om en elmarknad med konkurrens

Proposition 1991/92:133

Regeringens proposition

1991/92:133

Prop.

1991/92:133

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992 för de åtgärder och de ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per Westerberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till mål och strategier för en reform-
ering av den svenska elmarknaden. I ett internationellt perspektiv anses
den svenska elmarknaden fungera väl när det gäller att utnyttja de
sammantagna produktions- och distributionsresursema samt att leverera el
med god leveranssäkerhet till abonnenterna. Målet är att genom ökad
konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av resurserna och att till-
försäkra kunderna flexibla levereransvillkor till lägsta möjliga priser.

Storkraftnätet är av avgörande betydelse för en fungerande kraft-
marknad. Driften och förvaltningen av det svenska storkraftnätet samt
systemansvaret för det svenska elsystemet bör organiseras med syftet att
dels säkerställa grundläggande krav på stabilitet och säkerhet i det svenska
elsystemet, dels underlätta en fri handel mellan kraftföretag, återförsäljare
och industri inom landet samt med andra länder. Storkraftnätet och de
statligt ägda utlandsförbindelserna bör förvaltas av en från kraftprodu-
centerna fristående organisation. Affärsverket svenska kraftnät som inrätta-

1 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 133

des den 1 januari 1992 bör förvalta storkraftnätet. Svenska kraftnäts fram- Prop. 1991/92:133
tida associationsform bör senare övervägas.

Reglerna för tillträde till och prissättning på storkraftnätet bör utformas
så att de främjar ett effektivt utnyttjande av nätet och konkurrensen på
elmarknaden. Nya aktörer bör stimuleras att utnyttja nätet.

Den som har koncession för en elektrisk starkströmsledning eller för ett
ledningsnät inom ett visst område bör ha skyldighet att mot ersättning
upplåta ledningskapacitet för transport av elektrisk ström till den som så
begär, oavsett om det är koncessionsinnehavaren eller någon annan som
levererar, utnyttjar eller återförsäljer den elektriska (strömmen. Nätverk-
samhet bör drivas och ekonomiskt separerade från annan verksamhet
enligt principer som är lättöverskådliga och gemensamma för dem som
bedriver sådan verksamhet.

För att uppnå och upprätthålla konkurrens krävs också en effektiv kon-
kurrensövervakning. Den centrala konkurrensmyndigheten bör övervaka
konkurrensen också på elmarknaden. En kontinuerlig övervakning är av
särskild vikt under den omställningsperiod när nya villkor böljar att gälla
på marknaden.

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992
Närvarande: Statsministern Bildt, statsråden B. Westerberg, Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Proposition om en elmarknad med konkurrens

1 Näringspolitiken

Prop. 1991/92:133

Ett starkt näringsliv är en förutsättning för en hög sysselsättning och
skapar resurser för en utveckling av välfärden i hela landet. Grunden
härför är ett ekonomiskt system som bygger på marknadsekonomins
principer och som präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och
god miljö. Marknadsekonomin är en förutsättning för allmän välfärd, god
ekonomisk utveckling och social trygghet.

Näringspolitiken anger de ramar för näringsverksamheten inom vilka
företagen fritt bedriver sin verksamhet. Fri företagsamhet, sund kon-
kurrens och privat ägande ger de bästa förutsättningarna för ekonomiska
framsteg. Fasta spelregler ger näringslivet långsiktigt stabila planerings-
förutsättningar.

Sverige är en öppen och starkt exportberoende ekonomi som befinner
sig förhållandevis långt från Europas stora befolkningskoncentrationer.
Detta ställer stora krav på svenska företag i konkurrensen på den euro-
peiska marknaden. Konkurrensstarka företag är en förutsättning för att det
svenska välståndet skall kunna utvecklas. Regeringens politik syftar till att
skapa goda konkurrensförutsättningar i Sverige. Ett medlemskap i EG är
ett viktigt inslag i denna politik. Endast som medlem kan vi i Sverige fullt
ut dra nytta av och delta i den dynamiska utveckling som pågår i Europa.

För att lösa den svenska ekonomins problem krävs bl.a. ökad produk-
tivitet i näringslivet och i den offentliga sektom. Insatser krävs från såväl
statsmakternas som från företagens och organisationernas sida. Stats-
makternas uppgift är att skapa de allmänna betingelserna för en långsiktig
ekonomisk tillväxt. Särskilda åtgärder bör vidtas för att modernisera infra-
strukturen. Dessa åtgärder skall vara systematiskt inriktade på att höja
produktiviteten. Ansvaret för en modem och effektiv nationell infra-
struktur är i huvudsak statens.

Detta gäller i hög grad för energiområdet. En tryggad energiförsöijning
är en förutsättning för en utvecklad industrination. Energipolitiken är av
stor betydelse för en hållbar ekonomisk tillväxt.

Statens ansvar kan ta sig olika uttryck. Inom de områden av energi-
försöijningen där ledningssystemen utgör naturliga monopol måste kon-
kurrensaspekterna bevakas. Konkurrens är ett grundläggande villkor för
effektivitet inom energisektorn. Det gäller inte minst för elförsörjningen.
Oavsett ägandeform måste de naturliga monopolen vara reglerade för att
tillgången till marknaden skall säkras, monopolistiskt beteende motverkas
och ett effektivt utnyttjande erhållas. Det är av stor vikt att inget företag
tillåts att genom sin storlek eller på grund av andra orsaker styra prissätt-
ningen av el. Konkurrensvillkoren skall vara icke-diskriminerande och
baserade på marknadsekonomiska grundprinciper.

En betydelsefull omstrukturering av elmarknaden har inletts. Den
1 januari 1992 överfördes huvuddelen av verksamheten i det tidigare
statens vattenfallsverk till ett aktiebolag, Vattenfall AB (prop. 1990/91:87,
NU38, rskr. 318 samt prop 1991/92:49, NU 10, rskr. 92). Verksamheten

i storkraftnätet har avskiljts från Vattenfall AB och ingår i Affärsverket Prop. 1991/92:133
svenska kraftnät som inrättades vid årsskiftet.

Svenska kraftnät ansvarar för storkraftnätet och de statligt ägda utlands-
förbindelserna. Organisationen omfattar för närvarande Vattenfalls tidigare
affärsområde Transmission samt den operativa nätdriften och kontroll-
systemverksamheten. Personalstyrkan uppgår till ca 150 personer.

Dessa åtgärder är ett första steg i omvandlingen av det svenska elför-
söijningssystemet mot ökad konkurrens och en förberedelse för en alltmer
internationell elmarknad med ökade möjligheter för export och import.
Storkraftnätet bör kunna vara en marknadsplats där aktörerna på en fri el-
marknad kan mötas. En elmarknad med ökad konkurrens och goda förut-
sättningar för en omfattande handel med elkraft leder bl.a. till att de sam-
lade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. En väl fungerande el-
marknad bidrar till den ekonomiska utvecklingen.

2 Bakgrund

2.1 Den svenska elförsörjningen

Prop. 1991/92:133

I Sverige producerades enligt preliminära uppgifter 142,5 TWh el år
1991. Elkraft framställs i vatten- och kärnkraftverk, i kraftvärmeverk och
i industrins mottrycksturbiner. Dessutom finns vindkraftverk samt olje-
eldade kondenskraftverk och gasturbiner, av vilka de senare huvudsakligen
svarar för reservkraftsproduktion i situationer när elsystemet är ansträngt.
Vattenkraften svarar jämte kärnkraften för huvuddejen av den svenska
elkraftsproduktionen. Tabell 2.1 visar den svenska elproduktionen åren
1970, 1980, 1988, 1990 och 1991 fördelad på kraftslag.

Tabell 2.1 Elproduktion exkl. egenförbrukning åren 1970, 1980, 1988,
1990 och 1991 (TWh).

	1970	1980	1988	1990	1991
Vattenkraft	41	58	69	72	62
Kärnkraft	-	25	66	65	74
Konventionell värmekraft
Ind. mottryck	5'"	10‘‘	3	3	3
Kraftvärme			3	2	3
Kondenskraft	13'”	l'“	0	0	0
Gasturbin/Dieselkraft			0	0	0
Netto elproduktion	59	94	141	142	143
Nettoimport av el	4	1	-3	-2	-1

'' Inkl, kraftvärme

*” Inkl, gasturbin/dieselkraft

Källa: NUTEK, Kraftsam och VVF

Såväl produktionen som användningen av el ökade snabbt under sjuttiotalet
och åttiotalets första hälft. Därefter har tillväxten varit förhållandevis låg.
Kraftföretagens samarbetsorganisation KRAFTSAM räknar i rapporten
Elprognos för år 2000 med en fortsatt måttlig tillväxt för den svenska
elförbrukningen under nittiotalet. Orsaken är främst att man förutser en
stagnerande elvärmeanvändning, strukturändringar inom industrin samt en
ökad eleffektivisering.

De kraftslag som ingår i det svenska elproduktionssystemet har sins-
emellan väsentligt olika kostnadsstruktur. För att hela produktionssystemet
skall utnyttjas optimalt samkörs praktiskt taget all elproduktion i Sverige.

Vattenkraften som har lägst rörlig kostnad används inte bara som baspro- Prop. 1991/92:133
duktion utan också som regulator i elsystemet. Därigenom minimeras
åtgången av bränsle och tillrinningen till vattenmagasinen utnyttjas effek-
tivt.

Kärnkraften har den näst lägsta rörliga produktionskostnaden. Den anvä-
nds som basproduktion så länge som möjligt under ett år. Härigenom
uppnås den bästa totala ekonomin i kärnkraftverken och för elsystemet.
Säkerhetsskäl talar för att man bör driva kärnkraften så jämnt som möjligt
under året. Kraftvärmen är beroende av efterfrågan på fjärrvärme och
utnyttjas främst under höst, vinter och tidig vår.

När inte vatten- och kärnkraft samt kraftvärme räcker för att täcka el-
efterfrågan tas allt dyrare kraftslag i bruk. Beroende på hur välfyllda
vattenmagasinen är, kan viss konventionell värmekraft användas före den
reglerbara vattenkraften. Den rörliga kostnaden för mottryckskraften, där
den tillförda bränsleenergin utnyttjas till både elproduktion och fjärrvärme
eller industriella processer, är låg jämfört med kondensproduktion av
elkraft som baseras på samma bränsle.

Inom Sverige förekommer samköming mellan större elproducenter samt
mellan de större elproducenterna och vissa av deras kunder som täcker en
del av sina elbehov med egen produktion (industrier, kommuner). Genom
samkömingen sker ett utbyte av tillfällig kraft mellan kraftföretagen i syfte
att utnyttja det totala produktionssystemet effektivt. Tillfälliga kraftutbyten
blir lönsamma genom att produktionsanläggningamas rörliga kostnader
skiljer sig och genom att företagens kundstrukturer och belastning
varierar.

De elva största kraftföretagen har bildat en samkömingsorganisation,
samkömingsgruppen, vars verksamhet regleras av ett samkömingsavtal.
För att ett kraftföretag skall kunna delta i samkömingen krävs att det kan
uppvisa leveranssäkerhet gentemot sina kunder i både effekt och energi.
Företagens leveranssäkerhet skall årligen godkännas av den samkömings-
nämnd som tillsätts i enlighet med samkömingsavtalet. Tillsammans svarar
samkömingsgruppens företag för större delen av elproduktionen i Sverige.
Kraftproducenter som inte kan eller vill delta direkt i samkömingsgruppen
kan ha ett separat avtal med ett av företagen i gruppen. Under åren 1987-
1990 utbyttes mellan 5 och 6 procent av landets totala elproduktion som
tillfällig kraft inom samkömingsgruppen.

Samköming av elproduktionen sker också i Norden (utom Island). Vill-
koren för den nordiska samkömingen avhandlas i stor utsträckning bilate-
ralt mellan svenska och utländska kraftföretag. Ett kompletterande forum
är de nordiska kraftföretagens samarbetsorganisation Nordel. Kraft-
systemen i Danmark, Finland, Norge och Sverige är hopkopplade för att
möjliggöra överföring av tillfällig och fast kraft mellan kraftföretagen.
Genom dessa förbindelser kan hela Nordel-systemet utnyttjas för produk-
tionsoptimeringen. Via Jylland är det nordiska systemet sammanbundet
med det västeuropeiska kraftsystemet.

För närvarande finns 22 växelströms- och likströmsförbindelser till
grannländerna. De nio samkömingsförbindelsema med Norge samt förbin-
delserna med norra Finland är samtliga friledningar. Förbindelserna

mellan Danmark och Sverige samt mellan södra Finland och mellersta Prop. 1991/92:133
Sverige är sjökablar. Det finns åtta sådana kablar mellan Sverige och
grannländerna.

Den totala överföringsförmågan mellan Sverige och grannländerna är ca
5 000 MW. År 1991 exporterades ca 7,2 TWh el medan importen uppgick
till ca 6,2 TWh. År 1990 var handeln mer omfattande, 14,7 TWh export
och 12,9 TWh import. Merparten av handeln avsåg s.k. tillfällig kraft,
dvs. leveranser på mycket kortsiktig basis.

Sydkraft och det tyska kraftföretaget Preussen Elektra har träffat en
överenskommelse om att bygga en förbindelse (nellan Sverige och
Tyskland. Förhandlingar mellan Preussen Elektra, Sydkraft AB och Vat-
tenfall AB har sedan resulterat i bildandet av Baltic Cable AB i syfte att
projektera, upphandla och driva en likströmskabel mellan Sverige och
Tyskland.

Större delen av den svenska kraftproduktionen sker i vatten- och kärn-
kraftverk. Vattenkraft produceras huvudsakligen i Norrland medan kärn-
kraftverken är lokaliserade till mellersta och södra Sveriges kuster.
Kraften måste överföras till elkonsumentema eftersom den normalt inte
används i direkt anslutning till kraftstationerna.

Kraftledningar på spänningsnivåema 30-400 kV indelas efter sin betyd-
else i två kategorier, stamledningar och regionalledningar. Svenska
kraftnät driver från den 1 januari 1992 det s.k. storkraftnätet med kraft-
ledningar på spänningsnivåema 220-400 kV för överföring av större
energikvantiteter över långa avstånd. Tidigare hade statens vattenfallsverk
denna uppgift. Storkraftnätet består av drygt 1500 mil kraftledningar samt
därtill hörande ställverk, transformatorer m.m. Planering och drift av
storkraftnätet handhas av Svenska kraftnät.

Det svenska storkraftnätet utgör en central del i det samkörande
Nordel-systemet. De nordiska kraftföretagen har enats om kriterier för
nätens dimensionering, stabilitet och frekvensreglering. Utifrån dessa kri-
terier bestämmer Svenska kraftnät bl.a. överföringsbegränsningar och den
erforderliga momentana störningsreserven i Sverige. 1 Svenska kraftnäts
arbetsområde ingår även mätning och avräkning av överförd elenergi,
överföringsförluster och resulterande kraftleveranser mellan kraftföre-
tagen.

De stora svenska kraftföretagen utnyttjar storkraftnätet för kraft-
överföring. Bestämmelser gällande transitering på stamnätet regleras i ett
avtal - kraftnätsavtalet - mellan Svenska kraftnät, Vattenfall AB och ett
antal kommunala och enskilda kraftföretag. Avtalet gäller t.o.m. den 31
december år 1992, med möjlighet till förlängning t.o.m. år 1993. Under
denna tid ersätter kraftnätsavtalet det stamnätsavtal som år 1979 träffades
mellan staten (genom statens vattenfallsverk) och elva stora kraftföretag,
de s.k. transitörema. Jag kommer strax (avsnitt 2.3) att närmare redovisa
stamnätsavtalets innehåll.

I transformatorstationer transformeras kraften från storkraftnätets
spänningsnivåer ned till nivåerna 30-130 kV (regionalledningar). Vid dessa
spänningsnivåer försöijs större kunder som återdistributörer och vissa
elkrävande industriföretag. Den regionala kraftöverföringen från kraftverk

och från uttagspunkter på storkraftnätet (stamstationer) till storkon- Prop. 1991/92:133
sumenter och återdistributörer ombesöijs av såväl Vattenfall AB som
kommunala och privata kraftföretag. Före leverans till hushållskunder och
övriga mindre förbrukare sker ytterligare nedtransformering.

De totala förlusterna vid överföring och distribution uppgår för när-
varande till ca 10,5 TWh vid en årlig elproduktion på drygt 140 TWh. År
1991 var Sveriges samlade elförbrukning - exklusive förlusterna på över-
föringsnätet - ca 131 TWh. I förbrukningen inräknas då konsumtionen av
ca 8 TWh i s.k. av kopplingsbara elpannor.

Det finns ca 100 kraftproducenter i Sverige. Kraftproduktionen
domineras dock av omkring tio större företag. Vattenfall AB svarar för
ungefar hälften av den totala produktionen. Sju ägare eller grupper av
ägare kontrollerar ca 70 % av av den elproduktion som sker utanför
Vattenfall (den s.k. enskilda kraften).

Kraftproducenterna levererar kraft till stora industrikunder och till el-
distributionsföretag. För leveranserna utnyttjas storkraftsnätet och de reg-
ionala näten. De senare förvaltas och drivs huvudsakligen av kraftföre-
tagen själva.

Det finns ca 290 eldistributionsföretag i landet som tillsammans har ca
4,9 miljoner abonnenter. Kommunala energiverk svarar för leveranserna
till omkring 37 % av landets lågspänningskunder. Kommunala bolag står
för ca 23 %, privata bolag för ca 24 %, statliga bolag eller verk för
ca 11 % samt ekonomiska föreningar för ca 4 % av leveranserna.

Flertalet av de större kraftproducenterna svarar också för en viss distri-
bution av lågspänd el. Vattenfall levererade exempelvis år 1990 ca
10 TWh el till lågspänningskunder inom egen distributionsverksamhet,
vilket var ungefär en sjättedel av verkets totala elförsäljning. Sydkrafts
egen distribution motsvarar ungefär 40 % av den egna produktionen.
Stockholm Energi svarar för såväl produktion av el och fjärrvärme som
distributionen av el och fjärrvärme i Stockholm och är nästan fullständigt
vertikalt integrerat.

2.2 Lagstiftningen på elområdet

De grundläggande bestämmelserna på elområdet återfinns i lagen (1902:71
s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, vanligen
kallad ellagen. Lagens bestämmelser kan delas upp i tre grupper:

1. 1-3 §§ med vissa definitioner samt bestämmelser om koncession för att
dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning, skyldighet att
leverera och köpa elström, reglering av pris och övriga villkor m.m.

2. 4-13 §§ om skadestånd m.m.

3. 15-32 §§ om elsäkerhet, kontroll av elektrisk materiel, ansvar, över-
klagande m.m.

Lagens 14 § är upphävd. De avslutande 33 och 34 §§ innehåller en
upplysning om att vissa frågor regleras i annan lagstiftning.

Utöver ellagen finns andra lager som berör elförsöijningen, t.ex. lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering, lagen (1981:599) om utförande

av eldningsanläggningar för fastbränsle (fastbränslelagen) och lagen Prop. 1991/92:133
(1987:142) om förvärv av eldistributionsanläggningar. För de eldistri-
butionsföretag som drivs i kommunal regi är kommunallagen (1991:900)
med dess regler om bl.a. likställighet och förbud mot att driva närings-
verksamhet i vinstsyfte, samt den rättspraxis som därvid utvecklats, viktig.

Planeringen och möjligheterna till utbyggnad av elektriska anläggningar
beror av bl.a. plan- och bygglagen (1987:10, PBL) och vad gäller produk-
tionsanläggningar av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. (NRL). Genom denna lagstiftning har föreskrifter införts om att
koncession enligt ellagen inte får strida mot en detaljplan eller områdes-
bestämmelser. Vid prövning av frågor om tillstånd till koncession skall
NRL tillämpas.

Härutöver har regeringen utfärdat ett antal förordningar som berör
området. Som exempel kan nämnas elförordningen (1982:548) samt för-
ordningen (1957:601) om elektriska starkströmsledningar.

För att dra fram eller begagna en elektrisk starkströmsledning erfordras
tillstånd (koncession) enligt ellagen. Koncession ges av regeringen eller
den myndighet regeringen bemyndigar. Regeringen har bemyndigat
närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) att besluta i flertalet kon-
cessionsärenden.

Koncession kan lämnas för viss ledning med en i huvudsak bestämd
sträckning (linjekoncession) eller för ledningsnät inom ett visst område
(områdeskoncession). Utöver ellagen finns i elförordningen närmare
bestämmelser om koncession. Linjekoncession beviljas för stamledning
(220-400 kV), regionledning (20-130 kV) och fördelningsledning
(3-20 kV). Den som har linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål, leverera ström till bl.a. innehavaren av
områdeskoncession för att denne skall kunna fullgöra sina leveransförplikt-
elser.

Områdeskoncession beviljas för hög- och lågspänningsledningar och
andra närdistributionsledningar inom ett geografiskt begränsat område.
Med stöd av en områdeskoncession kan koncessionsinnehavaren inom
området dra fram de hög- och lågspänningsledningar upp till en viss spän-
ning som är nödvändiga för att förse området med erforderlig kraft. Om-
rådeskoncession innebär i princip ensamrätt till eldistribution inom områ-
det, men också en skyldighet att om det inte finns särskilda skäl till
undantag tillhandahålla elektrisk ström åt envar som inom området har
behov därav för normala förbrukningsändamål. Detta hindrar dock inte att
exempelvis ett industriföretag med stort kraftbehov kan få linjekoncession
för en ledning genom området, om företagets kraftbehov inte kan till-
godoses från de ledningar som omfattas av områdeskoncessionen.

Koncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den
regeringen bemyndigar. Den meddelas för viss tid, upp till 40 år. Områ-
deskoncessioner beviljas numera vanligen för ca 10 år, medan
linjekoncessioner vanligen meddelas för längre tider.

Kund eller blivande kund hos en eldistributör kan begära prövning av
elprisets skälighet hos statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström.
Prövningen gäller främst om elpriset är skäligt i förhållande till företagets

kostnader. För kommunala eldistributörer gäller dessutom kommunal- Prop. 1991/92:133
lagens regler om likställighet och förbud mot att driva näringsverksamhet

i vinstsyfte.

2.3 Stamnätsavtalet

Historisk bakgrund

Utbyggnad av ett 220-400 kV överföringssystem för överföring av större
elenergi mängder över längre avstånd påbörjades under 1930-talet av
Kungl. Vattenfallsstyrelsen, Krångede aktiebolag, Stockholms Elektricitets-
verk och Sydsvenska kraftaktiebolaget. Samtliga företag var redan från
början införstådda med att planering, utbyggnad och utnyttjande av ett
landsomfattande överföringssystem måste baseras på ett nära samarbete
mellan alla berörda företag. Samarbetsavtal mellan vattenfallsstyrelsen och
de övriga kraftföretagen slöts bl.a. åren 1941 och 1942. Båda dessa avtal
godkändes av såväl riksdagen som regeringen.

Vattenfallsstyrelsen redovisade år 1945 i en skrivelse till regeringen två
alternativ för en fortsatt utveckling av det framtida överföringssystemet.
Styrelsen förordade det alternativ som innebar att ett särskilt aktiebolag
bildades som skulle bygga och äga samtliga nya stamnätsanläggningar för
220 kV eller högre spänning. Skrivelsen föranledde dock inte någon
åtgärd från regeringens sida. I samband med behandlingen av regeringens
statsverksproposition för budgetåret 1946/47 och därtill hörande motioner
hemställde riksdagens statsutskott att riksdagen måtte bifalla en motion
innebärande att bildandet av ett stamlinjebolag togs under förnyat över-
vägande. Till utskottets utlåtande avgavs en reservation där det hem-
ställdes att motionen inte måtte föranleda någon åtgärd. Riksdagen biföll
reservationen och beslöt således att vattenfallsstyrelsens förslag om
bildande av ett stamlinjebolag inte skulle genomföras (prop 1946:1,
SU 54, rskr. 96). Riksdagen uttalade därvid bl.a att de hittillsvarande
stamlinjeavtalen fungerat tillfredställande, att den föreslagna
organisationen inte var nödvändig för att säkerställa ett ändamålsenligt
fortsatt utbyggande av stamlinjenätet, att departementschefen därvid funnit
lämpligt att samtliga nya stamlinjer för 220 kV och högre spänning borde
ägas av staten samt att erforderligt samarbete liksom hittills borde kunna
etableras mellan därav berörda parter.

