Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1979/80:7

om gymnasial utbildning för försvaret;

beslutad den 20 september 1979.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bi­fogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

LARS DE GEER

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av försvarets gymnasieutrednings betänkande (Ds Fö 1978:2) Gymnasial utbildning för försvaret föreslås att den kompletterande utbildning i allmänna ämnen på gymnasial nivå som vissa yrkesofficers-aspiranler och yrkesofficerare i den nya befälsordningen behöver genomgå för att få tilllräde till grundläggande yrkesofficersulbildning resp. vidareut­bildning inom officersyrket genomförs inom det allmänna skolväsendel.

Den kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen som i dag be­drivs främst vid försvarels gymnasieskola, arméns tekniska skola, arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola, arméns stabs- och sambandsskola, Karlskrona örlogsskolor, instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartillerire­gemente, krigsflygskolan och flygvapnets Halmstadsskolor bör avvecklas successivt och upphöra helt med utgången av läsåret 1981/82 utom vid arméns tekniska skola och arméns stabs- och sambandsskola, där avveck­lingsperioden bör utsträckas så atl avvecklingen kan samordnas med sko­lomas utflyttning till Östersund. Försvarets gymnasieskola bör läggas ned den I juU 1982.

Inom det allmänna skolväsendet skaU den kompletterande gymnasieut­bildningen i försia hand bedrivas på förbandsorlema. Utbildningen skall anordnas främsl genom kommunal vuxenutbildning men även andra ul­bildningsformer kan komma alt utnyttjas.

1    Riksdagen 1979180. I saml. Nr 7


Prop. 1979/80:7



Prop. 1979/80:7

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
            PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-09-20

Närvarande: statsminislem Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Ro­manus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Roma­nus, Tham och Bondestam.

Föredragande: statsrådet De Geer

Proposition om gymnasial utbildning för forsvaret

1    Inledning

Försvaret anordnar sedan länge i egen regi utbildning i allmänna ämnen för personal som är eller avses bli anställd på aktiv stal. 1 dag genomförs sådan utbildning på gymnasial nivå främst vid försvarets gymnasieskola (FGS), arméns tekniska skola (ATS), arméns radar- och luftvärnsmekani­kerskola (RMS), arméns stabs- och sambandsskola (SlabSbS), Karlskrona örlogsskolor (KÖS), instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemen­te (KA 4), förberedande fällflygarskolan, benämnd Herrevadskloslersko-lan (Hvks), vid krigsflygskolan (F 5) samt vid flygvapnets Halmsladssko-lor (F 14). En redogörelse för nuvarande organisalion bör fogas liU proto­kollet i detta ärende som bilaga 1.

Riksrevisionsverkel (RRV) har i skrivelse i mars 1973 till dåvarande che­fen för försvarsdepartementet föreslagit att den gymnasiala utbildningen inom försvaret omprövas. Förslagel bygger på en förvaltningsrevision av gymnasieutbildningen vid FGS, KÖS och Hvks. Av RRV:s skrivelse och försvarels skolnämnds yttrande över denna framgår alt det finns flera skäl som talar för att försvarets särskilda gymnasieutbildning skall avvecklas.

Med stöd av regeringens bemyndigande lillkaUade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i maj 1975 en sakkunnig' med uppdrag att utreda frågan om försvarets gymnasiala utbildning (Fö 1975:02). 1 direktiven tiU den sakkunnige konstateras alt det allmänna skolväsendet numera kan ge den utbildning i allmänna ämnen som försvarets personal behöver. Vidare

■Riksdagsledamoten Nils Erik Wääg



Prop. 1979/80:7                                                        3

framhålls alt nuvarande centralisering av försvarets gymnasieutbildning le­der till omställningsproblem för de studerande och deras familjer. Även från kostnadssynpunkt finns del enligt direktiven skäl atl överväga en av­veckling av den särskilda gymnasieutbildningen inom försvaret.

Den sakkunnige fick i uppdrag att utreda möjligheterna att föra över hela eller delar av den gymnasiala utbildningen vid FGS. KÖS och Hvks till det allmänna utbildningsväsendet och att föreslå åtgärder och tidpunkter för en eventuell överföring. Av direktiven framgår vidare atl den sakkunnige borde överväga vilken skolform som bäst kan lillgodose försvarets behov av gymnasial utbildning.

Den sakkunnige antog benämningen försvarets gymnasieutredning (FGU),

Vid 1977/78 års riksmöte beslöt riksdagen (FöU 1977/78:10. rskr 1977/78:179) efter förslag i prop, 1977/78:24 om en ny befälsordning för det militära försvaret. 1 propositionen konstaterar min företrädare atl en stor del av yrkesofficersaspiranterna lorde behöva komplettera sina kun­skaper i allmänna ämnen för atl uppfylla tilllrädeskraven till officershög­skolan. Kompletteringsutbildningen bör enligt propositionen anordnas så alt den så långt möjligt kan anpassas till yrkesofficersutbildningen och så att den medför lägsta möjliga kostnader för staten. Inom ramen för dessa förutsättningar skall det allmänna utbildningsväsendets resurser utnyttjas i största möjliga utsträckning. Vidare konstaleras atl ytteriigare krav på för­kunskaper kan behöva ställas vid urval till vidareutbildning. Dessa krav bör formuleras så alt de i princip knyter an till årskurs i ämnen i gymnasie­skolan. Behovet av fullständiga gymnasiekurser i olika ämnen bör tillgodo­ses i första hand genom studier inom det allmänna utbildningsväsendet.

FGU avlämnade ijuni 1978 betänkandet (Ds Fö 1978:2) Gymnasial ut­bildning för försvaret. En sammanfattning av utredningens överväganden bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhava­ren (ÖB) efter hörande av chefen för armén (CA), chefen för marinen (CM) och chefen för flygvapnet (CFV) samt försvarets civilförvaltning (FCF). värnpliktsverkel (VPV), försvarets rationaliseringsinstitut (FRI), försva­rets brevskola (FBrevS), försvarets personalnämnd (FPN), försvarets skol-nämnd (FSN), riksrevisionsverket (RRV), statens personalnämnd (SPN). universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), läns­skolnämndema i Gotlands, Blekinge, Skaraborgs, Jämtlands och Norrbot­tens län. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LÖ), Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S) och Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Överbefälhavaren har bifogat yttranden från CA, CM, CFV och FGS. Yttrande över betänkandet har dessutom inkommit från FGS. En sammanställning av remissyttrande­na bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

11    Riksdagen 1979180. I saml. Nr 7



Prop. 1979/80:7                                                                    4

2    Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna synpunkter

FGU anser all del inte längre finns några skäl för försvaret att i egen regi bedriva kompletterande utbildning i allmänna ämnen på gymnasial nivå. Försvarets behov av sådan utbildning kan nämligen enligt utredningen till­godoses inom del allmänna skolväsendel.

Ingen remissinstans har någol atl invända mot utredningens ståndpunkt i detla avseende. ÖB, CM och CFV förutsätter dock att utbildningen i all­männa ämnen kan anordnas inom det allmänna skolväsendet så att den bå­de tidsmässigt och innehållsmässigt passar in i den militära utbildningen på ungefär samma sätt som i dag. UHÄ anser all de motiv som har legat bak­om inrättandet av särskilda gymnasieskolor för försvaret har fallit bort ge­nom den utveckling som har sketl inom utbildningsområdet. Vidare kons­taterar UHÄ atl del innebär elt rationellare utnyttjande av samhällets re­surser all lillgodose försvarets behov av gymnasieutbildning inom det all­männa skolväsendel. SÖ framhåller särskilt betydelsen av atl blivande an­slällda inom försvaret inte isoleras från resten av samhället under utbild­ningstiden. SÖ anser att de utbildningsbehov som utredningen redovisar bör kunna tillgodoses inom berörda kommuners skolväsende.

Även jag ansluler mig till utredningens uppfattning alt den komplette­rande gymnasieutbildningen för yrkesofficerare och blivande yrkesoffice­rare bör bedrivas inom det allmänna skolväsendet. Som kompletterande gymnasieutbildning räknar jag då den utbildning i allmänna ämnen på gym­nasienivå som krävs för tillträde lill officershögskolan (etapp I), krigshög­skolans allmänna kurs (etapp II) och militärhögskolans allmänna kurs (etapp III). Enligt min uppfattning är del olämpligt, bl.a, från ekonomisk synpunkl. alt inom försvaret ha direkta motsvarigheter till sådan utbild­ning eller sådana kurser som finns inom det allmänna skolväsendet. Av ra­tionaliseringsskäl bör försvarsmakten därför inte bedriva sådan utbildning j allmänna ämnen som utan olägenhet kan erhållas inom det allmänna skol­väsendet. Orsaken till all försvaret på 1920-talet började att i egen regi ge kompletterande utbildning i allmänna ämnen var att det allmänna skolvä­sendet då inte kunde lillgodose försvarets behov av sådan utbildning. Det allmänna skolväsendel har numera en sådan kapacitet och en sådan geo­grafisk spridning atl det kan tillgodose ett varierat utbildningsbehov över hela landet.

Med denna utgångspunkt vill jag dock erinra om de synpunkter som i detta sammanhang har framförts av ÖB, CM och CFV. Den utbildning i all­männa ämnen som har getts inom försvaret har väl tillgodosett personalens behov av att vid rätt tidpunkt få kompletterande utbildning på kortast möj­liga tid. Jag vill därför framhålla atl en strävan måste vara att reformen inte skall innebära en försämring i dessa avseenden för försvarets personal i jämförelse med dagens system. Jag återkommer till denna fråga senare.



Prop. 1979/80:7                                                                    5

2.2 Avveckling av försvarets kompletterande utbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks

Utredningen föreslår att försvarels kompletterande utbildning i allmän­na ämnen vid FGS. KÖS och Hvks avvecklas den 1 juli 1981,

Förslagel godias i stort sett av remissinstanserna, ÖB och CM anser dock att underlaget för utredningens förslag om avveckling av utbildningen i allmänna ämnen vid marinens tekniska skola (MTS), som ingår i KÖS, är ofullständigt. De kan därför inte tillstyrka en avveckling av denna skola nu, CM anser att ell led i den tekniska utbildningen inte kan brytas ut ulan att del får återverkningar på hela utbildningsgången för personal i leknisk Ijänst. CM föreslår därför att utredningen kompletteras i fråga om MTS in­nan regeringen tar ställning.

Beträffande utredningens förslag lill avvecklingstidpunkt anser flera re­missinstanser alt tiden fram till den I juli 1981 är alllför knapp, ÖB. CA. CM och CFV vill inte att skolorna avvecklas före den 1 juli 1983. TCO-S understryker däremot betydelsen av att förslagen genomförs enligt utred­ningens tidsplan som sammanfaller väl med införandet av den nya befäls-ordningen.

För egen del kanjag inte finna alt frågan om avveckling av MTS behöver utredas ytterligare. Den utbildning som bedrivs vid skolan kan i slorl sett ges inom det allmänna skolväsendet, öm någon del av utbildningsbehovet inte kan tillgodoses inom det allmänna skolväsendet får CM ta erforderlig hänsyn till detta när den militära utbildningen planeras. Jag anser därför atl all kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks bör avvecklas och föras över till del allmänna skolväsendet.

