör Sävarån. Några aktuella utbyggnadsprojekt har heUer inte redovisats.

Ån är i sin helhet av riksintresse för naturvården. Stora delar av ån har vildmarkskaraktär med en rik fauna. Viktiga rastiokaler för flyttfåglar finns i och i anslutning till ån. Sävarån är också mycket värdefull från


13



rekreationssynpunkt, bl.a. med hänsyn tUl närheten tiU Umeå. Sävaråns hela vattensystem är ett viktigt omräde för ekologisk forskning.


Prop. 1992/93:80


5.4 Meåforsen i Faxälven

Mitt förslag: 1 Faxälven bör älvsträckan meUan Edsele kraftverk och Helgurasjön undantas från vattenkraftsutbyggnad.


Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyreben i Västemorrlands län och Sollefteå kommun tUlstyrker förslaget. Sollefteå kommun påpekar att man sedan länge har velat skydda de värden som finns i denna innehållsrika del av Faxälven. Fiskeriverket anger att sträckan visserligen är relativt kort men att dess värde från fiskesynpunkt ändå är stort. Båkab Energi AB, som avstyrker förslaget, anser att många av de skyddsvärden som beskrivs i rapporten inte kommer att påverkas av en utbyggnad.

Skålen för mitt förslag: Faxälven, som är den södra grenen i Angermanälvssysteraet, rinner upp i Norge och förenar sig med huvudälven nära Sollefteå. Faxälven är utbyggd så när som på en ca 22 km lång sträcka där Meåforsen är belägen. Älvens fall på sträckan är i huvudsak koncentrerad till den ca 2 kra långa Meåforsen. Älvsträckan meUan Edsele och Helgumsjön är dessutora den sista outbyggda delen i hela Ångermanälvssystemet med undantag för källflödena. Meåforsen ingår i den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftsutbyggnad. Enligt planen ger en utbyggnad 42 GWh/år. Någon ansökan om utbyggnad föreligger dock inte.

Topografin i området har stor variation och landskapet ger en ovanligt klar bild av älvdalens utvecklingshistoria med få motsvarigheter i vårt land. Älvsträckan har klassats som riksintressant för naturvård och friluftsliv. I Helgumsjön finns ett välutvecklat delta. Meåforsens bestånd av harr bedöms vara av stort fiskeribiologiskt värde. Älven är en klassisk lokal för bäver. I älven finns även utter. Länsstyrelsen i Västeraorrlands län har beslutat inrätta ett naturreservat som innefattar Meåforsen. Länsstyrelsens beslut har överklagats av ett kraftbolag och enskilda fastighetsägare.

Vattenkrafttillgångama i Västemorrlands län är i det närmaste helt utbyggda. Sollefteå kommun har i sin översiktsplan understrakit att bygdens älvar undergått en nästan total omvandling. Kvarvarande outbyggda älvsträckor har därför enligt min mening ett betydande värde för att säkerställa bl.a. den genetiska variationen i naturen. Vattenflödet i Meåforsen är visserUgen reglerat, men stora naturvärden finns ändå kvar. Skäl för att undanta en älvsträcka är, som jag inledningvis har redovisat, att flera bevarandevärden medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd från nationeU synpunkt. De höga och skiftande bevarandevärden som är knutna till denna del av Faxälven anser jag väl motiverar att sträckan undantas från vattenkraftsutbyggnad.


14



Båkab Energi AB anför att det är olämpligt att den rensade och således artificiella delen av älven närmast nedströms Edsele kraftverk skuUe ingå i en skyddad del av älven, bl.a. med hänsyn tUl att rensningsåtgärder kan behöva upprepas. Själv bedömer jag att åtgärder som behövs för att klara driften vid anläggningen inte hindras genom det föreslagna skyddet.


Prop. 1992/93:80


5.5 Nedre Hårkan

Mitt forslag: Den tidigare undantagna delen av Hårkan uppsö-öms Hotogen bör kompletteras så att älven i sin heUiet undantos från ytterUgare vattenkraftsutbyggnad.


Promemorieforslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansenia: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län. Krokoms och Östersunds kommuner samt Svenska Samemas Riksförbund tillstyrker förslaget. Krokoms kommun påpekar att områdesbestämmelser håller på att tos fram för Hårkan vid Edsforsen. Området avses användas för friluftsliv, turism och fritidsfiske. Enligt Länsstyrelsen i Jämtlands län är Nedre Hårkan ett av de sisto kvarvarande strömvattnen av någon storlek i Östersundsregionen. Antalet besökare är stort och från sportfiskesynpunkt är älven av mycket stort intresse. Fiskeriverket anger att förslaget är i Unje med vad som tidigare har framförts av fiskeintressena. Svenska Samemas Riksförbund framhåller rennäringens intressen som stöd för skydd av Nedre Hårkan. Båkab Energi AB, som avstyrker förslaget, anger att projektet Edsoxforsen i Hårkan är väl genoraarbetot med möjlighet till många altemativa utformningar och hänsynstoganden tUl bevarande­intressena. Att undanto den utbyggda sträckan vid Näsaforsen och Högfors strider enligt bolaget mot hittillsvarande praxis där inriktningen har varit att undanto av vattenkraftsbyggnad opåverkade älvar och älvsträckor och istället prioritera efiFektivisering m.m. i älvsträckor som redan är på­verkade. Bolaget föreslår att en helt ny bedömning av älvar och älv­sträckor i centrala Jämtiand görs irmefattande även de i dag skyddade Nedre Långan, Rörströmsälven m.fl. vattendrag.

Skälen fÖr mitt förslag: Hårkan är Indalsälvens störsto biflöde och mynnar i huvudälven ca 2,5 rail nedströms Storsjön. Nedre Hårkan utgör den outbyggda sträckan från Sandvikssjön till Huse där Högfors kraftverk nederst i älven dämmer en kort sträcka av älven. Däratöver finns ytter­ligare tre kraftverk i älven, varav två i den tidigare undantogna delen av Hårkan.

Den redan gjorda kraftutbyggnaden i Hårkan påverkar i viss utsträckning vattenförhållandena i älven. I biflödet Rörvattenån, som awattnar fjäll­området, finns två kraftverk, Stensjöfallet och Kvamfallet, samt regle­ringsmagasinet Stora Stensjön. Sjön Hotogen är reglerad med 3,5 m ampli-tud. Mellan sjöarna Ockem och Sandvikssjön är faUhöjden utbyggd i Näsa­forsens kraftverk. Nederst i Hårkan finns som nämnts Högfors kraftverk. Den totala regleringsgraden i nedre Hårkan är förhållandevis låg, ca 12 %. I vattenkraftplanen redovisas tre projekt i nedre Hårkan. Av dessa är


15



utbyggnaden vid Högfors genomförd. För de två övriga, Hotogsströmraen och Edsoxforsen, med en beräknad energiproduktion om 40 resp. 73 GWh/år, har inte några ansökningar om utbyggnad lämnats in till vattendomstolen.

Nedre Hårkan är av riksintresse för naturvården. Den kaUaika berg­granden i åns omgivningar utgör en viktig föratsättning för den artrika floran. Hårkans dalgång har sedan länge varit befolkad. Ett fångstgrops­system längs en 15 km lång sträcka har klassats som riksintiessant för kulhirmiljövården. FisktUlgången i Hårkan är god. Öring och harr har reproduktions- och uppväxtområden i älven. Öringen kan bU mycket stor­vuxen. Hårkans värde för friluftslivet är påtogligt. Nedre delen av älven Ugger inom Östersunds närområde. Hårkan bedöms ha ett högt framtida värde för rekreation och friluftsliv. Hårkans övre del är sedan tidigare undantogen från vidare vattenkraftsutbyggnad enUgt 3 kap. 6 § naturresurs-lagen.

Om älven skyddas i sin heUiet kommer den att innehåUa fyra kraftverk. EnUgt Båkab Energi AB strider det mot hittills tiUämpad praxis beträffande vilka vatten som skall skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Som kommentar härtiU vill jag erinra om att vattenkraftverk finns i flera redan undantogna vattendrag, bl.a. Piteälven, Ljusnan och Emån. Det bör vidare noteras att regleringsgraden i Hårkan hittills är förhållandevis låg och att betydande bevarandevärden fortfarande finns knutna till älven. Jag anser därför att det inte är något avsteg från tidigare principer att låto älven omfettos av skyddsbestoramelsema. Även om bevarandevärdena inte är Uka starka i hela Nedre Hårkan finner jag det rimligt att Hårkan i sin helhet undantos från vidare vattenkraftsutbyggnad.


Prop. 1992/93:80



5.6  Gimån

Mitt förslag: Gimån uppströms Holmsjön bör undantos från vatten­kraftsutbyggnad.

Promemorieförslaget: Överensstäraraer med raitt förslag.

Remissinstansema: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län samt Bräcke och Östersunds kommuner tillstyrker förslaget. Båkab Energi AB avstyrker förslaget. Bolaget föreslår att en helt ny bedömning görs av vUka älvar och älvsträckor i centrala Jämtland som skall skyddas, innefattande även i dag skyddade älvar och älvsträckor. I denna bedömning bör även Gimån tos med.

Skälen för nutt förslag: Gimån, sora är Ljungans störsto biflöde, är en skogsälv vUken awattnar det sjörika området sydöst om Storsjön i Jämtiand. I sitt nedre lopp passerar ån två stora reglerade sjöar, Holmsjön och Leringen, innan den via Torpshammars kraftverk når Ljungan. I öv­rigt är ån opåverkad av vattenkraftsutbyggnad.


16



Vattenkraftplanen omfettar inte Gimån. Några ansökningar om utbygg­nad som berör det nu föreslagna vattenområdet finns inte. Något projekt har heUer inte presenterats i remissomgången.

TiU vissa delar har området kring Gimån ren vUdmarkskaraktär. Ån är dock till stor del lätt åtkomUg från allraänna vägar vilket gör den värdefull för turisra och frUuftsliv. Gimån har även stora värden från fiskesynpunkt. StrömfiskemöjUgheteraa är av stort intresset. Med hänsyn härtill är Gimån av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Länsstyrelsen påpekar att Gimån tiUsammans med Ammerån representerar de sisto outbyggda större vattendragen i östra Jämtiand.


Prop. 1992/93:80


5.7 Nedre Ljungan

Mitt förslag: Älvsträckan i Ljungan meUan Viforsen och havet bör undantos från vattenkraftsutbyggnad.


Promemorieförslaget: Överenssfemmer med mitt förslag.

Remissinstanseraa: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västemorrlands län och Sundsvalls kommun tillstyrker förslaget. Sundsvalls kommun påpekar att ett skydd är synnerligen välkommet. I den antogna översiktsplanen har kommunen uttryckligen kommenterat att den outbyggda delen av Nedre Ljungan inte skall komma ifråga för utbyggnad. Länsstyrelsen påpekar att den helt delar utredarens synpunkter vad gäller behovet av skydd vilket också framgått av tidigare ställningstoganden av länsstyrelsen. Fiskeriver­ket anger att det är av högt fiskeintresse att sträckan ges skydd raot frara­tida korttidsreglering och utbyggnad. Någon invändning raot skydd av älvsträckan har inte redovisats.

Skälen för mitt förslag: Nedre Ljungan är den ca 22 kra långa sträckan från Viforsens kraftverk till älvens utiopp i Bottenhavet en mil söder om Sundsvall. Från Viforsen har älven ett fall om ca 11 m uppdelat på ett flertal långsluttande forsar och där emellan strömstiäckor med snabbt framrinnade vatten. Älven slingrar sig fram djupt nerskuren i en dalgång med bitvis dominerande terrasslandskap som genomkorsas av djupa ravi­ner. Ljungan är i övrigt i stort sett utbyggd med vattenkraftverk och vattenmagasin utom i sina källflöden och mellan sjöarna Havem och Hoimsjön. Dessa delar av Ljungan är redan undantogna från vattenkraftsut­byggnad enligt besfemmelseraa i 3 kap. 6 § NRL. Den genomgående kort­tidsreglering som utövas i Ljungans kraftverk återregleras i Viforsen och flödet nedströms forsen är därför i stort sett opåverkat av korttidsreglering. Nedre Ljungan ingår inte i vattenkraftplanen. Någon utbyggnad är inte heller aktualiserad.

Ljungan är den enda älven i Västemortlands län med naturUg reproduk­tion av lax. Nedre Ljungan är också ett viktigt reproduktionsområde för sik, harr, öring och havsöring. Älvsträckan är på grand av det stora fiske-ribiologiska värdet, de dramatiska landskapsformema och de rika botaniska miljöerna med s.k. sydväxtberg i anslutning tUl älven av riksintresse för naturvården. Även för kulturmiljövården finns riksintressen, bl.a. od-


17


2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80


Ungslandskapet och läraningar från skilda tidsepoker. Älvsträckan är vidare av stort intresse från friluftslivs- och rekreationssynpunkt med hänsyn bl.a. till att den Ugger på kort avstånd från Sundsvall.

Med hänsyn till de höga bevarandevärden av skilda slag som finns och älvsträckans mycket stora värde från rekreaUonssynpunkt på kort avstånd från Norrlands störsto fetort, anser jag det väl motiverat att Nedre Ljungan undantos från vattenkraftsutbyggnad.


Prop. 1992/93:80


5.8 Voxnan

Mitt forslag: Voxnan uppströms Vallhaga bör undantos från vatten­kraftsutbyggnad.

Promemorieförslaget:   Överenssfemmer med mitt förslag.

Remissinstansema: Fiskeriverket, Länsstyrelsema i Gävleborgs och Jämtlands län tillstyrker förslaget. Ljusdals kommun tillstyrker förslaget fömtsatt att en utbyggnad av ett vattenkraftverk vid Storhamrasjön medges. Kommunen anser att detto projekt endast skulle påverka naturmiljön margi­nellt och inte spoliera intrycket av Voxnan som en orörd vildmarksälv. Ovanåkers kommun kan inte tillstyrka förslaget innan det finns ett bättre och allsidigare beslutsunderlag, med en särskild belysning av frågan om dämpning av höga flöden i älven. Ljusnans Kraft AB och andra kraftföre­tog med intressen i Voxnan anser att det inte finns skäl att utvidga skyddet av Voxnan. I stället borde lagen ändras så att nu gällande förbud mot utförande av kraftverk i Hylströmmen upphävs. Som motiv anges bl.a. att det i Hylsjön uppströms Hylströmmen bör skapas ett regleringsmagasin vilket kan användas för dämpning av de häftiga flöden som med jämna meUanram orsakar allvarliga översvämningar i älvdalen, bl.a. i Edsbyns samhälle.

Skälen för mitt förslag: Voxnan rinner upp i Härjedalen och är Ljusnans störsto biflöde med en längd av ca 15 mil. Voxnan förenar sig med huvudälven i sjön Varpen strax nedströms Bollnäs.

I älvens nedre del, upp till och med Vallhaga, är fallhöjden utbyggd. Med undantog för ett litet kraftverk vid Storlugnströmmen är Voxnan i övrigt outbyggd och därmed den längsto outbyggda älvsträckan i södra Nonland. Vattenflödena i älven påverkas relativt obetydligt av sjöregle­ringar i tillrinningsområdet. Riksdagen beslutode efter särskild utredning rörande Voxnan att inga nya projekt i älven skulle ingå i vattenkraftplanen. Senare beslutode riksdagen att föra in Hylströmmen i Voxnan bland de vattenområden som undantos från vattenkraftsutbyggnad enligt besfemmel­sema i 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Ansökningar om att få bygga ut det befintiiga strömkraftverket i Storlugnströmmen och att få bygga ett kraftverk vid Storhamrasjön i ett biflöde tiU älven har lämnats in tiU vattendomstolen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har beslutot att övre delen av Voxnan, med undantog för



Storlugnsfi-ömmen,  skaU skyddas som naturvårdsområde.  Beslutet har    Prop. 1992/93:80 överklagats tiU regeringen.

Voxnan är av riksintresse för naturvård och fiiluftsliv. Naturvärdena är tiU stor del av geologisk art som ger föratsättningar för höga botaruska, zoologiska och rekreativa värden. EnUgt Länsstyrelsen i Gävleborgs län har Voxnan ett stort värde som sportfiskeälv och som genbank. Voxna brak och Voxna herrgård med rika lämningar från braksepoken i anslut­ning tiU älven är av riksintresse för kulturmUjövården.

Voxnan har stora värden för det rörliga friluftsUvet och turismen främst genom tillgång på ett högklassigt fiske och kanotvatten men också genom sfetiiga utsikter.

De invändningar mot förslaget att skydda Voxnan mot vattenkraftsut­byggnad som framförs av Ovanåkers kommun och som också påtalas av Ljusnans Kraft AB m.fl. kraftintressenter torde främst ha sin grand i olägenhetema av tidvis höga vattenflöden i älven. Enligt min mening bör de problem som är en följd av älvens varierande flöden kunna avhjälpas på annat sätt än genom vattenkraftsutbyggnad. Jag vUl erinra om att 3 kap. 6 § naturresurslagen inte innehåUer något förbud mot åtgärder i syfte att minska översvämningar och att vissa sådana åtgärder redan har vidtogits.

Mot bakgrand av vad jag nyss beskrivit anser jag att det nuvarande skyddet för Voxnan bör kompletteras så att den störsto delen av älvens vattenområde med sina höga bevarandevärden undantos från vattenkraftut­byggnad.

5.9 Nedre Dalälven

Mitt förslag: Den tidigare undantogna sträckan raellan Näs brak och Gysinge i Dalälven bör kompletteras så att hela sträckan från Näs brak till älvens utiopp i havet undantos från ytterligare vattenkraftsut­byggnad.


Promemorieförslaget: Överenssfemmer med mitt förslag.

Remissinstanseraa: Fiskeriverket, Länsstyrelsema i Uppsala och Gäv­leborgs län samt Älvkarleby kommun tiUstyrker förslaget. Gävle kommun och Dalälvens vattenregleringsföretag avstyrker. Stockholm Energi AB anför viss erinringar.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som alltså ser positivt på förslaget, påpekar att man dock inte har haft invändningar mot ett minikraftverk vid Storgys-ingen, under föratsättning att det endast utnyttjar överskottsvatten, inte innebär vidare dammutbyggnad och att vattenflödet tiU Båtforsområdet inte ändras. Älvkarleby kommun påpekar att det i den nedersto delen av älven bedrivs ett omfattande sportfiske. Kommunens uttalade målsättning är att t.ex. genom utplantering tiUhandahåUa ett av Sveriges bästo ädelfiske-vatten. Kommunen anser att en eventuell utbyggnad skulle kunna orsaka aUvarUga följder. Gävle kommun finner det något egendomligt att Nedre Dalälven föreslås skyddas eftersom en ökad reglering av fjärdarna upp-


19



ströms Söderfors genomförts rätt nyligen och älven nedströms Söderfors är starkt påverkad genora befintiiga kraftverk sedan lång tid tiUbaka. Älven har onekligen kvar betydande naturvärden, bl.a. Båtforsområdet, men det betyder inte automatiskt att den måste skyddas genom att föras in i natur­resurslagen. Tvärtora kan det enligt kommunen synas märkligt att en älv­sträcka som är kraftigt utbyggd samtidigt enligt lag skall skyddas mot utbyggnad. Stockholms Energi AB, som äger kraftverk inom området, framför att det är av yttersto vikt att genora minsto raöjliga miljöpåverkan kunna bibehålla, underhåUa och föraya befintiiga kraftverk.

Skälen for mitt förslag: Nedre Dalälvens natur är i många avseenden särpräglad. Älvens natur har helt präglats av översvämningama. Längs stränderna dominerar därför översvämningskärr och älvängar som är helt beroende av upprepade översvämningar för att inte växa igen. Områden finns av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Enligt besfemmelsema i 3 kap. 6 § NRL är sträckan från Näs brak till Gysinge undantogen från vattenkraftsutbyggnad.