Med anledning av riksdagsbeslutet tillställde regeringen den 17 maj
1946 vattenfallsstyrelsen en skrivelse. Enligt skrivelsen ankommer det på
vattenfallsstyrelsen att efter erforderliga utredningar i vanlig ordning yrka
anslag för nya kraftledningar för 200 kV och högre spänning samt att,
sedan anslag beviljats, bygga och förvalta ledningarna. Styrelsen borde
därvid träffa lämpliga avtal om transitering med de kommunala och
enskilda kraftföretag som kunde anses ha ett berättigat behov av att över-
föra kraft på stamlinjenätet. Där tvekan kunde råda om transitering borde
medges skulle frågan underställas regeringen.

Det första kompletta avtalet mellan vattenfallsstyrelsen och övriga
berörda kraftföretag för överföring av elkraft via 220-400 kV-systemet

undertecknades den 3 december 1949 och trädde i kraft den 1 januari Prop. 1991/92:133
1950. Detta avtal gällde med smärre revideringar under tidsperioden 1950-
1968. Avtalet underställdes inte regeringen för godkännande.

Stamnätsavtalet från år 1949 ersattes från och med år 1969 med ett nytt
och omarbetat avtal. Detta avtal tillämpades under tidsperioden 1969-
1980. Inte heller detta avtal underställdes regeringen för godkännande.

Befintliga avtal

Nu gällande stamnätsavtal träffades år 1979 mellan statens vattenfallsverk
och elva kraftföretag, de s.k. transitörema. Avtalet gäller åren 1981-2004.
Enligt avtalet har affärsverket Vattenfall det direkta ansvaret för att
planera, finansiera, driva och förvalta överföringssystemet. Verket skall
därvid samråda med transitörema. Detta samråd skall ske i stamnäts-
nämnden, som består av nio ledamöter.

Stamnätsnämnden skall tilllsätta en planeringskommitté, en drift-
kommitté och en allmän kommitté. Stamnätsnämnden skall vidare med-
verka vid och yttra sig över den granskning som enligt avtalets allmänna
bestämmelser skall ske av transitöremas anmälningar av överföringsbehov
och av motsvarande uppgifter för vattenfallsverket.

Ett villkor för att enligt avtalet få överföra kraft på stamnätet är att
överföringen skall avse egenproducerad kraft eller kraft som disponeras
genom långfristiga avtal eller genom tillfälligt kraftutbyte i grannland.
Den transiterade kraften skall användas för företagens egna behov eller
säljas inom företagens avsättningsområden. I samband med att ett företag
ansöker om att få överföra kraft på stamnätet skall det lämna uppgifter om
effekt- och energibalanser i sina avsättningsområden. I effektbalansen
måste företaget kunna redovisa en reserveffekt som är minst lika stor som
företagets största aggregat i området. Ansökan om överföring av kraft
skall göras minst fem år i förväg.

För överföring på stamnätet kan tecknas bl.a. terminalabonnemang,
överföringsabonnemang och värmekraftsanslutningsabonnemang. Dessa
abonnemangstyper ligger sedan till grund för avgifterna på stamnätet.
Vattenfallsverket får enligt avtalet disponera kapacitetsmarginalema på
stamnätet.

De s.k. specifika basavgifter som tas ut för kraftöverföring på stamnätet
finns reglerade i stamnätsavtalet. Förutom en inträdesavgift är avgifterna
uppdelade i en fast årlig avgift, terminalavgifter, överföringsavgifter och
värmekraftsanslutningsavgifter. Företag som enbart har anslutnings-
abonnemang för större värmekraftsblock och inte själva överför kraft på
storkraftnätet, betalar inte inträdesavgift eller fast årlig avgift. Särskilda
avgifter tas ut för kortfristiga och tillfälliga abonnemang som inte anmälts
fem år i förväg.

Transitöremas årliga avgifter och den andel av nätets kostnader som
skall täckas av vattenfallsverket, skall sammanlagt uppgå till verkets kost-
nader för nätet.

Med anledning av att statens avkastningskrav på vattenfallsverket änd- Prop. 1991/92:133
rades år 1988 (prop. 1987/88:87, NU41, rskr. 376) träffades ett tilläggs-
avtal (Tilläggsavtal 2) innebärande att transitörema under perioden 1989-
1993 accepterar att samma ekonomiska krav och mål som av staten ställs
på Vattenfallkoncemen också tillämpas för stamnätet. Enligt avtalet skall
vidare en ny organisation av stamnätet utredas av transitörema och vatten-
fallsverket. Vidare står i tilläggsavtalet bl.a. att om utredningen "inte
senast 1992-07-01 utmynnat i beslut om en ny organisation för stamnäts-
verksamheten, som kontrahenterna accepterar, skall förhandlingar åter-
upptagas mellan kontrahenterna angående anpassping av stamnätets
ekonomisystem fr.o.m. 1994 till statens då gällande ekonomiska krav på
Vattenfallkoncemen."

I en skrivelse till regeringen 1992-01-10 har transitörema som sin upp-
fattning framfört att den utredning som förutsätts i tilläggsavtalet är
genomförd och hemställer att förhandlingar om en ny organisationsform
upptas snarast.

Inträdesavgiften och den fasta årliga avgiften är enligt Tilläggsavtal 2
till stamnätsavtalet ca 7 miljoner kr respektive 1 miljon kr. Med kraft-
nätsavtalet har vissa av stamnätsavtalets avgifter tagits bort.

2.4 Europas elmarknader

På elområdet pågår en internationalisering. Tidigare har marknaderna för
el i huvudsak varit nationellt avgränsade. Handeln med el mellan kraft-
företag i flera europeiska länder ökar nu, delvis på grundval av långsiktiga
avtal. Det gäller såväl i Norden som i övriga Europa. De nordiska kraft-
företagen har länge samarbetat inom ramen för Nordel.

NUTEK har regeringens uppdrag att i samråd med statens pris- och
konkurrensverk (SPK) årligen redovisa den aktuella utvecklingen på de
europeiska elmarknaderna. Verket överlämnade i november 1991
rapporten Elmarknaderna i Europa. Rapporten har remissbehandlats. En
sammanfattning av rapporten och remissinstansernas synpunkter återfinns
i bilaga 2.

Betydande omställningar sker på de europeiska elmarknaderna, bl.a. vad
gäller ägarstrukturen i kraftindustrin. De går i riktning mot såväl kon-
centration som spridning av ägandet. I många fall kan syftet antas vara en
anpassning till en ny marknadssituation med ökad internationell handel.

Inom EG pågår en utveckling av en inre marknad som avses att även
omfatta energiområdet. Som ett första steg på elförsöijningsområdet har
EG:s råd antagit det s.k. transiteringsdirektivet (nr 90/547/EEC), som
fastställer en transiteringsplikt på stamnät vid gränsöverskridande handel,
och ett direktiv om pristransparens (nr 90/377/EEC), som ålägger elek-
tricitets- och gasleverantörer att lämna upplysningar om priser och av-

talsvillkor för industriförbrukare. Dessa direktiv trädde inom gemenskapen Prop. 1991/92:133
i kraft vid årsskiftet 1991/92.

Genom ett EES-avtal accepterar EFTA-ländema EG:s lagstiftning för
handel och konkurrens. Det innebär att de ramar som gäller för de s.k.
fyra friheterna - fri rörelse av varor, tjänster, kapital och personer - också
kommer att gälla EFTA-ländema. Detsamma gäller även tillämpningen av
EG:s konkurrenslagstiftning på energiområdet.

Förutom tillämpliga artiklar i Romfördraget kommer ett EES-avtal även
att gälla ett stort antal direktiv och regleringar som antagits av EG:s råd.
Det gäller bl.a. de nyss nämnda direktiven om transitering och pristrans-
parens.

Direktiven om transitering och pristransparens innebär inte några större
krav på anpassningar för Sverige. Den framtida utvecklingen inom EG
torde däremot komma att ställa större krav på förändringar.

För förändringsprocessen mot en gemensam energimarknad inom
Europeiska gemenskapen diskuteras bl.a. åtgärder för att öppna el- och
gasnäten för konkurrens, förslag till revision av Romtraktaten vad gäller
energiområdet samt förslag till direktiv om upphandling av tjänster inom
transporter, vatten, energi och telekommunikationer. Inom ramen för
energihushållningsprogrammet SA VE syftar man till att bl.a. införa
normer för energiförbrukning.

Bland dessa åtgärder skulle främst ett beslut om att öppna elnäten för
konkurrens kunna få en genomgripande inverkan på elmarknaden i EG-
ländema. Direktiven om transitering och pristransparens utgör det första
viktiga steget mot detta mål. EG-kommissionen har nyligen lagt fram ett
förslag till ytterligare åtgärder. De kan sammanfattas under följande fyra
punkter:

- ökade möjligheter till och harmoniserade bestämmelser för invester-
ingar i elproduktion,

- icke-diskriminerande bestämmelser för att få tillstånd att uppföra
kraftledningar,

- skyldighet att under vissa villkor ombesöija transitering på hög-
spänningsnäten för den som så begär, s.k. third party access (TPA),

- åtskiljande av företagsledning och ekonomisk redovisning för produk-
tions-, överförings- och distributionsverksamhetema i vertikalt
integrerade elföretag.

Direktivet ger enligt förslaget vissa ramar, varefter medlemsstaterna
själva skall kunna utforma sin lagstiftning på området inom dessa ramar.
Kommissionen understryker att alltför omfattande regleringar bör undvikas
och att reformerna bör införas gradvis.

Den tidtabell som föreslås bygger på dessa principer. Som ett första steg
skall de två direktiven om transiteringsrätt och pristransparens överföras
till bestämmelser och tillämpning på nationell nivå. Detta steg är nu så
gott som genomfört. Det andra steget innefattar de nya bestämmelserna
för uppförande av kraftverk och kraftledningar samt krav på separat redo-
visning av olika verksamheter inom vertikalt integrerade kraftföretag.
Dessa åtgärder skall ge möjlighet för nya aktörer att verka på el-
marknaden. Kommissionen önskar se bestämmelserna träda i kraft den

1 januari 1993. Ett tredje steg är introduktionen av TPA för större elkun- Prop. 1991/92:133
der, vilket beräknas kunna ske den 1 januari 1996.

Kommissionens förslag är för närvarande föremål för överväganden i
medlemsländerna. Ett ställningstagande i EG:s råd väntas tidigast kunna
ske i maj 1992.

EG-kommissionens förslag har granskats ingående och utsatts för kritik
av många berörda intressenter. Motståndet har varit kraftigt från några
länder och från stora delar av kraftindustrin. Man har pekat på bl.a. be-
farade negativa effekter på leveranssäkerhet och kapacitetsutbyggnad. Det
är ännu för tidigt att säga i vilken utsträckning kommissionens förslag
kommer att accepteras av rådet och Europaparlamentet. Jag vill dock
understryka att oavsett den oenighet som i vissa frågor kan märkas bland
EG:s medlemsstater, så sker en målmedveten utveckling mot en ökad
konkurrens och en effektivare resursallokering inom Europeiska
gemenskapen. Det gäller också inom elförsörjningen. Genom EES-avtalet
och genom vår ansökan om medlemskap i gemenskapen är dessa föränd-
ringar av högsta intresse för oss. Sverige har genom sin ansökan om med-
lemskap förklarat att vi tillsammans med de andra medlemsstaterna vill
delta i detta förändringsarbete.

I ett par europeiska länder har nyligen genomförts genomgripande för-
ändringar av elmarknaderna i linje med EG-kommissionens förslag om en
inre marknad på elområdet.

I England bolagiserades den större delen av den tidigare statsägda el-
industrin i mars 1990 och privatiserades sedan under det följande året. De
tolv regionala distributionsföretagen privatiserades och det tidigare Central
Electricity Generating Board delades i ett av distributionsföretagen ägt
stamnätsföretag och tre produktionsföretag, av vilka två har privatiserats.
Kärnkraftverken samlades i ett statsägt företag. Stamnätsföretaget har
förutom att driva och förvalta stamnätet också som uppgift att handha
systemoptimeringen och att administrera kraftbörsen (the pool). För att
övervaka den nya marknaden inrättades en särskild myndighet, Office of
Electricity Regulation.

Grundtanken i det nya engelska systemet är att införa konkurrens på de
delar av elmarknaden, som inte är naturliga monopol, och att reglera och
kontrollera de delar där detta inte är möjligt. En viktig del av systemet är
kraftbörsen där utbud och efterfrågan på el koordineras och ett pris på
tillfällig kraft fastställs. I det nya systemet baseras den turordning efter
vilken anläggningarna tas i bruk på de priser som producenterna bjuder,
och inte som tidigare på deras produktionskostnader. Inom distributionen
måste elöverföring och försäljning skötas separat. Ledningsinnehavare
måste inneha särskild licens som medför leveransplikt inom området.
Kunder med en elefterfrågan på 1 MW eller mer kan fritt välja leverantör.
Avsikten är att alla kunder från och med år 1996 skall ha denna möjlig-
het. Priserna för elöverföring på stamnätet och på distributionsnäten är
kontrollerade av regleringsmyndigheten.

Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser om hur den nya
brittiska elmarknaden fungerar. Det har endast förflutit två år sedan
systemet etablerades och ännu finns ett antal övergångsbestämmelser i

kraft. Marknaden arbetar därför inte helt under de villkor som avses att Prop. 1991/92:133
gälla i framtiden. Enligt NUTEK:s rapport har en märkbar effekt under år
1991 varit en press nedåt på elpriserna för den del av marknaden som
öppnats för konkurrens i försäljningsledet, dvs för de större elkunderna.
Bland dessa har dock de allra största kunderna, den elintensiva industrin,
fått något sämre villkor. De små elkunderna som är hänvisade till
distributionsföretagens tariffer har också fått ökade priser.

I Norge gäller en ny energilag från den 1 januari 1991. Enligt lagen är
en nätägare skyldig att mot godkända överföringstariffer ställa ledig över-
föringskapacitet till förfogande för andra aktörer. Innehavare av områdes-
koncession har skyldighet att inom området ansluta dem som så begär till
nätet. Vidare gäller skyldighet att ekonomiskt separatredovisa olika resul-
tatenheter.

Det statligt ägda företaget Statkraft har omstrukturerats och delades vid
årsskiftet 1991/92 i två enheter, ett produktionsföretag (Statkraft) och ett
stamnätsföretag (Statnett). Företagen drivs som s.k. statsföretag, vilket
närmast motsvarar den svenska affärsverksformen.

Statkraft kommer att behålla sin dominerande roll inom kraftproduk-
tionen och kommer också tillsvidare att, på ett gentemot övriga kraft-
företag neutralt sätt, handha utrikeshandeln med el. Statkraft har dock inte
medgivits möjlighet att självständigt besluta om priser och villkor i nya
kontrakt gentemot större industrikunder. Genom Statkrafts dominerande
ställning torde det innebära att staten behåller ett väsentligt inflytande över
den norska elprisnivån.

Statnett har bildats i avsikt att skapa ett oberoende och neutralt nät-
företag som inte har ekonomiska intressen vare sig i kraftproduktion eller
i försäljning av el. Prissättningen av nätföretagets tjänster skall ske med
målsättningen att uppnå ett optimalt utnyttjande av näten. Intäkterna skall
täcka driftskostnader och ge avkastning på investerat kapital. Ansvaret för
driftkoordinationen ligger också hos Statnett. Den sköts tillsvidare av den
norska samkömingen som är en ren producentorganisation.

Också i Finland sker arbete med syftet att omstrukturera elsektorn. Den
finländska regeringen väntas under år 1992 att avge en proposition till
Finlands riksdag med förslag om ändring av den finländska ellagens stad-
ganden om elförsöijningen. Syftet är att bl.a. bringa lagstiftningen i sam-
klang med EG:s nuvarande och planerade bestämmelser på området.

2.5 NUTEKts utredning om den framtida elmarknaden

Riksdagsbeslutet våren 1991 (prop. 1990/91:87, NU 38, rskr. 318) om
Vattenfalls bolagisering innebar att frågan om stamnätets framtida
organisation skulle övervägas ytterligare. En permanent lösning avseende
storkraftnätet beräknades enligt propositionen kunna träda i kraft den 1
januari 1993. Regeringen uppdrog åt statens energiverk att i samband med
en pågående studie av den svenska elmarknaden särskilt utreda vissa
frågor avseende stamnätets framtida organisation. Dessutom borde den
framtida elmarknaden utredas även i andra avseenden.

Uppdraget övergick den 1 juli 1991 till närings- och teknikutvecklings- Prop. 1991/92:133
verket (NUTEK). NUTEK överlämnade i november 1991 rapporten
Elmarknad i förändring till regeringen. Rapporten har remissbehandlats.
En sammanfattning av rapporten och remissinstansernas synpunkter redo-
visas i bilaga 1.

Enligt rapporten finns det två viktiga skäl för att införa regler som gör
det möjligt för elkunder att fritt välja leverantör. Det första skälet är att
ökad konkurrens leder till att producenter och distributörer tvingas effek-
tivisera verksamheten, vilket pressar priset. Det andra skälet är att förut-
sättningar skapas för andra kontraktsformer där kundens behov blir styr-
ande, vilket bör leda till lägre totala kostnader. På en konkurrensutsatt
marknad blir det också lättare för nya aktörer att komma in.

Den svenska elmarknaden har enligt NUTEK hittills fungerat tillfreds-
ställande i många avseenden. Kraven på kostnadspress och anpassning mot
kunderna ökar emellertid. Krav på större dynamik och öppenhet kan för-
väntas. I andra industriländer kräver framförallt industrin att få tillträde
till marknaderna för den ledningsbundna energin.

En ökad konkurrens på elmarknaden är enligt NUTEK framför allt
möjlig att åstadkomma i dess produktions- och försäljningsled. En viktig
slutsats i utredningen är att all produktion, försäljning och användning av
el bör vara öppen för konkurrens. I överföringen av elkraft är det däremot
i praktiken omöjligt att få en konkurrenssituation. Ledningsnäten utgör
naturliga monopol. De elektriska näten bör fungera som marknadsplatser
för kraftaffarer och vara tillgängliga på ett icke-diskriminerande sätt.
Statens uppgift är att genom lagstiftning och tillsyn av lagen garantera
denna tillgänglighet. Ökad konkurrens och frihet i produktions- och för-
säljningsleden ställer krav på regler för att hålla näten öppna.

Storkraftnätet bör möjliggöra fri handel med elektrisk kraft såväl inom
landet som med utlandet. Det bör vara ekonomiskt självbärande och
omfatta det nuvarande stamnätet, Norrbottennätet och de utlandsförbind-
elser och andelar av dessa som tidigare förvaltades av statens vatten-
fallsverk. På sikt bör samtliga utlandsförbindelser ingå.

Storkraftnätet bör enligt NUTEK förvaltas av ett statligt affärsverk, som
skall vara affarsdrivande. Verket skall svara för planering, utbyggnad och
drift av nätet. Utbyggnad bör ske efter samhällsekonomiska bedömningar.
Verket bör även ansvara för spännings- och frekvenshållningen i det
svenska elsystemet. NUTEK:s främsta motiv för att förorda verksam-
hetsformen var behovet av offentlig insyn i denna typ av monopol-
verksamhet.

Prissättningen av transiteringstjänstema bör vara kostnadsbaserad, och
tarifferna bör vara öppna och icke-diskriminerande. Tarifferna, rätten till
abonnemang och tillgängligheten till nätet bör kunna prövas av en tillsyns-
myndighet.

Också de regionala och lokala näten bör öppnas för fri konkurrens så att
kunderna själva kan välja leverantör. Näten bör öppnas för kraftleveranser
av annan än ägaren och nätverksamheten skall då bedrivas åtskild från
annan verksamhet. Tarifferna för nättjänster bör vara öppna, icke-
diskriminerande, kostnadsbaserade och i sin konstruktion enkla. Priserna

och nätets tillgänglighet bör kunna prövas i efterhand. Villkoren för såväl Prop. 1991/92:133
linjekoncession som områdeskoncession måste därför ändras.

NUTEK föreslår två slag av koncessioner på områdesnivån, nätkonces-
sion och försäljningskoncession. Nätägaren bör ha skyldighet att ansluta
kunder inom området och att upplåta nätet för andra företags leveranser
till ansluten abonnent. Tillgänglighet och tariffer utformas enligt föreskrift
i lag. Verksamhetens kostnadseffektivitet bör kunna bedömas med hjälp av
s.k. jämförelsetal som tillhandahålls av tillsynsmyndigheten. Nätverksam-
het måste bedrivas skild från annan verksamhet, exempelvis försäljning av
el. Ett distributionsföretag skall därför vara uppdelat i nät- respektive
försäljningsverksamhet så att ett särskilt nätbolag skapas.

En försäljningskoncession som medför leveransplikt införs enligt förs-
laget för vaije distributionsområde i syfte att garantera skäliga villkor för
små kunder. Priserna bör kunna överklagas till den prisreglerande myn-
digheten. För att förhindra vertikal integration bör förvärv av distribu-
tionsföretag eller försälj ningskoncession kunna vägras företag med en stor
andel egen kraftproduktion.

NUTEK :s förslag innebär således att en återdistributör skulle behöva
såväl en nätkoncession som en försäljningskoncession och att nät- och
försäljningsverksamhetema bedrivs åtskilda.

En tillsynsmyndighet bör meddela koncessioner och överlåtelser och
pröva tariffer och tillgänglighet till näten. Myndighetens utslag bör kunna
överklagas i domstol. Den bör vidare ha att utarbeta jämförelsetal för nät-
och försäljningsföretagen och att ge anvisningar för redovisningen i nät-
företagen. Vidare bör myndigheten föreslå ändringar i ellagen eller andra
berörda författningar och ge ut tillämpningsföreskrifter.

Kraftindustrins samarbetsorganisation Kraftsam har i rapporten Mer kon-
kurrens och mindre reglering i elförsörjningen presenterat ett alternativt
förslag till stamnätsorganisation och reglering av elsektorn. Förslaget
överensstämmer i flera avseenden med NUTEK:s förslag, bl.a. vad gäller
skyldighet att upplåta ledningsnät för transitering av el och separat
ekonomisk redovisning för nätverksamheten. Det skiljer sig från
NUTEK:s förslag beträffande bl.a. stamnätsorganisationen, där man före-
språkar ett av elproducenter, eldistributörer och större industrikunder ägt
företag, och lokaldistributionen där man föreslår en områdeskoncession
utan leveransskyldighet men med skyldighet att upplåta nätet för leverans
åt annan.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 133

3 Mål och strategier för elmarknadens reformering

3.1 En effektiv elmarknad

Min bedömning: I ett internationellt perspektiv anses den svenska
elmarknaden fungera väl när det gäller att utnyttja de sammantagna
produktions- och distributionsresursema samt att leverera el med god
leveranssäkerhet till abonnenterna. Målet för reformeringen av den
svenska elmarknaden är att genom ökad konkurrens nå ett än mer
rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresursema och
att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga
priser. Det bör ske genom att

- konkurrensen om kunderna skärps så att förutsättningar skapas för
en effektiv prisbildning på elmarknaden. Kraftföretag och kunder
skall kunna välja vilka de handlar med. Prisbildningen skall
anpassas till kundernas behov och förutsättningar.