Beträffande avvecklingstidpunkten har jag förståelse för vissa remissin­stansers önskemål om en längre avvecklingsperiod än den uiredningen har föreslagit. En något längre period är enligt min mening motiverad med hän­syn både till den omplaceringsverksamhel som behövs för de anslällda vid berörda skolor och till den planering som måste ske inom det allmänna skolväsendet för att det skall kunna ta emot de militära eleverna. Jag anser därför att försvarets kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks bör avvecklas successivt så atl den helt kan upp­höra med utgången av läsåret 1981/82, Jag föreslår att FGS läggs ned den 1 juli 1982.

Yrkesofficersaspiranter i den nya befälsordningen som behöver kom­plettera allmänna ämnen i etapp I kommer för första gången atl genomgå kompletterande utbildning under läsåret 1981/82. Jag anser att denna kom­pletterande utbildning redan fr.o.m detta läsår bör bedrivas inom del all­männa skolväsendet i enlighel med de principer som jag senare kommer att ange.



Prop. 1979/80: 7                                                                    6

2.3 Avveckling av övrig kompletterande gymnasial utbildning inom för­svarsmakten

Kompletterande gymnasial utbildning i allmänna ämnen förekommer även vid andra skolenheter inom försvarsmakten, FGU, som inte har haft i uppdrag alt utreda denna utbildning, konstaterar atl del kan finnas skäl att överväga en avveckling av den. Denna synpunkt får stöd av CM. CFV och FSN. Om försvarets gymnasieutbildning vid FGS, KÖS och Hvks avveck­las bör enligt CM den gymnasiala utbildningen vid instruktörsskolan vid KA 4 utredas, CFV menar alt den gymnasiala utbildningen vid F 14 under samma förutsättningar bör föras över till det allmänna skolväsendet. Vida­re anser CFV alt flygförarnas utbildning i allmänna ämnen inte har behand­lats av utredningen. FSN tycker atl det är angeläget att också den civilmili­tära personalen i leknisk Ijänst i armén och flygvapnet får de allmänna äm­nena i sin utbildning inordnade i den civila läroplanen och att utbildningen i dessa ämnen förs över lill del allmänna skolväsendet. FRI ansluler sig där­emol inte lill utredningens uppfattning. Institutet menar att fördelarna med att utnyllja del allmänna skolväsendel för den aktuella utbildningen måste vägas mol riskerna för en bristande samordning och en ökad utbildningstid totalt sett.

För egen del finner jag det angelägel atl all kompletterande gymnasial ut­bildning inom försvaret som är relaterad till läroplanen för gymnasieskolan och följaktligen kan ges inom det allmänna skolväsendel förs över dit. Så­dan kompletterande utbildning meddelas, förutom vid FGS, KÖS och Hvks. vid inslruklörsskolan vid KA 4 samt vid ATS, RMS, StabSbS och F 14. Jag anser därför atl den kompletterande gymnasieutbildningen i all­männa ämnen vid de nämnda skolorna i princip bör avvecklas successivt och upphöra hell med utgången av läsåret 1981/82 utom vid ATS och StabSbS där avvecklingsperioden bör utsträckas så att avvecklingen kan samordnas med skolornas utflyttning till Östersund.

Vad beiiäffar flygförarnas kompletterande gymnasieutbildning i allmän­na ämnen anser jag atl även denna utbildning i princip bör föras över till det allmänna skolväsendel. Frågan bör dock närmare övervägas inom ra­men för arbetet med att genomföra den nya befälsordningen.

I den mån kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen före­kommer på andra ställen inom försvaret bör även denna utbildning succes­sivt fram lill den I juli 1982 föras över till det allmänna skolväsendet.

2.4 Studieort

FGU anser att den kompletterande gymnasieutbildningen bör föriäggas lill förbandsorlema, företrädesvis lill förband inom den egna försvarsgre­nen. Utredningen konstaterar att en samordning av utbildningen till vissa orter ibland kan bli nödvändig. Vidare föreslår FGU att försvarsgrenschef



Prop. 1979/80:7                                                                       7

skall kunna anvisa annan studieort, om det finns särskilda skäl av exem­pelvis ekonomisk eller social art.

Flertalet remissinstanser godtar utredningens förslag beträffande studie­ort, ÖB, CA och FGS anser att det är realistiskt atl för etapp I räkna med en samordning till en eller flera orter per militärområde. Även CM och CFV menar att en viss samordning kan bli nödvändig, ÖB framhåller sär­skilt att alla möjligheter till samordning mellan försvarsgrenarna på studie­orterna bör tas till vara, FGU:s förslag alt försvarsgrenschef skall kunna anvisa annan studieort om särskilda skäl föreligger tillslyrks av SÖ och länsskolnämnden i Jämtlands län.

För egen del ansluter jag mig i princip lill utredningens förslag när det gäller studieort. En samordning till en eller flera orter per militärområde skulle dock enligt min uppfattning motverka ett av de mest angelägna syf­tena med reformen - atl åstadkomma ett system för komplettering i all­männa ämnen som tillgodoser den studerandes berättigade intresse av att i möjligaste mån få studera så nära sin hemort som möjligt. Nuvarande cent­ralisering av försvarets gymnasieutbildning har ofta lett till omställnings­problem för de studerande och deras familjer. Jag vill därför särskilt fram­hålla vikten av atl gymnasiestudierna förläggs till resp. förbandsort. Med en sädan lösning blir det också möjligt att tillgodose det viktiga behovet av en regelbunden och nära kontakt mellan förbandet - den blivande arbets­platsen — och eleven. Endast undantagsvis boren koncentration lill vissa orter kunna godtas. Alla möjligheter lill samordning mellan försvarsgre­narna på studieorterna bör däremot utnyttjas. Jag delar vidare FGU:s upp­fattning att försvarsgrenschef efter ansökan av eleven skall kunna anvisa annan studieort, om det finns särskilda skäl.

2.5 Utbildningens anordnande inom det allmänna skolväsendet

FGU föreslår atl kompletterande gymnasieutbildning i etapp I anordnas inom det allmänna skolväsendet som specialkurs inom gymnasieskolan, genom kommunal vuxenutbildning eller genom atl den militära eleven är specialelev i gymnasieskolan. Vidare föreslår utredningen att i försia hand kommunal vuxenutbildning skall komma i fråga för kompletterande gym­nasieutbildning i etapperna II och 111.

Vad beträffar etapp I förordar ÖB, CM och CFV alternativet med speci­alkurs för huvuddelen av eleverna. ÖB. CM. SÖ och Svenska kommunför­bundel anser att alternativet specialelev bör kunna bli aktuellt endasl i un­dantagsfall. SÖ framhåller att den normala vägen för vuxna - personer som är 18 år och äldre - att komplettera sina lidigare siudier är all delta i kommunal vuxenutbildning. SÖ anser inte att det finns tillräckliga skäl för särskilda anordningar för yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare. SÖ finner därför att utbildningen i första hand bör ske inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen även i etapp I. SÖ vill dock inte motsätta



Prop. 1979/80:7                                                                       8

sig atl specialkurser anordnas inom gymnasieskolan om kurser inte kan organiseras i erforderlig utsträckning inom den kommunala vuxenutbild­ningen.

Ingen remissinstans har några invändningar mol förslagel all i försia hand kommunal vuxenutbildning skall komma i fråga för etapperna II och 111, FRI framhåller dock att i dessa etapper bör möjligheterna till distans­undervisning, som är en kombination av korrespondensstudier och munt­lig undervisning, uppmärksammas mer.

För egen del ansluter jag mig till SÖ:s uppfattning att resurserna för ut­bildning på gymnasial nivå inte bör splittras genom atl parallell utbildning i onödan anordnas i en och samma kommun. Jag anser därför att den kom­pletterande gymnasieutbildningen i samtliga tre etapper i första hand bör anordnas genom kommunal vuxenutbildning.

1 syfte att garantera de militära eleverna studieplatser föreslår utredning­en att minimiantalet för påbörjande av kurs inom den kommunala vuxenut­bildningen sänks på samma sätt som redan nu sker när elever med utbild­ningsbidrag och särskilt vuxenstöd deltar.

Förslaget tillstyrks av ÖB, CFV samt länsskolnämndema i Gotlands, Blekinge, Skaraborgs och Norrbottens län. SÖ finner däremot inte anled­ning alt tillstyrka förslaget. Enligt SÖ finns det inte några arbelsmarknads­mässiga eller sociala skäl för särskilda regler i detta avseende för de militä­ra eleverna.

För egen del konstaterar jag atl en överföring av utbildningen i allmänna ämnen inom försvaret till det allmänna skolväsendet kommer att medföra betydande omställnings- och planeringsproblem både för de militära ut­bildningsorganisationerna och det allmänna skolväsendel. Stora krav kom­mer att ställas på skolväsendel för atl inte den tid som går åt för att ge yr­kesofficersaspiranterna och yrkesofficerarna den komplettering som krävs i allmänna ämnen skall bli onödigt lång. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt vissa ekonomiska förmåner utgår i alla tre kompletteringselapper-na. Även från kostnadssynpunkt är det därför angeläget att komplette­ringstiden blir så kort som möjligt. Jag kan emellertid inte finna atl de mili­tära eleverna skulle bli garanterade studieplatser om man genomför utred­ningens förslag all sänka minimiantalet för påbörjande av kurs när militära elever deltar i utbildningen. Åtgärden skulle dock kunna göra del möjligt atl ge utbildning på vissa mindre förbandsorter, där det totala elevunderia-get ibland torde bli så litet atl utbildning inte får påbörjas enligt gällande bestämmelser. Frågan om hur man skall tillgodose utbildningsbehovet på sådana orter bör enligt min mening prövas genom lämpliga åtgärder från fall till fall. Denna prövning ankommer det på regeringen atl göra.

Om det visar sig oundgängligen nödvändigt att anlita annan utbildnings­anordnare än den kommunala vuxenutbildningen för atl tids- och inne­hållsmässigt kunna samordna den militära utbildningen och utbildningen i allmänna ämnen bör även delta prövas från fall till fall. Det ankommer på



Prop. 1979/80:7                                                                       9

SÖ och berörda militära myndigheter all göra denna prövning. Därvid bör särskill möjligheten lill distansundervisning beaktas.

2.6       Övrig utbildning på gymnasial nivå

Jag har hittills behandlat den kompletterande gymnasieutbildning som yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare kan behöva gå igenom i de tre etapperna. Ulöver denna utbildning kommer annan utbildning på gymnasi­al nivå atl i viss utsträckning behöva ges lill yrkesofficersaspiranterna och yrkesofficerarna. Jag tänker då främst på utbildning i allmänna ämnen som ingår som ett led i den militära utbildningen vid skolor och förband. Ibland sammanfaller sådan utbildning i allmänna ämnen med eller står nära den utbildning som ges i gymnasieskolan. FGU har inte haft i uppdrag att utre­da denna utbildning.

Som Jag tidigare har anfört bör all kompletterande utbildning i allmänna ämnen på gymnasial nivå som är relaterad till läroplanen för gymnasiesko­lan föras över till det allmänna skolväsendet. Delta bör även gälla när ut­bildning i allmänna ämnen ingår som ett led i den militära utbildningen. Trots attjag har denna principiella inställning konstaterar jag emellertid i likhet med FRI all fördelarna med att föra över sådan utbildning till det all­männa skolväsendet måsle vägas mol riskema för bristande samordning och totalt ökad utbildningslid. Jag anser därför atl frågan om en sådan överföring bör prövas från fall lill fall av försvarsgrenschef Därvid skall inriktningen vara all försvaret inte i egen regi bör bedriva sådan gymnasie­utbildning som kan föras över till det allmänna skolväsendet om inte starka skäl finns.

