Prop. 1977/78:91 Regeringens proposition 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m.;

beslutad den 16 februari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas radions och televisionens organisation och in­riktning under perioden fram t.o.m. budgetåret 1985/86. Förslagen utgår från den grundsyn om radio och TV i allmänhetens tjänst som präglar gäl­lande avtal mellan staten och Sveriges Radio. Detta innebär att radio- och TV-verksamhelen på samma sätt som f, n. skall garanteras en fri och i pu­blicistiskt avseende oberoende ställning.

F. n. är Sveriges Radio, som handhar den allmänna riksprogramproduk-tionen i radio och TV, också moderbolag i en koncem i vilken även Sveri­ges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio ingår. Förslaget till ny orga­nisation innebär i sammanfattning följande. Tvä nya programföretag, ett för TV och ett för riksradio bildas. Jämte Sveriges Lokalradio och Sveri­ges Utbildningsradio skall dessa bolag ingå i en koncern som leds av ett moderbolag. Moderbolagels funktioner inskränks lill sådana uppgifter som medelsfördelning och fördelning av sändningstider mellan dotterföretagen och därmed sammanhängande uppgifter beträffande gemensam planering för hela koncernen. För utformningen av programverksamheten skall dot­terföretagen ha ansvaret.

Det nya programföretaget för TV bör enligt förslaget bestå av de två programenheterna (TV 1 och TV 2) samt delar av den nuvarande teknikav­delningen inom Sveriges Radio. Företaget leds av en chef och de båda programenheternas ledning föreslås självständigt svara för programverk­samheten. Riksradioförelaget föreslås beslå av den nuvarande ljudradioen­heten inom Sveriges Radio, delar av Sveriges Radios teknikavdelning samt ullandsprogramenheten.

Sveriges Radios nuvarande distriktsorganisation, som är gemensam för

1 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

Prop. 1977/78:91                                                                     2

radio och TV, bör enligt förslaget delas upp på de två nya bolagen för TV resp. riksradio. Vid bedömningen av hur radions distriktsorganisation skall utformas har utgångspunkten varit att samarbete skall kunna ske med lokalradion. 1 stället för att som f. n. sprida resurserna över hela landet bör riksradion därt"ör överväga att koncentrera de egna regionala produktions­resurserna till ett mindre antal orter. Härigenom skapas bättre förutsätt­ningar för ett allsidigt utbud i riksradion från olika delar av landet. För televisionen föreslus en uppdelning av landet i elva destrikt. Såväl riksra­dions redaktioner utanför Stockholm som TV-distrikten bör enligt proposi­tionen få ökat inflytande över programsättning o. d.

Dotterföretagen i den nya koncernen bör enligt propositionen i sin hel­het ägas av moderbolaget. För moderbolaget förutsätts samma ägarsam-mansättning som för Sveriges Radio, dvs. att 60% av aktiekapitalet ägs av folkrörelserna och 20% av vardera pressen och näringslivet.

I propositionen behandlas vissa programfrågor. Radions och televisio­nens kulturansvar föreslås bli starkare markerat i de nya avtalen om pro­gramverksamheten. Nuvarande system med två i programsättningen själv­ständiga TV-kanaler skall bestå. Sändningstiden i riksprogrammen bör en­ligt förslaget ligga kvar på ungefär nuvarande nivå. Som ett viktigt mål för programverksamheten anges att åstadkomma kvalitetsförbättringar. Kra­vet på opartiskhet och saklighet i programverksamheten understryks, lik­som betydelsen av att förutsättningar skapas för en omfattande frilanmed-verkan. Vidare framhålls skyldigheten för programföretagen atl tillgodose de särskilda behov som handikappade samt språkliga och etniska minorite­ter kan ha. I propositionen behandlas också de principer som bör gälla för framställningen av våld i radio och TV. Stor reslriktivitet bör tilllämpas i fråga om det s. k. underhållningsvåldet.

Vikten av att programföretagen uppehåller olika slag av kontakter men sin publik understryks.

1 propositionen föreslås ett system för kompensation för kostnadsök­ningar av automatisk natur. Syftet är att förbättra planeringsmöjligheterna inom radio- och TV-verksamheten.

Radionämnden föreslås få en stärkt organisation genom att en tjänst som direktör inrättas vid nämnden. Direktören skall enligt förslaget kunna besluta bl. a. i vissa granskningsfrågor. Radionämndens granskningsupp­drag bör enligt förslaget inte ändras i förhållande till vad som gäller f. n. Däremot bör nämnden få vidgade befogenheter när det gäller frågor röran­de genmäle och beriktigande.

Riktpunkter anges för radio- och TV-verksamhetens utbyggnad under perioden. Andelen regionalt producerade program i riksradio och TV kom­mer alt öka. Lokalradion kommer att få ett resurstillskott. Regionala TV-sändningar kommer att byggas ut över hela landet.

Försöksverksamheten med s.k. närradio och när-TV bör sätta i gång i anslutning till en  paralamentarisk utredning av frågan.

Prop. 1977/78:91                                                                     3

Den allmänna moltagaravgiften föreslås höjd fr. o.m. den I juli 1978 med 60 kr. till 340 kr. per år. Tilläggsavgiften för färg-TV föreslås höjd med 20 kr. till 140 per år.

De angivna organisationsförändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1979. Vad som i övrigt föreslås bör enligl propositionen gälla redan fr. o. m. nästa budgetår. För perioden den I juli 1978-30 juni 1979 bör ett avtal träffas med Sveriges Radio i vilket bl. a. föreskrivs att bolaget skall genomföra den av regering och riksdag beslutade omorganisationen. De avtal som träffas med de nya programföretagen och med Sveriges Lokalra­dio och Sveriges Utbildningsradio för tiden efter den 1 juli 1979 bör gälla i sju år.

1 Förslag till Lag om ändring

radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs at 3, 5, 6, 7, 10 och 11 §§ radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §2

Mottagare får innehas och an­vändas av var och en.

Regeringen förordnar efter riks­dagens hörande om avgift för in­nehav av mottagare. Regeringen eller myndighet som regeringen be­stämmer äger meddela närmare fö­reskrifter om sådan avgift och ord­ningsföreskrifter jör användning av mottagare.

Regeringen äger meddela före­skrifter lill skydd för lelehemlighei.

Mottagare får innehas och använ­das av var och en. Om avgift för in­nehav av mottagare finnas bestäm­melser i lagen (1978:000) om avgift jör innehav av lelevisionsmoltaga-re.

Den som i mottagare har avlyss­nat telefonsamtal, telegram eller annat lelemeddelande får ej obehö­rigen föra detla vidare.

Anordning som automatiskt re­gistrerar innehållet i radio- eller trådsändning, får användas till­sammans med mottagaren endast om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger det i särskilt fall. Sådant medgivande krävs dock ej om registreringen av­ser sändning som uppenbarligen är avsedd för allmänheten.

Bestämmelserna I denna para-

' Lagen omtryckt 1972:240. ' Senaste lydelse 1975:128.

Prop. 1977/78:91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

graf om mottagare avse även åler-givningsanordning som ur ansluten lill mottagaren. Bestämmelserna i paragrafen gälla ej navigerings-mottdgare.

5 S

Det aktiebolag som regeringen bestämmer äger med ensamrätt av­göra vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosänding från sändare här i riket.

Regeringen får bestämma all del aktiebolog som avses i första styc­ket får överlåta på ett dotterbolag att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skola före­komma i lokal rundradiosändning från sändare här i riket. För sådan överlåtelse skall gälla de villkor som fastställas genom avtal mellan regeringen och moderbolaget.

Det aktiebolag som avses i första stycket får i övrigt ej överlåta sin rätl enligt sagda stycke helt eller delvis utan medgivande av rege­ringen. Detsamma gäller dotterbo­laget ifråga om den rätt som enligl andra stycket tillkommer detta.

Varje programföretag avgör en­samt vilka radioprogram som skola förekomma i riindradiosänd-ning som företagel anordnar. Här­vid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.

Radioprogram i rundradiosänd­ning som har upptagits trådlöst på cenlralantennunläggning får ulan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten lill anläggningen.

Om rätt att sända program i vis­sa lokola riindrudiosändningar fin­nas föreskrifter i lagen (1978:000) om försöksverksamhet med närra­dio.

Senaste lydelse 1975:218.

Prop. 1977/78:91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §■•

ut-

Programföretags rätt enligt 5 § Jörsla och andra styckena skall ut­övas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yl-trandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion.

Programföretag skall i program­verksamheten hävda del demo­kratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda männi­skans frihet och värdighet.

För programförelag skall i övrigt gälla vad som föreskrives i avtal mellan regeringen och företaget. 1 sådant avtal får som villkor för rätl att sända radioprogram enligl 5 § första stycket inlagas

1.  föreskrift om skyldighet alt sända beriktigande och genmäle,

2.  föreskrift tiU skydd för en­skilds privatliv,

3.  föreskrift omförhud mot kom­mersiell reklam eller mot program som bekostas av annan än pro­gramförelag,

4.  föreskrift om skyldighet att på begäran av myndighet sända med­delande lill allmänheten och

5.  föreskrift om skyldighet all sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket.

7 § För granskning av radioprogram som förekommit i rundradiosändning finnes radionämnden. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens verksamhet.

Om del föreskrives i avtalet mel­lan regeringen och programföretag skall programförelaget sända redo­görelse för beslut av radionämn­den, vari programföretaget förkla­rats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet medan re­geringen och programföretaget.

 Senaste lydelse 1975:218.

Prop. 1977/78: 91                                                                     6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

10 r" Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som

1.    innehar eller använder radiosändare utan att ha tillstånd enligt 2 § första stycket eller använder radiosändare i strid mot villkor som föreskri­vits vid meddelande av sådant tillstånd,

2.    innehar ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av ra­diosändare utan att ha erhållit tillstånd enligt 2 § första stycket,

3.    uppsåtligen eller av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare i strid mot bestämmelsen i 2 § tredje stycket,

4.    driver verksamhet i strid mot    4. sänder radioprogram i rundra-
bestämmelserna i 5 §, eller                   diosändning  ulan  all  inneha  till­
slund lill sådan sändning, eller

5.    bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket
om det ej är fråga om radiosändare eller mottagare på örlogsfartyg, militärt
luftfartyg eller militärt motorfordon.

Sändare som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt första stycket 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare som varit föremål för brott enligt första stycket I, 2 eller 3 kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid tillämpning.

Om ansvar för den som bryter mot 2 § andra stycket finns bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Il § Till böter dömes den som

1.    underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 9 § första el­
ler andra stycket, eller

2.    uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig upp­
gift i anmälan som avses i 9 § första eller andra stycket, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro-  Till böter, högst femhundra kro-

nor, dömes den som vid fullgöran- nor, dömes den som bryter nioi fö-
de av uppgiftsskyldighet som avses reskriftema i 3 § andra eller tredje
i 9 S tredje stycket uppsåtligen eller stycket. Detsamma gäller den som
av oaktsamhet lämnar oriktig upp- vid fullgörande av uppgiftsskyldig-
gift, om ej gärningen är belagd med het som avses i 9 § tredje stycket
straff i brottsbalken.                   uppsåtligen   eller   av   oaktsamhet

lämnar oriktig uppgift, om ej gär­ningen är belagd med straff i brotts­balken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

» Senaste lydelse 1975:242.

Prop. 1977/78:91                                                                  7

2 Förslag till

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

Härigenom föreskrivs alt 1 § radioansvarighetslagen (1966:756) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Denna lag gäller yttrandefriheten Denna lag gäller yttrandefriheten
i ljudradio- och televisionsprogram i ljudradio- och televisionsprogram
(radioprogram) som svenskt pro- (radioprogram) som svenskt pro­
gramföretag äger anordna med en- gramföretag får sända med slöd
samrält.                                       av  5 § första  stycket  radiolagen

(1966:755). Bestämmelsen i 5 § andra stycket är tillämplig även på meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt programföretag samt anskaffande av uppgifter och underrättelser för sådant offentliggö­rande. Bestämmelserna i 2 § första stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§ äro ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av annan än programföretaget.

I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i bestämmelse som meddelats med slöd av lagen gäller vad som föreskrives i annan författning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

3 Förslag till

Lag om avgift för innehav av televisionsmottagare

Härigenom föreskrivs följande.

1    § Den som innehar mottagare som är avsedd för mottagning av bild-
sändning med eller utan ljud (televisionsmottagare) skall erlägga allmän
mottagaravgift med 85 kronor per kalenderkvartal. Är mottagaren avsedd
för färgmottagning av bildsändning med eller utan ljud skall innehavaren
dessutom erlägga tilläggsavgift med 35 kronor per kalenderkvartal.

Skall avgift första gången erläggas under löpande avgiftsperiod, skall av­giften sättas ned till det belopp som svarar mot antalet kvarvarande dagar av perioden.

Avgift erläggs till myndighet som regeringen bestämmer.

2   § Innehav av televisionsmottagare skall anmälas till myndighet som avses i 1 § tredje stycket. Myndigheten får medge undantag från anmäl­ningsskyldigheten.

3   § Avgift som har erlagts för televisionsmottagare gäller även annan te­levisionsmottagare, om mottagarna

1.    är avsedda atl användas i innehavarens hushåll av honom själv, hans
familj, annan medlem av hushållet eller inneboende som är helt i hushållets
kost,

2.    är avsedda för försäljning eller demonstration och förvaras på samma
försäljnings- eller demonslrationsställe,

' Senaste lydelse 1977:1018.

Prop. 1911 f 18:91                                                                    8

3.    innehas inom sjukhus, vårdanstalt, ålderdomshem eller liknande in­rättning och är avsedda att användas av dem som vårdas där,

4.    innehas i hotell- eller pensionatsrörelse och är avsedda att användas av tilltälliga gäster eller

5.    innehas av läroanstalt och är avsedda att användas för undervisning­en.

Avgift som har eriagts för televisionsmottagare gäller även annan sådan mottagare som är avsedd att användas i motorfordon, om fordonet är re­gistrerat på den som har erlagt avgiften, medlem av hans familj eller annan medlem av hans hushåll och icke huvudsakligen används i yrkesmässig trafik.

Avgift som har erlagts för televisionsmotlagare, vilken används inom lä­genhet som är avsedd för annat ändamål än bostad och disponeras av den som innehar mottagaren, gälleräven ytterligare nio sådana mottagare inom lägenheten, i den mån föreskrift i första stycket ej är tillämplig. För varje påbörjad följande grupp om tio mottagare utgår avgift såsom för en motta­gare.

4 § Avgift utgår inte för televisionsmottagare som

1.    myndighet som avses i 1 § tredje stycket icke hänför till mottagare för
rundradiosändning,

2.    innehas av staten,

3.    innehas av tjänsteman vid utländsk beskickning eller lönat konsulat, om utrikesdepartementet bestämmer det,

4.    har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

5.    innehas på prov under högst 15 dagar, eller

6.    efter anmälan till myndighet som avses i 1 § tredje stycket har blivit nedmonterad, inpackad och undanställd eller på annat sätt försatt ur bruk-bart skick.

5    § Föreskrift om mottagare i denna lag avser även återgivningsanord­
ning som är ansluten till mottagaren.

Föreskrifterna i denna lag gäller ej navigeringsmottagare.

6    § Den som bryter mot 2 § eller mot föreskrift som har meddelats med
stöd av denna lag dömes ti!! böter, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

Genom lagen upphävs förordningen (1967: 447) om mottagare för radio­sändning eller Irådsändning.

4 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med närradio

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Försöksverksamhet med sänding av radioprogram i lokalt begränsa­de rundradiosändningar (närradio) får äga rum under tiden intill den 30 juni 1981. Verksamheten får avse radio- och Irådsändning av ljudradioprogram och trådsändning av televisionsprogram.

1   denna lag förstås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning
och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966:755).

2   § Närradio får inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den myn­dighet som regeringen bestämmer.

3   § Tillstånd att under försöksverksamheten sända närradio kan ges till sådan lokal sammanslutning som är juridisk person och som bedriver ide-

Prop, 1977/78:91                                                                     9

éll, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom det område till vilket sändningen skall riktas.

4    § Tillstånd att sända närradio får ej meddelas innan sökanden har an­
mält vem som har utsetts lill programutgivare enligt lagen (1978:000) om
ansvarighet i försöksverksamhet med närradio.

Tillstånd till trådsändning av närradio får meddelas endast om sökanden visar att ägaren eller brukaren av den centralanlennanläggning, som skall brukas för trådsändningen, skriftligen har förpliktat sig att upplåta anlägg­ningen till varje sökande som av regeringen eller myndighet som avses i 2 § kan komma att meddelas tillstånd att sända närradio över anläggningen. Tillstånd skall meddelas under villkor att den angivna förpliktelsen gäller.

5    § Tillstånd skall förenas med de villkor som krävs för sändningen.
Villkoren kan avse under vilken tid sändning får äga rum samt placeringen,
frekvensen och effekten hos sändaren.

Vid fördelningen av tillstånd får hänsyn tagas till del behov av ämnes-mässig allsidighet och geografisk spridning av försöksverksamheten som kan finnas för att syftet med försöksverksamheten skall uppnås.

6    § För närradion gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966:755).

7    § Sammanslutningen får inte mot vederlag medge kommersiell reklam i närradio. Sammanslutningen får ej heller sända reklam som avser egen kommersiell verksamhet.

Sändning får ej till någon del bekostas med medel eller annan egendom som utan vederlag har ställts till sammanslutningens förfogande enbart för att möjliggöra sändning av visst radioprogram eller vissa slag av radiopro­gram.

8 § Tillstånd alt sända närradio får återkallas, om

1.    den sammanslutning som har fått tillståndet bryter mot denna lag el­ler mot villkor som avses i 4 § andra stycket eller 5 § första stycket, eller

2.    program sänds trots att varken behörig programutgivare eller ersätta­re för programutgivare enligt lagen (1978:000) om ansvarighet i försöks­verksamhet med närradio finns eller trots att anmälan om vem som är ut­sedd till programutgivare eller ersättare inte har gjorts.

9    § Den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag
dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

Prop. 1977/78:91

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-02-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Åsling, Sö­der, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Jo­hansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m.

Föredraganden anför.

I prop. 1977/78:100 (bil. 12 s. 94, 553, 653 och 654) har regeringen före­slagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budget­året 1978/79 preliminärt beräkna

till Viss beredskapsulruslning m.m. för Sveriges Radio ett reservations­anslag av I 100000 kr.,

till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag ett anslag av 60 493 000 kr.,

till Televisions- och Ijiidradioanläggningar ett investeringsanslag av 54400000 kr. och

till Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Jag vill nu ta upp dessa och andra frågor rörande radio- och TV-verk­samheten.

Prop. 1977/78:91                                                                 II

1    Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 30 mars 1973 tillkallades utredningen (U 1973:04) rörande radionämndens organisation m.m.' Ut­redningen avlämnade i december 1975 betänkandet (Ds U 1974:7) Radio­nämnden - breddad granskning och ny organisation.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslern (JK), statskontoret, marknadsdomstolen, konsumentombudsmannen (KO), massmedieutredningen (Ju 1970:59), radioutredningen (U 1974:08), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Stiftelsen allmänhetens pressom­budsman (PO), Pressens opinionsnämnd, Folkbildningsförbundel och Sve­riges Radio aktiebolag.

Härutöver har skrivelser kommit in från Pressens samarbetsnämnd (i vilken ingår Publicistklubben, Svenska journalistförbundet samt Svenska tidningsutgivareföreningen) och Sveriges dramatikerförbund.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 juni 1974 tillkallades ra­dioutredningen (U 1974:08) för all utreda radions och televisionens fort­satta utveckling. Utredningen avlämnade i april 1977 betänkandet (SOU 1977; 19) Radio och TV 1978-1985.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, televerket, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), nämnden för samhällsinformation, statens kulturråd, regionmusiken, statens bio­grafbyrå, radionämnden, riksarkivet - efter hörande av ett antal landsar­kiv -, statens ungdomsråd som hört barnfilmrådet, skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) - som har bifogat yttran­den av bl. a. dramatiska institutet -, forskningsrädsnämnden, statens hu-manistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsråd, statens medicinska forskningsråd, konsumentverket med konsumentombudsmannen, arbets­marknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk, statens industriverk, statens delegation för rymdverksamhet, samtliga länsstyrelser - efter hö­rande av vissa kommuner, landsting och andra instanser -, jämställdhets­kommittén (Ju 1976:08), stiftelseutredningen (Ju 1975:01), upphovsrätts­utredningen (Ju 1976:02), organisationskommitttén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OM US) och videogramutredningen (U 1977: 05).

Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet, Lands­tingsförbundet, svenska unescorådet, Kungl. teatern aktiebolag (Operan), Kungl. dramatiska teatern aktiebolag (Dramatiska teatern), Svenska riks-

' Regeringsrådet Bengt Wieslander, utredningsman.

- Dåvaiande departementsrådet Leif Andersson, ordförande (t.o.m. den 31 mars 1975), universitetskanslern Hans Löwbeer, ordförande (fr.o.m. den 1 april 1975), riksdagsledamöterna Anders Björck och Barbro Engman. förlagschefen Anders Ferm, riksdagsledamöterna Ingemar Leander, Kjell A. Mattsson och Björn Molin.

Prop. 1977/78:91                                                                    12

teatern, Stiftelsen Riksutställningar, Stiftelsen Svenska filminstitutet. Stif­telsen Svenska institutet. Akademien för de fria konsterna. Musikaliska akademien, Sveriges Radio aktiebolag, Sveriges Lokalradio aktiebolag, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Folkets husföreningarnas riksorga­nisation. Kooperativa förbundet (KF), Kooperativa kvinnogillesförbun-det, LO, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kyrkans centralråd gemensamt med Sveriges frikyrkoråd, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveri­ges   riksidrottsförbund,   TCO,   Föreningen   Sveriges   filmproducenter. Svenska handelskammarförbundel.  Svenska bankföreningen,  SAF ge­mensamt med Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och indu-slriorganisation (SHIO) och Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­naförbund, Sveriges radiohandlares riksförbund gemensamt med Sveriges radioleverantörer. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Folkpartiets ung­domsförbund (FPU), Centerns ungdomsförbund (CUF), Moderata kvinno­förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska  kvinnoförbund.   Svenska kvinnors  vänsterförbund, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),   Sveriges   kyrkliga  studieförbund.   Frikyrkliga  studieförbundet, lOGT-NTO gemensamt med Riksföreningen Våra Gårdar, Verdandi, Räd­da barnens riksförbund. Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges folkpen­sionärers riksförbund. Svenska samernas riksförbund, Svenska tidningsut­givareföreningen. Tidningarnas telegrambyrå (TT), Pressens samarbets­nämnd,   Pressens  opinionsnämnd.   Föreningen  Norden,   Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska invandrares riksförbund.  De handikappades  riksförbund  (DHR),  Handikappförbundens centralkom­mitté (HCK), Synskadades riksförbund (SRF), Hörselfrämjandets riksför­bund, Sveriges dövas riksförbund, Klys, Sveriges författarförbund. Svens­kajournalistförbundet, Konstnärernas riksorganisation (KRO), Förening­en Svenska tecknare. Svenska fotografernas förbund, Föreningen Svenska tonsättare, Föreningen Svenska populärauktorer (SKÅP), Svenska musi­kerförbundet,    Svenska   danspedagogförbundet.    Föreningen   Sveriges konsthantverkare   och    industriformgivare,    Svenska   teaterförbundet. Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska ton­sättares internationella musikbyrå (STIM), Sveriges biografägareförbund, Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Riksförbundet Sveriges amatör-orkestrar,  Sveriges  spelmäns  riksförbund,  Svenska jazzriksförbundet, Samarbetsrådet för Sveriges körer - KÖRSAM, Kontaktnätet - riksför­bundet för icke-kommersiell kultur, Svenska ungdomsringen för bygdekul­tur och Stiftelsen Institutet för rikskonserter.

Härutöver har skrivelser kommit in från Norrbottens journalistföre­ning, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, Jönköpings kommun, Svenska civilekonomföreningen, Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, AntiSiatRadio, Umeå kommun. Örnsköldsviks Vila Bands förening, Ibra Radio, Kristen Demo-

Prop. 1977/78:91                                                                    13

kratisk Samling (KDS), Motormännens riksförbund. Svenska annonsörers förening, Filadelfiaförsamlingen i Bergeforsen, Journalistklubben vid Sve­riges Radio/Radio Malmöhus i Malmö, Nykterhetsrörelsens bildnings­verksamhet (NBV), Nykterhetsrörelsens landsförbund, Fredrika Bremer-förbundet. Vita Bandet i Helgum, Aktionsgruppen Bam och Våld, Drakfilm AB m.fi.. Unga Örnars riksförbund, FPK-kommittén i Hagfors, Sveriges Blåbandsförbund, Föreningen Sveriges jazzmusiker, Motorföramas hel­nykterhetsförbund (MHF), Demokratisk Aktion, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl), Sveriges förskollärares riksförbund, Västerbottens läns landsting, Södertälje kommun. Finlandssvenskarnas riksförbund, Sveriges Radios tjänstemannaklubb, Västerbottens läns landsting, Umeå universitet, Finspångs moderata kommunkrets, Kalmar kyrkobrödrakår, Sollenbrunnsgmppen, Medborgarrätlsrörelsen samt en­skilda personer.

2    Radio- och TV-verksambetens nuvarande organisation och om­fattning

2.1 Inledning

1 det följande används rundradioverksamhet' som en sammanfattande benämning på produktion och sändning av ljudradio- och TV-program av­sedda att mottas direkt av allmänheten.

Gällande riktlinjer för rundradioverksamheten lades fast av regering och riksdag år 1966 (prop. 1966:136, SU 1966:163, rskr 1966:388). En viktig komplettering av dessa riktlinjer gjordes åren 1975 och 1976 genom regeringens och riksdagens beslut angående lokalradio (prop. 1975:13, KrU 1975:6, rskr 1975:82) och utbildningsprogramverksamhel (prop. 1975/76:110, UbU 1976/77: 8, rskr 1976/77: 46).

Verksamheten regleras genom radiolagen (1966:755, omtryckt 1972:240, ändrad senast 1975:242), radioansvarighelslagen (1966:756, ändrad 1977:1018), förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioan­svarighetslagen (ändrad senast 1976:848) samt förordningen (1967:449) med instruktion för radionämnden (ändrad senast 1976:847). 1 anslutning till regeringens och riksdagens ställningstaganden åren 1966, 1975 och 1977 har vidare avtal trälTats mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag angå­ende programverksamheten.

' I gällande lagar och i förslagen till lagändringar förstås med radioprogram såväl ljudradio- som televisionsprogram (TV-program). I den följande framställningen an­vänds dock begreppen//udrarfio och radio synonymt. Med riksradio, lokalradio och särskild ljudradio, som också benämns närradio, avses således olika former av ljud­radioverksamhet. På samma sätt avser riks-TV, regional-TV och när-TV olika for­mer av televisionsverksamhet. Begreppet radio- och TV-verksamhet, slutligen, an­vänds synonymt med rundradioverksamhel.

Prop. 1977/78: 91                                                                14

2.2       Radiolagen

Radiolagen föreskriver bl. a. att det aktiebolag som regeringen bestäm­mer äger med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket. Genom ändring i lagen år 1975 kan detta aktiebolag i sin tur överlåta på ett dotterbolag att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokal rundradiosänd­ning.

Ensamrätten skall utövas opartiskt och sakligt. Förhandsgranskning av rundradioprogram får inte förekomma. Efterhandsgranskning sker genom radionämndens försorg. Någon styrning av programmen från regeringens eller riksdagens sida får sålunda inte förekomma.

Regeringen beslutar efter riksdagens hörande om avgifter för innehav av mottagare.

2.3       Radioansvarighetslagen

Yttrandefrihelsfrågorna i rundradion regleras i radioansvarighetslagen. Ytlrandefrihetsbrott i radioprogram skall enligt denna bedömas på samma sätt som tryckfrihetsbrott. För varje program skall finnas en programutgi­vare, som är i princip ansvarig för yttrandefrihetsbrott i programmet och också - jämte programföretaget - har eventuell skadeståndsskyldighel. Mål om ytlrandefrihetsbrott i radioprogram upptas vid allmän domstol och behandlas på samma satt som tryckfrihetsmål.

2.4 Avtalet mellan staten och Sveriges Radio

Enligt radiolagen skall det aktiebolag som erhållit ensamrätten att sända radioprogram träffa ett avtal med staten som närmare reglerar hur sänd­ningsrätten skall utövas.

Det nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges Radio trädde i kraft den 1 juli 1967 och gäller, sedan det förlängts med ett år, t. o. m. den 30ju-ni 1978.

Enligt radioavtalet åtar sig Sveriges Radio att bedriva programverksam­het för rundradion medan staten åtar sig att genom televerket svara för di­stributionen (dvs. utsändningen till allmänheten) av programmen samt för uppbörden av mottagaravgifterna.

Staten åtar sig vidare att årligen ställa erforderliga medel till förfogande för Sveriges Radios verksamhet. Sveriges Radio har huvudansvaret för den samlade planering, som skall utgöra grunden för anslagsframställning­arna från företaget samt från televerket och byggnadsstyrelsen. Om Sveri­ges Radio under ett budgetär inte förbrukar hela det belopp som har erhål­lits för programverksamheten skall det överskjutande beloppet återbeta­las.

Avtalet innehåller även bestämmelser om huvuddragen i Sveriges Ra­dios organisation.

Sveriges Radio skall i första hand sända program gemensamma för hela landet.

Prop. 1977/78:91                                                                    15

Företaget skall också sända särskilda program till utlandet samt särskil­da utbildningsprogram och under vissa förhållanden också meddelanden på begäran av myndighet.

Enligt avtalet skall programmen koordineras sä, att man undviker att alltför likartade program samtidigt utsänds i de olika ljudradio- och TV-kanalerna.

Programmen skall vara omväxlande till karaktär och innehåll. De skall upplysa om nuets händelser, orientera om kultur- och samhällsfrågor, sti­mulera till debatt i sådana frågor, tillgodose olika intressen i fråga om bl. a. religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap, skänka god förströ­else och underhållning med beaktande av olika smakriktningar och till­godose även mindre gruppers intressen av mera särpräglad natur.

1 programverksamheten skall Sveriges Radio "hävda de grundläggande demokratiska värdena". I avtalet anges vidare, att bestämmelserna i 6§ radiolagen om opartiskhet och saklighet skall tillämpas "med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundra­dion". 1 samma avtalsparagraf anges dessutom, att programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen.

Vidare innehåller avtalet ett antal föreskrifter av etisk natur. Sakuppgif­ter skall kontrolleras före sändning. Den enskildes privatliv skall respekte­ras. Felaktiga sakuppgifter skall beriktigas och tillfälle lill genmäle skall ges den som har "befogat anspråk att bemöta ett påstående".

Enligt avtalet får Sveriges Radio inte mot ersättning medge kommersiell reklam i programmen och inte heller sända program för vilken annan för företagets räkning betalat sändningsrätten.

1 avtalet åläggs Sveriges Radio att ställa sig till efterrättelse artiklarna 1-5 i internationella konventionen den 23 september 1936 angående rund­radions användning i fredens intresse. Denna konvention tillkom inom Na­tionernas Förbund och ratificerades av Sverige år 1938.

Ett särskilt avtal skall träffas om bolagets verksamhet vid krig. Enligt delta särskilda avtal skall Sveriges Radio vid krig eller krigsfara understäl­las regeringen och ingå som en självständig organisation i totalförsvaret. 1 största möjliga utsträckning skall emellertid även då gälla vad som före­skrivs för fredstid.

Slutligen innehåller avtalet bestämmelser om förfarande vid tvister om avtalels tolkning, vid brott mot avtalet från Sveriges Radios sida samt då avtalet upphör att gälla. 1 sistnämnda fall träder bolaget omedelbart i likvidation och dess tillgångar - utöver aktiekapitalet - tillfaller staten.

2.5 Ägareförhållanden m. m.

Av aktierna i Sveriges Radio aktiebolag innehas 60% av folkrörelserna och de stora organisationerna, 20% av pressen och 20% av näringslivet. 1 bolagets styrelse ingår tretton ordinarie ledamöter, av vilka sex - däri-

Prop. 1977/78:91                                                                    16

bland ordföranden - utses av regeringen, fem av bolagsstämman och två av personalen.

Sveriges Radio aktiebolag är moderbolag i en koncern. Sveriges Lokal­radio aktiebolag och Sveriges Utbildningsradio aktiebolag utgör dotterbo­lag i koncernen. Koncernbildningen regleras i särskilda avtal mellan staten och Sveriges Radio. Samtliga aktier i Sveriges Lokalradio aktiebolag och Sveriges Utbildningsradio aktiebolag ägs av moderbolaget, som också ut­ser två ordinarie ledamöter i resp. dotterbolags styrelse. Av övriga ordina­rie ledamöter utses fem - däribland ordföranden - av regeringen och två av personalen.

2.6 Organisation

2.6.1 Sveriges Radio

Sveriges Radios organisation är i sina huvuddrag bestämd i radioavtalet. 1 avtalet stadgas, alt det för den direkta programverksamheten skall finnas fem programenheter, nämligen en för ljudradio, en för var och en av TV:s två programkanaler, en för utbildningsprogram samt en för utlandspro­gram. Dessutom skall det finnas distrikt "till det antal bolaget bestäm­mer". Slutligen föreskriver avtalet att det skall finnas en teknisk enhet.

Av regeringens och riksdagens beslut år 1966 framgår också motiven för valet av organisation. Man ville åstadkomma en längre gående delegering av ansvar och befogenheter än vad som fanns inom det dåvarande företa­get. Man ville därför ha programenheter som, under företagsledningen och styrelsen, skulle ha det direkta ansvaret för programmen. Syftet var att skapa förutsättningar för "rörelsefrihet och oberoende, variation och sti­mulerande tävlan, när det gäller idéer och. utformning av programmen". Organisationen skulle också skapa vidgat utrymme för mångfald i produk­tionen.

För var och en av programenheterna skulle fastställas en kostnadsram. Kostnadsramarna för de två TV-enheterna skulle vara lika stora. Inom kostnadsramarna skulle enheterna fritt få göra sina dispositioner vad avsåg kostnader för teknik, lokaler och annat som berörde annan enhet inom fö­retaget. Dessutom skulle enheterna inom ramen för en långsiktig planering själva bestämma över hur programmen skulle produceras, om de skulle gö­ras med egna resurser eller anskaffas utifrån.

Personalrekryteringen betecknades som viktig med hänsyn till program­mens profil och därför borde även den väsentligen delegeras till program­enheterna.

Programenheterna måste enligt 1966 års proposition ges inflytande över utformningen och dimensioneringen av teknisk utrustning och lokaler. Detta borde åstadkommas bl. a. genom att kostnaderna härför debiterades programenheterna internt inom företaget. Detta skulle också stärka kost­nadsmedvetandet hos både programpersonal och tekniker.

Prop, 1977/78:91

17

Den allmänna utgångspunkten var atl programenheterna skulle ges stor självständighet inom ett sammanhållet företag. Programenheternas infly­tande över ett sådant förelagsgemensamt organ som den tekniska enheten skulle bl. a. ta sig uttryck i att det fanns viss valfrihet vid köp av tjänster.

Även för distrikten skulle åriiga kostnadsramar fastställas. De tilldelade medlen skulle användas dels för anskaffning och sändning av regionala program, dels för produktion av riksprogram för de centrala programenhe­terna (ljudradioenheten, TV 1 och TV 2). De centrala programenheterna fick således ingen egen budget fördislriklsproducerade program men skul­le avgöra om och när de skulle sändas. För de centrala programenheterna skulle det alltså bli ekonomiskt fördelaktigt alt sända de distriklsproduce-rade programmen medan distrikten - som inte själva fattade beslut om sändning av riksprogram - skulle stimuleras att producera goda program.