- möjligheterna till export och import av el ökas. Såväl kraftföretag
som andra företag skall kunna köpa och sälja el över den svenska
gränsen.

- konkurrensen på elmarknaden övervakas med stöd av en skärpt
konkurrenslagstiftning. Inget företag skall tillåtas att genom sin
storlek eller på grund av andra orsaker styra prissättningen på el.

Skälen för min bedömning: Under 1900-talet har en utbyggnad av den
svenska elförsörjningen skett från lokala produktions- och distributions-
områden till ett landsomfattande integrerat elsystem. De speciella tekniska
villkoren för produktion och distribution av el har i stor utsträckning
betingat utbyggnaden som har skett i samverkan mellan producenter,
distributörer, stat och kommuner.

I såväl produktionen som distributionen och användningen av el krävs
ofta stora, kapitalintensiva och långsiktiga investeringar. Samarbetet
mellan kraftföretagen har under utbyggnadsskedet möjliggjort investeringar
som inget enskilt företag ansett sig kunna bära. Därigenom har stordrifts-
fördelar kunnat utnyttjas i produktionen och transmissionen.

Det finns också betydande osäkerheter som komplicerar såväl
investeringsbesluten som driften av anläggningarna. Genom samarbetet
mellan främst kraftföretagen har osäkerheterna och därmed företagens
kostnader kunnat nedbringas betydligt. För den enskilde kraftproducenten
kan den faktiska produktionskapaciteten variera betydligt till följd av
nederbördsvariationer eller större tekniska fel. Konsumenterna bestämmer
i hög grad själva sin konsumtion vad gäller såväl den totala efterfrågans
storlek som dess fördelning över tiden. Producentens möjligheter att på-
verka konsumtionen är således små. El kan i praktiken inte lagras, utan
produktion och förbrukning sker momentant. Elsystemet tål dock inte
överbelastning. Produktionen måste vid varje tidpunkt motsvara förbruk-

Prop. 1991/92:133

ningen för att inte hela elsystemet skall haverera. Genom samverkan i Prop. 1991/92:133
produktionen kan sådana osäkerheter mötas till lägre kostnader för de
enskilda kraftproducenterna. Exempelvis kan behovet av reservkapacitet
minskas så att den totala kostnaden därigenom sänks.

Även inom distributionen måste en beredskap finnas för att möta hög-
belastningar. Det kan dock inte ske genom att fördela risker och kost-
nader på andra distributörer. I stället måste en god säkerhetsmarginal
finnas för överföringskapaciteten. Om kapacitetsbrist ändå skulle uppstå i
någon del av nätet kan det bli nödvändigt att koppla bort delar av överför-
ingssystemet för att undvika större driftsstömingar.

Kraftföretagen har utvecklat ett ingående samarbete bl.a. för att
optimera det integrerade produktionssystemet, men också vad gäller pris-
sättning, marknadsbedömning, teknisk utveckling m.m. Ett nära samarbete
finns också mellan distributionsföretagen. Sammantaget har detta sam-
arbete tagit sig uttryck i bl.a. att kraft- och distributionsföretagen inte
konkurrerar nämnvärt genom prissättningen, vilket i sin tur har inneburit
en prisstelhet mot kunderna. Denna struktur kan sägas ha blivit godkänd
och förstärkt av staten genom bl.a. långfristiga koncessioner, som i prak-
tiken har givit företagen monopolställning inom vissa områden. Kon-
sumenterna är vanligen genom ledningsbundenheten hänvisade till en enda
leverantör. Marknaden är så gott som fullständigt geografiskt uppdelad.

Inslagen av konkurrens inom dagens elförsöijningssystem är således
små. Marknaden domineras av de största kraftföretagen, och även om det
händer att större kunder vänder sig till en ny leverantör är det inte
vanligt. Det lokala eldistributionsföretaget har en monopolställning.
Marknadsmekanismerna har i stor utsträckning varit satta ur spel inom
elförsörjningen.

Det har funnits skäl att särbehandla elsektorn under den period då landet
elektrifierades. Genom producenternas samarbete har de samlade kost-
naderna för elproduktionen kunnat nedbringas. Långfristiga koncessioner
som innebar ensamrätt att leverera kraft var sannolikt nödvändiga för att
säkerställa omfattande investeringar i nya distributionsnät. Följderna av
den marknadsdominans, som systemet givit vissa aktörer möjlighet att
utöva, har statsmakterna sökt att motverka genom viss styrning av statens
vattenfallsverk, som har varit den största aktören på marknaden, och med
administrativa medel, t.ex. genom priskontroll.

Med tiden har förutsättningarna för verksamheten på elmarknaden förän-
drats. Det finns inte längre behov av massiva utbyggnader i elförsöij-
ningen. Efterfrågan på el växer numera långsamt och så gott som alla
områden av landet är elektrifierade. Den tekniska utvecklingen har gjort
det möjligt att till låga kostnader transitera kraft inom landet och till och
från utlandet. Det finns nu tekniskt avancerade system för kommunikation
och distansstyming. Kraftutbytet mellan företagen behöver inte i samma
utsträckning som tidigare bygga på långsiktig planering. Sammantaget gör
detta att förutsättningar har skapats för en fri och effektiv handel med el
utan att andra grundläggande krav på elförsörjningen hotas.

Under de senaste åren har en ökad konkurrens kunnat märkas inom
elförsöijningen. Ett antal distributionsföretag har tecknat kontrakt med nya

leverantörer och nya typer av överenskommelser har träffats om leveran- Prop. 1991/92:133
ser. De senare årens starka elbalans har sannolikt stimulerat till ökad
konkurrens.

Den kostnadspress i elsystemet som utvecklats i produktionssamarbetet
bör kunna bli än effektivare om kraftföretagen konkurrerar i försäljningen.
Genom konkurrensen bör dessutom en bättre anpassning kunna ske av
försäljningen till kundernas önskemål. Konkurrens leder till större valfri-
het och ett effektivt resursutnyttjande.

En elmarknad som möjliggör en omfattande internationell handel med
elkraft leder till bl.a. att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas
bättre. Ett vattenkraftdominerat system har även under normalår ett
överskott på elenergi. Detta bör ge goda förutsättningar för ett ökat
kraftutbyte med kontinenten där produktionen i huvudsak är baserad på
värmekraft. En konkurrensutsatt hemmamarknad främjar effektiviteten.

Jag vill understryka att de principer som jag här har redovisat ligger väl
i linje med det arbete som pågår inom Europeiska gemenskapen och som
syftar till att införa en inre energimarknad. Den inre elmarknaden skall
skapas genom bl.a. ökad pristransparens, minskad diskriminering vid
anbudsförfarande, rätt till transitering av el och gas genom medlemsland,
borttagande av monopol på import och export samt harmonisering av
normer och säkerhetsbestämmelser. Ett aktuellt förslag till direktiv om
gemensam lagstiftning för den intema elmarknaden innefattar bl.a. icke-
diskriminerande bestämmelser för investeringar i kraftproduktion och
eldistributionsledningar, skyldighet att under vissa villkor ombesöija tran-
sitering på högspänningsnäten (TPA) samt åtskillnad av produktions-,
överförings- och distributionsverksamhetema i vertikalt integrerade elföre-
tag.

3.2 En handlingsplan för elmarknadens reformering

En omstrukturering i riktning mot en öppnare elmarknad med ökad kon-
kurrens och högre effektivitet har inletts i Sverige. Den 1 januari 1992
blev huvuddelen av Vattenfall ett statligt ägt aktiebolag medan verksam-
heten med storkraftnätet togs över av Affärsverket svenska kraftnät. Detta
omstruktureringsarbete bör fortsätta och intensifieras.

Den handlingsplan som jag förordar innebär att åtgärder bör genomföras
så att kraftproducenter, eldistributörer och elanvändare ges största möjliga
frihet att sluta kontrakt med varandra om leveranser och samarbete på kort
eller lång tid. Elmarknaden bör organiseras så att den uppmuntrar etabler-
ade och nya aktörer till lönsamma investeringar och affärsuppgörelser till
fördel för svenska hushåll och svensk industri.

En ökad konkurrens leder till att producenter och återdistributörer
stimuleras att effektivisera sina verksamheter och hålla låga priser. Den
ökade konkurrensen skapar förutsättningar för nya kontraktsformer för
elleveranser, där kundernas behov i större utsträckning kan bli styrande,
och underlättar tillträdet på marknaden för nya aktörer.

Ledningsnäten skapar i dag s.k. naturliga monopol. Nyckeln till ökad Prop. 1991/92:133
konkurrens på elmarknaden ligger i att öppna ledningsnäten så att kraft-
producenter, distributörer och kunder kan sluta kontrakt om leveranser.
Storkraftnätet som förbinder landets delar samt de ledningsnät som når
kunderna i distributionsledet och de som förbinder distributionsområden
med storkraftnätet bör på ett icke-diskriminerande sätt vara tillgängliga för
andra än ägarna för inmatning och uttag av kraft.

Det är statens uppgift att skapa och upprätthålla ramar för effektivt
fungerande marknader. För elmarknaden bör staten garantera tillgänglig-
heten till ledningsnäten så att konkurrensen om kunderna stärks och en
effektiv prisbildning möjliggörs.

En fri handel med el över gränserna bör eftersträvas. Målet bör vara att
svenska kraftkonsumenter kan träffa avtal om elleveranser direkt med
utländska producenter eller andra säljare av kraft utan att först behöva
sluta kontrakt med svenska producenter. Svenska kraftproducenter och
andra skall också kunna sluta avtal med användare och andra aktörer
utomlands. Tillgängligheten till de svenska överföringsförbindelsema är
därför av stor betydelse för marknadens effektivitet.

Arbetet med att reformera den svenska elmarknaden omfattar flera steg.
Handlingsplanen kan sammanfattas i följande tre punkter.

- Organisationen av storkraftnätet. Driften och förvaltningen av det
svenska storkraftnätet samt systemansvaret för det svenska elsystemet
bör organiseras med syftet att dels säkerställa grundläggande krav på
stabilitet och säkerhet i det svenska elsystemet, dels underlätta en fri
handel mellan kraftföretag, återförsäljare och industri inom landet samt
med andra länder. Affärsverket svenska kraftnät skall ansvara för plane-
ring, utbyggnad, drift och förvaltning av det svenska storkraftnätet. En
ombildning av Svenska kraftnät till aktiebolag kan senare övervägas.
Möjligheterna för en fri handel bör även i övrigt förstärkas, exempelvis
genom etableringen av en kraftbörs öppen för alla aktörer. Jag kommer
strax (avsnitt 4) att redovisa mina överväganden och lämna förslag till
åtgärder avseende storkraftnätets organisation och Svenska kraftnäts
uppgifter.

- Åtgärder för att öppna de regionala och lokala näten. Den som har
koncession för en elektrisk starkströmsledning eller för ledningsnätet
inom ett visst område bör ha skyldighet att mot ersättning upplåta led-
ningskapacitet för transport av elektrisk ström till den som så begär,
oavsett om det är koncessionsinnehavaren eller någon annan som levere-
rar den elektriska strömmen. Jag redovisar i avsnitt 5 mina bedömningar
i denna fråga samt förslag till åtgärder.

- Konkurrensfrågor. Den omställning av elmarknaden som jag föreslår
förutsätter en aktiv konkurrensövervakning. Jag har för avsikt att senare
under år 1992 föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett förslag om
en ny konkurrenslag. Den nya konkurrenslagen bör ge möjlighet att
förbjuda missbruk av en dominerande ställning på marknaden och före-
tagsförvärv som väsentligt hämmar konkurrensen. Jag kommer senare
(avsnitt 6) att närmare redovisa vissa överväganden i denna fråga.

4 Storkraftnätet och Svenska kraftnäts uppgifter

4.1 Storkraftnätets organisation

Mitt förslag:

- Storkraftnätet har en avgörande betydelse för en fungerande el-
marknad. Det svenska storkraftnätet och de statligt ägda utlands-
förbindelserna bör förvaltas av en från kraftproducenterna fri-
stående organisation. Affärsverket svenska kraftnät som inrättades
den 1 januari 1992 bör ha denna uppgift. Svenska kraftnäts fram-
tida associationsform bör senare övervägas.

- Svenska kraftnät bör ansvara för planering och drift av storkraft-
nätet samt för spännings- och frekvenshållning m.m. i det svenska
elsystemet.

- Svenska kraftnät bör ansvara för utbyggnaden av storkraftnätet
och bör uppföra de starkströmsledningar m.m. som krävs för en
effektiv handel med kraft. Storkraftnätet bör byggas ut i en
ekonomiskt lönsam omfattning för att möta efterfrågan på trans-
missionstjänster.

- Reglerna för tillträde till och prissättning på storkraftnätet bör
utformas så att de främjar ett effektivt utnyttjande av nätet och
konkurrensen på elmarknaden. Nya aktörer bör stimuleras att
utnyttja nätet.

- Överföringsförbindelsema med utlandet bör ses som en del av
storkraftnätet. Svenska konsumenter och producenter bör ges
möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med andra aktörer
utomlands. Svenska kraftnät bör därför äga och förvalta en till-
räckligt stor del av utlandsförbindelserna för att tillfredsställa
detta behov.

NUTEKts förslag i rapporten Elmarknad i förändring överensstämmer i
stort med mitt förslag. Utredningen föreslår att storkraftnätet skall för-
valtas och drivas i affärsverksform. Utredningen föreslår vidare att samt-
liga svenska utlandsförbindelser på sikt förs till Svenska kraftnät för att
möjliggöra en utrikeshandel på icke-diskriminerande villkor och för att
verket skall kunna disponera en ledningskapacitet som är tillräcklig för
bl.a. den nordiska samkömingen.

Remissinstanserna: Statens vattenfallsverk (Vattenfall), Svenska Kraft-
verksföreningen och Sydkraft AB framför invändningar mot utredningens
förslag om storkraftnätets omfattning. Vattenfall anser att det skall vara fri
etableringsrätt för utbyggnad av utlandsförbindelser. Vattenfall och Syd-
kraft AB framhåller vidare att stamnätsavtalet är civilrättsligt bindande
fram till år 2004. Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska Kommun-
förbundet och Värmeverksföreningen instämmer i utredningens förlag
beträffande storkraftnätets omfattning.

Prop. 1991/92:133

Flertalet remissinstanser förordar att storkraftnätet skall förvaltas och Prop. 1991/92:133
drivas i aktiebolagsform. Beträffande ägarstrukturen är dock meningarna
starkt delade. NO, statens pris- och konkurrensverk (SPK), Riksförbundet
Energileverantörema (REL), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen (LO) och Hyresgästernas Riksförbund poängterar
vikten av ett statligt ägande. Sveriges Industriförbund anser att det under
en övergångsperiod kan vara nödvändigt med ett statligt ägande, men att
ett bolag med neutralt sammansatta privata ägare på sikt är att föredra.
Kommunförbundet anser att det inledningsvis kan vara ändamålsenligt med
affarsverksformen men att ett blandat ägande bör, övervägas på sikt.
Vattenfall, Kraftverksföreningen och Sydkraft AB anser att aktiebolaget
bör ägas av nyttjama av nätet. Staten kan som delägare tillförsäkra sig
nödvändig insyn i bolaget. Riksrevisionsverket (RRV) anser att utredningen
inte tillräckligt belyst konsekvenserna av olika organisations- och ägar-
former.

De flesta remissinstanserna är positiva till de föreslagna huvudprincip-
erna för Svenska kraftnäts verksamhet. Vattenfall och Kraftverksföre-
ningen anser att principerna för nyttjande och prissättning på stamnätet
bör utarbetas i samråd mellan nätföretaget och nyttjama av nätet.
Industriförbundet, Kommunförbundet och Värmeverksföreningen pekar på
den betydelse värderingen av elnäten och avkastningskraven har för pris-
nivån på el. Flera remissinstanser understryker vikten av att utarbetandet
av tariffer, tillträdesregler m.m. sker med öppenhet och med inflytande
från elmarknadens aktörer.

Skälen för mitt förslag: Till storkraftnätet brukar räknas samtliga över-
föringsledningar i Sverige på spänningsnivåema 220-400 kV. Den totala
ledningslängden uppgår till drygt 15 000 kilometer. Till storkraftnätet
räknas även de utlandsförbindelser som ansluter till det svenska systemet.
Stamnätet är den del av storkraftnätet som ligger söder om Umeälven och
Skellefteälven. Denna del av storkraftnätet har en särskild ställning genom
stamnätsavtalet. Den nordligaste delen av storkraftnätet, det s.k. Norr-
bottennätet, har hittills endast utnyttjats av Vattenfall.

Storkraftnätet är i huvudsak statligt ägt och förvaltades tidigare av
affärsverket Vattenfall. I samband med bolagiseringen av Vattenfall av-
skildes storkraftnätet och förvaltas från och med årsskiftet av Affärsverket
svenska kraftnät. De delar av storkraftnätet (ca 1600 km) som inte ägs av
staten disponeras av Svenska kraftnät genom avtal.

Storkraftnätet är ett naturligt monopol. Det är det svenska elsystemets
huvudled. Ca 70 % av den svenska elproduktionen överförs längre eller
kortare sträckor på stamnätet. Genom storkraftnätet binds landet samman.
Nätet skapar förutsättningar för handel mellan kraftproducenter eller med
större kunder och är därför av avgörande betydelse för den svenska el-
marknadens effektivitet.

Stamnätsavtalet

Prop. 1991/92:133

Genom stamnätsavtalet regleras de tekniska och ekonomiska villkoren för
kraftöverföringen på stamnätet. Enligt avtalet har affärsverket Vattenfall
det direkta ansvaret för att planera, finansiera, driva och förvalta överför-
ingssystemet och skall därvid samråda med transitörema. Avtalet gäller
t.o.m. år 2004. Jag har tidigare (avsnitt 2.3) redogjort för avtalets
innehåll.

Stamnätsavtalet är i viktiga avseenden konkurrenshämmande. Mindre
kraftproducenter och eldistributörer med viss egen ejproduktion har för-
klarat att stamnätsavtalets villkor i praktiken utgör ett kraftigt hinder för
dem att etablera verksamhet på stamnätet. Dels är inträdesavgiften för en
transitör hög vilket kräver ett stort utnyttjande för att göra ett inträde
lönsamt, dels blir de faktiska överföringskostnadema högre för dem som
utnyttjar nätet i mindre omfattning. Det senare gäller, menar man, också
för de företag med ett s.k. värmekraftsabonnemang som inte betalar någon
inträdesavgift.

Även i andra avseenden är avtalet konkurrenshämmande. Enligt avtalet
tas exempelvis särskilda avgifter ut för abonnemang som inte anmälts
minst fem år i förväg. Sådana tillkommande avgifter kan i vissa fall för-
dubbla den totala avgiften.

Vid inrättandet av Svenska kraftnät träffades ett avtal, kraftnätsavtalet,
mellan staten och transitörema. Avtalet gäller år 1992 med möjlighet till
ett års förlängning. Kraftnätsavtalet ersätter under denna period stamnäts-
avtalet. I kraftnätsavtalet har, jämfört med stamnätsavtalet, inträdesav-
giften, de fasta årliga avgifterna och den fasta delen av terminalavgiftema
tagits bort för nya företag som önskar överföra kraft.

Genom inrättandet av Svenska kraftnät har det enligt min uppfattning
skapats förutsättningar för en fristående nätorganisation på nationell nivå
som kan garantera såväl nätets driftssäkerhet som goda möjligheter för
nya transitörer att ansluta sig. Jag har för avsikt att inom kort föreslå
regeringen att låta uppta överläggningar med transitörema syftande till att
nå en överenskommelse om bl.a. stamnätsavtalet som står i linje med de
här föreslagna förändringarna av elmarknaden.

Svenska kraftnäts associationsform och ägandeförhållanden

Det nationella kraftnätet bör ges en organisationsform som möjliggör att
en successivt ökande effektivitet i det svenska kraftsystemet kan förenas
med en fortsatt hög leveranssäkerhet. Hittills har relationerna mellan
kraftproducenter och kraftkonsumenter präglats av stabilitet och
kontinuitet. Avgörande för möjligheterna att uppnå konkurrens på el-
marknaden är att ingen säljare eller köpare kan utöva ett dominerande
inflytande över storkraftnätet. För framtiden bör syftet vara att stärka
kraftkonsumentemas ställning genom åtgärder som bl.a. ökar konkur-
rensen mellan producenter i Sverige samt mellan svenska och utländska
producenter. Svenska kraftkonsumenter bör kunna sluta kontrakt direkt

med producenter i andra länder. Dessutom bör små producenter tillför- Prop. 1991/92:133
säkras goda möjligheter att sälja el till marknaden. Målet om en effektiv
elmarknad talar för att nätverksamheten framdeles skall bedrivas som en i
förhållande till de övriga marknadsaktörerna fristående verksamhet.

Det är viktigt att också systemansvaret åläggs en neutral aktör.
Frekvens- och spänningshållningen m.m. är gemensamma angelägenheter
för konsument- och producentintressena på elmarknaden. Ansvaret för den
operativa nätdriften och systemansvaret för det svenska storkraftnätet bör
därför enligt min mening inte ligga hos aktörer som domineras av
exempelvis de större kraftproducenterna. Svenska kpaftnät bör ges en i
förhållande till övriga intressenter fristående ställning och bör utföra sina
åtaganden på ett sådant sätt att handeln med el utvecklas och storkraftnätet
blir tillgängligt för en större krets av aktörer. Det är väsentligt att verk-
samheten inte kan styras av de större kraftproducenterna.

Kraftproducenterna förordar att de som utnyttjar storkraftnätet också
skall äga det. I Kraftsams rapport Mer konkurrens och mindre reglering i
elförsörjningen föreslås att nätverksamheten organiseras som ett privatägt
bolag med kraftföretag, distributörer och större konsumenter som huvud-
ägare. Enligt min uppfattning är det starkaste skälet för en sådan lösning
den företagsekonomiska effektiviteten. Ett privatägt bolag har normalt
starka incitament att effektivisera sin verksamhet. Det som främst talar
mot förslaget är att såväl distributörer som större konsumenter sannolikt
kommer att sakna både incitamenten till och de ekonomiska möjligheterna
att köpa andelar i det föreslagna nätbolaget. Jag ställer mig vidare tvek-
sam till att industriföretag och mindre kraftproducenter skulle behöva
investera i infrastrukturen för att kunna bedriva sin verksamhet effektivt.

Enligt min mening är dessa invändningar av avgörande vikt. Det finns
risk för att normala konkurrensmekanismer sätts ur spel om elmarknadens
infrastruktur skulle kontrolleras av ett fåtal enskilda aktörer.

Svenska kraftnät bedrivs idag i affärsverksform. Därigenom uppfylls de
krav på offentlighet och insyn som bör ställas på förvaltningen av ett
naturligt monopol. Affärsverksformen medför att nödvändig styrning från
staten vad gäller bl.a. tariffsättning och investeringsprinciper kan ske på
ett enkelt sätt. Affärsverksformen ger möjligheter till en kon-
kurrensneutral behandling av alla aktörer på elmarknaden och ger sam-
tidigt goda förutsättningar för en samhällsekonomiskt effektiv elmarknad.

Affärsverksformen har emellertid också nackdelar jämfört med
aktiebolagsformen. Bolagsformen underlättar bl.a. effektivisering och
rationalisering. Bolagsformen är också den organisationsform som ger
Svenska kraftnät de bästa möjligheterna att agera affärsmässigt och flexi-
belt i kontakterna med företag i andra länder. Förutsättningarna för en
ombildning till i första hand statligt bolag är emellertid ännu inte klarlag-
da. Svenska kraftnäts framtida associationsform bör därför senare över-
vägas.