I vattenkraftplanen redovisas tre projekt i Nedre Dalälven. Dessa projekt är nu fullföljda. Älven är därigenom i relativt hög grad utbyggd.

Jag kan finna ett visst fog för vad Gävle kommun anför ora att en så relativt reglerad älvsträcka som det är fråga ora inte bör undantos från vattenkraftsutbyggnad. Vad som ändå talar för en utökning av skyddet är områdets mycket speciella karaktär och höga bevarandevärden med av­seende på såväl naturvård som friluftsliv och att en ytterligare utbyggnad kan framsfe sora ett hot raot dessa värden.


Prop. 1992/93:80


5.10  Bräkneån

Mitt förslag: Bräkneån i sin helhet bör undantos från vattenkraftsut­byggnad.


Promemorieförslaget: Den del av Bräkneån sora rinner inom Blekinge län bör undantos från vattenkraftsutbyggnad.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrebema i Blekinge och Krono­bergs län samt Ronneby kommun tillstyrker förslaget. Tingsryds kommun anser att Bräkneån i sin helhet bör skyddas enligt 3 kap. 6 § naturresurs-lagen.

Skälen för mitt förslag: Bräkneån rinner upp i Kronobergs län och har där huvudsakligen ett lugnt lopp. I närheten av gränsen mot Blekinge län ändras vattendragets karaktär och får ett stritt lopp.

Vad avser möjligt utnyttjande för vattenkraft är det endast Blekingedelen av ån som har lämpliga föratsättningar. Ån är endast i ringa grad utnyttjad för vattenkraft med några små äldre kraftverk. Dammar finns på flera ställen i åns nedre del. Några projekt är inte upptogna i vattenkraftplanen och några ansökningar om utbyggnad finns inte.

Blekingedelen av ån är av riksintresse för naturvård och för friluftsliv med avseende på fritidsfisket.  Åns dalgång har stora botaniska och


20



zoologiska värden. Det förekommer bl.a. rikligt med flodpärlmusslor i ån. Dokumenterade bevarandevärden är knutna främst till Blekingedelen av Bräkneån. Att endast undanto denna del skuUe i och för sig uppfylla syftet att bevara stora natur- och kulturvärden. I realiteten torde det eraellertid spela mindre roU om Bleldngedelen av Bräkneån eUer hela ån undantos från vattenkraftsutbyggnad eftersom naturgivna föratsättningar saknas för vattenkraftsutbyggnad inom Kronobergs län. Jag anser det lämpligt att skyddet i så stor utsträckning som möjligt avser hela vattenområden, bl.a. med hänsyn tiU att även biflöden därigenom kommer att omfettos av skyddet. Därför bör Bräkneån i sin helhet omfettas av skyddsbesfem-melsema.


Prop. 1992/93:80


5.11  Mörrumsån

Mitt förslag: Mörramsån i sin helhet bör undanfes från vattenkraftsut­byggnad.


Promemorieförslaget: Mörrumsån inom Blekinge län bör undantos från vattenkraftsutbyggnad.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Blekinge län samt Olofströms och Karlshamns kommuner tillstyrker förslaget. Åns stora skyddsvärden från fiskeribiologisk synpunkt framhålls av Fiskeriverket. Länsstyrelsen i Blekinge län understryker särskilt åns stora betydelse för den naturliga reproduktionen av lax och havsöring. Ett framtida skydd mot vattenkraftsutbygggnad ger enligt Länsstyrelsen starkt ökade möjligheter att markant öka arealen för dessa fiskarters naturliga reproduktionsom­råden. Föratsättningama att bevara de naturUga fiskstammamas genvaria­tion blir därraed avsevärt större. Detto är av störsto vikt för laxbeståndet i Östersjön. Karlshamns kommun påpekar att kommunens antogna översikts­plan innehåller beskrivningar och stäUningstoganden sora överenssferaraer med vad som anförs i promemorian. Tingsryds kommun anser att Mörramsån bör skyddas från Bergvik, ca 2 km söder om Fridafors Brak, till utioppet. Kommunen framhåller att vid en eventuell utbyggnad av vattenkraft i Mörramsån skall laxens möjligheter till vandring beaktos.

Naturskyddsföreningen, Älvräddamas samorganisation och Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att ån i sin helhet bör skyddas. Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att den störsto delen av Mörramsåns tiUrinnings-område ligger i Kronobergs län och att ån med fiera biflöden skulle vara lax- men främst havsöringförande ora fisken hade möjUgheter att vandra dit. Lånsstyrelsen i Kronobergs län anser att skyddet bör utökas till att gälla även oraråden uppströms Fridafors, där bl.a. Åsnenområdet är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Detto skuUe på sikt bidra tUl att avsevärt öka Mörramsåns natur- och rekreationsvärde.

Sydkraft AB, som avstyrker förslaget, påpekar att ett tidigare tiUstånd för sammanslagning av kraftverken vid Hemsjö aldrig var kontroversieUt men heller inte utnyttjades.


21



Skälen för mitt förslag: Mörramsån är Blekinges störsto å med ett    Prop. 1992/93:80 avrirmingsområde som också omfettar en stor del av Kronobergs län, bl.a. sjön Åsnen med omgivningar. I Blekinge rinner ån tiU stora delar i en starkt markerad sprickdal. Närmast havet flackar dalgången ut.

Mörrumsån togs tidigt i anspråk för elproduktion genom att kraftverken Hemsjö nedre och Hemsjö övre anlades. Båda är belägna i Blekinge. Granö kraftstotion i Kronobergs län är det störsto kraftverket i ån. Mellan Hemsjö och Granö finns ett kraftverk i Fridafors. YtterUgare några mindre verk finns i ån på båda sidor om länsgränsen. För Mörramsån redovisas två projekt i vattenkraftplanen. Båda avser ombyggnad av befintiiga verk vid Hemsjö respektive Fridafors. I planen anges dessa kunna ge 35 resp. 17 GWh/år. Planer på ombyggnad av kraftverken i Hemsjö har funnits länge, men har inte genomförts. Ansökningar om prövning enUgt vattenla­gen föreUgger inte.

Det kan konstoteras att Mörramsån är av stor betydelse för Östersjöns totala tillgång på lax och havsöring och den har en mycket högproduk­tionsförmåga. I dagsläget begränsas dock laxens vandring upp i ån av kraftverken vid Hemsjö. Mörramsån torde för närvarande vara ett av Europas fömämsto sportfiskevatten. Åsträckan i Blekinge har med hänsyn härtUl och tUl bl.a. geologisk formrikedom och en artrik bottenfeuna, som hör till landets artrikaste med många säUsynfe arter, bedömts vara av riksintresse för naturvård och friluftsliv. I ansluttung tiU ån finns även oraråden av riksintresse för kulturmiljövården.

De bevarandevärdena som är knutna tiU Mörramsån är alltså mycket be­tydande. Särskilt gäller det de fiskeribiologiska värdena. De begränsningar som för närvarande finns för den vandrande fisken bör inte vara avgörande för avgränsningen av vad som för fraratiden bör undantos från vatten­kraftsutbyggnad. Jag anser därför att hela Mörramsåns vattenområde bör omfettos av skyddet.

5.12  Fylleån

Mitt förslag: Fylleån i sin helhet bör undantos från vattenkraftsut­byggnad.


Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Hallands län liksom Ljungby och Halmstads kommuner samt lokala fiske- och naturvårdsorga­nisationer tiUstyrker förslaget. Fiskeriverket framhåUer åns stora skydds­värden från fiskeribiologisk synpunkt. Länsstyreben i Hallands län anser att ett permanent skydd för outbyggda älvar och älvsträckor med atiantiax från samhäUelig synpunkt är en nödvändighet. Några invändningar har inte anförts mot förslaget.

Skälen for mitt förslag: FyUeån rinner upp på Sydsvenska höglandets branto västsida och mynnar strax söder om Halmstod. Ans längd är ca 5 mil. Ån utnyttjas inte för vattenkraft och några utbyggnadsprojekt finns


22



inte. Ån har på många sätt en orörd karaktär med goda föratsättningar för ett varierat frUuftsliv. Riksintressen för naturvård och friluftsliv är knutna tUl ån. Ett tiotal smärre naturreservat finns, de flesto längs Simlångsdalen. Ån hyser en av de få ursprangUga stommarna av lax i denna del av landet. Reproduktionen sker i åns nedre delar upp till Marbäck där fisken möter naturUga vandringshinder. Halmstods kommun har under en följd av år irutierat en rad fiskevårdsåtgärder vUka ingär i en långsiktig plan för Fylleån. Också i övrigt är faunan rik och varierad. Nordiska ministerrådet har i sin rapport (MUjörapport 1990:11) Nordiska Vassdrag - vem og irmgrep togit upp FyUeån som ett skyddsvärt objekt.


Prop. 1992/93:80


5.13  Enningdalsälven med Kynne älv

Mitt förslag: Den svenska delen av Enningdalsälven, som inbegriper bl.a. Kynne älv, bör undantos från vattenkraftsutbyggnad. Härmed avses ett vattenområde omfattande Enningdalsälven från gränsen till Norge och uppströms liggande sjöar och vattendrag.


Promemorieförslaget: Överenssfemmer med mitt.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsema i Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län, Tanums kommun och Naturskyddsföreningen samt lokala naturvårdsorganisationer tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Älvs­borgs län betonar särskilt att det är vattensystemet i sin helhet som är skyddsvärt bl.a. från hydrologisk synpunkt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstoterar att Kynne älv uppfyller de krav som Nordiska ministertådet uppställer i sin rapport om skydd av nordiska vattendrag, dvs. vattendraget skall vara i stort sett opåverkat, vara representotivt för den geografiska regionen och betecknas som unikt eller säreget. Dals-Eds kommun hai avsfett från att to ställning till utredningsförslaget. Någon invändning raot skydd av vattenområdet har inte framförts.

Skälen för mitt förslag: Kynne älv i norra Bohuslän är en del av den norsk-svenska Enningdalsälvens vattensystem. Komsjöama som awattnas av Kynne älv ingår i ett relativt stort sjöområde som sträcker sig in i Dalsland och Norge. Från Södra Komsjön rinner Kynne älv ned tiU Södra Bullaren. På den ca 13 km långa sträckan mellan sjöarna faller älven 90 m. Utflödet från Norra BuUaresjön heter Enningdalsälven och utgör på en kortare sträcka gränsvatten mellan Sverige och Norge och mynnar i den norska Idefjorden. Älven är helt outnyttjad för vattenkraftsändamål och är därmed en av få av denna storlek i södra Sverige. Olika altemativ för utbyggnad för vattenkraftändamål i den svenska delen av älven har dock utietts, men några ansökningar om utbyggnad föreligger inte. I vattenkraftplanen redovisas inga projekt beträffande älven.

Älvsystemet har en rik, omväxlande och storslagen natur med höga biologiska och rekreativa värden. I Enningdalsälven och BuUaresjöama finns bl.a. havsvandrande lax och i Kynne älv en värdefull öringstom. FågelUvet i BuUaredalen är rikt varierat genom de mångformiga miljöerna. Växtiigheten varierar från karga marker med barrblandskogar till yppig


23



lövttädsvegetotion. De mångfecetterade kvaliteterna ligger till grand för att Kynne älv och BuUaredalen är av riksintresse för naturvård och friluftsliv och även för kulturmiljövården. Södra Komsjön är av riksintresse för naturvård. Enningdalsälven och BuUaresjöama är av stort intresse för fritidsfiske. Enningdalsälven anges i Nordiska ministerrådets tidigare om­talade rapport som skyddsvärd.

Den norska regeringen har i en proposition (St. prp. nr 118) Vemeplan IV for vassdrag tiU Stortinget nyUgen föreslagit att den norska delen av Enningdalsälven skaU skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Genom skydd av även den svenska delen skuUe detto variationsrika vattensystem i sin helhet undantas från utbyggnad.


Prop. 1992/93:80


6 Vattenlagen

Mitt förslag: Vattenlagen ändras så att regeringens rätt att förbehålla sig prövningen av ett vattenföretogs tillåtiighet förtydligas.


Promemorieförslaget: I promemorian föreslås att vattenlagen ändras så att regeringen alltid prövar tiUåtiigheten av sådana vattenföretog som avses i 3 kap. 6 § tredje stycket naturtesurslagen, dvs. vattenföretog som föran­leder endast obetydlig miljöpåverkan men som avser älvar eller älvsträckor som skyddas genom naturresurslagen.

Remissinstanseraa: Förslaget i promemorian tillstyrks av flera myndig­heter och flertalet av de komrauner och länsstyrelser som kommenterat förslaget. Kammarkollegiet, Vattenöverdomstolen och övriga vattendom­stolar avvisar proraemorians förslag tiU ändring i vattenlagen såsom onö­dig, tidskrävande och kostsam.

Skälen for mitt förslag: I 3 kap. naturresurslagen ges särskilda hushåll­ningsbestämmelser för vissa områden av landet. Utmärkande för dessa områden är att de rymmer natur- och kulturmiljövärden av sådant värde att exploateringsföretog och andra ingrepp i miljön får komma tUl stånd en­dast om i lagen angivna föratsättningar föreligger.

Skyddet mot vattenkraftsutbyggnad regleras särskUt i 3 kap. 6 § natur­resurslagen. Enligt försto och andra styckena får vattenkraftverk samt vattenreglering eUer vattenöverledning för kraftändamål inte utföras i de vattenområden och älvsträckor som anges i paragrafen. Om vatten företoget orsakar endast obetydlig miljöpåverkan, gäller dock inte detto förbud enligt en undantogsregel som framgår av tredje stycket.

Promemorians förslag om ändring av vattenlagen innebär att det aUtid bör ankomma på regeringen att pröva sådana vattenföretog som avses i 3 kap. 6 § tiedje stycket naturtesurslagen, dvs. om det planerade företoget är av sådan art eller omfettning, att den föranleder endast en obetydlig miljöpåverkan. Skälet till aU prövningen bör göras av regeringen och inte av vattendomstolarna är enligt promemorian att prövningen inrymmer ett betydande mått av skälighetsöverväganden. En prövning av regeringen


24



skuUe enUgt promemorian skapa en enhetUg bedömning av vad som avses    Prop. 1992/93:80 med begreppet obetydUg mUjöpåverkan.

För egen del gör jag följande bedömrung. Ill kap. 1 § vattenlagen anges de vattenföretog för vilka regeringen aUtid skaU pröva tiUåtiigheten. Utöver dessa vattenföretog kan regeringen enUgt 11 kap. 3 § samma lag förbehåUa sig rätten tiU prövning av tiUåtUgheten av andra vattenföretog, om företoget är av betydande orafettning eller ingripande beskaffenhet.

Vid bedöraningen av frågan om det är regeringen som alltid skall pröva tiUåtUgheten eiJigt undantogsregeln, bör enUgt min mening i försto hand beaktas de av riksdagen år 1984 faststäUda riktUnjema som irmebär att regeringen skaU begränsa sin prövning tUl sådana ärenden som kräver ett ställrungstogande av regeringen som poUtiskt organ.

Den omständigheten att en prövning enligt undantogsregeln inrymmer skäUghetsawäganden är enUgt min mening inte nog för att genereUt överföra prövningen tUl regeringen. Jag grandar den bedömningen på att det i svensk rättsordning inte är ovanUgt att myndigheter och domstolar fär göra avvägningar meUan aUmärma och ensldlda intressen särskilt när det gäller mål eUer ärenden som rör rätten att utnyttja en fastighet på visst sätt eller för visst ändamål. Jag delar också den inställning som flera remissin­stanser har redovisat, nämligen att en obligatorisk regeringsprövning av aUa företog som rör de skyddade älvama och älvsträckorna skulle innebära att regeringen också skulle belastos med ett antal ärenden av bagateUartad beskaffenhet. Jag är därför inte beredd att föreslå en ändring av vatten­lagen på det sätt som har föreslagits i promemorian.

En aruian fråga som uppkommit och som också rör vattenlagen är ora 11 kap. 3 § vattenlagen tillräckUgt klart uttrycker att regeringen med stöd av denna bestämmelse kan förbehåUa sig prövningen av ett företog sora rör undantogsregeln i 3 kap. 6 § naturtesurslagen. Regeringen har enligt 11 kap. 3 § vattenlagen rätt att förbehålla sig prövningen av ett vattenföretog som är av betydande omfetttiing eUer ingripande beskaffenhet. Enligt undantogsregehi i 3 kap. 6 § tredje stycket naturtesurslagen gäller inte älvskyddet sådana vattenföretog som förorsakar endast obetydUg nuljöpå­verkan. Frågan är alltså om ett företog som det sistnämnda kan vara av den beskaffenheten att det omfettos av de i 11 kap. 3 § angivna föratsätt-rungama för ett förbehåll av regeringen.

Besfemmelsen om att regeringen - utöver det obUgatoriska orarådet - kan förbehålla sig rätten tiU prövning av vattenföretog av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet infördes fr.o.m. den 1 januari 1972 i den tidigare gällande vattenlagen (1918:523). Beträffande vissa sjöar eller vat­tendrag kan enUgt föredragande departementschefen (prop. 1971:106 s. 128) förhåUandena vara sådana att praktiskt toget vaije företog får anses vara av ingripande beskaffenhet. Besfemmelsen om regeringens rätt att för­behålla sig prövningen har överförts till den nya vattenlagen (prop. 1981/82:30 s. 491).

Mot den bakgrand jag nu har redovisat anser jag det klart att bestämmel-
'sen i 11 kap. 3 § vattenlagen också iiuiefattar den typ av vattenförefeg som
avses med undantogsregeln. Jag anser dock att bestämmelsen i vattenlagen
bör förtydUgas.
                                                                               25



Man bör kunna räkna med att KammarkoUegiet normalt fåster regerin­gens uppmärksamhet på de företog som med hänsyn tUl sina verkningar bör prövas av regeringen. En sådan skyldighet för koUegiet följer också av 1 § vattenrättsförordningen (1983:788). Som en konsekvens av ändringen i vattenlagen bör det av förordningen framgå att KammarkoUegiet skall samråda med Stotens naturvårdsverk för att få expertrayndighetens syn på mUjöpåverkan av ett vattenföretog som rör undantogna vattenområden och älvsträckor.


Prop. 1992/93:80


7  Behov av ytterligare inventering

Min bedömning: Arbetet att inventera värdefulla vattenområden och älvsttäckor bör fortsätto. När kunskapema om skyddsbehov och motsfeende intressen ökat bör skydd enligt naturtesurslagen övervägas för ytterligare vattenområden och älvsträckor.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tar upp ytterUgare vattenom­råden och älvsträckor som enUgt deras mening bör skyddas enUgt naturre­surslagen.

Skälen för min bedömning: Flera av de förslag som förs fram i remiss­svaren rör relativt små vattendrag, korta älvsträckor eller vattendrag som i det närmaste är helt reglerade. Det hindrar inte att det ändå kan finnas be­tydande bevarandeintressen knutna till dessa vattendrag. Ett exempel är GuUspångsälven med lekområden för naturliga populationer av lax och öring med symierUgen högt bevarandevärde.

Mot den bakgranden är det nödvändigt att kunskapema om bevaran­devärdena i outbyggda vattendrag ökar. Det gäUer i särskUt hög grad för vattendrag i södra Sverige. Därför avser jag att to initiativ tiU fortsatt inventering av vattenområden och älvsträckor.

Når kunskapema om skyddsbehov och motsfeende intressen ökat bör skydd enUgt naturresurslagen för ytterUgare älvsträckor och vattenområden övervägas. Såsom bl.a. Stotens naturvårdsverk och Vattenöverdomstolen påpekat kan dock även andra skyddsinstitut övervägas, t.ex. naturvårds­lagen. Vidare erbjuder plan- och bygglagen goda möjligheter för kommu­nema att i översiktsplaneringens form ange sina intentioner för hur en awägning bör göras meUan naturtesurslagens hushållningsbesfemmelser.