I de fall då utbildning i allmänna ämnen på gymnasienivå inte kan föras över till det allmänna skolväsendet bör andra former för att anlita dess re­surser, l.ex. lärarna, undersökas. Formerna bör prövas från fall lill fall av utbildningsansvarig militär myndighet i samråd med ansvarig myndighet inom det allmänna skolväsendet.

2.7       Övriga frågor

Utredningen har lagt fram vissa förslag om hur de militära elevernas ut­bildning inom det allmänna skolväsendet skall administreras och hur per­sonalfrågorna skall lösas för den personal som blir övertalig när försvarets egen gymnasieutbildning i allmänna ämnen avvecklas.

Jag konstaterar att del ankommer på regeringen alt utfärda de föreskrif­ter som kan komma att erfordras i dessa avseenden. Personalfrågorna kommer att behandlas i nära samarbete med arbetstagarorganisationerna. Det bör därvid vara en strävan alt omplacera övertaliga lärare och skolle­dare på motsvarande tjänster inom del allmänna skolväsendet. Erforderli­ga åtgärder för omplacering av icke-ordinarie lärare bör kunna vidtas med



Prop. 1979/80:7                                                       10

stöd av bestämmelserna i förordningen den 8 Juli 1976 om anställnings­trygghet för icke-ordinarie lärare. Denna förordning har genom regering­ens beslut den 15 februari 1979 gjorts tillämplig på samtliga försvarets sko­lor med utbildning motsvarande del allmänna skolväsendets gymnasiala stadium. Andra särskilda ålgärder för att underlätta omplaceringen av be­rörd personal får prövas från fall lill fall. Därvid bör en strävan vara att undvika ogynnsamma verkningar för de lärare som redan finns inom det allmänna skolväsendet.

3    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anföri hemställer Jag atl regeringen föreslår riksdagen alt

1.      godkänna de riktlinjer för ett överförande av försvarets gymna­
siala utbildning till del allmänna skolväsendet som jag har föror­
dat,

2.         besluta att försvarets gymnasieskola skall läggas ned den 1 Juli

1982.

4    Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagl fram.



Prop. 1979/80:7                                                                  11

Bilaga I

Nuvarande organisation

1    Försvarets gymnasiala utbildning i allmänna ämnen

1.1 Historik

Som en följd av att det allmänna skolväsendet inte kunde tillgodose för­svarets behov av utbildning i allmänna ämnen inrättades år 1926 arméns underofficersskola (AUS). Härigenom skapades förutsättningar för atl arméns militära personal skulle kunna fä en samlad kompletterande utbild­ning i allmänna ämnen. Motsvarande utbildningsgång saknades inom mari­nen och flygvapnet.

Ar 1942 inrättades försvarets läroverk (FL) som var gemensamt för hela krigsmakten. Den undervisning i allmänna ämnen som hittills hade bedri­vits vid AUS fördes nu över till FL. Genomgång av läroverket gjordes till behörighetsvillkor för kommendering till underofficersskola. En av utbild­ningslinjerna ledde liksom tidigare vid AUS till en begränsad studentexa­men. Denna linje öppnades nu också för värnpliktiga som hade genomgått officersaspirantskola.

För de studerande vid FL inrättades ett internat vid AUS. Eleverna stod i militärt hänseende under chefens för AUS befäl och denne hade också ansvaret för deras fysiska träning, sjukvård och försvarsinformation.

När fältflygarkategorin inrättades år 1946 fördes delar av flygvapnets ut­bildning i allmänna läroämnen över till skolor i försvarsgrenens egen regi. Dessa förlades år 1960 till Ljungbyhed, Fältflygama fick samma utbildning i allmänna läroämnen som eleverna vid FL:s underofficerslinje. Komplet­terande gymnasieutbildning i matematik och fysik för flygvapnets rege­mentsofficerare har funnits från mitten av 1960-talet och kompletterande gymnasieutbildning för dess blivande kompaniofficerare från år 1973.

Vid FL fanns från början en teknisk linje, avsedd för utbildning av per­sonal i teknisk tjänst vid samtliga försvarsgrenar. Armén och flygvapnet log efter några år själva hand om sin tekniska utbildning och från år 1950 övergick den tekniska linjen till att vara rent marin. Är 1956 flyttades den tekniska linjen till Karlskrona örlogsskolor, där den kallas marinens tek­niska skola (MTS).

Under 1960-lalet anpassades utbildningen vid de tre skolorna till de för­ändringar som gymnasieskolan genomgick inom del allmänna skolväsen­del. I samband härmed bytte FL år 1971 namn till försvarets gymnasiesko­la (FGS).

Gymnasial utbildning i allmänna ämnen förekommer förutom vid de nämnda skolorna även inom arméns utbildningsorganisation samt vid

t2   Riksdagen 1979180. I saml. Nr 7



Prop. 1979/80:7                                                                      12

Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), där en instmktörsskola inrätta­des år 1955. och flygvapnets Halmstadsskolor (F 14), där utbildning i all­männa ämnen med heltidsanställda lärare påbörjades år 1966.

1.2      Skolor

Inom försvaret bedrivs gymnasial utbildning i allmänna ämnen främst vid följande skolor.

Försvarets gymnasieskola i Uppsala (FGS) Arméns tekniska skola (ATS) Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) Karlskrona örlogsskolor (KÖS)

Instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) Förberedande fällflygarskolan vid krigsflygskolan (F 5), benämnd Herrevadsklosterskolan (Hvks)

Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14)

FGS utbildar elever från samtliga försvarsgrenar medan eleverna vid de övriga skolorna främst kommer från den egna försvarsgrenen. Vid KA 4 utbildas dock etl stort antal elever från armén. Dessutom förekommer hu­vudsakligen yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå i resp. försvars­grens regi på elt flertal orter.

1.3      Nuvarande kunskapskrav

Regeringen utfärdade i juni 1977 följande förordningar om de krav på bl.a. utbildning i allmänna ämnen som ställs på personal och blivande per­sonal på aktiv stat för alt den skall få de kunskaper som är nödvändiga för att gå igenom den militära utbildningen.

Förordning (FFS 1977:31) om undervisning i allmänna ämnen vid utbild­ning till plutonsofficer.

Förordning (FFS 1977:26) om utbildning till kompaniofficer.

Förordning (FFS 1977:27) om utbildning till regementsofficer vid armén.

Förordning (FFS 1977:28) om utbildning till regementsofficer vid mari­nen.

Förordning (FFS 1977:29) om utbildning lill regementsofficer m.m. vid flygvapnet.

För utbildning lill plutonsofficer krävs vid samtliga försvarsgrenar atl personalen har genomgått viss undervisning i allmänna ämnen enligt lä­roplanen för gymnasieskolan (Lgy 70). Ämnena är svenska, engelska.



Prop. 1979/80:7                                                                      13

samhällskunskap, matematik och naturkunskap molsvarande två årskur­ser på tvåårig linje. Visst utbyte av ämnen och kurser får förekomma. Un­dervisning skall dessutom ges i psykologi och socialkunskap. Försvars­grenschef kan bestämma om ytterligare undervisning i allmänna ämnen, om det krävs för viss yrkesutbildning.

För utbildning lill kompaniofficer skall aspirant före kommendering till kompaniofficersskola ha förvärvat allmän behörighet lill grundläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen (1977:263) samt vissa sär­skilda förkunskaper enligt Lgy 70 omfattande två årskurser på tvåårig linje eller motsvarande j ämnena B/C-språk (främmande språk ulöver engelska), historia, samhällskunskap, matematik och naturkunskap. Medelbetyget i dessa ämnen skall vara lägst 3,0. För viss personal, bl.a, personal i teknisk tjänst, får visst utbyte eller utökning av ämnen eller kurser förekomma.

För utbildning till regementsofficer krävs utöver allmän behörighet särskilda förkunskaper. Dessa varierar mellan försvarsgrenarna. Gemen­samt är dock tre årskurser svenska på treårig linje eller motsvarande. I öv­rigt är kraven desamma som för kompaniofficersaspirant. Inom marinen och flygvapnet slälls dock högre krav i matematik och fysik. Visst utbyte eller utökning av ämnen eller kurser får förekomma. Medelbetyget i de sär­skilda förkunskapsämnena skall vara lägst 3,0.

2   Försvarets gymnasieskola

Försvarets gymnasieskola (FGS) ligger i Uppsala i nära anslutning lill arméns kompaniofficersskola, dit skolans elevhem är förlagt.

2.1  Nuvarande utbildning

Som en följd av de nya behörighetsreglerna i allmänna ämnen som fast­ställdes av regeringen i juni 1977 genomförs fr.o.m. Januari 1978. i stället för den kompletterings- och påbyggnadsutbildning som tidigare gavs, en gymnasial tvåterminskurs för de plutonsofficersaspiranler vid armén som inte har någon gymnasial utbildning eller bara begränsad sådan. Utbild­ningen omfattar två årskurser på tvåårig linje i ämnena svenska, engelska, samhällskunskap och naturkunskap saml en årskurs i ämnet matematik. Jämfört med gymnasieskolans tvååriga sociala linje upptar FGS timplan fler timmar i naturkunskap och gymnastik saml färre timmar i samhälls­kunskap och socialkunskap.

För att få behörighet att söka till arméns kompaniofficersskola och motsvarande utbildning inom de övriga försvarsgrenarna ges en utbildning motsvarande gymnasieskolans tvååriga sociala linje, FGS har även psyko­logi samt röst- och talvård som obligatoriska ämnen.

För regemenlsofficersaspiranter med enbart grundskolekompelens ge-



Prop. 1979/80: 7                                                                     14

nomförs molsvarande utbildning som för kompaniofficersaspiranter. kom­pletterad så att undervisningen i svenska motsvarar fordringarna för tre­årig gymnasieskola.

För alt få behörighet atl söka till arméns regementsofficerskurs eller till motsvarande utbildning inom övriga försvarsgrenar ges också utbildning enligt läroplanen för gymnasieskolans treåriga naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga linje. Skillnaden är att antalet timmar i gymnastik har utökats.

För de regemenlsofficersaspiranter som enbart behöver komplettera svenska och tyska anordnas distansundervisning som är en kombination av korrespondensstudier och muntlig undervisning. Detta innebär alt 3-5 dagars inlensivstudier med lärarhandledning genomförs vid FGS varje må­nad. Då förbereds även uppgifterna för den kommande hemstudieperio­den, under vilken eleverna har möjlighet atl per telefon kontakta läraren i resp, ämne. Eleverna är under hemstudieperioden verksamma i utbild­ningsarbetet vid sina förband men disponerar 25 % av tjänstetiden för stu­dier.

Övrig utbildning som förekommer är studier under en termin i matema­tik och fysik på naturvetenskaplig eller fyraårig teknisk linje. Dessa studier är bl.a. avsedda för regementsofficerare som saknar den kompetens i ma­tematik som krävs för inträde på artilleri- och ingenjörregementsoffi-cersskolan.

2.2 Övrigt

Elevantalet har de senasie åren sjunkit betydligt. Budgetåret 1971/72 uppgick antalet elever lill ca 425 medan budgetåret 1977/78 ca 225 elever studerade vid FGS. Orsaken härtill är bl.a. alt allt fler har den civila kom­petens som erfordras redan då de söker. Dessutom har regeringen i ökad omfattning gett dispenser för studier på hemorten.

