Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 90 Regeringens proposition

1976/77:90

om semesterlag, m. m.;

beslutad den 3 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

PER AHLMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny semesterlag, soni skall ersätta nuvarande semesterlag från år 1963. Den nya semesterlagen innefattar förbättrade semesterförmåner i bl..a. följande hänseenden,

Semesterledigheten förlängs från fyra till fem veckor. Arbetstagaren får rätt till semesterledighet redan under det första anställningsåret. Rätten till ledighet förutsätter inte att arbete har utförts imder ett tidigare år. Semesterlön utgår däremot som hittills endast i den mån sådan lön har tjänats in.

Semesterlönen utgör for alla arbetstagare 12 % av arbetstagarens inkomst i anställningen under det s. k. intjänandeåret, dvs. den tolv-månadersperiod som föregår semesteråret. Semesterlön beräknas på all under intjänandeåret erhållen lön, oavsett anställningens varaktighet. Det krävs alltså inte längre att arbete har utförts under ett visst minsta antal dagar under en månad av intjänandeåret för att semesterlön skall tjänas in. Intjänandeåret för semesterlönen flyttas i förslaget när­mare sommarsemestern och omfattar tiden den 1 april — 31 mars. Lönehöjningar under första kvartalet det år då semestern utgår kom­mer därigenom att räknas in i underlaget för semesterlöneberäkningen.

Genom att alla arbetstagare får rätt till ledighet utan krav på in­tjänande och genom att semesterlön beräknas på all inkomst under intjänandeåret förbättras semesterrättigheterna i betydande grad för deltidanställda. Semesterförmånernas omfattning blir för sådana arbets­tagare inte längre beroende av arbetstidens förläggning. Nyanställda får enligt propositionen betald semesterledighet tidigare än nu, eftersom semesterlön tjänas in också under perioden januari—mars det år då semesterledigheten tas ut.

1    Riksdager. 1976/77. 1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                  2

Arbetstagarnas inflytande på semesterförläggningen förstärks. För­slaget bygger i denna del på de principer som har lagts fast i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. Kollektivavtal kan träffas om medbestämmande i frågor om semesterförläggning. Har det inte skett, föreligger för arbetsgivaren s. k. primär förhandlingsskyldighet i fråga om förläggningen av huvudsemestern för året. När arbetsgivaren inte är skyldig att förhandla, måste han i stället samråda med arbetstagaren om utläggningen av dennes semester.

Rätten att tjäna in semesterlön vid sjukdom och annan s. k. semester­lönegrundande frånvaro ökas avsevärt. Semesterlön tjänas in — inom vissa gränser — under främst sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet, ledighet för utbildning i vissa fall och ledighet vid kortare militär­tjänst m. m.

Arbetstagaren får rätt att spara semesterledighet. Av den betalda semesterledigheten enligt lagen kan en arbetstagare spara en vecka varje år. Han kan då efter fem år ta ut tio semesterveckor i följd. Inget hindrar att han tar ut sparade semesterdagar tidigare eller i övrigt disponerar den sparade ledigheten på annat sätt.

Den nya semesterlagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978.

Slutligen föreslås att Sverige tillträder internationella arbetsorganisa­tionens (ILO) konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970).



Prop. 1976/77: 90                                                      3

1    Förslag till Semesterlag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1    § Arbetstagare har rätt till semesterförmåner enligt deima lag. Så­dana förmåner är semesterledighet, semesterlön och semesterersättning.

2    § Avtal är ogiltigt i den mån det innebär att arbetstagares rättighe­ter enligt denna lag upphäves eller inskränkes. Detta gäller dock ej, om annat framgår av lagen.

Avvikelse från 3, 9, 11. 16, 22, 23, 26, 29 och 30 §§ får göras med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation en­ligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. Arbetsgivare, som är bunden av sådant kollektivavtal eller av kollektivavtal om avvi­kelse från 12, 19, 20 eller 21 §, får i angivna hänseenden tillämpa avta­let även på arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande arbets­tagarorganisationen, under förutsättning att arbetstagaren sysselsattes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat tillämpligt kollek­tivavtal.

3 § Med semesterår avses tiden från, och med den 1 april ett år till
och med den 31 mars påföljande år. Motsvarande tid närmast före.ett
semesterår kallas intjänandeår.

Såsom semesterledighet skall anses ledighet enstaka semesterdagar och period av semesterdagar jämte i 9 § angivna arbetsfria dagar,, vil­ken börjar och slutar med semesterdag.

Rätt till semesterledighet och semesterlön

4 § Arbetstagare har rätt till tjugofem semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 och 27 §§.     .

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån han har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt till semesterledighet som ej är för­enad med semesterlön.

5 § Under det semesterår då arbetstagare anställes har han rätt till tio
semesterdagar, om anställningen börjar efter den 31 juli, och till fem
semesterdagar, om den börjar efter den 30 september.

Arbetstagare som anställes för viss tid, viss säsong eller visst arbete saknar rätt till semesterledighet, om ej anställningsavtalet avser eller an­ställningen varar längre tid än tre månader, men äger rätt till semester­ersättning för anställningstiden hos arbetsgivaren.

Vederlag för arbete, som har avsetts skola pågå högst tre månader och omfatta högst sextio timmar, förutsattes inbegripa semesterersätt­ning, om ej annat framgår av omständigheterna.

Om förlängd semesterledighet finns bestämmelser i lagen (1963: 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.



Prop. 1976/77: 90                                                                 4

6    § Arbetstagare som byter anställning har rätt till semesterledighet i den nya anställningen endast i den mån han icke redan har fått sådan ledighet.

7    § Semesterdagar med semesterlön utgör så stort antal av semester­dagarna enligt 4 § som svarar mot den del av intjänandeåret, under vil­ken arbetstagaren har innehaft anställning hos arbetsgivaren. Arbetsdag då arbetstagaren har varit frånvarande utan lön inräknas i anställnings­tiden endast om fråga har varit om semesterledighet eller ledighet som enligt 17 § är semesterlönegrundande.

Vid beräkning enligt första stycket anges del av intjänandeåret i antal dagar. Uppstår vid beräkning av antalet semesterdagar med semesterlön brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.

Av semesterdagar som utlägges under visst semesterår skall, om ej annat avtalas, dagar som är förenade med semesterlön utgå först.

8 § Arbetstagare är skyldig att på begäran lämna arbetsgivaren be­
sked i vad mån han önskar få ut semesterledighet, som ej är förenad
med semesterlön, eller avstå från sådan ledighet. Besked behöver ej
lämnas innan arbetstagaren har fått veta, hur många semesterdagar utan
lön han har eller kan beräknas få rätt till.

Har semesterledighet utan lön lagts ut med anledning av arbetsta­garens besked enligt första stycket, får arbetstagaren ej senare avstå från ledigheten utom i fall som avses i 13 §.

Beräkning av semesterledighet

9 § Semesterledighet beräknas i hela dagar. Lördag och söndag räk­
nas ej som semesterdagar annat än i fall som avses i tredje stycket.

Vid semesterledighet som omfattar minst fem dagar har arbetstagare, som arbetar lördag eller söndag eller båda dessa dagar, rätt till ledighet motsvarande tid av veckoslut dels under semesterledigheten och dels an­tingen omedelbart före eller omedelbart efter denna. Har i fall som nu avses arbetstagaren ledighet av motsvarande omfattning veckodag, som ej är lördag eller söndag, och infaller den under semesterledigheten, räk­nas den som semesterdag.

Är arbetstagaren ledig lördag eller söndag, som annars skulle ha ut­gjort arbetsdag, och är fråga om kortare semesterledighet än som anges i andra stycket, räknas sådan dag som semesterdag. Arbetsfri dag skall då ej anses som semesterdag.

Med söndag jämställes helgdag samt påskafton, pingstafton, midsom­marafton, julafton och nyårsafton.

Förläggning av semesterledighet

10 § Att i fråga om förläggnmgen av semesterledighet kollektivavtal
kan träffas om medbestämmanderätt för arbetstagarna följer av 32 §
lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. I fråga om arbets­
tagare för vilken sådant avtal ej träffats, skall gälla vad som föreskrives
i andra och tredje styckena.

Angående förläggningen av semesterledighet som avses i 12 § skall nyssnämnda lags bestämmelser om arbetsgivares förhandlingsskyldighet beträffande viktigare förändring av arbetstagares arbets- eller anställ­ningsförhållanden äga motsvarande tillämpning. Om arbetstagaren icke företrädes av förhandlingsberättigad organisation eller om sådan orga-



Prop. 1976/77:90                        "                              5

nisation ej önskar förhandla, skall arbetsgivaren samråda med arbets­tagaren om ledighetens förläggning.

Beträffande förläggningen av annan semesterledighet skall arbetsgi­varen samråda med arbetstagaren, om förhandling med dennes orga­nisation icke har ägt rum.

Kan överenskommelse om förläggning av semesterledighet ej uppnås, bestämmer arbetsgivaren om förläggningen i den mån ej annat har avtalats.

11    § Har beslut om förläggning av semesterledighet träffats på annat sätt än genom överenskommelse med arbetstagare eller företrädare för honom, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om beslutet. Under­rättelsen skall lämnas senast två månader före ledighetens början. När särskilda skäl föreligger får den lämnas senare, dock om möjligt minst en månad före ledighetens början.

12    § Om ej annat har avtalats, skall semesterledigheten förläggas så, att arbetstagaren får en ledighetsperiod av minst fyra veckor under juni—augusti. Även utan stöd av avtal får sådan semesterperiod för­läggas till annan tid, när särskilda skäl föranleder det.

13    § Beslutar arbetsgivare om permittéring som arbetstagare ej hade anledning räkna med då han lämnade besked enligt 8 §, har arbets­tagaren rätt att avstå från utlagd semesterledighet, som ej är förenad med semesterlön, i den mån ledigheten sammanfaller med permitte-ringsperioden. Detta gäller dock endast om han underrättar arbetsgiva­ren senast två veckor före seniesterledighetens början. Får arbetstaga­ren först senare kännedom om permitteringen, har han rätt att avstå från ledigheten genom att utan dröjsmål underrätta arbetsgivaren. Har semesterledigheten då inletts, upphör ledigheten med utgången av den dag då arbetsgivaren underrättades.

14    § Semesterledighet får ej utan arbetstagarens medgivande förläg­gas till uppsägningstid.   '

Skulle vid uppsägning från arbetsgivarens sida uppsägningstiden helt eller delvis infalla under redan utlagd semesterledighet och beror upp­sägningen på förhållande som ej hänför sig till arbetstagaren person­ligen, skall semesterledighetens förläggning i samma mån upphävas, om arbetstagaren begär det.

Första och andra styckena gäller ej i den mån uppsägningstiden överstiger sex månader.

15 § Infaller under semesterledigheten dag då arbetstagaren är oför­
mögen till arbete på grund av sjukdom eller dag som är semesterlöne­
grundande enligt 17 § första stycket 2—6 skall, om arbetstagaren utan
dröjsmål begär det, sådan dag ej räknas som semesterdag.

Semesterdagar som återstår på grund av att första stycket har till-lämpats skall utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger an­nat.

Beräkning av semesterlön

16 § Semesterlönen utgör tolv procent av arbetstagarens under in­
tjänandeåret förfallna lön i anställningen.

Vid beräkning av lönen under intjänandeåret skall i lönesumman ej



Prop. 1976/77: 90                                                      6

inräknas semesterlön eller pérmitteringslön med anledning av drifts­uppehåll för samtidig semester. I lönesumman skall ej heller inräknas ersättning som har utgått för dag, då arbetstagaren helt eller delvis har haft sådan ledighet från arbetet som är .semesterlönegrundande enligt 17 §. För varje sådan dag skall arbetsinkomsten i stället ökas med ett belopp, motsvarande arbetstagarens geiiomsnitthga dagsinkomst i an­ställningen under övrig tid av intjänandeåret. Har arbetstagaren då ej haft någon inkomst i anställningen, skall semesterlönen beräknas med hänsyn till den inkomst som det kan antagas att han skulle ha haft, om han under denna tid hade arbetat för arbetsgivarens räkning.

17 § Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är
om

1.   ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjä­nandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets­skada,

2.   ledighet enligt lagen (1976: 280) om rätt till föräldraledighet, dels i samband med barns födelse eller adoption i den mån frånvaron icke överstiger 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180 dagar, dels; för tillfällig vård av barn,

3.   ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetsta­garen är berättigad till ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke översti­ger 180 dagar,

4.   ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller timstudiestöd, inkomstbidrag el­ler vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973: 349) eller om utbild­ningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sam­manhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5.   ledighet på grund av sådan i 27 § vämpliktslagen (1941: 967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är beredskapsövning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån från­varon under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar, eller

6.   ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han har fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid krigsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oav­brutet frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar un­der perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Sparande av semesterledighet och semesterlön

18 § Arbetstagare, som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får av överskjutande sådana dagar spara en
eller flera till ett senare semesterår.

Sparad semesterdag skall läggas ut inom fem år från utgången av det



Prop. 1976/77:90                              '''-''                               7

semesterår då den sparades, om ej .annat följer av 20 § tredje meningen. Semesterdagar får icke sparas under semesterår då arbetstagaren får ut semesterdag, som har sparats från tidigare år.

19 § Vill arbetstagare spara semesterdagar eller vill han taga i anspråk
sparade semesterdagar i anslutning till semesterledigheten i övrigt, skall
han underrätta arbetsgivaren i samband med att förläggningen av årets
semesterledighet bestämmes. Underrättelse behöver dock icke lämnas
förrän arbetstagaren har fått veta, hur många semesterdagar med lön
han har eller kan beräknas få rätt till. Arbetstagare, som vill taga i an­
språk sparade semesterdagar utan sammanhang med semesterledigheten
i övrigt, skall meddela arbetsgivaren detta senast tre månader i förväg.

Vad i första stycket sägs gäller endast.i den mån ej annat har av­talats.

20    § Sparade semesterdagar skall förläggas till det semesterår som ar­betstagaren väljer. Detta gäller dock ej om annat har avtalats eller särskilda skäl föreligger mot att semesterdagarna förlägges till det året. Har arbetstagaren avsett att sparade semesterdagar skall förläggas till det femte året efter det semesterår då de sparades och skulle sådan för­läggning medföra betydande olägenhet, får överenskommelse träffas att semesterdagarna skall läggas ut under det sjätte året.

21    § Önskar arbetstagare samtidigt få ut minst fem sparade semester­dagar, skall dessa och hela semesterledigheten för semesteråret utgå i en följd, om ej annat har avtalats.

22    § Semesterlönen för varje sparad semesterdag utgör, om ej annat följer av 23 §, 0,48 procent av summan av

1.    den lön i anställningen sorti har förfallit under intjänandeåret när­mast före det semesterår, då de sparade semesterdagarna uttages, dock frånsett lön för tid då arbetstagaren. har varit helt eller delvis frånva­rande från arbetet, samt

2.    ett beräknat inkomstbelopp för de dagar under samma intjänande­år då arbetstagaren har varit helt eller delvis frånvarande från arbetet av annan anledning än semester eller permittéring vid driftsuppehåll för samtidig semester.                                 .

Beräkning av underlag för semesterlön som avses i första stycket 2 sker enligt grunderna för 16 § andra stycket tredje och fjärde mening­arna.

23 § Semesterlön enligt 22 § skall beräknas som om arbetstagaren
under där avsett intjänandeår varit anställd med samma andel av full
arbetstid som under det eller de intjänandeår, då rätt till semesterlön
för de sparade semesterdagarna förvärvades.

Särskilda bestämmelser om semesterlön

24 § Vid beräkning av semesterlön skall hänsyn icke tagas till fönnån
av fri bostad eller till löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.

25 § Arbetstagare, som får fri kost i arbetsgivarens hushåll, har rätt
till skälig kostersättning för de dagar under semesterledigheten då för­
månen ej har utnyttjats till någon del.



Prop. 1976/77: 90                                                      8

26 § Arbetsgivaren skall betala ut semesterlönen till arbetstagaren i
samband med semesterledigheten. I fråga om arbetstagare med tidlön,
beräknad för vecka eller längre tidsenhet, får arbetsgivaren i samband
med semesterledigheten utge den på den betalda semestertiden belö­
pande tidlönen samt senast vid semesterårets utgång utge den semester­
lön som kan återstå.

27 § Arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller annars under
sådana förhållanden att det icke kan anses tillkomma arbetsgivaren att
vaka över arbetets anordnande, är berättigad till särskild semesterlön
med tolv procent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i
anställningen.

Beräkning av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande tillämpning av 16 § andra stycket. Vad där föreskrives angående semes­terlönegrundande frånvaro skall dock tillämpas med avseende på kalen­dervecka, om ej annan tidsperiod överenskommes. Även 24 och 25 §§ samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre månader och om­fatta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande tillämp-. ning.

Särskild semesterlön skall betalas ut senast den 30 juni näst efter intjänandeårets utgång eller, om intjänandeåret löper ut efter den 30 april, senast två månader efter dess utgång.

Semesterersättning            ;

28 § Upphör arbetstagare att vara anställd hos arbetsgivaren mnah
han har erhållit den semesterlön som han har tjänat in, skall arbetsta­
garen i stället erhålla semesterersättning, i den mån ej annat följer av
31 §.

Motsvarande skall gälla om arbetstagares anställningsvillkor ändras så att semesterledighet med semesterlön skall utgå redan imder intiänande-året. I sådant fall skall bestämmelserna om sémesterersättning tillämpas som om anställningen upphört vid den tidpunkt från vilken de nya an­ställningsvillkoren skall gälla.

Om semesterersättning i visst annat fall föreskrives i 5 §.

29 § Semesterersättoing bestänunes enligt grunderna för beräknmg
av semesterlön. För arbetstagare, som har rätt till fri kost i arbetsgi­
varens hushåll, skall kostersättning dock utgå endast för det antal dagar
för vilka semesterersättning skall beräknas.

För sparade semesterdagar skall semesterersättning beräknas som om de hade tagits ut under det semesterår då anställningen upphörde.

Har arbetstagare mottagit semesterlön i förskott, minskas semesterer­sättningen med sådan semesterlön. Detta gäller dock ej, om den för­skottsvis erhållna semesterlönen har utgått mer än fem år före anställ­ningens upphörande eller om anställningen har upphört på grund av

1.    arbetstagarens sjukdom,

2.    förhållande som avses i 6 § tredje stycket första meningen lagen (1974: 12) om anställningsskydd eller

3.    uppsägning från arbetsgivarens sida, som beror på förhållande som ej hänför sig till arbetstagaren personligen.

30 § Semesterersättning skall betalas ut till arbetstagaren utan oskä­
ligt dröjsmål och senast en månad efter anställningens upphörande.



Prop. 1976/77: 90                                                      9

Möter hinder mot att beräkna semesterérsättningen inom en månad efter anställningens upphörande, skall den betalas ut inom en vecka efter det hindret upphörde.

Övergång av företag

31 § Arbetstagares rätt enligt denna lag påverkas ej av att företag
eller del av företag övergår till ny arbetsgivare.

Övergår arbetstagare till ny arbetsgivare inom samma köiicerri, skall han i semesterhänseende äga samma rätt i den nya anställningen som han skulle ha haft i den tidigare. Härför förutsattes dock, att arbetstagaren ej uppbär semesterersättning av den tidigare arbetsgivaren och att han senast en månad efter anställningens upphörande avger förklaring till såväl den tidigare som den nye arbetsgivaren, att han önskar överföra intjänade semesterförmåner till den nya anställningen.

I fall som avses i andra stycket är den nye arbetsgivaren berättigad att av den tidigare arbetsgivaren få ut ett belopp svarande mot den semester­ersättning som denne eljest haft att utge till arbetstagaren.

Skadestånd

32 § Arbetsgivare som bryter mot denna lag skall till arbetstagaren
utge, förutom den semesterlön eller semesterérsättiiing vartill arbetstaga­
ren kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarens intresse av att erhålla semesterledighet och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, kan skadeståndet nedsättas eller helt bortfalla.

Preskription

33 § Arbetstagare som vill fordra semesterlön, semesterersättning eller
skadestånd enhgt denna lag skall väcka talan därom inom två år från
utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha er­
hållit den förmån till vilken anspråket hänför sig. Försummar han det,
är rätten till talan förlorad.

Rättegång                                     j

34 § Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978, då lagen (1963: 114) om semester upphör att gälla. Semesterledighet enligt den nya lagen ut­går dock först under semesteråret den 1 april 1978-den 31 mars 1979, om ej annat överenskommes.

2.    Äldre lag äger fortsatt giltighet

a)    i fråga om semesterförmån, som har tjänats in före ikraftträdan­det och som utgår imder tiden den 1 januari—den 31 mars 1978,

b)   i fråga om beräkning av semesterlön och semesterersättning som har tjänats in under år 1977 och skall utgå under semesteråret den 1 april 1978—den 31 mars 1979.

3. Under semesteråret den 1 april 1978—den 31 mars 1979 utgår,
förutom semesterlön eller semesterersättning enligt 2 b, semesterlön el­
ler semesterersättning som har tjänats in under tiden den 1 januari—



Pro». 1976/77: 90


10


den 31 mars 1978. För samma semesterår skall vid tillämpningen av 7 § tiden den 1 januari 1977—den 31 mars 1978 betraktas som intjänandeår.

4. Kollektivavtal, som har ingåtts före den 1 januari 1978 och inne­
fattar sämre förmåner för arbetstagare än som följer av den nya lagen,
är i sådan del utan verkan. Har avtalet tillkommit för att utgöra avvi­
kelse från viss regel i den nya lagen, beträffande vilken deima medger
att avvikelse överenskommes, och har avtalet träffats i den ordning
lagen anger, gäller dock avtalet i den delen.

Vad som sagts i första stycket inverkar ej på giltigheten av avtalsföre­skrifter i hänseenden som anges under 2.

5. Bestämmelserna under 4 gäller i tillämpliga delar även i fråga om
avtal som ej är kollektivavtal.

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom föreskrives att 1 och 3 §§ lagen (1963: 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete skall ha nedan angivna lydelse.

1 §1


Nuvarande lydelse

Semester, vartill rätt förvärvats enligt lagen om semester, skall ut­gå med tre dagar för varje kalen­dermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren för ar­betsgivarens räkning å minst fem­ton dagar utfört radiologiskt ar­bete, vari arbetstagaren utsatts för joniserande strålning i sådan ut-sträclming, att menlig inverkan därav kan befaras.

Med avseende å semester, som utgår enligt första stycket, skola bestämmelserna i 7 § andra ocli tredje styckena lagen om semester äga motsvarande tillämpning. Där­vid skall iakttagas,

1 Senaste lydelse 1964: 101.


Föreslagen lydelse

Arbetstagare som för arbetsgi­ varens räkning utför radiologiskt arbete, vari arbetstagaren utsattes för joniserande strålning i sådan utsträckning att menlig inverkan därav kan befaras, har under vill­kor som föreskrives i denna lag rätt till längre semesterledighet än som följer av 4 § semesterlagen (1977: 000). För varje kalendermå­nad av intjänandeåret, under vil­ken arbetstagaren har utfört sådant arbete minst femton dagar, skall semesterledigheten påföljande se­mesterår förlängas med fem tolfte­dels semesterdag.

Uppstår vid beräkningen brutet dagantal, skall det avrundas till närmast högre hela tal.



Prop, 1916/11: 90


11



Nuvarande lydelse

1)    att dag, varunder arbetstaga­ren åtnjutit semester, må räknas honom till godo för erhållande av förhöjt antal semesterdagar endast därest han omedelbart före och ef­ter semestern utfört arbete, som avses i denna lag, samt

2)    att dag, varunder arbetstaga­ren varit frånvarande från arbe­tet av anledning, varom förmäles i 7 § andra stycket b)—e) lagen om semester, icke må räknas ar­betstagaren till godo för erhållan­de av förhöjt antal semesterdagar därest, av annan orsak än drifts-, uppehåll för samtidig semester, ar­bete, som avses i denna lag, up­penbarligen icke kunnat beredas honom å sådan dag.


Föreslagen lydelse

Med dag, under vilken utförts arbete, som avses i första stycket, jämställes

1)    dag, under vilken arbetstaga­ren varit semesterledig, dock en­dast om hans arbete omedelbart före och omedelbart efter ledig­heten varit sådant som avses i förs­ta stycket, samt

2)    dag, under vilken arbetsta­garen haft ledighet som är semes­terlönegrundande enligt 17 § se­mesterlagen, dock ej om arbete, som avses i första stycket, uppen­barligen icke kunnat beredas ho­nom sådan dag öch ajiledningen härtill varit annan än driftsuppe­håll för samtidig semester.

För varje semesterdag som till­kommer enligt första stycket utgår semesterlön med 0,48 procent av arbetstagarens under intjänande­året förfallna lön i anställningen, beräknad enligt 16 § semesterla­gen.


3                                                §

Om   semester,  som   utgår med Om   semester   för   arhetsta°are

tillämpning av denna lag, gäller i som avses i denna lag gäller i öv-

övrigt vad i lagen om semester är rigt   vad   i   semesterlagen   (1977:

stadgat.                                                            000) är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Beträffande förlängning av semester under semesteråret den 1 april 1978—den 31 mars 1979 skall de nya bestämmelserna tillämpas, med iakttagande av att tiden den 1 januari 1977—den 31 mars 1978 betrak­tas som intjänandeår. I övrigt skall, i den mån enligt övergångsbestäm­melserna till semesterlagen (1977: 000) äldre bestämmelser i lag eller avtal skall äga fortsatt giltighet, detsamma gälla på förevarande lags tillämpningsområde.



Prop. 1976/77: 90


12


3    Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom föreskrives att 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) skall ha nedan angivna lydelse.

12 §1


Nuvarande lydelse

Allmän förmånsrätt följer däref­ter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av anställningen som ej förfallit till betalning tidigare än ett år innan konkursansökning­en gjordes och på lön eller ersätt­ning under skälig uppsägningstid, högst sex månader. Har arbetsta­garen under uppsägningstiden ut­fört arbete enligt anställningsav­talet med gäldenären, gäller för­månsrätten all lön eller ersättning för arbetet. I den mån arbete ej utförts under uppsägningstiden gäller förmånsrätten endast sådan lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren tm-der tid som lönen eller ersättning­en avser förvärvat i annan anställ­ning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i anställning som han skäligen bort godtaga. Vid be­stämmande enligt vad nyss sagts i vilken utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägnings­tid är förenad med förmånsrätt skall med samtidig inkomst i an­nan anställning jämställas ut­bildningsbidrag som utgår av stats­medel vid arbetsmarknadsutbild­ning, i den mån bidraget avser samma tid som lönen eller ersätt­ningen och arbetstagaren har blivit berättigad till bidraget efter upp­sägningen. Har lönefordran som förfallit tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes varit föremål för tvist, gäller förmåns­rätten, om talan väckts eller sådan förhandling som föreskrives i kol­lektivavtal begärts inom sex måna-

1 Senaste lydelse 1975:1248.


Föreslagen lydelse

Allmän förmånsrätt följer däref­ter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan ersättning på   grund   av   anställningen   som ej  förfallit  till  betalning tidigare än ett år innan konkursansökning­en gjordes och på lön eller ersätt­ning under skälig uppsägningstid, högst sex månader. Har arbetsta­garen under uppsägningstiden ut­fört  arbete  enligt  anställningsav­talet med gäldenären, gäller för­månsrätten all lön eller ersättning för arbetet. I den mån arbete ej utförts    under    uppsägningstiden gäller förmånsrätten endast sådan lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren un­der tid som lönen eller ersättning­en avser förvärvat i annan anställ­ning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i anställning som han skäligen bort godtaga. Vid be­stämmande enligt vad nyss sagts i vilken utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägnings­tid   är  förenad  med  förmånsrätt skall med samtidig inkomst i an­nan    anställning    jämställas    ut­bildningsbidrag som utgår av stats­medel   vid   arbetsmarknadsutbild­ning,   i   den  mån  bidraget   avser samma tid som lönen eller ersätt­ningen och arbetstagaren har blivit berättigad till bidraget efter upp­sägningen.  Har lönefordran  som förfallit tidigare än ett år innan konkursansökningen  gjordes varit föremål för tvist, gäller förmåns­rätten, om talan väckts eller sådan förhandling som föreskrives i kol­lektivavtal begärts inom sex måna-



Prop. 1976/77: 90


13


der från förfallodagen och kon­kursansökningen följt inom sex månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. 1 fråga om semes­terlön eller semesterersättning som är intjänad innan konkursansök­ningen gjordes, gäller förmånsrät­ten vad som står inne för det lö­pande och de närmast föregående två kvalifikationsåren.

der från förfallodagen och kon-kursansökningéh följt inom sex månader från det att tvisten bhvit slutligt avgjord. I fråga om semes­terlön eller semesterersättning som är intjänad innan konkursansök­ningen gjordes, gäller förmånsrät­ten vad som står inne för det lö­pande och de närmast föregående två intjänandeåren. Förmånsrätten gäller även innestående semester­lön eller semesterersättning för se­mesterledighet som har sparats i den utsträckning 18 och 20 §§ se­mesterlagen (1977: 000) medger.

Förmånsrätt enligt första stycket följer även med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år innan konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. För­månsrätten gäller även i fråga om pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Om gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsent­ligt inflytande över dess verksamhet, eller hans efterlevande ej ha för­månsrätt enligt denna paragraf för lön eller pension. Vad som sagts nu gäller även om gäldenären är juridisk person utan att vara näringsidkare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om förmånsrätt för fordran i kon­kurs på grund av ansökan som har gjorts före ikraftträdandet.



Prop. 1976/77: 90                                                                    14

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-12-09

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Ahlmark

Lagrådsremiss med förslag till ny semesterlag m. m.

1    Inledning

Den nu gällande scmesterlagstiftningen tillkom år 1963. Detta år beslutades lagen (1963: 114) om semester (1963 års SemL, ändrad se­nast 1974: 380), vilken trädde i kraft den 1 juli samma år, samt lagen (1963: 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiolo­giskt arbete (ändrad 1964: 101). Den senare lagen trädde i kraft den 1 januari 1964. Nuvarande semesterlagstiftning har föregåtts av tidigare lagar i ämnet, den första från år 1938.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 mars 1974 till­kallades sakkunniga för att verkställa en allmän översyn av semester­lagstiftningen. De sakkunniga avlämnade i november 1975 ett betän­kande (SOU 1975: 88) med förslag till semesterlag, omfattande fem vec­kors semester, m. m.

Förslaget till semesterlag torde få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, försäkringsdomstolen, riks­försäkringsverket (RFV), postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens avtalsverk (SAV), universitetskanslersämbetet (UKÄ), centrala studie­stödsnämnden (CSN), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskydds-

' De sakkunniga var vid betänkandets avgivande f. d. förbundsordföranden Gunnar Hallström, förbundssekreteraren Bertil Axelsson, direktören Sven-Olof Cronqvist, direktören Erik Förstadins, ledamoten av riksdagen Anita Gradin, direktören Eric Johansson, ombudsmannen Göran Karlsson, ledamoten av riks­dagen Ola Nyquist och avtalssekreteraren Holger Olsson.



Prop. 1976/77: 90                                                     15

styrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Örebro och Västernorr­lands län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska ar­betsgivareföreningen (SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, För­eningen skogsbrukets arbetsgivare, Bankinstitutens arbetsgivareorganisa­tion, Sveriges redareförening. Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags för­handlingsorganisation (KAB), Fastigheternas förhandlingsorganisation (FFO), Försäkringskassornas förhandlingsorganisation. Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Sveriges hantverks- och industriorgar nisation (SHIO), Svensk industriförening. Landsorganisationen i Sve­rige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisa­tionen SACO/SR, ILO-kommittén och Försäkringskasseförbundet.

Yttranden har överlämnats, av UKÄ från rektorsämbetena och de juridiska fakulteterna vid Uppsala, Lunds och Stockholms universitet, av länsstyrelsen i Malmöhus län från Skånes handelskammare samt TCO-kommittéerna i Landskrona/Svalöv och Helsingborg, av läns­styrelsen i Örebro län från länsarbetsnämnden och socialkonsulenterna i länet, Örebro läns landsting, handelskammaren för Örebro och Väst­manlands län samt Örebro läns FCO-distrikt, av SAF från Svenska byggnadsindustriförbundet, av LO från flertalet medlemsförbund samt av FFO från ett tiotal allmänna försäkringskassor.

Yttranden över betänkandet har dessutom avgetts av Fredrika Bre-mer-förbundet. Svenska transportarbetareförbundet och Sveriges turist­råd. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Föreningen skogsbru­kets arbetsgivare instämmer i SAF:s yttrande.

Sammanställning av remissyttrandena torde få bifogas till regerings­protokollet som bilaga 2.

2    Gällande ordning i huvuddrag

1963 års SemL föregicks av 1938 och 1945 års semesterlagar. I fråga om innehållet i dessa hänvisas till SOU 1975: 88 s. 51—54. Med 1963 års semesterlagstiftning reformerades semesterrätten i viktiga hänseen­den. De viktigaste förbättringarna bestod i en förlängning av den lag­stadgade semestern från tre till fyra veckor, en förbättring av semester­villkoren för korttids- och deltidsanställda sanit införandet av en enklare beräkningsmetod beträffande tim- och ackördsavlönade. SemL har nu i huvudsak följande innehåll.

Inledande bestämmelser. 1963 års SemL gäller för arbetstagare i all­män eller enskild tjänst. Undantagna är arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj och arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst (1 §). Lagen har karaktär av social skyddslag och är därför till huvudsaklig del tvingande. Avtal mellan arbetsgivare och arbetstaga-



Prop. 1976/77: 90                                                     16

re, som innefattar avstående från rätt till semester eller i något avseende mindre föirmåner för arbetstagaren än vad som utgår enligt lagen, är enligt 2 § i den delen ogiltigt, om inte annat uttryckligen anges i lagen.

Semester utgör enligt gällande lag en rätt till ledighet med bibehål­len lön. Semesterrätt förvärvas enligt 3 § första stycket genom det arbete som arbetstagaren utför under ett kalenderår för arbetsgivarens räkning. Det år under vilket arbetstagaren tjänar in semestern kallas kvalifikationsår. Arbetsgivare och arbetstagare kan träffa avtal om att annan tolvmånadersperiod skall vara kvalifikationsår. Semester skall utgå året näst efter kvalifikationsåret, om inte överenskommelse träffas om att semestern helt eller delvis skall utgå tidigare; Semesterlön skall utgå under semestern (3 § andra och tredje styckena).

Särskilda bestämmelser gäller för arbetstagare som utför arbetet i sitt hem eller i övrigt under sådana förhållanden, att arbetsgivaren inte kan eller bör vaka över arbetet. För dessa s. k. okontrollerade arbetstagare innebär semestern enbart rätt till s. k. särskild seniesterlön (4 §).

Om anställningen upphör innan arbetstagaren har fått ut all intjänad semesterlön, har han rätt att i stället få kontant ersättning, semester­ersättning (5 §). Semesterersättning utgår också i ett annat fall, nämli-. gen när arbetstagarens anställningsvillkor, utan att anställningen upphör, ändras så att semester skall utgå redan under kvalifikationsåret i stället för under året näst efter detta. I sådant fall skall anses att anställningen har upphört vid den tidpunkt, då anställningsvillkoren ändrades, varför semesterersättning skall utgå för innestående semester.

Överlåtelse av företag eller fartyg får inte inverka på arbetstagarens rätt enligt lagen (6 §).

Semesterns längd. Hur lång semester som skall utgå bestäms enligt 7 § första stycket av det arbete som har utförts hos samme arbets­givare under kvalifikationsåret. Två semesterdagar tjänas in för varje månad av kvalifikationsåret, under vilka arbetstagare har arbetat minst 15 dagar. Om arbetstagaren har arbetat minst 8 dagar och högst 14 dagar under en månad, har han rätt till en semesterdag för den måna­den. Den dagliga arbetstidens längd saknar betydelse för rätten till semester.

Som arbetad dag räknas enligt andra stycket även dag, då arbets­tagaren har varit frånvarande på grund av semester, sjukdom, havande­skap och barnsbörd samt viss militärtjänst, civilförsvarstjänst och vapen­fri tjänst. Sådan frånvaro som är semestergrundande brukar kallas pri­vilegierad frånvaro. Lagen ställer upp vissa tidsgränser inom vilka från­varotid som nu nämnts jämställs med arbetad tid. Regeln om privilegie­rad frånvaro gäller inte, om arbetsgivare av annan orsak än driftsuppe­håll för samtidig semester uppenbarligen inte hade kunnat erbjuda arbetstagare arbete under frånvarotiden (7 § tredje stycket).



Prop. 1976/77: 90                                                     17

Söndagar räknas inte in i semestern, vilket däremot.är fallet med helgdagar och sedvanliga fridagar. Helgdagar inräknas dock inte om semestern är kortare än sju dagar. För arbetstagare med söndagsarbete gäller en särskild regel. Har arbetstagare enligt avtal rätt till längre semester än den lagstadgade, gäller enligt 9 § 1963 års SemL:s bestäm­melser även beträffande den överskjutande delen, om annat inte har avtalats.

Semesterns förläggning. Enligt huvudregeln utgår semestern året näst efter kvalifikationsåret. Någon viss semesterperiod ar inte föreskriven i lagen. Som en rekommendation gäller dock att semestern bör förläggas till sommaren. Arbetsgivaren kan i princip fritt bestämma tiden för se­mestern. Denna får dock i princip inte läggas så att den sammanfaller med sjukdomstid eller annan privilegierad frånvarotid. Sker det kan ar­betstagaren begära att frånvarodagarna räknas av från semestern. Semes­tern skall i princip utgå i ett sammanhang, om annat inte har avtalats. Semester som ar längre än 24 dagar, får arbetsgivaren dela upp även mot arbetstagarens vilja. Då skall dock den ena delen av semestern vara minst 24 dagar.

Arbetsgivaren skall enligt 11 § i god tid före semesterns början under­rätta arbetstagaren om tiden för semestern. Underrättelsen bör om möj­ligt lämnas en månad före semesterns början och får inte i något fall ges senare än 14 dagar före semestern.

Semesterlönen. Arbetstagare skall i princip ha samma lön under se­mestern som han har när han arbetar. Semesterlönen för arbetstagare, som avlönas med tidlön per vecka, månad eUer år, skall därför motsvara den vanliga lönen under semestertiden (12 § första stycket). För andra arbetstagare, dvs. sådana som har timlön, ackord, provision o. d., be­räknas semesterlönen på grundval av inkomsten under kvalifikations­året. Semesterlön, sjuklön eller övertidstillägg skall därvid inte räknas med i inkomsten. Vid privilegierad frånvaro skall för beräkning av se­mesterlönen arbetsinkomsten ökas med ett belopp, som för varje fråh-varodag motsvarar arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställ­ningen (andra och tredje styckena). Ersättning för särskilda kostnader och förmån av fri bostad skall inte tas med vid beräkningen av semes­terlönen (fjärde stycket). Avvikelse från reglerna om semesterlönens be­räkning enligt procentmetoden kan göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan sluts av huvudorganisation. Har sådant avtal träffats, får arbetsgivaren också tillämpa avtalet på oorganiserad arbetstagare (femte stycket).

Arbetstagare som får fri kost här enligt 13 § rätt till kostersättning. Denna skall även utgå för sön- och helgdagar som infaller under semes­tern.

Semesterlönen skall utbetalas i samband med semestern. Kollektivav­tal kan träffas om annan tidpunkt för semesterlönens utbetalande. Sådant

2    Rilisdagen 1976/77. 1 saml. nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                     18

avtal måste dock vara träffat eller godkänt på arbetstagarsidan av hu­vudorganisation (14 §).

Semestern skall användas för vila och avkoppling. För att framhålla vikten härav föreskrivs att arbetstagare som utnyttjar semestern till för­värvsarbete inom det egna yrket förlorar rätten till semesterlön (15 §).

I 16 § finns bestämmelser om beräkningen av den särskilda semester­lönen till okontrollerade arbetstagare. Den utgör nio procent av arbets­tagarens saimnanlagda arbetsinkomst under kvalifikationsåret. I fråga om ersättning för särskilda kostnader, förmån av fri bostad och koster­sättning gäller samma regler som för övriga arbetstagare. Lagens regler om privilegierad frånvaro gäller däremot inte för okontrollerade arbets­tagare. "Vissa särbestämmelser gäller om utbetalningen av den särskilda semesterlönen.

Lagen behandlar också det fallet att en arbetstagare imder samma år utför både kontrollerat och okontrollerat arbete, s. k. blandat arbete. Har arbetstagaren under en viss kalendermånad utfört sådant arbete, men är det kontrollerade arbetet inte av sådan omfattning att det grun­dar rätt till semesterlön, skall det behandlas som okontrollerat. Arbets­tagaren får alltså rätt till särskild semesterlön för bägge arbetena (17 §).

Semesterlönen är i många avseenden jämställd med vanlig arbetslön. Den är skyddad mot kvittning från arbetsgivarens sida enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt (ändrad 1976: 587). Semes­terlön är inte fredad mot införsel. Däremot skyddas semesterlön och semesterersättning mot utmätning i vidsträckt omfattning. Semesterlön har förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs enligt bestämmelserna i 12 § förmånsrättslagen (1970: 979, lagen omtryckt 1975: 1248). Förmånsrät­ten för semesterlön eller semesterersättning som är intjänad före kon­kursansökan omfattar belopp som står inne för det löpande och de när­mast föregående två k\'alifikationsåren. För tiden efter konkursansök­ningen gäller samma regler som för vanlig lön. Vid arbetsgivarens kon­kurs svarar staten enUgt lagen (1970: 741) om stathg lönegaranti vid konkurs (ändrad senast 1975:1261) för semesterlön eller semesterer­sättning som är förenad med förmånsrätt.

Semesterersättning. När en anställning upphör har arbetstagaren rätt till kontant ersättning för all intjänad semester som han inte har fått ut under anställningen. Semesterersättning skall också, som nämnts, erläg­gas om anställningsvillkoren, utan att anställningen upphör, ändras så att semestern skall utgå under löpande kvalifikationsår i stället för un­der året näst efter detta. Semesterersättningen beräknas enligt samma regler som gäller för semesterlön. Vissa regler finns om avräkning av förskottssemester mot semesterersättning. Rätten till avräkning gäller inte förskottssemester som har utgått mer än fem år före anställningens upp­hörande (18 §).

Semesterersättningen skall i princip betalas ut senast inom en vecka



Prop. 1976/77: 90                                                     19

från utgången av det kalenderkvartal då anställningen har upphört (19 §). Vad beträffar skydd mot kvittning samt förniånsrätt och statlig lönegaranti gäller samma regler för semesterersättning som för semester­lön.

Skadestånd, preskription m. m. Om arbetsgivaren åsidosätter sina för­pliktelser enligt 1963 års SemL, kan han bli skadeståndsskyldig. Skadan behöver inte vara av ekonomisk natur, utan även s. k. ideellt skadestånd kan utgå. Skadeståndet kan under vissa förutsättningar nedsättas eller helt bortfalla (20 §). Skadeståndsskyldigheten fördelas mellan flera ska-devållare efter vars och ens skuld (21 §).

För fordringar som grundas på 1963 års SemL gäller en kortare pre­skriptionstid än den allmänna tioårspreskriptionen. Den som vill göra gällande anspråk enligt 1963 års SemL skall väcka talan därom inom två år från utgången av det år, under vilket arbetstagaren enligt lagen hade rätt att få ut den semesterförmån till vilken anspråket hänför sig (22 §).

Mål om tillämpning av 1963 års SemL handläggs enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister (ändrad senast 1976: 581). Tvister som rör organiserad part handläggs direkt vid arbetsdomstolen (AD) som första och enda domstol. Tvister mellan oorganiserade parter hand­läggs först vid tingsrätt. De fullföljs till AD i andra och sista instans.

Vid sidan av 1963 års SemL gäller lagen (1963: 115) om förlängd se­mester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete (särskilda semes­terlagen). Lagen föregicks av liknande lagar år 1946 och 1951. Enligt den särskilda semesterlagen utgår semester med tre dagar för varje kalendermånad under vilken arbetstagaren utför radiologiskt arbete un­der minst 15 dagar. Det skall därvid vara fråga om radiologiskt arbete som utsätter arbetstagaren för joniserande strålning i sådan omfattning att skadlig inverkan kan befaras (1 §). Enligt 2 § skall arbetarskydds­styrelsen på begäran av domstol eller av den vars rätt berörs, avgöra om visst arbete omfattas av den särskilda semesterlagen. I 1 § andra stycket finns särskilda regler om den närmare tillämpningen av 1963 års SemL:s bestämmelser om privilegierad frånvaro på sådan semester som omfattas av den särskilda lagen. I övrigt gäller enligt 3 § bestäm­melserna i 1963 års SemL.

3    Semesterlagens tillämpningsområde 3.1 Gällande ordning m. m.

3.1.1 Arbetstagarbegreppet

1963 års SemL gäller som har nämnts för arbetstagare i allmän och enskild tjänst med två undantag. Undantagen avser arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj och arbetstagare som avlönas ute­slutande genom andel i vinst. Begreppet arbetstagare definieras inte i lagen.



Prop. 1976/77: 90                                                     20

Arbetstagarbegreppet har under senare tid i olika lagstiftnings­sammanhang varit föremål för betydande uppmärksamhet. En utförlig redogörelse for begreppet arbetstagare i svensk rätt finns i arbetsrätts­kommitténs betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen (s. 691 ff). I detta sammanhang skall därför endast nänmas följande.

Under tiden fram till omkring år 1945 uppkom två skilda arbetsta-garbegrepp. Det ena var det s. k. sociala (eller socialrättsliga) arbetsta­garbegreppet, vilket framträdde i försäkringsrådets praxis vid tillämp­ningen av 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbetet. Det andra var det s. k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vilket utbildades i rätts­tillämpningen i högsta domstolen (HD) och AD. Det civilrättsliga arbets­tagarbegreppet tog sin utgångspunkt i vad som hade avtalats mellan par­terna, medan det sociala arbetstagarbegreppet med arbetstagare jäm­ställde även dem som, civilrättsligt sett, var självständiga företagare men som i ekonomiskt och socialt hänseende och med hänsyn till om­ständigheterna i övrigt framstod som i huvudsak likställda med arbets­tagare.

Den rättsutveckling som senare har ägt rum i fråga om gränsdrag­ningen mellan arbetstagare och uppdragstagare (självständiga företa­gare) har lett till att den tidigare skillnaden mellan det civilrättsliga arbetstagarbegreppet och ett s. k. socialt arbetstagarbegrepp inte längre fiims. Praktiskt sett tillämpas numera endast det civilrättsliga arbets­tagarbegreppet. Det gäller inte bara vid AD:s och de allmäima domsto­larnas tillämpning av exempelvis den arbetsrättsliga lagstiftningen och semesterlagsttftningen. Även försäkringsdomstolen tillämpar i princip det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

Vid tillämpningen av det civilrättsliga begreppet fästs, å andra sidan, inte längre lika avgörande vikt som tidigare vid vissa avtalsmoment. Bedömningen av huruvida någon är arbetstagare eller uppdragstagare och sålunda självständig företagare sker numera genom en helhets­bedömning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Därvid kan tas in i den samlade bedömningen även omständigheter som saknar omedelbar anknytning till avtalet. Vilka omständigheter som är av be­tydelse för avgörande, av frågan om part är arbetstagare, och sålunda omfattas av bl. a. 1963 års SemL framgår av rättspraxis.

Omständigheter som tyder på att den arbetspresterande parten är att betrakta som arbetstagare brukar anses vara: 1) Han har att personligen utföra arbetet vare sig detta utsagts i avtalet eller får anses vara för­utsatt mellan kontrahenterna. 2) Han har faktiskt helt eller så gott som helt själv utfört arbetet. 3) Hans åtagande innefattar, att han ställer sin arbetskraft till förfogande för efter hand uppkommande arbetsuppgifter.

4)   Förhållandet mellan kontrahenterna är av mera varaktig karaktär.

5)   Han är förhindrad att samtidigt utföra liknande arbete av någon be­tydelse åt annan, vare sig detta grundar sig på direkt förbud eller bott-, nar i arbetsförhållandena, såsom exempelvis då hans tid eller krafter



Prop. 1976/77: 90                                                     21

ej kan räcka till annat arbete. 6) Han är beträffande arbetets utförande underkastad bestämda direktiv eller närmare kontroll vare sig detta gäller sättet för arbetets utförande, arbetstiden eller arbetsplatsen. 7) Han har att i arbetet använda maskiner, redskap eller råvaror, som tillhandahålls honom av medkontrahenten. 8) Han får ersättning för sina direkta utlägg, exempelvis för resor. 9) Ersättningen för arbets­prestationen utgår åtminstone delvis i form av garanterad lön. 10) Han är i ekonomiskt och socialt hänseende jämställd med en arbetstagare. Omständigheter som talar för att den arbetspresterande parten är att betrakta som uppdragstagare (självständig företagare) brukar anses vara: 1) Han är ej skyldig att personligen utföra arbetet utan kan på eget ansvar överlåta arbetet helt eller delvis åt annan. 2) Han låter faktiskt på sitt ansvar annan helt eller delvis utföra arbetet. 3) Arbets-åtagandet är begränsat till viss eller möjligen vissa bestämda uppgifter. 4) Förhållandet mellan kontrahenterna är av tillfällig natur. 5) Varken avtalet eller arbetsförhållandena hindrar honom från att samtidigt ut­föra liknade arbete av någon betydelse åt annan. 6) Han bestämmer — frånsett inskränkningar som påkallas av arbetets natur — själv sättet för arbetets utförande samt arbetstid och arbetsplats, varvid dock är att märka att semesterlagen gäller även beträffande s. k. okontrollerade arbetstagare. 7) Han har att i arbetet använda egna maskiner, redskap eller råvaror. 8) Han har att själv stå för utgifterna vid arbetets utföran­de. 9) Vederlaget för arbetsprestationen är helt beroende av verksam­hetens ekonomiska resultat; 10) Han är i ekonomiskt och socialt hän­seende jämställd med en företagare inom verksamhetsgrenen. 11) Han har för verksamheten erhållit personligt tillstånd eller auktorisation av myndighet (exempelvis tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik) eller fått egen firma registrerad.

3.1.2 Medlem av arbetsgivarens familj

Arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj undantas från 1963 års SemL:s tillämpning. Undantaget innebär att familjemedlem inte direkt på 1963 års SemL kan göra anspråk på semester..Undantaget går tillbaka till 1938 års semesterlag och har inte satts i fråga vid senare ändringar.

Någon allmängiltig definition av begreppet familjemedlem finns inte. Praxis torde kunna sammanfattas så, att släktingar i rätt upp- eller nedstigande led liksom make eller maka samt adoptivbarn och adop­tivföräldrar alltid är undantagna. Syskon, svågrar, svägerskor, magar, svärdöttrar och svärföräldrar samt fosterbarn och myndlingar är undan­tagna endast om de sammanbor med eller har gemensamt hushåll med arbetsgivaren. Har semestern särskilt reglerats i kollektivavtal, gäller avtalets semesterbestänunelser även för familjemedlemmar. Detta torde också gälla oorganiserade arbetstagare, om dessa inte särskilt har undan-tagits från avtalets tillämpningsområde.



Prop. 1976/77: 90                                                     22

Även i viss annan närstående lagstiftning undantas familjemedlem. Detta är exempelvis fallet i allmänna arbetstidslagen (1970: 103, ändrad senast 1976: 597) och lagen (1974:12) om anstälhiingsskydd (ändrad senast 1976: 593). Däremot gäller lagen (1962: 381) om allmän försäk­ring, AFL, (ändrad senast 1976: 622), lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (ändrad 1976: 595), lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, och, med vissa undantag, arbetarskyddslagen (1949:1, ändrad senast 1976: 583) även familjemedlemmar.

3.1.3 Arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst

Undantaget för arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst har följt med ända sedan 1938 års semesterlag och går tillbaka på ett förslag av 1936 års semestersakkunniga. Undantagsregeln har där­efter aldrig satts ifråga vid senare ändringar av semesterlagen. Den avser inte sådan arbetstagare som avlönas med provision, beräknad på om­sättningen. Undantaget för arbetstagare som avlönas uteslutande genom vinstandel förekommer inte i annan lagstiftning.

3.2 Kommittén

3.2.1 Arbetstagarbegreppet

Kommittén erinrar om att arbetstagarbegreppet i svensk rätt inte har närmare definierats i lag men att tolkningen har överlämnats till rätts­tillämpningen. I betänkandet framhålls vidare att 1963 års SemL byg­ger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vars närmare innebörd fastställs genom en helhetsbedömning av olika faktorer som anses kän­neteckna ett tjänsteavtal eller ett uppdragsavtal. Kommittén anser att den närmare innebörden av begreppet arbetstagare i semesterlagstift­ningen på samma sätt som hittills bör bestämmas genom rättstillämp­ningen, varvid utgångspunkten bör vara det civilrättsliga arbetstagarbe­greppet sådant det har utformats i rättspraxis.

Det är enligt kommittén uppenbart att den personkrets som omfattas av semesterlagen successivt har utvidgats under årens lopp sedan 1938 års semesterlag. Eftersom rättsfallen från semesterlagens område har varit få på senare år, är det emellertid svårt att fastställa hur långt denna utveckling har fortskridit och vilket inflytande försäkringsdomstolens praxis skall ges vid fastställandet av semesterlagstiftningens tillämp­ningsområde. Enligt kommitténs mening är det angeläget att domsto­larna tillämpar det civilrättsliga arbetstagarbegreppet enhetligt, om inte starka skäl, hänförliga exempelvis till viss lagstiftnings syfte eller ut­formning, i enskilda fall talar för annat. Försäkringsdomstolens praxis kan dock inte utan vidare vara vägledande vid gränsdragningen mellan tjänsteavtal och uppdragsavtal vid tillämpningen av lagstiftningen an­gående semester, med hänsyn till att försäkringsdomstolen tillämpar ett mycket vidsträckt arbetstagarbegrepp, delvis beroende på den schablon-



Prop. 1916/11: 90                                                     23

mässiga bedömningen inom socialförsäkringen. Skiljaktigheterna i so­cialförsäkringslagstiftningen och semesterlagstiftningen måste enligt kommittén beaktas. Det är sålunda inte alls givet att en person som för­säkringsdomstolen har bedömt som arbetstagare enligt socialförsäkrings-lagstiftningen också skall anses som arbetstagare enligt 1963 års SemL eller den nya lagen. Vid tillämpningen av semesterbestämmelserna bör lagens syfte att bereda en anställd en viss tids ledighet för vila och av­koppling tillmätas stor betydelse. Ett svagt rekreationsbehov kan därför enligt kommittén peka mot att ett arbetstagarförhållande inte skall anses vara för handen. Det kan t. ex. gälla en bisyssla som en person sköter vid sidan av normalt heltidsarbete på sådant sätt att han ensam kan bestämma omfattningen av sin arbetsinsats.

Kommittén pekar slutligen på att försäkringsdomstolens praxis blir avgörande när det gäller.den särsldlda semesterlön vid semestergrun­dande frånvaro som kommittén har föreslagit (se 8.5). Det beror på den koppling till socialförsäkringen som kommittén har föreslagit i denna del. Fall kan alltså tänkas, där personer som inte är arbetstagare i den föreslagna semesterlagens mening får särskild semesterlön vid t. ex. sjukdom.

3.2.2  Medlem av arbetsgivarens familj

Kommittén anför att den omständigheten att familjemedlemmar har ställts utanför 1963 års SemL ursprungligen har motiverats med att samhället inte bör gripa in med tvingande lagstiftning i familjeförhål­landen. Svårigheter att kontrollera efterlevnaden av lagen har även spe­lat en viss roll. Enligt kommitténs mening bör semesterlagstiftningen, som bärs upp av ett utpräglat skyddsintresse, omfatta alla arbetstagare, oavsett familjebanden. Svårigheter att i enstaka fall övervaka att lagen följs bör stå tillbaka för detta skyddsintresse. Till detta kommer att un­dantaget saknar betydelse i det vanliga fallet att semestervillkoren regle­ras i kollektivavtal. Kommittén anser därför att undantaget för familje­medlem kan avskaffas utan olägenhet, vilket överensstämmer med vad som rekommenderats av det nordiska ämbetsmannautskott som tillsat­tes år 1965 för att utreda möjligheterna till viss samordning av semester-lagstiftningen i Norden (jfr SOU 1975: 88 s. 67).

3.2.3  Arbetstagare som avlönas genom andel i vinst

Kommittén pekar på att undantaget för arbetstagare som avlönas ute­slutande genom andel i vinst inte finns i annan arbetsrättslig lagstiftning. Det har ingen särskild semesterrättslig bakgrund utan är hämtat från en konvention om semester för sjöfolk. En person som avlönas uteslutande genom andel i vinst är enligt kommittén inte löntagare i vanlig be­märkelse. Det kan endast i sällsynta undantagsfall tänkas att en person med denna löneform är arbetstagare i 1963 års SemL:s mening. Undan­taget kan därför enligt kommittén utan vidare tas bort.



Prop. 1976/77: 90                                                               24

4    Semesterns längd m. m.

4.1 Förutvarande och gällande ordning

Enligt 1938 års semesterlag var semestern högst tolv vardagar om året. Genom 1945 års semesterlag förbättrades semesterförmånerna på flera punkter. Semestern var dock fortfarande lika lång för alla arbetstagare som omfattades av lagen, eller högst tolv arbetsdagar om året. Redan 1946 ändrades emellertid lagens regler om semesterns längd. Ungdomar under 18 år fick då rätt till tre veckors semester. Genom en lag om för­längd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälso­farligt arbete utsträcktes semestern till tre veckor för gruvarbetare, natt­arbetare och mörkrumsarbetare. För arbetstagare med radiologiskt ar­bete bestämdes semestertiden till sex veckor. Förlängningen för dessa grupper motiverades med arbetarskyddssynpunkter.

Frågan om en förlängning av den allmänna semestern till tre veckor togs upp i riksdagen år 1947. Efter utredning genomfördes vid 1951 års riksdag tre veckors semester för alla arbetstagare. De särsldlda förmå­nerna för ungdomar, gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare föll bort. Genom en särskild lag tillförsäkrades arbetstagare med radio­logiskt arbete fortsatt rätt till sex veckors semester. Ar 1960 tillsattes den kommitté som år 1962 lade fram förslaget till 1963 års SemL. La­gen, som trädde i kraft den 1 juli 1963, iimebar bl. a. att semestern för­längdes till 24 dagar, vilket ger en sammanhängande semestertid av fyra veckor. Full fyraveckorssemester utgick enligt den nya lagen första gången under år 1965.

Stora grupper av arbetstagare är genom avtal berättigade till längre tids semester än vad 1963 SemL föreskriver. Det gäller i fråga om fler­talet stats- och kommunaltjänstemän samt privattjänstemän med lön över viss nivå.

Beträffande semesterns längd i vissa andra länder hänvisas till SOU 1975: 88 s. 85 f.

4.2 Kommittén

I betänkandet erinras om att stora grupper av arbetstagare, främst stats- och kommunalanställda, redan har längre semester än fyra veckor på grund av avtal. Det är i första hand arbetstagare inom LO-området utanför den offentliga sektorn samt de privattjänstemän som inte når upp till de löner som ger rätt till extra semesterdagar som får nöja sig med fyra veckors semester enligt lag. Införandet av en femte semester­vecka skall därför enligt kommittén främst ses som ett led i en önsk­värd utjämning av semesterförmånerna mellan olika grupper på arbets­marknaden.

En förlängning av den lagstadgade semestern med en vecka innebär



Prop. 1976/77: 90                                                     25

enligt kommittén endast en begränsad förkortning av arbetstiden. Kost­naderna för reformen har av kommittén beräknats till omkring 2 % av lönekostnaden per arbetad timme. Med hänsyn härtill anser kommittén att förutsättningar finns att inom en snar framtid förlänga den lagstad­gade semestern från fyra till fem veckor. Kommittén har emellertid inte närmare uttalat sig om när och hur löntagarna skall ta i anspråk tillgängligt reformutrynune. Det anges i första hand vara en angelägen­het för de berörda fackliga organisationerna. Förslaget har dock ut­formats så att huvuddelen av arbetstagarna skall kunna få ut fem vec­kors betald semester under år 1977.

I betänkandet erinras om att den allmänna semesterlagstiftningen ti­digare gav rätt till förlängd semester för vissa arbetstagare, exempelvis sådana med pressande arbete. Enligt den nu gällande särskilda semes­terlagen har vissa arbetstagare med radiologiskt arbete sex veckors se­mester. I viss utländsk lagstiftning varierar semesterns längd beroende på anställningstid och arbetets art. Enligt kommittén framstår sådana skillnader i många fall som. orättvisa. En riktpunkt anges därför vara att skillnaderna i fråga om semesterförmåner bör i möjlig utsträck­ning utjämnas.

Vad gäller vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete kunde förlängd semester ha ett visst berättigande när den all­männa semestern var kort och arbetarskyddet föga utvecklat. Kommit­tén anser emellertid att en längre semester inte är det bästa sättet att kompensera en dålig arbetsmiljö. Brister i arbetsmiljön skall i första hand avhjälpas genom åtgärder direkt på arbetsplatsen. Det finns där­emot enligt kommittén inte skäl att i lag införa några särbestämmelser för vissa grupper av arbetstagare i fråga om semesterns längd.

Som närmare framgår i det följande (11.2) föreslår kommittén att den särskilda semesterlagen upphävs.

Som tidigare nämnts innefattar semester enligt 1963 års SemL, liksom enligt dess föregångare, i allmänhet en rätt till ledighet med lön. Kom­mittéförslaget innebär även i det hänseendet en nyhet i det att rätten till ledighet och rätten till betalning under ledigheten skiljs åt. Varje arbets­tagare får i princip rätt till fem veckors semesterledighet, medan semes­terlönen liksom tidigare tjänas in av arbetstagaren genom arbete;

5   Förvärv av semesterrätt 5.1. Gällande ordning

5.1.1 Kvalifikationsår — semesterår

Semester tjänas enligt 7 § 1963 års SemL in på grund av arbetstaga­rens arbete under ett år, kvalifikationsårct. Detta behöver inte samman­falla med kalenderår utan kan omfatta annan lika läng period. Semester



Prop. 1976/77: 90                                                     26

utgår enligt lagens huvudregel året näst efter kvalifikationsåret. Överens­kommelse kan dock träffas om att semestern, helt eller delvis, skall utgå tidigare som förskottssemester.

Lagens huvudregel om föregående år som kvalifikationsår för semes­tern medför, att det dröjer lång tid från det att semest»m tjänas in tills arbetstagaren får ut semestern. En nyanställd kan därför få vänta länge innan han får full semester första gången. Den som ofta byter anställning löper risk att få ut sin semester enbart i form av kontant ersättning i stället för som betald ledighet. En annan konsekvens av lagens system är att löneökningen under semesteråret inte direkt på­verkar semesterlönens storlek för de tim- och ackördsavlönade, efter­som semesterlönen beräknas på arbetstagarens inkomst under året före semestern.

De olägenheter i vissa hänseenden som hänger samman med att ha föregående år som kvalifikationsår kan mildras eller undanröjas genom att avtal träffas om avvikelse från lagens kvalifikationsregler. Semes­tern kan sålunda efter överenskommelse helt eller delvis läggas tidigare än året efter kvalifikationsåret. Genom att överenskommelse träffas om att annan tid än föregående kalenderår skall vara kvalifikationsår vinner man den fördelen, att kvalifikationsåret kommer närmare den vanliga semesterperioden, dvs. i allmänhet sommaren. Arbetstagaren får alltså en längre semester redan under sitt första anställningsår. En överenskommelse om förskjutning av kvalifikationsåret får som följd en motsvarande förskjutning av det år, då semestern skall utgå. Detta gäller dock inte när överenskommelsen går ut på att löpande kalenderår eller löpande anställningsår skall vara kvalifikationsår. Någon särskild form krävs inte för överenskommelse om ändrat kvalifikationsår. Ett enskilt avtal får dock inte strida mot ett kollektivavtal (se t. ex. AD 1956: 9) eller inskränka arbetstagarens förmåner enligt semesterlagen. Arbetsgivaren kan inte ensidigt bestämma att semestern skall utgå i för­skott.

Om parterna är ense, kan de välja vilken som helst period om tolv månader som kvalifikationsår. Byte av anställning kan medföra att olika kvalifikationsår blir tillämpliga. Det kan också inträffa att arbetstaga­ren byter befattning hos samme arbetsgivare och att de samtidigt kom­mer överens om att semestern i fortsättningen skall utgå med löpande år som kvalifikationsår i stället för enligt lagens huvudregel. Lagens be­stämmelser om semesterersättning skall enligt 5 § i det fallet tillämpas såsom om anställningen hade upphört, då anställningsvillkoren ändra­des. Arbetstagare har då rätt att få ut den semesterersättning som han tjänat in i den tidigare befattningen. Semestern utgår därefter i den nya tjänsten på grund av arbetet under det löpande året. Arbetstagaren får alltså dubbel semester i samband med ändringen.

Ett annat sätt för nyanställda att få ut semester redan under det



Prop. 1976/77: 90                                                     27

första anställningsåret är att avtal träffas om förskottssemester. Semes­ter utgår då redan under första anställningsåret, medan lagens huvud­regel om föregående år som kvalifikationsår behålls (se AD 1974: 33). Om arbetstagaren slutar inom fem år efter det att förskottssemestern togs ut, har arbetsgivaren rätt att räkna av förskottssemestern på se­mesterersättningen (18 § andra stycket).

Löpande kalenderår som intjänadeår tillämpas främst på statens om­råde. För vissa rörliga avlöningsförmåner (t. ex. vikariatstillägg, ob-tillägg, jour- och beredskapstillägg m. m.) bestäms emellertid semester­lönen inte på det löpande årets inkomster utan utgår i stället semester­tillägg under det följande året. Löpande kalenderår tillämpas dock inte beträffande exempelvis statligt anställda byggnadsarbetare. Åtskilliga tjänstemän med primärkommun som arbetsgivare liksom arbetstagare med landstingskommun som arbetsgivare omfattas av avtal om löpande kalenderår. För de privatanställda tjänstemännen är det mera sällsynt att kollektivavtalen bygger på en sådan beräkningsmetod.

5.1.2 Semesterlagens kvalifikationsregler

Semester tjänas enligt 7 § 1963 års SemL in på grund av det utförda arbetet hos en arbetsgivare under en månad. Arbetstagaren tjänar in en semesterdag om han under månaden arbetat minst 8 men högst 14 da­gar och två semesterdagar om han arbetat minst 15 dagar. Det behöver inte vara fulla arbetsdagar.

1963 års SemL:s kvalifikationsregler medför i åtskilliga fall begräns­ningar av semesterförmånerna för korttidsanställda och deltidsanställda samt för arbetstagare med oregelbundet (s. k. intermittent) arbete, även om åttadagarsregeln, som tillkom genom 1963 års SemL, avsevärt för­bättrade situationen för dessa grupper.

Kvalifikationsbestämmelsernas inverkan i fråga om dessa grupper kan åskådliggöras genom några exempel. Den som arbetar på heltid under 14 dagar i sträck får ingen semester, om arbetsdagarna råkar in­falla runt ett månadsskifte med sju dagar i vardera månaden. Däremot ger 15 arbetsdagar i samma månad rätt till två semesterdagar, även om arbetstagaren bara har arbetat en timme om dagen. Den som arbetar en timme dagligen i åtta dagar under en månad får rätt till en semesterdag men inte den som arbetar sju hela dagar i en månad. En person som utför arbete åt flera arbetsgivare under samma månad riske­rar att gå miste om semesterdagar, som han skulle ha haft rätt till, om han hade arbetat hos samme arbetsgivare. För deltidsanställda kan arbetstidens förläggning i vissa fall få betydelse för semesterns längd. En deltidsanställd som arbetar på halvtid under hela året tjänar sålunda in 24 semesterdagar. Ändras veckoarbetstiden från fem halva dagar till två eller tre hela dagar i veckan, försämras semesterförmånerna. En an­nan oförutsedd följd av reglerna är att en skiftarbetare formellt kan



Prop. 1976/77: 90                                                     28

förlora semesterdagar, om skiftschemat under en viss månad omfattar färre än 15 arbetspass.

5.1.3 Privilegierad frånvaro

Enligt 7 § 1963 års SemL likställs ledighet i vissa fall med arbetad tid. Det gäller som tidigare nämnts ledighet på grund av semester, yrkes­skada, sjukdom, havandeskap, militär- och civilförsvarstjänst samt va­penfri tjänst.

Ny semester intjänas alltså under sådan s. k. privilegierad frånvaro, men endast inom vissa tidsgränser. För att semesterrätt skall kunna för­värvas vid privilegierad frånvaro krävs, att arbetsgivaren skulle ha kunnat sätta arbetstagaren i arbete under frånvarotiden. Om arbets­platsen skulle vara stängd på grund av arbetsbrist, får en anställd som samtidigt är sjuk inte tillgodoräkna sig sjukdomstiden för intjänande av semester. Vad som sagts nu gäller emellertid inte vid semesterstängning av företaget (7 § tredje stycket). Av 21 § sista stycket lagen om anställ­ningsskydd följer att permitteringstid i vissa fall grundar rätt till se­mester.

Även andra lagar än 1963 års SemL har bestämmelser enligt vilka semester kan tjänas in under viss frånvarotid. Det gäller ledighet för skyddsombud, facklig förtroendeman och invandrare som deltar i svenskundervisning. Enligt anställningsskyddslagen skall tid då arbets­tagare har rätt till lön vid uppsägning och permittéring likställas med arbetad tid.

Bestämmelserna om privilegierad frånvaro innebär i huvudsak föl­jande.

Semester. Semesterdagar räknas som arbetsdagar när det gäller in­tjänande av semester för att arbetstagaren skaU kimna nå upp till full semester påföljande år. Tillämpar ett företag semesterstängning, kan en arbetstagare som inte har rätt till full semester och därför blir per-mitterad inte enligt 1963 års SemL räkna sig till godo permitteringstiden som arbetad tid för intjänande av nästa års semester. Enligt 21 § sista stycket lagen om anställningsskydd skall emellertid med arbetad tid lik­ställas tid då arbetstagaren har varit permitterad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under ett kalenderår. I mot­svarande mån tjänar arbetstagaren alltså in semester.

Sjukdom. En arbetstagare som på grund av sjukdom inte kan arbeta får enligt 1963 års SemL räkna frånvarotiden som arbetad tid under sammanlagt högst 90 dagar av kvalifikationsåret. Det är kalenderda­garna som räknas. I de 90 dagarna inräknas sålunda inte bara arbets­dagar utan även fridagar under sjukdomstiden. Arbetstagaren tjänar emellertid in semester endast för de frånvarodagar då han skulle ha ar­betat åt arbetsgivaren, om inte sjukdomen hade inträffat. Sjukdomsor­saken saknar betydelse under dessa 90 dagar. Sjuldedighet under längre



Prop. 1976/77: 90                                                     29

tid än 90 dagar ger däremot rätt till semester, endast om sjukdomen be­ror på yrkesskada, varmed förstås skada som faller under lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. Fr. o. m. år 1977 torde bestämmelsen få avse arbetsskada enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. (I det följande avses med termen yrkesskada även arbetsskada). Arbetsta­gares rätt att tillgodoräkna sig frånvaro på grimd av sjukdom som se­mestergrundande tid upphör, när frånvaron varat oavbrutet under två hela kvalifikationsår efter insjuknandet.

Genom reglemas utformning får ordningsföljden mellan vanlig sjuk­dom och yrkesskada betydelse för intjänandet av semester. Är arbetsta­garen under kvalifikationsåret frånvarande på grund av vanlig sjukdom under de angivna 90 dagarna och därefter frånvarande med anledning av yrkesskada, blir hela frånvaroperioden semestergrundande. Är ord­ningsföljden den motsatta, kommer endast frånvaron på grund av yr­kesskada att grunda rätt till semester.

Bestämmelserna tillkom i samband med 1954 års lagstiftning om sam­ordning av sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Denna sam­ordning innebär att den sjuke, även i yrkesskadefallen, under de första 90 dagarna av sin sjukdom får sjukhjälp uteslutande från sjukförsäk­ringen och att ersättning från yrkesskadeförsäkringen träder in först sedan 90-dagarstiden gått till ända. Praktiskt sett innebär samordningen från socialförsäkringens synpunkt att det vid sjukdomsfall, som kan vara orsakat av yrkesskada, inte finns något behov av att pröva sjuk­domsorsaken om inte sjukdomen varar en längre tid. 1960 års semester­kommitté, som ingående behandlade frågan (SOU 1962: 44 s. 99—102), kom till den uppfattningen att en eftersträvad större rättvisa inte kunde uppnås utan att man spolierade de betydande praktiska fördelar som var förenade med 90-dagarsregeln. Enda utvägen var att i 1963 års SemL helt skilja sjukdom som föranletts av yrkesskada och aiman sjukdom, vilket skulle leda till att arbetstagare i en helt annan utsträckning än dit­tills hade varit vanligt skulle påkalla utredning om att sjukdomen föran­letts av yrkesskada, eftersom det skulle ligga i arbetstagarens intresse att i görlig mån spara det antal dagar, som vid vanlig sjukdom kvalificerar till semester. Kommittén föreslog ingen ändring i bestämmelserna om sjukdomstid som kvalifikationsgrund för semester. Såväl föredragande departementschefen som riksdagen anslöt sig till kommitténs ståndpunkt.

Havandeskap och barnsbörd. Kviima som har varit ledig i samband med havandeskap eller bamsbörd får räkna högst 90 dagar av ledig­heten som arbetad tid. Begränsningen hänför sig till själva havandeska­pet och inte till kvalifikationsåret. Liksom vid sjukdom räknas kalender­dagar. Bestämmelsen har ändrats med verkan fr. o. m. den 1 januari 1977. Även man kommer då att — inom 90-dagarstiden — tjäna in semester under tid då han är föräldraledig (prop. 1976/77: 38).

Militärtjänst m. m. Rätt till semester intjänas under viss tid då arbets­tagaren har fullgjort militär- eller civilförsvarstjänst eller vapenfri tjänst.



Prop. 1976/77: 90                                                     30

Som privilegierad frånvaro räknas främst sådan i 27 § värnpliktslagen (1941: 967, ändrad senast 1976: 308) föreskriven militärövning om högst 60 dagar som inte ansluter sig till första tjänstgöringen (grundutbild­ningen). Det innebär att privilegieringen omfattar ledighet för repeti­tionsutbildning. Grundutbildningen, beredskapsövning, varje slag av mi­litärövning som direkt ansluter sig till grundutbildningen samt tjänstgö­ring enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen ger däremot inte rätt till se­mester, även om frånvaron skulle vara kortare än 60 dagar. Privilegic-ringstiden utgör 60 dagar per kalenderår.

Efter lagändring år 1966 kan den som fullgör vapenfri tjänst tillgodo­räkna sig denna i scmesterhänseende i motsvarande utsträckning som gäller vid värnpliktstjänstgöring.

I 1963 års SemL har såsom kvalificerande frånvaroanledning vid si­dan av militärtjänstgöring införts även viss tjänstgöring i civilförsvaret. Såsom privilegierad anses sådan tjänstgöring i civilförsvaret, som full­görs på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller då beredskaps­övning får anordnas vid krigsmakten, förutsatt att arbetstagaren före­gående år fyllt lägst 22 år. Privilegieringen avser även här en tid av högst 60 dagar under varje kvalifikationsår.

Viss annan lagstiftning. Enligt 40 a § arbetarskyddslagen skall skydds­ombud beredas erforderlig ledighet från sina arbetsuppgifter för att under arbetstid kunna fullgöra sitt uppdrag. Ombudet har härvid rätt till bibehållen lön och andra anställningsförmåner. Sådan arbetsdag el­ler del av arbetsdag då skyddsombud utför skyddsarbete skall i se­mesterhänseende jämställas med arbetad tid. Enligt 7 § lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (ändrad senast 1976: 594) kvalificerar den ledighet som fordras för det fackliga upp­draget till semester. Tid under vilken arbetstagare är ledig enligt lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskunder­visning för invandrare (ändrad senast 1976: 590) jämställs enligt 2 § sista stycket i lagen med arbetad tid och är alltså semestergrundande. Slutligen gäller enligt 12 och 21 §§ lagen om anställningsskydd att tid då arbetstagare vid uppsägning eller permittéring är berättigad till lön likställs med arbetad tid vid tillämpning av bl. a. 1963 års SemL.

5.2 Huvuddragen av kommittéförslaget

5.2.1 Inledning

Kommittén anför inledningsvis att 1963 års SemL:s kvalifikationsreg­ler i huvudsak bygger på samma system som 1938 års lag. Ändringarna 1945 och 1963 rubbade inte lagens grundvalar. Man pekar på att utveck­lingen på arbetsmarknaden och därvid inte minst den ökade rörligheten har lett till att 1963 års SemL på många punkter framstår som föråldrad. Som exempel på bristerna i lagen pekar kommittén på bl. a. fördröj­ningen av semestern för nytillträdande, lagens konsekvenser för korttids-



Prop. 1976/77: 90                                                     31

och deltidsanställda och begränsningarna i rätten att tjäna in semester vid sjukdom, värnplikt m. m.

I enlighet med sina direktiv har kommittén särskilt tmdersökt om de nuvarande bristerna kan undanröjas genom införandet av en århg mini-misemester eller genom att låta kvalifikationsåret sammanfalla med semesteråret.

En lagfäst minintisemester skulle enligt kommittén kunna i princip utformas så, att alla arbetstagare garanterades en viss minsta betald årlig semester, exempelvis fyra veckor, oavsett anställningstid och ut­fört arbete, medan särskilda krav skulle ställas för rätten till den femte semesterveckan. Vid en närmare analys finner emellertid kommittén att denna lösning är förenad med en lång rad svårigheter. Till en början ger den upphov till tröskelproblem. Det kan enUgt kommittén vidare befaras att en minimisemester skulle kunna uppfattas som orättvis ge­nom att t. ex. sex månaders anställning skulle berättiga till lika lång semester som nio månaders anställning. Bestämmelser måste finnas som förhindrar att den som har flera deltidsanställningar eller den som by­ter anställning får ut minimisemester vid mer än ett tillfälle under året. Konunittén kommer fram till att enbart införandet av en regel om årlig minimisemester inte är någon framkomlig väg för att förbättra semestervillkoren för de särskilda grupper som nämns i direktiven. Lös­ningen måste därför sökas efter andra linjer, varvid också själva utbe­talningsordningen måste komma med i bilden.

Även införandet i en ny semesterlag av en ordning med löpande kva­lifikationsår är enligt kommittén behäftad med betydande olägenheter. En övergång från föregående år till löpande år som kvalifikationstid för semestern innebär att arbetsgivaren i samband med övergången blir skyl­dig att betala ut den innestående semesterlönen. Arbetstagarna skulle med andra ord få dubbel semester i samband med övergången. Kommit­tén har för enbart LO-SAF-området uppskattat kostnaden för denna "extrasemester" till 2 miljarder ler. (8,1 % på bruttolönesumman 25 mil­jarder). Löpande kvalifikationsår är vidare svårt att tillämpa på arbets­tagare med rörliga löner som ackord, provision o. d. Det beror på att semestern delvis utgår i förskott. Av erfarenhet vet man att huvuddelen av semestern tas ut under sommaren. När semesterlönen skall räknas ut, känner man inte till arbetstagarens inkomst under återstående del av kvalifikationsåret. Ungefär halva semesterlönen måste beräknas på en uppskattad inkomst. Man kan alltså först tvingas att preliminärt upp­skatta semesterlönen på rörliga löner och sedan göra en korrigering när året gått till ända. Det kan utfalla så att arbetstagaren blir återbetalnings­skyldig, om semesterlönen har varit för stor. I motsatt fall får arbets­tagaren ett tillgodohavande hos arbetsgivaren, vilket dock borde ha utgått redan i samband med semestern. En regel om förskottssemester måste enligt kommittén vidare förenas med regler om återbetalning, exempelvis



Prop. 1976/77: 90                                                     32

på slutlönen, av för mycket utbetald semesterlön. En sådan avräkning kan enligt kommittén ibland vara betungande för arbetstagarna, vilka i allmänhet inte har råd att undvara någon del av slutlönen. En annan svårighet med löpande kvalifikationsår som kommittén pekar på är att avräkning också måste göras på arbetstagarens lön för icke privile­gierad frånvaro (t. ex. tjänstledighet för egna angelägenheter) som in­träffar efter det att förskottssemester tagits ut.