8  Upprättade lagförslag

I enUghet med vad jag nu har anfört har inom Miljö- och naturresurs­departementet upprättots förslag tUl

1.   lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturtesurser m.m.,

2.   lag om ändring av vattenlagen (1983:291).


26



Lagförslaget rörande vattenlagen har upprättots i samråd med chefen för    Prop. 1992/93:80 Justitiedepartementet. Lagförslagen är av den beskaffenheten att Lagrådets hörande skuUe sakna betydelse.

9  Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen att anto lagförslagen. Vidare hemstäUer jag att regeringen be­reder riksdagen tiUfaUe att to del av vad jag anfört i fråga om ytterligare inventering av värdefuUa vattenområden och älvsträckor (avsnitt 7).

10 Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

27



Departementspromemorian (Ds 1992:29)        Prop. 1992/93:80

Utökat älvskydd. Översyn av värdefulla älvar och       Bilaga i älvsträckor med förslag till komplettering av skydd enligt 3 kap 6 § NRL

UTÖKAT ÄLVSKYDD

Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor med förslag till komplettering av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL

Mitt uppdrag har varit att inventera och översiktligt beskriva förhållandena kring de vattendrag som är av stort värde för naturvård, friluftsliv, kultur­minnesvård och fiske och som inte är skyddade mot vattenkraftutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL.

Sedan jag slutfört detta uppdrag får jag härmed överlämna mitt förslag till sådana älvar och älvsträckor som jag efter granskning funnit mest angeläget att undanta från vattenkraftsutbyggnad.

I riksdagsmotioner, i skrivelser till regeringen, i miljörapport 1990:11 frän Nordiska Ministerrådet etc. har initiativ tagits att föreslå skydd för ett antal älvar och älvsträckor. Utöver dessa har jag gjort en granskning av samtliga oskyddade vattendrag eller delar därav till vilka är knutet riksintresse för naturvärd, friluftsliv, kulturminnesvård och fiske.

Min rapport innefattar samtidigt en redovisning av vattenkraftintresset och hur berörda vattendrag behandlats i betänkandena (SOU 1974:22) Vat­tenkraft och miljö - Sehlstedtska utredningen -, (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3 - Ekströmska utredningen -, samt i den därefter lämnade propo­sitionen om utbyggnad av vattenkraften. Den aktuella utbyggnadssituatio­nen framgår också av en redogörelse.

I första hand har uppdraget omfattat vattendragen i norra Svealand och Norrland, dvs. de tidigare utredda delarna av landet. Min granskning omfat­tar därutöver en mera översiktlig översyn av södra Sveriges vattendrag. Jag finner det angeläget att skyddsvärda älvmiljöer även inom dessa delar av landet kan bevaras frän vidare utbyggnad, varför mitt förslag bl.a. omfattar fyra syd- och västsvenska åar.

De älvar och älvsträckor som enligt mitt förslag bör skyddas mot vatten­kraftsutbyggnad är följande:

Vattenområden:

Abyälven

I SkeUefteälven                  Malån

Sävarån

I Indalsälven                       Hårkan

I Ljungan                            Gimån uppströms Leringen-Holmsjön

I Ljusnan                            Voxnan uppströms Vallhaga

Bräkneån

Fylleån

I Enningdalsälven               Kynne älv med Bullaresjöarna

28



Älvsträckor:

1 Luieälven 1 Gideälven I Ångermanälven I Ljungan I Dalälven

1 Mörrumsån


Sjön Langas och Jaurekaska Sträckan mellan Stennäs och Björna Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön Sträckan nedströms Viforsen Österdalälven, sträckan mellan Åsens och Väsa kraftverk, samt Dalälven mellan Gy­singe och havet Sträckan nedströms Fridafors bruk


Prop. 1992/93:80 Bilaga 1



Förslaget till komplettering av skyddet för värdefulla älvar och älvsträckor föranleder ändring i 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Tredje stycket i paragrafen medger undantag för vattenföretag som orsa­kar endast obetydlig miljöpåverkan. Jag anser att en sådan ändring bör göras i vattenlagen att tillåtligheten av sådana företag avgörs av regeringen.

Stockholm i mars 1992

Oljan Nyström


29



Jaurekaska i Stora Luleälven                                        Prop. 1992/93:80

Allmän beskrivning                                                                          Bilaga 1

Jaurekaska är en kort (1-2 km) forssträcka mellan sjöarna Langas och Stora Lulevattnet. Detta är den enda outbyggda fallhöjd som finns kvar i Luleälv­en nedströms högfjällsområdet, där källflödena är skyddade mot vidare ut­byggnad enligt 3:6 NRL.

Vattenframrinningen i Jaurekaska är hårt reglerad genom tappningen frän de stora sjömagasinen i Akkajaure och Satisjaure. Under vinterperioden framsläpps vattnet med korttidsreglering genom Vietas kraftstation, belägen vid Stora Sjöfallet överst i Langas. För att garantera visst lägsta vattenstånd i Langas har Vattenfall anlagt en tröskel i sjöns utlopp. Stora Lulevattnet nedströms forsen är ärsreglerad med 3,7 m amplitud varför strömsträckans längd varierar med indämningen.

Övre delen av Langas, nära nog halva sjön, ligger inom Stora Sjöfallets nationalpark. Mellan de riksintressanta stora områden inom Norrbotten som avser naturvård och friluftsintresse ligger Jaurekaska centralt. På norra sidan når Sjaunja - föreslaget som ny nationalpark ned till sjösystemet och på södra sidan ligger området UltevisSitojauresänkan-Harrejaur. Hela Norrbottens fjällområde utgör riksintresse för friluftslivet. Pä båda sidor om Jaurekaska möter s.k. obrutet fjällområde.

Skyddsvärden

Jaurekaska-strömmarna håller i stor utsträckning vinteröppet vatten, vilket är av stor betydelse för många sjöfågelarter. Särskilt under våren kan 100-tals sångsvanar uppehålla sig där, ofta under lång tid vid sin flyttning. Till­gången till föda och öppet vatten är avgörande. Havsörn är ocksä vanlig här. Jaurekaska besöks alltjämt av utter, idag en av landets mest sällsynta djurar­ter.

Enligt fiskeriintendenten är Langas den sjö som har störst betydelse för fisket i Stora Luleälven. Ett antal bofasta har här sin huvudsakliga inkomst av fisket, som också är viktig som binäring för renskötande samer i området. Isfiske bedrivs på vårvintern av ett stort antal fritidsfiskare. Fiskutsättning görs av Vattenfall i alla älvsystemets sjöar, men, utom i Langas, gör sig den s.k. regleringseffekten numera gällande genom allmän nedgång i fiskbestån­den. För reproduktion av den egna öringstammen är Jaurekaska därför av stort värde så länge lekbottnarna bibehålls. Detta är den enda kvarvarande delen av huvudälven med naturliga reproduktionsmöjligheter.

För turism och friluftsliv är Jaurekaska, trots sin begränsade utsträckning, av stort värde. Fisket med tillgäng på öring och harr är attraktivt. "Vägen västerut" som passerar Jaurekaska är, särskilt sommartid, ett viktigt trafik-stråk som leder in i ett av värt lands mest besökta högfjällsområden. För na­turupplevelsen och landskapsbilden skulle varje utbyggnad här vara starkt negativ.

30



utbyggnadsfrågans behandling                                                     Prop. 1992/93:80

Ekströmska utredningen har redovisat en utbyggnad i Jaurekaska som ett      onaga 1 projekt med årsproduktionen 45 GWh. Det presenterades av Vattenfall i ett sent skede av utredningen och endast i form av en skiss. Någon bedömning av inverkan på omgivningar och motstående intressen kunde inte göras. Älv-sträckan ansågs därför inte kunna placeras i utredningens rangordning.

I vattenkraftberedningen har ett projekt redovisats. Langas med produk­tionen 31 GWh/är, men beredningen tog inte upp detta i sitt förslag. Utbygg­naden ingår inte i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Vattenfall ingav 1982 och 1983 ansökningar om tillstånd att få anlägga reg­leringsdamm vid Jaurekaska och därmed fä reglera Langas, och alternativt en kraftstation i Jaurekaska. Ansökningarna ledde slutgiltigt till ett beslut där regeringen fann de båda ansökta företagen ej tillåtliga.

1 en 1990 ingiven ansökan till vattendomstolen begär Vattenfall tillstånd till ändring av de för Langas gällande vattenhushållningsbestämmelserna. Detta skulle innebära en skärpning av korttidsregleringen i Vietas kraftsta­tion så att dygnsvariationerna i Langas nära nog fördubblas, en ökning frän 0,27 m till 0,5 m och per vecka en ökning frän 0,7 m till 1,0 m. Allvarliga och förvärrade skador kan befaras uppkomma bl.a. på fiske, isar och kommuni­kationsmöjligheter på sjön. Förbindelsen över Langas till Svenska Turistför­eningens fjällstation Saltoluokta utgör en del av Kungsleden med stor bety­delse för fjällturismen i Sverige. Fjällstationen är öppen även vintertid. Reg­leringen avses ske inom de tidigare fastställda regleringsgränserna. Domsto­len har ännu inte avkunnat dom i ärendet.

Motion

I fp-motion Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om sädan änd­ring av NRL att Luleälven sträckan mellan Vietas och Stora Lulevattnet skyddas.

Egna synpunkter

Trots all påverkan genom vattenregleringen i älven finns beaktansvärda na­turvärden kvar som talar för att Jaurekaskaforsen bör garanteras ett skydd mot utbyggnad. Som enda återstående strömsträcka längs Luleälven kan Jaurekaska anses utgöra en ekologisk brygga som binder samman de stora tjäll- och skogsområden vars skyddsintresse NRL avser att försäkra. Denna del av älven har en viktig roll som refugium för att bibehålla något av den ursprungliga älvens biologiska funktion. Inte minst gäller detta betydelsen för reproduktionen av de egna öringsstammarna som är viktiga för Langas och Stora Lulevattnet. Det gäller ocksä utterförekomsten som bör ses mot bakgrunden av Sveriges åtaganden i samband med undertecknandet av Bernkonventionen.

Det av Vattenfall sökta tillståndet om ändring av regleringsbestämmel­serna för Langas kan befaras medföra ytterligare stora skador i sjön, och sannolikt också i Jaurekaska.

Det kan ifrågasättas om ett skydd enligt NRL i Luleälven skall avse endast     31



Jaurekaskaforsen, eller som i ovannämnda motion föresläs, sträckan från     Prop. 1992/93:80 Vietas till Stora Lulevattnet. Mycket talar för det senare förslaget som inne-     Bilaga 1 bär ett förebyggande av nya stora skador som ev. också kan drabba Jaure­kaska. Jag vill förorda det senare alternativet. Ett ytterligare intrång i Stora Sjöfallets nationalpark torde för övrigt förutsätta medgivande av riksdagen.

o

Abyälven

Några riksintressen för naturvärd, friluftsliv eller kulturminnesvärd har inte angivits för Abyälven.

Allmän beskrivning

Abyälven, som tillhör de mindre av skogsälvarna (tillrinningsområde 1 300 km"), rinner upp ca 2 mil norr om Arvidsjaur. I den övre delen finns sjöarna Vuotner, Lauker och Östra Kikkejaur. Älven nedströms är sjöfattig, utan större sidovattendrag och rinner delvis nära norr om Byskeälven. Den är i sitt nedre lopp brantare än nägon annan norrländsk älv och når högsta kust­linjen mindre än 5 mil frän kusten. Först där, vid Klubbforsen, möter odlad jord i någon omfattning och längre ned är den för norrländska förhållanden tämligen rik.

Skyddsvärden

Övre delen av Abyälven hyser mänga naturvetenskapliga värden, bl.a. in­tressanta moränomräden. Floran är artrik. Vid en inventering invid älven inom Arvidsjaur påträffades 248 arter (länsstyrelsen i BD-län 1977). Även den nedre delen av dalgången uppvisar på många ställen en intressant flora, bl.a. förekommer tibast.

Flera för den högre faunan betydelsefulla våtmarker finns längs älven. Ut­ter förekommer på flera ställen. Säkra observationer har noterats vid älvens övre del och vid Klubbfors. Under de senaste åren har utter iakttagits även vid Äbyn.

Abyälven hyser en god bäverstam som för närvarande sprider sig. Även bisam påträffas längs älven. Flodpärlmussla finns på flera ställen, rikligast i älvens nedre delar.

Älven är mycket rik pä forssträckor och har i långa avsnitt ren vildmarks­karaktär, som gör att den har högt värde för fritidsfisket. Fiskarterna domi­neras av harr, men där finns också havsöring, lax och netting (nejonöga) som går upp i älven och i dess nedre del har goda naturliga reproduktionsbottnar. Laxbeständet är av intresse även från genetisk synpunkt genom att laxen an­passat sig till ett så litet vattendrag med dess speciella miljöbetingelser. Abyälven är en av de få älvar där utsättning med laxyngel av andra stammar varit mycket begränsad och där den genetiska effekten på den ursprungliga laxen anses vara försumbar. Åbyälvens lax har därför ett mycket högt skyddsvärde. Senare års elfisken visar på mycket goda tätheter av laxungar jämfört med andra laxälvar.

Domänverket har vidtagit en hel del fiskevårdande ätgärder, och i viss ut-      32



sträckning har också goda naturliga reproduktionsförhållanden återskapats     Prop. 1992/93:80
genom flottledsrestaureringar i älven.
                                           Bilaga 1

Särskilt övre delen av Abyälven är av stort värde för det rörliga friluftsli­vet. Goda möjligheter erbjuds för kanotsport med sjöar, sel och lättpaddlade strömsträckor.

För renskötseln har Abyälven stor betydelse. Viktiga vinterbeten ligger nära älven, som också erbjuder goda beten i samband med flyttningarna. Genom skogsbrukets åtgärder har renskötseln vintertid i hög grad försvårats och en utbyggnad av älven skulle ytterligare kunna begränsa renskötselns möjligheter i älvdalen.

Arkeologiska undersökningar längs älven och särskilt kring Östra Kikke­jaur visar att älven och sjöarna varit viktiga bosättningsområden redan i forntiden. Äldre samisk kultur uppträder här inom samma omräde som fångstkulturen och representeras genom talrika lämningar. Ett stort antal boplatser av stenålderskaraktär har registrerats, men även gravar frän vi­kingatiden. Rikligt med äldre samiska lämningar har ocksä påträffats. Ut­byggnadsfrågans tidigare behandling

Till Ekströmska utredningen redovisades en relativt långtgående utbygg­nad, 6 kraftstationer, som med ett stort regleringsmagasin i Östra Kikke-jaure skulle ge ca 230 GWh/är. Med hänsyn till de relativt höga naturvärden som noterats och att utbyggnaden därför skulle innebära påtagliga skador placerades Abyälven i klass 3b.

Den utbyggnad som redovisas till Vattenkraftberedningen är 9 kraftstatio­ner med en sammanlagd produktion av 86 GWh/är. Beredningen har hänfört projektet till klass B och inte tagit upp nägon utbyggnad av Abyälven i sitt förslag. Några projekt i Abyälven förekommer inte heller i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Planerad utbyggnad

Abyälven är hittills obetydligt utbyggd. En äldre kraftstation finns vid Hed­näs. Kraftintresset i älven företräds av Skellefte Kraft, som planerar utbygg­nad av älven. Enligt tillstånd i vattendom kommer en ombyggnad av Hednäs kraftstation att snart påbörjas, innebärande ett ökat vatten-och fallhöjdsut­nyttjande. I samband härmed anläggs en fisktrappa som möjliggör att laxen kan passera tiii älvens övre delar. Skellefte Kraft planerar närmast att begära tillstånd till reglering av Östra Kikkejaur, som med ca 2 m amplitud ger ett magasin om 30 Mm-'. Dämningen skulle skulle skulle begränsas till den högsta nivå som gällde för tidigare flottningsreglering.

De fallutbyggnader som nu planeras är kraftstationer vid Klubbfors (42 m fallhöjd) och Krokfors (20 m fallhöjd). Årsproduktionen med utnyttjande av regleringen i Östra Kikkejaur beräknas ge 40 GWh. Kraftbolaget avser att inrätta fiskväg förbi kraftstationerna och att lämna Abyälven nedströms Hednäs till havet utan utbyggnad.

Motioner                                              ,

I fp-motionen Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om sådan      o

ändring av NRL att Abyälven skyddas.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80


Egna synpunkter                                                                           Prop. 1992/93:80

Abyälven har framträdande värden av skilda slag vilket ställer den i klass tSnaga 1 med många av de vattendrag som anges som riksintresse för naturvård och friluftsliv. Inte minst har dess orördhet stor betydelse. Förekomsten av utter bör särskilt beaktas. Min bedömning är att värdet av föreslagen utbyggnad inte står i rimlig proportion till de natur-och även kulturminnesvärden som älven representerar. Mitt förslag är därför att Abyälven bör ingå bland de vattenområden som är skyddade enligt 3:6 NRL.

Malån

Område av riksintresse för naturvård, AC-län nr N29.

Allmän beskrivning

Malån är Skellefteälvens största biflöde (tillrinningsområde 1 829 km-). Ett flertal mindre åar i områdets övre del förenar sig till Malån och Skeppträskån som flyter saraman nära lappmarksgränsen, mellan Malå och Norsjö. Malån är rik på sjöar. Mest betydande är Malåträsk och Stora Skeppträsk i övre delen, och längre ned Mensträsket, Stora Kvammarn och Norsjön. Malån mynnar i SkeUefteälven vid Svansele strax nedan Vargfors kraftstation. Ån är tidigare flottningsreglerad, men ej utnyttjad för kraftproduktion. Dess lopp har i allmänhet ringa lutning och en stor del av fallet är koncentrerad till Strömfors-Storforsen, ca en mil nedan Malå.

Berggrunden i Malåns omgivningar är variationsrik med ett centralt stråk med malmförekomstcr. I Norsjötrakten har de finkorniga moränerna gynnat uppkomsten av ett leende odlingslandskap som är ovanligt i inlandet. Vid Storforsen har än skurit ut en kanjon. Sträckan närmast utflödet i SkeUef­teälven omges av ett stort randfält. Fromheden. Detta dcltakomplex är upp­byggt till en nivå strax under HK (högsta kustlinjen).

Skyddsvärden

Berggrunden har en gynnsam effekt på vegetationen längs ån med en artrik flora. Brakved och orkidéer förekommer, pors är inte ovanlig. Särskilt nämns Malåträsket med sandstränder, omfattande vassområden och en kalk-gynnad flora.

En stor biotopvariation, främst kring sjöarna, gynnar också faunan. Mal­ån säväl som Skeppsträskän är ett viktigt uttervatten, och hyser även ett väx­ande bäverbestånd. Malån har bestånd av öring, harr och sik. Skeppträskån har stor öring, harr och nejonöga. Kräftor har inplanterats och flodpärlmuss­lor förekommer. För det lokala och regionala flsket har dessa vatten stor be­tydelse till följd av Skellefteälvens hårda reglering.

Malån är värdefull även från rekreationssynpunkt. Kanotledsbeskriv-ningar finns för de båda åarna.

Malåträsket är såsom en av Norriands boplatsrikaste sjöar av stort kultur­historiskt värde. Särskilt i åns övre del finns talrika samiska lämningar och

34



även stenåldersboplatser. I Norsjö centralort, bebyggd redan på 1500-talet,     Prop. 1992/93:80
har rika fynd gjorts från sten-, brons- och järnåldern.
                   Bilaga 1

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

1 Ekströmska utredningen redogörs för relativt omfattande utbyggnadspla­ner med flera stora sjömagasin och en serie kraftverk nedanför Malåträsk. Ett alternativt utnyttjande av kraftresursen innebär överledning från ett stort regleringsmagasin vid Ol-Ersselet till Vargfors dämningsområde.