Svenska kraftnät bör finna former för sin verksamhet som ger kunderna
insyn och möjlighet att påverka investeringar, tariffer, m.m. Ett effektivt
utnyttjande av nätkapaciteten och en effektiv anpassning av kapaciteten till
kundernas behov är av väsentlig betydelse. Jag utgår från att det samråd

som hittills skett genom stamnätsnämnden kommer att ersättas med någon Prop. 1991/92:133
form av nyttjar- eller brukarråd. Denna fråga bör lämpligen tas upp i de
förhandlingar med transitörema på stamnätet som jag tidigare nämnt.

Svenska kraftnäts uppgifter

Svenska kraftnät skall ha som uppgift att på ett affärsmässigt sätt till-
godose behoven av överföringskapacitet och att svara för den övergripande
driftssäkerheten i storkraftnätet och därmed i landet. Producenterna har

liksom hittills ansvar för att det egna produktionssystemet är tillräckligt i
förhållande till deras tecknade leveranskontrakt.

Svenska kraftnät bör planera, bygga ut, driva och underhålla storkraft-
nätet i egen regi eller genom konsult- och entreprenadavtal. Mindre delar
av storkraftnätet ägs av privata kraftföretag men disponeras av Svenska
kraftnät. Med dessa ledningsinnehavare bör Svenska kraftnät även fort-
sättningsvis sluta de avtal som krävs för att storkraftnätet skall kunna
drivas på ett effektivt sätt. Om den existerande kapaciteten är otillräcklig
bör verket tillse att behövliga anläggningar uppförs. Jag förutsätter att
Svenska Kraftnät utarbetar kriterier för investeringar i storkraftnätets
utbyggnad.

1 EG-kommissionens förslag till direktiv om en inre elmarknad förutsätts
att transmissionsenheter bildas som är fristående från producentintressen.
Kommissionen anger att nätansvariga på nationell nivå skall svara för den
löpande produktions- och frekvensregleringen och iaktta såväl driftssäker-
hetskrav som ekonomisk neutralitet. Det finns anledning att överväga
behovet av att genom lagstiftning fastställa de skyldigheter som bör följa
med nätansvaret och om ett sådant ansvar bör vara förbundet med en
särskild koncession. Jag återkommer strax (avsnitt 5) till denna fråga.

Den ansvarsfördelning som tillgodoser de nämnda förutsättningarna för
ett fristående företag med driftssäkerhetsansvar på nationell nivå bör ut-
formas så att Svenska kraftnät har ansvaret för den löpande momentana
elbalansen. Under normala driftsförhållanden med avseende på frekvens,
spänning och överföringar kan detta ansvar utövas så att reglering av aktiv
produktion överlåts till lämpliga produktionsföretag. Detta bör regleras i
avtal mellan Svenska kraftnät och kraftproducenterna.

Under onormala förhållanden bör Svenska kraftnät ha ansvaret att med
insatser av stömingsreserver och andra medel återföra systemet till normal
drift. Då Svenska kraftnät inte bör ha några egna större produktions-
resurser erfordras avtal med produktionsföretag för att fullfölja detta
åtagande. Därtill bör Svenska kraftnät ha ett ansvar för att träffa överens-
kommelser om fördelning och utnyttjande av stömingsreserv med sam-
verkande grannländer.

Svenska kraftnät bör utforma kriterier och riktlinjer som underlättar det
tekniska utnyttjandet av överföringssystemet.

Svenska kraftnäts roll blir härmed att genom avtal eller på annat sätt
svara för att ansvarsfördelningen för kraftsystemets balans och reglering
klarläggs och att en lämplig kostnadsfördelning uppnås.

Svenska kraftnät bör ha i uppgift att aktivt främja konkurrensen mellan Prop. 1991/92:133
aktörerna pä elmarknaden. Genom att storkraftnätet blir tillgängligt för
fler aktörer utvecklas handeln med el. NUTEK pekar i rapporten El-
marknad i förändring på möjligheten att en kraftbörs som är öppen för
såväl kraftproducenter som kunder kan komma att organiseras för handel
med el.

Svenska kraftnät bör, som jag nyss anfört, ansvara för nätdrift och för
elsystemets balans. Svenska kraftnäts verksamhet kommer därför att på
centrala områden ha en stor betydelse för en eventuell kraftbörs. Jag avser
därför att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Svenska kraftnät att
utreda förutsättningarna för en för producenter och konsumenter allmänt
tillgänglig kraftbörs och att lämna förslag till organisationen av en sådan.
Jag förutsätter att uppdraget kommer att utföras i nära samarbete med
elmarknadens nuvarande och framtida aktörer.

Förbindelserna med utlandet

På en konkurrensutsatt hemmamarknad främjas effektiviteten. Om någon
eller några kraftproducenter har exklusiv rätt till utlandsförbindelserna för
el innebär det en risk för snedvridning av konkurrensen.

Svenska kraftnät har på regeringens uppdrag utrett frågan om svenska
högspänningsförbindelser med utlandet och överlämnade nyligen rapporten
Utredning av alternativa elkabelförbindelser till kontinenten m.m. Rappor-
ten remissbehandlas för närvarande.

I rapporten redovisar Svenska kraftnät de utlandsförbindelser som i dag
finns mellan Sverige och grannländerna samt kapaciteten för kraftöver-
föring på dessa förbindelser under olika betingelser. Aktuella planer på
nya förbindelser med utlandet beskrivs och verkets bedömningar av vilka
utlandsförbindelser som kan vara tekniskt och kommersiellt möjliga att
uppföra under 1990-talet redovisas. Vidare ger Svenska kraftnät sin syn på
de konsekvenser som olika modeller för ägande av utlandsförbindelser kan
få för producenterna och elkunderna.

Det nordiska elkraftssystemet är sammanknutet med 22 förbindelser.
Systemen i Sverige, Norge, Finland och Själland är hopkopplade med
växelströmsförbindelser och har därmed samma frekvens. Växelströms-
förbindelsema har ett direkt inflytande på hela systemets och delsystemens
funktion, och är därför ur systemsynpunkt inte lika enkla att hantera som
likströmsförbindelser. Att fastställa överföringsförmågan på en växel-
strömslänk är ett komplext problem som nätoperatörerna i respektive land
tillsammans bör ansvara för.

Svenska producenter har börjat planera för direkta förbindelser med
kontinenten under Östersjön. Av tekniska skäl måste sådana förbindelser
bli likströmsförbindelser. Ett projekt är under genomförande. Det är för-
bindelsen mellan Skåne och Liibeck i Tyskland som projekterats av Baltic
Cable AB och som beräknas bli tagen i drift år 1994 eller år 1995. 1
övrigt har flera projekt diskuterats, exempelvis likströmsförbindelser med
Polen och f.d. Östtyskland. Aktuella projekt som skulle öka överförings-

möjligheterna mellan det nordiska systemet och andra länder är en Prop. 1991/92:133
likströmskabel mellan Själland och Tyskland samt en förstärkning av den
existerande likströmsförbindelsen mellan Finland och Ryssland. Vidare
diskuteras likströmsförbindelser mellan Norge och Nederländerna och
mellan Finland och Estland samt en ytterligare utökning av förbindelsen
mellan Finland och Ryssland.

Kraftproducenterna har enligt Svenska kraftnät hittills sett utlandsför-
bindelserna som en del av sitt produktionssystem och optimerat utnyttjan-
det av dem efter förutsättningarna i de egna produktionssystemen och på
sina egna marknader.

Utlandsförbindelserna kan emellertid betraktas på två sätt - som länkar
i ett kraftproduktionssamarbete eller som handelsförbindelser. Det bör
enligt Svenska kraftnät gå att förena de två betraktelsesätten. Det bör vara
fullt möjligt att bygga utlandsförbindelser och utforma avgiftssystem och
regler för utnyttjande på ett sådant sätt att de tillgodoser såväl behovet av
fastkraftaffarer som behovet av affärer rörande kompensationskraft, torr-
årssäkring, m.m. En förutsättning är dock att näten i tillräcklig omfattning
går att utnyttja för tredje part och därmed ingår i en fri elmarknad.

I nya utlandsförbindelser bör därför enligt Svenska kraftnät åtminstone
en kanal hållas öppen för andra aktörer än de stora kraftproducenterna.
Detta kan åstadkommas genom att en neutral part genomför eller deltar i
nya projekt för att sedan kunna hyra ut överföringskapacitet för tidsbe-
gränsade perioder. Därmed skapas en flexibilitet inom kraftöverföringen
till utlandet.

Enligt min mening bör utlandsförbindelserna ses som en viktig del av
storkraftnätet. Principen bör därför vara att utlandsförbindelserna ägs och
förvaltas av Svenska kraftnät. Villkoren för att upprätta bl.a. nya ut-
landsförbindelser bör ses över.

För utlandsförbindelser, liksom för andra kraftledningar, krävs konces-
sion enligt ellagen. Enligt 2 § 2 mom. i denna lag får koncession ej
meddelas med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en
planmässig elektrifiering. Kraven på behövlighet och planmässighet bör,
när det gäller utlandsförbindelserna, främst avse ledningarnas betydelse
för infrastrukturen och för en elmarknad med konkurrens. För ut-
landsförbindelserna skulle detta innebära att möjligheterna för Svenska
kraftnät att utnyttja kapaciteten för handel över storkraftnätet blir av stor
vikt. Denna fråga bör enligt min mening bli föremål för utredning.

Jag vill framhålla att koncession kan medges även för utlandsförbindelse
i vilken Svenska kraftnät inte är delägare eller på annat sätt disponerar
kapacitet. Principen bör vara att Svenska kraftnät skall äga och förvalta en
tillräckligt stor del av utlandsförbindelserna för att tillfredsställa svenska
producenter och konsumenters möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer
med andra aktörer utomlands. Det finns anledning att understryka att
avgiften för anslutning av en sådan utlandsförbindelse till storkraftnätet
bör sättas så att den täcker de merkostnader i systemet som anslutningen
ger upphov till.

Det direktiv om transitering av kraft som antagits av Europeiska gemen-
skapen förutsätter att storkraftsnätsoperatörema i skilda länder skall kunna

överföra kraft mellan sina nät. Innehavare av utlandsförbindelse bör vara Prop. 1991/92:133
skyldig att mot ersättning tillåta bl.a. Svenska kraftnät transitering om
upplåtelse av kapaciteten inte blir alltför betungande för den egna verk-
samheten.

Jag avser att senare i dag inhämta regeringens bemyndigande att tillkalla
en särskild utredare för att utreda bl.a. villkoren för koncession för kraft-
ledningar, i enlighet med de riktlinjer som jag redovisat, och att lägga
fram förslag till de ändringar av lagstiftningen som övervägandena föran-
leder. Jag kommer senare (avsnitt 5) att redovisa ytterligare uppgifter som
också bör ingå i utredningsuppdraget.

4.2 Riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet

För riksdagens information vill jag nu ta upp vissa riktlinjer för Affärs-
verkets svenska kraftnät verksamhet.

Svenska kraftnät skall ansvara för driften av storkraftnätet och det
svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Regeringen har i för-
ordningen (1991:2013) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät
angivit att Svenska kraftnät har till uppgift att på ett affärsmässigt sätt
förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöan-
passat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt
bedriva verksamheter som är anknutna till kraftöverföringssystemet.
Verket skall därvid främja konkurrens inom elöverföringsområdet, främja
forskning, utveckling och demonstration av ny teknik av betydelse för
verksamheten samt svara för den operativa beredskapsplaneringen inom
sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden.

Enligt instruktionen skall verket i huvudsak självt besluta om sin
organisation. Inledningsvis kommer verket att i huvudsak behålla den
organisation som tidigare funnits för motsvarande verksamheter vid statens
vattenfallsverk, med komplettering av sådana funktioner som ett självstän-
digt verk skall svara för. Under år 1992 bedöms vissa förändringar av
verkets organisation komma att ske.

Förslag till Svenska kraftnäts investerings- och finansieringsplan m.m.
för budgetåret 1992/93 har av regeringen förelagts riksdagen i budget-
propositionen 1992 (prop. 1991/92:100, bilaga 13). Som upplysning vill
jag nämna att regeringen tillämpar samma principer för den ekonomiska
styrningen av Svenska kraftnät som tidigare tillämpades mot statens
vattenfallsverk. Dessa principer, som beslutades av riksdagen år 1988
(prop. 1987/88:87, NU41, rskr. 376), gäller bl.a. avkastningskrav,
beloppsgränser för investeringar utan regeringens godkännande, m.m. För
år 1992 år har regeringen fastställt avkastningskravet till 12 procent på
justerat eget kapital efter skatt och soliditetsmålet 38 procent. Enligt dessa
principer skall Svenska kraftnäts investeringar finansieras genom Svenska
kraftnäts intäkter av verksamhet och genom upplåning. Investeringarna
förutses därför inte belasta statsbudgeten.

Svenska kraftnät bör få möjlighet att självt fastställa tariffer för kraft-
nätsverksamheten utifrån de utgångspunkter som jag tidigare har redovisat.

Kostnaderna för storkraftnätet bör täckas av avgifterna för transmissions- Prop. 1991/92:133
och andra tjänster. Arbetet med att utforma nya tariffer bör ske i nära
kontakt med de nuvarande och framtida nyttjama av nätet. Som jag tidi-
gare nämnt bör stor öppenhet visas och kontakterna med tiden organiseras
i form av ett nyttjar- eller brukarråd. Verket bör vidare formulera tekniska
krav på anslutna företag och anläggningar.

Det är väsentligt för möjligheterna att främja konkurrensen på el-
marknaden att det tariffsystem som tillämpas är öppet, förutsägbart och
enkelt att överblicka och använda. Tarifferna bör vara icke-
diskriminerande. De bör dock återspegla de kostnader som en anslutning
till och en överföring av el ger upphov till. Tarifferna bör således så långt
det är möjligt vara kostnadsriktiga. Syftet att främja en öppen och väl
fungerande elmarknad måste därvid beaktas.

Svenska kraftnät bör i första hand upphandla reglerarbete och kapacitet
för reservändamål. Om så är lämpligt bör Svenska kraftnät ha möjlighet
att äga nödvändiga anläggningar. Anläggningar för spänningsreglering på
storkraftnätet bör som nu ägas av Svenska kraftnät.

Svenska kraftnäts verksamhet är lokaliserad till Stockholm. Tekniska
anläggningar som tidigare utnyttjades av statens vattenfallsverk överfördes
vid verkets bolagisering till Svenska kraftnät. Det gäller bl.a. anläggning-
ar och utrustning för den operativa nätdriften som är strategisk för
Svenska kraftnäts verksamhet och som finns i Stockholm. Svenska kraft-
nät bör därför även i fortsättningen vara lokaliserat till Stockholm.

5 Reformering av eldistributionen

Min bedömning: Den som har koncession för en elektrisk stark-
strömsledning eller för ett ledningsnät inom ett visst område bör ha
skyldighet att mot ersättning upplåta ledningskapacitet för transport
av elektrisk ström till den som så begär, oavsett om det är konces-
sionsinnehavaren eller någon annan som levererar, utnyttjar eller
återförsäljer den elektriska strömmen. Nätverksamhet bör drivas och
ekonomiskt redovisas separerat från annan verksamhet enligt prin-
ciper som är lättöverskådliga och gemensamma för dem som bedriver
sådan verksamhet.

Förändringarna kräver lagändringar. En särskild utredare bör
utarbeta förslag till ny lagstiftning i enlighet med dessa principer.

Bakgrund: Med regionala nät avses överföringsledningar för elektrisk
ström som utgör förbindelser mellan storkraftnätet och de lokala näten.
Huvuddelen utgörs av transformeringsanläggningar 400/130 kV och
220/70 kV samt ledningar för 130 kV och en mindre del för 70 kV. De
ägs till största delen av kraftproducenterna.

Innehavare av överföringsledningar med en spänning som överstiger
20 kV måste i normalfall söka linjekoncession, som ges av regeringen
eller av den myndighet som regeringen utser. Regeringen har bemyndigat
NUTEK att besluta i flertalet koncessionsärenden. Linjekoncessioner finns
utfärdade för storkraftnätet och för de regionala näten från uttagspunkter
på storkraftnätet till industrier, storkonsumenter och eldistributörer.
Linjekoncessionema innehas normalt av de stora kraftproducenterna som
äger och driver de regionala näten. Högspänningskunder, dvs. el-
distributörer och industrier, som inte själva är ägare till eller har avtal om
utnyttjande av regionala nät saknar därför förutsättning att transitera på
storkraftnätet och deras möjligheter att välja mellan kraftleverantörer är
starkt begränsade.

Innebörden av den nuvarande linjekoncessionen är att koncessions-
innehavaren ges rätt att bygga eller förvalta en elledning med en bestämd
sträckning. Koncessionsinnehavaren har skyldighet att förse de
konsumenter eller återdistributörer som är anslutna till ledningen med
kraft eller, om detta inte är möjligt, att upplåta ledningen för transitering.
En elkund har däremot ingen självskriven rätt till transitering. Konces-
sionsinnehavarens skyldighet att upplåta ledningen gäller endast då konces-
sionsinnehavaren inte själv kan eller vill leverera kraften. Däremot kan
frivilliga avtal slutas om transitering mellan koncessionsinnehavaren och
andra kraftproducenter, distributörer eller industrier. Villkoren för
transiteringen omfattas av ellagen och kan prövas hos NUTEK.

Den som idag innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution
är skyldig att, med vissa undantag, tillhandahålla ström åt var och en som

Prop. 1991/92:133

inom området behöver den för normala förbrukningsändamål. Elprisets Prop. 1991/92:133
skälighet kan prövas. Koncessionsinnehavaren är vidare skyldig att om det
inte finns särskilda undantag, köpa ström från elproducentanläggning som
är belägen inom området och som kan leverera en effekt om högst 1500
kW.

Den lokala eldistributionen styrs inte endast av ellagen utan berörs också
av flera andra lagar. För kommunala eldistributörer är kommunallagen
och annan lagstiftning som berör kommunal verksamhet viktig. Jag har
tidigare (avsnitt 2.2) lämnat en översikt av lagstiftningen på elområdet.

NUTEK:s bedömning: Överensstämmer i huvudsak med min bedöm-
ning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till att
de regionala näten öppnas och görs tillgängliga för alla transitörer. Flera
instanser, bl.a. Svenska Kraftverksföreningen, poängterar att verksamheten
i näten regleras genom bindande koncessioner.

Flera remissinstanser tillstyrker att också de lokala näten öppnas.
Samtliga instanser som yttrat sig i frågan har dock framfört reservationer.
Man pekar bl.a. på befarade kostnadsökningar för administration, mät-
ning, etc. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) betonar risken för följd-
effekter i form av en ökad horisontell integration inom eldistributionen.
Några remissinstanser, bl.a. konsumentverket, Riksförbundet Energi- leve-
rantörerna (REL), Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägare-
förbund och Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC),
befarar att de mindre kunderna kommmer att utsättas för kraftiga elpris-
höjningar och avstyrker förslaget eller förordar en kraftigare reglering.

Skälen för min bedömning: Utöver dagens stamnätstransitörer är det
endast ett fåtal aktörer som har möjlighet att ansluta sig direkt till stor-
kraftnätet. För att återdistributörer och större kunder skall kunna välja
leverantör krävs därför att också de regionala näten öppnas. Kraftindustrin
har, som jag redan nämnt (avsnitt 3.2), lämnat ett förslag till en sådan
omstrukturering av elmarknaden. Tillgång till de regionala näten också för
dem som inte är ägare till eller har avtal om utnyttjande av ledningarna
ligger i linje med de omstruktureringar av elmarknaderna som nu
diskuteras inom Europeiska gemenskapen.

Eftersom näten har karaktären av monopol måste ett särskilt regelverk
skapas för nätverksamheten för att tillgängligheten till näten skall bli reell.
Det är väsentligt att nätverksamheten drivs skild från andra aktiviteter,
som exempelvis försäljning av kraft, så att överföringskundemas villkor
inte påverkas av andra hänsyn än kostnaderna för deras utnyttjande av
näten. Tariffer och villkor för att utnyttja näten skall vara så utformade att
alla som utnyttjar näten för överföring behandlas lika, oavsett storlek och
eventuell affärsmässig anknytning till nätinnehavaren.

Ett öppnande av näten ställer stora krav på öppenhet från nätinnehavaren
och på möjligheterna att kunna bedöma skäligheten i tariffer och leverans-
villkor. Det bör därför krävas att nätverksamhet drivs och ekonomiskt
redovisas separat från annan verksamhet enligt lättöverskådliga principer.
Det bör även kunna krävas att redovisningsprinciperna skall vara gemen-
samma för dem som bedriver sådan verksamhet.

Det finns enligt min mening starka skäl att också överväga förändrade Prop. 1991/92:133
villkor och regler för verksamheten inom eldistributionen. Reformeringen
av elmarknaden bör leda till en ökad konkurrens och större valfrihet för
kunderna att välja elleverantör, också inom distributionsområdena.

NUTEK:s utredning är mycket översiktlig vad avser de förslag som
berör de lokala näten. Remissinstanserna har pekat ut specifika problem
som skulle kunna uppstå till följd av NUTEK:s föreslag och redovisat
vissa farhågor beträffande effekterna därav. Förutsättningarna för och
konsekvenserna av ett fullständigt öppnande av de lokala näten för
transitering bör därför övervägas mer noggrant.

Villkoren för kommunal eldistribution, som är en stor del av den lokala
eldistributionen, regleras förutom i ellagen också i den lagstiftning som
gäller kommunal verksamhet. De principer som utvecklats i praxis vid
tillämpningen av kommunallagen bör särskilt nämnas. Ett omfattande
arbete pågår för närvarande som avser att leda till ändrade principer för
kommunal avgiftsbelagd verksamhet i syfte att erhålla ökad konkurrens
och effektivitet i den kommunala sektorn.

Konkurrenskommittén överlämnade i november 1991 betänkandet (SOU
1991:104) Konkurrensen inom den kommunala sektorn till regeringen.
Kommittén lämnade där förslag som syftar till ökad konkurrens inom den
kommunala sektorn, varav flera berör tillämpningen av kommunal- och
konkurrenslagstiftningen. Jag återkommer strax (avsnitt 6) till dessa
frågor. Avgiftsutredningen överlämnade i december 1991 betänkandet
(SOU 1991:110) Effektiva avgifter - resursstyrning och finansiering till
regeringen. Där föreslås bl.a. nya principer för avgiftssättningen inom s.k.
naturliga monopol (exempelvis eldistributionen) samt att en ny special-
domstol för prövning av avgifter inrättas. Utredningens förslag bereds för
närvarande inom regeringskansliet.

Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att en särskild utredare till-
kallas för att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. För riks-
dagens information vill jag här nämna huvudpunkterna i dennes uppdrag.

Utredaren skall lämna förslag som avser en reformering av hela el-
marknaden. Arbetet skall dock genomföras i etapper. I en första etapp
skall främst frågor som gäller de nationella och regionala kraftnäten
behandlas. Vissa frågor som gäller enbart den lokala eldistributionen,
exempelvis behovet av en särskild försäljningskoncession i enlighet med
NUTEK:s förslag, bör inte ingå i den första etappen av arbetet. Utredaren
skall dock vara oförhindrad att förbereda arbetet genom åtgärder som man
redan nu kan förutse behovet av.

I denna etapp bör utredaren således bl.a. lägga fram förslag till de ändr-
ingar av lagstiftningen som krävs för att införa en skyldighet för
innehavare av s.k. linjekoncession att utföra transitering av el åt annan i
enlighet med de riktlinjer som jag har redovisat. I uppdraget ingår också
att föreslå hur villkor om bl.a. icke-diskriminerande tillträde till näten
skall övervakas.