Sammanfattningsvis anför kommittén att en ändring av kvalifikations­året så att det sanunanfaller med semesteråret är till viss fördel för nyanställda, som därigenom tidigare får ut semester. I övrigt sägs en sådan ändring inte bidra till att förbättra semesterrätten för de grupper som i dag får en otillfredsställande semester. Den begränsade fördelen får enligt kommittén vägas mot de svårigheter som är förenade med ett system med löpande kvalifikationsår. Kommittén vill för sin del inte tillstyrka en sådan ordning.

Kommittén har i stället sökt komma till rätta med de nuvarande bris­tema i SemL bl. a. genom att förskjuta kvalifikationsåret i förhållande till semesteråret och införa en rätt för alla arbetstagare till fem veckors obetald semesterledighet utan krav på viss arbetad tid. Vidare föreslås att semesterlönen beräknas på all lön som har utgått i anställningen un­der intjänandeåret med vissa undantag. Nuvarande trappstegsregler i form av krav på utfört arbete under 8 resp. 15 dagar av en kalender­månad föreslås alltså avskaffade även beträffande semesterlönen. Reg­lerna om semestergrundaride frånvaro knyts till semesterlönen på så sätt att semesterlön intjänas även under den privilegierade frånvaron. Rätten till semesterlön vid sjukdom, föräldraledighet, värnplikt m. m. föreslås utvidgad. Den semesterlön som tjänas in vid semestergrundande från­varo (särskild semesterlön) utgår enligt förslaget genom en särskild fond (10.1).

5.2.2 Förskjutning av semesteråret

Kommittén föreslår att den nuvarande lagens uppbyggnad med ett intjänandeår som föregår semesteråret behålls. Ändringen består i att intjänandeåret flyttas från föregående kalenderår till tiden den 1 maj— 30 april. Denna tid har valts med tanke på att semestrarna vanligen läggs ut under juni—augusti med tyngdpunkten i juli.

Förskjutningen av semesteråret innebär att löneökning under tiden den 1 januari—30 april ger direkt utslag på semesterlönen för tim- och ackördsavlönade, eftersom denna beräknas på lönen under intjänande­året. Vidare kommer nytillträdande arbetstagare ätt få ut betald semes­ter tidigare än nu. Den som anställs den 1 maj ett år har med det för­skjutna intjänandeåret tjänat in full semesterlön den 30 april påföljande år. En person som anställs under tiden den 1 januari—30 april tjänar



Prop. 1976/77: 90                                                     33

också in en viss semesterlön, som kan utnyttjas redan under det första semesteråret.

Enligt kommittéförslaget kan avtal träffas om att semesterår och in­tjänandeår skall omfatta annan tid av samma längd liksom att de skall sammanfalla. Avtalet får dock inte försämra de förmåner som lagen ger arbetstagarna. Med hänsyn härtill kan det enligt betänkandet sättas i fråga om det är förenligt med lagförslaget att avtala om att behålla den gällande lagens gnmdregel, dvs. föregående kalenderår som intjänande­år. Giltigheten av sådana avtal får enligt betänkandet prövas från fall till fall efter en helhetsbedömning av de semesterförmåner som avtalet ger arbetstagaren.

5.2.3 Rätten till semesterledig/tet och seniesterlön

Kommittéförslaget innefattar som har nämnts en rätt för arbetstagare till fem veckors semesterledighet varje semesterår, som omfattar tiden den 1 maj—30 april. Det gäller även arbetstagare som anställs under semesteråret, dock inte efter den 31 oktober. Reglerna om semester­grundande frånvaro saknar betydelse för semesterledighetens del. Se­mestergrundande frånvaro får betydelse endast för semesterlönens stor­lek.

Förslaget skiljer alltså, som tidigare har nämrits, på rätt till semester­ledighet, för vilken inga särskilda kvalifikationsregler gäller, och rätt till semesterlön. Varje anställning som faller under lagen skall ge rätt till semesterlön oberoende av arbetsuppgifternas art och omfattning. Se­mesterlönen föreslås beräknas på all lön som har utgått i anställningen under intjänandeåret med vissa i lagen närmare angivna undantag. Se­mesterlönens storlek avgörs av anställningstid och inkomsten under in­tjänandeåret. Semesterlönen skall användas för att bekosta den semes­terledighet som läggs ut under semesteråret närmast efter intjänande­året. Genom denna uppläggning bortfaller de olägenheter som hänger samman med kravet i 1963 års SemL på visst antal arbetade dagar.

Antalet semesterdagar har av kommittén föreslagits till 25 varje se­mesterår. Därvid har tagits som utgångspunkt att arbetstiden är 40 tim­mar per vecka, fördelade på fem arbetsdagar, måndag—fredag. I nor­malfallet betyder fem veckors semester 37 lediga dagar i följd, om se­mestern inleds på en måndag. Har arbetstagaren varit anställd mot lön ett helt intjänandeår, har han sålunda rätt till 25 betalda semesterda­gar. Detsamma gäller om arbetstagaren har varit frånvarande på grund av sjukdom eller annan orsak som i semesterhänseende jämställs med ar­betad tid. Sådan frånvaro ger enligt förslaget rätt till särskild semester­lön. Har arbetstagaren varit anställd endast en del av intjänandeåret, minskar antalet betalda semesterdagar i motsvarande mån.

Av kommitténs förslag följer att en arbetstagare kaii ha rätt till se­mesterledighet ett semesterår utan att ledigheten motsvaras av intjänad

3    Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                     34

semesterlön. Det blir faUef om arbetstagaren helt eller delvis har saknat anställning under intjänandeåret eller har varit frånvarande utan lön av skäl som inte är semestergrundande. Arbetstagaren är enligt försla­get inte skyldig att utnyttja denna rätt. Han kan däremot inte avstå från sin rätt till semesterledighet, när denna är förenad med lön. Det strider enligt kommittén mpt grundtanken bakom förslaget att en ar­betstagare får ut semesterlön utan saniband med semesterledighet. Av­tal som innebär att en arbetstagare mpt ersättning avstår från sin rätt till semester är enligt förslaget ogiltigt.

Kommittén framhåller vikten av att man vid semesterstängning håller isär betald och obetald semester. En arbetstagare med ännu inte intjä­nad semesterrätt, som i samband med semesterstängning inte erbjuds arbete, betraktas som permitterad i anställningsskyddslagens mening. Han får alltså rätt till pérmitteringslön enligt 21 § nämnda lag efter 14 dagars permittéring eller tidigare med stöd av 30-dagarsregeln i samma lagrum. Den del av semesterledigheten som inte täcks av mtjänad se­mesterlön skall enligt kommittéförslaget betraktas som permitterings­tid, på vilken reglerna om pérmitteringslön skall tillämpas.

5.2.4 Semestergrundande frånvaro

Som tidigare har nämnts tjänas enligt förslaget semesterlön in vid vissa särskilt uppräknade former av ledighet. Sådan ledighet kallas av kom­mittén semestergrundande frånvaro. Denna motsvarar den s. k. privile­gierade frånvaron enligt 1963 års SemL. Enligt förslaget saknar dock som framgått semestergrundande frånvaro liksom annan frånvaro bety­delse för själva ledighetens längd. Den semestergrundande frånvon kopplas i stället samman med semesterlönen genom att arbetstagaren tmder ledigheten tjänar in särskild semesterlön. Enligt kommitténs för­slag utvidgas den semestergrundande frånvaron kraftigt. I denna del hänvisas till redogörelsen i avsnitt 8.5.

6    Okontrollerade arbetstagares semesterrätt

6.1 Gällande ordning

Vissa arbetstagare har inte kuimat inpcissas i 1963 års SemL:s system, som bygger på att viss tids arbete berättigar till viss tids betald ledighet. Det gäller de s. k. okontrollerade arbetstagarna. Som sådana betecknas i lagen arbetstagare som utför arbete, i sitt hem eller i övrigt under sådana förhållanden, att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande (4 §). Att fastställa om exempelvis en hemarbetande har arbetat för en arbetsgivares räkning ett visst antal dagar under en månad är ofta omöjligt. Det väsentUga för lagstiftning­en har varit att ge den okontrollerade arbetstagaren ekonomisk ersätt-



Prop. 1976/77: 90                                                     35

ning, så att han i praktiken får möjlighet till betald ledighet. Det har åstadkommits genom en konstruktion med särskild semesterlön.

Den särskilda semesterlönen i 1963 års SemL:s mening utgör 9 % av arbetstagarens sammanlagda faktiska arbetsinkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret Reglerna om privilegierad frånvaro gäller inte för okontrollerade arbetstagare. Sådan arbetstagare får inte i semester­hänseende tillgodoräkna sig tid då han har varit sjuk eller fullgjort militärövning. Ä andra sidan fordras inte för okontrollerad arbetstaga­re ett visst antal arbetade dagar per månad för kvalifikation till semes­ter.

De okontrollerade arbetstagarna brukar indelas i sådana som har hem­arbete (t. ex, inom textilindustrin) och övriga arbetstagare som. utför arbetet i sådana former att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetet, t. ex. vissa handelsresande och försäkringsombud. Hemarbete förekommer i två former, dels som arbetsvärd främst för svårt rörelsehindrade och dels som hemindustriellt arbete. Hemarbetet inom arbetsvården organiseras genom hemarbetscentralema.

6.2 Kommittén

Kommittén framhåller att huvudskälet för särbehandlingen av de okontrollerade arbetstagarna bortfaller, när kravet på viss tids arbete för rätt till semester slopas. Vidare anser kommittén att reglerna om semestergrundande frånvaro bör gälla även de okontrollerade arbets­tagarna. Det anses vara angeläget att semesterformånema är lika för alla, oavsett sättet för arbetets ordnande.

Kommittén föreslår därför att särbehandlingen av de okontrollerade arbetstagarna upphävs; Det kan enligt konunittén knappast medföra' några större svårigheter att avskaffa särbehandlingen av deima förhållan­devis lilla grupp. Semesterledighet kan ordnas- exempelvis genom att nå­got arbete inte lämnas" ut under semestertiden. Semesterlön som' tjänas in under semestergrundande frånvaro, t. ex; sjukdom, kommer med för­slaget att betalas ut på samma sätt' som for alla' andira arbetstagare. D& problem som i vissa fäll kan följa med' den föreslagna ordningen an­ser kommittén kunna lösas avtalsvägen.

7    Semesterledigheten och dess förläggning 7.1 Söndagar, helgdagar och sedvanliga fridagar

7.1.1 Gällande ordning

Enligt 8 § 1963 års SemL skall' söndagar inte iSltnas in- i semester. Bestämmelsen har sin grund i att semestern skall'vara'minst fyra veckor. Om semestern är längre än sex dagar i en följd, skall helgdagar räknas in'



Prop, 1976/77: 90                                                     36

i denna. Sedvanliga fridagar skall alltid räknas in i semestern. Detsamma gäller arbetsfria lördagar.

Begreppet sedvanlig fridag är oklart. Därmed avses dag som för ett flertal arbetstagare sedvanemä&sigt inte är arbetsdag, fastän dagen inte är en sön- eller helgdag. Sedvänjan bör föreligga inom ett h< yrkes­område med hänsyn tagen också till de speciella arbetsförhållandena. Som fridagar i denna bemärkelse kan numera räknas midsommarafton och flertalet andra helgdagsaftnar. Enligt de flesta kollektivavtal är påsk-, pingst-, midsonunar-, jul- och nyårsafton fridagar, med större eller mindre inskränkningar beroende på verksamhetens art. Den om­ständigheten att en person normalt arbetar på en söndag och i stället får ledigt en arman veckodag, medför inte att en sådan fridag skall an­ses som sedvanlig i semesterlagens mening.

För arbetstagare med söndagsarbete finns en särskild bestämmelse i 8 § andra stycket 1963 års SemL. Bestämmelsen innebär att arbetsta­garen tillförsäkras ledighet på söndag som infaller under eller näst efter semestern. Om arbetstagaren helt eller delvis får kompensation för sitt söndagsarbete genom ledighet på annan veckodag, skall denna, om den infaller under semestern, räknas som semesterdag.

Den särskilda ledigheten på söndagar under och omedelbart efter semestern omfattar även motsvarande helgdagar.

1963 års SemL reglerar inte särskilt frågan om utläggning av semester för arbetstagare med kontinuerligt skiftarbete och armat oregelbundet ar­bete, utan det är endast söndagsarbete som är särskilt reglerat i 8 § andra stycket i lagen. For arbetstagare i kontinuerlig skiftgång fastställs i regel ett arbetsschema lång tid i förväg. Det kan ibland inträffa att inom en semesterperiod faller fler dagar som enligt schemat normalt skulle vara fridagar än som motsvarar antalet söndagar, vilket kan med­föra att den enskilde arbetstagaren anser sig förlora semesterdagar.

Förmånligare reglering i fråga om helgdagar och fridagar följer i vissa fall av kollektivavtal. För statstjänstemän gäller sålunda, att helg­dagar samt påskafton, midsommarafton och julafton inte räknas in i semestern. Samma regler gäller för tjänstemän vid allmänna försäk­ringskassor. På det kortmumala området utgår semestern med ett visst antal vardagar per år. Inom vissa begränsade delar av den privata arbetsmarknaden har avtalats att semester endast omfattar arbetsdagar.

7.1.2 Kommittén

Kommittéförslaget bygger i fråga om beräkningen av semestertidens längd på fem dagars arbetsvecka. Lördagar och söndagar kommer där­igenom inte att räknas som semesterdagar. Om semesterledigheten bör­jar en måndag, leder förslaget till en sammanhängande ledighet av 37 dagar, av vilka 25 utgör semesterdagar. Börjar ledigheten på aiman var­dag, omfattar den i stället 35 dagar.



Prop. 1976/77: 90                                                     37

För att hindra missbmk av regeln att lördagar i allmänhet skall hållas utanför semesterledigheten föreslås, att lördag som är arbetsdag skall räknas som semesterdag, om den utlagda semestertiden är kortare än fem kalenderdagar. Om en person med lördagsarbete tar ut semester­ledighet under tiden fredag—måndag åtgår alltså tre semesterdagar för semesterperioden. En person som vanligen arbetar på lördagar skulle utan en sådan regel kilnna otillbörligt förlänga sin semesterledighet ge­nom att dela upp sin semester.

Helgdagar skall enligt förslaget inte räknas som semesterdagar. Se­mesterledigheten förlängs alltså med en dag, om den sammanfaller med en helgdag.

I fråga om sedvanliga fridagar i semesterlagens mening, varmed nu­mera enligt kommittén får anses påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton, föreslår kommittén att de i semesterhänseende likställs med sön- och helgdagar. Eftersom påsk- och pingstafton alltid infaller på lördagar, nämns dessa dagar inte särskilt i lagförslaget.

I betänkandet föreslås inte någon särskild regel för det fall att arbets­veckan är kortare än fem dagar. En deltidsanställd som arbetar endast ett par dagar i veckan skall alltså räkna alla vardagar utom lördagar som semester. I annat fall skulle semesterledigheten sträckas ut orim­ligt långt. Förslaget har i detta hänseende samma principiella iimebörd som den nu gällande lagen.

Särskilda bestämmelser föreslås för arbetstagare som normalt arbetar på lördagar och söndagar. Redan av huvudregeln följer att lördagar och söndagar inte ingår i semesterledigheten samt att fridagar som utgår som kompensation för lördags- eller söndagsarbete och som infaller under semesterledigheten i gengäld räknas som semesterdagar. De sär­skilda bestämmelserna, som syftar till att ge arbetstagare med lördags-och söndagsarbete rätt till lika lång sammanhängande semesterledighet som vardagsarbetande, innebär att arbetstagare som är skyldig att arbeta lördag eller söndag har rätt till ledighet även de lördagar och söndagar som ligger omedelbart före och efter en semesterperiod om minst tre veckor. Sådana arbetstagare får alltså enligt förslaget rätt att sluta sitt arbete på fredagen före en semesterperiod. Efter semestern behöver arbetstagaren inte börja arbeta förrän på måndagen. Bestäm­melsen gäller alla former av lördags- och söndagsarbete. Den rätt till ledighet som förslaget sålunda ger arbetstagaren ligger vid sidan av semesterledigheten. Den utgör alltså inte semesterledighet. Bestämmelsen har vidare utformats så att den endast kan åberopas en gång varje se­mesterår. Den gäUer nämligen endast om semesterledigheten är tre veckor (19 kalenderdagar) i en följd eller längre.

Vad som sagts nu avser endast själva ledigheten. I fråga om semester­lön innebär förslaget att arbetstagare inte har rätt till betalning under mer än 25 semesterdagar. För den återstående ledighetstiden kan han



Prop. 1976/77: 90                                                     38

alltså inte, lika lite som nu, grunda någon ersättningsrätt. Avgörande för rätten till ersättniiig är i stället iimehållet i det avtal som gäUer mellan parterna.

De bestämmelser i kommittéförslaget, för yUka nu har redogjorts, tar främst sikte på arbetstagare, vars arbetstid inte är oregelbunden eller förskjuten. Reglerna kan inte utan vidare tillämpas på arbetsta­gare med obekväm eller förskjuten arbetstid. Arbetstagare med oregel­bundet arbete kan grovt taget indelas i skiftarbetare, turlisteaxbetare samt personer med annan form av oregelbunden arbetstidsförläggning. Kommittén pekar i sitt förslag på åtskilliga svårigheter när det gäller tillämpning av de föreslagna bestämmelserna på främst arbetstagare i s. k. kontinuerligt skiftarbete, dvs. skiftarbete som pågår under vec­kans alla dagar, och turlistearbetande, exempelvis inom vårdsektorn (se SOU 1975: 88 s. 134—135). Konunittén konuner för sin del fram till att frågan hur arbetstagarna i dea fall skall erhålla en riktig arbetstid enligt avtalet samtidigt som någon ledighet inte går förlorad vid semes­terutläggningen inte kan lösas genom generella laestämmelser. Det beror bl. a. på den variationsrikedom i fråga om arbetstidsförläggningen som finns på dessa områden. Frågan får i stället lösas genom avtal mellan partema.

7.2 Ordningen för bestämmande av tiden för semestern. Semesterns förläggning till viss tid

7.2.1  Gällande ordning

Enligt 10 § första stycket 1963 års SemL får arbetsgivaren bestämma tiden för semestern. Semestern bör dock om möjligt läggas till somma­ren, om arbetstagaren inte begär annat. SemL saknar föreskrift om sam­råd. I gengäld har arbetstagaren rätt att kräva odelad semester. Genom denna uppläggning har man velat bana väg för förhandlingar mellan partema om semesterns förläggning. Om semestern är längre än 24 dagar får den delas upp även utan arbetstagarens samtycke. Arbets­tagaren kan dock alltid kräva att den ena delen skall vara minst 24 dagar.

I 11 § föreskrivs att arbetsgivaren i god tid före semesterns början skall på lämpligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden för semestern. Underrättelse bör länmas såvitt möjligt en månad före semesterns bör­jan och får inte i något fall ges senare än 14 dagar dessförinnan.

7.2.2 Kommittén

I kommittéförslaget understryks att parterna bör sträva efter att fast­ställa semestertiden i samförstånd. En regel föreslås därför av irmehåll att tiden för semesterledigheten fastställs efter överenskommelse meUan parterna. Detta förutsätts i praktiken kunna i många fall gå till så, att arbetstagaren begär att få semesterledighet vid en viss tidpunkt, varefter



Prop. 1916/11: 90                                                     39

parterna enas om tiden för semesterns föflägjghing. En sådan ordning är emellertid inte möjlig att mera allitiänt génornföra på större arbets­platser, eftersom det är svårt att tillgodose alla enskilda önskéihål. I dessa fall får semestertiden fastställas efter förhahdUhg iiiéllan parterna. Formerna för dessa förhandlingar regleras inte härihäfe i förslaget. Kommittén fömtsätter att de regler som kommer ätt gälla enligt den kommande lagen om medbestäinmande i arbetslivet även kbininér att omfatta frågan om förläggning lav seinesterlédighét. Génoni ätt par­terna träffar kollektivavtal om ordriingeii för föiTåggning av séihestér-ledighet får de möjlighet att välja den lösning söih passar bäst på varje särskilt avtalsområde. Semesterfrågan fcän särhördhäs rhed andrå när­liggande frågor, exempelvis frågan örn åfbetstideiis föriäggiiing.

Kommittén anser att de lokala arbétstagarörgänisätibhémäs ihflytaiide på semesterledighetens förläggning bör "stärkas i förbållande till vad som nu gäller. Det får ankorhlnä på partériiä ätt i-egléra föfihéfna för iirflytandet genom kolléktivaal. Ett sådant 'avtal kan exéiiipélvis tän­kas ge arbetstagarsidan rätt tiU samråd eller vetorätt. Genom kollektiv­avtal kan regleras, förUtöm formerna för ärbétstagarisiäaiis iiiflytändé, också sådana frågor soih förhandJlhgsördiiihg, frister för frä"mställa'ndé av semesterönskemål, värseltider och väd söih skäll gäfla bim päiléirria inte kan enas. I sistnämnda hänseende ähges avtalen kiinna iiinehållä regler om bestämmanderätt för endera parten, skiljeförfarande é. d.

Om semesterledighetens förläggning inte här reglerats i avtal, kollek­tivt eller enskilt, skall enligt förslaget arbetsgivaren lilcsöin hittills be­stämma tiden för semesterledigheten. Hän blir émfellertid skyldig ätt först samråda med arbetstagaren elleir dennes förétirädärfe. Bestämmelsen om samråd anges främst få betydelse för oorganiserade arbetstagare som ej faller under något avtal.

Kommittén anför vidare att båda parter i iällmänhet har ett géihen-samt intresse av att tiden för semesterlédiglietén fästställs i göd tid. Detta sker också i stör utsträckning ihöm exempelvis industrin, där semesterledigheten brukar bestänunas halvårsvis i förväg. Arbetstagar­na behöver också en täimligen lång varséltid för ätt ktinha planera se­mestern så att den ger bästa utbyte i form av vila och avkoppling. Från den synpunkten anser kommittén att den nuvarande inihsta varseltiden på 14 dagar är alltför kört. Eftersom seihestéi: i regel är éh intjänad anställningsförmån, bör enligt kommittén stoi: vikt fästas vid arbets­tagarnas önskemål.

Förslaget innebär att arbetsgivaren skäll underrätta öm semestertiden senast tre månader i förväg i de fall då han ensam bestäihmér tidéh för semesterledigheten, om inte särskilda skäl hindrar det. Särskilda skäl kan t. ex. vara att arbetstagaren inte själv kan precisera sina semester­önskemål tre månader i förväg eUer att det inte är praktiskt möjligt för arbetsgivaren att iaktta tremånadersfristen. Oitiständigheter som hör



Prop. 1976/77: 90                                                     40

samman med produktionen utgör enligt kommittéförslaget endast un­dantagsvis särskilda skäl för arbetsgivaren att vänta med att bestämma semestertiden då fara föreligger för betydande produktionsstörningar eUer viktiga samhällsintressen. Underrättelse om tid för semesterledig­het skall alltid lämnas minst en månad före semesterledighetens början, om inte arbetstagaren medger kortare varsel.

Kommittén behandlar vidare vissa särskilda frågor som rör för­läggning av obetald semesterledighet. Enligt förslaget kan, som redan framgått, en arbetstagare ha rätt till semesterledighet som inte täcks av semesterlön. Detta kan inträffa om han inte har varit anställd hela intjänandeåret eller om han har varit frånvarande av skäl som inte är semestergrundande. Förläggningsreglema skall även tillämpas på sådan obetald semesterledighet. Arbetstagaren behöver emellertid endast ut­nyttja ledighet som svarar mot intjänad, semesterlön. Kan arbetsgivaren inte erbjuda arbete under semesterstängning, skall enligt betänkandet den semesterledighet som inte täcks av intjänad semesterlön i princip betraktas som permittéring.

Antalet betalda semesterdagar kan fastställas först i början av juni varje år (jfr 10.1). Har varsel om semester skett t. ex. i februari månad, kan detta konuna att omfatta även obetald semesterledighet. Arbetsta­garens rätt att inte utnyttja sådan ledighet, bör enligt kommittén gälla även sedan ledigheten har blivit utlagd. Hänsyn måste emellertid också tas till arbetsgivarens behov av varsel om ett sådant avstående. Kom­mittén föreslår därför en varselskyldighet för arbetstagaren. Rätten att avstå från tidigare bestämd ledighet torde enligt kommittén knappast medföra större planeringsproblem än de som uppkommer när en ar­betstagare återvänder i förtid efter militärtjänst, föräldraledighet eller studieledighet. Med hänsyn främst tUl att semestervikarier kan behöva anställas har fristen i huvudfallet bestämts till en månad. Har semester­ledighet bestämts med en månads varsel, kortas fristen av till två veckor. Iakttar arbetstagaren varseltidema men kan han inte erbjudas arbete, blir han permitterad.

I fråga om uppdelniiig av semestern aivser komniittén det vara natur­ligt att knyta an till de nuvarande bestämmelserna när semestern för­längs med en vecka. Arbetstagaren får även enligt förslaget rätt till fyra veckors sammanhängande semesterledighet, medan den femte veckan skall kunna tas ut mera fritt. Det ligger enligt kommittén också i linje med att man kan vänta en ökad tendens till uppdelning av semester­ledigheten, när den lagstadgade semestern förlängs till fem veckor. Ge­nom särskilda bestämmelser, som behandlas i det följande, ges möj­lighet att spara den femte veckan till en längre sammanhängande ledig­het vid senare tidpunkt.

Semestern skall enligt SemL om möjligt förläggas till sommaren. Kom­mittén anser att denna rekommendation i den gällande lagen bör skär-



Prop. 1976/77: 90                                                    41

pas och preciseras. Man föreslår därför att minst fyra veckor av se­mesterledigheten förläggs under juni—augusti, om inte särskilda skäl hindrar det. Vad som skall anses vara särskilda skäl i detta samman­hang får ytterst bero på en avvägning mellan arbetstagarens önskemål och intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan all­varlig störning. Förslaget bygger på att semesterns förläggning skall kiuma lösas i samförstånd mellan parterna på arbetsplatsen. Frågan om en arbetsgivare har särskilda skäl att göra avsteg från lagens huvud­regel antas därför mera sällan behöva ställas på sin spets. Eftersom semestern är en förmån som skall utnyttjas för vila och avkoppling, måste enligt förslaget stor vikt fästas vid arbetstagarens önskemål. Ar­betsgivaren får därför tåla vissa hinder i produktionen eller verksamhe­ten för att tillmötesgå arbetstagarens önskemål. Hänsyn till säkerheten på arbetsplatsen och viktiga samhällsintressen kan vara särskilda skäl att lägga semestern till annan tid än juni—augusti.

Kommittéförslaget innehåller vidare en särskild bestämmelse som rör förläggning av semesterledighet till uppsägningstid. EnUgt gällande rätt kan arbetsgivaren under sådan tid lägga ut semester som tjänats in un­der föregående kvalifikationsår. Kommittén anför att syftet med upp­sägningstiden är att ge arbetstagaren rådrum för att söka en ny anställ­ning utan att behöva råka ut för inkomstminskning. Om semester för­läggs till uppsägningstid, inskränks det skydd för anställningen som uppsägningstiden garanterar. Det gäller främst vid uppsägning från ar­betsgivarens sida när samtidigt uppsägningstiden är kort. Semester un­der uppsägningstid minskar också i viss mån arbetstagarens möjlighet att utnyttja semestern för vila och avkoppling. Ett skydd för uppsäg­ningstiden när det gäller semesterförläggningen får enligt kommittén ses som ett komplement till anställningsskyddet. Eftersom en arbets­tagare i vissa fall kan ha intresse av att få ut semester under uppsäg­ningstid föreslås inte något generellt förbud mot att förlägga semester­ledighet till uppsägningstid. Erforderligt skydd för uppsägningstiden kan enligt kommittén däremot åstadkommas, om den del av uppsäg­ningstiden som återstår när semestern börjar förskjuts med det antal dagar som semesterledigheten omfattar. Det blir alltså fråga om ett avbrott i uppsägningstiden. Den tid av semesterledigheten som samman­faller med uppsägningstid skall alltså enligt förslaget inte anses som uppsägningstid, vilket innebär att reglerna i 12—14 §§ lagen om an­ställningsskydd inte gäller under den tiden. Uppsägningslön skall alltså inte betalas ut för samma tid som semesterlön utgår. Uppsägningslön skall heller inte utgå under semesterledighet som är obetald, om den läggs ut under uppsägningstid.

Vid längre uppsägningstider minskar behovet av skydd för semester­ledighet. Kommittén föreslår därför att bestämmelsen skall gälla endast vid uppsägningstider upp t. o. m. sex månader. Bestämmelsen gäller endast vid uppsägning från arbetsgivarens sida.



Prop. 1976/77: 90                                                               42

7.3 Skydd mot förläggning av semesterledigheten till viss tid

7.3.1 Gällande ordning

Enligt 10 § andra stycket 1963 års SertiL gäller, ätt öm semester för­lagts till sjukdomstid eller till annan frånvarotid sona är privilegierad enligt 7 § andra stycket, arbetstagaren kän fordra ätt isådan tid avräknas från semestern. Tanken bakom dessa skyddsregler är ätt semestiern skall ge arbetstagaren vila och avkoppling från arbetet. Detta syfte tillgodoses bara om arbetstagaren kan fritt förfoga över sin tid under semésterii. Arbetstagare som vill att sjukdagar eller annan privilegierad frånvaro­tid skall avräknas, skall utan dröjsmål begära det hos arbetsgivaren. Han är vidare skyldig att styrka sjukdomsfall med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa. Semesterdagar, som återstår sedan frän-räkning skett, skall läggas ut tUl en sammanhängande period, om ar­betstagaren inte medger annat. Om arbetsgivaren med stöd av 14 § SemL har betalat hela semesterlönen vid semesterns början, har arbets­tagaren inte under den nya semesterperioden någon ratt till semester­lön utöver den som redan betalats ut.

Kopplingen till reglerna om privilegierad fråirväto i 7 § andra stycket i lagen innebär exempelvis att arbetstagaren inte har tätt ätt få avräk­ning från semestern av ledighet söm avser militär grundutbildning eller annan vämpliktstid som är längre än 150 dagar. HaVandeskäpsledighet är inte heller skyddad sedan 90-dagarsgränsen här passerats. Vid ledig­het på grund av sjukdom gäller däréitiöt inte någon tidsbegränsning.

Beträffande arbetstagare på fartyg finns en särskild bestämmelse i 10 § sista stycket och 11 § andra stycket 1963 års SemL. Fartygsäiiställd som önskar semester skall sålunda hos arbetsgivaren göra en skriftlig ansökan. Arbetsgivaren bestämmer när Semestern skäll utgå. Semester får inte utan arbetstagarens medgivande utgå annat än i svensk hamn. Om arbetstagaren har begärt semester men fartyget inte kommit till svensk hamn under semesteråret, är han inte skyldig ätt ta ut semester. Överenskommelse kan då träffas om att semestern skall skjutas upp till nästa år. Sker inte detta, skall arbetsgivaren i stället för semester betala ersättning till arbetstagaren med belopp motsvarande semesterlönen.

7.3.2 Kommittén

Kommittéförslaget ansluter i huvuddragen till nuvarande ordning. Reglerna om skydd mot förläggning av semesterledighet till viss tid kny­ter an till reglerna om semestergrundande frånvaro. Utan arbetstagarens samtycke får semesterledighet inte sammanfalla med sådan frånvaro­tid som är semestergrundande. En arbetstagare som är eller blir sjuk under semestern kan begära att sjukdagarna skall räknas av från den redan bestämda semestern. Han har då rätt att få ny semesterledighet vid ett senare tillfälle. Rätten gäller all sjukdom, oavsett öm den har



Prop. 1976/77:90                        .                            43

börjat före eller under semestern. Även insjuknandedagen skall från-räknas. Arbetstagaren har vanligen fått ut hela semesterlönen i samband med semestern. Blir han 5juk och avbryter semestern, är han iiite skyl­dig att betala tillbaka semesterlönen men ihar å andra sidan ingen rätt till ytterligare semesterlön, liär ersättningssemestem skall utgå.

Enligt förslaget skall liksom hittills den som vUl byta ut sjukdagar under semestern mot nya semesterdagar begära det hos arbetsgivaren utan dröjsmål. Den nuvarande bestämmelsen att arbetsgivaren skall styrka sjukdom på begäran av arbetsgivaren genom läkarintyg eller uppgift från försäkringskassa föreslås utgå. Vid tvist skall arbetstagaren styrka skälet till frånvaro, varvid några legala begränsningar av bevis­medlen inte skall gälla.

Särbestämmelserna för sjöfolk, vilka har varit oförändrade sedan 1938 års semesterlag, föreslås utgå. Som skäl anförs att sjöman nume­ra enligt 29 § sjömanslagen (1973: 282) har rätt till fri hemresa på vissa villkor för att bl. a. fira semester på hemorten, varför bestämmelsen i 10 § sista stycket SemL anses överflödig. Vidare framhålls att partema genom kollektivavtal kommit överens om vissa avlösningssystem, i vilka även semesterledighet läggs in. Bestämmelserna i sjömanslagen och kollektivavtalen för berörda grupper torde enligt kommittén numera ge ett tillfredsställande skydd för sjöfolkets semester.

8    Semesterlön 8.1 Gällande ordning

1963 års SemL utgår som redan flera gånger har nämnts från att semester är en rätt till ledighet från arbetet med bibehållen lön. Ut-gångspimkten för beräkning av semesterlön är därmed given. Arbets­tagaren skall ha samma lön under semestern som när han arbetar. Prin­cipen är enkel att tillämpa för arbetstagare som enbart har fast tidlön (vecko-, månads- eller årslön). De skall enligt 12 § första stycket ha sin vanliga lön under semestern. För dem som inte har fast tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, är det inte lika enkelt att räkna ut semesterlönen. För dem skall, efter den ändring som genomfördes vid tillkomsten av den nuvarande lagen, semesterlönen motsvara 9 % av den sammanlagda arbetsinkomsten i anställningen under kvalifikations­året (12 § andra stycket).

Löneformen vid semesterns början avgör om det ena eller andra be­räkningssättet skall användas. Har en arbetstagare först haft tim- eller ackordslön och sedan fått månadslön, skall månadslönen utgå under semestern, även om han haft tim- eller ackordslön under hela kvali­fikationsåret. Detta torde gälla även om semesterlönen skulle bli lägre än om den hade beräknats i procent av lönen under kvalifikationsåret.



Prop. 1976/77: 90                                                               44

Har arbetstagaren i stället gått över från månadslön till tim- eller ackordslön, skall semesterlönen beräknas enligt procentregeln.

I vissa fall tillämpas båda metoderna samtidigt. Detta sker om arbets­tagaren vid tiden för semestern har ackord, premielön, provision eller annan rörlig lön vid sidan av en fast vecko- eller månadslön. Arbets­tagaren skall i sådana fall först ha sin vanliga vecko- eller månadslön under semestem. Därutöver skall han ha ett tillägg med 9 % av den rörliga lönen (kombinationsmetoden).

Enligt 12 § tredje stycket 1963 års SemL skall vid tillämpning av pro­centregeln inte i arbetsinkomsten för kvalifikationsåret räknas in semes­terlön, sjuklön eller övertidstillägg. Att semesterlönen inte skall medräk­nas hänger samman med att den redan har beaktats vid bestämmandet ' av nioprocentsfaktom. Har arbetstagaren under kvalifikationsåret varit frånvarande på grund av sjukdom havandeskap, viss militärtjänst m. m. som avses i 7 § andra stycket b)—e) (privilegierad frånvaro), beräknas semesterlönen för sådan dag enligt en särskild regel. För varje frånvaro­dag som ger rätt till semester läggs till den faktiska arbetsinkomsten under kvalifikationsåret ett belopp som svarar mot den genomsnittliga dagsinkomsten i anställningen under det året. Vid långvarig sjukdom kan det hända att en arbetstagare skall ha.semesterlön för ett år, då han inte alls har arbetat åt arbetsgivaren. I ett sådant faU kan genom­snittsregeln inte tillämpas. Semesterlönen skall då i stället räknas ut med hänsyn till arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst under det kvalifikationsår, då han senast var i arbete hos arbetsgivaren.

Vid beräkning av semesterlön skall enligt 12 § fjärde stycket bortses från förmån av fri bostad och ersättning för särskilda kostnader. Detta gäller för alla arbetstagare. Har arbetstagaren rätt till fri kost, skall skä­lig kostersättning utgå för de semesterdagar då förmånen inte kan ut­nyttjas (13 §).

Partema har möjlighet att träffa avtal om avsteg från lagens regler om beräkning av semesterlön. Sådant avtal får träffas för arbetstagare, vars semesterlön helt eller delvis skall beräknas enligt procentregeln. Överenskommelsen skall ha form av kollektivavtal, som på arbets­tagarsidan har slutits eller godkänts av huvudorganisation. Avtalsfrihe­ten är inte obegränsad. Av 2 § i lagen följer att avtal ej får försämra arbetstagarens förmåner enligt lagen.

Beträffande frågan vilken frånvaro som är privilegierad enligt SemL hänvisas till 5.1.3.

8.2 Kommittéförslaget i huvuddrag

Det förslag som kommittén bar lagt fram innebär att semesterlönen delas upp i två delar, nämligen semesterlön för avlönad tid och semester­lön för semestergrundande frånvaro.

Arbetsgivaren skall svara för den semesterlön som tjänas in under av-



Prop. 1976/77: 90                                                     45

lönad tid. Till avlönad tid hänförs även tid då arbete inte har utförts men avlöning har utgått.. Med avlönad tid jämställs semesterledighet vare sig betalning har utgått eller ej. Semestergrundande frånvaro skall emellertid aldrig räknas som avlönad tid, även om ersättning, t. ex. sjuk­lön, har utgått för den tiden.

Den semesterlön som tjänas in vid semestergrundande frånvaro kallas i betänkandet som nämnts särskild semesterlön. Den beräknas och be­talas ut av riksförsäkringsverket enligt bestämmelserna i en föreslagen särskild lag. Särskild semesterlön kan endast beräknas för fem veckors semester. Har arbetstagaren längre semesterledighet än fem veckor en­ligt avtal, får arbetsgivaren svara för den semesterlön som tjänas in vid semestergmndande frånvaro såvitt avser de överskjutande semesterda­garna. Det förutsätts att parterna träffar avtal om beräkningen av se­mesterlönen i den delen. Arbetsgivaren skall också svara för semester­lön som hänför sig till sjukdomstid för det fallet, att arbetstagaren inte är eller skall vara inskriven i allmän försäkringskassa vid tiden för sjukdomen.

Vad gäller semesterlön för avlönad tid bygger förslaget på den nu­varande uppdelningen mellan arbetstagare som har tidlön för vecka eller längre period och arbetstagare med timlön, daglön eller rörlig lön. Den som har vecko- eller månadslön skall i regel ha samma lön under semestertiden som när han är i arbete (sammalöneregeln). I övriga fall skall procentregeln tillämpas. Sammalöneregeln kompletteras med en bestämmelse om att procentregeln skall tillämpas på all rörlig lön som har utgått vid sidan av den fasta tidlönen under intjänandeåret (kombi­nationsmetoden). Här avses t. ex. ersättning för skift-, beredskaps- och övertidsarbete.

Vidare föreslås bestämmelser, enligt vilka procentregeln i vissa fall skall användas även på arbetstagare med månadslön o. d. De tar främst sikte på fall, då arbetstagaren har gått över från heltids- till del­tidsarbete i samma anställning eller då arbetstagarens fasta tidlön av annat skäl är lägre under semesteråret än motsvarande lön under in­tjänandeåret. Procentregeln skall tillämpas om den fasta tidlönen vid semesterledighetens början är lägre än arbetstagarens fasta tidlön under intjänandeåret. Även i ett annat fall skall enligt förslaget procentregeln tillämpas på vecko- eller månadsavlönade eller därmed jämställd per­sonal. Det gäller om en arbetstagare har fått ändrad löneform och gått över från en rörlig lön under intjänandeåret till en fast tidlön under semesteråret. Om procentregeln i ett sådant fall leder till högre semester­lön, skall den tillämpas i stället för sammalöneregeln.

8.3 'Vecko- eller månadsavlönade

Arbetstagare med vecko- eller månadslön skall som har nämnts enligt förslaget ha sin vanliga lön under semestertiden. Löneökningen under



Prop. 1976/77: 90                                                     46

semesteråret ger för dessa arbetstagare direkt utslag på- semesterlönen. Det är löneformen vid början av semestertiden som avgör om semester­lönen skall beräknas enligt sammalöneregeln. Har arbetstagaren t. ex. varit tim- eller ackordsavlönad under hela intjänandeåret men fått vec­kolön under semesteråret, skall alltså veckolönen i regel utgå under semestertiden. Som nyss har nämnts skall dock procentregeln tillämpas i ett sådant fall, om detta leder till att semesterlönen blir högre. Sammalö­neregeln gäller för fast tidlön som beräknas för. vecka eller längre period. Sättet för utbetalningen av lönen saknar betydelse. Sammalöneregeln tillämpas enligt praxis även på vissa former av provision, tantiem och annan ersättning som utgår oberoende av att arbetstagaren har semester. Sammalöneregeln innebär i princip att semesterlönen skall motsvara full lön för ordinarie arbetstid. Det är lönen när semesterledigheten ut­går som är avgörande. Detta gäller också om lönen har ändrats under intjänandeåret eller semesteråret. Vid övergång från halvtidstjänst till' heltidstjänst skall semesterlönen alltså grundas på: lönen för heltids­tjänsten. En övergång från heltid till deltid blir enligt sammalöneprin-cipen i semesterhänseende till nackdel föir arbetstagaren. Av det skälet har kommittén föreslagit att procentregeln skall tillämpas i det fallet.

Ett villkor för att en arbetstagare skall få sm vanliga lön under hela semesterledigheten är enligt förslaget att han.har haft.lön i anställningen under hela intjänandeåret. Har han haft lön endast under en del av intjänandeåret, skall semesterlönen beräknas i förhållande till den tiden. Anställningstiden skall beräknas pä dagen när. Semesterlönen intjänas enligt förslaget under den tid arbetstagaren fåi: lön av arbetsgivaren, oavsett om arbetstagaren-har utfört arbete åt, arbetsgivaren, eller varit permitterad eller ledig för utbildning e. d. Semesterledighet med eller utan lön och semesterpermittering jämställs med avlönad tid: Den tid.' då en arbetstagare har varit frånvarande utan lön (tjänstledighet för en­skilda angelägenheter, olovlig utevaro o. d;) skall: däremot' alltid dras av från anställningstiden vid beräkningen-av. semesterlönen för månads­avlönade.

Förutom full lön för. ordinarie arbetstid skall för, nu berörda arbets­tagare under semesterledigheten utgå också sådan särskild fast löhedel som är knuten till viss befattning eller individj. såsom: ansvarstillägg, avlöningsförstärkning, kallortstillägg, uppdragstillägg o. d. Ersättning för särskilda kostnader och förmånen av fri bostad påverkar däremot inte semesterlönens stoxlék.. Kostersättning utgår i förekommande, fall.. Sammalöneregeln omfattar inte övertidsersättning, eller andra.rörliga lönedelar av typen ackord, timpenning, provision, skiftersättnihg, jour-och beredskapsersättnmg o. d. Arbetstagaren skall, när sådana löne­delar förekommer, enligt förslaget ha ut dels sin vanliga fasta lön under semestertiden och dels tillägg enligt procentregeln för rörliga lönedélar som har utgått under intjänandeåret. Lagfästandet av kombinationsprin­cipen innebär samtidigt: en  utvidgning  av  dess tillämpning.  Särskilt:



Prop. 1976/77: 90                                                     47

gäller detta beträffande övertidsersättningen, bl. a. därför att övertids­arbete enligt SemL inte påverkar semesterlönen för vecko- och månads­avlönade.

Vid beräkning av semesterlön enligt sammalöneregeln skall enligt' förslaget semestergmndande frånvaro alltid räknas som oavlönad tid, även om sjuklön eller annan ersättning har utgått för frånvarotiden. För sådan tid utgår i stället särskild semesterlön enligt den föreslagna lagen om semesterlönefond.

Sammalöneprincipen sägs i betänkandet inte medföra några problem, om lönen betalas ut som vanligt under semestern och lönen har varit jämn och stabil under intjänandeåret. Vissa svårigheter uppstår däremot vid beräkning av semesterlönen, när arbetstagaren inte har rätt till full semesterlön, exempelvis därför att han inte har varit anställd under hela intjänandeåret eller har haft semestergrundande frånvaro. Enligt för­slaget har man att utgå från anställningstidens längd och i; förekom­mande fall göra avdrag för de dagar av ett intjänandeår, då arbetstaga­ren har varit frånvarande och semesterlön inte skall räknas för från­varodagarna. Antalt betalda semesterdagar erhålls genom formeln

antalet anställningsdagar x 25 anställningsmånader X 25

-------------------------------- :-------- eller —.—i---------- —------------------

365                                   12

Om bmtet tal uppstår vid beräkningen, skall det enligt förslaget höjas till närmast högre heltal. Hänsyn måste emellertid tas till den särskilda semesterlönen för semestergrundande frånvaro. Utgår även särskild semesterlön, får höjning inte ske om det skulle leda till att semesterlön sammantaget kommer att utgå för mer än 25 semesterdagar under samma semesterår.

I fråga om övergång från heltids- till deltidstjänst samt ändrad löne­form har kommittén som nämnts föreslagit särskilda bestämmelser för att förhindra förlust av semesterlön. TUl en början skall semesterlönen räknas ut enligt procentregeln, om den fasta tidlönen är lägre vid semesterledighetens början än motsvarande' lön under intjänandeåret. Vid tillämpning av procentregeln på en fast tidlön minskas lönen med den semesterlön som utbetalats under intjänandeåret, eftersom den redan är beaktad vid bestämmandet av procenttalet. Likaså skall sjuklön och arman ersättning som har utgått vid semestergmndande frånvaro hållas utanför beräkningen. Alla former av minskad sysselsättningsgrad skall enligt förslaget beaktas och inte bara övergång från heltid till deltid. Det enda avgörande är att den fasta tidlönen.sänkts. Bestämmelsen skall även tillämpas om ändringen i sysselsättningsgraden sker under intjä­nandeåret. Av betydelse är endast att den fasta lönen har sänkts genom ändringen så att den vid semestertillfället är lägre än genomsnittet av den fasta lönen per tidsenhet under intjänandeåret. Vidare föreslås be­stämmelsen gälla om den fasta.tidlönen av annat skäl än. minskad sys-



Prop. 1976/77: 90                                                     48

selsättningsgrad har sänkts under tiden från intjänandeåret och fram till semestertillfället.

Jämförelsen skall göras mellan den fasta tidlönen under intjänande­året och motsvarande lön vid semestertillfället. Även sådana fasta tillägg av typen kallortstillägg, uppdragstillägg m. fl. som skall utgå ograverade under semestertiden tas med vid jämförelsen. Rörliga lönetillägg som har utgått vid sidan av den fasta lönen skall däremot hållas utanför jämförelsen. På dessa delar beräknas som förut har nämnts i stället sär­skilt tillägg enligt procentregeln.

Kommittén föreslår vidare som har framgått av en bestämmelse som tar sikte på fallet att någon har haft en rörlig lön, t. ex. tim- eller ac­kordslön, under intjänandeåret eller del av detta men vid semestertill­fället i stället fått fast tidlön på vilken sammalöneregeln skall tillämpas. När arbetstagaren tjänade in semesterlönen gällde procentregeln. Den föreslagna bestämmelsen syftar till att arbetstagaren inte skall förlora en redan intjänad förmån, vilket kan bli fallet om sammalöneregeln tilläm­pas på den fasta lönen och denna är lägre än den gamla lönen. Fastän sammalöneregeln formellt är tillämplig, skall därför semesterlönen i ett sådant fall räknas ut enligt procentregeln på lönen under intjänande­året, om detta i det konkreta fallet skulle leda till en högre semesterlön. Har övergången till den fasta lönen skett under intjänandåret, skall enligt förslaget även den fasta lön som har utgått under intjänandeåret tas med vid beräkningen enligt procentregeln. Avdrag görs för semester­lön och annan ersättning som inte skall tas med i inkomstunderlaget för procentregeln.

Till belysning av sina förslag anför kommittén ett antal exempel till vilka hänvisas (SOU 1975: 88 s. 159—160, 164 och 166).

8.4 Annan arbetstagare

I fråga om annan arbetstagare än den som har tidlön, beräknad för • månad eller vecka, föreslår kommittén som har nämnts att semesterlönen liksom hittills skall beräknas enligt procentregeln.

Vid fastställandet av tillämpligt procenttal utgår kommittén från det nuvarande procenttalet 9 %. Detta bygger på relationen mellan an­talet semesterdagar och antalet vardagar under året, det senare av-nmdat tUl 300. Eftersom semester ger rätt till ny semester och arbets­tagaren enligt 1963 års SemL tjänar in fyra veckors semester genom ar­bete i 48 veckor, har procenttalet höjts något. Därigenom behöver hän­syn inte tas till den semesterlön som har betalats ut under kvalifikations­året. 8,3 % av lönen i 48 veckor motsvarar full lön under de nuvaran­de fyra semesterveckorna. Procenttalet har emellertid bestämts till 9 % av vissa skäl. Sålunda minskar varje dags frånvaro av icke privilegierad anledning semesterlönen, varför en viss höjning av procentsatsen ansågs



Prop. 1976/77: 90                                                     49

befogad för att tim- och ackördsavlönade inte skulle bli missgynnade i jämförelse med vecko- och månadsavlönade. Vidare ansågs att den normala löneökningen under semesteråret motiverade att procentsatsen höjdes.

I betänkandet redovisar kommittén olika beräkningsmetoder när det gäller att finna ett adekvat procenttal. Med den nya utgångspunkten att semesterlön för fem veckor skall tjänas in under 47 veckors anställ­ningstid erhålls procenttalet 10,64. Dét är då fömtsatt att lönen är kon­stant under intjänandeåret. Hänsyn har inte tagits till enstaka olönade frånvarodagar eller till lönestegringen fram till semestertillfället. Ge­nom förskjutningen av intjänandeåret kommer dock löneökningen un­der årets fyra första månader att automatiskt ge utslag på semester­lönen. En direkt översättning av den nuvarande 9 %-regeln till fem vec­kors semester ger talet 11,25 %. Med hjälp av regeln i 12 § andra stycket andra punkten 1963 års SemL (höjning med 0,4 % per dag ut­över 24 semesterdagar) erhålls 11,4 %, vilket tal ligger något i överkant, eftersom talet 0,4 är avrundat uppåt.

Mot bakgrund av de på detta sätt erhållna procenttalen föreslår kom­mittén att procenttalet för fem veckors semester fastställs till tolv. Där­vid har kommittén bl. a. sökt uppnå rättvisa vid en jämförelse med sam­malöneregeln. En månadsavlönad får ju ut sin aktuella lön under semestertiden. Enstaka oavlönade frånvarodagar ger inte utslag i se­mesterlönen enligt sammalöneregeln.

Kommittén föreslår inte någon motsvarighet till regeln i 12 § andra stycket 1963 års SemL om höjning av procenttalet när semesterledighe­ten enligt avtal är längre än 25 dagar. Kommittén anser att detta är en fråga för avtalsparterna.

När det gäller bestämmandet av underlaget för beräkningen av se­mesterlönen för timavlönade slår kommittén fast att arbetstagaren i princip skall ha samma lön under semestern som när han arbetar. Ar­betstagarens hela inkomst i anställningen under intjänandeåret skall därför läggas till grund för beräkning av semesterlön enligt procentre­geln. Alla former av lön och lönetillägg som utgår på gmnd av lag eller avtal skall medräknas. Det gäller först och främst allt som kan hänföras tiU begreppet lön för arbetad tid, vari även ingår ersättning för sådan tid då arbetstagaren står till förfogande på arbetsplatsen (vän­tetid, jourtid m. m.) eller gör en resa mellan två arbetsplatser.

Procentregeln skall enligt förslaget tillämpas på timlön, ackord, provi­sion, premielön och andra former av prestationslön, som baseras på arbetsprestationen. Även drickspengar ger rätt till semesterlön. Löne­del vid viss arbetstidsform, t. ex. skiftformstillägg, skall ingå i inkomst­underlaget, liksom alla olika former av lönetillägg. Enligt 1963 års SemL utgår för tim- och ackördsavlönade semesterlön på själva grimdlönen vid övertidsarbete, men däremot inte på det särskilda övertidstillägget.

4   Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                     50

Kommittén föreslår att även övertidstillägget skall gmnda rätt till se­mesterlön.

Även lön som utgår för ej arbetad tid skaU enligt förslaget räknas med i underlaget, om inte annat följer av särskild föreskrift i lagen. Det rör sig om lön och ersättning för ej arbetad tid, då arbetstagaren inte står till arbetsgivarens förfogande. Vidare avses ersättning för tid då arbetstagaren ar skyldig att med kort varsel infiima sig på arbets­platsen (beredskapstid). Semesterlön skall beräknas på helgdagslön och helgdagsersättning, pérmitteringslön med visst undantag, beredskapser­ sättning samt lön under uppsägningstid. Vidare skall, enligt bestäm­melser i annan lagstiftnmg, semesterlön utgå på lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare inom eller utom ordinarie arbetstid samt på lön till fackliga förtroendemän och skyddsombud.

Semesterlön som har betalats ut under intjänandeåret skall däremot inte räknas med i arbetsinkomsten, eftersom procentsatsen har bestämts med hänsyn till att semesterlönen skall hållas utanför beräkningen. En följd av detta är att semesterlön inte heller skall beräknas på pérmitte­ringslön som utgår under semesterpermittering. Enligt förslaget skall in­te heller ersättning som arbetsgivaren har betalat ut vid sjukdom och olycksfall under intjänandeåret tas med i lönesumman. För semester­grundande frånvaro utgår särskild semesterlön i aiman ordning. Om även sjuklön ingick i inkomstunderlaget, skulle följden bh att en arbets­tagare som har varit sjuk under intjänandeåret, fick högre semesterlön än den som har arbetat hela året. Motsvarande föreslås gälla för annan ersättning som arbetsgivaren betalar ut vid semestergrundande från­varo, t. ex. vid föräldraledighet eller militärtjänst.

Eftersom konunittéförslaget innebär bl. a. att den särskilda semester­lön som tjänas in vid semestergmndande frånvaro beräknas av riksför­säkringsverket och betalas ut från en semesterlönefond, skall all semes­tergrundande frånvaro hållas utanför inkomstunderlaget vid tillämpning av procentregeln. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 12 § tredje stycket 1963 års SemL behövs därför inte längre. Detta föreslås dock ba­ra gälla i fråga om gmndsemestern enligt lagen. Har arbetstagaren enligt avtal längre semester än fem veckor, skall arbetsgivaren svara för semes­terlön som hänför sig till semestergrundande frånvaro såvitt avser de överskjutande dagarna. Någon särskild regel för beräkning av den delen av semesterlönen föreslås inte utan parterna förutsätts reglera den saken avtalsvägen. Om arbetsgivaren har betalat ut lön eller ersättning för ej arbetad tid som inte är semestergrundande enligt lagen, skall däremot sådana förmåner tas med i inkomstunderlaget för beräkning av semes­terlön. Som exempel nämns lön som utgår vid frånvaro på grund av enskilda angelägenheter, fackliga uppdrag, förtroendemannauppdrag, lä­karbesök, lön vid utbildning m. m. Vid beräkning av semesterlön skall liksom hittills hänsyn inte tas till



Prop. 1976/77: 90                                                     51

förmån av fri bostad eller till ersättning för särskilda kostnader. Kost-ersättmng skall i vissa fall utgå vid sidan av semesterlönen.

8.5 Särskild semesterlön med anledning av semestergrundande frånvaro

8.5.1 Kommittén

I 7 § andra stycket 1963 års SemL finns bestämmelser om s. k. privi­legierad frånvaro. Kommittéförslaget innefattar en kraftig utvidgning av den ledighet som grundar rätt till semesterförmåner. TiU skillnad från vad som är fallet enligt 1963 års SemL har reglerna om semestergrun­dande frånvaro enligt förslaget endast betydelse för rätten till semester­lön. Varje arbetstagare har nämligen enligt förslaget, som redan fram­gått, rätt till fem veckors semesterledighet.

Semestergrundande är enhgt förslaget ledighet på grund av sjukdom, yrkesskador inräknade, föräldraledighet, ledighet för smittobärare, viss utbildning samt tjänstgöring enligt värnplikts-, vapenfri- och civilför­svarslagarna. Förslaget innefattar bl. a. en kraftig utvidgning av rätten att tjäna in semesterlön vid annan sjukdom än yrkesskada samt vid för­äldraledighet och värnpliktstjänst. Till detta kommer att viss utbild­ningstid görs semestergrundande.

Denna kraftiga utvidgning av rätten att tjäna in semesterlön vid frånvaro fömtsätter enligt kommittén att kostnaderna kan fördelas jämnt på alla arbetsgivare. Annars skulle en enskild arbetsgivare drab­bas orimligt hårt, om en av hans anställda råkade ut för t. ex. lång­varig sjukdom eller aiman längre frånvaro som gmndar rätt tUl se­mesterlön. Det betonas att en utvidgning inte heller får försvåra ställ­ningen för vissa grupper på arbetsmarknaden såsom småbarnsföräldrar och värnpliktiga som ännu inte har gjort sin militära grundutbildning. Konunittén föreslår med hänsyn härtill att kostnaderna för den semes­tergmndande frånvaron skall jämnas ut genom att en begränsad risk­fond inrättas hos riksförsäkringsverket. Fonden byggs upp genom av­gifter från arbetsgivarna. Den semesterlön — särskild semesterlön — som tjänas in vid semestergrundande frånvaro betalas ut genom fonden.

Arbetsgivaravgiften till semesterlönefonden har i förslaget beräknats med utgångspunkt i fem veckors semester. Har en arbetstagare enligt avtal längre semester än fem veckor, skall semesterlön för semester­gmndande frånvaro inte betalas ut frän fonden såvitt avser de över­skjutande dagarna. För dessa semesterdagar skall arbetsgivaren utge också semesterlön som tjänas in vid semestergrundande frånvaro. Några regler för beräkning av denna del av semesterlönen föreslås inte. Det föratsätts att parterna i det avtal som ger den längre semestem reglerar frågan om semesterlönen för frånvarotiden, såvitt avser den semester­ledighet som överstiger 25 semesterdagar. Beträffande de särskilda fal­len av semestergmndande frånvaro anför kommittén följande.

Sjukdom m. m. Vid frånvaro på grund av sjukdom knyts rätten tUl



Prop. 1976/77: 90                                                     52

semesterlön samman med rätten till sjiikpenning. Semesterlön tjänas in under den tid då arbetstagaren har rätt till skattepliktig sjukpeiming. Ändringen består i att vanlig sjukdom jämställs med yrkesskada i fråga om rätt till särskild semesterlön.

Sjukpenning utgår till en början oavsett sjukdomsorsaken enligt den allmäima sjukförsäkrmgen. För att vara försäkrad för sjukpenning måste man vara inskriven hos försäkringskassa samt ha en årsinkomst av förvärvsarbete på minst 4 500 kr. eller vara hemmamake. Alla som är bosatta i Sverige och som har fyllt 16 år är inskrivna i försäkrings­kassan.

Förutom vid arbetstagarens sjukdom utgår, enligt föräldraförsäkring­en, sjukpenning bl. a. när någon av föräldrarna måste stanna hemma från arbetet för vård av sjukt barn som inte fyllt tio år. Sjukpenningen utgår under högst tio dagar per år. Även i detta fall kommer enligt för­slaget semesterlön att tjänas in.

Vid olycksfall i arbete m. m. utgår sjukpenning enligt lagen om yrkes­skadeförsäkring (YFL). Som tidigare har nämnts ersätts lagen fr. o. m. år 1977 av lagen om arbetsskadeförsäkring. Vid yrkesskada utges van­ligen sjukersättningen under den s. k. samordningstiden — i regel 90 dagar efter skadedagen — på samma sätt som vid andra sjukdomar. Efter samordningstiden bestäms sjukpenningen på gmndval av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad efter särskilda regler. Enligt kommitténs förslag kommer ordningsföljden mellan yrkesskada och van­lig sjukdom att sakna betydelse för rätten till semesterlön, eftersom se­mesterlön tjänas in i samma mån som arbetstagaren har rätt till skatte­pliktig sjukpenning.

Enligt vissa författningar utgår ersättning enligt i huvudsak samma grunder som enligt YFL. Skador under militärtjänst regleras i mUitär-ersättningsförordningen (1950: 261, ändrad senast 1976: 180). Ersätt­ning enligt i stort sett samma regler som i YFL utgår vidare enligt för­ordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådra­gen under tjänstgöring i civilförsvaret (ändrad senast 1973: 63), kun­görelsen (1974:711) om ersättnmg för deltagande i räddningstjänst m. m., kungörelsen (1961: 457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m. (ändrad 1974: 412), förordningen (1954: 250) om ersättning i anledning av kroppsskada ådra­gen under vistelse å anstalt m.m. (ändrad senast 1973:64) och lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. (ändrad senast 1971: 283). I de fall skattepliktig sjukpenning utgår enligt någon av nämnda författningar, bör enligt kommittén också särskild semesterlön utgå. Med sjukpenning enligt YFL jämställs därför sjukpenning enligt närstå­ende ersättningssystem.

Kommittén föreslår vidare att särskild semesterlön skall kunna tjänas in under den tid en arbetstagare är ledig från arbetet på grund av risk för överförande av smitta. Semesterlön bör tjänas in under den tid er-



Prop. 1976/77: 90                                                     53

sättning utgår enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare (ändrad senast 1973: 469). Lagen ger rätt till ersättning åt smittbärare som inte kan eller får arbeta. Smittbärare som hålls under uppsikt eller isoleras och därför inte kan arbeta får ersättning från försäkringskassan på samma sätt som vid sjukdom, om ingripandet är kortare än 90 dagar i en följd. Rätten till ersättning är inte beroende av om smittbäraren om­fattas av den allmäima försäkringen. Till kronisk smittbärare betalar länsstyrelsen ut ersättning.

I detta sammanhang tar kommittén upp en särskild fråga. Reglerna i 1963 års SemL om privilegierad frånvaro har ett undantag. I 7 § tred­je stycket sägs nämligen att sjukdom och därmed jämställd frånvarotid inte skall räknas som arbetad tid, om det är uppenbart att det inte fun­nits något arbete hos arbetsgivaren under frånvarotiden. Detta gäller dock inte vid semesterstängning. Syftet med bestämmelsen är att t. ex. en sjuk arbetstagare inte skall bli gynnad framför arbetskamrater som är permitterade. Kommittén pekar på att bestämmelsen genom ett tillägg till 21 § tredje stycket lagen om anställningsskydd numera har fått mindre betydelse. Tillägget medför nämligen att semester tjänas in också vid sjukdom eller annan semestergmndande frånvaro som inträffar, när permittéring har varat längre än 14 dagar i en följd eller mer än 30 dagar under samma kalenderår. Till detta kommer att pérmitteringslön normalt utgår enhgt avtal under karensdagarna i arbetslöshetsförsäk­ringen, dvs. fem dagar under högst fem kalenderveckor. I detta fall tjänas likaså semesterlön in. På grund av det minskade tillämpnings-onu-ådet för undantagsbestämmelsen anser konunittén att anledning saknas att överföra den till den nya semesterlagen.

En obegränsad rätt att tjäna in semesterlön vid sjukdom och annan semestergrundande frånvaro strider enligt kommittén i viss mån mot gmndtanken bakom semester. Arbetstagarens behov av att koppla av från arbetet tunnas ut och semesterrätten förvandlas mer och mer till en ren löneförstärkning, om frånvaron pågår utan avbrott under en längre tid. Kommittén föreslår därför att rätten till semesterlön vid semestergrundande frånvaro skall upphöra sedan två hela intjänandeår har förflutit utan att arbetstagaren återgått i arbete. Bestämmelsen har samma innebörd som den nu gällande tvåårsregeln vid långtidssjukdom som föranletts av yrkesskada.

Vid halv sjukskrivning skall enligt förslaget försäkringskassan betala ut halva semesterlönen genom fonden. Den andra halvan, som avser den arbetade tiden, skall arbetsgivaren svara för.

Föräldraledighet. Enligt förslaget skall semesterlön utgå, då arbets­tagare är ledig från arbetet och samtidigt har rätt till föräldrapenning. Rätten till föräldrapeiming regleras i lagen om allmän försäkring. Föräldrapenning betalas i samband med barns födelse ut till en av föräldrarna.  För  att  få  rätt till föräldrapenning  skall  föräldern  ha



Prop. 1976/77: 90                                                     54

varit inskriven hos försäkringskassan under viss tid i följd närmast före barnets födelse eller den beräknade dagen för förlossningen. Före bar­nets födelse är det bara modem som har rätt till föräldrapenning. Vid vård av barn betalas föräldrapenningen f. n. ut under högst 210 dagar sammanlagt för båda föräldrarna eller längst till dess barnet är 210 dagar gammalt. Den sistnämnda tiden kan i vissa fall utsträckas något. Särskilda regler gäller för adoptivföräldrar. Beroende på bl. a. adoptiv­barnets ålder utgår föräldrapenning under 210, 45 eller 20 dagar.

Nuvarande begränsning till 90 dagar bortfaller alltså genom förslaget. Det saknar vidare betydelse om det är mannen eller kvinnan som ut­nyttjar rätten till föräldraledighet. Rätten till särskild semesterlön ut­sträcks även till adoptiv- och fosterföräldrar.

För tid då halv föräldrapenning utgår, skall arbetsgivaren svara för den semesterlön som faller på den arbetade och avlönade tiden. Resten kommer från den föreslagna fonden.

Ledighet för utbildning. Enligt kommittéförslaget tjänas semesterlön in under utbildningstid i de fall då arbetsgivaren betalar lön eller annan ersättning vid utbildningen. Det gäller också sådan utbildning som inte är ett direkt led i tjänsten utan syftar till att vidga arbetstagarens yrkes­kunnande.

Kommittén knyter i förslaget vidare an till den vidsträckta, lagstad­gade rätten till ledighet för utbildning som har införts genom lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning och till de nyligen införda systemen för vuxenstudiestöd samt utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. Studiestödet för vuxna är främst riktat till dem som har en kort och bristfällig grundutbildning. Tim- och dagstudiestödet har införts särskilt för att vissa gmpper av arbetstagare skall kunna utnyttja sin lagliga rätt att ta ledigt från arbetet för att delta i kortare studier. Kommittén framhåller att det med hänsyn till att studiestödet för vuxna skall vara en ersättning för inkomstbortfall under studietiden är naturligt att förlust av semesterlön under sådan utbildningstid också ersätts. Kommittén föreslår därför att särskild se­mesterlön skall tjänas in under den tid arbetstagaren är ledig för utbild­ning och samtidigt erhåller dmstudiestöd, dagstudiestöd i form av in­komstbidrag eller -vuxenstudiebidrag.

Beräkningen av den särskilda semesterlönen skall enligt förslaget i nu berörda fall ske efter samma grunder som vid annan semestergmndan­de frånvaro. Timstudiestödet kräver dock en annan beräkningsmetod. I detta fall skall särskild semesterlön utgå med 12 % av det utgivna beloppet.

Den s. k. bristyrkesutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen kan enligt konunittén i viss mån jämställas med studiestödet till vuxna. Frågan om semesterlön i detta fall anses dock böra ses i samband med frågan om semesterrätten vid arbetslöshet och andra former av arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                     55

marknadsutbildning. Kommittén finner därför inte skäl att bryta ut bristyrkesutbildningen till särskild behandhng. Fråga om särskild se­mesterlön vid arbetsmarknadsutbildning, liksom vid arbetslöshet, bör därför enligt kommittén prövas i samband med att man i annat samman­hang tar upp frågan om inrättande av ett ällmänt fondsystem för all semesterlön.

I förslaget pekas på att den fackliga utbildningen tilldelats en sär­ställning i vissa hänseenden. Gmnden för detta har varit att den på­gående reformeringen av arbetslivet ställer betydande krav på arbets­tagarna och deras organisationer, varför behovet av facklig utbildning är särskilt angeläget. Kommittén anser mot denna bakgrund att särskild semesterlön bör utgå till arbetstagare som är ledig från arbetet för att genomgå facklig utbildning. Detta skall gälla inte bara beträffande rent facklig utbildning utan även utbildning som har samband med facklig verksamhet. Utbildningen får alltså även avse förhållanden som mera allmänt rör de anställdas ställning som arbetstagare. Deltagande i kurs för vilken statsbidrag utgår enligt den särskilda förordningen (1970: 272) om statsbidrag till löntagarorganisationers centrala kursverksamhet (ändrad senast 1976: 436) skall enligt förslaget alltid berättiga till sär­skild semesterlön. Men även annan facklig utbildning, t. ex. kurser som är kortare än fem dagar och information till nyanställd personal, skall ge rätt till särskild semesterlön. Om t. ex. timstudiestöd eller dagstudie­stöd utgår vid facklig utbildning, skall den särskilda semesterlönen i första hand beräknas på gmndval av detta.

Rätt till semesterlön vid deltagande i utbildning kan också förvärvas enligt annan lag. Hit hör i första hand lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Av 40 § a fjärde stycket arbetarskydd slagen följer vidare att skyddsombud skall beredas den ledighet som behövs för uppdraget och att han därvid skall ha rätt till bibehållen lön och andra anställningsförmåner. Skyddsombudens utbildning har förutsatts ske på betald arbetstid eller ersättas som om den fullgjorts på betald arbetstid. I dessa fall, där arbetsgivaren direkt på grund av lag är skyl­dig att betala semesterlön för viss utbildningstid, skall enligt förslaget särskild semesterlön inte utgå från semesterlönefonden. Semesterlön skall i vanlig ordning betalas av arbetsgivaren.

Värnplikt, vapenfri tjänst och civilförsvarstjänst. Kommittén nämner att de nu gällande reglerna om rätt att förvärva semester imder viss militärtjänst i huvudsak har varit oförändrade sedan år 1942. Man framhåller att en utvidgning av semesterrätten tidigare har avvisats med hänvisning till de ökade kostnaderna för arbetsgivarna och till att en utvidgning kunde komma att medföra en obenägenhet bland arbets­givarna att anställa värnpliktiga under den sista tiden innan de skall rycka in till gnmdutbildningen. Mot en utvidgning har också anförts att övningsuppehållet tjänar delvis samma syfte som semestern.



Prop. 1976/77: 90                                                     56

I betänkandet anförs att kostnaderna för den semestergmndande från­varon genom den föreslagna semesterfonden kommer att fördelas på alla arbetsgivare. Riskerna för att arbetsgivarna av kostnadsskäl vägrar att anställa värnpliktiga som inte har fullgjort gmndutbildningen borde därigenom falla bort. Målet för kommitténs arbete sägs vara att bygga upp ett system som garanterar alla arbetstagare en viss betald semester­ledighet varje år. Denna skall inte inskränkas genom ofrivillig frånvaro som inträffar under en pågående anställning. Ett av de längsta ofrivil­liga avbrotten under en anställning är den militära gmndutbildningen. Kommittén anser därför att en arbetstagare som är mera varaktigt knu­ten till arbetsmarknaden skall få behålla sin rätt till semesterlön under all värnpliktstjänst som fullgjörs enligt 27 § och 28 § 1. vämpliktslagen liksom vid vapenfri tjänst och tjänst inom civilförsvaret.

Vad gäller vämplikten innebär förslaget främst den utvidgningen i jämförelse med den nuvarande semesterlagen att grundutbildningen, be­redskapsövning enligt 27 § 2. värnpliktslagen och tjänstgöring enligt 28 § 1. vämpliktslagen görs semestergmndande. Gmndutbildningen för de vapenfria tjänstepliktiga blir också semestergrundande.

Kommitténs avsikt är att genom utvidgningen av den semestergrun­dande frånvaron tillgodose dem som har en mera varaktig anknytning till arbetsmarknaden. Som ett villkor föreslås därför att arbetstagaren skall ha haft rätt till sjukpenning på grund av inkomst av anställning under minst fem månader närmast före inryckningsdagen.

I fråga om civUförsvarstjänst innebär förslaget att åldersgränsen 22 år bortfaller liksom begränsningen till högst 60 dagar under varje kvali­fikationsår. Tjänstgöring i civilförsvaret som fullgörs under tid då civil­försvarsberedskap råder eller då beredskapsövning får anordnas vid krigsmakten blir också semestergmndande enligt förslaget.

De bestämmelser i kommittéförslaget för vUka nu har redogjorts tar sikte på arbetstagare som är inskriven vid allmän försäkringskassa. För att även arbetstagare som inte är inskriven hos försäkringskassa skall få rätt till semesterlön vid sjukdom har kommittén föreslagit en särskild be­stämmelse, enligt vilken arbetsgivaren med visst undantag skall svara för semesterlön som tjänas in under sjukdomstid.

8.6 Frågan om förstärkt semesterlön

Kommittén har enligt sina direktiv även haft i uppdrag att närmare kartlägga behovet av att förbättra arbetstagarnas ekonomiska möjlig­heter att utnyttja semesterledigheten. Det framhålls dock i direktiven att frågan om förstärkning av semesterlönen skall ses i ett mera allmänt lönepolitiskt sammanhang och att den i enlighet med praxis i lönefrågor i vanlig ordning får tas upp vid förhandling mellan arbetsmarknadens parter.



Prop, 1976/77: 90                                                     57

I betänkandet redogör kommittén för förhållandena i vissa andra länder i detta hänseende samt för uppgifter om svenska folkets semes­tervanor som tagits fram av låginkomstutredningen och kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden (SOU 1975: 88 s. 188—191).

Kommittén konstaterar att ungefär en halv miljon arbetstagare inte utnyttjar all semester som är intjänad, i vart fall inte under semester­året. Man nämner att flera undersökningar entydigt pekar på, att det är vanligt att löntagarna inte lämnar hemorten under semestern, i många fall därför att de inte har råd att resa bort. Redan dessa uppgifter tyder enligt kommittén på att det finns ett klart behov av särskilda insatser för att förbättra löntagarnas möjligheter att utnyttja semestern. Detta behov sägs vara särskilt starkt för låginkomsttagare. Behovet kan väntas öka när semestem förlängs.

Åtgärder för att underlätta löntagarnas möjligheter, att utnyttja se­mestern kan enligt kommittén sättas in på flera olika plan. Resandet kan göras billigare genom rabatter på tåg och bussar. Uppförande av stugbyar och andra semesteranläggningar kan understödjas. Semester­bidrag av statsmedel kan tänkas för vissa grupper osv. Samhällsinsatser på sådana områden sägs vara värdefulla och kan genomföras vid sidan av en förstärkt semesterlön. För att möta de ökade utgifterna under semestem ligger det dock enligt kommitténs mening närmast till hands att införa någon form av tillägg till den vanliga semesterlönen.

En förstärkning av semesterlönen kan genomföras på olika sätt, exempelvis genom procentuella tillägg eller engångsbelopp som utgår enligt lag eller avtal. Procentuella tillägg lider enligt betänkandet av den bristen, att de ger minst i kronor räknat åt dem som bäst behöver en förstärkning, medan tilläggen stiger med ökade löner. Lagstiftningsfor­men har vissa fördelar, eftersom dét gäller att lyfta upp dem som har det svagaste förhandlingsläget. En minimisemesterlön kan enligt kom­mittén utformas så att semesterlönen för fem veckors semester lägst skall uppgå till ett visst bestämt belopp. Tillägget blir därigenom störst vid låga inkomster och minskar sedan undan för undan med stigande lön för att helt upphöra vid gränsen för minimisemester]önen. Någon tröskeleffekt uppstår alltså inte. En överslagsberäkning som kommittén har gjort ger vid handen, att kostnaden, räknat på kontant utbetald lön per arbetad timme, kan uppskattas till omkring 1 % på lönesumman för LO-SAF-området jämte industritjänstemännen, om semesterlönen lägst skall motsvara 20 kr. i timmen.

I betänkandet framhålls emellertid att vissa särskilda problem måste lösas för att en lagfäst minimisemesterlön skall kunna genomföras. Så­lunda måste minimisemesterlönen göras värdesaker och helst också standardsäker. Värdesäkringen sker enklast genom att lönen knyts till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För att vissa branscher



Prop. 1976/77: 90                                                     58

med många lågavlönade inte skall drabbas särskilt hårt av en lagfäst minimisemesterlön, måste vidare ett system införas som jänrnar ut kost­naderna mellan olika branscher. En sådan utjämning kan ordnas genom en fondbildnuig för uppsamling, administrering och utbetalning av all semesterlön. En sådan fond föreslås inte i betänkandet. Kommittén fin­ner därför lämpligt att frågan om minimisemesterlön eller förstärkning av semesterlönen i annan form anstår tills fömtsättningama för inrät­tande av en allmän semesterfond närmare har övervägts.

9    Rätt att spara semesterledighet

9.1      Gällande ordning

Enligt SemL skall all semester som har förvärvats under kvalifika­tionsåret utgå under det närmast följande året. Har semesteråret gått till ända utan att arbetsgivaren har lagt ut intjänad semester, kan ar­betstagaren inte kräva att få den senare. Han har endast rätt till ersätt­ning för den förlorade semestern. Ersättningen skall motsvara semester­lönen. Dessutom kan arbetsgivaren i vissa fall bli skadeståndsskyldig. För arbetstagare på fartyg kan semestern skjutas upp ett år efter över­enskommelse (11 § andra stycket sista punkten 1963 års SemL).

Statstjänstemännen har enligt kollektivavtal viss möjlighet att skjuta upp semestern till tiden januari—maj året efter kvalifikationsåret. De som tjänstgör inom kallortsområdet eller utomlands kan skjuta på se­mestern något längre. Även enligt avtalen på det kommunala området kan semestem förläggas till de fem första månaderna närmast efter se­mesteråret.

9.2      Kommittén

Kommittén framhåller att behovet av en längre tids avbrott i arbetet för vila och avkoppling kan tillgodoses med fyra veckors semester. Vid en förlängning av den lagstadgade semestern till fem veckor borde man därför i någon mån kunna släppa på kravet att hela semestern skall utgå under ett och samma år. Den femte veckan bör i stället kunna ut­nyttjas mera fritt. Man pekar vidare på att det från löntagarhåll har vi­sats intresse för att den femte semesterveckan skall kunna samlas upp under ett antal år för att sedan läggas ut till en längre sammanhängande ledighet för t. ex. studier, resor eller andra intressen som kräver mera tid än som ryms inom den vanliga semestern. Kommittén har tagit fasta på detta önskemål och föreslår en begränsad rätt att spara intjänade se­mesterdagar från ett år till ett senare år.

Förslaget går ut på att en arbetstagare skall kunna spara en vecka av varje års semesterledighet under högst fem år. En arbetstagare får alltså rätt att samla högst fem semesterveckor. Under det sjätte året



Prop. 1976/77: 90                                                     59

skall han tillsammans med den ordinarie semestern kunna ta ut tio veckors semester. Rätten att spara semesterdagar kan enligt förslaget ut­nyttjas endast av fast anställda som är kvar i samma anställning, efter­som någon anordning inte föreslås för att föra över semesterlön från en anställning till en annan. Det närmare innehållet i förslaget är föl­jande.

Förutsättningarna för rätten att spara semesterdagar. Kommittén för­utsätter att arbetstagaren alltid skall ta ut minst fyra veckors semester­ledighet varje år. Det är alltså endast den femte veckan som skall kun­na sparas. Avtal får inte träffas om att mer än en vecka av semestern varje år skall sparas. Vidare skaU arbetstagaren ha tjänat in semester­lön för minst fyra veckors semesterledighet jämte en dag för att få rätt att spara semester. Endast betalda semesterdagar skall kunna sparas. Semesterlön intjänas som tidigare har framgått dels på grund av lönen i anställningen under intjänandeåret och dels under den semestergrun­dande frånvaron (särskild semesterlön). Storleken av den särskilda semesterlönen kommer att framgå av en utbetalningsavi som sänds till arbetstagaren i början av jimi varje år (jfr 10.1).