Antalet elever den I januari 1979 var 202. Antalet lärare vid FGS med heltidstjänst var 15 och med deltidstjänst 11.

3    Arméns tekniska skola, arméns radar- och luftvärnsmekaniker­skola samt arméns stabs- och sambandsskola

Förutom vid FGS och de regionala kurser som anordnas för plutonsoffi-cersaspiranter bedrivs i arméns regi gymnasial utbildning i allmänna äm­nen för tygtekniska kårens personal vid arméns tekniska skola (ATS), arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) samt arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS).

Vid ATS. RMS och StabSbS utbildas blivande armétekniker och vid ATS dessutom arméverkmästare. ATS ligger i Sundbyberg men kommer



Prop. 1979/80:7                                                       15

hösten 1984 alt flyttas till Östersund liksom StabSbS i Uppsala. RMS lig­ger i Göteborg i anslutning lill Göta luftvärnsregemente.

Nuvarande gymnasieutbildning vid de tre skolorna anknyter till 1977 års förordningar om studiekompetens i allmänna ämnen på plutonsofficersni-vå resp. kompaniofficersnivå.

Den 1 januari 1979 var antalet elever som genomgick kompletterande gymnasieutbildning vid ATS 47, RMS 32 och StabSbS 14. Antalet lärare i allmänna ämnen vid de tre skolorna var ca 15. Av dessa var flertalet del­tidsanställda och hade huvudljänsl på annan plats, i vissa fall militär eller civilmilitär sådan.

4   Karlskrona örlogsskolor

Inom marinen bedrivs gymnasial utbildning i allmänna ämnen vid Karis-krona öriogsskolor (KÖS). Skolorna har inte något särskilt elevhem. Många bor dock inom det militära området, där det finns vissa förlägg­ningsmöjligheter under det all en del elever hyr rum i Kariskrona.

4.1 Nuvarande utbildning

Marinens gymnasiala utbildning vid KÖS omfattar dels en ettårig gym­nasiekurs i allmänna ämnen (Gyk I), dels en tvåårig gymnasiekurs (Gyk 2) som anordnas vid marinens tekniska skola (MTS). Dessutom anordnas fr.o.m. läsåret 1977/78 längst t.o.m. läsåret 1979/80 en kompletteringskurs enligt läroplanen för den fyraåriga tekniska linjen i gymnasieskolan (Gyk 3).

Gyk I är en kurs i allmänna ämnen för blivande plutonsofficerare i flot­tan som inte redan vid antagningen har inhämtat motsvarande kunskaper inom det allmänna skolväsendet. Fr.o.m. höstterminen 1978 har utbild­ningen i Gyk I helt anpassats till förordningen (FFS 1977:31) om utbildning i allmänna ämnen för plulonsofficer. Dessutom undervisas alla blivande plutonsofficerare i ergonomi, psykologi och socialkunskap. Kursplanerna för dessa ämnen fastställs av skolöverstyrelsen.

Gyk 2 är avsedd för blivande kompaniofficerare i teknisk tjänst inom bå­de flottan och kustartilleriet. Kursen är uppdelad på en maskinteknisk och en elteknisk gren och ger ett kompetensvärde som motsvarar avslutad två­årig teknisk linje vid civil gymnasieskola. Kursen är upplagd så att elever­na från maskinteknisk gren efler genomgång av marinens kompaniofficers-skola skall få sjöingenjörskompetens. Genom alt timplanen upptar två års­kurser svenska och två årskurser engelska leder Gyk 2 till skillnad från gymnasieskolans tvååriga tekniska linje till allmän behörighet. Kursplaner­na fastställs av skolöverstyrelsen.

Gyk 3 är en ettårig kompletteringskurs för kompaniofficerare i teknisk tjänst med minsl två års praktik, vilka har sökt och antagits till anställning



Prop. 1979/80:7                                                                      16

som mariningenjör. Kursplanerna fastställs av skolöverstyrelsen. Sådana kompletleiingskurser får anordnas t.o.m. utgången av år 1980 och endasl föl att lillgodose erforderiigl behov av mariningenjörer.

4.2 Övrigt

Den I januari 1979 var antalet elever vid skolan 230. Antalet heltidsan­ställda lärare var 22 och deltidsanställda 8.

5    Instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente

Inslruklörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) är en för kuslartilleriel gemensam skola med uppgifl att genomföra utbildning till plulonsofficer. främsl j allmänna läroämnen och ledarskap. Även elever från andra försvarsgrenar las emot vid skolan för utbildning i allmänna lä­roämnen.

5.1      Nuvarande utbildning

Plulonsofflcersutbildningen vid inslruklörsskolan omfattar tre skolor, inslruktörsskola 1-3 (ISK 1-3). Huvuddelen av utbildningen i allmänna ämnen äger rum i ISK 2 som är obligatorisk för alla som inte redan har in­hämtat kunskaper molsvarande dem som meddelas inom del allmänna skolväsendet. På de tekniska utbildningslinjerna finns visst utbyte resp, ut­ökning av ämnen, Dessulom läses elektronik, elteknik, tygtjänst och ma­skinlära. Utbildningen i ISK 2 motsvarar Gyk I vid KÖS.

1 ISK 1 ingår dels beteendevelenskapliga ämnen, psykologi, pedagogik och socialkunskap för samtliga elever, dels matematik, fysik och ellära för tekniker.

I ISK 3 läses ergonomi, psykologi saml en kortare orienteringskurs i ADB.

Utbildningen kommer fr.o.m. budgetåret 1979/80 atl utökas med vissa allmänna och tekniska ämnen. Dessa ingår i den s.k, specialkursen för kompaniofficersaspiranter i leknisk tjänsl.

5.2      Övrigt

Ulöver utbildningen av elever vid instruktörsskolan meddelas undervis­ning även till elever vid kustartilleriels befälsskola, där officersaspiranter-na genomgår repetitionskurs i matematik och fysik inom ramen för den tre­åriga naturvetenskapliga linjen i gymnasieskolan. Dessutom meddelas un­dervisning i psykologi som komplement till undervisningen i ledarskap vid befälsskolan.



Prop. 1979/80:7                                                                     17

Den 1 januari 1979 var antalet elever vid skolan 165. Del fanns 10 hel­tidsanställda och 12 deltidsanställda lärare.

6    Herrevadsklosterskolan

Inom flygvapnet bedrivs gymnasial utbildning för blivande fältflygare och stridsledningspersonal vid Herrevadsklosterskolan (Hvks). Hvks lig­ger i utkanten av Ljungbyhed, ca 10 km från gymnasieorlen Klippan. Sko­lan ligger i närheten av krigsflygskolan (F 5) och har föriäggningsmöjlighe-ler, matsal och elevmäss.

6.1 Nuvarande utbildning

Elever som inte har treårig gymnasial utbildning las in på ungefär en må­nads förberedande grundläggande flygförarutbildning. Därefter går elever­na den s.k. FöFS-kursen på förberedande fällflygarskolan. efter vilken de vid F 5 får dels en ettårig grundläggande flygutbildning, dels en ettårig ut­bildning vid typinflygningsskolan.

FöFS-kursen omfattar fr.o.m. år 1978 etl och etl halvt läsår. Utbildning­en i allmänna ämnen motsvarar den som ges till plutonsofficersaspiranler samt därutöver två årskurser i historia, två årskurser i B/C-språk och tre årskurser i svenska. Denna utbildning tillsammans med fullgjord plutons-officersutbildning ger allmän behörighet.

Hvks har också en ettårig kurs för blivande stridsledare och luftbevaka-re. Undervisningen j allmänna ämnen är densamma som för plutonsoffice­rare vid övriga försvarsgrenar. Utbildningen i matematik och fysik har dock utökats något. Före kursen ges denna personal tre veckors militärut­bildning. Den militära utbildningen fortsätter under hela utbildningstiden vid Hvks med åtta timmar i veckan. Efter kursen går eleverna över till flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge för en ettårig militär utbild­ning. Efter två utbildningsår blir eleverna plutonsofficerare och får då all­män behörighet,

Hvks har också en kompletterande gymnasial utbildning för blivande kompaniofficerare omfattande en tid av 20 veckor. Regeringen har sedan år 1973 för elt år i taget medgett atl kurser av detta slag får anordnas utan hinder av gällande bestämmelser. Elever som deltar i kurserna är tidigare konlraktsanställda fällflygare som har erhållit långtidsanställning inom flygvapnet. Utbildningen har anpassats till elevernas tidigare etl- eller två­åriga utbildning vid Hvks, Den ger den behörighet i allmänna ämnen som krävs för tilllräde till kompaniofficerskurs enligt gällande förordning.

Vid Hvks finns också en kompletterande gymnasial utbildning för bli­vande regementsofficerare. Fram till den 1 Juli 1977 krävdes treårig utbild­ning i gymnasieskolan med etl medelbetyg av lägst 2,3 för tillträde till rege-



Prop. 1979/80:7                                                       18

mentsofflcersulbildning i flygvapnet. Under en övergångstid tillämpas allt­jämt dessa bestämmelser. I ämnena matematik och fysik är treårig utbild­ning önskvärd. Elev som inte har denna utbildning fär komplettera delar av kurserna i matematik och fysik för naturvetenskaplig linje dels under ordi­narie lektionslid. dels på fritid.

6.2 Övrigt

Antalet heltidsstuderande vid Hvks var den I Januari 1979 ca 60. De som bedrev kompletterande utbildning var omkring 35. Antalet anställda lärare var 14.

7   Flygvapnets Hahnstadsskolor

Vid flygvapnets Halmsladsskolor (F 14) genomförs gymnasieutbildning i allmänna läroämnen för signalister och trupputbildare. Undervisningen är densamma som för blivande plutonsofficerare vid övriga försvarsgrenar. Utbildningen är utlagd på två läsår genom att undervisningen i allmänna lä­roämnen varvas med den militära utbildningen.

Antalet elever var den I Januari 1979 ca 60. Vid skolan fanns 4 heltids­anställda lärare.



Prop. 1979/80:7

Bilaga 2

Sammanfattning av försvarets gymnasieutrednings över­väganden

1    Inledning

Försvarets gymnasieutredning (FGU) har haft i uppdrag att utreda möj­ligheterna att föra över hela eller delar av den gymnasiala utbildningen vid försvarets gymnasieskola (FGS) i Uppsala, marinens tekniska skola (MTS) i Kariskrona samt Herrevadsklosterskolan (Hvks) i Ljungbyhed till del allmänna utbildningsväsendet och alt föreslå åtgärder och tidpunkter för en eventuell överföring. Härvid borde övervägas vilken skolform som bäst kan tillgodose försvarets behov av gymnasial utbildning. Dessutom skulle FGU se över behovet av kompletterings- och påbyggnadsutbildning i allmänna ämnen på grundskolenivå och i vissa fall på gymnasial nivå samt om och hur detla behov kunde tillgodoses inom det allmänna skolväsen­del.

Uppdraget föranleddes bl.a. av den förvaltningsrevision av försvarets gymnasiala utbildning som hade genomförts av riksrevisionsverkel (RRV). Med anledning av revisionen föreslog RRV i mars 1973 att den gymnasiala utbildningen inom försvarsmakten skulle omprövas. RRV framhöll att en nedläggning av försvarets egen gymnasieutbildning och en överföring av utbildningskostnaderna till det allmänna skolväsendet skulle kunna med­föra betydande besparingar för försvaret genom att ledig kapacitet och stordriftsfördelar inom det allmänna skolväsendet utnyttjades.