Enligt riktlinjerna kunde programenheternas självständiga ställning med fördel förenas genom atl några programfunktioner samordnades.

För det första borde evenemangsbevakningen samordnas, då dubbelbe­vakning ansågs vara ett meningslöst slöseri med pengar.

För det andra ansågs atl man försöksvis borde inrätta en gemensam re­daktion för den renodlade nyhetstjänsten. Denna nyhetsredaktion skulle få till uppgift dels atl svara för egna korta nyhetsprogram av enbart faktagi-vande karaktär i radio och TV, dels atl ge service åt programenheternas egna redaktioner på nyhetsområdet. Till den centrala redaktionen borde knytas korrespondenterna såväl utomlands som i distrikten. Motivet för den centrala nyhetsredaktionen var främst ekonomiskt och erfarenheterna fick visa om arrangemanget var ändamålsenligt eller om det borde ersättas med något annat.

För det tredje angavs, att de två TV-enhetema inte borde skaffa sig egna symfoniorkestrar utan i stället anlita ljudradions symfoniorkester.

Slutligen angavs i riktlinjerna, att samordning borde ske också av vissa inköp och anskaffningar bl. a. för att motverka priskonkurrens mellan en­heterna. Eli gemensamt organ skulle inrättas för engagemang och för in­köp av program. Likaså borde en gemensam organisation finnas för kon­takter med andra rundradioförelag och med internationella rundradioorga-nisalioner, såsom Eurovisionen och Nordvisionen.

Programverksamheten skulle alltså enligt riktlinjerna i betydande ut­sträckning delegeras till olika programenheter. Ett företag där man medve­tet byggt in så starka centrifugala krafter borde, enligl riktlinjerna, samti­digt ha en stark ledning.

Företagsledningen skulle dels ha till uppgift att se till att företagets hela verksamhet svarade mot de mål som regering och riksdag hade ställt upp för programverksamheten, vari bl. a. ingick samplanering för att öka publi­kens valfrihet, dels bära det slutliga ansvaret för att verksamheten bedrevs rationellt och ekonomiskt. Slutligen skulle företagsledningen ha att tillsam­mans med programenheterna och teknikenheten svara för den långsiktiga planeringen av rundradioverksamheten.

2 Riksdagen 1977178. I ■snnd  Nr 91

Prop. 1977/78:91

18

Den nuvarande organisationen av Sveriges Radio framgår av följande figur. Inom parentes anges antalet tjänster den 30 juni 1977.

SVERIGES RADIOS ORGANISATION

Moderbolag:

Dotterbolag:

Styrelse

X

Radiochef

Styrelse

Styrelse

Sveriges

Lokalradio

AB

Sveriges Utbild­ningsradio AB

Radio

TV1

TV2

(441)

(368)

(348)

(764)

(80)

(67)

Tekniken

(1290)

Styrelsen har det allmänna överinseendet över verksamheten och fattar viktigare principiella beslut då det gäller de olika enheternas uppgifter inom det samlade uppdrag som regering och riksdag har givit företaget. Den beslutar om anslagsframställning och budget och den utnämner de högsta befattningshavarna inom företaget. Vissa av styrelsens uppgifter har delegerats till ett arbetsutskott.

Verkställande d\reV.\.ör ar radiochefen, som biträds av en vice radiochef. Radiochefen fattar sina viktigaste beslut i en direktion, bestående av che­fer för bl. a. de större programenheterna.

Under radiochefen finns ett antal företagsgemensamma organ med stabsuppgifter. Hit hör det centrala kansliet, ekonomi- och personalavdel­ningarna, utvecklings- och rationaliseringsavdelningen, internrevisionen samt distriktscentralen.

För ett antal servicefunktioner som har direkt anknytning till program­verksamheten finns en särskild enhet. Programservice. 1 enheten finns ett engagemangskontor för TV, som sköter förhandlingarna med de medver­kande i TV-programmen om ersättningar och arbetsvillkor, i syfte att upp­nå enhetlighet mellan TV: s två programenheter och att undvika fördyran­de konkurrens. Vidare finns en avdelning för försäljning av TV-program och en för inköp av TV-program.

Prop. 1977/78:91                                                                    19

Vidare finns inom enheten ett antal arkiv - bl. a. grammofonarkivet och TV-arkivet - samt STiM-centralen, som sköter avgifterna till STIM och andra upphovsrättsorganisationer för all spelad musik i rundradion.

Enheten Administrativ service innehåller ett antal mera allmänna ser­vicefunktioner.

Publik- och programforskningsavdelningen (PUB) svarar för såväl löpan­de som speciella publikundersökningar samt för forskning rörande mass­medier, speciellt radio och TV.

Den största enheten inom Sveriges Radio ar teknikenheten. I enheten in­går avdelningar för anläggningsteknik, byggnadsteknik och centrala inköp. Dessa avdelningar är förelagsgemensamma och tilldelas medel direkt ur företagets budget. De övriga avdelningarna inom teknikenhelen får sina kostnader täckta genom internbudgetering via programenheternas anslag. Hit hör avdelningen för ljudradioteknik samt avdelningarna för TV: s drift­teknik, de största inom enheten.

Centralredaktionen bildades för att åstadkomma den samordning inom nyhetsverksamheten som 1966 års riktlinjer för organisationen angav.

Ljudradioenheten disponerar tre programkanaler. P I domineras av tal­program, såsom nyheter, samhällsprogram, teater, föredrag och uppläs-nmgar. P 2 sänder dagtid främst olika utbildningsprogram och kvällstid främst seriös musik samt vidare program för invandrare. P 3 domineras av lätt musik och underhållning; i kanalen sänds program även nattetid.

De olika Ijudradioredaklionerna har fördelals på fem huvudområden av­seende kultur, aktualitet, musik, teater och underhållning. För kontakter­na med distrikten finns en särskild programchef.

Programenheten för TV i har utöver enhetsledning med tillhörande funktioner för personal och ekonomi en gemensam planeringsavdelning, som har till uppgift dels att besluta om sammansättningen av enhetens pro­gramutbud, dels att planera enhetens egenproduktion av program. Pröv-ingen av olika programprojekt sker i en särskild beredning. Inom avdel­ningen finns också studiomän, enhetens sändningsledning, filmfotografer och scenografer samt vidare ett kansli för extern produktion, bl. a. för in­köp av program från andra företag. För den direkta programverksamheten i övrigt finns ett antal redaktioner.

Programenheten för TV 2 har en annan uppbyggnad av de gemensamma funktionerna. Under enhetsledningen finns en avdelning för administration som, utöver gemensamma ekonomi- och personalfrågor, också svarar för planeringen av enhetens egen programproduktion. Ansvaret för arbetet med programutbudet vilar på avdelningen för planering, marknadsföring och presentation, som bl. a. innehåller sändningsledningen för enheten. En särskild avdelning finns för administration av främmande produktion. För den direk* i programverksamheten i övrigt svarar sex redaktioner.

Enheten för iitlandsprogram är uppdelad på två redaktioner. Den mind­re av dessa gör program för export, dvs. för försäljning till andra radio- och

Prop. 1977/78: 91                                                                   20

TV-företag. Den större svarar för sändningarna av de svenska utlandspro­grammen i radio. Dessa sändningar sker på svenska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska och ryska.

Enligt radioavtalet bestämmer Sveriges Radio själv antalet distrikt. Där­emot har statsmakterna vid ett antal tillfållen uttalat sig om hur stor andel av programproduklionen som bör komma från distrikten. Det mål som f. n. gäller är all distrikten ska svara för ca 30% av programproduktionen i rikssändningar.

Som framgått tidigare år distrikten direkt underställda företagsledningen och radiochefen. Stabsorganet för verksamheten är distriktscentralen. An­talet distrikt uppgår till elva, nämligen

1.   Södra distriktet (Malmö), som omfattar Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,

2.   Västra distriktet (Göteborg), som omfattar Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län,

3.   Smålandsdistriktet (Växjö), som omfattar Jönköpings län, Kalmar läns södra del samt Kronobergs län,

4.   Östra distriktet (Norrköping), som omfattar Flens, Katrineholms, Nyköpings och Oxelösunds kommuner i Södermanlands län, Östergöt­lands län, Kalmar läns norra del samt Gotland,

5.   Mellansvenska distriktet (Örebro), som omfattar Södermanlands län utom Flens, Katrineholms, Nyköpings och Oxelösunds kommuner saml Örebro och Västmanlands län,

6.   Stockholmsdistriktet (Stockholm), som omfattar Stockholms och Uppsala län,

7.   Värmlandsdistriktet (Karlstad), som omfattar Värmlands län,

8.   Gävle-Daladistriktei (Falun), som omfattar Kopparbergs län och Gästrikland i Gävleborgs län,

9.   Nedre Norrlands distrikt (Sundsvall), som omfattar Hälsingland i Gävleborgs län samt Västernorrlands och Jämtlands län,

10.   Västerbottens distrikt (Umeå), som omfattar Västerbottens län,

11.   Norrbottens distrikt (Luleå), som omfattar Norrbottens län.

För de tyngre resurser som behövs för TV-produktionen har en del av distrikten sammanförts till TV-regioner. Antalet sådana uppgår till sju, nämligen

1.    Regioncenlral Malmö - Södra distriktet,

2.    Regioncenlral Göteborg - Västra distriktet,

3.    Regioncenlral Norrköping - Smålandsdistriktet och Östra distriktet,

4.    Regioncenlral Örebro - Mellansvenska distriktet och Värmlandsdi­striktet,

5.    Regioncenlral Stockholm - programenheterna i Stockholm samt Stockholmsdistriktet,

6.    Regioncenlral Sundsvall - Gävle-Daladistriktet samt Nedre Norr­lands distrikt,

7.    Regioncenlral Luleå - Västerbottens distrikt samt Norrbottens di­strikt.

Prop. 1977/78:91                                                                    21

1 fyra av regionerna - Malmö, Göteborg, Sundsvall och Luleå - sänds regionala TV-program, huvudsakligen bestående av nyheter.

Distrikten har tilldelats personal och övriga resurser i mycket skiftande utsträckning. Helt dominerande är Västra och Södra distrikten med 32 resp. 27% av hela antalet anställda i distriktsorganisationen. Därnäst följer Nedre Norrlands distrikt med 7% av distriktsorganisationens personal.

Distrikten intar - i enlighet med regeringens och riksdagens riktlinjer -en självständig ställning och har egna distriklschefer, som under sig har så­väl programpersonal som teknisk och administrativ personal. Stockholms­distriktet leds av chefen för distriktscentralen. De större distrikten - Söd­ra, Västra och Nedre Norrland - har delat upp verksamheten på skilda av­delningar för radio och TV. I de mindre distrikten samordnas verksamhe­ten mellan de tvä medierna.

2.6.2 Sveriges Lokalradio

I ett koncembildningsavial, som träffades i juni 1975 mellan staten och Sveriges Radio, förband sig Sveriges Radio att bilda ett dotterbolag för lo­kalradioverksamheten samt att till dotterbolaget överlåta "att med ensam­rätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokal rundradio­sändning från sändare här i riket". Skyldighet för lokalradioföretaget att iaktta de i koncernbildningsavtalet föreskrivna villkoren finns i ett särskilt samarbetsavtal mellan Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio.

1 koncernbildningsavtalet föreskrivs lokalradioområdenas omfattning. De 24 områdena följer länsgränserna med undantag för alt de norra delarna av Göteborgs och Bohus län saml av Älvsborgs län har sammanförts lill ett lokalradioområde. Radio Trestad, medan de södra delarna av samma län bildar Radio Göteborg-Borås. Det ankommer på Sveriges Lokalradio att besluta om huvudort för lokalradioområdena.

Sveriges Radio skall i egenskap av moderbolag ha ansvaret för rundra­dioverksamheten i dess helhet. Det ankommer på Sveriges Radio bl. a. att svara för den övergripande planeringen av rundradioverksamheten och att till regeringen ge in anslagsframställning för lokalradioverksamheten.

Koncernbildningsaytalel anger särskilt att Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio i personalpolitiskt hänseende utgör en enhet.

Vidare anges att det i samarbetsavtalet skall finnas föreskrifter om vilket sändningsutrymme som lokalradion skall få.

Beträffande Sveriges Lokalradios programverksamhet föreskriver kon­cernbildningsavtalet bl. a. att den skall vara särskilt inriktad på lokal infor­mation och därvid belysa frågor som rör "kommuner, näringsliv, arbets­marknad, utbildning, folkrörelser och kulturliv inom sändningsområdet". Programverksamheten skall i övrigt följa bestämmelserna i avtalet mellan staten och Sveriges Radio samt de riktlinjer som finns angivna i regering­ens och riksdagens beslut om lokalradion.

Prop. 1977/78:91                                                                   22

Samarbetsavtalet mellan Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio inne­håller i stor utsträckning samma bestämmelser som koncernbildningsavta­let. Därutöver anges bl. a. att Sveriges Radios Ijudradioenhel skall tillhan­dahålla grammofonmusik eller därmed jämförliga musikprogram för ut­sändning av Sveriges Lokalradio. Med detla avses bl. a. den "musiklapet" som skall utgöra inramning till lokalradioprogrammen.

Vidare föreskriver samarbetsavtalet att de båda företagen skall hålla varandra underrättade om resp. veckotablåer för programmen. Dessutom finns bestämmelser om att de båda förelagen får utnyttja material från var­andras programverksamhet i den mån detta inte kräver medgivande från tredje man samt att företagen skall bistå varandra med produktion av in­slag för nyhetsprogram.

För de tjänster som Sveriges Radio utför åt Sveriges Lokalradio skall Sveriges Radio få ersättning motsvarande självkostnaderna.

Den centrala ledningen för Sveriges Lokalradio är placerad i Stockholm. Den innehåller i huvudsak rena stabsfunktioner.

2.6.3. Sveriges Utbildningsradio

Sveriges Utbildningsradio, som startade sin verksamhet med ingången av år 1978, innefattar den verksamhet som dessförinnan bedrevs av den statliga TRU-kommittén samt av Sveriges Radios utbildningsprogramen­het.

1 koncernbildningsavtalet angående utbildningsradioverksamhet, som träffades år 1977 mellan staten, Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio, förband sig Sveriges Radio att bilda ett dotterbolag för utbildningsradio­verksamhet. Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio förband sig vidare att till det nya bolaget upplåta sändningsutrymme.

Liksom i koncernbildningsavtalet angående lokalradioverksamhet före­skrivs i avtalet angående utbildningsradioverksamhet att Sveriges Radio skall ha det övergripande ansvaret för rundradioverksamheten i dess hel­het. Ett samarbetsavtal skall upprättas mellan Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, varvid skall eftersträvas bl. a. att utnyttja de möjligheter som koncernen ger till en samordnad personalpolitik.

Enligt koncernbildningsavtalet skall Sveriges Utbildningsradio efter samråd med Sveriges Radio till regeringen inge anslagsframställning för ut­bildningsradioverksamheten. Verksamheten skall omfatta såväl program avsedda för hela landet som regionala och lokala program och skall främst avse utbildning inom förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbild­ning. I fråga om utbildningsverksamheten bör utbildningsradioföretaget träffa samrådsavtal med vissa statliga myndigheter. Styrelsen för förelaget har vidare att utse rådgivande kommittéer för resp. utbildningsområde.

Prop. 1977/78:91                                                                 23

2.7 Radionämnden

Radionämnden har till uppgift att övervaka att Sveriges Radio utövar sin ensamrätt till rundradiosändningar opartiskt och sakligt och i övrigt i enlig­het med radioavtalets riktlinjer. Nämnden är ett statligt organ och består av sju av regeringen utsedda ledamöter jämte suppleanter.

Nämndens övervakning sker genom eflerhandsgranskning av program som har sänts i radio och TV. Granskningen sker efter anmälan mot ett visst program eller på nämndens eget initiativ. Alla granskningsärenden avgörs av radionämnden i dess helhet. I rena handläggningsfrågor kan nämnden delegera sin beslutanderätt till ordföranden eller sekreterare. Det har t. ex. uppdragits åt sekreteraren att på nämndens vägnar via uppspel­ning ta del av anmälda program i den mån detta behövs för ärendenas be­redning. I sådana ärenden kan nämnden sedan fatta beslut om programmet på grundval av sekreterarens föredragning. Enligt praxis anser sig nämn­den inte böra fälla något program utan att programföretaget beretts tillfälle att avge yttrande. Fråga om inhämtande av yttrande tas upp så snart mate­rialet i ärendet ger rimligt skäl för antagandet att brott mot radiolagen eller radioavtal kan föreligga. Beslut i frågan fattas av nämnden eller av nämn­dens ordförande.

Radionämnden har ingen befogenhet att döma ut straff eller skadestånd. Enligl radioavlalel kan emellertid regeringen - om det finns skäl anta att Sveriges Radio brutit mot avtalet - påkalla utredning i frågan och även sä­ga upp avtalet om utredningen ger anledning till det.

2.8 Finansiering

Sveriges Radios och televerkets drift- och investeringsutgifter samt byggnadsstyrelsens investeringsutgifter i samband med den allmänna pro­gramverksamheten bestrids av avgiftsmedel. Investeringarna avskrivs omedelbart till 100%. Även radionämndens verksamhet bekostas med av­giftsmedel.

Av de samlade avgifter som flyter in ställer regeringen varje år medel till förfogande förde med verksamheten förenade utgifterna. Eventuella över­skott av avgiftsmedel fonderas i den s. k. rundradiorörelsens fond för att kunna användas under kommande år, då de löpande intäkterna inte förslår till att läcka utgifterna.

Enligt riksdagens beslut år 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 12, KrU 1976/77: 30, rskr 1976/77:118) skall fonden, som hittills har förvaltats av te­leverket, successivt föras över till riksgäldskontoret.

Den åriiga medelstilldelningen ur rundradiorörelsens fond beslutas av regeringen.

Prop. 1977/78: 91                                                    24

Medel för televerkets och byggnadsstyrelsens investeringar anvisas un­der investeringsanslagen Televisions- och ljudradioanläggningar resp. Vis­sa byggnadsarbeten för Sveriges Radio under utbildningsdepartementets kapitalbudget.

Programverksamheten för utlandet och utbildningsprogramverk­samheten finansieras med skattemedel genom anslagen Sveriges Ra­dios programverksamhet för utlandet under utrikesdepartementets huvud­titel och Sveriges Utbildningsradio aktiebolag under utbildningsdeparte­mentets huvudtitel, Sveriges Radios kostnader för viss beredskapsulrusl­ning bestrids från ett anslag under utbildningsdepartementets huvudtitel.

Nuvarande mottagaravgift utgör för hushåll med svarl-vit TV-mottagare 70 kr. för kvartal (allmän mottagaravgift). För hushåll med färg-TV-motta-gare gäller en särskild tilläggsavgift av 30 kr. för kvartal. Den särskilda års­avgift som hittills utgått för hushåll som endast har Ijudradiomoltagare av­skaffas fr. o.m. den 1 april 1978. Antalet särskilda ljudradioavgifter upp­gick den 1 juli 1977 till ca 218 000 och antalet tillägg.savgifter för färg-TV till 1,7 miljoner. Antalet allmänna mottagaravgifter uppgick vid samma tid­punkt till nästan 3 miljoner.

Den samlade medelstilldelningen budgetåret 1977/78 till den avgiftsfi-nansierade rundradioverlcsamheten framgår av tabell 2.1,

Tabell 2.1 Anslag ur rundradiorörelsens fond budgetåret 1977/78. Milj. kr.

Intäkterna till fonden beräknas under budgetåret till 1 127 milj, kr.

Behållningen i fonden var i juli 1977 258 milj. kr. och beräknas i juli 1978 uppgå till 241 milj. kr.

Anslagen budgetåret 1977/78 till de skattefinansierade verksamheterna, dvs. utlandsprogrammen och Sveriges Utbildningsradio uppgår till 18 330 000 kr. resp. 61 693 000 kr.

2.9 Verksamhetens omfattning

Distributionsnät

För distribution av radioprogram finns tre rikstäckande FM-nät (PI, P2 och P3). Härutöver finns några kvarvarande AM-sändare samt tre kort-

Prop. 1977/78:91                                                     25

vågssändare - de sistnämnda för distribution av utlandsprogrammen. Samtliga FM-nät kommer vid utgången av nästa budgetår all vara anpassa­de för stereosändningar.

Sändamäien för TV I och TV 2 täcker f. n. 99,6% resp. 99,3% av be­folkningen.

Apparatinnehav

Praktiskt taget varje hushåll beräknas ha en eller flera radiomottagare. Av landets samtliga hushåll beräknas 95% ha TV, därav 65% färg-TV.

Programproduktion och sändningsvolym

För innevarande budgetår beräknas sändningstiden för ljudradions riks­program per vecka till ca 340 limmar.

Programmens fördelning verksamhetsåret 1976/77 efter innehåll och programkanal framgår av tabell 2.2, som bygger på uppgifter från Sveriges Radios årsredovisning verksamhetsåret 1976/77.

Tabell 2.2 Riksradioprogrammens fördelning efter innehåll och programkanal verk­samhetsåret 1976/77. Timmar per vecka

För den avgiftsfinansierade televisionen beräknas sändningstiden inne­varande budgetår uppgå till ca 78 timmar per vecka. Härav utgörs ca 12 timmar av repriser.

Andelen egenproducerade originalprogram (egen produktion) av första-sändningarna beräknas till drygt 50 %. Resten utgörs av inköpta original­program (främmande produktion).

Programmens fördelning efter innehåll och programkanal framgår av ta­bell 2.3 som bygger på uppgifter från Sveriges Radios årsredovisning verk­samhetsåret 1976/77.

Prop. 1977/78:91

26

Tabell 2.3 TV-programmens fördelning efter innehåll och programkanal verksamhets­året 1976/77. Timmar per vecka i rikssandning

Innehåll

Programkanal
TV 1      TV 2

Summa

Kultur, humanistisk vetenskap

Politik, samhälle, teknik, ekonomi

Sport och fritid

Naturvetenskap, medicin

Musik

Biograffilm

Teater och övrig film

Bam- och ungdomsprogram

Nyhetsprogram, ej sport

Biandprogram (t. ex. Kvällsöppet,

Sveriges Magasin)

Nöjesprogram, serier

1 n vandrarprogram

Ej avgiftsfinansierade utbildningsprogram

Övriga program

Total sändningstid

Under verksamhetsåret 1976/77 omfattade de distriktsproducerade riks­programmen i radio omkring 3 250 timmar. De två största distrikten. Södra (Malmö) och Västra (Göteborg) svarade ensamma för 53% av program­men. Tabell 2.4 visar dels antalet timmar som distrikten producerade i riksradion, dels hur stor andel av de s. k, ullokaliseringsbara programmen som under året kom från distrikten. Av tabellen framgår bl. a. att distrikten

Tabell 2.4. Distriktens sammanlagda produktion av program i riksradion verksamhetsåret 1976/77. Källa: Sveriges Radios årsredovisning 1976/77.

Programområde

5Z

p  "Q  n 2

CA    -,

m

TT

O

o-'

o oo

-t

3

Distriktens sammanlag­da produktion sändningstimmar/år Distriktens andel av den totala sändnings­tiden, procent

3246    246       162

27,5  51,2     22,,O    47,1

184       193      246      83      1010    411    140      44

25,0       9.4   27,9      48,2   53,4 27,0     5,1

Prop. 1977/78:91

27

tillsammans producerade en relativt stor andel inom områdena Vetenskap och forskning, Samhällsprogram, Underhållning och Ungdomsprogram och alt de svarade för en relativt liten andel inom områdena Seriös musik och Ekoinslag.

Skillnaderna mellan distrikten är stora såväl då det gäller den totala pro­gramproduktionen som då det gäller det utrymme som ges ål olika pro­gramområden. Av tabell 2.5 framgår fördelningen mellan distrikten totalt och inom olika programområden under 1976/77.

Särskilda regionala nyheter i TV förekommer försöksvis inom följande fyra regioner, nämligen (1) Södra distriktet, (2) Västra distriktet, (3) Gäv­le-Daladistriktet och Nedre Norriands-distriktet samt (4) Västerbottens-och Norrbottens-distrikten.

De regionala programmen sänds i TV 2 måndag-fredag under tio måna­der om året. Längden på programmen är tio minuter. Den sammanlagda sändningstiden under året blir omkring 130 timmar.

Tabell 2.5. Fördelningen mellan olika distrikt av den totala distriktsproduk­tionen för riksradion under 1976/77. Källa: Sveriges Radios årsredovisning

1976/77.

Andel inom olika programområden, %

jr

O

a   § 5'

3

tre

5'

3

Prop. 1977/78:91

28

Under verksamhetsåret 1976/77 producerade distrikten tillsammans 580 timmar riksprogram för TV. Södra och Västra distrikten svarade för om­kring 60% programmen. Tabell 2.6 visar hur de distriktsproducerade TV-programmen fördelade sig på olika områden, dels hur stor andel av de av Sveriges Radio producerade TV-programmen inom resp. område som kom från distrikten.

Även då det gäller produktionen av TV-program är skillnaderna stora mellan distrikten. Tabell 2.7 visar fördelningen under verksamhetsåret 1976/77,

Tabell 2.6 Distrikten sammanlagda produktion av program i TV verksam­hetsåret 1976/77. Källa: Sveriges Radios årsredovisning 1976/77.

5 5 S i'

Programområde

75        -p        ?3        l

c       2.      £.     

...l

Distriktens sammanlagda produktion, sändningstimmar/år Distriktens andel av den totala sändningstiden procent

580      26     26     50     42     70     28        34     63     130      65     38        32

31      51     23     24     83     48     37        54     46       53      29     12

Prop. 1977/78: 91

29

Tabell 2.7 Fördelningen mellan olika distrikt av den totala distriktsproduk­tionen av TV-program verksamhetsåret 1976/77. Källa: Sveriges Radios årsredovisning 1976/77.

Andel inom olika programområden, %

Prop. 1977/78:91

30

— ö r- 00 ro lio TT — o m »o ö o ö ö Tt r' r-j fi \d r ro Tt '

.2P > O

Ö—-oör-iorJr-iöö—~ö—--fi- — — — ri — ö —

Si

PQ   3

- m r-i —_ r- —      " '.                        rn —

oööööööooo—ooooöoöoooooo

35      6 a

c/) = E C

rnÖÖO—■—ÖÖri — rsiöÖOÖÖ— — — — — — ~0

é-5 , i.i:_ ■o ,2 2-3 3

ri — — rrNrnrorsiororo— ro — Ö—örj — v£J— ri-Ö

ÖÖÖÖÖÖ — — — cÖÖÖ — — — ri — — ÖÖ — OÖ

3 jai 2 :=

i.i .£ •£ S

»o"oov-irir-or4rJooa\r-rONOoooo»orsiooooor-fo

öoöö — — — — öööööööd — ö — dddd —

<>

fo ri — ri (j r4 rj ro       n — — ri - ■ w-i »/  r~- ri       r~-

ddddddddodddddddddddoodo

ro-TfrriAiro-foror-ir-r-roTj-riTj-Tj-M:?                        m

r--ri\Or. "/■oororiTi-sC'iooor~~«n — 'OOror-'ro\£)

ddddddddddddddd — rid — d — d — d

_u

a .2

2 J

_II

OiiviOroin — ri — inroiOsOOO-OvOO —'ONOO ro  rirOi/lui/rOTtrOtOioroinfOTj-ior-in-ro

.00 .

-o      3 c -o  n

'B. o "O

j i>:? L. js

:rt . :rt   rt :rt   Q, ii   il. •.: -   (/)   o Jii   1-   ™   rt   u .X :0   C j  

> : O Q > 3 (>0 > tO O CQ : S i«i  :° O H 3o I

Prop. 1977/78:91                                                                    31

Sändningstiderna inom vart och ett av de 24 lokalradioområdena är 10-15 timmar per vecka, dvs. mellan drygt 500 och nära 800 timmar per år. Den sammanlagda sändningstiden för alla lokalradioenheter är omkring 15 000 timmar åriigen. Nyheter och aktuella händelser inom lokalradioom­rådena dominerar programmen, men det förekommer också program av mera allmän karaktär.

Lokalradions programutbud fördelat efter slarion och programinnehåll hösten 1977 framgår av tabell 2,8.

Den totala sändningstiden för de svenska radioprogrammen till utlandet uppgår till omkring 14600 timmar årligen. Sändingarna sker på kortvåg. En FM-sändare i Stockholm distribuerar också sändningar av ullandspro-gram, bl. a. som service för utländska medborgare i Stockholmsområdet.

Sändningarna äger rum på svenska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska och ryska.

3   Radioutredningens förslag och remissyttrandena

3.1 Principiella utgångspunkter

3.1.1 Mussmedieideologisk grundsyn Utredningen

Utredningen konstaterar att idén om en rundradio i allmänhetens tjänst ursprungligen var förknippad med mediernas betydelse och ansvar för den fria opinionsbildningen i samhället. Samhällsansvarsideologin ut­vidgar mediernas ansvar till att omfatta även förmedlingen av en rättvisan­de bild av olika samhällsgrupper och av samhällets mål och värden i stort samt förmedlingen av inlägg och idéer i samhällsdebatten, inkl. udda åsik­ter och minoritetsgruppers synpunkter.

Samhällsansvarsideologin betonar mediernas ansvar för mål och uppgif­ter som främst anknyter till samhällets politiska funktioner, dvs. informa­tion och åsiktsbildning. Utredningen vill emellertid särskilt framhålla att yttrandefriheten också omfattar idéer, tankar och känslor och att samhälls­ansvarsideologin också ålägger rundradion ett ansvar för en fri, oberoende och aktiv kulturverksamhet. Utredningen betonar därmed alt rundradion har både informativa och kulturella uppgifter.

Utredningen anser all rundradioverksamheten skall präglas av mångsidighet i form av bredd i den ämnesmässiga täckningen och mångfald av infallsvinklar på de ämnen som behandlas.

Utredningen understryker särskilt vikten av att rundradioorganisationen haren i publicistiskt avseende fri och oberoende ställning. Endasten rundradio som i programverksamheten garanteras oberoende i förhållande till statsmakterna, intressegrupper och olika organ i samhället kan på ett trovärdigt sätt bära det ansvar för yttrande- och informationsfriheten som är nödvändigt för att säkra den fria åsiktsbildningen i en demokrati.

Prop. 1977/78:91                                                                    32

Utredningen framhåller att rundradion som informationsmedium har till uppgift att tillsammans med pressen medverka till alt fördjupa den svenska demokratin.

Rundradion har enligt utredningen ett särskilt ansvar för att yttrande­friheten blir så stor som möjligt och att skilda åsikter och uppfattningar kommer till uttryck och att olika tolkningsmöjligheter prövas. Rundra­dions ansvar för informationsfriheten innebär krav på en undersö­kande och uppsökande journalistik som aktivt kan inhämta uppgifter och meningsyttringar och tillhandahålla en så mångsidig och fullständig infor­mation som möjligt. Det åligger radio och TV att ge medborgarna den i n -f o r m a t i o n som krävs för alt orientera sig och ta ställning i politiska frå­gor och ge de förtroendevalda information om olika opinioner. Eterme­dierna bör ge utrymme för olika åsikter och värderingar i syfte att kom­mentera, stimulera till debatt och verka opinionsbildande. Rundradion har också genom sina uttrycksmedel och sin genomslagskraft särskilda möjligheter att, med beaktande av det ansvar som kraven på opartiskhet och saklighet medför, granska och kontrollera myndigheter, organisa­tioner, förelag och andra som har betydelse för beslut som rör medborgar­na. Radio och TV bör också bidra till att främja kommunikationen inom och mellan olika grupper i samhället.

Remissyttrandena

Utredningens bedömning av samhällsansvarsideologins roll för rundradioverksamhelen i Sverige vinner genomgående anslutning hos re­missinstanserna. Bl. a. Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, TCO, FPU, CUF, Centerns kvinnoförbund, ABF, Klys och Sveriges för­fattarförbund delar utredningens uppfattning att radio och TV bör stå i all­mänhetens tjänst. Statens kulturråd konstaterar att principen om en rund­radio i allmänhetens tjänst sedan länge är förankrad i rundradiopolitiken i Sverige och att den visat sig fungera väl. Samhällsansvarsideologin bör en­ligt kulturrådet emellertid ges en vidare tolkning än hittills så att den om­fattar principen om ett aktivt deltagande från etermediepublikens sida i programproduktionen. Enligt kulturrådets uppfattning bör nya tekniska landvinningar utnyttjas till att ge allt fler tillfälle att använda i första hand ljudradion som uttrycksmedel.

I anslutning till utredningens resonemang om skyldigheterna för en rundradio i allmänhetens tjänst erinrar Sveriges Radio om etermediernas uppgift alt tillgodose så många skilda intressen som möjligt, varvid hänsyn måste tas till såväl de stora som små publikgruppernas önskemål.

Några remissinstanser delar dock inte helt utredningens uppfattning om utgångspunkterna för rundradioverksamheten utan anser att andra princi­per än samhällsansvarsideologin bör vara riktgivande för utformningen av rundradion i Sverige.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd gemensamt vill

Prop. 1977/78:91                                                                    33

hävda en massmediesyn som utgår från en övertygelse om människan, den enskilde individen i centrum. Rundradiopolitiken måste utformas utifrån en önskan att värna människan och stärka den enskildes jag-känsla. Mass­medierna skall sträva efter att bygga upp en rikare kommunikationsmiljö där fler individer kan aktiveras.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund ge­mensamt vill framhålla pluralism och frihet som de riktningsgivande prin­ciperna för utformningen av rundradioverksamheten. På sikt bör målet va­ra en elektronisk marknad, där konsumenterna ges största möjliga valfri­het.

Även MUF framhåller valfrihet, oberoende och mångfald som grundläg­gande principer för rundradioverksamheten. MUF anser att massmediepo­litiken skall syfta till atl garantera medborgarna valfrihet, både mellan oli­ka massmedieformer och mellan olika typer av budskap.

Utredningens uppfattning att rundradion har både informativa och kulturella uppgifter delas av många remissinstanser. Statens kultur­råd noterar med tillfredsställelse all utredningen betonar vikten av yttran­defrihet och informationsfrihet också inom kulturområdet. Rådet påpekar dock att uppdelningen i informations- och upplevelseprogram inte är möj­lig att direkt överföra på utredningens indelning i etermediernas massme-die- resp. kulturpolitiska uppgifter. Engagemang och känslor är drivkrafter inom det politiska området och det bör återspeglas i information på detta område. Radio och TV bör därför inte undvika information som är känslo­laddad och kontroversiell och på analogt sätt bör informationsprogram också falla inom de kulturpolitiska uppgifterna.

Sveriges Radio anser att utredningens tudelning av rundradions uppgif­ter i information och kultur kan ge ett alltför snävt intryck av verksamhe­tens syfte. Företaget ansluter sig dock till utredningens uppfattning att kul­turbegreppet bör ges en vid innebörd.

Klys finner det glädjande att utredningen framhåller rundradions kultu­rella uppgifter. Därmed har principen om en rundradio i allmänhetens tjänst klarare definierats och utgångspunkterna för en diskussion om rund­radioverksamhetens mål och skyldigheter utvecklats och preciserats. An­svaret gentemot publiken handlar enligt Klys om allmänhetens rätt till in­formation och kultur samt om rundradions skyldigheter i den för demo­kratin viktiga opinionsbildningen.

