om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet

Proposition 1985/86:142

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:142

om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet


Prop. 1985/86:142


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 mars 1986 för den åtgärd och del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen ingår som ett led i arbetet med atl uppnå enklare och smidigare fungerande statliga regler gentemot näringslivet. För all uppnå detta syfte föreslås att försöksverksamheter skall utnyttjas mer systema­tiskt än hittills. Försöksverksamheter bör enligt förslaget kunna utnyttjas för att pröva bl. a. alternativa styrmedel i regleringen av förelagen.

En utgångspunkt för förslagen är att alternativa vägar skall sökas, utan atl detta inkräktar på de grundläggande politiska mål om säkerhet, hälsa, god miljö etc. som från böijan har motiverat de stafiiga ingripandena.

Propositionen anger riktlinjer för de föreslagna försöksverksamheterna, t. ex. hur dessa bör avgränsas från ordinarie verksamhet. Lämpliga sakom­råden för försöken pekas ut. Vissa restriktioner som behöver iakttas anges, bl. a. hänsynen till konkurrenslikställighet mellan företagen.

För att möjliggöra att försöksverksamheter kommer i gång föreslås att riksdagen godkänner att regeringen, inom ramen för försöksverksamheter, gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av rikfiinjer för viss verksamhet eller annan liknande åtgärd.

I de fall en försöksverksamhet kräver lagändring, bör denna enligt pro­positionen utverkas från fall till fall genom särskilda förslag fill riksdagen.

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 142



Industridepartementet                                    P-P- ''- '

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lund­kvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, An­dersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet

1 Inledning

Efter regeringens bemyndigande den 24 november 1983 tillkallade jag i december samma år en arbetsgrupp (I 1983; H) med uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet. Riktlinjer för gruppens arbete meddelades samtidigt med regeringsbeslutet. Regeringen har senare genom beslut i april 1985 fastställt tilläggsbestämmelser för arbetet.

Arbetsgruppen har antagit namnet normgruppen.

I tilläggsbestämmelserna uttalade regeringen som en av utgångspunkter­na för det fortsatta arbetet att detta borde syfta till atl i en öppen anda få till stånd försöksverksamhet, där nya vägar söks för atl uppnå de syften för vilka reglerna tillkommit.

De erfarenheter som vunnits i förenklingsarbetet har gett underlag för atl nu gå vidare med tanken på försöksverksamheter. I del följande lägger jag fram förslag om åtgärder från statsmakternas sida för alt möjliggöra alt försöksverksamheter kommer i gång.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter för det statliga regelförenklingsarbetet

Regeringen har år 1985 i en särskild skrivelse lill riksdagen (skr. 1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse framhållit bl. a. behovet av färre och enklare regler. Elt arbete med att göra de statliga reglerna enklare och klarare saml begränsa regelbesiåndet bedrivs på bred front i olika former och med olika ansvariga organ. Innan jag går över till de insatser som direkt berör näringslivet vill jag erinra om del omfattande arbete som lagts ned inom civildepartementets område. Detta berör bl.a. arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna. I del s. k. frikommun­försöket (prop.  1983/84:152, KU 32, rskr. 368) prövas för närvarande



smidigare former för regeltillämpning med omfattande decentralisering av Prop. 1985/86: 142 beslutsnivåerna som i åtskilliga fall har direkt eller indirekt betydelse även för företagen. Servicen från myndigheterna är ett annat område som ägnats ökad uppmärksamhet och där positiva förändringar nu på många håll är avläsbara. Det förslag lill ny förvaltningslag som regeringen nyligen före­lagt riksdagen (prop. 1985/86:80) syftar bl. a. till atl stärka rättssäkerheten och förbättra servicen för enskilda och förelag.

Jag vill också erinra om det omfattande arbete som för närvarande pågår hos myndigheterna efter av riksdagen beslutade riktlinjer (prop. 1983/84:119, KU 25, rskr. 245), och som syftar lill att åstadkomma en upprensning i deras författningar. Klarare gränser dras nu mellan vad som skall vara bindande föreskrifter och vad som är allmänna råd. Regler som inte av myndigheterna tas in i en särskild förteckning senast den I juli 1986 upphör automatiskt att gälla.