Som utgångspunkt för sina överväganden och förslag har FGU haft utta­landen i olika propositioner och betänkanden.

Personalulbildningsutredningen behandlar i sitt betänkande (SOU 1976: 61) Statlig personalutbildning de generella möjligheter som bör finnas inom den statliga personalutbildningen för samverkan med det allmänna skolvä­sendet. Sådan utbildning som ger allmänt bredare kunskaper, som utgör grund för en kvalificerad yrkesutbildning eller som berättigar lill vidare studier och som inte är specifik för myndighetens verksamhet bör enligt personalutbildningsutredningen kunna bedrivas med anlitande av det all­männa skolväsendet. Alt inom statsförvaltningen bygga upp direkta mot­svarigheter till utbildning eller kurser inom det allmänna skolväsendet kan i de flesta fall inte anses försvariigl. vare sig från ekonomisk eller pedago­gisk synpunkt.

Den gymnasiala utbildningen i allmänna ämnen inom försvarsmakten har behandlats av 1974 års försvarsutredning i betänkandet (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82. Utredningen har funnit att de huvudsakliga moli-



Prop. 1979/80:7                                                                      20

ven för att ha kvar försvarets gymnasieskolor i dess nuvarande form bort­faller med ökade möjligheter till gymnasieutbildning inom den civila utbild­ningsseklorn.

Ytteriigare en ulgångspunkt för FGU:s överväganden har varit att de grundläggande värderingar som kännetecknar samhället måsle gälla även för del militära försvaret. Samtidigt måsle dock krigets krav vara styrande för försvarels verksamhei i fred.

I prop. 1977/78:24 som låg lill grund för riksdagens beslut (FöU 1977/78:10, rskr 1977/78:179) om en ny befälsordning för det militära för­svaret uttalade dåvarande departementschefen bl.a. att behovel av kom­pletterande utbildning kan väntas variera. Etl mycket begränsat omfång lämpar sig enligt departementschefen för bredvidläsning vid sidan av ordi­narie tjänstgöring. Behovel av flera fullständiga gymnasiekurser i olika äm­nen bör tillgodoses i första hand genom studier inom det allmänna skolvä­sendet.

Ansvaret för viss militär utbildning behandlades i prop. 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m.m., där föredraganden i olika sam­manhang understryker betydelsen av atl utbildningsansvar förs över till myndigheter på lägre regional och lokal nivå. Riksdagen (FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174) godtog förslagel.

I riksdagsbeslutet om en ny betälsordning är utgångspunkten atl alla yr­kesofficerare skall genomgå en gemensam grundläggande utbildning. Ut­bildningen av befäl inleds därför med värnpliklsutbildning som grundut­bildning. Detla har både social och pedagogisk betydelse. Yrkesbefälet skall kunna rekryteras från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Alll yrkesbefäl skall kunna verka som chefer, fackmän och utbildare, både i krigsorganisationen och i fredsorganisalionen.

Den slutliga antagningen som aspirant lill yrkesbefälsulbildning skall ske före den gemensamma grundläggande utbildningen, officershögskolan, och skall grundas främst på den lämplighet för befälsyrkel som den sökan­de har visat under den militära grundutbildningen. För antagning krävs dessutom allmän behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper.

De behörighetskrav som för huvuddelen av de blivande yrkesofficerarna kan beräknas bli villkor för tillträde lill officershögskolan är två årskurser i ämnena svenska, engelska, samhällskunskap, matematik och naturkun­skap på tvåårig linje i gymnasieskolan. Visst utbyte av ämnen kan före­komma. Den som inte har ertorderiiga förkunskaper bereds möjligheter all komplettera dessa (etapp I),

Tidigast ell år efter den grundläggande officersutbildningen kommer ett visst antal elever alt behöva kompletterande utbildning i allmänna ämnen för IJllliäde lill krigshögskolans allmänna kurs (etapp II). Denna kan kom­ma att omfatta ämnena svenska enligt fordringarna för treårig linje i gym­nasieskolan, elt främmande språk utöver engelska samt historia.



Prop. 1979/80:7                                                                      21

Ett mindre antal elever kommer för tillträde till militärhögskolans all­männa kurs också alt behöva komplettera sin utbildning lill tre årskurser i svenska, engelska, matematik och fysik (etapp III).

Studierna i allmänna ämnen före etapperna II och 111 bör kunna genom­föras på kortare tid än två terminer, vilket också gäller enstaka komplette­ringar i etapp I. Av tidsskäl bör dessa studier kunna påbörjas genom konti­nuerlig antagning under året oberoende av termins- och läsårsgränser.

Den som kompletteringsstuderar på heltid skall dessutom ges möjlighel alt anslå minst fyra timmar per vecka lill antingen gymnastik i gymnasie­skolan eller fysisk träning vid det egna förbandet.

I riksdagsbeslutet om en ny befälsordning anges atl den lid som inte an­vänds för siudier i allmänna ämnen skall utnyttjas för praktisk tjänst under handledning vid det egna förbandet.

FGU föreslår att den kompletterande gymnasieutbildningen skall förläg­gas lill förbandsorterna, företrädesvis till förband inom den egna försvars­grenen. Utredningen framhåller dock att om det finns särskilda skäl av ekonomisk eller social arl skall försvarsgrenschef ha rätt att anvisa annan studieort än förbandsorten,

FG U har funnit alt det inte längre finns några skäl för försvaret att bedri­va utbildning i egen regi i allmänna ämnen på gymnasial nivå. Utredningen föreslår därför atl försvarets utbildning i allmänna ämnen vid FGS, MTS och övrig gymnasial utbildning vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) samt Hvks avvecklas den Ijuli 1981.

Uiredningen konstaterar även att det kan finnas skäl att överväga en av­veckling av sådan gymnasial utbildning i allmänna ämnen som förekommer vid andra skolenheter inom försvarsmakten. Kompletterings- och påbygg­nadsutbildningen är under avveckling. Den omfattas därför inte av utred­ningens förslag vad avser organisatoriska förändringar.

2   Det allmänna skolväsendets utbud av gymnasial utbildning

Är 1971 sammanslogs fackskola, gymnasium och yrkesskola till en skol­form som kallas gymnasieskolan.

Uiredningen beskriver översiktligt det allmänna skolväsendets utbild­ningsutbud inom gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen saml distansundervisningen, dvs. den undervisning som är en kombination av korrespondensstudier och muntlig undervisning.

2.1 Gymnasieskolan

Gymnasieskolan omfattar ett tjugotal olika linjer som är två- eller treåri­ga samt en fyraårig teknisk linje. De flesta linjerna är uppdelade på grenar med olika inriktning. Dessutom finns en rad olika specialkurser av varie­rande längd, ofta anknutna till bestämda yrkesområden.



Prop. 1979/80:7                                                                       22

De allmänna bestämmelsema för utbildning i gymnasieskolan finns i skolförordningen (1971:235).

Mål och inriktning för arbetets bedrivande framgår av läroplan för gym­nasieskolan (Lgy 70).

2.1.1    Specialkurs

Förutom de fasta linjerna finns inom gymnasieskolan ett stort antal läng­re eller kortare specialkurser. Nya sådana kan successivt inrättas. Special-kursema får omfatta en eller flera årskurser eller delar av årskurser, om delta är lämpligt med hänsyn till utbildningsmålet. Den specialkurs som ut­redningen föreslår kan inrättas efter medgivande av regeringen. Kurser får startas om det fmns minst åtta deltagare vid undervisningens början.

2.1.2    Specialelev

Möjligheten att studera som specialelev i gymnasieskolan är exempel på en anordning med individualiserat studieprogram. Den som för sin yrkes­verksamhet behöver den avsedda utbildningen får antas som specialelev.

2.2 Den kommunala vuxenutbildningen

Målsättningen för den kommunala vuxenutbildningen är att lillgodose behovet av kompetensinriktad utbildning. Till skillnad från ungdomsut­bildningen som avser inskolning i samhället har vuxenutbildningen till mål atl ge vidareutbildning och fortbildning.

Vuxenutbildningen på det gymnasiala stadiet omfattar gymnasiekurser i ämnen enligt Lgy 70 saml specialkurser och högre specialkurser som enligt läroplanen är fastställda för den kommunala vuxenutbildningen. Tidigare var vuxenutbildningen företrädesvis förlagd till kvällstid. Möjligheterna till studier på dagtid har dock ökat och på etl flertal förbandsorter finns nume­ra inom den kommunala vuxenutbildningen en sammanhållen tvåårig teo­retisk undervisning på social Unje på dagtid.

Kommunal vuxenutbildning anordnas i alla primärkommuner utom två samt dessutom i lolv landstingskommuner. Gymnasiekurser i allmänna ämnen anordnas i ca 200 kommuner.

Kurser inom den kommunala vuxenutbildningen får normalt startas om deltagarantalet varaktigt uppgår till lägst tolv (i glesbygd lägst åtta). Rege­ringen har dessutom för de senasie budgetåren medgett att kurser med läg­re deltagarantal får anordnas i vissa fall. Om minst tre deltagare har utbild­ningsbidrag eller särskill vuxenstöd får t.ex. kurser i allmänna ämnen anordnas om antalet deltagare under hela kursen är minst åtta (i glesbygd fem).

Utredningen föreslår att minimiantalet för påbörjande av kurs inom den kommunala vuxenutbildningen på samma sätl sänks för att garantera de militära eleverna studieplatser.



Prop. 1979/80:7                                                                 23

2.3 Distansundervisning

Distansundervisningen är en kombination av korrespondensstudier och muntlig undervisning.

Vid siatens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping förekommer tre studieformer - varvad undervisning, distansundervisning och ren brevundervisning. Omfattningen av de olika formerna för distansundervis­ning är betydande. Detta gäller såväl antalet ämnen som den geografiska spridningen.

3   Modeller för att tillgodose försvarets framtida behov av utbild­ning i allmänna ämnen

Enligt direktiven skulle FGU bl.a. överväga vilken skolform som bäst kan tillgodose försvarets behov av gymnasial utbildning. Utredningen har därför diskuterat tre olika modeller för utbildningens genomförande, näm­ligen ett centralt, elt regionalt och ett lokalt system. Varje modell har be­lysts med utgångspunkt i organisatoriska och administrativa, psykologis­ka, pedagogiska, sociala och ekonomiska aspekter samt rekryterings­aspekter.

En centralisering av studierna har organisatoriska fördelar men betydan­de nackdelar från social synpunkt. Utredningens egna enkäter samt en ge­nomgång av de skäl som har anförts för ansökningar till regeringen om dis­pens för att få studera på hemorten har visat alt vissa elever, framför allt gifta och sammanboende med barn, upplever den långa bortovaron från hemmet som mycket negaliv. Det finns en klar tendens i samhället att i första hand välja den utbildning som ligger inom bekvämt avstånd från hemmet. Risk finns därför att en centraliserad utbildning påverkar rekryte­ringen negativt.