För att utröna om rätt föreligger för arbetstagaren att spara semester måste alltså enligt förslaget antalet semesterdagar för vilket arbetsta­garen har tjänat in semesterlön fastställas. Har arbetstagaren haft lön under hela intjänandeåret och har han endast varit ledig av skäl som är semestergrundande, får han rätt till 25 betalda semesterdagar och kan spara fem dagar till ett kommande semesterår. Har arbetstagaren där­emot tjänat in semester under tio månader, uppgår den betalda semes­tern till tio tolvtedelar av full semester, eller 20,8 semesterdagar. Dag­antalet avrundas till 21 dagar, varav en semesterdag kan sparas till ett följande år. Tid då arbetstagare av annat skäl än semesterledighet eller semestergmndande frånvaro varit utan lön dras av från anställnings­tiden vid beräkning av antalet semesterdagar för vilket lön intjänats.

I betänkandet föreslås att arbetstagare som vill spara semesterdagar skall begära detta hos arbetsgivaren inom en månad efter det att ar­betstagaren har fått veta tidpunkten för huvuddelen av årets semester. När arbetsgivaren har fått sådan framställning, skall han enligt försla­get Innehålla semesterlönen för de dagar som skall sparas. Detta fömt­sätter att arbetsgivaren känner till hur stor fordran arbetstagaren har hos fonden för semestergrundande frånvaro, vilket framgår av den avi som arbetstagaren får från försäkringskassan i början av juni. Har ar­betstagaren haft särskilt mycket semestergrundande frånvaro, kan det tänkas att den semesterlön som arbetsgivaren skall svara för inte ens täcker semesterlönen för de dagar som skall sparas. I sådant fall skall enligt förslaget arbetstagaren betala underskottet till arbetsgivaren av de pengar som kommer från fonden.

Utläggning av sparad semester. Semesterdagar som har sparats skall



Prop. 1976/77: 90                                                     60

enligt förslaget läggas ut inom fem år från utgången av det semesterår då de annars skulle ha utgått. Arbetsgivaren är skyldig att lägga ut den uppsamlade semesterledigheten iiman denna tid har löpt ut. Arbets­tagaren får fritt disponera de sparade semesterdagarna. Han skall an­mäla minst tre månader i förväg när han önskar ta ut sparad semester­ledighet. Innestående semesterlön föreslås bli preskriberad efter tre år från utgången av den nämnda tidsfristen, dvs. efter åtta år från ut­gången av det semesterår från vilket semesterdagarna har skjutits upp. För att semesterlön som har sparats skall täckas av förmånsrätt och skyddas av den statliga lönegarantin vid konkurs föreslås ändring i för­månsrättslagen.

Förläggningen av uppskjuten semesterledighet skall ske enligt samma regler som gäller för semestem i övrigt.

Arbetstagaren föreslås emellertid få rätt att kräva att den uppskjutna semesterledigheten skall förenas med hela den ordinarie semesterledig­heten under året. Har arbetstagaren i rätt tid anmält att han vill ta ut sparad semesterledighet, kan han alltså enligt förslaget påfordra att få ut dels hela årets semesterledighet, dvs. 25 dagar, i en följd, dels, i sammanhang med denna, den sparade semesterledigheten. Genom att ta ut en sparad vecka och samtidigt spara en ny vecka till nästa år skulle arbetstagaren emellertid kunna skaffa sig förmånen av att ständigt kun­na kräva fem veckors semester i en följd. Kommittén föreslår därför att semesterledighet inte får sparas under det semesterår då sparade semesterdagar tas ut.

Semesterlönen vid sparad semester. Förslaget innebär att semester­lönen för de sparade dagama beräknas med utgångspunkt i arbetstaga­rens lön när semestern tas ut. Semesterlönen blir därigenom normalt värde- och standardsäker. Vid beräkningen tillämpas samma gmnder som vid beräkning av den vanliga semesterlönen. Genom kollektivavtal på lägst förbundsnivå får awikelse göras från de föreslagna reglerna om semesterlöneberäkningen. Dessa innebär följande.

Den som har fast tidlön, beräknad för vecka eller månad, skall ha sin ordinarie lön under den tid de sparade dagarna utgår. Har arbets­tagaren haft rörligt dllägg av något slag vid sidan av sin fasta tidlön, beräknas semesterlön särskilt på den delen enligt procentregeln. Under­lag för den beräkningen är enligt förslaget summan av de rörliga till-lägg som har betalats ut under intjänandeåret närmast före det aktuella semesteråret. För varje sparad dag blir semesterlönen 0,48 % av under-

12
lagssumman enligt formeln = 0,48 %.

25

För andra än vecko- och månadsavlönade skall semesterlönen för de

sparade dagarna räknas ut enligt procentregeln. För varje sparad dag

som läggs ut skall semesterlönen uppgå till 0,48 %  av arbetstagarens

sammanlagda lön i anställningen för tid då han har utfört arbete under



Prop. 1976/77: 90                                                     61

det intjänandeår som ligger omedelbart före det aktuella semesteråret. Ett tillägg måste vidare göras för all frånvarotid under det intjänande­året, eftersom full betalning skall utgå under de sparade semesterda­garna.

Tillägget skall enligt förslaget motsvara arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställtungen under intjänandeåret. Har arbetstagaren inte haft någon lön i anställningen, skall tillägget grundas på den in­komst han sannolikt skulle ha haft under intjänandeåret. På så sätt kommer tillägget att avspegla den aktuella lönen.

Reglerna har i förslaget utformats med utgångspunkt i att arbets­tagaren har samma andel av heltid när han får ut de sparade semester­dagarna som när dessa tjänades in. Har arbetstagarens sysselsättnings­grad ändrats under tiden mellan intjänandet och uttaget av de sparade semesterdagarna, måste en omräkning ske med hänsyn till ändringen. Har en person t. ex. arbetat på heltid då semesterdagarna tjänades in men därefter gått över till halvtid när dagarna läggs ut, skall semester­lönen för dessa dagar beräknas som om arbetstagaren fortfarande hade heltid vid uttaget. På motsvarande sätt skall en justering göras vid änd­ringar i andra riktningen.

10    Fondfrågor 10.1 Kommittén

Kommittén har undersökt möjligheterna att bygga upp någon form av fondsystem för utbetalningen av semesterlön. Enligt kommitténs mening utgör en begränsad fond, riskfond, en fömtsättning för en ut­vidgad rätt att förvärva semester vid frånvaro av skilda orsaker såsom sjukdom, föräldraledighet, viss utbildning och vämplikt m. m. Genom en sådan fond kan kostnaderna för utvidgningen fördelas på alla ar­betsgivare. Med ett sådant system kan också vissa andra icke önsk­värda följder av utvidgningen motverkas, exempelvis motstånd mot att anställa småbarnsföräldrar och ungdomar som inte har fullgjort sin militära grundutbildning.

Kommittén har också, som tidigare nämnts, undersökt möjligheterna att införa någon form av minimisemesterlön liksom även möjligheten att till långsemester utnyttja från tidigare år sparade semesterdagar även efter byte av arbetsgivare. Vidare har i direktiven berörts möjlig­heten att tillförsäkra arbetstagare som har bytt anställning semesterlön i samband med semesteruttaget. För att kunna förverkliga sådana önske­mål är det enligt kommitténs mening nödvändigt att införa ett fond­system, för all semesterlön.

I betänkande föreslår kommittén ett begränsat fondsystem för beräk­ning och utbetalning av särskild semesterlön. Vidare lämnas en princip-



Prop. 1976/77: 90                                                     62

skiss av huvuddragen i ett fondsystem som omfattar all semesterlön. För kommitténs närmare överväganden i sistnämnda hänseende hänvisas dll betänkandet (SOU 1975: 88 s. 213—220).

Det begränsade fondsystem som kommittén föreslår bygger på den allmänna försäkringens ADB-system. Den allmänna försäkringen, dvs. sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension hand­has, jämte administrationen av de allmänna barnbidragen, av de allmän­na försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

Verket utövar tillsyn över försäkringskassorna, vilka skall följa ver­kets anvisningar. Sedan flera år tillbaka pågår ett omfattande arbete med att rationalisera administrationen av sjukförsäkringen, pensione­ringen samt barnbidragen. Detta arbete har resulterat i att ADB-tekni-ken har tagits i anspråk för automatisering av vissa manuella rutiner hos försäkringskassorna. Kommittén hänvisade till pågående genomfö­rande av ett terminalorienterat ADB-system för försäkringskassornas lokalkontor, vilket beräknades bli klart i huvudsak under år 1976. För driften av bl. a. det ADB-systemet svarar riksförsäkringsverkets tekniska byrå i Sundsvall, där en central ADB-anläggning finns.

Det terminalorienterade ADB-systemet för sjukförsäkringen är en­Ugt kommittén av särskUt intresse från semesterfondssynpunkt. Genom detta är försäkringskassornas ca 450 lokalkontor kopplade till riksför­säkringsverkets dataanläggning i Sundsvall. Sjukförsäkringssystemet är uppbyggt kring en databas som består bl. a. av ett försäkringsregister (F-register). Detta register innehåUer bl. a. uppgift om samtiiga hos för­säkringskassorna inskrivna försäkrades personnummer (identifierings-och sökbegrepp), namn och adresser. Vidare iimehåUer F-registret upp­gift om de försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.

Kommittén anser att en begränsad riskfond enklast kan byggas upp genom en koppling till sjukförsäkringens ADB-system. Riskfondssyste-met torde enligt kommittén förutsätta att administrationen av all sär­skild semesterlön samlas på ett ställe. En uppdelning enligt vilken ar­betsgivaren svarar för utbetalning av semesterlönen för semestergmn­dande frånvaro enligt de nuvarande reglerna och sjukförsäkringssyste­met ombesörjer den utvidgade rätten till semesterlön vid frånvaro anges inte vara rationell.

F-registret innehåller som nämnts uppgifter om samtliga hos för­säkringskassorna inskrivna försäkrades personnummer (identifierings-och sökbegrepp), namn och adresser. Arbetstagare som har vistats i Sverige kortare tid än ett år och arbetstagare under 16 år omfattas på grund av bestämmelserna i AFL inte av registret. Som nyss har nämnts innehåller F-registret uppgift om sjukpenninggrundande in­komst. Därmed avses den förvärvsinkomst i pengar samt värdet av na­turaförmåner i form av fri kost och bostad som den försäkrade per år t. v. beräknas komma att ha av eget arbete. Därvid bortses från sådan



Prop. 1976/77: 90                                                     63

del som överstiger 7,5 gånger det vid årets början gällande basbeloppet enligt lagen om aUmän försäkring. Av tekniska skäl registreras dock i F-registret uppgift om sjukpenninggrundande inkomst upp dll högst 99 900 kr. Den nedre gränsen för registrering går vid 4 500 kr. På grund av vissa övergångsbestämmelser vid införandet av den beskattade sjuk­penningen år 1974 registreras övergångsvis även förvärvsinkomster om 1 800—4 500 kr. för vissa försäkrade. Den sjukpenninggmndande in­komsten omfattar enligt nuvarande praxis såväl semesterlön som stän­digt återkommande överddstUlägg.

I sjukförsäkringssystemets databas registreras vidare bl. a. uppgift om antal dagar för vilket sjukpenning, yrkesskadeersättning, föräldra­penning samt sjukpenning vid vård av bam har utbetalats. Databasen innehåller även uppgift om antal dagar då ersättning åt tillfälliga smitt­bärare har utgått. Insjuknandedagar och fridagar registreras dock inte. Vidare lämnas uppgifter om tid för militärtjänstgöring och vapenfri tjänst till riksförsäkringsverkets tekniska byrå. Försäkringskassorna kom­mer fr. o. m. år 1977 att ombesörja viss ersättning åt värnpliktiga under repetitionsutbildning samt åt civilförsvarspliktiga. Det innebär att även uppgifter om tidsperioder för civilförsvarstjänstgöring i framtiden kom­mer att registreras vid verkets tekniska byrå. Ledighet för utbildning som berättigar tiU studiestöd registreras likaså, eftersom försäkrings­kassorna betalar ut detta.

Kommittén föreslår att den särskilda semesterlönen skall bygga på arbetstagarens semestergrundande inkomst, vilken skaU anses motsvara den sjukpenninggmndande inkomsten utan någon övre begränsning. Förslaget förutsätter att vissa uppgifter' rapporteras tiU riksförsäkrings­verket eUer försäkringskassan för registrering. Det rör sig om sådana uppgifter som inte redan finns i sjukförsäkringens ADBystem. Sålun­da bör anmälan ske från länsstyrelserna om ersättning åt kroniska smittbärare samt från fackUg organisation i fråga om fackUg utbild­ning. De närmare bestämmelserna om denna anmälningsskyldighet före­slås komma att lämnas av regeringen eUer av riksförsäkringsverket.

Den särskilda semesterlönen föreslås beräknad på samma sätt för alla arbetstagare oavsett löneformen. Vid beräkningen av semesterlönen har man att utgå från den semestergmndande inkomsten vid tiden för ledigheten, eller, om det leder till högre semesterlön, inkomsten vid in­tjänandeårets utgång. Enligt huvudregeln skall den särskUda semester­lönen för varje frånvarodag uppgå till en viss procent av arbetstaga­rens semestergmndande inkomst delad med 365. Procentsatsen bör en­ligt kommittén fastställas med utgångspunkt i den procentsats som gäller för arbetstagare med tim- och ackordslön, dvs. 12 %. Samma pro­centsats bör tillämpas vid beräkning av den särskilda semesterlönen, även om det betyder en viss överkompensation med hänsyn tiU att se­mesterlön tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande in-



Prop. 1976/77: 90                                                     64

komsten. Härigenom motverkas enligt kommittén eftersläpningen av denna. Den särskilda semesterlönen kommer därigenom att nära an­sluta till arbetstagarens inkomst när semestern tas ut. Det föreslagna beräkningssättet anges vara mindre lämpUgt att använda vid beräkning av särskild semesterlön på timstudiestöd. I stället föreslås i detta fall som fömt nämnts semesterlön utgå med 12 % av det utgivna beloppet. Samma regel kan användas om frånvaron av annat skäl är kortare än en halv dag.

Beträffande samordningen mellan sjukpenning och förtidspension föreslår kommittén att någon motsvarighet tiU bestämmelserna i 17 kap. 1 § AFL om avräkning vid sammanträffande av förmåner inte införs i fråga om semesterlönen.

Genom anknytningen till sjukförsäkringens ADB-system kommer en­ligt förslaget arbetsgivarna att svara för, förutom den semesterlön som tjänas in under tid då lön har utgått i anställningen, även semesterlön för sådana arbetstagare som inte är eUer skall vara inskrivna vid för­säkringskassan.

I fråga om formerna för utbetalning av den särskilda semesterlönen diskuterar konunittén oUka altemativ. Gemensam utgångspimkt är att RSV:s tekniska byrå vid intjänandeårets utgång översänder en uppgift till arbetstagarna om den sammanlagda särskilda semesterlön som har tjänats in. Av denna bör även antalet semestergrundande frånvarodagar framgå. Underlaget för dessa uppgifter är den beräkning och fortlöpan­de ackumulering av särskild semesterlön som sker i ADB-systemet. Uppgiften om särskild semesterlön ligger tUl grund för den följande utbetalningen. Genom ätt intjänandeåret enligt förslaget skall omfatta tiden den 1 maj—30 april efterföljande år kan uppgiften om särskUd semesterlön vara arbetstagaren tillhanda tidigast i början av juni.

Den särskilda semesterlönen kan enligt kommittén i princip betalas ut på två olika sätt. Det ena innebär att arbetsgivaren på gmnd av ar­betstagarens uppgift om särskild semesterlön betalar ut sådan semester­lön, varefter han erhåUer ersättning från försäkringskassan för vad som har utgått. Det andra sättet innebär att särskild semesterlön be­talas ut direkt från riksförsäkringsverkets tekniska byrå med hjälp av posten. Semesterlönen betalas härvid ut vid en på förhand bestämd tidpunkt utan hänsyn tiU när semesterledigheten utgår. Det förstnämn­da systemet antas bli tungrott och i olika hänseenden komplicerat. Kom­mittén förordar i stäUet att riksförsäkringsverket vid ett bestämt tiUfäUe till arbetstagaren betalar ut den särskilda semesterlönen. Det innebär enligt förslaget att arbetstagaren får aU särskild semesterlön som har tjänats in under intjänandeåret omkring den 15 juni varje år. I de fall arbetstagaren utnyttjar rätten att spara semesterdagar måste han visa utbetalningshandlingen för arbetsgivaren så att denne kan beräkna storleken av den sammanlagda semesterlön som har förvärvats under



Prop. 1976/77: 90                                                     65

intjänandeåret. Arbetsgivaren kan därigenom beräkna hur stor del av semesterlönen som skall hållas inne för de sparade dagama.

Särskild semesterlön bör enligt förslaget kunna utbetalas tidigare, om arbetstagaren slutar på grund av pensionering, studier, flyttning utom­lands o. d.

Alla arbetsgivare bör enligt förslaget vara anslutna till riskfonden med hänsyn till de problem som skulle uppstå vid t. ex. byte av an­ställning, om en av arbetsgivarna inte var ansluten. Däremot bör arbets-givarinträde vara möjligt, eftersom ett sådant underlättar avtal om annat intjänandeår än lagens, t. ex. löpande kalenderår. Med arbetsgivar-inträde avser kommittén i detta sammanhang, att arbetsgivaren uppbär arbetstagaren tillkommande särskild semesterlön mot att arbetsgivaren betalar ut all semesterlön inkl. den särskilda semesterlönen till arbets­tagaren. Vid arbetsgivarinträde fömtsätts att arbetsgivaren lämnar upp­gift till riksförsäkringsverket om vilka arbetstagare som omfattas av arbetsgivarinträdet. Det kan tiU stor del ske genom ADB-baserad avise-ring. Arbetsgivarinträde torde enligt kommittén främst bli aktuellt i de fall arbetsgivaren skall svara för utbetalning av särskild semesterlön på grund av avtal om förmåner som är mer långtgående än semesterlagens regler.

Kommittén bedömer att systemet kan vara klart för drift den 1 januari 1977, dvs. vid samma tidpunkt som den nya semesterlagen träder i kraft enligt kommitténs förslag, under förutsättnmg att riks-försäkrigsverket får erforderliga resurser för utvecklingsarbetet.

Den särskilda semesterlönen beräknas uppgå till ca 1 250 000 kr. Den föreslås bli finansierad genom en särskild arbetsgivaravgift, som beräk­nas på samma underlag som gäller för socialförsäkringsavgiften till folk­pensioneringen och sjukförsäkringen. En avgift på drygt en procent be­räknas täcka kostnaderna för den särskilda semesterlönen. Arbetsgivar­nas kostnad för systemet kommer emellertid inte att uppgå till detta belopp, eftersom kostnaderna för den nuvarande privilegieringen förs över till fonden. Kommittén pekar på att detta får betydelse även i ett annat avseende. Eftersom arbetsgivarna i dag betalar kostnaden för nu­varande privilegiering, uppgående tiU ca 606 000 kr., som en del av semesterlönen, ingår kostnaden i underlaget för beräkningen av arbets­givaravgifter av skilda slag. Genom att denna kostnad förs över till en koUektivt finansierad fond minskar avgiftsunderlaget i samma mån. Kommittén anger att avgifterna bör ses över så att den inkomstminsk­ning för statsverket som följer av det minskade avgiftsunderlaget kom­penseras.

Avslutningsvis erinrar kommittén om att den begränsade riskfonden inte löser alla problem som tas upp i direktiven. Problemen att säkra semesterersättningen vid byte av anställning kvarstår liksom frågan om en förstärkt semesterlön, t. ex. i form av en i lag garanterad minimi-

5    Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                     66

semesterlön. Vidare har kommittén kommit in på frågan om semester­rätten vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning. Lösningen av dessa frågor kan enligt kommittén kräva en mer eller mindre långt­gående ändring av den nu gällande ordningen för utbetalning av semesterlön, t. ex. genom att all semesterlön samlas i en fond.

11    Upphävande av den särskilda semesterlagen

11.1    Gällande ordning

I fråga om huvuddragen i nu gällande bestämmelser hänvisas tUl av­snitt 2. Som framgår av den där lämnade redogörelsen skall arbetar­skyddsstyrelsen på begäran av domstol eUer den som berörs avgöra om visst arbete kan anses falla under den särskilda semesterlagen. Domstol skall hänskjuta mål där sådan fråga har betydelse till arbetarskyddssty­relsen. Vid sådan prövning inhänitar ärbetarskyddsstyrelsen yttrande från statens strålskyddsinstitut.

Sedan tillkomsten av 1963 års särskilda semesteilag har arbetar­skyddsstyrelsen prövat ett tjugotal ärenden om förlängd semester. Sty­relsens beslut har alltid följt strålskyddsinstitutets yttrande. Enligt insti­tutets praxis tillstyrks förlängd semester på grund av radiologiskt arbete då det gäller medicinskt radiologiskt arbete och liknande arbete, som medför kontakter med patienter på sådant sätt att tillräckliga strål­skyddsåtgärder inte kan vidtas. Institutet betraktar däremot inte tekniskt radiologiskt arbete och liknande arbete, som inte medför direkta per­sonkontakter, som kvalificerande för förlängd semester. I sådana fall avstyrks förlängd semester. Ett skäl härtUl utgör institutets ståndpunkt att semesterförlängning inte får vara ett surrogat för ett fullgott strål­skydd.

Antalet anställda som har' rätt till förlängd semester på grund av radiologiskt arbete uppskattas i betänkandet till 3 500—4 000. Flertalet av dessa arbetstagare har semester sex veckor eller mer på grund av avtal.

11.2    Kommittén

I betänkandet anförs att särskild semesteriagstiftning för vissa utsatta grupper har funnits sedan år 1946. Den allmänna semestern var då två veckor, medan personer med radiologiskt arbete redan från början fick rätt till sex veckors semester. Den längre semestern grundades på medi­cinska skäl. De skador som följde av strålningen, vUka ibland kunde vara svåra, ansågs inte kunna förebyggas med tekniska eller andra åt­gärder. De fyra extra semesterveckorna ansågs vid denna tid vara av betydande värde för att läka strålskador.



Prop. 1976/77: 90                                                     67

Kommittén pekar vidare på att arbetstiden sedan dess förkortats, samtidigt som den allmänna semestem har förlängts i olika etapper. Vidare har skyddet vid radiologiskt arbete förbättrats avsevärt. Huvud­principen vid strålskyddsarbete bör enligt kommittén vara att ett full­gott skydd skall gå före varje annan åtgärd för arbetstagaren. En längre semester är inte det bästa sättet att förebygga strålningsskador och andra faror i arbetsmiljön. Radiologiskt arbete intar enligt kommittén inte någon särställning i arbetsmiljöhähseende. Hälsorisker finns på många andra områden av arbetslivet och nya risker tillkommer ständigt, t. ex. i form av farliga kemiska ämnen. Faror i arbetsmiljön måste förebyggas genom skyddsåtgärder, vilket också gäller radiologiskt arbete.

Kommittén åberopar vidare hl. a. ett av strålskyddsinstitutet avgivet yttrande, i vilket institutet har anfört, att radiologiskt arbete numera bedrivs under så betryggande förhållanden att skäl för en semesterför­längning inte längre föreligger. En extra semestervecka måste vidare enligt institutet från medicinsk synpunkt anses sakna betydelse vid skydd mot strålningsrisker. En längre semester minskar endast riskerna på det sättet att den kortare arbetstiden medför en något lägre årlig stråldos.

Kommittén föreslår för sin del, mot bakgmnd av vad nu har nämnts, att den särskilda semesterlagen upphävs i samband méd att den femte semesterveckan införs. Kommittén utgår därvid från att man genom andra åtgärder kan sörja för bästa möjliga strålskydd för berörd per­sonal. För att ingen enskild person skall behöva förlora den förmån som han har enligt den särskilda lägen föreslår kommittén en särskUd övergångsregel som skall garantera, att de som redafi har längre semes­ter med stöd av lagen får behålla förmånen, så länge de fortsätter med radiologiskt arbete.

12    Föredraganden

12.1 Inledning

Under 1970-talet har arbetslivets villkor stått i centrum för reform­politiken. Omfattande reformer har genomförts i syfte att stärka arbets­tagarnas trygghet i anställningen och inflytande över förhåUandena på den egna arbetsplatsen. Jag kan i detta sammanhang nöja mig med att peka på lagstiftningen angående anstäUningsskydd, anställningsfrämjan­de åtgärder och facklig förtröendemaiis ställning på arbetsplatsen samt på riksdagens beslut att ge anstäUda ratt att vara representerade i före­tagens styrelser.

Ett nytt och betydelsefullt steg när det gäller att stärka arbetstagarnas ställning har tagits genom den av riksdagen nyligen beslutade lagen om medbestämmande i arbétsUvet. Genom den skapas de grundläggande förutsättningarna för ett vidgat ärbetstagariiiflytande inom hela arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                     68

livet. Det bUr parterna på arbetsmarknaden som ytterst avgör i vilken takt de nya möjUgheterna tUl medbestämmanderätt skall utnyttjas.

På arbetsmiljöns område har viktiga steg tagits genom de lagändring­ar som trädde i kraft år 1974 och som bl. a. innebar att den lokala skyddsverksamheten på arbetsplatserna gavs en mer framträdande plats. Förslag till en ny arbetsmiljölag kommer att läggas fram inom en nära framtid.

Rätten tUl betald ledighet för rekreation utgör en viktig del av ar­betslivets viUkor. Semesterledigheten syftar främst tiU att ge de anställda tid för vila och tiU att återhämta krafter och hälsa. Till detta kommer att arbetstagaren genom en årlig betald ledighet av viss längd ges till-fäUe att odla intressen som inte har direkt samband med yrkesverksam­heten.

Rätten till en lagstadgad semester med dessa syften är inte särskilt gammal, vare sig i vårt land eller internationellt sett. Den fick sitt ge­nombrott så sent som under senare hälften av 1930-talet. I vårt land kom den första semesterlagen år 1938. Genom den lades fast de grund­läggande principer på vilka senare semesterlagar bygger. Bestämmelser­na var i allmänhet tvingande tiU arbetstagarens förmån. Genom 1938 års semesterlag fick arbetstagarna en rätt till tolv dagars ledighet med full lön. Lagen omfattade emellertid endast arbetstagare som under en längre, sammanhängande tid hade varit anställd hos arbetsgivaren. Även i övrigt innehöll lagen olika begränsningar i semesterrätten.

1938 års scmesterlag ersattes fr. o. m. den 1 januari 1946 av en ny se­mesterlag. Det främsta syftet med 1945 års reform var att bereda även korttidsanställda rätt tiU semester. Under lagens giltighetstid utökades år 1951 semesterledigheten tUl tre veckor. Den 1 juli 1963 fick vi nu gällande semesterlag (1963 års SemL). Genom denna infördes fyravec-korssemestem. Kvalifikationsreglerna ändrades. I samband med 1965 års reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt gjordes la­gen tillämplig också på alla statsanställda. I korthet innebär nuvarande semesterlag följande.

Semester, dvs. ledighet med lön, utgår med två dagar för varje kalen­dermånad av föregående år (kvalifikationsåret), under vilken arbetsta­garen för arbetsgivarens räkning har arbetat minst 15 dagar. Har arbete under sådan månad utförts under kortare tid men under minst åtta da­gar, utgår semester med en dag för den månaden. Full semester utgör alltså 24 dagar. Semestern skall tas ut under semesteråret och kan inte sparas till senare tiUfälle.

Med arbetad tid jämställs s. k. privilegierad frånvaro. Semesterrätt tjänas in vid frånvaro under kvalifikationsåret på gmnd av semester, sjukdom, havandeskap eller bamsbörd och viss värnpliktstjänstgöring, vapenfri tjänstgöring eller civUförsvarstjänst. Den kvalificerade från­varotiden vid sjukdom som inte beror på yrkesskada och vid havande-



Prop. 1976/77: 90                                                     69

skåp eller barnsbörd är begränsad tiU 90 dagar. I fråga om värnplikts­tjänstgöring m. m. utgör begränsningen 60 dagar.

I semestern räknas inte in söndagar men däremot i princip helgdagar. För söndagsarbetande gäller särskilda regler. Arbetsgivaren bestämmer tiden för semestern, vilken anges böra förläggas tiU sommartid. Något samråd är inte föreskrivet. A andra sidan ges arbetstagaren en rätt att få ut semestern i ett sammanhang.

Under semestertiden får vecko- och månadsavlönade sin vanliga lön (sammalönsprincipen). Annan arbetstagares semesterlön motsvarar 9 % av den sammanlagda arbetsinkomsten under kvalifikationsåret (procent­regeln). Kombinationer förekommer enligt praxis. Upphör anställning innan arbetstagaren har hunnit få ut semester, får han semesterersätt­ning, motsvarande intjänad semesterlön.

1963 års SemL gäller inte beträffande medlem av arbetsgivarens fa­milj eller den som avlönas enbart genom andel i vinst. S. k. okontrolle­rade arbetstagare har rätt endast tiU ekonomisk ersättning (särskild se­mesterlön). Denna motsvarar 9 % av den sammanlagda arbetsinkomsten under kvalifikationsåret. Något krav på antal arbetade dagar per månad finns inte i detta fall.

Vid sidan av SemL gäller en särskild lag (1963: 115) om förlängd se­mester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

1963 års SemL utgör en social skyddslag och dess bestämmelser är därför i stor utsträckning tvingande till arbetstagarnas förmån. De rät­tigheter som lagen ger utgör sålunda minimiförmåner. Genom avtal kan bättre semesterförmåner tillförsäkras enskilda arbetstagare eUer gmpper av arbetstagare. Längre semesterledighet har också avtalats för stora gmpper av anställda. Inom det statliga området har merparten av de an­ställda fem veckors semester eller mer. Avgörande för semesterns längd är i dessa fall ålder och lönegradsplacering. Detsamma gäller på det kommunala området. På den privata sidan torde omkring 20 % av tjäns­temännen ha längre semester än fyra veckor, medan arbetstagare till­hörande Landsorganisationens (LO:s) område i stort sett utan undantag följer semesterlagen.

Mot bl. a. denna bakgmnd begärde LO år 1973 en allmän översyn av semesterlagstiftningen. Som angelägna reformer framhöUs, fömtom för­längning av semestern, bl. a. införande av garanterad minimisemester och förstärkt semesterlön. LO pekade på att avsevärda olikheter finns mellan olika grupper, när det gäUer semesterförmåner. Dessa kvarståen­de skillnader borde av rättviseskäl utjämnas. LO föreslog att en femte semestervecka införs för alla. OUka lösningar av frågan hur den femte semesterveckan skall tas ut borde utredas närmare. Vidare anförde LO att den nuvarande semesterlagen även i övrigt är behäftad med stora brister. Stora grupper utestängs från full semester genom att full semes­ter tillkommer endast dem som har arbetat hela det föregående året el-



Prop. 1976/77: 90                                                     70

ler som har haft privilegierad frånvaro och inte har bytt arbetsgivare. Enligt LO:s mening borde lagen ändras så att aUa anstäUda får den av­sedda semestem och kan använda sig av den. Systemet för finansiering­en måste enligt LO ändras. Detta var f. ö. en förutsättning för införande av en allmän minimisemester. En möjUghet som LO i detta samman­hang pekade på var att införa ett semesterkassesystem.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) föreslog redan år 1972 i skrivelse tiU chefen för socialdepartementet en omfattande översyn av 1963 års SemL. Organisationen föreslog bl. a., med hänvisning till det hårda utnyttjandet av arbetskraften, att längre semesterledighet införs för äldre arbetstagare. Vidare föreslogs ändrade bestämmelser om se­mesterns förläggning. Semester som inte överstiger 24 dagar borde, om annat inte hade överenskommits, alltid förläggas till tiden maj—septem­ber och semesterförläggningen ske efter samråd med arbetstagarorgani-. sationerna. Vidare borde utredas huruvida det är möjligt att införa nå­gon form av sanktion i de faU då arbetsgivaren ensidigt ändrar tiden för semesterns förläggning. Om semestem skall uppfylla syftet att verka re-kreerande, borde det enligt TCO inte vara tUlåtet för arbetsgivaren att lägga ut semestern exempelvis under uppsägningstid eUer under tid då kvinna åtnjuter tjänstledighet för havandeskap. TCO framhöll vidare att semesterbehovet kunde sägas vara en följd av den hårda arbetstakten, som i förtid hotar att förslita människorna. Med det synsättet följde att semestern inte enbart borde ses som ett intresse för den enskilde indi­viden att med bibehållen lön få möjlighet till rekreation och vila, utan även som ett led i företagshälsovården och i den allmänt förebyggande hälsovården. I princip följde av detta att alla arbetstagare — oavsett an­ställningstid och under kvalifikationsåret utfört arbete — borde vara berättigade till en viss minsta betald ledighet. Även de deltidsanställdas problem togs upp i skrivelsen. Eftersom rätt till semester förutsätter ar­bete under ett visst minsta antal dagar av kalendermånad under intjä­nandeåret, kan deltidsanställd till följd av arbetstidens förläggning gå miste om semesterförmåner. Organisationen presenterade förslag tiU lös­ningar pä hithörande problem. Beträffande semesterberäkningen för des­sa grupper ifrågasatte man också, om inte lagen borde ändras därhän att såsom semesterdagar räknas endast dagar då arbete annars skulle ha utförts. I skrivelsen togs även upp andra krav som rörde bestämmel­serna  om  privUegierad frånvaro,  semesterlöneberäkningen och sank­tionsbestämmelserna.

Även i övrigt har från fackUgt håll i oUka sammanhang riktats kritik mot olika bestämmelser i 1963 års SemL, De framstäUda reformkraven rör i huvudsak de frågor som nu har nämnts. Kritik har vidare riktats mot arbetsgivarens rätt att ensam bestämma tiden för semestern och mot bestämmelserna om varseltiden. Kraven har gått ut på att arbetsta­garens inflytande på semesterns förläggning måste stärkas och varselti-



Prop. 1976/77: 90                                                    71

den förlängas. Krav har vidare rests på ändring i fråga om semesterlö­nens beräkning.

Under den tid som 1963 års SemL har gällt har ett trettiotal riks­dagsmotioner väckts med yrkande om ändringar i lagen. De flesta mo­tionerna har gäUt krav på förbättringar av de deltids- och korttidsan-ställdas semestervUlkor. Yrkandena har i huvudsak gått ut på att kravet på åtta arbetade dagar för rätt till en semesterdag skall slopas. Under årens lopp har i riksdagsmotioner tagits upp även frågor om förläng­ning av semestern, föreskrift om en bestämd semesterperiod, förläng­ning av varseltiden, beräkningen av semestern för arbetare i kontinuer­lig skiftgång samt översyn av reglerna om privilegierad frånvaro.

Riksdagen har i skrivelse till regeringen (rskr 1971: 244) begärt över­syn av reglerna om semesterförmåner för deltids- och korttidsanställda arbetstagare samt förlängning av varseltiden.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att frågor om en reforme­ring av semesterlagen så tidigt som år 1965 togs upp på nordiskt plan. Vid Nordiska rådets 13:e session i Reykjavik detta år antog sålunda rå­det på förslag av socialpolitiska utskottet en rekommendation (nr 20/ 1965) angående samordning av semesterlagstiftningen. Nordiska rådet rekommenderade regeringarna att vidta åtgärder för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas lagstiftningar om semester. Nordiska socialpoHtiska kommittén beslöt år 1965 tillsätta ett under­utskott (ämbetsmannautskott) med uppgift att utreda möjligheterna tiU en sådan samordning av semesterlagstiftningen som avses i rekommen­dationen. Sedan varje land hade upprättat en rapport över situationen enligt gällande lagstiftning, har i en till Nordiska socialpolitiska kom­mittén avgiven rapport om samordning av de nordiska ländernas se­mesterlagstiftning (Nordisk utredningsserie 15/71) närmare angetts vilka ändringar i lagstiftningen som borde tas under övervägande i första hand.

Även inom internationella arbetsorganisationen (ILO) har semester­lagstiftningen nyUgen varit föremål för behandling. Vid ILO:s allmänna konferens år 1970 antogs sålunda en konvention (nr 132) om semester. Konventionen utgör en revision av 1936 års konvention (nr 52) i samma ämne. Jag avser att i ett senare sammanhang ta upp frågan om ratifice-ring av konventionen. I oktober 1976 reviderade ILO:s sjöfartskonfe­rens konventionen (nr 91) om semester.för sjöfolk. Den nu reviderade konventionstexten kommer likaså att anmälas i ett senare sammanhang.

Mot bakgrund av de omfattande reformkrav och önskemål som jag har berört i det föregående, tillkallade dåvarande chefen för arbets­marknadsdepartementet år 1974, efter bemyndigande av regeringen, särskilda sakkunniga för en översyn av 1963 års SemL. De sakkunniga, som därvid övertog vissa frågor, som tidigare överlämnats åt en särskild utredningsman, antog benämningen 1974 års semesterkommitté. I direk-



Prop. 1976/77: 90                                                     72

tiven till utredningen fick de sakkunniga i uppdrag att utreda förutsätt­ningarna att vid en lämplig tidpunkt förlänga den lagstadgade semestern från fyra till fem veckor. I det sammanhanget togs också upp den från fackligt håll framförda tanken på att arbetstagaren bör ha möjlighet att spara en intjänad femte semestervecka till en längre tids sammanhäng­ande ledighet. At de sakkunniga uppdrogs att undersöka olika lösningar med avseende på utformningen av en femveckorssemester och i anslut­ning härtill överväga hela frågan om att förbättra arbetstagarnas möj­ligheter till inflytande när det gäller semesterförläggningen. Vidare hän­visades till de nackdelar nuvarande semesterlagstiftning medför för del­tids- och korttidsanstäUda samt för nyanstäUda arbetstagare. De sakkun­niga fick som uppgift att närmare undersöka behovet av och möjlighe­terna att förbättra semesterrätten för de olika kategorier av arbetstagare som med gällande regler inte får semesterförmåner som svarar mot vad de enligt nu rådande allmän uppfattning bör ha. Utredningen borde också överväga en årUg minimisemester för i princip alla arbetstagare. Även frågor i anslutning till semesterlönen borde övervägas. De sak­kunniga skulle sålunda närmare kartlägga behovet av att förbättra ar­betstagarnas  ekonomiska  möjligheter  att  utnyttja  semesterledigheten. Frågan om en förstärkning av semesterlönen borde dock ses i ett mera allmänt lönepolitiskt sammanhang och i enlighet med praxis i lönefrå­gor i vanlig ordning tas upp vid förhandUng mellan arbetsmarknadens parter. Slutligen uttalade departementschefen att det stod de sakkunniga fritt att ta upp sådana spörsmål som aktualiserades under arbetets gång och som låg inom ramen för en allmän översyn av semesterlagstift­ningen.

1974 års semesterkommitté har, som jag redan har nämnt, lagt fram betänkandet (SOU 1975: 88) Fem veckors semester med förslag till en ny semesterlag. Betänkandet har remissbehandlats. Det framlagda förslaget innefattar — förutom förslag till en förlängning av den lagstadgade se­mestern till fem veckor — genomgripande ändringar i gällande semes­terlagstiftning.

Enligt kommittéförslaget bryts det hittillsvarande sambandet mellan semesterledighet och semesterlön. Rätten till ledighet skall inte längre förutsätta att arbetstagaren har utfört arbete hos arbetsgivaren, I prin­cip får varje arbetstagare årligen rätt till full semesterledighet. Förslaget syftar i denna del främst till att förbättra situationen för deltids- och korttidsanställda. För rätt till semesterlön krävs däremot liksom nu, att lön har intjänats under en tidigare period, det s, k, intjänandeåret. Av särskild betydelse är att det för rätten till semesterlön inte skall krävas, att arbete har utförts under viss angiven minsta tid av kalendermånad under intjänandeåret. Detta förskjuts från att hittills ha varit föregåen­de kalenderår till tiden den 1 maj—30 april. Genom att intjänandeåret förläggs närmare den normala semestertiden — sommaren — vill kom-



Prop. 1976/77: 90                                                     73

mitten uppnå att nyanställda får semester tidigare samt att löneförhöj­ningar under början av ett år ingår i semesterlöneunderlaget. En konse­kvens av förslaget blir att arbetstagare kan ha rätt till såväl betald som obetald semesterledighet.

Den privilegierade frånvarotiden — av kommittén kallad semester­grundande frånvarotid — föreslås kraftigt utvidgad. Bestämmelserna i denna del får betydelse för semesterlönens beräkning och administration men däremot som nämnts inte för rätten tUl semesterledighet. Under semestergrundande frånvarotid förvärvar arbetstagaren rätt tUl s. k. sär­skild semesterlön, vilken administreras och utbetalas av en särskild se­mesterlönefond. Enligt förslaget skall särskild semesterlön tjänas in vid ledighet på grund av sjukdom eller vård av barn, om ledigheten har be­rättigat till sjukpenning eller föräldrapenning enUgt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL, (ändrad senast 1976: 622) eUer tiU sjuk­penning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, YFL, (änd­rad senast 1976: 619). Detsamma gäller när arbetstagare har varit ledig på grund av risk för smitta, om arbetstagaren har haft rätt tiU ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare (ändrad senast 1973: 469), En annan nyhet i kommittéförslaget är att ledighet för ut­bildning grundar rätt till semesterlön, om arbetstagaren har erhållit tim­studiestöd, inkomstbidrag eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973: 349, ändrad senast 1976: 627) eller om utbildningen tiU väsentlig del har avsett fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor. Likaså föreslås all militärtjänst, vapenfri tjänst och civUförsvars­tjänst bli semesterlönegmndande. Vid grundutbildning enligt vämpUkts-lagen eller motsvarande vapenfri tjänst skall detta dock gälla endast un­der förutsättning att arbetstagaren har haft rätt tiU sjukpenning på gmnd av inkomst av anställning under minst fem månader närmast före in­ryckningsdagen. Allmänt gäller enligt förslaget att längre tids oavbruten frånvaro än två år inte ger rätt till semesterlön.

I fråga om semesterledighetens beräkning bygger förslaget på 40-timmarsvecka under måndag—fredag. Lördagar och söndagar ingår nor­malt inte i semesterledigheten. Det gör inte heller helgdagar eller mid­sommarafton, julafton och nyårsafton. Det föreslagna antalet semester­dagar motsvarar fem veckors ledighet. Börjar semestern en måndag blir ledigheten 37 dagar. Enligt förslaget skall den som arbetar lördag eller söndag få rätt tUl ledighet sådan dag före och efter semestern, om den­na är längre än 19 dagar. Man har därigenom velat tUlförsäkra sådan arbetstagare lika lång ledighet som i praktiken tillkommer annan an-stäUd, dvs, 37 dagar.

Kommittén utgår från att semesterledigheten normalt skall läggas ut efter överenskommelse mellan parterna och hänvisar i denna del till den nyUgen antagna lagen om medbestämmande i arbetsUvet, Träffas inte överenskommelse, skall arbetsgivaren liksom hittills besluta om semes-



Prop. 1976/77: 90                                                     74

terns förläggning. Han bUr dock skyldig att samråda med arbetstagaren eller dennes företrädare. Underrättelse om ledigheten skall lämnas tre månader i förväg. Möter p. g. a. särskilda skäl hinder mot detta, får underrättelse lämnas senast en månad före ledigheten. Arbetsgivaren skall enUgt förslaget lägga ut både betald och obetald ledighet. Arbets­tagaren kan emellertid med en månads varsel fritt avstå från utlagd obetald semester.

Även i fråga om semesterlönen föreslår kommittén stora ändringar. Semesterlön intjänas under tid då arbetstagaren uppbär lön eller annan ersättning av arbetsgivaren. Den betalas av arbetsgivaren. Som jag redan har nämnt intjänas dessutom s. k. särskild semesterlön under semester­grundande frånvaro. För den som vid semesterns början har vecko- el­ler månadslön skall enligt förslaget liksom nu den vanliga lönen utgå under semestern. Har arbetstagaren inte kvalificerat sig för full semes­ter, reduceras antalet betalda semesterdagar i motsvarande mån. På rör­liga lönetillägg beräknas därjämte semesterlön med 12 % på underla­get. I två fall skall procentberäkning ske även för arbetstagare med må­nads- eUer veckolön. Procentregeln skall sålunda tiUämpas när vecko-eller månadsavlönad under intjänandeåret hade tim- eUer ackordslön och procentberäkningen leder till högre semesterlön än sammalönsre-geln ger. Procentregeln skall vidare tillämpas i fall då arbetstagare före semesterledigheten har övergått från exempelvis heltid till halvtidstjänst. Timavlönad arbetstagare får enUgt förslaget semesterlön motsvarande 12 % av all inkomst under intjänandeåret.

Den utvidgade privUegieringen förutsätter enligt kommittén ett försäk-ringsbaserat fördelningssystem. Med ett sådant system avser man att undvika att enskilda arbetsgivare drabbas otillbörligt hårt genom den utvidgade privilegieringen och att motstånd uppkommer mot anställning av vissa grupper av arbetstagare. Kostnaderna föreslås jämnas ut genom en riskfond, som kopplas tUl sjukförsäkringens ADB-system och hand­has av riksförsäkringsverket (RFV). Fonden beräknar och betalar ut all särskild semesterlön. Den byggs upp med arbetsgivaravgifter. Beräk­ningen av den särskilda semesterlönen bygger enligt betänkandet på den s, k, semestergrundande inkomsten, vilken skall motsvara nuvarande sjukpenninggrundande inkomst utan något beloppstak. Den särskilda se­mesterlönen betalas ut från fonden i början av juni varje år. För den som inte är sjukpenningförsäkrad föreslås arbetsgivaren bli skyldig att betala den semesterlön som hänför sig till sjukdomstid.

I anslutning tUl ett uttalande i direktiven har kommittén lagt fram förslag om rätt för arbetstagare att spara semesterledighet. Den som har tjänat in mer än 20 betalda semesterdagar får spara överskjutande be­tald semester i högst fem år. Han kan då ta ut sammanlagt tio veckors semesterledighet det sjätte året. Sparade dagar får emellertid tas ut tidi­gare om arbetstagaren önskar det. En allmän fömtsättning för rätten att spara är, att arbetstagaren har samma arbetsgivare hela tiden. När ar-



Prop. 1976/77: 90                                                     75

betstagare önskar spara semesterdagar skall han underrätta arbetsgiva­ren senast en månad efter det denne meddelat tiden för huvudsemestern för året. Vid uttag av sparade dagar gäller för arbetstagaren en under­rättelsetid av tre månader.

Kommittén föreslår att de nuvarande undantagen för bl. a. familje­medlemmar utgår. S. k, okontrollerade arbetstagare omfattas i förslaget av samtliga semesterförmåner. Den särsldlda semesterlagen för vissa ar­betstagare med radiologiskt arbete föreslås upphävd,

Semesterkommittén anger sig ha utarbetat sitt förslag på sådant sätt, att lagen kan träda i kraft den 1 januari 1977 och medföra fem veckors semester under semesteråret den 1 maj 1977—30 april 1978,

Två av kommitténs ledamöter har reserverat sig mot förslaget att upphäva den särskilda semesterlagen. Omfattande invändningar mot det framlagda semesterförslaget anförs i särskild reservation av ledamoten Forstadius, som anser att förslaget inte i föreliggande skick kan läggas tiU grund för lagstiftning, I fråga om innehållet i angivna reservationer och särskilda yttranden får jag i övrigt hänvisa tUl betänkandet (s. 261 f).

Under remissbehandUngen av semesterkommitténs betänkande har de föreslagna grundläggande materieUa ändringarna fått ett gynnsamt mot­tagande av såväl de fackliga organisationerna som övriga remissinstan­ser. Detta gäller i första hand förslaget att införa en femte semester­vecka men också särskiljandet av semesterledighet och semesterlön, ut­vidgningen av den semestergrundande frånvarotiden, bortsett frän vad avser den militära grundutbUdningen, arbetstagarnas ökade inflytande på semesterutläggningen och rätten att spara semester. Flera remissin­stanser anser den föreslagna reformen angelägen. Den framstår enligt LO som ett rättvisekrav, samtidigt som den utgör ett steg mot att ge allt större arbetstagargmpper en skälig andel i det ökade välståndet. En länsstyrelse pekar på att stora grupper av arbetstagare, främst stats- och kommunalanställda, redan nu har längre semester än fyra veckor på grund av avtal och att förslaget därför innebär en önskvärd utjämning av semesterförmånerna meUan olika grupper på arbetsmarknaden. Även Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet delar kommitténs uppfattning, att det är önskvärt att den lagfästa semestern förlängs med en vecka såsom ett led i utjämningssträvandena. Förbunden säger sig också vara beredda att tillstyrka förbättringen av semesterförmånerna för deltidsanställda liksom åtskiUiga andra av de förslag som kommit­tén har lagt fram. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) ställer sig på åtskilliga punkter kritisk tUl förslaget.

Samtidigt som huvudpunkterna i kommittéförslaget har vunnit remissr instansernas giUande, har andra delar av förslaget fått ett blandat mot­tagande. Detta gäller inte minst nyheten att den särskilda semesterlön som tjänas in under sjukledighet m.m, skäU betalas ut av en särskild



Prop. 1976/77: 90                                                     76

semesterlönefond. I flertalet yttranden framhålls också att lagförslaget är komplicerat och att omfattande förenklingar är nödvändiga.

Ett ofta framfört önskemål är vidare, att bestämmelserna i högre grad görs dispositiva i den meningen, att de får frångås genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts på förbundsnivå.

Flera remissinstanser framför som sin uppfattning att semesterrefor­men inte bör träda i kraft redan den 1 januari 1977. Vanligen anges på­följande årsskifte som lämplig tidpunkt för ikraftträdandet. Som skäl anförs bl. a. bristande ekonomiskt utrymme samt svårigheter för parts­organisationerna och arbetsgivarna att hinna med avtalsförhandlingar, rutinförändringar och information under hösten 1976. Flera remissin­stanser, bland dem LO och några av dess förbund, anser det angeläget att utredningsarbetet fortsätter med sikte på förslag till en fond som om­fattar all semesterlön.

För egen del viU jag anföra följande. Som framgått av vad jag tidi­gare har anfört utgör den lagstadgade semesterrätten en viktig del av den lagstiftning som formar arbetslivets villkor. Tillsammans med ar­betstidslagstiftningen och arbetarskyddslagens bestämmelser angående arbetstidens förläggning garanterar den varje arbetstagare behövUg le­dighet för rekreation och för utveckling av personUga intressen och an­lag. Den bör, som flera remissinstanser har påpekat, också medverka till att utjämna levnadsviUkoren mellan skilda gmpper i samhället.

Semesterledigheten har under tiden från år 1938 successivt förlängts från två veckor till fyra veckor. Samtidigt har emellertid stora gmpper, främst inom de statliga och kommunala sektorerna, genom avtal tillför­säkrat sig längre semester. I likhet med kommittén och flera remissin­stanser anser jag att rättviseskäl talar för att semesterledigheten förlängs för dem som åtnjuter endast den lagstadgade semestem, främst arbets­tagarna inom LO/SAF-området. Införandet av en lagstadgad femte se­mestervecka har också som framgått tillstyrkts av en samlad remiss­opinion.

Enligt min mening bör mot bakgrund av vad jag nu har anfört den årliga semesterledigheten förlängas till fem veckor. Beträffande tidpunk­ten för ikraftträdandet av denna reform återkommer jag längre fram.

I samband med en förlängning av semesterledigheten finns det enligt min mening anledning att överväga även andra förbättringar av semes­terlagstiftningen. Jag har tidigare pekat på brister i skilda hänseenden i nuvarande semesterlag. Dessa gäller inte minst i fråga om korttids- och deltidsanställda, som i vissa faU får kraftigt begränsade semesterförmå­ner, samt nyanställda arbetstagare, som ofta får vänta länge på sin förs­ta semester. Den nyligen antagna lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet bör enligt min mening föranleda vissa ändringar i semester­lagstiftningen. Semesterkommitténs förslag lämnar i betydande utsträck­ning anvisningar om lämpliga framkomstvägar vid en allmän semester-



Prop. 1976/77: 90                                                     77

reform, även om dess förslag inte i alla delar bör läggas till grund för denna. Jag ämnar i det följande i korthet ange vilka frågor jag anser nu böra tas upp. För att komma till rätta med främst de deltids- och kort-tidsanställdas situation i semesterhänseende föreslår kommittén, att rät­ten tiU semesterledighet skall skUjas från rätten tUl semesterlön. Ledig­heten skall tillkomma i princip varje arbetstagare utan krav på mtjä-nande. Semesterlönen, däremot, skall beräknas i förhållande till inkoms­ten under den period som föregår semesteråret. Några krav på viss ar­betad tid per kalendermånad skall därvid inte längre ställas. Förslaget, som har vunnit allmän anslutning, bör enligt min mening genomföras, även om vissa begränsningar av ledighetsrätten kan böra övervägas. Vi­dare finns starka skäl att i detta sammanhang överväga en viss förskjut­ning av intjänandeåret, så att det närmare ansluter till den normala se­mestertiden, sommaren. Genom en sådan åtgärd uppnås bl. a. att ny-och återanstäUda tidigare får betald semesterledighet.

Ett viktigt inslag i semesterrätten utgörs av möjligheten att tjäna in betald semester under sjukdom och viss annan privUegierad frånvarotid. Kommittén har för sin del föreslagit en kraftig utvidgning av den semestergrundande frånvaron. Detta har skett mot bakgrund av att arbetsgivarnas kostnader enligt kommittéförslaget fördelas genom en särskild semesterlönefond. Som jag strax återkommer till kan jag för min del inte biträda förslaget i denna del. Detta bör dock enligt min mening inte hindra, att en utvidgning sker av den frånvarotid som grundar rätt till semesterlön. Den ändring som jag avser att föreslå tar främst sikte på frånvaro vid sjukdom och vård av barn. Även ledighet för studier bör i viss utsträckning kunna ge rätt tiU semesterlön.

Mot bakgrund av medbestämmandereformen bör bestämmelserna om semesterutläggningen ändras på sådant sätt, att grundsatserna i den reformen kommer till bättre uttryck. I samband därmed finns det skäl att anpassa bl. a. reglerna om varselskyldighet och tid för semesterns förläggning under året till de krav som numera anses böra kunna ställas. Även i dessa hänseenden bör dock kommittéförslaget modifieras, med hänsyn till påpekanden som har gjorts under remissbehandlingen.

I fråga om semesterlönens beräkning har kommittén föreslagit bety­dande ändringar. Av vikt är att löneunderlaget för procentberäkningen har utvidgats. Enligt en omfattande remissopinion har dock de före­slagna bestämmelserna blivit invecklade och svårtolkade. Förslaget bör enligt min mening inte utan vidare läggas tUl grund för lagstiftning. Jag ämnar emellertid i det följande med utgångspunkt i förslaget och med beaktande av remissynpunkterna föreslå ändrade regler för semester­lönens beräkning. Dessa bör bl. a. syfta tUl en förbättring av arbets­tagarnas löneförmåner under semesterledigheten.

I den allmänna debatten har sedan länge förts fram tanken på att intjänad semester skall kunna sparas för att arbetstagaren därigenom



Prop. 1976/77: 90                                                     78

skall ha möjlighet att med vissa längre intervaller ta ut en längre semes­terledighet. Med utgångspunkt i ett uttalande i direktiven har kommittén som nämnts lagt fram förslag på denna punkt. Det alldeles övervägande antalet remissinstanser har förordat att förslaget i huvudsak genomförs. De invändningar som har gjorts från vissa arbetsgivarorganisationers sida har främst avsett svårigheterna att administrativt och persönalmäs-sigt klara av större sammanhängande semesteruttag, särskilt på mindre arbetsplatser. I likhet med remissinstanserna anser jag för egen del förslaget vara både angeläget och välgrundat! De anförda arbetsgivar-synpunkterna hindrar enligt min mening inte att en reform av detta slag nu genomförs. Jag ämnar därför i det följande närmare utveckla hur én sådan ordning bör utformas.

Även frågan om semesterlagens tiUämpningsområde och s. k. okon­trollerade arbetstagares ställning i semesterhänseende bör övervägas i detta sammanhang.

Som jag redan har nämnt har förslaget att inrätta en särskild semes­terlönefond mött omfattande invändningar under remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som särskilt kommenterar förslaget ställer sig starkt kritiska tiU inrättandet av den föreslagna fonden. Ett antal remissinstanser uttalar sig visserligen i princip till förmån för en fördel­ning av kostnadsansvaret enligt de principer som kommittén har fört fram, men några av dessa anför samtidigt vägande invändningar möt förslagets utformning.

Kritiken tar sikte på att fondsystemet medför ett omfattande admi­nistrativt förfarande med rapporteringsskyldighet och registrering av uppgifter. Vidare pekar man på att systemet leder till att i praktiken skilda arbetstagarbegrepp och besvärsordningar blir tillämpUga, beroende på om fråga är om vanlig semesterlön eUer särskild semesterlön vid semestergrundande frånvaro. Beträffande frågan om skilda arbetstagar­begrepp pekar exempelvis försäkringsdomstolen på, att den omständig­heten att någon uppbär t. ex. sjukpenning på gmnd av sjukpenning­gmndande inkomst av anställning inte utgör någon garanti för att anställning föreligger. En försäkrad förblir registrerad vid bl. a. arbets­löshet, yrkesutbildning, arbetsvärd, havandeskap och barnsbörd. En fe-riearbetande eller säsongarbetande är sjukpenningförsäkrad hela året. Förslaget kräver därför enligt domstolen införskaffande av uppgifter och prövning i varje enskilt fall av frågan huruvida utbetalningen avser anställningstid eller ej. Uppgiftsskyldighet måste föreskrivas för arbets­givaren angående anställningens ingående och upphörande, oavsett an­ställningstidens längd. Det är enligt försäkringsdomstolen viktigt att garantier skapas för ett så fullständigt fuUgörande av uppgiftsskyldig­heten som möjligt. Problem uppkommer bl. a. beträffande s. k. inter-mittenta anställningar. Vidare erinrar domstolen om att begreppet sjuk­penninggrundande inkomst av anställning numera omfattar även upp­dragsinkomster.



Prop. 1976/77: 90                                                     79

Från arbetsgivarhåll har bl. a. framförts att svårigheter eller hinder föreligger att i tid underrätta om semesterledigheten, eftersom underlaget för beslut om ledigheten förutsätter tillgång i god tid till de uppgifter som registrerats i fonden och sådana uppgifter saknas när underrättelse skall lämnas.

Svårigheter föreligger även ätt tUlämpa ett avtalat intjänandeår som sammanfaller med semesteråret eller i övrigt avviker från det för fond­systemet gäUande fasta intjänandeåret.

Några remissinstanser på arbetsgivarsidan har för sin del anfört ätt en utvidgning av privilegieringen inom ramen för nuvarande skyldighet för arbetsgivaren att svara för semesterlönen är att föredra framför det föreslagna systemet.

Jag vill också peka på att LO-förbund med egna semesterkassor har framställt önskemål om att dessa skall kunna behållas samt att berörda statliga verk liksom Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har förklarat sig vilja stå utanför dét föreslagna fondsystemet.

Slutligen vUl jag nämna att RFV med hänsyn tiU de nackdelar verket funnit förenade med det föreslagna fondsystemet föreslår en annan lösning. Den iimebär att den särskilda semesterlönen i stället för att enligt förslaget knytas till kravet på pågående anställning direkt anknyts till sådan tid då semestergrundande ersättning, exempelvis sjukpenning, betalas ut, under förutsättning att den försäkrade då har sjukpenning­grundande inkomst av anstäUning. Samtliga bestämmelser som rör sär­skild semesterlön bör där\'id enligt RFV sammanföras till en lag om särskild semesterlön. Enligt denna skaU semesterlön utgå även för tid då den försäkrade tillfälligt inte är anstäUd. Även ersättning till upp­dragstagare skall ingå i avgiftsunderlaget. Genom det förslaget bryts bestämmelserna om intjänande av särskUd semesterlön ut från semester­lagen och förs in i ett socialförsäkringssystem.

Invändningarna mot kommittéförslaget på denna punkt har som synes varit många och av sådant slag att de förtjänar beaktande. För egen del kan jag mot bakgrund av remisskritiken inte förorda ett sådant administrativt förfarande som det kommittén har föreslagit.

Den sakliga vinsten med ett fördelningssystem består i att det under­lättar en utvidgning av den semestergmndande frånvaron. Som jag redan har nämnt avser jag dock att i detta sammanhang föreslå en viss utvidgning av gällande privilegiering. Det bör samtidigt erinras om att inte heUer det föreslagna systemet möjliggör privilegiering av från­varo i den utsträckning som skuUe kunna anses önskvärd. Som kom­mittén har pekat på, kan frågan om semesterrätt vid exempelvis arbets­löshet och arbetsmarknadsutbildning kräva en mer långtgående ändring av gällande ordning för utbetalning av semesterlön, t. ex. genom ätt all semesterlön samlas i en fond. Motsvarande torde förutsättas också för uppsamling av semesterersättning vid byte av anställning liksom för att åstadkomma en minimisemesterlön.



Prop. 1976/77: 90                                                     80

Under remissbehandlingen har, bl. a. från LO, framställts önskemål om fortsatt utredning av de frågor som hänger samman med ett fond­system för administration av semesterlön. Även jag anser att utred­ningsarbetet bör fortsätta på denna punkt. Jag har för avsikt att i annat sammanhang ta upp frågan om formerna för detta utredningsarbete. Redan nu vill jag emellertid nämna, att även frågan om ett begränsat fondsystem av det slag som RFV har pekat på bör tas upp i det sam­manhanget.

I samband med att jag närmare går in på de ändringar av scmester­lagstiftningen som jag nu ämnar föreslå, kommer jag även att förorda att semesterlagstiftningen i närmare angivna hänseenden görs dispositiv i den meningen, att avvikande bestämmelser får överenskommas genom kollektivavtal med central arbetstagarorganisation. En sådan utveckling är enligt min mening motiverad mot bakgmnd av bl. a. den omfattande beslutanderätt som i andra hänseenden har getts åt arbetsmarknadens parter, inte minst genom den nya lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet.

Slutligen vill jag nämna att jag, på skäl som jag återkommer till, avser att föreslå att den särskilda semesterlagen för arbetstagare med radiologiskt arbete behålls tUls vidare och i tekniskt hänseende anpassas till den nya allmänna semesterlag som jag ämnar föreslå.

12.2 Allmänna grunder för förvärv av semesterrätt

Med semester avses enligt SemL rätt tiU ledighet frän arbetet med bibehållen lön. Som jag tidigare har nämnt gäUer som förutsättning för rätt till semester att arbetstagaren under det s. k. kvalifikationsåret — i regel föregående kalenderår — har utfört arbete för arbetsgivaren. Den som har arbetat mmst 15 dagar under en och samma månad förvär­var två semesterdagar. Den som har arbetat minst 8 dagar får en semes­terdag. Arbetstidens längd per dag saknar betydelse. Som arbetade dagar räknas inte bara fulla arbetsdagar utan även dag då arbetstagaren har arbetat någon enstaka timme för arbetsgivarens räkning. AnstäUningen som sådan grundar däremot inte semesterrätt. Viss s, k, privUegierad frånvarotid jämställs med arbetad tid i fråga om intjänande av semester. Det gäller viss tids frånvaro pä grund av semester, yrkesskada, sjukdom, havandeskap eUer barnsbörd, miUtärtjänst, vapenfri tjänst och tjänst­göring i civilförsvaret. Av bestämmelser i annan lagstiftning följer, att semesterrätt kan tjänas in även vid viss annan frånvaro. Jag syftar på bestämmelser i arbetarskyddslagen (1949: 1, ändrad senast 1976: 583), lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen (ändrad senast 1976: 594), lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (ändrad senast 1976:590) och lagen (1974: 12) om anställningsskydd (ändrad senast



Prop. 1976/77: 90                                                     81

1976: 593). Vid annan ledighet än semester gäller att frånvaron inte ger rätt tUl semester, om arbetstagaren av annan orsak än driftsuppehåll för samtidig semester uppenbarligen inte skulle ha kunnat få arbete under frånvarotiden. Räckvidden av denna bestämmelse har inskränkts i 21 § sista stycket lagen om anställningsskydd. Enligt denna regel tjänas semesterrätt in också vid sjukdom och därmed jämställt förhåUande som inträffar när permittéring har varat längre än 14 dagar i följd eller mer än 30 dagar under samma kalenderår,

SemL:s kvalifikationsregler bygger i huvudsak på saimna system som 1938 års lag, även om det ursprungliga kravet på fortlöpande anställning under 180 dagar hos samme arbetsgivare slopades redan 1945, Ändringarna 1945 och 1963 rubbade sålunda inte lagens grund­valar. Utvecklingen på arbetsmarknaden, främst den ökade rörligheten, har lett till att semesterlagen ter sig föråldrad på många punkter. Lagens regler begränsar semesterrätten för mänga arbetstagare. Det gäller främst deltids- och korttidsanställda. En person som t, ex, arbetar på heltid under 14 dagar i sträck tjänar inte in någon semester, om arbetsdagarna råkar infalla runt ett månadsskifte med sju dagar i ena och sju dagar i andra månaden. Däremot ger femton arbetsdagar i samma månad rätt tiU två semesterdagar, om så arbetstagaren bara har arbetat en timme om dagen. Den som arbetar en timme dagligen i åtta dagar under en månad får rätt till en semesterdag men inte den som arbetar sju hela dagar i en månad. En person som utför arbete åt flera arbetsgivare under samma månad riskerar att gå miste om semester­dagar, som han skuUe ha rätt till, om han hade arbetat hos samme arbetsgivare. För deltidsanstäUda kan arbetstidens förläggning i vissa fall fä betydelse för semesterns längd. En deltidsanstäUd som arbetar på halvtid hela året tjänar in 24 semesterdagar. Ändras veckoarbetstiden från fem halva dagar tiU två eller tre hela dagar i veckan, försämras semesterförmånema. Arssemestern krymper till 12 semesterdagar.

Vidare kan en skiftarbetare formellt sett förlora semesterdagar, om skiftschemat under en viss månad omfattar färre än 15 arbetspass. Denna effekt har förstärkts genom arbetstidsförkortningen för arbetare i konti­nuerlig skiftgång.

SemL:s konstruktion begränsar semesterrätten också för dem som är nya pä arbetsmarknaden eller har bytt anställning. Lagens huvudregel om föregående år som kvalifikationsår för semestem medför sålunda, att det dröjer lång tid frän det att semestern tjänas in tills arbetstagaren får ut semestern. En nyanställd kan alltså få vänta länge innan han får fuU semester första gången. Den som ofta byter anställning löper risk att få ut sin semester enbart i form av kontant ersättning i stäUet för som betald ledighet. En annan nackdel med lagens system är att löne­ökningen under semesteråret inte direkt påverkar semesterlönens storlek för den tim- och ackördsavlönade, eftersom semesterlönen räknas ut

6    Riksdager. 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                     82

på arbetstagarens inkomst under året före semestern. I tider med kraf­tiga kontanta lönehöjningar innebär detta en klar nackdel för de tim-och ackördsavlönade i jämförelse med de månadsavlönade, som får ut sin vanliga lön under semestern. En viss hänsyn har dock tagits tUI detta förhållande vid fastställande av procenttalet vid semesterlönens beräkning.

De nackdelar som jag senast har pekat på kan mildras eUer undan­röjas genom att avtal träffas om avvikelse från lagens kvalifikations­regler. Semestem kan sålunda efter överenskommelse helt eller delvis läggas tidigare än året efter kvalifikationsåret. Genom att överenskom­melse träffas om att annan tid än föregående kalenderår skall vara kva­lifikationsår vinner man den fördelen att kvalifikationsåret kommer när­mare den vanliga semesterperioden, dvs. sommaren. Samtidigt kommer eventuell löneförhöjning under första delen av semesteråret att ge utslag i semesterlönen för de tim- och ackördsavlönade. En överenskommelse om förskjutning av kvalifikationsåret får som följd en förskjutning av det år, då semestem skall utgå. Detta gäUer dock inte alltid. Om parterna är ense, kan de välja vilken som helst period om tolv månader som kva­lifikationsår, således även löpande kalenderår eUer löpande anställ­ningsår.

En nackdel med löpande kalenderår — liksom löpande anställningsår — som intjänandeår är att man saknar ett säkert underlag för beräkning av semesterlön för personer med rörliga löner (ackord, provision o, d.). Löpande kalenderår tUlämpas därför främst på det statliga området och delar av det kommunala området. Enligt gällande koUektivavtal, all­männa avlöningsavtalet (AST) och avlöningsavtalet för R-tjänstemän (ASFR), är det huvudregeln för statliga tjänstemän. Regeln om löpande kalenderår som intjänandeår gäller dock inte fullt ut pä det statliga området. För vissa rörliga ersättningar (t, ex, vikariatstiUägg, ob-tillägg, jour- och beredskapstillägg in, m.) bestäms nämligen inte semesterlönen på det löpande årets inkomster. Pä sådana inkomster utgår i stället semestertUlägg under det följande året. Vidare bygger inte aUa stadiga avtal på löpande kalenderår. En sådan ordning tillämpas inte för statligt anställda byggnadsarbetare. Löpande kalenderår gäUer enligt koUektiv-avtal även för tjänstemän med primärkommun som arbetsgivare liksom för arbetstagare med landstingskommun som arbetsgivare. Däremot har de av Svenska kommunalarbetareförbundets medlemmar som är anställ­da hos primärkonununerna föregående år som kvaUfikationsår, För de privatanställda tjänstemäimen är det mera sällsynt att kollektivavtalen bygger pä löpande kalenderår,. Exempel på sådana avtal är avtalen för försälcringstjänstemännen och banktjänstemännen. Samthga kollektiv­avtal som har regler om löpande kalenderår innehåller också bestäm­melser om att arbetstagaren är skyldig att återbetala för mycket utbetald semesterlön, om anställningen avbryts innan semestem till fullo har tjänats in.



Prop. 1976/77: 90                                                     83

Jag kan nämna att semesterlagarna i Danmark och Norge saknar motsvarighet till den svenska "trappstegsregeln", dvs. kravet på visst antal arbetade dagar per kalendermånad under kvalifikationsåret. Den norska lagen går längst genom att inte föreskriva några som helst kvalifikationsregler för semesterledigheten (jfr SOU 1975: 88 s. 92).

Som jag nämnt i inledningen tUl mitt anförande har Icrav på undan­röjande av bl. a. de nu nämnda bristerna i SemL förts fram såväl av arbetstagarorganisationerna som i riksdagen och inom det nordiska samarbetet. Semesterkommitténs förslag till nya grunder för förvärv av semesterrätt syftar till att åstadkomma förbättringar i dessa hänseenden. Innan jag går in på huvudpunkterna i förslaget vill jag emellertid något beröra tvä särskilda frågor som kommittén har tagit upp, nämligen frågan om en lagfäst årlig minimisemester och frågan om en lagfäst regel om löpande kvalifikationsår.

Kommittén analyserar ingående de problem som hänger samman med införande av en årlig minimisemester. En sådan skulle enligt kom­mittén kunna utformas så att alla arbetstagare garanterades en viss minsta betald årlig semester, exempelvis fyra veckor, oavsett anställ­ningstid och utfört arbete, medan särskilda krav skuUe ställas för rätten till den femte semesterveckan. En minimisemester som är helt frikopp-lad från krav på viss anställningstid anses dock leda tUl stora tröskel­problem. Ställs inte något krav pä viss anställningstid för rätten tUl minimisemester, slculle anställningar frän en dag och upp till gränsen för den femte semesterveckan ge rätt till fyra veckors semester. När denna gräns passeras, kommer semestern genast att öka med en vecka. Tröskelproblemen kvarstår enligt kommittén även om man skulle stäUa vissa villkor för rätten till minimisemestern, t. ex. att denna förvärvades först efter sex månaders anställning och att de som har kortare anställ­ningstid får nöja sig med en kortare delsemester, t. ex. en tolftedels årssemester per anställningsmånad. Tröskeleffekten skulle i sådant fall uppkomma vid sexmånadersgränsen, då arbetstagaren fick rätt tiU mini­misemester på fyra veckor. Semesterkommittén befarar vidare att en betald minimisemester skulle komma att uppfattas som orättvis i vissa situationer. Vid jämförelse sinsemellan skulle nämligen arbetstagare på samma arbetsplats kunna finna det orättvist att t, ex, sex månaders anställning skulle berättiga tUl lika lång semester som nio månaders anställning. Denna känsla av orättvisa skulle förstärkas, om alla krav på viss anställningstid för intjänande av minimisemestern slopades. Man pekar också (SOU 1975; 88 s. 109) på de problem som uppstår vid flera på varandra följande anställningar. Har minimisemester erhålUts i en av dessa, kan följden bli att i senare anstäUning intjänad semester tUlsam-mans med minimisemestern ger mer än fem veckors betald semester­ledighet. Kommittén nämner vidare att tillämpningsproblem uppkommer vid deltidsanställningar. En person kan t. ex. ha flera deltidsanställningar



Prop. 1976/77: 90                                                     84

samtidigt, I sådant fall behövs spärregler som hindrar en arbetstagare från att ta ut betald minimisemester från flera olika arbetsgivare och på det viset få en orimligt lång sammanlagd semester. Vidare kan enligt kommittén en lagfäst minimisemester inte utformas sä att en deltids­anstäUd skall kunna göra anspråk pä en garanterad fyraveckorssemester med samma betalning som utgår för en heltidstjänst, eftersom arbets­tagaren i så fall skulle få en semesterlön som vida överstiger lönen för den arbetade tiden. Andra frågor som kommittén pekar på är hur man skall kunna förhindra att en arbetstagare vid byte av anställning tar ut minimisemestern flera gånger, i vilken utsträckning minimisemestern skall gälla för korttids- och säsonganställda och för bisysslor samt frågan hur olika former av ledighet och frånvaro skall påverka minimisemes­tern. Kommitténs slutsats blir att enbart införandet av en regel om årlig minimisemester inte är någon framkomlig väg för att förbättra semestervillkoren för de grupper som inte får de semesterförmåner som de enligt nu rådande allmän uppfattning bör ha. Man menar i stället ätt lösningen måste sökas efter andra linjer. Därvid måste också själva utbetalningsordningen komma med i bilden.

Enligt min mening framstår det som en angelägen reform att garan­tera alla arbetstagare en god semesterstandard. Vad kommittén har anfört visar emellertid, att denna fråga inte kan lösas utan att gällande ordning för semesterlönens erläggande omprövas. Jag har tidigare fram­hållit att frågan om en semesterlönefond bör bli föremål för utredning. Frågan om en garanterad lägsta semesterlönestandard bör tas upp på nytt i samband med denna utredning.

I direktiven pekas också på möjligheten att förbättra semesterrätten för nu berörda gmpper genom att ändra kvalifikationsåret i lagen pä sådant sätt, att det sammanfaller med semesteråret. Även denna möjlig­het har belysts i betänkandet.

Kommittén anför inledningsvis att löpande kalenderår som kvalifika­tionsår för semester bäst passar pä områden med fasta månadslöner och liten rörlighet hos personalen. Löpande kvalifikationsår medför att nyanstäUda normalt får rätt till en viss semester redan under första anställningsåret. När en ordning med löpande kalenderår tiUämpas kom­mer semesterns längd under det första kalenderåret att bero på när under året anställningen började. Har avtal träffats om semesterberäk­ning på grundval av löpande anställningsår, utgår fuU semester redan under det första anställningsåret. En övergång från föregående kalen­derår tiU löpande kalenderår som kvalifikationstid för semestem inne­bär, att arbetsgivaren i samband med övergången blir skyldig att betala ut den innestående semesterlönen. En sådan ändring i lagen skulle där­för enligt kommittén innebära, att arbetsgivarna skuUe bli skyldiga att betala ut ett års intjänad semesterlön tUl alla arbetstagare som följer SemL:s kvalifikationsregler, när den nya lagen träder i kraft. Arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                     85

tagarna skulle alltså få dubbel semester i samband med övergången, I betänkandet uppskattas kostnaden enbart på LO-SAF-området för denna "extrasemester" till 2 miljarder kr, (8,1 % på bruttolönesumman 25 miljarder).

Kommittén framhåUer vidare att svårigheter uppkommer vid beräk­ning av semesterlön för arbetstagare med rörliga löner, om löpande kvalifikätionsår tUlämpas. Det beror på att semestern delvis utgår i förskott, eftersom den i allmänhet tas ut under sommaren. När semes­terlönen skall räknas ut, känner man alltså inte tiU arbetstagarens inkomst under återstående del av kvalifikationsåret. Ungefär halva semesterlönen måste därför beräknas på en uppskattad inkomst. Det blir alltså nödvändigt att preliminärt uppskatta semesterlönen. Korrige­ring får sedan göras när året har gått till ända. Det kan därvid visa sig att arbetstagaren blir återbetalningsskyldig på grund av att den utbe­talda semesterlönen har varit för stor, I motsatt faU får arbetstagaren ett tillgodohavande hos arbetsgivaren, vUket dock borde ha utgått redan i samband med semestern. En regel om förskottssemester måste enligt kommittén förenas med regler om återbetalning av för mycket utbetald semesterlön när arbetstagaren slutar anställningen innan semestern har tjänats in helt, exempelvis genom avdrag på slutlönen. En sådan ordning kan vara betungande för arbetstagarna. En ytterligare svårighet som kommittén pekar på är att avrälaiing också måste göras på arbetstagar­nas lön för icke privilegierad frånvaro, t. ex. tjänstledighet för egna angelägenheter, som inträffar efter det att förskottssemester har tagits ut.

Sammanfattningsvis framhåller kommittén, att en ändring av kvali­fikationsåret så att detta sammanfaUer med semesteråret är tUl viss fördel för nyanställda, genom att dessa får ut full semester tidigare. I övrigt sägs dock en sådan ändring inte bidra tiU att förbättra semester­rätten för de gmpper som idag får otUlräckliga semesterförmåner. Denna begränsade fördel bör enligt kommittén vägas mot de svårigheter som är förenade med löpande kvalifikationsår, främst vid beräkning av semesterlön för arbetstagare med rörlig lön och vid avräkning av semesterlön som har betalats ut i förskott. Den avvägningen leder enligt kommittén till att en lagregel om löpande kvalifikationsår inte bör införas.

För egen del anser jag i likliet med remissinstanserna kommitténs ståndpunkt vara väl underbyggd. I den nya semesterlagen bör därför inte införas en semesterlöneberäkning gmndad på löpande kvalifika­tionsår. Jag vUl emellertid betona att detta ställningstagande självfallet inte innebär någon inskränkning i möjligheterna att avtalsvägen också i fortsättningen använda löpande kvalifikationsår där detta har bedömts lämpligt eUer att införa en sådan ordning på nya områden, där praktiska möjligheter föreligger för detta.

Jag övergår nu till att behandla semesterkommitténs förslag till nya



Prop. 1976/77: 90                                                     86

grunder för intjänande av semesterrätt. I betänkandet erinras om att reglerna om förvärv av semesterrätt måste sättas i samband med ord­ningen för betalning av semesterlön. SemL bygger på principen att arbetsgivaren gentemot arbetstagaren svarar för i lag föreskrivna och avtalade semesterförmåner och betalar ut semesterlönen. Kommittén har arbetat fram förslag tiU ändringar i semesterlagen, som anges kunna genomföras utan att de huvudsakliga grunderna för den nuvarande be-talningsordningen rubbas. Kommittén föreslår som har nämnts dess­utom att en begränsad riskfond inrättas för utjämning av kostnaderna för semestergrundande frånvaro. Huvudpunkterna i förslaget är följande.

1.    Rätten till semesterledighet skiljs från rätten till semesterlön.

2.    Kravet på viss arbetad tid för rätt tiU semesterledighet slopas. Alla arbetstagare får rätt till fem veckors semesterledighet varje semesterår under förutsättning att anställningen inte har börjat efter den 31 oktober under semesteråret.

3.    Semesterlönen beräknas på all lön som har utgått i anställningen under det s. k. intjänandeåret (kvalifikationsåret) med vissa närmare angivna undantag. Inte heller i semesterlönehänseende behålls således nuvarande trappstegsregler. Intjänandeåret förskjuts närmare den nor­mala semestertiden. Rätten att tjäna in semesterlön vid vissa typer av frånvaro utvidgas. Den särskilda semesterlön som tjänas in vid denna s. k. semestergrundande frånvaro betalas genom semesterlönefonden.

Genom att rätten till semesterledighet skiljs från rätten till semester­lön, genom slopande av nuvarande kvalifikationskrav för ledigheten och genom avskaffandet av trappstegsreglerna har kommittén sökt komma till rätta med de nackdelar som nuvarande semesterlagstiftning innebär för främst deltids- och korttidsanställda samt för nyanställda arbets­tagare. Förslaget har också mött starkt bifall bland remissinstanserna. De invändningar som har gjorts i denna del har inte rört de föreslagna principerna utan närmast frågor om begränsning i vissa fall av semester­ledighet för vilken semesterlön inte har tjänats in. Till den senare frågan återkommer jag längre fram. Även för egen del anser jag att kommittén har funnit en lämplig lösning när det gäller att tillförsälcra nu eftersatta grupper av arbetstagare bättre semesterförmåner. Jag ansluter mig därför tiU de föreslagna principema för förvärv av semesterrätt.