Vidare skall utredaren se över villkoren för koncession för kraftled-
ningar enligt de i avsnitt 4 lämnade riktlinjerna och lämna förslag till
ändringar av lagstiftningen i detta avseende. Därvid skall bl.a. övervägas 33

3 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 133

om ägandeförhållandena bör ingå som prövningsgrund för koncession och Prop. 1991/92:133
om i övrigt särskilda krav bör införas avseende anläggningarnas betydelse
för infrastrukturen och för en elmarknad med konkurrens. Förbindelser
med utlandet skall i sammanhanget särskilt uppmärksammas.

En viktig fråga som måste övervägas i samband med att nya
bestämmelser utformas är vad en rätt för en icke koncessionsinnehavare
att få transitering utförd skulle komma att innebära för de nuvarande
koncessionsinnehavama. Till uppdraget hör att lämna förslag hur en ökad
transiteringsskyldighet skall utformas så att rimlig hänsyn tas till konces-
sionsinnehavamas egen verksamhet.

Utredaren skall i denna etapp dessutom överväga förutsättningarna för
att, utöver transiteringsskyldighet på de regionala näten, också införa en
skyldighet för innehavare av områdeskoncession att överföra annans leve-
ranser på de ledningar med högre spänningsnivåer som omfattas av
områdeskoncessionen. En sådan möjlighet är motiverad bl.a. av att stora
elkunder vars verksamhet är belägen inom en områdeskoncession bör ha
samma möjlighet att välja elleverantör som en kund med liknande lever-
ansbehov som erhåller sina leveranser direkt över en regional kraft-
ledning.

I den första etappen skall vidare utredas om det finns skäl att införa en
särskild koncession för innehav och drift av ett nationellt transmissions-
system där nätverksamheten är förbundet med elsystemets produktions-
och frekvensreglering och driftssäkerhet. De krav bör därvid beaktas som
EG kan komma att ställas på en sådan funktion i samband med beslut om
direktiv för en gemensam elmarknad. Jag har tidigare berört denna fråga
(avsnitt 4).

Elmarknadens funktionssätt kan få betydelse för den regionala utveck-
lingen. Utredaren bör därför bedöma hur elförsörjningen och elpriserna i
olika delar av landet kan påverkas. Vidare bör utredaren bedöma hur
utredningens förslag skulle påverka beredskapsverksamheten på elområdet
och lämna de förslag till förändringar av elberedskapens organisation som
övervägandena föranleder.

6 Konkurrensövervakning m.m.

Min bedömning: Den generella konkurrenslagstiftningen bör vara
vägledande vid utformningen av reglerna för en elmarknad med ökad
konkurrens. En ny konkurrenslagstiftning förbereds för närvarande
inom regeringskansliet.

Den centrala konkurrensmyndigheten bör övervaka konkurrensen
också på elmarknaden. En kontinuerlig övervakning är särskilt viktig
under den omställningsperiod när nya villkor böijar att gälla på
marknaden.

Det är statens uppgift att skapa och upprätthålla spelregler för effektivt
fungerande marknader. För elmarknaden bör, som jag tidigare framhållit,
staten garantera tillgängligheten till ledningsnäten så att konkurrensen om
kunderna stärks och en effektiv prisbildning möjliggörs. Ledningsnäten
bör bli tillgängliga för andra än ägarna på ett icke-diskriminerande sätt. I
den av mig förordade översynen av lagstiftningen på elområdet bör ingå
att bl.a. lämna förslag till lagstiftning som ger tillgänglighet till näten för
andra än nätinnehavama.

Ett viktigt inslag i det regelverk som bör utformas är att företag åläggs
att ekonomiskt särredovisa sin transmissionsverksamhet. Ett sådant krav
framstår som särskilt väsentligt när samma företag är vertikalt integrerat
inom elsektorn, dvs. när det är verksamt inom såväl produktionen, över-
föringen och distributionen av el.

Den vertikala integrationen på elmarknaden har ökat under senare år
genom att flera distributionsföretag helt eller delvis har köpts av kraft-
producerande företag. De senare erhåller därigenom med nu gällande
regelverk för elmarknaden ensamrätt till hela nätverket för kraftöverföring
till de enskilda konsumenterna inom distributionsområdet. De lokala
energiverken är i flera fall också producenter och distributörer av fjärr-
värme, varför den horisontella integrationen inom energisektorn också
förstärks genom detta slag av företagsförvärv.

NUTEK och statens pris- och konkurrensverk (SPK) har på regeringens
uppdrag utrett drivkrafterna för och effekterna av en ökad vertikal integra-
tion på den svenska elmarknaden. De två verken överlämnade i december
1991 rapporten Venikal integration på elmarknaden till regeringen.
Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten och
remissinstansernas synpunkter återfinns i bilaga 3.

NUTEK och SPK konstaterar i rapporten att det finns ett mycket
begränsat inslag av konkurrens inom elförsörjningen. Närmare 100% av
den svenska elmarknaden är vertikalt integrerad om man med vertikal
integration menar att det finns starka band mellan producent, återdistri-
butör och kund. Den viktigaste orsaken till dessa starka band är den beg-
ränsade transiteringsrätt som finns på de elektriska näten. Den vertikala

Prop. 1991/92:133

integrationen i betydelsen integration inom samma företag omfattar ca Prop. 1991/92:133
30% av den svenska elmarknaden.

En minskad konkurrens till följd av en ökad vertikal integration ger
möjligheter till monopolprissättning och effektivitetsförluster i verksam-
heten till följd av sämre incitament att hålla kostnaderna nere. Mot de
befarade nackdelarna måste, enligt NUTEK och SPK, ställas ökade
möjligheter till kostnadsbesparingar genom rationaliseringar och upp-
rustningar av eftersatta distributionsnät.

NUTEK och SPK understryker att med de spelregler som i dag finns för
elmarknadens aktörer innebär en formellt ökad vertikal integration inte
någon avgörande skillnad ur kundens perspektiv; en monopolist ersätts
med en annan monopolist. Verken påpekar att på en reformerad el-
marknad i linje med NUTEK :s förslag i rapporten Elmarknad i
förändring är riskerna med vertikal integration mindre. Elmarknaden
skulle då inte avvika väsentligt från andra marknader. NUTEK och SPK
anser att det är olämpligt att införa en speciell lagstiftning på elområdet i
syfte att hindra konkurrensskadliga företagsförvärv. I första hand bör
generella regler om förvärvskontroll införas i konkurrenslagstiftningen och
ges en sådan utformning att de kan användas även för ingripanden mot
oönskade vertikala förvärv. En majoritet av remissinstanserna instämmer
med NUTEK och SPK i denna fråga.

Det är min åsikt att ett regelverk för en elmarknad med ökad kon-
kurrens måste utformas under beaktande av bl.a. den generella kon-
kurrenslagstiftning som kommer att gälla i framtiden. Inom regerings-
kansliet bereds för närvarande flera förslag till ändrad lagstiftning som
berör för elmarknaden viktiga områden.

Konkurrenskommittén överlämnade i juni 1991 sitt huvudbetänkande
(SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd till regeringen med bl.a.
förslag till en ny konkurrenslag. Betänkandet har remissbehandlats.

Konkurrenskommittén överlämnade i november 1991 betänkandet (SOU
1991:104) Konkurrensen inom den kommunala sektorn till regeringen.
Betänkandet innehåller ett antal förslag som syftar till ökad konkurrens
inom den kommunala sektorn, varav flera berör tillämpningen av
kommunal- och konkurrenslagstiftningen.

I departementspromemorian (Ds 1992:18) En ny konkurrenslag
presenteras ett lagförslag som bygger vidare på och delvis ersätter det
förslag till ny konkurrenslag som konkurrenskommittén presenterade i sitt
huvudbetänkande. Promemorian remissbehandlas för närvarande. Remiss-
tiden löper ut den 10 april 1992.

Promemorieförslaget innefattar konkurrensregler som i materiellt
avseende är utformade på samma sätt som EG:s konkurrensregler i Rom-
fördragets artiklar 85 och 86 och därmed också på samma sätt som EES-
avtalets konkurrensregler. Detta innebär dels ett förbud mot samarbete
mellan företag som har till syfte eller resultat att konkurrensen på den
svenska marknaden hindras, inskränks eller snedvrids på ett märkbart sätt,
dels ett förbud mot varje missbruk från ett eller flera företags sida av en
dominerande ställning på marknaden.

Promemorieförslaget är inte komplett och innehåller t.ex. inte frågor Prop. 1991/92:133
som rör kontroll av företagsförvärv. I den delen kommer den fortsatta
beredningen inom regeringskansliet att grundas på konkurrenskommitténs
förslag och tidigare avgivna remissvar.

Jag har för avsikt att senare under år 1992 återkomma till regeringen
med förslag till proposition om en ny konkurrenslag och en ny förstärkt
konku rren spol i ti k.

Enligt min mening bör t.ex. ett sådant förbud mot missbruk av domine-
rande marknadsställning som föreslås i departementspromemorian Ds
1992:18 kunna utgöra grund för ingripande av konkurrensmyndigheten om

t ' '

ett eller flera företag med dominans på elmarknaden missbrukar sin ställ-
ning gentemot kunderna. Det föreslagna förbudet omfattar bl.a. sådant
missbruk som består i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga
inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor. Därmed avses fall
där ett dominerande företag utnyttjar sin ställning genom att hålla sådana
höga priser som inte hade varit möjliga att hålla på en marknad där det
råder normal och effektiv konkurrens. Den möjlighet att förbjuda före-
tagsförvärv som innefattas i konkurrenskommitténs förslag bör kunna
användas om en ökad vertikal eller horisontell integration inom elsektorn
bedöms skapa eller förstärka en dominerande ställning som väsentligen
hämmar förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på
marknaden.

För att uppnå och upprätthålla konkurrens behövs en effektiv kon-
kurrensövervakning. Regeringen har i 1992 års budgetproposition (prop.
1991/92:100 bilaga 13) föreslagit att en ny central konkurrensmyndighet
inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från nuvarande näringsfrihets-
ombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) förs
samman. Huvuduppgifter för den nya konkurrensmyndigheten bör enligt
förslaget vara att tillämpa konkurrenslagen samt att ta fram förslag till
avregleringar.

En särskild utredare har tillkallats för att svara för det förberedande
arbete som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras den
1 juli 1992.

Enligt min bedömning bör den centrala konkurrensmyndigheten
övervaka konkurrensen också på elmarknaden. Jag vill särskilt betona
vikten av en kontinuerlig övervakning under den omställningsperiod när
nya villkor böljar gälla, vilka innebär att den tidigare ensamrätten till
transitering av el upphör. Därmed öppnas elsektorn för konkurrens. Det är
konkurrensmyndighetens uppgift att tillse att de nya möjligheterna till
konkurrens inte motverkas på ett otillbörligt sätt.

7 Hemställan

Prop. 1991/92:133

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de mål och strategier för elmarknadens reformering
som jag har förordat (avsnitt 3.1),

2. godkänna de riktlinjer för verksamheten med storkraftsnätet som
jag har förordat (avsnitt 4.1),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

3. riktlinjer för Affärsverket svenska kraftnät (avsnitt 4.2),

4. reformering av eldistributionen (avsnitt 5),

5. konkurrensövervakning på elområdet (avsnitt 6).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom propositionen förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

Elmarknad i förändring

Rapport från NUTEK (B 1991:6) i november 1991

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

Sammanfattning av rapporten och remissyttranden däröver

Innehåll

1 Sammanfattning och slutsater av rapporten

1.1 Uppdraget

1.2 Sammanfattning

1.3 Slutsatser

2 Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet

2.2 Synpunkter på utredningen och dess direktiv

2.3 Allmänt - Synpunkter på utredningens allmänna slutsatser

2.4 Stamnätet inklusive utlandsförbindelserna

2.5 Förslaget om ett stamnätsverk

2.6 De regionala och lokala näten

2.7 De lokala näten

2.8 Koncessioner

2.9 Tillsynsmyndigheten

2.10 Ellagstiftningen

2.11 Europeiska gemenskapen

2.12 Horisontell och vertikal integration

2.13 Övrigt

1 Sammanfattning och slutsatser

1.1 Uppdraget

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

Riksdagsbeslutet våren 1991 (prop. 1990/91:87, NU 38, rskr. 318) om
Vattenfalls bolagisering innebar att frågan om stamnätets framtida
organisation skulle övervägas ytterligare. En permanent lösning avseende
storkraftnätet beräknades enligt propositionen kunna träda i kraft den 1
januari 1993. Regeringen uppdrog i mars 1991 åt statens energiverk att i
samband med en pågående studie av den svenska fl marknaden särskilt
utreda vissa frågor avseende stamnätets framtida organisation. Dessutom
borde den framtida elmarknaden utredas även i andra avseenden.

Uppdraget övergick den 1 juli 1991 till närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK). NUTEK överlämnade i november 1991 rapporten
(B 1991:6) Elmarknad i förändring till regeringen. Till utredningen har
utarbetats tio underlagsrapporter.

1.2 Sammanfattning

Utredningen består av två delar. 1 den första delen beskrivs den svenska
elmarknaden, utvecklingen inom EG och elhandeln inom Norden, Väst-
och Östeuropa. Vidare diskuteras handelns framtida utveckling. En detal-
jerad beskrivning ges av den svenska elmarknadens aktörer och av
handeln, lagstiftningen och överföringssystemet. Den pågående omstruk-
tureringen och omregleringen av elmarknaden i några europeiska länder
behandlas. Slutligen diskuteras om den svenska elmarknaden är effektiv
och uppfyller de krav kunderna har rätt att ställa på sin elförsöijning.

Inom kraftproduktionen dominerar statens vattenfallsverk med ca 50%
av produktionsresurserna. Det näst största produktionsföretaget är Sydkraft
AB, som ägs av kommunerna i Skåne och en del privata intressenter. Den
tredje stora producenten är Stockholm Energi AB. Därutöver finns ca
tjugo kraftföretag, av vilka flera är privatägda med förankring i den
svenska basindustrin.

De elva största kraftföretagen samarbetar genom den s.k. samkömingen.
Produktionsanläggningarna utnyttjas som om man vore ett enda företag.
De anläggningar som har lägst rörliga kostnader utnyttjas i första hand.
Vinsten av samarbetet delas lika. Sverige, Danmark, Finland och Norge
deltar också i en samköming genom samarbetsorganisationen Nordel.

De tolv största kraftföretagen har tillsammans ingått det s.k. stamnäts-
avtalet som reglerar utnyttjandet av stamnätet. Vattenfall förvaltar och
driver detta nät. Planeringen är mycket långsiktig. Andra företag som
önskar överföra kraft måste först sälja denna till ett av stamnätsföretagen
för att sedan köpa tillbaka den på någon annan plats.

Kraftföretagen har sina egna regionala nät. De förbinder industrikun-
dema och distributionsområdena med stamnätet. Kraftföretagen har i
praktiken delat upp marknaden mellan sig. Distributionen sker i de lokala
näten, som sköts av elverken. Varje elverk har monopol inom sitt område

genom en s.k. områdeskoncession. Antalet elverk var i slutet av 1950-
talet ca 2000 men är idag knappt 300. Även kraftindustrin tar aktiv del i
omstruktureringen av branschen. Det har främst skett genom vertikala
uppköp. Även om de flesta elverken är kommunalt ägda förekommer
också andra associationsfomer.

Elmarknaden har varit utbyggnadsinriktad. Huvudproblemen har varit att
bygga ny kapacitet för att möta efterfrågan och att tillse att anläggningar
och överföringssystem har fungerat tekniskt. Under senare år har dock
intresset på grund av en betydande överkapacitet på produktionssidan
fokucerats mot marknadsföring och tariffer. Kraftindustrin möter nu krav
från alltmer krävande kunder på anpassningsförmåga och större öppenhet.

Rapportens andra del behandlar elmarknaden ur ett konkurrensperspek-
tiv. Enligt utredningen finns det två viktiga skäl för att införa regler som
gör det möjligt för elkunden att fritt välja leverentör:

- ökad konkurrens leder till att producenter och distributörer tvingas effek-
tivisera verksamheten, vilket pressar priset.

- det skapas förutsättningar för andra kontraktsformer där kundens behov
blir styrande, vilket bör leda till lägre totalkostnader.

Därutöver blir det på en konkurrensutsatt marknad lättare för nya aktörer
att komma in.

Konkurrens är framför allt möjligt att åstadkomma i produktionsledet
och i försäljningsledet. I överföringen av elkraft är det i praktiken
omöjligt att uppnå en konkurrenssituation. Ledningsnäten utgör naturliga
monopol. Eftersom ledningsnäten är monopol måste regler skapas som
skyddar nyttjama av näten mot ägamas eventuella missbruk.

Grundförutsättningen för konkurrens är att näten öppnas. Därigenom
blir det möjligt för producenter, distributörer och kunder att fritt sluta
kontrakt med varandra. Tariffer och villkor för anslutning till näten måste
vara utformade så att näten kan fungera som marknadsplatser. Tarifferna
skall vara öppna och enkla och baseras på de kostnader som uppstår i
systemet vid inmatning eller uttag.

Den svenska elmarknaden har hittills fungerat tillfredsställande. Kraven
på kostnadspress och anpassning mot kunderna ökar emellertid och krav
på större dynamik och öppenhet kan förväntas. I andra industriländer
kräver framförallt industrin att marknaderna för den ledningsbundna
energin öppnas. Kunderna vill köpa energin där den är billigast.

Den långa eran av internationellt sett låga elpriser i Sverige är enligt
utredningen slut. Nya kraftverk har högre produktionskostnader än befint-
liga. Då ny elproduktionskapacitet behövs kommer detta att leda till höj-
ningar av elpriset. Detta kan komma att medföra anpassningsproblem för
industrin.

Det är utredningens uppfattning att regler som möjliggör för kunderna
att välja leverantör är en nödvändig förutsättning för att uppnå lägsta
möjliga produktionskostnad och för att garantera industrin och hushållen
att kraftföretagen gör sitt yttersta för att anpassa leveransvillkor och kon-
traktsformer till kundernas krav.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

1.3 Slutsatser

Den svenska elmarknaden bör öppnas för fri konkurrens. Ett regelverk
bör skapas som ger största möjliga frihet för producenter och elanvändare
att sluta kontrakt. Elmarknaden skall organiseras så att den uppmuntrar till
lönsamma investeringar och affärsuppgörelser.

All produktion, försäljning och användning av el skall vara öppen för
konkurrens. Alla elektriska nät skall vara tillgängliga på ett icke-
diskriminerande sätt. Det åligger staten att via lagstiftning och tillsyn av
lagen garantera denna tillgänglighet. Avgifterna till nätföretagen skall
betalas i anslutning till abonnemangen och de kostnader som in- och/eller
utmatning faktiskt medför. Ökad konkurrens och frihet i produktions- och
försäjningsleden ställer större krav på regler för att hålla näten öppna.

De lokala näten

De lokala näten bör öppnas för fri konkurrens om kunderna som själva
skall kunna välja leverentörer. Den områdeskoncession som i dag krävs
bör därför ändras. En ny nätkoncession bör innebära anslutningsskyldig-
het för nätägaren. Koncessionsinnehavaren skall även ha skyldighet att
upplåta nätet för leveranser till ansluten abonnent. Priser och övriga vill-
kor skall kunna prövas av en tillsynsmyndighet.

Nätägaren skall bedriva sin nätverksamhet skild från annan verksamhet.
Tillgänglighet och tariffer skall skötas enligt föreskrifter i lag. Tarifferna
skall vara öppna och icke-diskriminerande. Verksamhetens kostnadseffek-
tivitet skall kunna bedömas med hjälp av jämförelsetal, tillhandahållna av
en tillsynsmyndighet.

En försäljningskoncession som medför leveransplikt skall införas i vaije
distributionsområde för att skäliga villkor skall kunna garanteras små
kunder. Priserna skall kunna överklagas till den prisreglerande myndig-
heten. För att förhindra vertikal integration bör förvärv eller försäljnings-
koncession kunna vägras företag med en stor andel egen produktion.

Förslaget innebär således att en återdistributör i framtiden skulle behöva
en nätkoncession och en försäljningskoncession. Den kund som lämnat
försäljningskoncessionären har ingen ovillkorlig rätt till återanslutning, och
återfår inte heller rätten till leverans eller priskontroll. Däremot skall nya
kunder inom ett område omfattas av koncessionen.

I takt med den tekniska utvecklingen för elmätare, debiteringssystem
etc. väntas även mindre kunder bli intressanta att konkurrera om för
leverantörerna. Försälj ningskoncessionen garanterar i en övergångsfas att
främst mindre kunder kan få rimliga villkor och priser.

Regionala nät

Innebörden av dagens linjekoncession bör ändras. De regionala näten skall
öppnas för kraftleveranser av annan än ägaren. Tarifferna skall vara öpp-
na, kostnadsbaserade och i sin konstruktion enkla. Priserna och nätets till-

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

gänglighet skall kunna prövas i efterskott. Nätverksamheten skall bedrivas Prop. 1991/92:133
åtskild från annan verksamhet. Bilaga 1

Stamnätet

Stamnätet skall möjliggöra fri handel med elektrisk kraft såväl inom som
utom landet. Stamnätet skall omfatta det nuvarande nätet, Norrbottennätet
och de utlandsförbindelser och andelar av dessa som förvaltas av vatten-
fallsverket. På sikt bör samtliga utlandsförbindelser ingå.

Stamnätet skall vara ekonomiskt självbärande. Tarifferna skall vara
öppna och icke-diskriminerande. Dessa och tillgängligheten skall kunna
prövas av en tillsynsmyndighet.

Stamnätsverket

Stamnätet bör förvaltas av ett statligt affärsverk. Verket skall vara affars-
drivande och i lag tillförsäkras rätten till en ändamålsenlig kapitalhan-
tering. Merparten av verkets inkomster bör utgöras av fasta element i
tariffer som avspeglar in- och utmatningsabonnemang. Kravet på öppenhet
och neutralitet leder till att affärsverksformen är att föredra. Styrelse och
ledning skall väljas med denna utgångspunkt. Den kompetens och rep-
resentativitet som nu finns i stamnätsnämnden bör återfinnas i verket.

Stamnätsverket bör svara för planering, utbyggnad och drift av stam-
nätet. Utbyggnad skall ske efter samhällsekonomiska bedömningar. Verket
bör också ansvara för spännings- och frekvenshållning och förfoga över
relevanta övervakningssystem, t.ex. driftdata och drifttelenät. Verket får
normalt endast äga anläggningar för reaktiv drift.

Transiteringstjänstema skall vara kostnadsbaserade. Tarifferna skall vara
öppna och icke-diskriminerande. Tariffer och rätten till abonnemang skall
kunna prövas av tillsynsmyndigheten. Tekniska specifikationer för anslut-
ning till stamnätet meddelas av verket. Anläggningsägare bör ha rätt att få
anläggningar prövade enligt dessa specifikationer.

Tillsynsmyndigheten

Myndighetens huvudsakliga uppgift skall vara att tillförsäkra producenter,
återförsäljare och kunder rätten att fritt utnyttja de elektriska näten. Myn-
digheten skall vidare följa den nya elmarknaden och årligen rapportera
och utvärdera utvecklingen till regeringen.

Koncessioner och överlåtelser skall meddelas av myndigheten. Den skall
kunna pröva tariffer eller tillgänglighet på näten. Utslag skall kunna över-
klagas i domstol. Det nuvarande förlikningsförfarandet med Elverks-
föreningens Tariffkommission bör således reformeras.