De nämnda åtgärderna har betydelse även för näringslivet, även om åtgärderna har en vidare inriktning. Att förenklingsarbelet bedrivs på bred front från likartade utgångspunkter är viktigt för möjligheterna till fram­gång i enskilda delar, eftersom arbetet är svårt. All på elt allmänt plan få gehör för önskemål om enklare regler är lätt, men i konkreta fall finns nästan alltid motståndare till förändringar i elt regelsystem. I regelföränd-ringsarbelel ingår all förändra attityder och skapa ett klimat för nytän­kande.

Syftet med förenklingsarbetet är atl åstadkomma ändamålsenliga regel­system och en smidig regeltillämpning. Som jag senare återkommer lill är en viktig utgångspunkt för detta arbete reglernas funktion alt åstadkomma handlingssätt som leder till ett önskat mål. Reglerna är således etl styrme­del för atl uppnå målet. Om målet uppnås eller inte beror på den samlade effekten av en lång rad faktorer, bl.a. reglernas utformning och genom-slagskrafl. Del är nödvändigt att ha denna helhetssyn när man bedömer effekterna av ändrade regler.

I det sagda ligger atl statliga regler på åtskilliga områden är nödvändiga och, om de är ändamålsenligt utformade, bra styrmedel. De kan ge snabba och effektiva lösningar på intressekonflikter och leda lill en enhetlig rätls-fillämpning och rättssäkerhet. Men många och detaljrika regler kan också innebära en fara. När reglerna blir många och komplicerade ökar risken för alt de i onödan fördyrar verksamheten hos staten, kommunerna, företagen och för de enskilda. De kan också sammantagna bli så omfattande och oöverskådliga alt de inle tillräckligt påverkar dem de avser. Färre och enklare regler är därför ofta en förutsättning för all regelsystemet skall fungera på det sätt som var tänkt. Det är inte heller alltid som tvingande föreskrifter är del lämpligaste medlet alt styra samhällsutvecklingen. Ett regelsystem bör därför alllid utvärderas kontinuerligt.

I synen på regler som styrmedel ligger också atl det inle finns någon
motsättning mellan regelförenklingsarbele och de samhällsmål om hälsa,
säkerhet, god miljö osv. som ligger lill grund för olika regelsystem. All
styrmedlen förbättras kan tvärtom göra del lättare all uppnå målen. Det är
emellertid viktigt atl översyner i förenklingssyfle sker under medverkan av
dem som handhar regelsystemen. Målet måste vara alt regelförenkling
        3

ingår som ett naturiigt led i förvaltningens normala arbete.



2.2 Förenklingsarbetet gentemot näringslivet - organisation     ' och resultat

Vad gäller förenklingen av regler som berör näringslivet har huvudlinjen redovisats för riksdagen senast i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 26). Syftet är all motverka regler och tillämpning av regler som verkar onödigt kostnadshöjande, försvårar strukturförändring­ar eller far konkurrensbegränsande effekter som följd. Arbetet skall bedri­vas utan att inkräkta på de grundläggande mål om säkerhet, hälsa, god miljö, jämn fördelning etc. som i de enskilda fallen mofiveral att samhället gått in med reglerande åtgärder.

Regeringen har organiserat sitt arbete i dessa frågor utifrån det centrala ställningstagandet att huvudansvaret för att resultat uppnås åvilar resp. departement och myndigheter. Som sammanhållare av arbetet fungerar normgruppen inom regeringskansliet. Gruppen är formellt knuten till in­dustridepartementet. Statssekreteraren i industridepartementet är ordfö­rande i gruppen. I gruppen ingår företrädare för statsrådsberedningen, finans-, industri- och civildepartementen samt cheferna för vissa centrala myndigheter.