Den nya ordningen medför att en arbetstagare under semesteråret kan ha rätt tUl såväl betald som obetald semesterledighet. Endast i de fall då arbetstagaren under hela intjänandeåret fått lön eUer haft semes­tergrundande ledighet kommer hela semesterledigheten att vara förenad med semesterlön. SkiUnaden i innehåll meUan semesterledighet med lön och semesterledighet utan lön gör det även enligt min mening nöd­vändigt att i vissa hänseenden reglera ledigheten på olika sätt, I lildiet med kommittén anser jag sålunda att arbetstagare inte skall vara skyldig att utnyttja rätten till semesterledighet, om han inte har tjänat in semes­terlön som svarar mot ledigheten. Däremot bör en arbetstagare inte



Prop. 1976/77: 90                                                     87

kunna fritt avstå från semesterledighet som är betald och endast få ut semesterlönen. Detta strider nämligen mot syftet med såväl gällande semesterlag som kommitténs lagförslag. Arbetsgivaren bör således vara skyldig att se till att arbetstagaren utnyttjar semesterledighet endast i den män denna är förenad med semesterlön som har tjänats in i den på­gående anställningen. Skillnaden mellan betald och obetald ledighet får, som jag senare skall närmare gå in på, betydelse även i en rad andra hänseenden. Skillnaden visar sig i fråga om ledighetens behandling i samband med bl. a. semesterutläggning och avstående från utlagd se­mesterledighet i visst fall samt i fråga om rätten att spara semester.

När det gäller rätten till semesterlön föreslår kommittén att den nuvarande lagens uppbyggnad med ett intjänandeår som föregår semes­teråret behålls. Ett semesterår är samtidigt intjänandeår för nästa semesterår. Under intjänandeåret förvärvar arbetstagaren rätt till semes­terlön. Denna skall utnyttjas i samband med den semesterledighet som arbetstagaren har rätt till under det närmast följande semesteråret. Semesterlönen kan också utgå tidigare enligt avtal, dock aldrig annat än i samband med semesterledighet. En sådan förskjutning kan bli aktuell om avtal träffats om att rätt tUl semesterlön skall tjänas in under löpande kalenderår eller anställningsår. Avtal kan vidare träffas om att semesterlön skall utgå i förskott utan att lagens intjänanderegler frångås. Om arbetstagaren utnyttjar den föreslagna rätten att spara vissa semes­terdagar, blir följden att semesterlönen för dessa dagar kommer att utgå först under det semesterår då de sparade dagarna skall tas ut.

En viktig förändring föresläs av semesterkommittén i fråga om intjänande- och semesterårens förläggning. Ändringen består i att intjä­nandeåret flyttas från föregående kalenderår tUl perioden den 1 maj—30 april. Denna period för intjänandeårets förläggning har kommittén valt med tanke på att semestrarna vanligen läggs ut under månaderna juni— augusti med tyngdpunkten i juli. Intjänandeåret flyttas alltså närmare den normala semestertiden. Enligt kommittén torde tiden från den 1 maj fram till början av semesterledigheten i allmänhet räcka till för beräkning av semesterlönen. Genom förskjutningen av intjänandeåret kommer vidare löneökning under tiden den 1 januari—30 april under det kalenderår då semesteråret inleds att ge direkt utslag pä semester­lönen för timavlönade. Vidare minskar den tid under vilken semester­lönen står inne hos arbetsgivaren. Den som anställts den 1 maj ett år får enligt förslaget full semesterlön den 30 april påföljande år, medan han enligt den nuvarande lagen skulle få endast 16 semesterdagar under det året. Även den som anställs den 1 januari tjänar in en viss semester­lön, som kan utnyttjas redan under det semesterår som börjar den 1 maj det året.

Semesterkommittén pekar på att den föreslagna ordningen av prak­tiska skäl blir svår att förena med de semesterkassesystem enligt vilka



Prop. 1976/77: 90                                                     88

arbetsgivaren betalar in semestermedlen först efter intjänandeårets ut­gång eller i samband med att en anställning upphör, medan semester­lönen betalas ut till arbetstagaren omkring midsommar. En sådan ordning gäller enligt avtal för bl. a. byggnadsarbetare. Tiden skulle enligt kommittén bli aUtför knapp för att arbetet med utbetalningen av semes­terlönerna skall kunna hinnas med. Man föreslår att semesteravtalen anpassas tiU lagens regler t. ex. på så sätt att semestermedlen betalas in efter hand under intjänandeåret.

Enligt det av kommittén framlagda förslaget kan avtal träffas om annan förläggning av intjänandeåret, under förutsättning att avtalet inte försämrar arbetstagarnas semestcrförmåner. I det sammanhanget uttalar kommittén att det kan sättas i fråga, om det med hänsyn härtiU är tUl-låtet att träffa avtal om att behålla 1963 års SemL:s bestämmelser om att föregående kalenderår skall vara intjänandeår. Giltigheten av så­dana avtal anges få prövas från fall till fall efter en helhetsbedömning av de semesterförmåner som avtalet ger arbetstagaren. Skälet till kom­mitténs ståndpunkt är bl. a. att löneökningen under de första månaderna av det kalenderår då semesteråret börjar med en sådan ordning inte kommer att avspeglas i semesterlönen.

Förslaget att senarelägga mtjänandeåret har kommenterats av åtskU-liga remissinstanser. LO framhåller att den föreslagna ordningen har uppenbara fördelar men att den kan skapa problem inom bl. a. bygg­nads- och anläggningsindustrin med hänsyn tUl de semesterkassor som förekommer där. LO föreslår därför att bestämmelsen tiUs vidare görs dispositiv på så sätt att avvikelse kan bestämmas genom kollektivavtal på förbundsnivå. I sitt yttrande hänvisar LO till uttalanden av denna innebörd av vissa av dessa förbund. Förslaget tUlstyrks även av övriga arbetstagarorganisationer,   även   om   Centralorganisationen   SACO/SR säger sig i princip föredra en regel om löpande intjänandeår. Många remissinstanser ställer sig dock kritiska tiU förslaget. Det gäUer vissa statliga myndigheter samt statens järnvägar (SJ), televerket och arbets­givareorganisationer på de statliga och privata områdena. Kritiken tar sikte på bl. a. svårigheterna att hinna beräkna och betala ut semester­lönen  under den  begränsade  tid  som  återstår  från intjänandeårets utgång fram till semesterperioden. En annan synpunkt som förs fram med stort eftertryck är den, att företagens interna personal- och löne­redovisning bygger på kalenderår och att den föreslagna förläggningen bryter sönder de rutiner som därvid tillämpas. Några remissinstanser hänvisar tiU att även företagens uppgifts- och redovisningsskyldighet gentemot det allmänna vanligen sker årsvis. Flera av de kritiska remiss­instanserna förklarar sig dock kunna godta en förskjutning av intjänan­deåret till tiden den 1 april—31 mars. Från många håll stäUs därvid krav på att bestämmelserna görs dispositiva, i vart fall i den meningen att avvikelse får ske genom centrala kollektivavtal. Den begränsning av



Prop. 1976/77: 90                                                     89

avtalsfriheten som, enligt vad jag nyss har anfört, kommittén har antytt i sina motiv accepteras alltså iiite.

EnUgt min mening medför en förskjutning av intjänandeåret fördelar i olika hänseenden. Viktigast i detta sammanhang är att nytillträdande på arbetsmarknaden och arbetstagare som har bytt anställning får rätt till betald semesterledighet tidigare än nu. Genom att intjänandeåret senareläggs kan man vidare förutsätta att semesterförmånerna oftare än nu kommer att utgå i form av betald semesterledighet i stället för att utgöras av semesterersättning. Slutligen medför förskjutningen av intjänandeåret att löneökning under kalenderårets första månader läggs till grund för semesterlöneberäkningen. Jag anser det därför angeläget med en ändring på denna punkt.

Den kritik som har framförts mot förslaget är emellertid värd beak­tande. Det är angeläget att de åsyftade fördelarna kan vinnas utan att onödiga administrativ och redovisningsmässiga problem samtidigt ska­pas. Det under remissbehandlingen framförda förslaget att förlägga intjänandeåret i anslutning tUl jämnt kalenderkvartal medför ingen mera betydande försämring för arbetstagarnas del jämfört med kommitténs förslag. Samtidigt leder det tiU att semesterberäkningsmtinerna bättre anpassas tiU gäUande redovisningsperioder inom företagen. Jag föreslår därför att det i lag föreskrivna intjänandeåret skall utgöras av tiden den 1 april—31 mars.

ÅtskiUiga remissinstanser har som framgått krävt att de nu berörda bestämmelserna görs dispositiva i större utsträckning än vad kommittén har föreslagit. En sådan ordning skulle närmast innebära att intjänande­året även fick flyttas tiUbaka till föregående kalenderår, förutsatt att kollektivavtal härom träffades på central nivå. Jag kan för min del inte finna att en sådan möjlighet skuUe innebära någon fara för arbets­tagarnas del. Jag vill erinra om att begränsningarna i den allmänna arbetstidslagen (1970: 103, ändrad senast 1976: 597) av arbetstidens längd kan frångås genom avtal som på arbetstagarsidan har slutits av central arbetstagarorganisation. Det torde kunna förutsättas att semes­teravtal som har slutits i sådan ordning sammantaget ger arbetstagarna lika omfattande förmåner som lagstiftnmgen medför. De svårigheter som skulle uppstå vid en anpassning av vissa semesterkassor till det förskjutna intjänandeåret undviks vidare, om bestämmelserna görs dispositiva. Enligt min mening bör därför avvikelse från lagens bestämmelser om intjänandeårets förläggning få ske genom kollektivavtal som på arbets­tagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. Möjlighet bör därutöver Uksom hittiUs finnas att genom annat kollektivt eller enskilt avtal överenskomma om annat intjänandeår än det som lagen anger, dock endast under förutsättning att avtalet inte innebär inskränkning i arbetstagarens rättigheter enligt lagen.

Sammanfattningsvis föreslår jag sålunda att rätten till semesterledighet



Prop. 1976/77: 90                                                     90

och rätten till semesterlön skiljs, att i princip varje arbetstagare får rätt till fem veckors semesterledighet under semesteråret utan särskilt krav på intjänande, att rätten till semesterlön liksom hittills skall förutsätta att förmånen har tjänats in men att semesterlönen beräknas på all intjänad lön utan begränsningar med hänsyn till arbetets omfattning per kalendermånad, att intjänandeåret utgörs av tiden den 1 april—31 mars och semesteråret av därpå följande tolvmånadersperiod samt att bestämmelsen om intjänandeårets förläggning görs dispositiv på sätt jag nyss har angett. Liksom hittiUs skall rätt tUl semesterlön förvärvas vid viss s. k. privilegierad eller semesterlönegrundande frånvaro. Möjlighe­terna härtill föreslås bli utvidgade.

I det följande avser jag att gå närmare in på frågorna om semester­ledighet, semesterlön, semesterlönegrundande frånvaro, rätten att spara semester samt semesterlagens tillämpningsområde, vartill kommer frågan cm den särskilda semesterlagen för arbetstagare med radiologiskt arbete.

12.3 Semesterledigheten

12.3.1 Inledande synpunkter

I det föregående har jag föreslagit att rätten till semesterledighet skaU skiljas från rätten till semesterlön och att särskilda kvalifikationsregler inte skall gälla för rätten till ledighet. Samtidigt har jag pekat på att skillnaden i innehåll mellan semesterledighet med och semesterledighet utan lön bör föranleda att bestämmelserna i vissa hänseenden utformas olika, beroende på vilken typ av semesterledighet det är fråga om. I det följande kommer jag att närmare ange vad som bör gäUa i nu angivna hänseenden.

Innan jag går vidare vill jag emellertid ta upp frågan hur betald och obetald semesterledighet skall fastställas. Detta får betydelse i alla de fall då en arbetstagare har börjat sin anställning före semesteråret men inte tjänat in full semesterlön. Det är viktigt att för den situationen häUa fast vid att den semesterlön som har tjänats in hänför sig till viss del av semesterledigheten och skall medföra i princip oförändrad lönenivå under den tiden.

Semesterkommittén har i semesterlönebestämmelsen för vecko- och månadsavlönade (11 § i kommittéförslaget) samt i motivuttalanden rörande förläggningen av obetald semesterledighet föreslagit en metod för beräkningen av betald och obetald semesterledighet. Denna innebär i huvudsak att antalet betalda semesterdagar förhåller sig till fem-veckorsledigheten pä samma sätt som arbetstagarens anställningstid under intjänandeåret förhäller sig till detta. Har arbetstagaren t. ex. varit anställd hos arbetsgivaren under halva intjänandeåret, utgår således lön under halva semesterledigheten. Vid beräkningen av anställnings­tidens längd bortses från ledighet som inte grundar rätt tUl semesterlön.



Prop. 1976/77: 90                                                     91

Uppkomm.er bmtet dagantal, skall det höjas tUl närmast högre hela tal. . Återstoden av semesterledigheten är obetald ledighet.

Kommitténs beräkningssätt, som har lämnats utan erinran av remiss­instanserna, bör enligt min mening godtas. Det är angeläget att beräk­ningsmetoden kommer till tydligt uttryck i själva lagtexten och att beräkningsmetoden därvid utformas på ett mera konsekvent och tydligt sätt än i betänkandet. Jag föreslär därför att i den nya semesterlagen tas in en bestämmelse av i huvudsak följande innebörd. Semesterlön utgår under lika stor del av femveckorsledigheten som den del av intjä­nandeåret under vilken arbetstagaren har varit anstäUd hos arbetsgivaren. Har arbetstagaren varit frånvarande utan lön under arbetstid, räknas den tiden in i anställningstiden endast om den utgörs av semester eller ledig­het som är semesterlönegrundande. Beräkningen av anställningstidens längd bör ske kalendariskt. Oavsett om lön utgått under lördagar och söndagar bör dessa dagar således räknas in i anställningstiden.

I fråga om det närmare beräkningssättet får jag hänvisa till special-motiveringen.

12.3.2 Semesterledighetens beräkning

Enligt gällande rätt skall söndagar inte räknas in i semestem. Be­stämmelsen har sin grund i att semestern skall vara minst fyra veckor. Om semestem är längre än sex dagar i en följd räknas helgdagar in i semestern. Sedvanliga fridagar skall alltid räknas in i semestern. Be­greppet sedvanlig fridag är i viss mån oklart. Härmed bmkar avses dag som för ett flertal arbetstagare sedvanemässigt inte är arbetsdag, fastän dagen inte är en sön- eller helgdag. Numera kan som fridagar i denna bemärkelse räknas midsommarafton och flertalet andra helgdagsaftnar. Enligt de flesta kollektivavtalen är påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton fridagar, med större eller mindre inskränkningar beroende på verksamhetens art.

För arbetstagare med söndagsarbete finns en särskild bestämmelse (8 § andra stycket 1963 års SemL). Bestämmelsen innebär att arbets­tagaren tillförsäkras ledighet på söndag som infaller under eller näst efter semestern. Om arbetstagaren helt eUer delvis får kompensation för sitt söndagsarbete genom ledighet på annan veckodag, skall de ledighetsdagar som infaUer under semestern räknas som semester­dagar. Den särskilda bestämmelsen för söndagsarbetande infördes är 1945 och syftade till att garantera även dessa arbetstagare två hela kalenderveckors semester.

Avvikelser frän bestämmelserna i 1963 års SemL förekommer i vissa kollektivavtal. För bl. a. statstjänstemän gäller exempelvis att helgdagar samt påskafton, midsommarafton och julafton inte räknas in i semestern. På det kommunala området utgår semestern med ett visst antal vardagar per år. Även andra beräkningsgmnder förekommer.

För arbetstagare i kontinuerlig skiftgång fastställs i regel ett arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                     92

schema lång tid i förväg. Det kan ibland inträffa att inom en semester­period faller flera dagar som enligt schemat normalt skulle vara fridagar än som motsvarar antalet söndagar, 1963 års SemL reglerar inte särskUt frågan om utläggning av semester för arbetstagare med kontinuerligt skiftarbete. Det är endast söndagsarbete som är särskilt reglerat i 8 § andra stycket i lagen.

Semesterkommittén syftar med sitt förslag i första hand till att alla arbetstagare skall få fem veckors semesterledighet varje semesterår. Om femveckorssemestern läggs ut i en följd med början en måndag, blir den sammanhängande ledigheten 37 dagar för en person med normal arbetsvecka. Med semesterdagar avses i kommittéförslaget hela kalen­derdygn. Semesterledigheten skall anses börja kl, 00.00 den första och sluta kl. 24.00 den sista semesterdagen. En följd av att förslaget bygger pä femdagarsvecka är att lördagar och söndagar inte skall räknas som semesterdagar. Fem veckors semester betyder alltså 25 semesterdagar. För att hindra missbruk av regeln att lördagar i allmänhet skall håUas utanför semesterledigheten föreslår kommittén att lördag som är arbets­dag skall räknas som semesterdag, om den utlagda semestertiden är kortare än fem kalenderdagar. En person som vanUgen arbetar på lördagar skulle annars kunna otiUbörligt förlänga sin semesterledighet, genom att dela upp sin semester. Kommittén föreslår vidare att helg­dagar, oavsett semestertidens längd, inte skall räknas som semesterdagar. Man hänvisar till att en sådan ordning gäller även i de övriga nordiska länderna och ligger i linje med ILO-konventionen om semester. Semes­terledigheten förlängs aUtså med en dag, om den sammanfaller med en helgdag. Några andra sedvanliga fridagar än vissa helgdagsaftnar finns enligt kommittén inte längre på den svenska arbetsmarknaden. Enligt de flesta kollektivavtalen är påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårs­afton arbetsfria dagar med vissa begränsningar av hänsyn tiU verksam­hetens art. Sådana dagar föreslås i betänkandet bli likstäUda med sön-och helgdagar vid beräkmng av semesterdagar, vilket överensstämmer med andan i ILO-konventionen. Kommittén föreslår inte någon särskild regel för det fall att arbetsveckan är kortare än fem dagar. En deltids­anställd som arbetar endast ett par dagar i veckan skaU alltså räkna alla vardagar utom lördagar som semester. Om man i semesterledigheten endast räknar in arbetsdagar, skulle en femveckorssemester nämligen sträckas ut orimligt långt. I sistnämnda hänseende föreslås alltså ingen ändring av nuvarande beräkningsgrunder.

I fråga om den som arbetar lördagar och söndagar föreslås följande. De lördagar och söndagar som infaller under semestertiden skall Uksom f. n. inte räknas som semesterdagar, medan fridagar som utgår som kompensation för lördags- eller söndagsarbete och som infaller under semesterledigheten räknas som semesterdagar. I syfte att ge arbetstagare med lördags- och söndagsarbete rätt till lika lång sammanhängande



Prop. 1976/77: 90                                                     93

ledighet som vardagsarbetande föreslår kommittén, att arbetstagare som är skyldig att arbeta lördag eller söndag skall ha rätt till ledighet även de lördagar och söndagar som ligger omedelbart före eller efter en semesterperiod av viss längd. Sådana arbetstagare får alltså rätt att sluta sitt arbete på fredagen före en semesterperiod och behöver inte börja arbeta förrän på måndagen efter semestern. Bestämmelsen har utformats så att den endast skall kunna åberopas en gång varje semesterår. Den gäller enligt betänkandet endast om semesterledigheten utgår under minst tre veckor i en följd.

De av kommittén framförda förslag för vilka jag nu har redogjort tar som nämnts i första hand sikte på arbetstagare, vars arbetstid inte är oregelbunden eller förskjuten. Reglema kan enUgt kommittén inte utan vidare tillämpas på arbetstagare med obekväm eller förskjuten arbets­tid, dvs. skiftarbetare, turlistearbetare eller personer med annan form av oregelbunden arbetstidsförläggning. Problem anges främst uppstå vid kontinuerligt skiftarbete. Vid sådant skiftarbete görs skiftschemat upp lång tid i förväg, normalt för ett kalenderår. Skiftcykeln kan variera mellan 4 och 5 veckor. Antalet fridagar imder en vecka växlar beroen­de pä schemaläggningen. Antalet arbetsdagar är därför olika inom de olika skiftlagen under en fyraveckorsperiod. Lagförslaget utgår frän att alla som har arbetat hela intjänandeåret får rätt till ett betalt uppehåU i arbetet på fem veckor i form av semester. Arbetstidens förläggning i det enskilda faUet skall enligt kommittén inte påverka semesterns längd, utan lagen skall tillförsäkra aUa Uka lång semester. Skulle man vid kon­tinuerligt sldftarbete jämställa arbetsdagar med semesterdagar och aUtså genomgående håUa fridagarna enligt-schemat utanför semesterledighe­ten, skulle det enligt kommittén medföra att semestern för denna gmpp blev längre än den lagstadgade, beroende på att gruppen har kortare arbetstid. Vidare skulle semesterns längd kunna variera från år tiU an­nat och arbetstagare inom samma företag skulle få oUka lång semester, beroende på hur denna läggs och hur schemat är upplagt. Kommittén menar att semesterledigheten i vissa faU kan byggas in i schemat redan från början sä att varje enskild arbetstagare får en riktig årsarbetstid enligt avtalet. I andra fall kan följden av en semesterförläggnmg bli att den anställde går miste om ledighet eller också får längre ledighet än han normalt skaU ha, beroende på att arbetstiden är ojämnt fördelad på veckorna. För att åstadkomma helt rättvisa förhållanden för arbetstaga­re i kontinuerUgt skiftarbete skuUe man enUgt semesterkommittén inte bara behöva räkna med dagar utan också med tinunar. Det är enUgt kommittén inte möjUgt att formulera någon genereU regel som täcker in alla tänkbara varianter. Parterna får genom förhandlingar tillse att varje enskild arbetstagare uppnår en riktig arbetstid enligt avtal och att någon ledighet inte går förlorad genom semesterutiäggningen. Motsvarande problem kan uppstå för arbetstagare, vars arbetstid är



Prop. 1976/77: 90                                                     94

förlagd tUl olika tider av dygnet enligt en fast tjänstgöringslista. Helg­arbete är mycket vanligt bland de turUstearbetande. På grund av den stora variationsrikedomen anser kommittén det också i detta fall vara omöjUgt att närmare ange några riktlinjer för semesterberäkningen. Det får i stället ankomma på partema att avtalsvägen lösa frågorna med ut­gångspunkt i att varje arbetstagare skall uppnå en riktig arbetstid enligt avtalet och att arbetstagaren inte skaU förlora ledighet som han annars skulle ha haft imder semesterperioden.

Kommittéförslaget innehåller emellertid inte någon uttrycklig bestäm­melse enUgt vilken partema får rätt att avtala om avvikelse frän lagens bestämmelser angående semesterberäkningen. Detta torde hänga sam- . man med att avtal om avvikelse från lagen är tillåtna, under fömtsätt­ning att semesterberäkningen inte medför sämre förmåner för arbetsta­garna än lagens bestämmelser gör.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget att beräkna se­mesterledigheten med utgångspunkt i femdagarsvecka. Några remissin­stanser är emeUertid kritiska mot den hårda anknytning som skett till tiden måndag—fredag. Svenska kommunförbundet och Svenska trans­portarbetareförbundet förordar att semesterberäkningen för personer med oregelbunden arbetstid i stället knyts tiU arbetsdagar, dvs. att en­dast arbetsdagarna skall rälcnas som semesterdagar medan fridagarna hålls utanför semestem.

Den särskilda bestämmelsen för lördags- och söndagsarbetande har kommenterats av åtskiUiga remissinstanser, LO och TCO har föreslagit ändringar i syfte att låta bestämmelsen oftare bU tUlämphg. ÄtskUliga andra remissinstanser, bland vUka jag vill nämna kammarrätten i Göte­borg, SJ, Svenska kommunförbundet och SAF, stäUer sig emeUertid kri­ tiska tiU den föreslagna rätten tUl ledighet under såväl veckoslutet ome­delbart före som veckoslutet efter semestem. De nu nämnda remissin­stanserna menar att förslaget medför svårigheter på främst arbetsplatser med kontinuerligt skiftarbete och turlistebundet arbete, eftersom både de som har haft och de som just skaU ha semester är lediga samma vec­koslut. Kammarrätten pekar på att bestämmelsen kan leda tiU att se­mesterledigheten får börja pä annan dag än måndag, om driftstörningar skaU kunna undvikas. EnUgt SJ kommer vikarieresurserna att ansträng­as så, att koncentrationen av semestem till sommaren äventyras. Svens­ka kommunförbundet framhåUer att kompensation — ofta i form av kortare arbetstid — gäller för arbetstagare med onormal arbetstidsför­läggning. YtterUgare gottgörelse bör enligt förbundet inte föreskrivas i lag.

Slutligen vill jag nämna att ett betydande antal remissinstanser önskar att beräkningsbestämmelserna görs dispositiva.

Semesterkommitténs förslag till beräkningsgrunder för semesterledig­heten syftar i första hand tiU att tUlförsäkra varje arbetstagare fem vec-



Prop. 1976/77: 90                                                     95

kors semesterledighet. Kommittén har vid utformningen av förslaget ut­gått från femdagarsvecka. Förslaget har, som jag har nämnt, i denna del i allmänhet godtagits av remissinstanserna, även om några av dem i StäUet förordar att semesterledighet läggs ut enbart på arbetsdagar eller i övrigt anser anknytningen till kalenderveckan alltför stel. För egen del anser jag i likhet med kommittén att semesterberäkningen bör bygga på kalenderveckan. Därigenom blir det möjligt att åstadkomma i princip lika lång semesterledighet för alla. Arbetstidens förläggning, infaUande ledighetsdagar etc. bör inte heller i fortsättningen påverka själva semes­terledighetens längd. Som kommittén också pekat på skulle en semester­beräkning, grundad på antalet arbetsdagar, kunna leda tUl en orimligt lång semester för arbetstagare som arbetar endast någon eller några få dagar i veckan. Jag anser det också lämpligt att i lagstiftningen utgå från det förhåUandet, att arbetsveckan normalt motsvarar tiden mån­dag—fredag. Femdagarsveckan har sålunda genomförts inom praktiskt taget hela arbetsmarknaden.

Även förslaget att med söndag jämställa helgdagar och vissa helgdags­aftnar bör enligt min mening genomföras. Förslaget ligger i Unje med 1970 års ILO-konvention om semester. Det innebär vidare, såvitt gäUer helgdagarna, att vi från svensk sida ansluter oss tUl den princip som öv­riga nordiska länders semesterlagstiftning vilar på, I Ukhet med kom­mittén anser jag slutligen, att lördag bör räknas som semesterdag i vissa fall när semesterledigheten är helt kort. Bestämmelsen bör dock ges en annan utformning i tekniskt hänseende. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Kritiken mot förslaget tar som framgått främst sikte pä den särskUda bestämmelsen angående arbetstagare som regelmässigt arbetar på lörda­gar och söndagar. Ett stort antal remissinstanser är vidare kritiska mot att bestämmelserna om semesterbeiräkningen inte har gjorts dispositiva.

Den nu gäUande särbestämmelsen för söndagsarbetare infördes år 1945. Dessförinnan gällde att de söndagar då arbete normalt utfördes räknades in i semestem. Med stöd av motiven tUl då g"ällande semester­lag antog man, att i stället sådan fridag som inföll under semesterledig­heten skulle i lagens mening anses såsom söndag och alltså inte ingå i semestem. I de fall då söndagsarbetet inte fuUt ut kompenserades av annan ledighetsdag, kom söndagsarbetande att få kortare ledighet i sam­band med semestem än andra arbetstagare. Den nuvarande bestämmel­sen innebär däremot, att de arbetstagare som det här är fråga om aUtid har rätt till ledighet under de söndagar som infaller under och omedel­bart efter semestem, I gengäld räknas motsvarande ledighetsdagar un­der veckan in i semestem. 1945 års lagändring syftade tiU att aUtid tiU-försäkra de söndagsarbetande två fulla veckors semester. I propositio­nen (prop. 1945: 273 s. 98 f) uttalade föredragande.departementschefen vidare att, om dessa arbetstagare — samtidigt som de fullt, ut kompen-



Prop. 1976/77: 90                                                     96

serades för söndagsarbete med annan ledighet — berättigades till ledig­het även under söndagen omedelbart före semestern, så skuUe följden bli att de fick en ledighetsdag mer än övriga arbetstagare.

I det nu framlagda betänkandet föreslär semesterkommittén som nämnts för helgarbstarnas del en regel, som ger dem rätt tUl ledighet lördag och söndag såväl vid semesterperiodens början som vid dess slut. Därigenom avses även dessa arbetstagare komma i åtnjutande av sam­manlagt 37 dagars ledighet, om semestern tas ut på en gång.

Orsaken till att arbetstagare med normal arbetstidsförläggning enligt förslaget kan ta en sammanlagd ledighet av 37 dagar är den, att semes­terledigheten vanUgen läggs ut med början en måndag. Vid varje annan utläggning av semesterledigheten uppgår denna tUl fem veckor, dvs, 35 dagar. Själva lagen ger aUtså inte någon rätt tiU längre ledighet än 35 dagar. Jag har stor förståelse för önskemålet från framför allt vissa ar­betstagarorganisationer att arbetstagare med helgarbete skall ges rätt till ledighet av samma längd som den som i praktiken gäUer för andra ar­betstagare som en konsekvens av bruket att inleda semestrarna på mån­dag. Man kan emeUertid inte bortse från att den av kommittén föreslag­na bestämmelsen ger upphov till betydande praktiska problem. Flera re­missinstanser, bland dem kammarrätten i Göteborg, SJ och SAF, pekar sålunda på att aUvarUga svårigheter uppstår när det gäUer att håUa verksamheten igång under de veckoslut då både de som återvänder från semester och de som börjar sin semester samtidigt är lediga. Jag viU också peka på att den föreslagna bestämmelsen kan sättas ur spel ge­nom att arbetsgivaren förlägger semesterledigheten för söndagsarbetande på sådant sätt att ledigheten inte börjar i anslutning till veckoslut.

Min slutsats bUr att semesterlagen bör syfta till att garantera varje ar­betstagare, oavsett hur arbetstiden är förlagd, en rätt tiU fem veckors semester. Detta innebär i fråga om dem som normalt måste arbeta un­der lördag eller söndag tiU en början att lagen bör tillförsäkra dem le­dighet under sådan dag, om den infaller under semesterledigheten. Vi­dare bör ett veckoslut antingen omedelbart före eller omedelbart efter semesterledigheten håUas utanför denna. Förslaget innebär i denna del en ändring i förhållande till SemL, enligt vUken ledigheten är knuten till söndagen efter semesterledigheten. Inte sällan kan det vara fördelakti­gare för arbetstagarna att ledigheten i stäUet får inleda semestern. Där­igenom ges arbetstagaren möjlighet att återhämta sig från arbetet innan han påbörjar semesterledigheten.

Motsvarande ledighet annan veckodag skaU däremot inräknas i se­mestem, I detta sammanhang viU jag erinra om, att det i propositionen till 1963 års SemL (prop, 1963: 68 s, 64) klart uttalades, att det inte kan anses vara i överensstämmelse med lagens syfte, att arbetsgivaren ut­nyttjar sin frihet att bestänuna tidpunkten för semestern tiU att förlägga denna tiU en period under vUken arbetstagaren är berättigad tUl ett



Prop. 1976/77: 90                                                     97

större antal fridagar. Från arbetstagarhåll har man emeUertid menat, att ordalydelsen av 8 § andra stycket 1963 års SemL möjliggör en sådan semesterförläggning och därigenom försätter arbetstagarparten i svårig­heter vid förhandlingar rörande semesterförläggningen. Jag delar själv­fallet det synsätt som har kommit till uttryck i 1963 års proposition. Se-mesterberäkningsregeln för lördags- och söndagsarbetare får inte ges an­nan innebörd än att de fridagar under den normala arbetsveckan som direkt motsvarar lördagen och söndagen enligt lagen skall ingå i semes­terledigheten. I den mån en söndagsarbetande arbetstagare samlat ihop ett större antal fridagar till följd av arbetsskiftens förläggning eller som kompensation för övertid, bör dessa i möjlig män hållas utanför semes­terledigheten. Att detta inte aUtid är möjligt har dock framgått av vad jag tidigare har anfört. Det är emeUertid angeläget att själva lagtexten förtydligas på denna punkt. Detta kan ske genom att bestämmelsen om inräknande av ledighetsdag i semestern uttryckligen anges gälla ledighet av samma omfattning som arbetstiden under veckosluten. Frågan hur arbetstagare med annan arbetstidsförläggning än till tiden måndag—fre­dag skall kompenseras för de olägenheter som följer med arbetstidsför­läggningen bör också i nu berörda hänseenden i övrigt överlåtas åt par­terna att reglera i avtal.

Vad jag nu har sagt för över till frågan om semesterberäkningsregler-nas karaktär. I den av kommittén föreslagna lagtexten är bestämmelser­na i princip tvingande till arbetstagarens förmån. Avtal som innebär för­sämring av semesterrättighetema är sålunda ogUtigt i den delen. Samti­digt framhåller kommittén i betänkandet, att frågor om semesterberäk­ningen för arbetstagare med oregelbunden arbetstidsförläggning inte kan regleras i semesterlagstiftningen utan får lösas avtalsvägen. Jag delar som har framgått kommitténs uppfattning att bestämmelserna om se­mesterberäkningen i sistnämnda fall inte gärna kan tas in i semesterla­gen. Variationerna i fråga om bl. a. arbetstidsförläggning och arbetsfor­mer är så stora, att det bör överlåtas åt parterna att överenskomma om regler som lämpar sig för varje särskilt område. Jag kan således inte på denna punkt tUImötesgå Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) och TCO, som har föreslagit särskilda beräkningsbestämmelser pä denna punkt. Det finns knappast anledning för mig att i detta sammanhang gå närmare in på de lösningar som kan böra komma i fråga i de avtal som parterna bör träffa. En given utgångspunkt bör dock vara, som TCO har understrukit, att skiftarbetande och därmed jämställda arbetstagare inte genom förläggningen av semesterledigheten får längre årsarbetstid än som har överenskommits i kollektivavtal meUan parterna.

Enbart den möjlighet tiU avtal som följer av att lagen är dispositiv till arbetstagarnas förmån är enligt min mening inte tillräcklig i detta sammanhang. I likhet med flera remissinstanser är jag av den uppfatt­ningen att möjligheterna för partema att träffa avtal om semesterberäk-

7    RiksdaacK 1976/77. 1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                     98

ningen bör vidgas i förhällande till vad kommittén har föreslagit. Av­talsmöjligheten bör inte begränsas till att gälla endast i fråga om arbets­tagare med oregelbundet arbete. Den bör i stäUet avse semesterberäk­ningen över huvud taget. Jag föreslår därför att bestämmelserna görs dispositiva på det sättet att de medger avsteg genom avtal, som pä ar­betstagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorgani­sation,

12.3.3 Semesterledighetens förläggning

Enligt SemL är det arbetsgivaren som bestämmer angående förlägg­ningen av semestern. Något samråd är inte föreskrivet. I 10 § anges i form av en rekommendation till arbetsgivaren att semestem såvitt möj­ligt bör förläggas tiU sommartid. Arbetstagaren har å andra sidan rätt att fordra att semestern skall utgå i ett sammanhang. Genom denna uppläggning har man velat bana väg för förhandUngar mellan parterna.

Semesterlagarna i Danmark, Finland och Norge innehåller bestäm­melser om samråd. Lagarna innehåller även vissa bestämmelser om en datumbestämd semesterperiod.

Semesterkommittén understryker att parterna bör sträva efter att fast­ställa semestertiden i samförstånd. Det framlagda förslaget utgår från detta. I det sammanhanget hänvisar utredningen tiU arbetsrättskommit­téns förslag till lagstiftning om demokrati pä arbetsplatsen, som ger ar­betstagarsidan rätt att kräva avtal om inflytande på bl. a. semesterför-läggningsfrågor. Genom att parterna träffar kollektivavtal om ordningen för förläggning av semesterledighet får de enligt semesterkommittén möjlighet att välja den lösning som passar bäst på varje särskilt avtals­område. Vidare kan semesterfrågan samordnas med andra närliggande frågor, t. ex. frågan om arbetstidens förläggning. Kommittén menar vi­dare att den lokala arbetstagarorganisationens inflytande på semesterle­dighetens förläggning bör stärkas men att det får ankomma på partema att reglera formerna för inflytandet genom koUektivavtal. Ett sådant avtal kan exempelvis tänkas ge arbetstagarsidan rätt tiU samråd, veto­rätt, o. d. Kollektivavtalen om förläggning av semesterledighet bör en­ligt kommittén ta upp sådana frågor som förhandlingsordning, frister för framstäUande av semesterönskemål resp. underrättelse om semester­tiden och vad som skall gälla om parterna inte kan enas. Mot bakgrund av sådana resonemang föreslår man en uttrycklig bestämmelse om att tid för semesterledigheten skall fastställas efter överenskommelse mel­lan parterna.

I de faU då överenskommelse inte träffas och alltså arbetsgivaren be­slutar om semesterförläggningen skaU enUgt kommittén samråd äga rum med arbetstagaren. Kommittén anser att sådant samråd garanteras re­dan genom de regler om förhandlingsskyldighet som har föreslagits av arbetsrättskommittén i betänkandet (SOU 1975:1) Demokrati på ar-



Prop. 1976/77: 90                                                     99

betsplatsen. För att tillgodose ILO-konventionens krav på samråd även i fråga om sådana oorganiserade arbetstagare på vilka något avtal inte är tUlämpligt, föreslår kommittén emeUertid en uttrycklig bestämmelse om samrädsskyldighet,

I fråga om semesterledighetens förläggning under året anför kommit­tén, att det från rekreationssynpunkt är värdefuUt att huvuddelen av le­digheten utgår i en följd. Semesterkommittén anser det vara naturligt att knyta an till de nuvarande bestämmelserna, när semestern förlängs med en vecka. Enligt förslaget får arbetstagaren rätt till fyra veckors sammanhängande semesterledighet, medan den femte veckan skaU kun­na läggas ut mera fritt. Genom särsldlda bestämmelser föreslås möjlig­het att spara den femte veckan tiU en längre sammanhängande ledighet vid senare tidpunkt.

Kommittén anser att rekommendationen i gäUande lag om semesterns förläggning till sommaren bör skärpas och preciseras. Man föreslår i detta hänseende att minst fyra veckor av semesterledigheten skaU för­läggas under månaderna juni—augusti, om inte särskilda skäl hindrar det. Vad som skall anses vara särskilda skäl i detta sammanhang beror enligt kommittén ytterst på en avvägning meUan arbetstagarens önske­mål och intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan aUvarlig störning. Eftersom semestern är en förmån som skaU utnyttjas för vila och avkoppling, måste dock stor vikt fästas vid arbetstagarens önskemål. Arbetsgivaren anges vara skyldig att tåla vissa hinder i pro­duktionen eUer verksamheten för att tUImötesgå arbetstagarens önske­mål. Hänsyn till säkerheten pä arbetsplatsen och viktiga samhäUsintres-sen utgör enligt kommittén särsldlda skäl att förlägga semestern tiU an­nan tid än juni—augusti.

Under remissbehandlingen har från arbetstagarhåU riktats viss kritik mot kommitténs förslag beträffande ordningen för semesterförläggning­en. Enligt LO bör vid oenighet inte arbetsgivaren utan den lokala fack­liga organisationen avgöra när semestern skall utgå. TCO vUl för sm del stärka arbetstagarsidans stäUning genom att ålägga arbetsgivaren att till­mötesgå framställda krav angående semesterns förläggning, om inte syn­nerliga skäl föranleder annat.

De remissinstanser som särskUt har kommenterat förslaget att minst fyra av semesterveckoma skaU utgå under tiden juni—augusti ställer sig i allmänhet avvisande till detta. Såväl postverket som televerket och SJ anser att förslaget medför svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Den förstnämnda remissinstansen pekar på att möjligheterna totalt sett att minska verksamheten under semestern är begränsade, varför särskil­da skäl enligt dess menmg måste anses föreligga. Enligt SJ förstärks svå­righeterna att koncentrera sommarsemestrarna tUl den angivna tiden ge­nom att verket av tekniska skäl och säkerhetsskäl i betydande grad krä­ver utbUdad personal. Även SAF och bankinstitutens arbetsgivareorga-



Prop. 1976/77: 90                                                    100

nisation finner förslaget oacceptabelt. Som alternativ anges perioderna maj—september resp. 15 maj—15 september.

Arbetstagarnas inflytande på frågor om semesterutläggningen utgör endast en del av det komplex som medbestämmandet i arbetslivet utgör. I dessa frågor har riksdagen nyligen tagit ställning på grundval av prop, (1975/76: 105) med förslag tUl arbetsrättsreform m. m. (InU 45, rskr 404). Den nya lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet syftar till att främja kollektivavtal om medbestämmanderätt för de anstäUda, Arbetstagarinflytandet skall kunna göras gäUande i aUa frågor som rör förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I det nu nämnda lagstiftningsärendet togs särskilt upp tUI behandling frågan med vilka medel medbestämmanderätten borde garanteras. En möjlighet var att i lag närmare reglera arbetstagarsidans inflytande, t. ex. genom regler om självbestämmanderätt för de anställda i vissa for­mer, på vissa vUlkor och inom vissa ramar. Övervägandena ledde emel­lertid fram till att frågan om sådan lagstiftning — med visst undantag — tiUs vidare borde skjutas på framtiden. Ett av skälen tiU detta var att en detaljreglering riskerar att bU svårtillämpad och stel samt att den lätt kan bli ett hinder mot fortsatt utveckling. Frågor som rör möjUghetema att direkt i lag införa regler om bestämmanderätt för de anställda är f. n. föremål för fortsatt utredning.

Den lösning som tiUs vidare har valts i avvaktan på resultatet av på­gående utredningsarbete innebär i stäUet, att lagen skapar möjlighet för överenskommelser meUan parterna i inflytandefrågor. Enligt 32 § lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet gäUer meUan parter som träffar koUektivavtal om löner och aUmänna anstäUningsvillkor att, om arbetstagarparten begär det, kollektivavtal bör träffas även om medbe­stämmanderätt i bl. a. frågor om ledningen och fördelningen av arbetet. Däri innefattas också frågor om semesterns förläggning Uksom om för­läggningen av arbetstiden över huvud taget. Arbetstagarsidans ställning i förhandlingar med arbetsgivarsidan har vidare underbyggts genom be­stämmelserna om s. k. kvarlevande stridsrätt i 44 § medbestämmande­lagen.

Jag har uppehållit mig vid dessa frågor därför att de ställningstagan­den som har skett i prop. 1975/76:105 får betydelse för regleringen i semesterlagstiftningen av arbetstagarsidans inflytande på semesterutlägg­ningen. Det bör sålunda mot bakgrund av vad jag nu har anfört inte i den nya semesterlagen tas in bestämmelser som ger de anställda själv­bestämmanderätt vid oenighet eUer som anger att arbetsgivaren, om det inte föreligger synnerliga skäl mot detta, skall efterkomma de anställ­das semesterönskemål.

Semesterlagen bör däremot ge uttryck för tanken att semesterutlägg-ningsfrågor i första hand bör lösas genom överenskommelse meUan par­terna. Som jag redan har nämnt faUer avtal om inflytande för arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                    101

tagarsidan över scmesterförläggningen inom området för medbestäm­mandelagens regler i 32 § om medbestämmande genom koUektivavtal. Vidare bör skyldighet till samråd aUtid föreligga. En sådan ordning gäl­ler i övriga nordiska länder och förutsätts även i ILO-konventionen an­gående semester. Det förfarande som blir tiUämpligt beror bl. a. på om organisation som är förhandlingsberättigad enligt 11 § medbestämman­delagen finns. I normalfallet bör förhandlingar angående semesterför­läggningen ske i den ordmng som anges i 11, 13 och 14 §§ medbestäm­mandelagen. Där sådana förhandlingar mte skall äga rum, bör arbets­givaren i stället ha skyldighet att samråda med den berörda arbetstaga­ren. För det fall medbestämmanderättsavtal saknas och överenskom­melse om semesterutiäggningen inte kan nås vid de förhandlingar eller det samråd som nu nämnts, bör i lagen även i fortsättningen anges att arbetsgivaren bestämmer om semesterledighetens förläggning samt före­skrivas den underrättelsetid som arbetsgivaren skall iaktta.

Vad slutligen gäller frågan om semesterledighetens förläggnmg under året, delar jag kommitténs uppfattning att en skärpning och precisering av bestämmelserna bör komma tiU stånd. Önskemålet från arbetstagar­nas sida att få ut ledigheten under sommartid har enligt min mening så­dan tyngd, att det bör ges ett direkt lagstöd. Samtidigt står det emeller­tid klart, att det i många faU är svårt och ibland omöjligt att ge aUa ar­betstagare fyra veckors ledighet under de egentliga sommarmånaderna juni—augusti. Undantag bör därför vara möjliga när särsldlda skäl fö­religger. Att generellt ange när den legala semestertiden får frångås lå­ter sig inte göra. I specialmotiveringen tar jag på nytt upp denna fråga.

1963 års SemL innehåUer i 10 § en bestämmelse om rätt att från se­mester avräkna sjukdomstid samt annan tid som är privilegierad i se­mesterhänseende. Bestämmelserna bör i sak föras över till den nya la­gen. Arbetstagaren bör således från semesterledighet få avräkna sjuk­domstid. Vidare bör annan frånvarotid få avräknas i de faU och i den utsträckning som ledigheten är semesterlönegrundande. Även nuvarande bestämmelser om rätt att senare i ett sammanhang få ut motsvarande semesterledighet bör överföras tiU den nya lagen.

Slutligen viU jag i detta sammanhang ta upp en särskild fråga som har aktualiserats av semesterkommittén, nämligen frågan om förläggning av semesterledighet till uppsägnmgstid. SemL medger att arbetsgivaren lägger ut intjänad semester under uppsägningstid. Detta får dock ske endast under det år då semestem skaU utgå dvs., om lagens kvalifika­tionsregler följs, under året efter kvaUfikationsåret.

Enligt 11 § anställningsskyddslagen gäller en ömsesidig uppsägnings­tid av minst en månad. Vid uppsägning från arbetsgivarens sida för­längs uppsägningstiden enligt 11 § andra stycket om arbetstagaren kan åberopa en viss anställningstid och samtidigt har uppnått en viss ålder. Den längsta uppsägningstiden enligt lagen andra stycket är sex månader.



Prop. 1976/77: 90                                                    102

och gäller för arbetstagare som vid uppsägningen har fyllt 45 år. Reg­lerna om uppsägningstid kan frångås genom avtal. En särskild regel har förts in i 10 § andra stycket med tanke på det faU dä arbetstagaren har semester när uppsägning sker. Uppsägning skall då anses ha skett tidi­gast dagen efter den då semestem upphörde.

Semesterkommittén framhåller att syftet med uppsägningstiden är att arbetstagaren skall få rådmm för att söka en ny anställning utan att be­höva råka ut för inkomstminskning. Om semester förläggs till uppsäg­ningstid, inskränks enligt kommittén det skydd för anställningen som uppsägningstiden garanterar. Det gäUer främst vid uppsägning från ar­betsgivarens sida, om uppsägningstiden är kort. Semester under uppsäg­ningstid minskar också i viss mån arbetstagarens möjUghet att utnyttja semesterledigheten för vila och avkoppling. Kommittén vUl emeUertid inte föreslå något genereUt förbud mot att förlägga semesterledighet till uppsägningstid. Däremot föreslås en regel enligt vUken den del av upp­sägningstiden som återstår när semesterledigheten börjar förskjuts med det antal dagar som semesterledigheten omfattar. Det blir alltså fråga om ett avbrott i uppsägningstiden. Den tid av semesterledigheten som sammanfaUer med uppsägningstid skaU enhgt förslaget inte anses som uppsägningstid, vilket bl. a. innebär att reglerna i 12—14 §§ anställnings­skyddslagen enhgt förslaget inte gäUer under den tiden. Vid längre upp­sägningstider minskar behovet av skydd för semesterledighet. Bestäm­melsen föreslås därför gäUa endast vid uppsägningstider upp tiU och med sex månader. Vidare gäller bestämmelsen endast vid uppsägning frän arbetsgivarens sida.

Endast några få remissinstanser har yttrat sig över förslaget. Såväl Landstingsförbundet som Svenska kommunförbundet och SAF ställer sig kritiska till det. Enligt dem bör, om förslaget skulle genomföras, i vart fall begränsning ske till de fall då uppsägningstiden är två månader eller kortare.

För egen del viU jag anföra följande. Genom anställningsskyddslagen har arbetstagarna garanterats en viss minsta uppsägningstid som varie­rar meUan en och sex månader beroende på ålder och anställningstid. Under uppsägningstiden är arbetstagaren i vanlig ordning skyldig att ut­föra arbete. Arbetstagaren har emellertid rätt tUl ledighet med bibehåll­na anställningsförmåner i den utsträckning som skäUgen fordras för att han skall kunna besöka arbetsförmedUngen eUer annars söka arbete. Ar­betstagaren har i och för sig ingen rätt att vara kvar i sitt arbete under uppsägningstiden. Det är arbetsgivaren som avgör detta. Han är i stället garanterad lön under den tiden. Syftet med bestämmelserna är, som kommittén har anfört, att arbetstagaren skall få rådrum för att söka ny anställning utan att råka ut för löneminskning. Bestämmelsernas karak­tär av garantiregler framgår bl. a. av att arbetsgivaren får göra avdrag från uppsägningslönen med den inkomst som arbetstagaren under upp-



Prop. 1976/77: 90                                                    103

sägningstiden haft i annan anstäUning. Enligt gällande rätt möter som jag nämnt inget hinder mot att den under året utgående semestern läggs ut under uppsägningstiden.

Jag delar semesterkommitténs uppfattning, att semesterförläggning under uppsägningstid på ett olyckligt sätt kan minska det skydd som uppsägningsbestämmelserna ger. Detta gäller i vart fall när uppsägnings­tiden är kort. Semesterutläggning under kortare uppsägningstid framstår som särskilt stötande, när den sker under annan tid än den vanliga se­mestertiden. Det kan emellertid tänkas fall då arbetstagaren önskar få ut sin semesterledighet under uppsägningstiden. Han kan vilja disponera sin tid på ett friare sätt än vad som är möjligt under uppsägningstid, t. ex. för en resa. Detta gäller inte minst om han har sagts upp under sommaren. Humvida arbetstagaren vill utnyttja semesterledigheten eUer inte hänger naturligtvis också samman med om han är slcyldig att under uppsägningstiden utföra arbete i anställningen eUer med arbetsgivarens medgivande kan fritt disponera sin tid. Arbetstagaren måste därför all­tid ha rätt att ta ut semesterledigheten under uppsägningstid och detta även om den inte är förenad med semesterlön.

Av vad jag nu har anfört framgår, att jag i likhet med kommittén an­ser behov föreligga av ett förbud i den nya semesterlagen mot utlägg­ning av semester under uppsägningstid utan arbetstagarens samtycke. Ett förbud mot semesterutläggning under uppsägningstid skuUe emeller­tid enligt min mening kunna åstadkomm.as på enklare sätt än genom att låta uppsägningstiden eller del av denna uppskjutas till dess semester­ledigheten har ägt rum. Den föreslagna bestämmelsen medför vidare komplikationer i samband med arbetsgivares konkurs. I stäUet föreslår jag en bestämmelse av innebörd att semesterledighet inte utan arbetsta­garens medgivande får förläggas till uppsägningstid, i den mån denna inte överstiger sex månader. Har semesterledighet redan lagts ut när uppsägning sker, bör arbetstagaren ges rätt att fordra att semesterför­läggningen upphävs i den mån den ledigheten sammanfaller med upp­sägningstiden. I sådant faU får arbetstagaren vid anställningens upphö­rande ut semesterersättning i stäUet för den semesterlön som han har tjänat in men inte fått ut. Bestämmelserna bÖr enligt min mening gälla oavsett om uppsägning sker från arbetsgivarens eller arbetstagarens sida.

12.3.4 Rätten till obetald semesterledighet

Jag har tidigare föreslagit att rätten tiU semesterledighet inte skall för­utsätta föregående anställning, medan däremot semesterlönen skall be-rälaias på inkomsten under det s. k. intjänandeåret. En arbetstagare som inte har tjänat in full semesterlön kominer att i större eller mindre utsträckning ha rätt till obetald semesterledighet. Jag har vidare (12.3.1) angett hur antalet betalda och obetalda semesterdagar bör beräknas. I detta sammanhang avser jag att närmare gå in på de särbestämmelser



Prop. 1976/77: 90                                                    104

som bör gälla för sådan semesterledighet som inte är förenad med lön. De frågor som därvid tiUdrar sig uppmärksamhet avser bl. a. ledighetens längd, utläggning av obetald semesterledighet samt arbetstagares rätt att avstå från sådan ledighet. TiU detta kommer att obetald semesterledig­het inte bör kunna sparas. TiU den frågan återkonuner jag senare.

Den ordning som semesterkommittén har föreslagit innebär i huvud­sak följande. Semesterledigheten utgör fem veckor. Den som anställs först sedan halva semesteråret har förflutit — dvs. efter den 31 oktober får dock inte rätt till obetald ledighet under det semesteråret. Arbets­givaren skall för varje arbetstagare lägga ut såväl betald som obetald semesterledighet. Till den betalda ledigheten hänförs även tid för vilken särsldld semesterlön har intjänats i annan anställning. Arbetstagaren be­höver å andra sidan endast utnyttja sådan ledighet som är förenad med semesterlön. Antalet betalda semesterdagar kan faststäUas först sedan intjänandeåret har löpt ut och sedan uppgift om tid för vUken särskild semesterlön har utgått har erhåUits från RFV. Eftersom semesterledig­heten vid den tidpunkten redan är utlagd, ges arbetstagaren rätt att med kortare tids underrättelsepUkt avstå från den del av ledigheten som är obetald. Fristen har föreslagits tiU en månad eller, i vissa faU, två vec­kor. Har arbetstagaren inte begagnat sig av rätten att avstå från obetald ledighet före fristens utgång, blir han bunden vid ett avtal om utlägg­ning av obetald semesterledighet. Utnyttjar han däremot sin rätt att av­stå och kan arbetsgivaren inte erbjuda honom arbete, blir det fråga om permittéring. De i betänkandet föreslagna bestämmelserna skall ses i be­lysning av att underrättelsetiden för arbetsgivaren i fråga om semester­utläggningen har föreslagits till i princip tre månader.

Som jag förut har nämnt godtar remissinstanserna principen att själva semesterledigheten inte behöver tjänas in. I några remissyttranden före­slås dock begränsningar av rätten till obetald semesterledighet. Postver­ket och SAV anser att undantag bör göras för arbetstagare som är tiU-fälligt anställd. Gränsen föreslås satt vid en anställningstid på tre måna­der. Landstingsförbimdet och Svenska kommunförbundet pekar pä det förhållandet att rätten till obetald semesterledighet enligt förslaget gäl­ler även för anställning som avser endast ett vikariat för ordinarie ar­betstagare exempelvis i samband med semester eller vid havandeskaps­ledighet. Under vikariens semester kommer därför arbetsgivaren att få anstäUa en vikarie för vikarien, om arbetet måste fortgå under den tid då vikarien tar ut obetald semesterledighet. Hur de föreslagna och i rea­liteten tvingande och skadeståndssanktionerade förläggningsbestämmel­serna därvid skaU fungera ter sig för förbunden mycket ovisst. SAF an­ser det inte vara godtagbart att en arbetstagare som vinner anstäUning i oktober skall kunna göra anspråk på 25 dagars ledighet i början på följande år samtidigt som han under samma kalenderår blir berättigad tiU ytterligare 25 dagars ledighet.



Prop. 1976/77: 90                                                    105

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet pekar på den tröskeleffekt som uppstår beroende på om anstäUning sker före eUer efter den 31 ok­tober. Fakulteten menar att rätten för arbetstagaren att av valfri arbets­givare kräva semesterledighet även under "onormal" semestertid går längre än vad som är nödvändigt för att säkra femveckorsledighet åt alla arbetstagare. Fakulteten anser att man borde överväga att låta ar­betsgivarens plikt att lägga ut semester under tiden juni—augusti mot­svaras av en plikt för arbetstagaren att ta ut ledigheten under denna tid, om han vill göra anspråk på rätt till obetald semesterledighet under det första anställningsåret. Svensk Industriförening fruktar att förslaget kan verka negativt på arbetsgivarens benägenhet att anstäUa arbetskraft un­der perioden den 1 maj—31 oktober. Eftersom bl. a. skolavslutningen vanUgtvis infaUer under denna period skulle detta kunna drabba rekry­teringen av yngre arbetskraft på ett olyckligt sätt. Många praktiska olä­genheter skulle enligt föreningen kunna lösas, om det överläts åt arbets­marknadens parter att i kollektivavtal fritt komma överens om förfo­gandet över denna rättighet. Även Försäkringskassornas förhandlings­organisation ställer sig tveksam till en lagstiftad rätt tiU fuUt antal se­mesterdagar för så kort anställningstid som sex månader. Enligt orga­nisationens mening vore det rimligare att anställningstiden proportio­nellt bestämde semesterledighetens längd. En proportionell beräkning förordas även av Banldnstitutens arbetsgivareorganisation. Denna före­slår en differentiering på följande sätt av semesterledighetens längd un­der det första semesteråret. Vid ett bibehåUande av brutet intjänandeår bör för den som börjar sin anställning under tiden den 1 maj—-31 au­gusti utgå fem veckors ledighet fram tiU den 1 maj påföljande är. Den som anställs den 1 september—31 oktober bör ha rätt tiU två veckors ledighet och den som anställs efter den 31 oktober bör inte vara berät­tigad till någon ledighet fram tUl 1 maj påföljande år. A andra sidan sä­ger sig TCO inte kunna acceptera kravet att arbetstagaren skaU ha an­ställts senast den 31 oktober under semesteråret för att få rätt till obe­tald semesterledighet. I stället föreslår TCO att tidpunkten flyttas tUl den 1 januari.

För egen del har jag viss förståelse för de synpunkter som har förts fram om en begränsning i vissa fall av rätten tiU obetald semesterledig­het. Genom att ge arbetstagare rätt till semesterledighet utan krav på intjänande uppnås fördelar främst för deltids- och korttidsanstäUda. Ar­betstidsförläggningen för dessa grupper av arbetstagare kommer nämli­gen med en sådan ordning att sakna betydelse för semesterledighetens längd. Även för nyanställda erhålls fördelar. För att uppnå dessa för­bättringar är det emeUertid inte nödvändigt att arbetstagare som an­ställs först långt in på semesteråret skall ha kvar en rätt tiU fem veckors ledighet. Rätten tiU semesterledighet utan lön redan under det semes­terår då anställningen sker bör också enligt min mening förses med vis-



Prop. 1976/77: 90                                                    106

sa begränsningar. Dess största betydelse Ugger, som har påpekats under remissbehandUngen, i att arbetstagaren får rätt till ledighet utan krav på intjänande under den tid av året då semesterledighet i allmänhet utgår, dvs. under sommaren. När en arbetstagare byter anställning under hös­ten utan att ha tagit ut ledigheten tidigare torde i många fall ledighet kunna ordnas i tiden mellan anstäUningarna. Det får f. ö. i dessa fall anses rimligt att rätten till ledighet begagnas redan under den normala semestertiden och inte tas ut hos den nye arbetsgivaren. Jag anser det inte heller vara befogat att arbetstagaren skaU kunna under påföljande kalenderår ta ut 25 dagars obetald ledighet tiUsammans med de 25 se­mesterdagar som utgår under det då inledda semesteråret.

De begränsningar som skall gälla bör enhgt min mening inte i första hand bestämmas utifrån den tidpunkt under semesteråret då anställning­en sker. Vägledande bör i stäUet vara att semesterledighetens värde är mest framträdande under den normala semesterperioden. Vad jag nu har sagt motsäger inte att det kan vara värdefullt för den nyanstäUde att ha kvar rätten till en viss kortare obetald semesterledighet även under åter­stoden av semesteråret.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att den som an­ställs senast den 31 juU skaU ha rätt till fuUa 25 dagars semesterledighet under samma semesterår. Vid anställning senare under semesteråret re­duceras den obetalda semesterledighet som arbetstagaren har rätt till. Sker anställning under tiden den 1 augusti—30 september bör ledighe­ten utgöra 10 dagar, dvs. två veckor. Vid anställning den 1 oktober el­ler senare bör arbetstagaren under återstående tid av semesteråret ha rätt till 5 dagars semesterledighet, som han kan utnyttja exempelvis för se­mester i anslutning till det skollov som infaller i början av kalenderåret.

Vad jag nu har föreslagit bör emellertid inte gäUa utan inskränkning. Några remissinstanser har som framgått pekat på de komplikationer som uppstår, om rätten till obetald semesterledighet skall gäUa även vid tillfälliga korttidsanstäUningar och vikariat. Jag kan instämma i detta. Anställs en arbetstagare som vikarie under någon eUer några månader eUer i övrigt för en på liknande sätt tidsbegränsad arbetsuppgift, fram­står det inte sällan som orimUgt att han samtidigt skall kunna ta ut se­mesterledighet under en stor del av denna tid, I praktiken Ugger det i allmänhet inte heller i arbetstagarens intresse att utnyttja ledighetsrätten i dessa faU, Den senare synpunkten skulle i och för sig kunna innebära att frågan inte behöver regleras i lag. Jag anser emellertid att en be­stämmelse bör införas i klarhetens intresse. I lagen bör därför enUgt min mening föreskrivas att den som anställs för viss tid, viss säsong eller visst arbete har rätt till semesterledighet endast om avtalet avser eller anställningen varar längre tid än tre månader. Det torde inte finnas an­ledning att räkna med att arbetsgivarna missbmkar bestämmelsen genom att i ökad utsträckning medge endast tiUfälliga anstäUningar. I detta hän-



Prop. 1976/77: 90                                                    107

seende finns f. ö. särskilda skyddsregler i 5 § anstäUningsskyddslagen. Den föreslagna bestämmelsen begränsar inte rätten tUl semesterersätt­ning.

I några remissyttranden tas upp frågan om utläggning av obetald se­mesterledighet. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet fö­reslår tiU skillnad från kommittén, att arbetsgivaren skall vara skyldig att självmant lägga ut endast sådan semesterledighet för vilken arbets­tagaren har tjänat in lön hos samma arbetsgivare, Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation (KAB) fö­reslår att arbetstagaren uttryckligen åläggs skyldighet att vid de över­läggningar som föregår eventuell överenskommelse om semesterutiägg-ning slutgUtigt ange, om han önskar att obetald semestertid skaU läg­gas ut.

Nära samband med denna fråga har arbetstagarens rätt att med kort varsel avstå från den uUagda obetalda ledigheten. ÅtskiUiga remissin­stanser menar att en sådan ordning medför betydande planeringssvärig-heter. SAF pekar på att rätten tUl ledighet för arbetstagaren motsvaras av en skyldighet för arbetsgivaren som denne i sin planering har att rät­ta sig efter och som medför att verksamheten ligger nere och medför kostnader. I de fall då semesterstängning tUlämpas är det enUgt SAF praktiskt omöjligt för arbetsgivaren och inte heUer rimligt att denne med kort varsel skall bereda arbete åt den anställde i den utsträckning denne väljer. Rätten till ledighet bör enligt föreningen svara mot en skyldighet att ta emot ledighet i den män inte överenskommelse träffas om annat.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet understryker att semesterlistan på arbetsplatsen redan är faststäUd vid den tidpunkt då avstående får ske samt att svårigheter uppkommer inte minst på en ar­betsplats, där semesterlistans innehåU innefattar en redan gjord avväg­ning av olika arbetstagares enskilda önskemål. Andra remissinstanser påpekar att arbetsgivaren som regel har fått vidta omfattande förbere­delser med att anstäUa vikarie m. m, som kanske på grund av bestäm­melserna i lagen om anställningsskydd inte går att ändra. Vidare måste arbetsgivaren vid praktikarbete i god tid kunna planera praktikantens utbildning utan plötsliga och omfattande avbrott på grund av semester­ledighet. En remissinstans, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), framhåUer att de anställda genom sina fackUga representanter snart får förstärkt förhandlingsrätt i dessa frågor genom lagen om med­bestämmande i arbetslivet. Det kan då enUgt organisationen inte vara rimligt att man i dessa förhandUngar gemensamt skall besluta något som sedan varje enskild arbetstagare kan riva upp. För att förhandhngama över huvud skall vara meningsfyUda måste man ha uppgift om de an-stäUdas semesterönskemål. Det är enligt SHIO rimligt att arbetstagarna samtidigt får lämna ett slutgiltigt besked om de inte vill utnyttja hela semestern.



Prop. 1976/77: 90                                                    108

Bland de ytterligare synpunkter som har förts fram i detta samman­hang viU jag nämna, att några remissinstanser förutsätter att arbetsgi­vare och arbetstagare skaU ha rätt att träffa bindande överenskommelse om utnyttjandet av rätten tiU obetald semesterledighet samt att kollek­tivavtalsreglering skaU vara möjUg i nu berörda frågor.

De förslag som semesterkommittén har fört fram i fråga om utlägg­ningen av den obetalda semesterledigheten och arbetstagares rätt att av­stå från ledighet har delvis sin gmnd i det föreslagna fondsystemet. Med hänsyn tiU att uppgifter om semestergmndande frånvaro enligt förslaget skulle komma arbetsgivaren tUlhanda först i juni månad och med tanke på att omfattningen av den betalda semesterledigheten först då kunde konstateras, återstod inte någon annan möjUghet än att låta arbetsgiva­ren lägga ut hela femveckorsledigheten och ge arbetstagaren rätt att se­ nare avstå från obetald ledighet. Nödvändigheten härav förstärktes ge­nom att arbetsgivaren föreslogs ålagd en underrättelsetid om tre måna­der. Samtidigt framstår det emellertid som odiskutabelt, att den före­slagna ordningen i hög grad försvårar semesterplaneringen, till nackdel inte bara för arbetsgivarna utan även för arbetstagarna. Om i stäUet, som jag har föreslagit, arbetsgivarna även i fortsättningen svarar för den semesterlön som intjänas under semesterlönegrundande frånvarotid och dessutom intjänandeåret utgår den 31 mars, blir situationen en annan.

Jag har redan tidigare framhållit att arbetstagarens rätt tUl betald semesterledighet och rätten tiU obetald semesterledighet inte i alla hän­seenden kan eller bör regleras på samma sätt, med hänsyn främst till rättigheternas olika vikt för arbetstagaren. Rätten till betald semester­ledighet, dvs, vad som motsvarar semester enligt gäUande lag, bör arbets­tagaren inte heller i framtiden kunna genom avtal efterge. Däremot är det enligt min mening rimligt att betrakta rätten till obetald semester­ledighet som en förmån vUken arbetstagaren i betydande utsträckning får disponera över. Arbetstagaren kan ofta ha ett direkt intresse av att inte utnyttja ledighetsrätten med hänsyn till att han är i behov av inkomster. Av särskild betydelse är i detta sammanhang, att arbetstagare som är permitterade enligt 21 § anställningsskyddslagen har tillförsäk­rats rätt till pérmitteringslön efter viss tids permittéring. I det faUet är det av vikt för arbetstagaren att kuima underlåta att ta ut obetald semesterledighet, I annat fall skulle han kunna gå miste om rätten till pérmitteringslön.

Vad jag nu har sagt innebär, att det fiims en grundläggande skillnad i kvalitet mellan de båda slagen av semesterledighet. En rimlig konse­kvens av detta är enligt min mening, att arbetstagare bör kunna fritt avstå från sådan obetald ledighet som ännu inte har lagts ut. Även om risk finns för att arbetstagaren i vissa fall kan komma att utsättas för påtryckningar i sådant syfte, menar jag, i likhet med flera remissinstan­ser, att bindande överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                   109

tagaren rimligen måste kunna träffas i fråga om den obetalda ledig­heten. En sådan möjUghet kan f, ö. ibland vara avgörande för arbets­tagarens möjlighet att få viss anställning.

Jag föreslår mot bakgrunden av vad jag nu har anfört att i lagen tas in en uttrycklig bestämmelse om att arbetstagare skall kunna träffa överenskommelse med arbetsgivaren om avstående från rätten tiU obe­tald semesterledighet. En uttrycklig regel nödvändiggörs av det förhål­landet, att den föreslagna lagen i likhet med SemL i princip är tving­ande till arbetstagarnas förmån.

Vad jag nu har föreslagit bildar utgångspunkt för den ordning som enligt min mening bör gälla i fråga om utläggning av obetald semester­ledighet. I princip bör sådan ledighet läggas ut endast i de faU då arbetstagaren önskar det. Jag har emeUertid inte kuimat stanna vid en ordning som skulle innebära, att ledigheten läggs ut endast på arbets­tagarens begäran. Denna skuUe nämligen fä tUl följd att arbetstagaren skulle kunna gå miste om obetald semesterledighet till följd av bristande kunskap om sin rätt tiU sådan semesterledighet. Det bör i princip åligga arbetsgivaren att se tUl att semesterledighet läggs ut, om annat inte har avtalats. Genom att arbetstagaren får rätt att med bindande verkan disponera över rätten tiU obetald semesterledighet blir det emeUertid möjligt för arbetsgivaren och arbetstagaren att vid varje tidpunkt träffa avtal beträffande ledigheten. Arbetstagaren kan avstå frän denna vid anställningstUlfället eUer senare. I syfte att åstadkomma klarhet mellan parterna beträffande utnyttjandet av ledigheten bör enligt min mening arbetstagaren vara skyldig att på arbetsgivarens begäran lämna besked, huruvida han under semesteråret vill få ut ledigheten eller avstår från denna. I den män arbetstagaren vid sådan förfrågan förklarar sig inte avstå från rätten tiU ledighet, bör denna läggas ut enligt de bestämmelser som annars gäller för semesterförläggning. I sådant fall skall arbetstaga­ren i princip inte kunna senare ensidigt avstå från ledigheten. Undantag bör gälla när arbetsgivaren beslutar om permittéring, som arbetstagaren inte hade någon anledmng att räkna med när han lämnade beskedet. Undantaget hänger samman med att arbetstagaren atmars skulle Icunna gå miste om sin rätt tUl pérmitteringslön enligt 21 § anställningsskydds­lagen. Till denna fråga återkommer jag. Har däremot arbetsgivaren lagt ut obetald semesterledighet utan att göra sig underrättad om arbets­tagarens önskemål, bör denne även i övrigt ha rätt att avstå från ledigheten.

Genom den ordning som jag nu har föreslagit blir det alltid möjUgt att senast i samband med semesterplaneringen klarlägga i vad mån obetald semesterledighet skaU läggas ut för en arbetstagare. Vid detta tillfälle skall ju, som jag tidigare har nämnt, arbetsgivaren efterhöra arbetstagarens semesterönskemål.

Som jag nyss har nämnt är utläggning av obetald semesterledighet för



Prop. 1976/77: 90                                                    110

arbetstagare som önskar utfå ledigheten bindande för denne på samma sätt som gäller vid utiäggning av annan semester. Som också nämnts måste emellertid i en viss situation undantag göras från arbetstagarens bundenhet av överenskommelse om uttag av obetald ledighet. Enligt 21 § anställningsskyddslagen har arbetstagare, som under anställningstiden har varit permitterad mer än två veckor i följd eUer under sanunanlagt mer än 30 dagar imder samma kalenderår, rätt tUl lön och andra an-stäUningsförmäner för överskjutande tid. Undantag görs för det fall permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller annars till följd av sin natur inte sammanhängande. Sådan tid för vilken pér­mitteringslön utgår jämställs med arbetad tid vid tUlämpning av annan lag som ger rätt tUl anställningsförmån för arbetad tid.

Permittéring kan tUlgripas av flera skäl. Orsaken kan vara bristande avsättningsmöjligheter för företagets produkter eUer bristande lönsamhet över huvud. Uteblivna leveranser kan föranleda permittéring. Vid sidan av permittéring av nu nämnt slag, som hänger samman med ekonomiska svårigheter för företaget, förekommer ett annat slag av permittéring. En arbetstagare med ännu inte intjänad semesterrätt, som i samband med semesterstängning inte erbjuds arbete, torde sålunda få betraktas som permitterad i lagens mening och kan alltså efter 14 dagars semester-stängning komma i åtnjutande av pérmitteringslön enligt 21 §, Med stöd av trettiodagarsregeln i samma lagmm kan detta inträffa tidigare. Däremot utgår inte någon pérmitteringslön enUgt gällande permitterings-löneavtal i detta faU, Om den anställde inte kan sysselsättas under se-mesterstängningsperioden, kan avtal träffas om att i stället för 21 § till-lämpa semesterlagens eller kollektivavtalens regler om s, k, förskotts­semester eller att arbetstagaren skall få tjänstledighet för att på det sättet ta ut en semester som han har tjänat in genom semesterersättning från en tidigare anställning.

Om en arbetstagare vid inträffad permittéring skulle utan undantag vara bunden av beslut om utläggning av sådan obetald semesterledighet som han har önskat att få ut, skuUe han kunna gå miste om de förmåner som han för närvarande enligt anställningsskyddslagen erhåller vid per­mittéring. En sådan ordning bör inte få gälla genereUt, I detta hän­seende bör enligt min mening särskild betydelse tillmätas frågan huru­vida arbetstagaren hade möjlighet att förutse permitteringssituationen när han begärde att få ut ledigheten. Var så inte fallet, har en så viktig förutsättning för arbetstagarens stäUningstagande brustit att starka skäl talar för att låta honom rygga sin tidigare ståndpunkt, Humvida detta faktiskt sker eller inte hänger givetvis samman med bl, a,, att arbets­tagaren under permitteringstiden står tUl arbetsgivarens förfogande, me­dan han genom utnyttjande av rätten tiU obetald semesterledighet är fri att disponera sin tid efter gottfinnande för exempelvis vistelse tiUsam­mans med familjen pä annan ort. Har arbetstagaren däremot av arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                   Hl

givaren eller på annat sätt upplysts om att företaget tillämpar semester­stängning men har han ändå önskat få ut den obetalda ledigheten, bör beslutet inte senare få ryggas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att i lagen tas in en bestämmelse enligt vUken arbetstagare vid inträffad permittéring får avstå frän utlagd, obetald semesterledighet, om arbetstagaren inte hade anledning räkna med permitteringen när han gav beskedet att han avsåg att utnyttja semesterdagarna. Med en sådan utformning medför bestäm­melsen att arbetsgivare som tillämpar semesterstängning kan förebygga att arbetstagare vid semesteruppehället avstår från ledighet som han tidigare har begärt att få ut. Det sker enklast genom att arbetstagaren i samband med att besked begärs upplyses om att semesterstängning kommer att äga rum. Underlåter arbetsgivaren att lämna sådan informa­tion, blir han nödsakad att visa att arbetstagaren ändå hade anledning att räkna med semesterstängningen.

Vid permittéring i andra faU torde bestämmelsen normalt få till följd att rätt föreUgger för arbetstagaren att avstå från ledigheten. Arbets­tagaren bör emellertid i allmänhet vara skyldig att iaktta viss kortare underrättelsefrist där detta är möjligt. Jag återkommer i specialmotive­ringen tUl frågan om reglernas närmare utformning.

12.3.5 Underrättelse om semesterledighet

Enligt 11 § 1963 års SemL skaU arbetsgivaren i god tid före semesterns början på lämpligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden för semestern. Underrättelse bör lämnas såvitt möjligt en månad före semesterns bör­jan och får inte i något fall ges senare än 14 dagar dessförinnan.

Semesterkommittén understryker att båda parterna i allmänhet har ett gemensamt intresse av att tiden för semesterledigheten faststäUs i god tid. Detta sker också i stor utsträckning inom t. ex, industrin, där semes­terledigheten brukar bestämmas halvårsvis i förväg. I betänkandet fram­hålls att arbetstagarna behöver få reda på ledigheten förhållandevis tidigt för att kunna planera semestern sä att den ger bästa utbyte i form av vUa och avkoppling. Från den synpunkten anges den nuvarande minsta tiden på fjorton dagar vara alltför kort. Kommittén anser att det finns ett klart behov av en förlängning av denna. Frågan om underrättelse­tidens längd sägs i betänkandet vara en fråga om avvägning mellan arbetstagarens önskemål om att få reda pä semesterledigheten i god tid och arbetsgivarens intresse av att planera verksamheten. Eftersom semes­ter i regel är en intjänad anställningsförmån, bör enligt konunittén stor vikt fästas vid arbetstagarnas önskemål. Enligt förslaget skaU arbets­givaren underrätta om semestertiden senast tre månader i förväg i de fall han ensam bestämmer tiden för semesterledigheten, om inte särskUda skäl hindrar det,

I betänkandet ges exempel på vad som skall anses utgöra särskilda



Prop. 1976/77: 90                                                    112

skäl. Det kan sålunda vara omöjligt för arbetsgivaren att iaktta tre­månadersfristen, exempelvis om arbetstagaren anställs inom tre månader före en semesterstängning av företaget. Omständigheter som hör samman med produktionen sägs endast undantagsvis vara särskilda skäl för arbetsgivaren att vänta med att bestämma semestertiden. Detta är emel­lertid fallet då fara föreligger för betydande produktionsstörningar. Rena säkerhetsintressen kan också utgöra särskilda skäl för arbetsgivaren att underrätta om ledigheten med kortare frist än tre månader. Viktiga samhällsintressen, t. ex. att sjukvårdens behov kan upprätthåUas, kan också motivera den kortare underrättelsetiden. Underrättelse om tid för semesterledighet skall enligt betänkandet alltid lämnas minst en månad före semesterledighetens början, om inte arbetstagaren medger att ta ut semester med kortare varsel.

Den föreslagna underrättelsetiden för arbetsgivaren om tre månader tillstyrks  av bl. a.  arbetstagarorganisationerna.  LO  anför att  den  av organisationen föreslagna ordningen att semesterförläggningen bestäms av den lokala fackliga organisationen minskar behovet av en särskild regel i förevarande hänseende men organisationen anser ändå att bestäm­melsen om en minsta underrättelsetid om tre månader bör stå kvar. Några remissinstanser, främst arbetsgivarorganisationer, menar å andra sidan att tremånadersfristen är för lång. Landstingsförbundet och Svens­ka kommunförbundet anser sålunda att de föreslagna reglerna inte har på ett rimligt sätt anpassats tUl vad det praktiska Uvet kräver. Man anför därvid bl. a. att arbetsgivare först skall iaktta att en minsta tid om fyra veckor förläggs till tiden juni—augusti.  Arbetsgivaren har med  den utgångspunkten att samråda med arbetstagarna för att nå överenskom­melse om tidpunkten, vUket skall ske i så god tid att arbetsgivaren, om överenskommelse inte hinner uppnås med arbetstagarna innan tremåna­dersfristen börjar, kan meddela sitt beslut om tidpunkten för semestern. Det innebär bl. a. att hela förfarandet måste påbörjas så långt före semestertiden att flertalet arbetstagare erfarenhetsmässigt ännu inte kan bestämma sina egna önskemål i fråga om tidpunkten. Enligt SAF:s mening framstår tremånadersregeln av nu nämnda skäl som ogynnsam från såväl arbetsgivar- som arbetstagarsynpunkt.  Sannolikheten talar enligt SAF för att bestämmelse om en underrättelseskyldighet om en månad är den för båda parter riktigaste regeln, allt under fömtsättning att det primära önskemålet om en överenskommelse undantagsvis inte har kunnat realiseras, FFO föreslår som huvudregel en underrättelsetid på två månader.

Beträffande frågan vad som skall anses utgöra särsldlda skäl anför såväl LO som TCO kritiska synpunkter mot förslaget. Man önskar en ytterligare begränsning av undantagsregeln. TCO understryker att arbets­givaren måste planera verksamheten så, att tiden tre månader kan upp­rätthållas och den kortare tiden endast komma till användning när synnerliga skäl föreligger.



Prop. 1976/77: 90                                                    113

Den nuvarande underrättelsetiden tillkom i samband med SemL och har varit föremål för diskussion vid skilda tillfäUen. Förlängning har krävts av flera fackliga organisationer. Riksdagen har med anledning av en motion år 1971 i skrivelse till regeringen hemställt om en förläng­ning av tiden. I motionen 1971: 755 föreslogs att underrättelse om semester såvitt möjligt borde lämnas tre månader före semesterns början och inte i något fall senare än en månad dessförinnan. Socialutskottet uttalade bl. a. följande vid behandlingen av motionen (SoU 1971:26 s. 18).