Klys poängterar speciellt utredningens resonemang rörande yttrandefri­hetens giltighet för såväl de tankar och känslor som ska förmedlas, som för den konstnäriiga uttrycksformen. Klys framhåller atl konstnärernas roll i opinionsbildningen gör det alltmer problematiskt att försöka dra gränser mellan publicistisk och konstnärlig yttrandefrihet.

Sveriges författaiförbiind konstaterar att utredningen framhåller rundra­dions ansvar för en fri, oberoende och aktiv kulturverksamhet och instäm­mer i utredningens åsikt att yttrandefriheten är lika viktig för konstnäriiga framställningar som för mer informativt inriktade program. 3 RiLsJoiien 1977178. I .saml. Nr 91

Prop. 1977/78:91                                                                     34

Utredningens åsikt att den fria åsiktsbildningen förutsätter att rundra-dioorganisalionen har en oberoende ställning vinner allmän anslut­ning bland remissinstanserna.

Svenska kommunförbundet och Centerns kvinnoförbund understryker vikten av att programverksamheten präglas av mångsidighet.

Sveriges Radio framhåller att rundradions programutbud skall präglas av stor mångsidighet i olika avseenden, bl. a. i fråga om programtyper som tillgodoser olika behov hos publiken.

MUF anser det vara ett samhällsintresse alt en mångfald idéer och åsik­ter förmedlas av massmedierna.

Statens kulturråd instämmer i utredningens synpunkter på rundradions uppgifter som informationsmedium. Kulturrådet påpekar att uppgiften att granska beslut från myndigheter, organisationer och före­tag åligger programföretagets egna journalistiska medarbetare och inte en­bart programmedverkande utifrån. Kulturrådet anser det också vara av största vikt att journalistiken och programmen i rundradion inte begränsas till en ytlig redovisning av händelser och skeenden. Kulturrådet förordar all programmen inbegriper analyser som kan bidra till alt förklara de sam­manhang som olika händelser och företeelser ingår i. Programmen bör också följa upp de frågor som väcks, framhåller statens kulturråd.

Svenska kommunförbundet anser att saklighet och opartiskhet är grund­pelare i rundradions arbete. Förbundet finner det också vara väsentligt att radio och TV verkar för en levande, mångsidig och konstruktiv debatt och att balansen upprätthålls på ett sådant sätt att publiken verkligen uppfattar den.

Sveriges Radio anser att den sammanfattning som utredningen gör angå­ende rundradions informativa uppgifter är en i högsta grad relevant rikt­ningsgivare för en radio och TV i allmänhetens tjänst. Utredningens syn på radions och televisionens möjligheter att bidra till uppfyllandet av de sam­lade massmediernas uppgifter är enligt Sveriges Radios uppfattning rimlig. Företagel anser också att den utgångspunkt som utredningen valt för sin behandling av rundradions informativa uppgifter, nämligen massmediemas funktioner i den demokratiska processen, är den självklara centrala infalls­vinkeln, Sveriges Radio vill dock påpeka att både press och etermedier in­nehåller stoff som normalt anses informativt utan atl del berör vare sig samhälls- eller kulturfrågor.

KF instämmer i utredningens bedömning atl radio och TV har unika möjligheter att uppfylla många av de uppgifter som bör läggas på massme­dier i ett demokratiskt samhälle.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd är av den uppfatt­ningen all etermedierna kan bli viktiga redskap för alt tillvarata det mänsk­liga, under förutsättning att de används på rätt sätt. En huvudtanke i pro­grampolitiken måste i sådana fall bli att begränsa det som ter sig hotande och som fått människor att känna vanmakt inför maktkoncentration. En

Prop. 1977/78:91                                                                    35

sådan maktkoncentration kan framträda till följd av en långt driven profes-sionalisering av dem som producerar program, varför organisationerna vill varna för maktfullkomlighet hos programmedarbetarna.

Moderata kvinnoförbundet anser att rundradions opinionsbildande upp­gift bör tolkas som ett krav att i ökad utsträckning förmedla förslag till för­ändringar och problemlösningar. Med utgångspunkt i kraven på opartisk­het och saklighet, vill förbundet också framhålla vikten av att olika värde­ringar och attityder kommer till uttryck i främst samhällsbeskrivande pro­gram.

3.1.2 Radions och televisionens kulturpolitiska mål och uppgifter

Utredningen

Utredningen ägnar ett stort utrymme åt rundradions kulturupp­gifter som man anser bör betonas och preciseras i förhållande till nuva­rande situation. Utgångspunkten för utredningen är statsmakternas beslut år 1974 om mål och riktlinjer för samhällets kulturpolitik.

Utredningen framhåller att begreppet kulturpolitik används i vid bemär­kelse och all målformuleringarna skall ses som ett ansvar för rundradioor­ganisationen all i sin allmänna programpolilik hävda vissa grundläggande principer som också är vägledande för del övriga kulturområdet.

Utredningen anser atl yttrandefriheten är en förutsättning för möj­ligheterna att garantera en fri och slagkraftig skapande verksamhet med ut­rymme för olika riktningar och tendenser. För rundradion ligger ett viktigt kulturpolitiskt ansvar i atl släppa fram och stödja olika strömningar, bl. a, genom alt bedriva mer uppsökande verksamhet och samarbete med ska­pande krafter utanför rundradion och med ökade publikkontakter.

Utredningen anser vidare att kravet på yttrandemöjligheter även har samband med kulturpolitikens mål att motverka kommersialis­mens negativa verkningar. Genom detla mål betonar man att kravet på lönsamhet inle får avgöra kulturverksamhetens inriktning, omfattning och utbredning. Enligt utredningen har rundradion ett ansvar för att söka frigöra sig från den konsumtionsbild som kommersiella marknader präglat och att erbjuda en bred icke-komme,rsiell kultur.

Utredningen framhåller atl ett mycket viktigt kulturpolitiskt mål är att möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse och betonar där­vid särskilt möjligheterna till experiment och annan försöksverksamhet, som bör få bedrivas utan krav på ekonomisk lönsamhet. Ljudradion och televisionen har därvid ett ansvar att utveckla sina egna uttrycksformer och att spegla och förmedla andra. Detta förutsätter alt man anlitar och samarbetar med skapande krafter utanför rundradioorganisationen.

När det gäller det kulturpolitiska decentraliseringsmålet anför ut­redningen, att den geografiska räckvidden redan ligger i rundradiomedier­nas karaktär. Därtill krävs emellertid också att man organiserar sin pro-

Prop. 1977/78: 91                                                                   36

duklion så att man kan tillvarata den talang, det programstoff och de pro­grammöjligheter i övrigt som landets olika delar erbjuder.

Utredningen konstaterar att målet att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och att främja kontakt mellan männi­skor har betonats starkt i kulturpolitiken. Detta mål finner dock utredning­en svårare atl tillämpa på etermedierna, som kännetecknas av envägskom-munikation och individuellt mottagande. I stället kan framför allt TV verka passiviserande. Enligt utredningen kan man för alt öka stimulansen i lyss­nandet och tittandet skärpa kravet på gestaltning och bearbetning så att tillgängligheten och möjligheterna till inlevelse förbättras. Vidare kan rundradion genom bevakning och spegling stimulera de kulturaktiviteter som finns på annat håll.

Utredningen konstaterar att radio och TV genom sin räckvidd har stora förutsättningar att nå grupper som av geografiska, sociala eller språkliga skäl eller på grund av rörelsehinder eller annat handikapp är kulturellt eftersatta. Rundradion verkar för att bryta isoleringen och instängdhe­ten för dessa. Därvid är det särskilt viktigt att överbrygga praktiska hinder för mottagandet, t. ex. för syn- eller hörselskadade, invandrare och etniska minoriteter. Utredningen anser vidare att radio och TV har ett allmänt kul­turpolitiskt ansvar för att programmen görs tillgängliga och begripliga.

Utredningen anser att den del av det kulturpolitiska ansvaret som består i ett främjande av utbytet av erfarenheter och idéer över nationsgränserna är ytterligare en viktig del av rundradions kultur­ansvar. 1 detta sammanhang erinras om det viktiga inslag i det svenska samhället som invandrarna och främmande kulturmönster utgör. Enligt ra-dioutredningens uppfattning har rundradion ansvaret att spegla och för­medla men också att kritiskt granska och kommentera kulturutvecklingen i andra länder. Detta gäller inte minst våra invandrares hemländer. En risk med utbytet över gränserna ligger i en ensidig och utslätande kulturpåver­kan, vilket skärper rundradions ansvar för denna del av programverksam­heten.

Utredningen framhåller att etermedierna har möjligheter och ansvar för att levandegöra äldre tiders kulturarv för en stor publik. Vidare bör etermediernas egen verksamhet dokumenteras för eftervärlden.

Från programföretagets synpunkt innebär kulluransvaret i första hand att rtmdradion skall bedriva en egen skapande verksamhet. Rundra­dion bör liksom andra kulturinstitutioner verka som ett kreativt centrum och främja skapandet av verk och prestationer för de egna medierna. Ut­redningen menaratt detta förutsätter att skapande krafter och idégivare ut­ifrån anlitas i programverksamheten. Utredningen framhåller vidare, att programföretaget bör kunna verka som en kvalitetsstimulerande samar­betspartner i kulturlivet. Den syftar då närmast på det samspel som före­kommer mellan rundradion och uttrycksformer för kulturell verksamhet som press, teater, film, musik, litteratur och bildkonst. En annan viktig uppgift för programföretaget är att spegla och bevaka kulturlivet.

Prop. 1977/78:91                                                                   37

Remissyttrandena

En enig remissopinion delar utredningens uppfattning att de av samhäl­let fastställda riktlinjerna för kulturpolitiken även bör gälla för rundradion. Denna uppfattning understryks särskilt av bl. a. statens kulturråd, region­musiken, ett flertal länsstyrelser. Svenska kommunförbundet, Operan, Svenska rikslcatern, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorga­nisation, KF, LO, LRF, TCO, ABF, Klys, Sveriges författarförbund samt Svenska musikerförbundet.

Sveriges författat förhund beklagar dock att utredningen inte funnit an­ledning att behatidla de kulturpolitiska målen och uppgifterna med särskild hänsyn till barnkulturen. Detta framh'd\\er även harnfdmrådet, som på­pekar att radioutredningen uppenbariigen haft dålig kontakt med den forskning som rör påverkansriskerna för barnen vid TV-tittande (av t. ex. våldsinslag).

Frågan om barn och TV - och inte minst de risker och problem som är förknippade därmed — påtalas även av andra instanser som statens kiiltur-'•«(/, Svenska kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska kvin­noförbund. Rädda barnens riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola och Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. (3.3.4)

Sveriges Radio anser att utredningens förslag inte innebär någon nyhet för etermedierna. Dessa har sedan länge uppfattat kulturansvaret som en naturlig och väsentlig del av verksamheten, framhåller företaget. Sveriges Radio påpekar att företagets resurser för en bred programverksamhet inom kulturområdet f.n. är avsevärt sämre än under åren närmast före riksdagsbeslutet om den nya kulturpolitiken. Möjligheterna kommer dess­värre endast delvis att förbättras genom den produktionsutveckling och de resursförstärkningar som utredningen föreslagit.

Klys anser att statsmakternas ansvar för medelstilldelningen till rundra­dion måste inbegripa ett kulturpolitiskt ansvar för att förutsättningar ges för produktion och distribution av levande kultur.

Statens kulturråd anför att yttrandefrihetsmålet bör innebära att rundradion i sin verksamhet speglar opinioner i olika samhällssektorer. Dess roll bör emellertid inte begränsas till att reflektera åsiktsyttringar som redan kommit till uttryck i andra medier. Radio och TV skall själva vara förstahandskanaler för opinioner, framhåller kulturrådet. En annan aspekt av yttrandefrihelsslrävandena är att befrämja uttrycksfrihelen. Delta kan enligt kulturrådets uppfattning ske genom att fler människor bereds tillfälle att medverka i program och programproduktion samt att större geografisk rättvisa skapas genom decentralisering av verksamheten. Liknande åsikter framförs av regionmusiken och länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Rikskonserter anser att yttrandefriheten först och främst måste hävdas ur allmänhetens och samhällets synpunkt. Därför måste detta mål på ett vidare sätt relateras till övriga kulturpolitiska mål. Enligl Rikskonserters uppfattning är det olyckligt att, som utredningen, i första hand betrakta

Prop. 1977/78:91                                                                    38

etermedier som distributionskanaler medan möjligheterna till kommunika­tion skjuts i bakgrunden. Även om den hittillsvarande verksamheten kan karaktäriseras på detta sätt är det fel alt inte söka nya vägar för atl åstad­komma ökad kommunikation.

Remissinstanserna har lill allra största delen tagit fasta på kravet att rundradion skall motverka de negativa verkningarna av kom­mersialismen i sin verksamhet.

Svenska handelskammarförbundet framhåller alt det är uppenbart atl radio och TV som monopolföretag har ett ansvar för sådan kulturproduk­tion som i företagsekonomisk mening inte är lönsam. Delta får emellertid inte bli ett argument för att ge programutbudet en profil som i större eller mindre grad strider mot publikens önskemål rörande förelagets produk­tion.

Statens kulturråd finner att målet att motverka kommersialismens nega­tiva verkningar inte nås enbart genom alt man i programverksamheten undviker all okritiskt och ulan bearbetning föra den kommersiella kultur­industrins produkter vidare. Dessutom bör programföretaget tillse att ra­dio och TV systematiskt genom upplysning och analys påvisar brister i dessa produkter och den föreställningsvärld de representerar.

Flera remissinstanser kommenterar Sveriges Radios förhållande till fo-nogramindustrin bl. a. statens kulturråd. Folkets husföreningarnas riks­organisation, Svenska kvinnors vänsterförbund och Rikskonserter. Fol­kets husföreningarna menar att den kommersiella framtoningen av Sveri­ges Radio är särskilt stark på musikens område. Organisationen vill att Sveriges Radio i större utsträckning satsar på den organiserade amatöris-men, som den t. ex. kommer till uttryck i de folkliga musikgrupperna.

Rikskonserter anser att den marknadsföring av s. k. lätt musik Sveriges Radio bedriver i Melodiradion inte bara renodlar musiksmaken utan även hotar mångsidigheten i rundradion. Det kan ifrågasättas om en sådan marknadsföring kan anses vara i förening med det framlagda förslaget till avtal rörande programverksamheten, understryker Rikskonserter. (Se 3.3.5)

Sveriges författarförbund vill beträffande möjligheter till experiment och konstnärlig förnyelse framhålla, att det inte bara bör finnas ut­rymme för sådan verksamhet i mer eller mindre direkt anknytning till pro­gramproduktionen utan även att särskilda resurser för experimenlverk-samhet bör skapas. 1 detta sammanhang vill Klys, KRO och Svenska fo­tografernas förbund särskilt framhålla betydelsen av ett mera fritt och konstnäriigt bildskapande i TV. En förutsättning för detta är att bildkonst­närerna ges förbättrade möjligheter atl arbeta inom TV-mediet och att TV;s utbildningsavdelning öppnas även för bildskapare utanför Sveriges Radio.

Decentraliseringsmålet understryks av några remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Kopparbergs och Jäinlands län samt Rikskonserter.

Prop. 1977/78:91                                                                   39

Rikskonserter fäster särskilt uppmärksamheten på utredningens formule­ring om att en uppdelning av rundradioorganisationen på flera enheter bör förutsätta all dessa ges ett kulturansvar och tilldelas medel som gör det möjligt för dem att uppfylla detta ansvar.

Statens kulturråd, OMUS och Sveriges Radio anser utredningen ha haft en alltför resignerad syn på rundradions möjligheter att stimulera och akti­vera publiken. Statens kulturråd anser att man kan vara lika passiv i en konsertsalong eller på en biograf som framför en TV-apparat. 1 stället mås­te man gä ett steg längre än utredningen, genom att bl. a. vidga etermedier­nas uppgifter till atl även omfatta gemenskapsriktade uppgifter med delta­gande av stora grupper. Särskilt ljudradion kan enligt kulturrådets uppfatt­ning väl utnyttjas i sammanhanget. Bl. a. borde det vara en av lokalradions viktigaste uppgifter att inlemma publiken i programverksamhet. Liknande åsikter framför Rikskonserter.

OMUS hävdar att rundradions producenter i myckel större utsträckning än hittills borde utnyttja rundradions genomslagskraft och utifrån sitt kul-turpolitiska ansvar stimulera lyssnarnas och tittarnas egen aktivitet genom de beteendemönster och attityder som speglas.

Kraven på all göra rundradions program tillgängliga för de i olika avseenden eftersatta gruppernai samhället har i anslutning till betänkandets konkreta förslag kraftigt understrukits. Därvid betonas sär­skilt kraven på textning samt på ökad satsning på program för minoritets­grupperna. Bl, a. statens kulturråd, länsstyrelsen i Södermanlands län. Svenska kommunförbundet samt LO instämmer med utredningen.

Svenska unescorådet framhåller att Sveriges Radio i sin programverk­samhet bör verka för en ökad internationalisering och kräver även att detta markeras klart i radioavtalet. Hos flera instanser betonas att det är angeläget att minska det alltför stora anglo-saxiska inslaget i rundra­dions program. 1 stället bör man kunna etablera kontakter med t. ex. filma­re i u-länderna för att främja våra kunskaper om dessa.

Statens kulturråd anser att rundradion kan spegla och levandegöra kul­turarvet bl. a. genom ett samarbete med de institutioner, organisationer och föreningar som har en med detta område sammanhörande verksamhet, t. ex. miljögrupper, hembygdsrörelser, kulturhistoriska museer och kultur­minnesvårdens organ. 1 detta kulturpolitiska mål liggeräven en förpliktel­se att bevara och medverka till en levande traditionsvård, anser kulturrå­det. En viktig del av gemenskapen mellan generationer och folkgrupper kan ligga i seder, bruk och gemensamma traditioner. Kulturrådet finner att Sveriges Radio inle bara i kulturprogrammen utan även i den allmänna programpolitiken kan främja människors kontakter och stimulera intresset för kulturarvet.

Sveriges författarförbund finner att målet att levandegöra äldre tiders kultur i rundradioverksamheten ofta är starkt integrerat i övriga kulturpoli­tiska mål. Även om huvudansvaret för detta område kan sägas ligga på

Prop. 1977/78:91                                                                    40

andra institutioner, finner Författarförbundet att äldre tiders kultur, t. ex. inom litteraturen och musiken, först genom etermedierna har fått en reell möjlighet alt nå breda grupper i samhället.

Flertalet remissinstanser understryker rundradions ansvar för att bedri­va en omfattande egen skapande verksamhet. Därvid har särskild vikt lagts vid den s. k. tunga produktionen av gestaltande och andra mer genomarbetade program inom kulturområdet.

Sveriges Radio tar främst fasta på de bristande resurser som anvisats för der\ egna skapande verksamheten. Delta aktualiserar frågan om vad kul­turansvaret egentligen kan innebära och frågan om rundradions resp. stats­makternas ansvar. Sveriges Radio eftersträvar givetvis att, så långt de till­delade resurserna medger, uppfylla de mål som uppställs för verksamhe­ten.

Sveriges författarförbund anser atl kravet på all rundradion skall bedri­va en egen skapande verksamhet kn missförstås. Det bör klart framgå alt det är de anställda och de fristående programmedarbetarna som kan bedri­va en skapande verksamhet i dessa medier och utveckla dem efter deras förutsättningar och begränsningar.

3.1.3 Radio- och TV-verksamheten och statsmakterna Utredningen

Utgångspunkterna för utredningens förslag rörande rundradioverksam­hetens organisation är att rundradion bäst fullgör sitt uppdrag gentemot samhället om verksamheten bedrivs i former som garanterar obe­roende. Frihet från kommersiella hänsyn och en självständig ställning i förhållande till myndigheter och intressegrupper är grundläggande för rundradions fortsatta verksamhet, framhåller utredningen.

Utredningen anser det inte vara möjligt att som nu sker enligl radioavlalel 13 § förplikta programföretaget att iaktta bestämmelserna i 1936 års konvention angående rundradions användning i fredens in t resse. Utredningen anser att konventionens föreskrifter förpliktar staten att övervaka och ingripa i ett programföretags verksamhet på ett sätt som är oförenligt med radiolagen och de villkor i övrigt som utredning­en föreslår skall gälla för programföretaget.

Remissyttrandena

En enhällig remissopinion instämmer i utredningens åsikt att den samla­de rundradioorganisationen måste bevara sin fristående ställning gentemot statsmakter och organisationer.

Bl. a. statens kulturråd, Sveriges Radio, KF, TCO. MUF. FPU, Pres­sens samarbetsnämnd, Klys och Sveriges författarförbund understryker särskilt utredningens uppfattning oin betydelsen av att rundradion har en fri och oberoende ställning.

Prop. 1977/78:91                                                                    41

Sveriges Radio välkomnar att utredningen så klart formulerar vikten av att slå vakt om rundradions självständiga ställning.

Mot bakgrund av atl radioutredningen tillsattes bl. a. som en följd av den kritik som i riksdagen och i den allmänna debatten framförts mot Sveriges Radios verksamhet, finner TCO det angeläget att understryka vikten av att rundradioorganisationen ges en oberoende och fristående ställning för atl kunna motstå påtryckningar från ekonomiska och politiska intressen.

Många remissinstanser däribland statens kulturråd, länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län, Folkets husföreningarnas riksorganisa­tion, KF, LO, TCO, CUF, ABF, Klys och Föreningen Sveriges jazzmusi­ker betonar i detta sammanhang särskilt viklen av att rundradioverksam­helen organiseras på ett sådant sålt all den slår fri i förhållande till kom­mersiella intressen.

Statens kulturråd anser i likhet med utredningen atl det är av utomor­dentlig vikt att rundradioverksamheten i publicistiskt avseende har en fri och oberoende ställning i förhållande lill statsmakterna, intresseorganisa­tioner och andra organ i samhället. Det bör enligl statens kulturråd ut­tryckligen framhållas att denna oberoende ställning bör gälla även gent­emot kommersiella intressen.

För KF är det en övergripande värdering att programverksamheten även i fortsättningen hålls fri från reklam och att det inte företas några sådana organisatoriska förändringar som kan medverka till ett reklamberoende i framtiden.

Sveriges författarförbund delar utredningens uppfattning beträffande 1936 års konvention angående rundradions användning i fredens intresse och tillägger att ett iakttagande av konventionens be­stämmelser skulle innebära atl det skulle åligga Sveriges Radio att avbryta rundradiosändning som t. ex. innehöll uppmaning till kamp mot apartheid i Sydafrika.

Hovrätten över Skåne och Blekinge hyser en annan åsikt än utredningen i denna fråga. Hovrätten anser att tonvikten inte bör läggas på det formella förfarandet utan vid den anda konventionens bestämmelser ger uttryck för. Enligt hovrättens mening utgör det viktiga ändamål som bestämmel­serna har att fylla, nämligen atl förhindra att rundradion används på ett sätt som strider mot det mellanfolkliga samförståndet, ett tillräckligt skäl för all motivera deras fortsalla tillämpning. Hovrätten föreslår därför att radioavtalets nuvarande 13 § skrivs in i det nya radioavtalet. I samma rikt­ning uttalar sig länsstyrelsen i Älvsborgs län.

3.1.4 Sändningsrätten Utredningen

Utredningen konstaterar att rätten att sända rundradioprogram inte kan göras allmän och att den måste tilldelas ett begränsat antal förelag genom

Prop. 1977/78:91                                                                    42

särskilt beslut från samhällets sida. Samtidigt konstaterar utredningen att det finns ställningstaganden från statens sida som ifrågasätter principen om att all sändningsrätt i rundradion skall tilldelas ett enda före­tag och som skapat oklarhet om innebörden av begreppet ensamrätt. Ut­redningen framhåller som en grundläggande princip att staten bör ha det slutliga ansvaret for att rundradion organiseras så atl den kan fungera väl i enlighet med samhällets behov och för att rundradioorganisalionens olika delar skall samspela med varandra på ett tillfredsställande sätt. Mot denna bakgrund anser utredningen alt ensamrätten till rundradiosändningar inle aren principfråga ulan en lämplighetsfråga. Del finns inte några principiella skäl som talar för att ett enda företag skall äga ensamrätt till alla rundradio­sändningar och del är således inte någon principiell fråga om rundradioor­ganisationens olika delar har ställning som juridiskt fristående enheter eller om de hålls samman i en organisation.

Huruvida en organisation ska ges ensamrätt till rundradiosändningar el­ler om sändningsrätten skall ges till flera företag är alltså enligt utredningen en lämplighetsfråga som bör avgöras utifrån praktiska bedömningar. Ut­redningen ansluter sig emellertid på förhand till tanken att staten genom koncessionsbeslut skall kunna ge självständig sändningsrätt till flera före­tag.

Remissyttrandena

Vissa remissinstanser instämmer i utredningens uppfattning atl det inte finns några principiella skäl för att bevara systemet med ensamrätt till rundradiosändningar.

Sveriges Lokalradio understryker att anordningen all lokalradion erhål­ler sin sändningsrätt genom överiåtelse av en del av den sändningsrält som tilldelats Sveriges Radio är avsedd att vara en provisorisk lösning. Sveri­ges Lokalradio framhåller atl en förutsättning för att systemet med ett de­centraliserat ansvar skall kunna fungera, är atl företaget får sändningsrält enligt den innebörd som utredningen vill lägga i begreppet, nämligen rätten att avgöra vilka program som skall sändas under de tider som tilldelats före­taget. Angående principerna för statens tilldelning av sändningsrält före­slår företaget alt de allmänna riktlinjer som finns angivna i radiolagen när det gäller ensamrätt bör gälla vid statens tilldelning av sändningsrätt till de tre programföretagen. En förutsättning för tilldelning av självständig sänd­ningsrält skall enligt Sveriges Lokalradios mening vara all organisationen uppfyller kraven på ett opartiskt och sakligt utövande av programverksam­heten.

Sveriges Utbildningsradio ansluter sig till utredningens tolkning av sändningsrättens innebörd och understrykeratt det är nödvändigt att före­taget tilldelas sändningsrält enligt denna definition, för atl det skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Prop. 1977/78:91                                                                    43

Pressens samarbetsnämnd ansluter sig lill den av utredningen framförda uppfattningen att staten genom koncessionsbeslut skall ge rätt till rundra­diosändningar, men finner utredningens resonemang kring hur fördelning­en av sändningstider ska ombesörjas rent praktiskt vara något oklara.

Vissa remissinstanser avvisar utredningens åsikt att ensamrätten bör upphävas och behandlas som en sändningsrält som kan tilldelas flera före­tag. Således anser Sveriges Radio, TCO, Klys, Sveriges författarförbund. Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, SAMI och För­eningen Sveriges jazzmusiker att det nuvarande systemet där ett företag tilldelas ensamrätt till rundradiosändningar skall behållas i framtiden.

Några av dessa remissinstanser vänder sig kraftfullt mot uppfattningen atl ensamrätten inte skall anses vara en principfråga utan närmast en prak­tisk fråga.

Sveriges Radio anser att utredningen inte analyserat konsekvenserna av ensamrättens upphörande och förordar att ensamrätten bibehålls i avaktan på en särskild utredning.

Personalrepresentanterna i Sveriges Lokalradio konstaterar i ett sär­skilt yttrande till Sveriges Lokalradios remissvar, att det odiskutabelt är staten som har det yttersta ansvaret för rundradioverksamhetens organisa­tion och därmed ytterst innehar all sändningsrält. Detta förhållande bör enligl personalrepresentanternas mening inle tolkas på ett sådant sätt alt frågan om ensamrätten reduceras lill en praktisk fråga. Det är principiellt viktigt för rundradions självständighet att ensamrätten bibehålls och att sändningsrätten förbinds med kravet på opartiskt och sakligt utövande av programverksamheten i enlighet med riktlinjerna i radiolagen.

En personalrepresentant i Sveriges Utbildningsradio framhåller att ut­redningen inte påvisat all de hittillsvarande principerna om sammanhållen rundradioorganisation och ensamrätt fungerat otillfredsställande, varför utredningens strävan atl reducera dessa grundläggande principer lill enbart praktiska frågor innebär en allvarlig underskattning av de risker som är förknippade med en förändring av rundradioorganisationen på dessa punk­ter.

TCO framhåller atl principen att sändningsrätten tilldelas ett rundradio­företag med ensamrätt har varit och är själva grunden för rundradioorgani­sationens självständiga ställning. TCO varnar kraftigt för en uppluckring av dessa principer.

Sveriges författarförbund kan visseriigen godta utredningens principiel­la resonemang kring sändningsrätten men anser, atl rundradioverksamhe­tens oberoende och självständighet inte kan garanteras på ett tillfredsstäl­lande sätt om sändningsrätten skulle delas upp på flera företag. En sådan åtgärd medför överhängande risker för att de olika enheterna kan spelas ut mot varandra, anser Författarförbundet. Sveriges Radio, TCO och Klys påpekar att det är möjligt att ge Sveriges

Prop. 1977/78:91                                                                   44

Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio en självständig sändningsrätt med beslutanderätt över programverksamheten och självständigt ansvar för programmens innehåll, ulan att principen om ensamrätt behöver upp­hävas. På samma sätt som Sveriges Lokalradio erhållit ensamrätt lill loka­la ljudradiosändningar genom överlåtelse av Sveriges Radios sändningsiätt kan Sveriges Radio till Sveriges Utbildningsradio överiåta rätt atl sända ut­bildningsprogram. I samma riktning uttalar sig en personalrepresentant i Sveriges Utbildningsradio.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sveriges Radio, personalrepresen­tanterna i Sveriges Lokalradio och en personalrepresentant i Sveriges Ut­bildningsradio, LRF, TCO, Klys och Svenska musikerförbundet under­stryker atl principen om ensamrätt inte bör omprövas förrän en bred parla­mentarisk utredning prövat frågan i ett större massmediepolitiskt samman­hang.

Några remissinstanser avvisar utredningens uppfattning att det inte är möjligt att åstadkomma en fullständig etableringsfrihet i fråga om rundradiosändningar.

Svenska handelskammarförbundet anser atl del naturliga förhållandet i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle vore att etableringsrätten för rundradioföretag i princip vore fri, på samma sätt som för tidningspressen. Den enda skillnaden mellan tidningsförelag och rundradioföretag skulle enligl förbundet vara all etableringsrätten för programföretagen skulle va­ra knuten till ett koncessionsförfarande.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund ge­mensamt finner det utomordentligt olyckligt om Sveriges Radios ensam­rätt till rundradiosändningar skulle bestå, för alt i framtiden även omfatta de nya sändningsformer som möjliggörs genom den snabba utvecklingen inom den elektroniska tekniken. Det är ett samhällsintresse att utveckling­en inom den elektroniska tekniken tas till vara och stimuleras. Systemet med ensamrätt för ett företag kan förhindra snabbast möjliga tekniska framsteg.

MUF anser att varken det nuvarande systemet med ensamrätt för ett fö­retag att bedriva rundradioverksamhet eller den av utredningen föreslagna ordningen med sändningsrätt för flera företag kan garantera det oberoende för programverksamheten i förhållande till statsmakterna, som gör det möjligt för rundradioorganisationen att på ett trovärdigt sätt bära det an­svar för yttrande- och informationsfriheten som är nödvändigt för att säkra den fria åsiktsbildningen i en demokrati. Ett sådant oberoende gentemot statsmakterna kan enligt MUF åstadkommas endast om rundradioverk­samheten bedrivs i flera av varandra och av statsmakterna oberoende och konkurrerande företag. MUF föreslår därför att det nuvarande systemet med ensamrätt till rundradiosändningar avskaffas och att ett statligt sänd­nings- och programansvar begränsas till en riksomfattande radio- och TV-enhet.

Prop. 1977/78:91                                                                    45

FPU anser att den nuvarande principen om ensamrätt att bedriva rund­radioverksamhet bör ersättas med en i princip fri etableringsrätt. FPU väl­komnar utredningens uppfattning att etableringsrätten bör vidgas för att möjliggöra inrättandet av särskild ljudradio. Förbundet anser emellertid att utredningens förslag i fråga om framtida organisation för TV leder till stag­nation för programverksamheten.

Moderata kvinnoförbundet anser det ingalunda självklart atl en fri åsiktsbildning och ett fördjupande av demokratin bäst främjas av atl ett en­da företag ges ensamrätt till rundradiosändningar.

3.1.5 Radio- och TV-verksamhetens organisation Utredningen

Utredningen överväger olika alternativ för rundradions organisation och diskuterar därvid bl. a. möjligheten att organisatoriskt skilja produce­rande och sändande enheter. Fördelarna med en sådan lösning vo­re enligt utredningen att systemet skulle vara mycket pluralistiskt. Utred­ningen finner emellertid att ett sådant system medför påtagliga risker för försämrad kvalitet och dyrare verksamhet.

Utgångspunkten för utredningens diskussion om olika organisalionsal-lemativ är i stället atl beslut om sändning och om produktion i största möj­liga utsträckning bör fattas inom samma enhet.

Utredningen överväger bl. a. möjligheten att dela upp det nuvarande Sveriges Radio i flera självständiga företag för produktion och sändning som var för sig ansvarar för att uppfylla statsmakternas krav på programverksamheten. Det centrala motivet för en sådan uppdelning vore att markera en ökad självständighet för programverksamheten. Utredning­en konstaterar emellertid att en rundradioorganisation bestående av själv­ständiga företag är känsligare för påtryckningar genom de större möjlighe­terna att påverka vart och ett av företagen. Som exempel på en sådan sär­behandling nämner utredningen möjligheten att statsmakterna vid medels­tilldelningen tar hänsyn till hur det enskilda förelaget bedrivit sin program­verksamhet.

Utredningen anser att behovet av en samordning av tekniska och all­männa servicefunktioner inom den samlade rundradiorörelsen talar mot att det skapas en organisation med helt fristående företag. Utredningen ser inte heller inrättandet av ett särskilt serviceföretag som en möjlighet att lösa samordningsproblemen. För att undvika en fördyrad verksamhet måste nämligen ett sådant företag göras så stort att del skulle komma att dominera rundradioverksamheten. Ett serviceföretag skulle också med­föra en omfattande uppsplittring av de personalkategorier som medverkar i programverksamheten, framhåller utredningen.

Bland alternativa organisationsmodeller med självständiga förelag finner utredningen en   koncernbildning  innebära de minsta nackdelarna.

Prop. 1977/78:91                                                                    46

Utredningen förkastar emellertid en sådan organisationsform, med tanke på dess bristande enhetlighet utåt och dess avsaknad av samlat ansvar för programverksamheten.

Vid sitt övervägande av olika alternativa organisationsformer för rund­radion kommer utredningen till slutsatsen alt kravet på integritet för rundradioorganisationen och behovet av ett samlat ansvar för pro­gramverksamheten bäst kan tillgodoses om verksamheten bedrivs inom ett sammanhållet företag. Utredningen anser således alt det nuva­rande rundradioföretagel Sveriges Radio bör bestå för de verksamheter som nu finns i företaget, med undantag för utbildningsradion.

Utredningen föreslår att Sveriges Radio även i forlsällningen skall vara moderbolag för Sveriges Lokalradio. Däremot bör det nuvarande dotter­bolaget Sveriges Utbildningsradio utgöra ett helt självständigt företag.

Beträffande Sveriges Lokalradios ställning konstaterar utred­ningen att det finns skäl för att ge lokalradiobolaget en helt fristående sta­tus så att verksamheten kan utvecklas efter sina egna förutsättningar. Emellertid bör verksamheten få möjligheter att etablera sig ordentligt in­nan den betungas med ytteriigare uppgifter som t. ex. att helt överta den regionala produktionen för riksradion. De mera övergripande besluten bör fattas av en koncernledning som står ovanför såväl lokalradion som riksra­dion.

