Nya skatteregler för företagssektorn

Regeringens proposition 2017/18:245

Nya skatteregler för företagssektorn

Prop.

 

2017/18:245

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 maj 2018

Stefan Löfven

Magdalena Andersson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Alltför förmånliga skatteregler för ränteavdrag kan leda till skattebas- erosion och vinstförflyttning. Med hänsyn till detta och för att förbättra den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital samt möjliggöra en breddning av bolagsskattebasen föreslås att en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn införs i form av en EBITDA- regel. Med detta avses en regel som är baserad på resultatmåttet EBITDA (”Earnings Before Interest and Tax, Depreciation and Amortization”). Avdragsutrymmet uppgår till 30 procent av EBITDA. Detta kombineras med en sänkning av bolagsskatten och expansionsfondsskatten från 22 procent till 20,6 procent. Av offentligfinansiella skäl kommer bolagsskattesatsen under de två första åren dock att vara 21,4 procent. En förenklingsregel föreslås som innebär att ett negativt räntenetto får dras av upp till fem miljoner kronor. Ett sådant avdrag får göras i stället för ett avdrag med 30 procent av avdragsunderlaget enligt EBITDA-regeln. Förslaget om införande av en generell ränteavdragsbegränsningsregel är föranlett av rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fast- ställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden) samt av OECD:s rekommendationer mot skattebaserodering och vinstförflyttning (BEPS, Base Erosion and Profit Shifting) avseende ränteavdrags- begränsningar (åtgärd 4).

Olikheter i nationell lagstiftning vad gäller den skattemässiga behandlingen av både företag och finansiella instrument (s.k. hybrida missmatchningar) gör det möjligt för skattskyldiga, särskilt företag i intressegemenskap med företag i andra länder, att använda

1

Prop. 2017/18:245 gränsöverskridande skatteplaneringsstrategier för att undkomma skatt. I det internationella BEPS-arbetet har ett antal olika rekommendationer tagits fram för att neutralisera de skattemässiga effekter som kan uppstå vid hybrida missmatchningar. Förslaget om avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer som lämnas i denna proposition innebär ett första steg i genomförandet av OECD:s BEPS- rekommendationer om hybrida missmatchningar (åtgärd 2) samt reglerna om hybrida missmatchningar i direktivet mot skatteundandraganden och rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer i svensk rätt.

Med anledning av att det införs generellt utformade regler som begränsar ränteavdragen och regler mot vissa hybrida missmatchningar har dagens riktade ränteavdragsbegränsningsregler setts över. Det föreslås att dessa regler ska snävas in till att i princip avse rena missbruksfall. Enligt förslaget får inte ränteutgifter på interna skulder dras av om skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Enligt dessa regler får ränteutgifter på interna skulder till lågskattejurisdiktioner över huvud taget inte dras av. Införandet av generellt utformade regler som begränsar ränteavdragen föranleder även ett behov av att definiera uttrycken ”ränteutgifter” och ”ränteinkomster”. Det införs regler som innebär att räntedelen i leasingavgiften vid finansiell leasing skattemässigt ska behandlas som en ränteutgift.

För att förslagen inte ska påverka nyproduktion av framför allt bostäder negativt på ett omotiverat sätt lämnas förslag på förändrade regler för värdeminskningsavdrag för nyproducerade hyreshus. Reglerna om värdeminskningsavdrag för hyreshus föreslås ändras på så sätt att, utöver ordinarie avdrag för värdeminskning, får 12 procent av byggnadens anskaffningsvärde dras av inom en sexårsperiod från det att hyreshuset färdigställs (primäravdrag). Primäravdraget kommer även att gälla utgifter för till- eller ombyggnad de sex första åren efter den till- eller ombyggda delen av hyreshuset färdigställts. Vissa förändringar bör också göras i reglerna för periodiseringsfond och säkerhetsreserv.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

8

2

Lagtext

.............................................................................................

9

 

2.1

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

 

 

.........................................................................

(1970:624)

9

2.2Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229).....................................................................

11

2.3Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244).....................................................................

53

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om ändring i lagen (2018:000) om ändring i

 

 

inkomstskattelagen (1999:1229)......................................

55

3

Ärendet och dess beredning...........................................................

56

4

Bakgrund........................................................................................

57

 

4.1

Företagsskattekommittén.................................................

57

4.2Samhällsekonomiska utgångspunkter för FSK:s

 

förslag..............................................................................

58

4.3

Huvuddragen i FSK:s förslag..........................................

58

4.4

Huvuddragen i kritiken mot FSK:s förslag......................

60

4.5OECD:s arbete med att motverka aggressiv

skatteplanering.................................................................

61

4.5.1Åtgärder mot skatteplanering med

ränteavdrag.....................................................

62

4.5.2Åtgärder mot skatteplanering med hybrida

missmatchningar.............................................

63

4.6EU:s arbete med att motverka aggressiv skatteplanering med ränteavdrag och hybrida

missmatchningar..............................................................

64

5 Ekonomiska utgångspunkter för förslagen.....................................

67

5.1Sverige är en liten öppen ekonomi med en

 

välfungerande kapitalmarknad ........................................

67

5.2

Bolagsskattens effekter....................................................

67

 

5.2.1

Bolagsskattens effekt på kapitalstock och

 

 

 

sysselsättning..................................................

69

5.3

Fördelning av skattebördan .............................................

70

5.4Hur påverkar bolagsskattesatsen företagens

belåning? .........................................................................

72

5.5Långsiktiga offentligfinansiella effekter av en

 

förändrad bolagsskattesats...............................................

73

5.6

Internationell skatteplanering..........................................

74

6Genomförande av en generell ränteavdragsbegränsningsregel

och sänkt bolagsskatt .....................................................................

76

6.1En generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn införs och kombineras med en

 

sänkning av bolagsskatten...............................................

76

6.2

Utformningen av den generella

 

 

ränteavdragsbegränsningsregeln......................................

88

Prop. 2017/18:245

3

Prop. 2017/18:245

4

6.2.1En avdragsbegränsning för negativa räntenetton införs i form av en EBITDA- regel 88

6.2.2Negativt räntenetto dras av med 30

 

procent av skattemässig EBITDA

...................95

6.2.3

En förenklingsregel i form av en

 

 

beloppsgräns införs........................................

122

6.2.4Avdrag för kvarstående negativt

räntenetto.......................................................

129

6.2.5Avdrag för negativt räntenetto i ett annat företag137

6.2.6Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln gäller för

juridiska personer och vissa svenska

 

handelsbolag..................................................

141

6.2.7Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln tillämpas sist 146

6.3Ränteutgifter får inte räknas in i anskaffningsvärdet

 

för vissa tillgångar..........................................................

147

6.4

Sänkning av bolagsskatten .............................................

151

6.5

Expansionsfondsskatten sänks .......................................

154

6.6

Skatteförfarandet............................................................

156

7Genomförande av regler för att neutralisera effekterna av

hybrida missmatchningar..............................................................

157

7.1Avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa

 

gränsöverskridande situationer.......................................

157

7.2

Definitionen av intressegemenskap................................

160

7.3

Utformningen av avdragsförbudet..................................

164

8En särskild begränsning i avdragsrätten för ränteutgifter på

vissa skulder till företag i intressegemenskap...............................

169

8.1

Gällande rätt...................................................................

169

8.2De riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna bör

snävas in.........................................................................

171

8.3Utformningen av de riktade reglerna om

 

 

ränteavdragsbegränsning för vissa interna skulder.........

177

 

 

8.3.1

Vilka situationer bör omfattas? .....................

177

 

 

8.3.2

Definitioner ...................................................

199

9

Definitionen av ränteutgifter och motsvarande ränteinkomster....

201

 

9.1

Bakgrund

........................................................................

201

9.2Vad som avses med ränteutgifter och ränteinkomster

 

bör definieras..................................................................

205

10 Ränteutgift vid avtal om finansiell leasing....................................

220

10.1

Bakgrund

........................................................................

220

10.2

Ekonomisk ......................innebörd av finansiell leasing

223

 

10.2.1 ...............................

Hyra eller lån av pengar?

223

 

10.2.2

Den redovisningsmässiga hanteringen av

 

 

 

leasing samt tekniken för

 

 

.......................................

nuvärdeberäkningar

225

10.3

Den skattemässiga hanteringen av finansiell leasing.....

227

Prop. 2017/18:245

 

10.3.1

Vid finansiell leasing ska en del av

 

 

 

 

leasingavgiften behandlas som ränta ............

227

 

 

10.3.2

Tillämpningsområde.....................................

232

 

 

10.3.3

Leasetagarens beskattning............................

236

 

 

10.3.4

Förenklingsregel för leasetagare...................

246

 

 

10.3.5

Leasegivarens beskattning............................

251

 

11 Värdeminskningsavdrag på hyreshus...........................................

254

 

11.1Påverkan på fastighetssektorn av en generell

 

ränteavdragsbegränsning...............................................

254

11.2

Gällande rätt..................................................................

254

11.3Värdeminskningsavdrag genom ett primäravdrag för

hyreshus införs ..............................................................

255

12 Övriga förslag och bedömningar..................................................

264

12.1Schablonintäkten på avdrag för avsättning till

periodiseringsfond höjs .................................................

264

12.2Återföring av avdrag för avsättning till

 

periodiseringsfond i vissa fall........................................

266

12.3

En permanent schablonintäkt på säkerhetsreserven.......

268

12.4

En tillfällig schablonintäkt på säkerhetsreserven...........

271

12.5Tillfällig begränsning av underskottsavdrag för

 

 

juridiska personer..........................................................

273

13

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................

276

14

Uppföljning av den föreslagna lagstiftningen..............................

281

15

Konsekvensanalys

........................................................................

281

 

15.1

Disposition och inledning..............................................

281

 

 

15.1.1

Beskrivning av data och beräkningar ...........

284

15.2Förslagen om en generell ränteavdragsbegränsning

och sänkt bolagsskatt.....................................................

285

15.2.1

Beskrivning av förslagen..............................

285

15.2.2Uppgifter om vilka som berörs av

regleringen....................................................

290

15.2.3Effekter på regelbördan för EBITDA- regeln 296

15.2.4

Förenlighet med EU-rätten...........................

303

15.2.5Effekter för företag och

 

 

konkurrensförhållanden................................

304

 

15.2.6

Fördelnings- och jämställdhetseffekter.........

306

15.3

Sänkt expansionsfondsskatt...........................................

307

 

15.3.1

Beskrivning av förslaget...............................

307

15.3.2Uppgifter om vilka som berörs av

 

regleringen....................................................

308

15.3.3

Effekter på regelbördan................................

308

15.3.4

Förenlighet med EU-rätten...........................

308

15.3.5

Fördelnings- och jämställdhetseffekter.........

308

15.4Förslaget om avdragsförbud för ränteutgifter vid

vissa gränsöverskridande situationer.............................

309

15.4.1

Beskrivning av förslaget...............................

309

 

 

5

Prop. 2017/18:245

15.4.2

Uppgifter om vilka som berörs av

 

 

 

regleringen .....................................................

309

 

15.4.3

Effekter på regelbördan .................................

310

 

15.4.4

Förenlighet med EU - rätten ............................

310

 

15.4.5

Effekter för företag och

 

 

 

konkurrensförhållanden .................................

310

 

15.4.6

Fördelnings - och jämställdhetseffekter .........

310

15.5

Förslaget om en riktad begränsning av ränteavdrag

 

 

för vissa interna skulder .................................................

311

 

15.5.1

Beskrivning av förslaget ................................

311

 

15.5.2

Uppgifter om vilka som berörs av

 

 

 

regleringen .....................................................

312

 

15.5.3

Effekter på regelbördan .................................

312

 

15.5.4

Förenlighet med EU - rätten ............................

313

 

15.5.5

Effekter för företag och

 

 

 

konkurrensförhållanden .................................

313

 

15.5.6

Fördelnings - och jämställdhetseffekter .........

314

15.6

Förslaget om skatteregler om avtal om finansiell

 

 

leasing

............................................................................

314

 

15.6.1 ................................

Beskrivning av förslaget

314

 

15.6.2

Uppgifter om vilka som berörs av

 

 

.....................................................

regleringen

315

 

15.6.3 .................................

Effekter på regelbördan

316

 

15.6.4 ............................

Förenlighet med EU - rätten

317

 

15.6.5

Effekter för företag och

 

 

.................................

konkurrensförhållanden

317

 

15.6.6 .........

Fördelnings - och jämställdhetseffekter

318

15.7

Förslaget ........................om primäravdrag för hyreshus

318

 

15.7.1 ................................

Beskrivning av förslaget

318

 

15.7.2

Uppgifter om vilka som berörs av

 

 

.....................................................

regleringen

319

 

15.7.3 .................................

Effekter på regelbördan

320

 

15.7.4 ............................

Förenlighet med EU - rätten

320

 

15.7.5

Effekter för företag och

 

 

.................................

konkurrensförhållanden

320

 

15.7.6 .........

Fördelnings - och jämställdhetseffekter

323

15.8

Förslagen om schablonintäkt på avdrag för

 

 

avsättning till periodiseringsfond och återföring av

 

 

avdrag ..................för avsättning till periodiseringsfond

324

 

15.8.1 ...............................

Beskrivning av förslagen

324

 

15.8.2

Uppgifter om vilka som berörs av

 

 

.....................................................

regleringen

326

 

15.8.3 .................................

Effekter på regelbördan

328

 

15.8.4 ............................

Förenlighet med EU - rätten

329

 

15.8.5 ...........

Fördelnings och jämställdhetseffekter

329

15.9

Förslagen om en permanent och en tillfällig

 

 

schablonintäkt ...............................på säkerhetsreserven

329

 

15.9.1 ...............................

Beskrivning av förslagen

329

 

15.9.2

Uppgifter om vilka som berörs av

 

 

.....................................................

regleringen

331

6

15.9.3 .................................

Effekter på regelbördan

331

15.9.4

Förenlighet med EU-rätten...........................

332 Prop. 2017/18:245

15.9.5Effekter för företag och

 

konkurrensförhållanden................................

333

15.9.6

Fördelnings- och jämställdhetseffekter.........

335

15.10 Sammantagna effekter av förslagen ..............................

336

15.10.1Förslagens samlade effekter för

 

företagssektorn .............................................

337

15.10.2

Offentligfinansiella effekter .........................

343

15.10.3

Effekter på regelbördan................................

345

15.10.4Förslagens effekt på internationell

skatteplanering..............................................

347

15.11Effekter för Skatteverket och de allmänna

förvaltningsdomstolarna................................................

350

16 Författningskommentar................................................................

354

16.1Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624).....................................................................

354

16.2Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)...................................................................

354

16.3Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244)...................................................................

389

16.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:000) om

 

ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ....................

390

Bilaga 1

Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016

 

 

om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder

 

 

som direkt inverkar på den inre marknadens funktion .. 393

Bilaga 2

Rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017

 

 

om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller

 

 

hybrida missmatchningar mot tredjeländer ...................

407

Bilaga 3

Sammanfattning av promemorian Nya skatteregler

 

 

för företagssektorn.........................................................

418

Bilaga 4

Promemorians lagförslag...............................................

419

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna ..............................

498

Bilaga 6

Utdrag ur Företagsskattekommitténs lagförslag

 

 

(SOU 2014:40)..............................................................

500

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanserna ..............................

506

Bilaga 8

Lagrådsremissens lagförslag .........................................

508

Bilaga 9

Lagrådets yttrande.........................................................

542

7

Prop. 2017/18:245 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

2.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

3.lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

4.lag om ändring i lagen (2018:000) om ändring i lagen (2018:000) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

8

2Lagtext

Prop. 2017/18:245

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 4 § kupongskattelagen (1970:624)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 §2

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är fysisk person, som är begränsat skattskyldig, dödsbo efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk person för sådan del av utdelningen som motsvarar det belopp som ska beskattas hos delägaren enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229).

För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som är begränsat skattskyldig.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid beslut om inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 inkomstskattelagen.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande stat som är medlem i Europeiska unionen, om den innehar 10 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och

uppfyller villkoren i artikel 2 i

rådets direktiv 2011/96/EU av den

30 november

2011

om ett

gemensamt

beskattningssystem

för

moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.

 

Skattskyldighet

föreligger inte

Skattskyldighet

föreligger inte

heller för utländskt bolag som

heller för utländskt bolag som

avses i 2 kap. 5 a § inkomstskatte-

avses i 2 kap. 5 a § inkomstskatte-

lagen och som motsvarar ett sådant

lagen och som motsvarar ett sådant

svenskt

företag

som avses

i

svenskt

företag

som

avses

i

24 kap.

13 §

1–4

den

lagen,

för

24 kap.

32 § 1–4

den

lagen,

för

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 2013:574.

9

Prop. 2017/18:245 utdelning på aktie om aktien är en

utdelning på aktie om aktien är en

sådan näringsbetingad andel

som

sådan näringsbetingad andel

som

avses i 24 kap. 14 § första stycket

avses i 24 kap. 33 § första stycket

1 eller 2 samma lag.

 

 

1 eller 2 samma lag.

 

 

Som förutsättning för skatte-

Som förutsättning för skatte-

frihet enligt sjätte stycket gäller att

frihet enligt sjätte stycket gäller att

utdelningen skulle ha omfattats av

utdelningen skulle ha omfattats av

bestämmelserna om

skattefrihet i

bestämmelserna om

skattefrihet i

24 kap. 17–22 §§ eller 25 a kap. 5,

24 kap. 35–42 §§ eller 25 a kap. 5,

6 och 8 §§ inkomstskattelagen, om

6 och 8 §§ inkomstskattelagen, om

det utländska bolaget varit ett

det utländska bolaget varit ett

svenskt företag. I fråga om

svenskt företag. I fråga om

innehavstid enligt

24 kap.

20 §

innehavstid enligt

24 kap.

40 §

samma lag gäller dock att andelen

samma lag gäller dock att andelen

alltid ska ha innehafts minst ett år

alltid ska ha innehafts minst ett år

vid utdelningstillfället.

 

vid utdelningstillfället.

 

Skattskyldighet för utdelning föreligger inte heller för handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer om motsvarande utdelning hade varit skattefri enligt femte eller sjätte stycket om delägaren själv hade varit utdelningsberättigad. Vid bedömningen av om utdelningen hade varit skattefri ska aktieinnehavet bestämmas utifrån storleken på delägarens indirekta innehav.

Skattskyldighet föreligger inte heller för fondföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller utländska specialfonder som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen tillämpas första gången på utdelning som lämnas efter ikraftträdandet.

10

24 kap. 10 f § 2012:757
rubriken närmast efter 24 kap. 10 § 2012:757 rubriken närmast före 24 kap. 10 a § 2012: 757 rubriken närmast före 24 kap. 10 b § 2012:757 rubriken närmast före 24 kap. 10 d § 2012:757. 39 kap. 8 a § 2015:887

2.2

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen Prop. 2017/18:245

 

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)2 dels att 24 kap. 10 a–10 f §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast efter 24 kap. 10 § och närmast före 24 kap. 10 a, 10 b och 10 d §§ ska utgå,

dels att nuvarande 24 kap. 2–10 §§ ska betecknas 24 kap. 5–15 §§, nuvarande 24 kap. 11–14 §§ ska betecknas 24 kap. 30–33 §§, nuvarande 24 kap. 16–22 §§ ska betecknas 24 kap. 34–42 §§ och att nuvarande 39 kap. 8 a § ska betecknas 39 kap. 8 b §,

dels att 2 kap. 1 och 15 §§, 9 kap. 5 §, 17 kap. 33 §, 18 kap. 12 §, 19 kap. 15 §, 20 kap. 13 §, 24 kap. 1, 10, 15, 31–32, 34–37 och 39–41 §§, 25 kap. 2 och 12 §§, 25 a kap. 23 och 23 a §§, 30 kap. 6 a §, 33 kap. 8 och 16 §§, 34 kap. 6, 8, 10, 18 och 20 §§, 37 kap. 28 §, 38 kap. 17 §, 38 a kap. 17 och 23 §§, 39 kap. 14 och 23 §§, 40 kap. 18 §, 48 kap. 17 och 27 §§, 50 kap. 5 §, 56 kap. 8 § och 65 kap. 8 och 10 §§ och rubrikerna närmast före 2 kap. 15 § och 37 kap. 28 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 24 kap. 9 § ska lyda ”Avdragsförbud för ränteutgifter på vissa efterställda skulder”, rubriken närmast före 24 kap. 10 § ska lyda ”Avdragsrätt för ränteutgifter på vinstandelslån”, rubriken närmast före 38 kap. 15 § ska lyda ”Fonder, avsättningar, underskott och kvarstående negativa räntenetton” och att rubriken närmast före 38 a kap. 15 § ska lyda ”Fonder, avsättningar, underskott och kvarstående negativa räntenetton”,

dels att rubrikerna närmast före 24 kap. 2–7, 11–13 och 17–20 §§ ska sättas närmast före 24 kap. 5–12, 30–32 respektive 35–40 §§ och rubrikerna närmast efter 24 kap. 1, 4 a och 11 §§ ska sättas närmast efter 24 kap. 4, 9 respektive 30 §§,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 24 a kap., tjugosex nya paragrafer, 14 kap. 16 a §, 19 kap. 5 a §, 24 kap. 2–4 och 15 a–29 §§, 37 kap. 26 a § och 39 kap. 8 a §, och närmast efter 24 kap. 15, 15 e och 20 §§ och närmast före 14 kap. 16 a §, 24 kap. 2, 15 a, 15 c, 16, 18, 21, 24, 26 och 28 §§ och 37 kap. 26 a § nya rubriker av följande lydelse.

1 Jfr rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion och rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer.

2 Lagen omtryckt 2008:803. Senaste lydelse av

24 kap. 10 a § 2012:757

24 kap. 10 b § 2012:757

24 kap. 10 c § 2012: 757

24 kap. 10 d § 2016:1239

24 kap. 10 e § 2012:757

11

Prop. 2017/18:245

Lydelse enligt prop. 2017/18:131

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

 

1 §

 

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till

 

hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner

 

och förklaringar också i andra kapitel.

 

 

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck

 

samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan

 

angivna paragrafer:

 

 

aktiebaserad delägarrätt i 25 a kap. 4 §

 

aktiebolag i 4 §

 

 

aktiv näringsverksamhet i 23 §

 

 

andelsbyte i 48 a kap. 2 §

 

 

andelshus i 16 §

 

 

artistisk och idrottslig verksamhet i 36 §

 

barn i 21 §

 

 

begränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 17 §

 

begränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 7 §

 

beskattningsår i 1 kap. 13–15 §§ och 37 kap. 19 §

 

byggnadsinventarier i 19 kap. 19–21 §§

 

delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag i 56 kap. 6 §

 

delägare i utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster i

 

39 a kap. 5 §

 

 

delägarrätt i 48 kap. 2 §

 

 

dödsbo i 4 kap., se också 3 §

 

 

egenavgifter i 26 §

 

 

ekonomisk förening i 4 b §

 

 

europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) i 5 kap. 2 §

 

fast driftställe i 29 §

 

 

fastighet i 6 §

 

 

fastighetsägare i 7 §

 

 

fission i 37 kap. 5 §

 

 

fordringsrätt i 48 kap. 3 och 4 §§

 

 

fusion i 37 kap. 3 §

 

 

fysisk person i 4 kap. 1 och 2 §§

 

 

fåmansföretag i 56 kap. 2, 3 och 5 §§

 

fåmanshandelsbolag i 56 kap. 4 och 5 §§

 

företagsledare i 56 kap. 6 §

 

 

förvärvsinkomst i 1 kap. 5 §

 

 

handelsbolag i 5 kap., se också 3 §

 

 

hemortskommun i 65 kap. 3 § andra och tredje styckena

 

hyreshusenhet i 15 §

hyreshus i 15 §

 

 

 

i utlandet delägarbeskattade juridiska personer i 5 kap. 2 a §

 

ideell förening i 4 c §

 

 

industrienhet i 15 §

 

 

inventarier i 18 kap. 1 §

 

 

investeringssparkonto i 42 kap. 35 §

 

 

investmentföretag i 39 kap. 15 §

 

12

juridisk person i 3 §

 

kapitalförsäkring i 58 kap. 2 §

Prop. 2017/18:245

kapitaltillgång i 25 kap. 3 §

 

kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital i 41 kap. 2 §

 

kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet

i

25 kap. 3–5 §§

 

koncern (svensk) i 5 §

 

kooperativ förening i 39 kap. 21 §

 

kvalificerad andel i 57 kap. 4–7 §§

 

kvalificerad fission i 37 kap. 6 §

 

kvalificerad fusion i 37 kap. 4 §

 

kvalificerad rederiverksamhet i 39 b kap. 3–5 §§

 

lagertillgång i 17 kap. 3 §

 

lantbruksenhet i 15 § livförsäkringsföretag i 39 kap. 2 § lågbeskattade inkomster i 39 a kap. 5–8 §§ makar i 20 §

markanläggning i 20 kap. 2 § markinventarier i 20 kap. 15 och 16 §§ marknadsvärdet i 61 kap. 2 §

marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § medlemsfrämjande förening i 39 kap. 21 a §

näringsbetingad andel i 24 kap.

näringsbetingad andel i 24 kap.

13 §

32 §

näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§

 

näringsbostadsrätt i 19 §

 

näringsfastighet i 14 §

 

närstående i 22 §

 

obegränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 3–5 §

 

obegränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 3 §

 

omkostnadsbelopp i 44 kap. 14 §

 

option i 44 kap. 12 §

 

partiell fission i 38 a kap. 2 §

 

passiv näringsverksamhet i 23 §

 

pension i 10 kap. 5 §

 

pensionsförsäkring i 58 kap. 2 §

 

pensionssparkonto i 58 kap. 21 §

 

personaloption i 10 kap. 11 §

 

prisbasbelopp i 27 §

 

privatbostad i 8–12 §§

 

privatbostadsfastighet i 13 §

 

privatbostadsföretag i 17 §

 

privatbostadsrätt i 18 §

 

rörelse i 24 §

 

sambor i 20 §

 

sjöinkomst i 64 kap. 3 och 4 §§

 

skadeförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §

 

skatteavtal i 35 §

 

skattemässigt värde i 31–33 §§

 

småhus i 15 §

 

småhusenhet i 15 §

 

statslåneräntan i 28 §

13

Prop. 2017/18:245 svensk fordringsrätt i 48 kap. 3 § svensk koncern i 5 §

Sverige i 30 § taxeringsenhet i 15 § taxeringsvärde i 15 § termin i 44 kap. 11 §

underprisöverlåtelse i 23 kap. 3 § uppskovsgrundande andelsbyte i 49 kap. 2 § utländsk fordringsrätt i 48 kap. 4 § utländsk juridisk person i 6 kap. 8 § utländskt bolag i 5 a §

uttagsbeskattning i 22 kap. 7 § verksamhetsavyttring i 38 kap. 2 § verksamhetsgren i 25 §

vinstandelslån i 24 kap. 5 § vinstandelslån i 24 kap. 10 § återföring av avdrag i 34 §

ägarlägenhet i 15 § ägarlägenhetsenhet i 15 §.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

Småhus,

småhusenhet, ägar-

Småhus,

småhusenhet,

ägar-

lägenhet,

ägarlägenhetsenhet,

lägenhet,

ägarlägenhetsenhet,

hyreshusenhet,

industrienhet,

hyreshus,

 

 

hyreshusenhet,

lantbruksenhet,

taxeringsenhet

industrienhet,

 

lantbruksenhet,

och taxeringsvärde

taxeringsenhet

och taxerings-

 

 

 

 

värde

 

 

 

 

 

 

 

15 §3

 

 

 

 

Med

småhus,

småhusenhet,

Med

småhus,

småhusenhet,

ägarlägenhet,

ägarlägenhetsenhet,

ägarlägenhet,

ägarlägenhetsenhet,

hyreshusenhet,

 

industrienhet,

hyreshus,

hyreshusenhet,

industri-

lantbruksenhet

och

taxeringsenhet

enhet,

lantbruksenhet

och

avses hus, fastigheter och enheter

taxeringsenhet

 

avses

hus,

av de slag som avses i fastighets-

fastigheter och enheter av de slag

taxeringslagen (1979:1152).

som avses i

fastighetstaxerings-

 

 

 

 

lagen (1979:1152).

 

Med taxeringsvärde avses det värde som fastställs enligt fastighetstaxeringslagen.

9 kap.

5 §

Om en inkomst inte ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal eller sådan dispens som avses i 6 kap. 17 §, får inte heller utgifter för

förvärv av inkomsten dras av.

 

Första stycket gäller dock inte

Första stycket gäller dock inte

utgifter som avser utdelning från

utgifter som avser utdelning från

3 Senaste lydelse 2009:107.

 

14

 

ett utländskt bolag till en svensk juridisk person och som inte ska tas upp enligt 24 kap. 17 §.

ett utländskt bolag till en svensk Prop. 2017/18:245 juridisk person och som inte ska

tas upp enligt 24 kap. 35 §.

14 kap.

Anskaffningsvärde och ränteutgifter

16 a §

Ränteutgifter enligt 24 kap. 2 § första stycket ska inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar som avses i 17–20 kap. och inte heller för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten.

17 kap.

33 §4

Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för lager och pågående arbeten finns när det gäller

ränteutgifter i 14 kap. 16 a §,

beskattningsinträde i 20 a kap., uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, näringsbidrag i 29 kap. 7 §,

ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §,

partiella fissioner i 38 a kap. 14 §, och

förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§.

18 kap.

12 §5

Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för inventarier finns när det gäller

ränteutgifter i 14 kap. 16 a §,

beskattningsinträde i 20 a kap., uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 och 20 §§, verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §,

4 Senaste lydelse 2011:1510.

5 Senaste lydelse 2008:803.

15

Prop. 2017/18:245 partiella fissioner i 38 a kap. 14 §, och

förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§.

19 kap.

5 a §

För en byggnad som indelas som hyreshus ska värdeminsknings- avdrag även göras med tolv procent av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag).

Primäravdrag ska göras inom avskrivningsplanen och beräknas från den tidpunkt då hyreshuset eller den till- eller ombyggda delen av hyreshuset färdigställs. Avdragen ska fördelas med två procentenheter per år under sex år från färdigställandet.

Om ett hyreshus förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt inom sex år från det att hyreshuset färdigställts, ska primäravdrag göras för den delen av sexårsperioden från färdig- ställandet som återstår vid förvärvet. Ett sådant avdrag beräknas från den tidpunkt då hyreshuset förvärvas och på förvärvarens anskaffningsvärde.

15 §6

Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för byggnader finns när det gäller

ränteutgifter i 14 kap. 16 a §,

beskattningsinträde i 20 a kap., uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

näringsbidrag i 29 kap. 6 §, ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §,

partiella fissioner i 38 a kap. 14 §, och

förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§.

6 Senaste lydelse 2008:803.

16

20 kap.

Prop. 2017/18:245

13 §7

 

Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för markanläggningar

 

finns när det gäller

 

ränteutgifter i 14 kap. 16 a §,

beskattningsinträde i 20 a kap., näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och partiella fissioner i 38 a kap. 14 §.

 

 

 

 

24 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §8

 

 

 

 

 

I detta kapitel finns bestämmelser om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– vad

som

 

avses

med

 

 

 

 

 

ränteutgifter och ränteinkomster i

 

 

 

 

 

2–4 §§,

 

 

 

 

 

– tillämpning

i

inkomstslaget

– tillämpning

i

inkomstslaget

näringsverksamhet av vissa be-

näringsverksamhet av vissa be-

stämmelser i inkomstslaget kapital

stämmelser i inkomstslaget kapital

i 2 och 3 §§,

 

 

 

 

i 5 och 6 §§,

 

 

 

 

– partiell fission i 3 a §,

 

– partiell fission i 7 §,

 

 

– kapitalrabatt

optionslån

i

– kapitalrabatt

optionslån

i

4 §,

 

 

 

 

8 §,

 

 

 

 

 

– avdragsförbud för

ränta

– avdragsförbud för ränteutgifter

vissa efterställda skulder i 4 a §,

 

på vissa efterställda skulder i 9 §,

 

– avdragsrätt

för

 

ränta

– avdragsrätt för ränteutgifter

vinstandelslån i 5–10 §§,

 

vinstandelslån i 10–15 §§,

 

 

 

 

 

 

 

avdragsförbud

för

ränte-

 

 

 

 

 

utgifter vid vissa gränsöverskri-

 

 

 

 

 

dande situationer i 15 a15 e §§,

 

– begränsningar i avdragsrätten

särskild

avdragsbegränsning

för ränta

vissa

skulder

i

för ränteutgifter på vissa skulder

10 a–10 f §§,

 

 

 

 

till företag i intressegemenskap i

 

 

 

 

 

16–20 §§,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

avdragsbegränsning

för

 

 

 

 

 

negativa

räntenetton

 

i

– avdrag för lämnad utdelning i

21–29 §§,

 

 

 

 

 

– avdrag för lämnad utdelning i

11 §, och

 

 

 

 

30 §, och

 

 

 

 

 

– skattefria

utdelningar

i

– skattefria

utdelningar

i

12–22 §§.

 

 

 

 

31–42 §§.

 

 

 

 

 

En bestämmelse om skattefrihet för utdelning från privatbostadsföretag finns i 15 kap. 4 §.

Bestämmelser om i vilken

7 Senaste lydelse 2008:803.

8 Senaste lydelse 2016:1055. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

17

Prop. 2017/18:245 utsträckning ersättningar i form av livränta och liknande utbetal- ningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns i 44 kap. 35 och 37–39 §§.

18

Definition av ränteutgifter och ränteinkomster

2 §

Med ränteutgifter avses i detta kapitel

ränta och andra utgifter för kredit, och

utgifter som är jämförbara med ränta.

Bestämmelser om i vilken utsträckning leasingavgifter samt ersättningar i form av livränta och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar behandlas som ränteutgifter finns i 24 a kap. 11–13 §§ och 44 kap. 35 och 37–39 §§.

Valutakursförluster omfattas bara vid tillämpning av 21–29 §§ och bara i den utsträckning som framgår av 4 §.

3 §

Med ränteinkomster avses i detta kapitel inkomster som motsvarar

ränteutgifter

enligt

 

2 §.

Bestämmelser

om

i

vilken

utsträckning

leasingavgifter

behandlas som ränteinkomster finns i 24 a kap. 14–16 §§.

Valutakursvinster omfattas bara i den utsträckning som framgår av 4 §.

4 §

Vid tillämpning av 21–29 §§ gäller följande. Om valutarisken avseende en skuld i utländsk valuta har säkrats genom ett derivat- instrument, ska en valutakurs- förändring på skulden anses vara en ränteutgift respektive en ränte- inkomst enligt 2 eller 3 §.

Om derivatinstrumentet är en

kapitaltillgång, ska det på Prop. 2017/18:245 balansdagen värderas på

motsvarande sätt som i 14 kap. 8 §. Värdeförändringen ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst enligt 2 eller 3 §. I de fall derivatinstrumentet har avyttrats före balansdagen ska den kapitalvinst eller kapitalförlust som uppkommer vid avyttringen anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst enligt 2 eller 3 §.

Om derivatinstrumentet utgör lager som tas upp till verkligt värde enligt 17 kap. 20 §, ska värde- förändringen anses vara en ränteutgift eller ränteinkomst enligt 2 eller 3 §. Om derivatinstrumentet utgör lager som inte tas upp till verkligt värde enligt 17 kap. 20 §, ska andra stycket tillämpas.

Första–tredje styckena gäller även i de fall skulden och derivat- instrumentet finns hos olika företag i en intressegemenskap enligt 22 §. Denna paragraf gäller även lånefordran i de fall valutarisken har säkrats genom ett derivatinstrument.

 

 

5 §

 

 

 

 

 

10 §9

 

 

 

Ett svenskt aktiebolag, en svensk

Ett svenskt aktiebolag, en svensk

ekonomisk

förening

 

eller

ett

ekonomisk

förening

 

eller

ett

svenskt ömsesidigt

försäkrings-

svenskt ömsesidigt

försäkrings-

företag som har tagit upp ett

företag som har tagit upp ett

vinstandelslån, får dra av vinst-

vinstandelslån, får dra av vinst-

andelsräntan bara i den ut-

andelsräntan bara i den utsträck-

sträckning som följer av 6–10 §§.

ning som följer av 11–15 §§.

 

Med vinstandelsränta avses ränta

Med vinstandelsränta avses ränta

vars storlek är beroende av det

vars storlek är beroende av det

låntagande

företagets

utdelning

låntagande

företagets

utdelning

eller vinst och med vinstandelslån

eller vinst och med vinstandelslån

avses ett lån med ränta som helt

avses ett lån med ränta som helt

eller delvis är vinstandelsränta.

 

eller delvis är vinstandelsränta.

 

För

annan

 

ränta

För

annan

ränta

vinstandelslån

gäller

allmänna

vinstandelslån

gäller

allmänna

bestämmelser

om

 

avdrag

i

bestämmelser

om

 

avdrag

i

9 Senaste lydelse av tidigare 5 § 2011:68.

19

Prop. 2017/18:245 näringsverksamheten.

10 §

Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandels- räntan inte dras av – även om förutsättningarna för avdrag i 7, 8 eller 9 § är uppfyllda – till den del den betalas till någon som

1.är andelsägare i företaget,

2.är företagsledare i företaget,

3.är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller

4.på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap. 20 §.

20

näringsverksamheten.

15 §

Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandels- räntan inte dras av – även om förutsättningarna för avdrag i 12, 13 eller 14 § är uppfyllda – till den del den betalas till någon som

1.är andelsägare i företaget,

2.är företagsledare i företaget,

3.är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller

4.på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap. 20 §.

Avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer

Definitioner

15 a §

Företag ska vid tillämpning av 15 c–15 e §§ anses vara i intresse- gemenskap om

1. företagen ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

2.ett av företagen, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent av kapitalet eller rösterna i det andra företaget eller har rätt till minst 25 procent av vinsten i det andra företaget, eller

3.en och samma person, direkt

eller indirekt,

innehar

minst

25 procent av

kapitalet

eller

rösterna i företagen.

 

Vid bedömningen av om före- tagen är i intressegemenskap ska personer som agerar tillsammans i fråga om innehav av kapitalet eller rösterna i ett annat företag behandlas som en enda person.

Vid tillämpning av 15 c eller 15 d § ska, i stället för 25 procent i första stycket 2–3, 50 procent gälla.

15 b §

Ett företag ska vid tillämpning av 15 c–15 e §§ anses höra hemma i en viss stat om företaget enligt lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan stat, ska det anses höra hemma i denna andra stat. Om ett företag inte hör hemma i någon stat i skattehänseende, ska det anses höra hemma i den stat där det är bildat eller registrerat.

Avdragsförbud

15 c §

Ett företag får inte dra av ränteutgifter om

1.avdrag för samma ränte- utgifter får göras av ett företag som hör hemma i en annan stat och som ingår i samma intresse- gemenskap, och

2.ränteutgifterna betalas

av det andra företaget, eller

av företaget och avdrag inte nekas i den andra staten.

Första stycket gäller inte till den del inkomst som företaget tar upp även tas upp till beskattning inom tolv månader i den stat där det andra företaget hör hemma, räknat från utgången av det beskattningsår som ränteutgifterna hänför sig till.