En regional förläggning av studierna innebär att utbildningen sprids till ett flertal skolorter och regioner, exempelvis genom att upptagningsområ­dena i stort sett ansluts till befintliga militärområden. Därigenom minskar i viss mån de nackdelar som är förenade med intematvistelse långt från hemmet. Modellen löser dock inte de sociala problemen helt, eftersom ett stort antal studerande fortfarande tvingas lill intematvistelse på skolorter-na. En regional föriäggning av studierna förutsätter också att nya skolen­heter upprättas eller att utbildningen knyts till det allmänna skolväsendet.

En lokal förläggning av de gymnasiala studierna har betydande fördelar från social synpunkt och bedöms därför av utredningen som rekryterings-befrämjande. Om studierna föriäggs lokalt, erhålls en bättre kontakt mel­lan den studerande och förbandet, särskilt vid dellidssludier som skall be­drivas jämsides med handledd praktik vid det egna förbandet.

De tre diskuterade modellerna för den gymnasiala utbildningen inom



Prop. 1979/80:7                                                       24

försvaret har samtliga både för- och nackdelar. Från studiesynpunkl kan ett regionalt eller lokalt system godias. Det kan också ge goda kontakter med samhället i övrigt, om systemet samordnas med det allmänna skolvä­sendet. I ett centralt syslem kan de lider som försvaret vill ha för den gym­nasiala utbildningen lätt passas in. I ett regionalt eller lokalt system som är samordnat med det allmänna skolväsendel kan däremot svårigheter uppstå atl tillfredsställa de krav på utbildningstider som ställs från militär sida.

1 fråga om kostnader för lärare och administration torde skillnaderna mellan de tre systemen vara ganska små. Avgörande för kostnaderna blir storleken på de undervisningsgrupper som organiseras.

En Jämförelse mellan de sociala konsekvenserna av de tre systemen ut­faller klart till fördel för ett lokalt syslem.

Utredningen föreslår att del på förbandsorter anordnas kompletterande gymnasieutbildning inom det allmänna skolväsendet fr.o.m. budgetåret 1981/82 för militära elever som behöver komplettera allmänna ämnen i etapp I. Följande möjligheter bör finnas.

Specialkurs inom gymnasieskolan Kommunal vuxenutbildning Specialelev i gymnasieskolan

Utredningen föreslår vidare att i första hand kommunal vuxenutbildning skall komma i fråga för kompletterande gymnasieulbUdning i etapperna II och III.

4 Ledningsfrågor

FGU föreslår som nyss nämnts att aspiranterna kommenderas till kom­pletterande gymnasieutbildning av den militära myndigheten i samråd med länsskolnämnden och skolstyrelsen samt efter elevens hörande. Detta för­utsätter atl den militära myndigheten har personal med ingående kunska­per om och erfarenheter av det allmänna skolväsendels organisation och funktion. Länsskolnämndema har överblick över både tillgången till ut­bildningsplatser och organisationen av länets allmänna skolväsende.

Försvarsgrenschefema bör enligt utredningen göra en preliminär be­dömning av utbildningsbehovet i allmänna ämnen omkring den 15 februari varje år och därefter sända in uppgift om antalet studerande och deras ut­bildningsbehov till länsskolnämnden. Denna bör sedan i samråd med för­svarsmakten, berörda skolstyrelser och skolor utarbeta en plan för place­ring av militära studerande.

Det pedagogiska ansvaret för utbildningen ligger hos skolstyrelsen, skol­ledningen och lärarna. Eftersom aspiranterna får vissa ekonomiska förmå­ner, bör en representant för vederbörande försvarsgrenschef få möjlighet



Prop. 1979/80: 7                                                                    25

att göra sig underrättad om elevernas framsteg i studierna och deras stu­diesituation.

Utredningen förordar alt skolöverstyrelsen i samråd med försvarsgrens­chef får i uppdrag att ge anvisningar för hur utbildningen i allmänna ämnen skall Organiseras på förband sorterna.

5    Personalfrågor

Konsekvensema för personalen vid FGS, KÖS och Hvks blir mest på­tagliga för de civila lärarna, eftersom försvarsmakten i stort sett saknar möjligheter att omplacera dessa.

Utredningen har kartlagt lärarnas anställningsförhållanden, ämnesbehö­righet och pensioneringsperioder. Av kartläggningen framgår att flertalet lärare har full behörighet för motsvarande tjänster inom gymnasieskolan eller den kommunala vuxenutbildningen. Vid FGS uppnår under tiden fram till år 1981 nio lärare och inom fem år därefter ytteriigare fyra pensio­neringsperiodens nedre gräns. Molsvarande antal för KÖS är noll resp. två saml för Hvks en resp. tre. Ordinarie lärare finns endast vid FGS.

Utredningen förutsätter att de ordinarie lärare som blir övertaliga i likhet med övriga lärare kan beredas tjänstgöring inom del allmänna skolväsen­det.

Utredningen förordar att regeringen uppdrar åt försvarets personal­nämnd att i samråd med vederbörande militära myndigheter och personal­organisationer upprätta en plan för lösning av personalfrågorna, atl rege­ringen medger att ordinarie tjänst som lärare vid försvarets gymnasieskola får förenas med lika hög eller lägre statlig eller statligt reglerad tjänst saml att förordningen den 8 Juli 1976 om anställningstrygghet för icke-ordinarie lärare utsträcks att gälla även ordinarie lärare.

Vid FGS, KÖS och Hvks finns vidare kanslipersonal, vaktmästare, lo­kalvårdare m.fl. Utredningen förutsätter att del på sedvanligt sätt uppdras åt statens personalnämnd och försvarels personalnämnd atl i samarbete med militära myndigheter och personalorganisationer pröva möjligheterna att bereda dessa befattningshavare fortsatt likvärdig sysselsättning.

6   Övriga konsekvenser

Utredningen förutsätter atl elever som kommenderas lill kompletteran­de utbildning erhåller samma ekonomiska och sociala förmåner, oberoen­de av i vilken kommun utbildningen genomförs.



Prop. 1979/80:7                                                                 26

7    Ekonomi

Utredningen har gjort vissa kostnadsberäkningar och därvid utgått från den förvaltningsrevision som RRV har genomfört under budgetåret 1972/73 och sedan kompletterat denna med en uppskattning av kostnadsut­vecklingen därefter.

Uppskattningen visar atl de totala kostnaderna för den gymnasiala un­dervisningen vid FGS, KÖS och Hvks var ca 13,7 milj.kr. för 425 elever under budgetåret 1976/77. I detla belopp ärelevlönema inte inräknade. Av summan är ca 7 milj.kr. undervisnings- och administrationskostnader och 5.8 milj.kr. kostnader för resor, traktamenten, förplägnad m.m. Detta be­tyder alt medelkostnaden per elev är 32 200 kr., om man utgår från under­visningsgrupper om ca 15 elever. Av denna kostnad uppskattades kostna­derna enbart för lärarlöner och administration till i medeltal ca 18 600 kr, per elev och år. Motsvarande kostnader per elev i det allmänna skolväsen­del skulle i motsvarande undervisningsgrupper i etapp I inom den kommu­nala vuxenutbildningen enligt skolöverstyrelsens beräkningar uppgå till ca 6 300 kr. och som specialkurs inom gymnasieskolan till ca 9 300 kr.

Olika räkneexempel har gjorts som visar atl kostnaderna beror på ett flertal faktorer såsom organisationsform, samläsningseffekter, antal veckolimmar, gruppstorlek samt de förändringar i kompletteringsbehoven som kan komma att ske i framtiden.

Kostnaderna för lärarlöner torde inte vara väsentligt annorlunda vid en utbildning i försvarets egen regi än vid en utbildning inom det allmänna skolväsendet. Stora besparingar kan dock göras beträffande resor, trakta­menten och lokalkostnader, om militära elever hänvisas till skolor på för­bandsorlema. Generellt torde kostnaderna inom det kommunala skolvä­sendet vara lägre än inom det militära beroende på större enheter och stör­re undervisningsgrupper. Genom att utnyttja den skolorganisation som finns uppkommer dessulom endast marginella kostnader.



Prop. 1979/80:7                                                                   27

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

1    Allmänna synpunkter

De förslag som försvarets gymnasieutredning (FGU) har lagt fram har i stort sett fåll ell positivt mottagande vid remissbehandlingen. Huvuddra­gen i förslaget tillslyrks av praktiskt tagel samtliga remissinstanser. Flera instanser ifrågasätter dock utredningens tidsplan för avveckling av gymna­sieutbildningen vid försvarets gymnasieskola (FGS), Karlskrona örlogs­skolor (KÖS) och Herrevadsklosterskolan (Hvks).

Ingen remissinstans har något att invända mot utredningens uppfattning atl del inte längre finns några skäl för försvaret att bedriva gymnasieutbild­ning i allmänna ämnen i egen regi. Man bestrider inte heller atl försvarets behov av kompletterande gymnasial utbildning kan tillgodoses inom del allmänna skolväsendet. Överbefälhavaren (ÖB) förutsätter dock atl utbild­ning i allmänna ämnen kan anordnas inom det allmänna skolväsendet på etl sådanl sätt att den både tidsmässigt och innehållsmässigt passar in i den militära utbildningen på ungefär samma sätt som i dag. Samma uppfattning X\ar chefen för marinen (CM) och chefen för flygvapnet (CFV), som förkla­rar att de inte kan godta en utbildning i allmänna ämnen som innebär en försämring Jämfört med dagens system.

CFV understryker viklen av alt utbildningsplanerna för försvarets ele­ver utformas så att utbildningstiden blir så kort som möjligt. Onödigt långa tider för utbildning i allmänna ämnen medför enligt CFV dels att den totala utbildningstiden förlängs, vilket kommer atl upplevas negativt av indivi­den, dels att utbildningskostnaderna ökar.

Skolöverstyrelsen (SÖj framhåller särskilt betydelsen av att blivande an­ställda inom försvaret inte isoleras från resten av samhället under utbild­ningstiden. SÖ anser att de utbildningsbehov som utredningen redovisar bör kunna tillgodoses inom berörda kommuners utbildningsväsende.

2    Avveckling av försvarets utbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks

FGU:s förslag att försvarets utbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks skall avvecklas godtas i stort sett av remissinstanserna.

ÖB och CM anser atl utredningens förslag om avveckling av utbildning­en i allmänna ämnen vid marinens tekniska skola (MTS) är oklart. De kan



Prop. 1979/80:7                                                                      28

därför inte tillstyrka en avveckling av skolan nu. CM menar att etl led i den tekniska utbildningen inte kan brytas ut utan atl detta får återverkningar på hela utbildningsgången för personal i teknisk tjänst. CM föreslår därför att utredningen kompletteras i denna del innan ställning tas.

Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) anser att det är principiellt rik­tigt atl försvarets behov av kompletterande gymnasial utbildning tillgodo­ses inom det allmänna skolväsendet. FRI - som dock främst har ägnat uppmärksamhet åt frågan om hur försvarets ekonomi påverkas om utred­ningens förslag genomförs - anser att det är klart motiverat all lägga ned FGS, men att del är svårare atl bedöma de ekonomiska konsekvenserna av att avveckla Hvks och den gymnasiala utbildningen vid KÖS.

Utredningens förslag till avvecklingslidpunkt godtas av försvarets civil­förvaltning (FCF), försvarets skolnämnd (FSN), länsskolnämndema i Jämtlands och Norrbottens län. Tjänstemännens centralorganisations slatsljänslemannasektion (TCO-S) saml Landsorganisationen i Sverige (LO).