Normgruppens uppgifter är att som sammanhållande lednings- och ut­redningsorgan inspirera, driva på och förmedla erfarenheter av förenk­lingsarbetet. I gruppens attitydpåverkande verksamhet ingår t. ex. att ge­nom seminarier stimulera förvaltningen att göra ekonomiska konsekvens­beräkningar. Vidare skall gruppen stimulera till atl ett kontinuerligt över­synsarbete bedrivs i syfte att åstadkomma enklare regler och en smidigare regelfillämpning. Gruppen har konfinuerliga kontakter med näringslivsor­ganisationerna och med de fackliga huvudorganisationerna.

I de tilläggsbestämmelser som jag nämnt tidigare angavs atl arbetet bör ha en bred ansats och omfatta samfiiga samhällssektorer med reglering av betydelse för näringslivet. Alla departement och myndigheter med norm-givning gentemot näringslivet berörs alltså av programmet.

Både befintliga regler och nya regler, liksom fillämpningen av dessa, bör enligt programmet ingå i förenklingsslrävandena.

Inom ramen för den breda ansatsen skall koncentrerade insatser göras på vissa prioriterade områden, nämligen;

-     skatte- och socialavgiftsområdet, vad avser administration, uppbörd, kontroll m.m.,

-     arbetsmarknadsområdet, vad avser bl.a. myndighetsservice och fillämpning av lagstiftning,

-     näringslivets plan- och byggfrågor,

-     transportsektorns reglering,

-     teknisk provning och kontroll.

Resultaten av ansträngningarna atl åstadkomma smidigare fungerande
föreskrifter kan nu börja avläsas. Enligl min mening är det en övervägande
positiv bild som växer fram. Det finns nu i förvaltningen en tämligen
omfattande medvetenhet om behovet av förenklingar. En rad beslut om
uppmjukad eller avskaffad reglering med otvetydigt positiva effekter för
näringslivet och för myndigheterna själva har också redan fattats. Åtgärder
4



av skiftande karaktär har vidtagits eller planeras. Följande grova typin-    Prop. 1985/86: 142 delning ger en uppfattning om spännvidden;

-     slopad reglering (avreglering),

-     uppmjukad reglering,

-     administrativ förenkling/rationalisering,

-     renodling av bindande föreskrifter resp. allmänna råd,

-     internationell harmonisering,

-     förbättrad service.

Av en faktasammanställning. Förenklad reglering gentemot näringslivet, som normgruppen redovisade i oktober 1985 framgår atl del inom var och en av dessa åtgärdstyper finns exempel på insatser som redan beslutats av statsmakterna eller av myndigheterna själva. Redogörelsen innehåller mer än 100 åtgärder som aktualiserats under de senaste två åren. Nya initiativ som syftar i samma riktning tas kontinuerligt.

För att få fullgoda underlag för fortsatta beslut har regeringen initierat olika utredningar. Statens industriverk har fått i uppdrag att genom före­lagsstudier utreda effekter av offentlig reglering. Statskontoret genomför en undersökning av orsakssambanden bakom lyckade och mindre fram­gångsrika försök att åstadkomma regelförenkling. Vidare har riksrevi­sionsverket fått i uppdrag att utreda behoven av en förbättrad myndighets­samordning i regelgivning och regeltillämpning gentemot företagen.

Jag avser att återkomma med en redovisning av resultat och slutsatser av dessa utredningar och av det förenklingsarbete som nu pågår i förvalt­ningen.

2.3 Det fortsatta förenklingsarbetet gentemot näringslivet

De resultat som hittills har redovisats visar enligt min uppfattning att utvecklingen går i rätt riktning. Men som uttalats i årets budgetproposition finns det anledning att ställa fortsatt höga krav på nya förenklingsinifiativ.

Ett skäl för detta är del bestående behovet att underlätta tillväxt och ökad sysselsättning, inle minst i de små och medelstora företagen. En smidig utformning av de offentliga regleringarna har här sin givna betydel­se.