Den föreslagna förändringen i Sveriges Utbildningsradios ställning motiverar utredningen med alt den bör inta en särställning inom den samlade rundradioverksamheten med hänsyn lill att bolaget skall tjäna som ett instrument för samhällets utbildningspolitik. Härav följer att Sveriges Utbildningsradio inte kan tillförsäkras samma mått av integritet och självständighet som rundradion i övrigt.

Remissyttrandena

Sveriges Radio delar helt utredningens bedömningar i fråga om en even­tuell organisatorisk uppdelning. Företaget tillägger att en fördel med skilda producerande och sändande enheter skulle kunna vara all alla producerande enheter helt kan koncentrera sig på programproduklionen. Nackdelen med ett sådant system vore att sambandet mellan produktionen och inlaget av främmande produktion skulle gå förlorat. Sveriges Radio framhåller att det nuvarande systemet ger goda möjligheter att på ett flexi­belt sätt skapa väl avvägda programtablåer genom att de som ansvarar för sändningen också naturligt kan påverka programproduklionen. Företaget instämmer i utredningens uppfattning alt de producerande enheterna troli­gen skulle försöka skaffa sig garantier för att producerade program faktiskt kommer att sändas, och att det skulle bli nödvändigt att förse de sändande enheterna med medel för att på förhand kunna beställa en relativt stor an­del av programmen i syfte att uppfylla de uppgifter som åligger program­verksamheten som helhet. Därmed skulle systemets pluralistiska effekter

Prop. 1977/78:91                                                                    47

gå om intet och principen om programenheternas självständighet frångås, konstaterar företagel.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund ge­mensamt förordar att rundradioorganisationen byggs upp enligt principen om en organisatorisk åtskillnad mellan produktion och sändning av pro­gram.

Organisationerna finner inle utredningens argument för att avvisa ett system med skilda sändande och programproducerande företag övertygan­de. En situation där de producerande bolagen söker skaffa sig garantier från de sändande bolagen för att en försäljning verkligen kommer till stånd, skiljer sig inte i princip från andra slag av produktioner där riskerna för fel-satsningar successivt behöver elimineras, framhåller organisationerna. De konkurrensbefrämjande fördelarna inom ett system med skilda enheter för sändning och produktion går ändå att upprätthålla, eftersom den ekono­miska konkurrensen kan göra sig gällande redan på ett förberedande sta­dium. Därför bör Sveriges Radio omorganiseras till ett enbart sändande fö­retag varigenom det skapas ett antal svenska programproducerande före­lag som erbjuder sändningsförelaget färdiga program.

MUF föreslår atl det inrättas en rikstäckande radio- och TV-kanal med ett statligt sändnings- och programansvar och att de nuvarande övriga pro­gramenheterna och kanalerna ombildas till sändande enheter som är öppna för program som producerats av fristående produktionsbolag. Dessa pro­gramenheter bör enligl MUF verka under statligt sändningsansvar.

En bred remissopinion ansluter sig lill utredningens synpunkter och slut­satser rörande rundradions organisationsform. Således anser statens kul­turråd, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Kal­mar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Jämtlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, KF, LO, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, TCO, Sveri­ges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund. Svenska teaterförbundet och SAMI att rundradioverksamheten även fortsättningsvis bör hållas samlad i ett enda företag, Sveriges Radio.

Sveriges Radio påpekar att fördelarna med en uppdelning av program­verksamheten i flera fristående företag sammanhänger med alt de övergri­pande besluten fallas av flera instanser som är oberoende av varandra. Fö­retagel framhåller dock att en uppdelning av Sveriges Radio inte lär kunna resultera i något stort antal självständiga företag. Det nuvarande Sveriges Radio är inte heller ett monolitiskt företag, utan utmärks av alt verksamhe­ten bedrivs inom ett stort antal självständiga enheter, distrikt och redaktio­ner. Del är således inte säkert atl ett syslem med självständiga förelag kan erbjuda särskilt myckel större fördelar än den nuvarande rundradioorgani­sationen, anser företaget. Dessutom talar en rad omständigheter för atl de teoretiska möjligheter som en ordning med fristående programbolag rym­mer kan bli svåra att realisera.

Prop. 1977/78:91                                                                    48

För Sveriges Radios del är det avgörande skäl som talar mot en uppdel­ning av rundradion på självständiga förelag de effekter en sådan lösning skulle ha för verksamhetens integritet gentemot statsmakterna. En uppdel­ning skulle nämligen innebära alt del ankom på statsmakterna alt fördela resurser mellan de olika delarna av rundradioverksamheten, vilket skulle medföra oacceptabla risker för alt statsmakterna vid medelstilldelningen tar hänsyn till hur det enskilda företagel bedrivit sin programverksamhet. Sveriges Radio delar således utredningens bedömning all rundradioverk­samheten bör hållas samman under en gemensam ledning.

Sveriges Radio diskuterar också möjligheten att ombilda del nuvarande programföretaget till en koncern med moder- och dotterbolag och framhål­ler därvid flera skäl som talar mot en sådan lösning. Företaget konstaterar atl i en organisation med moderbolag och dotterbolag är del ett ofrånkom­ligt krav att det finns en klart angiven ansvars- och befogenhelsfördelning mellan koncernledningen och ledningarna för dotterbolagen. Att genomfö­ra en sådan fördelning kräver ingående överväganden och tar lång tid i an­språk. Förelaget befarar också att moderbolaget skulle komma på för långt avstånd från verksamheten i dotterbolagen för att kunna fullgöra koncern­ledningens mer övergripande uppgifter. När det gäller moderbolagets handläggande uppgifter i fråga om gemensam service finns det möjligheter att åstadkomma ett mer direkt inflytande för dotterbolagen, men sådana konstruktioner är så komplicerade att de bör få växa fram successivt på grundval av vunna erfarenheter, framhåller Sveriges Radio. Sveriges Ra­dio befarar att moderbolaget blir för svagt i förhållande till dotterbolagen för att kunna uppfylla koncernledningens lagstadgade uppgifter rörande personalfrågor.

Andra nackdelar med en koncernbildning är enligt företaget svårigheter i fråga om långsiktig planering och ett mer tungrott arbete, problem atl ut­skilja programansvaret från ansvaret för övergripande frågor samt svårig­heter att upprätthålla de nuvarande distriktens självständiga ställning. Av­görande för Sveriges Radios ställningstagande för ett sammanhållet rund­radioföretag är bl. a. att den nuvarande organisationen ger stark integritet, möjligheter till samlat ansvar för programverksamheten, bättre förutsätt­ningar för en övergripande planering samt ett bättre utnyttjande av befintli­ga resurser av skilda slag.

1 ett särskilt yttrande över Sveriges Radios remissvar betonar Sveriges Radios tjänstemannakliihh eftertryckligt betydelsen av en sammanhållen rundradioorganisation. Motsvarande synpunkter framförs av en personal­representant i Sveriges Utbildningsradio och personalrepresentanterna i Sveriges Lokalradio.

TCO framhåller de stora fördelarna med ett sammanhållet företag inom vilket en uppdelning på olika programenheter skapar stimulans och kon­kurrens, samtidigt som ensamrätten förhindrar inflytande från kommersi­ella intressen genom reklamfinansiering av programverksamheten. TCO

Prop. 1977/78:91                                                                   49

vill allvariigt varna för en uppluckring av dessa principer för rundradioor­ganisationens utformning.

Sveriges författarförbund understryker också utredningens uppfattning att en organisations förmåga att motstå olika slag av påtryckningar utifrån beror på dess samlade styrka, som är avhängig av organisationens storlek och enhetlighet utåt.

Synpunkten att ett syslem med självständiga programföretag innebär risker för att de enskilda förelagen kan utsättas för påtryckningar från statsmakternas sida i samband med medelstilldelningen poängteras särskilt också av bl. a. Klys och SAMI.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en uppdelning av rundradio­verksamheten på självständiga företag skulle innebära ett slöseri med de begränsade resurser som står till rundradions förfogande, med tanke på att rundradioverksamhetens teknologi är synnerligen kostnadskrävande. Länsstyrelsen påpekar också atl en lösning med självständiga företag skul­le medföra svårigheter att åstadkomma en önskvärd balans i programutbu­det. En likartad synpunkt framförs av Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, som anser atl möjligheterna lill en övergripande pla­nering och överblick av det totala utbudet så att skilda publikgruppers be­hov kan tillgodoses är ett avgörande skäl för att bevara Sveriges Radio som ett sammanhållet företag.

Länstyrelsen i Gotlands län och ABF anser att de krav som samhällsan­svarsideologin ställer på rundradion bäst tillgodoses om verksamheten be­drivs inom ett sammanhållet företag. Länsstyrelsen i Kalmar län, Klys och Sveriges författarförbund framhåller rundradions kulturpolitiska ansvar som ett skäl för atl hålla samman rundradioorganisationen i ett företag.

Svenska kommunförbundet delar utredningens uppfattning att rundra­dioverksamheten även fortsättningsvis skall bedrivas av Sveriges Radio som ett sammanhållet företag, men framhåller också att det närmare borde prövas huruvida det inte vore möjligt att bilda ett särskilt ljudradioföretag och ett TV-företag med viss gemensam teknisk och administrativ service. Enligt kommunförbundet finns det nämligen uppenbara risker för att ljud­radion missgynnas ekonomiskt i förhållande lill TV, som är mer kostsam än ljudradion.

Utredningens uppfattning att rundradioverksamheten med hänsyn till kraven på integritet och samlat ansvar för programverksamheten även i fortsättningen bör bedrivas inom ett sammanhållet företag delas inte av länsstyrelsen i Uppsala län, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund gemensamt, Sveriges köpmannaförbund, MUF, FPU och CUF.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar sig till förmån för en uppdelning av ljudradio och TV på två skilda företag. Länsstyrelsen föreslår atl den nu­varande ljudradioenheten resp. de två TV-enheterna ombildas lill två dot­terbolag inom en koncernbildning.-

4 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

Prop. 1977/78: 91                                                                   50

Även CUF förkastar utredningens slutsals atl rundradioverksamhelen bör bedrivas i ett sammanhållet företag. I stället föreslår CUF att rundra­dioverksamheten organiseras så atl de nuvarande programenheterna blir fristående enheter inom Sveriges Radio. Enheterna bör ledas av särskilda enhetsstyrelser, med ledamöter som representerar ägarna, folkrörelser och personal,

MUF anser att rundradioverksamheten bör organiseras i helt fristående och av statsmakterna oberoende företag. I samma riktning uttalar sig Mo­derata kvinnoförbundet.

FPU föreslår att programföretaget Sveriges Radio delas upp i flera själv­ständiga företag på ett sådant sätt att de nuvarande programenheterna om­bildas till tre programföretag. FPU föreslår också att det bildas ett särskilt serviceföretag som ska ha till uppgift att handha det tekniska sändamätet och att förvalta lokaler. Ett sådant system skulle enligl FPU:s bedömning ge bättre ljudradio- och TV-program, än vad som åstadkoms inom den nu­varande rundradioorganisationen.

Utredningens åsikt atl lokalradion även i forlsällningen bör vara ett dotterbolag till Sveriges Radio delas av länsstyrelserna i Östergöt­lands, Blekinge, Älvsborgs, Värmlands och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Folkets husför­eningarnas riksorganisation, KF, LO, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykterhetssällskaps representantför­samling, TCO, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges socialdemo­kratiska kvinnoförbund, ABF, Sveriges folkpensionärers riksförbund, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund, KRO och Jo­urnalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget att låta lokalradion fortsättningsvis organisatoriskt höra ihop med Sveriges Radio, anser ve-riges Lokalradio, KF, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsam­ling. Svenska handelskammarförbundet och Journalistklubben vid Sveri­ges RadiolRadio Malmöhus i Malmö att lokalradion på sikt bör bli ett självständigt företag.

Sveriges Lokalradio framhåller att förelaget i egenskap av dotterbolag har en stor självständighet gentemot Sveriges Radio och anser atl denna företagsform är den riktiga under lokalradions uppbyggnadsskede. Sveri­ges Lokalradio anser emellertid att statsmakterna bör överväga att på sikt ge lokalradion en självständig ställning gentemot Sveriges Radio som ett helt fristående företag. Företaget framhåller alt en stor självständighet är nödvändig för att lokalradions målsättning skall kunna uppfyllas och att fö­retaget redan nu har arbetsuppgifter som vore naturiiga för ett fristående företag. Sveriges Lokalradio påpekar att de gemensamma intressen som finns för rundradioorganisationen som helhet och som förutsätter sam­verkan med Sveriges Radio kan tillgodoses, t. ex. genom samarbetsavtal, oavsett organisationsform för lokalradion.

Prop. 1977/78:91                                                                    51

Personalrepresentanterna i Sveriges Lokalradio framhåller i ett särskilt yttrande att Sveriges Lokalradio i egenskap av dotterbolag har en stor självständighet gentemot Sveriges Radio. Bland skälen för att bevara lokal­radion som dotterföretag till Sveriges Radio framhålls vikten av en sam­manhållen rundradioorganisation och möjligheterna lill samverkan i fråga om lokaler, teknik och specialarkiv samt i fråga om personalutbildning och utvecklingsarbete. Ett starkt krav från de anställdas sida är också att Sve­riges Radio och lokalradion ska ses som en enhet i personalpolitiskt hänse­ende, vilket förutsätter samordnade förhandlingar.

Enligt KF:s mening kan lokalradions ställning som dotterföretag inom Sveriges Radio innebära svårigheter att hävda en sådan prioritering av lo­kala radioresurser som en fri och obunden journalistik förutsätter. En öns­kad utveckling av lokalradion skulle i stället främjas av den självständighet som tillkommer ett fristående aktiebolag, framhåller förbundet. KF vill emellertid för dagen inte föreslå en sådan förändring av två skäl. En själv­ständig ställning för lokalradion skulle försvåra sådana eventuella framtida organisatoriska förändringar av Sveriges Radio, som kan påkallas av den tekniska utvecklingen i form av videogram och satelliter. Ett separat lokal­radioföretag skulle dessutom öka risken för alt tillgängliga resurser inle ut­nyttjas effektivt. Möjligheten att inom Sveriges Radio bygga ut en stark och slagkraftig lokalradio bör enligt KF:s mening först prövas, innan frå­gan om bildandet av ett fristående lokalradioföretag åter tas upp.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Kalmar län, SAF, Sveriges gros­sistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, MUF, CUF och Nykter­hetsrörelsens landsförbund föreslår atl lokalradion redan nu ges ställning som ett från Sveriges Radio helt fristående företag.

Länsstyrelsen I Södermanlands län ställer sig tveksam till den närmare knytning till Sveriges Radio som en dotterbolagsställning för lokalradion innebär. Länsstyrelsen framhåller vikten av att lokalradion kan utveckla och forma sin särart, varför den bör ges så stor självständighet som möj­ligt. Det nödvändiga och önskvärda samarbetet mellan eiermedieförelagen kan ske genom samarbetsavtal och förutsätter inle att Sveriges Radio och lokalradion utgör en koncern. Länsstyrelsen förordar därför att lokalra­dion ges ställningen som ett helt självständigt företag med egen sändnings­rätt.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund framhåller i sitt gemensamma remissyttrande, att landstingen bör kunna anförtros rätten att besluta om koncession och finansieringsformer för en lokalradioorganisation som är helt fristående från Sveriges Radio. 1 yttran­det förordas också att lokalradion inleder någon form av samverkan med lokalpressen, vilket skulle tillföra lokalradion journalistiska resurser och öppna möjligheterna till reklamfinansiering av lokalradions verksamhet, utan att negativa effekter på tidningarnas finansiering skulle bli följden.

En överväldigande majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget

Prop. 1977/78:91                                                                    .S2

att Sveriges Utbildningsradio ges ställning som ett helt själv­ ständigt företag, nämligen statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar. Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Kopparbergs län. Svenska kommun­förbundet, Sveriges Radio, Sveriges Utbildningsradio, Folkets husför­eningarnas riksorganisation, KF, LO, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykterhetssällskups representantförsam­ling, MUF, FPU, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF. lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar. NBV och Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

FPU framhåller i likhet med länsstyrelsen i Stockholms län som ett skäl till att ge Sveriges Utbildningsradio ställningen som ett självständigt före­lag, att dess verksamhet skall finansieras över statsbudgeten. FPU påpe­kar alt den prioritering riksdagen beslutat i fråga om program för eftersatta grupper är betydelsefull. FPU uppger sig vidare kunna acceptera Sveriges Utbildningsradios uppgifter inom den statliga produktionen av undervis­ningsmaterial, endast under den förutsättningen att även andra företag ges möjligheter att göra liknande program för undervisningsändamål.

Likartade synpunkter framförs av TBV, som betonar vikten av alt hän­syn tas till folkbildningens och studieförbundens behov och önskemål om samverkan med utbildningsradions verksamhet. Ett sådant samarbete är påkallat oavsett om Sveriges Utbildningsradio förblir ett dotterbolag till Sveriges Radio eller får ställning som ett självständigt förelag, framhåller TBV.

Ett flertal remissinstanser, som tillstyrker förslaget att Sveriges Utbild­ningsradio ska ges ställning som ett självständigt företag, understryker emellertid att utbildningsradion måste ges samma självständiga ställning och integritet som Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio.

Statens kulturråd framhåller att, i det fall Sveriges Utbildningsradio blir ett självständigt företag, dess integritet inte får äventyras av en sådan sär­ställning. Samma regler beträffande utrymme för olika åsiktsriktningar och intressen bör tillämpas för utbildningsradion som för Sveriges Radio.

Sveriges Radio vänder sig med eftertryck mot utredningens uppfattning att utbildningsradion inte kan få samma slag av integritet som rundradion i övrigt. Enligt Sveriges Radios uppfattning finns det inga skäl som talar för att utbildningsradion skulle ha en särställning i detta avseende. De skillna­der som finns mellan den allmänna programverksamheten och utbildnings­programmens verksamhet är endast skillnader i arbetsformer och kontakt­ytor och är direkt avhängiga av verksamhetens inriktning. Sveriges Radio anser det också missvisande att som utredningen beteckna utbildningsra­dion som ett instrument för samhällets utbildningspolitik.

Sveriges Radio anser i stället att Sveriges Utbildningsradio måste garan­teras en fri och obunden ställning som producent av utbildningsprogram. Utbildningsradions uppgift bör vara att självständigt bidra till den fortsatta utvecklingen av utbildningsverksamheten i samhället.

Prop. 1977/78: 91                                                                   53

Även Sveriges Utbildningsradio tillstyrker förslaget att utbildningsra­dion ges ställning som ett självständigt förelag, men underkänner utred­ningens motiveringar för förslaget. Sveriges Utbildningsradio instämmer i utredningens synpunkt att dess verksamhet måste anpassas till samhällets utbildningspolitik. Sveriges Utbildningsradio framhåller att det är en vä­sentlig skillnad om dessa uppgifter fullgörs på grundval av uttalade direktiv och ålägganden från utbildningsmyndigheter och organisationer inom ut­bildningsväsendet eller om de förverkligas på utbildningsradions eget an­svar.

Ett antal remissinstanser ställer sig tveksamma lill förslaget att utbild­ningsradion ges ställning som ett helt självständigt företag. Utbildningsra­dion bör arbeta på samma villkor som övrig programverksamhet och ha tillgång till rundradioorganisationens gemensamma resurser och bör därför bestå som dotterbolag till Sveriges Radio, framhåller bl. a. 5vf'/-(gé'5 Radios tjänstemunnaklubb, en personalrepresentant i Sveriges Utbild­ningsradio, LRF, TCO, Pressens samarbetsnämnd, Klys och SAMI.

SÖ anser att det inte finns någon anledning all av integritetsskäl utskilja uibildningsprogramverksamhelen från Sveriges Radio. Styrelsen påpekar att utbildningsprogram under en lång följd av år enligt gällande läroplaner producerats inom företaget utan att detta utgjort något hot mot Sveriges Radios integritet.

Såväl Sveriges Radios tjänstemannaklubb som en personalrepresentant i Sveriges Utbildningsradio understryker behovet av samverkan mellan ut­bildningsradion och Sveriges Radio saml betonar vikten av alt utbild­ningsradion får det integritetsskydd som endast en sammanhållen rundra­dioorganisation kan ge.

LRF föreslår att utbildningsradion ingår som en programenhet eller möj­ligen som ett dotterbolag inom Sveriges Radio. Enligt LRF:s uppfattning får utbildningsradion den bästa kapaciteten om dess verksamhet så långt möjligt samordnas med Sveriges Radio.

Enligt TCO:s uppfattning bör utbildningsradion ingå i Sveriges Radio för att möjliggöra ett effektivt resursutnyttjande. TCO framhåller emellertid atl utbildningsradions särart i förening med den särskilda finansieringsfor­men innebär atl särskild uppmärksamhet måste ägnas åt frågan om former­na för utbildningsradions anknytning som dotterförelag till Sveriges Radio.

3.2 Sveriges Radios organisation

3.2.1 Bedömning av den nuvarande verksamheten Utredningen

Utredningen gör en genomgång av Sveriges Radios organisation med ut­gångspunkt från de krav som statsmakterna formulerat för verksamheten. Utredningen finner atl Sveriges Radio nära följt de riktlinjer för verksam­heten och organisationen som statsmakterna har dragit upp.

Prop. 1977/78:91                                                                    54

Utredningens genomgång koncentreras till ett antal problemområden, främst kompetensfördelningen i programfrågor mellan distrikten och pro­gramenheterna i Stockholm, kompetensfördelningen i personalfrågor mel­lan programenheterna och företagsledningen, förhållandet mellan teknik­avdelningen och programenheterna, ljudradions ställning och begränsning­ar i planeringsverksamheten med nuvarande ordning.

Enligt utredningen kan i fråga om flertalet punkter förbättringar nås ge­nom atl nuvarande organisation justeras något, I ett par fall, nämligen be­träffande planeringsverksamheten och distriktens ställning, är mera djup­gående förändringar motiverade,

3.2.2 Programenheternas självständighet Utredningen

Utredningen finner alt de nuvarande programenheterna dvs. ljudradion, TV I och TV2, organisationsmässigt har en för svag ställning inom Sveri­ges Radio. Bl. a. beträffande personalpolitiken har, till följd av lagar och avtal på arbetsmarknaden under senare år, det företagsgemensamma an­svaret ökat hos företagsledningen på ett sätt som inte kunde förutses när riktlinjerna drogs upp år 1966. 1 förhållande till teknikenhelen har pro­gramenheterna vidare tvingats binda sig genom åtaganden som inskränker handlingsfriheten. I planeringshänseende är programenheterna även rent allmänt bundna av de ramar som företagsledningen drar upp. Enligt utred­ningens mening har vidare distrikt och programenheter inte fått den själv­ständighet gentemot varandra som riktlinjerna år 1966 förutsåg.

Utredningen skisserar en rad åtgärder för att programenheternas ställ­ning skall stärkas såväl organisatoriskt som ekonomiskt.

Programenheterna bör få förstärkta administrativa resurser och ett vid­gat budgelansvar. Vidare bör enheternas ansvar för programanskaffning vidgas. Programenheterna bör också ges en egen distriktsorganisation och egna nyhetsredaktioner samt rätt att själva besluta hur nyhetsmaterialet skall anskaffas. Som en konsekvens härav bör centralredaktionen upphö­ra. Slutligen bör programenheterna få ett direkt ansvar för de tekniska sändnings- och produktionsresurser som f. n. finns samlade i Sveriges Ra­dios teknikenhet.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att programenheterna bör ges en ökad självstän­dighet tillstyrks av en rad remissinstanser, däribland statens kulturråd, länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län, Sveriges Radio, Svenska han­delskammarförbundet, Sveriges författarförbund och Svenska teaterför­bundet.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner att utredningens förslag att beslut om produktion och sändning av program ska fattas inom den enskilda pro-

Prop. 1977/78:91                                                                    55

gramenheten ökar de regionalt producerade programmens möjligheter att göra sig gällande i programutbudet.

Sveriges Radio ställer sig allmänt positivt till utredningens tankegångar om en ökad självständighet för programenheterna och finner anledning att pröva några av de åtgärder utredningen föreslagit. Sveriges Radio nämner i detta sammanhang bl. a. personalfrågor, programkoordination och evene­mangsbevakning som områden där programenheternas självständighet kan ökas. Genom upplösningen av centralredaktionen stärks dessutom pro­gramenheternas ställning på nyhetsområdet. Företaget är också berett att pröva möjligheterna att överlåta bl. a. prisförhandlingar vid inköp av pro­gram och engagemang av medverkande på programenheterna.

Utredningens förslag atl drifttekniken överförs till program­enheterna tillstyrks av Svenska filminstitutet. Svenska kyrkans central­råd och Sveriges frikyrkoråd saml Svenska handelskammarförbundet som anser all avgörande skäl talar för en omorganisation som skulle föra drift­teknik och programenheter närmare varandra.

RRV och Sveriges Radio ställer sig däremot tveksamma till en uppdel­ning av drifttekniken på programenheterna. RRV understryker angelägen­heten av att den tekniska utrustningen även framdeles sambrukas och an­vänds ekonomiskt och rationellt. Ämbetsverket befarar atl en omorganisa­tion enligt utredningens modell skulle medföra att de nuvarande teknikre­surserna splittras, vilket skulle minska programenheternas möjligheter atl samnyttja den tekniska utrustningen.

Gentemot åsikten atl programenheterna inte haft tillräckliga möjligheter att påverka investeringarna framhåller Sveriges Radio att programsidan redan nu har ett avgörande inflytande på de tekniska investeringarna ge­nom den särskilda beredningsgrupp som inrättats för ändamålet. Angåen­de utredningens uppfattning att programenheterna haft för litet inflytande på teknikens dimensionering anför företaget att denna bestäms av de önskemål som programenheterna varje år för fram under budgetarbetet. Sveriges Radio framhåller att centrala beslut är nödvändiga eftersom tek­niken skall ge service åt flera avnämare. Det väsentliga är enligl Sveriges Radios mening att tekniken anpassats till programsidans behov, i enlighet med riktlinjerna i 1966 års beslut.

Sveriges Radio finner skäl tala för utredningens uppfattning atl TV-tek-nikens driftsavdelningar i Stockholm borde delas upp i det fall del nuva­rande kanalsystemet skulle omorganiseras som utredningen har föreslagit. Inom den nuvarande organisationen för TV vore del dock otänkbart att föra över tekniken till den ena av kanalerna, eftersom det skulle skapa helt olika förutsättningar för de två programenheterna betonar Sveriges Radio. Företaget delar utredningens uppfattning att det vore värdefullt med en större medverkan av tekniker i programarbetet. En sådan medverkan kan uppnås med bibehållandet av en särskild enhet för driftteknik. En analys av dessa frågor bör enligl företagets mening inriktas på att pröva fördelar

Prop. 1977/78:91                                                                   56

och nackdelar av att överföra olika teknikergrupper till programenheterna och på möjligheterna att öka teknikernas medverkan i programarbetet. Andra aktuella frågeställningar är fördelar och nackdelar med överföring av ljudradiotekniken till ljudradioenheten samt möjligheterna att finna bättre administrativa rutiner för samarbetet mellan teknik och programen­heter,

Sveriges Utbildningsradio har inget att invända mot utredningens upp­fattning alt programenheterna inom Sveriges Radio bör få en ökad själv­ständighet. Sveriges Utbildningsradio framhåller emellertid rörande möj­ligheterna att få utnyttja rundradions samlade resurser atl de principer som föreslås gälla sändningsrätten kan tillämpas även i detla sammanhang. Sveriges Utbildningsradio konstaterar att Sveriges Radio av staten fått i uppdrag att med ensamrätt bedriva rundradioverksamheten och att unika resurser i form av en teknisk produktionsapparat och samlingar av pro­gramkällor uppstått som ett resultat av rundradioverksamheten. Dessa re­surser bör enligt Sveriges Utbildningsradio betraktas som en gemensam tillgång för den samlade rundradioorganisationen och i lika mån vara till­gängliga för samtliga företag som bedriver rundradioverksamhet. Sveriges Radio bör inte betraktas som ägare utan som förvaltare av rundradions ge­mensamma tillgångar. Det bör därför åligga del förvaltande företaget all se till att de samlade resurserna lätt kan utnyttjas av andra rundradioföretag.

3.2.3 Regional verksamhet Utredningen

Utredningen anger som ett grundläggande krav på rundradions organisa­tion atl den bör präglas av geografisk decentralisering. 1 samman­hanget framhåller utredningen att decentraliseringskravet har betydelse in­te bara för programverksamheten ulan även kan ges en regionalpolitisk in­nebörd. Sålunda kan lokalisering av en rundradioenhet till en ort stimulera kulturlivet där.

Utredningen motiverar sitt förslag om ökad decentralisering av programverksamheten med att det kommer all skapa större mångsidighet. Utredningen konstaterar att radio och TV har ansvar för att ta till vara pro­gramstoff från olika delar av landet, vilket i och för sig inte behöver betyda att regionernas produktion måste begränsas lill sådant stoff som ger ut­tryck för deras resp. särart.

Utredningen konstaterar att bildandet av lokalradion innebär att det tillkommit en ny regional organisation inom rundradion. Tills vidare bör lokalradiobolaget organisatoriskt höra ihop med Sveriges Radio inom ra­men för en koncem. (Se 3.1.5.) Rent allmänt bör lokalradion få etablera sig ordentligt innan den betungas med andra uppgifter såsom att exempelvis helt överta den regionala riksprogramproduktionen inom ljudradion. Lo-

Prop. 1977/78:91                                                                   57

kalradio verksamheten bör därför t. v. ha samma organisation och uppgif­ter som f.n.

Beträffatide den nuvarande distriktsorganisationen inom Sveri­ges Radio anser utredningen att kompetensfördelningen mellan program­enheter och distrikt fungerar i stort sett tillfredsställande men att det torde krävas genomgripande förändringar om - som utredningen föreslår - den regionala produktionen skall kunna öka väsentligt. För att dessutom möj­liggöra en bättre samordning av distriktens programproduktion, samtidigt som mångfalden garanteras och distriktens inflytande över sändningsbe­sluten stärks, bör den regionala verksamheten ges en ställning likvärdig med den som redaktionerna i Stockholm har gentemot programenheternas ledning.

Ett viktigt mål för en fortsalt decentralisering av programverksamheten är att stärka nyhetsförmedlingen regionalt och lokall. Utredningen läg­ger i sammanhanget stor vikt vid lokalradion liksom vid regionala TV-sändningar (regional-TV). Enligt utredningens mening bör de re­gionala nyhetssändningarna successivt byggas ut i nio regioner. Fullt ut­byggd bör sändningstiden uppgå till 20 minuter per dag. Sett i ett längre tidsperspektiv är detta del kanske viktigaste decentraliseringsförslagel en­ligt utredningens åsikt genom att en basresurs byggs upp i var och en av re­gionerna, varigenom programverksamheten där kan vidareutvecklas.

Regionernas riksprogramproduktion bör enligt utredningen under den kommande avtalsperioden öka till ca 40% av egenproduktionen i TV och till ca 35% i radio. På sikt bör produktionen bli lika stor som i Stockholm.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig genomgående till utredningens huvud­tanke om en fortsatt decentralisering av programverksamheten och en ökad andel regionalt producerade program i rikssändningarna i radio och TV.

Många remissinstanser instämmer i utredningens uppfattning att det rå­der en alltför kraftig obalans mellan den verksamhet som är förlagd till Stockholm och den som bedrivs i landet i övrigt och att en utbyggd regio­nal program.verksamhel kan bidra lill en ökad mångsidighet och pluralism.

Statens kulturråd menar att risken för att programmedverkan inom vissa områden monopoliseras av ett fåtal personer minskar om en ökad andel av programmen produceras utanför Stockholm. Därmed berikas riksprogram­men i både radio och TV, hävdar kulturrådet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att en utökad regional pro­duktion kan bidra till en bredare och mer nyanserad beskrivning av olika förhållanden. Stockholms dominerande ställning inom programverksam­heten har enligl länsstyrelsen sannolikt präglat programval och programin­nehåll på ett sådant sätt att frågor som har aktualitet i Stockholm fått stort

Prop. 1977/78:91                                                     58

utrymme och så att programmens utformning präglats av värderingar som är särpräglade för Stockholm. Likartade synpunkter framförs av Svenska kommunförbundet och länsstyrelsen i Västerbottens län.

Länsstyrelserna i Hallands och Västerbottens län anser att de regional­poiitiska aspekterna av en decentralisering av rundradioverksamheten bör framhållas som väsentliga argument för den regionala programproduktio­nen. Landstingsförbundet delar denna uppfattning och framhåller, att den regionala programverksamhetens möjligheter att spegla utvecklingen i oli­ka landsändar och uppmärksamma störningar på ett tidigt stadium är av stor betydelse för möjlighetema att föra en kraftfull regionalpolitik.

De kullurpolitiska fördelarna med en ökad regional verksamhet poängte­ras av bl. a. Svenska riksteatern och Riksutställningar. Riksteatern påpe­kar alt förslaget om en ökad decentralisering av programproduktionen väl överensstämmer med den pågående decentraliseringen av kulturlivet i stort.

Ett antal remissinstanser understryker den decentraliserade program­verksamhetens värde för folkrörelserna. LRF vill särskilt betona vikten av en geografiskt bred bevakning för att utveckla kontakterna mellan rundra­dion och folkrörelserna. Detta är enligt riksförbundet ett av de tyngst vä­gande skälen för en ökad distriktsproduktion, eftersom det finns många medarbetare ute i distrikten, som har större möjligheter alt följa de olika folkrörelsernas utveckling, än vad som är möjligt i Stockholm.

Sveriges riksidrottsförbund framhåller all den geografiska decentralise­ringen har stor betydelse för folkrörelserna. De lokala föreningarnas akti­viteter anknyter ofta till människornas vardag och bör därför speglas i bå­de lokala och regionala sändningar, anser förbundet.

Utredningens uppfattning att andelen regionalt producerade allmänna riksprogram i TV bör öka till 40% under den närmaste avtalsperioden, för att på längre sikt bli lika stor som produktionen i Stockholm, delas allmänt av remissinstanserna.

Sveriges Radio ansluter sig till utredningens bedömningar rörande de­centraliseringen av radio- och TV-verksamheten och konstaterar att den föreslagna utbyggnaden av den regionala programverksamheten innebär en fortsättning av den starka expansion av programverksamheten utanför Stockholm som ägt rum de senaste åren.

Sveriges Lokalradio framhåller atl behovet och värdet av en decentrali­serad programverksamhet av lokalradions typ bör bedömas utifrån den se­naste tidens samhällsutveckling och massmediesituation. Företaget påpe­kar att samhällsutvecklingen de senaste decennierna präglats av starka koncenlrationstendenser i fråga om näringsliv, organisationer och kommu­ner. Samtidigt har det sketl många tidningsnedläggelser, företrädesvis inom lokalpressen.

Informationen på läns- och kommunnivå har därvid blivit mindre allsi­dig. Möjligheterna för lokala och regionala opinioner atl komma till uttryck

Prop. 1977/78: 91                                                    59

har minskat och den kritiskt granskande journalistiken får svårare att häv­da sig på den lokala nivån. Den sammantagna effekten av dessa utveck­lingstendenser är enligt Sveriges Lokalradio att medborgarnas möjligheter att aktivt ta del i det demokratiska vardagsarbetet och atl påverka sam­hällsutvecklingen minskat. Lokalradion utgör i detla sammanhang ett vik­tigt medel att förbättra kontakten mellan förtroendevalda och enskilda människor, genom atl ge enskilda, grupper och intressen ökade möjlighe­ter att komma till tals. Lokalradion har genom sin decentraliserade verk­samhet möjligheter atl åstadkomma ett varierat programutbud som är an­passat för resp. områdes behov och att skapa vidgade kontaktmöjligheter mellan rundradion och dess publik. Företaget framhåller mot denna bak­grund atl lokalradion under den kommande avtalsperioden bör ges möjlig­heter att utveckla sin verksamhet och tillvarata sin särart.