15 d §

Ett företag får inte dra av ränteutgifter till ett företag som hör hemma i en annan stat och som ingår i samma intresse- gemenskap om motsvarande inkomst inte tas upp till beskattning i den stat där det andra företaget hör hemma, och detta beror på skillnader i den

Prop. 2017/18:245

21

Prop. 2017/18:245

rättsliga klassificeringen av något

 

av företagen i skattehänseende i

 

Sverige och den andra staten eller

 

i två eller flera andra stater.

 

 

15 e §

 

 

 

 

 

 

 

Ett företag får inte dra av

 

ränteutgifter till ett företag som

 

hör hemma i en annan stat och

 

som ingår i samma intresse-

 

gemenskap

om

motsvarande

 

inkomst inte tas upp till

 

beskattning i den stat där det

 

andra

företaget

hör

 

hemma,

 

och detta beror på skillnader i den

 

rättsliga

klassificeringen

av det

 

finansiella

instrumentet

eller

 

betalningen i

skattehänseende

i

 

Sverige och den andra staten.

 

 

En inkomst ska anses tas upp till

 

beskattning om den tas upp inom

 

tolv månader räknat från utgången

 

av det beskattningsår som ränte-

 

utgifterna hänför sig till.

 

 

 

 

Särskild

 

begränsning

i

 

avdragsrätten för ränteutgifter på

 

vissa skulder till företag i

 

intressegemenskap

 

 

 

 

 

Definitioner

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

 

 

 

Med företag avses i 17–20 §§

 

juridiska

personer

och

svenska

 

handelsbolag.

 

 

 

 

 

 

Företag ska vid tillämpning av

 

18–20 §§

anses

 

vara

i

 

intressegemenskap

med

varandra

 

om

 

 

 

 

 

 

 

– ett av företagen, direkt eller

 

indirekt, genom ägarandel eller på

 

annat sätt har ett väsentligt

 

inflytande i det andra företaget,

 

eller

 

 

 

 

 

 

 

– företagen

står

under

i

 

huvudsak gemensam ledning.

 

 

17 §

 

 

 

 

 

 

22

En andel i ett svenskt handels-

bolag eller i en i utlandet delägar-

beskattad juridisk person som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska behandlas som en delägarrätt vid tillämpningen av 19 §.

Avdragsbegränsning

18 §

Ett företag som ingår i en intressegemenskap får, om inte annat följer av andra stycket eller 19 §, dra av ränteutgifter avseende en skuld till ett företag i intressegemenskapen bara om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till den inkomst som motsvarar ränteutgiften

hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES),

hör hemma i en stat utanför EES med vilken Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet, eller

skulle ha beskattats för inkomsten med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där företaget hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten.

Om skuldförhållandet uteslutan- de eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intresse- gemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, får dock ränte- utgifterna inte dras av.

19 §

Om en skuld till ett företag i intressegemenskapen avser ett för- värv av en delägarrätt från ett annat företag i intressegemen- skapen, får avdrag enligt 18 § bara göras om förvärvet är väsent- ligen affärsmässigt motiverat.

Prop. 2017/18:245

23

Prop. 2017/18:245

Om

skulden har

ersatt

en

 

tillfällig skuld till ett företag som

 

inte ingår i

intressegemenskapen

 

och denna skuld avser ett sådant

 

förvärv, ska även den förstnämnda

 

skulden anses avse detta förvärv.

 

20 §

 

 

 

 

 

Bestämmelserna i 18 § och 19 §

 

första stycket tillämpas också på

 

en skuld till ett företag som inte

 

ingår i

intressegemenskapen,

till

 

den

del

ett

företag

i

 

intressegemenskapen

har

en

 

fordran

det

förstnämnda

 

företaget, eller på ett företag som

är i intressegemenskap med det förstnämnda företaget, om skulden kan anses ha samband med denna fordran.

Avdragsbegränsning för negativa räntenetton

 

Definitioner

 

 

 

 

 

 

21§

 

 

 

 

 

 

 

 

Med

företag

avses i

22–29 §§

 

juridiska

personer

och

svenska

 

handelsbolag.

 

 

 

 

 

 

Som företag räknas dock inte

 

 

– svenska handelsbolag

som

 

under hela beskattningsåret, direkt

 

eller indirekt, genom ett eller flera

 

svenska

handelsbolag

eller

i

 

utlandet

 

delägarbeskattade

 

juridiska personer, bara har ägts

 

av fysiska personer, eller

 

 

 

 

– i

utlandet

delägarbeskattade

 

juridiska personer som under hela

 

beskattningsåret,

direkt

eller

 

indirekt, genom ett eller flera

 

svenska

handelsbolag

eller

i

 

utlandet

 

delägarbeskattade

 

juridiska personer, bara har ägts

 

av

obegränsat

skattskyldiga

 

fysiska personer.

 

 

 

 

 

Med

 

beskattningsår

avses

i

 

andra stycket och 24, 26 och 29 §§

24

för svenska handelsbolag räken-

skapsåret.

 

 

 

 

 

Prop. 2017/18:245

22 §

Med företag i intressegemenskap avses i 24 § företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554). Samtliga svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som något av företagen, direkt eller indirekt, äger andel i genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, ska anses ingå i intressegemenskapen.

Med företag i intressegemenskap avses även

i fråga om företag som, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i ut- landet delägarbeskattade juridiska personer, äger andel i ett svenskt handelsbolag, företaget och handelsbolaget, eller

i fråga om företag som, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i ut- landet delägarbeskattade juridiska personer, äger andel i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, företaget och den i utlandet delägarbeskattade juri- diska personen.

23 §

Med negativt räntenetto avses skillnaden mellan ränteutgifter som ska dras av och ränte- inkomster som ska tas upp, om ränteutgifterna överstiger ränte- inkomsterna.

Med positivt räntenetto avses skillnaden mellan ränteinkomster som ska tas upp och ränteutgifter som ska dras av, om ränte- inkomsterna överstiger ränte- utgifterna.

25

Prop. 2017/18:245

Avdragsbegränsning

vid

negativt

 

räntenetto

 

 

 

 

 

 

 

 

24 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett företag får bara dra av ett

 

negativt

räntenetto

med

högst

 

30 procent

av

avdragsunderlaget

 

(avdragsutrymmet).

 

 

 

 

 

Ett negativt räntenetto får, i

 

stället för vad som sägs i första

 

stycket, dras av upp till fem

 

miljoner

kronor.

Om

företaget

 

ingår i en intressegemenskap, får

 

de

sammanlagda

avdragen

för

 

negativa

 

räntenetton

 

inom

 

intressegemenskapen

 

inte

 

överstiga fem miljoner kronor.

 

 

Andra stycket gäller bara om

 

fördelningen av

beloppet

inom

 

intressegemenskapen

 

redovisas

 

öppet

i

inkomstdeklarationen

för

 

ett beskattningsår som har samma

 

tidpunkt

 

för

lämnande

 

av

 

deklaration eller som skulle ha

 

haft det om inte något av

 

företagens

bokföringsskyldighet

 

upphör. För svenska handelsbolag

 

och

i

utlandet

delägarbeskattade

 

juridiska

 

personer

med

 

fast

 

driftställe i Sverige gäller i stället

 

att fördelningen av beloppet ska

 

redovisas öppet i de särskilda

 

uppgifterna.

 

 

 

 

 

 

 

25 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avdragsunderlaget

utgörs

av

 

resultatet av näringsverksamheten

 

före

 

avdragsbegränsning

 

för

 

negativt räntenetto enligt 24 § och

 

före

 

avdrag

för

kvarstående

 

negativt räntenetto enligt 26 §

 

 

ökat med

 

 

 

 

 

 

 

 

– ränteutgifter

 

för

 

vilka

 

avdragsrätten inte har begränsats

 

enligt andra bestämmelser i detta

 

kapitel än 24 §,

 

 

 

 

 

 

 

– årliga värdeminskningsavdrag

 

enligt

18 kap.

3 §,

19 kap.

4

och

 

26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§,

26

– avdrag enligt 19 kap. 7 § och

28 §

 

andra

stycket

samt 20 kap.

7 §, och

avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 5 §,

minskat med

ränteinkomster,

överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, och

återfört avdrag för avsättning

till periodiseringsfond enligt 30 kap.

Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 § och kvarstående negativt räntenetto enligt 26 §, ska avdragsunderlaget öka även med avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdrag för negativt räntenetto och kvarstående negativt räntenetto.

Ett investmentföretag ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 § och minska underlaget med utdelningar som skulle ha tagits upp även om företaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 32 §, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning. En ekonomisk förening som får göra avdrag för utdelning enligt 39 kap. 23 § ska även öka avdrags- underlaget med avdrag för sådan utdelning och minska det med utdelningar som ska tas upp, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning.

Kvarstående negativa räntenetton

26 §

Ett företag som enligt 24 § första stycket inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs

Prop. 2017/18:245

27

Prop. 2017/18:245

negativa räntenetto i sin helhet får

 

dra

av

återstående

del

 

(kvarstående

negativt

räntenetto)

 

högst med ett belopp som

 

motsvarar

avdragsutrymmet,

 

minskat med avdrag för negativt

 

räntenetto enligt 24 §.

 

 

 

Avdrag ska göras inom sex år

 

efter det beskattningsår då det

 

kvarstående negativa

räntenettot

 

uppkom. Ett

tidigare

uppkommet

 

kvarstående

negativt

räntenetto

 

ska dras av före ett senare

 

uppkommet sådant.

 

 

 

27 §

 

 

 

 

 

Vid

ägarförändringar

som

 

innebär att ett företag får ett

 

bestämmande

inflytande över

ett

 

annat företag upphör rätten att

 

utnyttja det företagets kvarstående

 

negativa räntenetton.

 

 

 

Ett företag anses ha ett

 

bestämmande

inflytande över

ett

 

annat företag, om företagen efter

 

ägarförändringen

tillsammans

 

utgör en koncern av sådant slag

 

som anges i 1 kap. 4 § årsredo-

 

visningslagen (1995:1554).

 

 

Första stycket gäller inte om det

 

företag som får det bestämmande

 

inflytandet ingick i samma koncern

 

som

företaget med

kvarstående

 

negativa räntenetton

redan

före

 

ägarförändringen. Första stycket

 

gäller inte heller om det avyttrade

 

företaget har försatts i resolution

 

enligt

lagen

(2015:1016)

om

 

resolution.

 

 

 

 

Avdrag för negativt räntenetto i ett

 

annat företag

 

 

 

 

28 §

 

 

 

 

 

Ett företag som har ett positivt

 

räntenetto får dra av ett negativt

 

räntenetto som har uppkommit hos

 

ett annat företag med högst ett be-

 

lopp som motsvarar det positiva

28

räntenettot.

Detta

gäller

inte

kvarstående negativa räntenetton.

12 §

Med utdelning avses i 13–22 §§ inte

1.utdelning på andelar i kooperativa föreningar i form av rabatt eller pristillägg som den utdelande föreningen ska dra av enligt 39 kap. 22 §, och

2.utdelning från en kooperativ förening på förlagsinsatser eller utdelning till en medlems- främjande förening, om den kooperativa föreningen ska dra av utdelningen enligt 39 kap. 23 §.

Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening enligt ett skatteavtal ska anses ha hemvist i en utländsk stat, ska företaget vid tillämpning av 13–22 §§ anses som en utländsk juridisk person som hör hemma i den utländska staten.

13 §

Med näringsbetingad andel avses en andel i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, om den uppfyller villkoren i 14 § och ägs

Det negativa räntenettot hos ett annat företag får inte dras av till den del det har dragits av på annat sätt.

Ett avdrag enligt första stycket ska minska det negativa ränte- nettot hos det andra företaget i motsvarande utsträckning.

29 §

Bestämmelserna i 28 § gäller bara om båda företagen

med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra, och

redovisar avdraget öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma deklarationstidpunkt enligt skatte- förfarandelagen (2011:1244) eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokförings- skyldighet upphör.

31§

Med utdelning avses i 32–42 §§ inte

1.utdelning på andelar i kooperativa föreningar i form av rabatt eller pristillägg som den utdelande föreningen ska dra av enligt 39 kap. 22 §, och

2.utdelning från en kooperativ förening på förlagsinsatser eller utdelning till en medlems- främjande förening, om den kooperativa föreningen ska dra av utdelningen enligt 39 kap. 23 §.

Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening enligt ett skatteavtal ska anses ha hemvist i en utländsk stat, ska företaget vid tillämpning av 3242 §§ anses som en utländsk juridisk person som hör hemma i den utländska staten.

32 §

Med näringsbetingad andel avses en andel i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, om den uppfyller villkoren i 33 § och ägs

Prop. 2017/18:245

29

Prop. 2017/18:245 av en sådan juridisk person (ägarföretaget) som är

1.ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som inte är ett investmentföretag,

2.en svensk stiftelse eller svensk ideell förening och som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.,

3.en svensk sparbank,

4.ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, eller

5.ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar något sådant svenskt företag som anges i 1–4.

16 §

Om andelen avser ett företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen ska andelen, under förutsättning att villkoren i övrigt i 13 och 14 §§ är uppfyllda, anses näringsbetingad också om ägarföretagets andelsinnehav motsvarar tio procent eller mer av andelskapitalet i företaget och även om andelen är en lagertillgång.

Med företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen avses ett utländskt företag som

1.bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 24.1,

2.enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses höra hemma i den staten och inte enligt ett skatteavtal med tredje land anses ha hemvist utanför unionen, och

3.är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 24.2, utan valmöjlighet eller rätt till

10 Senaste lydelse av tidigare 16 § 2011:293.

30

av en sådan juridisk person (ägarföretaget) som är

1.ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som inte är ett investmentföretag,

2.en svensk stiftelse eller svensk ideell förening och som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.,

3.en svensk sparbank,

4.ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, eller

5.ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar något sådant svenskt företag som anges i 1–4.

34 §10

Om andelen avser ett företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen ska andelen, under förutsättning att villkoren i övrigt i 32 och 33 §§ är uppfyllda, anses näringsbetingad också om ägarföretagets andelsinnehav motsvarar tio procent eller mer av andelskapitalet i företaget och även om andelen är en lagertillgång.

Med företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen avses ett utländskt företag som

1.bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 24.1,

2.enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses höra hemma i den staten och inte enligt ett skatteavtal med tredje land anses ha hemvist utanför unionen, och

3.är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 24.2, utan valmöjlighet eller rätt till

undantag.

 

 

undantag.

 

Prop. 2017/18:245

 

 

17 §

 

 

 

35 §

 

Utdelning på en näringsbetingad

Utdelning på en näringsbetingad

andel ska inte tas upp i annat fall

andel ska inte tas upp i annat fall

än som anges i 18–20 §§.

 

än som anges i 38–40 §§.

 

 

 

17 a §

 

 

 

36 §

 

Utdelning på en andel som inte

Utdelning på en andel som inte

är näringsbetingad i ett företag

är näringsbetingad i ett företag

som hör hemma i en utländsk stat

som hör hemma i en utländsk stat

som är medlem i Europeiska

som är medlem i Europeiska

unionen ska inte tas upp i annat

unionen ska inte tas upp i annat

fall än som anges i 18–20 §§,

fall än som

anges i 38–40 §§,

under förutsättning att andelen ägs

under förutsättning att andelen ägs

av ett sådant ägarföretag som

av ett sådant ägarföretag som

anges i 13 § och villkoren i 14 § är

anges i 32 § och villkoren i 33 § är

uppfyllda.

 

 

uppfyllda.

 

 

Även om villkoret om röstetal i

Även om villkoret om röstetal i

14 § 2 inte är uppfyllt gäller första

33 § 2 inte är uppfyllt gäller första

stycket

också

om ägarföretagets

stycket

också

om ägarföretagets

andelsinnehav

motsvarar

tio

andelsinnehav

motsvarar

tio

procent eller mer av andels-

procent eller mer av andels-

kapitalet i företaget och även om

kapitalet i företaget och även om

andelen är en lagertillgång.

 

andelen är en lagertillgång.

 

Vid bedömningen av om ett

Vid bedömningen av om ett

företag hör hemma i en utländsk

företag hör hemma i en utländsk

stat som är medlem i Europeiska

stat som är medlem i Europeiska

unionen tillämpas bestämmelsen i

unionen tillämpas bestämmelsen i

16 § andra stycket.

 

34 § andra stycket.

 

 

 

17 b §

 

 

 

37 §11

 

Om ett företag som anges i 13 §

Om ett företag som anges i 32 §

direkt eller indirekt, genom ett

direkt eller indirekt, genom ett

eller flera svenska handelsbolag, är

eller flera svenska handelsbolag, är

delägare i ett svenskt handelsbolag

delägare i ett svenskt handelsbolag

som erhållit utdelning, ska den del

som erhållit utdelning, ska den del

av utdelningen som belöper sig på

av utdelningen som belöper sig på

delägarens andel inte tas upp.

delägarens andel inte tas upp.

Detta gäller dock bara om en

Detta gäller dock bara om en

motsvarande utdelning inte skulle

motsvarande utdelning inte skulle

ha tagits upp om delägaren själv

ha tagits upp om delägaren själv

hade

erhållit

utdelningen.

Vid

hade

erhållit

utdelningen.

Vid

bedömningen av om utdelning inte

bedömningen av om utdelning inte

skulle ha tagits upp enligt 14 §

skulle ha tagits upp enligt 33 §

första

stycket

2 eller 16 §

ska

första

stycket

2 eller 34 §

ska

andelsinnehavet bestämmas utifrån

andelsinnehavet bestämmas utifrån

11 Senaste lydelse av tidigare 17 b § 2009:1413.

31

Prop. 2017/18:245 storleken på delägarens indirekta

storleken på delägarens indirekta

innehav.

innehav.

Vid tillämpning av första stycket likställs en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med ett svenskt handelsbolag.

19 §

Utdelning på andel som lämnas av ett utländskt företag ska tas upp till den del utdelningen får dras av som ränta eller liknande i det företag som lämnar utdelningen.

39 §12

Utdelning på andel som lämnas av ett företag som hör hemma i en annan stat ska tas upp till den del utdelningen får dras av som ränta eller liknande i det företag som lämnar utdelningen.

Med uttrycket hör hemma i en annan stat avses detsamma som i 15 b §.

20 §

Utdelning på en marknads- noterad andel ska tas upp, om andelen avyttras eller upphör att vara näringsbetingad inom ett år från det att andelen blivit näringsbetingad hos innehavaren. Utdelningen ska tas upp det beskattningsår då avyttringen sker eller andelen upphör att vara näringsbetingad.

Utdelning på en marknadsnote- rad andel som avses i 17 a § ska tas upp, om andelen avyttras inom ett år från det att förutsättningarna för skattefrihet blivit uppfyllda. Detsamma gäller för sådan utdelning om förutsättningarna för skattefrihet inte föreligger under en sammanhängande tid om tolv månader hos innehavaren av andelen. Utdelningen ska tas upp det beskattningsår då avyttring sker eller förutsättningarna för skattefrihet inte längre är uppfyllda.

21 §

Vid tillämpning av 20 § ska innehavstiden räknas från det att andelen tillträds till dess den

12 Senaste lydelse av tidigare 19 § 2015:886.

32

40 §

Utdelning på en marknads- noterad andel ska tas upp, om andelen avyttras eller upphör att vara näringsbetingad inom ett år från det att andelen blivit näringsbetingad hos innehavaren. Utdelningen ska tas upp det beskattningsår då avyttringen sker eller andelen upphör att vara näringsbetingad.

Utdelning på en marknadsnote- rad andel som avses i 36 § ska tas upp, om andelen avyttras inom ett år från det att förutsättningarna för skattefrihet blivit uppfyllda. Detsamma gäller för sådan utdelning om förutsättningarna för skattefrihet inte föreligger under en sammanhängande tid om tolv månader hos innehavaren av andelen. Utdelningen ska tas upp det beskattningsår då avyttring sker eller förutsättningarna för skattefrihet inte längre är uppfyllda.

41 §

Vid tillämpning av 40 § ska innehavstiden räknas från det att andelen tillträds till dess den

frånträds. Om ägarföretagets förvärv eller avyttring av andelen grundas på avtal, ska den anses ha tillträtts respektive frånträtts när avtalet ingicks, om inte någon annan tidpunkt följer av avtalet.

frånträds. Om ägarföretagets förvärv eller avyttring av andelen grundas på avtal, ska den anses ha tillträtts respektive frånträtts när avtalet ingicks, om inte någon annan tidpunkt följer av avtalet.

24 a kap. Ränta vid finansiella leasingavtal

Tillämpningsområde

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel gäller för juridiska personer och svenska handelsbolag som har ingått finansiella leasingavtal med undantag för

svenska handelsbolag som under hela beskattningsåret, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, bara har ägts av fysiska personer, eller

i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som under hela beskattningsåret, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, bara har ägts av obegränsat skattskyldiga fysiska personer.

2 §

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte om de sammanlagda leasingavgifter som företaget, eller företag som ingår i samma intressegemenskap, har för finansiella leasingavtal är mindre än en miljon kronor för beskattningsåret.

Definitioner

3 §

Med företag i intressegemenskap avses i detta kapitel företag som ingår i en koncern av sådant slag

Prop. 2017/18:245

33

Prop. 2017/18:245

som

anges i

1

kap.

4 §

 

årsredovisningslagen (1995:1554).

 

Samtliga svenska handelsbolag

 

och

i utlandet

delägarbeskattade

 

juridiska personer som något av

 

företagen,

direkt

eller indirekt,

 

äger andel i genom ett eller flera

 

svenska handelsbolag eller i

 

utlandet

 

delägarbeskattade

 

juridiska personer, ska anses ingå

 

i intressegemenskapen.

 

 

Med företag i intressegemenskap

 

avses även

 

 

 

 

– i fråga om företag som, direkt

 

eller indirekt genom ett eller flera

 

svenska handelsbolag eller i ut-

 

landet delägarbeskattade juridiska

 

personer, äger andel i ett svenskt

 

handelsbolag,

företaget

och

 

handelsbolaget, eller

 

 

– i fråga om företag som, direkt

 

eller indirekt genom ett eller flera

 

svenska handelsbolag eller i ut-

 

landet delägarbeskattade juridiska

 

personer, äger andel i en i

 

utlandet delägarbeskattad juridisk

 

person, företaget och den i

 

utlandet

delägarbeskattade

juri-

 

diska personen.

 

 

 

 

Med beskattningsår avses i detta

kapitel för svenska handelsbolag räkenskapsåret.

 

4 §

 

 

 

 

Med finansiellt leasingavtal av-

 

ses ett avtal enligt vilket

 

 

– en

leasegivare

under

en

 

avtalad period ger en leasetagare

 

rätt att använda andra tillgångar

 

än inventarier enligt 18 kap. 1 §

 

andra stycket i utbyte mot

 

betalning, och

 

 

 

– de

ekonomiska

risker

och

 

fördelar som är förknippade med

 

att äga tillgången uteslutande eller

 

så gott som uteslutande överförs

 

från leasegivaren till leasetagaren.

 

5 §

 

 

 

34

Med

minimileaseavgifter

avses

summan av

 

 

det som ska betalas av leasetagaren till leasegivaren under leasingperioden, och

det restvärde som garanteras av leasetagaren eller av företag som ingår i samma intressegemenskap.

Om leasingavgifterna innehåller en rörlig avgift som är jämförbar med en ränteutgift, ingår denna rörliga avgift i minimilease- avgifterna enligt den räntesats som gäller vid avtalets början. Övriga rörliga avgifter, serviceutgifter och skatter ingår inte i minimileaseavgifterna.

För leasegivaren ska även ett restvärde som har garanterats av en oberoende tredje part ingå i minimileaseavgifterna.

6 §

Med rörlig avgift avses den del av leasingavgiften som inte är fast och som beräknas med utgångspunkt från andra faktorer än enbart att tid har gått.

7 §

Med verkligt värde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 14 a § andra stycket årsredo- visningslagen (1995:1554).

8 §

Med nuvärde avses det diskonterade värdet av framtida kassaflöden.

9 §

Med det finansiella leasing- avtalets implicita ränta avses den diskonteringssats som för lease- givaren vid avtalets ingående resulterar i att summan av nu- värdet av minimileaseavgifterna och den del av den leasade till- gångens restvärde som inte är ga- ranterat av någon överensstämmer med summan av det verkliga värdet för den leasade tillgången

Prop. 2017/18:245

35

Prop. 2017/18:245

och

sådana

direkta

utgifter

som

 

uppkommer till följd av att avtalet

 

ingås.

 

 

 

 

 

10 §

 

 

 

 

 

 

Med marginell

låneränta

avses

 

den

räntesats som

leasetagaren

 

skulle ha betalat enligt ett

 

likvärdigt finansiellt

leasingavtal.

 

Om denna räntesats inte kan

 

fastställas,

är

den

marginella

 

låneräntan

den

räntesats

som

 

leasetagaren skulle ha betalat när

 

det

finansiella

leasingavtalet

 

ingicks för en finansiering genom

 

lån under motsvarande period och

 

med motsvarande säkerhet.

 

Leasetagaren

Huvudregel

11 §

En leasetagare som har ingått ett finansiellt leasingavtal ska behandla en del av leasingavgifterna som ränta. Räntedelen ska anses uppgå till den ränta som uttryckligen framgår av leasingavtalet. Om någon ränta inte uttryckligen framgår av leasingavtalet eller om räntan inte är marknadsmässig ska 12 och 13 §§ tillämpas.

Räntedelen enligt första stycket omfattas av bestämmelserna i 24 kap. 9–29 §§ om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter.

 

Alternativregel

 

 

12 §

 

 

 

En leasetagare ska anses ha en

 

skuld

som

motsvarar

 

skyldigheterna enligt ett finansiellt

 

leasingavtal.

 

 

När det finansiella leasing-

 

avtalet ingås ska skuldens värde

 

anses vara det lägsta av den

36

leasade tillgångens verkliga värde

och

nuvärdet av

minimilease-

avgifterna. Ett belopp som motsvarar sådana utgifter som direkt kan hänföras till att avtalet ingås ska läggas till skuldens värde.

Vid beräkning av nuvärdet av minimileaseavgifterna ska avtalets implicita ränta användas. Om avtalets implicita ränta inte kan bestämmas, ska leasetagarens marginella låneränta användas.

13 §

En del av minimileaseavgifterna ska behandlas som ränta. Denna del ska för varje beskattningsår beräknas med ett belopp som motsvarar en fast räntesats för skulden under respektive beskattningsår. Den del av minimileaseavgifterna som inte behandlas som ränta ska behandlas som amortering av skulden enligt 12 § första stycket vid den ränteberäkning som görs under kommande beskattningsår.

Räntedelen enligt första stycket och sådana rörliga avgifter som inte ingår i minimileaseavgifterna enligt 5 § men som är jämförbara med en ränteutgift omfattas av bestämmelserna i 24 kap. 9–29 §§ om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter.

Leasegivaren

Huvudregel

14 §

En leasegivare som har ingått ett finansiellt leasingavtal ska behandla en del av leasingavgifterna som ränta. Räntedelen ska anses uppgå till den ränta som uttryckligen framgår av leasingavtalet. Om någon ränta inte uttryckligen framgår av leasingavtalet eller om räntan inte är marknadsmässig ska 15 och 16 §§ tillämpas.

Prop. 2017/18:245

37

Prop. 2017/18:245

 

Räntedelen

enligt

första

stycket

 

ingår i beräkningen av räntenettot

 

vid tillämpning av bestämmelserna

 

i

24 kap.

 

21–29

§§

om

 

avdragsbegränsning

för

negativa

 

räntenetton.

 

 

 

 

 

 

 

15 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En leasegivare ska anses ha en

 

fordran

 

 

som

motsvarar

 

rättigheterna enligt ett finansiellt

 

leasingavtal.

 

När

leasingavtalet

 

ingås

 

 

ska

 

fordringens

 

anskaffningsvärde anses uppgå till

 

nuvärdet av summan av

 

 

 

 

– minimileaseavgifterna, och

 

 

– den

del

av

den

leasade

 

tillgångens

 

restvärde

som inte

 

garanteras av någon och som

 

tillfaller leasegivaren när avtalet

 

upphör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvärdet

ska

beräknas

utifrån

 

avtalets implicita ränta.

 

 

 

16 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En

del

av

leasingavgifterna

 

enligt ett finansiellt leasingavtal

 

ska

behandlas

 

som

ränta.

 

Räntedelen

 

ska

för

varje

 

beskattningsår beräknas så att

 

förräntningen på fordringen enligt

 

15 § blir jämn.

 

 

 

 

 

 

Räntedelen enligt första stycket

 

omfattas

av

bestämmelserna i

 

24 kap.

21–29 §§

om

avdrags-

 

begränsning för negativa ränte-

 

netton.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och

 

kapitalförluster. I 25 a, 45, 46, 48, 49, 50, 52 och 55 kap. finns särskilda

 

bestämmelser för vissa slag av tillgångar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Särskilda bestämmelser om anskaffningsutgift finns i fråga om

 

 

– beskattningsinträde i 20 a kap.,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

 

 

 

 

 

– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,

 

 

 

 

 

– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §,

 

 

 

 

 

 

 

 

38

– partiella fissioner i 38 a kap. 14 §, och

 

 

 

 

 

 

 

 

– förvärv av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 10 och 11 §§.

 

Prop. 2017/18:245

 

 

 

 

 

 

Särskilda

 

bestämmelser

 

som

 

 

 

 

 

 

begränsar

 

avdragsrätten

 

 

för

 

 

 

 

 

 

ränteutgifter finns i 24 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §13

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

ett företag

som

enligt

Om

ett

företag

som

enligt

24 kap.

13 § kan inneha en

24 kap.

32 §

kan

inneha

 

en

näringsbetingad andel har gjort en

näringsbetingad andel har gjort en

kapitalförlust på en fastighet, får

kapitalförlust på en fastighet, får

denna

dras

av

bara

mot

denna

dras

 

av

bara

 

mot

kapitalvinster på

fastigheter. Om

kapitalvinster

 

på fastigheter. Om

en del av en förlust inte kan dras

en del av en förlust inte kan dras

av, får den dras av mot en annan

av, får den dras av mot en annan

juridisk

persons

kapitalvinster

juridisk

persons kapitalvinster

fastigheter om var och en

av

de

fastigheter

om

var

och en

av

de

juridiska personerna

 

 

 

juridiska personerna

 

 

 

 

1.begär det för ett beskattningsår som har samma deklarationstidpunkt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) eller som skulle ha haft det om inte någon av de juridiska personernas bokföringsskyldighet upphör, och

2.med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till den andra juridiska personen.

Till den del en förlust inte kan dras av behandlas den det följande beskattningsåret som en ny kapitalförlust på fastigheter hos den juridiska person som haft förlusten.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om fastigheten under de tre senaste åren i betydande omfattning har använts för produktions- eller kontorsändamål eller liknande hos det avyttrande företaget eller hos ett företag i intressegemenskap. Om det föreligger särskilda omständigheter tillämpas inte första stycket trots att fastigheten har använts i mindre omfattning på angivet sätt.

Första stycket första meningen, andra och tredje styckena tillämpas på motsvarande sätt om företaget beskattas för näringsverksamhet i ett handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person. Om skattskyldigheten för en andel i ett sådant bolag eller sådan utländsk juridisk person övergår till någon annan, gäller i stället bestämmelserna denne. Om skattskyldigheten för en andel i ett svenskt handelsbolag övergår till en fysisk person tillämpas dock bestämmelsen i 45 kap. 32 a §.

25 a kap.

23 §14

Om

ett företag som anges i 3 §

Om

ett företag som anges i 3 §

direkt

eller indirekt, genom ett

direkt

eller indirekt, genom ett

eller flera svenska handelsbolag, är

eller flera svenska handelsbolag, är

delägare i ett svenskt handelsbolag

delägare i ett svenskt handelsbolag

13Senaste lydelse 2011:1256.

14Senaste lydelse 2009:1413.

39

Prop. 2017/18:245 som avyttrat en

delägarrätt med

som avyttrat en delägarrätt med

kapitalvinst, ska den del av vinsten

kapitalvinst, ska den del av vinsten

som belöper sig på delägarens

som belöper sig på delägarens

andel inte tas upp. Detta gäller

andel inte tas upp. Detta gäller

dock bara om en motsvarande

dock bara om en motsvarande

kapitalvinst inte skulle ha tagits

kapitalvinst inte skulle ha tagits

upp om delägaren själv hade

upp om delägaren själv hade

avyttrat tillgången. Vid bedöm-

avyttrat tillgången. Vid bedöm-

ningen av om en kapitalvinst inte

ningen av om en kapitalvinst inte

skulle ha tagits upp enligt 24 kap.

skulle ha tagits upp enligt 24 kap.

14 § första stycket 2 eller 16 § ska

33 § första stycket 2 eller 34 § ska

andelsinnehavet bestämmas utifrån

andelsinnehavet bestämmas utifrån

storleken på delägarens indirekta

storleken på delägarens indirekta

innehav. Vid tillämpning av första

innehav. Vid tillämpning av första

stycket likställs en i utlandet

stycket likställs en i utlandet

delägarbeskattad

juridisk person

delägarbeskattad juridisk person

med ett svenskt handelsbolag.

med ett svenskt handelsbolag.

Första stycket gäller inte om skalbolagsbeskattning ska ske enligt 9 a §.

 

 

 

23 a §15

 

 

 

 

Om en sådan avyttring som

Om en sådan avyttring som

avses i 23 § leder till en

avses i 23 § leder till en

kapitalförlust, får den del av

kapitalförlust, får den del av

förlusten som belöper sig på

förlusten som belöper sig på

delägarens andel inte dras av.

delägarens andel inte dras av.

Detta gäller dock bara om en

Detta gäller dock bara om en

motsvarande

kapitalvinst

inte

motsvarande

kapitalvinst

inte

skulle ha tagits upp om delägaren

skulle ha tagits upp om delägaren

själv hade avyttrat tillgången. Vid

själv hade avyttrat tillgången. Vid

bedömningen av om en kapital-

bedömningen av om en kapital-

vinst inte skulle ha tagits upp ska

vinst inte skulle ha tagits upp ska

det bortses

från bestämmelserna

det bortses

från bestämmelserna

om skalbolagsbeskattning i 9 §.

om skalbolagsbeskattning i 9 §.

Vid bedömningen av om en

Vid bedömningen av om en

kapitalvinst inte skulle ha tagits

kapitalvinst inte skulle ha tagits

upp enligt 24 kap. 14 § första

upp enligt

24 kap.

33 §

första

stycket

2

eller 16 §

ska

stycket

2

eller

34 §

ska

andelsinnehavet bestämmas utifrån

andelsinnehavet bestämmas utifrån

storleken

delägarens indirekta

storleken

delägarens indirekta

innehav. Om skattskyldigheten för

innehav. Om skattskyldigheten för

andelen övergår till någon annan,

andelen övergår till någon annan,

gäller detta i stället denne.

 

gäller detta i stället denne.

 

Vid tillämpning av första stycket likställs en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med ett svenskt handelsbolag.

15 Senaste lydelse 2009:1413.

40

 

 

 

30 kap.

Prop. 2017/18:245

 

 

 

6 a §16

 

En juridisk person som har gjort

En juridisk person som har gjort

avdrag för avsättning till en peri-

avdrag för avsättning till en peri-

odiseringsfond ska ta upp en scha-

odiseringsfond ska ta upp en scha-

blonintäkt. Intäkten

ska beräknas

blonintäkt. Intäkten ska beräknas

till 72 procent av statslåneräntan

till statslåneräntan vid utgången av

vid utgången av november månad

november månad året närmast före

året närmast före det kalenderår

det kalenderår under vilket be-

under vilket beskattningsåret går ut

skattningsåret går ut multiplicerad

multiplicerad

med

summan

av

med summan av gjorda avdrag för

gjorda avdrag för avsättningar till

avsättningar till sådana periodiser-

sådana periodiseringsfonder

som

ingsfonder som den juridiska per-

den juridiska personen har vid be-

sonen har vid beskattningsårets in-

skattningsårets

ingång. Statslåne-

gång. Statslåneräntan

ska dock

räntan ska dock som lägst anses

som lägst anses vara 0,5 procent.

vara 0,5 procent.

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, ska schablonintäkten justeras i motsvarande mån.

33 kap.

8 §17

Med kapitalunderlaget för räntefördelning för en enskild näringsidkare avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid det föregående beskattningsårets utgång

ökad med

underskott av näringsverksamheten under det föregående beskatt- ningsåret till den del avdrag för underskottet inte har gjorts enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och andra styckena,

kvarstående sparat fördelningsbelopp,

en sådan övergångspost som avses i 14 §, och

en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 15–17 §§, minskad med

78 procent av expansionsfond-

79,4

procent av expansions-

en enligt 34 kap. vid det föregåen-

fonden enligt 34 kap. vid det före-

de beskattningsårets utgång, och

gående

beskattningsårets utgång,

 

och

 

– sådana tillskott i näringsverksamheten under det föregående beskatt- ningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verk- samheten.

16 §18

Den särskilda posten uppgår till

Den särskilda posten uppgår till

ett belopp som motsvarar det nega-

ett belopp som motsvarar det nega-

tiva kapitalunderlag för ränteför-

tiva kapitalunderlag för ränteför-

delning som hänför sig till förvärv-

delning som hänför sig till förvärv-

16Senaste lydelse 2016:1239.

17Senaste lydelse 2012:757.

18Senaste lydelse 2012:757.

41

Prop. 2017/18:245 et, beräknat vid förvärvstidpunkt-

et, beräknat vid förvärvstidpunkt-

en. Posten får dock inte överstiga

en. Posten får dock inte överstiga

ett belopp som motsvarar den er-

ett belopp som motsvarar den er-

sättning som lämnas för fastighet-

sättning som lämnas för fastighet-

en minskad med det högsta värdet

en minskad med det högsta värdet

för fastigheten vid förvärvstid-

för fastigheten vid förvärvstid-

punkten enligt 12 § eller 13 § och

punkten enligt 12 § första stycket

ökad med 78 procent av en över-

eller 13

§ och

ökad

med

tagen expansionsfond till den del

79,4 procent

av en

övertagen

den avser fastigheten. Ett åtagande

expansionsfond till den del den

att ta över expansionsfonden räk-

avser fastigheten. Ett åtagande att

nas inte som ersättning.

ta över expansionsfonden

räknas

 

inte som ersättning.

 

 

Om en del av fastigheten övergår till någon annan ägare, ska posten minskas i motsvarande mån.

Om fastigheten och driften av den räknas till olika näringsverksam- heter och förvärvaren eller hans närstående inom två år före förvärvet eller efter förvärvet skjutit till kapital i mer än obetydlig omfattning till den näringsverksamhet som driften räknas till, ska posten minskas i mot- svarande mån.

 

 

 

34 kap.

 

 

 

 

 

 

6 §19

 

 

 

För enskilda

näringsidkare får

För

enskilda

näringsidkare får

expansionsfonden uppgå till högst

expansionsfonden uppgå till högst

ett

belopp

som

motsvarar

ett

belopp

som

motsvarar

128,21 procent

av kapitalunderla-

125,94 procent

av

kapitalunder-

get för expansionsfond.

 

laget för expansionsfond.