Etl ytterligare skäl är resurslägel i förvaltningen. Detta gör det angeläget att noggrannare än hitfills överväga om de styrmedel och arbetsmetoder i övrigt som valts för att åstadkomma goda förhållanden i näringslivet är de på längre sikt mest adekvata. Nya och mer resurssnåla vägar kan i en del fall behöva sökas. Det gäller att välja styrmedel som är så enkla och prakfiska som möjligt och som medför så låga sammanlagda kostnader som möjligt för de berörda.

Man brukar skilja mellan några huvudkategorier av styrmedel:

-     administrativa styrmedel,

-     ekonomiska styrmedel,

-     informativa styrmedel.

Beteckningarna mjuka resp. hårda styrmedel används ibland; l.ex. be­
tecknas informafiva styrmedel som mjuka i förhållande lill administrativa.
Även inom de olika styrmedelskategorierna går del atl skilja på olika
            5



mjukhets- eller hårdhetsgrader. En ambition för det fortsatta förenklings-     Prop. 1985/86: 142

arbetet bör vara atl det sker utifrån den helhetssyn jag har beskrivit, där

samhällsmålet är det cenlrala och valet av styrmedel träffas efter de

grunder jag nyss nämnde. Det betyder att regelöversyner bör göras mer

förutsättningslöst än som tidigare varil vanligt och atl det fortlöpande bör

prövas om det styrmedel som används är det bästa.

Bland alternafiv som jag anser del viktigt att överväga i anslutning härtill finns del anledning att betona möjligheten att i ökad omfattning utnyttja den kontrollapparat som företagen själva har byggt upp.

Del övergripande området kontroll genom teknisk provning ger exempel på delta. Utgångspunkten är här bl. a. behovet av anpassning till en på­gående snabb utveckling hos företagen inom den tillverkande industrin i frågor som rör produktsäkerhet och kvalitetskontroll. En annan viktig faktor är den fortgående internationaliseringen och det ökande varuutby­tet. Del ställer krav på en ökad harmonisering mellan de nationella kon­trollsystemen. Nödvändigheten av ett systemlänkande, där samhällskon-trollen anpassas till förändringarna i del totala systemet, träder här mer och mer i förgrunden. Jag vill hänvisa fill vad jag anfört om dessa frågor i propositionen om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. (prop. 1985/86: 27, NU 8, rskr. 96).

Etl annat exempel är det ökade inslag av egenkontroll som enligt försla­get till ny plan- och bygglag (prop. 1985/86: 1) förutsätts till betydande del ersätta byggnadsnämndernas tillsyn på byggplatserna.

Inom olika myndighetsområden torde del växa fram ett behov av att på liknande sätt överväga lösningar som förutsätter en delvis annan rollfördel­ning mellan de offentliga reglerande organen och företagen/branscherna.

I en sådan omprövningsprocess gäller det att övervinna en del hinder och trögheter som av naturliga skäl uppträder och att våga tänka i alterna­tiva banor. Erfarenheterna visar att sådana hinder och irögheter kan finnas både inom det offentliga systemet och hos de förelag och näringslivsorga­nisationer som omfattas av regleringarna. Regeländringar av mer genom­gripande slag kan bl.a. få organisatoriska konsekvenser. Etl särskilt hinder mot förändringar är ibland att någon av de inblandade bedömer ett framlagt förslag såsom alltför äventyrligt eller osäkert för att man skall våga genomföra det som en permanent åtgärd.

Att bedriva försöksverksamhet där det ordinarie regelverket behålls intakt, samtidigt som man får möjlighet att i varje skede utvärdera erfaren­heterna och - om så bedöms nödvändigt - ta steg fillbaka, kan i sådana fall erbjuda etl alternativ till att låta förslagel falla. Jag anser att möjligheter bör öppnas all systematiskt pröva försöksverksamhet som ett medel alt få fram nya lösningar. Det kan röra sig om att pröva grepp som innehåller moment av uppmjukad eller förenklad reglering inom ramen för ett befint­ligt huvudslyrmedel. Men man kan också tänka sig atl det i en del fall kan vara ändamålsenligt att låta en försöksverksamhet avse ett formligt slyr-medelsskifle.