Några remissinstanser understryker behovet av en avvägning mellan önskemålen om en decentralisering av verksamheten och kraven på en god programkvalitet. 1 egenskap av företrädare för landsbygdens intressen hävdar LRF alt den viktigaste decentraliseringseffeklen består i den sprid­ning av kultur och information som de regionalt producerade programmen innebär. LRF påpekar att den geografiska decentraliseringen inte får dri­vas så långt att de befintliga resurserna splittras och programkvaliteten för­sämras som en följd därav.

Pressens samarbetsnämnd pekar på faran av all resursema utifrån ensi­diga regionalpolitiska överväganden sprids i en sådan omfattning, atl en sänkning av kvalitetsnivån för programverksamheten blir följden. Nämn­den förordar att utbyggnaden av den regionala verksamheten sker på ett sådant sätt att lokalisering och resursökning kombineras för att uppnå ett optimalt utnyttjande av befintliga och nya resurser. Samarbetsnämnden hävdar att en avvägning måste ske mellan stordriftsfördelar och önskemål om en jämn spridning av resurser.

Även Klys framhåller att decentralisering av TV-verksamheten måste avvägas så alt det skapas goda förutsättningar för kulturproduklion, ute i landet såväl som i Stockholm. En sådan produktion kräver en viss koncen­tration av resurserna.

Svenska filminstitutet anser att önskemål om en geografisk spridning av programverksamheten är ovidkommande. Det väsentliga är enligt Filmin­stitutets mening frågan om programkvalileten. Invändningar mot en kon­centration av resurser till Stockholm blir meningslösa, om det inte kan le­das i bevis alt en geografisk spridning av programproduktionen medför bättre och mer varierade program.

Sveriges Radio delar i allt väsentligt utredningens uppfattning beträffan­de önskvärdheten att stärka distriktens ställning. Företaget föror­dar gentemot utredningens förslag om en regionbaserad TV-kanal (TV R) en utveckling av TV:s nuvarande organisation som kan ge ökat inflytande och självständighet för distrikten. Förelaget föreslår atl distrikten får rätt

Prop. 1977/78:91                                                                    60

att besluta om sändning av de egna programmen. Det är enligt Sveriges Ra­dio möjligt all förena programenhetschefernas nuvarande ansvar för pro­gramutbudels sammansättning med en beslutanderätt för distrikten. Detta förutsätter att distrikten tar ett ökat ansvar för att programutbudet får av­sedd sammansättning, framhåller förelaget. Distriktens ansvar i delta av­seende skulle komma alt motsvara del som Stockholmsenheternas redak­tioner nu har inför den utbudsansvarige enhetschefen.

Även andra remissinstanser, som avstyrker utredningens huvudförslag till omorganisation för att stärka distriktens ställning, pekar på möjligheter till förbättringar av nuvarande organisation för att nå samma syfte. Hit hör länsstyrelserna i Älvsborgs, Kopparbergs och Jämtlands län, LRF och Pressens samarbetsnämnd.

Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i Malmö anser att en ökad självständighet för distrikten kan uppnås genom inrättandet av en samordningsgrupp med representanter för de båda programenheterna och för regionerna utanför Stockholm. Samordningsgruppen bör enligt journalistklubbens förslag ledas av radiochefens koordinator, som också föreslås ha beslutanderätten.

Många remissinstanser anser atl lokalradion hårde största förutsätt­ningarna att förverkliga den decentralisering av rundradioverksamheten som utredningen förordar. Mot denna bakgrund kritiseras utredningen för att alltför knapphändigt ha belyst lokalradions utveckling och förhållande lill övrig regional verksamhet.

Åtskilliga remissinstanser, däribland statens kulturråd, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbot­tens län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Lokalradio, FPU, Social­demokratiska kvinnoförbundet, ABF, Kulturarbetarnas socialdemokratis­kaförening, NBV och Nykterhetsrörelsens landsförbund, framhåller lokal­radions värde som en kanal för lokal samhällsdebatt och information och betonar dess möjligheter till ett aktivt deltagande från organisationer och enskilda.

Genom möjligheterna till ett stort aktivt deltagande från allmänhetens si­da har lokalradion särskilt goda förutsättningar alt verka för de kulturpoli­tiska målen, anser statens kulturråd. Lokalradion bör därför ges en hög prioritet i fråga om insatser inom rundradioområdet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att lokalradion genom sina lägre produktionskostnader kan ge en bredare regional och lokal täckning än den föreslagna regionala TV-verksamheten. Lokalradions sändningar är tillgängliga för publik på fler orter och vid fler tidpunkter än televisionens, och ger därmed större valfrihet för konsumenterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig positiv till strävandena inom lokalradion att skapa en dialog mellan lyssnare och producenter saml att ge publiken möjligheter atl göra egna program.

Prop. 1977/78:91                                                                    61

Svenska kommunförbundet anser att lokalradions rörlighet, snabbhet och närhet kan ge kommuner, organisationer och enskilda stora möjlighe­ter att föra ut sina budskap. Lokalradion utgör på detta sätt ett värdefullt komplement till lokalpressen.

Sveriges Lokalradio anser att en utbyggnad av lokalradion ger en avse­värt större decentralisering, längre programtid och ett mer varierande och omfattande programutbud än vad en utbyggnad av regional-TV skulle medföra.

En av lokalradions största förtjänster är enligt LO att den verkar inom mindre områden än regional-TV. LO anser dessutom att det ur allmän massmediepolitisk synpunkt är viktigare med en väl fungerande lokalradio än med en regional TV-verksamhet. I samma riktning uttalar sig Svenska musikerförbundet.

FPU framhåller atl lokalradion ger möjlighet lill en ökad lokal debatt och till ett aktivt medverkande i beslutsprocessen. Lokalradion kan också aktivera människor i programskapandel, varför lokalradion enligt FPU:s mening bör ges en hög prioritet.

CUF anser det väsentligt att lokalradion ges möjligheter att utvecklas och få förankring i länens samhällsdebatt och kulturliv. Därigenom kan lo­kalradion bidra till en ökad mångsidighet och mångfald. CUF förordar där­för att större delen av de utökade resurser som rundradioverksamheten kan få, bör gå till lokalradion under de närmaste åren.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser att lokalradion har de bästa förutsättningarna för all ge folkrörelser och allmänhet direkt tillgång till etermedierna.

Riksförbundet Hem och Skola förordar att lokalsamhällets koinmunika-tionsbehov prioriteras framför en regional programverksamhet. En ut­byggd lokalradio med goda journalistiska resurser är enligt riksförbundet den bästa garantin för en bevakning av händelserna på lokalplanet.

Klys ser lokalradion som ett viktigt led i decentraliseringen av rundra­dioverksamheten och förordar att dess utveckling prioriteras så att den kan förverkliga de mål som ställts upp för den, bl. a. att spegla det lokala kulturlivet.

Flera remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Södermanlands, Ble­kinge, Skaraborgs och Gävleborgs län, Sveriges Radio, LO, LRF, FPU, Klys och Sveriges författarförbund, konstaterar att lokalradion tvingats starta sin verksamhet med otillräckliga resurser.

Sveriges Radio konstaterar bl. a. att lokalradions nuvarande resurser in­te ger tillräckliga möjligheter till den mångfacetterade programproduklion inom samhälls- och kulturområdet som avsetls.

Klys, Sveriges författarförbund och SAMI nämner att lokalradion inte ens haft tillräckliga resurser för att kunna träffa uppgörelser med kulturar­betarnas organisationer om acceptabla ersättningar. Genomgående framhåller remissinstanserna angelägenheten av att lokal-

Prop. 1977/78:91                                                                    62

radion ges ökade resurser för att den skall kunna fullgöra sitt uppdrag och möta de förväntningar som ställts på den. Denna åsikt framförs av SÖ, sta­tens kulturråd, länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro. Gävleborgs och Västernorrlands län. Svens­ka kommunförbundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, LO, LRF, Svenska handelskammarförbundet, FPU, CUF, ABF, Sveriges folkpen­sionärers riksförbund, Klys, Sveriges författarförbund. Svenska musiker­förbundet. Svenska teaterförbundet, SAMI, Norrbottens journalistför­ening, NBV och Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

Den mest angelägna uppgiften vid en fortsatt utveckling av lokalradion är enligt de flesta remissinstanser att skapa en redaktionell täckning av fler kommuner vid sidan om huvudorten och därmed öka möjligheterna lill en bevakning på kommunal nivå över hela länet.

Svenska kommunförbundet framhåller vikten av atl indelningen i lokal­radioområden och resurstilldelning sker på ell sådant sätt alt medborgar­nas behov i landels olika delar tillgodoses, F, n, är lokalradion enligt för­bundets uppfattning huvudsakligen en länsradio, som har begränsade möj­ligheter atl bevaka lokala områden såsom enskilda kommuner. Lokalra­dioområdena bör i ökad utsträckning anknytas till de administrativa områ­den som gäller för centrala samhällsfunktioner och resursfördelningen bör anpassas till de varierande behoven i olika delar av landet, understryker förbundet.

Sveriges Radio anser alt det finns stor risk att lokalradions nuvarande resurser endast medger en bemanning på huvudorterna och att lokalradion därmed inte förmår utvecklas till en länsradio i egentlig bemärkelse. Före­taget framhåller alt först sedan en förstärkning när det gäller personal och teknik fått avsätta resultat i programarbetet blir del möjligt all dra mer be­stämda slutsatser om den framtida lokalradioverksamhetens omfattning och inriktning.

Sveriges Radio anser emellertid att lokalradion redan under den kom­mande avtalsperioden bör få möjligheter till en ökad programproduktion, som är av sådan omfattning atl lokalradion kan pröva olika vägar för en framtida utveckling,

Sveriges Lokalradio framhåller nödvändigheten av en fortsall decentra­lisering av verksamheten och att lokalradion får utvecklas efter sina egna förutsättningar och ges möjlighet atl fortsätta arbetet med atl finna pro­gramformer som bygger på det lokala och regionala materialets särart. Fö­retaget presenterar i sitt remissyttrande en utbyggnadsplan för lokalradion fram till budgetåret 1982/83, Beräkningarna bygger på en redaktionell täck­ning av de flesta kommuner vid slutåret och avser främst en utbyggnad med underredaktioner om två resp. fem medarbetare utanför resp. lokalra­dioområdes huvudort.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund för-

Prop. 1977/78:91                                                                    63

ordar all lokalradion inleder olika former av samverkan med lokalpressen, så att ökade journalistiska resurser tillförs lokalradion och så att dess verk­samhet kan reklamfinansieras, utan att lokalpressen blir lidande på ett så­dant arrangemang.

Remissinstansema ställer sig genomgående tveksamma till behovet och värdet av den föreslagna regionala TV-verksamhelen och förordar i stället en fortsatt utbyggnad av lokalradion. I denna riktning uttalar sig SÖ, statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söderman­lands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet. Svens­kafilminstitutet, Sveriges Lokalradio, Folkets husföreningarnas riksorga­nisation, LO, LRF, Svenska handelskammarförbundet, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, FPU, Sveriges soci­aldemokratiska kvinnoförbund, ABF, Riksförbundet Hem och Skola, Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, SAMI, Norrbottens journalistförening, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. Nyk­terhetsrörelsens landsförbund och Journalistklubben vid Sveriges Ra­diolRadio Malmöhus i Malmö.

Bland de remissinstanser, som avstyrker förslaget om en utbyggnad av de regionala TV-sändningarna, framhåller bl. a. statens kulturråd, länssty­relserna i Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Skaraborgs, Västmanlands, och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Lokalra­dio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, Sveriges nykterhets­sällskaps representantförsamling, FPU och Kulturarbetarnas socialde­mokratiskaförening atl de föreslagna nio regionerna som skall omfattas av regionala nyhetssändningar är för stora och heterogena för att utgöra un­derlag för en intressegemenskap mellan människorna i regionens olika de­lar och för att medföra en verklig decentralisering av programverksamhe­ten.

Ett annat skäl som framförs av många remissinstanser mot den föreslag­na regionala TV-verksamheten är alt det uppställda slutmålet för sänd­ningstiden är alltför blygsamt i förhållande till kostnadema för verksamhe­ten.

Dessutom anser flertalet remissinstanser, bl. a. SÖ, statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Västman­lands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet. Svenska filminstitutet, Sveriges Lokalradio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, Svenska handelskammarförbundet, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, ABF, Norrbottens journalistförening och Nykterhetsrörelsens landsförbund, att den föreslag­na utbyggnaden av den regionala TV-verksamheten är alltför kostsam dels i förhållande till värdet av de regionala programmen, dels med tanke på att lokalradion utgör ett både bättre och billigare alternativ.

Statens kulturråd anser att utredningens förslag om en utökad regional

Prop. 1977/78: 91                                                                  64

TV-verksamhet innebär en halvmesyr, som snarare kännetecknas av en konstlad decentralisering på regional nivå än en verklig lokal förankring.

LRF finner utredningens förslag om en kraftig utbyggnad av de regionala nyhetssändningarna i TV i och för sig motiverad. LRF framhåller dock att det endast är mot bakgrund av önskemålen om en sådan utbyggnad av lo­kalradion att den kan motsvara den kvalitetsnivå som ställts upp för den, som förbundet avstyrker en utbyggnad av de regionala nyhetsprogram­men.

Enligt ABF:s uppfattning är det från massmediepolitisk utgångspunkt betydligt mer angeläget atl bygga upp en väl fungerande lokalradioverk­samhet än att satsa på en utbyggnad av regional-TV, som enligt ABF ändå inte kommer att innebära någon egentlig decentralisering av programpro­duktionen.

Svenska teaterförbundet anser att en utbyggnad av regional-TV bör an­stå till dess riksprogrammen och lokalradion erhållit erforderliga medel. En ökad decentralisering av rundradioverksamheten bör enligt teaterför­bundets mening inriktas på att ge distrikten ökade resurser att producera riksprogram för TV och på en prioritering av lokalradions utveckling.

SAMI framhåller att från kulturarbelarsynpunkt måste en uppbyggnad av lokalradion och större resurser till en ökad egenproduktion av såväl un­derhållningsprogram som tyngre kulturprogram prioriteras före en sats­ning på regional-TV.

Till skillnad från flertalet remissinsanser anser SAF, Sveriges grossist­förbund, SHIO och Sveriges industriförbund att den nuvarande regionala TV-verksamheten med fördel helt kan läggas ned och de därmed frigjorda medlen satsas på lokalradions verksamhet.

Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i Malmö, som också i huvudsak delar denna uppfattning, menar dock att de distrikt som redan har regional-TV kan behålla sina regionala sändningar om de finner det motiverat att använda de starkt begränsade resurserna till en sådan verksamhet. Journalistklubben framhåller dock att det inte bör ges några särskilda anslag till regionala TV-sändningar. Klubben vill förorda alterna­tivet att distrikten överlåter sin nyhetsverksamhel på lokalradion.

Likartade synpunkter framförs av länsstyrelsen i Kalmar län, som anser att det med tanke på den snabba utvecklingen inom TV-tekniken i fråga om tillgången till mobil utrustning vore olämpligt att i detta läge binda sig vid en regional indelning för TV.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser att en satsning på re­gionala produktioner bör ske i stället för en utbyggnad av TV:s regionala nyhetssändningar så all exempelvis fria filmare kan finna arbelslillfållen

ute i landet.

Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening anser att lokal radio- och TV-verksamhet är av lika stor vikt som radio och TV pä riksplanet. För­eningen förordar att det fria utrymme i etern som står till TV:s förfogande

Prop. 1977/78:91                                                                   65

används till lokala TV-sändningar, som föreningen anser är att föredra frainför regionala.

Förslaget om regionala TV-sändningar t i 11 s t y rk s av länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus. Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, Sveriges Radio, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges folkpensionä­rers riksförbund. HCK, Sveriges dövas riksförbund och Klys.

Sveriges Radio välkomnar utredningens förslag att hela landet skall få regional-TV och framhåller i likhet med utredningen att en sådan verksam­het ger en basproduktion som är av betydelse för utvecklingen av andra program inom distrikten. Den stora betydelse Sveriges Radio tillmäter ut­vecklingen av regional-TV grundar företaget på följande bedömningar. De regionala TV-nyhelerna är enligt Sveriges Radio ell viktigt komplement lill den lokala och regionala nyhetsinformation som pressen och lokalradion kan ge. Företaget framhåller att de regionala nyhetsprogrammen ger plats för regionall och lokalt stoff på bästa sändningslid. Därtill ger den regiona­la TV-verksamhelen ökade möjligheter för distrikten alt bidra med mate­rial lill riksnyhetsprogram och magasinsprogram. Sveriges Radio påpekar också att regional-TV medför atl kontaktvägarna till publiken hålls öppna på ett sådant sätt att den gynnar regionernas produktion av riksprogram för TV. Slutligen framhåller företaget alt en kontinueriig produktion av re­gionala TV-program skapar basresurser som kan utnyttjas för utveckling av riksprogramproduktion. Sveriges Radio delar emellertid inle utredning­ens uppfattning alt den regionala TV-verksamheten skall organiseras i nio regioner. Företagel föreslår i stället atl regionala TV-nyheter byggs ul lill elva områden från nuvarande fyra, på ett sådant sätt att dessa regioner i stort sammanfaller med Sveriges Radios nuvarande distriktsindelning. En­ligt företagets uppfattning är 15 minuter en lämpligare programlängd än fö­reslagna 20 minuter.

HCK och Sveriges dövas riksförbund anser att regionala nyhetssänd­ningar i TV kan bli av slorl värde för hörselskadade, döva och utvecklings­störda, om dessa sändningar blir texlsatta och vid direktsändningar tolkas till teckenspråk. HCK påpekar att lokaltidningen, som f. n, är den främsta informationskällan på regional/lokal nivå, är otillgänglig för dessa grupper och för blinda. Sveriges dövas riksförbund framhåller att lokalradion med­fört att informationsklyftan mellan döva och hörande ökat och anser alt regionala TV-sändningar i viss mån kan kompensera delta ökade handi­kapp för de dövas del.

En av fördelarna med att bygga ut de regionala nyhetsprogrammen i TV till alt omfatta hela landet är, enligt/C/vi, att distrikten får produktionsre­surser som kan användas för andra slags program. Regionala nyhetspro­gram utgör också en kontakt med den egna regionen och publiken och kan ge bättre förutsättningar för nyhetsrapportering i riksprogrammen. Klys nämner också att den regionala TV-verksamheten kan ge vissa arbetsmöj­ligheter för tecknare och fotografer som är verksamma ute i landet.

5 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

Prop. 1977/78:91                                                                   66

Klys understryker emellertid att en decentralisering av TV:s verksam­het måste avvägas så att goda förutsättningar skapas för teater- och annan kulturproduktion, såväl ute i landet som i Stockholm. Regional-TV får dock inte ta resurser från det kvalitetsutbud som rundradion bör sprida, framhåller Klys.

Flera av de remissinstanser som ställer sig positiva till en utbyggnad av regionala nyhetssändningar i TV, nämligen länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs. Kristianstads och Örebro län saml Frikyrkliga studieförbun­det, framhåller atl en tilldelning av erforderliga resurser för en utbyggnad av lokalradions verksamhet bör prioriteras framför en satsning på regio­nal-TV.

Några remissinstanser föreslår all vissa regioner och produktionsorter prioriteras.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar en ökad satsning på Södra di­striktet, så att dess TV-produktion kan öka med minst 70 timmar per år. Som skäl för en snabb utveckling av programverksamheten i Södra distrik­tet framhåller länsstyrelsen att produktionskapaciteten i Malmö i tekniskt och lokalmässigt avseende är otillräckligt utnyttjad och att Södra distriktet har stora möjligheter att engagera artister inom bl, a. Köpenhamnsområ­det,

Länsstyrelsen i Västernorrlands län som avstyrker förslaget om regiona­la nyhetssändningar framhåller Sundsvalls företräden som huvudort för TV-verksamheten i norra Sverige.

Umeå kommun välkomnar utredningens förslag att Västerbotten skall bilda en egen TV-region med Umeå som huvudort. Kommunen framhåller att Umeå som universitetsstad och som säte för betydelsefull statlig för­valtningsverksamhet tillsammans med länet i övrigt ger ett programunder­lag som väl kan hävda sig i en jämförelse med övriga Norrlandsregioner.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att i det fall större produk­tionsresurser för TV skall lokaliseras till en större ort i Norriand bör Lu­leås viktiga ställning beaktas.

3.2.4 Ny organisation för Sveriges Radio

Utredningen

Utredningens förslag lill ny organisation för Sveriges Radio innebär att det för den direkta programverksamheten skall finnas endast tre program­enheter, nämligen ljudradion, TV S och TV R.

Ljudradion skall enligt förslaget svara för riksprogram i radio och förfoga över en egen distriktsorganisation, skild från TV:s regionala orga­nisation.

Utredningen utgår från att - även med hänsyn tagen till den föreslagna ökningen av regional ljudradioproduktion - ljudradion inte bevarar egna kontor på samtliga de orter där Sveriges Radio nu har dislriktskontor. På

Prop. 1977/78:91                                                                   67

de minsta produktionsorterna kan det visa sig rationellt att i stället samar­beta med lokalradion eller med den regionala organisationen för TV. Även på orter där ljudradion väljer att upprätta distriktskontor bör samarbete i olika former kunna utvecklas beträffande lokaler, utrustning etc. Utred­ningen understryker att den nya ljudradioenheten måste organiseras så att distriktens självständighet inte blir mindre än vad som f. n. är fallet.

TV SochTV R skall enligt förslaget ersätta nuvarande TV I och T V 2. TV S skall svara för riksprogram i TV och ha produktionsresurser en­dast i Stockholm, medan TV R skall svara för riksprogram och regionala program i TV och förfoga över resurserna för TV-produktion utanför Stockholm. TV:s distriktsverksamhet förs i sin helhet till TV R och delas där upp på nio regioner. De två TV-enheterna bör enligt förslaget ha ett likartat programuppdrag men kommer med hänsyn till de olikartade orga­nisationerna all fullgöra uppdraget under skilda betingelser. En viktig frå­ga för företagsledningen blir att väga enheternas behov mot varandra.

Inom TV R bör regionerna få ungefär samma självständiga ställning som distrikten f.n. har. Av bl. a. kostnadsskäl utgår utredningen från att led­ningarna för TV-enhetema även framgent skall vara lokaliserade till Stockholm. I en reservation förordar ledamöterna Björck, Mattsson och Molin att ledningen för TV R förläggs lill Göteborg.

Centralredaktionen förutsätts upphöra och dess funktioner föras över på de nya programenheterna.

Enheten för utlandsprogram bör enligt utredningen infogas i Ijudradioenheten.

1 fråga om den nuvarande teknikenheten föreslår utredningen att de delar som arbetar med programproduktion förs över till resp. programen­het. Teknikenheten bör bestå men med reducerade uppgifter, bl. a. med övergripande ansvar för den tekniska kvaliteten och den tekniska utbild­ningen.

Remissyttrandena

Vissa remissinstanser ifrågasätter behovet och lämpligheten av om­fattande organisatoriska förändringar av Sveriges Radio.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner det inte motiverat med så stora och omvälvande ingrepp i Sveriges Radios organisation som utredningen föreslår. Det finns enligt länsstyrelsen inte tillräckligt starka skäl för att ri­va upp den organisation av Sveriges Radio som beslöts år 1966, och som numera hunnit vinna stabilitet och lämplig form. Länsstyrelsen anser att Sveriges Radio i första hand behöver en mer praktisk och realistisk lösning av företagets ekonomiska problem. Enligt länsstyrelsen överdriver utred­ningen de organisatoriska problemen.

Några remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Kalmar och Västernorr­lands län samt SAMI finner det mycket tveksamt att satsa på ett genomfö­rande av utredningens förslag till organisatoriska förändringar av Sveriges

Prop. 1977/78:91                                                                   68

Radio med tanke på de ekonomiska konsekvenserna av en sådan omorga­nisation.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller svårigheterna att på förhand avgöra vilken organisationsform som skulle vara den lämpligaste för Sveri­ges Radio med tanke på att det saknas inhemska jäinförelseobjekt och svå­righeterna att göra internationella jämförelser. Länsstyrelsen påpekar att ändrade organisationsformer säkeriigen kommer att medföra nya problem som inle kan förutses.

Även Sveriges Radio konstaterar att del är svårt att finna relevant un­derlag för analys av lämplig organisationsform för rundradion. Förelagels erfarenheter talar för att rundradion kan organiseras på olika sätt av vilka flera kan vara likvärdiga när det gäller att uppfylla olika mål för verksam­heten. Sveriges Radio betonar i delta sammanhang atl varje omorganisa­tion medför problem för produktionen, och atl detta i särskilt hög grad gäl­ler för ett programföretag som Sveriges Radio, som är så beroende av de enskilda medarbetarnas kreativa prestationer. Sveriges Radio erinrar om att den nuvarande organisationen existerat i endast åtta år och att det tog flera år att finna de samarbetsformer och administrativa rutiner som gör all organisationen numera fungerar tillfredsställande. Mot denna bakgrund framhåller Sveriges Radio att innan mer omfattande omorganisationer fö­retas bör det finnas garantier för atl den nya organisationen verkligen med­för avsedda fördelar. Möjligheten atl uppnå de önskade resultaten genom modifieringar av organisationen bör först prövas, understryker företaget.

KF anser att erfarenheterna av det nuvarande systemet för rundradio-verksamheten inte ger anledning till några förändringar av de grundläggan­de villkoren för rundradion. KF avstyrker de förändringar av organisatio­nen för Sveriges Radio som utredningen har föreslagit och förordar all den nuvarande organisationen bibehålls. Likartade synpunkter framförs av Pressens samarbetsnämnd samt av lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, som betonar att den nuvarande organisationen kan förbättras ulan en omfattande omorganisation.

LRF anser att Sveriges Radio i stort bör behålla sin nuvarande organisa­tion i avvaktan på att frågan åter aktualiseras i samband med att hela pro­blematiken på etermedieområdet inom en överskådlig framtid tas upp till behandling. SAF. Sveriges Grossistförbund, SHIO och Sveriges Industri­förbund anser att större organisatoriska förändringar bör anslå i avvaktan på ett ställningstagande till de altemativa organisationsformer för rundra­dioverksamheten som aktualiseras av den senaste utvecklingen inom eter­medietekniken. 1 syfte att möjliggöra ett sådant ställningstagande föreslår SAF m. fl. organisationer att det nuvarande radioavtalet föriängs med yt­terligare ett år.

Ett antal remissinstanser, bl. a. statens kulturråd, länsstyrelserna i Upp­sala och Kalmar län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, Klys och Sveriges författarförbund, understryker utredningens uppfattning atl ljudradion bör få en självständigare ställning inom Sveriges Radio.

Prop. 1977/78:91                                                                    69

Statens kulturråd, länsstyrelsen i Jämtlands län, FPU och Sveriges för­fattarförbund tillstyrker att ljudradion skall ha en egen distriktsor­ganisation, skild frånTV:s resp. lokalradions regionala organisation.

En majoritet av remissinstansema, bl. a. länsstyrelserna i Östergöt­lands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Västmanlands, Gävle­borgs och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsför­bundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Norrbottens journalistför­ening och Journalistklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö, avstyrker en egen distriktsorganisation för ljudradion. Genomgå­ende anförs att en sådan dubbelorganisation är överflödig och innebär ett dåligt resursulnytljande.

Landstingsförbundet ifrågasätter också lämpligheten av att i rådande samhällsekonomiska läge upprätta en parallell regional organisation. Knappa resurser i förening med önskemålet om en målmedveten satsning på regionala program talar enligt förbundet för atl frågan inte bör avgöras som utredningen föreslagit. Förbundet förordar alt några års erfarenhet av lokalradion avvaktas innan frågan prövas igen.

Sveriges Radio framhåller atl en uppdelning av distriklsverksamheten på radio och TV måste vägas mot de ekonomiska och programmässiga för­delar som en sammanhållen dislriktsorganisalion erbjuder.

Moderata kvinnoförbundet anser att regionindelningen för den föreslag­na TV R bör sammanfalla med distriktsindelningen för ljudradion.

Några remissinstanser, s&som länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands och Gävleborgs län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Sveriges Lokalradio, anser att en utbyggnad av lokalradion är att före­dra framför en särskild distriktsorganisation för ljudradion.

Utredningens förslag atl lokalradion övertar ljudradions di-striktskontor på de mindre produktionsorterna och att lokalradion där­vid kan anlitas för produktion av program för rikssändningar tillstyrks av statens kulturråd, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs och Gävleborgs län. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Lokalradio, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, FPU och ABF.

Länsstyrelsen i Blekinge län understryker vikten av att tillräckliga resur­ser ställs till lokalradioverksamhetens förfogande på de orter där lokalra­dion även ska producera program för rikssändningar.

Länsstyrelsen i Hallands län anser alt lokalradion i många sammanhang torde kunna överta en del av ljudradioverksamheten från de nuvarande di­strikten med tanke på den kännedom om lokala och regionala frågor som finns hos lokalradions medarbetare.

Angående utredningens uppfattning atl ljudradion bör utveckla ett tek­niskt och administrativt samarbete med lokalradion resp. TV R på de orter där ljudradion har egna distriktskontor, konstaterar Sveriges för­fattarförbund alt ett sådant samarbete förefaller rimligt, men att det inte

Prop. 1977/78: 91                                                                   70

får förhindra utvecklingen av ljudradions egen distriktsorganisation. Enligt förbundets bedömning är det avgörande villkoret för att en sådan utveck­ling ska komma till stånd, att tillräckliga personella resurser avsätts för ljudradions dislriktsorganisation.

Ett antal remissinstanser, som avstyrker förslaget om en särskild di­striktsorganisation för ljudradion, anser att ett samarbete mellan ljudra­dion och lokalradion kan drivas längre än vad utredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att lokalradion bör ges viktiga uppgifter för den regionala produktionen av ljudradioprogram. Därtill ifrå­gasätter länsstyrelsen om inte lokalradion på sikt kan överta hela an­svaret för den regionala och lokala programproduktionen för rikssänd­ningar inom ljudradion.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att ljudradions distriktsorga­nisation slopas och att dess arbetsuppgifter övertas av lokalradion. Större ekonomiska resurser måste ställas till lokalradions förfogande.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet förordar att lokal­radion byggs ut, så att den även kan producera program för ljudradions rikssändningar,

Sveriges Lokalradio ställer sig mycket positiv till utredningens förslag om riksproduktion inom lokalradions ram. Som skäl för en sådan verksam­het anför företagel bl. a. att lokalradion har ett tätare fältnät än Sveriges Radios distrikt och förfogar över en lättrörlig teknik. Om lokalradion får överta distriktsproduktionen av ljudradioprogram, skulle den samhälls­ekonomiskt ofördelaktiga dubbeltäckningen av länen dessutom undvikas. En förutsättning för produktion av riksprogram inom lokalradion är att lo­kalradion ges avsevärt ökade resurser. Ett oavvisligt villkor för sådana ut­ökade uppgifter för lokalradion är emellertid att ett framtida övertagande av riksproduktionen inte äventyrar lokalradions forlsalla etablering, dess egenart och självständighet, understryker Sveriges Lokalradio.

Under förutsättning att lokalradion tillförs väsentligt ökade resurser, bör det enligt ABF vara möjligt alt till lokalradion överföra flertalet av de upp­gifter som distriktsorganisationen för ljudradions riksprogram har. En så­dan lösning skulle innebära en förstärkning och stimulans för lokalradion och begränsa kostnaderna för Sveriges Radios dislriktsorganisalion, fram­håller ABF.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till en medverkan från lo­kalradions sida i produktionen av riksprogram.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner utredningens förslag orealis­tiskt med hänsyn till lokalradions knappa personella resurser. Länsstyrel­sen understryker att lokalradion bör ges ökade resurser för atl möjliggöra fler och bättre program av lokal och regional art, vilket inle utesluter att vissa lokalradioproduklioner kan visa sig vara av intresse också för riks­programmen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att frågorna rörande lokalradions

Prop. 1977/78:91

71

samarbete med ljudradions distriktsverksamhet är otillräckligt belysta och förordar alt de ytterligare utreds. Länsstyrelsen finner den lämpligaste lösningen vara att ljudradion samarbetar med TV för rikssändningar och att lokalradion inriktar sig på sändningar inom sitt eget område. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör lokalradion endast undanlagsvis bidra med nyhetsinslag i riksprogrammen.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att en eventuell medverkan från lokalradions sida i ljudradions riksprogram bör ske likformigt över hela landet och förordar att frågan om lokalradions förhållande till ljudra­dions distriktsverksamhet närmare belyses innan några principiella beslut fattas i frågan. Länsstyrelsen ifrågasätter också om lokalradion ska ges uppgifter inom riksradion innan verksamheten stabiliserats och utvärde­rats.

Journalistklubben vid Sveriges Radio/Radio Malmöhus i Malmö under­stryker utredningens uppfattning att programenheten för ljudradio även fortsättningsvis bör svara för riksprogrammen i radion. Klubben konstate­rar att det vore ödesdigert att ändra inriktning och målsättning för lokalra­dion, innan dess verksamhet kommit i gång i hela landet.

I syfte all hävda distriktens självständighet inom ljudra­dioenheten förordar utredningen all distrikten tillförsäkras samma ställning som redaktionerna nu har. Denna uppfattning delas av sta­tens kulturråd och Svenska kommunförbundet. Norrbottens journalistför­ening tillägger att ljudradions organisatoriska ledning också bör innehålla företrädare för ljudradioproduktionen i regionema.

Utredningens förslag, att enheten för ut lands programmen i framti­den integreras i ljudradioenheten, avstyrks av länsstyrelsen i Älvsborgs län och Sveriges Radio.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län menar att enheten för ullandsprogrammen bör bestå som en självständig enhet med tanke på dess specifika verksam­het och med hänsyn till att verksamheten är skattefinansierad. Sveriges Radio påpekar att frågan om ullandsprogramenhetens medverkan i ljudra­dions programpolitiska och övriga professionella diskussion inte gäller en­hetens organisatoriska placering. Det är snarare en fråga om de ömsesidiga åtaganden och kontaktvägar som utvecklas mellan enheten för utlandspro­grammen och övriga programenheter å ena sidan och centrala förelagsin-slanser å den andra sidan. Sveriges Radio kommer att eftersträva alt per­sonalen inom enheten för utlandsprogrammen i större utsträckning får möjlighet att delta i arrangemang av betydelse för programarbetet. De av utredningen framförda önskemålen kan således tillgodoses utan organisa­toriska förändringar varför utlandsprogrammen bör beslå som en själv­ständig enhet.

Utredningens förslag att dela upp televisionens nuvarande programverk­samhet inom TV I och TV 2 på två nya programenheter, TV Roch TV S, avstyrks av majoriteten av remissinstanserna. Hit hör statskonto-

Prop. 1977/78:91                                                                    72

ret, RRV, statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Söderman­lands, Östergötlands, Kalmar, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämt­lands län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska filminstitutet, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF. Kooperativa kvinnogillesförbundet, LO, LRF, SACOISR, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges riksidrottsförbund, TCO, Svenska handelskammarförbundet, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, FPU, CUF, Folkpartiets kvinnoför­bund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund, ABF, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Sve­riges folkpensionärers riksförbund, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sve­riges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare, Svenska musiker­förbundet. Svenska teaterförbundet, SAMI, Norrbottens journalistför­ening. Svenska civilekonomföreningen och NBV.