 

 

 

8 §20

 

 

 

En särskild post får beräknas om

En särskild post får beräknas om

en fastighet förvärvas genom arv,

en fastighet förvärvas genom arv,

testamente eller gåva eller genom

testamente eller gåva eller genom

bodelning med anledning av äkten-

bodelning med anledning av äkten-

skapsskillnad eller makes död och

skapsskillnad eller makes död och

summan av egen och övertagen

summan av egen och övertagen

expansionsfond

 

överstiger

expansionsfond

 

överstiger

128,21 procent av summan av för-

125,94 procent av summan av för-

värvarens kapitalunderlag för ex-

värvarens kapitalunderlag för ex-

pansionsfond och det kapital-

pansionsfond och det kapital-

underlag som hänför sig till förvär-

underlag som hänför sig till för-

vet. Förvärvarens kapitalunderlag

värvet. Förvärvarens kapitalunder-

och

expansionsfond ska

beräknas

lag och expansionsfond ska beräk-

vid

utgången av beskattningsåret

nas vid utgången av beskattnings-

före förvärvet medan det kapital-

året före förvärvet medan det kapi-

underlag som hänför sig till för-

talunderlag som hänför sig till för-

19

Senaste lydelse 2012:757.

20

Senaste lydelse 2012:757.

42

 

värvet och den övertagna expan-

värvet och den

övertagna

expan- Prop. 2017/18:245

sionsfonden beräknas vid förvärvs-

sionsfonden beräknas vid förvärvs-

tidpunkten.

 

tidpunkten.

 

 

Första stycket gäller bara under förutsättning att villkoren i 18 § är

uppfyllda och om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare

ägaren som hos förvärvaren.

 

 

 

 

10 §21

 

 

Den särskilda posten får öka

Den särskilda posten får öka

kapitalunderlaget

för expansions-

kapitalunderlaget

för expansions-

fond med ett så stort belopp att ex-

fond med ett så stort belopp att ex-

pansionsfonden

motsvarar högst

pansionsfonden

motsvarar

högst

128,21 procent av kapitalunderla-

125,94 procent av kapitalunderla-

get som avses i 8 §.

get som avses i 8 §.

 

Kapitalunderlaget får ökas med

Kapitalunderlaget får ökas med

posten bara så länge någon del av

posten bara så länge någon del av

fastigheten finns kvar i närings-

fastigheten finns kvar i närings-

verksamheten. Om expansionsfon-

verksamheten. Om expansionsfon-

den ett visst år uppgår till eller är

den ett visst år uppgår till eller är

lägre än 128,21 procent av kapital-

lägre än 125,94 procent av kapital-

underlaget före ökningen med pos-

underlaget före ökningen med pos-

ten, upphör rätten att öka kapital-

ten, upphör rätten att öka kapital-

underlaget med posten.

underlaget med posten.

 

18 §22

Om realtillgångar i en enskild näringsverksamhet övergår till en obe- gränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bo- delning och mottagaren tar över hela näringsverksamheten, en verksam- hetsgren eller en ideell andel av en verksamhet eller av en verksamhets- gren, får mottagaren helt eller delvis ta över en expansionsfond, om

mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar över fonden eller delen av fonden, eller

parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över- tagandet.

Utöver vad som sägs i första stycket krävs att

1. mottagaren övertar tillgångar

1. mottagaren övertar tillgångar

vars värde, minskat med övertagna

vars värde, minskat med övertagna

skulder, motsvarar minst 78 pro-

skulder, motsvarar minst 79,4 pro-

cent av den övertagna expansions-

cent av den övertagna expansions-

fonden eller delen av fonden, och

fonden eller delen av fonden, och

2. vad som övertas av fonden uppgår till högst så stor del av hela fond- en som de övertagna realtillgångarna utgör av samtliga realtillgångar i näringsverksamheten.

Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger 185 procent av det värde som realtillgångarna i näringsverksamheten uppgick till vid utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella

21Senaste lydelse 2012:757.

22Senaste lydelse 2012:757.

43

Prop. 2017/18:245 beskattningsåret (jämförelsebeloppet). Om fonden bara delvis tas över, får den övertagna fondens värde högst uppgå till så stor del av jäm- förelsebeloppet som de övertagna realtillgångarna utgör av samtliga real- tillgångar vid tidpunkten för överföringen. Värdet av realtillgångarna ska beräknas på det sätt som anges i 33 kap. 12 § första stycket och 13 §. Som skuld enligt andra stycket 1 ska räknas också sådana avdrag som avses i 33 kap. 11 §.

Om expansionsfonden helt eller delvis tas över, anses den som tar över fonden själv ha gjort avsättningarna och avdragen för dem.

20 §23

En expansionsfond upphör utan att bestämmelserna i 14–16 §§ blir tillämpliga om en enskild näringsidkare

överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett aktie- bolag som han äger aktier i eller genom överlåtelsen kommer att äga aktier i,

begär att expansionsfonden inte ska återföras, och

– gör ett tillskott till bolaget som

– gör ett tillskott till bolaget som

motsvarar minst 78 procent av ex-

motsvarar minst 79,4 procent av

pansionsfonden.

expansionsfonden.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnadsbe- loppet för aktierna.

37 kap.

Särskilda regler vid fission om fonder, underskott och kvarstående kapitalförlust

23 Senaste lydelse 2012:757.

44

Kvarstående negativa räntenetton

26 a §

Om det överlåtande företaget har kvarstående negativa ränte- netton enligt 24 kap. 26 § från tidigare beskattningsår, gäller 18 § i fråga om rätt till avdrag för de kvarstående negativa ränte- nettona bara om det övertagande företaget och det överlåtande företaget före fusionen eller fissionen ingick i samma koncern på det sätt som anges i 24 kap. 27 § andra stycket eller om det överlåtande företaget har försatts i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Särskilda regler vid fission om fonder, underskott, kvarstående kapitalförlust och kvarstående

Det övertagande företaget får inte ta över rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på fastigheter enligt 25 kap. 12 §, rätt till avdrag för kvarstående negativa räntenetton enligt 24 kap. 26 §, rätt till avdrag för underskott enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på delägarrätter enligt 48 kap. 26 §.

 

 

 

 

 

 

negativa räntenetton

 

Prop. 2017/18:245

 

 

 

 

 

28 §

 

 

 

 

 

Vid en fission ska periodise-

Vid en fission ska periodise-

ringsfonder, ersättningsfonder, rätt

ringsfonder, ersättningsfonder, rätt

till avdrag

för

underskott

enligt

till avdrag för kvarstående

40 kap.

och rätt till avdrag

för

negativa räntenetton enligt 24 kap.

kvarstående

kapitalförlust

enligt

26 §, rätt till avdrag för underskott

48 kap.

26 §

fördelas på

de

enligt 40 kap. och rätt till avdrag

övertagande

 

företagen

 

i

för

kvarstående

kapitalförlust

förhållande till det nettovärde som

enligt 48 kap. 26 § fördelas på de

förs över till varje företag.

 

 

övertagande

 

företagen

i

 

 

 

 

 

 

förhållande till det nettovärde som

 

 

 

 

 

 

förs över till varje företag.

 

Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena

på tillgångarna och de värden på skulder och andra förpliktelser som

gäller vid beskattningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

38 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

17 §

 

 

 

 

 

Det köpande företaget får inte ta

Det köpande företaget får inte ta

över rätt till avdrag för kvar-

över rätt till avdrag för kvar-

stående

 

kapitalförluster

 

stående

kapitalförluster

fastigheter enligt 25 kap. 12 §, rätt

fastigheter enligt 25 kap. 12 §, rätt

till avdrag

för

underskott

enligt

till

avdrag

för

kvarstående

40 kap. eller rätt till avdrag för

negativa räntenetton enligt 24 kap.

kvarstående

kapitalförluster

26 §, rätt till avdrag för underskott

delägarrätter enligt 48 kap. 26 §.

enligt 40 kap. eller rätt till avdrag

 

 

 

 

 

 

för kvarstående kapitalförluster på

 

 

 

 

 

 

delägarrätter enligt 48 kap. 26 §.

 

38 a kap.

17 § Det övertagande företaget får

inte ta över rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på fastigheter enligt 25 kap. 12 §, rätt till avdrag för underskott enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på delägarrätter enligt 48 kap. 26 §.

23 §24

När det gäller beskattningen av ägare till andelar i det överlåtande företaget vid en partiell fission finns särskilda bestämmelser om

24 Senaste lydelse 2011:1271.

45

Prop. 2017/18:245

– beräkning av anskaffningsvärdet för andelar i det övertagande och

 

det överlåtande företaget i 17 kap. 7 a §,

 

– utdelning i 24 kap. 3 a § och

– utdelning i 24 kap. 7 § och

 

42 kap. 16 b §,

42 kap. 16 b §,

– beräkning av omkostnadsbeloppet för andelar i det övertagande och överlåtande företaget i 48 kap. 18 a och 18 c §§,

– turordning vid avyttring i 48 kap. 18 b §, och

– kvalificerade andelar i 57 kap. 7–7 c, 12 a, 15, 20 b–20 d, 23 a, 24 och 24 a §§.

39 kap.

8 a §

Ett skadeförsäkringsföretag som har en säkerhetsreserv ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska be- räknas till statslåneräntan vid ut- gången av november månad året närmast före det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut mul- tiplicerad med säkerhetsreserven vid ingången av beskattningsåret. Statslåneräntan ska dock som lägst anses vara 0,5 procent.

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, ska schablonintäkten justeras i mot- svarande mån.

14 §25

 

 

 

För investmentföretag gäller, utöver vad som följer av övriga

bestämmelser i denna lag, följande:

1. Kapitalvinster på delägarrätter

1. Kapitalvinster på delägarrätter

ska inte tas upp och kapital-

ska inte tas upp och kapital-

förluster på delägarrätter får inte

förluster på delägarrätter får inte

dras av. Om ett investmentföretag

dras av. Om ett investmentföretag

avyttrar en delägarrätt som hade

avyttrar en delägarrätt som hade

varit näringsbetingad om invest-

varit näringsbetingad om invest-

mentföretaget i stället hade varit

mentföretaget i stället hade varit

ett sådant ägarföretag som kan

ett sådant ägarföretag som kan

inneha en näringsbetingad andel

inneha

en

näringsbetingad

andel

enligt 24 kap. 13 §, ska ersätt-

enligt

24

kap. 32 §, ska

ersätt-

ningen tas upp som kapitalvinst

ningen tas upp som kapitalvinst

om delägarrätten hänför sig till ett

om delägarrätten hänför sig till ett

skalbolag som avses i 25 a kap. 9 §

skalbolag som avses i 25 a kap. 9 §

eller om det sker ett återköp enligt

eller om det sker ett återköp enligt

25 a kap. 18 §. Vid bedömningen

25 a kap. 18 §. Vid bedömningen

25

Senaste lydelse 2011:1271.

46

 

om ersättningen ska tas upp som

om ersättningen ska tas upp som Prop. 2017/18:245

kapitalvinst tillämpas bestämmel-

kapitalvinst tillämpas

bestämmel-

serna i 25 a kap. 10–18 §§.

 

serna i 25 a kap. 10–18 §§.

 

2. Ett belopp som för helt år

2. Ett belopp som för helt år

motsvarar 1,5 procent av värdet på

motsvarar 1,5 procent av värdet på

delägarrätter vid beskattningsårets

delägarrätter vid beskattningsårets

ingång ska tas upp. Egna aktier

ingång ska tas upp. Egna aktier

eller

optioner,

terminer

eller

eller

optioner,

terminer

eller

liknande instrument vars under-

liknande instrument vars under-

liggande

tillgångar

består

av

liggande

tillgångar

 

består

av

investmentföretagets

egna aktier

investmentföretagets

egna aktier

ska inte räknas in i underlaget. I

ska inte räknas in i underlaget. I

underlaget ska inte heller räknas in

underlaget ska inte heller räknas in

andelar och aktiebaserade delägar-

andelar och aktiebaserade delägar-

rätter om en kapitalvinst inte

rätter om en kapitalvinst inte

skulle ha tagits upp enligt

skulle ha tagits upp enligt

bestämmelsen i 25 a kap. 5 § om

bestämmelsen i 25 a kap. 5 § om

andelen

eller

den

aktiebaserade

andelen

eller

den

aktiebaserade

delägarrätten

hade

avyttrats

vid

delägarrätten

hade

avyttrats

vid

beskattningsårets

 

början

och

beskattningsårets

 

början

och

investmentföretaget

i stället

hade

investmentföretaget

i

stället

hade

varit ett sådant ägarföretag som

varit ett sådant ägarföretag som

kan

inneha

en

näringsbetingad

kan

inneha

en

näringsbetingad

andel enligt 24 kap. 13 §. Vid

andel

enligt

24

kap.

32 §.

Vid

bedömningen

om

en kapitalvinst

bedömningen

om

en

kapitalvinst

inte skulle ha tagits upp ska

inte skulle ha tagits upp ska

bortses

från

bestämmelsen

om

bortses

från

bestämmelsen

om

skalbolagsbeskattning i 25 a kap.

skalbolagsbeskattning i 25 a kap.

9 §.

 

 

 

 

 

 

9 §.

 

 

 

 

 

 

 

3. Utdelning som företaget lämnar ska dras av. Sådan utdelning av andelar i ett dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § ska dock inte dras av.

Den utdelning som ska dras av enligt första stycket 3 ska dras av som

kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.

 

 

 

 

23 §26

 

 

 

Utdelning

som

en

kooperativ

Utdelning

som

en

kooperativ

förening lämnar i förhållande till

förening lämnar i förhållande till

insatser enligt lagen

(1987:667)

insatser enligt lagen

(2018:000)

om ekonomiska föreningar, lagen

om ekonomiska föreningar, lagen

(1995:1570)

om

medlemsbanker

(1995:1570)

om

medlemsbanker

eller rådets förordning (EG) nr

eller rådets förordning (EG) nr

1435/2003 av den 22 juli 2003 om

1435/2003 av den 22 juli 2003 om

stadga för europeiska kooperativa

stadga för europeiska kooperativa

föreningar (SCE-föreningar) ska

föreningar (SCE-föreningar) ska

dras av. I fråga om andra insatser

dras av. I fråga om andra insatser

än förlagsinsatser gäller detta dock

än förlagsinsatser gäller detta dock

inte till den del utdelningen enligt

inte till den del utdelningen enligt

26 Lydelse enligt prop. 2017/18:185 En ny lag om ekonomiska föreningar.

47

Prop. 2017/18:245 24 kap. 17 § inte ska tas upp av

24 kap. 35 § inte ska tas upp av

mottagaren. Om den del som inte

mottagaren. Om den del som inte

ska tas upp av mottagaren uppgår

ska tas upp av mottagaren uppgår

till högst tio procent av utdel-

till högst tio procent av utdel-

ningen, ska dock hela utdelningen

ningen, ska dock hela utdelningen

dras av. En medlemsfrämjande

dras av. En medlemsfrämjande

förening får bara dra av utdelning

förening får bara dra av utdelning

om föreningen har ett stort antal

om föreningen har ett stort antal

medlemmar och bara till den del

medlemmar och bara till den del

föreningen för samma beskatt-

föreningen för samma beskatt-

ningsår själv tagit emot utdelning

ningsår själv tagit emot utdelning

på insatser. En kooperativ hyres-

på insatser. En kooperativ hyres-

rättsförening får inte dra av

rättsförening får inte dra av

utdelning om föreningen är ett

utdelning om föreningen är ett

privatbostadsföretag enligt 2 kap.

privatbostadsföretag enligt 2 kap.

17 §.

17 §.

Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa föreningar, ska utdelningen på förlagsinsatser dras av även om

centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 §.

 

 

 

 

 

40 kap.

 

 

 

 

 

 

18 §

 

 

 

 

 

Koncernbidragsspärren

innebär

Koncernbidragsspärren

innebär

att underskottsföretaget inte får dra

att underskottsföretaget inte får dra

av underskott som uppkommit före

av underskott som uppkommit före

det beskattningsår då spärren in-

det beskattningsår då spärren in-

träder, med högre belopp än be-

träder, med högre belopp än be-

skattningsårets överskott

beräknat

skattningsårets

överskott

före

utan hänsyn till avdragen för

avdrag

för

negativt

räntenetto

underskott och till sådana mot-

enligt

24 kap.

24 §

och

tagna koncernbidrag som ska tas

kvarstående

negativt

räntenetto

upp enligt 35 kap.

 

enligt 24 kap. 26 § samt beräknat

 

 

utan hänsyn till avdragen för

 

 

underskott och till sådana mot-

 

 

tagna koncernbidrag som ska tas

 

 

upp enligt 35 kap.

 

 

 

Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, gäller första stycket för den återstående delen.

Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat dras av ska dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller till och med femte beskattningsåret efter det beskattningsår då spärren inträdde.

48 kap.

 

17 §

 

Om en utländsk fordringsrätt på

Om en utländsk fordringsrätt på

grund av bestämmelsen i 14 kap.

grund av bestämmelserna i 14 kap.

8 § har värderats till ett annat värde

8 § och 24 kap. 4 § andra stycket

än anskaffningsutgiften, gäller

har värderats till ett annat värde än

följande.

anskaffningsutgiften,

gäller

48

följande.

 

Om fordringen har värderats till ett högre värde än Prop. 2017/18:245 anskaffningsutgiften, ska denna ökas med mellanskillnaden. Om

fordringen har värderats till ett lägre värde än anskaffningsutgiften, ska denna minskas med mellanskillnaden.

27 §27

I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och för vilka avdrag ska göras tillämpas 19–21, 23 och 24 §§, om inte något annat anges i

andra stycket.

 

Om den som ska göra avdrag

Om den som ska göra avdrag

enligt första stycket är ett sådant

enligt första stycket är ett sådant

företag som anges i 24 kap. 13 §

företag som anges i 24 kap. 32 §

1–5 och avdraget avser förlust på

1–5 och avdraget avser förlust på

delägarrätter ska 70 procent av

delägarrätter ska 70 procent av

kapitalförlusten dras av. Förlusten

kapitalförlusten dras av. Förlusten

får dras av bara mot kapitalvinster

får dras av bara mot kapitalvinster

på delägarrätter.

på delägarrätter.

Kapitalförluster för vilka avdrag ska göras på sådana delägarrätter och fordringsrätter vars innehav betingas av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, ska dock alltid dras av i sin helhet.

50 kap.

5 §28 Anskaffningsutgiften ska ökas med

den skattskyldiges tillskott till bolaget,

belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel av bolagets inkomster,

22 procent av avdrag för av-

20,6 procent av avdrag för av-

sättning till expansionsfond enligt

sättning till expansionsfond enligt

34 kap.,

34 kap.,

 

 

78 procent av expansionsfond

79,4

procent

av

som förs över från andel i handels-

expansionsfond som förs över från

bolag till enskild näringsverksam-

andel i handelsbolag till enskild

het enligt 34 kap. 22 §, och

näringsverksamhet enligt

34 kap.

 

22 §, och

 

 

det belopp som framgår vid en tillämpning av bestämmelserna om överlåtelse av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 5 §.

Anskaffningsutgiften ska minskas med

den skattskyldiges uttag ur bolaget,

belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av bolagets underskott,

negativt fördelningsbelopp till den del räntefördelningen minskat ett underskott i inkomstslaget näringsverksamhet,

27Senaste lydelse 2011:1510.

28Senaste lydelse 2012:757.

49

Expansionsfondsskatten är 20,6 procent av det belopp som dras av vid avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. När avdraget återförs ska ett belopp som motsvarar 20,6 procent av minskningen av expansionsfonden tillgodoräknas vid debiteringen av slutlig skatt.

Prop. 2017/18:245 – 22 procent av återförda avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., och

78 procent av expansionsfond som förs över från enskild närings- verksamhet till andel i handelsbo- lag enligt 34 kap. 19 §.

20,6 procent av återförda avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., och

79,4 procent av expansions- fond som förs över från enskild näringsverksamhet till andel i handelsbolag enligt 34 kap. 19 §.

56 kap.

8 §29

När det gäller fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl. finns även särskilda bestämmelser om

förmån av utbildning i 11 kap. 17 §,

avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §,

underprisöverlåtelser i 23 kap. 18, 19 och 22–23 a §§,

avdrag

för

ränta

avdragsrätt för ränteutgifter

vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och

på vinstandelslån i 24 kap. 11, 12

10 §§,

 

 

 

och 15 §§,

avskattning av fastighet i 25 a kap. 25 §,

när en fastighet eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4–6 §§,

kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 27 §,

utskiftning vid ombildning av en ekonomisk förening till aktiebolag i 42 kap. 20 §,

partiella fissioner i 48 kap. 18 c–18 e §§,

andelsbyten i 48 a kap. 8 a–8 c, 9, 13 och 16 §§,

avyttring av andelar i svenska handelsbolag i 50 kap. 7 § och 51 kap.

7 §,

pensionssparavdrag i 59 kap. 4, 10 och 15 §§,

familjebeskattning i 60 kap. 12–14 §§, och

grundavdrag i 63 kap. 5 §.

65 kap.

8 §30 Expansionsfondsskatten är

22 procent av det belopp som dras av vid avsättning till expansions- fond enligt 34 kap. När avdraget återförs ska ett belopp som mot- svarar 22 procent av minskningen av expansionsfonden tillgodoräk- nas vid debiteringen av slutlig skatt.

 

10 §31

 

 

 

För juridiska personer är den

För

juridiska personer är

den

statliga inkomstskatten 22 procent

statliga

inkomstskatten 20,6

pro-

29

Senaste lydelse 2013:1106.

 

 

 

30

Senaste lydelse 2012:757.

 

 

 

31

Senaste lydelse 2012:757.

 

 

 

50

 

 

 

 

av den beskattningsbara inkomst-

cent av den beskattningsbara in- Prop. 2017/18:245

en.

komsten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 9 kap. 5 §, 14 kap. 16 a §, 17 kap. 33 §, 18 kap. 12 §, 19 kap. 15 §, 20 kap. 13 §, 24 kap. 1–4, 10, 15–29, 31–37 och 39–41 §§, 25 kap. 2 och 12 §§, 25 a kap. 23 och 23 a §§, 30 kap. 6 a §,

37 kap. 26 a och 28 §§, 38 kap. 17 §, 38 a kap. 17 och 23 §§, 39 kap. 8 a, 14 och 23 §§, 40 kap. 18 §, 48 kap. 17 och 27 §§, 50 kap. 5 §, 56 kap. 8 § och 65 kap. 10 § i den nya lydelsen och de nya bestämmelserna i 24 a kap. tillämpas första gången för beskattningsår, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar efter den 31 december 2018.

För beskattningsår som omfattar längre tid än tolv månader och som börjar före den 1 januari 2019 och avslutas efter den 31 december 2018 får ett negativt räntenetto enligt 24 kap. 21–29 §§ som belöper sig på perioden från och med den 1 januari 2019 till utgången av det beskattningsåret, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsåret, inte dras av.

3. Den nya bestämmelsen i 19 kap. 5 a § tillämpas för utgifter för ny-,

till- eller ombyggnad av hyreshus som

har

färdigställts

efter

den

31 december 2016. Har färdigställandet

skett

senare men

före

den

1 januari 2019 får primäravdrag bara göras för den delen av sexårsperioden från färdigställandet som återstår den 1 januari 2019.

4.De upphävda bestämmelserna i 24 kap. 10 a–10 f §§ gäller fort- farande för beskattningsår, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar före den 1 januari 2019.

5.Vid tillämpning av 30 kap. 7, 8 och 10 a §§ ska avdrag för avsättning till periodiseringsfond som har gjorts vid beskattningsår som börjar före den 1 januari 2019 återföras med 103 procent av avdraget, om återföringen görs av en juridisk person vid beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018 men före den 1 januari 2021 och med 106 procent av avdraget om återföringen görs vid beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. Vid tillämpning av samma bestämmelser ska även avdrag för avsättning till periodiseringsfond som görs vid beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018 men före den 1 januari 2021 återföras med 104 procent av avdraget, om återföringen görs av en juridisk person vid beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.

6.Bestämmelserna i 33 kap. 8 och 16 §§ och 34 kap. 8 och 10 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången för beskattningsåret efter det be- skattningsår som börjar efter den 31 december 2020.

7.Bestämmelserna i 34 kap. 6, 18 och 20 §§ och 65 kap. 8 § i den nya lydelsen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.

8.För det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020, ska samtliga kvarvarande avdrag för avsättning till expansionsfond som har gjorts enligt äldre bestämmelser anses återförda och genast återavsatta till expansionsfond vid beskattningsårets ingång. Vid återföringen tillämpas

51

Prop. 2017/18:245 bestämmelserna i den äldre lydelsen och vid återavsättningen tillämpas bestämmelserna i den nya lydelsen. Vid bestämmande av det belopp som expansionsfonden högst får uppgå till gäller i fråga om återavsättningen 34 kap. 6 och 10 §§ i den äldre lydelsen och vid tillämpningen av 34 kap. 13 § gäller 50 kap. 5 § i den äldre lydelsen. Bestämmelsen i 34 kap. 13 § andra stycket tillämpas inte i fråga om återavsättning.

9. Företag med beskattningsår som börjar före den 1 januari 2019 men

som avslutas efter den 31 december 2018 får

vid tillämpningen av

35 kap. under det beskattningsåret bara göra

avdrag högst med

97 procent för koncernbidrag som har lämnats till företag med beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018. Företag med beskattningsår som börjar före den 1 januari 2021 men som avslutas efter den 31 december 2020 får vid tillämpningen av 35 kap. under det be- skattningsåret bara göra avdrag högst med 96 procent för koncernbidrag som har lämnats till företag med beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020.

10.Ett skadeförsäkringsföretag som har en säkerhetsreserv vid ingång- en av det första beskattningsåret som börjar efter den 31 december 2020 ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 6 procent av säkerhetsreserven vid ingången av det beskattningsåret. Schablonintäkten ska tas upp med en sjättedel det beskattningsåret och med en sjättedel per år under de påföljande fem beskattningsåren eller med hela beloppet under det första beskattningsåret.

Schablonintäkt som inte har tagits upp enligt första stycket ska tas upp om

1.företaget upphör att bedriva försäkringsrörelse,

2.skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

3.näringsverksamheten inte längre ska beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal med en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbets- området,

4.företaget upplöses genom fusion eller fission och annat inte följer av bestämmelserna i 37 kap. 17 §, eller

5.företaget försätts i konkurs.

11.Vid tillämpning av 65 kap. 10 § i den nya lydelsen ska avseende beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018 men före 1 januari 2021 för juridiska personer den statliga inkomstskatten vara 21,4 procent av den beskattningsbara inkomsten i stället för 20,6 procent.

52

2.3

Förslag till lag om ändring i skatteförfarande-

Prop. 2017/18:245

 

lagen (2011:1244)

 

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 58 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 34 kap. 4 a §, och närmast före 34 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

34 kap.

 

 

 

 

 

 

Uppgifter till delägare i vissa

 

 

svenska

handelsbolag

samt i

 

 

utlandet

delägarbeskattade

 

 

juridiska personer

 

 

 

 

 

4 a §

 

 

 

 

 

 

Andra svenska handelsbolag än

 

 

fåmanshandelsbolag

 

samt

i

 

 

utlandet

delägarbeskattade

 

 

juridiska

personer

med

fast

 

 

driftställe i Sverige ska till

 

 

delägare lämna alla uppgifter som

 

 

dessa behöver för att kunna

 

 

beräkna sina intäkter från bolaget

 

 

eller den juridiska personen.

 

 

58 kap.

 

 

 

 

 

2 §1

 

 

 

 

Om säkerhet ska ställas, ska

Om säkerhet ska ställas, ska

storleken bestämmas till

summan

storleken

bestämmas

till summan

av företagets obetalda inkomst-

av företagets obetalda inkomst-

skatt för närmast 2föregående be-

skatt för närmast föregående be-

skattningsår och 22 procent av det

skattningsår och 20,6 procent av

överskott som har redovisats i

det överskott som har redovisats i

skalbolagsdeklarationen.

I fråga

skalbolagsdeklarationen.

I

fråga

om svenska handelsbolag och i ut-

om svenska handelsbolag och i ut-

landet delägarbeskattade

juridiska

landet delägarbeskattade

juridiska

personer ska säkerheten bara avse

personer ska säkerheten bara avse

överskottet i skalbolagsdeklarati-

överskottet i skalbolagsdeklarati-

onen.

 

onen.

 

 

 

 

Om en fysisk person har förvärvat en andel i ett svenskt handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, ska säkerhetens storlek bestämmas till 40 procent av överskottet.

1 Senaste lydelse 2012:760.

53

Prop. 2017/18:245 Om flera skalbolagsdeklarationer lämnas, ska kompletterande säkerhet ställas för den ökning av överskottet som redovisas i förhållande till en tidigare deklaration.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelsen i 58 kap. 2 § i den nya lydelsen tillämpas första gång- en på avyttringar av andelar i skalbolag som sker efter den 31 december

2018. Om skalbolagsdeklarationen till någon del avser tid före den 1 januari 2019, ska dock vid tillämpningen av 58 kap. 2 § första stycket procenttalet 22 användas i stället för 20,6.

3. Den nya bestämmelsen i 34 kap. 4 a § tillämpas första gången på uppgifter som avser beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018.

54

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om ändring i lagen (2018:000) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 24 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) i stället för lydelsen enligt lagen (2018:000) om ändring i lagen (2018:000) om ändring i den lagen ska betecknas 24 kap. 5 §.

Prop. 2017/18:245

55

Prop. 2017/18:245

56

3Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 13 januari 2011 att tillkalla en kommitté, som antog namnet Företagsskattekommittén (FSK), med uppdrag att se över beskattningen av bolag (dir. 2011:1). FSK:s slutbetänkande Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40) överlämnades den 12 juni 2014 till Finansdepartementet. I det föreslår FSK i huvudsak att det införs en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn i kombination med en sänkning av bolagsskatten.

Den 5 oktober 2015 lämnade OECD rekommendationer mot skattebas- erodering och vinstförflyttning (BEPS) avseende ränteavdrags- begränsningar i rapporten ”Final report on action 4: Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments” (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 4). Den 22 december 2016 lämnades en uppdaterad slutrapport OECD (2017), Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments, Action 4 - 2016 Update: Inclusive Framework on BEPS, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project, OECD Publishing, Paris”. OECD har även lämnat ett antal rekommendationer för att neutralisera de skattemässiga effekter som kan uppstå vid hybrida missmatchningar. Rekommendationerna återfinns i OECD:s rapport ”Final report on action 2: Neutralising the Effects of Hybrid Mismatch Arrangements” (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 2).

Den 12 juli 2016 antogs rådets direktiv (EU) 2016/1164 om fast- ställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden). Direktivet innehåller bl.a. en generell ränteavdragsbegränsningsregel (artikel 4) samt regler om hybrida missmatchningar som är tillämpliga på transaktioner inom EU (artikel 9). Genom ett ändringsdirektiv har tillämpningsområdet utökats till att även omfatta hybrida missmatch- ningar med tredjeländer (rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredje länder). Direktivet och ändringsdirektivet finns i bilaga 1 och 2.

Mot bakgrund av FSK:s förslag, rådets direktiv mot skatteundan- draganden (inklusive nämnda ändringsdirektiv) samt OECD:s ovan nämnda rekommendationer har Finansdepartementet tagit fram en promemoria med titeln ”Nya skatteregler för företagssektorn” (i det följande benämnd promemorian). I promemorian föreslås bl.a. en generell ränteavdragsbegränsningsregel i kombination med en sänkning av bolagsskatten och expansionsfondsskatten (från 22 procent till 20 procent), ett avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöver- skridande situationer, insnävade riktade ränteavdragsbegränsningsregler, skatteregler om avtal om finansiell leasing samt förändrade regler för värdeminskningsavdrag på nyproducerade hyreshus. I promemorian lämnas två alternativa förslag på utformning av en generell ränteavdragsbegränsningsregel, i första hand som en EBIT-regel (avdragsutrymmet uppgår till 35 procent av EBIT) och i andra hand som en EBITDA-regel (avdragsutrymmet uppgår till 25 procent av EBITDA). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3 och promemorians

lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats och en Prop. 2017/18:245 förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns

tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2017/02752/S1). I denna proposition behandlas i huvudsak promemorians förslag. I propositionen behandlas även FSK:s förslag på förenklingsregel vad gäller finansiell leasing. Betänkandets lagförslag finns i relevanta delar i bilaga 6. Förslaget har remissbehandlats och en förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2014/02212/S1).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag om nya skatteregler för företagssektorn som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag som behandlas i avsnitt 6.2, 6.3, 8.3, 10.3, 12.4 och författningskommentaren till förslaget om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, samt till förslaget om ändring i skatte- förfarandelagen (2011:1244).

I förhållande till förslagen i lagrådsremissen har det även gjorts vissa följdändringar i inkomstskattelagen och i kupongskattelagen (1970:624) som författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över de förslagen. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till lagrådsremissens lagförslag.

4Bakgrund

4.1

Företagsskattekommittén

 

Regeringen beslutade den 13 januari 2011 att tillkalla en kommitté, som

 

antog namnet Företagsskattekommittén (FSK), med uppdrag att se över

 

beskattningen av bolag (dir. 2011:1). Som utgångspunkt för FSK:s

 

uppdrag gällde att skattesystemet skulle utformas så att investeringar och

 

företagande gynnas. FSK skulle sträva efter att ta fram förslag som

 

breddar skattebasen för juridiska personer, så att bolagsskatten kan

 

sänkas. Den svenska skattebasen skulle värnas och utformningen av

 

skattesystemet skulle vara förenligt med EU-rätten. Den centrala upp-

 

giften för FSK var att lämna förslag som innebär att den skattemässiga

 

skillnaden mellan finansiering med eget och lånat kapital minskar. I det

 

avseendet skulle FSK undersöka om reglerna om ränteavdragsbegräns-

 

ning för skulder inom en intressegemenskap (interna skulder) kan slopas.

 

FSK:s slutbetänkande Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och

 

stabilitet (SOU 2014:40) överlämnades den 12 juni 2014 till Finans-

 

departementet. I det föreslår FSK i huvudsak att det införs en generell be-

 

gränsning av ränteavdrag i bolagssektorn i kombination med en sänkning

 

av bolagsskatten.

57

Prop. 2017/18:245 Förslaget har remissbehandlats och remissvar har lämnats av ett stort antal remissinstanser. Därutöver har yttranden inkommit från ett stort an- tal företag, organisationer och privatpersoner.

4.2Samhällsekonomiska utgångspunkter för FSK:s förslag

Till grund för FSK:s förslag ligger tre utgångspunkter:

För det första saknas samhällsekonomiska skäl för att särbehandla vissa finansieringsformer, investeringar eller sektorer i förhållande till andra. Det finns snarare goda skäl att skattemässigt likabehandla olika finansieringsformer, investeringar och branscher. I det ligger att neutraliteten mellan finansiering via eget och lånat kapital bör öka.

För det andra bör skattelagstiftningen bara i begränsad utsträckning påverka ekonomiska val. Det är därför önskvärt att investeringar som är lönsamma före skatt också är lönsamma efter skatt. Det är också önskvärt att investeringar som är olönsamma före skatt är olönsamma efter skatt. Det talar för en låg skatt på normalavkastande investeringar.

För det tredje bör skattelagstiftningen – för att skattebasen inte ska urholkas – vara generellt utformad och motverka att vinster förs ut från Sverige via ränteavdrag. Samtidigt bör skattesystemet främja att vinster tas upp i Sverige genom att skattebördan i bolagssektorn, och särskilt för lättrörliga vinster, är förhållandevis låg. Det är önskvärt att ha generella regler som motverkar en urholkning av den svenska bolagsskattebasen.

4.3 Huvuddragen i FSK:s förslag

 

FSK lämnade två alternativa och generella förslag för att i olika utsträck-

 

ning begränsa ränteavdragen i bolagssektorn. Förslagen kombinerades

 

med en sänkning av bolagsskatten.

 

Syftet med förslagen är dels att öka neutraliteten mellan finansiering

 

med eget respektive lånat kapital, dels att motverka skatteplanering med

 

ränteavdrag. En generell begränsning av ränteavdrag i kombination med

 

en sänkning av bolagsskatten ökar neutraliteten i skattesystemet. Hur

 

investeringar finansieras kommer att vara mindre avgörande för hur

 

investeringar beskattas. Detta leder till en viss omfördelning av skatte-

 

bördan. Högt belånade företag (med lågavkastande investeringar) får be-

 

tala mer i bolagsskatt jämfört med i dag. Vidare får lågt belånade företag

 

(med högavkastande investeringar) betala mindre i bolagsskatt jämfört

 

med i dag.

 

I FSK:s huvudförslag – det s.k. finansieringsavdraget – föreslås att

 

finansiella kostnader som överstiger motsvarande finansiella intäkter,

 

dvs. negativt finansnetto inte får dras av. Det innebär att avdragsrätten

 

för negativa finansnetton slopas och att eget och lånat kapital behandlas

 

skattemässigt neutralt.

 

I alternativförslaget (EBIT-regeln) föreslås att finansiella kostnader

 

som överstiger motsvarande finansiella intäkter (negativt finansnetto) får

58

dras av med ett belopp som motsvarar som mest 20 procent av ett

 

avdragsunderlag. I huvudsak motsvarar avdragsunderlaget det skatte- mässiga resultatmåttet EBIT (resultatmåttet EBIT behandlas i avsnitt 6). Det innebär att avdragsrätten för negativa finansnetton begränsas och att neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital ökar.

Uttrycken ”finansiella kostnader” och motsvarande ”finansiella in- täkter” är gemensamma för huvudförslaget och alternativförslaget och har getts en mycket vid innebörd. Ett skäl för detta är att det kan vara lätt att omvandla ”ränta” till andra slag av finansiella kostnader eller intäkter. Ett syfte är också att undvika gränsdragningsproblem och att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital. Förutom ränta i ekonomisk mening (”ränta och annan, direkt eller indirekt, kostnad för en kredit”), omfattar uttrycket ”finansiella kostnader” för- luster vid avyttring och nedskrivning av finansiella instrument och ut- delningar som får dras av. Från den huvudregeln görs ett stort antal undantag. Som finansiella kostnader räknas avsättningar till pension i balansräkningen och krediter på grund av köp av varor eller tjänster i näringsverksamheten som inte lämnas på sedvanliga villkor. Innebörden av uttrycket ”finansiella instrument” har som huvudregel kopplats till redovisningsrätten. Från den huvudregeln görs vissa undantag. Med finansiella kostnader avses även ränta i vissa hyresavtal.

Med uttrycket ”finansiella intäkter” avses intäkter som motsvarar finansiella kostnader. Till uttrycket ”finansiella intäkter” hör dessutom vissa schablonintäkter och vinst vid avyttring av vissa fordringar. Med finansiella intäkter avses även ränta i vissa hyresavtal.

I alternativförslaget kan kvarvarande finansiella kostnader rullas vidare och ligga till grund för ränteavdrag under en sexårsperiod. Anledningen till det är att effekterna av förslaget anses behöva kunna jämnas ut under en konjunkturcykel. Vid ägarförändringar som innebär att ett företag får ett bestämmande inflytande över ett annat företag, faller dock kvarvarande finansiella kostnader bort och kan således inte ligga till grund för ränteavdrag.

I såväl huvudförslaget som alternativförslaget kan företag med positivt finansnetto under vissa förutsättningar kvitta detta mot negativt finans- netto i ett annat företag i samma koncern.

Förslagen gäller per företag och per beskattningsår.