Även för andra ändamål kan en försöksverksamhet emellertid vara
lämplig, t. ex. när det gäller att pröva en friare beslutsordning för regionala
eller lokala organ i förhållande till centrala myndigheter eller för att ge
          6



erfarenheter av alternativt utformade administrativa rutiner kring en i övrigt oförändrad reglering. Förslaget om försöksverksamhet får givetvis inte medföra att väl underbyggda förenklingsförslag, som bedöms kunna genomföras "riskfritt" med omedelbar verkan, förhalas.

De bemyndiganden all besluta föreskrifter som myndigheterna i dag har, ger dem ibland relativt vida gränser för all bestämma regelsystemens utformning och praktiska tillämpning. Del betyder alt många myndigheter har formella befogenheter att genom begränsade ändringar i föreskrifter pröva nya metoder. I andra fall krävs dock för sådana åtgärder som jag har nämnt beslut som myndigheten inte kan fatta själv. I många av dessa fall har regeringen befogenheter all fatta beslut om försöksverksamhet av del slag som här avses. Ibland kan del emellertid också bli fråga om åtgärder som kräver medverkan av riksdagen. Det gäller dels när avsteg skall göras från vad som är föreskrivet i lag, dels när de aktuella reglerna är samman­kopplade med villkor som riksdagen ställt för användning av statens medel eller med av riksdagen fastställda riktlinjer för viss verksamhet. Del senare betyder atl många regeringsförordningar i praktiken är riksdagsbundna.

Försöksverksamheten bör därför föregås av ett beslut av riksdagen. En lämplig form för delta anser jag vara den modell som använts i det s.k. frikommunförsöket.


Prop. 1985/86: 142


2.4 Försöksverksamhet i systematiska former

Mitt förslag: I regleringar gentemot näringslivet får på försök införas tidsbegränsade ändringar i syfte atl för etl avgränsat försöks­område pröva alternativ lill gällande reglering. Avgränsningen av försöksområdet bör kunna variera från fall lill fall.

Som grundläggande restriktioner för försöksverksamheterna skall gälla alt de inte får inkräkta på målet med regleringen eller rättssä­kerheten. Inte heller får försöksverksamheten i något väsentligt avseende rubba konkurrenslikslälligheten mellan företagen.

Regeringen bemyndigas atl inom ramen för sådan försöksverk­samhet göra avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för en viss verksam­het eller liknande åtgärd. Avsteg från vad som är föreskrivet i lag skall underställas riksdagen i vatje särskilt fall genom förslag till lagändring.

En övre gräns för försökstidens längd skall vara tre år. Varje försöksverksamhet skall utvärderas.

Skälen för mitt förslag: De allmänna motiven för mitt förslag har redovi­sats i avsnitt 2.3. Jag vill här ta upp vissa ytterligare frågor. För att klargöra sambandet mellan olika åtgärder, och för att riksdagen skall kunna sätta in de förslag den bör ta ställning till i sitt sammanhang, tas också övervägan­den upp i frågor som det ankommer på regeringen atl besluta om.



Avgränsning av försöksverksamhet från ordinarie verksamhet Prop. 1985/86: 142

Det avgränsade försöksområdet eller experimentfältet för försöksverksam­heterna bör kunna variera från fall till fall beroende på omständigheterna.

En naturlig avgränsning kan vara en viss geografisk yta, t. ex. ett eller flera län, skattefögderier, yrkesinspektionsdistrikl, en eller flera kom­muner etc. Detta är en avgränsning som påminner om den som gäller i frikommunförsöket, varifrån vissa erfarenheter bör kunna utnyttjas.

En försöksverksamhet kan också utsträckas till atl omfatta hela landet och begränsningen i stället gälla en del av en reglering. En sådan avgräns­ning kan t. ex. gälla en delbransch, en varugrupp, en viss typ av närings­verksamhet, företag över eller under en viss storleksgräns etc.

Försöksverksamhet av det här angivna slaget har hittills inle prövats i någon större utsträckning när det gäller regler som berör näringslivet.