Genomgående ifrågasätter man förslagets organisatoriska fördelar och decentraliseringseffekter.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar t. ex. all utredningens lös­ningar på organisationsproblemen inte är särskilt genomgripande eller följdriktiga i förhållande till principuttalanden och målformuleringar och atl förslagets decentraliseringseffekler är blygsamma. Folkets husför­eningarnas riksorganisation anser att de riktlinjer som utredningen angivit för den föreslagna nya organisationen bäst motsvaras av förhållandena inom den nuvarande organisationen. Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län samt Sveriges författarförbund menar att utredningen inte framlagt vägande skäl för alt en ökad regional produktion inte skulle kunna genomföras inom nuvarande organisation.

Sveriges Radio framhåller atl de fördelar som utredningen anfört för sitt förslag, nämligen ökad samordning av distriklsverksamheten och ökat di­striktsinflytande över sändningsbesluten, inte kräver en så omfattande or­ganisationsförändring som TV R skulle innebära.

En\'\g,i statskontorets uppfattning är radioulredningens förslag i fråga om den regionala verksamheten huvudsakligen regionalpolitiskt motiverade. Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att genomföra sådana satsningar inom rundradioverksamheten och att finansiera dem med mottagaravgif­ter. En regionalpolitiskt betingad merkostnad borde enligt statskontorets mening i stället finansieras genom särskilda statsanslag.

Uppfattningen att förslaget om TV S och TV R inte innebär några orga­nisatoriska fördelar framförs också av bl. a. statens kuUurråd och SACOISR, som finner förslaget till ny kanalorganisalion vara en konstlad form av decentralisering. FPU anser däremot att förslaget innebär ett slags decentralisering, men ingen maktspridning, eftersom organisationens tyngdpunkt kommer att ligga kvar i Stockholm. Sveriges Radio understryker alt bildandet av TV S skulle medföra av-

Prop. 1977/78:91                                                                    73

sevärda omställningsproblem. Sveriges Radio finner det synnerligen ora­tionellt atl bryta upp de arbetsgrupper som växt fram sedan införandet av tvåkanalsystemet. Om TV S/TV R-förslaget genomfördes skulle pro­gramproduktionen, enligt Sveriges Radios bedömning, komma att lida ska­da under lång tid. Liknande synpunkter framförs av Norrbottens journa­listförening.

Åtskilliga remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Jämtlands län, KF, Sveriges riksidrottsförbund och lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar anser atl den av utredningen föreslagna omorganisationen kommer all bli myckel kostnadskrävande och ta lång tid att genomföra.

Ett antal remissinstanser, såsom statens kulturråd, länsstyrelsen i Sö­dermanlands län och Landstingsförbundet, framhåller att den föreslagna kanalorganisalionen skulle medföra stora planerings- och samordnings­problem. Kulturrådet menar att ett införande av TV R innebär avsevärda svårigheter och omfattande administrativt arbete. De fortlöpande avgöran­dena av resursfördelningen mellan programenheterna, som åsyftar att ska­pa likvärdiga förutsättningar, kan också medföra risker för konflikter ka­nalerna emellan.

Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län saml Sveriges Radio fram­håller all distriktens nuvarande självständiga ställning kan komma atl minska i TV R, genom atl de skulle inordnas under en central enhetsled­ning. Genom TV R får distrikten endast möjlighet att placera sina program i en kanal mot nuvarande två. Även detta innebär en minskad rörelsefrihet för distrikten. I samma riktning uttalar sig LO, LRF, FPU och Folkpartiets kvinnoförbund.

Ett antal remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Älvsborgs län. Landstingsförbundet och Folkpartiets kvinno­förbund, menar atl en kanaluppdelning enligt TV S/TV R innebär atl kon­kurrensen mellan kanalerna upphör eftersom en förutsättning för en sådan konkurrens är atl programenheterna arbetar under samma villkor och med samma inriktning.

Flertalet remissinstanser ifrågasätter också om några programmässiga fördelar står att vinna på en uppdelning av programverksamheten på TV R och TV S.

Statskontoret konstaterar alt den föreslagna ökningen av den regionala programproduktionen och TV R knappast kommer alt leda till några påtag­liga förbättringar för publikens del. Administrativa förändringar som skulle kunna medföra en ökad mångsidighet motverkas av kraven på ökad plane­ring och samordning.

För att åstadkomma en ökning av andelen regionalt producerade pro­gram behövs i första hand förstärkta ekonomiska och personella resurser, inte organisatoriska förändringar, framhåller länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län. 1 samma riktning uttalar sigven-

Prop. 1977/78:91                                                                    74

ges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare, Svenska teaterför­bundet och SAMI.

Många remissinstanser framhåller som en nackdel med en kanaluppdel­ning enligt utredningens förslag, atl det skapas en konstlad motsättning mellan Stockholm och landet i övrigt. Det kan bli svårt atl undvika atl den ena kanalen får karaktär av landsortskanal och den andra av Stockholms­kanal, vilket enligt Sveriges författarförbund skulle kunna innebära en ut­veckling mot en olycklig spaltning av de tittarkategorier som resp. kanal når. Detta skulle strida mot målsättningen med ett likarlat programupp­drag. Länsstyrelsen i Östergötlands län uttrycker farhågor för att Stock­holms dominerande ställning inom programverksamheten skulle komma att permanentas inom ett system med TV S och TV R. Det finns enligt länsstyrelsen risk för att TV S uteslutande hämtar sitt material från källor i Stockholmsområdet.

Ett flertal remissinstanser, däribland Svenska kommunförbundet, Fol­kets husföreningarnas riksorganisation, LO och Sveriges författarför­bund, uttrycker farhågor för atl TV R kan bli en andrahandskanal med mindre möjligheter än TV S alt fullfölja sitt programuppdrag.

Landstingsförbundet finner det diskutabelt om en profilering som utgår från att program framställs regionalt leder till det önskade målet om en ökad mångsidighet i programutbudet. Enligt förbundets uppfattning finns det risk för atl de regionalt producerade programmen blir ett andrahands-val, som kommer i fråga endast när andra och bättre altemativ saknas.

Remissopinionen förordar i stället genomgående en lösning, där en ökad andel regionalt producerade program fördelas på de båda nuvarande kana-lema. Denna uppfattning framförs av statskontoret, statens kulturråd, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävle­borgs och Jämtlands län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbun­det, Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, SACOISR, Sveriges riksidrottsförbund. Svenska handelskammarförbun­det, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoför­bund, ABF, Sveriges folkpensionärers riksförbund. Pressens samarbets­nämnd, Klys, Sveriges författarförbund och Norrbottens journalistför­ening.

Statens kulturråd och Svenska kommunförbundet understryker atl den regionala produktionen för riksprogrammen bör vara integrerad med övri­ga riksprogram. FPU och Folkpartiets kvinnoförbund poängterar att de bå­da TV-programenheterna bör arbeta efter samma regler.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att sändning av regionall pro­ducerade program i de båda nuvarande kanalerna ökar distriktens möjlig­heter till bredd och mångfald i produktionen, vilket länsstyrelsen anser lämpligare än specialisering.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som avstyrker förslaget om TV S/TV R, har i och för sig intet att erinra mot en uppspaltning av televisionens ka-

Prop. 1977/78:91                                                                   75

naler på en rikskanal och en regional kanal, under förutsättning att den re­gionala kanalen samordnas med radions verksamhet, vad avser såväl orga­nisation som distriktsindelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den mest angelägna uppgiften f. n. är att åstadkomma en omfattande decentralisering av programproduk­tionen. Enligt länsstyrelsens bedömning kräver en sådan decentralisering endast vissa begränsade modifieringar av den nuvarande organisationen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar all de regionala programdistrik­ten ges ell ökat inflytande och ansvar i fråga om programverksamheten inom ramen för det nuvarande systemet. Enligt länsstyrelsens uppfattning förutsätter en sådan lösning en avsevärd samverkan och planering mellan programenheterna och distrikten.

Sveriges Radio framför likartade synpunkter och förordar en utveckling av nuvarande organisation som ger ökat inflytande och ökad självständig­het för distrikten. Den viktigaste förutsättningen för att distrikten ska få en stark ställning är deras möjligheter atl bedriva en omfattande produktion av god kvalitet (3.2.3).

Några remissinstanser diskuterar andra organisationsalternativ för TV.

Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges författarförbund fram­håller att kanalkonkurrensen inom Sveriges Radios nuvarande organisa­tion medfört en rad nackdelar för publiken. Svenska kvinnors vänsterför­bund föreslår därför en lösning där de olika produktionsenheterna inte är bundna till en speciell kanal. De nuvarande programredaktionerna kan be­hållas, men sändningstider och sändningskanal ska avgöras av en koordi­nationsenhet, som är fristående från de olika redaktionerna. Också Förfat­tarförbundet anser att produktionsenheterna/redaktionernas starka knyt­ning till en viss TV-kanal bör omprövas. Utvecklingen av de två TV-kana-lerna måste gå mot ökad samordning och mindre konkurrens med bibehål­len integritet i programproduktionen.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, som i ett gemensamt yttrande förkastar förslaget om TV S/TV R, anser atl en i och för sig befogad reform av Sveriges Radio bör syfta lill en höjd kva­litet på programproduktionen samt därigenom tillgodose konsumentenias önskemål i ökad utsträckning. Del väsentliga är inte var i riket program­men produceras, ulan alt de produceras av flera programbolag som har möjlighet att konkurrera med varandra om program för olika TV-kanaler och andra avnämare.

De remissinstanser, som ansluter sig till utredningens förslag om en omstrukturering av TV:s nuvarande kanaler till TV S och TV R, är länsstyrelserna i Uppsala, Hallands och Göteborgs och Bohus län. Svens­ka kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, MUF, Moderata kvinno­förbundet, Centerns kvinnoförbund och KDS.

Länsstyrelsen i Uppsala län vill starkt understryka behovet av alt Sveri-

Prop. 1977/78:91                                                                    76

ges Radio omorganiseras på ett sådant sätt att den regionala organisatio­nen får ökade resurser och en självständigare ställning än f. n.

Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd framhåller i ett ge­mensamt yttrande att konkurrensaspekten bör ges en minskad betydelse för programenheternas verksamhet och atl en spridning av beslutanderät­ten i programfrågor bör eftersträvas. Fördelen med utredningens förslag är enligt råden att det skapar en garanti för en sådan utbyggnad av distrikten att de uppnår jämställdhet med Stockholm inom en sjuårsperiod. Den före­slagna omorganisationen av Sveriges Radio medför dessutom ett närman­de mellan programenheter och driflsteknik, vilket centralrådet och frikyr­korådet anser innebära ett planeringsansvar för distrikten, som medför en naturlig profilering som alternativ till nuvarande kanalkonkurrens.

MUF tillstyrker förslaget om inrättandet av TV S och TV R med moti­veringen att en decentralisering av programproduktionen bidrar till att öka mångfalden i programutbudet.

Reservanternas förslag att ledningen för TV R förläggs till Gö­teborg avstyrks av länsstyrelserna i Södermanlands och Älvsborgs län. Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, LO, SACOISR. TCO och ABF.

Länsstyrelserna i HaUands samt Göteborgs och Bohus län, MUF, Mo­derata kvinnoförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund. Centerns kvinnoför­bund och KDS tillstyrker reservanternas förslag om utflyttning av ledning­en för TV R till Göteborg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker värdet av en ut-lokalisering av ledningen för den ena av TV:s programenheter till Göte­borg, oavsett om en kanaluppdelning enligt förslaget om TV R/TV S ge­nomförs eller ej. Länsstyrelsen menar nämligen att den miljö i vilken den administrativa ledningen befinner sig kan vara av viss betydelse för pro­gramproduktionens innehåll.

MUF anser att en lokalisering av TV R:s ledning lill Göteborg skulle öka kanalernas oberoende av varandra, medan Moderata kvinnoförbundet ser en ullokalisering som ett första steg mot en önskvärd decentralisering av Sveriges Radios verksamhet.

Folkpartiets kvinnoförbund ser en stor fara i att de flesta beslutsfattare är samlade i ett och samma hus i Stockholm och förordar ett fortsatt över­vägande av en utflyttning av ledningen för den ena TV-kanalen.

3.2.5 Regional indelning för TV

Utredningen

Utredningen föreslår att antalet TV-regioner och den regionala indel­ningen skall fastställas av statsmakterna och inte som f. n. av Sveriges Ra­dio. Skälet härtill är förslaget om TV R.

Prop, 1977/78:91                                                                   77

TV föreslås få nio regioner. Utredningen har vid utformningen av förslaget tagit stor hänsyn till nuvarande distriktsindelning och till vilka or­ter som f. n. har resurser för TV-produktion och TV-sändningar. Två orter med dislriktskontor, nämligen Växjö och Karlstad, föreslås ingå i Södra resp. Västra regionen som fasta produktionsorter.

Utredningen framhåller att det främst är av kostnadsskäl som antalet TV-regioner begränsas till nio. Avgörande har varit områdets lämplighet för regionala TV-sändningar. Utredningen konstaterar atl förslaget till re­gionindelning har brister när det gäller sydöstra Sverige och Västsverige. Inför en senare avtalsperiod bör därför en ökning av antalet TV-regioner övervägas.

1 ett särskilt yttrande föreslår ledamoten Björck ytteriigare en region be­stående av de tre Smålandslänen och Blekinge, med Växjö som huvudort.

Remissyttrandena

Flera remissinstanser avstyrker utredningens förslag om en begräns­ning av antalet regionertill nio och förordar att nuvarande indelning med elva distrikt bibehålls.

Televerket konstaterar att den nuvarande försöksverksamheten med re­gionala TV-sändningar uppvisar stora mottagningsproblem på grund av bristande överensstämmelse mellan regiongränser och sändarnas täck­ningsområden. Med anledning av utredningens förslag att i framtiden inrät­ta flera regioner utöver de föreslagna nio, framhåller televerket vikten av att regionindelningen inte ändras för ofta, med tanke på de merkostnader som uppkommer på distributionssidan och de tekniska ölägenheter som drabbar allmänheten. Televerket påpekar också att kostnaderna för en komplettering av distributionsnätet eventuellt kan bli lägre om en regionin­delning omfattande elva regioner genomförs redan från början.

Sveriges Radio delar utredningens uppfattning att regional-TV bör byg­gas ut till atl omfatta hela landet. Företaget finner det dock inte motiverat att minska det antal distrikt som nu finns. Sveriges Radio erinrar om utred­ningens bedömning att den föreslagna indelningen i nio regioner medför oformligheler och att den i ett senare skede i vilket fall bör kompletteras med ytterligare två regioner som ungefärligen motsvarar två av de nuva­rande självständiga distrikten. Sveriges Radio föreslår i stället att regionala TV-sändningar under avtalsperioden byggs ul i elva områden. De nuvaran­de Smålands- och Värmlandsdislriklen bör i en sådan regional indelning bestå som självständiga områden.

Även CUF avstyrker förslaget om en begränsning av nuvarande antal TV-distrikl. Förbundet framhåller det olämpliga i att utifrån kortsiktiga ekonomiska överväganden förändra en väl fungerande distriktsindelning.

Vissa remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Kristianstads, Väst­manlands och Norrbottens län saml Moderata kvinnoförbundet, ser stora fördelar med gemensamma distrikt för ljudradion och TV och föror-

Prop. 1977/78: 91                                                                   78

dar att indelningen av TV-regionerna sammanfaller med ljudradions di-slriktsindelning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och Landstingsförbundet förordar atl den regionala indelningen baseras på sammanhållna län som komponenter i de olika regionerna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län understryker dess­utom vikten av att den regionala organisationen knyts till länen på så sätt att de enskilda länen bildar självständiga distrikt.

Utredningens förslag att den Södra regionen förutom Blekinge, Kris-lianstads och Malmöhus län dessutom skall omfatta Kronobergs län, till­styrks av länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län.

Utredningens förslagomen uppdelning av det nuvarande Små­landsdistriktet så att Kronobergs län tillsammans med Blekinge län förs till den Södra regionen, medan Jönköpings och Kalmar län förs lill den Östra regionen, avstyrks av statens industriverk, länsstyrelserna i Jönkö­pings, Kronobergs och Kalmar län. Svenska ungdomsringen för bygdekul­tur och KDS. Flera av dessa remissinstanser ansluter sig lill del förslag som framlagts av ledamoten Björck i ett särskilt yttrande till utrednings­förslaget, nämligen all de tre Smålandslänen tillsammans med Ble­kinge län bör bilda en TV-region.

Statens industriverk framhåller att de tre Smålandslänen i bl. a. regiona­la och industripolitiska sammanhang ulgör en naturlig enhet med traditio­nellt samarbete och välutvecklade kommunikationer. En uppdelning av Smålandslegionen i enlighet med utredningens förslag vore enligl industri­verket en olycklig lösning. Verket förordar i stället att Smålandsdistriktet tillsammans med Blekinge län bildaren TV-region med Växjö som huvud­ort.

Norrköpings kommun delar utredningens tveksamhet inför den föreslag­na omfattningen av den Östra regionen. Kommunstyrelsen framhåller att Norrköping har ett naturiigt näringsgeografiskt omland bestående av Östergötlands, södra Södermanlands och norra Kalmar län och förordar att det nuvarande Östra distriktet tillsammans med Gotlands län bildar en egen radio- och TV-region.

Länsstyrelsen I Jönköpings län anser att indelningen av landet i TV-regioner bör anpassas till en redan existerande regionindelning. Länssty­relsen konstaterar att utredningens förslag till regionindelning innebär att bl. a. Smålandsdistriktet bryts sönder och en ny områdesindelning skapas med ett sådant val av huvudorter att den nuvarande distriktsorganisatio­nen inte kan bibehållas.

Länsstyrelsen ställer sig tveksam till lämpligheten av den föreslagna Östra regionen med Norrköping som huvudort. Det stora befolkningsun­derlaget i den Östra regionen och det långa avståndet mellan huvudorten och de södra delarna av Jönköpings och Kalmar län kan medföra att intres­segemenskapen och lokalkännedomen blir bristfällig inom regionen och att programproduktionen eftersatts i ytterområdena.

Prop. 1977/78:91                                                                    79

Jönköpings och Gisluveds kommuner anser att det vore olyckligt att splittra upp den regionalpolitiska och kulturella samhöiighet som råder mellan de tre Smålandslänen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län vänder sig bestämt mot utredningens förslag att dela upp de tre Smålandslänen pä tvä olika regioner och argu­menterar ulföriigt för att Smålandslänen tillsammans med Blekinge län bör bilda en TV-region, Ljungby och Vä.xjö kommuner understryker att Små­land utgör en väl sammanhållen enhet, såväl näringsgeografiskt som kultu­rellt, och tillägger att den föreslagna regionindelningen skulle medföra stora avstånd från Småland till regionhuvudorterna Norrköping och Malmö. Växjö kommun framhåller också att det förekommer ett nära sam­arbete mellan Smålandslänen och Blekinge.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det nuvarande Smålandsdi­striktet hävdat sig framgångsrikt i jämförelse med övriga distrikt, vad av­ser såväl radio- som TV-produktion. Länsstyrelsen föreslår att det nuva­rande Smålandsdistriktet tillsammans med Radio Kalmars hela område bil­dar en TV-region. 1 en sådan region bör enligt länsstyrelsens mening Kal­mar vara huvudort, bl. a. med tanke på stadens anknytning till Öland och dess belägenhet vid den för området gemensamma kusten.

Kalmar kommun tillbakavisar del av ledamoten Björck framförda för­slaget alt Växjö skulle bli huvudort i en region omfattande de tre Små­landslänen och Blekinge och föreslår att Jönköping och Kalmar utses till fasta produktionsorter vid nästa utbyggnad av TV-verksamheten utanför Stockholm. Som skäl för denna ståndpunkt anför kommunstyrelsen att Smålandslänen trots ett traditionellt samarbete inte utgör en naturlig enhet och att både Jönköping och Kalmar genom beslut av statsmakterna utsetts att mottaga omlokaliserade verk och därför bör bli föremål för en konsek­vent satsning även i fråga om massmedier.

Sveriges Radio tar i sitt remissyttrande inte ställning till den närmare in­delningen av TV-distrikten. Det bör enligt Sveriges Radio ankomma på fö­retaget att fastställa en sådan indelning. Den nuvarande distriktsindelning­en bör enligt företagets mening kunna gälla även fortsättningsvis. Sveriges Radio påpekar dock att frågan om att innefatta Blekinge län i en region till­sammans med de tre Smålandslänen och frågan om Gotland skall ingå i det Östra distriktet eller, som utredningen föreslår, bli en del av TV-region Stockholm bör övervägas närmare. En annan fråga som kan fordra närma­re granskning är huruvida Växjö eller Norrköping skall svara för program­men i Kalmar läns norra del.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna Västra regio­nen är alltför omfattande och heterogen för att kunna motsvara önskemå­len om en decentraliserad programverksamhet. Länsstyrelsen förordar att frågan om en delning av regionen i en sydlig och nordlig del ytterligare övervägs. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att den Västra regionen skulle

Prop. 1977/78:91                                                                    80

bli landels största ur befolkningssynpunkt och att det finns stor risk att de län som ingår i regionen inte i tillräcklig oinfattning får utrymme för egna inslag i programproduktionen. Det är enligl länsstyrelsens uppfattning dessutom uppenbart att programverksamheten i den föreslagna Västra re­gionen skulle komma all koncentreras till Göteborg av både tekniska och ekonomiska skäl. Länsstyrelsen föreslår därför att den uppdelning av re­gionen, som utredningen anser bör anstå till en senare avtalsperiod, bör fö­retas redan från början. Vid en uppdelning av den Västra regionen i en nordlig och en sydlig del, bör Karistad bli huvudort i den nordliga delen, anser länsstyrelsen. Även KDS förordar att Värmland bildar en egen TV-region.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ansluter sig lill utredningens förslag och överväganden rörande den Västra regionen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att de goda erfarenheterna av ett gemensamt radiodistrikt för Gävleborgs, Västernorrlands och Jämt­lands län talar för att Gävleborgs län också bör ingå i TV-regionen för Nedre Norrland.

I det fall beslut fattas om inrättandet av en regionindelning med läns-övergripande regioner, förordar länsstyrelsen i Gävleborgs län att Gävle­borgs och Kopparbergs län bildar en region.

Sundsvalls kommun föreslår att även Gävleborgs län tillförs den före­slagna Nedre Norrlandsregionen.

Örnsköldsviks kommun anser att den föreslagna Nedre Norrlandsregio­nen kan få svårigheter att arbeta och utvecklas om fördelningen av resur­ser utgår från regionernas befolkningstal. Kommunstyrelsen förordar där­för att en för alla regioner lika stor basresurs får bilda stomme i budgeten och att del övriga anslaget till resp. region styrs av andra faktorer, såsom befolkningstal.

Skellefteå kommun understryker värdet av att Västerbotten tillåls bilda en egen TV-region i enlighet med utredningens förslag.

3.2.6 Regionala publikråd

Utredningen

Utredningen framhåller i flera sammanhang vikten av att rundradion på olika sätt vidgar sina kontakter med publiken. Förutom den kontakt mellan allmänheten, skilda publikgrupper och Sveriges Radio, vilken sker genom del dagliga programarbetet (3.3.7) finner utredningen det motiverat att vis­sa kontakter sker på ett mer organiserat och formaliserat sätt och föreslår att bolagsstämman skall utnyttjas som ett kontaktorgan i programfrågor (3.2.8). Enligt utredningens mening är det också angeläget att kontaktverk­samheten får god spridning såväl geografiskt som hierarkiskt. Utredningen föreslår därför att ett antal regionala publikråd inrättas för att funge­ra som kontaktorgan med rådgivande uppgifter rörande programverksam-

Prop. 1977/78:91                                                                    8'

heten. Publikråden, som föreslås vara nio till antalet, bör till att börja med ha karaktären av försöksverksamhet, som utvärderas efter tre år. Karaktä­ren av försöksverksamhet bör, enligt utredningen, markeras genom att de olika publikråden ges något skiftande utformning, arbetssätt och uppgifter.

Publikråden skall ha till uppgift att lämna synpunkter på programmen och på programplanerna. De bör endast ha en rådgivande funktion och inga befogenheter att fatta beslut som rör programverksamheten, dess pla­nering och genomförande. Publikråden föreslås vidare få så stora egna ekonomiska och personella resurser att de kan beställa undersökningar och själva besluta om omfattningen av diskussionsunderiag och liknande och i sådana frågor inte vara hänvisade enbart till de bedömningar som görs av Sveriges Radio.

Publikråden föreslås bestå av 15 ledamöter, vilka bör utses av Sveriges Radios styrelse efter nominering från olika inbjudna föreningar och organi­sationer med verksamhet i regionen. Utredningen föreslår att mandattiden för rådens ledamöter skiill vara tre år samt alt publikråden successivt bör förnyas.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget om regionala publikråd. Hit hör hovrätten över Skåne och Blekinge, statens kulturråd, statens ung­domsråd, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Got­lands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Västmanlands. Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län. Svenska kommunför­bundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, Kooperativa kvinnogiUesförbundet, LO, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, SACOISR, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges riksidrottsförbund, TCO, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, MUF, FPU, CUF, Svenska kvinnors vänsterförbund, ABF, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Verdandi, Rädda barnens riksförbund, Rik.sfärbiindet Hem och Skota, Pressens samarbetsnämnd, TT, Klys, Sve­riges författarförbund. Svenska musikerförbundet, SAMI, Norrbottens journalistförening, NBV, Nykterhetsrörelsens landsförbund och Journa­listklubben vid Sveriges RadiolRadio Malmöhus i Malmö.

1 allmänhet anges som skäl för avstyrkandet att det föreligger risk för att en stor byråkratisk apparat byggs upp, utan att kontakterna med publiken nämnvärt förbättras. Vidare anförs betänkligheter mot att publikråden ges rätt att kalla enskilda programmedarbetare till sina sammanträden och man anser att det finns en klar risk för efterhandsgranskning, vid sidan av radio­nämnden. Vidare anses det atl förslaget kan komma att få allvarliga konse­kvenser för programinnehållet. Producenterna kan t. ex. komma atl bli benägna att undvika allt som är kontroversiellt och i stället uteslutande äg­na sig åt atl göra ofarliga program.

6 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

Prop. 1977/78: 91                                                                   82

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att det inte kan anses själv­klart, att ledamöterna i råden skall nomineras från enbart vissa föreningar och organisationer. En stor del av Sveriges Radios publik torde nämligen stå utanför sådana sammanslutningar. I stället bör råden vara representati­va för hela Sveriges Radios publik. Hovrätten invänder även mot all före­taget skall utse rådens ledamöter. För atl råden på ett meningsfullt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter, måste de inta en fri ställning till Sveri­ges Radio. Liknande åsikter framför bl. a. FPU.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund an­ser i sitt gemensamma yttrande att publikråden bör göras representativa för hela befolkningen, t. ex. genom slumpurval. Organisationerna kritise­rar även förslaget för att det splittrar makt och ansvar genom att publikrå­dens bedömningar inte automatiskt bekräftas av programföretagets styrel­se.

Sveriges Radio menar att publikrådens uppgift att diskutera planerna för programverksamheten skulle kunna uppfattas som en förhandsgranskning av programutbudet. Detta skulle knappast främja den öppenhet i relatio­nerna mellan rundradion och publiken som är målet för kontaktverksam­heten.

Sveriges Lokalradio framför bl. a. att, eftersom del finns flera lokalra­diostationer inom varje region det föreligger risk atl publikråden koncen­trerar sig på en enda station i stället för att granska hela verksamheten.

De remissinstanser som avstyrkt de regionala publikråden är i allmänhet angelägna om att poängtera rundradions behov av en omfattande och ut­ökad kontaktverksamhet för att få till stånd en dialog med publiken. Sta­tens kulturråd föreslåratt kontakterna med allmänheten kan ske genom ut­veckling av de publik fora som Sveriges Radio har arrangerat och ge­nom program konferenser med folkrörelseorganisalioner och andra. Liknande synpunkter framförs även av statens ungdomsråd, länsstyrelser­na i Kronobergs, Malmöhus och Västmanlands län. Svenska kommunför­bundet. Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, LO, LRF, Sveri­ges nykterhetssällskaps representantförsamling, Sveriges riksidrottsför­bund, TCO, CUF, ABF, Klys, Sveriges författarförbund. Svenska musi­kerförbundet, SAMI, NBV samt Nykterhetsrörelsens landsförbund. Pres­sens samarbetsnämnd och Sveriges författarförbund framhåller även att det bör åvila Sveriges Radio självt att finna formerna för atl stärka förhål­landet till publiken.

Sveriges Radio är ense med utredningen om att publikkontakterna bör förbättras liksom att de viktigaste kontakterna mellan publiken och Sveri­ges Radios medarbetare är och förblir de som förekommer i direkt anslut­ning till det dagliga programarbetet, en åsikt som även Norrbottens journa­listförening framför. Sveriges Radio anser dock alt dessa kontakter bör kombineras med formella, institutionaliserade och mer informella kontak­ter på olika nivåer. Därvid pekar Sveriges Radio bl. a. på alt bolagsstäm-

Prop. 1977/78:91                                                                   «3

man (se 3.2.8) i enlighet med utredningens förslag kan utvecklas till ett centralt forum för programdebatt. Vidare bör publikfora och de kontakter med organisationer, näringsliv och skolor som anordnas i anslutning till publikträffarna utvecklas ytteriigare.

FPU vill åstadkomma programråd, t. ex. genom stormöten på olika håll i landet, genom slumpvis inbjudan av ell antal personer på olika orter. Där­med uppnås en bred folkkontakt.

Till de remissinstanser som tillstyrker de av radioutredningen föreslagna regionala publikråden hör länsstyrelserna i Stockholms. Jönköpings. Gö­teborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Jämtlands län. Folkpar­tiets kvinnoförbund, TBV, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges folkpen­sionärers riksförbund, DHR, Hörselfrämjandets riksförbund och KDS.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hälsar med tillfredsställelse de föreslagna publikråden såsom en möjlighet för representanter för radio- och TV-publiken att utöva inflytande på principerna för programverksamhe­ten. Eftersom rundradion är ett monopolföretag kan det inte vara enskilda funktionärers ensak att bestämma över inriktningen av programverksam­heten. Publikråden är tänkta att enbart ha rådgivande funktion. Därför me­nar länsstyrelsen, att råden ej heller innebär någon konflikt med de berör­da funktionärernas integritet. När det gäller frågan om ledamöternas repre­sentativitet vill länsstyrelsen att man överväger att råden får väljas av ve­derbörande landsting - i stället för av Sveriges Radios styrelse.

Länsstyrelsens bedömning av integritetsfrågan delas av DHR, som dess­utom gärna vill ta fasta på radioutredningens förslag att handikapporgani­sationerna skall vara representerade i publikråden. Detta framförs även i Hörselfrämjandets riksförbunds remissvar.

Folkpartiets kvinnoförbund menar att det är viktigt att en dialog kommer till stånd mellan publik och programansvariga. Publikråden kan därvid fun­gera som kanal.

Några av de remissinstanser, som tillstyrkt en försöksverksamhet med regionala publikråd, diskuterar vissa principiella och praktiska frågor i an­slutning till rådens arbete.

Regionala publikråd bör enligt länsstyrelsen i Stockholms län på ett bätt­re sätt än nu balansera olika intressen i samhället, förutsatt att de ges ett tillräckligt inflytande på verksamheten. Råden bör huvudsakligen vara ett organ för meningsutbyte och bör givelvis arbeta med utgångspunkt från programarbetarnas journalistiska integritet. En viktig förutsättning är en­ligt länsstyrelsen, atl publikråden ges en bred förankring i organisationsli-vet och inte blir organ för en kulturelit som representerar udda åsikter och meningsinriktningar.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill särskilt poängtera publikrådens rådgi­vande funktion och framhåller att verksamheten inte får utvecklas till nå­gon styrning eller förhandsgranskning av programmen.

Länsstyrelsen i Jämtkinds län understryker att förslaget avser en för-

Prop. 1977/78:91                                                                    84

söksverksamhet. Dessutom görs även reservationen, att man inte kan bortse från att vissa stora organisationer, som redan har stort inflytande, kan komma att bli alltför dominerande i publikråden.

TBV framhåller att det är angeläget att publikråden verkligen blir organ för 15 representativa folkrörelser och organisationer i varje region. TBV in­stämmer vidare i utredningens förslag, att det egentliga beslutsfattandet och ansvaret bör ligga inom Sveriges Radios ledning. Däremot ifrågasätter man om rådens ledamöter bör utses av företagets styrelse.

KDS anser det vara välbetänkt atl en försöksverksamhet med publikråd startas. Däremot avstyrker KDS bestämt, att publikrådens ledamöter ut­ses av Sveriges Radio. I stället förordar KDS, att en lyssnarorganisation av folkrörelsekaraktär skapas, vilken i sin tur kan utse publikråden. KDS nämner också möjligheten alt låta ett samverkansorgan för landstingen inom varje region välja ledamöterna.

3.2.7 Sveriges Radios ställning Utredningen

Utredningen har i enlighet med sina direktiv prövat om några fördelar kan vinnas genom att Sveriges Radio bedriver verksamheten som stiftelse i stället för som hittills i aktiebolagsform. Utredningen finner att nackdelar­na överväger. Rundradioverksamheten bör därför även under nästa avtals­period bedrivas i aktiebolagsform. Utredningen förordar vidare att stiftel­seutredningen i sitt arbete särskilt beaktar de krav som måste ställas pä stiftelseformen om den skall passa rundradioverksamheten.

Utredningen anser att den nuvarande konstruktionen med ägandet av Sveriges Radio spritt på ett stort antal organisationer i det svenska samhäl­let bör gälla även under nästa avtalsperiod. Ordningen innebär enligl ut­redningen goda garantier för rundradions oberoende och integritet.

Beträffande ägarsammansättningen noterar utredningen alt för­slag väckts om att kulturarbetarorganisationerna skall ges ställning som aktieägare. Utredningen finner emellertid inle några övervägande skäl för större förändringar. Den enda förändringen som utredningen vill föreslå är att de tidningsföretag bland Sveriges Radios aktieägare som inte längre ger ut några tidningar överlåter sina aktier till pressens organisationer.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att rundradioverksamheten även under kommande avtalsperiod skall bedrivas i aktiebolagsform tillstyrks av flertalet re­missinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen stiftelseuiredningen, Sveri­ges Radio, KF, LRF, Sveriges riksidrottsförbund, TCO, Svenska handels­kammarförbundet, CUF, ABF, Pressens samarbetsnämnd, Klys, Sveriges författarförbund och Svenska teaterförbundet.

I likhet med radioutredningen finner sliftelseutrediiiiigen det olämpligt

Prop. 1977/78:91                                                                    »5

att ta ställning för en stiftelseform för rundradioverksamheten, så länge stiftelseinstitutet befinner sig under utredning. Med tanke på att det i stif­telseutredningens direktiv ingår att pröva lämpliga organisationsformer för statliga och kommunala kulturinstitutioner, finner sig stifielseutredningen ha anledning att i en senare fas av sitt arbete återkomma till frågan om or­ganisationsform för Sveriges Radio. Stiftelseutredningen framhåller också att det bör finnas förutsättningar att ompröva frågan om organisationsform för programföretaget under den närmaste avtalsperioden, efiersom resul­tatet av utredningsarbetet beräknas föreligga inom denna lid. Stiftelse­utredningen anser i likhet med Sveriges Radio att en övergång till stiftelse­form f. n. skulle medföra övervägande nackdelar.