Förslagen gäller som utgångspunkt juridiska personer. För att inte de generella begränsningarna av ränteavdrag ska kunna kringgås via över- låtelser av belånad verksamhet till svenska handelsbolag, omfattas också handelsbolag av förslagen.

Det föreslås att bolagsskatten sänks, antingen genom ett finansierings- avdrag i huvudförslaget (som motsvarar en sänkning av bolagsskatten med 5,5 procentenheter) eller genom ett alternativt förslag med en sänkning av bolagsskatten med 3,5 procentenheter.

En viktig skillnad mellan huvudförslaget och alternativförslaget är att ränteavdragsbegränsningsreglerna för vissa interna lån slopas i huvud- förslaget men behålls oförändrade i alternativförslaget.

FSK redovisar för- och nackdelar med förslagen och gör bedömningen att såväl huvudförslaget som alternativförslaget i tillräcklig utsträckning leder till att neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital ökar och att t.ex. internationell skatteplanering med ränteavdrag mot-

Prop. 2017/18:245

59

Prop. 2017/18:245 verkas. Vid en samlad bedömning förordas huvudförslaget framför alter- nativförslaget.

4.4Huvuddragen i kritiken mot FSK:s förslag

I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till att neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital ökar och att skatteplanering med ränteavdrag motverkas. Kritiken mot FSK:s huvudförslag och alternativ- förslaget är emellertid omfattande.

Huvuddelen av remissinstanserna anser att varken huvudförslaget eller alternativförslaget kan läggas till grund för lagstiftning i befintligt skick. Ett litet antal remissinstanser anser att huvudförslaget kan läggas till grund för lagstiftning, dock under förutsättning att det omarbetas i viss utsträckning. Vissa remissinstanser tillstyrker att alternativförslaget läggs till grund för lagstiftning, dock under förutsättning att det omarbetas i viss utsträckning.

Såvitt avser huvudförslaget går kritiken i första hand ut på att förslaget innebär en alltför långtgående begränsning av ränteavdrag och att för- slaget helt saknar internationell motsvarighet.

Såvitt avser alternativförslaget går kritiken i första hand ut på att ränteavdragsbegränsningsreglerna för vissa interna lån kvarstår vid sidan av den generella begränsningen av ränteavdrag. De reglerna kritiseras för att vara för vida och för svåra att tillämpa. Huvuddelen av de remissin- stanser som har yttrat sig över alternativförslaget förordar en EBITDA- modell framför en EBIT-modell, eftersom EBITDA-modeller är mer vanligt förekommande i ett internationellt perspektiv och typiskt sett gynnar kapitaltunga investeringar (resultatmåtten EBIT och EBITDA be- handlas i avsnitt 6).

En stor del av kritiken gäller utformningen av den för huvudförslaget och alternativförslaget gemensamma definitionen av ränta och andra finansiella kostnader samt motsvarande finansiella intäkter. I det avseen- det går kritiken ut på att definitionen är för vid och för svår att tillämpa för företagen. Detta gäller inte minst mot bakgrund av kopplingen mellan skatterätten och redovisningsrätten i fråga om förluster på finansiella instrument. Särskild kritik riktas mot rekvisitet ”sedvanliga villkor” i ett av undantagen från ”finansiella kostnader” som avser krediter på grund av köp av varor och tjänster i näringsverksamheten. Detsamma gäller FSK:s förslag att urskilja räntan i hyresavtal för att behandla den som en finansiell kostnad. I det avseendet framhålls att förslaget leder till stora tillämpningssvårigheter för företagen och att det bör begränsas till fi- nansiella leasingavtal. Det framhålls slutligen att effekterna av en alltför vid definition är svåröverskådliga och kan leda till ökad volatilitet i skattebördan.

Vidare riktas kritik mot FSK:s förslag om finansiering av huvud- förslaget och alternativförslaget på kort sikt och varaktigt. Det gäller framför allt förslaget om att tidigare års underskott ska halveras. Förslaget kritiseras bl.a. för att stå i strid med förbudet mot retroaktiv skattelag i regeringsformen.

60

Slutligen riktas det kritik mot konsekvensanalysen för företag. I det Prop. 2017/18:245 avseendet framhålls att det saknas en nödvändig analys av hur FSK:s för-

slag påverkar förutsättningarna för att bedriva näringsverksamhet för företag i olika sektorer med olika kapitalbehov i förhållande till lönsam- heten.

4.5OECD:s arbete med att motverka aggressiv skatteplanering

Våren 2013 påbörjade OECD med understöd av G20 ett projekt för att motverka skattebaserodering och vinstförflyttning (”Base Erosion and Profit Shifting Project”, BEPS). I oktober 2015 publicerades 13 rapporter (avseende 15 åtgärdsområden) och ett sammanfattande dokument som tillsammans utgör det s.k. BEPS-paketet. Såväl OECD- som G20- länderna har godkänt BEPS-paketet. I januari 2016 enades OECD:s skattekommitté om ett inkluderande ramverk för genomförande och övervakning av åtgärderna enligt BEPS-paketet. Ramverket godkändes sedan av G20-länderna i februari 2016. Över 100 jurisdiktioner deltar i det inkluderande ramverket.

OECD (2015) uppskattar att aggressiv internationell skatteplanering leder till intäktsförluster på omkring 4–10 procent av de globala bolagsskatteintäkterna och till tydliga skillnader i de effektiva bolags- skattesatser som multinationella och inhemska företag betalar på vinster upparbetade i ett och samma land.1 Skillnaden beräknas enligt OECD vara mellan 4 och 8,5 procentenheter.

Ett skäl till att BEPS-paketet har tagits fram är att det är svårt för ett enskilt land att på egen hand motverka skattebaserodering och vinstförflyttning. Detta eftersom den del av bolagsskattebasen som utgörs av multinationella företag kan anses vara mycket rörlig. Det betyder att om ett land unilateralt inför vissa åtgärder för att motverka skattebaserodering och vinstförflyttning, är det ofta möjligt för multinationella företag att kringgå dessa. Unilaterala åtgärder kan dessutom skada ett lands konkurrenskraft när det gäller att attrahera investeringar. Vidare kan regler som ett enskilt land antar för att motverka skattebaserodering och vinstförflyttning i stället leda till internationell dubbelbeskattning. OECD anser mot bakgrund av detta att det är nödvändigt att regler som ska motverka skattebaserodering och vinstförflyttning tas fram av länder gemensamt.

BEPS-paketet innehåller åtgärder för ett koordinerat internationellt tillvägagångssätt för att reformera företagsbeskattningen utifrån ett internationellt perspektiv. Av åtgärderna följer rekommendationer och medlemsländerna i OECD har gemensamt tagit fram detaljerade kommentarer till dessa.2

1 OECD (2015), Measuring and Monitoring BEPS, Action 11 – 2015 Final Report, OECD Publishing, Paris.

2 En sammanställning av OECD:s arbete mot aggressiv internationell skatteplanering finns i OECD/G20 (2015) Base Erosion and Profit Shifting Project Explanatory Statement 2015

Final Reports.

61

Prop. 2017/18:245 4.5.1

Åtgärder mot skatteplanering med ränteavdrag

En av åtgärderna i det ovan nämnda BEPS-paketet gäller internationell skatteplanering med ränteavdrag. Rekommendationer på detta område lämnas i OECD:s rapport från den 5 oktober 2015 ”Final report on action 4: Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments” (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 4).

Rekommendationen är inte bindande för länderna. Den rekommenderade åtgärden att införa generella ränteavdragsbegränsningsregler utifrån en fast andel av måttet EBITDA innebär i stället en ”god praxis-strategi” som är tänkt att fungera som en gemensam inriktning för att motverka skatteplanering med ränteavdrag. Avsikten är att ländernas regler ska bli mer lika varandra genom genomförande av det överenskomna tillvägagångssättet och att det i framtiden ska kunna bli fråga om en minimistandard.

Rekommendationen i OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 4, avseende en generell ränteavdragsbegränsningsregel innehåller i huvud- sak följande moment, där vissa är av frivillig karaktär:

En beloppsgräns i syfte att undanta ”lågriskföretag” från tillämpningsområdet för god praxis-strategin (avsnitt 3). Beloppsgränsen är ett frivilligt moment.

En generell begränsning av ränteavdrag, som i första hand bör utformas som en avdragsbegränsning för negativa räntenetton. Ett företags nettoränteutgifter får dras av upp till en fast andel av resultatmåttet EBITDA. Procentsatsen kan sättas till 10–30 procent (avsnitt 6).

En gruppregel i form av ett tillägg till den generella begränsningen av ränteavdrag. Regeln innebär i första hand att ett företag får göra ett större ränteavdrag upp till koncernens andel, vilken motsvarar koncernens externa nettoränteutgifter i relation till dess EBITDA. En alternativ gruppregel baserad på förhållandet mellan eget kapital och tillgångar kan också väljas (avsnitt 7). Regeln är ett frivilligt moment.

Olika former av utjämning av avdrag för nettoränteutgifter mellan beskattningsåren (avsnitt 8). Utjämningen är ett frivilligt moment.

Riktade begränsningar av ränteavdrag för att motverka olika slag av skatteupplägg vid sidan av den generella begränsningen av ränteavdrag (avsnitt 9).

Speciella regler för finanssektorn (avsnitt 10).

God praxis-strategin omfattar som utgångspunkt företag som ingår i internationella koncerner. Den kan dock även tillämpas på företag som ingår i nationella koncerner och på företag som inte ingår i koncerner (avsnitt 3).

Vidare kan resultatmåttet EBIT användas i stället för resultatmåttet EBITDA, om det sker i överensstämmelse med grunderna för den generella begränsningen av ränteavdrag (avsnitt 6).

62

Striktare regler kan införas, t.ex. i syfte att – förutom att Prop. 2017/18:245 motverka skatteplanering med ränteavdrag – öka neutraliteten

mellan finansiering med eget och lånat kapital.

God praxis-strategin ska tillämpas i enlighet med reglerna i för- draget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).

Den 22 december 2016 lämnades en uppdaterad slutrapport ”OECD (2017), Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments, Action 4 - 2016 Update: Inclusive Framework on BEPS, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project, OECD Publishing, Paris”.

Utöver vad som anges ovan innehåller slutrapporten huvuddragen avseende utformningen och tillämpningen av gruppregeln. Denna del fokuserar främst på beräkningen av nettoräntekostnader för tredjepart, beräkningen av EBITDA för en företagsgrupp och hur företag med negativ EBITDA bör hanteras.

Vidare identifieras särdragen för bank- och försäkringssektorn som kan begränsa möjligheten för grupper att involvera sig i aggressiv skatteplanering med ränteavdrag tillsammans med möjliga tillväga- gångssätt för att hantera eventuella risker.

4.5.2 Åtgärder mot skatteplanering med hybrida missmatchningar

En annan av åtgärderna i det ovan nämnda BEPS-paketet rör

 

internationell skatteplanering med hjälp av olikheter i nationell

 

lagstiftning vad gäller den skattemässiga behandlingen av företag och

 

finansiella instrument (s.k. hybrida missmatchningar). Både företag och

 

finansiella instrument kan vara hybrider. Som exempel kan ett finansiellt

 

instrument anses vara ett hybridinstrument i de fall instrumentet

 

behandlas som en skuld i en stat och som eget kapital i en annan stat. På

 

ett liknande sätt kan ett företag anses vara ett hybridföretag om företaget

 

behandlas som ett eget skattesubjekt av en stat medan det behandlas som

 

delägarbeskattat av en annan stat. Denna olikbehandling stater emellan

 

kan leda till dubbel icke-beskattning vid gränsöverskridande situationer

 

vilket kan utnyttjas av företag för att minimera eller helt undgå

 

beskattning.

 

I arbetet med BEPS-projektet har ett antal olika rekommendationer

 

tagits fram för att neutralisera de skattemässiga effekter som kan uppstå

 

vid hybrida missmatchningar. Rekommendationerna återfinns i OECD:s

 

rapport ”Final report on action 2: Neutralising the Effects of Hybrid

 

Mismatch Arrangements” (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 2).

 

Rekommendationerna är indelade i dels specifika rekommendationer,

 

dels hybrida missmatchningsregler. De specifika rekommendationerna

 

avser utformningen av nationella regler och syftar till att förhindra att

 

situationer med hybrida missmatchningar uppstår. De hybrida miss-

 

matchningsreglerna syftar till att neutralisera uppkomna hybrid-

 

situationer genom anpassad lagstiftning.

 

OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) behandlar tre olika

 

situationer med hybrida missmatchningar:

63

 

Prop. 2017/18:245

Avdrag utan inkludering – dvs. avdrag för en betalning får göras

 

i en stat samtidigt som motsvarande betalning inte tas upp till

 

beskattning i den mottagande staten.

Dubbla avdrag – dvs. avdrag för samma betalning får göras i två stater.

Indirekt avdrag utan inkludering – dvs. en betalning som får dras av kan kvittas bort genom transaktioner i ett antal olika

stater.

Följande rekommendationer har tagits fram för att neutralisera effekterna av de tre situationerna med hybrida missmatchningar:

Om en betalning ger upphov till ett avdrag utan inkludering, ska i första hand det betalande företagets hemviststat neka avdrag och i andra hand ska det mottagande företagets hemviststat ta upp betalningen till beskattning.

Om en betalning ger upphov till dubbla avdrag, ska i första hand moderföretagets hemviststat neka avdrag för betalningen och i

andra hand ska avdrag nekas av det betalande företagets hemviststat.

Om en betalning ger upphov till ett indirekt avdrag utan inkludering, ska det betalande företagets hemviststat neka avdrag.

4.6EU:s arbete med att motverka aggressiv skatteplanering med ränteavdrag och hybrida missmatchningar

Inom EU har arbete för att motverka skadlig skattekonkurrens pågått under en längre tid. I december 1997 antog rådet en resolution3 om en uppförandekod för företagsbeskattningen. Syftet med koden är att motverka skadlig skattekonkurrens. En särskild högnivågrupp inom rådet inrättades 1998 för att genomföra uppförandekodens principer (uppförandekodgruppen). Uppförandekodgruppen har sedan 2009 arbetat med frågor om snedvridande effekter av olikheter i medlemsstaternas skattesystem såsom bl.a. hybrida missmatchningar. Uppförandekod- gruppen har tagit fram riktlinjer för att motverka missmatchningar med hybridföretag och hybrida fasta driftställen inom EU samt mellan EU och tredjeland. Även om medlemsstaterna har enats kring dessa riktlinjer så är de inte juridiskt bindande för medlemsstaterna.

Vid Ekofin-rådets möte den 8 december 2015 antogs rådsslutsatser om OECD:s BEPS-arbete i EU, se avsnitt 4.5. I rådsslutsatserna understryks bl.a. behovet av gemensamma lösningar på EU-nivå samt en effektiv och snabb koordinerad implementering av BEPS-åtgärderna av medlems- staterna. Den 28 januari 2016 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt

3 Rådets resolution om en uppförandekod för företagsbeskattning (Ekofinrådets slutsatser

av den 1 december 1997 om skattepolitik).

64

påverkar den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundan- Prop. 2017/18:245 draganden).

Direktivet innebär att EU:s medlemsstater samordnar genomförandet av vissa av OECD:s åtgärdspunkter mot BEPS, däribland åtgärd 4 om ränteavdragsbegränsningar och åtgärd 2 om hybrida missmatchningar. Direktivet innebär också en minsta skyddsnivå för medlemsstaternas bolagsskattebaser (se artikel 3). Det betyder bl.a. att vissa undantag får införas samt att striktare regler kan införas, t.ex. för att skydda skattebasen eller för att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital. Direktivet antogs av rådet den 12 juli 2016.4

Ränteavdragsbegränsningsregeln i artikel 4 i direktivet mot skatte- undandraganden ska motverka skatteplanering med ränteavdrag. Artikel 4 ansluter i huvudsak till OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4). Artikeln innebär att det ska införas en generell begränsning av avdrag för nettoränteutgifter baserad på måttet EBITDA, se avsnitt 6. Avdrag får göras med 30 procent av EBITDA. Det är också möjligt att välja EBIT med en procentsats som motsvarar den som gäller för EBITDA-måttet. Regeln ska vara genomförd i svensk rätt senast den 31 december 2018 och tillämpas senast från och med den 1 januari 2019. Medlemsstater som har riktade ränteavdragsbegränsningsregler som är minst lika effektiva som EBITDA-regeln i direktivet mot skatteundandraganden får fortsätta att tillämpa sådana regler i stället för en EBITDA-regel längst till och med den 1 januari 2024. Medlemsstaterna kan även ha riktade ränteavdragsbegränsningsregler vid sidan av en EBITDA-regel.

EBITDA-regeln gäller både inom och utanför EU och både för nationella och multinationella företagsgrupper samt för fristående företag. Det finns dock möjlighet att undanta fristående företag och den finansiella sektorn från tillämpningsområdet. Ränteutgifter får alltid kvittas mot ränteinkomster. Skattefri inkomst får inte ingå vid beräkning av EBITDA. Beräkningen av EBITDA får göras på gruppnivå, t.ex. om medlemsstaten tillämpar konsolidering. Vidare framgår det av skälen att man kan införa ett system som möjliggör överföring av outnyttjat ränteavdragsutrymme mellan företag i en företagsgrupp vid tillämpning av EBITDA-regeln.

Medlemsstaterna kan införa en beloppsgräns som innebär att avdrag får göras upp till 3 000 000 euro per år för s.k. överstigande ränteutgifter. Det är möjligt att införa en gruppregel baserat på tillgångar och eget kapital. Alternativt kan en gruppregel baseras på EBITDA och externa ränteutgifter. Det finns en möjlighet att undanta lån som finansierar ett långsiktigt offentligt infrastrukturprojekt. Överstigande räntekostnader får tillåtas rullas vidare obegränsat i tiden. En medlemsstat kan välja att införa rullning av outnyttjat EBITDA-utrymme under fem års tid. Alternativt kan rullning tre år bakåt i tiden av överstigande ränteutgifter tillåtas.

Det finns en definition av vad som avses med ”lånekostnader” i direktivet mot skatteundandraganden (artikel 2.1). Vidare kan lån som

4 Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, EUT L 193,

19.7.2016, s. 1–14.

65

Prop. 2017/18:245 avtalats före den 17 juni 2016 undantas om de inte ändras därefter. Vissa övriga begrepp definieras också i artikel 2, exempelvis finansiellt institut och närstående företag.

Direktivet mot skatteundandraganden innehåller även regler om hybrida missmatchningar (artikel 9). Artikeln är bara tillämplig på transaktioner inom EU. I artikeln anges hur medlemsstaterna ska agera vid två olika typer av situationer med hybrida missmatchningar. Det är dels fråga om situationer med dubbla avdrag, dels situationer med avdrag utan inkludering. I den mån en hybrid missmatchning leder till dubbla avdrag ska avdrag endast få göras i den medlemsstat där en sådan betalning har sin källa. I den mån en hybrid missmatchning leder till avdrag utan inkludering ska den medlemsstat där betalaren hör hemma vägra avdrag för betalningen.

När direktivet mot skatteundandraganden antogs av rådet gav finans- ministrarna samtidigt kommissionen i uppdrag att under oktober 2016 ta fram ett förslag med regler om hybrida missmatchningar som involverar tredjeländer och som är förenliga med och inte mindre effektiva än OECD:s BEPS-rekommendationer om hybrida missmatchningar. Den 25 oktober 2016 presenterade kommissionen ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktivet mot skatteundandraganden vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer.

Ändringsdirektivet antogs av rådet den 29 maj 2017.5 I ändrings- direktivet har tillämpningsområdet för de antagna hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden utvidgats till att även omfatta tredjeländer. Ändringsdirektivet innehåller även fler regler om hybrida missmatchningar. Det gäller hybridregler som involverar fasta drift- ställen, hybridöverföringar, importerade missmatchningar och miss- matchningar som rör företag med dubbel hemvist och en regel som ska motverka att begränsat skattskyldiga innehar transparenta företag för beskattningsändamål. Ändringsdirektivet är i linje med OECD:s BEPS- rekommendationer (åtgärd 2) och i direktivet hänvisas till tillämpliga förklaringar och exempel i rekommendationerna som en källa till illustration eller tolkning i den mån dessa överensstämmer med bestämmelserna i ändringsdirektivet och unionsrätten. Hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden och i ändringsdirektivet ska vara genomförda i svensk rätt senast den 31 december 2019 och tillämpas senast från och med den 1 januari 2020. Bestämmelserna avseende den skattemässiga behandlingen av vissa transparenta företag ska dock vara genomförda i svensk rätt senast den 31 december 2021 och tillämpas från och med den 1 januari 2022.

5 Rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer, EUT L 144, 7.6.2017, s.

1–11.

66

5Ekonomiska utgångspunkter för förslagen

Prop. 2017/18:245

5.1Sverige är en liten öppen ekonomi med en välfungerande kapitalmarknad

Den samhällsekonomiska analysen av FSK förslag samt av förslagen i propositionen bygger på ett antal etablerade vedertagna antaganden som är avgörande för hur förändringar av den svenska bolagsskatten kan förväntas påverka (globala) produktions-, investerings- och finansieringsbeslut. Sverige kan karakteriseras som en liten, öppen ekonomi där många företag kan finansiera sin verksamhet på en internationell kapitalmark- nad. Detta är av betydelse för analysen av skatteincidensen mellan produktionsfaktorerna arbete och kapital.

En viktig följd av antagandet om en liten öppen ekonomi är att avkast- ningskravet på realinvesteringar i Sverige efter bolagsskatt bestäms på den internationella kapitalmarknaden. Det bör emellertid noteras att det kan finnas viktiga friktioner på kapitalmarknaden. Av särskild relevans är vad som skulle kunna benämnas inhemsk preferens (på engelska home bias). Det innebär att investerare har en benägenhet att föredra investeringar inom det egna landet framför motsvarande investeringar utomlands och det kan också påverka avkastningskravet.

5.2Bolagsskattens effekter

Forskningsresultat visar att bolagsskatten i en liten öppen ekonomi som den svenska främst bärs av produktionsfaktorn arbete genom lägre reallöner6. En lägre bolagsskatt skulle därmed kunna leda till högre reallöner, detta beskrivs närmare i avsnitt 5.2.1.

Sambandet mellan bolagsskatt, investeringar och sysselsättning kan förenklat illustreras med hjälp av en s.k. neoklassisk investeringsmodell.7 I sin enklaste form bortser modellen från förekomst av osäkerhet och av transaktions- och informationskostnader samt att multinationella företag kan välja mellan investeringar i olika länder. Enligt modellen investerar företag i alla projekt som har ett positivt nuvärde, dvs. projekt där avkastningen är större än investerarens avkastningskrav. I modellen finns ingen begränsning av tillgången till kapital. Eftersom ägarna antas ta hänsyn till avkastningen på bästa alternativa placering (alternativ-

6 Se t.ex. Lee, Y och R. H. Gordon (2005) Tax structure and economic growth, Journal of Public Economics 89, s. 1027–1043. OECD (2008) Tax and economic growth, ECO/CPE/WP1(2008)4. Fuest, Peichl och Siegloch (2016) Do higher corporate taxes reduce wages? Micro evidence from Germany, ZEW Discussion Papers No. 16-003. En genomgång av litteraturen finns i Gravelle (2013). Corporate tax incidence: review of general equilibrium estimates and analysis. National Tax Journal, 66(1), 185.

7 Modellen baseras på Jorgenson (1963) Capital theory and investment behavior. The American Economic Review 53.2 (1963): 247–259. samt Jorgenson, D. och RE Hall.(1967) Tax Policy and Investment Behavior. American Economic Review 57, no. 3 (1967): 391–

414.

67

Prop. 2017/18:245 kostnaden), som därmed bestämmer det avkastningskrav som ställs på de företag de äger, ingår deras avkastningskrav efter skatt som en kostnad. I en liten öppen ekonomi bestäms detta avkastningskrav efter bolagsskatt på den internationella kapitalmarknaden. Avkastningskravet på den internationella kapitalmarknaden kan påverkas av att andra länder avser sänka sina bolagsskattesatser, vilket nämns i remissvaret av Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.

I modellen rangordnas de olika investeringsprojekten efter förväntad avkastning. Den samlade investeringsvolymen (dvs. storleken på kapitalstocken) bestäms av den marginella investering vars avkastning före bolagsskatt precis täcker kapitalkostnaden. Kapitalkostnaden kan uppfattas som den lägsta avkastning före skatt som krävs på investerings- projektet för att avkastningen efter skatt inte ska understiga finansiärernas avkastningskrav. Om kapitalkostnaden höjs, t.ex. på grund av en ökad skattekostnad, så minskar mängden genomförda investerings- projekt. Investeringar som även efter en ökad skattekostnad ger en av- kastning som överstiger kapitalkostnaden, påverkas inte av en ökad skattekostnad. Så länge det finns en avkastning som överstiger kapitalkostnaden förväntas en rationell investerare utan begränsningar i tillgång till kapital alltid genomföra projekten då de ökar investerarens förmögenhet. Eftersom beskattningen av avkastningen utöver kapitalkostnaden i en sådan situation inte påverkar investerarens beslut medför en sådan skatt inte några samhällsekonomiska effektivitets- förluster. De låga samhällsekonomiska kostnaderna av skatteuttag när det gäller övervinster understryks särskilt i remissvaret från

Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. I remissvaret anförs det även att en betydande del av bolagsskattebasen utgörs av övervinster.

I en expertrapport till FSK redogör professor Jan Södersten för de närbesläktade begreppen kapitalkostnad och effektiv marginalskatt.8 Utifrån 2013 års regelverk redovisas beräkningar för olika typer av investeringar som finansieras med eget och lånat kapital. I Tabell 5.1 redovisas kapital- kostnaden och den effektiva marginalskatten för en investering som skrivs av till hälften som maskiner, till hälften som byggnader. Den effektiva marginalskatten beräknas som skattekilen mellan kapitalkostnaden och avkastningskravet efter skatt, uttryckt som andel av kapitalkostnaden. Den effektiva marginalskatten visar hur hög skatten är på marginalen för ytterligare en investering. Beräkningarna beaktar hur investeringen finansieras, dvs. lån eller eget kapital, och gällande avskrivningsregler.

I och med att kalkylerna utgår från antagandet om en liten öppen ekonomi har inte den skatt som långivarna och aktieägarna betalar på ränteinkomster, kapitalvinster och utdelningar någon effekt på kapital- kostnaden. För det fall kalkylerna i stället utgått från en sluten ekonomi skulle en skatt på kapitalinkomster leda till höjt avkastningskrav.

8 Södersten (2014) Bolagsbeskattningens incitamentseffekter, Expertrapport till Företagsskattekommittén, Bilaga 7. Neutral Bolagsskatt – för ökad effektivitet och

stabilitet, SOU 2014:40.

68

Tabell 5.1 Exempel kapitalkostnad och effektiv marginalskatt

 

Prop. 2017/18:245

 

Kalkylerna utgår från en investering som skrivs av till hälften

 

som maskiner, till hälften som byggnader, 4 procents

 

 

 

marknadsränta, 2 procent inflation. Procent.

 

 

 

 

 

 

 

År

Skattesats

Kapitalkostnad

Effektiv marginalskatt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lån

Eget

Lån

Eget

 

 

 

kapital

 

kapital

2013

22,0 %

3,4

5,0

-17,6

20,0

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Södersten (2014).

 

 

 

 

 

Tabell 5.1 visar att för en investering finansierad med lån är den effektiva marginalskatten negativ. Det betyder att avkastningen efter skatt är högre än avkastningen före skatt. Denna skattesubvention beror på att hela ränteutgiften får dras av, även den del som beror på inflationen och därmed ekonomiskt sett utgör en amortering. I ett sådant system tenderar investeringsprojekt att lånefinansieras i större utsträckning än om skattereglerna är neutrala mellan lånat och eget kapital. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är detta problematiskt eftersom det kan leda till felallokering av resurser.9 Det riskerar att investeras för mycket i samhällsekonomiskt icke lönsamma projekt som finansieras med lån. Dessutom riskerar skuldsättning som drivs av skatteincitament att öka den finansiella risken i ekonomin. IMF (2017)10 understryker att detta kan leda till minskad produktivitetstillväxt.

I modellen påverkar bolagsskatten investeringarna och därmed kapitalstockens storlek via kapitalkostnaden. I praktiken är det emellertid svårt att säga hur stor effekt en förändrad kapitalkostnad har på investeringarna. Ytterst är det en empirisk fråga. I expertrapporten till FSK refereras till studier som indikerar att elasticiteten i kapital- stocksefterfrågan med avseende på kapitalets hyrespris (engelska ”user cost of capital”) ligger i intervallet -0,5 till -1. Det vill säga om kapitalkostnaden sänks med 1 procent så ökar investeringarna med mellan 0,5 och 1 procent.

5.2.1Bolagsskattens effekt på kapitalstock och sysselsättning

En sänkt bolagsskatt leder till att kapitalkostnaden sjunker vilket gör fler investeringar lönsamma på marginalen. Därmed kommer mängden kapital per anställd, den s.k. kapitalintensiteten, att öka. Hur detta påverkar sysselsättningen är svårbedömt men ekonomiskt sett bör den höjda kapitalintensiteten öka arbetskraftens produktivitet. Den höjda

9 Ett exempel för en sådan felallokering finns i samband med forskning och utveckling i nya innovativa företag. Dessa måste finansiera sig via eget kapital (Brown, Fazzari, Petersen, 2009). Eget kapital beskattas dock hårdare. Följden är att det investeras för lite i forskning och utveckling. Brown, J. R., S. M. Fazzari, och B. C. Petersen. 2009. Financing Innovation and Growth: Cash Flow, External Equity and the 1990s R&D Boom. Journal of Finance 64 (1): 151–85.

10 IMF Fiscal Monitor, April 2017.

69

Prop. 2017/18:245 produktiviteten gör att arbetsgivarna ökar sin efterfrågan på arbetskraft. Effekten är särskilt stor under den tid då kapitalstocken växer och då reallönerna inte har hunnit anpassa sig till den högre produktivitetsnivån (detta brukar kallas den keynesianska mekanismen). På kort och medellång sikt gynnar en större kapitalstock både produktion (BNP) och sysselsättning. På längre sikt förväntas den högre kapitalintensiteten leda till högre produktivitet för arbetskraften och högre reallöner före skatt, men sysselsättningen bedöms inte påverkas.

En sänkning av bolagsskatten gör att nettoavkastningen på en investering ökar. Enligt den neoklassiska investeringsmodellen kommer det leda till en större optimal storlek på kapitalstocken. I praktiken kan det dock vara mer eller mindre svårt att på kort sikt öka kapitalstocken. Den långa livslängden hos realekonomiska investeringar kan därför innebära att förändringar av skattereglerna kapitaliseras i tillgångs- priserna. En förändrad bolagsskattesats kan därför initialt förändra värdet på bolagens tillgångar. I den mån detta sker uppkommer en s.k. windfall profit/loss, dvs större, av yttre omständigheter, oväntade vinster eller förluster för de nuvarande aktieägarna.

5.3Fördelning av skattebördan

Det är inte enkelt att avgöra vem som genom lägre realinkomster bär den ekonomiska bördan av t.ex. en höjd bolagsskatt i en liten öppen ekonomi. Till skillnad från individer kan företag inte bära bördan av en skatt. I stället bärs skattebördan i förlängningen av individer som står i relation till ett företag. Det betyder att bolagsskatten övervältras på någon eller några av följande grupper: konsumenter, anställda och aktieägare. Analysen av bolagsskattens incidens försvåras dessutom av att real- investeringar ofta har lång livslängd. Därmed kommer också fördelningen av bördan av exempelvis en förändrad skattesats att variera över tiden – incidensen på medellång och lång sikt kan vara annorlunda än den på kort sikt.

Eftersom införandet av skatter eller förändringar av skattesatser har en effekt på ekonomins jämviktstillstånd används vanligtvis en s.k. allmän jämviktsmodell för att analysera bolagsskattens effekter (t.ex. Harberger, 1962)11. Som främsta produktionsfaktorer ingår arbete och kapital i modellerna. Resultaten av analyserna beror bl.a. på de olika antaganden som görs i modellerna. I forskningslitteraturen redovisas också en betydande variation vad avser bolagsskattens incidens, bl.a. beroende på antaganden om det rör sig om en sluten eller en öppen ekonomi som företagen återfinns i. När man ser på resultaten från allmänna jämviktsmodeller visar det sig att bolagsskatteincidensen i en öppen ekonomi är svårbedömd. Incidensen skiljer sig åt beroende på landets storlek, kapitalrörlighet och möjligheter att substituera mellan produkter

11 Harberger (1962). The incidence of the corporation income tax. Journal of Political

Economy 70, 215–240.

70

som produceras i olika länder. Gravelles (2013)12 genomgång av Prop. 2017/18:245 litteraturen identifierar fem faktorer som påverkar hur bolagsskatten

fördelas långsiktigt mellan produktionsfaktorerna kapital och arbete. De relevanta faktorerna är kapitalets rörlighet, internationell produkt- substitution, storleken på landet som tar ut skatten, faktorsubstitution och kapitalintensiteten i den beskattade sektorn. När kapital kan röra sig över gränser blir det dessutom möjligt att skilja mellan skatter på sparande som tas ut på individnivå för individer bosatta i landet (ägarskatter) och inkomstskatter som tas ut på kapitalanvändning i landet (bolagsskatten). I modellerna antas att skatter på sparande bara träffar inhemska investerare. Bolagsskatten påverkar däremot både inhemska och utländska investerare som investerar inom landet. En följd av detta är att en höjning av bolagsskatten gör det mindre attraktivt att investera i landet. Eftersom produktionsprocessen kräver både arbete och kapital sjunker den marginella produktiviteten för arbete när kapitalintensiteten sjunker. En lägre kapitalintensitet leder således till lägre efterfrågan på arbetskraft, vilket i sin tur leder till lägre löner och lägre sysselsättning på kort till medellång sikt. Tabell 5.2 ger en överblick av vad forskningen kan säga om olika faktorers betydelse för bolagsskattens incidens. Faktorerna är kapitalrörlighet över gränser, internationell produkt- substitution, storleken på ekonomin, faktorsubstitution mellan arbete och kapital samt kapitalintensitet.

Tabell 5.2 Olika faktorers påverkan på bolagsskattens incidens

 

Andel av skatten

Andel av skatten

 

som belastar

som belastar

 

kapital

arbete

Hög kapitalmobilitet

Hög internationell produktsubstitution

Liten ekonomi

Hög faktorsubstitution

Hög kapitalintensitet i beskattade sektorn

Källa: Gravelle (2013).

 

 

I en liten öppen ekonomi bärs bolagsskatten till stor del av arbetskraften

Det har i ett antal studier gjorts försök att uppskatta den andel av bolagsskatten som bärs av produktionsfaktorn arbete. Uppskattningarna skiljer sig delvis åt beroende på hur hög kapitalets rörlighet antas vara. Undersökningarna tyder på att produktionsfaktorn arbete bär en relativt stor andel (större än 50 procent) av bolagsskatten i en liten öppen ekonomi. Randolph (2006) och Harberger (2008) menar t.o.m. att

12 Gravelle, J. C. (2013). Corporate Tax Incidence: Review of General Equilibrium

Estimates and Analysis. National Tax Journal 66 (1), 185–214.

71

Prop. 2017/18:245 bolagsskatten bärs till nästan 100 procent av produktionsfaktorn arbete i en liten öppen ekonomi.13

Nyare studier av Fuest med flera (2016) och Arulampalam med flera (2012) stödjer tidigare resultat i och med att de finner relativt stora effekter på lönerna av en höjd bolagsskatt.14 För varje extra euro i bolagsskatt ett företag betalar kommer enligt Fuest med flera (2016) lönesumman att sänkas med 0,44–0,77 euro, där cirka 85 procent av effekten kan hänföras till effekter via förändrad lönesättning. Den resterande delen kommer från effekten på investeringar. Arulampalam med flera (2012) uppskattar att en bolagsskattehöjning på en euro leder till en sänkning av lönesumman med 0,50 euro.

5.4Hur påverkar bolagsskattesatsen företagens belåning?

Bolagsbeskattningens utformning medför, i Sverige och i många andra länder, att det är fördelaktigt att finansiera investeringar med lånat kapital jämfört med eget kapital. Den skattemässigt fördelaktiga behandlingen av lånat kapital ger incitament till ökad skuldsättning. Detta är av särskild betydelse för företag som har en stor andel belåningsbara tillgångar. Ökad skuldsättning medför å andra sidan att andra kostnader ökar, exempelvis kostnader som uppstår i samband med konkurs. En jämförelsevis låg bolagsskattesats minskar fördelen förknippad med skuldsättning. Eftersom det finns nackdelar med skuldsättning kan man förvänta sig att en sänkning av bolagsskatten leder till en minskning av skuldsättningen.

Det finns ett flertal studier som empiriskt undersöker hur en förändrad bolagsskattesats påverkar företagens fördelning mellan skulder och eget kapital.

Gordon och Lee (2001) använder sig av variationen i bolagsskatte- satser mellan små och stora företag i USA och kommer fram till att en sänkt bolagsskattesats med en procentenhet skulle minska skuldernas andel av de totala tillgångarna med 0,36 procent.15 De Mooij och Ederveen (2008) sammanställer resultaten från ett flertal studier. Enligt dem finns det forskningsstöd för att en sänkt bolagsskattesats med en procentenhet minskar skuldernas andel av de totala tillgångarna med

13 Randolph (2006). International Burdens of the Corporate Income Tax. Working Paper 2006-09, Congressional Budget Office och Harberger, A. C. (2006). Corporate Tax Incidence: Reflections on What Is Known,Unknown and Unknowable. In J. W. Diamond and G. R. Zodrow (Eds.), Fundamental Tax Reforms: Issues, Choices, and Implications, pp. 283-308. Cambridge, MA: MIT Press.

14 Arulampalam, W., M. P. Devereux, och G. Mafini (2012). The Direct Incidence of Corporate Income Tax on Wages. European Economc Review 56 (6), 1038–1054 och Fuest, Peichl och Siegloch (2016) Do higher corporate taxes reduce wages? Micro evidence from Germany, ZEW Discussion Papers No. 16-003.

15 Gordon, RH och Y. Lee. Do taxes affect corporate debt policy? Evidence from US

corporate tax return data. Journal of Public Economics 82.2 (2001): 195–224.

72

ungefär

0,3 procent16. Resultaten indikerar vidare att soliditeten

förbätt-

Prop. 2017/18:245

ras och

att ränteavdragen minskar, vilket i sin tur innebär att

bolags-

 

skattebasen blir något större.

5.5Långsiktiga offentligfinansiella effekter av en förändrad bolagsskattesats

Vid sidan av den direkta budgeteffekten av ändrade skatteregler är det av intresse att bedöma mer långsiktiga effekter av en regeländring. Syftet är att ge ett fylligare beslutsunderlag. Utifrån de långsiktiga kalkylerna kan det bedömas i vilken utsträckning t.ex. en skattesänkning finansierar sig själv, den s.k. självfinansieringsgraden. Vid beräkning av själv- finansieringsgraden av en sänkt bolagsskattesats beaktas fem s.k. kanaler, vilka kort beskrivs nedan. För mer detaljerade beskrivningar och hänvisningar till referenslitteratur, se Beräkningskonventioner (2018)17.