Myndigheten skall åläggas att utarbeta s.k. jämförelsetal för nät- och
försäljningsföretagen och att ge anvisningar för redovisningen i nätföre-
tagen. Den bör föreslå nödvändiga ändringar i ellagen eller andra berörda

författningar och ge ut tillämpningsföreskrifter. Myndighetens organisation Prop. 1991/92:133
och självständighet bör utredas. Bilaga 1

Ellagstiftningen

Ellagen från år 1902 måste ändras i överensstämmelse med de nya
kraven. Det gäller bestämmelser om nätkoncession, försäljningskon-
cession, nätverksamheten och dess bokföring, tillgänglighet och tarifffer
m. m.

2 Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet.

NUTEK:s rapport (B 1991:6) Elmarknad i förändring överlämnades till
regeringen den 1 november 1991. Rapporten blev därefter föremål för
remissbehandling.

Yttranden har lämnats av statens vattenfallsverk (Vattenfall), riksrevi-
sionsverket (RRV), näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentverket,
statens pris- och konkurrensverk (SPK), Svenska Kommunförbundet,
Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen, Värmeverks-
föreningen, Riksförbundet Energileverantörema (REL), Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen (LO), HSB:s riksför-
bund, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges Fastighetsägarförbund och
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).

På eget initiativ har dessutom yttranden lämnats av Sydkraft AB,
STOSEB (exkl Stockholms kommun), Kristianstad-Blekinge Energi-
konsortium AB, SSÅS, Tage Klingberg docent vid Högskolan i
Gävle/Sandviken, NVSH gruppen (Bjäre Kraft, Ängelholms Energi AB,
Södra Hallands Kraft, Mörarps Elförening och NVSH Energi AB), Lant-
brukarnas Riksförbund (LRF) samt Södra Sveriges Eldistributörer
Ekonomisk Förening.

2.2 Synpunkter på utredningen och dess direktiv

Samtliga remissinstanser ger positiva omdömen om utredningens första del
och påpekar att utredningen där har gjort ett mycket gott arbete. Flera
instanser har däremot principiella invändningar mot utredningens andra
del. Gemensamt för dessa invändningar är att mer ingående analyser och
konsekvenser av utredningens förslag efterlyses.

Vattenfall anser att förändringar i ett väl fungerande system inte bör
framtvingas innan analysen av konsekvenserna är klar. Flera oklarheter
kvarstår att reda ut och utredningen bör därför kompletteras. RRV påpekar
att utredningens ambitionsnivå borde ha omfattat ett tydligare utpekande
om vilka konkreta åtgärder som bör vidtas av statsmakterna.

Konsumentverket påpekar, i likhet med flera instanser, att utredningen ej
behandlar konsekvenserna för de enskilda hushållen.

LO anser att analysunderlaget är bristfälligt och efterlyser konkreta för-
slag. LRF konstaterar att betänkandet saknar en analys av konsekvenserna
för olika konsumentkategorier. Det är enligt LRF anmärkningsvärt då
utredningens syfte torde vara att genom avreglering gynna slutkonsumen-
terna i form av bättre service och lägre priser. LRF hämställer att betänk-
andet kompletteras med en sådan analys som sedan bör remissbehandlas
av berörda intressenter.

2.3 Synpunkter på utredningens allmänna slutsatser

Samtliga remissinstanser delar utredningens uppfattning att konkurrensen
bör ökas på elmarknaden även om flera instanser uttalar en stor skepsis
beträffande utredningens mer konkreta förslag.

Vattenfall framhåller vikten av att samtliga nät öppnas samtidigt.
Industriförbundet anser att det system som föreslås är konsistent och hel-
täckande. HSB.s Riksförbund tillstyrker förslaget.

Kommunförbundet konstaterar att utredningens förslag i stort överens-
stämmer med tankegångarna i förbundets energipolitiska program. Det är
dock nödvändigt att kommunägda företag ges förutsättningar att konkur-
rera på lika villkor som andra företag. Elverksföreningen är angelägen om
att en samordning sker som innefattar ändrade regler för kommunala verk
så att dessa kan uppträda på marknaden under samma villkor som
aktiebolag.

2.4 Stamnätet inklusive utlandsförbindelserna

Utredningen anser att utlandsförbindelserna skall ingå i stamnätet.

Vattenfall anser att utredningen inte tillräckligt har belyst konsekven-
serna av förslaget. Stamnätsavtalet är civilrättsligt bindande fram till år
2004. En förbindelse är resultatet av en affärsuppgörelse mellan minst två
parter varav en inte är svensk. Beträffande de icke statligt ägda förbindel-
serna är situationen ännu svårare ur juridiskt synpunkt. Vattenfall liknar
förslaget vid expropriation. Vidare anser Vattenfall det vara helt oaccep-
tabelt att det nya stamnätsverket skall ha monopol på att bygga nya ut-
landsförbindelser. Det bör gälla en fri etableringsrätt.

NO, Svenska Kommunförbundet och Värmeverksföreningen instämmer i
utredningens förslag om stamnätets omfattning. Industriförbundet anser att
i de nationella delarna av stamnätet bör det vara tillåtet för andra aktörer
att bygga nya ledningar.

KraftverksfÖreningen anser att de svenska delarna av luftledningama i
utlandsförbindelserna Sydsverige-Själland, Västsverige-Sydnorge och Järp-
strömmen-NEA skall ingå i stamnätet. Övriga utlandsförbindelser kan ägas
av Vattenfall AB och de privata kraftföretagen. Inget monopol bör finnas
på att bygga nya ledningar till utlandet. Upplåtelse av överföringskapacitet

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

på utlandsförbindelserna skall följa reglerna inom EG. Det finns ingen
anledning att föregå de regler som kan komma att gälla inom EG.

REL anser det vara självklart att alla utlandsförbindelser skall ingå i
stamnätet. De delar som inte ingår från starten bör snarast lösas in.

Sydkraft framhåller att gällande avtal rörande ägande och samköming är
civilrättsligt bindande och inte tvångsmässigt kan överföras på annan part.
Sydkraft framhåller vidare att tvångsavlösning av stamnätsavtalet innebär
ett avtalsbrott och utgör en de facto expropriation. Om inte full kompen-
sation lämnas strider detta mot regeringsformen och Europakonventionen.
Utredningens förslag om monopol på utlandsförbindelser anser Sydkraft
strider mot principerna om fri konkurrens och EG:s strävan att åstad-
komma en ökad handel med el över gränserna.

2.5 Förslaget om ett stamnätsverk

2.5.1 Ägandeform

Vattenfall finner det svårt att förstå utredningens slutsats att stamnätet
måste ägas av ett statligt affärsverk. Verksamheten bör enligt Vattenfall
bolagiseras när den definitiva lösningen skall gälla från år 1993.
Aktiebolagsformen är att föredra ur effektivitetssynpunkt. Nyttjama bör
vara ägare av bolaget för att det skall få den långsiktiga syn på systemet
som är nödvändigt för att säkerställa högt ställda krav på effektivitet i
nätdriften. Enligt Vattenfall skall även staten kunna vara delägare.

RRV är tveksam till att den föreslagna organisationsformen är den mest
lämpliga. RRV anser att utredningens diskussion om olika ägarformer är
väl summarisk, och anser sig inte ha möjlighet på basis av rapporten
värdera hållbarheten i utredningens avfärdande av ett privat ägande. Det
är enligt RRV svårt att med rapporten som utgångspunkt värdera den
föreslagna lösningen, och likaså vilka risker som finns för effek-
tivitetsproblem med de alternativa lösningarna. RRV anser vidare att om
den slutliga lösningen blir ett statligt bolag bör det också, mot bakgrund
av bolagets monopolställning, övervägas att ge RRV rätt att revidera
bolaget.

NO och SPK delar utredningens uppfattning att stamnätsföretaget bör
vara statligt. Svenska Kommunförbundet anser att det inledningsvis kan
vara ändamålsenligt att driva stamnätet i den affärverksform som utred-
ningen föreslår. På sikt kan dock ett blandat ägande av stamnätet över-
vägas. Industriförbundet anser att stamnätet på sikt bör vara ett bolag med
privata ägare med neutral sammansättning. Under en övergångstid kan det
enligt förbundet vara nödvändigt med statligt ägande.

Kraftverksföreningen anser att stamnätet bör organiseras som ett
aktiebolag, ägt av de företag som vill använda stamnätet och som också
önskar vara ägare. Staten kan vara delägare. Föreningen påpekar vidare
att kraftindustrin lagt fram ett organisationsförslag som beskrivs i rappor-
ten men som inte har beaktats i utredningens förslag till permanent organi-
sation för stamnätet.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

Elverksföreningen är övertygad om att ett aktiebolag är en effektivare
form av ägande än ett statligt affärsverk. Dessutom medger bolagsformen
att ägarkretsen på sikt kan utvidgas. Värmeverksföreningen accepterar att
stamnätet i ett inledningsskede drivs som ett statligt affärsverk, men för-
ordar bolagsformen på sikt.

REL stödjer utredningens förslag och förordar ett statligt affärsverk
framför ett partsägt bolag. TCO instämmer i utredningens förslag och
anser det rimligt att stamnätet ställs under samhällelig kontroll. LO stödjer
utredningens förslag. Ett skräddarsytt affärsverk kan enligt LO bäst han-
tera de nödvändiga förändringar som en ökad internationalisering kan
innebära. En sådan lösning förhindrar också att en aktör diskrimineras.

Hyresgästernas Riksförbund framhåller att stamnätet bör vara statligt
styrt. NVSH gruppen stödjer utredningens förslag.

Sydkraft motsätter sig starkt ett statligt affärsverk. Man anser att det inte
är en tillfällighet att i princip all affärsverksamhet av betydelse bedrivs i
aktiebolagsform. Sydkraft framhåller att staten som delägare i ett
aktiebolag kan tillförsäkra sig nödvändig insyn.

2.5.2 Roll, uppgifter och finansiering

Vattenfall anser att principerna för nyttjande och prissättning på stamnätet
bör utarbetas i samråd mellan nätföretaget och de olika nyttjama av nätet.
Det av utredningen skisserade förslaget anser man vara oklart och inte
genomtänkt. Kraftverksföreningen framför liknande synpunkter och anser
att de prissättningsprinciper som tas fram skall godkännas av regeringen
eller av regeringen anvisad myndighet.

Enligt utredningens förslag skall stamnätsinvesteringar baseras på sam-
hällsekonomiska kalkyler. RRV anser frågan vara komplicerad. Affärs-
verksformen medför att felinvesteringar belastar skattekollektivet. RRV
efterlyser en belysning av ett alternativ där aktörerna själva ansvarar för
finansieringen, och anser vidare att en redovisning av för- och nackdelar
med olika modeller för etablering på marknadsplatsen hade varit
intressant.

Kommunförbundet förutsätter att utarbetandet av tillträdesregler, tillämp-
ningsbestämmelser etc. sker under stor öppenhet och med stort inflytande
från elmarknadens aktörer. Elverksföreningen är positiv till de huvud-
principer utredningen föreslår för att göra stamnätet öppet för transitering
med kostnadsbaserade icke-diskriminerande tariffer. REL konstaterar att
uppbyggnaden av tariffstrukturer, regler m.m. måste studeras nog-
grannare.

Enligt Industriförbundet bör avkastningskravet vara lågt eftersom
storkraftnätet kännetecknas av en verksamhet med låg risk. Företaget bör
få stor frihet i resursanskaffningen vad gäller kapital.

Värmeverksföreningen anser att värderingen av stamnätet måste ske med
syftet att nya aktörer ges reella möjligheter att nyttja överföringarna.
Värderingen bör göras på ett sådant sätt att de därav följande avgifterna
inte utgör ett hinder för nya aktörer att använda nätet. Föreningen delar

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

vidare utredningens uppfattning att merparten av det arbete som återstår
avses leda till en konkurrensstyrd marknad återstår. Marknadens aktörer
måste ges tid och möjlighet att påverka den slutgiltiga lösningen. Ett antal
kontrollstationer bör läggas in.

Fastighetsägareförbundet förutsätter att stamnätsavtalet måste kunna om-
förhandlas utan att de äganderättsliga principerna åsidosätts. Värderingen
av stamnätet måste vara sådan att de värden som byggts upp av el-
abonnentema skall kunna tillgodogöras nätet och indirekt dess abonnenter
och inte överföras till ett produktionsbolag.

STOSEB stödjer den diskuterade modellen för avgiftssystem men med
förbehållet att transiteringsavgiftema blir realt oförändrade. En för-
utsättning för detta är att värdet på stamnätet inte sättes orimligt högt.
Även NVSH påpekar vikten av att utredning och analys angående anlägg-
ningsvärderingen föreligger innan överlåtelsebeloppen fastställs. Transite-
ringstj än stema bör enligt NVSH vara kostnadsbaserade med en öppen
redovisning.

2.6 De regionala och lokala näten

Vattenfall har en positiv inställning till att de regionala och lokala näten
öppnas och understryker vikten av att näten kan öppnas samtidigt på alla
nivåer. Vattenfall anser inte kravet på separata bolag vara nödvändigt och
menar att separata redovisningar är ett tillräckligt villkor. Vattenfall fram-
håller att det är lika viktigt att hålla isär andra delar av verksamheten.
T.ex. bör el och fjärrvärme separeras vad gäller den ekonomiska redovis-
ningen.

NO instämmer i utredningens krav på att alla nät skall öppnas för tran-
sitering. Detta är enligt NO sannolikt helt avgörande för möjligheterna att
få en effektiv konkurrens. För att minska risken för säljarmakt är det
viktigt att många elproducenter kan spelas ut mot varandra. NO delar
uppfattningen att det skall råda avtalsfrihet. Det är dock viktigt att kon-
kurrensmyndigheten uppmärksamt följer utvecklingen inom området och
ingriper mot eventuella avtal med skadliga konkurrensbegränsningar.

NO delar i stort utredningens uppfattning att nätverksamheten skall strikt
särredovisas och att den hos företag med affärsmässig inriktning
organiseras som ett separata bolag. Enbart krav på särredovisning ger en
betydligt sämre kontrollmöjlighet. Enhetliga redovisningsprinciper är,
oavsett form, en förutsättning för att en effektiv övervakning skall kunna
upprätthållas.

Kommunförbundet, Industriförbundet, Kraftverksföreningen och Elverks-
föreningen tillstyrker att de regionala näten öppnas och görs tillgängliga
för alla transitörer. Kraftverksföreningen påpekar dock att verksamheten i
näten regleras genom bindande koncessioner. Föreningen framhåller
vidare att onödiga bolagsbildningar bör undvikas. Utredningens förslag
måste noggrant analyseras. Separat redovisning är ett tillräckligt krav. Det
finns en risk, enligt Kraftverksföreningen, att nätbolagen endast med-
verkar i en kostnadsfördelning medan produktiviteten inte befrämjas.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

Även Elverksföreningen är negativ till kravet på att nätverksamhet skall Prop. 1991/92:133
bedrivas i särskilt bolag. Det bör enligt föreningens mening vara tillfyllest Bilaga 1
att verksamhetens ekonomi och bokföring skiljs från andra verksamheter.

REL tillstyrker att de regionala näten öppnas och görs tillgängliga för
alla transitörer. REL och STOSEB stöder kravet på att den regionala nät-
verksamheten skall bedrivas i särskilda bolag. STOSEB framhåller att
regionalt blandat ägande bör stimuleras för vaije naturligt samman-
hängande regionnät.

2.7 De lokala näten

Vattenfall framhåller att det krävs en omfattande utveckling för att mark-
naden skall bli en realitet för de mindre kundema. Denna marknad är
komplicerad och det handlar om kostnader för kunden i form av komplice-
rade mätare etc.

SPK framhåller att utredningens förslag kan medföra en ökande struk-
turrationalisering. Sammanslagningar kan medföra såväl horisontell som
vertikal integration, med kostnadshöjande uppvärderingar av anläggnings-
tillgångarna. Kommunförbundet tillstyrker utredningens förslag att öppna
de lokala näten, men framhåller att detta kan leda till att många små och
medelstora eldistributörer får svårigheter att överleva på grund av otill-
räckliga ekonomiska, teknologiska och personella resurser.

Konsumentverket. REL, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges
Fastighetsägareförbund och SBC ifrågasätter om utredningens förslag
skulle gynna de mindre elkunderna.

Konsumentverket påpekar att hushållen tills vidare kommer att vara
hänvisade till en enda leverantör. Det är därför viktigt att de konkur-
rensfördelar som förhoppningsvis uppnås med en ny och förändrad el-
marknad även skall komma hushållen till del.

REL anser att öppnande av de lokala näten inte behöver betyda en vinst
för konsumenterna. De lokala näten bör enligt REL öppnas först efter det
att kompletterande utredningar och analyser gjorts av erfarenheterna från
avregleringen av stam- och regionnäten.

Hyresgästernas Riksförbund stöder visserligen inriktningen att de lokala
näten skall öppnas för fri konkurrens om kundema, men anser att detta
knappast kommer att ha någon större betydelse för de enskilda hushållen.
De större fastighetsägarna kan kanske ha möjlighet att agera med större
kraft, vilket kan leda till lägre hyror.

Sveriges Fastighetsägareförbund hävdar att det är angeläget att snarast
se över förekommande företagsformer för leverantörer. Om det, som
utredningen hävdar, beror på självkostnadsprincipen att kommunala verk
har de lägsta priserna innebär utredningens intentioner om en avreglerad
marknad ett allvarligt hot mot elanvändare i allmänhet och små elabon-
nenter i synnerhet.

SBC påpekar att hushållsförbrukaren inte inom överskådlig tid kommer
att ha full valfrihet vad gäller leverantör. SBC hyser oro för att industrin

4 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 133

i kraft av att vara stora förbrukare tecknar fördelaktiga kontrakt på bekost-
nad av de mindre och betydligt svagare hushållen.

STOSEB framhåller att en separering av de lokala näten till helt fri-
stående enheter i dagsläget innebär stora tekniska, ekonomiska och
administrativa problem och kostnader. Merkostnaderna riskerar att över-
träffa effektivitetsvinsterna. Slutkundernas rätt att välja leverantör bör
inledningsvis gälla endast större kunder t.ex. över 1 MW, enligt engelsk
modell.

2.8 Koncessioner

Vattenfall anser att förslaget om en särskild försäljningskoncession har
brister och inte är genomtänkt. Det bör vara en avtalsfråga mellan
leverantör och köpare vilken trygghet köparen skall få om han återgår till
den ursprungliga leverantören.

NO anser att det behövs någon form av skyddsmekanism i form av
fortsatt leveransplikt i försäljningskoncessionen. Detta skulle hindra
koncessionshavaren att utnyttja sin säljarmakt och på detta sätt låsa in
köpare. En leveransplikt skulle inte utgöra någon belastning för huvud-
leverantören eftersom denne har rätt att täcka sina kostnader vid prissätt-
ningen. NO anser även att diskriminering av utomstående bör motverkas
genom föreskrifter i koncessionsvillkoren och i sista hand med stöd av
konkurrenslagen. Om det finns en intressegemenskap mellan ett nätföretag
och en producent eller en återförsäljare finns det enligt NO risk för att
nätföretaget låter information om andra leverantörers eller återförsäljares
försäljning gå vidare.

Konsumentverket anser det inte vara uteslutet att en ökad konkurrens
mellan producenter och distributörer i kombination med försäljnings-
koncession kan försämra hushållens situation. Monopolet kvarstår av-
seende leverans av el till hushållen, men prissättningen styrs av den kon-
kurrensutsatta delen av marknaden. Försäljningskoncessionären kan
komma att kompensera sig för förluster från den konkurrensutsatta delen
av verksamheten genom högre avgiftsuttag på monopolmarknaden.

SPK ifrågasätter om en försäljningskoncession är nödvändig i ett längre
perspektiv. Om koncessioner införs vill SPK framhålla att eftersom
leveransåtagandena kan variera kraftigt över tiden bör koncessionären ges
ett tillräckligt kundunderlag och ha tillräcklig kapacitet att möta dessa
variationer.

Kommunförbundet framhåller att det knappast är möjligt att uppnå full-
ständig konkurrens om leveranser till alla kunder, t.ex. i glesbygden.
Någon form av reglering av eldistributionen är därför nödvändig för att
slå vakt om konsumenternas intressen i mindre tätorter och på lands-
bygden.

Enligt Industriförbundets uppfattning bör en försäljningskoncession
innefatta en leveransskyldighet även för den kund som bytt leverantör.
Priset skall sedan kunna överklagas på det sätt utredningen föreslår och
tillåtas vara i paritet med försäljarens kostnader.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

Kraftverksföreningen anser inte att en speciell försäljningskoncession Prop. 1991/92:133
behövs. En sådan kan utgöra ett konkurrenshinder i de lokala näten. Även Bilaga 1
Elverksföreningen är negativ till en särskild försäljningskoncession. Den
som erhåller en nätkoncession kan åläggas leveransskyldighet till kon-
sumenter som använder el huvudsakligen för enskilt bruk, och priset för
sådan leverans skall kunna prövas av samma instans som prövar villkoren
för transiteringstjänster.

Hyresgästernas Riksförbund ifrågasätter att en försäljningskoncession
endast inledningsvis skall innebära leveransplikt. SBC anser att försälj-
ningskoncession endast skall beviljas om leverantören kan garantera
villkor för hushållskundema som överensstämmer med de bästa villkoren
i industriavtalen och i övrigt garanterar en icke-diskriminerande pris-
politik. Vidare måste ett införande av försäljningskoncession förtydligas
och utvecklas i syfte att än mer stärka hushållsförbrukarens ställning.

Sydkraft motsätter sig utredningens förslag om en försäljningskoncession
som bl.a. skulle innebära leveransplikt till vissa kunder. Principen om
leveransplikt är inte förenlig med en konkurrensutsatt marknad. Den
föreslagna koncessionens konstruktion kommer att verka konkurrens-
hämmande.

STOSEB anser att ett klargörande av gränsdragningen mellan nät- och
försäljningsverksamhet erfordras. Utredningens förslag är enligt STOSEB
i flera avseenden oklart.

2.9 Tillsynsmyndigheten

NO, TCO och Hyresgästernas Riksförbund instämmer i utredningens för-
slag om tillsynsmyndighetens uppgifter. SPK framhåller att en sådan myn-
dighet måste få en självständig och neutral ställning gentemot marknadens
övriga intressenter. Konkurrensrättsliga frågor bör prövas av konkurrens-
myndigheten. REL anser att NUTEK, SPK och NO kan utföra de över-
vakande funktionerna.

Svenska Kommunförbundet anser att tillsynsmyndighetens verksamhet
bör begränsas på grund av bl.a. risken för kostnadsdrivande detaljstyr-
ning och organiseras inom ramen för tillgängliga myndighetsresurser.
Behovet av myndighetskontroll av den lokala energiverksamheten bör
studeras ytterligare.

STOSEB anser att tillsynsmyndigheten mot bakgrund av dagens struk-
tuella obalans på elmarknaden bör få till uppgift att bevaka att konkurren-
sen blir reell redan i inledningsskedet av marknadens reformering.

Riksrevisionsverket ser betydande nackdelar i att en statlig myndighet
övervakar ett affärsverk och avvisar utredningens förslag. Kraftverks-
föreningen finner ingen anledning att bygga upp en omfattande kontroll-
verksamhet. Kontrollmyndigheten bör få en väl definierad och starkt
begränsad uppgift.

Elverksföreningen är negativ till förslaget att tillsynsmyndigheten skall
utarbeta anvisningar för den ekonomiska redovisningen. De regler som
gäller för aktiebolag är tillfyllest. Föreningen är också övertygad om att

marknadens aktörer själva kan skapa de prissättningsmodeller och regler
som erfordras för transiteringstjänstema. Den årliga rapporteringen till
regeringen om marknaden bör begränsas och SCB är den instans som i
samverkan med branschen bör utarbeta eventuella jämförelsetal.