Ett aktuellt exempel är emellertid den försöksverksamhet som nu pågår i arbetsmarknadsstyrelsens regi med förenklad säsongstyrning av byggverk­samhet. Regeringen beslöt i december 1984 om en sådan verksamhet i fem län. Förslag föreligger nu om att ytterligare nio län skall delta i försöken. Verksamheten kan karakteriseras som en försiktigt genomförd, successiv dispensering från tidigare gällande regler och torde kunna vara användbar som modell även för andra myndighetsområden.

Lämpliga sakområden för försöksverksamheter

I förvaltningen finns det sammanlagt etl fyrtiotal centrala myndigheter inom i stort sett samfiiga departementsområden, vilka utfärdar och/eller tillämpar regler gentemot näringslivet. För mer än hälften av dessa myn­digheter har regleringar gentemot näringslivet stor relativ vikt i verksam­heten. I åtskilliga fall rör det sig om hela myndighelssystem, som förutom den centrala sektormyndigheten också omfattar regionala och, i vissa fall, lokala organ. Försöksverksamhet bör enligt min bedömning inle uteslutas som en lämplig metod för någon av dessa myndigheter. Man behöver därför inom vart och ett av de berörda områdena överväga om det finns lämpliga objekt för en försöksverksamhet. Jag har redan tagit initiativ till en sådan bred inventering.

Redan nu vill jag peka ut några särskilda myndighetsområden, inom vilka det finns skäl att noga överväga möjligheterna fill en försöksverksam­het.

Ett sådant område är de regionalpolitiska stöden till näringslivet. Ytter­ligare förenklingar bör vara möjliga inom det gällande stödsystemet. Som jag ser det, kan det vara lämpligt att försöksvis pröva olika lösningar innan slutlig ställning tas till förslag i denna riktning.

Ett annat område är miljövården. Ett omfattande internt utredningsarbe­
te pågår för närvarande i naturvårdsverket med syfte att komma fram till
effekfivare former för miljöskyddet. Del är naturligt atl i detta samman­
hang också överväga möjligheterna att genom försöksverksamhet pröva
nya kontroll- och fillsynsformer som samtidigt kan leda till effektivare
miljökontroll och förenklingar för näringslivet.
                                           g



I anslutning härtill bör även nämnas alt inom bostadsdepartementet Prop. 1985/86: 142 övervägs för närvarande en ändrad utformning av bostadslånereglerna i förenklingssyfte. Ett led i detta arbete är en översyn av modellen för att beräkna det schabloniserade låneunderlaget. Alternativa modeller som kommer fram i detta arbete kan eventuellt vara lämpliga atl pröva försöks­vis i en eller flera länsbostadsnämnders arbete eller för några bosladsob-jekl. Jag vill också hänvisa till de uttalanden till förmån för ett ökat inslag av egenkontroll som regeringen gjort i anslutning till förslagel om en ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1), som nu prövas av riksdagen.

Jag vill slutligen peka på regleringen inom den yrkesmässiga persontrafi­ken. I en första omgång övervägs här en förändring i den nuvarande regleringen av taxinäringen för all höja effektiviteten och främja konkur­rensen av en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet. Det är möjligt atl en ändrad ordning för taxinäringen med fördel skulle kunna genomföras i form av en successiv, länsvis genomförd dispensering från delar av de nu gällande stafiiga bestämmelserna.

Jag har beträffande de här nämnda områdena samrått med statsministern samt med cheferna för bostads- och kommunikationsdepartementen.

Avsikten är inte att nu ta ställning till vilka områden som skall omfattas av försöksverksamheterna eller om de detaljerade formerna för dessa. Beslut om detta förutsätts fattas senare från fall till fall. Det är vikligt att myndigheterna själva engageras aktivt i att ta fram förslag på lämpliga försöksfält. Förslag skall således successivt tas fram antingen på iniliafiv inom regeringskansliet eller genom att myndigheterna anmäler sina önske­mål om alt bedriva försök.