Inkomstomvandling

Med inkomstomvandling avses den omvandling som kan göras av arbetsinkomster och enskilda näringsidkares inkomster till kapitalinkom- ster genom bildande av aktiebolag. Den bedömningen som görs är att en sådan inkomstomvandling, totalt sett, inte påverkar skatteintäkterna.

Vinsttransfereringar inom multinationella företag

Multinationella företag kan skatteplanera genom prissättningen av koncerninterna transaktioner och därmed minska sina skattebetalningar. Skillnader i bolagsskattesats mellan länder påverkar detta beteende, vilket har visats i ett antal empiriska studier. Baserat på uppskattade effekter i ekonomisk forskning bedöms en sänkning av bolags- skattesatsen med en procentenhet via denna kanal öka bolagsskattebasen med 0,4 procent.

Valet mellan eget och lånat kapital

Kapitalkostnaden för tillgångar som finansieras med lånat kapital är lägre än för tillgångar som finansieras med eget kapital. En sänkt bolagsskatte- sats bedöms minska företagens kvot mellan lånat kapital och totalt kapital. Baserat på uppskattningar i den ekonomiska forskningen bedöms

en procentenhets

lägre bolagsskattesats

minska

skuldkvoten med

0,3 procent, och

bolagsskattebasen kan

förväntas

öka med omkring

0,16 procent.

 

 

 

16 De Mooij, R och S. Ederveen (2008). Corporate tax elasticities: a reader's guide to empirical findings. Oxford Review of Economic Policy, 24(4), 680–697.

17 Beräkningskonventioner 2018 Metoder för effektberäkningar vid ändrade skatteregler,

Finansdepartementets rapport.

73

Prop. 2017/18:245 Effekter på marginella investeringar

Enligt neoklassisk teori får en sänkt bolagsskattesats effekt på investeringarna via kapitalkostnaden. Vid beräkningen av kapital- kostnaden viktas nyemitterat kapital med 10 procent, lån med 35 procent och icke utdelade vinstmedel med 55 procent. Viktningen utgår från observerat beteende hos företagen. De olika tillgångsslagen ges alla samma vikt. En procentenhet lägre bolagsskattesats ger enligt beräkningarna en sänkning av den effektiva marginalskatten med 0,67 procentenheter, vilket bedöms öka investeringarna med ca 0,65 procent. Under förutsättning att 50 procent av investeringsprojekten påverkas av marginella skatte- incitament leder en förändring av bolagsskattesatsen med en procent- enhet till att bolagsskattebasen förändras med 0,33 procent.

Effekter på utländska direktinvesteringar

Förutom marginella investeringsbeslut, kan ett multinationellt företag också fatta beslut om att nya dotterbolag ska etableras i ett visst land eller inte. Dessa beslut beror delvis på den genomsnittliga effektiva skattesatsen

som investeringen träffas

av.

En

sänkning av

bolagsskattesatsen

med

en procentenhet beräknas

leda

till

att

genomsnittsskatten sänks

med

0,87 procent, vilket enligt kalkylerna

ökar

bolagsskattebasen

med

0,7 procent.

 

 

 

 

 

 

Självfinansieringsgrad

Det bör nämnas att kalkylerna är osäkra och att de exakta siffrorna ska tolkas med försiktighet. Med detta i åtanke bedöms den sammantagna effekten av en sänkning med en procentenhet leda till att bolags- skattebasen ökar med ca 1,6 procent. Fler investeringar leder till ökad marginalproduktivitet för arbete och därmed högre löner. Bas- breddningen via de fem kanalerna, inklusive effekten på lönerna, bedöms därmed öka skatteintäkterna med 43 procent av den statiskt beräknade offentligfinansiella kostnaden. Den uppskattade självfinansieringsgraden är i samma härad som tidigare uppskattningar i andra undersökningar (se Beräkningskonventioner 2018).

5.6Internationell skatteplanering

De multinationella företagen svarar för mer än 50 procent av bolagsskatteintäkterna. Skattereglerna är en av flera faktorer som avgör var ett multinationellt företag väljer att investera. Multinationella företag kan även – inom vissa ramar – placera sina lån så att de får så stor nytta som möjligt av sina räntebetalningar. Ett liknande resonemang kan föras beträffande immateriella tillgångar. Vidare kan det vara så att vissa multinationella företag använder sig av felaktiga internprissättningar för att påverka var vinsterna ska beskattas.

OECD (2015) uppskattar att aggressiv internationell skatteplanering minskar de globala bolagsskatteintäkterna med motsvarande 4–10

74

procent av de totala globala bolagsskatteintäkterna.18 Den aggressiva Prop. 2017/18:245 skatteplaneringen leder till skillnader i den effektiva bolagsskattesatsen

som multinationella och inhemska företag betalar på vinster upparbetade i ett och samma land. Skillnaden beräknas enligt OECD vara mellan 4 och 8,5 procentenheter.

Ett av skälen till OECD:s s.k. BEPS-projekt är att det är svårt för ett enskilt land att på egen hand motverka erodering av skattebasen och förflyttning av vinster. Detta eftersom bolagsskattebasen i vissa delar är lättrörlig. Det betyder att om ett land unilateralt inför vissa åtgärder, är det möjligt att multinationella företag kan kringgå dessa. Unilaterala åtgärder kan dessutom skada ett lands konkurrenskraft när det gäller att attrahera investeringar. Dessutom kan regler som ett enskilt land antar för att motverka erodering av skattebasen och förflyttning av vinster i stället leda till internationell dubbelbeskattning. Det anses därför nödvändigt att motverkande regler tas fram av länder gemensamt.

BEPS-projektet innehåller rekommendationer på åtgärder för att med ett koordinerat internationellt tillvägagångssätt motverka aggressiv internationell skatteplanering. I den ekonomiska litteraturen finns ett flertal undersökningar om effekter av åtgärder mot aggressiv skatte- planering, se t.ex. Altshuler och Hubbard (2003), Beer och Loeprick (2015), Blouin et al. (2014), Egger och Wamser (2015), OECD (2015) och Wamser et al. (2012), Karkinski och Riedel (2012) och Riedel et al. (2015).19

Kim et al. (2011), Graham et al. (2013) och Hasan et al. (2014) visar att det kan finnas marknadsfaktorer, t.ex. aktieägarnas preferenser vad avser icke transparenta företag, som begränsar företag från att skatteplanera.20 Emellertid menar Merlo et al. (2015) att även ett koordinerat införande av en ränteavdragsbegränsning kan ha en negativ effekt på realinvesteringar och de multinationella företagens investeringsbeslut.21

Förslagen gällande internationell skatteplanering ska införas samtidigt som kraven avseende transparens ökar. Ökad transparens rörande

18OECD (2015, Action 11), Measuring and Monitoring BEPS, Action 11 – 2015 Final Report, OECD Publishing, Paris.

19Altshuler, R., och Hubbard, R. G. (2003). The effect of the tax reform act of 1986 on the location of assets in financial services firms. Journal of Public Economics, 87(1), 109–127. Beer, S., och J. Loeprick. Profit shifting: drivers of transfer (mis) pricing and the potential of countermeasures. International Tax and Public Finance 22.3 (2015): 426–451. Blouin, J., Huizinga, H., Laeven, M. L., och Nicodème, G. (2014). Thin capitalization rules and multinational firm capital structure. International Monetary Fund. Egger, P. H., och G. Wamser. The impact of controlled foreign company legislation on real investments abroad. A multi-dimensional regression discontinuity design. Journal of Public Economics 129 (2015): 77–91. Karkinsky, T., och Riedel, N. (2012). Corporate taxation and the choice of patent location within multinational firms. Journal of International Economics, 88(1), 176–

20Kim, J. B., Li, Y., och Zhang, L. (2011). Corporate tax avoidance and stock price crash risk: Firm-level analysis. Journal of Financial Economics, 100(3), 639–662. Hasan, I., Hoi, C. K. S., Wu, Q., & Zhang, H. (2014). Beauty is in the eye of the beholder: The effect of corporate tax avoidance on the cost of bank loans. Journal of Financial Economics, 113(1), 109–130.

21Merlo, V., N. Riedel och G. Wamser (2015) The Impact of Thin Capitalization Rules on the Locationof Multinational Firms‘ForeignAffiliates,Cesifo Working Paper 5449.

75

Prop. 2017/18:245 företagens gränsöverskridande verksamhet kommer att vara ett viktigt resultat av arbetet mot aggressiv internationell skatteplanering. Transparensen för skattemyndigheterna kommer att öka bl.a. på grund av att land-för-land-rapportering och tvingande spontant informationsutbyte av förhandsbesked är minimistandarder som måste införas av de jurisdiktioner som deltar i det inkluderande ramverket för BEPS. Transparensen ökar också med anledning av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporterings- pliktiga gränsöverskridande arrangemang. Samtidigt kommer de större krav som ställs på multinationella företag när det gäller transparens att leda till högre administrativa kostnader för dessa.

Vad gäller skatteplanering med ränteavdrag lämnar OECD BEPS- rekommendationer22 i form av en icke-bindande ”god praxis-strategi” (åtgärd 4), se avsnitt 4.5.1.

OECD:s BEPS-rekommendationer för att neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar (åtgärd 2) innebär ett koordinerat inter- nationellt tillvägagångssätt.23 De deltagande länderna i BEPS-projektet har gemensamt tagit fram och enats om rekommendationer och detaljerade kommentarer till dessa. Avsikten är att ländernas regler ska bli mer lika varandra genom genomförande av det överenskomna tillvägagångssättet och att det i framtiden ska kunna bli fråga om en minimistandard, se avsnitt 4.5.2.

6Genomförande av en generell ränte- avdragsbegränsningsregel och sänkt bolagsskatt

6.1En generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn införs och kombineras med en sänkning av bolagsskatten

Regeringens förslag: En generell begränsning av avdrag för interna och externa ränteutgifter införs i bolagssektorn kombinerat med en sänkning av bolagsskatten.

Regeringens bedömning: Begränsningen bör vara generellt utformad och särlösningar bör undvikas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

22 OECD (2017), Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments, Action 4 -2016 Update: Inclusive Framework on BEPS, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project, OECD Publishing, Paris.

23 OECD (2015, Action 2), Neutralising the Effects of Hybrid Mismatch Arrangements,

Action 2 - 2015 Final Report, OECD Publishing, Paris.

76

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser som har yttrat sig instämmer i att det finns ett behov av att motverka aggressiv skatte- planering med ränteavdrag. De stödjer därför införandet av en generell ränteavdragsbegränsningsregel i kombination med en sänkning av bolagsskatten, men har synpunkter på utformningen av regeln.

Ett stort antal remissinstanser anser att regeln inte bör vara striktare än den s.k. minimistandarden i Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatte- undandraganden) och för fram att olika undantag och lättnader som är tillåtna enligt direktivet bör införas. Till dessa hör Näringslivets skattedelegation (NSD) vars huvudmän är Stockholms Handelskammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Fastighetsägarna Sverige, till vilkas yttrande Energiföretagen Sverige, Finansbolagens förening, Företagarna, Industrins Finansförening, Näringslivets Regelnämnd, Fastighets AB Balder, AB Electrolux, Ellevio AB, Husqvarna AB, Stena AB, Stena Fastigheter AB, Stena Metall AB, Stora Enso AB, Svensk Handel, Swedegas AB, Telia Company AB, Sydkraft AB, Vattenfall AB, Volvo Personvagnar AB och AB Volvo har anslutit sig (NSD m.fl.),

Fabege AB, FAR, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), (till vars yttrande Eskilstuna kommun, Kiruna kommun och Östersunds kommun har anslutit sig), Rikshem AB, SABO, Skanska AB, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB, Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Näringslivets Regelnämnd, Atlas Copco AB, HSB Riksförbund, Hufvudstaden AB, Humlegården Fastigheter AB, Hälsostaden Ängelholm AB, Jernhusen AB, Kungsleden AB, LSTH Svenska Handelsfastigheter AB, Fastighets AB L E Lundberg, NREP AB, Platzer Fastigheter AB, Skövde kommun, SRF konsulternas förbund, Studentbostadsföretagen, Stockholms studentkårers centralorganisation, Stockholms Studentbostäder, Studentbostadsföretagen, Atrium Ljung- berg AB, TF Fastigheter AB, Vasakronan AB, Wihlborgs Fastigheter AB, Swedish Hospital Partners AB, Södertälje kommun, Svensk Naturenergi, Svenskt Vatten, Advokatfirman Leonie Selting Aktiebolag och Svensk Vindenergi. FAR anser att Sverige borde använda sig av möjligheterna till undantag och lättnader i betydligt större utsträckning och påpekar att det vid bedömningen är särskilt viktigt att Sverige inte på ett negativt sätt avviker från sina grannländer. Telia Company AB för ett liknande resonemang. Näringslivets regelnämnd menar att det är centralt att implementera direktivet i linje med omvärlden och Sveriges konkurrent- länder. SKL anför att förslaget har ett vidare syfte samt är en överimplementering av EU-direktivet, vilket medför konsekvenser som är oöverskådliga samt står i direkt strid med bl.a. de bostadspolitiska målsättningarna. SKL kan inte tillstyrka ett förslag vars effekter inte har analyserats men som, även i avsaknad av en sådan analys, kan konstateras slå hårt mot de kommunala bolagens samhällsviktiga verksamheter. För att ge kommuner möjligheter att uppfylla regeringens målsättningar inom bl.a. bostadsförsörjning, digitalisering, miljö- anpassningar samt övriga infrastruktursatsningar måste möjligheterna till undantag utnyttjas. Stena AB anför bl.a. att såsom en familjeägd koncern

Prop. 2017/18:245

77

Prop. 2017/18:245 kan man inte räkna med att ägarna ska skjuta till eget kapital för

 

investeringar och utveckling av verksamheten och det är inte hållbart att

 

räkna med ett högre eget kapital än branschpraxis. Den enda möjligheten

 

skulle vara genom nyemission, vilket även skulle medföra ändrade

 

ägarförhållanden. Bolaget är hänvisat till banklån och obligations-

 

marknaden och avdragsrätten för externa lån är oerhört viktig. NCC AB

 

anför att svenska företag kan få svårt att lämna konkurrenskraftiga anbud

 

om mer restriktiva regler införs än övriga EU/EES-länder, vilket är

 

mycket negativt. Hufvudstaden AB anser att Sverige med förslaget skulle

 

få regler som är betydligt striktare än övriga Europa, vilket skulle

 

snedvrida konkurrensen. Vidare anförs att förslaget slår mot byggandet

 

av alla typer av fastigheter, vilket får till konsekvens att färre kommer att

 

kunna bo och verka där Sverige växer. Företag kommer behöva betala

 

skatt innan en investering har börjat generera avkastning i fler

 

situationer, vilket är påfrestande för kassaflödet. Fabege AB och

 

Jernhusen AB för fram liknande synpunkter. Vasakronan AB är av

 

uppfattningen att förslagen kommer medföra att förmågan att investera i

 

och utveckla kontorsområden och stadsdelar i storstadsregionerna

 

försämras till följd av lägre lönsamhet. Inte minst fortsatt bostads-

 

utveckling av hyresrätter försvåras. Kungsleden AB avstyrker förslaget i

 

första hand och förespråkar i andra hand en EBITDA-modell med en

 

procentsats om 30 eftersom det skulle utgöra det mest långsiktiga

 

alternativet för Sveriges utveckling och svenskt näringsliv samtidigt som

 

det skulle utgöra en ökad internationell skatteneutralitet. Platzer

 

Fastigheter AB för fram liknande synpunkter och tar upp att man vid

 

beräkning av effekterna av förslagen utifrån 2016 har kommit fram till en

 

ökning av betald skatt med 11–15 procent. Wihlborgs Fastigheter AB

 

menar att förslaget missgynnar tillväxten både i investeringsfasen och i

 

ett längre perspektiv då färre investeringar ger sämre produktivitet.

 

Förslaget skapar en drivkraft för företag att låna med kort kapital- och

 

räntebindning för att få ner räntekostnaden, vilket skapar en högre

 

finansiell risk i näringslivet. Då Sverige är ett litet exportberoende land

 

är det mycket viktigt att de svenska reglerna inte är striktare än i andra

 

länder. TF Fastigheter AB anser att förslaget kan vara fördelaktigt för

 

multinationella aktörer som kommer kunna låna utomlands med

 

möjlighet till ränteavdrag och föra in kapitalet till Sverige som eget

 

kapital och därefter betala låg bolagsskatt i Sverige. Vidare gynnas

 

fastighetsaktörer med stor tillgång på eget kapital, såsom försäkrings-

 

och pensionsbolagen. Däremot kommer många mindre fastighetsföretag

 

att påverkas, som verkar på marknader där det är svårt att lägga över

 

ökade kapitalkostnader på hyresgästerna. Glesbygden riskerar att

 

drabbas. Vidare är förslaget ett hot mot nya hyresrätter, studentbostäder

 

och äldreboenden. Hälsostaden Ängelholm AB menar att förslagen inte

 

beaktar förutsättningarna för kommunala bolag och den omfattande

 

betydelse de har för samhällsnyttan och samhällsnyttiga investeringar.

 

Kommunala bolag saknar möjligheter att delta i internationell

 

skatteplanering. Södertälje kommun menar att förslaget innebär ett hårt

 

slag mot kommunen som står inför omfattande nybyggnation av

 

bostäder, renovering av främst miljonprogramsområden, bostadsbrist och

 

ett ökat invånarantal. Finansieringsbehovet i Telge-koncernen är reellt

78

och inte skattedrivet. Förslaget står i strid med de bostadspolitiska målen.

Ellevio AB anför att kostnaden för kapital i en kapitalintensiv bransch är en insatsvara liknande operationella kostnader för andra bolag. Förslaget riskerar att påverka satsningarna inom infrastruktur, energi, fastigheter och andra kapitalintensiva branscher med risk för minskade investeringar, lägre sysselsättning och mindre satsningar inom teknik- utveckling etc. Svenskt Vatten, som representerar samtliga kommunala VA-organisationer, påpekar att man står inför ett omfattande investeringsbehov för att garantera funktionen i systemen. Förslagen slår hårt mot de kommunala bolagens samhällsviktiga verksamheter.

Bergvik Skog AB, Consilium AB, Eskilstuna kommun, Vallentuna kommun och Vellinge kommun avstyrker förslagen. Vellinge kommun är dock positiv till att aggressiv skatteplanering motverkas. Consilium AB anser att förslagen allvarligt kommer skada legitim företagsverksamhet som inte sysslar med internationell skatteplanering med ränteavdrag. Förslagen riskerar att åstadkomma en kraftig sänkning av fastighets- värdena. Vidare drabbas företag med litet eget kapital eller låga vinstmarginaler och gynnar kapitalstarka företag med höga vinster. Teknikintensiva företag som definitionsmässigt satsar en relativt stor andel av intäkterna på FoU drabbas hårt och det finns en risk för att FoU- verksamhet av konkurrensskäl tvingas lämna Sverige. Även företag med stark tillväxt och långsiktigt perspektiv drabbas av förslagen och stagnerade företag och de som maximerar kortsiktiga vinster framför investeringar för framtiden gynnas. Bergvik Skog AB tar upp att skogsfastighetsägande, som generellt är mer kapitalintensivt än bolag i andra branscher och utgör grundstommen för en av Sveriges bas- industrier, i stort utelämnas vid bedömning av konsekvenserna. Båda förslagen skulle leda till minskade skattemässiga avdrag och därmed till avsevärt ökade skattekostnader samt minskad konkurrenskraft. Sänkningen av bolagsskattesatsen kompenserar inte för minskad avdrags- rätt. Linköpings kommun avvisar förslaget eftersom en djupare analys behövs t.ex. vad gäller effekterna för infrastruktursatsningar, samhälls- viktiga insatser och bostadspolitiska målsättningar.

Sandvikens kommun påpekar att förslagen kommer medföra väsentligt högre kostnader (bl.a. skattekostnader) för kommunens bolagskoncern samt att det kommer leda till lägre incitament för investeringar i framtiden. AB Sofielunds Fastigheter anför att en begränsning av rätten att dra av kostnadsräntor enligt promemorian skulle slå hårt mot deras finanser eftersom i princip alla deras räntekostnader skulle tas upp till beskattning. Stena Fastigheter AB menar att ett genomförande av förslagen i dess nuvarande utformning skulle hämma såväl teknik- utveckling och sysselsättning som produktion och förvaltning av viktig infrastruktur som bostäder och kommersiella lokaler. Som fastighets- ägare kommer Stena inte att kunna öka sina intäkter för att möta de kostnader som förslagen innebär, bl.a. är det generellt sett inte tillåtet med sådana hyreshöjningar.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tar upp att det följer av direktivet mot skatteundandraganden att Sverige kan ha striktare regler om så önskas men att valet har kommit att ligga nära direktivet, vilket sannolikt huvudsakligen har betingats av en förståelig önskan om att Sverige bör införa regler som liknar de som andra länder har. Enligt fakultetsnämnden ligger EBITDA-förslaget nära de internationella

Prop. 2017/18:245

79

Prop. 2017/18:245 standardernas förslag för maximal ränteavdragsrätt, vilket i praktiken ger

 

ett stort utrymme för ränteavdrag.

 

Ett antal av de som har svarat anser att det bör införas ett undantag för

 

fristående företag i enlighet med direktivet mot skatteundandraganden.

 

Till dessa hör NSD m.fl., NREP AB, SVCA, Stockholms studentkårers

 

centralorganisation och SRF konsulternas förbund. Vansbro kommun

 

menar att ett undantag för små företag som lägst bör vara i linje med den

 

definition som EU har av små företag, dvs. företag med färre än 50

 

anställda och en årsomsättning eller balansomslutning som inte

 

överstiger 10 miljoner euro. Förändringarna av ränteavdraget som

 

föreslås får inte begränsa ränteavdragets värde för enskilda firmor och

 

mindre aktiebolag. SRF konsulternas förbund vill se ett undantag för

 

mindre aktiebolag. Finansbolagens förening tar upp att förslaget innebär

 

att en mycket vid krets av små och medelstora företag i onödan drabbas

 

av stora problem som kan undvikas om undantagen i direktivet

 

tillvaratogs. Företagarna lyfter upp att det är problematiskt att fristående

 

företag inte undantas. Stockholms studentkårers centralorganisation

 

menar att bostadsstiftelser utan vinstintresse bör undantas. Argument

 

som går ut på att det skulle kunna störa konkurrensen ifrågasätts. AB

 

Sofielunds Fastigheter anser att alla bolag som bara är verksamma i

 

Sverige och vars långivare är svenska skattesubjekt borde undantas,

 

eftersom deras verksamhet inte ger upphov till den skatteplanering och

 

skatteflykt som EU vill förhindra.

 

Ett antal av de som har yttrat sig förespråkar ett undantag för

 

långsiktiga offentliga infrastrukturprojekt. Till dessa hör Ellevio AB,

 

FAR, Fastighetsägarna, NREP AB, SABO, Stockholms Handels-

 

kammare, SVCA, Skanska AB, Stena AB, SKL, Sveriges

 

Byggindustrier, Swedish Hospital Partners AB, Fastighets AB Balder,

 

Hälsostaden Ängelholm AB, LSTH Svenska Handelsfastigheter AB,

 

Svensk Naturenergi, Svensk Vindenergi, Swedegas AB, Svensk-Danska

 

Broförbindelsen SVEDAB AB, Stockholms studentkårers central-

 

organisation, Söderhamns kommun, Solna kommun och Wallenstam AB.

 

Områden som tas upp är bostadsbyggande, byggande av samhällsnyttiga

 

verksamhetslokaler samt övriga infrastruktursatsningar. SKL tar bl.a. upp

 

digitalisering (med hänvisning till 2025 års bredbandsstrategi),

 

miljöanpassningar avseende vatten och avlopp, behovet av att upprusta

 

miljonprogrammet och övriga kommunala infrastruktursatsningar. FAR,

 

Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig),

 

Skanska AB, SVEDAB, Swedish Hospital Partners AB m.fl. tar upp

 

frågan om s.k. OPS-projekt och bl.a. Skanska AB menar att sådana i

 

praktiken skulle uteslutas som möjlig upphandlingsmodell i avsaknad av

 

ett undantag. Förslaget innebär en begränsning av hur stora offentliga

 

infrastrukturprojekt kan genomföras genom att inte undanta dessa från

 

ränteavdragsbegränsningsregeln. Skanska AB bedömer att en reglering

 

utan ett sådant undantag generellt riskerar att ge högre finansierings-

 

kostnader för projekt i bolagsform, på det sätt som exempelvis

 

Öresundsbron organiserats och som framhållits som ett alternativ för

 

höghastighetsjärnvägens utbyggnad i Sverige. Wallenstam AB påpekar

 

även att det i flera EU-länder finns möjlighet att bedriva fastighets-

 

verksamhet i särskilt skattegynnade företag, s.k. REIT:s, vilka inte heller

80

påverkas av ränteavdragsbegränsningar. Vidare lyfter Wallenstam fram

att Storbritannien och även Danmark har undantag för finansiering av bl.a. fastigheter. Om Sverige värnar hyresrätten som boendeform bör ett infrastrukturundantag som gynnar samhällsnyttiga investeringar införas. Även Sveriges Byggindustrier och Fastighets AB Balder, påpekar att Storbritannien har infört ett undantag för långsiktiga offentliga infrastrukturprojekt och Sveriges Byggindustrier anför att man ser den utvecklingen i andra länder. Fastighets AB Balder anför att undantaget för externa lånekostnader på lån till företag som hyr ut fastigheter har införts i Storbritannien för att motverka ett minskat bostadsbyggande. Ett sätt att mildra de starkt negativa effekterna på bostadsbyggandet kan enligt Fastighets AB Balder vara att införa ett liknande undantag i Sverige. Möjligheterna i EU-direktivet bör utnyttjas för att i så stor utsträckning som möjligt undanta fastighetssektorn från regelverket. Wallenstam menar att uthyrning av fastigheter skulle omfattas av möjligheten till infrastrukturundantag eftersom det är en storskalig tillgång som uppförs i det allmännas intresse. Fastighetsägarna Sverige anser att ett undantag för lån som används för att finansiera ett långfristigt offentligt infrastrukturprojekt som genomförs i det allmännas intresse bör övervägas i det fortsatta arbetet om regeringen menar allvar med den uttalade bostadspolitiska målsättningen. SABO för fram att regeringen i den fortsatta beredningen bör utreda i vilken utsträckning ett undantag för infrastrukturprojekt kan vara tillämpligt vid byggande av hyreshus. NCC AB påpekar att Sverige står inför stora investeringar i infrastruktur, byggande av kommersiella fastigheter och bostäder, vilka är kapitalintensiva och normalt kräver tillgång till lånat kapital. Förslaget kommer sannolikt att leda till minskat byggande och därmed lägre sysselsättning i Sverige, vilket är negativt för samhällsekonomin i stort. Stockholms studentkårers centralorganisation anser att studentbostäder och stiftelsen SSSB är i det allmännas intresse. Svensk Naturenergi och Svensk Vindenergi anser att finansiering av vindkraftverk i första hand bör undantas från förslaget, vilket kan ske i form av ett infrastruktur- undantag. Stena AB nämner vindkraftsinvesteringar och nya färjelinjer som exempel. Ellevio AB ser undantaget för infrastrukturprojekt som en möjlighet att kombinera de målsättningar som finns kring omställningen av det svenska energisystemet med målsättningen kring förändrad bolagsbeskattning. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB menar att det inte bör vara särskilt många projekt som skulle klassificeras som långvariga infrastrukturprojekt eftersom tillämpningsområdet kan vara snävt, vilket innebär att de negativa effekterna ur neutralitetssynpunkt måste ses som försvarbara. Swedish Hospital Partners AB anser att det är en viktig principfråga att inte redan ingångna OPS-avtal ska omfattas och menar att utan övergångsbestämmelser riskerar förtroende för det svenska rättssystemet att urholkas, vilket skulle innebära att attraktions- kraften för internationellt kapital till dylika större infrastruktursatsningar i framtiden minskar kraftigt.

Ett antal av de som har svarat anser att befintliga lån vid tidpunkten för införandet bör undantas, alternativt undanta lån före den 17 juni 2016 i enlighet med undantaget i direktivet mot skatteundandraganden. Till dessa hör NSD m.fl., Skanska AB och Södertälje kommun. SABO och HSB Riksförbund anser att regeringen bör överväga att införa en stegvis nedtrappning av det ränteavdrag som medges. SRF konsulternas förbund

Prop. 2017/18:245

81

Prop. 2017/18:245 menar att regelverket bör införas successivt. Även Företagarna fram- håller det som särskilt problematiskt att lån avtalade före den 17 juni 2016 inte undantas. Swedegas AB anför att även om risken för formell retroaktivitet visserligen är låg, så är det viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att undanta dessa lån.

Finansbolagens förening anser att den finansiella sektorn bör undantas, vilket är möjligt enligt direktivet mot skatteundandraganden. Speciali- serade företag som bedriver operationell leasing eller fakturaköp skulle drabbas hårt av reglerna.

Ett antal av de som har svarat tar upp kopplingen till andra förslag på området, bland annat förslagen i betänkandet Vissa frågor inom fastighets- och stämpelskatteområdet (SOU 2017:27) (den s.k. paketeringsutredningen), däribland Fastighets AB Balder, Bergvik Skog AB, Fabege AB, NCC AB, NREP AB, Hufvudstaden AB, Humlegården Fastigheter AB, Jernhusen AB, LSTH Svenska Handelsfastigheter AB, Platzer Fastigheter AB, Rikshem AB, Stena Fastigheter AB, Södertälje kommun, TF Fastigheter AB, Vasakronan AB och Wihlborgs Fastigheter AB. Kungsleden AB påpekar att bankerna redan har flaggat för att full effekt av lagda förslag på skatteområdet i kombination med ytterligare uppjustering av kapitaltäckningsbehoven kan komma att leda till både svårare och dyrare finansieringsmöjligheter.

Flera av de som har svarat på remissen framhåller att någon av de gruppregler som finns med i direktivet mot skatteundandraganden och OECD:s BEPS-rekommendationer bör införas. Denna fråga behandlas under avsnitt 6.2.2. Synpunkter på utformningen av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln, bl.a. vad gäller valet mellan måtten EBITDA och EBIT, förenklingsregeln och hanteringen av kvarstående negativa räntenetton behandlas i avsnitt 6.2.1–6.2.6.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

En generell begränsning av avdrag för ränteutgifter i kombination med

 

en sänkning av bolagsskatten

 

Ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företagsklimat är grunden för

 

tillväxt och jobbskapande. Villkoren för företagande ska vara inter-

 

nationellt konkurrenskraftiga, främja investeringar, innehålla förutsebara

 

regelverk och stödja en sund konkurrens. I det ligger att skattesystemet

 

som utgångspunkt inte bör särbehandla vissa finansieringsformer, in-

 

vesteringar eller sektorer i förhållande till andra. Det innebär att skatte-

 

systemet bara i begränsad utsträckning bör påverka ekonomiska val.

 

Skattesystemet bör motverka att vinster förs ut från Sverige via ränte-

 

avdrag. Dessutom ska skattesystemet bidra till att vinster redovisas och

 

beskattas i Sverige genom en förhållandevis låg bolagsskattebörda.

 

Det finns en asymmetri i dagens regler på grund av den olikformiga

 

behandlingen av olika finansieringskällor, där kostnaden för lånat kapital

 

(ränta) får dras av medan kostnaden för eget kapital (utdelning) inte får

 

dras av. Detta innebär att skattebelastningen på eget kapital blir högre än

 

skattebelastningen på investeringar som finansieras med lån. Denna

 

asymmetri utgör ett incitament för företag att finansiera verksamheten

82

genom lån i stället för med eget kapital. Det leder till en lägre soliditet

 

och en större sårbarhet för företag med hög belåning. Dessutom leder det till en felallokering inom ekonomin, eftersom mer investeringar görs i fasta tillgångar som lånefinansieras än i exempelvis forsknings- och utvecklingsprojekt som finansieras med eget kapital.

En sänkning av den nominella bolagsskattesatsen kan förväntas ha en positiv effekt på BNP och på kort till medellång sikt även på sysselsätt- ningen. Den nominella bolagsskattesatsen påverkar företagens kapital- kostnad, kapitalbestånd och bruttoinvesteringar, vilket i sin tur kan påverka den aggregerade produktionsnivån. I OECD:s studier om skatter och tillväxt (OECD 2011, 2008) rangordnas skatterna ur ett tillväxt- perspektiv.24 Bolagsskatten bedöms vara den skatt som är mest skadlig för tillväxten följd av inkomstskatter, konsumtionsskatter och slutligen egendomsskatter.

Utifrån dessa utgångspunkter är det angeläget att neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital ökar och att t.ex. internationell skatteplanering med ränteavdrag motverkas. Mot denna bakgrund bör en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn införas och kom- bineras med en sänkning av bolagsskatten. De allra flesta remissinstanser som har yttrat sig instämmer i att det finns ett behov av att motverka aggressiv skatteplanering med ränteavdrag samt stöder införandet av en generell ränteavdragsbegränsningsregel i kombination med en sänkning av bolagsskatten.

Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln ska vara förenlig med ränteavdragsbegränsningsregeln i direktivet mot skatteundandraganden och i OECD:s rapport den 5 oktober 2015 ”Final report on action 4: Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments” (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 4). Som framgår av avsnitt 4.5.1. har en uppdaterad rapport lämnats den 22 december 2016 med ett innehåll motsvarande 2015 års rapport och som även behandlar utformningen och tillämpningen av gruppregeln. Nedan hänvisas till OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 4, vilket då även avser den uppdaterade rapporten. Det finns även anledning att i relevanta delar ta intryck av den analys och de förslag som FSK har lämnat, se avsnitt 4.3.

Närmare om den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

I promemorian gjordes bedömningen att varken FSK:s huvudförslag i form av ett finansieringsavdrag eller det alternativa förslaget på en EBIT- regel borde genomföras i befintligt skick sett mot bakgrund av den kritik som förslagen som FSK tog fram har mött. Det har bl.a. förts fram att huvudförslaget skulle innebära en alltför stor omställning för företagen samt att den generella begränsning som införs bör ansluta till motsvar- ande generella begränsningar av ränteavdrag i omvärlden. Det anförs vidare i promemorian att FSK:s huvudförslag innebär en mycket långtgående begränsning av ränteavdrag som saknar internationell

24 OECD (2011) Arnold, J. M., et al. Tax policy for economic recovery and growth. The Economic Journal 121.550 (2011). OECD (2008) Johansson, Å., Heady, C., Arnold, J., Brys, B., och Vartia, L. (2008). Taxation and economic growth.

Prop. 2017/18:245

83

Prop. 2017/18:245 motsvarighet. Vidare anges att FSK:s alternativförslag (EBIT-modellen) däremot har stora likheter med motsvarande begränsningar av ränteav- drag som finns i omvärlden. Med hänsyn till detta var slutsatsen att FSK:s alternativförslag är bäst lämpat att ligga till grund för en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn. Mot den bakgrunden lämnades ett förslag på en begränsning som är utformad med FSK:s alternativförslag som förebild och med hänsyn till vad som följer av direktivet mot skatteundandraganden och OECD:s BEPS-rekommen- dationer (åtgärd 4). Ränteavdragsbegränsningsregeln i direktivet mot skatteundandraganden är en generell avdragsbegränsning. Begränsningen i direktivet är baserad på måttet EBITDA (Earnings Before Interest Tax Depreciation and Amortization), dvs. resultatet före finansiella poster, skatter samt avskrivningar. Direktivet möjliggör också en begränsning baserad på måttet EBIT (Earnings Before Interest and Tax), dvs. avdragsunderlaget baseras på resultatet före finansiella poster och skatter. I promemorian lämnades två förslag på generell ränteavdrags- begränsning. Det föreslogs att regeln i första hand skulle utformas som en s.k. EBIT-regel med ett avdragsutrymme om 35 procent. I andra hand föreslogs att den skulle utformas som en EBITDA-regel med ett avdragsutrymme om 25 procent.

Syftet med en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn i kombination med en sänkning av bolagsskatten är dels att öka neu- traliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital, dels att mot- verka internationell skatteplanering med t.ex. ränteavdrag, dels att ge incitament för multinationella företag att fortsätta redovisa sina vinster i Sverige. Med den utgångspunkten bör den generella begränsningen av ränteavdrag i bolagssektorn ta sikte på alla slag av ränteutgifter, dvs. ränta på såväl interna som externa skulder. Bedömningen ansluter till OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4) och direktivet mot skatte- undandraganden där det framgår att regeln om ränteavdragsbegränsning bör tillämpas oberoende av om kostnaderna har sitt ursprung i skulder som har uppkommit nationellt, gränsöverskridande inom unionen eller tredjeland eller har sitt ursprung hos tredje part eller närstående företag eller är interna inom en företagsgrupp (skäl 7).25

Det framgår även av Skatteverkets rapport den 10 januari 2017 ”Skatteplanering med ränteavdrag i företagssektorn – uppföljning av tillämpningen av 2013 års regler samt externa lån” att det förekommer skatteplanering med externa lån i sådan omfattning att det skulle kunna uppfattas som ett hot mot den svenska bolagsskattebasen. Enligt Skatteverkets bedömning behövs ändrade regler som även omfattar externa räntor om regleringen av ränteavdrag ska få större effekt på den svenska bolagsskattebasen.

Direktivet mot skatteundandraganden innebär en minsta skyddsnivå för medlemsstaternas bolagsskattebaser (se artikel 3), vilket bl.a. betyder att vissa undantag får införas samt att striktare regler kan införas, t.ex. för att skydda skattebasen, se vidare avsnitt 4.6. Flera remissinstanser anser att

25 OECD (2015, Action 4), Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other

Financial Payments, Action 4 - 2015 Final Report, OECD Publishing, Paris.

84

regeln inte bör vara striktare än den s.k. minimistandarden i direktivet mot skatteundandraganden och för fram att olika undantag och lättnader som är tillåtna enligt direktivet bör införas. En generell begränsning av ränteavdrag i kombination med en sänkning av bolagsskatten ökar neutraliteten i skattesystemet. Hur mycket neutraliteten ökar beror på hur ränteavdragsbegränsningen utformas. Hur investeringar finansieras kommer att ha mindre betydelse för hur investeringar beskattas. Det leder till en viss omfördelning av skattebördan. Högt belånade företag med lågavkastande investeringar får betala mer i bolagsskatt jämfört med i dag medan lågt belånade företag med högavkastande investeringar får betala mindre i bolagsskatt jämfört med i dag. Regeringen instämmer i den bedömning som gjordes i promemorian att den generella ränte- avdragsbegränsningsregeln bör vara generellt utformad och att en allmän utgångspunkt är att särlösningar bör undvikas. Vidare är det önskvärt med generella regler som motverkar en urholkning av den svenska bolagsskattebasen.

Enligt direktivet mot skatteundandraganden får skattskyldiga som inte ingår i någon koncern eller har något närstående företag eller fast driftställe undantas från den generella ränteavdragsbegränsningsregeln (jfr artikel 4.3.b i direktivet mot skatteundandraganden). Ett antal av de som har svarat anser att det bör införas ett undantag för enskilda företag i enlighet med direktivet mot skatteundandraganden (däribland NSD m.fl.,

Företagarna, NREP AB, Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Stockholms studentkårers centralorganisation och

SRF konsulternas förbund). Det förs också fram av vissa remissinstanser att små företag och medelstora företag bör undantas (till dessa hör bl.a.