TCO-S understryker särskilt betydelsen av att förslagen genomförs en­ligt utredningens tidsplan, som sammanfaller väl med införandet av den nya befälsordningen.

Statens personalnämnd (SPN) bedömer att en avvecklingsperiod fram till den I Juli 1981 är alltför knapp med hänsyn tili den omplaceringsverk­samhet som behövs för de anställda vid de tre skolorna. SPN föreslår där­för att en något längre avvecklingslid övervägs.

Svenska kommunförbundet förutsätter att beslutet om avveckling fattas våren 1979 om utredningens tidsplan skall följas.

ÖB och CM anser det vara olämpligt att avveckla skolorna före den 1 juli 1983, medan chefen för armén (CA), CFV och FGS finner att skolorna bör avvecklas tidigast den I juli 1983.

3   Avveckling av övrig gymnasial utbildning inom försvarsmakten

Utredningens förslag att det kan finnas skäl att överväga en avveckling av den gymnasiala utbildning i allmänna ämnen som förekommer vid vissa andra skolenheter inom försvarsmakten får stöd av CM, CFV och FSN.

CM konstaterar att den skolenhet inom marinen som därvid kan komma i fråga är instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Om försvarels gymnasieutbildning vid FGS, KÖS och Hvks avvecklas, bör även den gymnasiala utbildningen vid instruktörsskolan utredas.

CFV menar att den gymnasiala utbildningen vid flygvapnets Halmstads­skolor (F 14) bör överföras till det allmänna skolväsendet, om försvarets gymnasieutbildning läggs ned. I detta sammanhang påpekar CFV att flyg-förarnas utbildning i allmänna ämnen inte har behandlats av FGU och erin­rar om att flygförarna i den nya befälsordningen har tillförsäkrats en sär-



Prop. 1979/80:7                                                                     29

skild utbildningslinje. Delta gör det möjligt för CFV alt hålla samman fö­rarna i en egen grupp på krigsflygskolan även vid komplettering av gymna­siala ämnen.

FSN anser att det är angeläget atl också de civilmilitära tekniska grup­perna i armén och flygvapnet får de allmänna ämnena i sin utbildning in­ordnade i den civila läroplanen och att utbildningen i dessa ämnen läggs på del allmänna skolväsendel.

FRI ifrågasätter förslaget och menar att fördelarna med atl utnyttja det allmänna skolväsendet för gymnasial utbildning vid vissa andra skolenhe­ter måste vägas mot riskema för bristande samordning och totalt ökad ut­bildningstid. Del är också pedagogiska fördelar med atl grundkunskaper i tekniska ämnen inhämtas i nära anslutning till utbildningen i lillämpning av tekniker på olika vapensystem o.d. Institutei anser därför atl del inte be­hövs någon särskild granskning i detta avseende av de utbildningsanstalter utredningen nämner.

Centralorganisationen SACOISR (SACOISR) påpekar att utredningens konstaterande atl det framdeles kan finnas skäl att överväga om vissa sär­skilda skolenheter inom försvarsmakten fortsättningsvis kommer alt behö­vas har skapat oro och oklarhet under och efter utredningens arbete, inte minsl bland berörd personal.

4   Studieort

FGU:s förslag alt den kompletterande gymnasieutbildningen bör förläg­gas till förbandsorterna, företrädesvis till förband inom den egna försvars­grenen, godtas av flertalet remissinstanser.

ÖB anser all del är positivt både för eleven och myndigheien att studier­na bedrivs på förbandsorten. Möjligheter att varva teori och praktik, soci­ala skäl och kontaktbehovet mellan elev och förband talar för en sådan lös­ning. Vidare framhåller ÖB all alla möjligheter till samordning mellan för­svarsgrenarna på de aktuella studieorterna bör tas till vara.

Utredningens konstaterande att en viss samordning av utbildningen till vissa orter kan bli nödvändig tas upp av ÖB, CA och FGS, som anser att det är realistiskt atl för komplettering före officershögskolan (etapp I) räk­na med en samordning till en eller flera orter per militärområde. Även CM och CFV menar att en viss samordning mellan olika förbandsorter kan bli nödvändig.

FCF föreslår att stationeringsorten i regel också skall vara studieort, ef­tersom detta med nuvarande förmånsbestämmelser innebär en lägre kost­nad för statsverket än om förbandsorten skulle vara studieort.

Utredningens förslag att försvarsgrenschef skall kunna anvisa annan studieort om särskilda skäl av exempelvis ekonomisk eller social art före­ligger    tillstyrks    av   SÖ    och   länsskolnämnden    i   Jämtlands    län.



Prop. 1979/80:7                                                                  30

5    Utbildningens anordnande inom det allmänna skolväsendet

Enligt FGU skall kompletterande gymnasieutbildning för militära elever som inte uppfyller inträdeskraven till officershögskolan (etapp I) anordnas inom det allmänna skolväsendet som specialkurs inom gymnasieskolan, genom kommunal vuxenutbildning eller genom att den militära eleven är specialelev i gymnasieskolan,

ÖB förordar alternativet med specialkurs för huvuddelen av eleverna i etapp 1 och framhåller att detta alternativ torde vara bäst med hänsyn till möjligheten att anpassa utbildningen till den militära utbildningsgången. För vissa elever kan även kommunal vuxenutbildning vara en länkbar stu­dieform. ÖB anser att alternativet specialelev bör bli aktuellt endasl i un­dantagsfall.

CM delar i huvudsak utredningens bedömning av hur kompletteringsbe-hovet skall kunna tillgodoses men betonar att arrangemanget med special­elever endast i enstaka fall torde kunna komma till användning och inte kan betraktas som en generell utväg atl tillgodose försvarets utbildningsbe­hov. CM menar alt anordnande av specialkurser torde vara enda sättet att i etapp I tillgodose kompletleringsbehovet inom den lidsram om högst ett läsår som normall kommer all anvisas för kompletteringsutbildning i aU­männa ämnen. För elever som bara har behov av komplettering i något enstaka ämne blir i regel den kommunala vuxenutbildningen den lämpli­gaste formen.

CFV förordar atl specialkurser i gymnasieskolan anordnas för komplet­tering i etapp 1 och framhåller alt detta torde vara enda sättet att garantera undervisning i den blandning av ämnen från tvåårig social och teknisk linje som flygvapnet uppställer som förkunskapskrav.

SÖ framhåller atl resursema för utbildning på gymnasial nivå inte bör splittras genom att Jämförbar utbildning i onödan anordnas i en och samma kommun. I stället bör resurserna utnyttjas ändamålsenligt genom att de olika utbildningsformerna så långt möjligt samordnas.

Den normala vägen för vuxna - personer som är 18 år och äldre - att komplettera sina tidigare studier är atl delta i kommunal vuxenutbildning. SÖ anser att det inte finns tillräckliga skäl för särskilda anordningar för yr­kesofficerare och blivande yrkesofficerare. Utbildningen bör alltså i första hand ske inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen. Delta gäller enligt SÖ:s mening i stor utsträckning även studierna i etapp 1. För tillträde till officershögskola krävs allmän behörighet för högskolestudier samt sär­skild behörighet i vissa ämnen. Om bara ett fåtal ämnen behöver komplet­teras, sker detta lättast i den kommunala vuxenutbildningen. Den angivna tidsramen om högst 40 veckor kan då hållas. SÖ påminner i detla samman­hang om silt lidigare yttrande lill FGU, där det konstateras att den kom­munala vuxenutbildningen normalt används då vuxna kompletteringsstu­derar för allmän och/eller särskild behörighet. Vidare erinrar SÖ om atl



Prop. 1979/80:7                                                                     31

den i samma yttrande har hänvisat också lill gymnasieskolan och då främsl den tvååriga sociala linjen. SÖ finner inte någon anledning atl frångå sin li­digare bedömning av denna linje som en komplelteringsväg för elever med endast grundskola trots alt utbildningstiden då fördubblas.

Beträffande FGU:s förslag all kompletterande gymnasieutbildning i etapp 1 skall anordnas som specialkurs i gymnasieskolan konstaterar SÖ alt det som FGU har anfört om den kommunala vuxenutbildningens under­visningstid delvis skulle gälla även för de tänkta specialkurserna. Dessa skulle inte heller kunna ge de blivande yrkesofficerarna samma erfaren­hetsbakgrund som andra ungdomar får i gymnasieskolan. Till delta kom­mer enligt SÖ att specialkurser av det tänkta slaget inte torde kunna startas på alla förbandsorter. Detta motverkar målel alt försvarels elever skall få studera på eller närmare hemorten. SÖ vill dock inte motsätta sig atl speci­alkurser anordnas inom gymnasieskolan, om kurser inte kan anordnas i er­forderlig utsträckning inom den kommunala vuxenutbildningen.

SÖ anför vidare att bedrivandet av kompletteringsstudier som speciale­lev i gymnasieskolan försvåras av att bland de ämnen som är aktuella för komplettering endast psykologi och socialkunskap läses på två terminer i gymnasieskolan. Om man som specialelev skall hinna med atl läsa andra ämnen på rimlig tid måste försök med koncenlrationsläsning bedrivas på den aktuella förbandsorten. Dessutom får specialelever inte medföra alt organisationen på en skola utvidgas. Enligt SÖ:s uppfattning torde möjlig­heten att studera som specialelev komma all kunna utnyttjas i mycket få fall.

Länsskolnämnden i Gotlands län konstaterar all den föreslagna ettåriga specialkursen blir en komprimerad kurs med etl ämnesinnehåll som delvis motsvarar tvåårig social linje. Nämnden känner någon tvekan inför kom­primeringen men vill inte motsätta sig atl sådana kurser anordnas. Nämn­den anser dock att de myckel varierande kompletteringsbehoven i regel bör kunna tillgodoses genom att de militära eleverna blir specialelever i vissa ämnen i gymnasieskolan eller deltar i den kommunala vuxenutbild­ningens rikt varierande kursutbud,

Länsskolnämnden i Jämtlands län finner alt behovet av kompletterande utbildning kan tillgodoses genom de förslag som utredningen har lagt fram.

Svenska kommunförbundet anför att specialkurser och kommunal vux­enutbildning vore de bästa altemativen. Förbundet framhåller dock att in­placeringen av militära elever som specialelever enligt nu gällande bestäm­melser endasl kan ske inom befintlig organisation vilket medför att möjlig­heterna är begränsade.

SACOISR menar alt kompletterande utbildning i etapp 1 förutom inom gymnasieskolan bör kunna anordnas inom den kommunala vuxenutbild­ningen, där så bedöms lämpligt. Eleverna har nämligen fullgjort sin värn­plikt och borde ha goda möjligheter att klara studierna med den större grad av självständighet som denna utbildningsform förutsätter.



Prop. 1979/80:7                                                       32

FGU:s förslag att kommunal vuxenutbildning i första hand skall komma i fråga för senare kompletterande gymnasieutbildning före krigshögskolans allmänna kurs (etapp 11) och militärhögskolans allmänna kurs (etapp III) tillslyrks av ÖB. FRI, SÖ, länsskolnämndema i Skaraborgs och Jämt­tands län. Svenska kommunförbundet saml SACOISR. FRI framhåller dock alt möjligheterna lill distansundervisning i dessa etapper bör upp­märksammas mer. En sådan undervisning med handledning genom samar­bete med den kommunala vuxenutbildningen bör ge eleverna ökade möj­ligheter all anpassa studietakten efter egna förutsättningar.