Som riksdagen uttalade vid den nuvarande semesterlagens tillkomst är det ett berättigat önskemål, att besked om när semestern skall utgå erhålles så långt i förväg, att det blir möjligt för arbetstagarna att plane­ra för och på bästa sätt utnyttja semestern. Under tiden efter semester­lagens tillkomst år 1963 har behovet av relativt lång varseltid accentue­rats inte minst genom att arbetstagarna i starkt ökad utsträckning till­bringar semestern på annan ort än hemorten. Även om arbetsgivarna i stor utsträckning lämnar besked om semestertiden i god tid kan man inte bortse från att som motionärerna påpekar, i synnerhet i branscher där semesterstängning av företagen inte förekommer, lagens minimi-varsel, fjorton dagar, ofta utnyttjas. Med hänsyn härtill är det enUgt utskottets mening motiverat med förlängning av denna tid. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet om en förlängning av varseltiden:

De skäl som har anförts av kommittén och i andra sammanhang för en förlängning av underrättelsetiden väger enligt min mening tungt. I de fall då lagens minimitid om 14 dagar utnyttjas av arbetsgivaren, saknar arbetstagaren möjligheter att planera för semestern på ett me­ningsfullt sätt. En förlängning av den i lag föreskrivna fristen bör därför ske.

Kommittén har föreslagit en underrättelsetid om tre månader. Ut­gångspunkten var därvid att såväl betald som obetald ledighet skulle läggas ut och att arbetstagarna senare kunde avstå från utlagd obetald ledighet. Den ordning som jag har föreslagit i det föregående får tUl följd, att underrättelsen om semesterledigheten skall avse i princip, för­utom betald ledighet, endast sådan obetald ledighet som arbetstagaren önskar få ut. Detta i förening med förskjutningen av intjänandeåret skapar begränsningar för den underrättelsetid som det är möjligt att föreskriva i lag.

En underrättelsetid om tre månader låter sig enligt min mening inte inordnas i det förslag jag har lagt fram. I stället bör tiden enligt huvud­regeln bestämmas tUltvå månader. Denna frist har bestämts utifrån förutsättningarna att intjänandeåret löper ut den 31 mars och att huvud­semestern i allmänhet förläggs till juli månad. I lildiet med kommittén anser jag att undantag bör finnas för det fall särskilda skäl kräver det samt att arbetsgivaren under alla förhållanden skall vara skyldig att iaktta en minsta underrättelsetid om en månad, om inte överenskom-

8    Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                    114

melse i det enskUda faUet träffas om semestertiden. Vad som skall anses utgöra särsldlda skäl för tillämpnmg av den kortare varseltiden torde få överlåtas åt rättstillämpningen att närmare ange. Frågan berörs i specialmotiveringen. Jag viU tUlägga att den omständigheten att se­mesterledigheten förläggs i nära anslutning tUl intjänandeårets slut i många fall måste anses som ett sådant skäl.

De frister som jag nu har berört avser det slutiiga meddelandet tiU den enskilde arbetstagaren om dennes semesterledighet. Självfallet är det av stor vikt att uppgifter om de generellt planerade semester­perioderna inom företaget lämnas långt tidigare än vad som har nämnts i det föregående.

12.4 Semesterlön

Som jag redan flera gånger har erinrat om är semester enligt gällande semesterlag ledighet från arbetet med bibehållen lön. Lagen anger två olika sätt att beräkna lönen under ledigheten (semesterlönen). Den ena metoden tiUämpas pä arbetstagare som har tidlön som beräknas för vecka eller längre period. De arbetstagarna har enligt lagen rätt att uppbära den pä semestertiden belöpande lönen, dvs. de skall i princip ha samma lön som om de hade fortsatt att arbeta i stället för att ha semester (sammalönsregeln). Den andra metoden för beräkning av semesterlönen tillämpas på övriga arbetstagare eUer med andra ord på arbetstagare som har tidlön beräknad för kortare period än en vecka, främst arbetstagare med timlön, och pä arbetstagare med ackord eUer andra former av rörlig lön. Semesterlönen för hela semestertiden utgör för de arbetstagarna nio procent av den sammanlagda arbetsinkomsten i anställningen under året före semesteråret, det s. k. kvalifikationsåret (procentregeln). Procenttalet har begränsats i syfte att även för dessa arbetstagare säkerställa bibehållen lön under ledigheten.

Av min tidigare redogörelse har framgått att en väsentlig del av kritiken mot 1963 års SemL har riktat in sig pä att denna ger sämre semesterförmåner, eUer inga sådana förmåner alls, ät vissa grupper av arbetstagare som borde få semester likaväl som andra grupper. Hit hör korttids- och deltidsanstäUda som på grund av arbetstidens förläggning eller av andra skäl inte når upp till de gränser för intjänande av semesterrätt som anges i 7 § i lagen. En annan viktig grupp av arbets­tagare som behandlas oförmånligt av den gällande lagen är de nyan­ställda, vare sig det rör sig om arbetstagare som byter anställning eller det är fråga om nytUlträdande på arbetsmarknaden.

Semesterkommitténs förslag i syfte att förbättra dessa arbetstagar-gruppers förhåUanden omfattar avskaffande av den gällande lagens krav för rätt tUl full semester på arbete viss minsta tid under varje



Prop. 1976/77: 90                                                    115

kalendermånad av kvalifikationsåret, förskjutning av kvalifikationsåret eller intjänandeåret närmare sommaren och införande av rätt till obetald ledighet för sådana arbetstagare som ännu inte har hunnit tjäna in rätt till betald semesterledighet eller som tjänat in sådan rätt bara för en viss kortare ledighetstid. Som har framgått har förslagen pä dessa grund­läggande punkter i huvudsak fått ett positivt mottagande av remissinstan­serna. Jag har i det föregående också ansett mig böra ansluta mig till dem, låt vara med vissa jämkningar. De regler som jag föreslår innebär bl. a. att rätten till betald ledighet görs direkt beroende av hur lång tid av intjänandeåret som arbetstagaren har varit anställd hos vederbörande arbetsgivare. En arbetstagare som har varit anställd under hela intjä nandeåret har därmed tjänat in rätt till fulla fem veckors betald se mesterledighet. Den som har kortare anställningstid, eUer som ha: varit ledig från arbetet utan lön, får avstå en motsvarande andel av den betalda femveckorsledigheten. Enligt förslaget skall i detta sam­manhang s. k. privUegierad eller semestergmndande frånvarotid inte avräknas från anstäUningstiden.

Inom ramen för principen om rätt till betald ledighet i direkt pro­portion till andelen avlönad anställningstid under intjänandeåret har semesterkommittén i sitt förslag behållit gällande lags två metoder för beräkning av semesterlönen. Enligt dess förslag skall sammalönsregeln fortfarande tillämpas på arbetstagare med veckolön eller tidlön för längre period och procentregeln, med ett för femveckorssemestern avpassat procenttal, gälla för övriga arbetstagare. Att kommittén här har byggt vidare på den gällande lagens två gmndregler om semester­lönsberäkningen torde bl. a. hänga samman med att den har funnit nödvändigt att skjuta frågan om en mera djupgående reformering av semesterlagstiftningen på framtiden. Ä andra sidan synes sammalöns-och procentreglerna som sådana inte ha föranlett någon allvarlig kritik i diskussionen om den nu gällande semesterlagstiftningen.

Vid sin närmare utformning av förslaget har kommittén tiUagt ytter­ligare regler jämfört med bestämmelserna i 1963 års lag, bl. a. i syfte att modifiera tillämpningen av sammalönsregeln i fall där tillämpning fullt ut av den regeln skulle kunna leda till ett för arbetstagaren sämre resultat än om procentregeln i stället hade gäUt (12 § i kommitténs förslag). Ett tillägg i lagtexten består också i att kommittén har föreslagit lagfästande av en i praxis utbildad regel om tillämpning av sammalöns-och procentreglerna tillsammans (kombinationsmetoden) när arbets­tagaren har en rörlig lönedel vid sidan av sin fasta vecko- eller månads­lön (13 §). De av kommittén åsyftade faUen i vilka tiUämpning av sammalönsregeln skulle vara oförmånlig för arbetstagaren är när denne har sänkt sin sysselsättningsgrad, t. ex. gått över från heltid tUl deltid, med resultatet att den fasta lönen vid semesterns början är lägre än genomsnittet under intjänandeåret och när arbetstagaren av annat skäl



Prop. 1976/77: 90                                                    116

har vidkänts en motsvarande inkomstminskning. Ett ytterligare fall som har föranlett specialreglering i kommitténs förslag är när arbetstagaren under intjänandeåret eller del av detta haft enbart annan lön än tidlön för vecka eller längre period men gått över tiU att ha sådan tidlön. I alla de här nämnda faUen skall enligt kommitténs förslag i princip göras en jämförelse mellan resultaten av tillämpning av sammalönsregeln resp. procentregeln och den senare regeln anses tillämplig om det är förmån­ligare för arbetstagaren. Särregleringen av dessa fall synes bygga på den s. k. intjänandeprincipen, dvs. att arbetstagaren inte skall förlora en intjänad förmån med motsvarande vinst för arbetsgivaren.

Som jag redan har nämnt hat kommittén föreslagit procenttalet tolv som det nya talet vid tillämpning av procentregeln för beräkning av semesterlönen. Detta hänger främst samman med att full semestertid utgör fem veckor i stället för fyra.

Under remissbehandlingen har bestämmandet av det nya procenttalet tilldragit sig stort intresse bland remissinstanserna. Vid sidan därav har den oftast återkommande synpunkten när det gäller beräkningen av semesterlönen varit att kommitténs förslag har blivit alltför komplicerat och svårtillämpat. Åtskilliga remissinstanser har begärt förenkUngar. Ett särskilt ofta framfört önskemål är också att reglerna om semesterlöne­beräkningen skall göras dispositiva i syfte att göra det möjligt för arbetsmarknadsparterna att vid behov själva finna de lösningar som bäst passar deras förhållanden.

Jag delar uppfattningen att de av kommittén föreslagna reglerna på detta område har blivit svåra att överblicka och sannolikt också svåra att tillämpa i praktiken. En i viss män bidragande orsak härtill är otvivelaktigt den lagtekniska lösningen som har valts i förslaget, kanske inte minst de ganska svärtiUgängliga reglerna i 11 § i förslaget om hur andelen betald semesterledighet skall beräknas. Denna sistnämnda pro­blematik har jag dock redan behandlat i avsnitt 12.3.1 och dä kommit fram tiU att kommitténs principiella synsätt bör godtas men att lagens regler i ämnet bör kunna utformas på ett mer konsekvent och tydligt sätt än det föreslagna.

En betydelsefull orsak till att de föreslagna reglerna om semester­löneberäkningen har blivit komplicerade är även de nyss nämnda för­slagen till nya regler i syfte att i vissa fall förekomma att sammalöns­regeln blir tillämplig när procentregeln skulle ge ett från arbetstagarens synpunkt mer förmånligt resultat (12 §). Dessa nya regler tvingar till dubbla beräkningar och ganska komplicerade jämförelser i ett inte ringa antal fall. En kanske än mer kompUcerande faktor ligger i de delar av förslaget som rör särskild semesterlön vid s. k. semestergmn­dande frånvaro. Här möter både svårigheter på det lagtekniska planet och praktiska komplikationer vid tillämpningen av de föreslagna reg-



Prop. 1976/77: 90                                                   117

lerna. Slutligen bör även reglerna om semesterlön för sparad semester­ledighet och om beräkning av semesterersättning in i bilden.

Avsevärda förenklingar uppnås emellertid redan med de jämkningar av kommitténs förslag på vissa närliggande punkter som jag redan har redovisat. Nöjer man sig med att förskjuta intjänandeåret ett kvartal, varigenom det alltså kommer att omfatta tiden den 1 april—31 mars, vinner arbetsgivare och arbetstagare tid för faststäUande av vad som skall vara betald resp. obetald semesterledighet och för beräkning av den semesterlön som skaU utgå. Bättre praktiska förutsättningar att uppnå en fungerande semesterpianering skapas också med de jämk­ningar som jag föreslår i fråga om arbetstagarnas rätt att disponera över och lämna besked om sitt anspråk på obetald semesterledighet och be­träffande underrättelsefristerna.

Som jag angav inledningsvis är det också min mening att man bör avstå från att genomföra kommitténs förslag om imättande av en be­gränsad riskfond för finansiering av semesterlön vid semestergmndande frånvaro. Det Ur visserUgen säkert riktigt att det behövs riskspridning genom något slags försäkringssystem vid en mer omfattande utvidgning av rätten till semester när arbetstagaren av skilda skäl inte har kunnat tjäna in semesterlön genom att uppbära lön i sm anstäUning. Av skäl som jag redan har redovisat (12.1) har jag dock funnit att nackdelarna med kommitténs förslag på denna punkt överväger fördelarna. Hela den vidsträckta frågan om inrättande av ett fondsystem bör som jag förut har nämnt utredas ytterligare innan förändringar av den inne­börden genomförs. Detta innebär att arbetsgivaren t. v. bör fortfara att svara för semesterlönen till arbetstagare som är frånvarande från arbetet av s. k. privUegierade skäl. Härigenom vinnes också en inte obetydlig förenkling i jämförelse med kommitténs förslag av reglerna om semesterlönens beräkning.

Med dessa ställningstaganden är som jag ser det den väsentliga åter­stående frågan på detta område, vid sidan av procenttalets bestäm­mande, om man bör behålla gällande lags båda beräkningsmetoder i huvudsak oförändrade såsom metoder för beräkning av semesterlön eller om det kan vara motiverat att i lagen bygga enbart pä den ena, nämligen på procentregeln. Vid valet mellan dessa alternativ bör man enligt min mening utgå från att det inte bör komma i fråga att vid ett bibehållande av båda metoderna införa motsvarigheter till de av kom­mittén föreslagna garantireglerna i 12 §. Remisskritiken har tUlräckligt tydligt visat att sådana regler leder till såpass omfattande komplika­tioner, att de åberopade rättvisesynpunkterna knappast kan få bli avgörande. Härtill kommer för övrigt som någon remissinstans har påpekat, att ett fullständigt tillgodoseende av rättvisesynpunkterna skuUe kräva en ytterligare, svårbemästrad utbyggnad av garantLreglerna tiU att täcka flera fall än 12 § i kommittéförslaget. De av kommittén föreslagna



Prop. 1976/77: 90                                                    118

garantireglerna avser nämligen endast arbetstagare med vecko-  eller månadslön.

Flera remissinstanser har uttalat sig tiU förmån för en övergång i se­mesterlagstiftningen tUl att bygga enbart på procentregeln som metod för beräkning av semesterlönen. Som främsta skäl har åberopats den förenkling av regelsystemet som skulle uppnås. Ett ytterligare skäl skulle vara att man inte längre skulle behöva lägga ned möda pä att i lagen säkerställa, att tillämpningen av två skUda beräkningsmetoder inte med­för orättvisa för någon kategori. Om beräkningsreglerna gjordes dispo­sitiva skulle det vara möjligt att behåUa sammalönsregeln på avtals­områden där berörda parter finner detta vara önskvärt.

En remissinstans, Stockholms universitets juridiska fakultet, har närmare utvecklat sina skäl för en övergång till procentregeln som der enda av lagen anvisade beräkningsmetoden. Det har därvid särskilt pekats på att utvecklingen även på tjänstemannaområdet har gått i riktning mot mer sammansatta lönesystem med inslag av rörliga löne­delar. Med sådana lönesystem blir det i ett växande antal fall nödvändigt att åtminstone för en del av semesterlönen göra beräkningar med anlitande av procentregeln.

Vid mitt övervägande av denna fråga har jag stannat för att föreslå att det i lagen skall föreskrivas enbart en metod för semesterlöne­beräkningen, nämligen procentregeln. Härigenom kan man enligt min mening uppnå en inte obetydUg förenkling av regelsystemet och dettas praktiska tillämpning. Man kan för övrigt också med goda skäl hävda att lagens uppgift på denna punkt bara bör vara att på ett enkelt och tydligt sätt ange vad som bör vara gmndprincipen eUer med andra ord att arbetstagaren bör ha åtminstone samma lönestandard under sin betalda semesterledighet som när han är verksam i arbete hos arbets­givaren. Detta kan uttryckas genom att lagen genomgående får bygga på procentregeln och genom att procenttalet avpassas så att arbets­tagarna i gemen garanteras bibehållen lön under denna sin ledighet. Det bör sedan utan olägenhet kunna överlåtas åt arbetsmarknadens parter att med utgångspunkt i lagens princip om bibehållen lön hitta de lös­ningar som bäst passar skUda avtalsområden. En sådan lösning för områden med i huvudsak månadslöneberäkning — som fallet är på de statliga och kommunala områdena — kan vara att den under semester­året utgående semesterlönen beräknas efter sammalöneprincipen, medan de korrigeringar som kan bU följden av att procentregeln leder till högre semesterlön sker vid ett senare tillfälle. Lagens löneberäkningsregel bör enligt min mening göras dispositiv på det sättet att avtal som medför likvärdiga förmåner alltid kan träffas och att kollektivavtal på förbunds­nivå utan någon sådan begränsning träder i stället för lagen.

Med den utveckling som vi har uppnått i avtalsväsendet på arbets­marknaden och med den fasta förankring som nu tillkommer principen



Prop. 1976/77: 90                                                   119

om arbetstagarens rätt till ledighet med bibehållen lönestandard bör semesterlöneberäkningsnietoden kunna betraktas och behandlas i princip på samma sätt som varje annan lönefråga.

När jag för fram detta förslag är jag dock medveten om att det själv­fallet finns fall i vUka en strikt tiUämpning av procentregeln skulle te sig orättvis för den berörde arbetstagaren. Görs en jämförelse med den gällande lagen tänker man kanske främst på sådana fall där den vecko-eller månadsavlönade arbetstagaren har genom befordran eller av andra skäl betydligt förbättrat sina inkomster under semesteråret i jämförelse med intjänandeåret. Det är emellertid som framgår inte minst av remiss­instansernas påpekanden i praktiken ogörligt att konstruera ett regel­system på detta område som är både i rimlig grad enkelt och lättiU-lämpat och helt rättvist i alla tänkbara fall. Man måste i själva verket röra sig med schabloner. Jag ser därför inte något hinder i de nu antydda rättvisesynpunkterna mot den lösning som jag förordar. I det helt övervägande antalet enskilda fall kan man säkert räkna med tillfredsstäl­lande avtalslösningar för den händelse en strikt tillämpning av procent­regeln inte skulle leda till vad som bör vara lagens gmndprincip, näm­ligen att arbetstagaren skall åtminstone vara bibehåUen vid sin löne­standard före ledigheten när han fått ut sin semester. Jag har i det föregående gett exempel på en framkomstväg.

Med den av mig förordade lösningen bör frågan om semesterlönen vid frånvaro som är semesterlönegrundande lösas pä i princip samma sätt som vid tillämpning av procentregeln enligt nu gällande lag. Vissa ändringar av i huvudsak teknisk natur föreslås dock. Jag har då fömt­satt att vederbörande arbetsgivare liksom hittills bör bära ansvaret för semesterlön i hithörande fall (12.1). Detta innebär att man vid faststäl­landet av lönesumman under intjänandeåret inte räknar med semester­lön, sjuklön eller annan ersättning som har utgått vid privilegierad ledighet. Semesterlönen under intjänandeåret tillgodoräknas nämligen genom en motsvarande justering av det tillämpade procenttalet. När det gäller övrig hithörande ledighet skall för varje dag då arbetstagaren helt eller delvis har varit ledig i stäUet göras tillägg till lönesumman med ett belopp motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställ­ningen under övrig tid av intjänandeåret. Till skillnad från nu bör, för det fall då arbetstagaren inte under det närmast föregående intjänande­året hade någon lön i anställningen, underlaget utgöras av den lön som det kan antagas att han skulle ha haft om han då hade arbetat för arbetsgivarens räkning. I denna del får jag i övrigt hänvisa till special­motiveringen.

Lönen vid uttag av sparad semesterledighet bör kunna beräknas på i princip samma sätt, med det förbehållet att underlaget bör vara inkomsten under intjänandeåret närmast före det semesterår under vilket den sparade ledigheten tas ut och med tillämpning av ett i lagen



Prop. 1976/77: 90                                                    120

angivet procenttal för varje sparad semesterdag. Semesterersättning slutligen, kan beräknas på samma sätt som semesterlön. Till vissa enskildheter när det gäller semesterersättning och semesterlönen vid uttag av.sparad ledighet återkommer jag i avsnitt 12.6 och i special­motiveringen.

Lika med semesterkommittén anser jag att det bör göras en utvidg­ning av underlaget för semesterlöneberäkningen i jämförelse med gäl­lande rätt på så sätt att alla lönebelopp som har erhåUits inräknas. Det innebär att även lönetiUägg för arbete utöver den normala arbetstiden (övertidstillägg) skall beaktas. Gällande lags begränsning på den punkten är inte grundad på rationella skäl. Jag återkommer tUl de tekniska aspekterna på denna fråga i specialmotiveringcn.

Det återstår då att i detta avsnitt ta upp frågan om vilka procenttal som bör ersätta den nu gällande lagens med anledning av att den lag­stadgade arssemestern förlängs med en vecka. Kommittén har föreslagit att det nu gällande talet 9 procent skall höjas till 12. Detta tal är, som också har påpekats av åtskilliga remissinstanser, något högre än vad som skulle föranledas av en ren uppräkning av nioprocenttalet. Kom­mittén har dock funnit detta motiverat i syfte bl. a. att komma den aktuella lönen vid semestertillfället så nära som möjligt och att genom avrundning komma fram tUl ett lätthanterligt tal. Jag ansluter mig till kommitténs bedömning på denna punkt. För egen del viU jag tillägga, att jag ser det som en fördel att det valda procenttalet medför en viss, låt vara begränsad, förstärkning av den lön som utgår under semester­ledigheten.

12.5 Semesterlönegmndande frånvaro

12.5.1 Inledande synpunkter

Semesterrätten är enligt 1963 års SemL en förmån som successivt tjänas in genom arbete under ett år. Från den principen har emellertid, som fömt angetts, gjorts undantag i lagen genom att viss tid under vilken arbete inte utförs jämställs med arbetad tid i fråga om rätt att intjäna semester (privilegierad frånvaro). Frånvaro gynnas i semester­hänseende om den beror på — fömtom semester — sjukdom, havande­skap eller barnsbörd samt viss mUitärtjänstgöring, vapenfri tjänst och tjänstgöring i civilförsvaret (7 § andra stycket).

Det krävs vidare för att frånvaron skaU ge rätt till semester att arbets­givaren skulle ha kunnat sätta arbetstagaren i arbete under frånvaro­tiden. Detta gäller dock inte vid semesterstängning av företaget. Även andra lagar än 1963 års SemL har bestämmelser som gör att semester kan tjänas in under viss frånvarotid. Det gäller ledighet för skydds­ombud, facklig förtroendeman samt invandrare som deltar i svensk­undervisning. Enligt anstäUningsskyddslagen skall tid då arbetstagare



Prop. 1976/77: 90                                                   121

har rätt till lön vid uppsägnmg och permittéring likställas med arbetad tid i semesterlagens mening.

Anledningen till att semesterdagar enligt 1963 års SemL skaU räknas som arbetsdagar när det gäller intjänande av semester för det komman­de året är den att man annars inte skulle kunna nå upp till full semester påföljande år. En arbetstagare som inte kan arbeta på grund av sjuk­dom får enligt lagen räkna frånvarotiden som arbetad tid under sam­manlagt högst 90 kalenderdagar. Det är likgiltigt om arbetstagaren har varit sjuk en eller flera gånger. Avgörande är den sammanlagda sjuk­domstiden under kvalifikationsåret. Det saknar vidare betydelse om frånvaron från arbetet beror på olycksfall i arbete eller yrkessjukdom eller om frånvaron har orsakats av annan sjukdom eller skada. Sjukdom under tid som överstiger 90 dagar ger dock rätt till semester endast om sjukdomen beror på yrkesskada. Arbetstagarens rätt att tillgodoräkna sig frånvaro på grund av sjukdom som semestergrundande tid upphör under alla förhållanden när frånvaron har varat oavbrutet under två hela kvalifikationsår efter insjuknandet. Av reglernas utformning följer att ordningsföljden mellan vanUg sjukdom och yrkesskada kan vara av betydelse. Det var först genom ändring i semesterlagstiftningen år 1954 som arbetstagaren fick rätt att räkna även frånvaro på grund av annan sjukdom än yrkesskada som semestergrundande. Ändringen hängde sam­man med samordningen av den allmänna sjukförsäkringen med yrkes­skadeförsäkringen. Samordningen innebär att yrkesskador och vanliga sjukdomar försäkringsmässigt behandlas huvudsakligen på samma sätt, nämligen efter sjukförsäkringens bestämmelser, under de första 90 dagarna av varje sjukdomsperiod.

En kvinna som har varit ledig i samband med havandeskap eUer barnsbörd får räkna högst 90 dagar av ledigheten som arbetad tid. Begränsningen hänför sig till själva havandeskapet och inte till kvalifika­tionsåret. Liksom vid sjukdom räknas kalenderdagar. Riksdagen har nyligen beslutat att fr. o. m. år 1977 viss tids ledighet med föräldra­penning i samband med barns födelse eller adoption skall vara semester­grundande, oavsett om fadern eller modern stannar hemma. Ändringen hade föreslagits i prop. 1976/77: 38.

Som i semesterhänseende gynnad militärtjänst räknas främst repeti­tionsutbildning samt annan tjänstgöring om högst 60 dagar per kvaU­fikationsår, vilken inte ansluter sig till första tjänstgöringen (grund­utbildningen). MUitärtjänst som inte ger rätt till semester är grund­utbildningen, beredskapsövningi-tjänstgöring mer än 60 dagar, varje slag av utbildning som direkt ansluter sig till grundutbildningen samt tjänst­göring enligt 28 § 1 mom, värnpliktslagen. Med stöd av en lagändring år 1966 kan den som fullgör vapenfri tjänst tillgodoräkna sig denna i semesterhänseende i samma utsträckning som värnpliktstjänstgöring. I SemL har såsom kvalificerande frånvaroanledning vid sidan av mUi-



Prop. 1976/77: 90                                                    122

tärtjänstgöring införts även viss tjänstgöring i civilförsvaret, som fuU-görs på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller då bered­skapsövning får anordnas vid krigsmakten, fömtsatt att arbetstagaren föregående år har fyllt lägst 22 år. Privilegieringen avser även här en tid av högst 60 dagar under varje kvalifikationsår.

Semesterkommittén har föreslagit en betydande utvidgning av den privilegierade eller, med kommitténs terminologi, semestergrundande frånvaron. Som redan har framgått får bestämmelserna betydelse endast för rätten till semesterlön, eftersom varje arbetstagare utan krav på intjänande ges rätt till semesterledighet. Enligt förslaget skall s. k. sär­skild semesterlön tjänas in vid ledighet på grund av sjukdom, yrkes­skador inräknade, ledighet för smittbärare, föräldraledighet, viss utbild­ning samt tjänstgöring enligt värnplikts-, vapenfri och civilförsvarslagar­na. Genom förslaget utvidgas rätten att tjäna in semesterlön vid annan sjukdom än yrkesskada samt vid föräldraledighet och värnpliktstjänst kraftigt. Därtill kommer som har nämnts viss utbildningstid.

Förslaget innebär bl. a. följande. Vid frånvaro pä grund av sjukdom knyts rätten till semesterlön samman med rätten till sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen. Enligt föräldraförsäkringen utgår sjuk­penning vidare vid ledighet för vård av sjukt barn. Vid olycksfall i arbe­tet m. m. utgår under en samordningstid sjukpenning enligt AFL. Efter samordningstiden bestäms sjukpenningen enligt lagen om yrkesskade­försäkring på grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad efter särskilda regler. Enligt vissa författningar utgår ersättning enligt i huvudsak samma grunder som enligt YFL. Även i dessa fall tjänas semester in enligt förslaget i samma mån som arbetstagaren uppbär skattepliktig sjukpenning. Kommittén föreslår också att särskUd semes­terlön skall kunna tjänas in under den tid en arbetstagare är ledig frän arbetet på gmnd av risk för överförande av smitta. Semesterlön skall tjänas in under den tid ersättning utgår enligt lagen om ersättning åt smittbärare.

Semesterkommitténs förslag innebär vidare att särskild semesterlön skall utgå för tid då arbetstagare har varit ledig frän arbetet och sam­tidigt haft rätt tiU föräldrapenning. All tid då föräldrapenning utgår föreslås bli semestergrundande, oavsett om fadern eller modern utnytt­jar rätten till föräldraledighet. Kommittén föreslår även att semesterlön skall tjänas in under den tid arbetstagaren är ledig för utbUdning och samtidigt erhåUer timstudiestöd, dagstudiestöd i form av inkomstbidrag eller vuxenstudiebidrag. Dessutom föreslås att särskild semesterlön skall utgå till arbetstagare som är ledig från arbetet för att genomgå facklig utbildning. En förutsättning är att utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor. I fråga om värnplikt, vapenfri tjänst och civUförsvarstjänst föreslås slutligen, att all sådan tjänstgöring skall grunda rätt till semesterlön. Vid grundutbild-



Prop. 1976/77: 90                                                    123

ning enligt värnpliktslagen eller motsvarande vapenfri tjänst föreslås dock den begränsningen att arbetstagaren skall ha haft rätt tUl sjuk­penning på gmnd av anställning under minst fem månader före in­ryckningsdagen.

Som jag tidigare har redogjort för anser kommittén att den kraftiga utvidgningen av rätten att tjäna in semesterlön vid frånvaro förutsätter, att kostnaderna kan fördelas jämnt på alla arbetsgivare. Annars skulle en enskild arbetsgivare drabbas orimligt hårt om en av hans anställda råkade ut för t. ex. långvarig sjukdom eUer annan längre frånvaro som grundar rätt till semesterlön. En utvidgning anges inte heller få för­svära ställningen för vissa grupper på arbetsmarknaden. Det gäller främst småbarnsföräldrar och värnpliktiga som ännu inte har gjort sin militära grundutbildning. Kommittén har därför också föreslagit att kostnaderna för den semestergrundande frånvaron skall jämnas ut genom att en begränsad riskfond inrättas hos RFV,

Vid remissbehandUngen har endast ett fätal remissinstanser gjort mera allmänna uttalanden angående den föreslagna utvidgningen av den semesterlönegrundande frånvaron. Detta får förutsättas hänga samman med att uppfattningen i denna fråga beror på inställningen till det föreslagna fondsystemet. Jag har i tidigare sammanhang (12,1) behandlat remissyttrandena i denna senare del, I övrigt berörs förslaget om en utvidgning av den semestergrundande frånvaron i huvudsak endast såvitt avser den militära gmndutbildningen och ledighet för studier, Däratöver tas upp bl, a, frågan om intjänande av semesterlön vid arbetslöshet.

Det övervägande antalet remissinstanser som har kommenterat privi­legieringen av den militära grundutbildningen ställer sig avvisande till förslaget. Hit hör bl, a. hovrätten för Västra Sverige, postverket, riks­revisionsverket (RRV), de juridiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet, en länsstyrelse. Landstingsförbundet, Svenska kommunför­bundet, SAF och Kooperationens förhandlingsorganisation (ELFO), I ytt­randena framhålls bl. a., att de som kommer i åtnjutande av den före­slagna rätten skulle komma att erhålla dubbla förmåner samt att omo­tiverade skillnader i förmåner skulle uppkomma mellan dem som har utträtt i förvärvslivet före militärtjänstgöringen och andra. Man fram­håller också att det rör sig om en för medborgarna likartad skyldighet och att denna skyldighet bör fullgöras på samma sätt och få samma konsekvenser vare sig vederbörande är arbetstagare eller inte och vare sig han som arbetstagare har högre eller lägre anställningsinkomst. Flera remissinstanser menar att frågan måste utredas vidare.

Vissa av de remissinstanser som tar upp förslaget att viss studie­ledighet skall vara semesterlönegrundande — LO och centrala studie­stödsnämnden (CSN) — vill låta privilegieringen omfatta även andra studier än sådana vid vUka vuxenstudiestöd utgår. LO och arbetsmark-



Prop. 1976/77: 90                                                    124

nadsstyrelsen (AMS) vUl att semesterlön skall kunna tjänas in även vid arbetsmarknadsutbildning. Några andra remissinstanser vUl begränsa privilegieringen av studieledighet. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet menar att kommittén inte har beaktat de utom­ordentliga svårigheter som föreligger att tolka och tyda begreppen facklig verksamhet och facklig utbildning. SAF anför att något skäl helt allmänt att låta arbetsgivaren betala semesterlön för facklig utbild­ning, för vilken arbetsgivaren icke till någon del är bidragspliktig, inte föreligger. Motsvarande kritik riktas av bl. a. dessa remissinstanser mot privilegieringen av utbUdning med vuxenstudiestöd. Förslaget anses gå längre än vad som är påkallat och medföra påtaglig risk för oklarhet i tillämpningen.

Bland de övriga uttalanden som görs kan jag nämna, att Försäkrings­kasseförbundet säger sig sakna några viktiga grupper i utredningsförsla­get om semestergrundande frånvaro, t. ex. de som uppbär arbetslös­hetsersättning, arbetsmarknadsstöd och utbUdningsbidrag samt de som genomgår bristyrkesutbildning. Även LO anser det vara beklagligt att kommittén inte nu har kunnat praktiskt lösa frågan om arbetslöshet som semestergrundande frånvaro.

I några yttranden berörs slutligen frågan om längsta tid för semester­grundande frånvaro. Postverket anser att semestergrundande sjukdoms­tid bör begränsas till ett år. KFO föreslår att den semestergrundande frånvaron generellt begränsas till 210 dagar under varje intjänandeår med undantag av frånvaro på grund av yrkesskada. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation anser att en fördubbling av gällande lags be­stämmelser om antalet semestergrundande frånvarodagar till 180 dagar utgör en rimlig förbättring av privilegiereglema.

För egen del vill jag tiU en början anföra följande. En utvidgning av de möjligheter som nu finns att tjäna m semester under vissa slag av frånvaro från arbetet är självfallet både önskvärd och angelägen. Sam­tidigt står det emellertid klart att så betydande ändringar av privUe-giereglerna som kommittén har föreslagit inte kan genomföras utan att kostnaderna fördelas på arbetsgivarkollektivet. Den föreslagna utvidg­ningen skulle särskilt för mindre arbetsgivare i vissa fall kunna bli starkt betungande. En viktig synpunkt som kommittén har fört fram är också, att risk kan uppkomma för ett motstånd bland arbetsgivarna mot att anställa vissa gmpper av arbetstagare, främst ungdomar som inte har fullgjort sin militära grundutbildning och småbarnsföräldrar.

Jag har redan i inledningen av mitt anförande (12.1) framhållit, att jag inte kan förorda att det föreslagna fondsystemet genomförs. Jag viU hänvisa till de skäl för mitt ställningstagande som jag dä anförde. I det sammanhanget nämnde jag emellertid också, att jag avser att återkomma till frågan om förnyad utredning rörande tänkbara system för den kostnadsfördelning, som förutsätts vid en mera omfattande



Prop. 1976/77: 90                                                   125

utvidgning av privilegiegrunderna. Att jag anser en fortsatt utredning viktig hänger bl. a. samman med, att inte heller den av konunittén föreslagna konstruktionen skulle medföra fördelar för alla de gmpper som bör komma i fråga för förbättringar. Jag tänker då främst på dem som är arbetslösa eller genomgår arbetsmarknadsutbildning. Jag syftar också pä dem som inte kan utnyttja den föreslagna möjligheten att spara semester pä grund av att de byter arbetsgivare innan det blir aktuellt att ta ut den samlade ledigheten.

Även om sålunda förslaget att vidga rätten att tjäna in semester vid ledighet inte i sin helhet nu kan genomföras bör det emellertid vara möjligt att i flera hänseenden redan nu genomföra förbättringar för arbetstagarna. Jag vill i detta sammanhang hänvisa tiU att några remiss­instanser på arbetsgivarsidan har föreslagit att kommittéförslaget i detta hänseende genomförs utan att samtidigt något fondsystem införs (12.1).

Utgångspunkten bör enligt min mening vara, att arbetsgivaren skall vara slcyldig att svara för semesterlönen för sådan frånvaro från en anställning som arbetsgivaren normalt bör ha att räkna med. Med en sådan utgångspunkt bör utrymme finnas för att förbättra möjUgheterna att tjäna in semester vid sjukdom genom att i rimlig utsträckning för­länga privilegietiden. Även när det gäller föräldraledighet finns anled­ning att förstärka arbetstagarnas rätt till semesterförmåner. Att ledighet för smittobärare inte i dag grundar rätt tiU semester anser jag vara en brist som bör avhjälpas. Slutligen har jag den uppfattningen, att ledig­het under begränsad tid för studier som har samband med eller anknyt­ning till den anställdes ställning som arbetstagare bör privilegieras i semesterhänseende, I fråga om den militära grundutbUdningen och motsvarande vapenfri tjänst kan jag däremot i huvudsak ansluta mig till den avvisande hållning som har intagits av flertalet av de remiss­instanser som har uttalat sig i frågan. Även denna fråga får behandlas i samband med det fortsatta utredningsarbetet.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört avser jag att närmare gå in på de ändringar i privUegieringsreglerna som jag tänker föreslå.

12.5,2 Sjukdom m. m.

Som jag har angett i det föregående jämstäUs enligt SemL med arbetad dag sådan dag då arbetstagaren under pågående anstäUning har varit oförmögen till arbete på grund av sjukdom. När arbetsoför­mågan inte har föranletts av yrkesskada är privilegietiden begränsad till 90 dagar. Begränsningen hänger samman med att 90-dagarstiden är samordningstid vid tillämpning av AFL och lagen om yrkesskadeför­säkring. Under denna tid utgår ersättning från den allmänna försäk­ringen, oavsett sjukdomsorsaken. Först därefter ersätts yrkesskada enUgt lagen om yrkesskadeförsäkring. En olägenhet med nuvarande ordning är, att semesterförmånerna kan bli oUka stora, beroende på om yrkes-



Prop. 1976/77: 90                                                    126

skada eller annan sjukdom inträffar först. Den som först drabbas av yrkesskada som tvingar honom att vara borta från arbetet under 90 dagar har därigenom tagit i anspråk privilegieutrymmet och får inte som semestergrundande räkna senare infaUande sjukdomstid. Har däremot annan sjukdom inträffat före yrkesskadan, får arbetstagaren tillgodo­räkna sig såväl den förstnämnda sjukfrånvaron som sjukledighet på grund av yrkesskada.

Även om det kan synas otillfredsställande att tiUfällighetcr på detta sätt skall avgöra semesterförmånernas omfattning, har man ansett att de praktiska vinsterna med samordningen är så stora, att de nämnda bristerna bör accepteras. Det alternativ som har funnits har nämligen varit att helt skilja på yrkesskada och annan sjukdom samt att, när arbetstagaren önskar det, vid all frånvaro på grund av sjukdom utreda huruvida yrkesskada föreligger.

Den nuvarande begränsningen av den privilegierade sjukdomstiden till 90 dagar har gällt sedan år 1954, då också annan sjukdom än sådan som har förorsakats av yrkesskada gjordes semestergrundande. Av semesterkommitténs betänkande framgår att huvuddelen av antalet sjukdagar faller inom 90-dagarstiden (SOU 1975: 88 s. 212). Enligt RFV:s statistik från år 1972 var omkring 2,5 milj. sjukpenningförsäkrade sjukskrivna det året. Av dessa var omkring 162 000 sjukskrivna i mer än 90 dagar och 46 500 sjukskrivna under eller längre tid än ett år. Av de under 1975 gjorda ca 150 000 skadeanmälningarna enligt yrkesskade­försäkringen avsåg omkring 90 % kortare ersättningstid än 90 dagar och reglerades därför genom den allmänna försäkringen (prop. 1975/76: 197 s. 66).

Jag har redan framhållit att det enligt min mening bör vara möjligt att utvidga den semesterlönegmndande frånvarotiden för sjukdom i all­mänhet, utan att en försäkringsmässig kostnadsfördelning samtidigt införs. De statistiska uppgifter som jag nyss har redovisat ger klart vid handen, att endast en mycket liten del av arbetstagarna är frånvarande på grund av sjukdom under längre tid än 90 dagar. Det är vidare enligt min mening aUmänt sett rimligt att en arbetstagare ges rätt tUl full betald semester, även om det skulle inträffa att han under intjänan­deåret har varit sjukledig under längre tid än nuvarande 90 dagar. Genom en förlängning av den semesterlönegrundande frånvarotiden kan vidare uppnås den fördelen, att viss del av denna tid reserveras för sjukdom i allmänhet, även om frånvaro på grund av arbetsskada inträffar först, eftersom frågan huruvida yrkesskada föreligger, skall avgöras efter samordningstidens utgång. I avvaktan på resultatet av ett fortsatt utredningsarbete bl. a. beträffande en framtida semesterlöne­fond bör dock förlängningen begränsas till en fördubbUng av nuvarande tid till 180 dagar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den nuvarande yrkesskade-



Prop. 1976/77: 90                                                   127

försäkringslagen fr. o. m. den 1 juli 1977 ersätts med en lag om arbets­skadeförsäkring (prop. 1975/76: 197, SfU 40, rskr 377 SFS 1976: 380). Enligt denna utgår i princip full ersättning för inkomstbortfall för den som drabbas av skada i sitt arbete. Den nuvarande samordningen med AFL under de första 90 dagarna behålls (3 kap. 1 §).

Jag föreslår sålunda att ledighet på grund av sjukdom skall vara scmesterlönegrundande, i den mån ledigheten under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar. Föreligger arbetsskada skaU den nämnda begräns­ningen inte gäUa. Någon ändring föreslås inte i fråga om behandlingen i semesterhänseende av de första 90 dagarna av en sjukdomsperiod. Oavsett om frånvaron beror på arbetsskada eller annan sjukdom, inräk­nas den tiden i den för sjukdom i allmänhet angivna 180-dagarsperioden. En särskild bestämmelse av denna innebörd bör tas in i lagen. Den semesterlönegmndande tid som kvarstår efter samordningstidens utgång kommer däremot att vara semesterlönegrundande vid sjukdom i all­mänhet, även om arbetstagaren har varit frånvarande under hela 180-dagarsperioden på grund av yrkesskada. De förut berörda nackdelarna med samordningen från semestersynpunkt minskas alltså i de fall då arbetstagaren är frånvarande av arbetsskadeskäl under en längre period.

12.5.3 Föräldraledighet

Enligt 7 § andra stycket 1963 års SemL jämställs med arbetad dag sådan dag då arbetstagaren i samband med havandeskap eller barnsbörd har varit borta från arbetet. Även i detta fall gäller en begränsning till 90 dagar. Den är knuten till havandeskapet resp. barnsbörden och inte till kvalifikationsåret. Bestämmelsen är tillämplig endast på kvinnlig arbetstagare.

Föräldraförsäkringen har nyligen varit föremål för översyn och ändringar, I betänkandet Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar (SOU 1975: 62) föreslog familjestödsutredningen bl. a. en lag om rätt till föräldraledighet, förlängning av heltidsledigheten i föräldraförsäk­ringen, föräldrapenning i samband med sjukdom hos barnet eller barnets ordinarie vårdare samt förlängning av rätten till föräldrapenning för adoptivföräldrar. I det sammanhanget föreslog utredningen vidare sådan ändring i 7 § andra stycket 1963 års SemL, att den tid då arbetstagare i samband med barns födelse har avhållit sig från arbetet skulle grunda rätt till semester. Detta föreslogs gälla beträffande manlig likaväl som kvinnlig arbetstagare. Privilegietiden föreslogs höjd från 90 till 120 dagar. Under remissbehandUng av famUjestödsutredningens betänkande yttrade sig endast ett fåtal remissinstanser över förslaget tiU ändring i gällande semesterlag. Dessa ställde sig emellertid positiva tiU förslaget. LO föreslog att även ledighet vid barns och vårdares sjukdom gjordes semestergrundande.

Frågan om ändring i semesterlagstiftningen togs inte upp i den seder-



Prop, 1976/77: 90                                                    128

mera framlagda propositionen om utbyggnad av föräldraförsäkringen m. m. Skälet till detta var att denna fråga hade tagits upp också i semes­terkommitténs förslag (jfr prop. 1975/76: 133 s. 25).

Jag delar självfaUet famUjestödsutredningens och semesterkommitténs uppfattning, att skillnad inte bör göras mellan manliga och kvinnliga arbetstagare när det gäller rätten att som semesterlönegrundande få räkna föräldraledighet i samband med bl. a. barns födelse. Den hittills­varande bestämmelsen i semesterlagen står i strid mot den förändring som på senare tid har skett i fråga om synen på föräldrarnas gemen­samma ansvar för och delaktighet i vården av barnen. Semesterlag­stiftningens privilegieringsregler bör anpassas tiU den ordning som gäller inom föräldraförsäkringen. Jag vill erinra om att riksdagen på grundval av prop. 1976/77: 38 har beslutat om sådan ändring av 7 § andra stycket 1963 års SemL, att bestämmelsen fr. o. m. den 1 januari 1977 blir tillämplig även på barnets fader. I familjer där föräldrarna de­lar ledigheten mellan sig innebär detta att den nuvarande ledighe­ten i samband med bams födelse till allra största delen kommer att kunna bli semesterlönegrundande. Som jag tidigare har nämnt har semesterkommittén föreslagit att all tid då föräldrapenning utgår skall vara semestergrundande, oavsett om det är mannen eller kvinnan som utnyttjar rätten till föräldraledighet eller ledigheten fördelas mellan dem, samt att rätten skall utsträckas till att avse också adoptiv- och foster­föräldrar. Även för egen del anser jag att bestämmelserna om semester­lönegrundande frånvaro i princip bör anknytas till frånvaro som berät­tigar till föräldrapenning.

De ändringar som bl. a. till följd av famUjestödsutredningens betän­kande nyligen har genomförts i AFL innebär bl. a. följande (prop. 1975/76: 133, SfU 30, rskr 283, SFS 1976: 279). Försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa har rätt till föräldrapen­ning i samband med barns födelse under högst 210 dagar sammanlagt för båda föräldrarna. Fosterföräldrar jämställs i detta hänseende med föräldrar. Adoptivföräldrar har från den dag de får barnet i sin värd rätt tUl föräldrapenning under 210 dagar, om barnet är under sju år och, beroende på om föräldrarna är förvärvsarbetande eller inte, 45 eller 20 dagar, om barnet har fyllt sju men inte tio år. Utöver de fall som jag nu har berört utgår föräldrapenning för tillfiillig vård av barn, när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet eller dess vårdare och i vissa andra fall. Föräldrapenning utgår i dessa fall under 12—18 dagar, beroende på antalet barn i familjen. De återgivna reglerna i föräldraförsäkringen gäller fr. o. m. den 1 januari 1977. Fr. o. m. samma dag gäller vidare lagen (1976: 280) om rätt till föräldraledighet.

För egen del är jag av den principiella uppfattningen, att ledighet tmder vUken arbetstagaren har rätt till föräldrapenning bör grunda rätt



Prop. 1976/77: 90                                                   129

till semesterlön. Jag anser likväl — med hänsyn till att den enskilde arbetsgivaren svarar för semesterlönen vid föräldraledighet — att en begränsning bör föreskrivas såvitt gäller föräldrapenningen i samband med barns födelse eller adoption. Som jag förut har nämnt föreslog familjestödsutredningen att 120 dagar gjordes semesterlönegrundande. Förslaget tillstyrktes av remissinstanserna. Mot bakgrund av den hittills genomförda utbyggnaden av föräldraförsäkringen anser även jag en period av 120 dagar lämpligt avvägd. Den innebär en förlängning med en månad av nuvarande semesterlönegrundande tid. För det fall föräld­rarna skulle välja att dela föräldraledigheten mellan sig, kan denna i sin helhet bli semesterlönegrundande. Med den lösning som jag nu har förordat föregriper man inte den närmare utformningen av en kom­mande förlängd föräldraledighet.

Enligt min mening bör den föreslagna tiden om 120 dagar förlängas i fråga om ensamstående förälder. I detta fall bör 180 dagar av ledighet med föräldraförsäkring göras semesterlönegrundande. Med ensamståen­de förälder bör i detta sammanhang avses sådan förälder som saknar möjlighet att dela föräldraledigheten med annan. EnUgt 20 kap. 2 § andra stycket AFL (i dess lydelse enligt SFS 1976: 279) samt 1 § andra stycket lagen (1976: 280) om rätt till föräldraledighet anses som för­älder vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning och för­äldraledighet även den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor, I dessa fall kan alltså föräldrapenningen och föräldraledigheten delas mellan de båda sammanboende och den längre privilegieringstiden om 180 dagar är inte tUlämplig.

Jag förordar sålunda att ledighet i samband med barns födelse eUer adoption, som ger rätt till föräldrapenning, blir semesterlönegrundande under en tid av 120 dagar eller, i fråga om ensamstående förälder, under en tid av 180 dagar. Fosterföräldrar som är berättigade till för­äldrapenning blir i semesterlönehänseende likställda med föräldrar. De tidsperioder som jag nu har föreslagit bör knytas till barnets födelse eller adoption och inte till intjänandeåret.

Föräldraledighet för tillfällig vård av barn bör, som LO har påpekat, likaså göras semesterlönegrundande. I detta fall saknas enligt min me­ning anledning att begränsa tiden, eftersom föräldrapenningen utgår under endast ett fätal dagar. Inte heller bör nu berörd tid räknas in i den semesterlönegrundande frånvaron i samband med barns födelse eller adoption.

Rätt tiU föräldraledighet i samband med barns födelse är i princip förbehållen arbetstagare som har varit anställd viss tid hos arbetsgivaren. Enligt 4 § lagen om rätt till föräldraledighet ha'- dock kvinnlig arbetsta­gare alltid rätt till ledighet i samband med barns födelse under sex vec­kor före och sex veckor efter nedkomsten. Även den sist nämnda ledig-

9    Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                    130

heten bör liksom hittills vara semesterlönegrundande. Genom att knyta privilegieringen — inom förut angiven tidsbegränsning — till ledighet som föreskrivs i lagen om föräldraledighet, erhålls enligt min mening det önskade resultatet.

12.5.4 Risk för överförande av smitta

Arbetstagare som ar frånvarande på grund av risk för överförande av smitta får inte enligt 1963 års SemL räkna sådan frånvarotid som pri­vilegierad.

I lagen om ersättning åt smittbärare föreskrivs med stöd av vissa be­stämmelser i bl. a. smittskyddslagen (1968: 231, ändrad senast 1975: 101) om ersättning i viss ordning åt smittbärare, som på gmnd av myn­dighets ingripande underkastas observation eller isolering eUer i övrigt inskränkningar i fråga om arbetet i syfte att förekomma spridning av smitta. Med smittbärare avses därvid den som, utan att därigenom ha förlorat arbetsförmågan, har en smittosam sjukdom eller annars är smit­toförande samt den som misstänks för smitta. Tillfällig smittbärare har rätt till ersättning för inkomstbortfall motsvarande sjukpenningen under högst 90 dagar. För den som är tillförsäkrad lön av aUmänna medel minskas ersättningen i motsvarande mån. För kronisk smittbärare mot­svarar ersättningen vad som i det särskilda faUet bedöms som skäligt.

Semesterkommittén föreslår att semesterlön skall kunna tjänas in un­der den tid arbetstagaren är ledig frän arbetet på grund av risk för över­förande av smitta. Förslaget, som har godtagits av remissinstanserna, är enligt min mening välmotiverat. Den frånvaroanledning som det här gäller står nära sjukfrånvaron och bor därför behandlas på samma sätt som denna. Från kostnadssynpunkt torde en komplettering av den se­mestergmndande frånvaron med ledighet vid risk för överförande av smitta vara margineU. Längden av den semesterlönegrundande från­varotiden bör vara densamma som vid sjukdom i allmänhet.

Jag föreslår sålunda att ledighet på grund av. risk för överförande av smitta skall grunda rätt tiU semesterlön, om arbetstagaren har varit be­rättigad till ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare. Detta bör gälla i den mån frånvaron under intjänandeåret inte har överstigit 180 dagar.

12.5.5 Ledighet för utbildning

Inte heller ledighet för utbUdning ger enligt gällande semesterlagstift­ning i aUmänhet rätt tiU semester. Detta är emellertid fallet när viss ut­bildningstid enligt bestämmelser i annan lagstiftning skall jämställas med arbetad tid. Enligt lag utgår semesterlön vid deltagande i svenskunder­visning för invandrare inom eUer utom ordinarie arbetstid. Lagen om fackliga förtroendemän ger vidare rätt tiU betald ledighet, inklusive se­mesterförmåner, för utbildning som avser den fackliga verksamheten på



Prop. 1976/77: 90                                                    131

arbetsplatsen. Skyddsombud tjänar likaså in semester även under ut­bildningstid.

Enligt det framlagda kommittéförslaget kommer semesterlön att tjä­nas in under utbildningstid i de fall arbetsgivaren betalar lön eller annan ersättning vid utbildningen. Det gäller också sådan utbildning som inte är ett direkt led i tjänsten utan syftar till att vidga arbetstagarens yrkes­kunnande. Här avses tid som åtgår när arbetstagaren, på arbetsgivarens eller eget initiativ, deltar i kurser och andra studier som inte har direkt samband med de löpande arbetsuppgifterna utan syftar tiU att höja yr­keskunnandet och därmed göra det möjligt för arbetstagaren att fullgöra nya och mera arbetskrävande arbetsuppgifter (vidareutbildning, upp-skolning). I vissa fall jämställs ersättning för utbUdningstid med lön för arbetad tid. Det gäller tid som åtgår när arbetstagaren pä arbets­givarens initiativ deltar i instruktioner på arbetsplatsen samt t. ex. i interna och externa kurser och konferenser och övrig utbUdning som i instruktionssyfte sker vid anställningens början eller som har ett direkt samband med arbetstagarens aktuella uppdrag och löpande arbetsupp­gifter och alltså syftar tUl att hålla yrkeskunnandet på aktuell nivå (inskolning, fortbildning). Att semesterlön tjänas in under sådan tid följer direkt av att semesterlön beräknas på i första hand den lön som betalas för arbetad tid.

Den fråga som jag nu avser att ta upp är den, om ledighet för ut­bildning i andra faU än de nu berörda bör grunda rätt tiU semesterlön.

Den lagstadgade rätten tUl ledighet för utbUdning är vidsträckt. Några begränsningar gäller inte i fråga om utbildningens art och längd. Den s, k, studieledighetslagen reglerar bara själva ledigheten. Betalning utgår i första hand enligt de nyligen införda systemen för vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen.

Semesterkommittén föreslår till en början, som jag tidigare har nämnt, att semesterlön skall tjänas in under den tid arbetstagaren är ledig för utbildning och samtidigt erhåller timstudiestöd, dagstudiestöd i form av inkomstbidrag eller vuxenstudiebidrag. Jag hyser stor förståelse för att sådan ledighet görs semesterlönegrundande. Vägande skäl kan i och för sig anföras för att även den s. k. bristyrkesutbUdningen inom arbets­marknadsutbildningen ger rätt till semesterlön. Den kan nämUgen i viss mån jämställas med studiestödet tUl vuxna. I detta fall kan arbetstaga­ren formellt stå kvar i sin anstäUning under utbUdningen och bidraget skall motsvara inkomstbortfallet. Kommittén har emeUertid ansett att frågan om semesterlön i detta senare fall måste ses i samband med frå­gan om semesterrätten vid arbetslöshet och andra former av arbets­marknadsutbildning och den har därför inte funnit skäl att bryta ut bristyrkesutbUdningen till särskild behandling. Frågan om särskild se­mesterlön vid arbetsmarknadsutbildning liksom vid arbetslöshet borde



Prop. 1976/77: 90                                                    132

prövas i samband med frågan om inrättande av en generell fond för all semesterlön. Jag delar den uppfattningen.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört bör till en början övervägas att låta arbetstagare som är ledig för utbildning och därvid erhåller tim­studiestöd, inkomstbidrag eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen få räkna sådan tid som semesterlönegrundande.

Timstudiestöd, dagstudiestöd i form av inkomstbidrag samt vuxen­studiestöd har så till vida särskild anknytning tiU arbetslivet som det en­dast kan utgå tUl arbetstagare. För rätt tiU vuxenstudiebidrag krävs f. ö. minst fyra års förvärvsarbete. I fråga om nu berörda former av vuxen­studiestöd viU jag i detta sammanhang även nämna följande.

Ett viktigt motiv till att man införde de nya studiestöden för vuxna var önskemålet att förbättra de korttidsutbUdades möjligheter att bedri­va studier. Timstudiestöd kan endast utgå för studietimme som mot­svarar arbete som den studerande har tagit ledighet från. Det krävs ock­så att han förlorar arbetsinkomst under ledigheten. Timstudiestöd kan utgå endast om antalet bidragsberättigade studietimmar uppgår till minst tio under två på varandra följande kvartal. Timstudiestöd kan inte utgå för mer än 35 studietimmar under en sådan period. Det totala belopp som högst kan utgå i timstudiestöd i hela landet bestäms av riksdagen för viss tidsperiod i sänder. För budgetåret 1976/77 finns medel som motsvarar ca 29 000 hela stöd om 35 studietimmar. De för ett budgetår tillgängliga medlen för timstudiestöd fördelas av CSN mellan länen i landet. Nämnden skall därvid beakta bl. a. förekomsten av korttidsut­bildade och frekvensen av skiftarbete. Vuxenutbildningsnänmden i länet prövar ansökan om timstudiestöd. Vid beviljande av timstudiestöd skall företräde ges åt arbetstagare med särskilt svåra arbetsförhållanden, ex­empelvis kompUcerad skiftgång och mycket obekväm arbetstid. Särskild hänsyn bör också tas tUl dem som har tunga och slitsamma arbeten oav­sett hur deras arbetstid är förlagd. Finns medel tiUgängliga sedan stöd har utgått till arbetstagare med särskUt svåra arbetsförhållanden, skall företräde ges åt arbetstagare med kort tidigare utbildning framför ar­betstagare som har längre utbildning. Dagstudiestöd (inkomst- och inter-natbidrag) kan utgå till deltagare i ämneskurs vid folkhögskola. Stödet kan utgå för minst tvä och högst fem kursdagar. Det förutsätts för att inkomstbidrag skall utgå att den studerande förlorar arbetsinkomst på grund av att han deltar i ämneskurs viss dag. De bidragsberättigade kursdagarna skall infalla under högst tvä på varandra följande kvartal. Det totala belopp som högst kan utgå i dagstudiestöd i hela landet bestäms av riksdagen för viss tidsperiod i sänder. För budgetåret 1976/77 finns medel som motsvarar ca 9 500 hela stöd om fem dagar. Dagstudiestöd beviljas efter samma grunder som timstudiestöd av vuxenutbUdningsnämnden i länen. Vuxenstudiebidrag, som utgör bi­dragsdelen i det s, k, särskilda vuxenstudiestödet, utgår såväl vid heltids-



Prop. 1976/77: 90                                                    133

som deltidsstudier. Studiestödet kan beviljas för högst två kalenderhalv­år i sänder. Särskilda vuxenstudiestöd beräknas för deltidsstuderande för varje period om 15 dagar. Det belopp som högst kan utgå i form av särskilda vuxenstudiestöd bestäms av riksdagen för viss tidsperiod i sän­der. För budgetåret 1976/77 finns medel anslagna som motsvarar 8 100 vuxenstudiestöd för ett års (nio månaders) heltidsstudier. Antalet perso­ner som under denna tid får stödet kan dock antas bU betydligt fler, ef­tersom många kommer att få det för studier under kort tid. Vid val mellan sökandena gäller att företräde skall ges åt sökande som har störst behov av utbildning och stöd. Avser ansökan studier på grund-skole- eller gymnasieskolenivå skall särskild hänsyn tas till om sökanden har kort tidigare utbildning, är handikappad eUer i övrigt, t. ex. på grund av skiftarbete, har särskilt svårt att bedriva studierna på fritid. Vidare tas hänsyn till antalet år på arbetsmarknaden. Även betungande försörjningsbörda spelar roll. Ansökningar om särskilt vuxenstudiestöd handläggs av vuxenutbildningsnämnderna. Utbetalning sker genom för­säkringskassan.

Det nu berörda studiestödet för vuxna har utformats från delvis and­ra utgångspunkter än de som ligger tiU grund för det tidigare studie­sociala stödet. Avsikten med vuxenutbildningsreformen är i första hand att försöka utjämna skiUnaderna i utbildning såväl meUan de vuxna in­bördes som mellan vuxengenerationen och ungdomsgenerationen. Fram­för allt skall genom reformen de äldre korttidsutbUdade medborgarna ges möjlighet tiU stimulans att förbättra sin ungdomsutbildning. Avsik­ten är därvid i första hand att ge förtur åt studerande som genomgår ut­bildning på grundskole- och gymnasienivå, med stor frihet för dem så­väl vid studieval som när det gäller möjligheten att varva studier med arbete.

Det framgår av vad jag nu har anfört, att vuxenstudiestödet i form av timstudiestöd, dagstudiestöd och särskUt vuxenstudiestöd främst är riktat tiU dem som har en kort och bristfälUg grundutbildning. Stödet är utformat så att det skall kunna vara möjligt att varva studier med ar­bete. Tim- och dagstudiestödet har införts särskilt för att vissa grupper av arbetstagare skall kunna utnyttja sin lagliga rätt att ta ledigt från ar­betet för att delta i kortare studier. Studiestödet har stark anknytning till arbetslivet och utgör ersättning för inkomstbortfall under studieti­den. Den anknytning av semesterprivilegieringen till vuxenstudiestödet som har föreslagits i betänkandet innebär samtidigt att en klar gräns­dragning sker gentemot andra former av studiestöd. Jag föreslår därför i likhet med semesterkommittén, att ledighet för utbildning görs semes­terlönegrundande i den mån arbetstagaren har erhållit timstudiestöd, in­komstbidrag eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen. Jag kan däremot inte tillmötesgå de remissinstanser som "av rättviseskäl" föror­dat privilegiering av ledighet även i de fall då arbetstagaren i stället har



Prop. 1976/77: 90                                                    134

erhållit studiemedel. Den ordning som jag nu har föreslagit innebär att ytterligare steg tas mot förverkbgande av principerna i den av Sverige ratificerade ILO-konventionen (nr 140) om betald ledighet för studier (jfr prop. 1975: 63).

En särskild typ av utbildning är den fackliga utbildningen. Denna har i aUmänhet viss nära anknytning tUl arbetslivet. Sådan utbildning har också gynnats i skilda hänseenden. Enligt lagen om arbetstagares rätt till ledighet för studier fordras i allmänhet för ledighet att arbetstagaren har varit anstäUd viss tid hos arbetsgivaren. Detta gäller emellertid inte när arbetstagaren vill delta i facklig utbildning. Arbetsgivarens möjlig­het att skjuta upp ledigheten är avsevärt mindre vid facklig utbUdning än annars. Grunden för särbehandlingen är att den pågående reforme­ringen av arbetslivet ställer betydande krav pä arbetstagarna och deras organisationer, varför behovet av fackUg utbUdning är särskUt angeläget. Semesterkommittén föreslår att semesterlön skaU kunna tjänas in när arbetstagare är ledig för utbildning som tiU väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor och rätt till se­mesterlön inte förvärvas enligt annan lag. Formuleringen av studieän­damålet är densamma som i 3 § i studieledighetslagen. Vad som åsyftas är inte bara rent facklig utbildning utan även utbildning som har sam­band med facklig verksamhet. Utbildnmgen får alltså även avse förhål­landen som mera allmänt rör de anstäUdas ställning som arbetstagare.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. I ett yttran­de framhålls dock att betydande svårigheter kan uppkomma, när det gäller att bestämma vad som avses med facklig utbUdning.

Jag anser i likhet med kommittén att ledighet för facklig utbildning bör grunda rätt till semesterlön. Detta bör gäUa när utbildningen till väsentlig del avser fackUga eller med facklig verksamhet sammanhäng­ande frågor. Med anledning av påpekandet om tolkningssvårigheter vill jag betona, att den föreslagna bestämmelsen bör ges samma tolkning som motsvarande bestämmelse i studieledighetslagen. Utanför bestäm­melsen faller bl. a. sådan verksamhet som inte kan sägas ha någon an­knytning tiU förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare som så­dant. Den praxis som utbildas i arbetsdomstolen (AD) vid tiUämpning av 3 § andra stycket studieledighetslagen bör sålunda bli direkt tiUämp-1ig vid tolkningen av semesterlagstiftningens bestämmelse. Även om tolkningssvårigheter inte alltid kan undvikas, anser jag dock inte in­vändningen vara av sådan art att förslaget inte bör genomföras.

TiU ledning för bestämmelsens tolkning viU jag erinra om de uttalan­den min företrädare gjorde i prop. 1974: 148 med förslag till lag om ar­betstagares rätt tiU ledighet för utbildning (s. 96). Han anförde där föl­jande beträffande det förut nämnda undantaget från kravet på kvalifi­kationstid.



Prop. 1976/77: 90                                                   135

Undantaget gäller inte bara rent facklig utbildning utan även utbild­ning som avser med facklig verksamhet sammanhängande frågor. Den UtbUdning som sålunda omfattas av 3 § andra stycket är inte bara utbildning i frågor som direkt rör arbetstagarens intressen i förhållande till den enskilde arbetsgivaren. Utbildningen får avse även förhåUanden som mera allmänt rör de anställdas ställnuig såsom arbetstagare. Utbild­ningen kan avse traditionella fackliga uppgifter som förhandlingar, företagsnämndsarbete etc. men också uppgifter som genom de senaste årens lagstiftning har lagts pä de fackliga organisationerna, t. ex. i fråga om anställningstrygghet, arbetsmiljö och representation i företagens eller myndigheternas styrelser. Genom studieledighetsreformen ges nya uppgifter åt de s. k. studieorganisatörerna, vilket självfallet ställer krav på UtbUdning av de arbetstagare som anförtros de nya uppgifterna. Ytterligare betydande uppgifter väntar de fackliga företrädarna dä det gäller att skapa ett vidgat arbetstagarinflytande i frågor som berör dem nära och dagligen. Detta måste också återspeglas i de ämnen, som tillförs den fackliga utbildmngen. Den föreslagna lagtexten innehåller en be­stämmelse som innebär att utbildningen endast till väsentlig del behöver avse de ämnesområden som jag nu har antytt. Denna bestämmelse syftar till att skapa en möjlighet för utbildningsarrangörerna att inom rimliga gränser förena den mera specialinriktade utbildningen med avsnitt av mera grundläggande natur, t. ex. i matematik och ekonomi, för att arbetstagaren skall få den bakgrund som fordras för att han på ett mera allsidigt sätt skall kunna tillgodogöra sig utbildningen i övrigt. Jag vill erinra om vad jag i den allmänna motiveringen har anfört om att med facklig utbildning också bör kunna förstås sådan information om arbetsplatsens olika frågor som företrädesvis riktas till nyanställd personal. I övrigt vill jag beträffande begreppet facklig utbUdning hän­visa till de uttalanden som gjordes i samband med tillkomsten av lagen om fackUg förtroendemans stäUning på arbetsplatsen (prop. 1974: 88 s. 154 f.).

Till detta kan läggas att den utbildning som blir en följd av den nya medbestämmanderättslagsUftningen av naturliga skäl hör hemma i detta sammanhang.

I fråga om privilegieringen av ledighet på gmnd av militärtjänst m. m. föreslår jag, som jag tidigare har nämnt, i huvudsak inte någon ändring i förhållande tiU vad som nu gäller. Bestämmelserna bör utfor­mas på sådant sätt, att privilegieringen omfattar även tjänstgöring som avses i 9 a § andra stycket krigssjukvårdslagen (1966: 52). I det nämn­da lagmmmet avses utbildning och övning för sådan tjänst som under krig kan åläggas med stöd av gällande tjänsteplikt för medicinalpersonal (jfr 8 § samma lag). Den nu nämnda tjänstgöringsskyldigheten har ytterst sin grund i vämpliktslagen.

Jag har nu redogjort för de olika former av ledighet som enligt min mening bör vara semesterlönegmndande i den nya semesterlagen. I det­ta hänseende vill jag endast tiUägga, att arbetstagare, i likhet med vad som nu gäller, inte bör intjäna semesterlön under frånvarotid som infal­ler efter det att han har varit oavbrutet frånvarande från arbetet på grund av sjukdom under mer än två intjänandeår.



Prop. 1976/77: 90                                                    136

Avslutningsvis vill jag ta upp en särskild fråga, som är gemensam för den semestergrundande frånvaron. Reglerna i 1963 års SemL om privi­legierad frånvaro har som jag nämnt ett undantag. I 7 § tredje stycket sägs nämUgen att sjukdom och därmed jämställd frånvarotid inte skall räknas som arbetad tid, om det är uppenbart att det inte har funnits något arbete hos arbetsgivaren under frånvarotiden. Undantaget gäller dock inte vid semesterstängning. Syftet är att hindra att t. ex. en sjuk arbetstagare bUr gynnad framför arbetskamrater som är permitterade. Som jag tidigare anfört har numera undantaget i 7 § tredje stycket 1963 års SemL kommit att inskränkas vid permittéring genom ett tillägg till 21 § tredje stycket anställningsskyddslagen. Semestern tjänas nämligen också in vid sjukdom eller när annan semestergrundande frånvaro in­träffar när permittéring varat längre än 14 dagar i sträck eller mer än 30 dagar under samma kalenderår.

Av kommittéförslaget följer att semesterlön tjänas in, när pérmitte­ringslön utgår enligt lag eller avtal. Pérmitteringslön utgår i normalfal­let enligt avtal under karensdagama i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. fem dagar under högst fem kalenderveckor. Ett undantag motsvarande det som nu finns i tredje stycket SemL skulle alltså endast komma att täcka den tid då pérmitteringslön inte skall utgå enligt lag eller avtal.

Semesterkommittén har bl. a. av nu nämnda skäl ansett, att undan­tagsbestämmelsen inte bör föras över tiU den nya semesterlagen. Jag de­lar den uppfattningen. Semesterlön bör alltså tjänas in vid semestergrun­dande frånvaro, oavsett om arbetsgivaren hade kunnat ge arbetstagaren arbete eller ej under frånvarotiden.

12.6 Rätt att spara semester

12,6,1 Inledning

Enligt 1963 års SemL skall all semester som har förväi"vats under kvalifikationsåret utgå under det närmast följande året. Har semester­året gått till ända utan att arbetsgivaren har lagt ut intjänad semester, kan arbetstagaren inte kräva att få den senare. Han har endast rätt till ersättning för den förlorade semestern. Ersättningen skall motsvara semesterlönen. Dessutom kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig. För arbetstagare på fartyg kan dock semestem skjutas upp ett år efter överenskommelse. Enligt kollektivavtal på den statliga och den kom­munala sektorn finns möjlighet att förlägga semester under de fem första månaderna närmast efter semesteråret.

Semesterkommittén, som har haft i uppdrag att undersöka olika lösningar i fråga om utformningen av en femveckorssemester, anför att man i samband med en ökning av semestern frän fyra till fem veckor kan i någon mån släppa på kravet att hela semestern skall utgå under ett och samma år. Behovet av en längre tids avbrott i arbetet



Prop. 1976/77: 90                                                    137

för vila och avkoppling kan nämligen uppfyllas med fyra veckors se­mester. Den femte veckan kan enligt kommittén därigenom utnyttjas mera fritt. Man pekar på att det från löntagarhåll har visats intresse för att den femte semesterveckan skall kunna samlas upp under ett antal år för att sedan läggas ut till en längre sammanhängande ledig­het för t. ex. studier, resor eller andra intressen som kräver mera tid än som ryms inom den vanliga semestern. Kommittén föreslår en be­gränsad rätt att spara intjänade semesterdagar från ett är till ett senare år. I stora drag går förslaget ut på att en arbetstagare skaU kunrta spara en vecka av varje års semesterledighet under högst fem år. En arbets­tagare får alltså rätt att samla högst fem semesterveckor. Under det sjätte året kan han sålunda ta ut tio veckors semester, inkl. den ordi­narie semestern. Den av kommittén föreslagna rätten att spara semester­dagar kan endast utnyttjas av sådana anstäUda som stannar kvar i an­ställning hos samma arbetsgivare, eftersom det inte finns någon an­ordning för att föra över semesterlön från anställning hos en arbets­givare till anstäUning hos en annan. Kommittén anser det lämpligt att en på detta sätt begränsad rätt att spara semester prövas någon tid var­efter erfarenheterna får visa om rätten bör utvidgas. Den närmare in­nebörden av kommittéförslaget är följande.

Kommittén utgår från att arbetstagaren alltid skall tä ut minst fyra veckors semesterledighet varje år. Det är alltså endast den femte veckan som skall kunna sparas. Avtal får inte träffas om att mer än en vecka av femveckorsledigheten varje år skall sparas. Arbetstagaren skall ha tjänat in semesterlön för minst fyra veckors semesterledighet jämte en dag för att få rätt att spara semester. Endast betalda semesterdagar kan sparas. I fråga om beräkningen av antalet betalda ledighetsdagar bygger kommittéförslaget på förutsättningen att semesterlön för arbetad tid betalas av arbetsgivaren och s. k, särskUd semesterlön för semester­lönegrundande frånvarotid betalas ut genom fonden. Har arbetstagaren haft lön under hela intjänandeåret och har han endast varit ledig av anledning som är semesterlönegrundande får han rätt till 25 betalda semesterdagar och kan alltså spara en vecka (fem dagar) av dessa till ett kommande semesterår. Har arbetstagaren varit anställd mot lön under kortare tid, minskas i motsvarande mån antalet betalda semester­dagar. Detsamma gäller om arbetstagare har varit ledig utan lön under någon del av intjänandeåret och det inte har varit fråga om semester­ledighet eller semestergrundande frånvaro.

En arbetstagare som vill spara semesterdagar skall enligt förslaget begära det hos arbetsgivaren inom en månad efter det att arbetstagaren har fått veta tidpunkten för huvuddelen av årets semester. När arbets­givaren har fått meddelande om att en arbetstagare viU spara vissa semesterdagar, skall han innehålla semesterlönen för de dagar som skall



Prop. 1976/77: 90                                                    138

sparas. Sparandet förutsätter att arbetsgivaren känner till hur stor fordran arbetstagaren har hos fonden för semestergrundande frånvaro, vilket framgår av den avi som arbetstagaren får från försäkringskassan i början av juni.

Semesterdagar som har sparats skall enligt kommittéförslaget läggas ut inom fem år från utgången av det semesterår då de skulle ha utgått i vanliga fall. Arbetsgivaren skall vara skyldig att lägga ut den upp­samlade semesterledigheten innan denna tid har löpt ut. Rätten att spara semesterdagar föreslås vara fri inom de angivna gränserna, så att arbets­tagaren kan skjuta upp ett par semesterdagar tiU nästa semesterår eller också samla ihop 25 semesterdagar efter fem år. Arbetstagaren skall anmäla minst tre månader i förväg att han önskar ta ut sparad se­mesterledighet. Fristen får sin största betydelse när arbetstagaren har samlat upp många semesterdagar, men den gäUer även vid uttag av enstaka uppskjutna dagar. Föriäggningen av uppskjuten semesterledig­het föreslås ske enligt samma regler som gäller för den vanliga se­mestern. Utläggningen blir alltså i första hand en förhandlingsfråga. I det fall avtal inte har träffats om förläggning av semesterledighet, har arbetsgivaren ensam bestämmanderätt. Utläggnmgen skall dock alltid föregås av samråd med iakttagande av lagens varselregler. Enligt för­slaget kan arbetstagaren vidare aUtid kräva, att den uppskjutna semester­ledigheten skall förenas med hela den ordinarie semesterledigheten un­der året. Genom att ta ut en sparad vecka och samtidigt spara en ny vecka till nästa år skulle en person kunna skaffa sig förmånen av att ständigt kunna kräva fem veckors semester i en följd. För att hindra detta föreslås att semesterledighet inte får sparas på nytt från det se­mesterår då sparade semesterdagar har tagits ut.

I fråga om semesterlöneberäkningen vid uttag av sparade semester­dagar föreslår semesterkommittén att man skall utgå från arbetstagarens lön då dessa läggs ut. Semesteriönen blir därigenom normalt värde- och standardsäker. Samma grunder skall tillämpas vid beräkningen i detta fall som vid beräkning av den vanUga semesterlönen. De som har vecko- eller månadslön skall alltså ha sin ordinarie lön under den tid de sparade dagarna utgår. Har arbetstagaren haft ett rörligt tillägg av något slag vid sidan av sin fasta tidlön, skaU semesterlön beräknas sär­skilt på den delen enligt procentregehi. För andra än vecko- och må­nadsavlönade skall semesterlönen för de sparade dagarna räknas ut enligt procentregeln. För varje sparad dag som läggs ut skaU semester­lönen uppgå till 0,48 procent av arbetstagarens sammanlagda lön i an­ställningen för tid då han har utfört arbete under intjänandeåret när­mast före innevarande semesterår. Därtill skall ett tiUägg göras för all fränvarotid utom semesteriedighet under intjänandeåret. När semester­lön för sparade semesterdagar räknas ut enligt procentregeln, skall all



Prop. 1976/77: 90                                                   139

frånvarotid under intjänandeåret särbehandlas antingen den är semester­grundande eller ej. Det beror på ätt arbetstagaren har sparat betalda semesterdagar. Om inte tiUägg gjordes tiU lönesumman för frånvarotid, skulle semesterlönen minska och arbetstagaren förlora en redan intjänad förmån. För varje frånvarodag ökas den under intjänandeåret erhållna lönen med arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst under det intjä­nandeår som föregår det aktuella semesteråret. Har arbetstagaren inte haft någon lön i anställningen, skall tillägget grundas på den sannolika inkomsten under intjänandeåret. Beräkningen av semesterlönen skall slutligen ske också med hänsyn till samma andel av heltid som gällde för arbetstagaren under det intjänandeår till vilket de sparade semester­dagarna hänför sig. Genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits av central arbetstagarorganisation skall avvikelse få göras från semesterlöncberäkningen enligt lagen.

Förslaget att arbetstagare skall kunna spara viss semesterledighet har mottagits positivt av de flesta av remissinstanserna. Enligt LO utgör förslaget en utmärkt lösning på de krav och önskemål, som har fram­kommit under senare är om en ordentlig långledighet med längre jänma mellanrum. Förslaget anges i denna del ha mottagits väl av LO-för-bunden. LO vUl dock samtidigt påpeka att utformningen medför att den som är anställd inom byggnads- och anläggningsindustrin i prakti­ken inte omedelbart kommer att få del av denna förmån, eftersom branschen tillämpar objektanställning. En möjlighet att lösa detta pro­blem anges emellertid vara att förbunden i denna bransch träffar över­enskommelser om särskilda branschregler. LO framhåller vidare att den som byter anstäUning befinner sig i samma situation som anlägg­ningsarbetarna. Organisationen ifrågasätter om det inte bör göras en justering av förslaget om hopsparande av semester för det faU arbets­tagaren stannar inom en koncern, I detta fall bör den enskilde arbets­tagaren i Ukhet med vad som gäller inom viss annan lagstiftning få rätt att tillgodoräkna sig anställning inom hela koncernen. På samma sätt bör den som är anställd inom den offentliga sektorn få tillgodo­räkna sig olika anställningar.