Besluten om försöksverksamheterna kommer alltså alt fattas efter hand från fall till fall. Den författningsmässiga regleringen bör härvid i tillämp­liga delar ske enligt samma modell som för närvarande används inom ramen för det s. k. frikommunförsöket. En liknande teknik har använts för att möjliggöra viss försöksverksamhet på socialförsäkringsområdet, som nyligen beslutats av riksdagen (prop. 1985/86:38, SfU 3, rskr. 45).

I enlighet härmed bör, i de fall en försöksverksamhet kräver lagändring, denna utverkas genom särskilda förslag till riksdagen. I del nyss nämnda exemplet från socialförsäkringsområdet har en lag införts om försöksverk­samhet inom sjukförsäkringsområdet och en lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård.

Åtskilliga önskemål om försöksverksamhet kan förväntas avse föreskrif­ter som regeringen har beslutat, varav vissa på det sätt jag tidigare nämnt är riksdagsbundna. Det skulle vara olägligt att i varje särskilt sådant fall behöva inhämta riksdagens godkännande, innan ändringar kan genomföras i regeringens författningar. Det behövs därför ett bemyndigande av riksda­gen, av samma slag som getts i frikommunförsöket, att inom ramen för försöksverksamheter få göra avvikelser från regeringsförfattningar i den mån de är riksdagsbundna. Regeringen bör i efterhand för riksdagen redo­visa hur bemyndigandet utnyttjats.



Vissa inskränkningar i möjligheten att bedriva försöksverksamhet Prop. 1985/86: 142

En grundläggande restrikfion i arbetet med att se över regleringarna gent­emot näringslivet är atl det inte får inkräkta på de mål om säkerhet, hälsa, en god miljö etc. som i de enskilda fallen ligger bakom regleringen. Detta förbehåll är givelvis giltigt också för de nu föreslagna försöksverksamhe­terna. Del kan sålunda inte bli fråga om atl i försöksverksamhetens namn ens för en kortare tid undanröja sådan statlig reglering som utgör ett väsentligt skydd för medborgarnas liv och hälsa och för särskilt utsatta eller svaga grupper. Inle heller kan det bli fråga om att ta bort bestämmel­ser som är av väsentlig betydelse när det gäller alt tillgodose rättssäkerhe­ten genom l.ex. insyn i den offenfiiga verksamheten eller i rätten atl överklaga samhällsorganens beslut.

Eftersom försöksverksamheterna kommer att gälla bestämmelser som berör förelagen, kan problem härutöver tänkas uppstå som rör konkur­renslikställigheten mellan företagen i en viss bransch. Delta måste beaktas när en försöksverksamhet utformas. Del är t. ex. olämpligt atl under någon längre tid låta företag inom en viss region utgöra försöksgrupp för en uppmjukad reglering, om detta innebär en väsentlig ekonomisk fördel i förhållande till konkurrerande företag utanför regionen.

Hänsyn av delta slag måste alltså las, när man bestämmer sig för hur omfattande ett försök skall göras. Men enligt min mening är inle farhågor om konkurtenssnedvridande effekter generellt giltiga som ett argument mot försöksverksamheter. På åtskilliga områden torde försök kunna bedri­vas utan att detta får några nämnvärda snedvridande effekter. Att företag som omfattas av ett försök får en marginell fördel av detta under en kortare tid bör inte utgöra någol större problem, så länge inle konkurrenslikstäl­ligheten rubbas väsenfligt i branschen.

Försökstidens längd m. m.

Försökslidens längd bör kunna anpassas lill vad som framstår som lämpligt i del enskilda fallet. Alltför långa försöksperioder bör dock undvikas. En övre gräns bör enligl min mening sättas vid tre år.

Jag anser att det inte heller på andra sätt än de jag hittills angivit är önskvärt med detaljerade regler för försökens utformning. Det ankommer på riksdagen, regeringen och myndigheterna att ta ställning till utformning­en i samband med alt beslut fattas i de enskilda ärendena.