Utredningen konstaterade beträffande båda utbyggnadsalternativen att de skulle förutsätta relativt omfattande ingrepp. Bevarandevärdena var jämna och relativt höga. I valet mellan klasserna 3b och 2 valde utrednings­mannen med viss tvekan den lägre klassen.

Till vattenkraftsberedningen finns projekt redovisade som dock inte tas upp i beredningens förslag. Nägon utbyggnad i Malån finns heller inte bland projekten i riksdagens vattenkraftplan.

Fallhöjdsägare är Vattenfall och Skellefte Kraft som inte aviserat några utbyggnadsplaner i Malån.

Egna synpunkter

Malån representerar ett orört bivattendrag av betydande storlek där huvud­vattendraget SkeUefteälven är fuUständigt utbyggt och hårt reglerat. Än har rika naturvärden som motiverar att den anges som ett riksintresse för natur­vården. Några utbyggnadsanspråk förefaller för närvarande inte vara rik­tade mot åns energiresurs. Det finns enligt min bedömning goda skäl att Mal­ån i sin helhet ingår i förteckningen pä de vattenområden som är skyddade enligt 3:6 NRL.

Sävarån

Område av riksintresse för naturvård, AC-län nr N73.

Allmän beskrivning

Sävarån tillhörde mindre skogsälvarna (avrinningsområde 1165 km). Käll­området utgörs av ett sjörikt myrområde strax öster om Vindelälven vid Åm-sele. Från Lill-Sävarträsket 7 mil från kusten har ån ett brantare lopp med strömmar och forsar omväxlande med sel. Den mynnar i Kvarken nära Umeå. Jordbruksbygd förekommer främst vid Botsmark, Gravmark, Bull-mark och Sävar. I Sävarån finns numera inga kraftverk. Sedan tidigare då flottning bedrevs i ån finns ett stort antal dammar i sjöutloppen. Efterbe­handling har senare utförts genom att stenkistor borttagits, sidogrenar öpp­nats, stenmassor återförts till strömfåran etc.

Skyddsvärden

Av områden med geomorfologiskt intresse kan pekas på ett vidsträckt död-

isområde strax ovan HK, i småbruten moränterräng vars svackor är upp-           35



fyllda med sjöar och småmyrar. Nära utloppet omges än av ett av landets bäst     Prop. 1992/93:80 utvecklade drumlinlandskap. Värdefulla bildningar finns också på sträckan     Bilaga 1 Gravmark-Bullmark.

Från ekologisk synpunkt utgör hela vattensystemet ett viktigt forsknings­område som exempel på en skogsälv med varierad vattenkemi och därav föl­jande olikheter i växt- och djurliv. Här finns en rik provkarta pä vatten från näringsfattiga sjöar i källområdet till de näringsrika miljöerna längre ner. Vid Ekträsk finner man bl.a. den sällsynta sjöranunkeln och klibbal som an­ses ha levt kvar från Ancylustiden. Många intressanta växtlokaler finns längre ned längs ån med särpräglad flora, t ex i djupt nedskurna raviner med yppig lövvegetation. Nedströms Sävar finns lokaler med bl.a. grönskära och brunskära, gul svärdslilja och skogssäv.

Till stora delar har ån en vUdmarkskaraktär och den har en rik fauna. En fast rådjursstam förekommer och bävern är spridd längs hela ån. För fågelli­vet finns många goda rastiokaler, t.ex. vid Botsmarksträsket. Nedströms Sä­var rastar stora flockar av tranor och sångsvan vid sin flyttning.

I ån finns lokala bestånd av kräftor och flodpärlmusslor. Sävarån har ett värdefullt fiske upp tUl Storsävarträsk. Fiskevårdande ätgärder har utförts, och fritidsfisket har snabbt expanderat.

Sävarån är mycket värdefullt från rekreationssynpunkt, inte minst genom sitt läge i Umeåtrakten. Bl.a. är ån en uppskattad kanotled.

Utbyggnadsfrågans behandling

Ekströmska utredningen konstaterar att några konkreta planer pä utbygg­nad inte presenterats. Frän kraftintressets sida har man bedömt det möjligt att utvinna ca 200 GWh/år i älven. Sävarån har betydelse för friluftslivet och är välbelägen i förhållande till Umeå. Beträffande övriga bevarandevärden rådde viss osäkerhet. I valet mellan klass 3a och 2 valde man att placera älven i den senare klassen.

Till vattenkraftberedningen redovisades ett stort antal kraftverk (10 st) av Skellefte Kraft. Totalt skulle 180 GWh/år kunna utvinnas, men till relativt höga kostnader. I beredningens förslag till plan för vattenkraftutbyggnad upptas inte Sävarån, och några projekt har heller inte förts fram i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Egna synpunkter

Sävarån tillhör de mindre skogsälvar som bevarat sin karaktär som outbyggt vatten. Dess naturvärden är av riksintresse. Älvens belägenhet nära Umeå ger den särskilda värden sora lätt tillgängligt omräde för ekologiskt inriktad forskning och som fritidsområde med möjligheter för många människor till rika naturupplevelser. Ett väl motiverat skyddsintresse talar enligt min me­ning för att Sävarån bör tillhöra de vattenområden som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

36



Gideälven                                                                   Prop. 1992/93:80

Område av riksintresse för naturvärden i Y-län, nr N29 samt i AC-län nr         °

N92. Områdena avser Gideälven mellan Stennäs och Björna kraftverk.

Allmän beskrivning

Gideälven är en av de största norrländska skogsälvarna. Den rinner upp i Södra Lappland några mil öster om Vilhelmina och 20 mil frän Bottenhavet där den mynnar vid Husum. De största tillflödena är Flärkän, Lägstaån och Hemlingån. Tillrinningsområdet är relativt sjöfattigt. De naturliga variatio­nerna i vattenflödet har därför varit stora. Tillkomsten av ett stort reglerings­magasin, Skinnmuddselet, skapat genom överdämning av ett 27 km stort myrområde strax väster om Fredrika, har i hög grad utjämnat dessa. I ut­loppsdammen har samtidigt anlagts ett kraftverk benämnt Stennäs. Det flöde som tappas till älven är starkt reducerat (4,5 mVs) under våren-somma­ren då magasinet fylls.

Gideälven mellan kraftverken Stennäs och Björna, en 6 mil lång sträcka, på vilken älven faller 106 m, är till större delen outbyggd. På sträckans nedre del ligger ett äldre kraftverk, Gammelby. Från Björna är älvens fall ned till havet, 144 m, fullt utbyggt i fyra kraftverk (Björna, Gideå, Gidböle och Gi-deåbacken).

Skyddsvärden

Det dominerande naturvårdsintresset för Gideälven är idag koncentrerat till de outbyggda älvpartierna uppströms Björna, och består i älvens orörda ka­raktär med särskilda inslag av geovetenskapliga och faunistiska värden. Trots negativa effekter från Skinnmuddselets reglering har älven här behållit höga naturvärden.

På de övre delarna av sträckan domineras stränderna av skogsmark. Först vid Nyliden och Hemling möter ett mera öppet jordbrukslandskap. Älvens omgivningar präglas av den mäktiga Gideälvsåsen som följer vattnet från Stor-Tällvattnet, ofta med nipformationer. Vid Aspsele och vid Flärkåns ut­flöde i älven återfinns två stora isälvsdeltan. Särskilt Lockstafältet, länets mest intressanta s.k. HK-delta, uppvisar en rik variation av fluviala bild­ningar från istidens sista skede.

Botaniskt anses Gideälven som helhet vara tämligen artfattig. Den domi­nerande berggrunden inom den här aktuella älvsträckan består av svårvitt-rad Revsundsgranit, varför lokaler av växtgeografiskt intresse förekommer sparsamt. Den artrikaste och frodigaste vegetationen återfinns längs forsar­nas storblockiga moränstränder.

Faunistiskt intressant är älvsträckan dels genom förekomst av utter, dels
finns här ett strömlekande harrbestånd, som av Fiskeristyrelsen anges vara
av stort genetiskt intresse. Även flodpärlmussla - som mer frekvent före­
kommer i Hemlingsån - har påvisats i älven. Goda bestånd av öring före­
kommer upp till Stora Tällvattnet och i biflödena. I lugnvattnen finns sik,
abborre och gädda. Fritidsfiske, och i sjöarna husbehovsfiske, bedrivs efter
hela älvsträckan.
                                                                                                  37



Utbyggnadsfrågans tidigare behandling                                        Prop. 1992/93:80

Till Ekströmska utredningen redovisades i stort sett den utbyggnad som nu Btiaga 1 är genomförd. Därutöver fanns en planerad utbyggnad uppströms Björna­fallet som skulle ge 40 GWh/år. Utredningen fann att älven värderats högt från olika bevarandesynpunkter men utan någon utpräglad toppvärdering. Fortsatt utbyggnad skulle ge ett relativt stort energitillskott med god lönsam­het. Gideälven var därför en av de skogsälvar som i första hand kunde komma i fråga och den placerades därför i klass 2.

Vattenkraftberedningen behandlade projekten Skinnmuddselet och Sten­näs kraftverk samt uppströms Björnafallet där en utbyggnad avses ge en pro­duktion av 100 GWh/år. Angående Skinnmuddselet uttalar beredningen att "miljöproblem i samband med detta projekt kan bli betydande". Den redo­visades i klass B i beredningens plan.

Utbyggnaden i Gideälven ingår i den nu aktuella vattenkraftplanen som godtagits av riksdagen. Älvsträckan är därför av riksintresse också från ener­giproduktionssynpunkt, enligt 2:8 NRL.

Aktuell utbyggnad

Fallhöjden i Gideälven disponeras av Gidekraft AB (Graningeverken) som ingivit ansökningar avseende utbyggnad av hela älvsträckan. Fallhöjden nedströms Garamelby kraftverk (37,5 m) byggs enligt ansökan 1988 ut i tre kraftverk. Ett alternativt förslag, benämnt Hemlings kraftverk, ingavs 1990 och avser utbyggnad av samma fallhöjd i ett verk med en 4 km lång tunnel. Viss rainimitappning i älven förutsätts.

Under 1991 har ytterligare fyra ansökningar ingivits tUl vattendomstolen. De avser en fullständig utbyggnad av Gideälven med fyra kraftverk mellan Stennäs och Gammelby, totalt med 63 m fall.

Den planerade utbyggnaden har mött starkt motstånd från en stor majori­tet av lokalbefolkningen. Örnsköldsviks kommun, länsstyrelsen i Väster­norrlands län och Naturvårdsverket har i yttranden tUl vattendomstolen be­slutat motsätta sig tillstånd till utbyggnaden. Ett viktigt motiv härtUl är före­komsten av de sällsynta och skyddsvärda djurarterna utter, flodpärlmussla och strömlekande harr. En samrådsgrupp för Hemlingsforsarna, tillsatt på uppdrag av Gidekraft AB och Örnsköldsviks kommun för att belysa konflik­ten mellan de båda riksintressena, har efter undersökning funnit att en ut­byggnad inte är förenlig med långsiktigt bevarande av de tre nämnda ar­terna. Naturvärdsverket har i yttranden till Kammarkollegiet bl.a. hänvisat till Sveriges ansvar genom undertecknandet av Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter.

Även Fiskeriverket har klassat älvsträckan som riksintressant främst med hänsyn till den genetiskt värdefulla harrstammen. Av den anledningen mot­sätter sig också Fiskeriverket bifall till utbyggnaden, såväl i Hemlingsforsen som de fyra kraftverken på övre delen av älvsträckan.

Kammarkollegiet har anmält ärendena till regeringen och begärt att rege­ringen med stöd av 11 kap 3 § vattenlagen skall förbehålla sig att pröva tillåt­ligheten av de ansökta företagen.

38



Motioner                                                                      Prop. 1992/93:80

I två fp-motioner, Bo 518 och Bo 523 (1991/92), hemställs om att riksdagen     Bilaga 1 beslutar om en sådan ändring av 3:6 NRL aft Gideälven uppströms Björna kraftverk undantas från vattenkraftutbyggnad.

Egna synpunkter

Ett långtgående utnyttjande av älvens produktionskapacitet utgör för Gra­ningeverken ett ekonomiskt intresse och är samtidigt ett riksintresse från ut­byggnadssynpunkt. Detta ställs emot ortsbefolkningens vilja att leva kvar i sin hembygd på de vUlkor som den outbyggda älven ger. Härtill kommer att älven i denna del äger naturvärden som är av riksintresse. Vid avgörandet av fråga om tillstånd till utbyggnaden torde en prövning erfordras med ut­gångspunkt från såväl 2:10 NRL som Bernkonventionen och vattenlagen. Enligt min mening är ett bevarande av Gideälven i dess outbyggda tillstånd det ändamål som på lång sikt bäst främjar en god hushållning med naturre­surserna. Jag föreslår därför att sträckan från Stennäs kraftstation till övre gränsen för dämningen från Björna kraftverk bör ingå bland de älvsträckor som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Meåforsen i Faxälven

Område för riksintresse för naturvård i Y-län, nr NIO och för friluftsliv nr Fl.

Allmän beskrivning

Faxälven, den södra grenen i Ångermanälvsystemet, rinner upp i Norge nordväst om Gäddede, passerar Ströms Vattudal varifrån den 12 mil längre ned i sydostlig riktning förenar sig med Angermanälven nära Sollefteå. Älv­en är i sin helhet utbyggd med kraftstationer utom den ca 22 km långa älv­sträcka där Meåforsen är belägen. Denna fria del av Faxälven börjar ned­ströms utloppskanalen från Edsele kraftverk och ansluter i sin nedre till Hel­gumsjön. Där får älven ett meandrande lopp och övergår i ett vidsträckt delta. Helgumsjön aren långsträckt sjö med odlad bygd på båda sidor. Förse kraftverk 5 km längre ned utövar reglering av Helgumsjön. På sträckan när­mast mynningen faller älven mer än 100 m på 15 km och fallet tillgodogörs i kraftstationerna Förse (20 m) och Hjälta (82 ra).

Skyddsvärden

Älvsträckan mellan Edsele och Helgumsjön är den sista outbyggda delen i hela Ångermanälvsystemet med undantag för dess källflöden som är fredade enligt 3:6 NRL. Vattenflödet är visserligen reglerat men till stor del består ändock märkliga naturvärden, vilka också utgör grunden för älvens bety­delse för friluftsliv.

Älvavsnittet är en dalgång som vid inlandsisens avsmältning fyllts av sedi­
ment under havets nivå. Genom älvens eroderande verksamhet har landska-
     39



pet utformats då landet höjt sig och därefter genom fortlöpande processer.     Prop. 1992/93:80 Topografin har stor variation med erosionsbrantor, terrasser, nipor, raviner.     Bilaga 1 grusåsar etc, men också mer ovanliga formationer såsom deltabildningen vid utloppet i Helgumsjön. Landskapet ger en ovanligt klar bild av älvdalens utvecklingshistoria med få motsvarigheter i vårt land.

Älvens fall på sträckan, ca 4 ra, är i huvudsak koncentrerat till Meåforsen med en längd av 2 km. Längs västra sidan av älven följer Faxälvsåsen med hög och brant skogklädd älvbrink. Östra sidan består av en eroderad slänt med skogklädda nipor och raviner. Dalgången företer en rik växling mellan uppodlad småbrukarbygd, tallmoar och barrskogsslutningar.

Meåforsen hyser ett gott bestånd av öring och strömstationär harr och är av stort lokalt fiskeintresse. Särskilt älvens harrbestånd bedöms av Fiskeri­verket äga ett högt fiskeribiologiskt - genetiskt värde och kan användas som genbank vid fiskodlingsbehov av denna harrtyp. Tillgången betecknas av Fiskeriverket som ett riksintresse.

Längs älvsträckan har utter regelbundet observerats. Älven utgör också en klassisk lokal för bävern, som återinplanterades i Faxälven på 1920-talet efter att ha varit försvunnen från vårt land i 50 år. Den har funnit sig väl tillrätta och spritt sig härifrån över landets norra del. Älvregleringarna har dock vållat djuret svårigheter.

Helgumsjöns delta är ett av landets största insjödeltan, mer än 9 km2 stort, med välutvecklade meanderslingor, s.k. korvsjöar, levéer och ero-sionsärr. Det befinner sig i ett sent utvecklingsstadium. Kulturpåverkan har tidigare varit stark genom bete och slätter. Deltat hyser ett art- och individ­rikt fågelliv och är som rastlokal för flyttfågel det viktigaste i länet näst efter de kustnära. Älg, rådjur och bäver förekommer och här finns också viktiga biotoper för utter.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Ekströmska utredningen har Meåforsen placerats i klass 1, dvs. bland sträckor med måttligt bevarandeintresse. Detta projekt ställdes mot det för domstolsprövning vid denna tidpunkt aktuella alternativet att öka dämning och korttidsregleringen i Helgumsjön. Med hänsyn till de allvarliga skador som skulle drabba framför allt sjöns delta och den lilla energivinsten (14 GWh/år) av företaget placerades Helgumsjön i klass 3b. Företaget kom aldrig till genomförande.

Vattenkraftberedningen har tagit med Meåforsen i sitt förslag till utbygg-nadsplan och placerat detta projekt i klass B. I den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår Meåforsen - och torde därför få be­traktas som ett riksintresse för energiproduktion. Enligt planen ger utbygg­naden 42 GWh/år och fallägaren är Graningeverken-Edsele Kraft AB. Nå­gon ansökan om tillstånd till utbyggnad är ännu inte aktuell.

Åtgärder (or skydd av området

Länsstyrelsen i Y-län har beslutat inrätta ett naturreservat som innefattar

Meåforsen. Beslutet har överklagats av kraftbolaget som anser att en even-     40



tuell kraftutbyggnad i Meåforsen skall få prövas enligt vattenlagen före etl     Prop. 1992/93:80
beslut om inrättande av naturreservat. Naturvårdsverket har i skrivelse till     Bilaga 1
länsstyrelsen uttalat sitt stöd för reservatsbeslutet och anser att Meåforsen
           '"

bör skyddas med stöd av 3:6 andra stycket NRL. En utbyggnad innebär på­taglig skada av naturmiljön och bör därför enligt naturvårdsverket inte få företas.

Motion

I fp-motion Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om en sädan ändring av NRL att Meåforsen i Faxälven skyddas.

Mina synpunkter

Älvsträckans värdering som riksintresse för naturvård och friluftsliv bygger på ett utredningsunderiag som bara i begränsad omfattning fanns tillgängligt för Ekströmska utredningen. Bl.a. har landets utbyggda vattenkraft under de senaste 15 åren inte obetydligt ökat. Exempelvis räknar man med att 95 % av vattenkrafttillgångarna i Västernorrlands län nu är utbyggda. Sollefteå kommun har understrukit i sin översiktsplan att bygdens naturliga vattenmil­jöer vad gäller älvarna undergått nästan total omvandling. Så gott som allt forsande vatten har tystnat och fisket starkt försämrats. Det anges att sträckan Edsele-Helgumsjön bör undantas från vattenkraftutbyggnad.

Situationen kan i viss mån te sig komplicerad. Frågan om avsättande av naturreservat är ännu inte avgjord. De båda riksintressena som avser skydd resp utbyggnad skall prövas mot varandra enligt 2:10 NRL. Tillstånd till ut­byggnad skall prövas enligt vattenlagen. Ett bärkraftigt beslut om skydd så­som naturreservat torde innebära att de senare prövningarna inte kommer att ske.

Utan att ta ställning till den formellt korrekta behandlingsgången är min bedömning att Meåforsen, med de höga och mångskiftande naturvärden den företräder, bör vara skyddad från utbyggnad enligt 3:6 NRL. Detta skydd bör enligt min mening avse Faxälven från slutet av utloppskanalen frän Eds­ele kraftverk till och med deltat i Helgumsjön.

Nedre Hårkan

Område av riksintresse för naturvård i Z-län, nr N28, Samt område av riksin­tresse för kulturminnesvården nr 37.