Vansbro kommun, SRF konsulternas förbund och Finansbolagens förening). Stockholms studentkårers centralorganisation menar att bostadsstiftelser utan vinstintresse bör undantas och AB Sofielunds Fastigheter anför att alla bolag som bara är verksamma i Sverige och vars långivare är svenska skattesubjekt borde undantas.

Eftersom snedvridningar i skattesystemet bör minska, bör som utgångspunkt särlösningar i förhållande till företag av viss storlek inte komma i fråga inom ramen för den generella begränsningen av ränteavdrag. Vidare bör systemet vara neutralt och omfatta alla juridiska personer. Det bör således inte införas något undantag för fristående subjekt. För detta talar även vad som sägs ovan om att skattesystemet bör vara generellt utformat. Ett sådant undantag skulle innebära att fristående företag inte skulle omfattas av ambitionen att öka neutraliteten i bolags- skattesystemet. Frågan om enskilda näringsidkare bör omfattas av regeln tas upp i avsnitt 6.2.6. Av nämnda skäl och av EU-rättsliga skäl bör det inte heller införas något undantag för bolag som bara är verksamma i Sverige. Emellertid är sänkningen av den administrativa bördan för mindre företag något som tas upp i avsnitt 6.2.3 där införandet av en förenklingsregel diskuteras.

Finansbolagens förening anser att den finansiella sektorn bör undantas. Enligt direktivet mot skatteundandraganden är det möjligt att undanta finansiella företag från den generella ränteavdragsbegränsningsregeln (se artikel 4.7 samt skäl 9). Det kan konstateras att av bl.a. OECD:s BEPS- rapport, åtgärd 4 (punkten 187) framgår att företag i bank- och försäkringssektorn generellt sett har positivt räntenetto. I likhet med vad

Prop. 2017/18:245

85

Prop. 2017/18:245

86

som sägs ovan bör skattesystemet vara generellt och neutralt utformat samt omfatta alla juridiska personer. Vidare bör som utgångspunkt sär- lösningar för olika sektorer i näringslivet inte införas inom ramen för avdragsbegränsningen, som rör negativa räntenetton. Med hänsyn till detta bör det inte införas något undantag för den finansiella sektorn.

Vad gäller frågan om kopplingen till förslagen från Utredningen om vissa frågor inom fastighets- och stämpelskatteområdet (den s.k. paketeringsutredningen) i betänkandet Vissa frågor inom fastighets- och stämpelskatteområdet (SOU 2017:27), som några av remissinstanserna har tagit upp, så bereds betänkandet inom Regeringskansliet. Frågan omfattas inte av detta lagstiftningsärende.

Enligt direktivet mot skatteundandraganden kan interna och externa lån som avtalats före den 17 juni 2016 undantas om de inte ändras därefter (artikel 4.4.a). En sådan regel skulle kunna underlätta övergången till det nya systemet. Ett antal av de remissinstanser som har svarat anser att befintliga lån vid tidpunkten för införandet bör undantas, alternativt efterfrågas ett undantag för lån före den 17 juni 2016 i enlighet med direktivet. Till dessa hör NSD m.fl., Skanska AB och Södertälje kommun. Regeringen delar bedömningen i promemorian att ett sådant undantag inte bör införas. För att skydda skattebasen mot skatteplanering med ränteavdrag bör även ränta på lån som avtalats före ikraftträdandet eller före den 17 juni 2016 omfattas av den generella ränteavdrags- begränsningsregeln. Det skulle inte heller vara förenligt med syftet att jämna ut mellan eget och lånat kapital att undanta äldre lån. En sådan regel skulle dessutom kunna gynna äldre företag framför yngre företag och tillväxtföretag eftersom de förstnämnda får antas ha äldre lån i större utsträckning.

Direktivet mot skatteundandraganden tillåter att det införs en beloppsgräns (se artikel 4.3.a). Frågan om en beloppsgräns bör införas behandlas nedan i avsnitt 6.2.3.

Infrastrukturundantag

Enligt direktivet mot skatteundandraganden kan överstigande låne- kostnader som används för att finansiera ett långsiktigt offentligt infrastrukturprojekt undantas från den generella ränteavdrags- begränsningsregeln under vissa förutsättningar (artikel 4.4.b). En förutsättning för undantaget är att projektansvariga, lånekostnader, tillgångar och inkomster ska finnas inom EU. Med ett långfristigt offentligt infrastrukturprojekt avses ett projekt som ska tillhandahålla, uppgradera, driva och/eller upprätthålla en storskalig tillgång som en medlemsstat anser vara i det allmännas intresse. Det är upp till medlemsstaterna att visa att finansieringsarrangemangen motiverar en sådan behandling i jämförelse med andra finansieringsarrangemang som omfattas av den restriktiva regeln.

Det finns också vägledning i OECD:s BEPS-rekommendation (åtgärd 4) vad gäller ett undantag för infrastrukturprojekt. Där framgår att det bl.a. ska handla om tredjepartslån, projektet ska pågå minst i tio år, operatören får inte fritt avyttra tillgången, det ska finnas någon form av kontroll eller regulatoriskt ramverk. Det ska vara en offentlig myndighet eller allmännyttigt företag som är uppdragsgivare och som avtalar med

operatören om att tillhandahålla varor eller tjänster i det allmännas intresse. Det betonas att regeln ska vara snävt utformad och att justeringar bör göras vid beräkning av EBITDA och om en gruppregel tillämpas samt för motsvarande ränteinkomst. OECD kommer att följa upp tillämpningen av regeln så att den inte ger upphov till skattebaserosion och vinstförflyttning.

I promemorian gjordes bedömningen att det inte bör införas något undantag för långsiktiga offentliga infrastrukturprojekt. Bland annat SKL, FAR, Fastighetsägarna och SABO förespråkar ett undantag för långsiktiga offentliga infrastrukturprojekt i enlighet med direktivet mot skatteundandraganden. Några av de remissinstanser som har svarat menar att undantaget bör utformas som ett undantag för projekt som genomförs i olika former av offentlig-privat samverkan (s.k. OPS). Andra förespråkar ett undantag för hela branscher eller verksamheter (t.ex. fastighetsbranschen). Det anförs bl.a. att en undantagsregel bör införas för bostadsbyggande, byggande av samhällsnyttiga verksamhets- lokaler, hyreshus samt övriga infrastruktursatsningar.

Som framgår ovan finns flera villkor för ett undantag för infrastruktur- projekt enligt direktivet. En förutsättning är bl.a. att det rör sig om ett långsiktigt offentligt infrastrukturprojekt, vilket avgränsar tillämpnings- området för ett undantag. OECD:s BEPS-rekommendationer innehåller även förutsättningar för ett infrastrukturundantag, vilket tas upp ovan. Ett sådant undantag måste dessutom utformas så att det är förenligt med EU:s statsstödsregler och medlemsstaterna måste visa att undantagna finansieringsarrangemang uppvisar särdrag som motiverar en sådan behandling (skäl 8). Enligt artikel 107.1 Europeiska unionens funk- tionssätt (FEUF) är stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna, om inte annat föreskrivs i fördragen. Av detta följer att ett undantag för hela branscher eller verksamheter på konkurrensutsatta marknader skulle innebära en selektivitet. Det skulle exempelvis gälla för ett undantag för fastighetsbranschen. Enligt artikel 107.3 c) FEUF kan stöd för att underlätta vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses förenliga med den inre marknaden, om det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Om ett undantag ska utformas i enlighet med detta förutsätter det att ett marknadsmisslyckande kan visas. Ett sådant undantag skulle behöva vara snävt utformat och avse samhällsviktig infrastruktur och långsiktiga investeringar som inte annars skulle bli av. Samtidigt är utgångspunkten för den generella ränteavdragsbegränsningsregeln att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital. Det finns skäl som talar mot ett införande av ett infrastrukturundantag. Regeringen anser dock att det även finns skäl som kan tala för ett sådant undantag, i enlighet med de begränsningar som angivits. Det skulle kunna finnas situationer där ett undantag för långsiktiga offentliga infrastrukturprojekt enligt direktivet mot skatteundandraganden (artikel 4.4.b) kan vara motiverat. Frågan om undantag för infrastruktur kräver dock närmare analys och beredningsunderlag och är därför inte möjlig att utföra inom ramen för detta lagstiftningsärende, men regeringen avser att återkomma

Prop. 2017/18:245

87

Prop. 2017/18:245 i frågan. Av avsnitt 14 framgår även att den föreslagna lagstiftningen ska följas upp. Uppföljningen bör påbörjas inom två år från ikraftträdandet.

6.2Utformningen av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

6.2.1En avdragsbegränsning för negativa räntenetton införs i form av en EBITDA-regel

Regeringens förslag: Den generella begränsningen av ränteavdrag utformas som en avdragsbegränsning för negativa räntenetton. Avdragsunderlaget ska baseras på resultatmåttet EBITDA, som visar resultatet före finansiella poster, skatter samt avskrivningar.

 

Promemorians förslag: I promemorian lämnades två alternativa

 

förslag på utformning av en generell ränteavdragsbegränsningsregel, i

 

första hand som en EBIT-regel (med ett avdragsutrymme uppgående till

 

35 procent av EBIT) och i andra hand som en EBITDA-regel (med ett

 

avdragsutrymme uppgående till 25 procent av EBITDA).

 

Remissinstanserna: Sveriges riksbank och Finansinspektionen har

 

inga invändningar mot förslagen, men tar inte uttrycklig ställning till

 

EBIT eller EBITDA. Riksbanken stödjer såväl arbetet med att öka skatte-

 

neutralitet mellan skuldfinansiering och eget kapital som arbetet med att

 

försvåra vinstförflyttning och skattebaserosion. Finansinspektionen

 

menar att förslaget stärker den finansiella stabiliteten och att det leder till

 

gynnsamma konsekvenser för robustheten i den kommersiella fastighets-

 

sektorn där inspektionen bedömer att riskerna är förhöjda. Finans-

 

inspektionen pekar även på att incitamenten för finansiering med lån

 

minskar, särskilt i kapitalintensiva branscher. Astra Zeneca AB föredrar

 

ett reformförslag i linje med FSK:s huvudmodell, dvs. ett finansierings-

 

avdrag. Sveriges advokatsamfund anför att det är en politisk fråga om

 

begränsningen bör baseras på EBIT eller EBITDA, men menar att det

 

kan ifrågasättas om inte EBITDA vore mest lämpligt, bl.a. med hänsyn

 

till investeringar i Sverige i förhållande till andra länder. Kammarrätten i

 

Göteborg motsätter sig inte något av måtten EBIT eller EBITDA.

 

Kammarrätten anför att det finns starka skäl som talar för EBIT eftersom

 

det skulle möta färre tillämpningssvårigheter ur inhemsk skatterättslig

 

synvinkel samt att det som främst talar för EBITDA är att det har likheter

 

med motsvarande reglering i vissa andra länder.

 

Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret, Skatteverket, National-

 

ekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Juridiska fakultets-

 

nämnden vid Stockholms universitet och Förvaltningsrätten i Stockholm

 

anser att regeln bör utformas som en EBIT-regel. Som skäl anges bl.a. att

 

en sådan regel är mer neutral mellan olika investeringar. Det framförs

 

också att utifrån det övergripande syftet att öka neutraliteten mellan

 

skuld och eget kapital synes valet av EBITDA vara sämre. En sådan

 

regel innebär att incitamenten för att ha en lägre skuldfinansiering

 

minskar för branscher med en stor andel anläggningstillgångar såsom

88

fastighetsbranschen och verkstadsindustrin. Den minskar även beskatt-

ningsneutraliteten mellan olika typer av företag, eftersom det är stor skillnad på andelen materiella tillgångar i olika branscher. Förvaltnings- rätten i Stockholm menar att en EBIT-regel torde leda till färre tillämpningsproblem. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tar upp att nyare branscher med hög andel kompetent och högutbildad arbetskraft kan uppleva att de missgynnas till förmån för traditionella ”mogna” branscher om en EBITDA-regel införs. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att med EBITDA på 25 procent så ökar avdragsutrymmet för räntor med 25 procent av avskrivningarna, vilket innebär att investeringar i inventarier etc. totalt sett över tiden kommer kunna dras av med 125 procent av anskaff- ningsutgiften.

Ett mycket stort antal remissinstanser framhåller vikten av att regeln utformas som en EBITDA-regel, däribland Näringslivets skatte- delegation (NSD) vars huvudmän är Stockholms Handelskammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Fastighetsägarna Sverige. De remissinstanser som ansluter sig till NSD:s yttrande är Energiföretagen Sverige, Finansbolagens förening, Fortum Sweden AB, Företagarna, Industrins Finansförening, Näringslivets Regelnämnd, Fastighets AB Balder, AB Electrolux, Ellevio AB, Husqvarna AB, Stena AB, Stena Fastigheter AB, Stena Metall AB, Stora Enso AB, Svensk Handel, Swedegas AB, Telia Company AB, Sydkraft AB, Vattenfall AB, Volvo Personvagnar AB och AB Volvo. Vidare hör även Fabege AB, Hufvudstaden AB, Jernhusen AB, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) (till vilka bl.a. kommunerna Kiruna, Halmstad och Östersund har anslutit sig), Stockholms kommun, SSAB AB, SVCA, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), Atlas Copco AB, AB Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB, Ratos AB, Skövde kommun, TF Fastigheter AB, Energiföretagen Sverige, Humlegården Fastigheter AB, Hälsostaden Ängelholm AB, Kungsleden AB, Motorbranschens Riksförbund, LSTH Svenska Handelsfastigheter AB, Platzer Fastigheter AB, Rikshem AB, Småföretagarnas Riksförbund, SRF konsulternas förbund, Svensk Sjöfart

(till vilkas yttrande Stena AB har anslutit sig), Vasakronan AB,

Stockholms studentkårers centralorganisation, Studentbostadsföretagen, Stockholms Studentbostäder, Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB, Södertälje kommun, FAR, Willhem AB och Wihlborgs Fastigheter AB till de som förespråkar EBITDA.

Som skäl för att välja EBITDA anförs bl.a. följande. En EBITDA-regel är den mest vanligt förekommande metoden internationellt. En EBIT- regel är inte den primärt förespråkade vid en internationell jämförelse. I OECD:s BEPS-rapport för åtgärd 4 anges en tydlig preferens för EBITDA. En EBITDA-regel bör väljas med hänsyn till svensk internationell konkurrenskraft och grundläggande stabilitet, inte bara inom den svenska basindustrin utan även för företag som investerar i och hanterar immateriella tillgångar. EBITDA är ett väl fungerande mått för att uppskatta kassaflöde och därmed också den reella förmågan att bära räntekostnader. EBITDA är ett mått som frekvent används av långivare och således ligger nära hur den verkliga finansieringsvärlden fungerar.

Prop. 2017/18:245

89

Prop. 2017/18:245

Valet av avdragsunderlag och procentsats har stor betydelse för

 

fastighetsbranschen och andra kapitalintensiva branscher där kostnaden

 

för kapital är en viktig produktionskostnad som inte skiljer sig från andra

 

kostnader. Med en EBITDA-modell uppnår man dessutom ökad

 

förutsebarhet för företagen, eftersom avskrivningarna är relativt

 

konstanta över tiden relativt lönsamheten. Från kommunsektorn framförs

 

att med EBIT-förslaget kommer kommunala samhällsviktiga

 

verksamheter – som fastighetsområdet, el, gas, vatten och avfall – att

 

finansiera en skattesänkning för personalintensiv verksamhet såsom

 

bemanningsföretag. Företrädare för fastighetsbranschen framhåller att det

 

alternativ som skulle få mest negativa konsekvenser för sektorn är EBIT-

 

regeln.

 

Därutöver har följande synpunkter lämnats som skäl till varför regeln

 

bör utformas som en EBITDA-regel. SABO lyfter fram att det är de

 

allmännyttiga bostadsbolag som bygger mest och som tar störst ansvar

 

för bostadsbristen som kommer att drabbas mest. Konjunkturinstitutet tar

 

upp gränsdragningsproblem avseende vad som är en avskrivning och

 

menar att Sverige bör välja samma resultatmått som i övriga EU-länder.

 

AB Volvo anför bl.a. att EBITDA skapar bättre förutsättningar för

 

koncerner med stora riskfyllda investeringar, vilka i förlängningen

 

innebär ökad sysselsättning inom fordonsindustrin och annan tung

 

basindustri. Vidare ifrågasätter AB Volvo att det skulle finnas någon

 

fördel för maskininvesteringar på grund av de förmånliga avskrivnings-

 

regler för kapitaltunga investeringar med lång livslängd. AB Volvo

 

påpekar att investeringar i forskning medför omedelbar avdragsrätt trots

 

en ofta betydande ekonomisk livslängd. Atlas Copco AB menar att den

 

omständigheten att de svenska avskrivningsreglerna ur ett internationellt

 

perspektiv kan framstå som förmånliga i grunden är en periodiserings-

 

fråga och inte kan anföras som ett bärande argument mot att använda

 

EBITDA som bas. Stora Enso AB anser att det är olyckligt att det i

 

promemorian i första hand föreslås en EBIT-regel när huvuddelen av de

 

remissinstanser som yttrade sig över FSK:s slutbetänkande förordade en

 

EBITDA-regel. Om en EBIT-regel skulle genomföras skulle det innebära

 

att många kapitalintensiva företag skulle ha sämre förutsättningar att

 

driva sin verksamhet i Sverige än i länder med EBITDA-baserade regler

 

och skulle riskera att investeringar görs i t.ex. Finland eller Tyskland i

 

stället. Vidare skulle kapitalintensiva industriföretag diskrimineras med

 

en EBIT-regel eftersom de, trots samma lönsamhet som ett konsult-

 

företag, skulle bära en högre effektiv skattesats eftersom netto-

 

kostnaderna normalt är höga i förhållande till EBIT. Det kan leda till

 

skatteplanering på bekostnad av andra länder genom en artificiell och

 

skattedriven fördelning av skulder, vilket inte är i linje med OECD:s

 

BEPS-strategi. Förslaget kan också leda till en minskning av industriell

 

verksamhet i Sverige. Telia Company AB framhåller att om regeln inte

 

baseras på EBITDA så riskerar avsevärda investeringskostnader att inte

 

kunna dras av och i förlängningen missgynnas nödvändiga infra-

 

strukturinvesteringar i samhället. Förslaget riskerar också att medföra

 

konkurrensnackdelar jämfört med konkurrerande investeringstunga

 

företag i grannländer som tillämpar EBITDA-regler. Företagarna anför

 

att man inte kan dra slutsatsen att mindre företag skulle ha ett mindre

90

behov att låna kapital än större företag. Tvärtom är mindre och växande

företag mer beroende av lånat kapital som finansieringskälla än stora företag. Det är särskilt viktigt i företag där ägaren vill bibehålla kontrollen i företaget att kunna få in nytt kapital via lån i en tillväxtfas. Atrium Ljungberg AB menar att exempelvis övriga nordiska länder har jämförbara regler för skattemässiga avskrivningar. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB anser att förslaget kommer skapa stora svårigheter för bolag i ett uppstartsskede eftersom de tvingas betala skatt och dräneras på likviditet när det bäst behöver det för att påskynda uppstarten. Lånefinansiering kan därför inte uteslutande anses vara en felallokering i ekonomin. En EBITDA-regel innebär en mer rättvisande spegling av företagens reella ekonomiska situation. Svensk Sjöfart (till vilkas yttrande Stena AB har anslutit sig) uppger att räntekostnaderna är avsevärda eftersom verksamheten är synnerligen kapitalintensiv, t.ex. ligger belåningsgraden på fartyg inte sällan på 80 procent. Eftersom underskottsavdragen ska påverka avdragsunderlaget kommer det i praktiken vara ett avdragsförbud. Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), hänvisar till en forskningsrapport från OECD som visar att avdragsutrymmet i den industriella sektorn (där de kapitalintensiva bolagen finns) blir ungefär 40 procent lägre om avdragsutrymmet baseras på EBIT i stället för på EBITDA. Utifrån resultatet i denna forskningsrapport drar OECD slutsatsen att EBITDA inte enbart undviker snedvridningar mellan företag som tillämpar olika avskrivningar, EBITDA kan potentiellt även gynna de företag som investerar i tillgångar som skrivs av. Mot bakgrund av detta anför OECD att länderna kan ha ett avdragstak baserat på resultatmåttet EBIT men att fördelarna med EBITDA överväger den potentiella favoriseringen av kapitalintensiva bolag, varför detta mått företrädesvis bör användas. SSAB AB har svårt att se att det skulle ske något missgynnande av tjänsteproducerande företag om EBITDA skulle väljas eftersom det ligger i sakens natur att kapitalintensiva företag med stora och tunga investeringar i såväl förvärvade immateriella tillgångar som tyngre maskineri är i större behov av finansieringslösningar. Sådana investeringar leder dessutom till arbetstillfällen. En sådan regel skulle sannolikt inte påverka investeringsbeslut som finansieras med lån negativt. SSAB AB anför att valet av modell för en generell ränte- avdragsbegränsningsregel är ytterst kritiskt för svensk internationell konkurrenskraft och grundläggande stabilitet, inte bara inom den svenska basindustrin utan även för företag som investerar i och hanterar immateriella tillgångar. Det vore direkt negativt att sätta en alltför snäv begränsning i form av en EBIT-regel. Enligt SSAB AB bör det även noteras att multinationella företag har möjlighet att investera och etablera produktion i andra länder där kapitalkostnaden är likvärdig men där ränteavdragen inte påverkas av ökade avskrivningar, vilket en svensk EBIT-regel skulle medföra tillsammans med osäkerhet kring om resultatet räcker för ränteavdrag. Enligt Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet blir beräkningsunderlaget normalt större vid EBITDA som mått, eftersom det fastställs före av- och nedskrivningar. Med hänsyn till den betydande minskning av ränteavdragsrätten som förslaget medför, oavsett mått för beräkningsunderlaget, finns det skäl att göra förändringen mindre radikal med hänsyn till att lagstiftningen träffar lån som ingåtts i ett annat skatterättsligt sammanhang. EBITDA skulle

Prop. 2017/18:245

91

Prop. 2017/18:245 sannolikt bidra till ökad internationell skatteneutralitet och också minska företagens administrationskostnader.

Skälen för regeringens förslag

Den generella begränsningen av ränteavdrag bör utformas som en avdragsbegränsning för negativa räntenetton i stället för negativa finansnetton

I promemorian gjordes bedömningen att den av FSK föreslagna avdrags- begränsningen för negativa finansnetton, som baseras på finansiella kostnader och motsvarande finansiella intäkter borde ersättas av en avdragsbegränsning för negativa räntenetton, baserad på ränteutgifter och ränteinkomster. Följande överväganden gjordes i promemorian. Uttrycken ”finansiella kostnader” och motsvarande ”finansiella intäkter” har kritiserats av remissinstanserna i olika avseenden, bl.a. för att vara alldeles för vida och för svåra att tillämpa. Det finns skäl att ta intryck av remisskritiken. FSK:s förslag får i första hand antas ha tagits fram för att kunna ligga till grund för huvudförslaget, som innebär att avdragsrätten för ränta slopas. Det föreligger stora incitament att kringgå en sådan generell begränsning av ränteavdrag. En ränteavdragsbegränsning som är baserad på EBIT eller EBITDA innebär en mindre långtgående begränsning av ränteavdragen och det föreligger inte lika stora incitament att kringgå en sådan regel. För att den föreslagna generella ränteavdragsbegränsningsregeln ska få avsedd verkan kan den dock inte ges ett alltför inskränkt tillämpningsområde. Det innebär att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln bör ta sikte på ränta i ekonomisk mening.

Regeringen instämmer i promemorians bedömning och föreslår att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln utformas som en avdrags- begränsning för negativa räntenetton, baserad på ränteutgifter och ränteinkomster. En sådan utformning är i linje med vad som följer av direktivet mot skatteundandraganden och OECD:s BEPS-rekommen- dationer (åtgärd 4).

I avsnitt 9 behandlas definitionen av ränteutgifter och ränteinkomster.

Bör avdragsunderlaget baseras på måttet EBIT eller EBITDA?

De redovisningsmässiga resultatmåtten EBIT (”Earnings Before Interest and Tax”) och EBITDA (”Earnings Before Interest and Tax, Depreciation and Amortization”) är i huvudsak de resultatmått som används för att bedöma ett företags lönsamhet före finansiella poster.26 EBIT visar resultatet före finansiella poster och skatter medan EBITDA visar resultatet före finansiella poster, skatter samt avskrivningar. Den avgörande skillnaden mellan resultatmåtten är således att EBITDA visar resultatet före avskrivningar, vilket innebär att ett avdragsunderlag i genomsnitt är större om det baseras på EBITDA än på EBIT.

26 Se t.ex. s. 30 i Berk, Jonathan och DeMarzo, Peter (2011) Corporate Finance, Boston.

92

Både en EBITDA-modell och en EBIT-modell är möjliga alternativ Prop. 2017/18:245 inom ramen för OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4).27 Båda

modellerna är också möjliga enligt direktivet mot skatteundandraganden. Det kan noteras att USA nyligen har infört en EBITDA-regel med en procentsats om 30 som ska gälla fram till den 1 januari 2022 och därefter en EBIT-regel med en procentsats om 30.

I promemorian föreslås att den generella ränteavdragsbegränsnings- regeln i första bör hand utformas som en EBIT-regel, i likhet med FSK:s andrahandsförslag. I andra hand föreslås att den utformas som en EBITDA-regel, vilket efterfrågades av huvuddelen av de remissinstanser som yttrade sig över FSK:s alternativförslag.

Följande överväganden görs i promemorian bl.a. vad gäller valet av en EBIT-regel. Avgörande för valet mellan modellerna är om avskrivningar bör ingå i avdragsunderlaget. Sverige har förmånliga skatteregler om av- skrivningar av tillgångar i form av inventarier, vilka som utgångspunkt kan skrivas av på fem år oavsett tillgångens ekonomiska livslängd. Det skapar en skattemässig fördel i form av en räntefri skattekredit för investeringar i kapitaltunga inventarier med lång livslängd. För företag som har ett negativt räntenetto leder en EBIT-begränsning till att skillnaderna i kapitalkostnader för investeringar påverkas mindre av hur investeringen finansieras jämfört med en EBITDA-begränsning. Dessutom minskar en EBIT-modell snedvridningen mellan investeringar- na jämfört med ett skattesystem som baseras på EBITDA och neutraliteten ökar. Genom att öka skattesystemets neutralitet kan investeringsmixen förbättras och dödviktskostnader minskas. Skatte- systemet bör som utgångspunkt utformas så att det inte gynnar vissa investeringar i förhållande till andra. Detta understryks även av IMF (2017).28 En EBIT-regel är mer neutral mellan investeringar i tillgångar med olika stora avskrivningar jämfört med en EBITDA-regel. Vissa gränsdragnings- och tillämpningsproblem uppkommer vid utformningen av en EBITDA-regel. En anledning till detta är att jämfört med EBIT så ligger EBITDA inte lika nära det företagsekonomiska respektive skattemässiga vinstbegreppet. I stället är måttet snarare ett mått på kassaflöde än en företagsekonomisk vinst.

Som skäl för att i andra hand föreslå en EBITDA-regel anges bl.a. följande i promemorian. Om avskrivningar inkluderas i underlaget, beaktas hur mycket maskiner och anläggningar som används i produktionen. Vidare är EBITDA det underlag som förekommer i de flesta andra länders generella ränteavdragsbegränsningsregler. Som framgår av OECD:s rapport action 4 (p. 78) är EBITDA ett mått som ger vägledning för att mäta ett företags räntebetalningsförmåga.

Regeringen delar bedömningen i promemorian att det finns starka skäl för utgångspunkten att regeln bör utformas som en EBIT-regel, vilket även bekräftas av ett antal remissinstanser (däribland Ekonomi- styrningsverket, Riksgäldskontoret, Skatteverket, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid

27OECD (2015, Action 4), Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments, Action 4 - 2015 Final Report, OECD Publishing, Paris.

28IMF (2017) Fiscal Monitor. Chapter 2: Upgrading the Tax System to Boost Productivity.

93

Prop. 2017/18:245 Stockholms universitet och Förvaltningsrätten i Stockholm). Finans- inspektionen menar att förslaget stärker den finansiella stabiliteten och att incitamenten för finansiering med lån minskar, särskilt i kapitalintensiva branscher. Kammarrätten i Göteborg motsätter sig inte något av måtten EBIT eller EBITDA, men anför att det finns starka skäl som talar för EBIT eftersom det skulle möta färre tillämpningssvårigheter ur inhemsk skatterättslig synvinkel.

Ett mycket stort antal av de som svarat på remissen framhåller vikten av att regeln utformas som en EBITDA-regel (däribland NSD m.fl., Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, SABO, SKL, SVCA, Sveriges Byggindustrier, Småföretagarnas Riksförbund och FAR). Som skäl för att välja en EBITDA-regel anges bl.a. följande. Det är den mest vanligt förekommande metoden internationellt och den primärt förespråkade enligt OECD:s BEPS-rekommendationer. En EBITDA- regel bör väljas med hänsyn till svensk internationell konkurrenskraft och grundläggande stabilitet, inte bara inom den svenska basindustrin utan även för företag som investerar i och hanterar immateriella tillgångar. EBITDA är ett väl fungerande mått för att uppskatta kassaflöde och därmed också den reella förmågan att bära räntekostnader. Valet av avdragsunderlag och procentsats har stor betydelse för fastighets- branschen och andra kapitalintensiva branscher där kostnaden för kapital är en viktig produktionskostnad som inte skiljer sig från andra kostnader. Med en EBITDA-modell uppnår man dessutom ökad förutsebarhet för företagen, eftersom avskrivningarna är relativt konstanta över tiden relativt lönsamheten. Från kommunsektorn framförs bl.a. att med EBIT- förslaget kommer kommunala samhällsviktiga verksamheter att finan- siera en skattesänkning för personalintensiv verksamhet. Företrädare för fastighetsbranschen framhåller att det alternativ som skulle få mest negativa konsekvenser för sektorn är EBIT-regeln.

Om det främsta målet är att öka neutraliteten inom skattesystemet avseende finansiering med eget och lånat kapital så bör en ränteavdrags- begränsning baseras på resultatmåttet EBIT. Mot bakgrund av remiss- instansernas synpunkter är det dock tydligt att en EBIT-regel skulle kunna få alltför ingripande effekter för kapitalintensiv verksamhet. En EBITDA-modell innebär visserligen en mer komplicerad lagstiftning som är mindre ändamålsenlig bl.a. med hänsyn till utformningen av systemet för koncernutjämning, se avsnitt 6.2.2 och 6.2.5. Regeringen anser dock att de skäl som förs fram i promemorian för att välja en EBITDA-regel, vilka även lyfts fram av remissinstanserna, väger tyngst. En sådan regel är mer förutsebar när det gäller i vilken omfattning som ränteutgifterna får dras av. EBITDA är dessutom det underlag som förekommer i de flesta andra länders generella ränteavdragsbegräns- ningsregler. Regeringen föreslår därför att den generella ränteavdrags- begränsningsregeln bör baseras på skattemässig EBITDA.

Nedan görs olika överväganden beträffande den närmare utformningen av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln.

94

6.2.2

Negativt räntenetto dras av med 30 procent av

Prop. 2017/18:245

 

skattemässig EBITDA

 

Regeringens förslag: Ett företag ska enligt EBITDA-regeln dra av ett negativt räntenetto högst med ett belopp som motsvarar 30 procent av avdragsunderlaget (avdragsutrymmet). Detta gäller för ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte har begränsats enligt andra ränteavdrags- begränsningsregler. Med negativt räntenetto avses skillnaden mellan ränteutgifter som ska dras av under beskattningsåret och ränte- inkomster som ska tas upp under beskattningsåret, om ränteutgifterna överstiger ränteinkomsterna.

Avdragsunderlaget enligt EBITDA-regeln utgörs av resultatet av näringsverksamheten före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto

ökat med

ränteutgifter för vilka avdragsrätten inte har begränsats,

årliga värdeminskningsavdrag enligt 18 kap. 3 §, 19 kap. 4 och 26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§ inkomstskattelagen,

vissa särskilda avdrag för anskaffning enligt 19 kap. 7 § och 28 § andra stycket samt 20 kap. 7 §,

avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 5 §, minskat med

ränteinkomster,

överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, och

återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. Om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före

avdrag för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto ska avdragsunderlaget öka även med avdrag enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som motsvarar beskattningsårets underskott före avdrag för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto.

För investmentföretag gäller även att avdragsunderlaget ska

öka med avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 §, och

minska med utdelningar som skulle ha tagits upp även om företaget eller föreningen i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 24 kap. 32 §, dock inte mer än det belopp som dragits av för utdelning.

En ekonomisk förening som får göra avdrag för utdelning enligt 39 kap. 23 § ska även öka avdragsunderlaget med avdrag för sådan utdelning. Vidare ska underlaget minska med utdelningar som ska tas upp, dock högst med det belopp som dragits av för utdelning.

Ett underskottsföretag som har ett negativt räntenetto ska vid tillämpning av koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § inte få dra av underskott med högre belopp än beskattningsårets överskott. Det ska dock beräknas utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. och före avdrag för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto.

95

Prop. 2017/18:245

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med

regeringens

 

förslag. I promemorian

föreslogs att

avdrag skulle

göras

med

 

25 procent av EBITDA. Avdragsunderlaget föreslogs minskas

med

 

gjorda avdrag för underskott av näringsverksamheten som kvarstår från

 

det föregående beskattningsåret i sin helhet. Det föreslogs inte någon

 

särskild regel för beräkning av avdragsunderlaget för investmentföretag

 

och vissa ekonomiska föreningar. Vidare föreslogs inte någon ändring av

 

koncernbidragsspärren.

 

 

 

 

 

 

Remissinstanserna: Ett stort antal av de som har svarat på remissen

 

anser att avdragsutrymmet bör vara 30 procent av EBITDA i enlighet

 

med direktivet mot skatteundandraganden. Till dessa hör Näringslivets

 

skattedelegation (NSD) vars huvudmän är Stockholms Handelskammare,

 

Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening, Svenska

 

Bankföreningen, Svensk Försäkring och Fastighetsägarna Sverige, till

 

vilkas yttrande, Energiföretagen Sverige, Finansbolagens förening,

 

Företagarna, Industrins Finansförening, Näringslivets Regelnämnd,

 

Fastighets AB Balder, AB Electrolux, Ellevio AB, Husqvarna AB, Stena

 

AB, Stena Fastigheter AB, Stena Metall AB, Stora Enso AB, Svensk

 

Handel, Swedegas AB, Telia Company AB, Sydkraft AB, Vattenfall AB,

 

Volvo Personvagnar AB och AB Volvo har anslutit sig (NSD m.fl.),

 

Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Sveriges

 

Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Kommuner och

 

Landsting (SKL), (till vilka bl.a. kommunerna Kiruna, Halmstad och

 

Östersund har anslutit sig), Svensk Sjöfart, Sveriges Byggindustrier (till

 

vilkas yttrande NCC AB ansluter sig). Till dessa hör även Fabege AB,

 

Humlegården Fastigheter AB, Hufvudstaden AB,

Jernhusen AB,

 

Vasakronan AB, FAR, Atlas Copco AB, AB Industrivärden, Investment

 

AB Latour, Investor AB, Ratos AB, Energiföretagen Sverige, Kungsleden

 

AB, Platzer Fastigheter AB, Rikshem AB, SRF konsulternas förbund,

 

Motorbranschens Riksförbund, LSTH Svenska Handelsfastigheter AB,

 

TF Fastigheter AB, Stockholms studentkårers centralorganisation,

 

Studentbostadsföretagen,

Stockholms

Studentbostäder,

Södertälje

 

kommun, Willhem AB och Wihlborgs Fastigheter AB. Det huvudsakliga

 

skälet som anges för att procentsatsen bör vara 30 i stället för 25 är att

 

det överensstämmer med vad som gäller i de flesta andra länder som har

 

EBITDA-regler. Vidare hänvisas bl.a. till OECD:s rekommendation

 

(åtgärd 4) och att det följer av den att en så hög procentsats är motiverad

 

med hänsyn till att OECD förespråkar en högre procentsats om EBITDA-

 

regler t.ex. inte kombineras med en gruppregel, om det saknas möjlighet

 

till rullning av ränteutgifter som inte får dras av eller om ett land har

 

andra regler som kan begränsa avdragsrätten för ränteutgifter. Det anförs

 

vidare att det av rekommendationerna framgår att avdrag bör göras med

 

en procentsats som innebär att en majoritet av alla företag kan göra

 

avdrag för ränta på externa lån. Det förs också fram att ur ett

 

internationellt perspektiv är en högre procentsats av EBITDA motiverad

 

för att säkerställa att Sverige inte har mindre gynnsamma regler än andra

 

länder. Andra skäl som

tas upp för

att avdrag bör

göras

med

 

30 procent av EBITDA är att säkerställa Sveriges konkurrenskraft

 

avseende nyinvesteringar och i förlängningen trygga fler arbetstillfällen.

96

Vidare påpekas att ett

avdragsutrymme på 30 procent av EBITDA

 

 

 

 

 

 

motsvarar vad som införs exempelvis i Tyskland, Österrike, Italien och Storbritannien.

Atlas Copco AB anför att om regeringen ändå skulle välja EBIT bör avdrag få göras med högsta möjliga procentsats. Småföretagarnas Riksförbund anser att avdragsutrymmet i ränteavdragsbegränsningen bör höjas. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är av uppfattningen att det i sig hade varit önskvärt med ett mer begränsat avdragsutrymme för att öka neutraliteten mellan eget och lånat kapital och konstaterar att det är så pass högt enligt förslaget att för många företag kommer ingen eller endast en begränsad del av ränteavdragen att falla bort.

Flera av de som har svarat på remissen framhåller att någon av de gruppregler som finns med i direktivet mot skatteundandraganden och OECD:s BEPS-rekommendationer bör införas. Till de som förespråkar en gruppregel hör bl.a. NSD m.fl., Sveriges advokatsamfund, Astra Zeneca AB, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), SVCA, NREP AB, Swedish Hospital Partners AB, Svensk Sjöfart, Södertälje kommun och Wihlborgs Fastigheter AB. Som skäl för en gruppregel anges bl.a. att det skulle kunna möjliggöra för företag som behöver ta upp stora externa lån för sin verksamhet att få göra ett något högre ränteavdrag än enligt den generella regeln samt att dessa lån inte är skattedrivna. Det anges också att en sådan regel är lämplig bl.a. för företag som har svårt att få tillgång till eget kapital eller inom branscher som kräver stora investeringar. Det anförs även att reglerna om koncernbidrag inte säkerställer att det inte blir skattemässig skillnad mellan om verksamheten utförs i ett eller flera bolag. En gruppregel skulle också innebära att oönskade omstruktureringar, t.ex. genom fusioner, inte behövs för att skatteutfallet ska bli rimligt. NSD m.fl. anser att en s.k. gruppregel som beaktar hela företagens/koncernernas externa låne-/nettoräntenivå betydligt mildrar effekterna av de begränsningar som en EBITDA-regel ger. Om en gruppregel inte införs förstärks behoven av att tillvarata de övriga möjligheter till konkurrenskraftig reglering som BEPS-projektet och direktivet mot skatteundandraganden ger utrymme för, såsom att beakta investeringsgrad (EBITDA), konjunkturkänslighet (rullningar över tid) och förenklingsmöjligheter för mindre och medelstora företag (trösklar) samt att välja en nivå för avdragsbegränsningen som inte avviker från omvärlden (30 procent). Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att en gruppregel skulle vara till fördel för företag som har hög extern – och därmed inte skattedriven – belåning, har svårt att få tillgång till eget kapital samt är verksamma inom den finansiella sektorn eller inom branscher som kräver stora investeringar.

