om allmänna helgdagar

Regeringens proposition 1988/89:114

om allmänna helgdagar

Prop.

1988/89:114

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 februari 1989.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att de spridda bestämmelser som för närvarande reglerar allmänna helgdagar ersätts med en ny lag i ämnet. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

1    Riksdagen 198S/89. 1 .saml. Nr 114

1  Förslag till                                                  Prop. 1988/89:114

Lag om allmänna helgdagar

Härigenom föreskrivs följande.

1      §   Med allmän helgdag avses i lag eller annan författning
söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen,

nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag,

långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag.

2 §   Av de i 1 § angivna helgdagama infaller

nyårsdagen            den I januari

trettondedag jul      den 6 januari

långfredagen           fredagen närmast före påskdagen

påskdagen              söndagen närmast efter den fullmåne som infal-

ler på eller närmast efter den 21 mars

annandag påsk        dagen efter påskdagen

Kristi himmelsfärdsdag   sjätte torsdagen efter påskdagen

pingstdagen           sjunde söndagen efter påskdagen

annandag pingst      dagen efter pingstdagen

midsommardagen     den lördag som infaller under tiden den 20—26

juni

alla helgons dag      den lördag som infaller under tiden den 31 okto-

ber—den 6 november

juldagen                 den 25 december

annandag jul           den 26 december.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Genom lagen upphävs

1.  förordningen den 4 november 1772 angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller indragning,

2.  lagen (1938:107) om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag, samt

3.  lagen (1952:48) angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

2 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:114

Lag om ändring i kyrkolagen

Härigenom föreskrivs att 14 kap. I § kyrkolagen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989.

Justitiedepartementet                             Prop. 1988/89:114

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hul­terström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Eng­ström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om allmänna helgdagar 1  Inledning

Under våren 1983 tillsattes kyrkoförfattningsutredningen (särskild utreda­re: hovrättspresidenten Carl Axel Petri) med uppgift att se över regelbe­ståndet rörande svenska kyrkan m. m.

Utredningen överlämnade i mars 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m. m. 1 betänkandet har utredningen bl. a. lagt fram förslag till en lag om allmänna helgdagar. Utredningens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissva­ren har publicerats i departementspromemorian (Ds 1988:31) Remissytt­randen över kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) Kyrkoförfattningar II En ny kyrkolag m. m.

Regeringen beslutade den 2 juni 1988 (Reg. Skr. 1988:2) att inhämta kyrkomötets yttrande över förslag om upphävande av bl. a. de bestämmel­ser som nu reglerar kyrkliga helgdagar, nämligen

—14 kap. 1 § kyrkolagen,

—förordningen den 4 november 1772 angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller indragning, samt,

—lagen (1952:48) angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

Kyrkomötet har i sitt yttrande tillstyrkt förslaget. Yttrandet (kyrkomö­tets skrivelse 1988:12 och kyrkolagsutskottets betänkande 1988:10) finns intaget som bilaga 1 och 2 till prop. 1988/89:17 om upphävande av vissa kyrkoförfattningar, m. m.

1 skrivelser till justitiedepartementet har föreslagits att bl. a. den interna­tionella kvinnodagen den 8 mars och nationaldagen den 6 juni skall vara allmänna helgdagar.

2 Lag om allmänna helgdagar

Prop. 1988/89:11

Mitt förslag: En ny lag om de dagar som är allmänna helgdagar ersätter de nuvarande bestämmelserna i ämnet utan några ändringar i sak.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med mitt.

Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt utredningens förslag.

Kyrkomötet har tillstyrkt att de bestämmelser som nu reglerar kyrkliga helgdagar upphävs (KL 1988:10 s. 8-9, kskr. 12).

Skälen för mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om helgdagar finns i 14 kap. 1 § i 1686 års kyrkolag. Sedan denna bestämmelse tillkom har väsentliga ändringar gjorts i den ursprungliga regleringen. Det har skett genom förordningen den 4 november 1772 angående sabbatens firan­de samt vissa helgdagars flyttning eller indragning samt lagen (1952:48) angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen. Utöver de allmänna helgdagar som samtidigt är kyrkliga högtider och som regleras i dessa bestämmelser räknas även första maj som helgdag enligt lagen (1938:107) om den I majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.

Genom föreskrifter i olika författningar är flera funktioner knutna till helgdagsbegreppet. Det gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller annan allmän helgdag. Lördagar samt midsom­marafton, julafton och nyårsafton är inte helgdagar men är ofta likställda med allmän helgdag. Exempel på sådana föreskrifter är 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid (2 § ändrad senast 1987:1212), 72 § växdlagen (1932:130, 72 § ändrad senast 1974:757), 55 § checklagen (1932:131, 55 § ändrad senast 1974:758) och 5§ lagen (1936:81) om skuldebrev (5 § ändrad senast 1974:759).

Även föreskrifter i andra författningar knyter an till helgdagsbegreppet. Sålunda gäller t.ex. enligt 9 § semesterlagen (1977:480) bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semesterdagar.

Vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och samhällsekonomisk betydelse. Det är därför angeläget att det på ett överskådligt sätt kan konstateras vilka dagar som är allmänna helgdagar. Så är emellertid inte förhållandet i dag. Frågan regleras i väsentliga delar genom otidsenliga och svåröverskådliga författningar på det kyrkliga området. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Den nuvarande regleringen bör därför ersättas med en modern lagstiftning som uppfyller de krav som jag nu nämnt. Jag föreslår därför att de nuvarande bestämmelserna förs samman i en ny lag.

Lagen bör endast reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs. helgdagar i betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som helgdagar i rent kyrklig mening får bestämmas av kyrko­mötet genom kyrklig kungörelse. Flertalet helgdagar kommer därvid att vara helgdagar i både kyrkligt och borgerligt hänseende.

Kyrkoförfattningsutredningen har föreslagit att den nya lagens tillämp- Prop. 1988/89: 114 ningsområde skall avgränsas genom att det i den anges vad som i lag eller förordning avses med helgdag. En sådan avgränsning skulle emellertid medföra att föreskrifter beslutade av myndigheter under regeringen och av kommuner inte skulle komma att omfattas av tillämpningen. Jag anser därför att lagen bör ange vad som i lag eller annan författning skall avses med allmän helgdag. En sådan definition täcker även de kyrkliga kungörel­serna. Om man i en sådan kungörelse vill markera att begreppet helgdag har en annan innebörd än i lagen, får det anges på något sätt, t. ex. genom att begreppet kyrklig helgdag används.

De allmänna helgdagarna bör infalla vid samma tidpunkter som nu. Några kalendariska förändringar föreslås alltså inte. Inte heller bör några nya allmänna helgdagar införas.

Som allmänna helgdagar bör, i enlighet med vad som nu gäller, förutom söndagar räknas nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även om de inte infaller på en söndag, samt långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommar­dagen och alla helgons dag.

Eftersom söndagen särskilt anges som helgdag behöver i och för sig inte de allmänna helgdagar som ändå infaller på en söndag tas med i lagen. Det gäller de kyrkliga helgdagarna kynddsmässodagen, Marie bebådelsedag, påskdagen, pingstdagen och den helige Mikaels dag. Som påpekats under remissbehandlingen bör emellertid påskdagen och pingstdagen, trots att de alltid infaller på söndagar, särskilt anges som allmänna helgdagar.

Bortsett från första maj bör det för fullständighetens skull i lagen preci­seras när helgdagarna infaller. Det är särskilt angeläget i fråga om de rörliga påsk- och pingsthelgema samt Kristi himmelsfärdsdag. Därvid bör sedan gammalt vedertagna utgångspunkter användas. Av särskilt intresse är då påskdagens förläggning.

Enligt den vid kyrkomötet i Nicea år 325 antagna och inom hela kristen­heten gällande påskregeln skall påskdagen firas första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Samtidigt fastställdes att vårdagjäm­ningen därvid skulle fömtsättas alltid infalla den 21 mars. Vid påskberäk­ning bortses alltså ifrån att vårdagjämningen kan infalla redan någon dag tidigare, vilket bmkar vara fallet under skottår och kan inträffa även andra år.

På grundval av den regel som kyrkomötet i Nicea antagit gjordes tidigt
upp särskilda tabeller för bestämmandet av påsken. Dessa tabeller modifi­
erades vid övergången till den nuvarande gregorianska kalendern. För att
långt i förväg kunna beräkna när det blir påsk och för att säkerställa att
påsken skall inträffa samtidigt på hela jordklotet bygger dessa tabeller på
beräkningar av en s. k. ecklesiastisk fullmåne, som i stort sett sammanfal­
ler med den astronomiska men som ibland kan avvika från denna. Likaväl
som man vid påskberäkningen bortser från när vårdagjämningen faktiskt
inträffar, bortser man således också ifrån när det i astronomisk mening är
fullmåne. Senare har även rent matematiska metoder för att beräkna när
påsken infaller utvecklats. Dessa bygger på det årtal vars påskdatum man
vill veta.                                                                                          6

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1990. Samtidigt bör de     Prop. 1988/89: 11 nuvarande bestämmelserna upphöra att gälla.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om allmänna helgdagar,

2. lag om ändring i kyrkolagen.

Förslagen har upprättats efter samråd med statsrådet Wallström.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Kyrkoförfattningsutredningens lagförslag         p™p- 1988/89:114

Bilaga Förslag till

Lag om allmänna helgdagar

Härigenom föreskrivs följande.

1      §   Med helgdagar i lag eller förordning avses
söndagar,

långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag samt, i den mån de inte infaller på söndagar,

nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul.

2 §   Av de förut angivna helgdagarna infaller

nyårsdagen            den I januari

trettondedag jul      den 6 januari

långfredagen          fredagen närmast före den söndag — påskdagen

— som infaller efter den första fullmåne som inträffar på eller efter den 21 mars (under skottår den 20 mars)

annandag påsk        dagen närmast efter påskdagen

Kristi himmelsfärdsdag   sjätte torsdagen efter påskdagen

annandag pingst      åttonde måndagen efter påskdagen

midsommardagen     den lördag som infaller under tiden den 20 —

26juni

alla helgons dag      den lördag som infaller under tiden den 31 okto-

ber—den 6 november

juldagen                 den 25 december

annandag jul           den 26 december

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2.    Genom lagen upphävs lagen (1938:107) om den I majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989