KDS finner aktiebolagsformen egendomlig och dubiös, med tanke på att Sveriges Radio i väsentliga avseenden skiljer sig från vad som vanligen ka­raktäriserar ett aktiebolag. KDS förordar därför i princip en övergång till stiftelseform för Sveriges Radio. KDS ansluter sig emellertid i likhet med Svenska filminstitutet till utredningens uppfattning att stiftelseutredning­ens förslag bör avvaktas innan frågan om rundradioorganisationens verk­samhetsform omprövas.

Utredningens förslag atl den nuvarande ägarstrukturen i stort sett behålls tillstyrks av Sveriges Radio, KF, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, TCO, Svenska handelskammarförbundet och MHF.

KF framhåller att en väsentlig anledning till förbundets medverkan som aktieägare i Sveriges Radio är utvecklingen mot en koncentration av ägan­det inom dagspressen. Denna utveckling utgör enligt förbundets uppfatt­ning ett hot mot en varierad opinionsbildning och mot de kulturella värden som de svenska folkrörelserna alltid värnat om.

TCO anser i likhet med utredningen att den nuvarande aktieägarsam-mansältningen utgör en lämplig motvikt till det statliga inflytandet över programföretaget.

Förslaget att de tidningsföretag bland aktieägarna som inle längre ger ut tidningar bör överiåta sina aktier till pressens organisationer tillstyrks av Sveriges Radio och Pressens samarbetsnämnd. Sveriges Radio anser att även enskilda verksamma fidningar bör ges möjlighet att överta aktierna.

TCO förordar en sådan omfördelning av aktierna att inte endast de fack­liga centralorganisationerna utan också deras medlemsförbund kan ingå som aktieägare.

ABF ställer sig positivt till att kretsen av aktieägare inom folkrörelse­gruppen vidgas.

Riksförbundet Hem och Skola anser att förbundet i egenskap av en av landets största folkrörelser bör ingå som aktieägare i programföretaget, bl. a. med tanke på skolans roll i samhället.

å;/vj anser atl ägarsammansättningen i Sveriges Radio uttrycker ett an­svar för en fri och okommersiell programverksamhet. Om bolagsstämman

Prop. 1977/78:91                                                                    86

som utredningen föreslår ska diskutera programfrågor, vore det enligt Klys följdriktigt med en viss aktiespridning bland organisationer av folkrö­relsekaraktär, så att även kulturarbetarorganisationer blir representerade i bolagsstämman. Som exempel på en sådan spridning av aktieinnehavet inom folkrörelsegruppen, nämner Klys att LO skulle kunna överlåta några aktier på Musikerförbundet och TCO några aktier på Författarförbundet och Teaterförbundel.

Med hänvisning till rundradions kulturansvar anser Föreningen Svenska tecknare att Klys i egenskap av samorganisation för kulturarbetarorganisa­tioner bör ges ställning som aktieägare i Sveriges Radio.

Även Svenska musikerförbundet anser all en ställning för bolagsstäm­man som ett centralt debattforum i programfrågor bör föranleda att kultur­arbetarnas organisationer ges representation i bolagsstämman.

Sveriges Radio framhåller att det, för de debatter som arrangeras i sam­band med bolagsstämman, bör vara möjligt atl vidga representationen inom de organisationer som är aktieägare.

FPU och ABF vänder sig mot pressens innehav av aktieri rund­rad i oföre taget. Enligt FPU:s uppfattning är det frän konkurrenssynpunkt och mot bakgrund av koncentrationstendenserna inom massmedierna principiellt felaktigt att andra massmedieföretag har intressen och ägarin-flytande i Sveriges Radio. ABF anser att en eventuell representation för pressen bland programföretagets aktieägare bör begränsas till pressens or­ganisationer.

3.2.8 Sveriges Radios ledning Utredningen

Utredningen föreslår inga förändringar i nuvarande principella an­svarsfördelning mellan olika beslutande organ i Sveriges Radio. Ba­lansen i inflytande mellan staten och aktieägarna bör liksom f. n. komma till uttryck vid valet av styrelse för Sveriges Radio.

Aktieägarna skall inte kunna ingripa i företagets ledning och löpande för­valtning. Däremot har företagsledningen skyldighet i enlighet med aktiebo­lagslagen att informera bolagsstämman i alla de frågor där stämman så be­gär. Utredningen anser det värdefullt om bolagsstämman aktiveras till diskussioner om Sveriges Radios verksamhet, även när det gäller pro­gramverksamheten. Sådana diskussioner bör ge Sveriges Radio möjlighet till förankring av företagets verksamhet bland ägarorganisationerna. Bo­lagsstämmans nya roll som centralt debattforum gör att den bör samman­träda minst två gånger om året.

De statliga styrelserepresentanterna bör även fortsättningsvis utses av regeringen till samma antal som f. n., nämligen ordföranden och fem ytter­ligare ledamöter. Bolagsstämman bör liksom nu utse fem ledamöter. Därtill kommer två representanter för personalen. Som styrelsens fjortonde leda-

Prop. 1977/78:91

87

mot bör radiochefen ex ofificio ingå. Denne bör liksom f. n. utses av styrel­sen. Utredningen föreslår att styrelsen inte skall ha några suppleanter utöver de lagstadgade två för personalrepresentanterna. Inte heller bör nå­got arbetsutskott bildas inom styrelsen. 1 stället bör samtliga styrelseleda­möter delta i alla uppgifter som faller på styrelsen.

Utredningen förordar att styrelseuppgifterna begränsas till att ange allmänna riktlinjer samt att övervaka att dessa riktlinjer efterievs. I övrigt skall styrelsen ansvara för utformningen av Sveriges Radios organi­sation och för att företaget kan fungera effektivt och ekonomiskt. Ett sär­skilt ansvar åvilar styrelsen när det gäller planeringen av rundradioverk­samheten. Däremot bör styrelsen inte blanda sig i det löpande programar­betet.

Remissyttrandena

Utredningens uppfattningatiden nuvarande principiella ansvarsför­delningen mellan de olika beslutande organen inom Sveriges Radio bör råda även i framtiden delas allmänt av remissinstanserna.

Enligt stiftelseutredningen kan det inte uteslutas att sådana situationer kan uppstå, där rättsliga garantier för förelagsledningens självständiga ställning gentemot bolagsstämman kunde vara värdefulla. Stifielseutred­ningen förordar att det närmare övervägs i vilken utsträckning sådana ga­rantier bör skapas genom särskilda bestämmelser i bolagsordningen.

Utredningens förslag att bolagsstämman i framtiden bör spela rollen av ett centralt debattforum även dådet gäller programverksamheten tillstyrks av Sveriges Radio, Folkets husföreningarnas riksorganistion. Kooperativa kvinnogillesförbundet, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsam­ling, Sveriges riksidrottsförbund, TCO, TBV, lOGT-NTÖ och Riksför­eningen Våra Gårdar, Pressens samarbetsnämnd, TT, Svenska musiker­förbundet samt MHF.

Klys anger som en förutsättning för att utnyttja bolagsstämman som de­battforum att debatten i bolagsstämman ges övergripande karaktär och in­te handlar om enskilda program, ulan i stället ger utrymme för diskussion kring olika programönskemål som finns hos gmpper i samhället.

Sveriges författarförbund har svårt att bedöma värdet av att bolagsstäm­man skulle ges en roll som centralt debattforum. Det kan ifrågasättas, om de representanter som ägarna med hänsyn lill dessa uppgifter låter sig före­trädas av har anledning att intressera sig för själva programverksamheten på ett sätt som skulle motivera denna särskilda uppgift för bolagsstämman.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens uppfattning att Sve­riges Radios styrelse bör utses på samma sätt som nu.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att den av utredningen föror­dade sammansättningen av Sveriges Radios styrelse innebär att de statliga styrelserepresentanterna förlorar sin majoritetsställning.  Länsstyrelsen

Prop. 1977/78: 91                                                                   88

förordar därför att antalet styrelseledamöter som regeringen utser utökas med två.

En motsatt åsikt framförs av LRF, som anser att Sveriges Radios ställ­ning som ett icke statsägt företag skulle betonas klarare om antalet rege-ringsutsedda ledamöter i företagets styrelse inskränktes och de stämmo-valda representanterna blev flera.

Svenska filminstitutet presenterar ett eget förslag till organisation av Sveriges Radios ledning, som går ut på atl Sveriges Radios styrelse utfor­mas enligt de principer som gäller för Filminstitutets ledning. Filminstitu­tet anser att styrelsen bör vara relativt liten för att bli effektiv. Filminstitu­tet föreslår att styrelsen kompletteras med ett förvaltningsråd, bestående av representanter för folkrörelser, kulturarbetarorganisationer och andra sammanslutningar som är starkt intresserade av Sveriges Radios verksam­het.

Utredningens uppfattning att personliga suppleanter i fortsättningen inte bör utses utöver de lagstadgade två för personalrepresentanterna till­bakavisas av Sveriges Radio, LO, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges riksidrottsförbund. TCO, ABF, TBV, Pres­sens samarbetsnämnd, TT, Klys, Sveriges författarförbund, Svenska mu­sikerförbundet och NBV.

Sveriges Radio konstaterar att förslaget innebär att utrymmet för olika intressegruppers deltagande skulle bli alltför begränsat. Med hänsyn till fö­retagets särskilda ställning i samhället är möjligheterna till en bred styrel­serepresentation av stor betydelse, framhåller Sveriges Radio.

LO, Sveriges riksidrottsjörhund, ABF och TBV understryker att avskaf­fandet av suppleanter i programföretagets styrelse skulle försämra folk­rörelsernas möjligheter till insyn uch inflytande, vilket strider mot målsätt­ningen om förbättrade kontakter mellan Sveriges Radio och folkrörelser­na.

Några remissinstanser anser att även kulturarbetarnas organisationer bör få representation i Sveriges Radios styrelse.

Klys och Sveriges författarförbund konstaterar att bland de av staten tillsatta styrelseledamöterna har ingått en ordinarie och en suppleant som vanligen brukat utses bland aktiva kulturarbetare. Dessa ledamöter har dock inte företrätt några kulturarbetarorganisalioner. En sådan förankring vore emellertid värdefull för att tillgodose de ökade krav på insyn och in­flytande i rundradioverksamheten som framförts inom flera kulturarbetar­organisationer. En av de ordinarie ledamöter resp. suppleanter som till­sätts av staten bör därför utses på förslag av Klys.

Angående utredningens förslag att styrelsen inte ska bilda något arbets­utskott framhåller Sveriges Radio, LRF och TBV all det rimligen måste an­komma på företagets styrelse att bestämma om en eventuell förekomst av arbetsutskott och dess arbetsuppgifter.

Sveriges Radio tillstyrker utredningens förslag att radiochefen skall ingå i styrelsen.

Prop. 1977/78:91

89

Med hänvisning till den nya aktiebolagslagen ställer sig stiftelseuired­ningen tveksam till möjligheten att radiochefen i egenskap av styrelseleda­mot ska kunna utses av övriga styrelseledamöter. Däremot är det en kon­sekvens av aktiebolagslagen att radiochefen som verkställande direktör ut­ses av styrelsen och att han i denna egenskap kan vara styrelseledamot, påpekar utredningen.

Beträffande företagsstyrelsens uppgifter betonar TCO styrelsens pla­neringsansvar. Klys och Sveriges författarförbund konstaterar att företa­gets ökade möjligheter till långsiktig planering innebär att styrelsen får vid­gade arbetsuppgifter och ett fastare grepp över planeringen. Mot denna bakgrund vill Klys och Författarförbundet särskilt understryka utredning­ens uppfattning att styrelsen inte ska blanda sig i det löpande redaktionella arbetet.

Sveriges riksidroitsförbund anser däremot att styrelsens uppgift bör va­ra att bl. a. ägna sig åt en övergripande programplanering och i samband härmed utöva ett visst inflytande över programpolitiken.

3.2.9 Beslutsbefogenheter och enhetsledning

Utredningen

Utredningen lämnar vissa förslag till ändringar av nuvarande kompe­tensfördelning i riktning mot ett vidgat ansvarsområde för programenhe­terna.

Ansvaret för verkställigheten av styrelsens beslut åvilar i första hand ra­diochefen. Radiochefens an svar i programfrågor bör avse den samla­de sändningstidens fördelning och viss koordination mellan programenhe­terna till skydd för publiken samt vissa programtyper såsom nyheter och barnprogram.

Enligt utredningens förslag bör programe nheterna få ökade be­slutsbefogenheter både när det gäller programverksamheten och den interna organisationen. Normalt bör det t. ex. vara programenheterna som avger yttrande till radionämnden. Det bör vidare ankomma på enheterna att i större utsträckning än f. n. besluta om investeringar som rör den egna enheten.

Programenheterna bör i fortsättningen ledas av en särskild lednings­grupp utsedd av Sveriges Radios styrelse bland de anställda på enheten. Chefen för programenheten skall ha det verkställande ansvaret inom grup­pen.

I en reservation förordar ledamöterna Björck, Mattsson och Molin att särskilda enhelsstyrelser inrättas. Dessa styrelser bör enligt reservan­terna bestå av fem ledamöter - däribland enhetschefen - som utses av Sveriges Radios styrelse och två personalrepresentanter. Till ledamöter bör kunna utses både personer som är verksamma utanför och inom enhe­ten. Enhetsstyrelserna bör inte syssla med den löpande programverksam-

Prop. 1977/78:91                                                                    90

heten utan med det långsiktiga programutbudet saml frågor av teknisk, ekonomisk och administrativ natur. Programenheternas chefer behåller de flesta av sina nuvarande beslutsfunktioner i programfrågor. Beslutanderätt för planerna ned till årsnivå övertas däremot av de föreslagna enhetsstyrel-serna.

Remissyttrandena

Sveriges Radio framhåller att den gmndläggande principen för den nu­varande ansvarsfördelningen mellan företagsledning och programenheter är att det skall finnas ett centralt ansvar för sådana frågor som har betydel­se för mer än en enhet. Företaget anser att denna princip bör gälla även framgent. Från denna utgångspunkt har Sveriges Radio för avsikt atl pröva de möjligheteratt öka programenheternas självständighet som utredningen pekar på, bl. a. i personalfrågor. Däremot stler sig förelaget tveksamt till att uppdra åt programenheterna atl avge yttranden lill radionämnden, med tanke på att denna uppgift är kopplad till del övergripande tillsynsansvar för programverksamheten som åvilar radiochefen och som är en följd av styrelsens samlade ansvar för företagets verksamhet. Sveriges Radio delar också utredningens uppfattning att programenheterna bör besluta om upp­byggnaden av den interna organisationen, anställning av personal och in­vestering som rör den egna enheten. Företaget påpekar dock att en pröv­ning av möjligheterna att överföra detta slag av beslutsbefogenheter på programenheterna bör ske med beaktande av principen om ett centralt fö­retagsansvar för frågor som har betydelse för mer än en enhet. En liknande synpunkt framförs av Pressens samarbetsnämnd.

Även Sveriges författarförbund instämmer i uppfattningen alt program­enheterna bör ges ett större kompetensområde och förordar att denna vid­gade beslutsrätt utsträcks till att omfatta redaktionerna.

Utredningens förslag om ledningsgrupper tillstyrks av flertalet re­missinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen av länsstyrelserna i Stock­holms, Östergötlands och Göteborgs och Bohus län, Sveriges Radio, Fol­kels husföreningarnas riksorganisation, LO, SACOISR, TCO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF, Pressens samarbetsnämnd och Sveriges författarförbund som således avvisar reservanternas förslag om enhetsstyrelser.

Några remissinstanser, såsom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, SACOISR och Sveriges författarförbund, anser att enhetsstyrelser skulle göra organisationen onödigt komplicerad och medföra en ytteriigare be­lastning på administrationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Pressens samarbetsnämnd och Sveriges författarförbund framhåller också att ett införande av enhets­styrelser skulle medföra tveksamhet i fråga om avvägningen av befogenhe­ter mellan enhelsslyrelsema och förelagels centrala ledning.

Sveriges Radio anser i likhet med utredningens majoritet att det inte är

Prop, 1977/78:91                                                                    91

möjligt alt på enhetsnivå göra en uppdelning av ärenden som avser ekono­mi och administration å den ena sidan och löpande programverksamhet å den andra.

Länsstyrelsen i Stockholms län. Folkets husföreningarnas riksorganisa­tion, LO, ABF och Pressens samarbetsnämnd understryker att enhetssty­relser med externt förtroendemannainslag medför risker för att den journa­listiska integriteten i programarbetet och programföretagets självständig­het äventyras.

Angående fördelningen av beslutsbefogenheter inom led­ningsgrupperna finner Sveriges Radio det olämpligt att göra dem till kollegialt beslutsfattande församlingar. Företaget förordar att den nuva­rande ordningen, där enhetschefen fattar beslut i sin ledningsgrupp, bibe­hålls.

SAF, Sveriges grossisiförbund, SHIO och Sveriges industriförbund för­ordar att ett klart chefsansvar byggs in i organisationen. Detta krav till­godoses inle i vare sig utredningsmajoritetens eller reservanternas förslag. I stället bör företagsledningen representera olika samhällsintressen och i denna egenskap ha möjlighet att utkräva ett chefsansvar, vilket förutsätter att chefen för resp, enhet ges rättighet att själv fatta de nödvändiga beslu­ten.

Folkets husföreningarnas riksorganisation och Sveriges socialdemo­kratiska kvinnoförbund delar inte utredningens uppfattning att lednings­grupperna bör utses av företagets styrelse, utan föreslår i stället att led-ningsgmpperna utses av de anställda inom resp. enhet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill för sin del föreslå en konstruktion av ledningsgrupperna som utgör en mellanform mellan utredningsmajorite­tens förslag och förslaget om enhetsstyrelser. Länsstyrelsen förordar såle­des att programföretagets styrelse representeras med två ledamöter i led-ningsgmpperna.

Det förslag om inrättande av enhetsstyrelser i ledningen för pro­gramenheterna som framlagts av ledamöterna Björck, Mallson och Molin tillstyrks av MUF, CUF, Moderata kvinnoförbundet, Folkpartiets kvinno­förbund och Centerns kvinnoförbund.

MUF och Folkpartiets kvinnoförbund framhåller att enhetsstyrelser har större förutsättningar än ledningsgmpper att hävda programenheternas oberoende och självständighet.

CUF anser att Sveriges Radio bör ges en konstmktion med fristående enheter som leds av särskilda styrelser med ledamöter som representerar ägarna, folkrörelser och personal,

3.2.10 Koncernbildningen Utredningen

Utredningen föreslår med hänvisning till förslaget atl utbildningsradion skall få ställning som ett helt från Sveriges Radio fristående företag (se

Prop. 1977/78:91                                                                    92

3.1.5), att gällande koncernbildningsavtal med Sveriges Radio angående bildandel av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag ersätts med ett nytt av­tal mellan staten och utbildningsradion.

Det nya radioavtalet bör tecknas med Sveriges Radio och Sveriges Lo­kalradio gemensamt. Koncernförhållandet bör ytteriigare markeras genom att Sveriges Radio får utse samtliga ledamöter i lokalradions styrel­se med undantag för personalrepresentanterna.

Beträffande fördelningen av sändni ngstider anser utredningen att det av rent praktiska skäl inte är lämpligt alt staten beslutar om sänd­ningstillfällen och tider i de för Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio gemensamma programkanalerna. I stället bör staten i samband med medelstilldelningen till utbildningsradion ange om­fattningen av företagels sändningar i radio och TV. Placeringen av utbild­ningsradions program får sedan bestämmas genom förhandlingar mellan Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio. Inom koncernen bör Sveri­ges Radio ha beslutanderätt över sändningstidens fördelning mellan riks-och lokalradioprogram.

I ett särskilt yttrande ifrågasätter ledamöterna Engman och Ferm det lämpliga i Sveriges Radios medlemskap i SAF. De anser att Sve­riges Radio bör lämna SAF och söka lösa frågan om sin anknytning till en arbetsgivarorganisation på ett annat sätt. Engman och Ferm anser atl ut­redningen borde ha gjort en meningsyttring av denna innebörd.

Remissyttrandena

Med anledning av utredningens synpunkt att det av praktiska skäl inte är lämpligt att staten beslutar om detaljer i fråga om fördelningen av sänd­ningstider mellan Sveriges Utbildningsradio och Sveriges Radio, framhål­ler Sveriges Radio atl även hänsynen till programföretagens integritet talar för att dessa inbördes skall fördela sändningstiderna. Företagel instämmer i utredningens uppfattning att statens uppgift bör inskränkas till att ange en viss volym för resp. företags verksamhet i samband med medelstilldelning­en. Sveriges Radio framhåller att frågorom sändningstidens fördelning bör lösas i förhandlingar mellan de verkställande ledningarna i alla tre pro­gramföretagen. Företaget ansluter sig till utredningens förslag att styrelsen för Sveriges Radio får den yttersta beslutsrätten i fråga om fördelning av ti­der mellan riks- och lokalradion, men anser också att en motsvarande be­slutsrätt bör tillkomma Sveriges Radio även beträffande Sveriges Utbild­ningsradios sändningstider.

Företaget tillstyrker utredningens förslag alt Sveriges Radio skall utse styrelsen för Sveriges Lokalradio. Företaget finner en sådan åtgärd nöd­vändig mot bakgrund av de föreslagna uppgifterna för moderbolagets led­ning, nämligen att fatta övergripande beslut om lokalradions uppgifter i förhållande lill Sveriges Radios distrikt och all besluta om sändningsti­dens fördelning mellan de tvä bolagen. Sveriges Radio framhåller alt en så-

Prop. 1977/78:91                                                                    93

dan förändring av relationen mellan bolagen är motiverad även med tanke på moderbolagets nuvarande övergripande ansvar för bl. a. planering, pro­gramregler och förhandlingar.

Sveriges Lokalradio vänder sig mot utredningens förslag att lokalra­dions sändningslider skall fördelas efter beslut av Sveriges Radio, medan utbildningsradions sändningstider skall fördelas efter förhandlingar. Sveri­ges Lokalradio anser att företaget i detta hänseende binds hårdare till Sve­riges Radio och att dess självständighet blir mindre markerad. Sveriges Lokalradio föreslår därför att den sändningsrätt som lokalradion tilldelas kombineras med en rätt att förhandla med Sveriges Radio om sändnings­tid.

Sveriges Lokalradio vänder sig också bestämt mot förslaget att Sveriges Radio skall utse styrelsen i dotterföretaget och förordar att den nuvarande ordningen där majoriteten av styrelsen i Sveriges Lokalradio utses av rege­ringen bibehålls. Genom denna ordning tillförs företaget erfarenheter från ett större antal landsdelar och från olika verksamhetsområden i samhället, vilket är en tillgång när det gäller att skapa förtroende för lokalradion i de olika länen, påpekar Sveriges Lokalradio. Företagel framhåller att en för­ändring i enlighet med utredningens förslag skulle kunna uppfattas som en begränsning av lokalradions självständighet. 1 samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Västernorrlands län och Folkets husföreningarnas riksor­ganisation.

I ett särskilt yttrande till Sveriges Lokalradios remissvar anserperio/ia/-representanterna i Sveriges Lokalradio, att det bör råda likvärdiga förut­sättningar vad gäller sändningstider för utbildningsradion och lokalradion, vilket skulle kunna uppnås genom att utbildningsradion erhåller sin sänd­ningsrätt av koncernen Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio.

Personalrepresentanterna tillstyrker utredningens förslag att lokalradio­företagets styrelse ska utses av Sveriges Radio, men föreslår att en sådan bestämmelse kompletteras med ett uttalande att en sådan ordning inte in­nebär någon inskränkning i lokalradions självständighet.

Sveriges Utbildningsradio delar utredningens uppfattning att koncern­bildningsavtalet mellan Sveriges Radio och staten rörande bildandet av ut­bildningsradion bör ersättas med ett separat avtal mellan staten och Sveri­ges Utbildningsradio. Vidare ansluter sig Sveriges Utbildningsradio till ut­redningens förslag att ett särskilt samarbetsavtal ingås mellan utbildnings­radion och koncernen Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio i syfte att regle­ra samarbeisfrågorna mellan företagen.

Televerket framhåller möjligheten att inrätta en särskild nämnd som skulle ha att besluta i frågor som gäller fördelningen av de tillgängliga sänd­ningsresurserna.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan om Sveriges Radios medlemskap i SAF instämmer i allmänhet i de synpunkter som leda­möterna Engman och Ferm framför i sitt särskilda yttrande. Hit hör bl. a.

Prop. 1977/78:91                                                                    94

länsstyrelsen i Stockholms län. Folkets husföreningarnas riksorganisa­tion, LO, TCO, FPU, Svenska Kvinnors vänsterförbund, Klys, Sveriges författarförbund, Svenska journalistförbuiulel, Svenska musikerförbundet och Norrbottens journalistförening.

Flera av remissinstanserna, däribland LO, betonar dock att det bör an­komma på Sveriges Radios styrelse att ensam avgöra till vilken arbetsgi­varorganisation som företaget skall höra.

3.3 Programfrågor

3.3.1 Allmänna programpolitiska målsättningar Utredningen

Utredningen anser att rundradions grundläggande ansvar gentemot pu­bliken består i att erbjuda program som ger information och upple­velser. Redan i det nuvarande radioavtalet ges de informativa program­men en särställning, konstaterar utredningen. Det finns därför anledning att starkare markera rundradions kulturpolitiska ansvar i linje med den av statsmakterna år 1974 uppdragna kulturpolitiken.

Utredningen finner det angeläget att förutsättningar skapas för en höjd kvalitet i programverksamheten. 1 kvalitetsbegreppet ingår inte ba­ra själva programkvaliteten utan även tillgängligheten för publiken. Utred­ningen framhåller i sammanhanget betydelsen av gestaltning av program­mens innehåll och av konstnäriig och journalistisk bearbetning.

Utredningen anser att det är självklart för en rundradio i allmänhetens tjänst att erbjuda publiken underhållande program som ger stimulans, förströelse och avkoppling. Utredningen finner det naturligt att sådana program fångar en stor publik och anser att detta inte behöver ses som följ­den av publikjakt. 1 stället är det angeläget att hävda krav på kvalitet och mångsidighet inom även delta område.

Efiersom programmen har en stor publik är det nödvändigt att framhålla att de bör produceras utifrån en genomtänkt syn och med vaksamheten riktad mot innehållet. Utredningen anser ej heller att förekomsten av se­rier i sig är ett tecken på förflackning, utan drar slutsatsen att den serie­verksamhet som f.n. bedrivs i TV inte kan bedömas entydigt och gene­rellt.

Utredningen framhåller atl del inle bör vara ett mål för rundradion all öka den tid som människorna ägnar åt radio och TV, Denna är redan i nu­läget lång och det finns många som hävdar atl radio och TV lägger hinder i vägen för andra sysselsättningar och umgänge och samvaro, anför radio­utredningen . I stället är det viktigare att öka den enskildes behåll­ning av olika program. Mot bakgrund att detta skall utredningens olika förslag att förbättra programkvaliteten ses.

Prop. 1977/78:91                                                                    95

Remissyttrandena

Remissinstanserna understryker allmänt betydelsen av atl rundradion åläggs ett kulturpolitiskt ansvar i linje med den av statsmakterna år 1974 utformade kulturpolitiken.

Utredningens synpunkter på kvalitetsbegreppet delas av statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Svenska kommunförbundet. Musikaliska akademien, LRF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, ABF, TBV, Sveriges kyrkliga studieförbund, Pressens samarbetsnämnd, STIM, Sveriges biografägareförbund saml Kontaktnätet - riksförbundet för icke-kommersiell kultur. Flera av dessa instanser, såsom Svenska kyr­kans centralråd och Sveriges Frikyrkoråd understryker särskilt betydelsen av gestaltning av programmen, såsom en viktig faktor för tillgängligheten.

SÖ betonar kravet på tillgänglighet. Det är enligt SÖ mycket viktigt att programmen utformas så att de blir begripliga och känns meningsfulla för de människor som de är riktade till. Därvid har den språkliga utformningen en central roll. Detta är särskilt viktigt i nyhetsprogrammen vars publik i stor utsträckning har dessa som huvudkälla för samhällsinformation.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser mot bakgrunden av de olika aspek­ter som kan läggas på begreppet kvalitet, att det är väsentligt att radio och TV fortlöpande för en diskussion med sina konsumenter om programverk­samheten.

Operan anser att Sveriges Radio i framtiden bör sträva efter en mera medveten politik när det gäller att avväga mellan amalörism och professio-nalism. Även tillgänglighetsaspekten betonas av Operan. Musik, teater och andra inslag bör ges en sådan presentation alt de blir tillgängliga för en större publik än som normalt nås av dessa kulturformer.

Med utgångspunkt från utredningens krav på fler program inom olika områden framhåller Sveriges Radio, att debatten om etermedierna säkert skulle kunna bli intressantare om önskemålen om fler program av skilda slag också ibland kombinerades med synpunkter på vad radio och TV har för mycket av. Vidare anser företaget att klyftan mellan utredningens önskemål och de anvisade medlen är påfallande.

7"C0 delar utredningens synpunkter på principerna för programverk­samheten och understryker att de erforderiiga resurserna måste tilldelas.

Centerns kvinnoförbund framhåller att kravet på hög kvalitet inte får el­ler behöver utesluta att programmen blir tillgängliga för en bred allmänhet.

Klys delar utredningens uppfattning, atl Sveriges Radio i sin egenpro­duktion måste satsa mycket mer på kvalitet. Detta kräver resurser för bl. a. goda manus, längre tid för inspelning m.m. Klys understryker sär­skilt, att Sveriges Radio måste ge många inhemska konstnärer inom ord-, bild-, lon- och scenområdena möjligheter att utveckla egna erfarenheter av etermedierna och att bygga upp professionella rutiner och egenart. Svenska musikerförbundet delar i stort sett utredningens synpunkter be-

Prop. 1977/78:91                                                     96

träffande kvaliletsbegreppel, men vill särskilt framhålla egenproduktion som ett kvalitetsbegrepp i sig. Vidare vill man framhålla betydelsen av att personalen vid företagel ges möjligheter lill utvecklande experiment och konstnärlig förnyelse.

Rikskonserter anser att om inte rundradion aktivt arbetar med atl ut­veckla informationen och presentationen i alla program, riskerar man en passiv programpolitik under mottot "ge folk vad de vill ha". Bl.a. mot bakgrunden av delta hävdar Rikskonserter, alt utredningen klarare borde ha diskuterat och definierat begreppen tillgänglighet och underhållning samt relationerna dem emellan. Delta är betydelsefullt, eftersom det på många håll inom Sveriges Radio, enligt Rikskonserters uppfattning, finns en benägenhet att sätta likhetstecken mellan tillgänglig och underhållande. Statens kulturråd instämmer i utredningens uppfattning att man bör av­visa resonemang som ställer kvalitet och publikstorlek mot varandra. I stället måste man hålla i minnet att människornas fritid är splittrad på mänga aktiviteter och att man inte kan räkna med atl kulturprogrammen kan nå stora publiksiffror, i varje fall inte vid en jämförelse med underhåll­ningsprogrammen. Kulturprogrammen i rundradion når i jämförelse med icke etersända sådana en stor publik. Av detta följer atl kulturprogrammen till följd av lägre publiksiffror inte får ställas på undantag.

Sveriges Radio delar radioutredningens slutsatser rörande serierna, men vill framhålla att man från företagets sida anser att förslaget om en bättre balans mellan serier och enstaka program i lika hög grad berör före­tagets egen produktion som den inköpta.

När det gäller programutbudets sammansättning, hävdar Sveriges Ra­dio, att man från såväl företagets som programenheternas sida strävat ef­ter att göra rimliga avvägningar mellan skilda önskemål och behov hos pu­bliken. Företaget menar sig inte heller i någon överdrivet stor utsträckning ha satsat på att tillgodose den s. k. breda publiksmaken. För detta finner företaget stöd i sändningsstatistiken. Över huvud taget anser Sveriges Ra­dio, att debatten om förflackningen av programutbudet varit starkt för­enklad. Den har präglats av de olika debattörernas egna ståndpunkter be­träffande i vilken utsträckning programmen skall tillgodose redan etablera­de önskemål hos publiken.

MUF anser atl rundradions centrala uppgift är att sända program som motsvarar publikens önskemål. Därav följer helt naturligt, atl de populä­raste programmen skall läggas på bästa sändningstid, medan de mera sma­la programmen får nöja sig med sämre tider. Att på bästa sändningstid sän­da smala program, anser MUF vara ett svek mot publiken.

Svenska kvinnors vänsterförbund instämmer i den kritik som riktas mot programutbudet för förflackning. Visseriigen är kanske inte det ökade ut­budet av serier i sig ett uttryck för detla, men det är enligt förbundet ett klart uttryck för publikjakt. Enligt förbundet väger ekonomiska skäl för se­rier och biandprogram lätt mot bl. a. de kullurpolitiska invändningarna.

Prop. 1977/78:91                                                                    97

Klys anser att utredningen tagit alltför lätt på problematiken kring den kraftiga ökningen av andelen serier. Man kan inte bortse från att TV-seri-erna som form i stora stycken betingats av dels rationaliseringsaspekter i produktionen, vilka motverkar mångfald, dels en strävan att binda publi­ken vid vissa littarvanor, vilket motverkar ett aktivt TV-tittande.

Sveriges författarförbund delar utredningens uppfattning att kravet på kvalitet bör gälla all programverksamhet, antingen huvudsyftet är att för­medla ett budskap eller all ge förströelse. Likaså delar Författarförbundet utredningens synpunkter i fråga om underhållningsprogrammen. När det gäller serierna, hävdar Författarförbundet däremot att dessa inte kan till­låtas att ha nuvarande andel av det totala utbudet.

Svenska teaterförbundel menar att publikjakten i många fall har gått före omsorgen atl skapa bra program. Deckare, westernfilmer och utländska underhållningsserier har sänts i stället för mer stimulerande och seriösa produktioner. Teaterförbundet anser att Sveriges Radio i fortsättningen in­le bör sträva efter höga publiksiffror med spekulativa metoder.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser atl del i utredningens uppdrag även borde ha ingått en utredning, där man sätter TV i relation lill andra fritids-, kultur- och föreningsaktiviteter.

Sveriges riksidrottsförbund instämmer i utredningens principuttalan­den men ifrågasätter, om inte följden av en högre programkvalitet kommer att bli att en större publik lockas till programmen. Därför måste inslagen av aktiverande program i utbudet ökas.

Sveriges Radio anför atl del givetvis vore orimligt om rundradion som ett övergripande mål för verksamheten ställde upp en ökning av konsum­tionen. Däremot ställer sig företaget tveksamt lill att, som utredningen, be­trakta radio och TV som hinder för andra sysselsättningar. En fortsatt de­batt kring denna fråga kräver att man preciserar vilka sysselsättningar man anser blir hindrade av etermediekonsumtion. Vidare bör man erinra sig att aktiviteter som bokutlåning, studiecirkelverksamhet, teaterbesök m.m. ökat under senare år, framhåller Sveriges Radio. I en fortsatt debatt bör man vidare observera att radio och TV skiljer sig åt som hinder betrakta­de, anför företaget.

3.3.2 Medverkan av fristående yrkesutövare i programverksamheten Utredningen

Utredningen konstaterar att en omfattande medverkan av fristående yr­kesutövare (frilansmedverkan) i radio och TV är nödvändig för att främja programkvalilet, variation och förnyelse i programverksamheten. Utred­ningen anser alt i första hand konstnärlig verksamhet bör hävdas som fri-lansområde, då kravet på förnyelse ur publikens synvinkel är större på det konstnärliga fältet än på andra områden.