2.10 Ellagstiftningen

Vattenfall och REL pekar på behov av fortsatt utredningsarbete. Vattenfall
anser att utredningens avsnitt om rättsliga aspekter fordrar ytterligare
bearbetning. De osäkerheter som finns i dessa viktiga frågor bör klaras ut
innan förslag till ändringar i ellagen presenteras. Förslagen bör remissbe-
handlas på sedvanligt sätt innan man fattar slutliga beslut om en reforme-
ring av den svenska ellagen. Kommunförbundet och kraftverksföreningen
anser att en översyn av lagstiftningen bör påbörjas omgående.

2.11 Europeiska gemenskapen

Vattenfall, Kraftverksföreningen och LO understryker att den svenska
elmarknaden bör omstruktureras i takt med utvecklingen inom EG.
Vattenfall anser att man tydligare bör visa hur de föreslagna föränd-
ringarna passar in i de nya elmarknadsmönster som växer fram inom EG.
LO anser att det inte finns någon anledning att som första land i Europa
rusa iväg med omfattande experiment i ett nytt komplicerat system.

Industriförbundet anser att det är mycket positivt om Sverige på ett så
centralt område som elmarknaden kan ligga före EG. Statsmakterna och
marknadens aktörer bör även verka för en öppnare handel över gränserna
till våra nordiska grannländer.

STOSEB anser att den svenska konkurrenslagstiftningen bör anpassas till
EG:s konkurrensregler och redan inledningsvis tillämpas vid elmarknadens
omstrukturering.

2.12 Horisontell och vertikal integration

Kommunförbundet anser att en strävan att förhindra vertikal integration
inte får medföra ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Det kan i vissa
fall vara rationellt att samma ägare äger såväl produktions- som
distributionsföretag.

Värmeverksföreningen anser att uppförandet av kraftvärmeverk inte kan
vara en oönskad form av vertikal integration i ett företag med distribution
av både el och fjärrvärme.

Enligt REL finns det en uppenbar risk att utredningens förslag kommer
att leda till en horisontell integration inom de lokala näten.

TCO anser det vara olyckligt om politiska beslut i allt för stor utsträck-
ning hindrar företagsmässigt motiverad expansioner, s.k. vertikal inte-
gration. En sådan utveckling äger rum inom flertalet europeiska länder.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

De svenska företagen bör vara så stora att de kan tävla framgångsrikt på
den europeiska marknaden.

Hyresgästernas Riksförbund anser att även om produktion och nät- och
distributionsverksamhet normalt skall särskiljas bör detta inte hindra att
t.ex. kommunala energiverk också blir producenter genom att driva kraft-
värmeverk.

Sydkraft vänder sig mot förslaget att försäljningskoncession skulle kunna
vägras företag med stor andel produktion, eftersom detta är oförenligt med
fri konkurrens och innebär att en odefinierad s.k. generalklausul införs.

2.13. Övrigt

2.13.1 Prisprövning-prisreglering

Utredningens förslag angående prissättning av stamnätstjänster är enligt
Vattenfall oklar. Också förslagen gällande region- och lokalnäten är
oklara. Vattenfalls principiella inställning är att marknadsfunktioner bör
eftersträvas som gör behov av kontroll minimal. De kontrollfunktioner
som bedöms nödvändiga bör så långt möjligt inordnas i befintliga
myndigheter och funktioner, med prövning i efterhand.

Enligt Konsumentverket krävs en effektiv uppföljning av elpriserna för
den del av marknaden som kommer att omfattas av försäljningskoncessio-
ner.

Enligt SPK kan utredningens förslag att reglera nätföretagens intäkter i
stället för vinst medföra praktiska problem. SPK föredrar modellen med
s.k. "yard-stick competition" och vinstreglering liknande nuvarande pris-
regleringssystem.

Kommunförbundet delar utredningens uppfattning att pris-
regleringsfunktionen bör ses över. Resultatet av avgiftsutredningens arbete
bör avvaktas. Även konkurrensutredningen berör frågor som kan ha betyd-
else för en fri elmarknad.

Kraftverksföreningen anser att principerna för prissättning av stamnäts-
tjänstema skall tas fram i samarbete mellan berörda branschorganisationer.
Principerna skall godkännas av regeringen eller av regeringen anvisad
myndighet.

Elverksföreningen är övertygad att marknadens aktörer själva kan skapa
de prissättningsmodeller som erfordras för transiteringstjänster. Förening-
en är positiv till att dagens princip med prövning i efterhand föreslås att
behållas. Föreningen är angelägen om att en samordning sker med de
förslag som kommer att läggas om prövning av pris i samband med
ändring av den kommunala s.k. självkostnadsprincipen. Vidare önskar
föreningen att en utvärdering kommer till stånd om för- och nackdelar
med nuvarande regler om förlikning och/eller utredning av tvistemål om
elpris genom Tariffkommissionens medverkan innan ett slutligt förslag
läggs i denna del.

Sveriges Fastighetsägareförbund delar utredningens uppfattning att pris-
prövning i dess nuvarande form inte är tillfyllest. Detta beror inte bara på
sättet att pröva utan också på att kunskapskravet ställs högt på de kunder

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

som behöver få en prövning genomförd. Ett utslag bör ges prejudicerande
verkan. Förbundet föreslår att en energikonsumentombudsman, en etisk
nämnd eller motsvarande tillsätts vid sidan av nya myndighetsfunktioner
eller prövningsinstanser.

2.13.2 Kraftbörs m.m.

RRV anser att det hade varit intressant att i utredningen få en tydligare
bild av för- och nackdelar med olika modeller för etablering på marknads-
platsen - inom och utom stamnätsorganisationen.

NO är i stort positiv till att införa någon typ av kraftbörs. Enligt NO
skulle en börs kunna sänka t.ex. sök- och transaktionskostnaderna. Mindre
aktörer skulle lättare kunna etablera sig på marknaden.

STOSEB föreslår att en för alla öppen kraftbörs för prima och tillfällig
kraft skall främjas för att en effektiv prisbildning skall uppnås. Vidare bör
marknadsandelen för en enskild aktör begränsas. STOSEB anser att
Vattenfall bör delas upp.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 1

Elmarknaderna i Europa

Rapport från NUTEK (B 1991:7) i november 1991

Prop. 1991/92:133

Bilaga 2

Sammanfattning av rapporten och remissyttranden däröver

Innehåll

1 Bakgrund

2 Sammanfattning av rapporten

3 Remissyttranden

1 Bakgrund

Regeringen uppdrog i mars 1991 åt statens energiverk att i samråd med
statens pris- och konkurrensverk (SPK) årligen redovisa den aktuella
utvecklingen på de europeiska elmarknaderna (regeringsbeslut 1991-03-07
nr 26). Uppdraget övergick den 1 juli 1991 till det nybildade närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK). Verket lämnade i november 1991 den
första rapporten, Elmarknaderna i Europa.

2 Sammanfattning av rapporten

1 rapporten redovisas ingående beskrivningar av elmarknaderna i Norden,
övriga Västeuropa, Östeuropa och Sovjetunionen. Dessutom behandlas
särskilt de tekniska och organisatoriska förutsättningarna för elhandel,
EG:s politik på energiområdet och aktuella program för effektiv använd-
ning och hushållning med el.

Mot bakgrund av denna redovisning av det aktuella läget analyseras ut-
vecklingstendenser på elmarknaden och de faktorer som kan komma att
påverka utvecklingen i framtiden. Rapporten innehåller däremot inga
rekommendationer till åtgärder. NUTEK lämnar följande sammandrag av
utredningsresultaten.

Utredningen analyserar utvecklingen i de europeiska elmarknadernas
olika led, dvs produktion, överföring och användning av elenergi.
Integrationsprocessen inom EG och strävan mot en inre marknad har
ägnats särskild uppmärksamhet, liksom frågan om de tekniska och
organisatoriska förutsättningarna för en utökad elhandel i Europa. Den
nuvarande situationen och utvecklingen inom Östeuropa kan ha
återverkningar även på de västeuropeiska ländernas elmarknader,
vilket också berörs.

Det föreligger stora skillnader mellan olika länder när det gäller kost-
naderna för att producera el. Skillnaderna beror på kraftslag, tekno-
logi, tillgänglighet och utnyttjandegrad, men även på andra faktorer
som subventioner av inhemsk produktion av kol, som fallet är i
Tyskland och Storbritannien.

Elpriserna skiljer sig åt såväl mellan de olika länderna som inom varje
land mellan olika kundkategorier. Skillnaderna i priset är dels be-
tingade av olika produktionskostnader, dels av hur och i vilket syfte
man sätter priser i olika länder. Korssubventionering till förmån för
olika användargrupper förekommer.

Man kan vänta sig att utvecklingen mot ett alltmer integrerat Europa
kan leda till minskade skillnader av elproduktionskostnadema och
elpriserna. För Sverige, som i dagsläget har relativt låga elpriser, kan
detta innebära stigande priser.

Som ett led i den pågående EG-integrationen strävar EG-
kommissionen också efter att skapa förutsättningar för en inre mark-
nad inom elområdet. De direktiv som redan är beslutade och har
anknytning till elmarknaden är främst transitdirektivet, direktivet om
pristransparens samt direktivet för offentlig upphandling.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 2

Genom EES-avtalet omfattas från och med år 1993 EFTA-ländema av Prop. 1991/92:133
EG:s lagstiftning för öppnare konkurrens och friare handel inom och Bilaga 2
mellan medlemsländerna även på energiområdet.

EG:s intentioner har kommit till uttryck bl.a. i att man ifrågasatt
import-och exportmonopol för el som förekommer i flera länder.

EG-kommissionen överväger nu att söka vidga transitmöjlighetema till
att omfatta s k third-parry-access (tredje parts tillgång till näten) i
syfte att ge elanvändare ökade möjligheter att själva välja el-
leverantörer.

Kommissionen diskuterar också koldioxid- och energiskatter, i syfte
att reducera energisektorns belastning på miljön.

Utvecklingen och EG:s politik ställer krav på minskad vertikal in-
tegration, dvs att ett företag är verksamt i olika led, produktion,
överföring och distribution. Därför kan sådana företag komma att
delas upp. En förutsättning för väl fungerande third-party-access är att
det är möjligt att redovisa kostnader och intäkter i vaije led för sig.

Man kan således vänta flera olika förändringar i elmarknadernas
struktur. I vissa länder har mera genomgripande förändringar redan
genomförts, som exempelvis i England och Norge. Erfarenheterna
från England visar att en privatisering av elindustrin ställer krav på ny
reglering.

Bland de förändringar man kan förvänta sig är att elsektorn kan
komma att bli mera marknadsinriktad i de olika länderna. Som en
följd av det kan man också vänta sig effektivare elförsöijning och
gradvis farre monopol.

Den ökande marknadsintegreringen kan medföra att framtida invester-
ingar blir förknippade med större risktagning än hittills. De riktigt
stora aktörerna kan därför komma att utöka sitt samarbete. Även
privatisering kan bli ett medel att finansiera utbyggnader av produk-
tion och överföring.

Samtidigt förutses att nya, små, oberoende företag får större möjlig-
heter att etablera småskalig elproduktion, exempelvis kraftvärme.
Elanvändningens utveckling i vaije land är normalt kopplad till den
ekonomiska tillväxten i landet. 1 de industrialiserade länderna i norra
Europa ökar elanvändningen relativt långsamt. 1 Sydeuropas mindre
utvecklade men snabbt växande ekonomier ökar däremot elanvänd-
ningen snabbt för närvarande.

Kapaciteten i elproduktionen ökar relativt långsamt. Det största be-
hovet av utbyggnad finns i södra Europa, där efterfrågetillväxten på el
är störst.

En utbyggnad av kärnkraften planeras i Frankrike och eventuellt även
i Finland. I det senare fallet har man ännu inte fattat något beslut.
Även i Öst- och Centraleuropa diskuteras framtida kämkraftsanlägg-
ningar.

Elproduktion som är baserad på naturgas och kol väntas öka i Väst-
europa. Det gäller framför allt produktion baserad på nya, mindre
miljöbelastande tekniker. Miljö- och säkerhetsaspekter kommer dock

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 133

att begränsa möjligheterna att lokalisera nya elproduk-
tionsanläggningar.

Vattenkraften är i det närmaste fullt utbyggd, eftersom man av miljö-
skäl inte kan eller vill bygga ut de återstående vattentillgångarna.

I Öststaterna kan både elproduktionen och elanvändningen minska
under 1990-talet. Huvudorsaken är den strukturella krisen i de öst-
europeiska ländernas ekonomier som kommer att innebära att för-
åldrad, dåligt underhållen och starkt förorenande produktionskapacitet
kommer att läggas ned.

Det kommer att finnas ett stort behov av ny produktionskapacitet och
förbättringar av drift och miljösäkerhet inom en nära framtid. Det
ställer krav på anskaffning av kapital, vilket är ett stort problem för
Östeuropa och Sovjetunionen. Den europeiska energistadgan
(European Energy Charter) kan komma att förbättra investerings-
klimatet i dessa länder.

En inre marknad på elområdet förutsätter att el kan transporteras i
större omfattning. Transportkostnaderna stiger vid ökad belastning. De
nuvarande överföringsförbindelsema har en relativt begränsad kapaci-
tet. De är ursprungligen avsedda för tillfällig överföring av kraft för
bl.a. lastutjämning i olika länders elsystem.

Ökad elhandel förutsätter att näten förstärks. Att bygga nya för-
bindelser innebär stora investeringskostnader och tar dessutom tid,
ofta flera år. Härtill kommer ett ökat motstånd mot luftledningar.

EG:s integrationsprocess för att skapa en inre marknad for el har varit
relativt långsam. Det är därför svårt att bedöma hur snabbt föränd-
ringarna kan komma att genomföras. Det finns stora motsättningar
mellan aktörerna liksom osäkerhet beträffande genomförandet av redan
fattade beslut, varför den inre marknaden bara kan realiseras gradvis.
Dagens stora prisskillnader väntas minska, men det blir knappast
någon fullständig utjämning. Det kommer därför även i framtiden att
finnas motiv för handel inom elområdet.

Man kan förvänta sig att elhandeln i sin nuvarande form ökar, särskilt
mellan stora företag. De stora investeringskostnader som byggande av
ny kapacitet innebär, kan på en marknad med öppnare konkurrens
leda till utökat samarbete mellan de stora aktörerna på elmarknaden.
Nytillkommande anläggningar kan vara helt eller delvis avsedda för
export.

3 Remissyttranden

Rapporten har remissbehandlats. Yttranden har lämnats av statens vatten-
fallsverk (Vattenfall), riksrevisionsverket (RRV), överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB), näringsfrihetsombudsmannen (NO), boverket, Svenska
Kraftverksföreningen och Svenska Elverksföreningen.

RRV anser att intentionerna med uppdraget i allt väsentligt uppfyllts och
finner ingen anledning att ifrågasätta de bedömningar som presenteras i
rapporten. NO noterar att konkurrensfrämjande åtgärder av EG rörande
ledningsbunden energi kan komma att nödvändiggöra ändringar och

Prop. 1991/92:133

Bilaga 2

kompletteringar av den svenska ellagstiftningen, men har ej funnit ytter-
ligare skäl att kommentera rapporten.

ÖCB hänvisar till de bedömningar av konsekvenserna för det civila för-
svaret av ett svensk EG-medlemskap som överstyrelsen redovisat i
rapporten Svenskt medlemskap i EG: Konsekvenser för försörjningsbered-
skapen.

Boverket anser att det skulle vara av intresse att erhålla uppgifter om
fördelningen mellan elvärme och övrig el inom sektom bostäder, service
m.m., samt uppgifter om den andel genom värmekraft producerade el-
kraft som utnyttjar spillvärme för bostads- och lokaluppvärmning.

Vattenfall framhåller att det är av stort värde att en samlad beskrivning
av förhållandena på de europeiska elmarknaderna nu föreligger på
svenska. Vattenfall lämnar ett antal detaljanmärkningar till texten samt
några från rapporten avvikande principiella bedömningar.

NUTEK bedömer att utvecklingen och EG:s politik ställer krav på
minskad vertikal integration och att företag på elmarknaden därför kan
komma att delas upp. Vattenfall understryker att det föreligger väsentliga
skillnader mellan elsystemen i de europeiska länderna samt att de krav på
särredovisning som diskuteras i EG inte innebär en ägarmässig uppdel-
ning.

Vattenfall anser att det vore motiverat med en djupare analys av frågan
om effekter på prisnivå och prisbildning av en ökad internationalisering.
Dels innebär europeiseringen av elmarknaden att både utbud och efter-
frågan breddas, dels är inte målet ur samhällsekonomisk synvinkel att få
så låga priser som möjligt utan att prisbildningen leder till en rimlig
resursanvändning.

Vidare finner Vattenfall att NUTEK tagit utvecklingen i England till
intäkt för att ny reglering krävs och att ett komplicerat regelverk måste
skapas. Verket efterlyser en precisering av denna bedömning, och fram-
håller att inget talar för att en reglering bättre fyller sin uppgift därför att
den är omfattande eller komplicerad. Det väsentliga är att regleringen
förmår att ta tillvara det allmännas intresse samtidigt som den inte blir så
detaljerad eller tar sådana former att interaktionen mellan marknadens
aktörer störs.

Vattenfall understryker de stora skillnaderna i utgångsförutsättningama
hos de europeiska länderna, där Sveriges utgångsläge är ett väl funger-
ande elsystem med konkurrensinslag. I rapporten läggs, enligt Vattenfalls
mening, alltför stor vikt vid att förändringarna i Europa leder till ökat
samarbete mellan stora aktörer. Huvuddraget i utvecklingen är enligt
Vattenfall inte ökad samverkan utan ökad konkurrens.

Kraftverksföreningen anser att rapporten ger en nyanserad och så långt
föreningen kan bedöma riktig bild av elmarknaderna i Europa. Föreningen
framhåller de jämförelsevis låga kostnader och priser som i rapporten
redovisas för den svenska elmarknaden och understryker att den svenska
modellen har bidragit till uppbyggnaden av en effektiv struktur. De
svenska elkunderna har således ett bra utgångsläge och kan inte, enligt
föreningen, vinna lika mycket på ökad konkurrens som elkunderna i
många andra länder.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 2

Kraftverksföreningen påpekar i anknytning till rapportens redovisning av
elförsöijningen i Östeuropa att de svenska kraftföretagen har stor
kompetens på de områden som Östeuropa har behov av (modernisering,
rening m.m. av kraftverk), och att det finns anledning att tillvarata denna
kompetens i det stödprogram för Östeuropa som regeringen aviserat.

Föreningen ser en utveckling som sannolik där svenska kraftföretag
tillsammans med utländska kraftföretag deltar i kraftutbyggnader i andra
länder. Det blir också allt viktigare att följa utvecklingen på el-
marknaderna i Europa.

Elverksföreningen framhåller att rapporten utgör en bra sammanställning
över förhållandena på elmarknaderna i Europa vad gäller produk-
tionsfrågorna och de internationella överföringssystemen, men anser att de
nationella marknaderna och deras organisation kunde ha beskrivits mer
ingående.

Föreningen påpekar att förhållandena i England och Norge, som i
rapporten redovisas som särskilda fallstudier, inte är representativa för
Europa. Utvecklingen i dessa länder kan inte tas som intäkt för en allmän
utveckling inom EG och/eller Europa.

Elverksföreningen framhåller vidare att behovet av nya överföringsför-
bindelser och/eller förstärkning av befintliga system är en mycket stark
restriktion för en öppnare internationell elmarknad. Det är redan nu stora
svårigheter att få till stånd ledningar för nationella behov och motståndet
mot ledningar för internationellt utbyte är ännu större enligt föreningens
mening.

Föreningen framför slutligen att NUTEK:s rapportering om de euro-
peiska elmarknaderna bör begränsas till rapporteringar med längre
tidsintervall än ett år.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 2

Vertikal integration på elmarknaden

Rapport från NUTEK och SPK (R 1991:31) i december
1991

Sammanfattning av rapporten och remissyttranden däröver

Innehåll

1 Bakgrund

2 Sammanfattning av rapporten

3 Remissyttranden

3.1 Remissförfarandet

3.2 Allmänna synpunkter på utredningens arbete och slutsatser

3.3 Konkurrenslagstiftningen

3.4 Transiteringsrätt på elektriska nät

3.5 Förslag om försäljningskoncession i eldistributionen

3.6 Övriga frågor

Prop. 1991/92:133

Bilaga 3

1 Bakgrund

Prop. 1991/92:133

Bilaga 3

Regeringen uppdrog i juni 1991 åt statens energiverk, fr.o.m. den 1 juli
1991 närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), och statens pris- och
konkurrensverk (SPK) att utreda drivkrafterna för och effekterna av en
ökad vertikal integration på den svenska elmarknaden (regeringsbeslut
1991-06-27 nr 58). Verken överlämnade i december 1991 till regeringen
rapporten (R 1991:31) Vertikal integration pä elmarknaden.

2 Sammanfattning av rapporten

På dagens elmarknad finns det mycket begränsade inslag av konkurrens. I
en viss begränsad omfattning kan återdistributörer och mycket stora slut-
förbrukare byta råkraftsleverantör men det förutsätter att ägarna till de
regionala näten frivilligt upplåter sina nät för transitering. Mindre kunder
saknar helt möjlighet att välja leverantör. Närmare 100 % av den svenska
elmarknaden är vertikalt integrerad om man med vertikal integration
menar att det finns starka band mellan producent, återdistributör och
kund. Den viktigaste orsaken till dessa starka band är den begränsade
transiteringsrätt som finns på de elektriska näten.

En vanlig definition på vertikal integration utgår från de ägarmässiga
bindningar som finns mellan producerande enheter och andra led i föräd-
lingskedjan. Från konkurrenssynpunkt är det dock i allmänhet den hori-
sontella integrationen på en marknad som ifrågasätts och inte den ver-
tikala. Det speciella med elmarknaden är att det i sista ledet av förädlings-
kedjan finns ett legalt monopol, områdeskoncessionen. Ett lämpligt mått
på den vertikala integrationens omfattning kan därför vara den andel av
kraften som produceras och distribueras inom samma företag och som
säljs till slutkunder inom en områdeskoncession. Ett ungefärligt mått på
den vertikala integrationens omfattning på den svenska elmarknaden är
med denna definition 30 %.

Anledningen till att kraftproducerande företag också bedriver
distributionsverksamhet är i första hand historisk. I samband med att
produktionsresurserna utvecklades var det naturligt att också ombesöija
detaljdistributionen. Det är snarare anmärkningsvärt att inte en större del
av marknaden är vertikalt integrerad.

Motiven bakom de förvärv som nyligen har skett eller som planeras är
i allmänhet mycket komplexa. I flera fall bedriver köpare såväl som säl-
jare både produktion och distribution av el. Utredningen pekar på tre skäl.
- Kraftföretagen stärker sin marknadsposition genom uppköpen. Dagens
struktur på elmarknaden i kombination med den överkapacitet som finns
har lett till att det är ekonomiskt fördelaktigt att ha en stor andel säkra
kunder. Kraftföretag som är nettosäljare inom samkömingen kan, genom
att köpa återdistributörer, räkna med att få bättre betalt för den kraft
man producerar.

- Den ekonomiska situationen hos marknadens aktörer. I synnerhet de
större kraftproducenterna har under senare år haft en god lönsamhet -
till stor del betingat av den nya styrningen av Vattenfall i kombination
med Vattenfalls prisledarskap - medan kommunernas ekonomi för när-
varande är svag. Kommunernas dåliga ekonomi är således en vanlig
orsak till att distributionsrörelser bjuds ut till försäljning.

- Genom köpen kan rationaliseringsvinster uppnås. I många fall bedriver
såväl säljare som köpare både produktion och distribution av el, och
syftet kan då vara att nå samordningsvinster på båda dessa områden.
Det är en allmän uppfattning att det finns betydande ekonomiska vinster
att hämta genom en fortsatt strukturrationalisering inom främst el-
distributionsområdet. Inte minst staten har verkat för detta.