Utredningens förslag atl minimiantalet för påbörjande av kurs inom den kommunala vuxenutbildningen sänks på samma sätl som nu sker för elever med utbildningsbidrag och särskilt vuxenstöd för att garantera de militära eleverna studieplatser tillstyrks av ÖB. CFV samt länsskolnämndema i Gotlands, Blekinge, Skaraborgs och Norrbottens län. SÖ finner däremot inte anledning att tillstyrka delta förslag. Enligt SÖ finns del inte några ar­belsmarknadsmässiga eller sociala skäl för särskilda regler i detta avseen­de för de militära eleverna.

6   Ledningsfrågor

FGU:s förslag att aspiranterna skall kommenderas till kompletterande gymnasieutbildning av den militära myndigheten i samråd med länsskol­nämnden och skolstyrelsen samt efter elevens hörande stöds av länsskol­nämnden i Skaraborgs län.

FRI konstaterar att utredningen förutsätter att anmälan till länsskol­nämnden görs av försvarsgrenscheferna. Institutet finnerdei angeläget alt samverkan med länsskolnämnden sker genom den lokala myndigheten. Därigenom kan tidsvinster göras i handläggningsgången.

Riksrevisionsverkel (RRV) förutsätter att frågor om placering av militära studerande kan avgöras av lämplig chef på lokal eller regional nivå. Detta bör dock inte hindra att kommendering till utbildning - som grund för eller bekräftelse av viss placering - vid behov görs av försvarsgrenscheferna.

SÖ förordar direktkontakt mellan den militära myndigheten och skolsty­relsen. Vidare förutsätter SÖ att resp. intagningsnämnd kommer atl anta militär elev till gymnasieskolan eller den kommunala vuxenutbildningen.

Enligt Svenska kommunförbundet bör skolstyrelsen, intagningsnämn­den för kommunal vuxenutbildning och intagningsnämnden för gymnasie­regionen i samråd med den militära myndigheten planera utbildningen i all­männa ämnen för de militära eleverna. Den slulliga inplaceringen bör ock­så ske i samråd med skolstyrelser och intagningsnämnder. Kommunför­bundet tar avstånd från utredningens förslag om länsskolnämndernas upp­gifter i delta sammanhang. Enligt förbundet behöver nämnderna inte kopp­las in annat än i fråga om dispenser, dvs. när del gäller att skapa utbild-



Prop. 1979/80:7                                                                     33

ningsmöjligheter med elt mindre antal elever än bestämmelserna medger.

FGU anser att en representant för vederbörande försvarsgrenschef bör få möjlighet att göra sig underrättad om elevernas framsteg i studierna och deras studiesituation.

F'CF biträder utredningens uppfattning men påpekar all den inte har framlagt några konkreta förslag till informationsrutiner.

SÖ anser all speciella åtgärder i förhållandet mellan förbanden och sko­lan bör undvikas. Del bör gå att följa de rutiner som tillämpas för elever med olika former av studiestöd.

7   Personalfrågor

SPN anser att en samtidig granskning av all gymnasial utbildning inom försvaret hade varit av stort värde med hänsyn till möjligheterna att finna en gemensam och samtidig lösning på det omplaceringsbehov som uppstår på personalsidan. Nämnden instämmer i utredningens uttalande atl perso­nalkonsekvenserna blir mest påtagliga för de civila lärarna. Mer än 70 lära­re berörs av avvecklingen vid de tre skolorna. Trots att utredningen förut­sätter att möjlighetema för dessa lärare att få anställning inom del allmän­na skolväsendel underiättas genom ökat elevantal och därmed ökat lärar-behov inom gymnasieskolan i början av 1980-talet, bedömer SPN att om-placeringsproblemel är relativt omfattande.

Utredningens förslag att regeringen skall uppdra åt försvarets personal­nämnd (FPN) att i samråd med vederbörande militära myndigheter och personalorganisationerna upprätta en plan för lösning av personalfrågorna tillstyrks av CM, CFV. FGS och SÖ.

SPN framhåller att nämnden har i uppdrag atl svara för omplacering av övertalig personal inom försvaret och att FPN skall biträda SPN inom sitt verksamhetsområde, SPN menar alt aktuell omplaceringsverksamhet måste påbörjas snarast möjligt. Om utredningens förslag atl avveckla den gymnasiala utbildningen vid FGS, KÖS och Hvks genomförs, kommer SPN att vidta erforderiiga åtgärder inom ramen för de bestämmelser som reglerar den centrala omplaceringsverksamheten. Det är lämpligt atl delta sker i nära samverkan med FPN, SÖ, lokala skolorgan, militära myndighe­ter, personalorganisationer och övriga berörda organ.

FGU:s förslag atl regeringen medger alt ordinarie tjänst som lärare vid FGS får förenas med lika hög eller lägre statlig eller statligt reglerad tjänst tillstyrks av ÖB, C A, CFV, FGS, SPN, SÖ och SACOISR.

ÖB, CM, CFV, FPN, SPN och SACOISR tillstyrker utredningens för­slag att förordningen den 8 juli 1976 om anställningstrygghet för icke-ordi­narie lärare utsträcks att gälla även ordinarie lärare. SÖ kan dock inte till­styrka detla förslag eftersom förordningen enbart handlar om åtgärder i syfte att ge möjligheter till fortsall anslällning för lärare som hotas av upp-



Prop. 1979/80:7                                                       34

sägning på grund av arbetsbrist. De ordinarie lärarna kan som anslällda med fullmakt eller konstitutorial inte sägas upp. Deras anställningsförhål­landen i samband med skolornas nedläggning måste därför regleras sär­skilt, SÖ föreslår att de ordinarie tjänster som vid nedläggningen har en in­nehavare förs på övergångsstat. Föreskrifter bör utfärdas om skyldighel för lärarna atl tjänstgöra inom det allmänna skolväsendet och arbetsmark­nadsutbildningen.

8    Övriga konsekvenser

FGU har förutsatt atl elever som kommenderas till kompletterande ut­bildning får samma ekonomiska och sociala förmåner oberoende av i vil­ken kommun utbildningen genomförs. Eventuella skillnader i förmåner mellan olika kommuner förutsätts reglerade för samtliga militära elever.

SÖ konstaterar att uiredningen inte har framfört några skäl för en sådan reglering och inte heller har angett vilken nivå som borde väljas. Mot den­na bakgrund och med hänvisning lill all de militära eleverna enligt utred­ningen avses bli jämställda med varje annan elev i kommunen finner SÖ in­te något motiv för en särbehandling av dessa elever.

Om speciella villkor skall gälla för de militära eleverna anser länsskol­nämnden i Norrbottens län all detta bör kunna regleras mellan vederbö­rande militära myndighei och dem som anordnar utbildningen.

Svenska kommunförbundet menar atl frågan om att reglera skillnaderna i förmåner mellan olika kommuner bör bli föremål för centrala överlägg­ningar mellan försvaret och företrädare för kommunerna i syfte att få lill stånd en generell överenskommelse som utjämnar dessa skillnader. För­bundet anser dock atl som en grundprincip skall gälla att kommunema inte skall få ökade kostnader.

9    Ekonomi

Utredningens kostnadsberäkningar ger enligt ÖB, C A och CM inte något säkert underlag för bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av för­slagel. Osäkerheten om hur stor del av utbildningen som kan genomföras lokall och hur stor del som måste ske samordnat gör det omöjligt att nu dra några slutsatser i detta avseende. ÖB förutsätter att kostnaderna i etl fram­tida system inte får överskrida de nuvarande kostnaderna för motsvarande utbildning. CM menar att det rent allmänt kan antas att kompletteringsut­bildningen i etapperna II och 111 kan genomföras till lägre kostnad om den förläggs till det allmänna skolväsendel än om den skall bedrivas vid försva­rets egna skolor, medan det är högst osäkert om kompletteringsutbild­ningen i etapp I blir billigare enligt utredningens förslag än enligt nu gallan-



Prop. 1979/80:7                                                       35

de ordning. CM förutsätter att en fördjupad kostnadsanalys görs innan be­slut fattas om avveckling av försvarels gymnasieskolor.

FRI finner inte någon anledning att ifrågasätta utredningens allmänna slutsats all koslnadema blir lägre i det kommunala skolväsendet än det blir inom det militära. Eftersom kommunerna ersätts med statsbidrag, kommer siatens totala kostnader att sjunka. Utredningen behandlar inte närmare återverkningarna på försvarets ekonomi men anser att väsentliga bespa­ringar kan göras beträffande resor, traktamenten och lokalkostnader om militära elever hänvisas till skolor på förbandsortema. Vissa besparingar kan också förulses för fastighetsdrifl och lokal administration. FRI fram­håller att överförandet av kompletteringsutbildningen till del allmänna skolväsendet kan försvåra samordningen med annan militär utbildning med totalt ökad utbildningstid och indirekt ökat rekryteringsbehov som följd. Vidare menar institutet att man inte bör bortse från risken att ett in­ordnande i gymnasieskolan och ökade kontakter med andra elever kan öka avgångsbenägenheten med ökat rekryteringsbehov och ökade kostnader som följd. FRI anser alt det är möjligt atl göra besparingar inom försvaret i de hänseenden utredningen har angett. Möjlighetema är dock inte särskilt stora. Vid de rekryteringsfömlsättningar som militära myndigheter f n. räknar med kan de uppskattas till drygt 1 milj.kr. Vid en ogynnsam rekry­teringsutveckling kan besparingarna försvinna och merkostnader uppkom­ma.

Fördelama med etl lokall system ligger såvitt RRV kan se på kostnadssi­dan, vilket borde ha utvecklats mera av utredningen. Verket framhåller atl uppskattningen av antalet kompletleringsstuderande i framliden har bety­delse bl.a. när det gäller beräkningen av kostnader. FGU har i sina beräk­ningar utgått från nuvarande kompletteringsbehov. RRV finner det inte uteslutet att den breddning av rekryteringen som åsyftas i förslaget till ny befälsordning kan komma att innebära atl antalet officersaspiranter utan allmän behörighet i framliden blir större än i dag.

Länsskolnämnden i Jämtlands län framhåller att de ekonomiska vinster som görs genom en decentralisering till förbandsortema blir betydande, ef­tersom de materiella resursema redan är väl tillgodosedda i de befintliga gymnasieskolorna. Vidare anser nämnden atl del korta avståndet mellan hemmet och studieorten måsle bedömas som mycket positivt från både so­ciala och ekonomiska synpunkler och medföra att den totala kostnaden nedbringas.



Prop. 1979/80:7                                                       36

Innehåll

1   Inledning   .......................................................     2

2   Föredragandens överväganden   ...........................     4

2.1    Allmänna synpunkter ......................................     4

2.2    Avveckling av försvarets kompletterande utbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks                                                                             5

2.3    Avveckling av övrig kompletterande gymnasial utbildning inom försvarsmakten           6

2.4    Studieort .....................................................     6

2.5    Utbildningens anordnande inom del allmänna skolväsendel ...          7

2.6    Övrig utbildning på gymnasial nivå  ...................     9

2.7    Övriga frågor  ............................................... ... 9

3   Hemställan........................................................ . 10

4   Beslul  .............................................................   10

Bilagor

Bilaga 1 Nuvarande organisation..............................     11

Bilaga 2 Sammanfattning av försvarets gymnasieulrednings över­
väganden .................................................     19

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena............    27

Noratedti Tryckeri, Stockholm 1979