Kammarrätten i Göteborg menar att förslaget är väl avvägt och bör kunna ge erfarenheter för en prövning längre fram av ytterUgare möj­ligheter att sammanföra semesterdagar till längre semesterperioder. Det förhållandet att förslaget i praktiken kommer att få betydelse endast för en mindre del av arbetstagarna, nämligen dem som inte bytt an­ställning under spartiden, bör enligt kammarrätten inte vara skäl att avstå från förslaget. AMS finner den föreslagna möjligheten till ökad flexibilitet i semesteruttaget över en längre tidsperiod vara av intresse också från allmänna arbetsmarknadssynpunkter. Man kan enligt sty­relsen tänka sig att ett utbyggt sådant system vid behov kompletteras med särskilda stimulanser i syfte att ernå en ökad förläggning av lång-



Prop. 1976/77: 90                                                    140

semestrarna tUl perioder då detta är lämpUgt från arbetsmarknadssyn­punkt och att systemet därmed också får en konjunkturstabiliserande funktion. Positiva uttalanden görs också av bl. a, hovrätten för Västra Sverige, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, universitets­kanslersämbetet (UKÄ) och juridiska fakulteten vid Stockholms univer­sitet samt SACO/SR. I några av dessa yttranden beklagas att möjlig­heten till uppspaming begränsats till de fall då arbetstagaren är kvar hos samma arbetsgivare. Hovrätten ifrågasätter om förslaget bör genom­föras utan att en omarbetning sker på denna punkt. UKÄ menar att parterna pä arbetsmarknaden framdeles efter överenskommelser kom­mer att kunna utveckla ett system för utsträckning av den föreslagna rätten att skjuta upp uttaget av en del av semestern. Enligt AMS framstår den föreslagna begränsningen i uppsparningsrätten som mindre tillfredsställande från arbetsmarknadssynpunkt, eftersom den också kan befaras motverka en önskvärd rörlighet pä arbetsmarknaden. Styrelsen anser det därför viktigt, att frågan om anordningar för att föra över semesterdagar från en anställning till en annan ytterligare utreds. Även SACO/SR föreslår att sparad semester skall kunna tas ut vid byte av anställning.

En klart avvisande hållning intas av SJ, SAF, KFO och, såvitt gäUer de mindre företagen. Svensk Industriförening. SJ menar att förslaget inte är reaUstiskt när det gäller företag där det pä grund av kvalitén på många arbetsuppgifter och med hänsyn till att verksamheten inte kan semesterstängas måste finnas fast anställda ersättare. Det blir enligt verket mycket svårt att på dess område anpassa vikaricresurserna pä ett ekonomiskt försvarbart sätt, I vissa fall kan det enligt SJ bli omöjligt att uppehålla verksamheten. SAF anför att förslaget om uppspaming av semesterledighet för senare uttag i och för sig kan framstå efter­strävansvärt och i överensstänunelse med önskemål om flexibilitet be­träffande arbetstid respektive ledig tid. Föreningen motsätter sig ändå förslaget, med hänsyn till att dess genomförande ställer alltför stora krav på arbetsgivarna både när sparande sker och senare när uttag av uppsparad ledighet skall ske. Själva uttagandet av sparad semester­ledighet sägs leda till mycket stora problem, eftersom arbetsgivaren måste planera sin produktion med hänsyn till att anställda gör anspråk på en semesterledighet som varierar från fyra veckor eller kortare tid upp till tio veckor. Vissa av de föreslagna reglerna om semesterlönens beräkning i detta fall torde enligt föreningen vara omöjliga att till-lämpa. Under alla förhållanden måste bestämmelserna göras disposi­tiva, KFO motiverar sin avvisande inställning med att förslaget för arbetsgivarna medför stora problem av främst personaladministrativ och finansiell art. Man hänvisar till att det inom många branscher och inte minst inom processindustri med skiftgående personal är av stor vikt att arbetsgivaren vid sin planering kan överblicka personalsituatio-



Prop. 1976/77: 90                                                    141

nen åtminstine ett är framöver. De föreslagna reglerna om rätt att spara en vecka varje år medför att den årliga planeringen och schemalägg­ningen svårligen kan utföras, eftersom den enskildes ledighet enligt semesterlagen är okänd vid den aktuella tidpunkten. Avsaknaden av så­dan tUlförlitlig planering sägs kunna medföra betydande produktions-bortfaU.

Även bland de remissinstanser som accepterar rätten att spara se­mesterledighet finns det sådana som är kritiska mot förslagets utform­ning i vissa hänseenden. Kritik anförs sålunda mot regleringen av ar­betstagarens underrättelseskyldighet. Postverket anser för sitt vidkom­mande att semesterönskemålen måste vara kända redan vid planeringen, dvs. i mars. Den som önskar spara semester bör därför vara skyldig an­mäla detta senast i februari före semesteråret. Utnyttjande av sparad semester bör meddelas senast vid samma tid under det år då arbets­tagaren vill utnyttja semestern. Svenska kommunförbundet och Lands­tingsförbundet menar att det från praktisk synpunkt är orimligt att arbetstagaren inte får skyldighet att anföra sina önskemål om sparande av dagar och om uttagande av dagar förrän efter det att förläggnings-och utläggningsproceduren redan är avslutad. FFO vill avsevärt för­länga varseltiden vid uttag av sparad semester.

De praktiska konsekvenserna av att arbetstagarna efter eget bestäm­mande vid vissa tillfäUen tar ut längre tids semesterledighet inger oro hos några remissinstanser. ÖB menar att utbildningsverksamheten inom försvaret kan komma att nära nog lamslås och att det är nödvändigt att myndigheter får möjlighet att genomföra noggrann personalplane­ring. Skånes handelskammare framhåller att det för små företag många gånger kan vara utomordentligt svårt att avstå från en medarbetare un­der så lång tid som tio veckor. Även för stora företag kan en bestäm­melse som den föreslagna vålla piroblem genom att svensk industri av ekonomiska skäl har valt att i princip stänga fabrikerna under semester­tiden som i StäUet utnyttjas för översyn av maskinparken, reparationer etc. Med utredningens förslag sägs ett sådant arrangemang kunna bli svårt eller i allt fall kostnadskrävande att genomföra. Om exempelvis en stor del av arbetsstyrkan sparar den femte semesterveckan, medan den andra delen väljer att ta ut fem veckors semester, blir företaget tvingat att, om det inte kan finna ändamålsenlig sysselsättning åt den del som valt att inte omedelbart ta ut full semester, utge pérmitterings­lön åt dessa senare arbetstagare. Situationen upprepar sig sedan när de senare tar ut den femte veckan i form av långtidssemester. Handels­kammaren anser det naturligt att bestämmelsen kompletteras med en föreskrift som förhindrar uppkomsten av en sådan situation. Vägled­ning kan hämtas ur bestämmelserna rörande facklig förtroendemans rätt till ledighet för facklig verksamhet, vilka hänvisar till vad som är rimligt med hänsyn till förhållandena på den enskilda arbetsplatsen.



Prop. 1976/77: 90                                                    142

12.6.2 Förutsättningarna för rätten att spara semesterledighet

Förslaget att ge möjlighet för den enskilde arbetstagaren att under ett antal år spara viss del av semesterledigheten för att längre fram få ut en längre sammanhängande ledighet är enligt min mening i hög grad tUltalande. Samtidigt som fyra veckors semesterledighet i allmän­het kan anses tUlgodose det rekreationsbehov som semestern avses skola fylla, finns inte säUan behov av längre tids betald ledighet för studier, resor och andra fritidsaktiviteter, som inte ryms inom den normala semesterledigheten. Förslaget har också i allmänhet fått ett positivt mot­tagande, även om kritik har riktats mot enskildheter i utformningen. För egen del vill jag förorda att en rätt att spara semesterledighet nu införs. De invändningar som har gjorts i fråga om enskildheter i för­slaget är i många fall motiverade. Med den utformning av rätten att spara semesterledighet som jag i det följande avser att föreslå, bör dock enligt min mening de tillämpningssvårigheter som skulle föranledas av det framlagda förslaget kunna i betydande utsträckning avhjälpas. De bestämmelser som jag nu kommer att behandla, bör ges karaktär av normerande rambestämmelser. Det bör vara möjligt att genom cen­trala kollektivavtal införa andra bestämmelser som är anpassade till exempelvis en viss bransch. Den centrala bestämmelsen om en rätt för arbetstagaren att till senare år spara semesterdagar bör dock vara tving­ande.

Beträffande de allmänna förutsättningarna för rätten att spara semes­terledighet kan jag i sak ansluta mig till vad kommittén har anfört. Sålunda bör rätten att spara ledighet inträda först när arbetstagaren har tjänat in mer än tjugo betalda semesterdagar. Sparandet skall alltså inte få ske på bekostnad av en i förhållande till vad som nu gäller minskad semesterstandard under det semesterår dä ledigheten normalt skaU utgå. Vidare bör endast betald semesterledighet kunna sparas.

Jag har tidigare (12.3.1) behandlat frågan hur antalet betalda semes­terdagar skall fastställas. Denna beräkning måste under alla förhållan­den ske, eftersom arbetsgivaren enligt vad jag förut har anfört skall vara skyldig att alltid lägga ut betald semesterledighet, medan obetald sådan inte skall läggas ut i de fall då arbetstagaren inte önskar sådan ledighet. Med hänsyn till att något fondsystem för administrationen av den sär­skilda semesterlönen inte nu föresläs, kommer arbetsgivaren att i den egna personal- och lönebokföringen ha tiUgång till de uppgifter som behövs för fastställande av den betalda ledighetens längd.

Den av kommittén föreslagna begränsningen av rätten att spara le­dighet till de fall, då arbetstagaren är kvar hos samma arbetsgivare när den sparade ledigheten skall tas ut, har som framgått mött invändning från flera håll. Det är dock, som kommittén har framhåUit, inte möjligt att utan införande av ett fondsystem för semesterlön åstadkomma en



Prop. 1976/77: 90                                                   143

allmän rätt att spara semester oavsett byte av anställning. Frågan får därför tas upp i samband med det fortsatta utredningsarbetet. Erfaren­heterna av den nu föreslagna, begränsade uppsparningsmöjligheten kan i det sammanhanget bli värdefulla.

Särskilda förhållanden gäller i nu berörda hänseende för arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen. Eftersom dessa är objekt-anställda, dvs, anställda för visst byggnads- eller anläggningsprojekt, har det blivit nödvändigt att genom avtal inrätta särskilda semester­kassor för fortlöpande uppsamling av semesterlön och för utbetalning av denna i samband med semesterledigheten. Dessa arbetstagare kom­mer i praktiken inte att omfattas av den föreslagna rätten att spara semester, eftersom de byter arbetsgivare, inte sällan flera gånger under samma år. Som LO har påpekat möter inget hinder mot att kollektiv­avtal träffas om särsldlda anordningar för att spara semester för nu berörda grupper. Det bör enligt min mening vara möjligt att praktiskt åstadkomma en sådan ordning inom ramen för de semesterkassor som redan har inrättats.

Det finns vidare anledning att i detta sammanhang peka på vissa and­ra fall av anställningsbyten, där en rätt att spara semester bör kunna bibehåUas, I fråga om den som är anställd hos statlig myndighet gäller redan nu enligt AST en ordning som iimebär, att arbetstagaren vid övergång från en statlig anställning till en annan överför intjänade semesterförmåner till den nya statliga arbetsgivaren. Från semestersyn­punkt spelar alltså bytet av anställning ingen roll. Motsvarande gäller ifråga om de gmpper av kommunalt anställda, som omfattas av AST, t. ex. lärare i grandskola och gymnasium. Vad som sagts nu torde kun­na förutsättas genom avtal bli tillämpligt även? beträffande rätten att spara semester. (Jfr prop. 1971: 102 s. 139, 1974: 88 s. 174 och 1974: 174 s. 55.)

För andra kommunalt anställda än dem som jag nu har nämnt samt för arbetstagare hos landstingskommunerna gäller däremot vid byte av anställning, att varje kommun resp. landstingskommun betraktas fullt ut som ny arbetsgivare. Någon överflyttning av intjänade semesterförmå­ner sker normalt inte. Det är enUgt min memng önskvärt att en sam­ordning i nu berört hänseende kommer till stånd och att möjlighet ska­pas för att semester som sparats hos en kommunal eller landstingskom­munal arbetsgivare kan tas ut även efter det arbetstagaren har anstäUts hos annan kommun eller annan landstingskommun. Detta är emellertid en fråga som inte lämpar sig för lagstiftning utan bör lösas avtalsvägen.

Slutligen vill jag ta upp en sUuation som LO särskilt har berört i remissyttrandet. LO har som nämnts ifrågasatt om inte möjlighet bör införas för arbetstagaren att utnyttja sparad semesterledighet efter över­gäng till annan anställmng inom samma koncern. I den frågan vill jag anföra följande.



Prop. 1976/77: 90                                                              144

Koncernbegreppet har betydelse främst i fråga om aktiebolag, där moderbolag och dotterbolag tillsammans utgör en koncern. I aktie­bolagslagen (1975: 1385) har i 1 kap. 2 § intagits en definition av be­greppet. Koncemförhållande föreligger sålunda när aktiebolag äger så många aktier eller andelar i annan svensk eller utländsk juridisk person, att det har mer än hälften av rösterna för samtiiga aktier eller andelar. Aktiebolaget är därvid moderbolag och den andra juridiska personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och dotterföre­tag eller flera dotterföretag tiUsammans aktier eller andelar i annan ju­ridisk person i den omfattning som angetts nu, är enligt samma bestäm­melse även sistnämnda juridiska person dotterföretag tUl moderbolaget. Vidare gäller att, om aktiebolag i annat fall på gmnd av aktie- eller an­delsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande över annan ju­ridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, aktiebolaget är moderbolag och den andra juridiska personen dotterfö­retag.

I moderbolag skall enligt bestämmelserna i 11 kap. 10 och 11 §§ av­ges koncernredovisning, i vilken intas sammandrag av moderbolagets och dotterbolagens resultat- och balansräkningar. Dotterföretag som är aktiebolag skall vidare i förvaltningsberättelsen ange namnet på moderbolaget och i förekommande fall dettas moderbolag.

En förutsättning för att en koncern i aktiebolagslagens mening skall föreligga är att moderbolaget är ett sådant aktiebolag som omfattas av aktiebolagslagen. Är moderbolaget exempelvis ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett försäkringsbolag, är aktiebolagslagens koncernregler inte tillämpliga.

Koncemförhållande kan föreligga också i den formen att moderföre­taget utgörs av ett handelsbolag eller en stiftelse. Även ekonomiska för­eningar kan bilda en koncern. Vanligast torde därvid vara att koncer­nen är en blandad koncern, där en ekonomisk förening är moderföretag och ett eller flera aktiebolag är dotterföretag.

I fråga om andra företagsgrupperingar än aktiebolagsrättsliga kon­cerner saknas f. n. i vår lagstiftning såväl koncerndefinitioner som sär­skilda koncemregler. En författningsreglering kan dock väntas bli ge­nomförd inom de närmaste åren. I det inom justitiedepartementet upp­rättade förslaget till ny föreningslag föreslås en lösning av dessa frågor på föreningslivets område (Ds. Ju. 1976: 11 s. 80 ff). Beträffande vissa andra typer av koncernbildningar utreds hithörande frågor av 1974 års bolagskommitté (Ju. 1974: 21) och stiftelseutredningen (Ju. 1975: 01). Även bankutredningen (E 1976: Ol) kommer att beröra koncernförhål­landen.

Fastän koncernbegreppet sålunda inte är helt entydigt, har det i skilda sammanhang lagts till grund för bestämmelser i annan lagstiftning. Av särskilt intresse i detta sammanhang är anställningsskyddslagen. Enligt



Prop. 1976/77: 90                                                   145

4 § i nämnda lag skall vid bestämmande av anstälhiingstid enligt lagen medräknas tid då arbetstagaren har varit anstäUd hos annat företag inom koncern som arbetsgivaren tiUhör. I propositionen (prop, 1973: 129 s. 136 f.) uttalade föredragande departementschefen, att såväl kon-cernförhåUanden enligt den då gäUande lagen (1944: 705) om aktie­bolag som de koncernförhållanden som jag nyss har nämnt borde om­fattas av 4 § lagen om anställningsskydd. På motsvarande sätt får ar­betsgivare enligt 3 § tredje stycket studieledighetslagen tillgodoräkna sig tidigare anställning inom samma koncern för rätt till ledighet.

Såvitt gäller den nu aktuella frågan anser jag i likhet med LO, att det Sr angeläget att den sparade semesterledigheten kan utnyttjas även efter byte av arbetsgivare inom samma koncern. Koncernbegreppet har en­ligt min mening en sådan stadga, att något hinder inte föreligger att i detta sammanhang anlcnyta tiU det. Detta har redan skett i de båda nu nämnda lagarna. De invändningar som kan göras torde snarast avse redovisningsmässiga frågor. För koncernen som helhet saknar det eko­nomisk betydelse, om sparad semesterledighet tas ut hos det ena eller andra av de i koncernen ingående företagen. De tekniska frågor som hänger samman med överföring av fordringar på sparad semesterledig­het från ett företag tUl ett annat är enligt min mening inte av den art, att de utgör något avgörande hinder mot den ordning som LO har föreslagit. Som jag tidigare har angett förekommer på statens område redan nu vid byte av anställning en överföring av intjänade semester­förmåner mellan olika myndigheter. Inte heller i övrigt kan jag finna något vägande skäl mot att låta arbetstagare behålla rätten att få ut sparad semesterledighet, så länge han är anställd inom samma koncern. Jag föreslår därför att en särskild bestämmelse om detta tas in i den nya semesterlagen. För att rätten till sparad ledighet skall kunna föras över till den nye arbetsgivaren fömtsätts, att båda arbetsgivarna har vetskap om att arbetstagaren övergår till ny arbetsgivare inom kon­cernen. Det får ankomma på arbetstagaren att lämna behövliga upp­gifter i detta hänseende.

Av den redogörelse som jag nu har lämnat framgår, att den före­slagna rätten att spara semester får eller kan komma att få betydelse, inte bara för dem som behåller samma arbetsgivare till dess den sparade semesterledigheten har tagits ut, utan i en lång rad andra fall. Detta följer såvitt gäller arbetstagare som stannat kvar inom samma koncern av de föreslagna bestämmelserna, I övrigt förutsätts avtalsreglering.

Semesterkommittén föreslår som nämnts att den sparade semestem skaU läggas ut inom fem år från det är då den skulle ha utgått, om den inte hade sparats. Även för egen del finner jag den föreslagna tids­gränsen väl avvägd. I likhet med kommittén anser jag att arbetstagaren bör ha möjlighet att inom den nämnda tidsramen ta ut sparade semester-

10    Riksdaser. 1976177.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                    146

dagar när han önskar detta. Efter utgången av femårsperioden har arbetstagaren — bortsett från eventuell skadeståndsfordran — endast rätt till semesterlön för den sparade semestern.

Även mot bakgrund av vad jag nu har anfört framstår dock sparande-möjUgheten som förhållandevis begränsad. Den bör emellertid ses som ett första steg i riktning mot en ökad flcxibUitet i semesteruttagen. Frå­gan om formerna för den fortsatta utvecklingen av sparanderätten får närmare prövas sedan erfarenheter har vunmts av den nu föreslagna ordningen och sedan frågan om en lämplig administration för ett mer omfattande system för sparande av semesterledighet har fått en till­fredsställande lösning.

Beträffande den av kommittén föreslagna formella ordningen för sparande av semesterdagar och utläggande av sparad semester har flera remissinstanser framfört invändningar. Man har riktat kritik mot att arbetstagaren skulle få rätt att meddela önskemål om att spara semester­dagar så sent som en månad efter det att han har varslats om årets huvudsemester. Vidare har invänts att den föreslagna varseltiden om tre månader för arbetstagare som önskar få ut sparad semesterledighet ar för kort, med hänsyn till den ofta omfattande semesterplanering som arbetsgivaren måste utföra.

Jag har förståelse för dessa invändningar. De bestämmelser som kom­mittén har föreslagit får emellertid delvis ses som en följd av den upp­delning av semesteradministrationen mellan arbetsgivaren och den sär­skilda semesterlönefonden som kommittén har föreslagit. När enligt det nu framlagda förslaget arbetsgivaren liksom hittUls skall svara för även de semesterrättigheter som tjänas in vid semesterlönegmndande från­varotid, föreligger en annan utgångspunkt för bestämmandet av en lämplig ordmng.

Innan jag går närmare in på de regler som jag anser lämpUga i detta sammanhang, viU jag erima om att jag anser att dessa i allmänhet bör vara dispositiva, i vissa fall i den meningen, att avtal om annan ordning får träffas med bindande verkan, förutsatt att avtalet på arbetstagarsi­dan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. Här­igenom blir det, som jag har nämnt, möjligt att anknyta till förhållan­dena inom viss bransch. En anpassning kan därigenom exempelvis ske tiU sådana fall då den allmänna semesterplaneringen sker vid en tidigare tidpunkt än som förutsatts i lagen. Den gmndläggande bestämmelsen om rätt att spara betald ledighet under fem år bör dock, Uksom bestäm­melsen om rätt att tUlgodorälcna tidigare anställning inom samma kon­cern, vara tvingande. Med den begränsning av dispositionsfriheten som jag sålunda förordar får arbetstagamas intresse anses tryggade.

Jag har i tidigare sammanhang erinrat om att enligt medbestämman­delagen kollektivavtal bör träffas om medbestämmande för arbetstagar-



Prop, 1976/77: 90                                                   147

na i fråga om semesterförläggning, när arbetstagarsidan begär detta. Vidare har jag föreslagit en bestämmelse av innebörd att semesterledig­heten även annars bör läggas ut efter överenskommelse mellan parterna. Förslaget i denna del har tUlämpning även på frågor som rör sparande av semesterledighet. I den mån kollektivavtal träffas som reglerar, för­utom inflytandefrågor i detta hänseende, också förfarandet vid semester­utläggningen föreligger inte något behov av särskilda varselregler. Det­samma gäller för det fall arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd avgör frågor om sparande av semester och förläggning av uttagna spa­rade dagar. För övriga fall bör däremot i lag anges vilka frister som skaU gäUa vid tiUämpning av sparanderätten. I lagen bör sålunda anges vid vilken tidpunkt arbetstagaren senast skall meddela arbetsgivaren sin avsikt att spara semesterledighet. För egen del anser jag det naturligt att detta sker i samband med de förhandlingar eller det samråd i övrigt som skall äga mm angående utläggningen av årets semester. Vid det tillfället bör arbetstagaren också vara skyldig att ange om han vill ta ut sparade semesterdagar i sammanhang med den övriga semestern. TiU denna tid­punkt har som tidigare nämnts också knutits framstäUande av begäran om utläggning av obetald semesterledighet. På så vis klarläggs arbets­tagamas totala semesterönskemål under planeringsstadiet. En fömtsätt-nmg är emellertid, att arbetstagaren vid det tillfälle då han kontaktas av arbetsgivaren för semesterutläggningen känner tUl eller får veta hur många betalda semesterdagar han har eller kan beräknas få rätt till. Äger förfarande för utiäggning av semesterledighet mm vid mer än ett tillfälle under året, bör vad som sagts nu gäUa endast i fråga om den semesterledighet som avses vid varje sådant tiUfälle, I de fall då exempelvis samråd för utläggningen av den femte semesterveckan sker först under senare delen av semesteråret, bör sålunda arbetstaga­ren ha rätt att vid detta tUlfälle ange om han vUl spara kvarvaran­de semesterledighet eUer om han vill ta ut sparad ledighet vid det till­fället.

När det gäller uttag av tidigare sparad semesterledighet utan sam­band med semestem för året kan i och för sig hävdas att en förhållande­vis lång varseltid bör fordras från arbetstagarens sida. Det torde i all­mänhet kunna förutsättas att arbetstagaren pä någon sikt planerar för ut­tag av sparad semesterledighet.

Det är enUgt min mening också rimligt att i möjlig mån söka mot­verka de planeringssvårigheter som av naturliga skäl uppkommer i detta fall, genom att kräva att arbetstagaren i god tid underrättar arbetsgiva­ren om tidpunkten för uttag av sparad semester. Den av kommittén föreslagna varseltiden om tre månader bör dock kunna godtagas, SkuUe behov visa sig föreligga inom viss bransch av längre varseltider, får denna fråga lösas genom koUektivavtal för den branschen.

Av vad jag tidigare har anfört framgår att jag anser att utläggning av



Prop. 1976/77: 90                                                    148

sparad semesterledighet bör ske i samma ordning som utläggning av an­nan semester. Har överenskommelse om annat inte träffats, bestämmer således arbetsgivaren när ledigheten skall läggas ut. Han är dock skyl­dig att söka nä överenskommelse med arbetstagaren eller dennes före­trädare. I fråga om annan än sparad semesterledighet gäller enligt för­slaget att den skaU utgå under semesteråret. Fyra veckor av ledigheten skall vidare förläggas till tiden juni—augusti, om inte särskilda skäl hindrar det. Beträffande sparad ledighet bör som jag förut har anfört gälla, att arbetsgivaren under alla förhållanden skall lägga ut denna inom fem år från det semesterår då den annars skulle ha utgått. För att syftet med sparanderätten inte skall förfelas är det emellertid nödvän­digt med ytterligare regler som möjliggör för arbetstagaren att i viss ut­sträckning bestämma tidpunkten för ledigheten. Kommittén har före­slagit att arbetstagaren skall kunna fordra, att ledigheten läggs ut i sammanhang med hela semesterledigheten för det år då den sparade ledigheten tas ut. En sådan ordning ligger enligt min mening väl i linje med det syfte som rätten att spara semesterledighet har, eftersom det ofta torde vara den längre sammanhängande ledigheten som är målet för sparandet. Den sist angivna rättigheten bör emeUertid begränsas till de fall då minst fem semesterdagar, dvs. en vecka, har sparats. Utöver detta bör enligt min mening i lagen slås fast, att de sparade semester­dagarna skall utgå under det semesterår då arbetstagaren önskar få ut dem. Detta förutsätter självfallet att underrättelse har lämnats i så god tid att utrymme fortfarande finns för ledigheten det semesteråret. En sådan regel kan dock inte gälla undantagslöst, Fömtom att be­stämmelsen bör vara dispositiv, bör möjlighet finnas för arbetsgivaren att inom femårsperioden förskjuta uttaget av sparade dagar när sär­skilda skäl föreligger mot att de tas ut det år som har begärts.

Några remissinstanser har framhåUit att uttaget av längre ledigheter vållar betydande svårigheter när det gäller att uppehålla regelbunden drift under sommartid. Det kan självfaUet inte bestridas att svårigheter kan uppstå. Syftet med reformen skulle emeUertid i hÖg grad förfelas, om arbetstagaren annat än i undantagsfall måste finna sig i att fä den sparade ledigheten splittrad. Jag kan mot den bakgrunden inte frångå kommittéförslaget på denna punkt. Jag vill också hänvisa tiU den nyss nämnda möjligheten till förläggning i vissa fall av ledigheten tiU annat år än som begärts. Det kan vidare påpekas att arbetsgivaren, när över­enskommelse om annat inte har träffats, har möjUghet att bestämma när under tiden juni—augusti fyra veckor av årets semester skall utgå. Detta skapar en viss, låt vara begränsad, flexibUitet. Särskilt gäller detta när semcsterförläggning inom ett företag sker vid olika tidpunkter under tiden juni—augusti. Det kan undantagsvis även förekomma att förhål­landena är sådana, att särskilda skäl föreligger mot utläggning av hu­vuddelen av årets semester under tiden juni—augusti, med hänsyn till



Prop. 1976/77: 90                                                   149

att sparad semesterledighet utgår i samband med årets semester. I så­dana fall får partema söka nå överenskommelse i frågan om den sam­manlagda semestems förläggning.

De problem som kan uppstå i nu berörda hänseenden varierar mellan olika företag, verk och myndigheter, beroende på arbetsformerna, de kunskapskrav som måste stäUas på vikarier, verksamhetens omfattning m. m. Genom den av mig föreslagna möjligheten för parterna på arbets­marknaden att centralt avtala om avsteg från lagens bestämmelser i även nu angivna faU bör emeUertid en lämplig ordning kunna åstadkommas inom skilda områden av arbetsmarknaden. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört saknas det enligt min mening behov av att i lagen införa någon generell bestämmelse av det slag som har begärts av Skånes han­delskammare och som skulle göra utläggningen av den sparade ledig­heten beroende av vad som är rimligt med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen.

Jag vill i fråga om rätten att spara semester slutiigen nämna, att jag ansluter mig till kommitténs förslag, att sparande inte skall kunna ske det år då sparad ledighet tas ut.

12.6.3 Seniesterlön för sparad semesterledighet

Enligt kommittéförslaget skall sammalönsprincipen tillämpas för vecko- eller månadsavlönade arbetstagare. I övrigt föreslås semester­lönen motsvara för varje sparad semesterdag 0,48 % av det löneunder­lag som hänför sig tUl intjänandeåret omedelbart före det semesterår då ledigheten tas ut. Syftet är att lönen under de sparade semesterdagarna skall vara "värde- och standardsäker".

Jag har i det föregående (12,4) föreslagit att procentregeln skall till-lämpas vid semesterlöneberäkningen, oavsett vilken löneform arbets­tagaren har. Motsvarande bör självfallet gälla också i fråga om lön för sparad semesterledighet. Med detta som utgångspunkt föreslår jag i lik­het med semesterkommittén, att semesterlönen för varje sparad semester­dag skall utgöra 0,48 % |—j av ett tiU närmast föregående intjänande­år hänförligt beräkningsunderlag. Detta senare bör, som kommittén har föreslagit, utgöras av dels den lön som har utgått för arbetad tid det året, dels ett belopp avseende annan frånvarotid än semester, oavsett om frånvaron har varit semesterlönegmndande eUer inte. Det senare belop­pet bör beräknas på samma sätt som har föreslagits beträffande be­loppet för privilegierad frånvarotid vid fastställande av semesterlöne­underlaget i allmänhet. Det skaU alltså motsvara för varje frånvarodag arbetstagarens genomsnittiiga dagsinkomst i anställning under den tid av närmast föregående intjänandeår då han utförde arbete. Hade han då ingen inkomst i anställningen, får beräkningen ske med utgångs­punkt i den inkomst som det kan antagas att arbetstagaren skulle ha haft om han då hade arbetat för arbetsgivarens räkning.



Prop. 1976/77: 90                                                    150

I likhet med kommittén föreslår jag en särskUd bestämmelse för det fall arbetstagarens sysselsättningsgrad under det intjänandeår som före­går semesteruttaget är en annan än då den sparade semesterlönen tjä­nades in. Semesterlönen bör vid uttagandet av den sparade ledigheten beräloias med utgångspunkt i den sysselsättningsgrad som gällde vid intjänandet. Det innebär i fråga om bokföringen av sparad semester­ledighet, att det i deima får anges, inte bara antalet sparade dagar och tidpunkten härför, utan även huruvida arbetstagaren under det år då semestem tjänades in var anställd på heltid, halvtid eller i annan form av deltidsanställning. Det bör vara möjligt att i kollektivavtal överens­komma om förenkUng av administrationen av lönen för sparad ledig­het och förhindra tvister i framtiden, exempelvis genom en ordning som innebär att arbetstagaren vid tidpunkten för sparandet skriftligen vits­ordar den sysselsättningsgrad som gäUde vid intjänandet av den sparade semestern. Antalet sparade semesterdagar påverkas däremot inte av dag­arbetstidens omfattning.

12.7 Semesterlagens tillämpningsområde

12.7.1 Inledning

Den nu gällande semesterlagen omfattar arbetstagare i allmän eUer enskUd tjänst. Undantagna är dock arbetstagare som är medlem av ar­betsgivarens familj och arbetstagare som avlönas uteslutande genom an­del i vinst. Begreppet arbetstagare har inte definierats i lagen utan tolk­ningen har överlåtits åt rättstUlämpningen, Semesterlagen bygger på det civUrättsliga arbetstagarbegreppet, vars närmare innebörd faststäUs ge­nom en helhetsbedömning av olika faktorer som anses känneteckna ett tjänsteavtal.

Semesterkommittén anser att den närmare innebörden av begreppet arbetstagare i semesterlagen liksom hittUls bör avgöras av rättstillämp­ningen. Bedömningen bör utgå från det civUrättsliga arbetstagarbegrep­pet sådant detta har utformats i rättspraxis. Man framhåller att den personkrets som omfattas av semesterlagstiftningen successivt har ut­vidgats under årens lopp sedan 1938 års semesterlag. Eftersom rätts­fallen från semesterlagens område har varit fä på senare år, är det en­ligt kommittén svårt att fastställa hur långt denna utveckling har fort­skridit och vilket inflytande försäkringsdomstolens praxis skall ges vid bedömningen av semesterlagens tUlämpningsområde. Man pekar också på att arbetsrättskommittén har uttalat, att det får anses angeläget att domstolarna tillämpar det civilrättsliga arbetstagarbegreppet enhetligt, om inte starka skäl, hänförUga exempelvis tiU den aktuella lagstiftning­ens syfte eller utfomining i övrigt, i enskUda faU talar för annat (SOU 1975:1 s. 725). Semesterkommittén säger sig kunna instämma i



Prop. 1976/77: 90                                                   151

detta uttalande men framhåller samtidigt, att försäkringsdomstolens praxis inte utan vidare kan vara vägledande vid gränsdragningen meUan tjänsteavtal och uppdragsavtal vid tillämpningen av semesterlagen. Det är enligt kommittén alls inte givet att en person som försäkringsdom­stolen har bedömt som arbetstagare enligt socialförsäkringslagstiftningv en också skall anses som arbetstagare enligt semesterlagen. Vid tilllämp-ningen av semesterlagen är lagens syfte att bereda en anställd en viss.tids ledighet för vila och avkoppling av stor betydelse. Ett svagt rekrea­tionsbehov kan sålunda peka mot att ett arbetstagarförhållande inte skall anses vara för handen. Som tidigare framgått har kommittén föreslagit att den särskilda semesterlönen vid semesterlönegrundande frånvaro skall knytas tUl socialförsäkringen. I fråga om sådan semesterlön blir då försäkringsdomstolens arbetstagarbegrepp tillämpligt.

Även remissinstanserna delar uppfattningen att innebörden av semes­terlagens arbetstagarbegrepp liksom hittills bör faststäUas.genom praxis. Kritik riktas dock mot bl, a, det förhållandet, att förslaget medför till-lämpning av skilda arbetstagarbegrepp beroende på om det är fråga om tillämpning av bestämmelserna om särskild semesterlön eller tillämpning av lagen i övrigt.

Vad gäller den sist berörda frågan vill jag erinra om, att jag inte har kunnat ansluta mig till förslaget att införa en särskild fond för betalning av den särsldlda semesterlönen. Därigenom bortfaller gmnden för den nämnda lo-itiken, I övrigt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter som kommittén har fört fram angående bestämmandet av arbetstagarbegreppet. Semesterlagstiftningen bör sålunda liksom hittUls bygga på det civUrättsliga arbetstagarbegreppet såsom detta fortlöpande utbildas i rättstiUämpningen. I fråga om den närmare innebörden av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet får jag hänvisa till de redogörelser som har lämnats i prop, 1975/76: 105 s. 167—171 och betänkandet Demo­krati på arbetsplatsen s, 691—737 samt till specialmotiveringen.

12.7,2 Familjemedlemmar m. fl.

Som jag inledningsvis har nämnt undantas familjemedlemmar och arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst från tillämp­ningsområdet för gäUande semesterlag. Semesterkommittén framhåller att orsaken till att familjemedlemmar har uteslutits ursprungligen har varit, att samhället inte bör gripa in med tvingande lagstiftning i familje­förhållanden. Svårigheter att kontrollera efterlevnaden av lagen har vi­dare spelat en viss roll. Kommittén anser emellertid för sin del att en lag av semesterlagens typ som bärs upp av ett utpräglat skyddsintresse bör omfatta alla arbetstagare, oavsett famUjebanden. Svårigheter att i enstaka fall övervaka att lagen följs bör enligt semesterkommittén stå tUlbaka för detta skyddsintresse. Man pekar vidare på att undantaget



Prop. 1976/77: 90                                                    152

saknar betydelse i det vanliga fallet att semestervillkoren regleras i kol­lektivavtal. Undantagsbestämmelsen kan enligt semesterkommittén utan olägenhet avvaras. I betänkandet föreslås därför att undantaget för med­lem av arbetsgivarens famUj avskaffas i samband med att den nya semesterlagen träder i kraft.

I fråga om undantaget för arbetstagare som avlönas uteslutande ge­nom andel i vinst pekar kommittén på att motsvarighet inte förekom­mer i annan arbetsrättsUg lagstiftning. Det har ingen särskild semester­rättslig bakgrund utan är hämtat från en konvention om semester för sjöfolk. En person som avlönas uteslutande genom andel i vinst är en­ligt kommittén uppenbarligen inte löntagare i vanlig bemärkelse. Det anges endast i sällsynta undantagsfall lomna tänkas att en person med denna löneform är arbetstagare i semesterlagens mening. Undantaget föreslås därför utgå.

Under remissbehandlingen har framförts skilda uppfattningar röran­de förslaget att slopa de nuvarande båda undantagen. Skiljaktigheterna har främst rört undantaget för familjemedlemmar, medan flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan har godtagit att särbestämmelsen angående dem som avlönas endast genom vmstandel tas bort. De remiss­instanser som vUl behåUa undantaget för familjemedlemmar — bl. a. hovrätten för Västra Sverige och några arbetsgivarorganisationer — motiverar sin ståndpunkt med det särsldlda förhållande som råder mel­lan familjemedlemmar och med svårigheterna att övervaka lagens till-lämpning i dessa faU. Man menar att lagbestämmelser inte behövs för detta fall och att det framstår som främmande att en famUjemedlem gentemot en annan framställer krav på semester. SHIO pekar pä att det med hänsyn tUl gällande skattelagstiftning uppkommer svårigheter att bestämma hustms semesterlönegmndande inkomst i de fall då makar ensamma driver rörelse.

Vissa andra remissinstanser betonar däremot att lagstiftning, som i likhet med semesterlagen uppbärs av ett utpräglat skyddsintresse, bör omfatta alla arbetstagare oavsett familjeanknytning samt att utveck­lingen för närvarande går därhän, att undantag för familjemedlemmar i lagstiftning som rör arbetstagares förhåUanden tas bort.

För egen del viU jag i detta sammanhang först erinra om att det i den av Nordiska socialpolitiska kommittén tillstyrkta rapporten om samord­ning av de nordiska ländemas semesteriagstiftning (avsnitt 12.1) såsom första punkt bland önskvärda ändringar har angivits, att undantagandet av familjemedlemmar från semesterlagstiftningen upphävs. Jag vill också erinra om att familjemedlemmar omfattas av lagen om allmän försäk­ring och av den nyligen antagna lagen om aibetsskadeförsäkring. Det­samma gäUer lagen om ledighet för studier. Det tidigare generella un­dantagandet i arbetarskyddslagstiftningen togs bort redan 1949. De kvarstående undantagsbestämmelserna föreslås av arbetsmiljöutredning-



Prop. 1976/77: 90                                                   153

en bli avförda vid tillkomsten av den föreslagna arbetsmiljölagen. Jag anser detta vara en riktig utveckUng.

Det saknas mot bakgmnd av vad jag nu har angett bärande skäl att också i fortsättningen undanta familjemedlemmar från det skydd och de rättigheter som semesterlagen garanterar. Sä snart det verkligen före­ligger ett anställningsförhållande bör rätt tUl semesterledighet och se­mesterlön föreligga oavsett eventuella familjeband mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Jag ser alltså inte något främmande i att arbetstaga­ren i detta liksom i andra faU får rätt att ställa krav på betald semester. Jag kan inte heller finna att synpunkten angående svårigheter att kon­trollera lagens tiUämpning bör leda till någon annan ståndpunkt, särskilt som det här är fråga om civilrättsUg lagstiftning vars tiUämpning över­vakas endast av de berörda parterna och deras företrädare. Jag föreslår därför att undantaget för familjemedlenunar utgår. Detsamma bör — som förordas av kommittén och flertalet av de remissinstanser som yttrat sig — gälla beträffande undantaget för den som avlönas uteslutande ge­nom vinstandel.

12.7.3 Okontrollerade arbetstagare

Med s. k. okontrollerade arbetstagare menas i semesterlagen sådana arbetstagare som utför arbete i sitt hem eller eljest under sådana för­hållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. De okontrollerade arbetstagarna brukar hänföras tiU två grupper, hemarbetare och övriga arbetstagare som utför arbetet under sådana former som nyss nämnts. Det är i praktiken omÖjUgt för arbetsgivaren att fastställa om exempelvis en hemarbetande har arbetat för en arbetsgivares räkning ett visst antal dagar under en månad. Den okontrollerade arbetstagaren kan dessutom i regel ordna arbetet så att han får erforderlig ledighet. Av dessa skäl har i semesterlagstiftningen införts en särreglering för nu berörda arbetstagare. De är enligt 4 § 1963 års SemL inte berättigade till semester men får i stäUet s. k. sär­skUd semesterlön. Denna utgör 9 % av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Däremot be­räknas inte särskild semesterlön för sjukdomstid eUer annan privilegie­rad frånvaro, vUket innebär att den okontroUerade arbetstagaren intar en mindre förmånUg stäUning i semesterlönehänseende än andra ar­betstagare. I någon mån uppvägs detta av att aU lön läggs till grund för semesterlöneberäkningen, oavsett om arbete utförts under kortare eller längre tid under kalendermånad av intjänandeåret.

Hemarbete förekommer dels som arbetsvärd, främst för svårt rörelse­hindrade, dels som hemindustriellt arbete. Hemarbete inom arbetsvår­den organiseras genom hemarbetscentralema. År 1973 sysselsattes om­kring 700 personer i hemarbete med statsunderstöd.

Det finns inte några fuUständiga uppgifter om det hemindustriella



Prop. 1976/77: 90                                                    154

arbetet i landet. I semesterkommitténs betänkande (SOU 1975: 88 s. 120) redovisas uppgifter ur 1972 års industristatistik, vilka ger en viss uppfattning om antalet hemarbetare. Enligt dessa uppgifter uppgick, an­talet hemarbetare det året till omkring 11 500. De största grapperna utgjordes av arbetstagare inom textil-, beklädnads-, läder- och läder-vamindustrin (6 036) samt verkstadsindustrin (2 597).

Till den andra gruppen av okontrollerade arbetstagare brukar räknas vissa handelsresande och försäkringsombud. Även flottningsarbetare, skogsarbetare och arbetstagare som åtagit sig betskötsel har hänförts tUl gruppen. Numera har dock skogs- och flottningsarbetarna genom kol­lektivavtal fått ställning som kontrollerade arbetstagare.

Det finns inga generella regler för olika yrkesgrupper utan sättet för arbetets ordnande i det särskUda fallet bUr avgörande. Arbetsledning, skyldighet att arbeta på bestämda tider och kontrollen av arbetet är viktiga omständigheter att beakta vid bedömningen. Det är inte i och för sig avgörande om arbetsgivaren händelsevis kan kontroUera arbets­tiden. Det väsentliga är hur arbetet faktiskt har anordnats.

Semesterkommittén anför att huvudskälet för särbehandlingen av de okontrollerade arbetstagarna bortfaller, när kravet på viss tids arbete för rätt till semester slopas. Man anser vidare att reglerna om semester­lönegmndande frånvaro också bör gälla de okontrollerade arbetstagar­na. Det är enligt kommittén också angeläget att förmånerna enligt lagen är lika för alla arbetstagare, oavsett hur arbetet anordnas. Kommittén föreslår därför att särbehandlingen av de okontrollerade arbetstagarna upphävs. Enligt kommittén kan det knappast medföra några större svå­righeter att avskaffa särbehandlingen av den förhåUandevis lilla grupp som det här rör sig om. Semesterledighet kan ordnas exempelvis ge­nom att arbete inte lämnas ut under semestertiden. Semesterlön som tjänas in under semesterlönegmndande frånvaro betalas enligt kommit­téns förslag på samma sätt för dessa som för andra arbetstagare. En viss svårighet kan visserligen ligga i att hemarbete ibland delas upp på flera familjemedlemmar men de problem som följer med sådana särfall torde enligt kommittén kunna lösas avtalsvägen.

Kommitténs förslag att ta bort den särsldlda regleringen i semester-lagen av okontrollerade arbetstagares semesterförmåner har tiUstyrkts av kammarrätten i Göteborg och några arbetstagarorganisationer. Flera andra remissinstanser ställer sig däremot kritiska tUl förslaget. Det gör bl. a. hovrätten för Västra Sverige, SAF och SHIO. Kritiken går främst ut på att tiUämpningen av semesterlagens aUa bestämmelser, inte minst dem om semesterförläggningen, pä okontroUerade arbetstagare ger upp­hov till betydande praktiska svårigheter. Hovrätten menar att det inte är rimligt att vid skadeståndsansvar ålägga arbetsgivaren skyldighet att lägga ut semester för dessa arbetstagare och framhåller att rätten tUl semesterlön framstår som viktigast. SAF framför Uknande synpunkter.



Prop. 1976/77:90                                                    155

SAF menar vidare, att det beträffande dessa arbetstagare inte äi: befo­gat att tiUämpa de privUegieringsreglér som gäller för arbetstagare i allmänhet. SHIO pekar bl. a. pä att den okontrollerade arbetstagaren själv bestämmer över sin arbetstid och att han har möjlighet att låta annan utföra hela arbetet eller del av detta. Genom att han är sin egen . arbetsledare kan han själv välja semestertidpunkt. Kommittéförslaget sägs medföra antingen minskad valfrihet för de anstäUda när det gäller semesterförläggningen eller ökad byråkrati både för företag och an­ställda.

TCO säger sig visserligen kunna dela kommitténs uppfattning, att huvudskälet för särbehandlingen bortfaUer genom den utformning som kommittéförslaget fått. Å andra sidan betonar man att förslaget medför praktiska problem. Inte minst gäller detta om semesterbestämmelserna skall tiUämpas på okontroUerade arbetstagare med mer än en arbets­givare. TCO framhåller att bl. a. reglema om förläggning av semester­ledighet, rätt att spara semesterledighet samt semesterlön för sparad ledighet har blivit bristfäUigt belysta i betänkandet.

För egen del viU jag anföra följande. Orsaken tUl att de s. k. okon­troUerade arbetstagarna har blivit föremål för särreglering i semester­lagstiftningen är som redan nämnts, att deras arbetsförhåUanden medför att någon fortlöpande övervakning av arbetets bedrivande inte kan eller bör ske. Dessa arbetstagare har, om än i olika grad, betydande frihet att bestämma över sin arbets- och ledighetstid. Arbetet bedrivs i hem­met eller i övrigt utanför en av arbetsgivaren kontrollerad arbetsplats. I fråga om hemarbetarna gäller vanligen att de fortlöpande från arbets­givaren erhåller det material som skall bearbetas. Arbetsgivarens intresse begränsas i allmänhet tiU att ett visst arbetsmått utförs inom överens­kommen tid.

Mot bakgrund av tidigare semesterlagstiftnings krav på visst antal arbetade dagar per kalendermånad som fömtsättning för rätt tUl semes­ter var det naturligt att undanta de okontrollerade arbetstagarna från rätten tUl semester. Det måste nämligen vara svårt och inte sällan omöjligt att konstatera, om arbetstagaren hade kvalificerat sig för se­mester. Det har emellertid samtidigt förutsatts, att dessa arbetstagare själva beredde sig semesterledighet i samband med att de fick särskUd semesterlön.

Med den utformning av rätten till semesterledighet och semesterlön som nu föreslås har otvivelaktigt ett viktigt hinder mot att jämstäUa okontrollerade arbetstagare med övriga arbetstagare försvunnit. Ledig­heten förutsätter ju inte något intjänande och semesterlön beräknas proportioneUt på all inkomst utan några trappstegsregler. Detta skulle i och för sig tala för att kommitténs förslag godtogs. Det bör självfallet också eftersträvas att semesterförmånema i största möjUga utsträckning blir desamma, oavsett anstäUningsformen.



Prop. 1976/77: 90                                                    156

Å andra sidan kan man inte bortse ifrån, att tillämpningen av se-mesterlagsbestämmelserna fullt ut på även de okontrollerade arbets­tagarna medför betydande praktiska problem. Bestämmelserna i semes­terlagen kan sägas bygga på den förutsättningen, att arbetsgivaren har viss överblick och kontroll över hur arbetet utförs. Semesterplaneringen sker sålunda mot bakgmnd av att arbetstagaren har att iaktta en på ett eller annat sätt planlagd arbetstid. En genomgång av bestämmelserna i den föreslagna semesterlagen ger enligt min mening vid handen, att åt­skilliga av dem inte kan anpassas tiU de förhållanden, under vUka de okontrollerade arbetstagarna utför sitt arbete. Det gäller bl. a. bestäm­melserna om semesterledighetens beräkning och förläggning samt rätt att spara semesterledighet och semesterlön för sparad ledighet. För att en tillämpning av dessa bestämmelser pä nu berörda grupper skall framstå som rimlig och naturlig, krävs enligt min mening att de okontrollerade arbetstagamas arbetsförhållanden i högre grad än nu förs in under arbetsgivarens kontroll. Det är inte säkert att detta fram­står som önskvärt för de berörda arbetstagarna. Det innebär att den frihet i fråga om tid och sätt för arbetets fullgörande som de nu har beskärs. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag mig för egen del inte kunna ansluta mig till semesterkommitténs förslag att avskaffa särregleringen för de okontrollerade arbetstagarna.

Som jag redan nämnt bör emeUertid eftersträvas att de okontrollerade arbetstagarna, i den utsträckning som är praktiskt möjlig och lämplig, får rätt tiU samma förmåner som andra arbetstagare. För dem utgör den ekonomiska sidan av semesterrätten det väsentUga inslaget. I detta hän­seende föreligger emellertid den betydande skiUnaden mellan okontrol­lerade och andra arbetstagare, att de förra inte tjänar in semesterlön vid ledighet på grund av sjukdom eller vid annan därmed jämställd frånvaro. Med det av semesterkommittén föreslagna fondsystemet, skulle bestämmelsema om semesterlönegmndande frånvaro kunna till-lämpas även i detta fall, utan att särskilda svårigheter därigenom upp­kom. Enligt min mening bör det emellertid vara möjligt att genom­föra en sådan ordning också inom ramen för den nu föreslagna utform­ningen av semesterlagen.

Semesterlön tjänas som förut angetts in under tid då arbetstagaren er­håller lön i anställningen eUer under pågående anställning är ledig från arbetet av vissa, särskilt angivna orsaker. Dessa är sjukdom, ledighet som berättigar till föräldrapenning, ledighet på grund av risk för över­förande av smitta, ledighet för utbildning i vissa faU samt ledighet för viss militär-, vapenfri- eller civilförsvarstjänstgöring. Den semesterlöne­grundande frånvaron är begränsad tUl viss angiven tid. Den ledighet det här är fråga om är i allmänhet möjlig att utan större omgång styrka. TiU detta kommer att ledighetsperioderna inte sällan har sådan längd, att arbetstagaren kan ha anledning att före eller under ledighets-



Prop. 1976/77: 90                                                   157

tiden ta kontakt med arbetsgivaren angående arbetsuppehåUet. Huru­vida det i det enskUda faUet är fråga om ledighet som formellt har beslutats av arbetsgivaren eller om arbetstagaren, exempelvis vid sjuk­dom, utan sådant beslut har avhållit sig från arbete inom ramen för den frUiet han har att disponera sin arbetstid, bör enligt min mening inte ha någon avgörande betydelse. Sä snart arbetstagaren av skäl som tidigare angetts har avhäUit sig frän arbete, bör tiden tillgodoräknas för intjä­nande av semesterlön. Under alla förhåUanden måste det ankomma på arbetstagaren att visa, att sådan ledighet som åberopas som gmnd för semesterlön är semesterlönegrundande enligt lagen.

Jag föreslär sålunda att bestämmelserna om semesterlönegmndande frånvaro får motsvarande tiUämpning pä okontrollerade arbetstagare. I övrigt bör i fråga om dessa arbetstagare gäUa, att bestämmelserna om semesterledighet — med eller utan semesterlön — inte är tillämpliga, men att dessa arbetstagare tillförsäkras särskild semesterlön, beräknad på i princip samma sätt som semesterlönen i allmänhet. Den särsldlda regleringen i 17 § i 1963 års SemL av semesterrätten vid s. k. blandat arbete förs däremot inte över till den nya lagen. Liksom tidigare bygger bestämmelserna på förutsättningen att de okontroUerade arbetstagama själva i allmänhet bereder sig ledighet för semester i samband med att de får ut den särsldlda semesterlönen.

12.8 Den särskilda semesterlagen

Vid sidan av 1963 års SemL gäller lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Den särskilda semesterlagen har föregåtts av tidigare lagstiftning i samma ämne.

1938 års semesterlag innehöll inga särbestämmelser för arbetstagare med radiologiskt arbete. På gmndval av ett förslag av 1942 års semes­terkommitté (SOU 1945: 59) tillkom år 1946 en lag om förlängd semes­ter för vissa arbetstagare med hälsofarUgt arbete. Genom denna ut­sträcktes den årliga semestern från två till tre veckor för vissa gruv­arbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare samt tiU sex veckor för arbetare sysselsatta med radiologiskt arbete. Semesterledighetens för­längning för arbetstagare med radiologiskt arbete byggde på den prin­cipiella ståndpunkten, att arbetet medförde skadliga förändringar samt att dessa delvis kunde fås att återgå genom den längre ledigheten (se vidare SOU 1975: 88 s. 225 f.). I propositionen (prop. 1946: 221) anslöt sig föredragande departementschefen tiU uttalanden av kommittén en­ligt vilka en differentiering av semesterns längd efter behovssynpunkt borde ske med utgångspunkt i en medicinsk bedömning. Längre semester borde tillförsäkras de gmpper av arbetstagare som till följd av sina arbetsförhåUanden drabbades av allvarligt men i fysiskt eller psy­kiskt avseende, vilket kunde avhjälpas eller åtminstone väsentUgt lindras



Prop. 1976/77: 90                                                    158

genom en längre tids avbrott i arbetet. En ytterligare fömtsättning skuUe emellertid vara att förebyggande åtgärder inte stod tiU buds eller lämp­ligen kunde vidtas. Arbetarskyddsätgärder borde alltså komma i första hand. I vissa fall var det emellertid omöjligt att genom sådana åtgärder avhjälpa alla de olägenheter, som i en del faU medförde ökat semester­behov.

I samband med införandet av den aUmänna treveckorssemestem er­sattes 1946 års särskilda semesterlag av en ny lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete. Denna lag avsåg endast arbetstagare som utsattes för röntgenstrålning eller strålning från radio­aktiva ämnen. Den nya lagen överensstämde i övrigt i allt väsentligt med den äldre.

1960 års semesterkommitté hade i uppdrag att pröva om den sär­skilda lagen borde behållas efter en förlängning av den lagstadgade allmänna semestern. Kommittén skulle överväga om inte tiden var mogen att helt överlåta frågorna om längre semester ät arbetsmark-nadspartema. Däremot hade kommittén inte tiU uppgift att pröva det medicinska behovet av en sexveckorssemester för anstäUda med radio­logiskt arbete. Den utgick från att det fanns ett sådant behov. Kom­mittén fann att det alldeles övervägande flertalet arbetstagare som sysselsattes i radiologiskt arbete — ca 80—90 % — hade sina bättre semesterförmåner noggrant fixerade i avtal. Det var alltså en mycket begränsad krets av arbetstagare med rätt till förlängd semester enligt lagen, som inte på avtal kunde grunda rätt till semestcrförmåner mot­svarande dem som den särsldlda semesterlagen gav. Riskerna för att de som redan hade längre semester pä grund av a-vtal skulle förlora denna förmån om lagen upphävdes bedömdes som mycket små, även om man inte kunde bortse från att rätten tiU den längre semestern kunde bli beroende av arbetstagarorganisationens styrka i det speciella fallet. Enligt kommitténs mening skulle det vara olyckligt, om den på medicinska behov gmndade rätten till semester för berörd kategori skulle kunna ifrågasättas vid en avtalsuppgörelse, om så gällde något enstaka fall. Inte heUer kunde man bortse från att lagen hade en själv­ständig betydelse i sådana fall, där arbetsavtalet saknade all hänvisning till lagen, och att dess upphävande kunde få omedelbar betydelse för berörda arbetstagare. Med hänsyn till vad som sagts nu ansåg kommittén att det inte fanns tillräckliga skäl att föreslå ett upphävande av den särskUda lagen. I propositionen (prop. 1963: 68 s. 60) framhöU före­dragande departementschefen att det medicinska behovet av en för­längd semester för berörda arbetstagare inte var oomtvistligt. Å andra sidan hade det inte tillkommit någon avgörande ny omständighet, som motiverade en ändrad uppfattning angående detta behov. Mot den bak­grunden ansåg departementschefen, i likhet med remissinstanserna, att det tiUs vidare borde finnas en lagstiftning i ämnet.



Prop. 1976/77: 90                                                   159

1963 års särskilda semesterlag, som i allt väsentligt motsvarar den tidigare lagen, anknyter tUl terminologin i strålskyddslagen (1958: 110, ändrad senast 1976: 245). Med radiologiskt arbete avses sålunda arbete, i vilket brukas röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att utsända joniserande strålning, och arbete vid anläggning för ut­vinning av atomenergi. Arbetstagare, som för arbetsgivarens räkning under kvalifikationsåret har utfört radiologiskt arbete, i vUket han har utsatts för joniserande strålning i sådan utsträckning att menlig in­verkan kan befaras, har rätt till längre semester enligt lagen. En fömt­sättning är att arbetet har utförts under minst 15 dagar under samma kalendermånad. Semestern utgör då tre dagar per sådan månad, dvs. 36 dagar eller sex veckor för fullt Icvalifikationsår. Enligt 2 § skall arbetarskyddsstyrelsen i vissa fall avgöra om visst arbete kan anses falla under den särskilda semesterlagen. Vid denna prövnmg har lagen tUlämpats tämligen snävt. Styrelsens avgörande är bindande för par­terna och, i rättegång, för domstol som prövar tillämpningen av lagen. Arbetarskyddsstyrelsen inhämtar i sin tur yttrande från statens strål­skyddsinstitut (tidigare radiofysiska institutionen vid Karolinska sjuk­huset och medicinalstyrelsens strålslcyddsnämnd). I praktiken följer styrelsen alltid strålskyddsorganets uppfattning. Strålskyddsorganens ståndpunkt baseras på uppfattningen att en semesterförlängning inte får vara ett surrogat för ett fullgott strålskydd. Semesterförlängning har därför i regel inte medgivits för arbete inom industri och forskning, men däremot vid sjukhusen, där strälskyddsåtgärderna ibland måste begränsas med tanke på patientens bästa. I fråga om arbetarskydds­styrelsens praxis kan jag i övrigt hänvisa till betänkandet (SOU 1975: 88 s. 230 f.). EnUgt uppgift i betänkandet (s. 231) kan antalet anställda som har rätt tUl förlängd semester på grund av radiologiskt arbete uppskattas till 3 500—4 000. Av dessa tUlhör ca 1 800 Svenska hälso- och sjuk­vårdens tjänstemannaförbund, ca 1 100 Svenska Kommunalarbetareför­bundet och ca 300 Sveriges läkarförbund. Flertalet av dessa arbetstagare har sex veckors semester eller längre på grund av avtal.

Semesterkommittén har inhämtat yttranden från statens strålskydds­institut och arbetarskyddsstyrelsen. Beträffande det närmare innehållet i yttrandena får jag hänvisa till betänkandet (SOU 1975: 88 s. 231 f.). I detta sammanhang vill jag emellertid nämna följande.

Strålskyddsinstitutet är enligt sitt yttrande av den uppfattningen att radiologiskt arbete numera bedrivs under så betryggande omständig­heter att skäl för särskild semesterförlängning inte längre föreligger. Skillnaden i längd mellan den lagstadgade förlängda semestern för per­soner i radiologiskt arbete — 36 dagar — och den normala semestern måste i de flesta fall i dag anses vara obetydlig, även om semesterför­längningen kunde tillskrivas någon rislcminskandé verkan, vilket inte anses vara fallet. Däremot kaii skillnaden i semester för de personer



Prop.1976/77: 90                                                     160

som nu åtnjuter denna semesterförlängning eller på särskilda avtal grundade ännu större semesterförlängningar enligt institutet betraktas såsom en betydande social förmån, vars borttagande kan medföra all­varliga problem från personalvårdssynpunkt. Institutet tillägger att en yrkesgrupp som normalt inte betraktas såsom sysselsatt med strålnings-arbete, nämligen gruvarbetarna, under de senaste åren har kommit i blickpunkten genom att strålningsinstitutet har kimnat konstatera ovän­tat höga koncentrationer av den radioaktiva ädelgasen radon i många svenska malmgruvor. Strålskyddsinstitutet anser att frågan om semes­terförlängning för gmvarbetare är komplicerad, dels genom att icke försumbara stråldoser ännu kan tänkas förekomma innan skyddsåt­gärder hunnit vidtagas, dels genom att riskens karaktär ännu icke är kartlagd. Det är enligt institutet i detta fall inte lika lätt att frånskriva en semesterförlängning en risloninskande verkan.

Arbetarskyddsstyrelsen delar strålskyddsinstitutets uppfattning att det saknas skäl att anta att en semesterförlängning för personal sysselsatt i radiologiskt arbete i dag skulle medföra en riskminskning annat än genom att den förkortade arbetstiden kan medföra att den årliga strål­dosen minskas. Styrelsen understryker att det riktigaste sättet att nä ett skyddsmål i fråga om radiologiskt arbete är att vidta åtgärder som är inriktade på miljön, t. ex. den utrustning som alstrar det aktueUa slaget av strålning och de arbetsmetoder som kommer till användning i arbetet. Från den principiella utgångspunkten är semesterförlängning att betrakta som en andra rangens skyddsmetod. Liksom strålskydds-institutet fäster arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamheten på frågan om underjordsarbete i gruvor. Den radioaktiva strålningen utgör för denna personalkategori en mUjöfaktor som föreligger i varierande utsträck­ning oberoende av vilket slag av arbete som utförs. Styrelsen pekar ock­så på den möjlighet till samverkan och riskökning som vid underjords­arbete kan föreligga mellan exposition för radioaktivt material och samtidig exposition för andra miljöfaktorer, t. ex. dieselavgaser och damm eller rök av varierande ursprung. I likhet med strålskydds­institutet anser arbetarskyddsstyrelsen att det i detta fall inte är lika lätt att frånskriva en semesterförlängning en riskminskande verkan. Om en förlängd semester för radiologiskt arbete bibehålls framstår det enligt styrelsen som riktigt att lagstiftningen kompletteras med bestämmelser om förlängd semester även för underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning.

Jag vill i detta sammanhang även nämna att överläkaren vid radium­hemmet, professor J. Einhom, i anslutning till strålskyddsinstitutets yttrande har till kommittén avgett ett särskilt yttrande. I detta pekar han på att det fortfarande finns personalgmpper som i sitt arbete är exponerade till stråldoser som institutet inte godtar. Som exempel nämns personal som arbetar med strålbehandling av kvinnor med underlivs-



Prop. 1976/77: 90                                                    161

cancer genom lokal appUkation av högaktiva preparat. Denna, personal måste hantera ofullständigt skyddade behållare som innehåller stora kvantiteter radium eller andra radioaktiva ämnen, vilka avger gamma-strålning med stor penetrationsförmåga och där preparatet måste pla­ceras i patienten med stor precision. Nattpersonalen på vårdavdel­ningarna som tar ut radiumpreparat erhåller enligt yttrandet doser av liknande storleksordning. Även viss personal som arbetar vid röntgen­diagnostiska avdelningar, t. ex. med angiocardiografi, kan ej sällan er­hålla betydande stråldoser. Det finns betydande svårigheter att rekry­tera personal till dessa uppgifter eller t. ex. till arbete med rengöring och räkning av radiumpreparat efter avslutad behandling. Med hänsyn till dessa förhållanden föresläs i yttrandet att inom ramen för den nuvarande särlagstiftningen en successiv aweckling av förlängda semest­rar för personal i radiologiskt arbete kommer till stånd genom ändrade tillämpningsregler. Dessa bör innebära-större restriktivitet vid beviljande av förlängd semester i takt med en fortsatt förbättring av strålskydds-förhåUandena på de arbetsplatser som fortfarande bör anses vara sär­skilt utsatta.

I betänkandet anför semesterkommittén att arbetstiden har förkor­tats under de nära 30 år som den särsldlda lagen har gäUt. Samtidigt har den allmänna semestern förlängts. i olika etapper. Skyddet vid radiologiskt arbete har förbättrats avsevärt. Huvudprincipen vid strål­skyddsarbete bör enligt kommittén vara att fullgott skydd skall gå före varje annan åtgärd. En längre semester är inte det bästa sättet att förebygga strålningsskador och andra faror i arbetsmiljön.- Från arbets­miljösynpunkt kan radiologiskt arbete enligt kommittén inte anses inta någon särställning. Hälsorisker finns pä många andra onuåden av ar­betslivet och nya risker tiUkommer ständigt, t. ex. i form av farliga kemiska ämnen. Faror i arbetsmiljön måste förebyggas genom skydds­åtgärder, vilket också gäller radiologiskt arbete.

Semesterkommittén hänvisar tiU strålskyddsinstitutets uttalande, att radiologiskt arbete numera bedrivs under så betryggande förhåUanden att skäl för en semesterförlängning inte längre föreligger. En extra semestervecka måste enligt betänkandet från medicinsk synpunkt anses sakna betydelse vid skydd mot strålningsrisker. En längre semester minskar endast riskerna på det sättet att den kortare arbetstiden medför en något lägre årlig stråldos. Kommittén anser därför att den särskilda semesterlagen bör upphävas i samband med att den femte semester­veckan införs. Kommittén utgår därvid från att man genom andra åt­gärder kan sörja för bästa möjliga strålskydd för berörd personal. För att ingen enskild person skall behöva förlora den förmån som han har enligt den särskUda lagen bör en särskild övergångsregel finnas.. Denna skall garantera att de som redan har längre semester med stöd av lagen får behålla förmånen, så länge de fortsätter med radiologiskt arbete.

] 1    Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                    162

Två av kommitténs ledamöter har reserverat sig på denna punkt och
föreslagit att den särskilda semesterlagstiftningen behålls (SOU 1975: 80
s. 261—263).
                   .

Endast de remissinstanser som har anknytning till de ifrågavarande personalgrupperna har yttrat sig över förslaget att upphäva den sär­skilda semesterlagen. Av dessa remissinstanser har två. Landstingsför­bundet och Svenska kommunförbundet, tillstyrkt förslaget. Socialsty­relsen, LO, TCO och SACO/SR har däremot motsatt sig att lagen upphävs.

Socialstyrelsen anför att det av yttranden från ledamöter av styrel­sens vetenskapliga råd framgår, att strålskyddet successivt har förbätt­rats och att strålningsexpositionen nu är liten för det stora flertalet radiologiskt arbetande. Samtidigt framhålls emellertid att vissa perso­nalgrupper inte har tillfredsställande strålskyddsförhållanden och att nya grupper kan komma i samma situation. Exakta kunskaper saknas vidare om verkan av små stråldoser och betydelsen av vissa blodför­ändringar. Socialstyrelsen anser även att man inte utan vidare kan frånskriva en semesterförlängning riskminskande verkan när det gäller arbetstagare som utsätts för radon. Socialstyrelsen säger sig inte f. n. vara beredd att tillstyrka att den särskilda semesterlagen slopas. Frågan bör ytterligare utredas och uppmärksamhet ägnas även åt arbete som är exponerat för radon och radondöttrar.

LO understryker att frågan huruvida längre semester för den som arbetar med joniserande strålning är obehövlig från skyddssynpunkt är omtvistad. Organisationen ifrågasätter det lämpliga i' att nu av­veckla den särskilda semesterlagén för dem söm arbetar i miljöer med joniserande strålning. Flera av LO:s medlemsförbund, vilka yttrat sig till LO, motsätter sig likaså att lagen upphävs. Det gäller Svenska Gruv-industriarbetareförbundet, Kommunalarbetareförbundet och Statsanställ­das förbund. TCO menar att även underjordsarbetande bör omfattas av rätten till längre semester. Enligt SACO/SR :s mening finns det behov att av medicinska skäl behålla den särskilda semesterlagen, eventuellt i den formen att den begränsas till vissa funktioner där betydande stråldoser förekommer.

Jag kan för egen del instämma i att de förutsättningar som gällde vid tillkomsten av 1946 års särskilda semesterlag numera har förändrats. Arbetstidsförkortningen och den avsevärt längre semestem för arbets­tagare i aUmänhet medför att en särreglering för vissa arbetstagare inte framstår som lika behövligt som tidigare. I samma riktning verkar självfallet det förhållandet att skyddsåtgärderna vid radiologiskt arbete fortlöpande har förbättrats i sådan grad, att riskerna för skador i all­mänhet har kunnat i avsevärd grad begränsas. Värdet av en förlängd semesterledighet från medicinsk synpunkt har också kommit att mer och mer sättas i fråga eller rentav bestridas.



Prop. 1976/77: 90                                                    163

Därmed är emellertid inte givet, att den särskilda semesterlagen har spelat ut sin roll. Såväl under kommittéarbetet som vid den efterföljande remissbehandlingen har från flera håll höjts röster för att behålla den särskilda regleringen av semesterledigheten för vissa radiologiskt arbe­tande. I fråga om remissinstanserna gäller detta socialstyrelsen och de centrala arbetstagarorganisationerna. Av intresse är också de uttalanden som har gjorts i det särskilda yttrande som har fogats till strålskydds­institutets yttrande.

Invändningarna går bl. a. ut på, att de berörda frågorna ännu inte är tillräckligt utredda för att strålskyddsinstitutets uttalande utan vidare skall kunna tas för gott. Jag vill peka på att socialstyrelsen särskilt framhåller, att exakta kunskaper saknas om verkan av små stråldoser och betydelsen av vissa blodförändringar. Vidare framhålls i några yttranden, att det finns personalgmpper som utsätts för strålningsdoser som klart överstiger vad strålskyddsinstitutet anser vara godtagbart och för vilka förebyggande åtgärder inte kan vidtas. En remissinstans har anfört att en skärpning av kraven för den längre ledigheten kan böra övervägas inom ramen för en särlagstiftning. I detta sammanhang bör även erinras om att krav har framförts på förlängning av semesterledig­heten för underjordsarbetare.

I likhet med bl. a. arbetarskyddsstyrelsen vill jag betona, att för­hindrandet av skadeverkningar vid radiologiskt arbete i första hand är en arbetarskyddsfråga. Den praxis som tillämpas när det gäller att fastställa om en arbetstagare är berättigad till längre tids semester enligt den särskilda semesterlagen visar också klart att lagen tolkas på detta sätt. Som framgått av de uttalanden som har redovisats i det före- gående kan det dock inte bortses från, att vissa personalgrupper ut­sätts för avsevärda strålningsdoser, vilka svårligen kan minskas genom skyddsåtgärder. Enligt min mening bör man inte helt bortse från, att en förlängd ledighet kan ha visst värde från hälsosynpunkt för dessa arbetstagare. Inte heUer bör man i detta sammanhang lämna därhän, att lagen har betydelse från rekryterings- och personalvärdssynpunkt; Den omständigheten att berörd personal i stor utsträckning omfattas av särskilda avtal bör mte tillmätas någon avgörande betydelse i detta sammanhang, eftersom nuvarande avtalsreglering bygger på att en särskild semesterlag finns.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört kan jag för egen del inte finna, att tillräckliga skäl föreligger för att nu avskaffa den särskilda semesterlagstiftningen för radiologiskt arbetande. Inte heUer föreslår jag att nya grupper förs in under särbestämmelserna, som förordats i något remissyttrande.

Jag föreslår sålunda att den särskilda semesterlagen för vissa arbets­tagare med radiologiskt arbete skaU finnas kvar t, v, Lagen bör i sak



Prop. 1976/77: 90                                                    I64

ha väsentligen samma innehåll som nu. Vissa ändringar blir emellertid nödvändiga för att anpassa den till den nya semesterlagen. Till denna fråga återkommer jag i specialmotiveringcn.

13    Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

1.    semesterlag

2.    lag om ändring i lagen (1963: 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

3.    lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979).

Förslagen  bör  fogas  till  regeringsprotokollet  i   detta  ärende  som bilaga 3.

14    Specialmotivering

14.1 Förslaget till scmesterlag

På grundval av 1974 års semesterkommittés betänkande (SOU 1975: 88) har utarbetats förslag tiU en ny semesterlag, avsedd att den 1 januari 1978 ersätta 1963 års SemL.

Semesterledigheten förlängs genom den nya' lagen till fem veckor. I lagen skiljs rätten till semesterledighet från rätten till semesterlön. Endast i fråga om semesteriönen förutsätts att arbetstagaren under ett tidigare år (intjänandeåret) har tjänat in rättigheten. Semesterledighet tillkommer däremot i princip varje arbetstagare utan krav på intjä­nande. Intjänandeåret (kvalifikationsåret) förskjuts från föregående kalenderår till tiden den 1 april—31 mars. Semesterlönen utgör för alla arbetstagare 12 % av lönen under intjänandeåret. Den semesterlöne­grundande (privilegierade) frånvaron utvidgas, Lagen innehåller vidare bestämmelser om rätt att spara semesterledighet. Även i övrigt har föreslagits betydelsefulla ändringar i förhällande till vad som gäller för närvarande. Lagen har i betydande utsträckning gjorts dispositiv i den meningen, att avvikelse kan ske genom kollektivavtal som på arbets­tagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation,

Lagen har disponerats på följande sätt. Efter inledande bestämmelser (1 och 2 §§), som i huvudsak avser tillämpningsområdet och dispositivi-tetsreglerna, följer gmndläggande regler om semesterledighet och semes­terlön (3—8 §§). I anslutning tiU dessa har tagits in bestämmelser om



Prop. 1976/77: 90                                                    165

beräkning av semesterledighet (9 §) och förläggning av sådan ledighet (10—15 §§), Semesterlönens beräkning regleras i 16 §, I 17 § finns bestämmelserna om semesterlönegrundande frånvaro, medan 18—23 §§ innehåller reglema om sparande av semesterledighet och semesterlön. Därefter följer i 24—27 §§ särskilda, kompletterande semesterlönebe­stämmelser, däribland de som rör särskild semesterlön till s. k. okontrol­lerade arbetstagare. Semesterersättningen regleras i 28—30 §§. I övrigt innehåller lagen bestämmelser om övergång av företag (31 §), skade­stånd (32 §), preskription (33 §) och rättegång (34 §).

Inledande bestämmelser (1—3 §§)

Under denna rubrik har tagits in bestämmelserna om lagens till-lämpningsområde (1 §), Hit har även förts bestämmelser om lagens tvingande karaktär och de möjligheter till avvikelser genom avtal som har ansetts böra fmnas (2 §) samt grundläggande bestämmelser om se­mesterår och intjänandeår (3 §),

1 §

I denna inledande paragraf anges tiUämpningsområdet för semester­lagen. Det sker genom att rätt till semestcrförmåner anges tillkomma arbetstagare. Liksom enligt 1963 års lag är därmed det avgörande vid fastställandet av lagens tiUämpningsområde vad som ligger i arbets­tagarbegreppet.

Paragrafen är dessutom avsedd att redan i lagens inledning slå fast. att semesterförmånerna enligt lagen består av rätt till semesterledighet, semesterlön och semesterersättning. TUl skiUnad från vad som tidigare har gällt är rätten till semesterledighet och rätten till semesterlön inte längre principiellt sett bundna till varandra. Medan det för flertalet arbetstagare fortfarande blir så att semester betyder viss tids ledighet med lön, kan det enligt lagen också förekomma semesterledighet utan lön. Detta hänger samman med att rätten till semesterledighet inte längre blir beroende av att arbetstagaren har tjänat in sådan rätt i an­ställning hos arbetsgivaren, medan däremot ett sådant krav på in­tjänande fortfarande ställs för rätt till semesterlön (jfr under 4 §). Liksom enligt 1963 års lag kan det också förekomma semestergott-görelse utan semesterledighet. Detta är fallet bl, a, vid vissa korttids­anställningar (5 §) och när anstäUning upphör utan att arbetstagaren har fått ut betald semester (28 §). I dessa fall utgår semesterersättning, beräknad enligt grunderna för semesterlönens beräkning. Det är också fallet beträffande s. k, okontroUerade arbetstagare, vilkas rättigheter enligt lagen består i rätt tiU särskUd semesterlön (27 §).

Det arbetstagarbegrepp på vilket lagen bygger är liksom i annan modern arbetsrättslig lagstiftning det s. k. civilrättsliga arbetstagarbe-



Prop. 1976/77: 90                                                    166

greppet. Detta har inte fått någon närmare definition i lag utan har efterhand utvecklats i domstolspraxis, som därvid har haft ledning bl. a, i uttalanden i skilda lagförarbeten om ändamål och syften med reformverksamheten på det arbetsrättsliga fältet. Vissa förutsättningar av grimdläggande natur anses skola vara uppfyllda för att ett för­hällande arbetsgivare-arbetstagare i civUrättslig mening skall anses föreligga. Det är sålunda en utgångspunkt att förhållandet mellan par­terna skall ha sin grund i ett avtal. Avtalets innebörd skall vara att ena parten åtager sig att prestera arbete för andra partens räkning och den som gör detta åtagande skaU själv åtminstone delta i arbetet, eller vid bedömning på förhand kunna förutsättas delta i detta (jfr prop. 1975/76: 105 bUaga 1 s. 167 ff.). Detta innebär att personer som utför arbete på grund av offentligrättsligt tvång anses falla utan­för arbetstagarbegreppet och att endast fysiska personer kan vara ar­betstagare i civUrättslig mening. Med de nu angivna utgångspunkterna bestäms arbetstagarbegreppets närmare innehåll i domstolamas rättstill-lämpning, där det grundläggande problemet är att skilja arbetstagare i civilrättslig mening från uppdragstagare (självständiga företagare). Domstolarnas avgöranden grundar sig på helhetsbedömningar i varje enskilt fall. Man väger omständigheter som anses tala för och emot att en arbetspresterande part i förhåUande till motparten är att be­trakta som arbetstagare respektive uppdragstagare. Denna metod för rättstiUämpningen har stöd i förarbetena till olika civUrättsliga lagar i vilka arbetstagarbegreppet har betydelse.

Ett betydelsefullt drag hos rättstUlämpningen på området är en fort­gående utveckling mot en mer vidsträckt tillämpning av arbetstagar­begreppet. Denna utveckling sker under intryck inte minst av vad som sägs i lagförarbeten och på andra håll om vikten av att reformer på det arbetsrättsliga fältet får en vidsträckt tillämplighet. Utvecklingen torde därmed också gå mot ett alltmer enhetligt arbetstagarbegrepp (jfr SOU 1975: 1 s, 725), Detta hmdrar dock inte att man också, när det finns skäl till det, kan beakta de särskilda syften som har eftersträvats med lagstiftningen på skilda områden,

Arbetstagarbegreppet i den nya semesterlagen är inte avsett att skilja sig från det motsvarande begrepp som har utbildats vid tillämpningen av 1963 års lag. Avsikten med 1 § är att samma metod som den hittills utvecklade skall komma till användning vid lagens tillämpning och att den utveckling som pågår i rättspraxis skall fortgå även sedan den nya lagen har trätt i kraft. Detta gäller även i fråga om den bedöm­ning som görs i särskilda grupper av fall, såsom i s. k. mellanmansfall, vid bedömning av blandade avtal av skilda slag, i situationer där någon utför arbete åt juridisk person i vilken han intar viss ställning etc. Sammanfattande redogörelser för rättstillämpningen på området har senast lämnats i arbetsrättskommitténs betänkande Demokrati på



Prop. 1976/77: 90                                                   167

arbetsplatsen s. 691—737 och i prop. 1975/76; 105 bilaga 1 s. 166—176.

Det sagda innebär, liksom enligt 1963 års SemL, att semesterlagen skaU tillämpas på alla arbetstagare oavsett inom vilket yrke de är verksamma och oavsett vilken art av arbete de utför. Särbestämmelser gäller dock liksom tidigare för vissa arbetstagare, nämligen för dem som omfattas av den särskilda semesterlagen för arbetstagare med radiologiskt arbete (jfr 5 § tredje stycket). Liksom tidigare gäller också för s. k. okontroUerade arbetstagare att deras rättigheter på området har fått en särskild utformning (se 27 §).

Särbestämmelserna rörande sjömän i 10 § sista stycket och 11 § i 1963 års SemL har däremot, i likhet med vad kommittén föreslog, inte förts över tUl den nya lagen. Skälet härtill är att nuvarande bestäm­melser i sjömanslagen och i kollektivavtalen för denna grupp får anses ge ett tillfredsställande skydd för sjöfolkets semester. Ett upphävande av särbestämmelserna anges i betänkandet också överensstämma med vad berörda personalorganisationer under hand har uppgett på kom­mitténs förfrågan.