Effekterna av vertikal integration på elmarknaden beror i hög utsträck-
ning på vilken typ av elmarknad vi har. Risken med vertikala uppköp är
ur konkurrenssynpunkt att producenterna köper distributionsnät för att få
garanterad avsättning för kraft till priser som är högre än de priser som
skulle råda på en konkurrensutsatt marknad.

Med de spelregler som i dag gäller för elmarknadens aktörer innebär en
ökad vertikal integrering inte någon avgörande skillnad ur kundens pers-
pektiv. Man kan inte heller generellt uttala sig om hur elpriserna kommer
att påverkas av att en producent köper in sig på nätet. I vissa fall kan ett
högre avkastningskrav hos köparen leda till prishöjningar, men rationalise-
ringsvinster kan lika gärna leda till prissänkningar.

På en konkurrensutsatt elmarknad där alla kunder kan välja leverantör är
riskerna med vertikal integration mindre. Denna slutsats bygger på analy-
sen i NUTEK:s rapport Elmarknad i förändring. Köp och sammanslag-
ningar som leder till koncentration på produktions- och försäljningssidan
men inte vertikala uppköp är då ett hot mot konkurrensen. Elmarknaden
kommer från konkurrenssynpunkt inte att avvika väsentligt från andra
marknader.

Sannolikt kommer inte alla kunder att ha möjlighet att välja leverantör.
Inom vaije område kommer det att finnas en huvudleverantör som förser
mindre kunder med kraft. För att byta leverantör behöver man som kund
t.ex. byta elmätare. De mindre kunderna riskerar att få betala oskäligt
mycket för sin el eftersom de inte utan vidare kan byta leverantör. Detta
är ett problem för dem vare sig marknaden är vertikalt integrerad eller ej.
Om det är en producent som är huvudleverantör bortfaller dock ett kon-
kurrenssnitt dvs. handelsledet mellan återdistributör och producent. Detta
kan vara till nackdel för marknadens funktionssätt, speciellt om en stor del
av produktionen på detta sätt skyddas för konkurrens.

För att stärka de små kundernas ställning på marknaden föreslår
NUTEK i utredningen att en försäljningskoncession införs. För att få vara
huvudleverantör i ett område skall det enligt förslaget krävas en försälj-
ningskoncession. Denna koncession behöver inte geografiskt sammanfalla
med en områdeskoncession. Försäljningskoncessionen skall innebära en
leveransskyldighet och en möjlighet för anslutna abonnenter att få elpriset
prövat.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 3

Genom att ge kunden möjlighet att få sitt elpris prövat bortfaller en risk Prop. 1991/92:133
med vertikalt integrerade företag på elmarknaden; prisregleringen förhind- Bilaga 3
rar för stora påslag i försäljningsledet. För att denna prisprövning i prak-
tiken ska fungera förutsätts dock att endast en begränsad del av landets
elproduktion undanhålls konkurrens på detta sätt. En prisprövning, aldrig
så effektiv, kan dock inte ersätta konkurrens, vilket betyder att fristående
huvudleverantörer kommer att vara viktiga för elmarknadens funktionssätt.

Mot de befarade nackdelarna med vertikal integration måste dock för-
delarna ställas:

- Genom förvärv och sammanslagningar kan i vissa fall mer rationella
företagsstrukturer och högre effektivitet åstadkommas.

- För kapitalsvaga ägare - t.ex. vissa kommuner - kan försäljningen av
rörelsen innebära att den nya ägaren kan genomföra upprustning och
underhåll av eftersatta distributionsnät.

En ökad vertikal integration leder till minskat konkurrenstryck på mark-
naden. Nackdelarna av minskad konkurrens sammanfattas i följande punk-
ter:

- Möjlighet till monopolprissättning, dvs. inkomstöverföring från kon-
sumenter till företag.

- Effektivitetsförluster till följd av brist på dynamik genom företagets
marknadsmakt och sämre incitament att hålla kostnaderna nere.

NUTEK och SPK drar slutsatsen att vertikal integration kan innebära
både för- och nackdelar från samhällssynpunkt. Såväl karaktären hos som
de möjliga effekterna av olika förvärv varierar. Det kan därför ifrågasättas
om det är önskvärt med generella åtgärder mot vertikala förvärv på el-
marknaden.

I Sverige har man konkurrensrättsligt hittills sett mindre allvarligt på
vertikala förvärv än på horisontella förvärv. Konkurrenskommittén före-
slår dock i förslaget till ny konkurrenslagstiftning att även vertikala för-
värv bör kunna prövas, bl.a. med hänsyn till den viktiga roll som
innehavet av ett distributionsnät spelar för ett företags möjligheter att
framgångsrikt konkurrera på en marknad. NUTEK och SPK tillstyrker
kommitténs förslag i denna del.

Avgörande för hur skadligt ett vertikalt förvärv kan bedömas vara från
konkurrenssynpunkt är dock hur regleringen av elmarknaden utformas.
Den reformering av elmarknaden som föreslagits i rapporten Elmarknad i
förändring undanröjer delvis de negativa effekterna av vertikala förvärv
genom att många kunder skulle kunna välja elleverantör. Från kon-
kurrenssynpunkt är det således angeläget att de föreslagna förändringarna
genomförs i sin helhet, dvs. att även de lokala näten öppnas.

Möjligheten för producenterna att förhindra att kraftproduktionen blir
konkurrensutsatt - genom att förvärva distributionsanläggningar med stor
andel små kunder - kommer dock att finnas även efter en avreglering. Vid
prövning av försäljningskoncessionen bör därför konkurrensaspekten be-
aktas. Krav bör också ställas på särredovisning för att prisprövningen ska
vara effektiv. Försäljningskoncessionen bör också ges för en kortare tids-
period, maximalt fem år. Även överlåtelse av en försäljningskoncession
skall kunna prövas ur konkurrenssynpunkt.

På sikt bör man också överväga att låta kundema i ett område själva Prop. 1991/92:133
välja huvudleverantör, t.ex. genom att försäljningskoncessionen auk- Bilaga 3
tioneras ut för en begränsad tidsperiod.

Omständigheterna varierar starkt mellan olika förvärvssituationer på
elmarknaden. Medan vissa förvärv sannolikt kan medföra risker för mono-
polmissbruk torde andra förvärv i huvudsak ha positiva effekter, även från
konkurrenssynpunkt. Vidare är det inte självklart vad som skall menas
med ett vertikalt förvärv. De flesta förvärvssituationer är komplicerade
och innehåller drag av såväl horisontell som vertikal karaktär. De har ofta
även konglomeratkaraktär exempelvis genom att annan energianknuten

* ’

verksamhet ingår. Det är också av vikt att analysera vilka alternativ som
står till buds för t.ex. ett kommunalt distributionsföretag om det inte tillåts
sälja rörelsen till en kraftproducent.

Mot denna bakgrund är det, enligt SPK:s och NUTEK:s mening, olämp-
ligt att införa en speciell lagstiftning på elområdet. I första hand bör de
föreslagna generella reglerna om förvärvskontroll skyndsamt införas och
ges en sådan utformning att de kan användas även for ingripanden mot
oönskade vertikala förvärv.

De föreslagna förändringarna i konkurrenslagstiftningen och i ellagstift-
ningen bör, om de genomförs och därefter utnytttjas på ett ändamålsenligt
sätt, vara tillräckliga för att värna om konkurrensen vad avser vertikal
integration. Ett större problem ur konkurrenssynpunkt är omfattningen av
horisontell integration, främst i produktionsledet. Vattenfalls dominans på
den svenska kraftmarknaden är ur konkurrenssynpunkt ett stort problem.

NUTEK och SPK har också analyserat frågan om hur en ökad vertikal
integration kan påverka möjligheterna till en effektiv energitjänst-
verksamhet. Slutsatsen är att det är svårt att se några fördelar med att
samma företag förfogar över produktion, försäljning till direktkunder och
nätverksamhet när det gäller att bedriva effektiv energitjänstverksamhet.

3 Remissyttranden

3.1 Remissförfarandet

Rapporten har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av näringsfrihets-
ombudsmannen (NO), konsumentverket, boverket, riksrevisionsverket
(RRV), Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Svensk
Industriförening, Svenska Kraftverksföreningen, Vattenfall AB, Affärs-
verket svenska kraftnät, Svenska Elverksföreningen, Värmeverksföre-
ningen, Riksförbundet Energileverantörema (REL), HSB:s Riksförbund,
Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation (SBC).

3.2 Allmänna synpunkter på utredningens arbete och slutsatser

NO och boverket instämmer med de slutsatser som redovisas i rapporten.

Kommunförbundet anger som förbundets principiella utgångspunkt att 65

vertikal integration bör motverkas för att stimulera konkurrens i bran- Prop. 1991/92:133
schen. Industriförbundet instämmer i utredningens förslag i det inled- Bilaga 3
ningsskede till en friare elmarknad som vi nu befinner oss i, men fram-
håller att utredningen även borde ha behandlat andra möjliga åtgärder på
olika ambitionsnivåer än de som presenterats.

Konsumentverket konstaterar att de enskilda hushållens intressen och
praktiska förutsättningar inte i tillräcklig omfattning uppmärksammats i
utredningen.

REL anser att utredningens slutsatser i huvudsak utgår ifrån en bransch-
bild med en avreglerad elförsöijningsmarknad. Dessa förhållanden är ännu
inte för handen, menar REL, och det rådet stor osäkerhet om när och hur
en sådan marknadsbild kan etableras i framtiden.

3.3 Konkurrenslagstiftningen

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att åtgärder bör
vidtas för att motverka vertikal integration på elmarknaden i syfte att
värna konkurrensen.

Svenska Kraftverksföreningen anser att det finns en väl fungerande kon-
kurrens på elmarknaden redan idag och att en fortsatt strukturrationalise-
ring gynnar elkunderna och därför inte bör motarbetas. Värmeverksföre-
ningen understryker att energi- och miljöriktig kraftvärmeutbyggnad inte
får hindras på den framtida elmarknaden. Ett företag som distribuerar
både el och fjärrvärme måste kunna bygga kraftvärmeverk utan att det
betraktas som en oönskad vertikal integration.

NO, konsumentverket, Svensk Industriförening, Kraftverksföreningen,
Vattenfall AB, Svenska kraftnät, Elverksföreningen och SBC delar utred-
ningens uppfattning att generella konkurrensregler bör tillämpas för att
motverka skadlig vertikal integration och är att föredra framför en special-
lagstiftning mot vertikala förvärv på elmarknaden. Konsumentverket,
Svensk Industriförening och SBC understryker att en förutsättning därför
är att de föreslagna generella reglerna om förvärvskontroll införs.

HSB instämmer i att även vertikala förvärv skall kunna prövas enligt
konkurrenslagstiftningen och tillstyrker utredningens förslag om ändringar
i konkurrens- och ellagstiftningen. Det är dock enligt HSB tveksamt om
åtgärderna räcker. Det finns inte tillräcklig styrkebalans mellan produ-
centintresset och konsumentintresset.

REL understryker att det är utomordentligt viktigt att hindra vidare
utveckling mot vertikalt integrerade elföretag. Det är möjligt att åstad-
komma genom en förstärkning av lagstiftning på området men då former-
na för en framtida avreglerad elmarknad inte är kända kan behoven av en
särskild lagstiftning mot vertikal integration på elmarknaden för när-
varande inte bedömas.

3.4 Transiteringsrätt på elektriska nät

NO, Industriförbundet och Vattenfall AB framhåller att det från kon-
kurrenssynpunkt är mycket viktigt att såväl de regionala som lokala
elnäten öppnas för transitering. Vattenfall tillägger att om näten ändå
skulle öppnas i steg är det viktigt hur gränserna för dessa steg väljs.
Stegen måste baseras på kundspecifika uppgifter. Svenska kraftnät och
HSB betonar vikten av ökad konkurrens inom elförsöijningen.

NO påpekar att om hela elnätet öppnas för konkurrens kommer horison-
tell integration på elmarknaden sannolikt att kunna medföra större problem
än vertikal. Detta talar enligt NO:s mening för att integration på el-
marknaden bör prövas enligt den allmänna konkurrenslagstiftningens reg-
ler.

Konsumentverket framhåller att den tekniska vidareutvecklingen av
elmätare bör stödjas och eventuellt påskyndas av samhället. Då skulle
även hushållen kunna skaffa mätutrustning till en rimlig kostnad och
kunna byta leverantör och träda in på den konkurrensutsatta delen av
marknaden.

Svenska kraftnät framhåller att den nuvarande ellagen (§ 2 mom 4 och
§ 2 mom 7) anger vissa skyldigheter vad avser transitering för linjekon-
cessionsinnehavare. Lagtexten pekar enligt Svenska kraftnät mot att
transiteringsplikt för innehavare av linjekoncessioner redan i nuläget före-
ligger inom relativt vida ramar. Denna plikt har emellertid ej prövats
rättsligt. Stöd för en restriktiv tolkning av den återgivna lagtexten kan
man finna i den offentliga utredning som har legat till grund för den
berörda lagstiftningen.

3.5 Förslag om försäljningskoncession i eldistributionen

HSB delar utredningens uppfattningen att konkurrensaspekten skall beaktas
vid prövning av ärenden rörande försäljningskoncession. Koncessionstiden
bör sättas till längst fem år och överlåtelse av försäljningskoncession bör
prövas ur konkurrenssynpunkt. För att prisprövningen skall bli effektiv
bör dessutom krav ställas på särredovisning.

Vattenfall AB och Elverksföreningen framhåller att konkurrensfrågor inte
skall behandlas av koncessionsmyndigheten för el utan av de myndigheter
som anges i den generella konkurrenslagstiftningen. Vattenfall menar att
omfattande skyldigheter och priskontroll tillsammans med kundernas rätt
att välja annan leverantör bör vara tillräckligt för att koncessions-
innehavaren inte skall kunna missbruka sin ställning. Därmed saknas
motiv för att försäljningskoncession, till skillnad från nätkoncession, skall
underkastas en särskild prövning ur konkurrenssynpunkt.

Några remissinstanser framför detaljerad kritik av förslaget om försälj-
ningskoncession. Vattenfall invänder mot att försäljningskoncession skall
innebära en leveransskyldighet som inte motsvaras av någon leveransrätt,
samt att priskontrollen avser hela priset och därmed även de delar som

Prop. 1991/92:133

Bilaga 3

motsvarar kostnader för konkurrensutsatt verksamhet såsom produktion
och försäljning.

Svenska kraftnät menar att en rätt för elkonsumenter och kraftföretag att
få transitera elkraft mer än hittills bör markeras och framhållas i den
framtida ellagstiftningen. Enligt utredningens förslag skall innehavare av
försäljningskoncessioner ha skyldighet att leverera elenergi åt anslutna
elkonsumenter, medan elkonsumenter som köper elenergi från annan skall
skall förlora sin lagstadgade leveranssäkerhet. Enligt Svenska kraftnäts
bedömning skulle ett sådant system vara förknippat med flera praktiska
svårigheter och gränsdragningsproblem.

Svenska kraftnät förordar i stället att alla kraftleverantörer skall ha
leveransplikt gentemot sina elkonsumenter. Vid övergång till en annan
kraftleverantör skall den lagstadgade leveransplikten automatiskt övergå
till den nye kraftleverantören. I det nuvarande systemet med linjekon-
cessioner föreligger leveransplikt för koncessionsinnehavaren utan några
speciella undantagsregler.

Elverksföreningen anser att tillräckligt skydd för mindre konsumenter
erhålls om den som får nätkoncession åläggs leveransplikt till kunder som
använder el huvudsakligen för enskilt bruk. För sådan leveransplikt, med
tillhörande regler om skälighetsprövning av pris och övriga villkor, finns
inget skäl att införa annan tidsbegränsning än den som gäller för nätkon-
cessionen i övrigt.

REL framhåller att den koncessionsbeviljande myndigheten bör med-
verka till att underlätta de mindre företagens verksamhetsförutsättningar
genom långsiktiga koncessioner.

Konsumentverket, HSB, Sveriges Fastighetsägareförbund och SBC fram-
håller behovet av en effektiv prisprövning inom eldistributionen och en
kontinuerlig marknadsgranskning i samband med en avreglering av el-
marknaden.

Enligt Sveriges Fastighetsägareförbund är det väsentligt att abon-
nentsidan får inflytande och full insyn i den föreslagna tillsynsmyndig-
heten, att konsumentskyddet för energiområdet ses över och vid behov
kompletteras, att lagliga möjligheter för kollektiva förhandlingar om avtal
och villkor skapas i övergångsskedet mot en avreglerad energimarknad
samt att statliga medel avsätts för abonnenternas kunskapsuppbyggnad.

SBC hyser stark oro för att en förändrad elmarknad med öppen kon-
kurrens innebär att industrin i kraft av stor förhandlingsvana tecknar
fördelaktiga avtal på de betydligt mindre och svagare hushållens be-
kostnad. SBC önskar till de föreslagna kraven för försäljningskoncession
lägga att koncession endast bör beviljas om leverantören även för hus-
hållens räkning kan garantera villkor som överensstämmer med de bästa
villkoren i industriavtalen och i övrigt inte för en diskriminerande pris-
politik. Vidare framhåller SBC att då lagstadgat konsumentskydd saknas
inom området måste ett införande av försäljningskoncession ytterligare
förtydligas och utvecklas i syfte att stärka hushållsförbrukarens ställning.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 3

3.6 Övriga frågor

REL framhåller att nuvarande lagstiftning på sikt behöver anpassas till
EG:s krav, men att det finns skäl att avvakta med större förändringar till
dess att kravanpassningen bland medlemsstaterna kan överblickas.

RRV framhåller att en vidare definition av begreppet vertikal integration
hade kunnat övervägas av utredningen. Denna definition skulle innebära
att alla kunders beroende av en kraftproducent som samtidigt äger
distributionsnätet som kraften levereras på beaktas. Med denna vidare
definition hade enligt RRV vissa problem som nu endast översiktligt
analyserats i rapporten kunnat studeras mer ingåendet

Vattenfall invänder mot utredningens åsikt att Vattenfalls dominans på
den svenska elmarknaden är ett stort problem ur konkurrenssynpunkt.
Vattenfall anser att utvecklingen inom EG mot en europeisk elmarknad
innebär att Vattenfalls ställning på den europeiska elmarknaden är mer
relevant. Vattenfall som svarar för 50 % av den svenska elförsörjningen
representerar endast 5 % på Europamarknaden. Vattenfall anser att på en
öppen europeisk elmarknad är företag av Vattenfalls storlek inget problem
ur konkurrenssynpunkt.

Industriförbundet instämmer i utredningens slutsatser om energitjänst-
företag och utgår från att NUTEK fortsättningsvis inte behöver lägga in
krav på energitjänstverksamhet i sin koncessionsgivning. REL menar att
begreppet energitjänstverksamhet borde användas med försiktighet och att
marknadens aktörer själva bör avgöra behov och inriktning av sådan verk-
samhet enligt traditionella marknadsregler.

REL delar utredningens uppfattning om skälen till att den vertikala in-
tegrationen utvecklats men bestrider rapportens generella påstående att det
finns betydande ekonomiska vinster att hämta genom fortsatt struktur-
rationalisering på eldistributionsområdet. REL framhåller att flertalet av
förbundets mindre medlemsföretag är utomordentligt effektiva och ratio-
nella.

Prop. 1991/92:133

Bilaga 3

Innehåll

Prop. 1991/92:133

Regeringens proposition 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 26 februari 1992 2

1. Näringspolitiken 3

2. Bakgrund 5

2.1 Den svenska elförsöij ningen 5

2.2 Lagstiftningen på elområdet 8

2.3 Stamnätsavtalet 10

2.4 Europas elmarknader 12

2.5 NUTEK:s utredning om den framtida elmarknaden 15

3. Mål och strategier för elmarknadens reformering 18

3.1 En effektiv elmarknad 18

3.2 En handlingsplan för elmarknadens reformering 20

4. Storkraftnätet och Svenska kraftnäts uppgifter 22

4.1 Storkraftnätets organisation 22

4.2 Riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet 29

5. Reformering av eldistributionen 31

6. Konkurrensövervakning m.m 35

7. Hemställan 38

8. Beslut 38

Bilaga 1 Elmarknad i förändring.

Rapport från NUTEK (B 1991:6) i november 1991 39

Bilaga 2 Elmarknaderna i Europa.

Rapport från NUTEK (B 1991:7) i november 1991 55

Bilaga 3 Vertikal integration på elmarknaden. Rapport från

NUTEK och SPK (R 1991:31) i december 1991 61

gotab 41125, Stockholm 1992

om en elmarknad med konkurrens

Regeringens proposition

1991/92:133

Propositionens huvudsakliga innehåll

Proposition om en elmarknad med konkurrens

1 Näringspolitiken

2 Bakgrund

2.1 Den svenska elförsörjningen

Tabell 2.1 Elproduktion exkl. egenförbrukning åren 1970, 1980, 1988,1990 och 1991 (TWh).

2.2 Lagstiftningen på elområdet

Historisk bakgrund

Befintliga avtal

2.4 Europas elmarknader

2.5 NUTEKts utredning om den framtida elmarknaden

3 Mål och strategier för elmarknadens reformering

3.1 En effektiv elmarknad

3.2 En handlingsplan för elmarknadens reformering

4 Storkraftnätet och Svenska kraftnäts uppgifter

Mitt förslag:

Stamnätsavtalet

Prop. 1991/92:133

Svenska kraftnäts associationsform och ägandeförhållanden

Svenska kraftnäts uppgifter

Förbindelserna med utlandet

4.2 Riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet

5 Reformering av eldistributionen

6 Konkurrensövervakning m.m.

7 Hemställan

Prop. 1991/92:133

8 Beslut

Elmarknad i förändring

Rapport från NUTEK (B 1991:6) i november 1991

Innehåll

1 Sammanfattning och slutsatser

1.1 Uppdraget

1.2 Sammanfattning

1.3 Slutsatser

De lokala näten

Regionala nät

Stamnätet

Stamnätsverket

Tillsynsmyndigheten

Ellagstiftningen

2 Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet.

2.2 Synpunkter på utredningen och dess direktiv

2.3 Synpunkter på utredningens allmänna slutsatser

2.4 Stamnätet inklusive utlandsförbindelserna

2.5.1 Ägandeform

2.5.2 Roll, uppgifter och finansiering

2.6 De regionala och lokala näten

2.7 De lokala näten

2.8 Koncessioner

2.9 Tillsynsmyndigheten

2.10 Ellagstiftningen

2.11 Europeiska gemenskapen

2.12 Horisontell och vertikal integration

2.13.1 Prisprövning-prisreglering

2.13.2 Kraftbörs m.m.

Elmarknaderna i Europa

Rapport från NUTEK (B 1991:7) i november 1991

Innehåll

1 Bakgrund

2 Sammanfattning av rapporten

3 Remissyttranden

Vertikal integration på elmarknaden

Rapport från NUTEK och SPK (R 1991:31) i december1991

Innehåll

1 Bakgrund

2 Sammanfattning av rapporten

* ’

3 Remissyttranden

3.1 Remissförfarandet

3.2 Allmänna synpunkter på utredningens arbete och slutsatser

3.3 Konkurrenslagstiftningen

3.4 Transiteringsrätt på elektriska nät

3.5 Förslag om försäljningskoncession i eldistributionen

3.6 Övriga frågor

Innehåll

Prop. 1991/92:133

Tabell 2.1 Elproduktion exkl. egenförbrukning åren 1970, 1980, 1988,
1990 och 1991 (TWh).

Rapport från NUTEK och SPK (R 1991:31) i december
1991