Utredningen konstaterar att medverkan av fristående yrkesutövare har

7 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 91

Prop. 1977/78:91                                                                    98

minskat i radio och TV under senare år. Anledningen härtill synes vara dels att Sveriges Radios programresurser minskat, vilket gått ut över fri­lansmedverkan, dels att tillämpningen av lagen om anställningsskydd (LAS) fått till följd att Sveriges Radio anlitat färre fristående yrkesutövare än tidigare. Utredningen anser del av programpolitiska skäl angeläget atl Sveriges Radio anlitar skapande krafter utifrån. Detla bör markeras i radioavlalel genom ett krav på företagel alt planera och organisera sin verksamhet på ett sätt som möjliggör en omfattande frilansmedverkan.

Utredningen framhåller atl en ökad frilansmedverkan och på sikt en ökad andel frilansproduktion medför att utrymmet för fast anställning inte bör öka i samma takt som de totala resursökningar utredningen föreslår. Eftersom utredningen förordaren ökad frilansmedverkan av programpoli­tiska skäl, anser den att Sveriges Radio skall använda en mindre andel av sina resurser för fast anställd personal. Utredningen vill in­te föreslå några kvoteringar av Sveriges Radios budget för alt uppnå en ga­ranterad nivå av frilansmedverkan. Möjligheten bör dock hållas öppen om avtalsbestämmelserna ej får avsedd effekt.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig allmänt lill utredningens åsikt om värdet av en omfattande frilansmedverkan i programverksamheten. Flera remiss­instanser ifrågasätter dock om konstnäriig verksamhet bör framhävas sär­skilt som frilansområde.

Folkets husföreningarnas riksorganisation, Sveriges nykterhetssäll­skaps representantförsamling, ABF, TBV, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening samt NBV framhåller samtliga att det är av stor vikt att personer verksamma inom folkrörelser och bildningsförbund omfattas av en ökad frilansmedverkan.

TCO och Svenska teaterförbundet framhåller atl många frilansmedarbe-lare nästan enbart har Sveriges Radio som arbetsgivare och utnyttjas för kortvariga arbetsuppgifter utan att företaget tar socialt ansvar mellan enga­gemangen. Organisationerna anser därför atl Sveriges Radio i framliden måste ikläda sig ett större ansvar för teaterverksamheten i radio/TV ge­nom att knyta en fast ensemble till företaget. Delta förslag stöds även av Klys och Operan.

De remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag att i radioav­talet ålägga Sveriges Radio skyldighet att verka för en ökad frilansmed­verkan är dramatiska institutet, statens kulturråd, länsstyrelsen i Uppsala län, Svenska filminstitutet. Föreningen Svenska tecknare. Föreningen Svenska tonsättare, STIM samt Föreningen Sveriges jazzmusiker.

Ett antal remissinstanser avstyrker radioutredningens förslag om en sär­skild föreskrift i radioavtalet om skyldighet för Sveriges Radio att verka för en ökad frilansmedverkan,

Sveriges Radio finner att förslaget innebär, att Sveriges Radios perso-

Prop. 1977/78:91

99

nalpolitik kommer att kunna granskas av radionämnden, vilket ej är rim­ligt, TCO och Svenska teaterförbundet instämmer häri och hävdar dess­utom, att förslaget alt göra frilansmedverkan till ett mål för företagets verksamhet innebär en inskränkning i arbelsrättslagsliftningen. I samma riktning uttalar sig Sveriges författarförbund.

Vissa remissinstanser, därib\and dramatiska institutet. Svenska filmin­stitutet och STIM, anser att gällande arbetslagstiftning kan ha negativa ef­fekter från kulturpolitisk synpunkt. En översyn vore mot denna bakgrund motiverad. Filminstitutet beklagar att utredningen inte föreslagit en sådan ändring av LAS att en omfattande frilansmedverkan i Sveriges Radio kan säkerställas.

Vad beträffar förhållandet mellan LAS och en ökad frilansmedverkan föreligger en kraftig opinion bland remissinstanserna för att slå vakt om an­ställningstryggheten för de anställda vid Sveriges Radio. En genomgående tanke är att företagets kärna skall bestå av fast anställd personal, som mås­te garanteras anställningstrygghet både för att säkra integriteten mot på­tryckningar utifrån och därför att en alternativ arbetsmarknad saknas. Vidare betonar instanserna att de avtalsslutande parterna förhandlingsvä­gen måste göra upp villkoren för olika typer av frilansmedverkan och där­vid skapa särskilda instrument för denna till gagn för produktionen. Dessa synpunkter återfinns hos Sveriges Radio, LO, TCO, Pressens samarbets­nämnd, Klys, Sveriges författarförbund. Svenska fotografernas förbund. Svenska musikerförbundet samt SAMI. Även Sveriges Lokalradio. SACOISR och TBV påpekar att en ökad frilansmedverkan måste ske inom ramen för gällande lagar och avtal och att man följaktligen måste försöka finna en lämplig avvägning i tillämpningen av dessa.

Sveriges Radio anser att nedgången i frilansmedverkan i programmen till övervägande del är en fråga om knappa ekonomiska resurser. Detta är fallet för den stora grupp fristående medverkande som utgörs av debattdel­tagare, företrädare för allmänheten, skådespelare, musiker eller andra ar­tister. Varken för dessa grupper eller för de s, k. uppdragstagarna, vilka le­vererar en färdig produkt till Sveriges Radio (t, ex, manus eller färdiga fil­mer), har tillämpningen av LAS påverkat omfattningen av frilansmedver­kan. Däremot är situationen delvis en annan när det gäller den grupp av icke anställda som är integrerade i programarbetet. Det är inom detta om­råde som LAS har ändrat Sveriges Radios förutsättningar att anlita icke anställda i programarbetet. Samma bedömning gör Klys och Svenska musi­kerförbundet.

Även Sveriges Radio vill förorda att tillämpningen av LAS via avtal mel­lan parterna anpassas till företagels behov och kraven på mångsidighet i programutbudet och framhåller att förelaget och dess tjänstemannaklubb är eniga om detta.

Utredningens uppfattning att utökningar av den fasta personalen bör hållas tillbaka i förhållande till frilansmedverkan möter kritik från statens

Prop. 1977/78:91                                                                   100

kulturråd, som hävdar att de fristående medarbetarna i stor utsträckning behöver stöd av programkunnig personal. 1 detta instämmer även Sveriges Radio, som påpekar att det är mera tids- och resurskrävande att utnyttja vid radio- och TV-medierna helt ovana personer än sådana med stor me­dievana. Följden av en ökad medverkan av fristående medarbetare blir, att även den fast anställda personalen behöver utökas. Denna åsikt delas även av Klys, Svenska fotografernas förbund och Svenska musikerförbundet.

Några remissinstanser förordar kvoteringar i Sveriges Radios bud­get för att säkerställa en omfattande frilansmedverkan.

Svenska filminstitutet och Föreningen Svenska tecknare, vilka båda till­styrkt utredningens föreslagna lydelse av radioavialet, vill till skillnad från utredningen föreslå att en kvotering inskrivs i detla. Även Kontaktnätet - riksförbundet för icke-kommersiell kultur vill säkerställa en ökad frilans­medverkan via en kvotering.

Föreningen Sveriges filmproducenter beklagar att utredningen inte velat föreslå någon kvotering.

Drakfilm AB, Public Motion Picture, Moviemakers Sweden AB, Film AB Bo Jonsson samt AB Svenska Ord framhåller i en gemensam skrivelse att de fria producenterna fyller en viktig ekonomisk sysselsättnings- och kreativ funktion för sina uppdragsgivare. Det mest angelägna från de fria producenternas synpunkt är att statsmakterna på något sätt fastställer en andel eller ett belopp för den del av programbudgeten som skall användas till utläggning samt åstadkommer en möjlighet för Sveriges Radio att dis­ponera ufläggningsmedel i treårsperioder i syfte att trygga sysselsättningen och underlätta planeringen för produktionsbolagen.

3.3.3 Saklighet och opartiskhet Utredningen

Med utgångspunkt från statistiken över av radionämnden fällda eller kri­tiserade program gör utredningen bedömningen att Sveriges Radios pro­gramutbud, sett som en helhet, stått i god överensstämmelse med radiola­gen och gällande avtal för programverksamheten. Vad beträffar de utförda objektivitetsundersökningarna framhåller utredningen det önskvärda i att metodutvecklingen främjas. Utredningen anför vidare, att det är viktigt att undersökningar som från saklighets- och opartiskhelssynpunkt belyser större avsnitt av Sveriges Radios programutbud även fortsättningsvis kommer till stånd. När det gäller TV:s utlandsbevakning, anser utredning­en med hänvisning lill en studie av J. Westerståhl och R. Lindahl atl Sveri­ges Radio skall göra ytteriigare ansträngningar för att spegla och kritiskt granska skeendet i s. k. slutna samhällen.

Ledamoten Björck tar i ett särskdt yttrande upp den kritik som riklats mot Sveriges Radio liksom antalet i radionämnden fällda program. Björck berör vidare bl. a. resultaten från Westerståhl-Lindahls undersökningar.

Prop. 1977/78:91

101

Han vill därvid ta fasta på iakttagelsen att länderna i väst genomgående ut­sätts för negativa omdömen, medan det motsatta förhållandet gäller de kommunistiska staterna, bl. a. i östblocket. Björck anser att detta resultat visar att det är fråga om en klar vinkling av nyhetsstoffet i utlandsrapporie-ringen, som är ägnad att skapa en felaktig bild av rörhållandena i väridens länder hos TV-tittarna. För alt råda bot på dessa missförhållanden föreslår Björck, att företagets styrelse och dess chef i framtiden med kraft skall ver­ka för att radiolag, avtal och de av statsmakterna utformade riktlinjerna bättre efterievs. Vidare bör radionämnden ges resurser till att inte bara ta upp ärenden av typen anmälda program utan även till att göra noggranna undersökningar, som kan bilda underlag för nämndens verksamhet.

Remissytlrandena

Sveriges Radio anser liksom utredningen all förelagels programutbud som helhet stått i god överensstämmelse med radiolag och gällande avtal. 1 detta sammanhang påpekar företaget att radionämndens bedömningar un­der 1970-talet i ökad utsträckning grundats på mer omfattande analyser av skilda delar av programutbudet.

Några remissinstanser anser att man inte med utgångspunkt från statisti­ken över fällda program i radionämnden eller de av utredningen åberopade undersökningarna kan hävda att Sveriges Radios programutbud utmärkts av tillräcklig saklighet och opartiskhet. Denna ståndpunkt företräds av Svenska filminstitutet och MUF.

SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO och Sveriges industriförbund an­för atl det bland näringslivsorganisalionemas medlemmar finns en vitt utbredd uppfattning att vissa program om enskild företagsamhet inte burit saklighetens prägel. Organisationerna påpekar att Westerståhls undersök­ning av TV:s utlandsrapportering på ett övertygande sätt visar hur länder­na i väst utsätts för negativa omdömen medan motsatsen är fallet med de kommunistiska staterna i öst. Det effektivaste sättet att komma till rätta med missförhållanden av denna art är ett ansvarsmedvetet chefskap.

KDS menar att resultatet av Westerståhls undersökning ger fog för att hävda alt Sveriges Radios medarbetare under en längre tid medvetet över­trätt radioavtalets och radiolagens bestämmelser.

Radioulredningens förslag till undersökningar av större avsnitt ur Sveri­ges Radios programutbud från saklighels- och opartiskhelssynpunkt samt förslag atl metodutvecklingen på området främjas fillstyrks bl. a. av läns­styrelsen i Malmöhus län och KDS.

Mot förslaget anför Moderata kvinnoförbundet, atl man inte kan förut­sätta att den enskilde tar del av större avsnitt av programutbudet. Den som ser eller hör ett program måste, om programmet belyser ett problem från en utgångspunkt, i samma program få information när en belysning från annan eller andra utgångspunkter kommer all presenteras. TBV anser att full objektivitet inte alltid är möjlig eller ens önskvärd att

Prop. 1977/78: 91                                                                  102

uppnå. Däremot bör anspråken på saklighet och mångsidighet vara möjliga att upprätthålla. TBV lägger därvid särskild vikt vid redovisningen av mot­satt uppfattning i en fråga och hänvisar till de eliska regler som pressen fri­villigt enats om.

Utredningens förslag, att Sveriges Radio skall göra ytterligare ansträng­ningar att spegla och kritiskt granska skeendet i slutna samhällen, tillstyrks av länsstyrelsen i Älvsborgs län, Centerns kvinnoförbund saml lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar.

lOGT-NTO hävdar med utgångspunkt från utredningens slutsats av jäm­förelserna mellan öppna och slutna samhällssystem, att en skälig balans mellan olika intressen också måste finnas på de områden där folkrörelser­na är verksamma.

Sveriges Radio delar uppfattningen all del föreligger ell behov av inten­sifierad bevakning av de slutna staterna, liksom för övrigt av andra stater utanför västvärlden. Företaget anser dock inte att alla länder eller grupper av länder bör få samma uppmärksamhet i programmen. Avgörandet härför måste vara programmässiga överväganden, grundade i första hand på be­dömningar av olika händelsers relevans för den svenska publiken.

Pressens samarbetsnämnd framhåller att utredningen inte drar några långtgående slutsatser av sina resonemang kring saklighels- och opartisk­hetsfrågorna. Det torde vara riktigt, konstaterar samarbetsnämnden, att man utgår från att eiermedieförelagen är tillräckligt lyhörda för de krav som finns och kommer att finnas i samhället. Ett sådant samspel kan för­väntas bli mera fruktbart för programverksamheten än om denna skulle regleras genom detaljerade anvisningar.

3.3.4 Särskilda publikgrupper och speciella programönskemål Utredningen

Mot bakgrund av att över en miljon människor arbetar på oregelbunden och obekväm arbetstid, föreslår utredningen alt Sveriges Radio skall be­driva en mer medveten reprispolitik och därvid införa ett särskilt dag-blockiTV.

Utredningen anser att rundradions samhällsansvar - både som det for­muleras i nuvarande avtal och enligl utredningens förslag - bör observe­ras särskilt när det gäller alkoholbruk i programmen. Härav följer att Sveriges Radio bör vara varsamt med hur alkoholbruket speglas, även om detta inte är klart utsagt i radiolag och avtal.

Av rundradions samhällsansvar följer också enligt utredningen ett all­mänt krav på varsamhet med våldsinslag. Det är vidare angeläget alt Sveriges Radio fortsätter att ägna förekomsten av våld i programmen stor uppmärksamhet och är vaksamt på vilka effekter våldet kan ha framför allt på den unga publiken.

Utredningen föreslår att i 6 § första stycket radiolagen görs den ändring-

Prop. 1977/78:91                                                                   103

en att kraven på saklighet och opartiskhet förses med ett tillägg som under­stryker den positiva betydelsen av vidsträckt yttrande- och infor­mationsfrihet i radio och TV, vilken föreskrift för närvarande finns i 8 § radioavtalet. Då denna bestämmelse är viktig för tillämpningen av de grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet och dä den skall gälla alla programföretag med sändningsrätt bör den enligt utredningens mening föras till radiolagen.

Utredningens majoritet menar vidare, att i 6 § andra stycket radiolagen bör införas ett stadgande om att programföretag skall hävda det demo­kratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdig­het. Detta stadgande motsvarar närmast bestämmelsen i 6 § första styc­ket radioavlalel, som har följande lydelse: "Bolaget skall i programverk­samheten hävda de grundläggande demokratiska värdena". Nämnda stad­gande har ansetts innebära en skyldighet för Sveriges Radio atl markera ett avståndstagande från eller atl bemöta antidemokratiska uttalanden. Enligt uttalande av radionämnden innefattar bestämmelsen bl. a. en skyldighet för Sveriges Radio att i programverksamheten verka mot rasfördomar. Vidare anför utredningen att den föreslagna lydelsen i 6 § andra stycket ra-diolagen bl. a. skall uppfattas som ett krav på måttfull användning av våldsinslag i underhållningen.

1 ett särskilt yttrande yrkar ledamöterna Engman och Ferm på att nuva­rande formulering i avtalets 6 § flyttas över i oförändrat skick till radiola­gen.

Såväl utredningens majoritet som ledamöterna Engman och Ferm anser all det i motiven för den aktuella paragrafen i radiolagen bör anges all häv­dandet av jämställdhet mellan män och kvinnor bör innefattas i demokratibegreppet.

Radioutredningen föreslår förstärkningar av programmen för språkminoriteler och invandrare. Dessa program skall inle endast innefatta nyheter utan även reportage, barnprogram och teater. Samråd bör etableras mellan invandrarorganisationerna och Sveriges Radio om programmens innehåll och utformning, men Sveriges Radio förutsätts ha samma ansvar och samma beslutanderätt för dessa som för andra program.

Sveriges Radio bör fortsätta att utveckla det samarbete som finns med de handikappades organisationer om textsättning, specialprogram, sättet att läsa nyheter och atl tala i radio, atl illustrera etc. Vidare anser utred­ningen att fler program bör textsättas. På sikt bör text-TV in­föras.

Utredningen föreslår en förstärkning av inköpsorganisatio­nen i syfte att åstadkomma en mer medveten inköpspolitik med ökad kvalitet, en breddning av inköpen till flera länder och en ökad bearbetning av inköpta program. Inköp av främmande produktion skall vara motiverad av programmässiga och kulturpolitiska skäl.

Prop. 1977/78:91                                                                  104

Utredningen föreslår i anslutning härtill en ökad bearbetning av ut­ländska program.

Remissyttrandena

Förslaget om ett dagblock i T V tillstyrks av en stor majoritet bland remissinstanserna.

Statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län, Sve­riges Radio, Svenska kvinnors vänsterförbund, Verdandi, Pressens sam­arbetsnämnd och Klys, som alla tillstyrker förslaget om dagblock, påpekar särskilt att detta skulle komma all sändas vid en tidpunkt då många barn ulgör en stor del av TV-publiken. Det finns därför stor risk alt barnen kommer att bindasvid TV:n i stället för atl ägna sig åt aktiverande lekar, läxläsning eller föräldrakontakl. Därför måste för barn olämpliga program i möjligaste mån undvikas i dagrepriserna.

Förslaget avstyrks av statens ungdomsråd. Rädda barnens riksförbund. Riksförbundet Hem och Skola och Unga Örnars riksförbund, som menar att en ökad sändningstid i TV lägger hinder i vägen för andra sysselsätt­ningar, såsom föreningsverksamhet o. d. Vidare påpekas, att ett ökat TV-tittande innebär risk för passivisering av fritiden i allmänhet.

Riksförbundet Hem och Skola varnar särskilt för de skadliga effekter reprissändningar av amerikanskt underhållningsvåld kan föra med sig, och menar atl det är just sådana programtyper som kommer alt fånga en stor publik bland de underprivilegierade barnen.

Bland remissinstanserna betonas genomgående att Sveriges radio skall visa varsamhet och omdöme vid speglingen av alkoholbruk! pro­gramutbudet. Alkoholkonsumtion bör t. ex. inte glorifieras, något som fle­ra remissinstanser hävdar f. n. sker i programmen.

Statens kulturråd delar utredningens uppfattning all programförelaget bör bära del omedelbara ansvaret för begränsningar vad gäller alkoholbruk i programmen. Denna uppfattning redovisas även av Sveriges Radio, TCO samt Sveriges författarförbund.

Andra remissinstanser avvisar däremot utredningens hänvisning till pro­gramföretagets samhällsansvar och förordar i stället att frågan om alko­holbruk i programmen regleras i avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Statens ungdomsråd konstaterar, att inslag i radio/TV kan verka mönster­bildande, varför det är angeläget med en reglering i avtalet av hänsyn till den unga publiken. Sveriges Blåbandsförbund biträder denna uppfattning.

Sveriges nykterhetssäUskaps representantförsamling menar att Sveriges Radios framtoning av alkoholbruk i programmen och dess sätt att informe­ra i alkoholpolitiska frågor har väckt slorl missnöje och hänvisar lill be­handlingen av mellanölsfrågan. Därför förordar man alt det skrivs in i ra­dioavtalet, att Sveriges Radios programpolitik skall bedrivas i enlighet med den av statsmakterna beslutade alkoholpolitiken. Denna ståndpunkt intar även lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Kontaktnätet -

Prop. 1977/78:91                                                                   105

riksförbundet för icke-kommersiell kultur, Lewi Pethrus stiftelse för filan­tropisk verksamhet och Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Remissinstanserna ifrågasätter ej det berättigade i program med vålds­inslag när det är fråga om att skildra verkligheten, såsom t. ex. är fallet i nyhets- och dokumentärprogram. Däremot vänder sig en samlad remiss­opinion mot s. k. underhållningsvåld i programmen. Detla framförs av KF, Svenska kyrkans centralråd och Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykterhets­sällskaps representantförsamling, TCO, Folkpartiets kvinnoförbund, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges folkpensionärers riksförbund, Filadelfiaförsamlingarna i Stockholm och Bergeforsen, KDS, Vita Bandet i Helgum, Aktionsgruppen Barn och Våld och Örnsköldsviks Vila Bands förening, som alla lar av­stånd från underhållningsvåld i TV och föreslår att Sveriges Radio skall vi­sa stor reslriktivitet i fråga om detla.

SÖ föreslår av hänsyn till barnen, att Sveriges Radio skall ge bättre för­handsinformation om programmen - alternativt senarelägga olämpliga program. Denna uppfattning delar Centerns kvinnoförbund, som påpekar att barn ofta reagerar starkt på våldsinslag och förordar därför att barn­programmen skall ges en innehållsdeklaration. Även statens kulturråd framhåller det angelägna i alt skydda barnen och finner alt utredningen be­handlat frågan om barnprogrammen ytligt. Sveriges Radios kulturpolitiska ansvar för barnprogrammen bör enligl rådet i någon form regleras i radio­avtalet. Kulturrådet hänvisar särskilt till de program, som framställer vål­det som den enda framkomliga vägen till att lösa konflikter. Detta medför en verklighetsförfalskning, eftersom den underliggande verkligheten för­enklas och avproblematiseras. Samma risker för den unga TV-publiken påtalas även av statens biografbyrå och statens ungdomsråd.

Sveriges Radio vill förorda försiktighet vid användningen av fiktiva våldsinslag i gestaltande program, men hävdar nödvändigheten av att skildra våldet som en del av verkligheten. Underhållningsvåld som saknar relevans för förståelse av sammanhang bör däremot undvikas.

Folkets husföreningarnas riksorganisation framhåller, atl våld och våldsytlringar i samhället är beroende av flera faktorer, varav TV endast är en del. TV måste detta till trots vara restriktiv med filmer där våld för­härligas.

Det angelägna i alt skydda barnen mot det ökande underhållningsvåldet framhålls av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som dessutom anser att utredningen inte tagit något samlat grepp när det gäller barnens behov. Även Pressens samarbetsnämnd påtalar det anmärkningsvärda i att utredningen så bristfälligt beaktat frågan om barn och TV. En liknande hållning inlär Svenska kvinnors vänsterförbund.

Sveriges förskollärares riksförbund beklagar att radioutredningen ej me­ra seriöst och ambitiöst ägnat uppmärksamhet åt barn- och ungdomspubli­ken. Vidare måste Sveriges Radios ansvar beträffande våldsinslag omfatta

Prop. 1977/78:91                                                                   106

hela programutbudet, ej enbart barnprogrammen, eftersom barn konsume­rar även betydande delar av vuxenprogrammen.

Barnfilmrådet framhåller bl. a. atl 13-14-åringar ägnar mer än hälften av sitt TV-tittande åt vuxenprogram. Påverkansriskerna är så allvarliga att de motiverar en klarare skrivning i det nya avtalet och bättre definierade mot­åtgärder än utredningens allmänna hänvisning till radiolagen och avtalet.

Även flera andra remissinstanser anser till skillnad från utredningen, att frågan om en begränsning av våldsinslag i TV-programmen av hänsyn lill den unga publiken bör regleras i en särskild formulering i radioavtalet. Denna uppfattning förelräderstatens ungdomsråd. Cen­terns kvinnoförbund, Verdandi, Kulturarbetarnas socialdemokratiska för­ening och Sveriges förskollärares riksförbund.

En majoritet av de remissinstanser som ullalat någon mening i frågan, däribland JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, radionämnden. Svens­ka unescorådet. Svenska filminstitutet, Sveriges Radio, LO, TCO och Pressens samarbetsnämnd, ansluter sig, vad gäller förslaget till ny lydelse av 6 § andra stycket radiolagen, till den mening som framfördes av de två skiljaktiga ledamöterna och som innebär att en be­stämmelse av angiven innebörd skall tas in i radiolagen i stället för i avta­let, men all tillräckliga skäl ej föreligger för att ändra utformningen av re­geln.

Flera av de sistnämnda instanserna, däribland Sveriges Radio, TCO och Sveriges författarförbund, anser alt det i motiven till paragrafen skall an­ges att jämställdhet mellan män och kvinnor är inbegripen i formuleringen.

Eftersom hävdandet av jämställdhet mellan män och kvinnor ingår i läroplanemas mål och riktlinjer anser SÖ del vara väsentligt, atl jämställdhetsfrågan belyses på ett sakligt och allsidigt sätt i programverk­samheten. SÖ tllslyrker utredningens förslag, liksom AMS, lOGT-NTO och Riksföreningen Våra Gårdar, Riksförbundet Hem och Skola och Sve­riges folkpensionärers riksförbund.

Jämställdhetskommittén avstyrker radioutredningens förslag och finner i stället starka skäl för att i förslaget till ny lydelse av 6 § radiolagen särskilt skriva in principen om hävdande av jämställdhet mellan män och kvinnor. Jämställdhetskommitlén pekar bl. a. på att principen har en så djup förank­ring i samhället, att den skrivits in i regeringsformen. Del föreslagna tilläg­get i lagtexten kommer att öka kraven på programföretagen all gestalta al­ternativ till de traditionella könsrollsmönstren. Denna ståndpunkt intar även Fredrika Bremerförbundet, Centerns kvinnoförbund och Sveriges so­cialdemokratiska kvinnoförbund.

Ett flertal remissinstanser ställer sig positiva till utredningens förslag be­träffande program för språkminoriteter och understryker det angelägna i att sändningarna på invandrarspråk ökas samt även breddas till innehållet. Denna ståndpunkt intas av SÖ, statens kulturråd, statens ung­domsråd, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Öre-

Prop. 1977/78: 91                                                                 107

bro samt Västerbottens län. Svenska riksteatern, Sveriges Radio, FPU, Moderata kvinnoförbundet. Centerns kvinnoförbund, ABF, Föreningen Norden samt Sveriges författarförbund.

Statens invandrarverk menar i likhet med SÖ att målen för invandrarpo­litiken bör få genomsyra hela programverksamheten och finner därför star­ka motiv för en betydande förstärkning, såväl kvalitativt som kvantitativt, av minoritetssändningarna i rundradion. Invandrarverket föreslår att en ökning av ljudradions minoritelssändningar bör innefatta flera språk -närmast i tur står spanska. Slutligen konstaterar invandrarverket, atl en bättre integrering av invandrarna måste eftersträvas i det allmänna pro­gramutbudet, vilket kan bidraga lill att invandrarbegreppet som sådant successivt avdramatiseras. Däri instämmer även Fo/Ae/i husföreningarnas riksorganisation som understryker alt radio och TV genom en sådan pro­gramuppläggning kan verka för en ökad tolerans och förståelse för invand­rarnas situation i Sverige och medverka till att konlaktproblem mellan svenskar och invandrare ej uppstår.

Sveriges Radio, som tillstyrker radioutredningens förslag, hävdar i lik­het med invandrarverket att det inte är möjligt att lägga minoritetspro­grammen på lämpliga sändningstider, så länge endast tre programkanaler står till buds. Vidare anser Sveriges Radio del angelägel, atl TV-program­men för de språkliga minoriteterna, i högre grad än vad som i dag är fallet, produceras i Sverige.

Sveriges Lokalradio anför alt lokalradion redan under uppbyggnadsske­det prioriterat program för språkliga minoriteter.

Svenska samernas riksförbund. Riksförbundet Finska föreningar i Sve­rige, Jugoslaviska invandrares riksförbund samt Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige riktar samtliga kritik mot utredningens behandling av de språkliga minoriteterna vid utformningen av riktlinjerna för rundradions programverksamhet.

Svenska samernas riksförbund anser att minoritetsgrupper, som t. ex. samerna, har ett behov av egen kullurservice genom rundradion av samma storleksordning som majoritetsbefolkningen. Därför bör sameprogram förekomma i större utsträckning i radio och TV än vad som i och för sig kan motiveras av samemas antal. Enligt riksförbundet kan rundradion sä­gas ha ett särskilt ansvar atl informera svenskarna om samernas kultur, historia etc. Vidare betonas vikten av ell inlernordiskt programsamarbele inom hela det samiska området.

Riksförbundet Finska föreningar i Sverige noterar med tillfredsställelse utredningens förslag atl förstärka produktionen av program för invandrare och språkliga minoriteter, men är kritiskt mot atl det inle står klart utsagt att produktionen av programmen skall ske i Sverige. Förbundet framhåller att behovet av sverigefinsk programproduktion måste utgå från den sveri­gefinska befolkningens situation. I detta sammanhang framhåller förbun­det som exempel det olämpliga i atl sända barnprogram producerade i Fin-

Prop. 1977/78:91                                                                   108

land i svensk TV med sverigefinska barn som målgmpp. De i Sverige bo­satta finländarnas hemlandskultur är förankrad i Sverige, betonar förbun­det.

Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige anser mot bakgrunden av atl finlandssvenskarna är en oskiljakllig del av den finländska kulturen i Fin­land, all dessa har ett behov av att kunna ta del av de finska program som sänds i svensk TV. Eftersom merparten av de finskspråkiga programmen är olexlade, kan dock alla finlandssvenskar ej ta del av dem.

Jugoslaviska invandrares riksförbund anser alt en ökad programimport från utvandrarländerna och en utökad programbearbetning skulle bidraga till att öka kontakten mellan olika grupper i samhället och öka den faktiska kunskapen om förhållandena i utvandrariänderna.

Sveriges Radio hävdar att de som arbetar med invandrarprogram skall arbeta enligt samma principer som alla andra inom rundradioorganisatio­nen och avvisar bestämt utredningens förslag om samråd med in­vandrarorganisationerna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län betonar Sveriges Radios ansvar och beslutanderätt i fråga om invandrarprogram-men liksom Riksförbundet Finska föreningar i Sverige, som framhåller alt rundradioorganisationen skall stå fri från påtryckningar. Följaktligen vill förbundet avvisa radioutredningens förslag på denna punkt.

Svenska samernas riksförbund föreslår, att sameprogramverksamheten skall bilda ett eget distrikt i rundradioorganisationen. Därvid kan del exi­sterande publikrådet för sameprogramverksamhelen fylla en viktig funk­tion, varvid samråd kan ske med sameorganisationerna beträffande pro­grammens innehåll och utformning.

Ett stort antal remissinstanser instämmer i utredningens synpunkter och betonar det positiva i att radioutredningen även tagit upp de handikap­pades behov i förslaget till avtal om programverksamheten. Vidare betonar många remissinstanser det angelägna i en ökad textning av pro­grammen samt betydelsen av ett genomförande av text-TV .

Sveriges Radio tillstyrker utredningens förslag och lägger särskild vikt vid förslaget om text-TV för sändning av svensk text. Däremot vill Sveri­ges Radio framhålla att utredningens uppgift om att de handikappade själva skulle eftersträva specialprogram inte stämmer med Sveriges Radios egna erfarenheter. I stället menar företaget, att behovet av sådana program försvinner i takt med alt programutbudet som helhet anpassas till de handi­kappades behov. Dessa synpunkter framförs även av DHR, som vill bryta den skygghet och den osäkerhet som producenter och allmänhet synes känna inför ett möte med handikappade i icke-specialprogram. DHR anser dessutom att det ska skrivas in i det nya radioavtalet, all alla svenska pro­gram som inte direktsänds ska lextsättas.

Centerns kvinnoförbund, som tillstyrker införandet av text-TV, hävdar att det kommer att ta lång tid innan denna blir tillgänglig för alla. Därför måste textning av ordinarie program förekomma under en relativt lång övergångslid. I delta instämmer Sveriges dövas riksförbund.

Prop. 1977/78:91                                                                  109

HCK säger sig med besvikelse ha tagit del av utredningens betänkande och hävdar att det borde vara en självklarhet att Sveriges Radio utformar sitt utbud så att det verkligen blir tillgängligt för alla. Det mest positiva i betänkandet är att utredningen i förslaget till avtal inskrivit bolagens an­svar för tillgängligheten gentemot hörsel- och synhandikappade. HCK fin­ner det vidare anmärkningsvärt, att endast syn- och hörselskadade finns omnämnda i paragrafen och pekar pä behoven hos bl. a. utvecklingsstörda och andra förståndshandikappade. Även för dessa grupper måste i viss ut­sträckning särskilda program produceras. Även Verdandi kritiserar utred­ningen för dess definition av handikapp och fäster uppmärksamheten på att det även förekommer sociala och intellektuella handikapp.

HCK kräver, att Sveriges Radio skall ge SRF ersättning för förbundets kostnader för programinformation, samt påpekar att programinformatio­nen måste innehålla uppgifter om vilka program som är textade. HCK an­ser vidare del vara en självklarhet atl programtidningen Röster i Radio/TV läses in på band. I dessa krav instämmer 5/?F, som dessutom påpekar att många synskadade faktiskt tar del av TV-ulbudet genom att de lever i en seende omgivning. För att förbättra programinformationen för de synska­dade som inte läser punktskrift bör olika lösningar övervägas, anser SRF. En lösning vore alt inrätta automatiska lelefonsvarare, en annan atl ge ut information om varje veckas radio- och TV-program på band.

SRF instämmer i radioutredningens förslag vad gäller samarbete mellan Sveriges Radio och handikapporganisationerna i programfrågor. 1 likhet med DHR och Sveriges Radio förordar SRF, alt Sveriges Radio skall ta hänsyn till de handikappade i den allmänna programverksamheten.

Remissinstansernadelar utredningens uppfattning att inköp av främ­mande produktion skall vara motiverad av programmässiga och kul­turpolitiska skäl. Om inköpen breddas till fler länder, motverkas dessutom en ensidig kulturpåverkan. Förslaget om en förstärkt inköpsorganisation tillstyrks av socialstyrelsen, SÖ, statens kulturråd, barnfilmrådet, länssty­relsen i Älvsborgs län, ABF, TBV, Klys och Sveriges författarförbund.

Barnfilmrådet hälsar med tillfredsställelse den föreslagna förstärkningen på inköpssidan. Detta är enligt rådet särskilt viktigt för barnprogrammens del, där man bl. a. har att ta hänsyn till icke läskunniga småbarn och större barn med olika grad av läskunskaper.

Svenska unescorådet menar att TV bör medverka i internalionalise-ringssträvandena och anser att Sveriges Radio bör åläggas att i program­verksamheten bidra till större kunskaper om internationella förhållanden och därmed verka för en ökad internationell förståelse.

Flera instanser tar upp frågan om omfattningen av inköpen av utländska program och kritiserar därvid de många TV-underhållningsserierna av anglo-saxiskt urspmng. I stället för en omfattande programimporl av den­na karaktär vill man ha fler egenproducerade program i TV.

TCO anser att andelen utländska program i det totala programutbudet