Något som jag dock anser viktigt att framhålla är alt försöken i största möjliga utsträckning bör utformas efter samråd med berörda företag eller deras organisationer. Jag vill erinra om den skyldighet som myndigheterna har att samråda med företagens uppgiftslämnarddegalion (FUD) i sådana frågor som berör företagens uppgiftslämnande och som kan aktualiseras i en försöksverksamhet.

Del är också angelägel all försöken genomförs med en så bred uppslut­
ning som möjligt från de anställdas och de fackliga organisationernas sida.
Noggranna förberedelser, korrekt information om försökens syften och
utnyttjande av de anställdas egna initiativ när det gäller att komma med
    10



förändringsförslag bedömer jag här som viktiga ingredienser. Åtskilliga    Prop. 1985/86: 142 frågor som anknyter till en försöksverksamhets närmare utformning kan vara av en sådan karaktär all de bör beslutas efter förhandlingar med de anställda vid berörda myndigheter.

Det är viktigt all försöksverksamheter bedrivs i ordnade former och efter en på förhand fastställd plan med sluttidpunkt angiven. En ordentlig uppföljning och utvärdering av försöken anser jag bör vara obligatorisk. Därvid bör lämpliga metoder för att utläsa resultat och effekter och all ställa dessa mol tidigare förhållanden uppmärksammas. Frågan om for­merna för utvärderingen bör vara löst redan när beslut fattas om försöket. Del ankommer på regeringen och myndigheterna att själva besluta i dessa frågor. Jag vill här erinra om del lämpliga i atl, när ett försök gäller förhållandena på flera organisationsnivåer i förvaltningen, arbeta med utvärderingsgrupper med representanter för samtliga berörda nivåer. Hur företagen och de fackliga organisationerna bäst skall knytas lill uppfölj­ningen och utvärderingen av elt försök resp. hur utomstående expertis skall utnyttjas bör också vara utrett när försöket beslutas.

Kostnader. Incitament till myndigheterna

Som jag inledningsvis anfört, är elt viktigt skäl att få i gång försöksverk­samheter alt man genom sådana kan pröva förändringar som syftar lill resursbesparingar hos företagen och myndigheterna själva. Ofta kan resul­tatet av ett förändrat regelsystem bli besparingar både hos företagen och i förvaltningen, men detta är givetvis inte alltid fallet.

En utgångspunkt för försöksverksamheten bör vara att de resurser som myndigheterna kan frigöra genom själva försöksverksamheten, skall stå till deras fria disposition. Jag vill erinra om all denna princip redan gäller; en myndighet som på eget initiativ genom regelförenklingar kan åstadkomma budgetmässiga besparingar, utöver det allmänna rationaliseringskrav som riktas mot förvaltningen, får själv disponera frigjorda resurser.

Jag vill i detta sammanhang också peka på vad regeringen i år uttalat i sina direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1987/88. Det anges här alt regeringen är beredd att på försök för några myndigheter som lämnar förslag om förbättrad service lill näringslivet beakta detta vid medelstilldelningen.

3 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen

1.  dels föreslår riksdagen att godkänna att regeringen, inom ramen
för försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet,
gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande
av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller annan
liknande åtgärd,

2.       dels bereder riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag i övrigt har

anfört om försöksverksamheter i regleringarna gentemot näringsli-      11

vet.



4 Beslut                                                        P- '«' '2

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga nksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

12



Innehållsförteckning                                      Prop. 1985/86:142

Propositionens huvudsakliga innehåll   ...................... ... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986   ...    2

1  Inledning   ....................................................... ... 2

2  Föredragandens överväganden  ............................     2

2.1    Allmänna utgångspunkter för del statliga regelförenklingsarbe­tet                   2

2.2    Förenklingsarbetet gentemot näringslivet - organisation och resultat             4

2.3    Det fortsatta förenklingsarbetet gentemot näringslivet                 5

2.4    Försöksverksamhet i systematiska former   ........     7

3  Hemställan   .....................................................     II

4  Beslut   ...........................................................    12


Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986


13




Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.