Allmän beskrivning

Hårkan, Indalsälvens största biflöde med avrinningsområde 4 026 km av­
vattnar i sin övre del Liernes fjällområde i Norge och angränsande fjäll på
svenska sidan. Genom ett långsträckt band av sjöar sänker sig Hårkan i syd­
ostlig riktning och mynnar i Indalsälven ca 2,5 mil nedströms Storsjön.
Nedre Hårkan - den del som är redovisad som ett riksintresse - utgör den
outbyggda sträckan från Sandvikssjön till Huse där Högfors kraftverk ne-
          41



derst i älven dämmer en kort sträcka av älven. Hårkan har i denna del ett     Prop. 1992/93:80 nästan rakt lopp mot syd-sydost ca 25 km. Nedströms Sandvikssjön bildar     Bilaga 1 Hårkan en relativt brant forssträcka, Edsforsen, varefter följer en, närmare milen, lång flackare älvsträcka. En brantare fors, Oxforsen, avslutar loppet ned mot Högfors dämningsområde.

1 sin nedre del rinner Hårkan inom det jämtländska silurområdet, och om­givningarna karaktäriseras av mjuka terrängformer med vidsträckta skogs­åsar. Bebyggelsen ligger i höjdlägen ovan älven, vilket bynamnen vittnar om: Husas, Forsåsen, Häggenäs.

I södra delen av Sandvikssjön börjar ett stråk av glacifluviala avlagringar som utan avbrott kan följas längs Härkan ända ner till Indalsälven. Det före­kommer dessutom vidsträckta grusfält längs dalsidorna, särskilt på älvens västra sida. Säväl former som raaterial varierar, med deltaterrasser, åsryggar, kullar och strömrännor, i material från mellansand till grusigt - stenigt och blockigt isälvsmateriai. Stränder av nipkaraktär förekommer längs många avsnitt av älven.

Kraftutbyggnaden i Hårkan päverkar i viss utsträckning vattenregimen i älven. I Rörvattenån som awattnar fjällområdet väster om Hotagen finns två kraftverk, Stensjöfallet och Kvarnfallet, samt regleringsmagasinet Stora Stensjön (173 Mm-'). Hotagen är reglerad med 3,5 m amplitud (147 Mm-*). MeUan Ockern och Sandvikssjön är fallhöjden utbyggd i Näsaforsens kraft­verk, och nederst i Hårkan ligger Högfors kraftstation. Den totala regle­ringsgraden är förhållandevis låg, i nedre Hårkan ca 12 %.

Enligt 3:6 NRL är Hårkan uppströms Hotagen (sjön?) skyddad mot vat­tenkraftutbyggnad.

Skyddsvärden

Silurgrunden sätter sin prägel på Hårkan och dess omgivningar. Hårkan ut­gör ett limnologiskt intressant vattendrag. Genom naturlig tillförsel av kalk motverkas försurningar, här liksom i Långan och Ammerån. Vattnet har så­ledes goda pH-värden och är i övrigt av hög kvalité. Älven kan därför i fram­tiden fungera som genbank vid restaurering av andra försurade vattendrag.

Fisktillgången i Hårkan är god med öring och harr som har reproduktions-och uppväxtområden i älven. Öringen kan bli mycket storvuxen. Fisket är helt upplåtet för kortfiske och älven är i sin helhet lätt tillgänglig. Sedan flott-ningens nedläggning 1969 har orafattande fiskeförbättrande åtgärder utförts, bl.a. genom att återföra stora mängder stenblock till älvfåran. Utsättning sker årligen av framför allt harr uppodlad i Hårkans vattensystem. Fiskeri­verket har betecknat nedre Hårkan som område av riksintresse för fritids­fiske.

Från botanisk synpunkt är Hårkan intressant. I myrområden och numera övergivna slåtterängar är ört- och orkidérikedomen påfallande stor. Blod-och ängsnycklar hör till de mer iögonfallande arterna, liksom guckuskon. Den sällsynta brunkullan har några lokaler intill Hårkan. På stränderna före­kommer den skyddsvärda och ovanliga järatlandsmaskrosen ganska rikligt.

Hårkans dalgång har sedan länge varit befolkad. Detta framgår av före­
komsten av stenåldersboplatser och täta bestånd av fångstgropsystem pä
42



sand- och grusplatåer längs en 15 km lång älvsträckning. Beståndet omfattar     Prop. 1992/93:80 ca 350 fångstgropar enligt Riksantikvarieämbetet, som betecknat denna del     Bilaga 1 av Hårkan som ett riksintresse för kulturminnesvården.

Hårkans värde för friluftslivet är påtagligt. Den viktigaste attraktionen är härvid fisket. Nedre delen av älven ligger inom Östersunds närområde och besöks av många människor. Ett förhållandevis stort antal fritidshus finns i älvens närhet. Hårkan har goda förutsättningar som kanotled, den är lätt-paddlad med få sträckor där bärning måste ske. Tillgång på natursköna rast-och övernattningsplatser gör området attraktivt. Inte minst bedöms Hårkan ha ett högt potentiellt värde för rekreation och friluftsliv, dock under förut­sättning att älvens strömsträckor inte blir utbyggda.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Sehlstedtska utredningen redovisas två projekt på nedre Hårkan, Edsox­forsen (18 MW) och Högfors, ombyggnad (10 MW). I den slutliga rangord­ningen placerades Edsoxforsen i klass 3b och i Högfors i klass 2. Motive­ringen är bl.a. beträffande Edsoxforsen, att "projektet medför uppdämning av en lång älvsträcka i den nedre och relativt opåverkade delen av Hårkan. Projektet berör ett område som är av största intresse för fornminnesvården och dessutom är väsentligt att bevara från rekreationssynpunkt". Beträf­fande Högfors förutsätter utredningsmannen vid sin klassning att tUlräcklig rainimitappning sker genom kanjonlandskapet nedströms det gamla kraft­verket.

1 vattenkraftberedningen redovisas tre projekt inom den nedre delen av Hårkan: Hotagsströmmen (40 GWh/år), Edsoxforsen (73 GWh/år) och Högfors (65 GWh/år). Samtliga placerades i klass B i beredningens plan. I den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår de tre pro­jekten. De torde därmed få betraktas som riksintressen för energiproduk­tion.

Av de tre projekten är Högfors numera taget i drift. Beträffande Hotags­strömmen och Edsoxforsen föreligger inte såvitt känt några beslut om ut­byggnad från fallägarnas sida.

Motioner

De motioner som ingivits till riksdagen (fp, c, v, mp) avser skydd enligt 3:6 NRL för hela Hårkan.

Mina synpunkter

Det från naturvårdssynpunkt riksintressanta området i Hårkan har begrän­
sats till dess outbyggda nedre del. Ett skydd som omfattar hela Hårkan bör
avse älven från och med Hotagssjön till dess utlopp, eftersom den nu undan­
tagna delen ligger uppströms Hotagen. (Det kan te sig oklart om därmed
menas Hotagssjön med tillrinnande vattendrag, enbart övre älven Hårkan
ned till Hotagen - eller möjligen orten Hotagen). Förslagen i motioner och
andra skrivelser torde avse hela älven.
                                                               43



Väljer man att skydda hela Hårkan, d.v.s. nedströms Hotagssjön, kom- Prop. 1992/93:80 mer två kraftverk att inkluderas i området. Man bryter emellertid ingen prin- Bilaga 1 cip därmed, jämförelse kan göras med Piteälven och det där belägna kraft­verket Sikfors eller raed Eraån. I Hårkans undantagna övre del finns för öv­rigt två kraftverk - om man nu inte med skyddet avsett endast huvudälven som kommer från Norge. Bortser man från att två mindre kraftverk finns i älven nedom Hotagen, så torde värdet av naturvärds- och friluftslivsintresset snarast vara mer mångskiftande och större än enbart i den outbyggda delen. Mitt förslag är att Hårkan i sin helhet skall vara skyddad enligt 3:6 NRL.

Gimån

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i Z-län, nr N92 Gimån och nr F9 Gimån.

Allmän beskrivning

Gimån, Ljungans största biflöde (avrinningsområde 4 231 km), är en skogs­älv som awattnar det sjörika omrädet sydost om Storsjön i Jämtland. De största sjöarna är Locknesjön och Revsundssjön. Gimån rinner fram omväx­lande med forsar och genom större och mindre sjöar. I sitt nedre lopp passe­rar den två stora, kraftreglerade sjöar: Holmsjön och Leringen, innan den när Ljungan i brant fall som är utbyggt (Torpshammars kraftverk). I övrigt är ån helt opåverkad av vattenkraftutbyggnad.

Gimån ligger inom det s k norrländska bergkullandskapet där berggrund­en utgörs av revsundsgranit och ådergnejs. Geomorfologiskt karakteriseras området av rundkulliga urbergshällor och storblockig morän. Nedre hälften av omrädet ligger under högsta kustlinjen. Längs ån finns delvis orörda skogsområden samt natursköna sjö- och älvsträckor. Till vissa delar har Gi-måområdet ren vildmarkskaraktär. Det är ändock i huvudsak lätt åtkomligt från allmänna vägar, vilket gör ån värdefull för turism och rörligt friluftsliv.

Naturvärden

Möjligheterna till fiske gör Gimån i hög grad attraktiv. Strömfiskeomrädena är spridda till många platser och är riksbekanta. God service och en stor och utvecklad fiskevårdsverksamhet finns. Fiskeristyrelsen har därför ansett att Gimån med hänsyn till fritidsfiske är av riksintresse.

Gimån lämpar sig i stora delar väl sora kanotvatten, även om kanoten i vissa svåra partier måste bäras förbi. Vissa biflöden är också attraktiva t ex Sännån.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Ett utnyttjande av åns vattenkraftsresurser har inte behandlats vid den un­
dersökning som gjordes i Sehlstedtska utredningen. Till vattenkraftbered­
ningen har Båkab redovisat ett antal möjliga fallutnyttjanden, 7 mindre
kraftverk, men beredningen fann inte anledning att ta upp en utbyggnad av
     44



Gimån i sitt förslag. Det förekommer heller inte några kraftutbyggnadspro-     Prop. 1992/93:80
jekt i den av riksdagen godtagna vattenkraftplanen.
                    Bilaga 1

Den del av Gimån som utgör område av riksintresse är angiven från Rev­sundssjön utlopp till Holmsjön.

Mitt förslag

I föreliggande förslag till skydd enligt 3:6 NRL mot vattenkraftutbyggnad bör avses hela Gimån uppströms Holmsjön i åns nedre del.

Nedre Ljungan

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i Y-län, nr N69 och nr F8, samt för kulturminnesvärden (6908/1565).

Allmän beskrivning

Nedre Ljungan är den ca 22 km långa sträckan från Viforsens kraftverk till älvens utlopp i Bottenhavet en mil söder om Sundsvall. Ljungan är i stort sett utbyggd med kraftverk och vattenmagasin utom i sina källflöden och mellan Havern och Holmsjön. Dessa delar av Ljungan är skyddade enligt 3:6 NRL. Från Viforsen har älven ett naturiigt fall på ca 11 m uppdelat på ett flertal långsluttande forsar och däremellan strömsträckor med snabbt framrin-nande vatten. Den genomgående korttidsreglering som utövas i Ljungans kraftstationer återrregleras i Viforsen, och flödet nedströms ut till havet är därför i stort sett opåverkat av denna reglering. Genom landhöjning och vattnets erosion sker här en levande påverkan på älvens stränder och botten­förhållanden.

Ljungan när havet genom en träng genombrottsdal omgiven av höjder upp till 200-250 m. Älven har i slingrande lopp skurit sig ned i mäktiga sediment­lager då landet höjt sig ur havet. Ett terrasslandskap bevuxet med tallskog, dominerar stränderna, pä rnånga ställen brant och med raviner. På älvens norra sida, i övre delen omkring Klingstatjärnen och i den nedre delen vid Nolby, präglas landskapet av öppna jordbruksmarker i vågig terräng. På denna sida som är väl åtkomlig från länsväg finns ett relativt stort antal fri­tidshus i älvens närhet medan bebyggelsen på södra sidan är mer sparsam till följd av sämre vägnät. Älvens mynningsområde som övertväras och följs åt norr av väg E4 har delvis karaktär av tätbebyggelse med äldre industrimiljö.

Skyddsvärden

Nedre Ljungans outbyggda älvsträcka utgör en numera sällsynt och värdefull
naturmiljö med särskild betydelse för fritidsfisket. Dramatiska naturpartier
med forsar, nipor, raviner och sydväxtberg ger karaktären av "vildmarks­
park" belägen på mindre än en halvtimmes färd från Norrlands största be­
folkningskoncentration, Sundsvall. Vegetationen i dalgången betingas av
dess topografi. Granskog dominerar de högre sluttningarna. På terrasserna
och i niporna är växtligheten mer omväxlande. Pä fuktigare mark återfinns
        45



örtrik barrskog och lövskog. Här växer t.ex. blåsippa, vitsippa, enstaka     Prop. 1992/93:80 stormhattar, nässelklocka, kungsljus. Strandvegetationen utgörs oftast av     Bilaga 1 blandskog med tämligen rik flora, t.ex. konvalj.

Ljungan är den enda älv i länet med naturiig reproduktion av lax. Nedre Ljungan är också ett viktigt reproduktionsområde för sik, harr, öring och havsöring. Vid Viforsen har ett centralfiske anlagts för fångst av främst avelslax för konstgjord uppfödning av laxsmolt. Fiskeribiologiskt är älv­sträckan enligt Fiskeristyrelsen av riksintresse. Fisket som utövas med 500-1 000 fiskedygn/är, varav en betydande del av utövarna kommer från andra delar av landet, är en central attraktion för områdets friluftsliv och turism. Främst är fisket inriktat på den mera lättfångade havsöringen. Årsfångster är för lax 1000 kg, öring 4 000 kg, sik 30 000 kg. Tidigare bedrevs även fångst av "nätting" (flodnejonöga), men under senare år har tillgången drastiskt minskat.

Nedre Ljungan tilldrar sig stort intresse från frilufts- och rekreationssyn­punkt, dels på grund av rika möjligheter till naturupplevelser i form av fiske, kanoting m.m., dels genom dess tillgänglighet mycket nära Sundsvalls tätort. Nedre Ljungan betecknas också som område av riksintresse för kulturmin­nesvården. På sträckan Kvissle-Nolby-Prästbolet anges bl.a. odlingsland­skap med gravfält, tidig medeltida kyrkoruin, lämningar från tiden meUan forntid och medeltid, sannolikt en huvudbygd med stormannabebyggelsen.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

I Sehlstedtska utredningen placerades projektet Viforsen i klass 1, d.v.s. bland älvsträckor med måttliga bevarandevärden. Utredningen betonar att det outbyggda älvavsnittet från Viforsen till havet är av mycket stort värde från rekreationssynpunkt, och att ingrepp i denna miljö måste därför betrak­tas som ytterst allvarligt. Det projekt som presenterats för utredningar, en ny anläggning uppströms det gamla kraftverket, förutsattes dock medföra begränsade ingrepp i miljön, bl.a. med en för fiskeintressena tillfredsstäl­lande tappningsplan.

Viforsens nya kraftverk togs i drift i början av 1980-talet. Några planer att härutöver utnyttja nedre Ljungan för kraftproduktion har inte framförts till vattenkraftberedningen eller senare i planen för vattenkraftutbyggnad som medgivits av riksdagen.

Egna synpunkter

De höga bevarandevärden av skilda slag som är knutna till Nedre Ljungan talar för att älven här bör vara skyddat för framtiden från olika slag av ex­ploateringar som kan negativt påverka dess värde. Exempelvis är det angelä­get att länsstyrelsens planer att bilda ett naturreservat för området vid Gren­forsen snart kan genomföras.

Frän vattenkraftintresset representerat av BÅKAB framförs för närva­
rande inte några utbyggnadsanspråk. Enligt min mening finns det goda skäl
för att Ljungan nedströms Viforsen till havet får ingå bland de älvsträckor
som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.
                                                                      46



Voxnan                                                                                           Prop. 1992/93:80

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i X-län, nr Nll och nr F7, samt område av riksintresse för kulturminnesvård nr 1C580.

Allmän beskrivning

Voxnan rinner upp i Härjedalen, helt nära gränsen till Hälsingland, där Sik­sjön 355 m.ö.h. utgör älvens källsjö. Voxnan som är Ljusnans största bif­löde, har ett avrinningsområde av 3 708 km, en längd av ca 15 mil och myn­nar i Ljusnan i sjön Varpen strax nedströms Bollnäs.

1 älvens nedre del till och med Vallhaga nära Edsbyn är fallhöjden ut­byggd. Med undantag för ett litet kraftverk, Storlugnströmmens kraftverk, är Voxnan i övrigt outbyggd och därmed den längsta outbyggda älvsträckan i södra Norrland. Sjöregleringar i tillrinningsområdet påverkar vattenregi­men i älven relativt obetydligt.

Övre Voxnan rinner fram genom en dalgång av mäktiga dimensioner där omgivande berg når 150-250 m över dalbotten. Loppet följer en nästan rak, tektoniskt bestämd linje i en serie smala sjöar raed obetydlig fall. På den följande 6 mil långa sträckan som avslutas med Hylströmmen sänker sig äl­ven 145 m och bildar ett stort antal forsar och fall, varav Hylströmmen med 23 m är det största. Vid denna nivå möter Voxnan högsta kustlinjen och är längre ned i huvudsak lugnflytande.

Vid inlandsisens avsmältning avsattes stora mängder isälvsmateriai, både på land och i den 7 mil långa havsvik sora sträckte sig in mot det område där Hylströmmen nu rinner. Längs hela området kan Voxnanåsen följas, långa sträckor som en skarpt avsatta getryggsäs, på några ställen vidgar den sig till åsnät med talrika dödisgropar. Nedströms Hylströmmen bildades omfat­tande deltan där de finkorniga sedimenten delvis omlagrats av vinden. Flyg­sandfält förekommer vid Voxnakröken. Uppströms Hylströmmen där isälvs-materialet avsatts på land har på båda sidor om älven bildats omfattande s.k. sandurfält, lagrade i flacka, kilometerbreda bankar genomdragna av ström­rännor i flätade mönster, s.k. braided river. Längs de nedre lugnflytande par­tierna bildar Voxnan ett välutvecklat och ännu aktivt meanderlopp med le­vande nipor, korvsjöar och rörliga sandbankar.

Skyddsvärden

En stor del av naturvärdena i den outbyggda delen av Voxnandalen är av geovetenskaplig art. De utgör också förutsättningar för de höga botaniska, zoologiska och rekreativa värdena.

Voxnan omges av barrskog, på isälvsavlagringarna oftast lavtallskog. Flacka deltan och sandurfält intas i hög grad av myrmarker.

Den relativt opåverkade naturliga flödesregimen gynnar en välutvecklad
zonering av en artrik strandvegetation. Vid inventering av den outbyggda
älven har inte mindre än 322 kärlväxter noterats. Flera sällsynta eller skydds­
värda arter ingår, t.ex. mandelpil, klotgräs, skuggviol, fågelstarr. Nedströms
Rullbosjön passerar älven område med rikare bergarter (Losformationen)
vilket skapat förutsättning för ett ökat antal kalkgynnade växter.
                       7



Djurlivet är bristfälligt undersökt. En utterinventering genomförd av Na-     Prop. 1992/93:80 turhistoriska riksmuseet 1984 har visat att utter förekommer i området kring     Bilaga 1 Hylströmmen och dess biflöden. Detta område har också särskilt goda förut­sättningar att bibehålla en livskraftig stam.

1 älvens forsrika delar finns goda stammar av öring och harr. Fiskeristyrel­sen anser att denna tillgäng, som är upplåten för sportfiske, bör betecknas som ett riksintresse, och att särskilt barren representerar en skyddsvärd stam. Den fridlysta flodpärlmusslan förekommer på flera ställen längs älven. Vid en begränsad inventering har också insektsfaunan visat sig intressant.