Lagen gäller för hela arbetsmarknaden och sålunda för arbetstagare både inom den privata och inom den offentliga sektorn. Detta har inte ansetts behöva särskilt markeras i lagtexten. På den punkten skiljer sig sålunda den nya lagen inte i sak utan enbart till formen från 1963 års SemL,

Som framgår av bl, a, 4 och 7 §§ i lagen utgör det enligt den nya lagen inte längre ett villkor för rätt till senresterledighet och semesterlön att arbetstagaren har varit verksam för arbetsgivarens räkning ett visst minsta antal dagar i samma månad av intjänandeåret. Arbetstagares rätt tiU semesterledighet uppkommer enligt den nya lagen oberoende av intjänande och med enbart den begränsning som föreskrivs i 5 § första och andra styckena. Rätt för arbetstagare tUl semesterlön upp­kommer så snart arbetstagaren under någon del av intjänandeåret har varit anställd hos arbetsgivaren och utgör 12 % av den under intjä­nandeåret förfallna lönen i anställningen, beräknad enligt 16 §. Detta innebär en utvidgning av den lagstadgade rätten till semesterförmåner till nya grupper av arbetstagare. Det gäller främst sådana kategorier av korttids- och deltidsanställda (bland dem innehavare av bisysslor) som inte uppnår de mått av månatlig arbetstid som enligt 1963 års SemL utgör förutsättning för semester. Gränsen för lagens tiUämplig-hetsområde beror även här av om vederbörande är arbetstagare, något som fastställs med anlitande av den i det föregående beskrivna metoden.

Undantagen i 1963 års lag för arbetstagare som är medlem av ar­betsgivarens familj och för arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst har som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.7.2) uteslutits ur den nya lagen. Förutsättningen för att famUjemed-lemmar och de som avlönas enbart genom vinstandel skall omfattas av



Prop. 1976/77: 90                                                    168

den nya lagen är emellertid att vederbörande är arbetstagare i civil­rättslig mening.

På samma sätt som 1963 års SemL är den nya lagen tvingande på det sättet att avtal som medför inskränkning eller upphävande av ar­betstagares rättigheter enligt lagen är i den delen ogUtigt. Regeln härom har tagits in i denna paragrafs första stycke. Liksom när det gäller den tidigare lagens motsvarande bestämmelse innebär regeln i princip, att avtal som innefattar både bättre och sämre semesterför­måner än de i lagen föreskrivna är ogiltigt enbart i den senare delen.

I första stycket förklaras vidare att huvudregeln om ogiltighet av inskränkningar eller upphävande av arbetstagares rättigheter inte gäller i de fall där annat framgår av lagen. En motsvarande reservation finns i 2 § i 1963 års lag. De fall som här åsyftas är dels de avvikelser från vissa regler i lagen som enligt paragrafens andra stycke får göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan träffas eller godkänns på för­bundsnivå (av centrar arbetstagarorganisation), dels de fall i vilka det av lagens text framgår att arbetstagare kan avstå från viss rättighet (se 2 § tredje stycket, 8 och 13 §§) eller att visst beslut om utläggning . av semester är beroende av avtal med arbetstagarsidan eller av arbets­tagares samtycke (12, 14, 15 och 20 §§). Hit hör även bestämmelsen i 19 § sista stycket, enligt vilken underrättelsefristerna för arbetstagare i samband med sparande av semester eller uttag av sparad ledighet kan ändras genom avtal.

Enligt 1963 års lag kan i två fåll avvikelse från lagen göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som enligt 1936 års lag om förenings- och förhandlings­rätt är att anse som huvudorganisation. I 12 § sista stycket 1963 års SemL föreskrivs en sådan möjlighet i fråga om beräkning av semes­terlön enligt den s. k. procentregeln. I 14 § anges att avtal med huvud­organisation får innehålla awikelse frän lagens regel att semesterlön skall utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern. I AD:s rättstillämpning (AD 1968 nr 26;- jfr AD 1953 nr 27) har 12 § sista stycket i 1963 års lag med ledning av vissa uttalanden i förarbetena tol­kats så, att det har givits utrymme för koUektivavtal som i vissa fall ställer sig förmånligare och i andra fall mindre förmånUga än lagens egna semesterlöneberäkningsgrunder. Avtalsfriheten har dock sagts inte vara helt utan gränser. Överenskommelser som genom att gå utöver syftet med avtalsfriheten otillbörligt urholkar den semesterlönestandard, som lagen har velat tillförsäkra arbetstagarna, kan enligt AD inte antas vara förenliga med lagen.

När den nya lagen i förevarande paragrafs andra stycke anger att avvikelse frän lagens egna regler får ske genom kollektivavtal,  som



Prop. 1976/77: 90                                                   169

sluts eller godkänns av central arbetstagarorganisation, har tanken, varit att intresset av skydd för arbetstagamas rättigheter på ifråga­varande punkter blir tillräckligt tillgodosett just genom att medgivande om avsteg kan göras enbart av central arbetstagarorganisation. Samma garanti för att arbetstagarnas intressen inte blir eftersatta finns i åt­skilliga andra moderna arbetsrättsliga lagar och har också där ansetts tillräcklig. De fall som anges i andra stycket omfattas med andra ord av den reservation rörande huvudregeln söm har tagits upp i första stycket andra meningen. Självfallet har därmed dock inte åsyftats någon utveckling bort från den uppfattning om syftet med avtalsfri­heten, som kommer tiU uttryck i förarbetena tiU äldre semesterlagstift­ning och i 1968 års dom av AD. Avtal som innebär en otiUbörlig ur­holkning av arbetstagarnas rättigheter enligt lagen torde strida mot lagens grunder även om 2 § första stycket första meningen inte är direkt tillämplig.

De frågor som åsyftas i första meningen av andra stycket är för­läggningen i tiden av semesterår och intjänandeår (3 §), beräkningen av semesterledigheten (9 §), underrättelser, om förläggning av semester­ledighet (11 §), beräkning av semesterlön (16 §), beräkning av semester­lön vid uttagande av sparad ledighet (22 och 23 §§), utbetalning av semesterlön (26 §), beräkning av semesterersättning och avräkning av förskottsvis utgiven semesterlön (29 §) samt utbetalning av semester­ersättning (30 §). I specialmötiveringen till var och en av dessa para­ grafer anges närmare vad som är innebörden av den här behandlade avtalsfriheten.

Enligt 6 § andra stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet avses i den lagen med begreppet central arbetstagarorganisation förbund eller därmed jämförfig sammanslutning av arbetstagare (jfr prop. 1975/76: 105 bUaga 1 s. 341 ff., 482 f., 530). Syftet med hänvisningen i förevarande paragraf till medbestämmandelagens begrepp är att an­sluta till det organisationsbegrepp som numera aUmänt används för. att ställa ett visst kvalifikationskrav på kollektivavtal öm avvikelse från föreskrifter i lag om vissa rättigheter för arbetstagarna. Därmed är också åsyftat att anknyta till den praxis på detta område som har utvecklats vid tillämpningen av annan lagstiftning med samma lösning. Lagens krav pä kvalifikation är uppfyllt, inte bara. om kollektivavtal har på arbetstagarsidan träffats av central organisation, utan även om sådan organisation har godkänt avtalet. Avtal som nu avses kan vara utformat så, att överenskommelse öm avvikelse från lagen i vissa frågor får träffas på det lokala planet eller mellan de enskilda parterna (jfr prop. 1973; 129 s. 191 och 232 f. samt prop. 1974; 88 s. 215).

Som redan har nämnts ger lagen på vissa punkter möjlighet till avsteg från dess egna regler genom överenskommelse av annan natur än  kollektivavtal  som träffas  eller  godkänns  av central  arbetstagar-



Prop. 1976/77: 90                                                    170

organisation. Detta är fallet enligt 12 §, där det framgår att man kan träffa avtal om annan semestertid än juni—augusti och om kortare sammanhängande ledighet än fyra veckor. Enligt 19 § kan avvikelse avtalas från där föreskrivna underrättelsefrister. Enligt 20 § finns också möjlighet att komma överens om avsteg från de i den paragrafen upp­tagna reglerna om förläggningen av sparad semesterledighet. Som när­mare utvecklas i specialmotiveringen till 12, 19 och 20 §§ är det i alla fallen lagens innebörd att avtal skall kunna träffas både i det enskilda avtalets och i kollektivavtalets form: Samma innebörd har för övrigt reglerna om förläggning av semester i 10 § första stycket 1963 års lag. I sammanhanget kan erinras om de uttalanden som har gjorts under förarbetena till lagen om medbestämmande i arbetslivet om möjlig­heterna att med giltig verkan träffa kollektivavtal om enskilda arbets­tagares individuella förhållanden (se SOU 1975: 1 s. 313 f. och prop. 1975/76: 105 bUaga 1 s. 370) liksom om den därmed sammanhängande frågan om förhandlande arbetstagarorganisations behörighet att före­träda den enskilde medlemmen i sådana angelägenheter och binda honom genom kollektivavtal. I remissen till lagrådet uttalades att lag­förslaget var avsett att medge koUektiva'vtal om individuella förhål­landen och att rättsverkningama av sådana kollektivavtal fick bedömas bland annat mot bakgrund av vad som enligt allmänna fullmakts-och föreningsrättsliga regler gäller för rättsförhållandet mellan en kol­lektivavtalsslutande organisation och den eller de berörda medlemmar­na. Lagrådet pekade särskilt på behovet av försiktighet när det gäller redan intjänade förmåner eller därmed jämförliga förhållanden (prop. s. 490; jfr s. 532). Omsatta på främst de semesterförläggningsfrågor som behandlas i 12 och 20 §§ torde de riktlinjer som formiUerades vid medbestämmandelagens tillkomst utan vidare medge att kollektivavtal träffas med bindande verkan för vederbörande medlemmar i samband med att den allmänna semesterplaneringen och semesterföriäggningen sker hos arbetsgivaren (jfr även specialmotiveringen tUl 10 §). Större försiktighet vid bedömningen av behörighetsfrågan kan vara på sin plats när det gäller rent individuella förhållanden eller t. ex. ändring för enskilda arbetstagare av en redan beslutad semesterförläggning.

Kollektivavtal som gäller för den avtalsslutande arbetstagarorganisa­tionens medlemmar får enligt andra stycket i denna paragraf tiUämpas även på andra arbetstagare, under förutsättning att de sysselsätts i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal. Det ligger i sakens natur att denna regel syftar på kol­lektivavtal som inte har träffats att gälla enbart för vissa individuella medlemmar i den avtalsslutande organisationen. Regeln om arbets­givares rätt att tillämpa kollektivavtal även på utomstående arbetstagare gäller också i fråga om sådana koUektivavtal på central nivå som åsyftas i styckets första mening.



Prop. 1976/77: 90                                                   171

Vid sidan av de i 12, 19 och 20 §§ behandlade fallen erbjuder lagen också möjligheter i några fall till förfoganden över arbetstagares rät­tigheter genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och den ifråga­varande arbetstagaren personligen eller genom ensidigt beslut av ar­betstagaren. Härvidlag kan hänvisas till specialmotiveringaraa till 8, 13, 14 och 15 §§. I den personliga arten av arbetstagarens förfogande-möjligheter i dessa fall ligger att hans fackliga organisation får företräda honom enbart med stöd av särskilt bemyndigande.

Det ligger i den tvingande karaktären av lagen enligt huvudregeln i första stycket att avtal om inskränkning eller upphävande av arbets­tagares rättigheter inte utgör hinder mot att de i lagen föreskrivna rättig­heterna görs gällande. Kollektivavtal som träffats i strid med huvud­regeln hindrar inte enskild arbetstagare att göra sin rätt gällande. Äldre praxis får i tillämpliga delar betydelse vid bedömningen av vad som skall anses vara en inskränkning eller ett upphävande av rättigheter som enligt lagen tillkommer arbetstagare.

I 9 § och 10 § första stycket 1963 års SemL behandlas det faUet att avtal har träffats om längre semesterledighet än den i lagen före­skrivna. Principen är att lagens regler i övrigt skall, om annat inte har avtalats, gälla även beträffande den överskjutande delen av semes­tern. Den nya lagen innehåller inte några motsvarande bestänunelser. Även om partema sålunda har hänvisats till att avtalsvägen reglera de frågor som rör överskjutande semesterledighet, kan det antagas att lagens bestämmelser i viss utsträckning kan komma att bli normerande, om partema i ett avtal om bättre semesterfönnåner än de lagreglerade lämnar någon fråga öppen i avtalet. Den fråga som har särskilt reg­lerats i 10 § första stycket andra och tredje meningarna i 1963 års lag uppkommer inte direkt med den avfattning som 12 § i den nya lagen har fått.

I tredje stycket av paragrafen har slagits fast att avstående från arbetstagares rätt tUl obetald semesterledighet får ske utan hinder av huvudregeln i paragrafens första stycke. Avstående kan ske vid vilken tidpunkt som helst, fömtsatt att hinder inte möter enligt 8 § andra stycket. Behov har ansetts föreligga av en sådan möjlighet. Man kan tänka sig som ett exempel att en arbetstagare som personligen saknar intresse av obetald ledighet önskar i samband med att han träffar avtal om anställning binda sig vid att avstå från sådan ledighet. Ett sådant bindande avstående har ansetts böra få göras. Frågan har i övrigt nära samband med 8 §.

Semesterkommittén tog i 29 § av sitt lagförslag upp en särskild regel av innehåll att avtal som innebär att arbetstagare avstår från sin rätt till semester mot ersättning är ogiltigt. Sådan ogUtighet följer emellertid redan av den huvudregel som har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf. Någon motsvarighet till 29 § i kommitté­förslaget återfinns därför inte i den nya lagen.



Prop. 1976/77: 90                                                    172

3 §

Enligt 1963 års SemL (3 §) har arbetstagare rätt till semester på grund av det arbete som han under ett kalenderår, det s. k. kvalifika­tionsåret, har utfört för arbetsgivarens räkning. Semestern utgår under året näst efter kvalifikationsåret. Lagen tillåter dock överenskommelser såväl om att annan ettårsperiod än kalenderår skall utgöra kvalifika­tionsår som om att semestern får åtnjutas tidigare än under året efter kvalifikationsåret. Lagen föreskriver inte någon viss form för sådana överenskommelser.

Som har framgått av den allmänna motiveringen ställer den nya lagen inte längre krav på arbete hos arbetsgivaren under viss tid för att arbetstagare skall ha rätt till semesterledighet. Rätt till sådan ledighet uppkommer i princip utan att arbetstagaren först har kvalifi­cerat sig för den. Syftet med ändringen på denna punkt har varit att undvika att nyanställda arbetstagare skall tvingas vänta lång tid innan de får sin första semesterledighet. Reglerna om semesterlön i den nya lagen bygger däremot sätUlvida på det hittills rådande synsättet att de innebär att rätt till sådan lön tjänas in i anstäUning hos arbetsgivaren.

Den nya lagens regler om semesterledighet och semesterlön bygger på de grundläggande begreppen semesterår och intjänandeår, som defi­nieras i denna paragraf. Semesterdagarna bestäms till 25 dagar under en ettårsperiod, semesteråret, och skall enligt lagen utgå under den pe­rioden (4 §). Rätten till semesterlön tjänas in under året före semester­året, intjänandeåret. SkiUnaden i jämförelse med 1963 års lag ligger dels däri att ledigheten erhålls utan krav på intjänande samt att semes­terdagarna bestäms direkt till ett visst antal under det år då ledigheten utgår och inte som tidigare tiU visst antal dagar för varje månad av intjänandetiden, dels i att intjänandeår och semesterår inte längre sam­manfaller med kalenderår utan har förskjutits närmare sommaren och omfattar tiden 1 april—31 mars, dels slutligen i att semesterlön intjänas i direkt proportion till den lön som arbetstagaren har fått under intjä­nandeåret.

Skälen till förskjutningen av intjänandeår och semesterår har ut­vecklats i den allmänna motiveringen. Förskjutningen medför vidgade möjligheter för nyanställda att få betald semesterledighet redan den första sommaren under anställningstiden. Med den utformning lagens regler om semesterledighet har fått i övrigt innebär förskjutningen också att de som anställs under vår och sommar får rätt åtminstone till semesterledighet utan lön redan den första sommaren. En väsent­lig aspekt är vidare att första kvartalet varje kalenderår infaller som sista kvartal i varje intjänandeår. De lönehöjningar som inträder vid ka­lenderårsskiften kommer att i motsvarande mån ingå i underlaget för beräkningen av den semesterlön som skall utgå i samband med på­följande semesterårs semesterledighet.



Prop. 1976/77: 90                                                   173

Av 2 § andra stycket i lagen framgår att det är möjligt att med gUtig verkan träffa kollektivavtal om avvikelse frän 3 §, under förutsättning att avtalet på arbetstagarsidan träffas eller godkänns av central arbets­tagarorganisation. I fråga om vad som i allmänhet får anses gälla om gränserna för denna avtalsfrihet hänvisas till specialmotiveringen till 2 §. Under fömtsättning att avtalet inte innebär någon inskränkning av arbetstagares rättigheter kan avtal om avvikelse från 3 § träffas även enskilt eller i form av kollektivavtal på lokal nivå.

Det senast sagda innebär att det står öppet för arbetsgivare och arbetstagare att enskilt eller i kollektivavtal bestämma t. ex. att semester­året skall sammanfalla med intjänandeåret eller att löpande anställ­ningsår skall vara både intjänandeår och semesterår. Det senare inne­bär att intjänande- resp. semesteråret börjar löpa fr. o. m. anställnings­dagen. En återgång till att tillämpa kalenderåret som intjänandeår och påföljande kalenderår som semesterår får med hänsyn till effekterna på semesterlöneberäkningen och verkningarna för nyanställda anses i prin­cip stå i strid med huvudregeln i 2 § första stycket. För att ett avtal av den innebörden skall kunna betraktas som giltigt får därför krävas antingen att det innehåller särskilda regler söm förtar de negativa verk­ningarna och har tillkommit i sådant syfte eller att det sluts på för­bundsnivå. Möjligheten att träffa avtal med giltig verkan på den nivån om avsteg från 3 § är dock avsedd främst att förekomma ätt de nya reglerna i lagen medför hinder mot de semesterkassesystem som nu förekommer på arbetsmarknaden. Avtal om tiUämpning av andra pe­rioder än ettårsperioder såsom- underlag för bestämmande av semester­ledighet och semesterlön torde strida mot lagens grunder.

Den nya lagen medför i och för sig inte några ändringar i fråga om möjligheterna att avtala om förskottssemester (jfr under 29 §). Den praxis som har utvecklats i fråga om tolkningen av avtal på det om­rådet torde behålla sin giltighet även vid tillämpningen av den nya lagen (jfr AD 1974 nr 33).

Rätt till semesterledighet och semesterlön (4—8 §§)

I detta avsnitt av lagen har samlats grundläggande regler angående semesterledighet och semesterlön. Här återfinns sålunda bestämmelser om semesterledighetens längd och rätten tUl semesterlön under ledighe­ten (4 §), begränsning av ledighetsrätten i vissa fall och en precisering av denna (5 och 6 §§), bestämmelser om beräkningen av den betalda se­mesterledighetens längd (7 §) samt särskilda regler för utläggning av obetald semesterledighet (8 §).    •

I första stycket av denna paragraf har skrivits in huvudregeln att i princip alla arbetstagare är berättigade tiU fem veckors semesterledighet



Prop. 1976/77: 90                                                    174

varje år. De regler om den närmare beräkningen av semesterledigheten, som återfinns i 9 §, innebär att fem veckors semesterledighet motsvaras av 25 semesterdagar enligt lagen.

Lagen innehåller några undantag och inskränkningar i huvudregeln om fem veckors semester. Vissa av dessa finns i 5 § med dess särskilda regler om vissa korttidsanställda och om sådana arbetstagare som an­ställs först när viss del av semesteråret har förflutit. Undantagna från rätten till semesterledighet är vidare de s. k. okontrollerade arbets­tagarna. Deras rättigheter enligt lagen regleras särskilt i 27 §.

En precisering av huvudregeln om rätt till semesterledighet har gjorts i 6 §, som behandlar det fallet att en arbetstagare byter anställning un­der semesteråret.

I förevarande paragrafs andra stycke har tagits in lagens huvudregel i fråga om rätten till semesterlön. Arbetstagare tjänar in rätt till sådan lön i sin anställning hos arbetsgivaren under intjänandeåret. I 7 § anges hur många av semesterdagama som är förenade med rätt till semester­lön. Beräkningen av semesterlönens storlek sker enligt 16 §.

Regeln om 25 semesterdagar är till den del semesterledigheten är för­enad med rätt till semesterlön en tvingande minimiregel. Arbetsgivaren är enligt lagen skyldig att tillse att arbetstagare får ut sin semesterledig­het med lön. Arbetstagaren kan å sin sida inte binda sig vid att avstå från sin rätt till ledighet med lön eller göra anspråk enbart på intjänad lön utan att ta ut ledighet. I fråga om semesterledighet utan semesterlön är lagens innebörd en annan. Som framgår av 8 § är arbetsgivaren även när det gäller sådan semesterledighet skyldig att ta initiativ för att arbets­tagaren skall få ut sin rätt. Arbetstagaren kan emellertid med bindande verkan avstå från sin rätt till sådan ledighet (jfr 2 § tredje stycket och 8 §).

Som framgår av den allmänna motiveringen har det ansetts att starka

skäl av främst praktisk natur talar emot att omläggningen av reglerna om rätt till semesterledighet tillåts medföra, att även arbetstagare som anställs för korta vikariat eller eljest för helt kort tid får rätt till semes­terledighet enligt lagens huvudregel under den korta anställningstiden. Sådana arbetstagare har ansetts böra få tjäna in semesterlön på samma sätt som andra arbetstagare men däremot inte få rätt till ledighet. An­språken mot arbetsgivaren vid anställningens slut kommer därmed att gälla semesterersättning enligt samma regler som i övrigt gäller därom (28—30 §§). En regel om begränsning av rätten till semesterledighet har mot denna bakgrund tagits in i första stycket av denna paragraf. Arbets­tagare som anställs för viss tid, viss säsong eller visst arbete får inte rätt till semesterledighet om inte antingen anställningsavtalet redan från början träffas för längre tid än tre månader eller anställningen rent fak-



Prop. 1976/77: 90                                                    175

tiskt varar under mer än tre månader. Förutsättningarna för att avtal skall få träffas för viss tid, viss säsong eller visst arbete har angivits i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Som regeln i första stycket av förevarande paragraf har skrivits är avtalets innehåll eller anställning­ens längd avgörande för rätten till semesterledighet. Förlängs ett an­ställningsavtal att gälla utöver tremånadersgränsen inträder med andra ord rätt tUl semesterledighet enUgt huvudregeln i 4 §. Avtal kan enligt bestämmelsen avse längre tid än tre månader, inte bara när avtalet har slutits på viss tid, utan även när anställningen har knutits till viss säsong eller visst arbete. En förutsättning är emellertid att det för parterna har stått klart att säsongens resp. arbetets omfattning har nödvändiggjort längre tids anställning än tre månader. Semesterersättning beräknas på samma sätt som i andra fall när semesterersättning skaU utgå enligt lagen (jfr, 28 §).

I andra stycket i paragrafen har av skäl som har redovisats i de all­männa motiven gjorts en begränsning av rätten till semesterdagar för dem som anställs när den egentliga semesterperioden har börjat närma sig sitt slut eller när den perioden är slut. Avgörande enligt styckets be­stämmelser är när arbetstagare påbörjar sin anställning och inte när själva anställningsavtalet träffas.

I tredje stycket har liksom i 7 § sista stycket i 1963 års SemL tagits in en erinran om de särskilda bestämmelserna om förlängd semester i lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Förevarande paragraf är tvingande till arbetstagarnas förmån.

Det har självfallet inte ansetts rimligt att lagens regler om rätt till semesterledighet utan föregående kvalifikation skall få till följd att arbetstagare, som under löpande semesterår går över från en anställning till en annan, skall kunna göra anspråk på semesterledighet hos den nye arbetsgivaren utan hinder av ätt arbetstagaren redan har fått ut ledighet i den förra anställningen. Med hänsyn härtill har i denna para­graf tagits in en regel som syftar till att arbetstagare varje semesterår skall få rätt till ledighet enbart intill det mått som anges i 4 §, även om arbetstagaren byter anställning under året.

En arbetstagare som tar ut full semesterledighet i början av ett se­mesterår och sedan byter anställning får inte rätt till semesterledighet hos den nye arbetsgivaren samma semesterår. Har arbetstagaren före övergången tagit ut endast en del av den fulla semesterledigheten har han rätt att hos den nye arbetsgivaren få ut ledighet som återstår, i den mån en begränsning av den rätten inte följer av 5 § andra stycket. En arbetstagare som exempelvis i början av juli får ut tio dagars semester-



Prop. 1976/77: 90                                                    176

ledighet hos en arbetsgivare och sedan går över till en ny arbetsgivare mellan den 31 juli och den 30 september semesteråret får enligt 5 § andra stycket rätt till tio dagars semesterledighet även. hos den nye arbetsgivaren.

Arbetstagare som byter anställning har att hos den nye arbetsgivaren i förekommande fall visa att han inte redan har fått ut semesterledighet under semesteråret eller också hur mycket sådan ledighet han har fått ut.

Paragrafen berör inte det fallet att en arbetstagare lämnar en an­stäUning med semesterersättning och sedan själv bereder sig ledighet genom att vänta med att påbörja en ny anställning. I det fallet anses han sålunda inte ha tagit i anspråk någon del av semesterledigheten.

Avgörande för paragrafens tillämpning är om arbetstagaren före an-stäUningen hos ny arbetsgivare under samma semesterår har fått ut semesterledighet hos annan arbetsgivare. Tillämpar arbetsgivarna olika semesterår får paragrafen tolkas så, att detta inte får medföra kortare semesterledighet för arbetstagaren än om båda tillämpat det i 3 § angivna semesteråret eller i övrigt samma semesterår.

11963 års lag har som tidigare framgått arbetstagares rätt till semester­lön samordnats med rätten till semesterledighet. Rätten till ledighet be­ror av i vilken utsträckning arbetstagaren har utfört arbete för arbets­givaren under kvalifikationsåret (7 § SemL). All semesterledighet är förenad med rätt till semesterlön (3 § sista stycket SemL). I den nya lagen har detta samband brutits så att semesterledighet utgår oberoende av tidigare kvalifikation, medan rätten till semesterlön fortfarande för­utsätter intjänande under året före semesteråret; Även om det i det övervägande antalet fall också i fortsättningen blir så att hela semester­ledigheten blir förenad med rätt till semesterlön, kan även obetald semesterledighet förekomma, t. ex. när en arbetstagare nyanställts på sådan tid att han inte har hunnit tjäna in full semesterlön eller när en arbetstagare har varit ledig av annan än semesterlönegmndande orsak (jfr 17 §) under någon del av intjänandeåret. För obetald semesterledig­het gäller vissa särskilda regler (se 2 § tredje stycket, 8 och 13 §§), Obetald semesterledighet kan inte sparas (18 §), Det är för bl, a, sådana fall som de nu åsyftade nödvändigt att ange hur man skall dra gränsen meUan betald och obetald semesterledighet eller med andra ord hur man skall bestämma hur många av semesterdagarna som skall vara förenade med semesterlön. Metoden för denna beräkning anges i denna paragraf.

Enligt första stycket i paragrafen skall andelen betalda semester­dagar av den fulla 25-dagarstiden vara lika stor som den del av intjä­nandeåret under vilken arbetstagaren har varit anställd hos.arbetsgiva-



Prop. 1916/11:90                                                                   177

ren. Arbetsdag då arbetstagaren har varit frånvarande utan lön inräknas i princip inte i anställningstiden. Detta sker emeUertid beträffande se­mesterledighet och ledighet som är semesterlönegrundande enligt 17 §. Omvänt kommer antalet obetalda semesterdagar att motsvara en lika stor del av den fulla ledighetstiden som den tid av intjänandeåret under vilken arbetstagaren inte har varit anställd hos arbetsgivaren eller under anställningstiden har varit frånvarande från arbetet utan lön i aimat fall än under semester eller i annat faU än som avses i 17 §.

Resultatet av uppdelningen enligt denna metod i betalda respektive obetalda semesterdagar blir, med de regler om beräkning av semester­lönen som har tagits upp i 16 §, att man bibehåller den grimdsats i fråga om rätten till semesterlön som nuvarande semesterlagstiftning bygger på, i det att arbetstagaren tillförsäkras i princip bibehållen löne­standard under den del av semesterledigheten som är betald.

Enligt andra stycket i paragrafen utförs beräkningen av antalet be­talda semesterdagar på det sättet att man först fastställer under hur många dagar av intjänandeåret som arbetstagaren har haft anstäUning hos arbetsgivaren. Beräkningen görs i antal kalenderdagar och omfattar sålunda även lördagar, söndagar och helgdagar. Dagar under vilka arbetstagaren har varit enbart delvis ledig räknas som hela dagar med lön. En arbetstagare kan t. ex. ha varit anställd under 100 dagar av intjänandeåret och då ha varit ledig enbart av semesterlönegmndande orsak. Det jämförelsetal man då får fram är 100: 365. Antalet betalda semesterdagar skall då förhåUa sig på samma sätt till antalet ledighets­dagar enligt 4 § (25 dagar) som 100 förhåller sig till 365, Man får föl­jande beräkning:

100 _X 365 ~ 25

Beräkningen ger tUl resultat 6,8 dagar och slutförs genom att man med tillämpning av andra stycket andra meningen avmndar talet 6,8 till närmaste högre heltal, 7. Arbetstagaren har under semesteråret rätt till 7 betalda semesterledighetsdagar. När skottår infaller får beräkningen ske med utgångspunkt i ett intjänandeår om 366 dagar. Semesterlönens storlek under den betalda semesterledigheten beräknas med tiUämpning av 16 §.

I tredje stycket har tagits in en bestämmelse om turordningen meUan betald och obetald ledighet. Enligt bestämmelsen skall betald semester­ledighet utgå först. Det är alltså inte möjligt att ta ut obetald semester­ledighet, innan aU betald ledighet har konsumerats. Bestämmelsen har betydelse vid tillämpningen av 13 §. Vad som har sagts nu gäller dock endast i fråga om semesterledighet som läggs ut under ett och samma semesterår. Att betald semesterledighet kan sparas framgår av 18 §. Bestämmelsen i tredje stycket är dispositiv. Arbetsgivare och arbets-

12    Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                    178

tagare kan med bindande verkan komma överens om att obetald ledig­het skall fä tas ut innan den betalda ledigheten har förbrukats. Sådan avvikelse kan även ske genom kollektivavtal.

1 denna paragraf behandlas vissa frågor som rör begagnandet av rätten till obetald semesterledighet. Bestämmelserna bör ses i sammanhang med 2 § tredje stycket, enligt vilket lagens tvingande karaktär till arbets­tagamas förmån inte utgör hinder för arbetstagare att avstå från rätten till obetald semesterledighet.

I den allmänna motiveringen har utförUgt redogjorts för frågan om förutsättningarna för; utläggning av obetald semesterledighet (12.3.4). Den lösning som därvid har valts innebär, att arbetsgivaren i princip är ansvarig för att arbetstagaren inte går miste om sin semesterledighet, vare sig denna är betald eller inte. Samtidigt gäller att arbetstagaren skall kunna disponera över den obetalda ledigheten och därigenom även avstå från sådan ledighet för framtiden. Vidare har föreslagits att arbets­tagaren skall vara skyldig att till arbetsgivaren lämna bindande besked angående sina önskemål i detta hänseende. Avsikten med den föreslagna ordningen är att arbetstagarens semesterönskemål skall kunna i tid läggas fast, vilket utgör en förutsättning för en ändamålsenlig semesterpiane­ring.

Förevarande paragraf utgår sålunda från att arbetstagaren enligt 2 § tredje stycket har full frihet att i förväg med bindande verkan förklara sig avstå från rätten till obetald semesterledighet. Möjligheten att en­ sidigt avstå från redan utlagd semesterledighet begränsas av bestäm­ melsema i andra stycket av denna paragraf. Denna fråga berörs senare. Om arbetstagaren inte har avstått från ledigheten, skall denna i förlägg-, ningshänseende behandlas pä samma sätt som betald semesterledighet, Bestämmelsema i 10 och 11 §§ är således tillämpliga. I den mån annat inte följer av kollektivavtal eller annan överenskommelse bestämmer således arbetsgivaren när ledigheten skall utgå. Han är dock skyldig att söka nå överenskommelse med arbetstagaren innan beslutet fattas.

Det kan emellertid ibland inträffa, att arbetstagaren inte har något intresse av att få ut semesterledighet utan lön. För honom kan det vara fördelaktigare att få arbeta och erhålla betalning. Även från arbets­givarens synpunkt kan det vara av intresse, exempelvis vid nyanställ­ning, att arbetstagaren inte under det första semesteråret tar ut en längre, obetald ledighet. Under aUa förhållanden kan arbetsgivaren i allmänhet antas ha ett intresse av att få klarhet i huruvida arbetstagaren önskar få ut ledigheten eller inte. I första stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför att arbetstagare skall vara skyldig att på arbetsgiva­rens begäran lämna besked huruvida han önskar att få ut obetald se­mesterledighet eUer avstå därifrån. Det ligger i sakens natur att upp-



Prop. 1976/77: 90                                                   179

giften endast rör ledighet i anställningen hos den arbetsgivare som,har begärt beskedet. Detta skall å andra sidan avse hela den tid av semester­året, under vilken anställningsförhåUandet består. Det skall vidare gå ut på antingen att han vill ha kvar ledighetsrätten eller att han helt eller delvis avstår från den. Avstår arbetstagaren från ledigheten får denna självfallet inte läggas ut. Någon särskild bestämmelse härom torde inte behövas. I annat fall gäller som nämnts de allmänna bestämmelsema om ledighetens förläggning.

Arbetsgivaren kan begära besked vid vilken tidpunkt som helst. Han kan göra detta vid anställningstillfället eller senare. Det fömtsätts dock i första stycket att arbetstagaren vid den tidpunkt då besked fordras känner till hur många semesterdagar utan lön han har eller kan be­räknas få rätt till. Arbetsgivaren är skyldig att lämna sådan uppgift. I de fall då intjänandeåret ännu inte har gått till ända, kan uppgiften av naturliga skäl avse endast det antal obetalda semesterdagar som arbets­tagaren kan beräknas få rätt till. Arbetstagarens besked bör få göras beroende av att den uppskattningen visar sig riktig. Normalt torde frå­gan aktualiseras i samband med att arbetstagaren hörs om sina semester­önskemål. Självfallet måste arbetstagaren lämnas skäligt rådrum när besked fordras.

Besked om avstående gäller som har framgått endast i förhållande till den arbetsgivare till vilken förklaringen lämnas. Vid byte av an­ställning under semesteråret kan arbetstagaren hos den nye arbetsgiva­ren begära att fä ut sådan semesterledighet, som han inte redan har fått ut (jfr 6 §), Det bör emellertid erinras om att den obetalda semester­ledigheten enligt 5 § reduceras för den som anställs efter den 31 juli eller 30 september under semesteråret.

Innebörden av avstående är att arbetstagare som har avstått från obetald ledighet inte senare kan fordra att få ut ledigheten hos arbets­givaren.

Det besked som arbetstagaren lämnar angående dispositionen av den obetalda semesterledigheten är bindande för honom. Som har framgått av den allmänna motiveringen har arbetsgivaren att utgå från att arbets­tagaren önskar få ut semesterledigheten, om denne inte vid förfrågan enligt 8 § förklarar sig avstå från ledigheten. Arbetsgivaren skall vid semesterförläggningen kunna utgå frän, att arbetstagaren inte senare en­sidigt avstår från ledighet som han har förklarat sig vilja få ut. Detta följer av andra stycket i paragrafen. Har däremot arbetsgivaren lagt ut obetald ledighet utan att arbetstagaren har begärt sådan, bör deime all­tid kunna fordra att beslutet upphävs. Från huvudregeln att semester­utläggningen är bindande har gjorts undantag för visst fall. Syftet är att arbetstagaren inte vid ofömtsedd permittéring skall gå miste om permit-teringsförmåner. Denna fråga behandlas i kommentaren till 13 §.

Den dispositionsmöjlighet för arbetstagaren som innefattas i denna



Prop. 1976/77: 90                                                    180

paragraf är av personlig natur. Facklig organisation kan sålunda lämna besked i arbetstagarens ställe endast om organisationen har särskilt be­myndigats härtiU.

Beräkning av semesterledighet

I denna paragraf, som närmast motsvarar 8 § 1963 års SemL, har tagits in bestämmelser om semesterledighetens beräkning.

I den allmänna motiveringen (12.3.2) har redogjorts för de principer som ligger till grund för semesterledighetens beräkning. Förslaget inne­bär i allt väsentligt en anslutning till kommitténs synpunkter, utom vad gäller den särskilda bestänmielsen i kommittéförslaget om rätt för lör­dags- eller söndagsarbetande att få ledigt under både det veckoslut som föregår semesterledigheten och det som följer i direkt anslutning till denna. Lagtexten har vidare förtydligats i vissa hänseenden i förhållande till kommittéförslaget.

I första stycket av förevarande paragraf föreskrivs att lördag och sön­dag inte räknas som semesterdagar, Semesterberälcningen har sålunda knutits till femdagars arbetsvecka under tiden måndag—fredag. De 25 ledighetsdagarna ger därigenom fem semesterveckor. Semesterledighet beräknas i hela dagar. Det innebär att en semesterdag skall anses börja kl. 00.00 och sluta kl. 24.00. Om ett nattpass går över dygnsgränsen, skall således den dag under vilken arbetspasset avslutas inte räknas som semesterdag. Semesterledigheten börjar alltså först nästa dag. Om ett nattpass i anslutning tUl semesterledighetens upphörande börjar före kl, 24.00, skall den dagen mte räknas som semesterdag. Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen har i paragrafen tagits in en uttrycklig regel om att semesterledighet beräknas i hela dagar.

För att hindra missbmk av regeln att lördagar i princip skall håUas utanför semesterledigheten föreskrivs i andra meningen, att lördag som är arbetsdag skall räknas som semesterdag vid särskUt korta semester­perioder. Detta är faUet om arbetstagaren i anslutning till lördagen får ut högst tre andra semesterdagar. Om en person med lördagsarbete t. ex. skulle ta ut semesterledighet under perioden fredag—måndag, skulle han annars bara behöva räkna av två semesterdagar. EnUgt förslaget skall arbetstagai-en i stället räkna av tre semesterdagar för semesterpe­rioden, nämligen fredag, lördag och måndag. Lördag kommer för lör-dagsarbetande att räknas som semesterdag, om ledighet tas ut under perioderna onsdag—lördag, torsdag—lördag och fredag—måndag.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om semesterberäkning för den som är skyldig att arbeta lördag eller söndag. Som framgår av den allmänna motiveringen, är bestämmelsen direkt tUlämplig endast på



Prop. 1976/77: 90                                                   181

den som har regelbunden arbetstid förlagd på nu angivna sätt. Denna grupp torde vara mycket begränsad. I fråga om arbetstagare med oregel­bunden arbetstidsförläggmng får Uksom hittiUs semesterberäkningen regleras i kollektivavtal. Bestämmelsen torde emellertid, som fallet är med den nuvarande regeln, få avsevärd betydelse även i dessa fall ge­nom att ange principer som i betydande utsträckning bUr normerande.

Bestämmelserna i andra stycket awiker från vad kommittén har före­slagit genom att arbetstagaren inte får rätt till ledighet under veckoslutet såväl före som efter semesterledigheten. I fråga om skälen härtill hän­visas tUl den allmänna motiveringen. TUl skillnad från vad som nu gäller (8 § andra stycket SemL) får emellertid enligt den nya lagen veckosluts­ledigheten i anslutning till semesterledigheten avse antingen det vecko­slut som föregår semesterledigheten eller det som infaller omedelbart efter semesterledigheten. Det är givet att i allmänhet en samordning får ske på så sätt att den ena eller den andra varianten väljs på en arbets­plats. I den aUmänna motiveringen har framhållits, att det inte sällan kan framstå som fördelaktigt för arbetstagarna att veckoslutsledigheten för­läggs till tiden före semesterledigheten. En förutsättning för tUlämpning-en av andra stycket är, att semesterledigheten förläggs på sådant sätt, att den börjar eller slutar i anslutning till ett veckoslut eller förläggs mellan tvä veckoslut. Frågor om semesterförläggningen avgörs enligt 10 §. Kan överenskommelse inte träffas, beslutar arbetsgivaren i frågan, om annat inte har avtalats.

Semesterberäkningsreglerna bygger på kalenderveckan. Semester­dagama läggs alltså ut kalendariskt under tiden måndag—fredag varje vecka. Det innebär att arbetstidens förläggning, infallande ledighets-dagar m. m. i princip inte skaU påverka ledighetens längd. Det kan dock inte anses vara förenligt med lagens syfte att arbetsgivaren vid utläggning av enstaka semesterdagar förlägger dessa tiU dagar som ändå skuUe ha varit arbetsfria. Som har framgått av den allmänna motivermgen kan det inte heller anses vara i överensstämmelse med semesterlagens syfte, att arbetsgivaren i övrigt lägger ut semester under tid då arbetstagaren har rätt tUl ett större antal fridagar.

För att ge uttryck åt den uppfattningen har andra styckets andra mening utformats på sådant sätt, att den ledighetstid under den normala arbetsveckan som på grund av bestämmelsen skaU inräknas i semester­ledigheten inte skall ha större omfattning än arbetsskyldigheten under veckosluten. Ledighet dämtöver i form av kompensation för övertid, in­tjänande, fridagar vid sldftarbete o. d. skall som redan nämnts i möjlig mån håUas utanför semesterledigheten. Detta innebär bl. a. att man bör undvika att semesterledighet inleds på en fridag. Det kan, som även kommittén framhöll, mte anses stridande mot lagen, att en person med lördags- eller söndagsarbete efter överenskommelse får räkna enstaka



Prop. 1976/77: 90                                                    182

sådana dagar som semesterdagar eller byta ut en helgdag mot en semes­terdag, om han annars skulle vara skyldig att arbeta på helgdagen.

I tredje stycket anges att helgdag samt påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton i semesterhänseende jämställs med söndag. Detta får till följd att sådan dag i princip inte räknas som semesterdag. I kommittéförslaget nämndes inte påsk- och pmgstafton, eftersom dessa . infaller på en lördag och därigenom enligt huvudregeln faller utanför semesterledigheten. Att påsk- och pingstafton nu särskilt nämns beror på att lördag enligt undantagsregeln i första stycket i vissa fall skall in­räknas i semesterledigheten. Den bestämmelsen har emellertid, som påpekats under remissbehandlingen, ansetts aldrig böra bli tiUämplig i fall då lördagen utgör sådan helgafton som anges i tredje stycket. Av­slutas semesterledighet omedelbart före helgdag eller annan nu angiven dag, är arbetstagaren ledig, till närmaste vardag.

Det har inte ansetts möjligt att i semesterlagen närmare ange, hur semestern skall beräknas för arbetstagare med skiftarbete, turlistcarbete eller andra former av oregelbunden arbetstidsförläggning. Vad kommit­tén (SOU 1975: 88 s. 134—136) har anfört på denna punkt har jag i allt väsentligt kunnat ansluta mig till. I likhet med vad som i allmänhet redan nu tillämpas, bör dessa frågor överlåtas ät parterna att lösa för­handlingsvägen. I den allmänna motiveringen har kortfattat angetts, vilka utgångspunkter som därvid bör gälla. Mot bakgrund härav har be­stämmelsen gjorts dispositiv på sådant sätt att avvikelse får ske genom koUektivavtal som har slutits eller godkänts av central arbetstagarorga­nisation. Av 2 § första stycket följer att avsteg även får ske genom annat avtal, fömtsatt att avtalet inte innefattar upphävande eller in­skränkning av arbetstagares rättigheter enligt semesterlagen. I vad mån dessa avtalsfrågor skall delegeras till avdelning eller annan lägre enhet avgörs av den centrala fackliga organisationen.

Förläggning av semesterledighet (10—15 §§)

Under denna rubrik har saralats bestämmelser om ordningen för semesterutläggmngen (10 och 11 §§), tiden för ledigheten (12§), rätt för arbetstagare att avstå från obetald semesterledighet vid permittéring (13 §), förbud mot utläggning av semesterledighet på uppsägningstid (14 §) samt rätt tUl frånräkning av under semesterledighet inträffade sjukdagar m. m. (15 §).

10 §

Förläggningen av semesterledighet är en fråga om vilken man kan träffa sådana kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna som åsyftas i 32 § lagen om medbestämmande i arbetslivet. Enligt den paragrafen bör medbestämmanderättsavtal träffas-om arbetstagarparten



Prop, 1976/77: 90                                                    183

i förhandlingar om löner och allmänna anställningsvillkor begär det. Det grundläggande syftet med lagmmmet är att markera lagstiftarens vUja att bidra till en utveckling i riktmng mot, vidgat arbetstagarinfly­tande genom förhandlingar och genom koUektivavtal om medbestäm­manderätt. Krav pä sådant avtal kan understödjas med s. k, kvarlevande stridsrätt under de förutsättningar som anges i 44 § medbestämmande­lagen.

I inledningen till förevarande paragraf har erinrats om möjligheten att träffa kollektivavtal om. medbestänunanderätt i fråga om förlägg­ningen av semesterledighet.. Avsikten har varit att ge uttryck åt upp-, fattningen att ett vidgat arbetstagarinflytande öyer semesterförläggningen i de former som anges i medbestämmandelagen bör komma tiU stånd i den mån och i den takt.arbetstagarorganisationerna önskar det. Ett på kollektivavtal grundat arbetstagarinflytande över semesterledighetens för­läggning har ansetts böra vara det första alternativet på arbetsplatser där arbetstagarna har intresse av ett sådant inflytande. Föreligger inte medbestämmanderättsavtal har regeln likväl ansetts böra vara, att beslut om förläggningen av semesterledighet skall fattas av arbetsgivare och arbetstagare gemensamt. Regeln i 10 § i 1963 års lag att arbetsgivaren bestämmer när semestem skall utgå har ansetts böra bli ersatt av prin­cipen att beslutet om ledighetens förläggning normalt skall bli föremål för sådana förhandlingar enligt medbestämmandelagen, till vilka arbets­givaren skall ta initiativet, samt att i annat fall samråd skall äga mm med arbetstagaren. Härigenom bör det ofta vara möjligt att nä överens­kommelse mellan parterna. Syftet med förhandlingar enligt 11—14 §§ medbestämmandelagen är just att de skall leda fram till en uppgörelse, även om detta inte alltid är möjUgt (prop. 1975/76: 105 bU. 1 s. 357). Först i sista hand, om frågan inte har kunnat lösas på annat sätt, har det ansetts böra tillkomma arbetsgivaren att fatta beslut. I det läget har ar­betsgivaren att iaktta de regler om underrättelse rörande beslutet vilka har tagits upp i 11 §.

Medbestämmanderättsavtal kan självfallet utformas olika. En möj­lighet är att beslutanderätten i vissa frågor läggs på ett organ, med företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna och med majoritet, för de senare. Har ett medbestämmanderättsavtal träffats om seniesterledig­hetens förläggning, t. ex. av innebörd att beslutanderätten skall tUl-komma ett sådant organ, gäller de grundsatser för utövandet av sådan beslutanderätt på vilka medbestämmandelagen bygger. Även i detta sammanhang fattas besluten principiellt sett av arbetstagarrepresentan-terna på arbetsgivarens vägnar. Därav följer bland annat att beslut kan fattas även i fråga om andra, arbetstagare än dem som omfattas av medbestämmanderättsavtalet genom medlemskap i den arbetstagar­organisation som har träffat detta. För arbetstagarrepresentanternas beslut gäller samma krav på likabehandling och objektivitet som om



Prop. 1976/77: 90                                                    184

arbetsgivaren själv hade fattat beslutet. Av reglema i 10 § följer emeller­tid också, att arbetstagare som inte företräds av part i medbestämmande­avtalet alltid har rätt tiU förhandling genom sin organisation eller eljest till samråd i fråga om förläggningen av semesterledigheten.

Har koUektivavtal om mer utvecklat arbetstagarinflytande inte träffats, föreskriver 10 § att arbetsgivaren skall förhandla med arbetstagarsidan enligt 11, 13 och 14 §§ medbestämmandelagen eller, där sådana för­handlingar inte kan eller bör komma i fråga, samråda med den eUer de arbetstagare som berörs av frågan om förläggning av semesterledighet. Den hänvisning till medbestämmandelagen som har gjorts i den nya semesterlagens text är som nyss nämnts avsedd att markera den skill­nad som görs i jämförelse med huvudregeln om arbetsgivarens bestäm­manderätt i 1963 års SemL. Genom hänvisningen görs klart att med­bestämmandelagens regler om primär förhandlingsskyldighet för arbets­givaren skall tillämpas när beslut skall fattas om förläggningen av se­mesterledighet. I förevarande paragraf föreskrivs också en samräds­skyldighet för arbetsgivaren när det inte finns någon förhandlingsbe­rättigad organisation som företräder den eller de berörda arbetstagarna eller när förhåUandena är sådana att arbetstagares organisation inte önskar förhandla om semesterledighetens förläggning. Det senare torde i synnerhet vara fallet när semesterledighet läggs ut individuellt för en­skilda arbetstagare.

I företag eller på arbetsplatser där majoriteten av arbetstagama till­hör en eller flera organisationer, som har kollektivavtal med arbetsgiva­ren, och där en samlad planläggning av semestrarna genomförs är den åsyftade innebörden av hänvisningen till medbestämmandelagen att ar­betsgivaren skall ta upp förhandlingar med den eUer de organisationerna om förläggningen av semesterledigheten. Förhandlingarna skaU tas upp i så god tid att de hinner genomföras minst i sådan tid före semester­ledighetens början som anges i 11 § i den nya semesterlagen. Överens­kommelse kan träffas i form av kollektivavtal eller i arman form och får de rättsverkningar som har förutsatts i fråga om överenskommelser i andra ämnen efter förhandlingar enligt 11 eller 13 §§ medbestäm­mandelagen. Detta innebär därutöver att arbetsgivaren, där han inte är rättsligt sett bunden av en träffad överenskommelse, åtminstone inte kan ändra ett fattat beslut i en förläggningsfråga utan att på nytt ta upp förhandlingar eUer samråd. Av allmänna grundsatser får anses följa att en arbetsgivare kan bli skyldig att ersätta ekonomisk skada som orsa­kas arbetstagare genom att arbetsgivaren ändrar ett tidigare fattat för­läggningsbeslut (jfr nedan under 11 §). Åsidosätter arbetsgivare för­handlings- eller samrådsskyldighet, kan han åläggas skadeståndsansvar enligt semesterlagens regler om sådant ansvar.

Finns arbetstagarorganisation med sådan förhandUngsrätt som anges i 11  § medbestämmandelagen, kan annan arbetstagarorganisation inte



Prop. 1976/77: 90                                                   185

grunda rätt att förhandla på 13 § samma lag, med mindre semesterför-läggningsfrågan särskilt angår medlemmar eller medlem i den organisa­tionen. Detta kan vara fallet om förläggningsfrägan gäUer enbart semes­terförläggningen för en eller flera sådana medlemmar. Det är då deras organisation som har förhandlingsrätten. I förevarande paragraf före­skrivs emellertid även skyldighet för arbetsgivaren att samråda indivi­duellt med arbetstagare som inte företräds av förhandlingsberättigad arbetstagarorganisation. Härav följer att alla arbetstagare som står utanför förhandlande organisation på arbetstagarsidan, oorganiserade arbetstagare likaväl som medlemmar i minoritetsorganisationer, har rätt till samråd. När frågan om förläggning av semestrarna skall få en sam­lad lösning för alla eller ett större antal av arbetstagarna hos en arbets­givare, ligger det dock i sakens natur att denna individuella samrädsrätt får anses begränsad tiU att dessa arbetstagare skall på ett enkelt sätt beredas tUlfälle att framföra synpunkter och önskemål. Arbetsgivaren är berättigad att koncentrera sig pä förhandlingarna med de organisa­tioner som företräder flertalet arbetstagare och som förhandlar enligt 11 § medbestänunandelagen. Innebörden av hänvisningen tiU medbe­stämmandelagen är att arbetsgivaren har primär förhandlingsskyldighet i fråga om förläggningen av semesterledighet. Det bör dock framhåUas att arbetstagarorganisationerna alltid har möjlighet att själva med stöd av 10 § medbestämmandelagen påkalla förhandlingar om semesterför­läggningsfrågor.

Arbetsgivaren är enligt de regler för vilka nu har redogjorts i princip skyldig att vänta med beslut tiU dess att förhandUngar och samråd har genomförts. Förhandlingar bedrivs i första hand pä lokal nivå men kan också på begäran av arbetstagarsidan tas upp i sådan central för­handling som åsyftas i 14 § medbestämmandelagen. Det ligger i sakens natur att avståndet i tiden tUl semesterledigheten, liksom de under­rättelsetider som föreskrivs i 11 §, kommer att inverka på frågan när förhandlings- och samrådsförfarandet skall slutföras respektive när arbetsgivaren skall anses behörig att fatta beslut utan att överenskom­melse har uppnåtts. Därav följer emellertid som redan har nämnts också att det ligger i arbetsgivarens förpliktelser att ta initiativ i sådan tid att arbetstagarna får ett reellt inflytande över besluten,

11 §

I denna paragraf lämnas föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare som beslutar om utläggning av semesterledighet att senast viss tid före ledighetens början underrätta den eller de av beslutet berörda arbets­tagama om detta. Som har framgått av 10 § är det lagens huvudregel att beslut i förläggningsfrågan skaU fattas antingen under inflytande av arbetstagarna i kraft av ett medbestämmanderättsavtal eller genom överenskommelse i det konkreta fallet efter förhandlingar eller samråd.



Prop. 1976/77: 90                                                    186

I sådana fall ligger det i sakens natur att beslutet eller överenskommelsen utan onödigt dröjsmål meddelas arbetstagarna. Arbetsgivaren och för­handlande arbetstagarorganisation torde känna ett gemensamt ansvar härför. När emellertid situationen är den att det är arbetsgivaren som slutligen fattar beslut i förläggningsfrågan, vare sig beslutet fattas av arbetsgivaren själv eller det är en arbetstagargmpp som i kraft av ett medbestämmandeavtal fattar det på hans vägnar, har det ansetts böra föreligga en skyldighet för arbetsgivaren att tillse att arbetstagare som inte har själva eller genom sina företrädare deltagit i beslutet blir un­derrättade. Detta skall enligt lagens huvudregel ske senast två månader före ledighetens början. Skyldigheten gäller även för det fall att arbets­givaren har träffat överenskommelse med en arbetstagarorganisation om semesterförläggningen och beslutat tillämpa överenskommelsen även på oorganiserade arbetstagare.

Utgår ledighet utan att underrättelseskyldigheten fullgjorts på ett rik­tigt sätt, förlorar inte ledigheten av det skälet karaktären av semester­ledighet. Arbetstagaren kan emeUertid kräva skadestånd för arbetsgiva­rens försummelse.

I paragrafen anges inte närmare hur underrättelse skaU ske. Arbets­givaren står fri att finna ett lämpligt sätt för underrättelsen. Man torde kunna godta inte endast personliga meddelanden till arbetstagarna utan även anslag på arbetsplatsen. Ytterst är det dock alltid arbetsgivarens sak att visa att underrättelse skett på sådant sätt att det kan anses säker­ställt, att varje berörd arbetstagare har satts i tUlfälle att ta del av un­derrättelsen.

Under 10 § har behandlats frågan om bundenhet för arbetsgivaren av överenskommelse om förläggning av semesterledighet. Fattas beslut i frågan ensidigt av arbetsgivaren och underrättar han därefter arbets­tagarna, får arbetsgivaren anses på det sättet bunden av beslutet att han kan bli skyldig att ersätta arbetstagarna för ekonomisk skada om beslutet ändras.

Underrättelse får lämnas senare än två månader, dock aldrig mindre än en månad, före semesterledigheten, om arbetsgivaren kan åberopa särsldlda skäl härför. De faU som här åsyftats är dels sådana undantags­fall där arbetsgivaren överhuvud inte har möjlighet att iaktta tvåmäna-derstiden, t. ex, när fråga är om en nyanställd som anställts alltför nära semesterstängningen, dels andra fall av ren undantagskaraktär i vilka det med fog kan sägas att arbetsgivaren är nödsakad att tillämpa kortare underrättelsetid (jfr under 12 §),

Reglerna om underrättelsetid är på det sättet dispositiva att de om­fattas av den i 2 § andra stycket angivna möjligheten att göra avvikelse från lagens regler genom kollektivavtal pä förbundsnivå. Eftersom det är en förutsättning för underrättelseskyldigheten att arbetsgivaren har fattat sitt beslut i förläggningsfrägan ensidigt eUer att beslut har fattats



Prop. 1976/77: 90                                                   187

av annan på arbetsgivarens vägnar, står det klart att avsteg alltid kan göras i det enskilda fallet när berörda parter är ense om semesterför­läggningen. Att det dock .på denna punkt kan Ugga en begränsning i facklig organisations möjligheter att förfoga över enskUd medlems rätt gentemot arbetsgivaren följer av allmänna grundsatser för hur långt organisationernas behörighet ätt företräda enskilda medlemmar sträcker sig.

Den underrättelseplikt som nu har behandlats avser slutiigt besked om semesterns förläggning i det enskilda fallet. Det är emellertid viktigt att förhandsmeddeiande om semesterperiodens förläggning i stort inom före­taget lämnas avsevärt tidigare än den slutliga underrättelsen. En preli­minär uppgift i detta hänseende är närnUgen ofta av betydelse för ar­betstagarens möjligheter att disponera över ledigheten på det sätt han önskar, exempelvis genom att bestäUa en utlandsresa eller hyra som­marbostad.

12 §

1 paragrafen finns närmare bestämmelser om sammanhängande se­mesterledighet samt om lagstadgad semesterperiod.

Enligt paragrafen skall semesterledigheten förläggas så, att arbets­tagaren får en ledighetsperiod av minst fyra veckor under juni— augusti, om annat inte har avtalats. Även enUgt 1963 års SemL (10 § första stycket) hade arbetstagaren en rätt att fä ut fyra sammanhäng­ande semesterveckor. Å andra sidan angavs i fråga om förläggningen av ledigheten under året endast som en rekommendation tiU arbets­givaren, att ledigheten borde förläggas tUl sommaren, om arbetstagaren inte begärde annat. Gentemot ett krav på sommarsemester kunde ar­betsgivaren i viss utsträckning svara med förläggning av ledigheten till annan tid av året. Bestämmelserna i denna paragraf innebär således främst, att arbetstagarens rätt till sammanhängande ledighet på tid som är fördelaktig från semestersynpunkt har förstärkts genom införande av ea legal semesterperiod, omfattande månaderna juni—augusti och avseende en semesterperiod av minst fyra veckor.. .

Bestämmelsen är dispositiv. Parterna kan alltså avtala om a-wikelser både i fråga om den sammanhängande ledighetens längd och beträffan­de tidpunkten för ledigheten. I sistnämnda hänseende avviker bestäm­melsen från kommittéförslaget. En överenskommelse om avsteg från bestämmelsen kan vara både enskild och kollektiv. Dispositionsrätten är alltså inte av individuell natur som fallet är med arbetstagarens för­fogandemöjligheter enligt 13—15 §§, Det har ansetts nödvändigt att den lokala arbetstagarorganisationen får möjlighet att vid förhand­lingarna om semesterförläggningen träffa avtal om sådana avsteg från 12 § som den bedömer lämpUga,



Prop. 1976/77: 90                                                    188

Genom överenskommelser om avvikelse från bestämmelserna i para­grafen kan ledigheten delas upp och läggas ut på sätt parterna finner för gott. Träffas kollektivavtal om uppdelning av semestem på aimat sätt än som anges i bestämmelsen eller om förläggning av ledigheten till annan tid än juni—augusti, kommer avtalet att gälla, även om en en­skild arbetstagare för egen del anser att avtalet är oförmänligare än lagens huvudregel. Av 2 § andra stycket framgår att kollektivavtal av­seende tillämpningen av 12 § får tillämpas även på arbetstagare som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat tUlämpligt kollektiva-vtal. Att avtal som innebär en otillbörlig urholkning av semesterrätten får anses strida mot lagen har nämnts i kommentaren till 2 §.

EnUgt paragrafens sista mening får den sammanhängande semester­ledigheten även utan att avtal har träffats förläggas tiU annan tid än den legala semesterperioden, om särskUda skäl föranleder det. I all­mänhet torde de praktiska svårigheter som kan uppstå vid tUlämpningen av 12 § kunna lösas avtalsvägen. Lagen bygger som framgår av 10 § på tanken att semesterförläggning skall ske i samförstånd. Den möjlig­het till avvikelse även utan avtal som har öppnats kan därför antas mera säUan komma tUl användning. Regeln förutsätter att det föreligger särskilda skäl som föranleder semesterförläggning till annan tid. Vid bedömandet av vad som skaU anses utgöra sådana skäl bör stor vikt fästas vid arbetstagarnas önskemål. Arbetsgivaren bör vara skyldig att tåla vissa, mindre omfattande störningar i produktionen eller verksam­heten för att tiUmötesgå arbetstagarnas önskemål. Att hänsynen till säkerheten på arbetsplatsen och tiU viktiga samhällsintressen — ex­empelvis att sjukvård, kommunikationer och annan samhällsservice fungerar tUlfredsställande — bör ges företräde står klart. I den mån verksamheten praktiskt sett kan organiseras så, att dessa behov tiUgodo-ses utan att ledighetsperioden behöver flyttas, kan dock särskilda skäl för semesterförläggning under annan tid inte anses föreligga. Det kan i övrigt inte generellt anges, när särskilda skäl skaU anses föreUgga. Denna fråga har ansetts böra överlåtas åt rättstUlämpningen.

Har ett önskemål om semester under juni—augusti åsidosatts av arbetsgivaren utan att denne har haft särsldlda skäl för sin åtgärd, kan han bli skyldig att utge skadestånd tiU arbetstagaren. Innebär förfa­randet också brott mot koUektivavtal, kan även arbetstagarorganisa­tion bli skadeståndsberättigad.

13 §

Denna paragraf reglerar arbetstagarens rätt att vid permittéring av­stå frän utlagd semesterledighet. Bestämmelsen har samband med 8 §.

Frågan om förhållandet mellan permittéring och därunder utgående



Prop. 1976/77: 90                                                   189

pérmitteringslön samt begagnandet av rätten tiU obetald semesterledig­het har översiktiigt behandlats i den aUmänna motiveringen (12.3.4), Därvid har framhållits vikten av att bestämmelserna om obetald semes­terledighet inte utformas så, att en arbetstagare vid permittéring som han inte har haft anledning att räkna med går miste om de permitte-ringslöneförmåner som han är tillförsäkrad enligt 21 § anställnings­skyddslagen. En konsekvens av detta har ansetts vara, att arbetstagaren i vissa faU bör ha frihet att vid inträffad permittéring avstå från utlagd obetald semesterledighet.

Av 2 § tredje stycket framgår att en arbetstagare vid anställningstill-fäUet eller senare kan avstå från rätten tUl obetald semesterledighet. Genom bestämmelserna i 8 § ges en arbetsgivare möjlighet att av arbetstagaren kräva besked huruvida denne önskar att hos arbetsgiva­ren få ut obetald semesterledighet eller avstå därifrån. Ett sådant be­sked är i princip bindande. För det faU semesterledigheten inte avstås, skall ledigheten läggas ut enligt vanliga regler. I 8 § andra stycket har emellertid föreskrivits ett undantag från arbetstagarens skyldighet att ta ut ledigheten. Det avser den i förevarande paragraf reglerade situa­tionen att arbetsgivaren beslutar om permittéring, som arbetstagaren inte hade anledning räkna med när han lämnade besked enligt 8 §, Det kan erinras om att en arbetstagare får avstå frän obetald semester­ledighet även i andra fall, om ledigheten har lagts ut utan att arbets­tagaren har tillfrågats eller fastän arbetstagaren har förklarat sig avstå från sådan ledighet,

Permittéring kan tUlgripas exempelvis på grund av bristande order­ingång eUer uteblivna leveranser. Arbetstagare som inte har tjänat in semester enUgt den nu gällande semesterlagen och som i samband med semesterstängning inte erbjuds arbete torde också vara att anse som permitterad, exempelvis vid tiUämpning av anställningsskyddslagen. Den som är permitterad står i princip till arbetsgivarens förfogande. Tid under vilken semesterledighet eller annan tjänstledighet utgår kan såle­des inte utgöra permitteringstid. Arbetsgivaren avgör när och i vilken omfattning permitterad arbetstagare skall återinsättas i arbete.

Enligt 21 § anställningsskyddslagen har — med vissa undantag — arbetstagare som har varit permitterad mer än två veckor i en följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår rätt till lön och andra anställningsförmåner under överskjutande permitterings­tid. Arbetstagare som utnyttjar rätten tiU obetald semesterledighet går miste om de ekonomiska förmåner som anställningsskyddslagens be­stämmelser tillförsäkrar den som har varit permitterad viss tid. För att hindra att rätten tiU obetald semesterledighet mot arbetstagarens önskan leder till förlust av rätten till pérmitteringslön föreskrivs i 13 §, att arbetstagare får avstå från utlagd sådan ledighet, om arbetsgivaren be­slutar om permittéring som arbetstagaren inte hade anledning räkna



Prop, 1976/77: 90                                                    190

med då han lämnade besked enligt 8 §, Detfa gäller dock endast i den mån den obetalda ledigheten sammanfaller med permitteringsperioden. Av 7 § tredje stycket framgår, att obetalda semesterdagar utgår i tiden efter betalda, om inte annat har avtalats. Av den allmänna motivering­en framgår, att avståendemöjligheten praktiskt sett torde få betydelse endast vid andra permitteringssituationer än s. k. semesterpermittering. I semesterstängningsfallen har nänJigen arbetsgivaren möjlighet att i samband med infordrande av besked enUgt 8 § upplysa om förekomsten och omfattningen av semesterstängning vid företaget.

Det hade enligt min mening varit önskvärt att en bestämmelse i nu berört hänseende hade kunnat utformas på sådant sätt, att avstående inte får ske i andra fall än dä arbetstagaren skuUe ha varit permitterad, om han inte hade varit semesterledig. Därigenom hade undantaget från 8 § andra stycket kommit att begränsas till just de fall då arbetstagaren genom semesterledigheten kan gå miste om pérmitteringslön. En sådan ordning har jag emellertid av flera skäl inte kunnat stanna för.

Med hänsyn till att arbetsgivaren ytterst avgör vilken personal som skall permitteras, kan det inte utan vidare konstateras humvida arbets­tagaren verkligen skulle ha permitterats, om han inte i stäUet hade varit semesterledig. Eftersom vid en domstolsprövning arbetsgivarens blotta påstående att så inte skulle ha skett inte utan vidare kan tagas för gott, skulle en sådan bestämmelse som nyss har beskrivits sannolikt ge upp­hov till svåra bevisfrågor. Det beror bl. a. på att permittéring inte sällan avser endast delar av personalstyrkan. Inte heller torde det vara möj­ligt att i lagen begränsa avståenderätten till de fall då permittermgen avser just den arbetsplats (avdelning etc.) där arbetstagaren normalt är sysselsatt. En sådan begränsning skulle ge upphov tUl besvärliga tolk­ningsproblem.

Den lösning som jag har stannat för innebär i stället att avstående-rätten gäller så snart arbetsgivaren har beslutat om permittéring. Rätten att avstå gäller självfallet endast sådan obetald semesterledighet som sammanfaller med permitteringsperioden. Även om bestämmelsen formellt sett leder längre än vad som har åsyftats i sak, torde den emellertid i praktUcen i huvudsak träffa de fall som avses. Särskilt när det gäller permittéring av annan orsak än samtidig semester kan be­stämmelsen visserligen leda till att en arbetstagare får rätt att avstå frän obetald semesterledighet fastän han inte för egen del skulle ha kommit i fråga för permittéring. Denna kan exempelvis ha avsett endast en del av personalen. Det torde emeUertid inte i nämnvärd utsträckning komina att inträffa att arbetstagare, som har begärt att få ut obetald semester­ledighet och som inte heller i annat fall skuUe ha omfattats av ett permitteringsbeslut, begagnar möjligheten att avstå från utlagd semes­terledighet och begär att återinsättas i arbete. Som jag redan har nämnt har det inte heller ansetts praktiskt möjligt att som en förutsätt-



Prop. 1976/77: 90                                                   191

ning för avstående föreskriva, att arbetstagaren skulle ha permitterats om han inte hade haft semester.

Vad som nu har sagts aktualiserar den av TCO under remissbehand­Ungen berörda frågan, hur de arbetstagare som enligt praxis eller avtal inte kan permitteras skall behandlas i förevarande hänseende. Rätt att verkställa permittéring föreligger normalt inte på t. ex. tjänstemanna­sidan. Även i övrigt förekommer begränsningar i permitteringsmöjlig-heten, varvid avlöningsformen tiUmäts betydelse. I och för sig skulle kunna övervägas att låta 13 § bli tUlämplig endast på arbetstagare som enligt praxis eller avtal kan bli föremål för permittéring. En sådan ordning skulle emellertid kunna medföra gränsdragningsproblem. Det är således inte alltid på förhand klart, huruvida en viss arbetstagare kan permitteras eUer inte. I de fall då permittéring inte kan förekomma, torde ett avstående från obetald semesterledighet vanligen innebära att arbetstagaren i stället bereds sysselsättning, eftersom lön under alla förhållanden utgår. Mot den bakgrunden torde man kunna räkna med att nu ifrågavarande arbetstagare endast i sällsynta faU kan komma att avstå från utlagd, obetald semesterledighet i samband med en oförut­sedd permitteringssituation. Särskilt undantag beträffande den som inte kan permitteras har därför ansetts vara överflödigt,

I paragrafen föreskrivs att arbetstagare som vUl utnyttja den be­gränsade rätten att avstå frän obetald semesterledighet skall under­rätta arbetsgivaren. Bestämmelserna tar sikte pä två skilda situationer. I andra meningen regleras det fall dä arbetstagaren i god tid före semesterledighetens början känner till permitteringen. Detta torde i praktiken alltid gälla vid förestående semesterpermittering. Även vid annan permittéring kan meddelande till arbetstagarna ha lämnats i god tid före semesterledigheten. I 29 § anstäUningsskyddslagen föreskrivs att arbetstagarorganisation skall varslas minst en månad före permitte-ring, som inte är av enstaka eller kortvarig natur eller beror på att arbetet är säsongbetonat eUer annars till sm natur inte sammanhängande.

I den nu nämnda situationen bör arbetstagare som vill avstå från obetald semesterledighet lämna underrättelse till arbetsgivaren senast viss minsta tid före ledighetens början. Arbetsgivaren måste ha visst rådrum för att ta ställning tUl om han kan sysselsätta arbetstagaren eller permittera honom. Vid bestämmande av underrättelsetiden har de regler om återgång i tjänst efter ledighet som finns i lagarna om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. resp. med anledning av väm-pliktstjänstgöring m.m. (SFS 1945: 844 resp. 1939:727, ändrad senast 1974: 376 resp. 1974: 375) liksom bestämmelserna i studieledighetslagen bedömts ge viss ledning. Enligt 10 § andra stycket studieledighetslagen är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbetstagaren återgå tidigare än två veckor eUer, om ledigheten har varat minst ett år, en månad efter det



Prop. 1976/77: 90                                                    192

att han fick veta att arbetstagaren viU återgå i arbete. Enligt de båda övriga lagama är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbetstagaren åter­inträda i arbete tidigare än två resp, tre veckor från det att arbetsgivaren får meddelande om återinträdet eller från det att arbetstagaren infinner sig på arbetet utan föregående meddelande. Ett avstående från tidigare bestämd ledighet vid inträffad, ofömtsedd permittéring har inte bedömts medföra större planeringsproblem än de som uppkommer när en ar­betstagare återvänder i förtid efter miUtärtjänst, föräldraledighet eller studieledighet. Mot denna bakgrund har en underrättelsetid av två veckor ansetts vara lämpUg. Lämnas inte underrättelse senast två vec­kor före semesterledigheten, förlorar arbetstagaren sin rätt att avstå från denna. Har arbetstagare enligt 13 § avstått från viss obetald se­mesterledighet, kan han inte senare kräva att utfå den (jfr under 8 §).

Det kan emellertid undantagsvis förekomma att arbetstagaren inte känner tiU en förestående permittéring redan två veckor före semester­ledighetens början. Denna situation regleras i tredje meningen. I så­dant fall kan den nu behandlade underrättelsefristen inte tiUämpas. Underrättelse om avstående från obetald semesterledighet skall i stället ske utan dröjsmål när arbetstagaren har fått vetskap om permitteringen. För detta fall föreskrivs vidare, att redan inledd semesterledighet upp­hör med utgången av den dag då arbetsgivaren underrättades.

Bestämmelsen är tvingande till arbetstagarens förmån. Rätten att av­stå från utlagd, obetald semesterledighet är av personlig art och kan således begagnas endast av arbetstagaren själv. Facklig organisation kan endast på gmnd av fullmakt företräda arbetstagama.

14 §

I paragrafen har intagits bestämmelser som förhindrar att semester­ledighet och uppsägningstid mot arbetstagarens vilja förläggs till sam­ma tid,

I den edlmänna motiveringen (12,3,3) har framhållits, att semester­ledighet inte utan arbetstagarens medgivande bör fä förläggas till upp­sägningstid. Förbudet tar först och främst sikte på de fall då uppsägning redan har skett när semesterledigheten skall läggas ut. Bestämmelsema innebär emeUertid också, att arbetstagaren inte skall behöva finna sig i att utlagd semestertid vid senare skedd uppsägning kommer att sam­manfalla med uppsägningstid. Paragrafen omfattar även uppsägnings­tid med anledning av uppsägning från arbetstagarens sida.

Första meningen i första stycket avser det faU då uppsägning sker in­nan beslut har fattats om utläggning av semesterledighet. Arbetstagare har vid uppsägning rätt till viss betald uppsägningstid enligt lag eller av­tal. Bestämmelser om uppsägningstidens längd finns i 11 § anställnings­skyddslagen. Tiden varierar meUan en och sex månader, beroende på an­ställningstidens längd och arbetstagarens ålder. Längre uppsägningstid



Prop, 1976/77: 90                                                   193

kan förekomma enligt avtal. En förutsättning för att arbetsgivaren skall vara skyldig att betala ut lön under 'uppsägningstid är, att arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande, om arbetsgivaren påfordrar det.

Enligt gällande rätt får sådan semester som skall utgå under det år dä uppsägning sker förläggas till uppsägningstid. Detta får till följd att arbetstagaren vid anställningens upphörande i motsvarande mån går miste om rätt tiU ersättning för intjänad semesterlön (semesterersättning), eftersom semesterlönen har utgått i samband med semestern. Å andra sidan åtnjuter arbetstagaren den förmånen, att han under den del av uppsägningstiden då semester utgår inte står tUl arbetsgivarens förfogan­de. I den allmänna motiveringen har anförts att det bör tillkomma ar­betstagaren att träffa avgörande i detta hänseende. Väljer han att inte ta ut semesterledighet, bör han således ha rätt att — utöver lön under uppsägningstiden — vid anställningens upphörande få ut semesterer­sättning motsvarande intjänad men inte tidigare erhållen semesterlön.

Bestämmelsen i första stycket första meningen innebär — till skillnad från 8 § i kommittéförslaget — att anställningens upphörande bestäms av de regler om uppsägningstidens längd som enligt lag eller avtal gäller för arbetstagaren. Någon förskjutning av uppsägningstiden på grund av mellankommande semester skall sålunda inte ske. Vidare innebär be­stämmelsen, att arbetsgivaren måste ha arbetstagarens samtycke för att förlägga semesterledighet till uppsägningstid. Rätten att lämna sådant samtyckte är av individuell natur. Samtycke kan således inte på arbets­tagarens vägnar lämnas av facklig organisation som arbetstagaren tiU­hör, med mindre organisationen har erhållit fullmakt från arbetstaga­ren.

Bestämmelsen avser såväl betald som obetald semesterledighet. Den praktiska innebörden av att semesterledighet sammanfaller med upp­sägningstid blir olika, beroende på om ledigheten är betald eller inte. Begagnar sig arbetstagaren av semesterledighet under uppsägningstiden, går han i motsvarande mån miste om uppsägningslön. Detta följer av att arbetstagaren, för att vara bevarad vid rätten tiU uppsägningslön, måste stå till arbetsgivarens förfogande under uppsägningstiden (jfr prop, 1973: 129 s. 138 f.). I detta hänseende är det utan betydelse om semesterledigheten är betald eller inte. Arbetstagaren kommer emellertid för det fall semesterledigheten är obetald inte att uppbära någon form av lön under ledigheten. Har semesterlön däremot intjänats, uppbär hän så­dan lön. På motsvarande sätt kommer arbetstagare som har rätt till be­tald semesterledighet men som inte tar ut semesterledighet under upp­sägningstiden att vid anställningens upphörande i stället få semesterer­sättning, motsvarande intjänad men ej erhållen semesterlön. Däremot utgår inte någon ersättning för obetald ledighet som inte har utnyttjats.

Redan av den nu behandlade första meningen av första stycket kan sägas följa, att uppsägningstid och semesterledighet inte heller får utan

13    Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                    194

arbetstagarens medgivande sammanfaUa i det fall, då uppsägning sker först efter det att semesterledigheten har lagts ut. En särskild bestäm­melse i detta hänseende har likväl införts för tydlighets skull. Infaller uppsägningstid helt eller delvis under utlagd semesterledighet, kan en­ligt bestämmelsen arbetstagaren kräva att semesterförläggningsbeslutet upphävs. Följden av att semesterledigheten återgår blir som nyss nämnts beroende av om den är betald eller inte. I det förra fallet får arbets­tagaren utöver uppsägningslön rätt tUl semesterersättning. I det senare däremot upphör ledigheten utan att någon form av ersättning för denna utgår. Arbetstagaren uppnår å andra sidan, att arbetsgivaren blir skyl­dig att under uppsägningstiden utge uppsägningslön m. m. enligt 12—14 §§ anstäUningsskyddslagen.

Semesterutläggningsförbudet har i andra stycket begränsats till att gälla uppsägningstid i den mån denna inte överstiger sex månader. Det innebär att all sådan uppsägningstid som arbetstagare är tillför­säkrad genom 11 § anställningsskyddslagen täcks av förbudet. Be­stämmelsen får vidare till följd att motsvarande tid är skyddad, också när längre uppsägningstid gäller för arbetstagaren enligt avtal, givetvis under förutsättning att avtalet inte föreskriver annat.

Någon underrättelsefrist har inte föreskrivits för begäran om upp­hävande av semesterförläggningen. Det ligger i sakens natur, att ar­betstagare som redan har utnyttjat del av den semesterledighet som sammanfaller med uppsägningstid inte såvitt gäller den delen kan fordra att semesterförläggningen upphävs.

15 §

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 10 § andra stycket i 1963 års , SemL innehåller bestämmelser om avräkning när sjukdom eller när annan semesterlönegrundande tid sammanfaUer med semesterledighet.

Bestämmelsen bygger pä den principiella uppfattningen, att ändamålet med semesterledigheten är att bereda arbetstagaren rekreation. En för­utsättning för detta är att arbetstagaren fritt kan använda ledigheten i sådant syfte, vilket inte blir faUet vid inträffad sjukdom, mUitärtjänst m. m. Bestämmelsen avser såväl betald som obetald semesterledighet.

En följd av detta synsätt är, att under ledigheten infallande sjukdoms­dagar liksom annan tid som enUgt 17 § är semesterlönegmndande skall kunna räknas bort från semesterdagarna. Bestämmelserna härom finns i paragrafens första stycke. Liksom för närvarande fömtsätts för frän­räknande att arbetstagaren särskilt begär detta. Bestämmelsen i 1963 års SemL angående skyldighet för arbetstagaren att styrka påstådd sjukdom genom läkarintyg eller intyg från försäkringskassa har inte förts över i den nya lagen. Arbetstagare som begär att sådan dag skaU håUas utanför semesterdagarna har även i fortsättningen skyldighet att vid behov styr-



Prop. 1976/77: 90                                                    195

ka, att den tid som han önskar få avräknad är av det kvalificerade slag som förutsätts i bestämmelsen. Någon begränsning i fråga om tillåtna bevismedel har emellertid inte ansetts behövlig.