NSD m.fl., Telia Company AB och Sveriges advokatsamfund anser att ett alternativ till en gruppregel skulle kunna vara en möjlighet att överföra avdragsunderlag inom en koncern. Ett fåtal av de som svarat på remissen tar upp att det bör införas en regel om rullning av outnyttjade avdragsutrymmen mellan beskattningsår, som får införas enligt direktivet mot skatteundandraganden. Dessa frågor och synpunkter som rör komplikationer avseende koncernbidragssystemet och koncernutjämning gällande negativa räntenetton behandlas i avsnitt 6.2.4 och 6.2.5.

Prop. 2017/18:245

97

Prop. 2017/18:245

Vidare anför AB Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB

 

och Ratos AB i ett gemensamt yttrande att förslaget leder till kedje-

 

beskattning för investmentföretag om inte hänsyn tas till lämnad

 

utdelning. Det som särskiljer investmentföretag är att de i regel handlas

 

med substansrabatt och inte kan ta in kapital från ägarna genom

 

nyemission. De är därför hänvisade till extern finansiering. Vidare har

 

investmentföretag begränsade möjligheter att vidareutlåna medel för att

 

täcka dotterbolagens finansieringsbehov. Om investmentföretag får

 

beräkna avdragsutrymmet för negativt räntenetto före avdrag för lämnad

 

utdelning upprätthålls mellanhandsbeskattningen och ränteavdrags-

 

reglerna verkar neutralt för investmentföretag jämfört med konventionellt

 

beskattade moderbolag. Även NSD m.fl. och FAR tar upp att förslagen

 

leder till kedjebeskattning för investmentföretag som inte är förenlig med

 

den avsedda ställningen som mellanhandsägare. Investmentföretag

 

omfattas inte av koncernbidragsreglerna och deras beskattningsbara

 

resultat består till största delen av ränteintäkter, räntekostnader och

 

förvaltningskostnader. Används utdelningsavdraget på avsett vis kommer

 

EBIT/EBITDA att vara noll och därmed får inga ränteavdrag göras,

 

vilket skulle medföra en icke avsedd skattebelastning. FAR menar att

 

enda möjligheten för investmentföretagen är att anpassa utdelnings-

 

avdraget så att effekten av den generella avdragsbegränsningsregeln

 

hanteras. Antingen minskas utdelningsavdraget för att skapa en

 

EBIT/EBITDA som tillåter att avdrag görs för investmentföretagets

 

negativa räntenetto, men då uppstår en skattekostnad hos investment-

 

företaget. Alternativt ökas utdelningen och utdelningsavdraget så att

 

återläggningen av det negativa räntenettot inte medför en skattekostnad i

 

investmentföretaget, men då uppstår en skattekostnad hos dess

 

aktieägare. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) är av uppfattningen att

 

avdragsbegränsningen inte ska träffa utdelningar som får dras av, vilket

 

gäller för kooperativa ekonomiska föreningar.

 

Förslaget på att avdrag för tidigare års underskott ska minska avdrags-

 

underlaget samt att underskott från tiden före ikraftträdandet inte

 

undantas har kritiserats av flera remissinstanser. NSD m.fl., Företagarna,

 

Svensk Naturenergi och Svensk Vindenergi menar att det är problematiskt

 

att underskott uppkomna innan förslaget ska träda i kraft ska ligga till

 

grund för minskade avdragsunderlag för negativt räntenetto. Även Stena

 

AB tar upp denna fråga och anför bl.a. att det har starka drag av

 

retroaktiv lagstiftning. Förslaget skulle få dramatiska effekter för Stena

 

AB, som i praktiken kommer drabbas av totalt ränteavdragsförbud.

 

Bolaget understryker också att det handlar om räntekostnader av annan

 

art än sådana som är resultatet av OECD:s BEPS-projekt mot aggressiv

 

skatteplanering. Stena Fastigheter AB berör också frågan om att

 

avdragsunderlaget baseras på resultatet efter tidigare års underskott,

 

vilket kan innebära att kostnaden för den nödvändiga finansieringen

 

fördyras med 20 procent eftersom den riskerar att inte få dras av. Bolaget

 

efterlyser vissa förtydliganden avseende tillämpningen. Fastighets AB

 

Balder, Willhem AB och Svensk Sjöfart för fram liknande synpunkter.

 

Även NSD m.fl., NREP AB och SVCA tar upp vissa oklarheter. Svensk

 

Naturenergi och Svensk Vindenergi understryker att förslaget på

 

ränteavdragsbegränsningsregler innebär kraftigt förhöjda kostnader för

98

produktion av el från vindkraft. Svensk Naturenergi motsätter sig också

att avdrag för tidigare års underskott ska minska avdragsunderlaget. Prop. 2017/18:245 Sydkraft AB anser att det är en orimlig konsekvens av de föreslagna turordningsreglerna att basera avdragsutrymmet på resultatet efter avdrag

för tidigare års underskott. Ett möjligt alternativ till att ränteavdrag baseras på resultatet före avdrag för tidigare års underskott är att endast beakta underskott som uppkommer efter ikraftträdandet, vilket FSK föreslog. Energiföretagen Sverige kritiserar att underskottsavdragen tas med i beräkningen av avdragsunderlaget och menar att förslagen sammantaget gör att underskottsföretag riskerar att permanent gå miste om ränteavdrag.

Vissa remissinstanser (däribland FAR, SRF konsulternas förbund, SVCA och Södertälje kommun) har lämnat synpunkter avseende den föreslagna hanteringen av handelsbolag. Dessa behandlas i avsnitt 6.2.6.

Några remissinstanser anser att det är otydligt vad som avses med avdragsunderlaget. SABO noterar att beskrivningen av hur avdrags- underlaget ska beräknas är otydlig och lämnar öppet för flera olika tolkningar. Likaså behövs en tydligare beskrivning av hur sparade förlustavdrag ska hanteras. Skatteverket uppfattar formuleringen i den föreslagna bestämmelsen avseende avdragsunderlaget som att räntor ska återläggas två gånger. Vidare påpekas att ett svenskt handelsbolag inte kan ha överskott av näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § IL, utan att detta regleras i 5 kap. 3 § IL. Skatteverket ser inga skäl till att behandla andelar i CFC-bolag annorlunda och föreslår att avdragsunderlaget ska justeras även med överskott som belöper sig på utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster.

NSD m.fl. uttrycker tveksamhet kring om den valda lagstiftnings- tekniken leder till ett principiellt riktigt beräknat underlag. Det bör övervägas att använda begreppen intäktspost och kostnadspost vilket skulle kunna bli vägledande och säkerställa att andra poster inte ska inkluderas i beräkningen. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att det förefaller fel att öka överskottet av närings- verksamhet före negativt räntenetto med räntenettot när startpunkten redan är beskattningsbart EBIT eller EBITDA. Vidare är under alla omständigheter formuleringen, att det är ränteutgifter respektive ränteinkomster som ska återläggas, i stället för en formulering att det är ”ränteutgifter som får dras av” som ska återläggas otydlig. Bestämmelsen kan tolkas som att ”ränteutgifter” även omfattar räntor som inte får dras av enligt den riktade begränsningsregeln.

Stena Fastigheter AB anser att det bör förtydligas att det är resultatet av näringsverksamheten som avses.

Skälen för regeringens förslag

Avdragsunderlaget motsvarar som utgångspunkt resultatet av närings- verksamheten

Till grund för FSK:s alternativförslag och internationella motsvarigheter ligger skattemässiga och inte redovisningsmässiga resultatmått av EBIT eller EBITDA. Detta gäller även enligt direktivet mot skatteundan- draganden. På motsvarande sätt bör avdragsunderlaget för den generella

99

Prop. 2017/18:245

ränteavdragsbegränsningsregeln

motsvara

det skattemässiga

resultat-

 

måttet.

 

 

 

 

 

 

I direktivet mot skatteundandraganden motsvarar avdragsunderlaget

 

skattebetalarens resultat före räntor, skatt och avskrivningar (EBITDA).

 

EBITDA ska beräknas genom att man till det bolagsskattepliktiga

 

resultatet i den skattskyldiges medlemsstat lägger tillbaka de skatte-

 

justerade beloppen för överstigande lånekostnader och de skattejusterade

 

beloppen för avskrivningar. Inkomst som inte ska tas upp till beskattning

 

ska inte tas med i den skattskyldiges EBITDA.

 

 

 

 

Ett mått baserat på skattemässig EBITDA innebär i huvudsak att

 

avskrivningar ökar avdragsunderlaget och att ränteutgifter och ränte-

 

inkomster inte ingår i underlaget. I promemorian föreslogs att avdrags-

 

underlaget som utgångspunkt ska motsvara överskottet av närings-

 

verksamheten enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229), för-

 

kortad IL, före det aktuella avdraget. Enligt nämnda lagrum ska överskott

 

och underskott i en näringsverksamhet, dvs. resultatet, beräknas genom

 

att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna.

 

 

 

 

Det bör förtydligas att det vid tillämpning av EBITDA-regeln även kan

 

uppkomma ett avdragsunderlag vid ett underskott av näringsverk-

 

samheten, vilket Stena Fastigheter AB tar upp. Med hänsyn till detta bör

 

det anges att utgångspunkten är resultatet av näringsverksamheten.

 

Såsom Skatteverket har påpekat i sitt remissvar gäller för svenska

 

handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer att med

 

överskott avses handelsbolagets eller den i utlandet delägarbeskattade

 

juridiska personens inkomst enligt 5 kap. 3 § IL. Enligt 14 kap. 10 § IL

 

utgör all näringsverksamhet hos en juridisk person, inklusive den som

 

bedrivs genom delägande i ett svenskt handelsbolag, en närings-

 

verksamhet.

 

 

 

 

 

 

Förslaget medför att samtliga intäkts- och kostnadsposter som utgör en

 

del av beräkningen av resultatet av näringsverksamheten som huvudregel

 

ingår i avdragsunderlaget. Nedan görs vissa överväganden kring avsteg

 

som bör göras från huvudregeln.

 

 

 

 

 

 

Vissa remissinstanser (däribland Skatteverket, NSD m.fl. och Juridiska

 

fakulteten vid Stockholms universitet) anser att det behövs förtydligan-

 

den avseende avdragsunderlaget.

 

 

 

 

 

 

Det är resultatet före det aktuella avdraget som avses. I ett första steg

 

ska resultatet före avdrag för negativt räntenetto och för kvarstående

 

räntenetto beräknas, vilket förutsätter att det i inkomstdeklarationen

 

gjorts en återläggning av det räntenetto som bokförts. Hänsyn tas också

 

till skattemässigt avdrag för räntor enligt EBITDA-regeln. Därefter görs,

 

i ett andra steg, justeringar för utgifter och inkomster som påverkat detta

 

resultat men som inte ska ingå i ränteavdragsunderlaget.

 

 

 

 

Det är bara ränteutgifter som får dras av som ingår i räntenettot.

 

Avdragsrätten för negativt räntenetto gäller således t.ex. ränta som får

 

dras av enligt reglerna om vinstandelslån i nya 24 kap. 10–15 §§ IL och

 

den särskilda begränsningen i avdragsrätten för ränteutgifter på vissa

 

skulder till företag i intressegemenskap (nedan kallad den riktade

 

ränteavdragsbegränsningsregeln)

i nya

24 kap. 16–20

§§

IL.

 

motsvarande sätt gäller att avdragsrätten för negativt räntenetto inte

 

omfattar ränteutgifter som över huvud taget inte får dras av, t.ex. på den

100

grunden att de begränsas enligt

reglerna

om efterställda

skulder

(nya

24 kap. 9 § IL), vinstandelslån (nya 24 kap. 10–15 §§ IL), avdrags- förbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer (nya 24 kap. 15 a–15 e §§ IL) eller den riktade ränteavdragsbegränsnings- regeln.

När det gäller frågan om vilka ränteutgifter som enligt definitionen ska öka avdragsunderlaget så är det endast ränteutgifter för vilka avdrags- rätten inte har begränsats enligt andra bestämmelser i 24 kap. IL som avses. Om även räntor som har begränsats enligt exempelvis den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln, avdragsförbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer eller reglerna om efterställda skulder skulle läggas till avdragsunderlaget så skulle det innebära att avdragsunderlaget hade blivit för högt. Skälet till att det enligt definitionen ska ske en ”ökning” av vissa ränteutgifter är att lagtexten utgår ifrån det skattemässiga resultatet, dvs. ”nerifrån”. Det bör noteras att lagtexten inte utgör en metod för hur beräkningen ska gå till. I praktiken kommer avdragsunderlaget vanligtvis att beräknas ”uppifrån”, dvs. med utgångspunkt från redovisningen. I tabell 6.1 visas ett exempel på en beräkning av underlaget för ränteavdrag.

Exemplet utgår från det bokförda resultatet. I inkomstdeklarationen görs sedan ett antal skattemässiga justeringar av det bokförda resultatet. Exempel på skattemässiga justeringar är avdrag för underskott från tidigare år, återläggning av bokförda intäkter som inte är skattepliktiga, avdrag för kostnader som inte har bokförts etc. Till de skattemässiga justeringarna hör även differensen mellan bokfört negativt räntenetto och avdragsutrymmet för negativt räntenetto. Ränteavdragsunderlaget utgörs av skattemässigt EBITDA (skattemässigt resultat före räntor, avskrivningar och nedskrivningar). I exemplet visas först beräkningen av avdragsunderlaget ”uppifrån”, dvs. med utgångspunkt från bokföringen och med tillägg för de skattemässiga justeringar som ska påverka ränteavdragsunderlaget. Därefter visas hur definitionen av ränteavdrags- underlaget i 25 § är uppbyggd med sin utgångspunkt från det skatte- mässiga resultatet eller annorlunda uttryckt ”nerifrån”. Anledningen till denna definition är att det finns en stor mängd potentiella skattemässiga justeringar av det bokföringsmässiga resultatet som ska ingå i ränte- avdragsunderlaget. Genom att definiera ränteavdragsunderlaget utifrån det skattemässiga resultatet inkluderas de skattemässiga justeringarna utan att de särskilt behöver räknas upp i lagtexten.

I exemplet antas ett företag ha ett rörelseresultat om 500. I resultaträkningen redovisas dessutom värdeminskningsavdrag om 80, överskott från handelsbolag om 100, ränteinkomster om 40 och ränteutgifter om 100. Det finns inte några andra kostnader. Det bokförda resultatet uppgår därmed till 460 (500–80+100+40–100). Detta belopp överförs sedan till inkomstdeklarationen där nödvändiga skattemässiga justeringar görs. I exemplet återlägger företaget, utöver den skatte- mässiga justeringen för den generella ränteavdragsbegränsningen, ränte- utgifter som inte får dras av enligt den riktade ränteavdragsbegräns- ningsregeln och bokförda intäkter som inte är skattepliktiga. Företaget gör också ett avdrag för ett outnyttjat underskott från tidigare år. Ränteutgifter som inte får dras av enligt de riktade ränteavdrags- begränsningsreglerna uppgår till 10, ej skattepliktiga intäkter uppgår till 20 och det inrullade underskottet uppgår till 200. Överskottet av

Prop. 2017/18:245

101

Prop. 2017/18:245 näringsverksamhet före skattemässigt avdrag för negativt räntenetto och avdrag för avsättning till periodiseringsfond uppgår därefter till 250 (460-200-20+10). De skattemässiga justeringarna för räntor består dels av återföring av negativt räntenetto (50), dels av avdrag för negativt räntenetto och kvarstående räntenetto som får göras enligt regeln om en generell ränteavdragsbegränsning. Avdragsunderlaget för negativt ränte- netto består i exemplet av rörelseresultatet och underskottsavdraget exklusive ej skattepliktiga intäkter, dvs. 280 (500–200–20). Ränteavdrag får göras med maximalt 30 procent av detta underlag, dvs. 84 (30% x 280). Under vissa förutsättningar inräknas inte underskottet, eller en viss del av det, i ränteavdragsunderlaget. Denna justering beskrivs längre fram i detta avsnitt. Det negativa räntenettot utgörs av skillnaden mellan ränteutgifter som får dras av och ränteinkomster som ska tas upp. Det negativa räntenettot uppgår i exemplet till 50 (100–40–10). Eftersom hela detta räntenetto ryms inom ränteavdragsunderlaget får avdrag göras med hela beloppet. I exemplet finns även ett kvarstående negativt räntenetto om 50. Det innebär att ytterligare avdrag kan få göras med ett belopp motsvarande resterande del av ränteavdragsutrymmet, dvs. 34 (84–50). Det outnyttjade kvarstående negativa räntenettot är därmed 16. Slutligen får avdrag göras för avsättning till periodiseringsfond med 25 procent av resultatet efter ränteavdrag, dvs. 54 (25 procent av 250+50– 50–34). Exemplet sammanfattas i tabell 6.1.

102

Tabell 6.1 Exempel: Generell ränteavdragsbegränsning

 

Prop. 2017/18:245

 

 

 

 

 

 

 

Beskrivning

Tecken

 

Belopp

 

1

Rörelseresultat

+/-

 

+500

 

 

 

 

 

 

 

2

Värdeminskning

-

 

80

 

 

 

 

 

 

 

3

Resultat från HB

+/-

 

+100

 

 

 

 

 

 

 

4

Ränteinkomster

+

 

40

 

 

 

 

 

 

 

5

Ränteutgifter

-

 

100

 

 

 

 

 

 

 

A

Bokföringsmässigt resultat

+/-

 

+460

 

 

(Summa ruta 1 till ruta 5)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

Avdrag för underskott från tidigare år

-

 

200

 

 

 

 

 

 

 

7

Bokförda ej skattepliktiga intäkter

-

 

20

 

 

 

 

 

 

 

8

Återföring ränteavdrag enligt riktade

+

 

10

 

 

regler

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

B

Skattemässigt resultat före

+/-

 

+250

 

 

räntejustering och avdrag för avsättning

 

 

 

 

 

till periodiseringsfond

 

 

 

 

 

(Summa A och rutorna 6, 7 och 8)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9

Återföring negativt räntenetto

+

 

50

 

 

 

 

 

 

 

10

Ränteavdrag

-

 

50

 

 

 

 

 

 

 

11

Avdrag för kvarstående negativt

-

 

34

 

 

räntenetto

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12

Återföring periodiseringsfond

+

 

0

 

 

 

 

 

 

 

13

Avdrag periodiseringsfond

-

 

54

 

 

 

 

 

 

 

C

Överskott/underskott näringsverksamhet

+/-

 

+162

 

 

 

 

 

 

 

D

Ingående kvarstående negativt

 

 

50

 

 

räntenetto

 

 

 

 

E

Utgående kvarstående negativt

 

 

16

 

 

räntenetto

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I exemplet ovan utgörs avdragsunderlaget beräknat ”uppifrån” av

 

posterna 1, 6 och 7 (500–200–20=280). I lagtexten definieras däremot

 

avdragsunderlaget med utgångspunkt från det skattemässiga resultatet

 

före avdragsbegränsning för negativt räntenetto och avdrag för

 

kvarstående negativt räntenetto, vilket i exemplet ovan är posten C

 

exklusive de poster som behövs för de skattemässiga justeringarna för

 

ränteavdrag. Utgångspunkten är alltså det skattemässiga resultatet så som

 

det hade sett ut om de skattemässigt tillåtna ränteavdragen ersattes av

 

bokförda räntor som inte begränsas enligt de riktade reglerna. I exemplet

 

ovan är det posten C exklusive ränteavdrag och återläggning av bokförda

 

räntor, som får dras av, som är utgångspunkten, dvs. C–9+10+11 (162–

 

50+50+34=196). Till detta belopp läggs ränteutgifter (posten 5)

 

exklusive räntor som inte får dras av enligt de riktade reglerna (posten 8),

 

årligt värdeminskningsavdrag (posten 2) och avdrag för periodiserings-

 

fond (posten 13) samtidigt som ränteinkomster (posten 4), överskott som

 

belöper sig på handelsbolag (posten 3) och återföring av periodiserings-

 

fond (posten 12) dras ifrån. Därmed erhålls den fullständiga definitionen

103

 

 

 

 

 

Prop. 2017/18:245 av underlaget för ränteavdrag, som alltså även med utgångspunkt från det skattemässiga resultatet uppgår till 280 (196+100–10+80+54–40–100–0). I tabell 6.2 visas de olika justeringarna i 25 § tillämpade på exemplet ovan.

Tabell 6.2 Exempel: Justeringarna i 25 § tillämpade på exempel i tabell 6.1

Lagtext

 

 

 

 

Poster

Belopp

 

 

 

 

 

Avdragsunderlaget

utgörs

av

C-9+10+11

162–50+50+34

resultatet

av

näringsverksamheten

 

 

före avdragsbegränsning för negativt

 

 

räntenetto enligt 24 § och

 

 

kvarstående negativt räntenetto enligt

 

 

26 §

 

 

 

 

 

 

Ökat med ränteutgifter för vilka

5–8

+100–10

avdragsrätten

inte

har begränsats

 

 

enligt andra bestämmelser i detta

 

 

kapitel än 24 §

 

 

 

 

 

Ökat med årliga värdeminsknings-

2

+80

avdrag enligt 18 kap. 3 §, 19 kap. 4

 

 

och 26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§

 

 

Ökat med avdrag enligt 19 kap. 7 §

Saknas i

-

och 28 § andra stycket samt 20 kap.

exemplet

 

7 §

 

 

 

 

 

 

Ökat med avdrag för avsättning till

13

+54

periodiseringsfond enligt 30 kap. 5 §

 

 

Minskat med ränteinkomster

 

4

-40

 

 

 

Minskat med överskott som belöper

3

-100

sig på andelar i svenska handelsbolag

 

 

och i utlandet

delägarbeskattade

 

 

juridiska personer

 

 

 

 

Minskat med återfört avdrag för

12

0

avsättning

till periodiseringsfond

 

 

enligt 30 kap.

 

 

 

 

 

Ränteavdragsunderlag

 

C-9+10+11+5-

280

 

 

 

 

 

8+2+13-4-3-

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

 

Som framgår ovan bör inte ränteutgifter eller ränteinkomster ingå i avdragsunderlaget. Den omständigheten att kreditförluster och ned- och uppskrivning av lån inte omfattas av begreppet ”ränteutgift” innebär att sådana poster hänför sig till EBITDA. I likhet med vad som framgår ovan och vad som gäller enligt direktivet mot skatteundandraganden ingår inte heller inkomst som inte ska tas upp till beskattning i avdragsunderlaget. Med detta avses t.ex. skattefri utdelning på närings- betingade andelar.

104

Skattemässiga avskrivningar av materiella och immateriella anlägg- ningstillgångar

Av OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4) framgår att måttet EBITDA omfattar resultatet före avskrivningar på materiella och immateriella anläggningstillgångar (p. 78). Ett företags skattemässiga EBITDA motsvarar det skattemässiga resultatet som fastställs genom att lägga tillbaka skattemässiga värden för nettoräntekostnader och avskrivningar av materiella och immateriella anläggningstillgångar. Dessa värden bestäms utifrån nationell skatterätt i det land som tillämpar regeln (p. 144). Som framgår ovan gäller detta även enligt direktivet mot skatteundandraganden (artikel 4.2), dvs. skattemässiga värden för avskrivningar på materiella och immateriella tillgångar ska återläggas.

Redovisningsmässigt delas tillgångar upp i anläggningstillgångar och omsättningstillgångar (4 kap. 1 § årsredovisningslagen, ÅRL), beroende på om tillgången är avsedd för stadigvarande bruk eller inte. Vidare delas anläggningstillgångar upp i immateriella, materiella och finansiella anläggningstillgångar. Materiella anläggningstillgångar är fysiska till- gångar som är avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten. Någon motsvarande indelning av tillgångar görs inte inom skatterätten. I skattereglerna delas i stället tillgångar bl.a. in i maskiner och inventarier, byggnader, byggnadsinventarier, mark, markanläggningar och mark- inventarier. Vidare görs en indelning i kapitaltillgångar och övriga tillgångar (25 kap. 3 § IL), som består av lagertillgångar, kundfordringar och liknande tillgångar, inventarier samt patent och vissa andra sådana rättigheter.

Avskrivning är en redovisningsterm som syftar till att i bokföringen redovisa kostnaden för anläggningstillgångars värdeminskning över tid på grund av förslitning. Syftet med avskrivning är att allokera kostnaden för anläggningstillgången över livslängden. Därigenom kommer kostnaderna för tillgångens förslitning att matchas mot de intäkter som tillgången genererar.

Avskrivningsreglerna finns i 18–20 kap. IL. Med inventarier avses maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk (18 kap. 1 § IL). Byggnads- och markinventarier räknas också som inventarier (19 kap. 19 § och 20 kap. 15 § IL) och skrivs också av enligt bestämmelserna i 18 kap. IL. Som inventarier i avskrivningshänseende behandlas också koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och liknande rättigheter som förvärvats från någon annan samt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet som är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen (18 kap. 1 § IL). Egenproducerade immateriella tillgångar omfattas inte av avskrivnings- reglerna. I 19 kap. IL finns avskrivningsregler om byggnader och i 20 kap. IL finns bl.a. regler om avskrivning av markanläggningar.

I EBITDA-regeln ska skattemässiga avskrivningar för materiella och immateriella anläggningstillgångar ingå i avdragsunderlaget, baserat på svensk rätt. Fråga uppkommer därmed vilka avdrag som får göras enligt 18–20 kap. IL som ska utgöra underlag för ränteavdrag.

Avdrag som enligt IL kan göras för utgifter för anskaffning av inventarier, byggnader eller markanläggningar i form av årliga värde- minskningsavdrag ska ingå i avdragsunderlaget. För inventarier följer det

Prop. 2017/18:245

105

Prop. 2017/18:245 av 18 kap. 3 §, för byggnader av 19 kap. 4 § och för markanläggningar

 

av 20 kap. 4 § IL. Primäravdraget för hyreshus som föreslås i avsnitt 11

 

utgör ett årligt värdeminskningsavdrag enligt 19 kap. 4 § och ingår därför

 

i avdragsunderlaget (den föreslagna 19 kap. 5 a § IL). Detsamma gäller

 

för nyttjanderättshavares rätt till årliga värdeminskningsavdrag (19 kap.

 

26–28 §§ IL).

 

Avdrag för värdeminskning på lagerfastigheter genom årliga värde-

 

minskningsavdrag får göras på samma sätt och efter samma regler som

 

gäller för fastigheter som är kapitaltillgångar. Eftersom lagerfastigheter i

 

detta avseende behandlas som anläggningstillgångar skattemässigt bör

 

årliga värdeminskningsavdrag på byggnader och markanläggningar på

 

sådana fastigheter som görs enligt 19 kap. och 20 kap. IL ingå i avdrags-

 

underlaget.

 

Även utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt-

 

eller bärodlingar (20 kap. 17 § IL) bör omfattas av avdragsunderlaget,

 

när avdrag görs genom årliga värdeminskningsavdrag. Om omedelbart

 

avdrag görs omfattas det däremot inte. Vidare omfattas inte avdrag för

 

substansminskning av avdragsunderlaget, eftersom det inte bör anses

 

som jämförbart med skattemässig avskrivning.

 

För anskaffning av inventarier får omedelbart avdrag göras för

 

inventarier som är av mindre värde eller för inventarier som kan antas ha

 

en ekonomisk livslängd som är högst tre år, s.k. korttidsinventarier

 

(18 kap. 4 § IL). Sådana inventarier behandlas annorlunda än andra

 

inventarier både skattemässigt och redovisningsmässigt. I redovisnings-

 

sammanhang brukar dessa inventarier betecknas som förbruknings-

 

inventarier och om de dras av direkt behandlas de som andra

 

förbrukningsartiklar. Sådana kostnader kan därför mer liknas vid drifts-

 

kostnader än investeringar. Om de skulle ingå i avdragsunderlaget skulle

 

det dessutom kunna innebära administrativt betungande gränsdragnings-

 

problem. Mot denna bakgrund bör korttidsinventarier och inventarier av

 

mindre värde som dras av omedelbart inte ingå i avdragsunderlaget. Om

 

den skattskyldige inte väljer att dra av utgiften för anskaffningen av

 

korttidsinventarier eller inventarier av mindre värde omedelbart, ska

 

avdrag i stället göras genom räkenskapsenlig avskrivning eller enligt

 

restvärdemetoden (dvs. genom årliga värdeminskningsavdrag). I sådana

 

fall kommer avdragen för anskaffning att ingå i avdragsunderlaget.

 

Vidare bör inte omedelbara avdrag för inventarier som under samma

 

beskattningsår som de anskaffas avyttras, förloras, utrangeras eller tas ut

 

ur näringsverksamheten (18 kap. 5 § IL) ingå i avdragsunderlaget. En

 

liknande regel, som endast rör utrangering och som inte är begränsad till

 

samma beskattningsår som tillgången anskaffas, gäller för byggnader

 

(19 kap. 7 § IL). Vid viss utrangering av markanläggningar kan ut-

 

rangeringsavdrag också göras (20 kap. 7 § första stycket andra meningen

 

IL). Rent principiellt bör sådana utrangeringskostnader som inte

 

uppkommer under samma beskattningsår som tillgången anskaffas

 

betraktas som avskrivning, dvs. det handlar om att allokera kostnaden för

 

tillgången över livslängden. Därför bör avdrag som görs vid utrangering

 

av byggnad eller markanläggning ingå i avdragsunderlaget för ränte-

 

avdrag. Motsvarande bedömning görs vad gäller avdrag som får göras för

 

en överlåtares andel av anskaffningsvärdet för en markanläggning som

106

inte har dragits av tidigare i samband med att en fastighet övergår till en

ny ägare (20 kap. 7 § IL). En sådan situation är jämförbar med Prop. 2017/18:245 utrangering.

Omedelbart avdrag får även göras för anskaffningsutgift för en byggnad eller en markanläggning som är avsedd att användas bara ett fåtal år (19 kap. 6 § och 20 kap. 8 § IL), vilket enligt Skatteverket avser en tid som inte överstiger tre år (se Skatteverkets ställningstagande 2016- 10-31, dnr 131 444092-16/111). Avdrag för anskaffning av sådana tillfälliga byggnader och markanläggningar bör betraktas på samma sätt som avdrag för anskaffning av korttidsinventarier eller inventarier av mindre värde. De ska därför inte ingå i avdragsunderlaget om avdrag görs omedelbart.

Något som inte bör anses som skattemässig avskrivning och därmed inte ingå i avdragsunderlaget för ränteavdrag är omedelbart avdrag för utgifter för reparation och underhåll (18 kap. 2 §, 19 kap. 2 § och 20 kap. 3 § IL). Det bör inte betraktas som kostnad för anskaffning av en tillgång. I vissa fall får avdraget för sådana utgifter dock fördelas på flera år genom värdeminskningsavdrag. Om det finns valmöjligheter för den redovisningsmässiga periodiseringen av utgifter avseende underhåll och reparation av inventarier ska det val som den skattskyldige gjort vid upprättandet av räkenskaperna följas vid beskattningen. Vad gäller byggnader och markanläggningar får direktavdrag göras även om utgifterna dras av genom årlig avskrivning i räkenskaperna. Om utgifter för reparation och underhåll på något av dessa sätt aktiveras skatte- mässigt bör de ingå i avdragsunderlaget. En angränsande fråga är vad som bör gälla för det som faller in under det utvidgade reparations- begreppet (19 kap. 2 § andra stycket IL). När det gäller detta bör samma princip gälla som för reparationer och underhåll, dvs. utgiften bör inte ingå i avdragsunderlaget om direktavdrag görs. I annat fall bör den ingå.

Vidare bör utgifter för reparation och underhåll för delägare i andelshus som inte får dras av omedelbart utan som dras av genom årliga värdeminskningsavdrag öka avdragsunderlaget (19 kap. 3 § IL).

Handelsbolag

EBITDA-regeln tillämpas på bolagsnivå såvitt gäller svenska handels- bolag, se avsnitt 6.2.6. Det innebär att den ska tillämpas vid beräkning av den inkomst som ska fördelas på delägarna i handelsbolaget. Fråga uppkommer därför om överskott som belöper sig på andelar i handelsbo- lag bör ingå i avdragsunderlaget eller inte. Om handelsbolaget har ett negativt räntenetto så skulle överskottet av näringsverksamhet i handels- bolaget öka avdragsunderlaget två gånger, en gång i handelsbolaget och en gång i den juridiska person som äger andelen i handelsbolaget. Mot den bakgrunden bör inte överskott som belöper sig på andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer ingå i avdragsunderlaget, vilket motsvarar FSK:s förslag. Till skillnad mot Skatteverket anser regeringen inte att det är motiverat att behandla

107

Prop. 2017/18:245 andelar i CFC-bolag29 på samma sätt i detta avseende, bland annat med hänsyn till att reglerna skiljer sig åt vad gäller syfte.

Underskott som uppstår i handelsbolag ska alltid reducera ägarens underlag med ett belopp som motsvarar ägarens andel. Motsvarande bör gälla andelar i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, vilket även FSK har föreslagit. Någon justering behöver dock inte göras vid beräkningen av underlaget eftersom underskotten ingår i den resultat- andel som delägarna ska ta upp till beskattning varje beskattningsår.

Koncernbidrag

Att avdragsunderlaget beräknas med resultatet av näringsverksamheten som utgångspunkt innebär att koncernbidrag ingår i avdragsunderlaget. Förslaget har den fördelen att företag som kan lämna koncernbidrag till varandra i viss utsträckning kan utjämna avdragsunderlagen inom kon- cernen. Detta har mötts av viss kritik, bl.a. för att det komplicerar koncernbidragssystemet. Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 6.2.5. Samtidigt har förslaget den nackdelen att företag som kan lämna koncernbidrag till varandra inte fullt ut kan kvitta vinster och förluster inom en koncern. Detta beror på att ränteavdraget beräknas efter mottagna eller lämnade koncernbidrag. Dessutom innebär en EBITDA- regel att koncernbidrag inte alltid lämpar sig för att både fördela ränte- avdragsunderlag och utjämna vinster inom en koncern. Beroende på förhållandet mellan avskrivningarnas storlek, EBITDA och räntenettot får koncernen göra en avvägning av om koncernbidraget ska användas för vinstutjämning eller fördelning av ränteavdragsunderlag. Frågan om koncernutjämning avseende avdragsunderlag för negativa räntenetton behandlas närmare i avsnitt 6.2.5.

I och med att företag som kan lämna koncernbidrag till varandra i viss utsträckning kan fördela avdragsunderlagen inom koncernen, uppstår frå- gan om förslaget står i överensstämmelse med EU-rätten. Det kan inte uteslutas att en sådan utjämningsmöjlighet skulle kunna betraktas som en inskränkning av etableringsfriheten i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Anledningen till att lämnade och mottagna kon- cernbidrag ingår i avdragsunderlaget är emellertid att avdragsunderlaget motsvarar skattemässigt EBITDA. Koncernbidrag utgör således en del av beräkningen av det skattemässiga resultatet av näringsverksamheten. En prövning bör göras av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln inklusive koncernbidragsreglerna. Det kan därvid konstateras att de svenska reglerna om koncernbidrag är förenliga med etableringsfriheten i FEUF, sedda tillsammans med de svenska reglerna om koncernavdrag (se t.ex. mål C-231/05 Oy AA, RÅ 2009 ref. 13–15 och RÅ 2009 not. 35–37). Mot den bakgrunden bör även det nu aktuella förslaget anses stå i överensstämmelse med EU-rätten.

29 I 39 a kap. IL finns särskilda bestämmelser om beskattning i vissa fall av delägare i

utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster (de s.k. CFC-reglerna).

108

Gruppregel

Enligt direktivet mot skatteundandraganden och OECD:s BEPS- rekommendationer (åtgärd 4) får det införas s.k. gruppregler (artikel 4.5). Det är möjligt att införa en gruppregel som innebär att begränsnings- regeln inte tillämpas om företaget kan visa att förhållandet mellan dess egna kapital och totala tillgångar är ungefär lika med eller högre än motsvarande andel för företagsgruppen. Vissa ytterligare kriterier ställs upp. Alternativt kan en gruppregel baseras på EBITDA och externa räntekostnader. En sådan regel innebär i huvudsak att ett företags netto- ränteutgifter under vissa förutsättningar får dras av upp till en andel av företagsgruppens avdragsutrymme, om det leder till ett större ränteavdrag för företaget. En gruppregel förutsätter att den skattskyldige är del av en företagsgrupp som lämnar koncernredovisning.

Flera av de som har svarat på remissen anser att någon av de gruppregler som finns med i direktivet mot skatteundandraganden och OECD:s BEPS-rekommendationer bör införas. Till dessa hör NSD m.fl.,

Sveriges advokatsamfund, Astra Zeneca AB, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), SVCA, NREP AB, Svensk Sjöfart, Södertälje kommun och Wihlborgs Fastigheter AB. Olika skäl för införandet av en gruppregel förs fram. Som framgår ovan anges bl.a. att ett något högre ränteavdrag än enligt den generella regeln skulle få göras samt att det inte rör sig om lån som är skattedrivna. Det anförs även att reglerna om koncernbidrag inte säkerställer att det inte blir en skattemässig skillnad mellan om verksamheten utförs i ett eller flera bolag. Synpunkter som rör koncernbeskattning behandlas under avsnitt 6.2.5.

Regeringen delar bedömningen i promemorian att det inte bör införas någon gruppregel. Med en sådan regel tar man inte itu med den generella skuldsättningen i bolagssektorn. Vidare skulle bolagsskattebasen inte skyddas i önskvärd utsträckning om en gruppregel införs. En gruppregel skulle leda till stora tillämpningssvårigheter för företagen och Skatteverket, eftersom det förutsätter att ett gemensamt avdragsunderlag kan fastställas för en koncern. För att inte diskriminera mot enskilda företag skulle det också väcka frågan om införandet av ett undantag för fristående företag, som är möjligt enligt direktivet mot skatteundan- draganden. Som framgår av avsnitt 6.1. är bedömningen att det inte är lämpligt med ett sådant undantag. I avsnitt 6.2.5. föreslås att ett positivt räntenetto kan kvittas mot ett negativt räntenetto i ett annat koncern- företag.

Tidigare års underskott

I promemorian föreslogs att tidigare års underskott bör ingå i avdrags- underlaget för negativa räntenetton. Avdrag för tidigare års underskott minskar därmed underlaget. Förslaget överensstämmer med FSK:s förslag. En sådan ordning innebär att ett företag inte kan öka avdrags- underlaget genom att exempelvis dela upp sin verksamhet i två dotter- företag som via underprisöverlåtelser och koncernbidrag skapar om- växlande överskott och underskott i företagen. Vidare föreslog FSK att underskott av näringsverksamheten som kvarstår från ett beskattningsår som gått ut före det beskattningsår som börjar närmast efter ikraft-

Prop. 2017/18:245

109

Prop. 2017/18:245

trädandet inte ska ingå i avdragsunderlaget. I promemorian lämnades

 

däremot inte något sådant förslag.