Älven har goda förutsättningar för "vildmarksturism". Bl.a. är Voxnan med biflöden känd som ett förnämligt kanotvatten - den är en av de tidigast utbyggda kanotlederna i länet. Som friluftsområde är älven emellertid ut­nyttjad endast i ringa grad. Många av lämningarna efter flottningsepoken har ett kulturhistoriskt värde och är inte sällan berikande för miljön. Vid Voxna ligger Voxna bruk och Voxna herrgärd med rika lämningar efter bruksepoken. Bruket är av högt kulturhistoriskt intresse och är angivet som riksintresse för kulturminnesvården.

Utbyggnadsfrägans tidigare behandling Till Sehlstedtska utredningen har inte redovisats några utbyggnadsintressen i Voxnan, och endast älvens nedre del markeras pä karta med outbyggda älvsträckor. Som översta befintliga kraftverk i älven anges Vallhaga strax uppströms Edsbyn.

I vattenkraftberedningens betänkande redovisades tre projekt i Voxnan uppströms Edsbyn, benämnda Hylströmmen, Vinströmmen och Finnstuga, vilka av beredningen placerats i klass B. Inga av dessa projekt ingick dock i förslaget till plan för vattenkraftutbyggnad. Beredningen upptar ocksä i sitt förslag projektet Runemo under klass objekt. Det anges att projektet förut­sätter en reglering av Hylsjön.

1 regeringens proposition 1983/84:160 med förslag till utbyggnad av vat­tenkraften ingick två projekt i Voxnan ovan Edsbyn, benämnda Hylström­men respektive Hylsjöns reglering. Riksdagen förordade emellertid att frå­gan om dessa båda projekt skulle övervägas, bl.a. mot inriktningen och om­fattningen av vattenkraftutbyggnaden i Gävleborgs län.

1 promemorian Ds 11984:26 "Komplettering av planen för vattenkraftsut­byggnader" fördes på nytt in ett förslag att Hylströmmen med Hylsjöns reg­lering skulle ingå i planen. 1 prop. 1984/85:120 ansåg miljö- och energiminis­tern mot bakgrund av remissutfallet på promemorian att det saknades förut­sättningar att föra Hylströmmen till planen. Riksdagen följde regeringens förslag. (BoU 1984/85:25, rskr. 364).

1 samband med behandlingen av proposition 1985/86:3, "Lag om hushåll­ning med naturresurser m.m." förde riksdagen Hylströmmen till de vatten­områden som undantas från vattenkraftutbyggnad enligt 3:6 NRL (BoU 1986/87:3).

Övrigt

Länsstyrelsen i X-län har beslutat att Voxnan med stränder skall skyddas
som naturvårdsområde. Förordnandet omfattar övre delen av Voxnan ner
till Måndagsfallet med undantag för Storlugn-strömmen där ett mindre
               48



strömkraftverk finns. En ansökan om att få bygga ut kraftverket har givits in     Prop. 1992/93:80 till vattendomstolen (1987). Länsstyrelsens beslut har överklagats till rege-     Bilaga 1 ringen av fallägarna (Hamra kapellag) som vill att beslutet skall undanröjas, och av naturvårdsverket som yrkar alt förordnandet också skall avse Stor­lugnströmmen. Ideella naturvårdsorganisationer stöder naturvärdsverket. Lokalt förefaller det finnas en opinion till förmån för kraftintresset.

Motioner

I ett flertal riksdagsmotioner (fp, c, v, mp) har Voxnan uppströms Edsbyn föreslagits få skydd genom 3:6 NRL.

Mina synpunkter

De bevarandevärden som Voxnans outbyggda del företräder är enligt min bedömning stora och väl dokumenterade. Viss sjöreglering utövas inom äl­vens tillrinningsområden, men verkningarna därav får anses vara begrän­sade, vilket exempelvis framgår av strandplanens växtzonering. Vid före­komst av sällsynta och utrotningshotade djuroch växtarter -utter, flodpärl­mussla i Voxnan - bör man enligt min mening alltid noga överväga skydd för vattendraget med hänsyn till det ansvar som Bernavtalet kräver.

Andra utbyggnadsintressen som är aktuella för bedömningen än i Stor­lugnströmmen har inte påvisats. Frågan kvarstår då skydd övervägs för Vox­nans övre del i vad mån hänsyn skall tagas till utbyggnadsplanerna i Storlug­net. Denna del kan givetvis undantas - i likhet med den korta mellersta delen i Västerdalälven -om väg för vandringsfisk ordnas förbi kraftverksdammen. Det har också i detta sammanhang nämnts en alternativ utbyggnadsmöjlig­het vid sidan av älven, nämligen ett utnyttjande av fallet nedom Storhamras­jön där också regleringsrätten skulle ägas av Kapellaget. En sådan möjlighet bör kunna prövas.

Ett klarläggande bör göras vad avser undantaget av Hylströmraen i Vox­nan enligt 3:6 NRL. En logisk tolkning kan vara att därmed avses Voxnan fr.o.m Hylströmmen, eftersom undantaget ingår bland vattenområden som anges i paragrafens första stycke. Uttalande i utskottsbetänkandet (BoU 1986/87:3, sid 34) tyder dock på att just Hylströmmen har avsetts bli undan­taget, och därmed bör ses som en älvsträcka bland dem som uppräknas i pa­ragrafens andra stycke. De motioner som inkommit med hemställan om skydd för Voxnan torde bygga på ett sådant antagande.

Mitt förslag är att Voxnan som vattenområde får det skydd som 3 kap. 6 § NRL avser, och att området räknas uppströms från Vallhagas, det översta kraftverkets, dämningsområde.

49

4 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 80



Brunnsberg i Österdalälven                                          Prop. 1992/93:80

Område av riksintresse för friluftslivet i W-län nr Fil.                           

Allmän beskrivning

Den del av Österdalälven inom Älvdalen som här avses är fr.o.m. Åsens kraftverk till Älvdalens kyrkby där dämningen från Väsa kraftverk börjar. På denna 20 kra långa sträcka faller älven ca 12 m. Detta är den enda out­byggda delen av Österdalälven mellan Särna och Siljan.

Skyddsintressen

Österdalälven rinner i det berörda avsnittet i en kraftfullt markerad dalgång med omgivande berg uppemot 250 m högre än älven. Berggrunden utgörs av dalagranit med diabas och olika slags porfyrer. Isälvsbildningar i form av lateralterrasser och rullstensåsar förekomraer rikligt. Många öar uppbyggda av älvsediment finns i älven. De har en frodig vegetation och utnyttjades tidi­gare som slåttermarker. Floran på öarna är rik med flera ovanliga arter, lik­som även flerstädes i ängs- och hagmarker längs älven. Kung Karls spira, majviva och svarthö tillhör denna flora. Det småskaliga, ännu öppna jord­brukslandskapet kring älven, är av stor betydelse för landskapsbilden. Byarna Åsen och Brunnsberg är högt belägna på norra dalsidan. System av fångstgropar vid älven visar att älvdalen var befolkad redan under sten­åldern.

Djurlivet är rikt, med stora mängder häckande sjöfågel. Vid Myckeln finns näringsrika vegetationsfyllda vatten som skapar goda fågelbiotoper. Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste lokal i länet.

Säkra iakttagelser av aktuell utterförekomst vid älven har rapporterats. Tidigare inventering som utförts genom Naturhistoriska Riksmuseet har vi­sat att utter finns vid Rotälven.

Österdalälven har på denna sträcka ett mycket värdefullt strömfiske med goda bestånd av harr och öring. Fisket är upplåtet som sportfiske och där­med sammanhängande service och tillgängligheten anges som goda. Fiskeri­styrelsen har därför betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket, och riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av fiskar som förekommer. Genom kraftverksdammarna hindras numera Siljanslaxens vandringar, men regleringsföretaget ombesörjer viss utplantering av öring i området.

Älvsträckan äger stora värden för det röriiga friluftslivet och turismen, främst genom tillgången på ett högklassigt fiske och lättpaddlat kanotvatten, men också genom visuella upplevelser med ståtliga utsikter och den fritt framflytande älven.

Angränsande områden anges också som riksintressen, för naturvärd nr N34 Brunnsberg och nr N37 Rotälven-Rymman-Dyverdalen, samt för fri­luftslivet FIO Rotälven-Anjosvarden.

50



Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan                                     Prop. 1992/93:80

Till Sehlstedtska utredningen redovisades inte något utbyggnadsprojekt i Bilaga 1 Österdalälven. Vattenkraftberedningen behandlar emellertid ett projekt be­nämnt Brunnsberg i Österdalälven med årsproduktionen 65 GWh. 1 kom­mentarer till detta projekt sägs att tidigare undersökningar saknas och att miljöeffekterna i stor utsträckning är okända. Mycket tyder på att älv­sträckan inte hör till de mest skyddsvärda beroende på att Österdalälven i övrigt är utbyggd och att vattenförningen är reglerad från Trängslet. Projek­tet har dock placerats i klass B.

Projektet har upptagits i den nu gällande vattenkraftplanen som godtagits av riksdagen - och torde därför fä betraktas som ett riksintresse från energi­produktionssynpunkt.

Den aktuella utbyggnaden

Sedan början av 1980-talet finns utbyggnadsplaner som avser Brunnsbergs kraftstation. Som fallägare anges Älvdalens jordägare. En stor del av inne­havet utgörs av bolagsägd mark vid älven. Dararaen med läge nedanför Brunnsberg skulle höja älvens vattenyta ca 8 m vilket innebär överdämning av holmar och stränder, totalt 160 ha. En lokal opinion har vuxit sig stark mot företaget. Någon ansökan till vattendomstolen har inte ingivits.

Egna synpunkter

Österdalälven har på en sträcka av 14 mil bibehållit något av sitt ursprung mellan kyrkbyn i Älvdalen och Åsen, medan resten förvandlats till lugnvat­ten mellan kraftverksdammar. Riksintressen skall i detta fall mätas mot var­andra. Ett tillskott till landets elproduktion pä 65 GWh ställs då mot beva­randet av den fritt framrinnande älven (i dom fastställd lägsta tappning är 21 mVs från Åsens kraftverk) genom en levande bygd där turism och fiske är viktiga för dess befolkning. Förekomst av utter mäste beaktas. Som riksin­tresse för friluftsliv och från allmän fiskesynpunkt är enligt min mening beva­randet av denna del av älven den långsiktiga hushållning som måste ges före­träde.

Nedre Dalälven

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i C-län, nr N5 (Båtfors­området och nr Fl. Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i X-län, nr N96 och Fl.

Dalälven mellan Näs bruk och Gysinge är enligt NRL 3 kap. 6 § undanta­gen från vattenkraftutbyggnad. Den del älven som nu avses är således den nedersta sträckan, från Gysinge till utloppet i Gävlebukten.

Allmän beskrivning

Nedre Dalälvens natur är i många avseenden särpräglad. Den ursprungliga

älvfåran genom Sagans dalgång ned mot Mälardalen utfylldes under den se-    51



naste inlandsisens avsmältningsskede helt av Badelundaåsens isälvsmateriai, Prop. 1992/93:80 vilket tvingade älven att ta ett helt nytt lopp. Den kom att rinna mot nordost Bilaga 1 över det flacka urbergspeneplanet, där den, i avsaknad av en markerad älv­fåra, bildar en rad med grunda, flikiga och örika sjöar. Nedströms Gysinge ligger Hedesundsfjärden-Bramsöfjärden, Untrafjärden och Storfjärden. Sjöarna är förenade genom korta forssträckor som ofta är uppdelade på ett stort antal grenar.

Älven korsas av Enköpings-, Gävle- och Uppsalaåsarna som bildar lång­sträckta öar och uddar i Dalälvens fjärdar, av helt annan karaktär än de tal­rika moränöarna. Landskapet äger stor variationsrikedom. Starkt kultur-präglade områden finns liksom urskogsartade omräden.

Älvens lopp präglas av sedimentation och uppbyggande processer säsom aktiv bildning av deltan och levéer. Det sker i form av pälagring och erosion som är resultatet av den årliga vårfloden.

Dalälven är en av våra tidigast utbyggda storälvar, den fjärde i ordningen med hänsyn till såväl avrinningsomrädets storlek som kraftproduktionen. Nedströms den outbyggda älvsträckan mellan Näs och Gysinge är fallhöjden utnyttjad i kraftverken Söderfors (5 m), Untra (14 m), Lanforsen (10 m) och Älvkarleby (22,5 m).

Skyddsvärden

Dalälvens natur har helt präglats av översvämningarna. Dels har älven ge­nom sedimentation byggt upp nytt land, dels tillförs regelbundet ny näring till nytta för växtligheten. Längs stränderna dominerar därför översväm­ningskärr och älvängar som är helt beroende av de upprepade översväm­ningarna för att inte växa igen.

Genom sitt läge omedelbart söder om den naturliga Norrlandsgränsen är nedre Dalälven ett oraråde där nordliga och sydliga element möts, bäde i landskap och natur. Ett gynnsamt lokalklimat intill forsomrädena och goda näringsförhållanden har skapat förutsättningar för ett stort inslag av ädellöv-skog och mångenstädes en rik flora och fauna.

I de svårtillgängligare delarna av älven såsom i de förgrenade forsarna och på öarna har skogen undgått awerkning och en naturskog, bitvis ren urskog, har fått leva kvar. Dessa områden fungerar som refugier för växter och djur och uppvisar därför på ett unikt sätt delar av de naturförhållanden som rådde i älven före vattenregleringar och moderat skogsbruk.

Det bästa exemplet på sådana landskap är Båtforsområdet, beläget norr om Untra kraftverk. Detta omräde, ca 2 000 ha, naturreservat, torde höra till det mest skyddsvärda som mellansvensk natur kan uppvisa.

Före Untraverkets tillkomst (1918) utgjorde detta vidsträckta skärgårds­
område mellan Storön och N. Kvarnön Dalälvens huvudgren ned till Stor­
fjärden. Genom spärrdammen mot kraftverket avskars större delen av den
kontinuerliga genomrinningen, under det att större flöden kan passera, fylla
strömfåror, ge gödning åt älvängar och i viss utsträckning motverka igenväx-
ning. Ökade regleringar i flodområdet har skärpt förhållandena, men en fri­
villig överenskommelse med fallägaren (Stockholms Stad) torde garantera
vissa viktiga förbättringar av de hydrologiska villkoren i området.
                        52



Terrängen är småkuperad och blockrik, genomdragen med äl-vförgre- Prop. 1992/93:80 ningar med flera forssystem och småfjärdar och mellanliggande moränöar. Bilaga 1 Strandängar, öar med barr- och lövblandskog, delvis av urskogstyp, hör till landskapsbilden liksom fräken- och vassbevuxna fläder. Den största bota­niska betydelsen förknippas med Båtfors-områdets urskogsartade ädellöv-skogspartier, som utgör fragment av de ekdominerade skogar som fanns i nedre Dalälvsområdet före regleringarna. Denna vegetationstyp anses vara en relikt, kvarlevande sedan gynnsammare kliraatskeden för ca 2000-2500 år sedan. Fältskiktet utgörs av en rik flora raed lundväxter såsora lungört, myskmadra, underviol, vårärt och vätterros. På älvängarna förekommer rik­ligt bl.a. sumpviolen, en eljest sällsynt östeuropeisk art. En rik flora av ved­svampar finns på träd i olika stadier av nedbrytning. Bland mossor och lavar förekommer mycket sällsynta arter.

Djurlivet är på grund av det varierande mosaiklandskapet osedvanligt art-och individrikt. Många märkliga och sällsynta bark- och vedätande insekter förekommer närmast reliktartat i urskogspartierna. Samma förutsättningar gynnar ugglor, dagrovfåglar, skogshöns och framför allt hackspettar, som här har sin rikaste förekomst i landet. Samtliga sju svenska arter finns inom om­rådet, bl.a. 20-30 par av den akut hotade vitryggiga hackspetten.

Nedre Dalälven är också av Fiskeristyrelsen klassad som riksintressant. Skyddsvärda stammar av lax, havsöring och harr har lek- och uppväxtområ­den i älven, och avkastningen betecknas som god. Även tillgånggen pä gös, gädda, abborre och sik är god. Som sportfiskevatten har nedre Dalälven högt värde med centralt läge till Gävle, Uppsala, Stockholmsregionen etc, och med väl utvecklad service.

Även i övrigt har nedre Dalälven betydande värden för rekreation och tu­rism, t.ex. lör bad, båtsport - särskilt kanot, för skridskofärder, naturstu­dier, kulturstudier och jakt. Nedre Dalälven från Avesta till Skutskär tillhör de områden enligt NRL 2 § 3 kap. där turismens och rörliga friluftslivets in­tressen särskilt skall beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploate­ringsföretag eller andra ingrepp i miljön.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Sehlstedtska utredningen har i nedre Dalälven behandlat projekten Tyttbo och Gysinge som båda slutligt placerades i klass 4. Utom dessa tog utred­ningen ställning till planerade effektutbyggnader genom ökning av utbygg-nadsvattenföreningen i Untra och Älvkarleby kraftverk. Båda placerades i klass 0.

Beträffande tillbyggnaden av Untra konstateras att preciserade planer saknas. Utredaren säger vidare: "Forsområdet genomströmmas för närva­rande vid högvattenflöden. Trots den befintliga anläggningen anses området värt att bevara. Det är aktuellt för reservatsbildning. Om en utbyggnad av Untra skulle medföra att genomströmningen vid högvatten reducerades eller upphörde skulle detta innebära ett för naturvården allvarligt ingrepp."

Vattenkraftberedningen redovisar i sitt förslag till plan projekten Älvkar­
leby (50 GWh/år) och Söderfors (11 GWh/år). Älvkarleby placerades i
klass O och Söderfors i klass B. Projektet Söderfors, en minskning av tidigare
   53

.S Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80


fastställd rainimitappning förbi kraftverket, avgjordes under den tid bered-     Prop. 1992/93:80 ningen arbetade och kunde ej påverkas av beredningen. Projektet Älvkar-     Bilaga 1 leby avsäg utbyggnad med ytterligare ett aggregat.

I den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen ingär projekten Söderfors, Älvkarieby rensning och Älvkarleby 6. De båda första projektet är nu tagna i drift och det senare - ett sjätte aggregat i Älvkarleby kraftverk - är under byggnad.

Egna synpunkter

Då sträckan Nä.s-Gysinge är undantagen från utbyggnad enligt NRL 3 kap. 6 § och planerade utbyggnader i vattenkraftplanen genomförda torde den möjliga utbyggnaden av nedre Dalälven kunna betraktas som avslutad. Älv­en är i relativt hög grad utbyggd för kraftproduktion. Årsregleringen, d.v.s. omflyttning av vårflöde tiU vintertappning, är dock till sina verkningar rela­tivt mättliga, delvis beroende på att Västerdalälven är lågt reglerad. Den ge­nomgående korttidsregleringen vid Söderfors medför snabba vattenstånds­förändringar från Hedesundafjärdarna ner till havet. Trots dessa samlade in­grepp i naturmiljön representerar nedre Dalälven alltjämt stora värden för både naturvetenskap och rekreation som gör den i hög gradskyddsvärd.

Ett genomförande av effektutbyggnad i Untra kraftverk som tidigare förts fram till utbyggnadsplaneringen kan alltjämt framstå som ett hot mot Båt­forsen-området. Det finns enligt min mening väl grundade skäl att det skydd som enligt NRL 3 kap. 6 § gäller i Dalälven för sträckan mellan Näs bruk och Gysinge får omfatta även älvens nedre del, dvs. från Gysinge till älvens utlopp i Bottenhavet.

Bräkneån

Område av riksintresse för naturvård i K-län, nr N9.

Allmän beskrivning

Bräkneån med ett avrinningsområde om 458 km har sina översta tillflöden i mosserika områden mellan Rottnen och Asnen. De saralas till ett sjöom­råde i trakten av Tingsryd - Hyllen, Fiskestadssjön, Ymsen och Tiken, na-turgeografiskt betecknat som sydöstra Smålands skogs- och sjörika slättom­råde.