I fråga om sjukdomstid under vilken fullständig arbetsoförmåga före­ligger får avrälcning ske utan begränsning. Är arbetstagare vid sjukdom endast partiellt arbetsoförmögen, kan sådan dag inte räknas bort frän se­mesterdagarna, I andra fall än vid sjukdom gäller den begränsning i frå­ga om tiden som anges i 17 § 2—6, Det fömtsätts att arbetstagaren för att avräkning skall få ske skulle ha medgetts ledighet av i 17 § angivna skäl, om han inte hade haft semesterledighet. Praktisk betydelse torde denna begränsning ha endast i fråga om ledighet för utbUdning, efter­som arbetsgivaren praktiskt sett inte kan vägra ledighet i övriga fall,

FramstäUning skall ske utan dröjsmål. Kravet torde få.anses upp­fyllt om framställningen sker senast vid återkomsten från semester­ledigheten. I den mån det redan vid viss tidpunkt före semesterledighe­tens början står klart, att exempelvis semesterlönegmndande militär­tjänstgöring kommer att fullgöras under semestern, är det lämpligt att begäran om avräkning sker redan då. Därigenom får arbetsgivare och arbetstagare möjlighet ätt överenskomma om eventuell förskjutning av semesterledigheten för att undvika att den sammanfaUer med militär­tjänsten.

Andra stycket motsvarar med endast redaktionella ändringar den nu gällande bestämmelsen. Den semesterledighet som återstår pä gmnd av att första stycket har tUlämpats skall enligt andra stycket utgå i ett sam­manhang, om arbetstagaren inte medger annat. Lika lite som hittills kan arbetstagaren fordra att få ut ledighet i omedelbart samband med den tidigare semesterledigheten.

Det bör uppmärksammas, att semesterlön för hela den från början utlagda betalda ledigheten normalt skall ha betalats ut i samband med denna. Om arbetstagaren inte har sparat den del av semesterlönen som hänför sig till ersättningsdagarna, kommer dessa alltså att vara obetalda. Arbetstagaren kan därför anse det mest förenligt med sitt intresse att inte begära avräkning.

Slutar arbetstagaren sin anstäUning utan att ha fått ut obetald er­sättningsledighet som han har begärt eller utgår semesteråret innan så­dan ledighet har erhållits, förfaller rätten till ledighet i princip utan att ersättning utgår. En annan sak är att arbetsgivaren i sistnämnda fall kan bli skyldig att utge skadestånd på grund av försummelse att lägga ut semesterledigheten.

Någon ändring åsyftas inte i den rättspraxis som har utbildats i nu angivna hänseenden och i övrigt i fråga om rätten att. avräkna sjukdom m. m, från semesterledighet.

Rätten att begära avräkning är av individuell.natur. Bestämmelsen är tvingande till arbetstagarnas förmån.



Prop. 1976/77: 90                                                    196

Beräkning av semesterlön (16 och 17 §§)

I detta avsnitt har tagits in den centrala bestämmelsen om semester­löneberäkningen samt bestämmelserna om s, k, semesterlönegrundande frånvaro.

16 §

Paragrafen anger hur semesterlönen beräknas. Den motsvarar 12 § första—tredje styckena i 1963 års SemL,

Att semesterledighet kan vara betald eUer obetald framgår av 4 §, Hur längden av den betalda semesterledigheten beräknas finns bestäm­melser om i 7 §. I förevarande paragraf regleras endast beräkningen av den under hela eller del av semesterledigheten utgående semester­lönen,

I fråga om semesterlöneberälcningen gäller för närvarande, att vecko-och månadsavlönade har rätt till den del av lönen som belöper på se­mestertiden (sammalöneregeln), medan för annan arbetstagare semester­lönen utgör 9 % av arbetsinkomsten under intjänandeåret (procent­regeln). Det var först genom 1963 års semesterlag som procentregeln för timavlönade m, fl, infördes. Tidigare gjordes i stället beräkningar i syfte att fä fram den genomsnittliga dagsinkomsten. Semesterkommit­tén behöll de båda nu tillämpade beräkningsmetoderna samt föreslog kompletterande regler i syfte att stärka den vecko- eller mänadsavlöna-des ställning i vissa fall.

I den aUmänna motiveringen (12.4) har föreslagits, att den nya se­mesterlagen skall innehålla endast en beräkningsmetod, procentregeln. I det sammanhanget har också förordats, att procenttalet bestäms till 12, I fråga om de alhnänna övervägandena hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna i 16 § innebär följande.

Enligt första stycket utgör semesterlönen 12 % av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen. Enligt den nya lagen tjänar arbetstagaren in semesterlön så snart han får lön av arbets­givaren i anställningen hos denne. Intjänandet av semesterlön knyts alltså inte längre tiU ett krav på utförande av arbete för arbetsgivarens räkning under viss minsta tid (jfr 7 § första stycket 1963 års SemL),

Arbetstagarens hela inkomst i anställningen under intjänandeåret skall läggas till grund för beräkning av semesterlön enligt procentregeln, Alla former av lön och lönetiUägg som utgår pä grund av lag eUer avtal skall medräknas. Det gäller först och främst allt som kan hänföras tUl begreppet lön för arbetad tid, dvs. lön för direkt arbetad tid samt er­sättning för övrig tid, då arbetstagaren står till förfogande på arbets­platsen (väntetid, jourtid m. m.) eller gör en resa mellan tvä arbets­platser. Procentregeln skall tiUämpas på timlön, veckolön, månadslön liksom på ackord, provision, premielön och andra former av presta-



Prop. 1976/77: 90                                                    197

tionslön, som baseras på arbetsprestationen. Även drickspengar ger rätt till semesterlön i den mån de är en löneförmån. Lönedel vid viss ar­betstidsform, t, ex. skiftformstillägg, skall ingå i inkomstunderlaget. Se­mesterlön skall vidare utgå på alla slag av lönetillägg som arbetstagaren har. Vad gäller övertidstillägg innebär detta en ändring i gällande rätt.

Ersättning för väntetid, restid under arbetstid, gångtid o. d. liksom jourtidsersättning skall också ingå i underlaget för beräkning av semes­terlön enligt procentregeln. Även lön som utgår för ej arbetad tid skall räknas med i underlaget, om ej annat följer av särskild föreskrift i lagen (jfr andra stycket). Det rör sig om lön och ersättning för ej arbetad tid, då arbetstagaren inte står tiU arbetsgivarens förfogande. Vidare avses ersättning för tid dä arbetstagaren är skyldig att med kort varsel in­finna sig på arbetsplatsen (beredskapstid). Semesterlön beräknas sålunda på helgdagslön och helgdagsersättning, pérmitteringslön enligt lag eller avtal, beredskapsersättning samt lön under uppsägningstid. Att undantag gäller för pérmitteringslön vid semesterstängning framgår av andra stycket. Vidare skall semesterlön utgå på lön vid deltagande i svensk­undervisning för invandrare inom eller utom ordinarie arbetstid samt på lön till fackliga förtroendemän och skyddsombud. Det följer av särsldld lagstiftning.

Semesterlön kommer däremot inte att tjänas in under sådan tid av en pågående anställning för vUken arbetsgivaren inte erlägger lön eller an­nan ersättning. Undantag gäller enligt andra stycket för sjukledighet och annan i 17 § angiven ledighet. Denna gmndar rätt tiU semesterlön. Så­dan lön tjänas inte in vid permittéring då pérmitteringslön inte utgår enligt lag eller avtal. Av allmänna rättsgrundsatser i fråga om stridsåt­gärder följer, att arbetstagaren inte kan göra anspråk pä lön eller andra anställningsförmåner för tid då han är indragen i lovlig lockout eller i strejk eller motsvarande stridsåtgärd. Under konfUkt intjänas således ingen semesterlön. Vid beräkning av semesterlön skall hänsyn inte tas till förmån av fri bostad eller tiU ersättning för särskUda kostnader. Det följer av 24 §,

Som redan har nämnts.beräknas semesterlön enligt första stycket en­dast på sådan lön som har.förfallit till betalning under intjänandeåret. En sådan ordning har föranletts av praktiska skäl. I annat fall skulle det nämligen kunna inträffa att löneunderlaget vid exempelvis ackords­arbete inte kan beräknas i tid för semesterlöneberäkningen.

Av andra stycket följer till en början, att den semesterlön som har utgått under intjänandeåret skall frånräknas vid beräkning av semester­löneunderlaget. Detta beror på att procenttalet har bestämts med ut­gångspunkt i att semesterlönen hålls utanför beräkningsunderlaget, Ew sådan ordning är fördelaktig för arbetstagare som under intjänandeåret inte har fått ut semesterlön eller endast delvis fått ut sådan lön. Som en följd av att procentsatsen har fastställts på detta sätt har å andra sidan ansetts böra gälla, att arbetsgivaren inte skall beräkna semesterlön



Prop. 1976/77: 90                                                    198

på sådan pérmitteringslön som utgår under semesterpermittering. Det skulle i annat fall bli fråga om dubbelbetalning.

Vidare skall från löneunderlaget avräknas sjuklön och annan lön eller ersättning som arbetsgivaren har betalat ut under semesterlönegrundande frånvaro. I fråga om beräkningsunderlaget för sådana frånvarodagar behålls den nuvarande ordningen, att löneunderlaget för varje sådan dag ökas med arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst. Vissa ändringar och preciseringar har emellertid skett i lagtexten. Till en början anges särbehandUngen av sjukdagar m, m. avse varje dag då arbetstagaren helt eUer delvis har varit frånvarande. Semesterlöneunderlaget skall så­lunda inte — som för närvarande torde vara fallet •— påverkas av om arbetstagaren har varit helt sjukskriven eller har varit endast halvt sjuk­skriven och arbetat under återstående del av dagen. På motsvarande sätt blir det utan betydelse om arbetstagaren har varit helt eller endast partiellt föräldraledig. Vidare beräknas den genomsnittliga dagsin­komsten med utgångspunkt i endast den tid av intjänandeåret, under vUken arbetstagaren varken helt eller delvis har varit frånvarande av an­ledning som nu har nämnts. Det innebär att semesterlöneunderlaget inte påverkas av att arbetstagaren på grund av halv sjukskrivning under viss tid endast har haft halv lön.

Beräkningen av den genomsnittliga dagsinkomsten enligt andra stycket andra meningen förutsätter sålunda att arbetstagaren under någon del av intjänandeåret har haft inkomst av anställning samt att inkomsten hänför sig till annan tid än sådan under vilken han delvis har varit frånvarande av orsak som anges i 17 §. Är detta inte fallet får man söka komma fram till ett rimligt beräkningsunderlag på annat sätt. En­ligt 1963 års lag tas i detta fall utgångspunkt i arbetstagarens inkomst under det intjänandeår då han senast utförde arbete för arbetsgivaren. Jag har i stället stannat för att beräkningen skall ske med hänsyn till den inkomst som det kan antas att arbetstagaren skulle ha haft, om han under intjänandeåret hade arbetat för arbetsgivarens räkning (jfr 16 § i kommittéförslaget). Med en sådan beräkningsmetod bör det vara möjligt att nå fram till ett underlag för semesterlöneberäkningen som är så aktuellt som möjligt. Det torde i allmänhet vara möjligt för arbets­givare och arbetstagare att i nu berörda TaU komma överens. Någon högre grad av exakthet i antagandena är enligt min mening inte be­hövUg. Har en arbetstagare med vissa bestämda uppgifter varit sjuk­ledig under intjänandeåret på grund av arbetsskada, torde beräkningen kunna grundas på den årslön — i förekommande fall jämte tiUägg av olika slag — som har utgått till övriga arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Av 2 § andra stycket följer att förevarande paragraf är dispositiv i den meningen, att avvikelse får ske genom kollektivavtal som på arbets­tagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. I sådan ordning kan parterna komma överens om att behålla sammalöne-



Prop. 1976/77: 90                                                   199

beräkningsmetoden i fall där den nu används, dvs. för vecko- eller må­nadsavlönade, eUer mföra den på nya områden där detta framstår som lämpligt. Avtal om sammalöneberäkning kan eventueUt kompletteras med regler om slutreglering under påföljande semesterår av de ytterli­gare lönebelopp som arbetstagaren kan ha rätt till vid en jämförelse mellan den utbetalade semesterlönen och semesterlön bcrälcnad enligt förevarande paragraf.

Även i fall där lagens bestämmelser följs torde det i fråga om vecko-och månadsavlönade vara lämpligt att även i fortsättningen betala se­mesterlönen vid de ordinarie avlöningstillfällena. 26 § utgör icke hinder mot detta. De lönebelopp som utgår i samband med semesterledigheten och som beräknas enligt 16 § kommer dock i allmänhet att vara något högre än den ordinarie lönen för motsvarande period genom att 12-procentsfaktorn ger viss överkompensation.

17 §

I denna paragraf anges i vilka fall ledighet är semesterlönegrundande. Bestämmelsen motsvarar närmast 7 § andra stycket 1963 års SemL.

I paragrafens första stycke anges under punkterna 1—6 att ledighet på grund av sjukdom, föräldraledighet, ledighet för smittbärare, ledig­het för utbildning samt ledighet på grund av mUitärtjänst, vapenfri tjänst och civilförsvarstjänst grundar rätt till semesterlön under vissa förutsättningar och inom vissa tidsperioder. Fastställandet av den se­mesterlönegrundande frånvarons omfattning har betydelse i flera hän­seenden. Enligt 7 § beräknas således den betalda semesterledighetens längd på grundval av tid under intjänandeåret då arbetstagaren har haft anstäUning hos arbetsgivaren. I anställningstiden inräknas arbetsdag dä arbetstagaren har varit frånvarande utan lön endast om det är fråga om semesterledighet eller ledighet som är semesterlönegmndande. I 15 § ges arbetstagare rätt att från semester avräkna sjukdomsdag eUer dag som i övrigt är semesterlönegrundande. 16 § andra stycket innehåller en särskUd regel för semesterlönens beräkning vid sådan ledighet. I 22 § hänvisas till grunderna för den regeln i fråga om beräkning av semester­lön för sparade semesterdagar. Den särskilda semesterlönen för okon­trollerade arbetstagare beräknas med beaktande också av semesterlöne­grundande frånvaro (27 § första stycket),

I den allmänna motiveringen har utförligt behandlats de olika slag av ledigheter som har ansetts böra grunda rätt tiU semesterlön (12,5),

I andra stycket har införts en bestämmelse, enligt vilken frånvaro under de första 90 dagarna av en period av sjukfrånvaro vid tillämp­ning av första stycket 1 inte i något fall skall anses bero på arbets­skada. Bestämmelsen hänger samman med att arbetsskadad under den­na tid uppbär ersättning av den allmänna försäkringen, I deima del hän­visas till den allmänna motiveringen.



Prop. 1976/77: 90                                                   200

Bestämmelsen i andra styckets andra mening motsvarar i sak 7 § tredje stycket sista meningen i 1963 års SemL, med den skillnaden, att anknytningen till intjänandeåret (kvaUfikationsåret) till följd av 3 § i den nya lagen avser tiden 1 april—31 mars i stället för kalenderår. Den innebär att när sjukfrånvaro har varat oavbrutet under två hela intjä­nandeår, därefter infallande dag av frånvaroperioden inte ger rätt till semesterlön.

Enligt paragrafens tredje stycke skall i frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas också sådan dag under perioden, då arbetstaga­ren inte skulle ha utfört arbete. Frånvarodagarna räknas alltså kalenda­riskt. Semesterlön för frånvarotid tjänas emellertid in endast under så­dan dag då arbetstagaren — helt eller delvis — är ledig från arbetet (jfr 16 § andra stycket). Vad som nu har angetts är innebörden även av be­stämmelserna i 1963 års lag. I detta sammanhang finns anledning att pe­ka även på bestämmelsema i 7 § om beräkning av den betalda semester­ledighetens längd. Enligt den paragrafen beräknas längden av den be­talda semesterledigheten till så stor del av femveckorsledigheten som anställningstiden utgör av intjänandeåret. Från anställningstiden avräk­nas i det fallet frånvaro under arbetsdag i vissa fall men däremot inte sådan del av ledighetsperiod som sammanfaller med arbetsfri dag.

Paragrafen är tvingande till arbetstagarens förmån.

Sparande av semesterledighet och semesterlön (18—23 §§)

I detta avsnitt har samlats bestämmelserna om rätt för arbetstagare att under vissa förutsättningar spara semesterledighet till senare år för att då kunna ta ut längre sammanhängande ledighet. Bestämmelserna, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, har tidigare behandlats i avsnitt 12.6 i den allmänna motiveringen.

I denna paragraf preciseras förutsättningarna för sparandet. Vidare anges när sparad ledighet senast skall läggas ut.

Som tidigare har framgått får arbetstagare spara endast sädana se­mesterdagar, för vUka han har tjänat in semesterlön. I 7 § anges hur andelen betalda semesterdagar fastställs. De utgör så stor andel av de 25 ledighetsdagarna, som motsvarar den del av intjänandeåret under vilken arbetstagaren har haft anställning hos arbetsgivaren. 1 anställ­ningstiden ingår obetald ledighet från arbetet endast som den utgörs av semesterledighet eller ledighet som är semesterlönegrundande enligt 17 §. Endast i den mån antalet på dettasätt beräknade betalda semester­dagar överstiger 20, föreligger rätt att spara ledighet enligt denna paragraf.



Prop. 1976/77: 90                                                   201

Bestämmelsen i första stycket utgår från den i lagen förutsatta fem­veckorssemestern. Den semesterledighet som kan sparas varje år, om semesterförmånerna regleras enligt semesterlagen, utgör alltså högst fem semesterdagar, dvs, en veckas ledighet. Träffas avtal om längre betald semesterledighet än vad lagen föreskriver, möter inte hinder mot över­enskommelse om att även de genom avtalet tillagda semesterdagarna sparas. Ett sådant avtal innebär nämligen inte någon inskränkning i ar-arbetstagarens rätt enligt lagen (2 §).

Sparande enligt första stycket kan endast avse betalda semestei"dagar. Det är som nämnts inte möjligt att spara semesterdagar för vUka se­nt inom fem år från utgången av det semesterår, då de sparades. Tages semesterledigheten inte ut inom denna tid återstår enbart en fordran på semesterlön.

Inom den nyss angivna ramen är rätten till sparande fri. En arbets­tagare kan t. ex. skjuta upp ett par semesterdagar till nästa semesterår. Han kan också, som framgår av andra stycket, under fem semesterår samla ihop 25 semesterdagar.

I andra stycket föreskrivs att de sparade semesterdagarna skall läggas ut inom fem år från utgången av det semesterår, då de sparades. Tages semesterledigheten inte ut inom denna tid återstår enbart en fordran på semesterlön.

I fråga om utläggning av sparande semesterdagar gäller samma ord­ning som för semesterförläggningen i övrigt. Har något medbestäm­mandeavtal inte träffats, skall förhandlingar eller samråd äga rum enligt 10 §. Kan överenskommelse inte träffas, avgör arbetsgivaren när semes­terdagarna skall tas ut. Vissa begränsningar i beslutanderätten följer dock av 20 §, Arbetsgivaren är i sista hand ansvarig för att sparade semesterdagar läggs ut inom femårstiden och kan vid försummelse bli ålagd att utge, förutom semesterlönen, skadestånd.

Bestämmelsema i 18 § är som nämnts tvingande tUl arbetstagarnas förmån (jfr 2 § första och andra styckena). Detsamma gäller 21 §. I övrigt är, som framgår av det följande, bestämmelserna rörande semes­tersparande dispositiva, I vissa fall (22 och 23 §§) gäller att avvikelse kan ske endast genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har. slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation.

Bestämmelsen i tredje stycket skall ses i sammanhang med 20 § andra stycket. Genom att ta ut en sparad vecka och samtidigt spara en ny vecka till nästa år skulle en person kunna skaffa sig förmånen.av att ständigt kunna kräva fem veckors semester i en följd. För att hindra detta föreslås i detta stycke, att semesterledighet inte får sparas det semesterår då arbetstagaren får ut semesterdag som här sparats från tidigare år. Bestämmelsen har tillkommit för att skydda arbetsgivaren. Hinder torde därför inte föreligga enligt huvudregeln i 2 § första styc­ket mot överenskommelse att arbetstagaren får spara semester, även i den situation som avses i tredje stycket.



Prop. 1976/77: 90                                                   202

19 §

I detta lagrum har förts samman regler om den underrättelseskyldig­het som arbetstagaren har att iaktta i samband med sparande och vid uttagande av sparad semesterledighet. Enligt bestämmelsen skall arbets­tagare som önskar spara betalda semesterdagar eUer som vUl få ut spa­rade dagar tUlsammans med årets semesterledighet underrätta arbets­givaren när semesterförläggningen för året bestäms, dvs, i samband med de partskontakter som då förekommer, I många fall kan arbets­tagare som vill spara semesterledighet eller ta ut sparad ledighet tänkas vid den nu nämnda tidpunkten sakna uppgifter om antalet betalda se­mesterdagar. Eftersom uppgift om detta är av betydelse för bedömning­en humvida sparande eller uttag av sparad semester är möjligt eller önskvärt, har arbetstagaren fått rätt att i sådant fall vänta med medde­landet till dess han har fått behövUga uppgifter av arbetsgivaren. Efter­som dessa frågor normalt skall klaras ut vid förhandlingar, räcker det att arbetstagarens besked baseras på de uppgifter om antalet betalda semesterdagar som dä är tillgängUga (jfr 7 §).

En i lagen fixerad underrättelsefrist gäller vid begäran om uttagande av sparade semesterdagar i andra fall än som nu har nämnts, dvs. när arbetstagaren vill ta ut sparad ledighet separat. Arbetstagaren är i det fallet skyldig att framställa sitt önskemål senast tre månader före den dag då enligt hans önskan ledigheten skall börja. Bestämmelsen får till följd att arbetstagaren inte kan fordra utläggning av sparad ledighet inom tremånaderstiden.

Bestämmelserna i 19 § är enligt andra stycket dispositiva. Genom enskilda eUer kollektiva avtal kan beslutas att andra frister skall gälla. Möjlighet finns såväl att förlänga som att förkorta de i paragrafen an­givna tiderna. Träffas kollektivavtal härom, får det under vissa förut­sättningar tillämpas även på den som inte tillhör den avtalsslutande organisationen (2 § andra stycket),

20 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som i två hänseenden begränsar arbetsgivarens möjlighet att bestämma när de sparade dagarna skall utgå.

Enligt första stycket skall sparad semesterdag förläggas tUl det se­mesterår som arbetstagaren väljer, om annat inte har avtalats eller sär­skilda skäl föreligger mot att ledigheten förläggs till det semesteråret. Bestämmelsen har tillagts vid departementsbehandlingen. Den får ses mot den bakgrunden, att arbetsgivaren annars i de fall då enighet inte uppnås skulle kunna fritt förlägga ledigheten inom hela femårsperioden. Därigenom skulle syftet med sparandet ofta helt förfelas. Arbetsgivaren har därför ansetts i allmänhet böra vara tillgodosedd genom att vid oenighet få disponera över ett semesterår för utläggning av ifrågava-



Prop. 1976/77: 90                                                   203

rande dagar. Förhållandena kan emellertid undantagsvis vara sädana att särskilda skäl föreligger mot att ledigheten förläggs till det semester­år som arbetstagaren har valt. Denna situation berörs i det följande sedan bestämmelserna i paragrafens andra stycke har behandlats.

I andra stycket har tagits in en motsvarighet till den av kommittén föreslagna bestämmelsen om rätt för arbetstagaren att fä ut den sparade och den aktuella semesterledigheten i ett sammanhang. Bestämmelsen får ses mot bakgrund av att själva kärnan i sparanderätten ligger i möj­ligheten att på detta sätt få ut en samlad långledighet med vissa tids-intervaUer. Bestämmelsen träder i stället för regeln i 12 § om utläggning av fyra semesterveckor i en följd. Hela den semesterledighet som ar­betstagaren har rätt till under det aktuella semesteråret samt de sparade semesterdagarna skall, om inte annat har avtalats, utgå i en följd. Vid fullt sparande blir den sammanlagda ledigheten 50 dagar eller tio vec­kor. Rätten till samlat semesteruttag har emeUertid ansetts böra begrän­sas till det fall, då arbetstagaren önskar få ut minst fem sparade semes­terdagar, dvs. ytterligare en veckas ledighet.

Paragrafen är som redan framgått dispositiv. Avtal kan såväl enskilt som koUektivt träffas om avstående från rätten att på den tid och i den ordning som anges i 20 § få ut sparad ledighet. Enligt 2 § andra stycket får sådant kollektivavtal tillämpning även pä den som inte tUlhör den avtalsslutande organisationen. I fråga om gränserna för dispositionsfri­heten och i fråga om organisations behörighet att företräda och binda arbetstagare hänvisas till vad som har anförts under 2 §.

Under remissbehandlingen har emellertid från arbetsgivarhåll ut­tryckts allvarliga betänkligheter inför den situation som kan uppkomma vid uttag av sparad semesterledighet, i vart fall när detta sker i större omfattning. Det finns därför anledning att till en början hänvisa tUl, att lagen i första hand syftar tiU att förläggningen av sparad lika väl som annan semesterledighet skall ske i former som partema har kommit överens om eller efter överenskommelse i det enskilda faUet. Det finns anledning att räkna med att det skall visa sig möjUgt att genom avtal, kollektiva eller enskilda, fmna former för en förläggning av den sparade ledigheten som är förenlig med de krav som företagets drift ställer.

I de fall då överenskommelser inte har träffats om semesterförlägg­ningen eller formerna för denna, har arbetsgivaren kvar beslutanderät­ten. Han är dock därvid normalt bunden av bestämmelsema i 12 § om förläggning av viss ledighetstid i ett sammanhang under juni—au­gusti samt, i fråga om sparad ledighet, av bestämmelserna i denna para­graf. Det har emellertid bedömts nödvändigt att för ytterUghetssituatio-ner göra undantag från de nu nämnda begränsningarna av arbetsgi­varens rätt att i sista hand bestämma om semesterledighetens förlägg­ning. Som närmare har behandlats i anslutning till 12 § får arbetsgiva­ren ensidigt förlägga semesterledigheten utanför tiden juni—augusti när



Prop. 1976/77: 90                                                    204

särskilda skäl föranleder det. I första stycket av förevarande paragraf har införts motsvarande undantagsbestämmelser, avseende skyldigheten att lägga ut sparad semesterledighet under begärt semesterår. I de fall då särskilda skäl föreligger mot att lägga ut de sparade dagarna det året, disponerar sålunda arbetsgivaren återstående tid av femårsperio­den för det ändamålet. I den mån arbetstagaren framställer alternativa önskemål om semestertider och särskilda skäl inte föreligger mot att ledigheten förläggs till det semesterår som arbetstagaren angett i andra eller tredje hand, är arbetsgivaren givetvis skyldig att efterkomma detta önskemål. De nu berörda bestämmelserna är avsedda att tUlämpas restriktivt och på sådant sätt att arbetstagarens intresse i största möjliga utsträckning tillgodoses,

21 §

Paragrafen ger arbetstagaren rätt att utnyttja sparade semesterdagar även efter övergång till ny anställning, förutsatt att den förutvarande och nye arbetsgivaren tUlhör samma koncern. Den har utförligt kom­menterats i den allmänna motiveringen (12,6),

Med koncern avses tUl en början sådan koncernbildning som faller under koncerndefinitionen i 1 kap, 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385), Vidare avses koncernförhållanden, där moderföretaget drivs i annan ju­ridisk form än aktiebolag, t. ex, bankaktiebolag, sparbank, ekonomisk förening, handelsbolag och stiftelse. En förutsättning för att dessa kon­cernbildningar i förevarande hänseende skall likställas med aktiebolag är att moderföretaget är en svensk juridisk person. Vidare krävs det att det inbördes förhåUandet meUan de olika koncernföretagen korrespon­derar med aktiebolagslagens koncernbegrepp.

Utanför paragrafens koncernbegrepp faller oUka former av utlands-ägda koncerner. Detsamma gäller företagskonsteUationer där det är fråga om företag — exempelvis aktiebolag — som utan att vara avhängiga av varandra står under gemensam ledning. Detta faU föreligger t. ex. när en person har aktiemajoritet i flera aktiebolag och leder dem enhetligt. Hit hör inte heller andra typer av gruppbildningar, som ej är att hän­föra till koncerner, t, ex. sådana huvudorganisationer som förekommer inom föreningslivet. Att en lagreglering i dessa, fall blir alltför komplir cerad och svårtillämpad hindrar självfallet inte att analoga regler införs avtalsvägen.

I vissa fall kan bestämmelserna i paragrafen komma att sakna till-lämpning. Detta blir t, ex, fallet när bestämmelserna skall tillämpas på en person som från anställning i Sverige övergår till anställning hos ett av koncernens utländska dotterbolag. Svensk. aktiebolagslag och semes­terlag är självfallet inte tillämpliga på utländska dotterbolag utan i dessa hänseenden tUlämpas lagstiftning som gäller i bolagets hemland.

Bestämmelsen bör ses i sammanhang med 31 §, enligt vilken.arbets-



Prop. 1976/77: 90                                                   205

tagarens rätt enligt lagen inte påverkas av att företag eUer del av före­tag övergår till ny arbetsgivare. Den senare bestämmelsen innefattar även den ett skydd i fråga om sparad semesterledighet, vilket dock är begränsat till den situation som anges i paragrafen. 21 § får därför självständig betydelse i de fall då arbetstagaren själv byter arbetsgivare. Bestämmelsen är tvingande till arbetstagarens förmän.

För att 21 § skall fä praktisk betydelse fömtsätts, att arbetstagaren i samband med anställningsbytet underrättar den dittillsvarande arbetsgi­varen om sin avsikt. Detta måste ske innan han har uppburit semester­ersättning enligt 30 §.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av semesterlönen för sparade semesterdagar.

Som framgått av den allmänna motiveringen har syftet varit bl, a, att lönen för den sparade semesterledigheten skall vara "värde- och standardsäker". Detta uppnås i viss utsträckning genom att semester­lönen vid uttag av sparade semesterdagar beräknas på grundval av lö­nen för det intjänandeår som omedelbart föregår det är då semester­dagarna tas ut. I likhet med semesterlönen i aUmänhet skall lönen för den sparade semesterledigheten beräknas med utgångspunkt i faktorn 12 %, vilken motsvarar 0,48 % för varje semesterdag.

Vid bestämmandet av beräkningsunderlaget är ätt märka, att endast betalda semesterdagar har sparats. Detta får tUl följd att det vid fast­ställandet av löneunderlaget för procentberäkningen inte skaU göras av­drag för frånvarotid. Semesterledighet — varmed likställs s, k. semester­permittering — måste dock fränrälcnas med hänsyn till att sådan ledig­het har beaktats redan vid bestämmandet av procenttalet tUl 12. Av paragrafen framgår sålunda, att semesterlönen skall beräknas på sum­man av

dels den lön i anstäUningen som har förfallit under närmast före­gående intjänandeår, med bortseende från lön för frånvarotid,

dels ett belopp för all tid av intjänandeåret då arbetstagaren helt eller delvis har varit frånvarande från arbetet av annan anledning än semes­ter eller permittéring vid driftsuppehåll för samtidig semester. Det se­nare beloppet beräknas på i princip samma sätt som tillämpas vid be­räkningen av semesterlöneunderlaget vid sjukledighet m. m. enligt 16 § andra stycket. För varje frånvarodag, oavsett frånvarons orsak, skall enligt 22 § lönen i normalfallet ökas med den genomsnittliga dagsin­komsten i anställningen under sådan tid av intjänandeåret, under vilken arbetstagaren varit fuUt sysselsatt. Har han inte haft någon sådan in­komst i anställningen, skall en uppskattning göras av den lön som skuUe ha utgått om han hade arbetat för arbetsgivarens räkning och därvid inte varit ledig från arbetet. Som framgått föreligger en skUlnad mellan



Prop. 1976/77: 90                                                   206

beräkningen av semesterlöneunderlaget för frånvarotid enligt 16 § och motsvarande beräkning enligt förevarande paragraf så till vida, att en­Ugt 22 § den genomsnittliga dagsinkomsten skall beräknas på grundval av inkomsten under endast sådan tid då någon frånvaro inte har före­kommit. Vid tUlämpning av 16 § sker genomsnittsberäkningen med ut­gångspunkt från lönen under intjänandeåret med undantag endast för semesterlönegrundande frånvarotid enligt 17 §.

Underlaget för procentberäkningen enligt denna paragraf skall i övrigt vara detsamma som för den vanliga semesterlönen. I underlaget inräknas som framgått endast lön som har förfallit tiU betalning under intjä­nandeåret. I lönesumman skall medräknas all lön för arbetad tid, dvs. lön för direkt arbetad tid samt ersättning för övrig tid då arbetstagaren står tiU arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen (väntetid, jourtid, m. m.). Här ingår bl. a. sådana poster som skifttiUägg, tiUägg och ersätt­ning vid övertidsarbete, väntetidsersättning och jourersättning. Även vissa former av lön för ej arbetad tid skall räknas med. Det gäller lön eller ersättning för ej arbetad tid under vUken arbetstagaren inte står till arbetsgivarens förfogande samt ersättning för tid då arbetstagaren är skyldig att med kort varsel infinna sig på arbetsplatsen (beredskapstid). Hit hör t. ex. helgdagslön och helgdagsersättning samt beredskapsersätt­ning.

Semesterlönen för de sparade semesterdagarna skall alltså grundas på inkomsten under det intjänandeår som närmast föregår tiden för ut­taget. Den inkomsten kan emellertid avvika mer eller mindre från ar­betstagarens normala inkomst. Den kan t, ex, vara ovanligt hög på grund av mycket övertidsarbete. Arbetstagaren kan också ha haft en inkomstsvacka under intjänandeåret. Kommittén menar att effekterna av sädana avvikelse får accepteras. Av förslaget följer att semesterlönen för de sparade dagarna inte alltid blir lika stor som semesterlönen för den ordinarie semestern. Under remissbehandUngen har förslaget utsatts för viss kritik, som delvis hängde samman med de garantiregler som kom­mittén hade föreslagit för uttag av semester i annat fall än efter sparan­de. För egen del kan jag inte komma till annan ståndpunkt än den som kommittén har intagit. Det är enligt min mening i detta fall nödvändigt att sträva efter att utforma reglerna så enkelt som omständigheterna medger.

Förevarande paragraf är dispositiv i den mening som avses i 2 § andra stycket. Genom koUektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eUer godkänts av central arbetstagarorganisation får andra beräknings­bestämmelser införas i stäUet för lagen,

23 §

Reglerna om sparande av semesterledighet och semesterlön har ut­formats med utgångspunkt i att arbetstagaren har samma andel av hel-



Prop. 1976/77: 90                                                   207

tid när han får ut de sparade semesterdagarna som när dessa tjänades in. Har arbetstagarens sysselsättningsgrad ändrats från intjänandet till in­tjänandeåret närmast före uttaget av de sparade semesterdagarna, skall en omräkning ske med hänsyn till ändringen. Har en person t. ex. arbe­tat på heltid då semesterdagarna tjänades in men därefter gått över tUl halvtid, skall semesterlönen för dessa dagar beräknas som om arbets­tagaren fortfarande hade heltid. På motsvarande sätt skall en juste­ring göras vid ändringar i andra riktningen. Arbetstagaren har t. ex. gått över från deltid till heltid. I ett sådant fall skall semesterlönen vid uttaget av de sparade dagarna räknas ut pä gmndval av lönen vid deltidsarbete. Beräkningen av semesterlönen skall ske med hän­syn tiU samma andel av heltid som gällde under det intjänandeår tiU vilket de sparade semesterdagarna hänför sig. Den sparade semester­ledighet som läggs ut vid ett tillfälle kan ha tjänats in under år med varierande sysselsättningsgrad för arbetstagaren. I fråga om varje se­mesterdag får då göras en omräkning av semesterlönen enligt 22 § med hänsyn till arbetsförhållandena det år då den semesterdagen sparades. Även 23 § är dispositiv i den meningen, att avvikelse får ske genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av cen­tral arbetstagarorganisation.

Särskilda bestämmelser om semesterlön (24—27 §§)

I dessa paragrafer har samlats dels vissa kompletterande bestämmelser angående semesterlöneberäkningen i allmänhet, dels föreskrifter angå­ende beräkningen av semesterlönen för s. k, okontrollerade arbetstagare, Bestämmelsema motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt 1963 års SemL,

24 §

Paragrafen motsvarar 12 § fjärde stycket SemL.

Enligt bestämmelsen skall man vid beräkning av semesterlön bortse från förmän av fri bostad och ersättning för särsldlda kostnader. I för­mån av fri bostad inräknas också fri värme och fritt lyse. Anledningen tiU att bostadsförmån skaU håUas utanför semesterlönen är att arbetsta­garen i allmänhet kan utnyttja bostaden även under semestern. Om ar-tidsersättning eller hinder- och risktillägg av olika slag hit.

Med särskilda kostnader avses ersättnmg för felräkning, kläder, verk­tyg, resor, uppehälle, telefon, bUkostnader o. d. Däremot hör inte vänte­tidsersättning eUer hinder- och risktUlägg av olika slag hit,

I vissa fall kan lönen vara beräknad så att den skall täcka resekost­nader och andra omkostnader i tjänsten. Det kan då ibland vara svårt att uppskatta hur stor del av lönen som skall anses ersätta sådana om-



Prop. 1976/77: 90                                                   208

kostnader. Det har emellertid inte ansetts möjligt att närmare precisera beräkningen av kostnadsersättningen i lagtexten, utan frågan får lösas genom avtal mellan parterna. Har ett sådant avtal inte träffats, får man göra en skälighetsuppskattning.

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till fri kost under semes­terledigheten. Den motsvarar i huvudsak 13 § 1963 års SemL.

Köstersättning skall i förekommande fall utgå vid sidan av semester­lönen. Enligt bestämmelsen utgår kostersättning under semesterledig­heten. Därmed avses också lördagar och söndagar som infaUer under ledighetsperioden. I den delen innefattar bestämmelsen ingen saklig ändring. Genom att helgdagar och vissa helgaftnar enligt 9 § tredje stycket jämställs med söndag, får arbetstagaren rätt till kostersättning också för sådan dag, om den infaller under semesterperioden. Liksom hittiUs skall rätt tiU fria luncher på arbetsplatsen vUka bekostas av arbetsgivaren inte anses utgöra rätt till fri kost enligt förevarande pa­ragraf. Bestämmelsen avses även i fortsättningen omfatta endast så­dana arbetstagare som intar sina måltider i arbetsgivarens hushåll. Den av kommittén föreslagna lydelsen har i förtydligande syfte ändrats på denna punkt. Ersättning för kosten utgår endast för dag, då arbets­tagaren inte intar måltid hos arbetsgivaren.

Som semesterkommittén anför bör värdet av förmånen i allmänhet beräknas med utgångspunkt i de normalvärden som anges i anvisningar för taxeringen. Genom att uttrycket skälig används kan parterna avtala om ersättningens storlek i det enskilda fallet,

26 §

Paragrafen reglerar utbetalningen av semesterlönen. Den överens­stämmer i sak med 14 § 1963 års lag.

Den nuvarande bestämmelsen infördes vid tillkomsten av 1963 års SemL och grundar sig på förslag av 1960 års semesterkommitté, som utförligt behandlade främst frågan om tillåtligheten av överenskommel­ser om inräknande av semesterlön i arbetslönen och om förbud för ar­betsgivaren att betala ut semesterlönen utan samband med semestern (SOU 1962; 44 s. 209—213). I propositionen (prop. 1963: 68 s. 60) framhöll föredragande departementschefen att, när semester är uppde­lad på flera perioder, skall i samband med varje semesterperiod utbeta­las den semesterlön som hänför sig till varje sådan period. Han anförde vidare att uttrycket "i samband med semestern" inte borde tolkas så snävt att det i något fall skulle hindra ett bibehållande av den praxis beträffande vecko- och månadsavlönade arbetstagare, som innebär att dessa får sin semesterlön i samma ordning som den vanliga lönen och



Prop. 1976/77: 90                                                   209

på vanliga utbetalningsdagar. Semesterkommittén framhåller att 14 § i 1963 års lag inte utgör hinder mot att semesterlönen betalas ut före semesterledigheten, vilket f. n. är den vanligaste utbetalningsformen (jfr SOU 1975: 88 s. 241 och 242).

Semesterkommittén diskuterar i betänkandet (s. 242) lämpligheten av att ersätta bestänunelsen i 1963 års SemL med en regel som närmare ansluter sig till motsvarande bestämmelse i 1970 års reviderade ILO-konvention om semester och som skuUe innebära att semesterlönen skall utbetalas före semesterledigheten, om annat inte har överenskom­mits. Kommittén betonar i det sammanhanget, att den hittiUsvarande regeln ger uttryck för en viktig princip, nämligen att semesterlönen skall användas i samband med semester samt att den lägger hinder i vägen för avtal om att semesterlön skall inkluderas i arbetslönen. Man fram­håller vidare att det skulle anstränga företagens likviditet, om krav in­fördes att all semesterlön skulle betalas ut före semesterledighetens bör­jan. Mot den bakgrunden fann kommittén att övervägande skäl talade för ett bibehållande av nuvarande bestämmelse. Bestämmelsen har ut­formats i enlighet med vad kommittén har föreslagit.

Den omständigheten att arbetsgivaren underlåter att lägga ut semester­ledighet medför självfallet inte att han befrias frän skyldighet att beta­la semesterlön. Semesterlönefordringen förfaller i den situationen vid ut­gången av det semesterår dä den betalda semesterledigheten skulle ha utgått (jfr 32 §),

Paragrafen är dispositiv i den mening som anges i 2 § andra stycket. Liksom hittills är det alltså möjligt att i koUektivavtal som på arbets­tagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation bestämma att semesterförmåner i vissa fall skall inkluderas i arbetslönen. Enligt vad som framhållits vid remissbehandlingen från Svenska kom­munförbundets och Landstingsförbundets sida, förekommer redan nu en sådan ordning i vissa fall. Avtal kan också träffas om att semesterlönen skall betalas ut genom semesterkassa.

Fråga om utbetalning av särskild semesterlön till s. k. okontrollerade arbetstagare behandlas i 27 §.

27 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskild semesterlön tiU okon­trollerade arbetstagare.

I fråga om de okontrollerade arbetstagarnas stäUning i semesterhän­seende hänvisas i första hand till vad som har anförts i den allmänna motiveringen (12.7,2), I detta sammanhang kan tUläggas följande.

Förevarande paragraf har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 4 och 16 §§ 1963 års SemL, Den föreslagna bestämmelsen ger sålunda inte ät de okontrollerade arbetstagarna någon rätt tUl semester­ledighet, men väl till s, k, särsldld semesterlön (första stycket). Som

14   Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 90



Prop. 1976/77: 90                                                   210

tidigare har nämnts förutsätts det emellertid att dessa arbetstagare nor­malt själva bereder sig ledighet i samband med ätt de får semesterlön. Den särsldlda semesterlönen beräknas på arbetstagarens förfallna lön i anställningen under intjänandeåret. Den beräknas med tiUämpning av samma procenttal som semesterlön i allmänhet, dvs. 12 %.

Bestämmelserna i 16 § andra stycket innebär att lönen under sådan dag då arbetstagaren har varit helt eller delvis frånvarande av semester­lönegrundande anledning räknas av frän löneunderlaget men att detta i stället ökas med ett genomsnittligt dagsinkomstbelopp för varje sådan frånvarodag. En anknytning av beräkningen till enstaka dagar kan vålla svårigheter när fråga är om okontrollerade arbetstagare som inte arbe­tar varje vardag i veckan. Det beror på att dessa arbetstagare själva be­stämmer förläggningen av sin arbetstid, Humvida en inträffad sjukdag i sådant fall sammanfallit med arbetstid är under sådana förhåUanden omöjligt att ange. Behandlingen av frånvaro har därför ansetts böra knytas tUl kalendervecka. Med hänsyn härtUI har i andra stycket före­skrivits, att vid beräkning av lönen under intjänandeåret, skall vad i 16 § andra stycket föreskrivs om semesterlönegrundande frånvaro tilläm­pas med avseende på kalendervecka. Vad som sagts nu innebär att ka­lendervecka under vilken arbetstagaren har varit helt eller delvis från­varande skall behandlas på samma sätt som enligt 16 § andra stycket gäller om enskild dag. När frånvaron är semesterlönegrundande skall den lön som belöper pä veckan räknas av, I stället skall löneunderlaget ökas med den genomsnittliga veckoinkomsten. Arbetsgivare och arbets­tagare får komma överens om annan redovisningsperiod än kalender­veckan.

Hänvisningarna tUl bestämmelserna i 24 § om bortseende vid beräk­ningsunderlagets fastställande frän förmän av fri bostad och löneför­mån som är avsedd att utgöra ersättning för särskilda kostnader fiar likaså förts över från 1963 års SemL, Detsamma gäller beträffande tUl-lämpligheten på okontrollerade arbetstagare av bestämmelserna i 25 § om rätt till fri kost i vissa fall under ledighet.

Genom att nu berörda arbetstagare i betydande utsträckning själva bestämmer sin arbetstid torde det ofta inte vara fråga om ledighet som har avtalats med arbetsgivaren, I stäUet blir det fråga om avstående från arbete under kortare eller längre perioder av sådana skäl som i 17 § har gjorts semesterlönegrundande. Det ankommer självfallet på arbets­tagaren att i de fall då han önskar att sådan tid skall läggas till grund för beräkningen av den särskilda semesterlönen visa att han har avhållit sig från arbete och att detta har skett av semesterlönegrundande orsak,

I tredje stycket har tagits in den bestämmelse som nu finns i 16 § tredje stycket 1963 års SemL om tidpunkten för utbetalning av den särskilda semesterlönen, I de fall då lagens intjänandeår tillämpas, sker utbetalningen senast den 30 juni under det på intjänandeåret följande



Prop. 1976/77: 90                                                   211

semesteråret. Endast i fall då annat avtalat intjänandeår utlöper efter den 30 aprU, får utbetalningen ske senare än den 30 juni. Liksom hittiUs skall i sådant fall utbetalning ske senast två månader efter intjänandeårets utgång.

Semesterersättning

I paragraferna 28—30 har tagits in bestämmelser om semesterersätt­ning. Med semesterersättning avses i likhet med tidigare den kontanta gottgörelse som arbetstagaren har rätt till vid en anställnings upphörande såsom ersättning för intjänad men inte åtnjuten semesterlön. Detta gäller oavsett om det är fråga om semesterlön vid kontrollerat arbete eller s. k, särskild semesterlön vid okontroUerat arbete. Semesterersättningen in­nefattar ersättning för all intjänad men vid anställningens upphörande ännu inte erhåUen semesterlön, antingen den hänför sig tiU det år då an­ställningen upphör eller tUl tidigare intjänandeår.

28 §

I denna paragraf anges i vilka fall semesterersättning utgår. Första stycket innehåller huvudregeln, att arbetstagaren skall få ut semesterersättning, om han upphör att vara anställd hos arbetsgivaren innan han har fått ut intjänad semesterlön. Bestämmelsen motsvarar i sak 5 § första stycket 1963 års SemL, Tidpunkten för utbetalande av semesterlön framgår av 26 §, såvitt gäller semesterlön i aUmänhet, och 27 § tredje stycket i fråga om särskild semesterlön. Den förra skall betalas ut i samband med semesterledigheten, vilket medför att semester­ersättning i allmänhet utgår i dé fall då arbetstagaren vid anställningens slut ännu inte fått ut sin betalda semesterledighet. Har semesterlön ut­betalats före semesterledigheten eller i övrigt utan att ledigheten har tagits i anspråk, har arbetstagaren dock inte någon rätt att dessutom få sémesterersättning (jfr dock 29 § andra stycket). För rätten till semester­ersättning saknar det betydelse, om uppsägning har skett från arbets­givarens eller arbetstagarens sida. Av 21 § följer att arbetstagare som har sparat semesterledighet har rätt att få ut ledigheten även efter över­gång till anstäUning hos ny arbetsgivare, om denne tiUhör samma kon-cem. Som anges i motiven till 21 § fömtsätts därvid bl, a, att arbets­tagaren underrättar den tidigare arbetsgivaren innan semesterersätt­ningen har betalats ut, I första stycket av förevarande paragraf har tagits in en erinran om vad nu har sagts. Skulle arbetstagaren sluta hos den nye arbetsgivaren innan den tidigare sparade semesterledigheten har tagits ut, har han givetvis rätt att i stället få ut semesterersättning av denne. Vidare erinras om den situation som avses i 31 §, I det fallet får i princip anses gälla att någon semesterersättning inte skaU betalas ut, fastän arbetstagaren genom övergången får ny arbetsgivare. Till andra stycket har med endast redaktionella ändringar överförts



Prop. 1976/77: 90                                                   212

5 § andra stycket 1963 års lag. Bestämmelsen avser det faU dä en arbets­tagares anställningsvillkor ändras så, att semesterförmånema skall utgå redan under intjänandeåret i stäUet för under påföljande semesterår, I sådant fall skall semesterersättningsbestämmelserna tUlämpas på samma sätt som om anställningen hade upphört vid den tidpunkt från vilken de nya anställningsviUkoren skall gälla. Arbetstagaren får alltså rätt till semesterersättning motsvarande dittills intjänad men inte erhåUen se­mesterlön. Under det intjänandeår som följer på sådan ändring av semesterberäkningen som nu har nämnts, kommer sålunda arbetstagaren att få ut dubbel semestergottgörelse. Även vid andra förskjutningar av intjänandeåret kan rätt till semesterersättning förekomma. Särskild be­stämmelse om detta har inte ansetts behövas.

Det kan erinras om att semesterersättning i visst fall utgår på grund av uttrycklig bestämmelse i 5 § första stycket. I detta föreskrivs vissa inskränkningar i rätten tiU semesterledighet. Den som anställs för viss tid, viss säsong eller visst arbete har rätt tiU semesterledighet endast om anställningsavtalet avser eller anställningen varar längre tid än tre må­nader, I annat fall har arbetstagaren för anställningstiden rätt till semes­terersättning. Kortare anställningstid än tre månader förekommer bl. a. inom stuveri- och åkerifacken samt inom hotell- och restaurangbransch­erna, där anställning ofta sker för någon eller några dagar i sänder, s. k, intermittent arbete. Inom byggnads- och anläggningsbranschen tillämpas s, k, objektsanställning, vUket innebär att arbetstagaren anställs för visst projekt. Bestämmelsen i 5 § första stycket bUr vidare tillämplig i åt­skilliga fall på vikariatsanställningar och tiUfälliga anstäUningar i andra fall. Att avtal om anstäUnmg för viss tid, viss säsong eUer visst arbete endast får träffas i särskilda fall framgår av 5 § lagen om anställ­ningsskydd.

Som tidigare har nämnts har inte i detta sammanhang kunnat lösas frågan om uppsamling av semesterersättning efter byte av anställning så att den kan utnyttjas i samband med semesterledighet i den nya an­ställningen. Det förutsätter att en semesterlönefond inrättas. Arbets­tagaren förutsätts därför i fortsättningen liksom hittills själv se tUl att semesterersättningama från de olika, kortvariga anstäUningarna sparas för att utnyttjas i sambänd med ett eUer flera längre uppehåll i arbetet. Inom vissa branscher har dock träffats koUektivavtal om särsldlda se­mesterkassor för uppsamling av semesterersättningar. Principen för se­mesterkassornas utbetalning av semesterlön är att arbetsgivaren under löpande år inbetalar semestermedel till semesterkassan med viss del av den lön som utbetalas. Semesterlön utbetalas i början av sommaren på­följande år tUl arbetstagarna. Systemet med semesterkassor har huvud­sakligen byggts upp inom sådana arbetsmarknadsområden, där personal­omsättningen är stor. Som exempel kan nämnas Svenska byggnads­industriförbundet och Svenska Väg- och Vattenbyggares Arbetsgivare-



Prop. 1976/77: 90                                                   213

förbunds semesterkassa (Byggförbundets semesterkassa), Rörlednings­firmornas arbetsgivareförbunds semesterkassa (RAF:s semesterkassa), Elektriska arbetsgivareföreningens semesterkassa, Svenska målareförbun­dets och målarmästarnas riksförenings semesterkassa och Svenska bleck-och plåtslagareförbundets semestcrkassa.

Enligt 5 § saknar, som nyss nämnts, arbetstagare som anställs för viss tid, viss säsong eller visst arbete rätt till semesterledighet, om ej anställ­ningsavtalet avser eller anstäUningen varar längre tid än tre månader. Som en följd härav har han inte rätt tiU semesterlön och därmed inte heller till semesterersättning med stöd av 28 §, I 5 § har därför tagits in en uttrycklig bestämmelse om att arbetstagare i fall som nu avses har rätt till semesterersättnmg för anställningstiden hos arbetsgivaren, I tredje stycket av förevarande paragraf hänvisas till nämnda bestämmelse,

29 §

I denna paragraf föreskrivs hur semesterersättningen skaU beräknas och i vilka fall avräkning skall ske av semesterlön som har erhållits i förskott.

Liksom hittUls (18 § första stycket 1963 års SemL) bestäms semester­ersättning enligt gmndema för beräkningen av semesterlönen (första stycket). Jag kan i denna del hänvisa tiU vad jag har anfört i anslut­ning tUl 16 §, Från 1963 års SemL har överförts bestämmelsen, att för arbetstagare som har rätt tiU fri kost hos arbetsgivaren ersättning för kosten skall beräknas endast för det antal dagar för vilka ersättning i övrigt skall beräknas. Det innebär att kostersättning skall beräknas en­dast för de egentliga semesterdagama och inte för lördagar, söndagar, helgdagar eller midsommar-, jul- och nyårsaftnarna. Förmån av fri bo­stad skall inte beaktas vid bestämmande av semesterersättning.

Av första stycket framgår att semesterersättning skall bestämmas en­ligt grunderna för beräkning av semesterlön. Såvitt avser semesterlönens beräkning gäller delvis olika bestämmelser, beroende pä om fråga är om sparad semesterlön eller semesterlön i övrigt. Semesterlönen utgör enligt 16 § 12 % av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i an­ställningen, I fråga om sparad semesterlön gäUer enligt 22 § första styc­ket att beräkningen skaU ske på lönen under intjänandeåret närmast före det semesterår då de sparade semesterdagarna tas ut. Vid beräkning av semesterersättning för sparade semesterdagar kan fråga uppkomma vilket intjänandeår som skall anses vara tiUämpligt, Resultatet kan bli olika beroende pä om beräkningen sker med utgångspunkt i en tänkt utläggning av den sparade semesterledigheten med början den dag då anställningen upphör eller om intjänandeåret bestäms mot bakgrund av att den sparade semesterledigheten anses ha utlagts i sin helhet det år då anställningen upphör. En särskUd bestämmelse har ansetts behövlig.



Prop. 1976/77: 90                                                    214

I ett andra stycke av 29 § har därför föreskrivits, att semesterersättning för sparade semesterdagar skall berälcnas som om de hade tagits ut un­der det semesterår då anstäUningen upphörde.

Tredje stycket anger i vilka faU avräkning av förskottsvis utgiven semesterlön skall ske.

Enligt nu gällande semesterlag får en arbetsgivare under vissa vUlkor räkna av förskottssemester mot krav på semesterersättning. Regeln in­fördes i 1945 års semesterlag. Den syftar till att hindra att en arbets­tagare som har haft förskottssemester får dubbla semesterförmåner, när han slutar sin anställning. Enligt 1945 års lag fick arbetstagaren räkna av det antal dagar som han hade fått ut i förskott. Enligt 18 § andra stycket i 1963 års lag gäller, att om en arbetstagare utan invändning har tagit emot förskottssemester så kan den semesterersättning som han har tjänat in minskas med så stor del av ersättningen som svarar mot förhållandet mellan den semester som har utgått i förskott och den semester som arbetstagaren förvärvat när anställningen upphör. Av-räkningsrätten gäller dock inte om förskottssemester har utgått mer än fem är före anställningens upphörande. Avräkningsregeln får givetvis endast tiUämpas på verkUg semesterledighet. Arbetsgivaren kan inte en­sidigt i efterhand förklara att viss ledighet som arbetstagaren haft un­der anställningen skall anses som semester, om det inte redan vid ledig­hetens beviljande stod klart att ledigheten skulle vara semester. Avtal får vidare enligt gällande lag träffas om att förskottssemester inte skall räknas av mot framtida semesterersättmng. Vad som nu nämnts avser avräkning av förskottssemester mot begärd semesterersättning. Avräk­ning av förskottssemester på arbetstagarens slutlön får däremot enligt gällande rätt inte ske utan uttrycklig överenskommelse. Är anställningen reglerad  genom  kollektivavtal,  måste  dessutom  överenskommelse ha stöd i detta.

Semesterkommittén föreslår till en början, att avräkning bör göras mellan den semesterersättning som står inne hos arbetsgivaren när an­ställningen upphör och den semesterlön som faktiskt har betalats ut i förskott. Beräkningssättet är förmånligt för arbetstagaren, eftersom av­draget görs i det penningvärde och med den lön som gällde, när för­skottssemestern togs ut. Den genom 1963 års SemL införda femårsgrän­sen föreslås stå kvar. Vidare föreslås i likhet med vad som nu gäller, att avräkning skall få göras endast mot iimestående semesterersättning, medan avräkning mot slutiönen skall förutsätta att avtal har träffats om detta. Det anges i betänkandet vara vanligt att avtal om löpande kvalifikationsår förses med en klausul om rätt för arbetsgivaren att göra avdrag på slutlönen, om arbetstagaren slutar anställningen innan all ut­tagen semester har tjänats in.

Utöver vad som har sagts nu föreslår kommittén att avräkning inte



Prop. 1916/11: 90                                                   215

skall få ske i vissa fall då anställningen upphör utan arbetstagarens eget vållande. En bestämmelse om förbud mot avräkning i dessa fall ser kommittén som ett komplement till bestämmelserna i anställnings­skyddslagen. Avräkning bör enUgt kommittén aldrig ske då anställningen upphör på grund av sjukdom. Det bör därvid vara utan betydelse om arbetstagaren själv har vållat den sjukdom eller det olycksfall som har tvingat honom att sluta sin anställning. Avgörande är endast om det kan konstateras ett orsakssamband meUan sjukdomen och anställningens upphörande. Avräkning skall inte heller få ske, om arbetstagaren be­gagnar sin rätt att omedelbart fränträda anställningen enligt 6 § tredje stycket anställningsskyddslagen på grund av att arbetsgivaren i väsentlig grad har åsidosatt sina åligganden enligt anställningsavtalet. Å andra sidan bör enligt kommittén avräkning alltid ske, när arbetstagaren av­skedas med stöd av 18 § anställningsskyddslagen liksom då anställnings­förhållandet upplöses på grund av att arbetstagaren uteblir från arbets­platsen och avhåller sig från arbete under en längre tid.

Vid uppsägning från arbetsgivarens sida måste enligt kommitténs me­ning hänsyn tas till orsaken till uppsägningen. Är arbetstagaren själv utan skuld till uppsägningen, skall tidigare erhållen förskottssemester inte räknas av. Semesterersättningen skall således utgå ograverad vid uppsägning till följd av arbetsbrist, driftsinskränkning, organisationsför­ändringar, konkurs o, d. Beror uppsägningen på förhållande som kan hänföras till arbetstagarens person gäller motsatsen. Avräkning skall så­lunda i regel ske vid sakligt grundade uppsägningar tiU följd av olovlig utevaro, ordervägran, olämpligt uppträdande eller andra former av misskötsamhet.

Förslaget har lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remiss­instanserna. Juridiska fakulteten i Uppsala menar emellertid att semester­lagstiftningen bör hållas fri från bestämmelser av det slag som nu har berörts. Man anför bl, a, att tUlämpningen kan leda tiU slumpmässiga effekter och att regelsystemet blir onödigt komplicerat, Samma remiss­instans föreslår att femårsregelns tröskeleffekter borde mildras genom någon form av avtrappningsregel.

För egen del anser jag de föreslagna bestämmelserna om avräkning av förskottsvis erhåUen semesterlön välmotiverade. När anställning upp­hör i förtid av angivna skäl, skulle det inte säUan vara obUligt mot arbetstagaren att avräknmg sker av semesterlön som han har mottagit utan att räkna med att anställningsförhåUandet skulle komma att av­brytas på grund av sjukdom eller av orsak som han inte har vållat. Jag kan inte heller finna att bestämmelsema medför sådana nackdelar från lagteknisk synpunkt att förslaget inte bör genomföras. Jag ansluter mig därför till vad kommittén har anfört på denna punkt.

Paragrafen är dispositiv i den mening som avses i 2 § andra stycket.



Prop. 1976/77: 90                                                   216

30 §

Paragrafen reglerar tidpunkten för semesterersättningens utbetalande. EnUgt 19 § 1963 års SemL skall semesterersättning betalas ut inom en vecka från utgången av det kalenderkvartal, under vilket arbetstaga­rens anställning har upphört. Har arbetstagaren innehaft sin anställning sedan minst tre månader, skall ersättningen betalas ut inom en vecka efter anställningens upphörande. Om det möter hinder mot att be­räkna semesterersättningens storlek inom den angivna tiden, får semester­ersättningen utbetalas senare men senast inom en vecka efter det att hindret har upphört.

Semesterkommittén har föreslagit att reglerna förenklas. Enligt för­slaget skall semesterersättningen betalas ut tiU arbetstagaren utan oskä­ligt dröjsmål och senast en månad efter anställningens upphörande. För det fall hinder möter mot att beräkna semesterersättningen inom den tiden, har kommittén föreslagit att nuvarande bestämmelse behålls. Ut­betalning skall alltså ske inom en vecka efter det att hindret har upp­hört. Kommittén anför vidare att, om det av t. ex, datatelaiiska skäl är svårt att beräkna och betala ut slutlönen på den avlöningsdag som när­mast följer efter anställningens upphörande, detta skall anses vara ett hinder enligt andra stycket. För månadsavlönade bör därför semester­ersättningen kunna betalas ut pä den ordinarie avlöningsdag som in­faller närmast efter det att hindret har upphört.

TCO föreslår i sitt remissyttrande att varje arbetstagare skall ha rätt att få ut semesterersättningen inom en vecka efter anställningens upp­hörande för att göra det lättare för arbetstagare att ta ut ledighet mel­lan två anställningar. Bestämmelsen föreslås vara dispositiv i förhållande till kollektivavtal. I övrigt har förslaget lämnats utan erinran.

Jag har förståelse för den synpunkt som TCO har framfört. En sådan bestämmelse skulle dock med största sannolikhet nödvändiggöra ett så stort antal undantag genom avtal att den skulle förlora i bety­delse. De tidsfrister som kommittén har föreslagit framstår som väl av­vägda och förslaget bör därför godtas. Kommitténs synpunkter i fråga om betydelsen i nu berört hänseende av datatekniska svårigheter att i tid beräkna semesterersättmngen kan jag i huvudsak ansluta mig tUl,

I de branscher i vilka avtal har träffats om semesterkassesystem, skall enligt avtalen arbetstagarens i olika kortvariga anställningar intjänade semesterersättning betalas till kassan där medlen hopsamlas för att se­nare tUlstäUas arbetstagarna. Bestämmelsen har mot den bakgmnden gjorts disposifiv i den mening, som avses i 2 § andra stycket.

Avslutningsvis kan nämnas att enUgt förevarande paragraf hinder inte möter att betala ut semesterersättning redan före anställningens upphö­rande, I de fall då endast semesterersättning beräknas kunna komma i fråga på grund av att anställningsavtalet avser högst tre månader (5 §



Prop. 1976/77: 90                                                   217

första stycket), möter alltså inte hinder mot överenskommelse att semes­terersättning inräknas i lönebeloppen. Detsamma torde gälla även i öv­rigt när det meUan parterna står klart att någon betald semesterledighet inte kan utgå, exempelvis vid en anställning som börjar och slutar inom samma intjänandeår. Då fråga är om rent tUlfälliga anställningar, t. ex. för enstaka dagar (barnpassning, servering, tapetsering etc), får det anses praktiskt att överenskomma om att låta semesterersättning ingå i den ersättning som skall utgå för arbetet. Skulle i de faU som nu be­rörts anställningsförhållandet komma att förlängas, bör utan särskild bestämmelse arbetsgivaren ha rätt att avräkna redan utgivna semester­ersättningsbelopp mot senare fordran pä semesterlön eller semester­ersättning.

Överlåtelse av företag 31 §

Enligt 6 § 1963 års SemL får inte överlåtelse av företag eller fartyg inverka pä arbetstagares rätt enligt lagen. Bestämmelsen har haft sam­ma ordalydelse i äldre lagar. Den innebär att förvärvaren skall ta hän­syn även till tiden före överlåtelsen vid beräkningen av de anställdas semesterförmåner. Förvärvaren är ansvarig mot arbetstagarna för se­mesterförmåner som har tjänats in men ej förfallit före överlåtelsen. Ansvaret för semesterrätt som har tjänats in före överlåtelsen omfattar inte semester som rätteligen skulle ha utgått redan dessförinnan. Över­låtaren blir emellertid inte genom överlåtelsen fri från ansvaret för de semesterförmåner som hänför sig till tiden före denna. Arbetstagaren kan vända sig även mot överlätaren för att kräva ut semesterförmåner som han har tjänat in före överlåtelsen. Om en förvärvare har infriat semesterförpliktelse som tjänats in före överlåtelsen, får han regressrätt mot överlåtaren. Även förmånsrätt som har tillkommit arbetstagaren mot den tidigare arbetsgivaren följer med regresskravet (jfr NJA 1973 s, 286),

Semesterkommittén diskuterar utförligt frågan vad som enligt bestäm­melsen i 1963 års semesterlag skall avses med överlåtelse och med be­greppet företag (SOU 1975: 88 s, 247). Överiåtelse föreligger enligt kommittén till en början när äganderätten till ett företag överlåts, men 6 § 1963 års SemL anges även omfatta ombUdning av rörelsen till bo­lag eller annan juridisk person, fusion med annat företag o. d. Där­emot åsyftas inte det fallet att äganderättsförhållandena inom ett bolag ändras, t. ex, genom att aktiemajoriteten i ett bolag övergår till en annan person som övertar funktionen som företagsledare. Kommittén fram­håller vidare att arbetsgivares konkurs enligt rättspraxis inte anses med­föra att arbetstagarens anställningsavtal automatiskt upphör, I betän­kandet hänvisas vidare till AD:s uttalande i domen 1941 nr 36, att ut-



Prop. 1976/77: 90                                                   218

trycket företag i vissa fall kan avse ett rörelseobjekt som kan överlåtas i hu-vudsakligen samma former som rörelsen i dess helhet. Om en jord­bruksfastighet överlåts, måste detta enligt kommittén anses som en över­låtelse av företag. Mot bakgrund av dessa överväganden och de utlåtan­den som gjordes i prop, 1973: 129 med förslag till lag om anställ­ningsskydd (s. 235) och i arbetsrättskommitténs betänkande (1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen har semesterkommittén föreslagit en bestäm­melse av innehåll, att arbetstagarens rättigheter inte skall påverkas av att företag eller del av företag övergår till ny arbetsgivare. Ordet fartyg föreslås utgå ur lagtexten, eftersom det närmast har karaktären av exempel.

Frågan om innebörden av att företag eller del av företag övergår till ny arbetsgivare har behandlats — förutom i prop, 1973: 129 med för­slag till lag om anställningsskydd — i prop, 1975/76: 105 med förslag till arbetsrättsreform m, m, (bilaga 1 s, 377), I den förstnämnda proposi­tionen anförde föredragande departementschefen i fråga om innebörden av övergång av företag eller del av företag i 4 § i lagförslaget bl. a. föl­jande.

TUl de förändringar på arbetsgivarsidan som avses med bestämmelsen hör i första hand överlåtelse av den ifrågavarande rörelsen. Vidare av­ses utarrendering av rörelsen, ombildning av rörelsen till bolag eller annan juridisk person, fusion med annat företag, övergång genom arv etc. På det offentliga området blir bestämmelsen tillämplig t. ex. då huvudmannaskapet för en viss verksamhet övergår frän ett offentligt rättssubjekt till ett annat eller dä en offentlig förvaltning ombildas till ett offentligägt företag. I aUa dessa fall får arbetstagaren tillgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden före och efter förändringen på arbetsgivarsidan. Om övergång har skett flera gånger, får anställnings­tid hos samthga arbetsgivare medräknas. Självfallet får arbetstagaren tillgodoräkna sig sammanlagd anställningstid även i fall då ett företag går i konkurs och efter konkursen drivs vidare av konkursförvaltningen. I detta fall torde det formellt vara fråga om samme arbetsgivare före och efter den inträffade förändringen.

I den senare av de båda nämnda propositionerna har föredragan­den — i anslutning tUl en redogörelse för uttalandena i prop. 1973: 129 — bl, a. erinrat om att AD har ansett sig kunna ta hänsyn till att en före­tagare, utan att formellt inta stäUning av arbetsgivare, i realiteten är den som ytterst har det ekonomiska ansvaret för med rörelsen förenade kostnader. Vidare anfördes att begreppet övergång i 28 § lagen om medbestämmande i arbetsUvet borde kunna få samma innebörd som i anställningsskyddslagen. Begreppet företag borde inte tolkas alltför strikt. Det borde kunna överlämnas åt rättstillämpningen att mera i detalj be­stämma innebörden av de båda begrepp som nu berörts.

Det måste självfallet anses vara värdefullt att samma terminologi används i aUa de nu nämnda lagarna. Lydelsen av förevarande paragraf



Prop. 1976/77: 90                                                   219

har därför anpassats till 4 § anställningsskyddslagen och 28 § medbe­stämmandelagen. Den närmare innebörden av begreppen övergång, före­tag och del av företag får överlämnas ät rättstillämpningen att ange. En utgångspunkt bör därvid vara att begreppen ges samma innebörd vid tillämpningen av de olika lagarna. Jag ansluter mig sålunda tiU vad kommittén har föreslagit.

Avslutningsvis vill jag framhålla, att ansvaret för sparad semesterlön får anses åvila den nye arbetsgivaren, men att arbetstagaren även kan vända sig mot överlåtaren för att få ut sin fordran, såvitt fordringen avser hos denne intjänad semesterlön.

Skadestånd

Innan de föreslagna skadeståndsbestämmelserna behandlas skall be­röras en näraliggande fråga. Enligt 1963 års semesterlag kan i visst faU påföljd drabba även arbetstagaren. Enligt 15 § i den lagen förlorar så­lunda arbetstagaren rätt till semesterlön, om han under någon del av semesterledigheten har arbetat inom sitt yrke mot ersättning. Bestäm­melsen bygger på den s. k. rekreationsprincipen och syftar till att under­stryka vikten av att arbetstagarna utnyttjar semestem för vila och av­koppling.

Semesterkommittén föreslog att själva förbudsbestämmelsen skulle behållas men däremot inte sanktionen. Utan en förbudsbestämmelse fanns det nämligen inte något som hindrade, att semesterrätten för­vandlades till en ren löneförstärkning. 15 § tjänade vidare som ett visst stöd när det gällde att förmå en person att utnyttja sin semester­ledighet. Lagen borde så långt som möjligt säkerstäUa att semestertiden används för vila och rekreation. Att sanktionsregeln inte borde behåUas berodde enligt kommitténs mening på att det inte kunde anses rimligt att arbetsgivaren skall ha rätt att helt innehåUa semesterlönen, så snart arbetstagaren under någon del av semestem har utfört avlönat arbete inom sitt yrke. Ett straffartat skadestånd av denna typ, som beror på semesterlönens storlek, kunde inte heller anses förenligt med allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Till detta kom att sanktionen i 15 § SemL enligt kommitténs uppfattning saknade nämnvärd betydelse i praktiken.

Under remissbehandlingen har riktats kritik mot den av kommittén föreslagna bestämmelsen. Kritiken går ut på att en bestämmelse som innehåller ett förbud men som inte föreskriver någon som helst sanktion vid överträdelse av detta inte fyller någon funktion och därför bör utgå. I några fall anförs att ett sanktionerat förbud bör finnas kvar. En remissinstans menar att en mildare och mera smidigt verkande sank­tion än den nuvarande skulle kunna konstrueras, om detta ansågs önskvärt, t. ex, en mindre penningbot som kunde tillfalla den av kom­mittén föreslagna fonden.



Prop. 1976/77: 90                                                   220

Jag delar remissinstansernas uppfattning att det föreslagna förbudet inte fyller någon rimlig funktion. Det kan å andra sidan inte komma ifråga att i den nya semesterlagen föra in en rätt för arbetsgivaren att återta eller innehåUa semesterlönen, så snart arbetstagaren under någor. del av semesterledigheten utför avlönat arbete i sitt yrke. Även enligt min mening är det av stor vikt att semesterledigheten används till rekreation. Det ligger i arbetstagarens, arbetsgivarens och samhällets intresse att utvecklingen inte går därhän, att semesterrätten i allt större utsträckning förvandlas tUl en ren löneförstärkning. En sådan utveckUng skulle gå stick i stäv mot reformarbetet på semesterlagstiftningens om­råde. Det saknas emellertid anledning befara att detta sker. Rätten till ledighet värdesätts i ökande utsträckning och föredras i andra samman­hang inte sällan framför en ökad ekonomisk standard. Jag anser därför att man nu kan i semesterlagstiftningen avvara ett förbud för arbets­tagaren att arbeta i sitt yrke under semesterledighet. Någon motsvarig­het till 15 § SemL föreslås därför inte i den nya semesterlagen. Skulle det i framtiden visa sig, att utvecklingen går åt fel håll, får frågan då övervägas på nytt.

32 §

I denna paragraf har tagits in bestämmelser om skadestånd för arbetsgivare som bryter mot lagen.

Enligt 20 § 1963 års SemL skall arbetsgivaie som åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen utge ersättning för uppkommen skada. Han skall dessutom utge den semesterlön eller semesterersättning som ar­betstagaren har rätt till. Skadeståndsskyldigheten avser såväl ekonomisk som ideell skada. Skadeståndet skall bestämmas med hänsyn till den skadevållandes skuld, den skadelidandes eget förhåUande, skadans stor­lek och andra omständigheter. Skadeståndet kan också nedsättas eUer helt bortfaUa.

Skadestånd enligt 1963 års SemL kan endast dömas ut tiU enskUd arbetstagare. En organisation som arbetstagaren tillhör kan inte för egen del fordra skadestånd av arbetsgivaren vid brott mot lagen. Inne­håller koUektivavtal semesterbestämmelser, kan en organisation kräva skadestånd vid överträdelse av dessa. Det är vanligt att kollektivavtal innehåller en bestämmelse att semester skall utgå enligt lag. Detta inne­bär att kollektivavtalet reglerar semesterförmånerna i överensstämmelse med semesterlägen. Kollektivavtalslagens skadeståndsregler blir därför tillämpliga, om arbetsgivaren inte följer semesterbestämmelserna, och den avtalsslutande arbetstagarorganisationen kan därvid bli berät­tigad tiU allmänt skadestånd för avtalsbrott. Enligt 21 § 1963 års SemL skall, när flera är skadeståndsskyldiga, skadeståndet fördelas efter vars och ens skuld.

Semesterkommittén anser att det under alla förhållanden är själv-



Prop, 1976/77: 90                                                   221

klart, att semesterlön och semesterersättning skall betalas ut vid sidan av skadeståndet, varför någon särskild erinran om detta inte bör tas in i skadeståndsbestämmelsen, I fråga om den särskilda fördelnings­regeln i 21 § 1963 års SemL erinrar kommittén om att någon uttryck­lig regel om fördelningen av ansvaret mellan flera skadevållare inte har tagits in i lagen om anställningsskydd. Vidare nämner kom­mittén att 1942 års semesterkommitté föreslog regelns slopande (SOU 1944; 59 s. 238) men att föredragande departementschefen, under hän­visning bl. a. tUl att motsvarande princip gällde i viss annan arbets­rättslig lagstiftning, ansåg att bestämmelsen borde finnas kvar (prop. 1945; 273 s. 154). Semesterkommittén anser för egen del att den sär­skilda fördelningsregeln i 21 § SemL har så liten praktisk betydelse att den bör utgå. I övrigt föreslår kommittén inte någon saklig änd­ring i vad som nu gäller.

Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna. En remissinstans, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, före­slår att arbetstagarorganisation får rätt att för egen del fordra skade­stånd enligt semesterlagen.

Till skUlnad från kommittén anser jag att det av paragrafen, liksom tidigare, uttryckligen bör framgå, att arbetsgivaren är skyldig att utge semesterlön eller semesterersättning som arbetstagaren kan vara berät­tigad till. Behov härav föreligger enligt min mening bl. a. med hänsyn till att semesterlön enligt 26 § i princip skall utbetalas endast i samband med semesterledighet och semesterersättning endast i de fall som avses i 5 och 28 §§. Genom att uttryckligen nämna semesterlön och semester­ersättning markeras också, att dessa belopp inte utgör skadestånd och alltså inte kan jämkas. Vad gäller rätten för facklig organisation tiU skadestånd för egen del föreligger sådan som framgått i det stora antal fall då i koUektivavtal görs hänvisning till semesterlagstiftningen. Något behov av att dämtöver i själva lagen införa en sådan rätt anser jag inte finnas. I anslutning till det nu anförda föreskrivs i första stycket att arbetsgivare som bryter mot lagen skall till arbetstagare utge, för­utom den semesterlön eller semesterersättning till vUken arbetstagaren kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada. Andra stycket, som innehåller en bestämmelse om s. k. ideellt skadestånd, har i re­daktionellt hänseende utformats i anslutning till gällande semesterlag och 55 § medbestämmandelagen. I tredje stycket har tagUs in den av kommittén föreslagna jämkningsregeln. Bestämmelsen har i redak­tionellt hänseende anpassats tiU motsvarande bestämmelse i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, m. m.

På de skäl som semesterkommittén har föreslagit, har den särskilda fördelningsregeln i 21 § 1963 års SemL inte ansetts böra föras över i den nya semesterlagen. I de föga praktiska fall då en ansvarsfördelning mellan flera arbetsgivare aktualiseras vid tillämpning av semesterlagen



Prop, 1976/77: 90                                                   222

torde  därigenom fördelningen i allmänhet få ske enligt 6 kap.  3  § skadeståndslagen (1972; 207, ändrad senast 1975: 1411).

Av vad som har sagts nu framgår, att arbetstagare lika litet som hittills kan åläggas skadestånd enligt semesterlagen. Försummelse från arbetstagares sida att iakttaga underrättelsefrister berättigar sålunda inte arbetsgivaren till skadestånd. Det har ansetts att arbetstagarens risk att på grund av försummelsen gå miste om semesterförläggning tUl av­sedd tid utgör ett tillräckligt påtryckningsmedel.

Preskription 33 §

Denna paragraf, som motsvarar 22 § 1963 års SemL, anger preskrip­tionsfristen för fordran på grund av semesterlagen.

Preskriptionstiden är enUgt 22 § i 1963 års lag tvä år. Fristen räknas inte från tiden för fordringens uppkomst. Den börjar i stället löpa först från utgången av det år, då arbetstagaren skulle ha erhållit den förmån som avses med anspråket. Det betyder att en arbetstagare, som anser att han har fått för låg semesterlön år 1974, måste väcka talan därom före den 1 januari 1977.

Kommittén har för sin del med hänvisning till en inom justitiedepar­tementet upprättad promemoria (Ds Ju 1975: 11) med förslag tiU preskriptionslag m. m, föreslagit att den tvååriga preskriptionstiden i semesterlagen förlängs till tre år. Därigenom anges själva preskrip­tionstiden bli lika lång som enligt förslaget till preskriptionslag, I övrigt har kommittén föreslagit endast redaktionella ändringar.

Flertalet av de remissinstanser som har berört frågan har förordat att nuvarande preskriptionstid behålls. Detta är fallet med juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Svenska kommunförbundet. Lands­tingsförbundet och SAF, Fakulteten anför att hänvisningen till den föreslagna preskriptionslagen är missledande, eftersom utgångspunkten för preskriptionsttidens beräkning är olika i det ena och det andra fallet. Genom att fristen i semesterlagen börjar löpa först efter semesterårets utgång, blir preskriptionstiden längre för semesterfordringen än för fordringar i allmänhet, vilket fakulteten inte finner rimligt. Man hän­visar också till de i allmänhet korta preskriptionstider som gäller enligt medbestämmandelagen och förordar en samordning med dessa. Även de båda nämnda förbunden och SAF ifrågasätter om motiveringen är bärande. Förbunden hänvisar till att samtiiga på arbetsmarknaden gäl­lande förhandlingsordningar har en tvåårig förhandlingspreskription. Liknande synpunkter framförs av SAF. LO föreslår emellertid en för­längning av preskriptionstiden till 10 år.

För egen del vill jag framhålla följande. Den av kommittén åbero­pade promemorian har föranlett proposition tUl riksdagen med förslag