Vid utflödet ur sjön Tiken ca 120 m.ö.h., strax norr om länsgränsen mellan Kronobergs och Blekinge län, ändrar Bräkneån karaktär och får ett stritt lopp i en markerad dalgång mot sitt utlopp i Östersjön ca 5 km söder om Bräkne-Hoby. Det är den nedre delen av ån. Blekingedelen, som är av in­tresse i denna redogörelse.

Bräkneåns dalgång skär ett ca 40 km långt snitt genom mellersta Blekinges
skogsbygd, mellanbygd och kustbygd. Ans övre del präglas av de upp till
50 m höga och blockrika sluttningarna med naturskog av gran och björk. 1
dalbotten ringlar sig ån fram i oftast steniga forsar. Insprängda vid odlingsbar
mark ligger spridda smägärdar. Längre ner i mellanbygden domineras miljön
     54



av en utpräglad mellanblekingsk småbrukarbygd, med småodlingar i kupé-     Prop. 1992/93:80 rad terräng, rik på rosen, med fuktängar och skogsbestånd med stort inslag     Bilaga 1 av ek och avenbok. Ån rinner fram ömsom i lugna djupvattensträckor, öm­som i örika och steniga forsar.

I söder vidgar sig dalgången och landskapsbilden danas av låglänta åkrar, sluttningar och åkerholmar med ekbestånd, spridda gärdar och den lugnt fly­tande ån. Ner mot åmynningen präglas landskapet åter av småbrukarbygden med dess ängar, hagmarker och ädeUövskogar i kuperad kusttopografi med markerade sprickdalar.

Den sydligaste delen av åns dalgång uppvisar ett påfallande stort antal fomlämningar frän järnåldern.

Bräkneån är endast i ringa grad utnyttjad för vattenkraft. I åns nedre del finns pä flera ställen dammar för kvarnar, såg och ett par små, äldre elkraft­verk. Den brantaste delen av ån. Hjälmsafallen ca 16 km frän mynningen, torde innebära vandringshinder för fisk; möjligen utgör också Ekforsdam-men 4 km längre ned ett sådant hinder.

Skyddsvärden

Bräkneåns dalgång kännetecknas av sitt rika innehåll av såväl typiska som särpräglade och sällsynta landskapselement, särskilt i övergångszonen mel­lan den norra barrskogsregionen och den södra lövskogsregionen. Åns dal­gång har stora botaniska och zoologiska värden. I ån finns bl.a. ett värdefullt bestånd av storvuxen och långvandrande havsöring samt en genetiskt värde­full stam av stationär öring. Flodpärimusslan är rikligt förekommande.

I några korta notiser återges i det följande exempel på natur- och kultur­minnesvärden som ån representerar.

I Gummagöbmåla finns en väl bevarade miljö med prägel av äldre odling, bl.a. hamlade lindar. Branta stränder med ädellövskog och rik lundflora. In­tressanta lämningar från flottningsepoken i form av strandrösen.

Skärva-Huabräcken är en djupt nedskuren ravinsträcka med vildmark­sprägel. Här finns i branterna vid Hultalycke dalgångens enda större ideg­ranbestånd. I avsnittet finns också ett stort klapperstensfält och åns största koloni av flodpärlmussla. Andra skyddsvärda inslag är bestånd med safsa.

Södra Hålabäcksmadema med dalgångens förnämsta slåtterängsmiljö med fuktängar som alltjämt slås.

Örseryds by, ett i sin helhet väl bevarat kulturlandskap med gårdar sam­lade vid en getryggsås. Här finns bl.a. rester av ett gammalt översilningssys-tem som använts i samband med madslåtter. Örtrika hagmarker med ham­lade lindar, bok-, ek- och hasselbestånd.

Björkeryds naturreservat (ca 12 ha). Isälvsavlagringar tillhörande Svängs­taformationen.

Björkeryd-Trånhem uppvisar ett flertal intressanta åsbildningar och en särpräglad landskapsbild med långsträckta mader och hävdad sraåbruks-miljö.

Hjälmsafallen-Lindefors utgör ett rikt utvecklat avsnitt i övergångszonen
mellan ädellövskogs- och barrskogsregionerna. Landskapet är starkt brutet
och småkulligt med insprängda ängar och små odlingar i betad löv- och
             55



blandskog. Strandsluttningarna längs forsarna hör till dalgångens artrikaste.     Prop. 1992/93:80 Här finns murgröna, stora bestånd av safsa, samt en koloni med flodpärl-     Bilaga 1 mussla. Intressanta isälvsavlagringar.

Röaby-Ekforsorarådet. Det betespräglade avsnittet är dalgångens bäst be­varade ängshagmarksområde.

Björstorp med bl.a. ett artrikt lundparti och Bruaberget med ett mäktigt bronsåldersröse och attraktiv utsikt. Vid Väby finns många fomlämningar, artrika betesmarker med bl.a. Adam och Eva, och en lokal för den utrot­ningshotade mnemosynefjärilen.

Fisket i Bräkneån betecknas av Fiskeriverket som en tillgång av riksin­tresse för fritidsfisket. Under en följd av år har fiskeförbättrande åtgärder utförts i flera av Blekinges åar, bl.a. Bräkneån. Fiskevårdsområde har bil­dats och området är mycket välbesökt.

Vattenkraftutbyggnad

Bräkneån som tillhör södra Sveriges vattendrag har inte behandlats i Sehl-stedts resp Ekströms utredningar. Vattenkraftberedningen har inte redovisat några utbyggnadsprojekt i ån och därför har ån heller inte bedömts till någon klass.

Motion

I motion (m) till riksdagen har Bräkneån föreslagits få skydd genom 3 kap. 6 § NRL.

Egna synpunkter

Bräkneån har stora skyddsvärden och representerar väsentligt opåverkade naturområden som är typiska för ett vattendrag i sydöstra Sverige. Ån visar på ett intressant sätt också kulturlandskapets utveckling. Den granskning jag haft i uppdrag att utföra omfattar bl.a. en översiktiig studie av alla vatten­drag i södra Sverige som redovisats med riksintressanta skyddsvärden. Mot bakgrund av denna granskning vill jag föreslå att Bräkneån inom Blekinge län tillförs den förteckning över älvsträckor som åtnjuter skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.

Mörrumsån

Områden i Blekinge län av riksintresse för naturvård, nr N6, och friluftsliv, nr F3. Område i Blekinge län av riksintresse för kulturmiljövård, nr 4.

Områdets huvuddrag och naturvärden

Mörrumsån är Blekinges största å med ett avrinningsområde (3 380 km)
som också upptar en stor del av Kronobergs län, bl.a. med sjöarna Helgasjön
och Åsnen.
Ån är av stor betydelse för Östersjöns totala tillgång på lax och laxöring
            56



och har en mycket hög produktionsförmåga. Som sportfiskevalten torde     Prop. 1992/93:80 Mörrumsån för närvarande vara ett av Europas förnämsta. Ån har också ett     Bilaga 1 mycket betydande fiskeribiologiskt värde. Såväl laxen som havsöringen i Mörrumsån har för resp. ras typiska och för fisket värdefulla egenskaper. Mörrumslaxen växer snabbt och blir mycket stor. Båda fiskbestånden är av ett högt genetiskt värde. Även ålfisket i ån har stor betydelse.

Mörrums Kronolaxfiske omfattar 7 km av åns nedre lopp. Det ägs av sta­ten och förvaltas av domänverket, som i Mörrum driver en laxodlingsanstalt. Sportfiske efter lax och öring bedrivs i hela ån upp till Hemsjö nedre kraft­verk, en sträcka på 22 km. Antalet fiskedagar i kronolaxfisket uppgår till 15 000/år.

Mörrumsån inom Blekinge rinner i en starkt markerad sprickdal där dalsi­dorna på vissa sträckor i norr höjer sig 60 m över ån. När den närmar sig havet flackar dalgången ut i ett öppet landskap.

Norr om Mörrum utbreder sig ett vidsträckt isälvsdelta på båda sidor om ån, uppbyggt av deltaterrasser pä flera olika nivåer. Det uppvisar en geove-tenskapligt intressant formrikedom och är till större delen väl bevarat. Om­rådet är geologiskt väl undersökt och innehåller flera värdefulla geologiska typlokaler. Dessa är mycket viktiga för förståelsen av isavsmältningsförlop-pet och Baltiska issjöns utveckling i Blekinge.

Vidare norrut längs ädalen utgörs isälvsavlagringarna av flera typer såsom dalfyllnader, kameterrasser, getryggsåsar m.fl.

Vegetationen längs ådalen domineras i norr av barrskog. Söderut omges ån i allt högre grad av lövskog med främst ek, bok och avenbok. Ett av Ble­kinges fåtaliga urskogsartade barrskogsbestånd liggeri trakten av Hovmans­torp. Vid Knaggalid, söder om Herasjö, är den östra dalsidan mycket marke­rad med klippstup och blockbranter. Här växter tall och ädellövskog med ek, ask, avenbok och lind och en rik ängsflora. Större fuktängspartier finns vid Härnäs samt vid åmynningen. Kungsbräken förekommer rikligt längs å-stränderna, och vid mynningsområdet växer kungsängslilja.

Från faunasynpunkt är partier vid Knaggalid och Käringahejan av särskilt intresse genom förekorast av sällsynta insektsarter. Mörrumsåns botten­fauna, särskilt i åns övre delar, hör till landets artrikaste och hyser många sällsynta och därför skyddsvärda arter.

Av landets mer sällsynta fågelarter förekommer kungsfiskare, forsäria och strömstare i Mörrumsån.

Vattenkraftutbyggnad

Mörrumsån är tidigt tagen i anspråk för kraftproduktion då kraftverken
Hemsjö nedre och Hemsjö övre anlades. De utnyttjar fallhöjderna 11,5
resp. 15 ra och utgör vandringshinder för lax. Ombyggnadsplaner har länge
funnits för dessa kraftverk, som skulle ersättas med en större anläggning. Då
en sådan ombyggnad visat sig starkt kontroversiellt och mött avslag i vatten­
domstolen har planerna återtagits. Granö kraftstation med 18,5 m fallutnytt­
jande är den största av anläggningarna och ligger strax uppströms Smålands­
gränsen. Ett mindre kraftverk. Marieberg nära Svängsta, ägs liksom de öv­
riga ovan nämnda av Sydkraft.
                                                                             57



Mellan Hemsjö övre och Granö kraftverk finns ytterligare en anläggning     Prop. 1992/93:80
i Fridafors som jämte massafabriken ägs av Södra Skogsägarna.
Bilaga 1

Det har länge funnits planer som diskuterats mellan fiskets företrädare och fallägaren att få utföra en fiskväg i form av laxtrappor förbi Hemsjö-kraftverken. Detta skulle avsevärt öka Mörrumsåns laxproducerande kapa­citet, men planerna har ännu inte kunnat genomföras.

Mörrumsån som tillhör södra Sveriges vattendrag har inte behandlats i Sehlstedts resp. Ekströms utredningar.

Till vattenkraftberedningen har Sydkraft redovisat sina planer på ombygg­nad av Hemsjöstationerna som skulle ge ett tillskott på 20 GWh/år. Dess­utom finns ytterligare två projekt. Härnäs och Suskull som enligt bered­ningen skulle innebära nybyggnader i från miljösynpunkt känsliga älv­sträckor och därför borde ingå i planen.

Södra Skogsägarna redovisade till vattenkraftberedningen en planerad om- och tillbyggnad av Fridafors med tillskottet 17 GWh/år.

Projekten Fridafors och Hemsjö ingick i beredningens plan och placerades i klass 0.1 den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår de båda projekten som därmed torde få betraktas som riksintressen för ener­giproduktion. Här anges emellertid vid ombyggnad av Hemsjö ett tillskott av 35 GWh/år. Planeringssituationen anges av NUTEK för de båda projek­ten som oklar (rapport i dec 1991).

Egna synpunkter

Mörrumsåns betydelse som en av de viktigaste vattendragen för den natur­liga lax- och havsöringsreproduktionen för hela Östersjöfisket talar för ett varaktigt skydd av vattendraget. Härtill kommer övriga intresseaspekter som gör ån särskilt skyddsvärd: allmänt höga naturvärden, dess betydelse för friluftslivet med goda förutsättningar för sportfiske, vandring, cykelturer, natur- och kulturstudier, ådalens naturskönhet etc.

Den huvudsakliga delen av flodområdet ligger i Småland, där bl.a. sjön Åsnen också tillmäts riksintresse för naturvärd och friluftsliv. 1 likhet med Emån kunde det finnas skäl att låta Mörrumsån i sin helhet omfattas av skyd­det enligt 3 kap. 6 § NRL.

Då jag emellertid ser skyddet för den laxförande delen av Mörrumsån som i särklass mest angeläget begränsar jag mitt förslag till att skyddet enligt NRL bör avse den älvsträcka som är belägen inom Blekinge län.

Fylleån

Område av riksintresse för friluftslivet i N-län, nr F12. Fylleån ingår i om­råde av riksintresse för naturvård i N-län, nr N18.

Allmän beskrivning

Fylleån rinner upp pä sydsvenska höglandets branta västsida och mynnar i
Laholmsbukten strax söder om Halmstad. Åns längd är ca 5 mil och avrin­
ningsområdet, som har södra Sveriges högsta nederbörd, är 400 km. Frän
        58



sjön Fullhövden (181 m.ö.h.) rinner ån i en båge åt norr-väster genom ett     Prop. 1992/93:80

sjö- och myromräde på gränsen mot Småland, för att därefter i en sprickdal     Bilaga 1

i sydvästlig riktning sänka sig ned mot Simlångsdalen. Här vidgar sig ån till

fyra sjöar i rad pä ca 65 m.ö.h. Dalens sidor lutar brant upp mot en mer än

100 m högre belägen höjdplatå. På sträckan mot det flacka kustlandet rinner

ån i en bitvis kanjonartad fåra med många vackra forsar och fall varav kan

nämnas Tolarpsfallen, Norteforsen och i biflödet Assman Danska fall.

Berggrunden består av röda gnejser som ligger trappstegsformad i packar och utgör rötterna av en fjällkedja från jordens forntid. Spricksystem löper i riktning SSV-NNO. De lösa jordarterna är främst grusigurbergsraorän samt isälvsavlagringar. Rullstensåsar förekommer, liksom fossila strandlinjer och isälvsterrasser.

Skyddsintressen

Ett tiotal smärre naturreservat finns, de flesta längs Simlångsdalen men också strandområdet vid åns mynning i havet.

Övergängen raellan det sraäländska peneplanet och Fylleåns dalstråk är av stort geomorfologiskt intresse. Den höga nederbörden i förening med den flacka topografin gör att mer än halva arealen i de högt liggande dalarna av åns tillrinningsområde utgörs av våtmarker. Numera täcker barrskog vad som tidigare utgjorde vidsträckta ljunghedar. Närheten till havet medför att lövträdsinslaget kan bli ganska stort. På sluttningarna ned mot Simlångs-sjöarna och utmed Assman växer på mänga ställen ek- och bokskogar. Mel­lan Marbäck och Fyllebro finns frodiga lövblandskogar och naturbetesmar­ker med rik flora längs Fylleån.

Faunan är rik och varierande. Fylleån har en ursprunglig laxstam - en av de få i denna del av landet - med lekbottnar i nedre delen av ån upp till Mar­bäck, där laxen möter vandringshinder. Goda förutsättningar för laxrepro­duktion skapas i ån bl.a. genom kalkning.

Vid Fylleån förekommer bl.a. kungsfiskare, strömstare och forsäria, och i lövskogarna längs än finns arter som gulsångare, stenknäck, mindre hack­spett och sommargylling. I myrområdena häckar bl.a. trana, grönbena, ljungpipare och orre. Simlångssjöarna är av limnologiskt intresse.

Landskapet är naturskönt, omväxlande och genom sin lättillgänglighet av stort värde för friluftslivet och turismen. Det har speciellt goda förutsätt­ningar för vandring, cykelturer, bad och kanoting, för fritidsfiske och jakt och även för vintersport. Goda friluftsanläggningar med vandringsleder finns i området. Dalgången ligger i en gammal kulturbygd med talrika forn­minnen, t.ex. gänggriften vid Tolarp. Valvbroar och vattenkvarnar är exem­pel på senare tiders kulturminnen.

Utredning till skydd för vattendraget

I Nordiska ministerrådets Miljörapport 1990:11, Nordiska Vassdrag vern og
inngrep, upptas på Sveriges lista 17 vattenområden som landets mest skydds­
värda. Av dessa är 13 redan skyddade med stöd av 3:6 NRL. Ett av de fyra
återstående är Fylleån.
                                                                                        59



Egna synpunkter                                                            Prop. 1992/93:80

Tidigare jämförande undersökningar av skyddsvärden hos södra Sveriges tsilaga 1 vattendrag saknas. För Fylleån, särskilt för dess nedre del fr.o.m. Simlångs­dalen, redovisas mångsidigt höga värden från naturvårds- och friluftssyn-punkt. Ån är upptagen bland vårt lands mest skyddsvärda vattendrag i Nor­diska Ministerrådets miljörapport. Min bedömning är att Fylleån i sin helhet bör tillhöra de vattendrag som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Kynne älv

Kynnefjäll med Kynneälv som delområde och Bullaredalen utgör områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv i O-län; Södra Kornsjön i Dals­land är omräde av riksintresse för naturvård i P-län. Bullaredalen utgör om­råde av riksintresse för kulturminnesvården.

Allmän beskrivning

Kynne älv i norra Bohuslän är en del av den norsk-.svenska Enningdalsälvens vattensystem (avrinningsområde 780 km). Dess övre del ligger i Norge. Kynne älv awattnar Kornsjöarna, ett relativt stort sjöområde som sträcker sig in i Dalsland och Norge. Från Södra Kornsjön söker sig älven ned till Södra Bullaren genom ett system av sprickdalar där den bildar smärre sjöar och i nedre delen många forsar och fall. På en sträcka av ca 13 km faller älven 90 m.

Bullaresjöarna är Bohusläns största sjöar. De uppfyller ca 30 kra av den 10 mil långa sprickdal som sträcker sig från Gullmarsfjorden i söder till Ide-fjorden i norr. På östra sidan reser sig branta stränder upp mot Kynnefjälls 100 m högre belägna bergsplatåer. Även västsidan är starkt kuperad men mer präglad av ett omväxlande kulturiandskap. Här finns också rika miljöer med fomlämningar av riksintresse för kulturminnesvården.

Utflödet från Norra Bullaren heter Enningdalsälven, rinner genom Norge 12 km i nordlig riktning och mynnar i Idefjordens innersta del. Vattenkvali­tén i hela älvsystemet är god, med obetydliga avloppsutsläpp och låg halt av närsalter. Försurningen har motverkets genom att Kornsjöarna sedan början av 1980-talet kalkats.

Älven är i sin helhet outnyttjad för produktion av vattenkraft, en av de få av denna storlek i södra Sverige.

Skyddsvärden

Älvsystemet representerar en rik och omväxlande miljö med höga biologiska
värden och storslagen natur. Bullaresjöarna och Enningdalsälven är enligt
Fiskeristyrelsen av riksintresse för fritidsfiske och skyddsvärda arter, bl.a.
lax, öring och sik. Havsvandrande lax når upp till norra Bullaren och har
sitt naturliga reproduktionsområde i Enningdalsälven. Kynne älv hyser en
intressant öringsstam som också ger material för utplantering i närliggande
vattendrag. Ål har tidvis förekoramit talrikt. Undersökning av bottenfaunan
i Kynne älv har visat att den tillhör länets rikaste.
                                  60



Ornitologiskt är vattendraget ocksä intressant. Gräsand, knipa, kricka,     Prop. 1992/93:80 grågås, fickgjuse och storlom häckar här. Vid forsarna förekommer ström-     Bilaga 1 stare och även gulärla. Fågellivet i Bullaredalen är rikt varierat genom de mångformiga miljöerna. Rovfågel och korp nyttjar de svårtillgängliga bran­terna, häger är en karaktärsfågel. Stränderna utgör goda sträckfågelmiljöer. Vid vattendraget finns också bäver.

Av särskilt faunistiskt värde är uttern som förekommer i nedre delen av Enningsdalsälven. Här påträffas också flodpärlmussla.

Många kvartärgeologiska bildningar är av stort intresse och visar på bety­delsefulla stadier i inlandsisens avsmältningsskede. Växtligheten visar stor variation från karga marker med barrblandskog till yppig lövträdsvegetation och oraråden av lundtyp med rik flora, ofta knutna till bäckraviner.

Vattenkraftutbyggnad

Någon form av utbyggnadsplanering såsom i Norrland och norra Svealand -Sehlstedtska och Ekströmska utredningarna - har inte skett för den södra delen av landet. TUl vattenkraftberedningen har Vattenfallsverket redovisat projektet Kynne i Enningdalsälven med årsproduktionen 27 GWh. Bered­ningen har, möjligen till följd av företagets otillräckliga lönsamhet, avstått frän att ta upp det i sitt förslag till plan för vattenkraftutbyggnad. Företaget ingår inte i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen. Den utbyggnad som nu, under samråd med Tanums kommun, förbereds av Vattenfall, avses få en mer miljöanpassad inriktning. Två alternativ har undersökts, ett med tunnel-kanal som utnyttjar 85 m fallhöjd och ger ca 18 GWh i årsproduktion, ett med ståltub från Busjön till Södra Bullaren, fallhöjd 78 ra och ca 16 GWh/år. I bägge alternativen är utbyggnadsvattenföringen 7 mVs. Hänsyn till miljön innebär att 0,5 m-'/s garanteras som lägsta vattenföring i älven. Dock får vattnet rinna fram fritt i älven då kraftverket under juni-augusti inte hålls i drift. Beslut om att inge ansökan har ännu inte tagits.

Utredning till skydd för vattendraget

Enningdalsälven inom Norge, både dess översta del och mellan Bullaren och Idefjorden, har i Verneplan for vassdrag IV föreslagits bli undantaget från vattenkraftutbyggnad (NOU 1991:12A). Förslaget kommer att läggas för Stortinget före somraaren 1992.

I Nordiska ministerrådets Miljörapport 1990:11, Nordiska Vassdrag vern og inngrep, upptas på Sveriges lista 17 vattenområden som landets mest skyddsvärda. Av dessa är 13 redan skyddade enligt 3:6 NRL. Ett av de fyra övriga är Kynne älv.

Motioner m.m.

I två fp-motioner Bo 517 och Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslu­tar ora en sådan ändring av NRL att Kynne älv skyddas.

Skrivelser från ett flertal organisationer, däribland Naturskyddsföre­ningen och dess lokala förening i Tanum har sänts till Miljö- och naturresurs­departementet, samtliga med begäran ora skydd av Kynne älv.

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80


Egna synpunkter                                                                           Prop. 1992/93:80

Tidigare jämförande undersökningar av skyddsvärden hos södra Sveriges Bilaga 1 vattendrag saknas. För Kynne älv och för älvsystemet i sin helhet redovisas mångsidigt höga naturvärden som enligt min bedömning ställer den mycket högt i skyddsklass. Kynne älv har tagits upp i förteckningen på Sveriges mest skyddsvärda vattenområdet i Nordiska Ministerrådets miljörapport. Den norska delen av älven föreslås i Verneplan for vassdrag bli undantaget från vattenkraftutbyggnad.

Jag finner goda skäl som grund för förslag att Kynne älv och hela den svenska delen av Enningsdalsälven bör tillhöra de vattendrag som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

62



Prop. 1992/93:80 Bilaga 1

Ersättningsbyggnader m.m. undantagna älvar och älv­sträckor

Enligt 3 kap 6 § första och andra stycket i naturresurslagen får vat­tenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftända­mål inte utföras i undantagna älvar och älvsträckor som anges där. I tredje stycket har dock undantag gjorts för vattenföretag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan. I dessa fall skall enligt riksdagens ställ­ningstagande ersättningsbyggnader samt ombyggnader och effektivise­ringar i redan befintliga kraftverk kunna prövas utan hinder av att åtgär­der berör ett undantaget område. Även för s.k. minikraftverk kan undan­tag komma ifräga i vissa fall. Med minikraftverk avses enligt propositio­nen till naturresurslagen anläggningar med en högsta effekt av 1,5 MW. Sädana åtgärder bör enligt riksdagsbeslutet kunna tillåtas endast om de har obetydlig miljöpåverkan.

I vattenlagen fanns tidigare bestämmelser om att tillåtligheten av vattenföretag som avsåg skyddade älvar och älvsträckor alltid skulle prövas av regeringen. I samband med att skyddet av älvar och älvsträckor fördes över till naturresurslagen togs denna bestämmelse bort. Motivet angavs vara att endast åtgärder med obetydlig miljöpåver­kan skulle vara tillåtiiga i skyddade älvar och älvsträckor och att vatten­domstolarna därför borde kunna pröva tillstånd till utbyggnad i vanlig ordning.

Jag anser att det finns skäl att återinföra en bestämmelse om att rege­ringen skall pröva åtgärder i skyddade älvar och älvsträckor. Frågan om att tillåta ätgärder i skyddade omräden innehåller ett betydande mått av skälighetsbedömning. Inverkan pä betydande skyddsintressen skall vägas mot nyttan av den planerade åtgärden. Jag anser det rimligt att sådana bedömningar görs av regeringen. Bedömningar av vad som är obetydlig miljöpåverkan kommer då att ske på ett för hela landet enhetiigt sätt. Erfarenheten hittills visar f.ö. i mänga fall att regeringen och vatten­domstolarna har gjort olika bedömningar av tillåtligheten.

63



Lagtextförslag

Lag

om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.;

utfärdad den

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 S lagen (1987:12) om hushällning med naturresurser m.m.' skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:80 Bilaga 1


3 kap. 6 I*


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Vattenkraftverk samt vatten­reglering eller vattenöverledning för kraftändamäl tär inte utföras i följande vattenområden:


Vattenkraftverk samt vatten-reglering eller vattenöverledning för kraftändamål lår inte utföras i följande vattenområden:



Torneälven

Torneälven

Kalixälven

Kalixälven

Pi

Piteälven

teälven

Vindel-

Vindel-

älven

älven

1 Dal-

Våsterdalälven

1 Dal-

Västerdalälven

älven

uppströms Hum-

älven

uppströms Hum-

melforsen och

melforsen och

österdalälven

Österdalälven

uppströms

uppströms

Trängslet

Trängslet

1 Ljusnan

Voxnan \ipn-

1 Ljusnan

Hylströmmen j Voxnan

Ströms Vallhgga

Lagen omtryckt 1987:247. 'senaste lydelse 1991:650.


64



Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:80 Bilaga 1

Ljungan

uppströms Storsjön

1 Ljungan

Ljungan upp­ströms Stor­sjön samt Gimän uppströms Leringen-Holmsjön

1 Indals-

Äreälven, Ammer-

1 Indals-

Äreälven, Ammer-

älven

än. Storån -Damman samt Härkan ifpg-

strörps Hotagen

älven

än. Storån -Dammän samt Härkan

1 Anger-

Lejarälven,

1 Änger-

Lejarälven,

manälven

Storån upp­ströms Klump­vattnet, Läng­selän - Rör­strömsälven, Saxån, Ransarän uppströms Ransarn samt Vojmän uppströms

Vojmsjön

manälver

1  Storån upp­ströms Klump­vattnet, Lång­selän - Rör­strömsälven, Saxån, Ransarän uppströms Ransarn samt Vojmän uppströms Vojmsjön

Vapstälven

Vapstälven

Moälven

Moälven

Lögdeälven

Lögdeälven

öreälven

Oreälven

1 Ume-

Tärnaän, Girjos-

1 Ume-

Tärnaän, Girjes-

älven

och Juktän upp­ströms Fjosoken

älven SlyMQ

och Juktån upp­ströms Fjosoken

1 SkeUef-

källflödena upp-

1 SkeUef-

källflödena upp-

teälven

ströms Sädva-jaure respektive Riebnes

teälven

uppströms Sädva-jaure respektive Riebnes samt Maläo

65



Nuvarande lydelse Byskeälven

I Lule-     Stora Luleälven

älven       uppströms Akka­jaure, Lilla Luleälven upp­ströms Skalka och Tjaktja-jaure samt Pärlälven

Räneälven

Emän

Vattenkraftverk samt vattenreg­lering eller vattenöveriedning för kraftändamäl fär inte heller utföras i följande älvsträckor:


Föreslagen lydelse

Byskeälven Äbvälven

I Lule-     Stora Luleälven älven      uppströms Akka­jaure, Lilla Luleälven upp­ströms Skalka och Tjaktja-jaure samt Pärlälven Råneälven Emän Bräkneån Fvlleän

I Enning-  Kvnne älv med
dals-      Bullaresj
öarna

älven

Vattenkraftverk samt vatten­reglering eller vattenöverledning för kraftändamäl får inte heller utföras i följande älvsträckor:


Prop. 1992/93:80 Bilaga 1



1 Klar-

sträckan mellan

älven

Höljes och Edebäck

1 Dal-

Västerdalälven

älven

nedströms Skiffs-

forsen samt

sträckan mellan

Näs IjruK och

Gvsinge


I Klar-      sträckan mellan
älven        Höljes och Edebäck
M
örrums- sträckan nedströms
än          Fridafors bruk

I Dal-        Västerdalälven älven        nedströms Skiffs-forsen. i Oster-dalälven sträckan mellan Äsens kraftverk och


66



Nuvarande lydelse

I Ljusnan  sträckan mellan Hede och Sveg-sjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbräsjöarna

I Ljungan  sträckan mellan Havem och Holmsjön

I Indals-    Längan nedströms älven       Landösjön

I Ume-     Tärnaforsen mel-älven       lan Stor-Laisan och Gäuta


Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:80 Bilaga 1

Väsa kraftverk

samt Dalälven

nedströms

Näs bruK

1 Ljusnan

sträckan mellan Hede och Sveg-sjön samt sträckan mellan Laforsen ocb Arbräsjöarna

1 Ljungan

sträckan mellan Havern och Holmsjön

samt sträckan

nedströms

Viforsen

1 Indals-

Långan nedströms

älven

Landösjön

1 Anoer-

Faxälven mellan

manälven Edsele och Hel-

gurpsjön

1 Gide-

sträcKan mellan

älven

Stennäs och Björna

1 Ume-

Tärnaforsen mel-

älven

lan Stor-Laisan och Gäuta

i Lule-

siön Langas och

älven

Jaurekaska


67



Första och andra styckena gäller Inte vattenföretag som förorsakar       Prop. 1992/93:80

endast obetydlig miljöpåverkan.                                           Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande mål och ärenden enligt vattentagen (1983:291) som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

68



L3g                                                                                              Prop. 1992/93:80

om ändring I vattenlagen (1983:291)                                  Bilaga 1

utfärdad den

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 f vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

11 kap.

1 f' Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföretag, nämligen

1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt
av minst 20 000 kilowatt,

2.   vattenregleringar med en större vattenständsskillnad mellan dämnings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skatt utnyttjas ett vatten­magasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller 10 mil­joner kubikmeter under veckan,

3.   vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar frän vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lägvattenföring av minst en kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om den vattenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna Källintressen,

4.   grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet,

5.   andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbort­ledningar än som har angetts förut, om företaget avser nägon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart pä vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

Senaste  lydelse  1987:139.                                                                  69



Nuvarande lydelse                     Fåreslagen lydelse                   Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

6. sädana vattenföretag som av­ses i 3 kap. 6 tredie stvcket laoen (1987:12) om hushåltnina med naturresurser m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande mål och ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

70



Källförteckning                                                            Prop. 1992/93:80

Områden av riksintresse för naturvärd och friluftsliv.                          °

Naturvårdsverkets Rapport 3771

Registerblad med områdesbeskrivning i pärmar länsvis. Förvaras på SNV och länsstyrelserna.

Naturvårdsplan för Sverige. Naturvårdsverket 1991.

Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige. Förteckning. Underlag för tillämpning av naturresurslagen 2 kap 6 §. Riksantikvarieämbetet

Nordiske Vassdrag - verk og inngrep: Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1990:11.

De svenska vattendragens arealförhällanden (1943-1941). SMHI

Sveriges Nationalatlas: Tema Miljön (1991)

Vattenkraft och miljö. (SOU 1974:22) Betänkande om vattenkraftutbyggnad i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven (Sehlstedtska utredningen)

Vattenkraft och miljö 3. (SOU 1976:28) Betänkande om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland (Ekströmska utredningen)

Vattenkraft. (SOU 1983:49) Betänkande av vattenkraftutredningen.

Regeringens prop. 1985/86:3, Lag om hushållning med naturresurser m.m.

Projekt i riksdagens Vattenkraftplan. Rapport av läget december 1991. NUTEK

Diverse inventeringsrapporter, bl.a: Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Urval och värdering av skyddsvärda vat­tendrag (1992).

Länsstyrelsen  i  Västerbottens län;  Inventering av flodpärlmusslan  i Västerbottens län (1986).

Örnsköldsvik miljönämnden: Flodpärlmusslan i Örnsköldsviks kommun Samrädsgruppen för Hemlingsforsarna (Gideälven) Slutrapport 1991-03-15

Utterinventering Norrland 1986-87. Naturhistoriska riksmuseet - Svenska jägareförbundet

Utterinventering 1989-90 i Västernorrland Naturhistoriska riksmuseet

71



Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över   Prop. 1992/93:80

departementspromemorian (Ds 1992:29) Utökat älvskydd.       Bilaga 2

Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor med förslag till komplettering av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL

Efter remiss har yttranden över departementsstencilen (Ds 1992:29) Utökat älvskydd avgivits av Svea hovrätt vattenöverdomstolen, Växjö tingsrätt vat­tendomstolen, Östersunds tingsrätt vattendomstolen, Luleå tingsrätt vatten­domstolen, Överbefälhavaren, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Boverket, Umeå universitet. Statens jordbruksverk. Skogsstyrel­sen, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Naturhistoriska riksmuseet. Närings- och teknikutvecklingsverket. Domän­verket, Affärsverket Svenska kraftnät. Kammarkollegiet, Statens natur­vårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kop­parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr­bottens län, följande kommuner i bokstavsordning: Arvidsjaur, Berg, Bräcke, Dals-Ed, Gällivare, Gävle, Halmstad, Jokkmokk, Karlshamn, Kro­kom, Ljungby, Ljusdal, Malå, Norsjö, Olofström, Ovanåker, Piteå, Ro­bertsfors, Ronneby, Skellefteå, Sollefteå, Sorsele, Sundsvall, Tanum, Tings­ryd, Umeå, Vindeln, Älvdalen, Älvkarleby, Örnsköldsvik och Östersund, Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan, Dalälvens vattenreglerings­företag. Älvdalens jordägande sockenmän, Skellefteälvens vattenregle­ringsföretag. Vattenfall AB, Sydkraft AB, Båkab Energi AB, Stockholm Energi AB, Graningeverken AB och Gidekraft AB i gemensamt yttrande, Skellefteå Kraft AB, Svenska kraftverksföreningen, Sveriges Energiföre­ningars Riksorganisation, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Fiska­res Riksförbund, Friluftsfrämjandets Riksorganisation, Sveriges Sportfiske-och Fiskevårdsförbund, Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas Samorgani­sation och Världsnaturfonden WWF.

Inkommit med gemensamt yttrande har Aktiebolaget Skandinaviska El­verk, Korsnäs Aktiebolag, Aktiebolaget Edsbyns Elverk, Aktiebolaget Häl­singekraft, Ljusnans Kraft Aktiebolag och Stora Koppbergs Bergslags AB.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från Skogsvårdsstyrelserna i Ble­kinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Väs­terbottens län. Fiskeriverket har bifogat yttranden från utredningskontoren i Luleå, Härnösand och Jönköping. Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat yttranden från Falkenbergs, Halmstads och Kungsbacka kommuner samt Hallandsdistriktet av Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund. Länssty­relsen i Jämtlands län har bifogat yttranden frän samtliga kommuner i länet. Naturskyddsföreningen har bifogat yttrande från lokalföreningen i Tanum. Älvräddarnas Samorganisation har bifogat yttranden från Aktionsgruppen Rädda Hårkan och Älvdalens Älvräddare. Landsorganisationen i Sverige har bifogat yttranden frän Svenska pappersindustriarbetareförbundet och Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Inkommit med yttrande på eget initiativ har Landsorganisationen i Sve­
rige, Naturskyddsföreningen i Tanums kommmun, Älvdalens Älvräddare,
Älvdalens Sportfiskeklubb, Naturskyddsföreningen i Älvdalen, Laxfiske-
        y



kommittén i Falkenbergs kommun, Ätrans Vattenvårdsförbund, Hallands     Prop. 1992/93:80 Naturskyddsförening, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Falkenbergs kom-     Bilaga 2 mun. Hallandsdistriktet av Svreiges Sportfiske- och fiskevårdsförbund.

Skrivelser har dessutom inkommit från Nils Dahlbäck, Älvdalens Bespa­ringsskog och Piteå kommun.

73



Prop. 1992/93:80 Bilaga 3

Älvar och älvsträckor som föreslås skyddas mot vatten­kraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen.

1  Åbyätven

2  Malän

3  Sävarän

4  Meåforsen i Faxälven

5  Nedre Härkan

6  Gimän

7  Nedre Ljungan

8  Voxnan

9  Nedre Dalälven

10  Bräkneån

11  Mörrumsån

12  Fylleån

13  Enningdalsälven med Kynne älv

Lantmäteriet KanCflntrum, Sttilm 92191


74



Innehållsförteckning                                        Prop. 1992/93:80

Regeringens proposition........................................ .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................      1

Propositionens lagförslag    ................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 10 december 1992......................................... .... 6

1       Inledning.......................................................      6

2       Bakgrund.......................................................      6

2.1         Naturresurslagen.......................................      6

2.2         Vattenkraftplanen   ..................................      7

3       Allmänna utgångspunkter..................................      8

4       Nationalälvar    .............................................. ... 10

5       Utökat älvskydd..............................................     10

5.1         Abyälven   ..............................................     11

5.2         Malån   ..................................................     12

5.3         Sävarån   ...............................................     13

5.4         Meåforsen i Faxälven.................................    14

5.5         Nedre Hårkan   ........................................ ... 15

5.6         Gimån.....................................................     16

5.7         Nedre Ljungan.......................................... ... 17

5.8         Voxnan   ................................................     18

5.9         Nedre Dalälven   ...................................... ... 19

5.10      Bräkneån   ..............................................     20

5.11      Mörrumsån...............................................     21

5.12      FyUeån    ...............................................     22

5.13      Enningdalsälven med Kynne älv.................... .. 23

6       Vattenlagen...................................................     24

7       Behov av ytterligare inventering.........................    26

8       Upprättade lagförslag....................................... ... 26

9       Hemställan.....................................................     26

10    Beslut...........................................................     27

Bilaga 1      Departementspromemorian (Ds 1992:29) Utökat älvskydd. Översyn av värdefiilla älvar och älv­sträckor med förslag till komplettering av skydd

enligt 3 kap. 6 § NRL...............................    28

Bilaga 2     Förteckning över remissinstanser som yttrat

sig över departementspromemorian (Ds 1992:29)

Utökat älvskydd. Översyn av värdefulla älvar

och älvsträckor med forslag till komplettering

av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.................. .. 72

Bilaga 3     Karta med de älvar och älvsträckor som föreslås

bli skyddade.......................................... ... 74

75



gotab   42071, Stockholm 1992