 

Förslaget att tidigare års underskott ska minska avdragsunderlaget samt

 

att underskott från tiden före ikraftträdandet inte ska undantas har

 

kritiserats av flera remissinstanser (däribland NSD m.fl., Företagarna,

 

Sydkraft AB, Stena AB, Svensk Naturenergi och Svensk Vindenergi).

 

Bland annat NSD m.fl. menar att förslaget bör justeras så att tidigare års

 

underskott inte ska minska rätten till ränteavdrag.

 

Regeringen instämmer dock i bedömningen i promemorian att inte

 

undanta underskott av näringsverksamheten som kvarstår från ett be-

 

skattningsår som gått ut före det beskattningsår som börjar närmast efter

 

ikraftträdandet. Det är nödvändigt att motverka sådana kringgåenden som

 

FSK har identifierat. Detta gäller trots att det kan finnas realekonomiska

 

skäl för att ett företag har omväxlande överskott och underskott. Skälet är

 

att det också är möjligt att dela upp verksamheten och skapa ett sådant

 

resultat genom underprisöverlåtelser och koncernbidrag. Det är även

 

befogat att avdrag för tidigare års underskott ingår i avdragsunderlaget

 

eftersom ett mer korrekt ekonomiskt resultat uppnås över tid.

 

Turordningen vid beräkningen av underlaget bör således inte ändras,

 

vilket innebär att avdrag för tidigare års underskott ska göras före avdrag

 

för negativt räntenetto. Underskott som har uppkommit både före och

 

efter ikraftträdandet ska således minska avdragsutrymmet i EBITDA-

 

regeln.

 

Såsom vissa remissinstanser har tagit upp finns det dock anledning att

 

se över om regeln kan göras mindre ingripande utan att öppna upp för

 

kringgåenden.

 

I ett EBITDA-system kan ett företag som redovisar ett underskott ändå

 

ha ett avdragsunderlag för räntor. Anledningen till det är att även

 

avskrivningar beaktas vid beräkningen av avdragsunderlaget, vilket

 

innebär att ränteavdragens storlek är relaterade till såväl företagets

 

lönsamhet som gjorda värdeminskningsavdrag. I den föreslagna regeln

 

utgör företagets skattemässiga resultat, vilket kan anses ge uttryck för

 

företagets lönsamhet, utgångspunkten för beräkningen av avdragsunder-

 

laget. Därefter ska avdragsunderlaget öka med gjorda värdeminsknings-

 

avdrag. Det har således betydelse för avdragsunderlaget för negativt

 

räntenetto om ett företag redovisar t.ex. ett underskott eller ett

 

skattemässigt resultat som varken är ett underskott eller ett överskott före

 

avdrag för negativt räntenetto. Orsaken är att detta resultat utgör

 

utgångspunkten vid beräkningen av avdragsunderlaget.

 

Beslut om storleken av ett underskott fattas som en del av

 

beskattningen för det år då underskottet uppkommer. Det framgår av

 

14 kap. 21 § IL. Underskottet fastställs därmed till sin storlek under

 

underskottsåret. Avdraget ska göras beskattningsåret efter det år då

 

underskottet uppkom, oavsett om det uppkommer ett överskott eller inte

 

för detta år. Om verksamheten ger ett underskott också detta år, ökas

 

underskottet med föregående års underskott, vilket leder till att

 

underskotten inte faller bort.

 

Om avdrag för tidigare års underskott i sin helhet och alltid ska ingå i

 

avdragsunderlaget för negativt räntenetto innebär det att ett underskott

 

som uppstår ett underskottsår kan påverka avdragsunderlagen i en följd

110

av år. Om t.ex. ett företag under år 1 redovisar ett underskott på -300 och

under de följande tre beskattningsåren redovisar överskott innan avdrag för tidigare års underskott med 100 för vart och ett av dessa år så kommer underskottet från det första året att påverka avdragsunderlagen år 2–4 med totalt -600 (år 2 med -300, år 3 med -200 och år 4 med -100).

Ett möjligt alternativ för att undvika nämnda situation skulle kunna vara att avdrag för tidigare års underskott bara minskar avdrags- underlaget för negativt räntenetto i den utsträckning som avdraget eller avdragen görs mot beskattningsårets överskott, dvs. ett överskott av näringsverksamheten före avdrag för tidigare års underskott. Avdragsunderlaget minskas således inte till den del avdrag för tidigare års underskott skapar ett underskott för beskattningsåret eller ökar beskattningsårets underskott. Med en sådan ordning undviks effekten att ett underskott påverkar avdragsunderlagen följande år med mer än vad underskottet fastställts till.

Problemet med en sådan lösning är dock att innan avdragsunderlaget för negativt räntenetto beräknas är det generellt sett inte möjligt att med exakthet veta i vilken utsträckning som avdrag för tidigare års underskott kommer att göras mot beskattningsårets överskott. Med hänsyn till detta bör överskottet av näringsverksamheten beräknas som om avdrag görs för företagets innevarande års negativa räntenetto i sin helhet. Regeringen föreslår därför, till skillnad mot promemorians förslag, att avdrag för tidigare års underskott ska ingå i avdragsunderlaget för negativt räntenetto enbart till den del som avdraget görs mot ett överskott av näringsverksamheten som beräknats som om avdrag görs för företagets innevarande års negativa räntenetto i sin helhet. Detta innebär att beräkningen ska göras efter skattemässiga justeringar för ränteutgifter som inte får dras av på grund av reglerna om hybrida missmatchningar eller den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln (avsnitt 7 och 8), men före skattemässiga justeringar för ränteutgifter som inte får dras av på grund av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln.

Mot denna bakgrund föreslås det att avdragsunderlaget ska öka med avdrag för tidigare års underskott, om ett företag har ett underskott av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto. Skälet för detta är att avdrags- underlaget för negativt räntenetto utgår från det skattemässiga resultatet, där avdrag för tidigare års underskott ingår som en kostnadspost. Avdragsunderlaget ska dock öka med högst ett belopp som motsvarar underskottet av näringsverksamheten före avdrag för negativt räntenetto och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto.

Den föreslagna bestämmelsen om att avdragsunderlaget för negativt räntenetto ska öka med avdrag för tidigare års underskott i vissa fall innebär följande. Om ett företag redovisar ett underskott av närings- verksamheten på -100 före avdrag för negativt räntenetto enligt 24 kap. 24 § IL och före avdrag för kvarstående negativt räntenetto enligt 24 kap. 26 § IL och efter att ha gjort avdrag för tidigare års underskott med 200, så ska avdragsunderlaget öka med 100. Det är till denna del som avdrag för tidigare års underskott görs mot beskattningsårets överskott. Om företaget i stället redovisar ett underskott av näringsverksamheten om 300 före avdrag för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto, men efter att ha gjort avdrag för tidigare års underskott med 200, så ska avdragsunderlaget öka med hela avdraget för

Prop. 2017/18:245

111

Prop. 2017/18:245 tidigare års underskott, dvs. med 200. Det är inte möjligt att öka avdrags- underlaget med mer än det faktiska avdraget för tidigare års underskott. Om företaget redovisar ett överskott av näringsverksamheten på 100 före avdrag för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto, men efter avdrag för tidigare års underskott med 200, ska avdragsunderlaget inte öka med avdrag för tidigare års underskott, eftersom detta avdrag i sin helhet görs mot beskattningsårets överskott.

Några remissinstanser har efterlyst konkreta exempel på hur reglerna är tänkta att fungera. Nedan visas i tabell 6.3 ett exempel på hur ett underskott som fastställs ett år påverkar ränteavdragsunderlaget under underskottsåret och de följande åren fram till det att underskottet har använts i sin helhet. I exemplet rör det sig om en total period om 5 år. I exemplet är rörelseresultatet (vilket motsvarar bokföringsmässigt EBITDA) negativt det första året. Under de efterföljande åren ökar rörelseresultatet successivt. Avskrivningarna och de skattemässiga värdeminskningsavdragen uppgår varje år till 200 och det negativa räntenettot uppgår till -100. År 1 är resultatet sådant att ränteavdrags- underlaget är noll. Det skattemässiga resultatet -400 rullas vidare till nästa år liksom det kvarstående negativa räntenettot. År 2 uppgår rörelseresultatet till 200 och ränteavdragsunderlaget (vilket motsvarar skattemässigt EBITDA) till 200. Detta medför att ränteavdrag kan göras med 60 (30 % av 200). Avdragsutrymmet är således 60. Ränteavdrags- underlaget beräknas som summan av rörelseresultatet och underskotts- avdraget (posterna 1+4 i tabellen) justerat för det i absoluta termer minsta av beskattningsårets underskott före ränteavdrag (posterna A+4) och underskottsavdraget (posten 4), vilket i detta fall är underskottsavdraget (400). Ränteavdragsunderlaget blir därmed lika med 200 (200–400+400). Det skattemässiga resultatet år 2 uppgår därmed till -460 och kvarstående negativt räntenetto till 140. År 3 uppgår rörelseresultatet, ränteavdrags- underlaget och ränteavdraget till samma belopp som år 2. Det skatte- mässiga resultatet uppgår till -520 och kvarstående negativt räntenetto till 180. År 4 uppgår rörelseresultatet till 400 och ränteavdragsunderlaget till 300, vilket medför att ränteavdrag kan göras med 90 (30 % av 300). Ränteavdragsunderlaget är lika med posterna 1 och 4 justerat för det i absoluta termer minsta av posterna A+4 och 4, dvs. A+4 (100–520=- 420), vilket ger 300 (400–520+420). Det skattemässiga resultatet år 4 uppgår därmed till -410 och kvarstående negativt räntenetto till 190. År 5 uppgår rörelseresultatet till 1 400. Eftersom företaget har ett överskott efter att avdrag gjorts för tidigare års underskott behöver ingen särskild justering göras av ränteavdragsunderlaget. Detta uppgår till rörelse- resultatet minus underskottsavdrag 990 (1 400–410), vilket medför att ränteavdrag kan göras med maximalt 297 (30 % av 990). Summan av det negativa räntenettot år 5 och kvarstående negativt räntenetto, 290, ryms inom ränteavdragsutrymmet vilket betyder att maximalt ränteavdrag kan göras. Det skattemässiga resultatet uppgår år 5 till 500.

112

Tabell 6.3 Exempel: Underskottsavdrag och ränteavdragsunderlag

 

Prop. 2017/18:245

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År 1

År 2

År 3

År 4

År 5

1

Rörelseresultat

 

-200

200

200

400

1 400

 

2

Avskrivningar

 

-200

-200

-200

-200

-200

 

3

Negativt räntenetto

-100

-100

-100

-100

-100

 

A

Bokfört resultat

 

-500

-100

-100

100

1 100

 

4

Avdrag för tidigare års

 

 

 

 

 

 

 

underskott

 

0

-400

-460

-520

-410

 

5

Återfört räntenetto

100

100

100

100

100

 

6

Avdrag

negativt

 

 

 

 

 

 

 

räntenetto

 

0

-60

-60

-90

-290

 

B

Skattemässigt resultat

-400

-460

-520

-410

500

 

C

Underlag ränteavdrag

0

200

200

300

990

 

D

Kvarstående

negativt

 

 

 

 

 

 

 

räntenetto

 

-100

-140

-180

-190

0

 

Avdrag för avsättningar till periodiseringsfond och motsvarande åter- föringar

I fråga om avdrag för avsättning till periodiseringsfonder får juridiska personer dra av högst ett belopp som motsvarar 25 procent av överskottet av näringsverksamheten före avdraget (30 kap. 5 § IL). I det överskott av näringsverksamhet som avses i 30 kap. 5 § IL ingår den juridiska per- sonens andel av ett svenskt handelsbolags resultat, dvs. överskott eller underskott, om den juridiska personen är delägare i ett handelsbolag (14 kap. 10 § IL).

FSK föreslog att avdrag för avsättningar till periodiseringsfond och motsvarande återföringar skulle ingå i avdragsunderlaget enligt det alternativa EBIT-förslaget. Avdraget för avsättning till periodiserings- fond skulle således baseras på resultatet innan ränteutgifter respektive ränteinkomster har beaktats. Ett syfte var att företagen i viss utsträckning skulle kunna jämna ut avdragsunderlagen mellan beskattningsåren genom fondavsättning ett år och återföring ett annat år. En sådan ordning innebär en skillnad mot gällande rätt.

I ett EBITDA-system skulle – till skillnad från i ett EBIT-system – en avsättning till periodiseringsfond i vissa situationer kunna medföra ett underskott. Att sådana situationer kan uppstå beror på att ränteavdraget inte räknas in i underlaget för periodiseringsfond, vilket medför att avsättning till periodiseringsfond kan göras även om avskrivningarna och ränteavdraget tillsammans är så stora att ett nollresultat uppstår. Om exempelvis EBITDA uppgår till 100, avskrivningarna till 80 och negativt räntenetto till 20 får avsättning göras till periodiseringsfond med 5 ([100- 80]x25%) trots att resultatet är noll före avsättning till periodiserings- fond.

Om avsättning till periodiseringsfonden baseras på resultatet efter ränteavdrag kan avsättningen dock aldrig medföra att ett underskott uppstår. Regeringen delar bedömningen i promemorian att det därför är det mest lämpliga alternativet. Detta innebär att det inte blir någon skillnad jämfört med gällande rätt. Någon ändring behöver inte heller göras i lagtexten till 30 kap. IL, eftersom avdraget för avsättning till

113

Prop. 2017/18:245 periodiseringsfond baseras på överskottet av näringsverksamheten före avdraget, vilket innebär att avdrag för ränteutgifter enligt EBITDA- regeln redan har beaktats.

Förslaget som innebär att avsättning till periodiseringsfond baseras på resultatet efter ränteavdrag har den nackdelen att företagen inte har samma möjlighet att utjämna avdragsunderlagen mellan beskattningsåren genom fondavsättning ett år och återföring ett annat år. Andra alternativ, såsom att avdrag för negativt räntenetto inte får göras med så högt belopp att det uppkommer ett underskott om avsättning görs till periodiserings- fond, skulle dock vara alltför komplicerade och svårtillämpade. Fördelarna med en generell ränteavdragsbegränsningsregel i form av en EBITDA-regel får dock anses överväga nackdelarna vad gäller utjämning av avdragsunderlag.

En turordning som innebär att avsättning till periodiseringsfond görs före ränteavdrag skulle dessutom medföra ytterligare en aspekt när det gäller delägare i handelsbolag och deras avsättning till periodiserings- fond. Det skulle innebära behov av justeringar för att handelsbolagets underlag för ränteavdrag inte också ska användas som underlag för ränteavdrag hos delägaren. Därför skulle det behövas en regel som innebär att endast den del av handelsbolagets avdragsunderlag som motsvaras av det faktiska ränteavdrag som har gjorts i handelsbolaget ska dras av från avdragsunderlagen i ägarföretagen. Vidare skulle det, för att uppnå neutralisering jämfört med om hela verksamheten hade bedrivits i ett aktiebolag, även behövas en justering för de avskrivningar som gjorts i handelsbolaget.

Underskott som belöper sig på andelar i handelsbolag bör också i fort- sättningen ingå i avdragsunderlaget för avdrag för avsättning till periodi- seringsfond. Eftersom underskotten, som framgått ovan, ingår i den resultatandel som delägaren ska ta upp till beskattning varje beskatt- ningsår, behöver detta inte åstadkommas genom någon justering av underlaget. Motsvarande bör gälla i fråga om i utlandet delägar- beskattade juridiska personer.

Turordning mellan vissa regler som är kopplade till resultatet av näringsverksamheten

Avdragsunderlaget för negativt räntenetto baseras på resultatet av näringsverksamheten, dvs. på överskottet eller underskottet. Flera olika regelverk kommer därmed att vara kopplade till resultatet av närings- verksamheten enligt 14 kap. 21 § IL, samtidigt som regelverken också påverkar detta resultat. Det gäller förslagen om en generell ränteavdrags- begränsning, eftersom avdragsunderlaget för negativa räntenetton och kvarstående negativa räntenetton tar sin utgångspunkt i resultatet av näringsverksamheten. Det gäller även den befintliga regeln om avsättning till periodiseringsfond som utgår från överskottet av näringsverksamheten (30 kap. 5 §). Tidigare års underskott ingår bland avdragsposterna enligt 14 kap. 21 § IL, som avsättningen till periodiseringsfond i sin tur bygger på. Avdraget för tidigare års underskott påverkar således storleken på en möjlig fondavsättning. Som framgår ovan har ett svenskt handelsbolag inte ett överskott av

näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 §, utan det regleras i 5 kap. 3 § IL

114

för dem. Nedan behandlas frågan om turordning med anledning av koncernbidragsspärren i reglerna om tidigare års underskott (40 kap. IL).

Det är nödvändigt med en viss turordning mellan dessa regler med hänsyn till att reglerna på samma gång kopplar till och påverkar resultatet av näringsverksamheten. I enskilda bestämmelser som utgår från resultatet återspeglas detta genom att resultatet ökas eller minskas med vissa poster, beroende på om det är fråga om avdrags- eller intäktsposter. I utgångsläget är dessa poster inkluderade i resultatet och genom justeringarna neutraliseras effekten inom ramen för den enskilda bestämmelse det är fråga om.

Vad som sägs ovan innebär att följande turordning är lämplig. De särskilda ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. tillämpas först, se avsnitt 6.2.7. Därefter görs avdrag för tidigare års underskott enligt 40 kap. (inklusive koncernbidragsspärren). Sedan tillämpas den generella ränteavdragsbegränsningen, dvs. avdrag för negativt räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto. Slutligen görs avsättning, och återföring av avsättning, till periodiseringsfond. Med denna ordning ingår endast intäktsposter som kommer att beskattas i avdragsunderlaget för ränteavdrag, vilket inte sker med fondavsättningarna.

För en fysisk person som är delägare i ett eller flera svenska handels- bolag räknas verksamheten i varje handelsbolag som en egen närings- verksamhet (14 kap. 13 § IL). I fråga om fysiska personer som är del- ägare i svenska handelsbolag kan avdrag göras för positiv ränteför- delning, vilket görs före avdrag för avsättning till periodiseringsfond och före avdrag för avsättning till expansionsfond. För dessa görs positiv räntefördelning med högst ett belopp som motsvarar ett för ränte- fördelning justerat resultat (33 kap. 5 § IL), dvs. i huvudsak delägarens andel av överskottet av näringsverksamheten före räntefördelning. Det innebär att det nu aktuella förslaget inte behöver tillämpas i viss tur- ordning i förhållande till t.ex. avdrag för positiv räntefördelning.

Turordning i förhållande till koncernbidragsspärren

Som även framgår ovan utgör den generella ränteavdragsbegränsningen och bestämmelser om avsättning till periodiseringsfond olika regelverk som båda kommer att utgå från det skattemässiga resultatet. Genom att det föreslås en viss turordning mellan dessa regelverk undviks dock problemet att båda regelverken utgår från, men samtidigt påverkar, det skattemässiga resultatet.

Även den särskilda beräkning som ska göras enligt bestämmelsen om koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § IL utgår från det skattemässiga resultatet. Det gäller dock enbart om resultatet vid denna beräkning utgör ett överskott. Samtidigt påverkar bestämmelsen det skattemässiga resultatet, eftersom regeln i vissa fall bestämmer storleken på avdrag för tidigare års underskott. Det är därför nödvändigt att ta ställning till hur denna spärr ska förhålla sig till den generella ränteavdragsbegränsningen.

Koncernbidragsspärren är avsedd att hindra att underskottsföretag ska kunna dra av underskott, som finns kvar från tiden före vissa ägar- förändringar, mot koncernbidrag som underskottsföretaget får från nya företag inom koncernen. Spärren innebär att underskottsföretaget bara ska dra av underskott om det har ett överskott att kvitta underskottet mot.

Prop. 2017/18:245

115

Prop. 2017/18:245 Det är överskottet före eventuellt mottagna koncernbidrag som avses.

 

Överskottet beräknas utan hänsyn till avdragen för underskott.

 

I denna proposition föreslås att avdrag för tidigare års underskott enligt

 

40 kap. IL ska göras före avdrag för negativt räntenetto. Koncern-

 

bidragsspärren ska därmed tillämpas före den generella ränteavdrags-

 

begränsningen, eftersom denna spärr är en del av regelverket i 40 kap.

 

IL. Om beräkningen enligt koncernbidragsspärren skulle göras utan

 

hänsyn till avdrag för negativt räntenetto skulle det dock leda till att

 

avdrag för underskott i framtiden skulle kunna göras med större belopp

 

än vid tillämpning av koncernbidragsspärren enligt nuvarande regler.

 

Avsikten med koncernbidragsspärren är att underskott som under-

 

skottsföretaget hade kvar när ett förvärv skedde, bara får kvittas mot

 

överskott som uppkommer hos underskottsföretaget och således inte mot

 

koncernbidrag som underskottsföretaget tar emot från nya företag i

 

koncernen. En ordning som innebär att avdrag för tidigare års underskott

 

skulle kunna göras med större belopp än med de bestämmelser som

 

gäller i dag skulle riskera att stå i strid med syftet med koncern-

 

bidragsspärren. För att undvika detta bör det införas en särskild

 

bestämmelse för beräkning av överskottet av näringsverksamheten som

 

ska gälla för ett underskottsföretag som vid tillämpning av koncern-

 

bidragsspärren i 40 kap. 18 § har ett negativt räntenetto. Denna

 

bestämmelse påverkar storleken på det underskott som får dras av.

 

Utgångspunkten är beskattningsårets överskott före avdrag för negativt

 

räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto. Överskottet

 

ska dock beräknas utan hänsyn till avdragen för underskott och till

 

sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. Förslaget

 

innebär att avdrag inte får göras med ett högre belopp än beskattnings-

 

årets överskott beräknat på nämnda sätt och före avdrag för negativt

 

räntenetto och avdrag för kvarstående negativt räntenetto. I praktiken

 

innebär förslaget att ett underskottsföretag vid tillämpning av koncern-

 

bidragsspärren ska beräkna beskattningsårets överskott enligt denna

 

bestämmelse som om företaget gör avdrag för innevarande års negativa

 

räntenetto i sin helhet.

 

Förslaget löser det beskrivna problemet som innebär att vid

 

bestämmandet av storleken på avdrag för tidigare års underskott enligt

 

koncernbidragsspärren så behöver man veta ränteavdragets storlek, och

 

för att veta ränteavdragets storlek behöver man veta storleken på de

 

avdrag som görs för tidigare års underskott. Förslaget säkerställer även

 

att ett underskottsföretag inte kan dra av underskott som finns kvar från

 

tiden före vissa ägarförändringar mot koncernbidrag som underskotts-

 

företaget får från nya företag inom koncernen. Nackdelen med förslaget

 

är att företag som inte får fullt avdrag för sitt negativa räntenetto och som

 

har ett överskott som uppkommit i verksamheten i underskottsföretaget,

 

inte fullt ut kan använda tidigare års underskott mot ett sådant överskott.

 

Alternativt hade det varit tänkbart att införa en ordning där koncern-

 

bidragsspärren, men inte övriga bestämmelser i 40 kap. IL eller andra

 

bestämmelser i inkomstskattelagen om tidigare års underskott, skulle

 

tillämpas efter den generella ränteavdragsbegränsningen. Ett sådant

 

förslag skulle ha den fördelen att någon förändring av koncernbidrags-

 

spärren i sig inte skulle behöva göras. Nackdelen är dock att en sådan

116

turordning leder till att vid tillämpningen av den generella ränteavdrags-

begränsningen skulle företag som utgångspunkt behöva räkna med tidigare års underskott i sin helhet, trots att avdragsrätten för tidigare års underskott begränsas. Ett sådant alternativ skulle därmed kunna riskera att leda till ett för lågt avdragsunderlag för negativa räntenetton för företag som träffas av koncernbidragsspärren.

Investmentföretag och kooperativa ekonomiska föreningar

AB Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB och Ratos AB anför i ett gemensamt yttrande att förslaget på en generell ränte- avdragsbegränsningsregel såsom det är utformat i promemorian leder till kedjebeskattning om inte hänsyn tas till lämnad utdelning. De menar att investmentbolag är skattemässigt missgynnade jämfört med konven- tionellt beskattade moderbolag i de fall de måste finansiera investeringar genom lån. De föreslår att investmentföretag ska få beräkna avdrags- utrymmet för negativt räntenetto före avdrag för lämnad utdelning. Därmed anser de att mellanmansbeskattningen upprätthålls utan kedje- beskattning och att ränteavdragsreglerna verkar neutralt för investment- företag jämfört med konventionellt beskattade moderbolag. Även NSD m.fl. och FAR tar upp att förslagen leder till kedjebeskattning för investmentföretag som inte är förenlig med den avsedda ställningen som mellanhandsägare. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) för fram liknande synpunkter vad gäller kooperativa ekonomiska föreningar och menar att de får ett lägre underlag för ränteavdrag på grund av att lämnade utdelningar får dras av.

Investmentföretag beskattas enligt särskilda regler. För ett investment- företag gäller, utöver de allmänna reglerna i inkomstskattelagen, vissa särskilda regler för den löpande beskattningen (39 kap. 14 § IL). Kapitalvinster på delägarrätter ska normalt inte tas upp och kapital- förluster får inte dras av. Investmentföretaget ska i stället schablon- beskattas. Det innebär att investmentföretaget ska ta upp en schablon- intäkt till beskattning som motsvarar 1,5 % av värdet på vissa delägarrätter vid beskattningsårets ingång. Ett investmentföretag kan inte äga näringsbetingade andelar (nya 24 kap. 32 § 1 IL). Alla utdelningar som ett investmentföretag får är därför skattepliktiga. Investment- företaget får dock göra avdrag för den utdelning som företaget lämnar. Utdelningen ska dras av som en kostnad det beskattningsår som beslutet avser (39 kap. 14 § andra stycket IL).

Skillnaden mellan investmentföretag och konventionellt beskattade företag är att olika metoder används för att undvika kedjebeskattning om utdelning lämnas från ett dotterbolag till ett moderbolag via ett mellanliggande bolag. Som framgår ovan är mottagen utdelning skatte- pliktig för investmentföretag samtidigt som vidareutdelning får dras av. De olika metoder som används för att undvika kedjebeskattning i investmentföretag och konventionellt beskattade aktiebolag kan medföra en olikformighet i beskattningen. Såsom de föreslagna ränteavdrags- begränsningsreglerna är utformade i promemorians förslag innebär detta att ett investmentföretag som endast har utdelning och räntekostnader kommer att få betala skatt trots att mellanskillnaden mellan mottagen utdelning och betald ränta vidareutdelas, dvs. vid tillämpning av reglerna för att undvika kedjebeskattning. Detta till skillnad från ett konven-

Prop. 2017/18:245

117

Prop. 2017/18:245 tionellt beskattat aktiebolag i samma situation som inte betalar någon

 

skatt. Ett investmentföretag som är belånat kan få ett lågt EBITDA-

 

underlag med förslaget i promemorian, om en stor andel av mottagen

 

utdelning vidareutdelas, vilket påverkar möjligheten att dra av negativt

 

räntenetto.

 

I vissa fall har kooperativa ekonomiska föreningar rätt till avdrag för

 

lämnad utdelning enlig 39 kap. 21–24 a IL. Även en ekonomisk förening

 

som är centralorganisation för kooperativa föreningar kan omfattas. Vad

 

som sägs ovan om investmentföretag gäller därför i tillämpliga delar

 

även för dem.

 

Det finns fog för remissinstansernas kritik som rör att avdrags-

 

underlaget kan bli lägre för investmentföretag och kooperativa

 

ekonomiska föreningar än för konventionellt beskattade företag.

 

Regeringen anser därför att det är lämpligt med en särskild regel för

 

beräkning av avdragsunderlaget för investmentföretag och kooperativa

 

ekonomiska föreningar. Regeln bör gälla utöver vad som gäller i övrigt

 

vid beräkning av avdragsunderlaget. En sådan regel kan utformas på

 

olika sätt.

 

Ett alternativ är att mottagen och lämnad utdelning undantas från

 

ränteavdragsunderlaget. Det skulle medföra en symmetrisk behandling

 

när det gäller användningen av utdelning av kapitalplaceringsaktier som

 

ränteavdragsunderlag. En sådan lösning skulle dock endast i liten

 

utsträckning komma till rätta med de problem som remissinstanserna har

 

tagit upp.

 

Remissinstansernas förslag innebär att ränteavdragsunderlaget

 

beräknas före avdrag för lämnad utdelning. Med förslaget uppstår ett

 

större ränteavdragsunderlag som är opåverkat av lämnad utdelning.

 

Möjligheterna att dra av räntor blir jämförbara med konventionellt

 

beskattade företag när det gäller näringsbetingade andelar. Lösningen är

 

dock inte lämplig eftersom utdelning på kapitalplaceringsaktier kan

 

vidareutdelas utan kedjebeskattning i ett investmentföretag, medan sådan

 

utdelning blir föremål för kedjebeskattning i ett konventionellt beskattat

 

aktiebolag. Dessutom skulle mottagen utdelning kunna användas som

 

ränteavdragsunderlag i flera led. Detta skulle i och för sig kunna förenas

 

med en regel som innebär att sådan utdelning inte får användas som

 

ränteavdragsunderlag hos mottagarna av utdelningen, dvs. en justering

 

skulle göras för utdelning på kapitalplaceringsaktier hos mottagaren av

 

utdelningen. En nackdel med en sådan regel är att justeringen görs på

 

ägarnivån och inte hos investmentföretaget eller den kooperativa

 

ekonomiska föreningen. Det som talar emot en sådan regel är också att

 

det sannolikt skulle vara administrativt betungande, eftersom information

 

skulle behöva lämnas till mottagarna av utdelningen om hur stor del av

 

utdelningen som avser kapitalplaceringsaktier.

 

Ytterligare ett alternativ, som bedöms vara mest ändamålsenligt, är att

 

vidareutdelning på kapitalplaceringsaktier inte får ingå i ränteavdrags-

 

underlaget i investmentföretaget respektive den kooperativa ekonomiska

 

föreningen. Om ränteavdragsunderlaget beräknas exklusive vidare-

 

utdelning på aktier som i ett konventionellt beskattat aktiebolag hade

 

betraktats som näringsbetingade undviks ovan nämnda snedvridningar

 

när det gäller utdelningar på kapitalplaceringsaktier. Utdelningen på

118

kapitalplaceringsaktier kan inte användas som ränteavdragsunderlag två

gånger. En nackdel med denna lösning är dock att den blir administrativt betungande. Investmentföretaget måste särredovisa vidareutdelningar av utdelningar på aktier som hade varit kapitalplacering i ett konventionellt beskattat aktiebolag. Fördelarna med detta alternativ överväger dock.

Mot denna bakgrund föreslås en särskild regel för beräkning av avdragsunderlag för investmentföretag som innebär att avdrags- underlaget ska öka med avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 § IL. Vidare ska underlaget minska med utdelningar som skulle ha tagits upp, även om företaget eller föreningen i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 24 kap. 32 § IL. Minskning ska dock göras högst med det belopp som dragits av för utdelning.

I lagrådsremissen föreslogs att samma regel skulle gälla även för kooperativa föreningar. Lagrådet tillstyrker dock inte förslaget i denna del och anför att förslaget synes vara anpassat för investmentföretagens situation, för vilka särskilda skatteregler gäller på grund av företagens karaktär av mellanhandsinstitut. Enligt Lagrådet motiverar inte enbart den omständigheten att utdelning från kooperativa föreningar får dras av att sådan utdelning, vid tillämpning av bestämmelserna om avdrags- begränsning, likabehandlas med utdelning från investmentföretag. Denna avdragsrätt gäller på andra grunder än för investmentföretag. Vidare saknas det enligt Lagrådet anledning att öka avdragsunderlaget för en kooperativ förening med lämnade rabatter (återbäring) och pristillägg (efterlikvider). Avdragsrätten gäller för såväl s.k. kooperativ utdelning enligt 39 kap. 22 § som s.k. insatsutdelning enligt 39 kap. 23 §. Kooperativ utdelning har karaktär av prisjustering i förhållande till gjorda köp och försäljningar. Insatsutdelning är utdelning på vanliga medlemsinsatser och på förlagsinsatser. Lagrådet påpekar att även ekonomiska föreningar som inte är kooperativa enligt 39 kap. 21 § kan ha rätt till avdrag för insatsutdelning, såsom centralorganisationer för kooperativa föreningar i 39 kap. 23 § andra stycket.

Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning att det finns principiella skillnader mellan kooperativa föreningar och investmentföretag. Samtidigt anser regeringen att det finns argument för att justera EBITDA-underlaget för kooperativa föreningar på liknande sätt som för investmentföretag. Om underlaget skulle fastställas efter avdrag för utdelning skulle kooperativa föreningar hamna in en sämre position i förhållande till konventionellt beskattade aktiebolag när det gäller möjlighet att dra av negativt räntenetto. Regeringen delar dock Lagrådets bedömning att justering av underlaget inte bör göras för utdelning som har dragits av enligt 39 kap. 22 § och att sådana ekonomiska föreningar som avses i 39 kap. 23 § andra stycket även bör omfattas av de särskilda bestämmelser som föreslås gälla för kooperativa föreningar.

I tabellen nedan visas ett exempel på beräkning av ränteavdrags- begränsning i ett investmentföretag eller en kooperativ förening. I exemplet uppgår EBITDA till 200, som beräknas som summan av posterna 1 till 5 (500+400+100-700-100). Enligt förslaget ska ränte- avdragsunderlaget justeras så att lämnad vidareutdelning läggs till samtidigt som mottagen utdelning på andelar som inte är att betrakta som näringsbetingade i ett företag som kan inneha sådana enligt 24 kap. 32 § IL frånräknas, dock inte med mer än det belopp som vidareutdelats. Som

Prop. 2017/18:245

119

Prop. 2017/18:245 framgår ovan innebär detta att kapitalplaceringsaktier inte ingår i avdragsunderlaget. Det betyder att ränteavdragsunderlaget ska öka med beloppet i ruta 4 och minskas med beloppet i ruta 2. Ränteavdrags- underlaget uppgår därmed till 500 (200+700–400) och ränteavdraget till 150 (30 % av 500). Efter den skattemässiga justeringen av räntenettot uppgår därmed resultatet till 50 (0+200–150).

Tabell 6.4 Exempel: generell ränteavdragsbegränsning i investmentföretag och kooperativa föreningar

 

 

Belopp

1

Mottagen utdelning på näringsbetingade andelar

+500

2

Mottagen utdelning på andelar som inte är närings-

+400

 

betingade

 

3

Övriga intäkter

+100

4

Vidareutdelning av mottagen utdelning

-700

5

Övriga kostnader

-100

6

Negativt räntenetto

-200

A

Bokföringsmässigt resultat

0

7

Återföring negativt räntenetto

+200

8

Ränteavdrag

-150

B

Överskott av näringsverksamhet

+50

Avdragsutrymmet är 30 procent av avdragsunderlaget

Vid fastställandet av en lämplig storlek på avdragsutrymmet, som är kopplat till avdragsunderlaget i form av en procentsats, bör hänsyn tas till vad som följer av artikel 4 i direktivet mot skatteundandraganden samt till OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4). Där framgår det att avdrag ska få göras för överstigande räntekostnader, som i denna proposition motsvaras av negativt räntenetto, med högst 30 procent av EBITDA. En lägre procentsats kan väljas (artikel 3). Enligt direktivet mot skatteundandraganden definieras överstigande lånekostnader som det belopp med vilket den skattskyldiges lånekostnader som får dras av överstiger de skattepliktiga ränteintäkterna och andra ekonomiskt motsvarande skattepliktiga intäkter som uppbärs av den skattskyldige enligt nationell rätt.

I promemorian gjordes bedömningen avseende EBITDA-regeln att avdragsutrymmet som utgångspunkt borde vara ca 15–25 procent av avdragsunderlaget med hänsyn till syftet med förslaget. Det bedömdes inte vara lämpligt med exempelvis en procentsats om 30. Procentsatsen föreslogs uppgå till 25, bl.a. med hänsyn till att det är det angeläget att neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital ökar och att bl.a. internationell skatteplanering med ränteavdrag motverkas. Vidare angavs att enligt OECD:s BEPS-rekommendationer avseende åtgärd 4 om ränteavdrag så skulle ett avdragsutrymme om 30 procent innebära att 87 procent av noterade multinationella företagsgrupper som redovisar positiv EBITDA i princip skulle kunna dra av externa nettoränte- kostnader i sin helhet (p. 96).

Ett stort antal av de som har svarat på remissen anser att

avdragsunderlaget bör vara 30 procent av EBITDA i enlighet med

120

direktivet mot skatteundandraganden (däribland NSD m.fl., SVCA, SABO, SKL, Sveriges Byggindustrier, Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB och Ratos AB samt Energiföretagen Sverige). Det huvudsakliga skälet som anges för att procentsatsen bör vara 30 i stället för 25 är att det överensstämmer med vad som gäller i de flesta andra länder som har EBITDA-regler. Vidare hänvisas bl.a. till att det följer av OECD:s rekommendation (åtgärd 4) att en så hög procentsats är motiverad med hänsyn till den föreslagna utformningen av regeln i övrigt.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är däremot av uppfattningen att det i sig hade varit önskvärt med ett mer begränsat avdragsutrymme och konstaterar att det är så pass högt att för många företag kommer ingen eller endast en begränsad del av ränteavdragen att falla bort.

Regeringen anser att det som utgångspunkt framstår som ändamåls- enligt och välbalanserat med ett avdragsutrymme som uppgår till 25 procent av EBITDA. Detta gäller bland annat med beaktande av de övriga förslag som lämnas, såsom att den riktade ränteavdragsbegräns- ningsregeln föreslås snävas in. Vidare är det angeläget att bredda skattebasen och sänka bolagsskattesatsen samt att motverka skatte- planering. Som lyfts fram i remissvaren finns det dock även skäl som talar för 30 procent. Det finns därför anledning att se över nivån. Som framgår ovan är den angivna procentsatsen 30 i direktivet mot skatte- undandraganden, även om en lägre nivå kan väljas. I OECD:s rekommendationer anges ett spann mellan 10 och 30 procent utifrån vissa kriterier. Som skäl för att välja en högre procent anges bl.a. att någon gruppregel inte införs, hur rullningsreglerna ser ut både vad gäller rullning framåt och bakåt i tiden och om det finns riktade begränsningsregler vid sidan av den generella ränteavdragsbegräns- ningsregeln, vilket även har tagits upp i remissvaren. Med hänsyn till detta och till förslagen i övrigt anser regeringen att det är rimligt med en högre procentsats än vad som föreslås i promemorian. Det föreslås därför att avdragsutrymmet ska uppgå till 30 procent av avdragsunderlaget.

Lagförslag

Förslaget föranleder en ändring i 40 kap. 18 § samt att tre nya paragrafer, 24 kap. 23–25 §§, införs i IL.

Prop. 2017/18:245

121

Prop. 2017/18:245

122

6.2.3En förenklingsregel i form av en beloppsgräns införs

Regeringens förslag: En förenklingsregel införs som innebär att ett företag får dra av ett negativt räntenetto upp till fem miljoner kronor. Ett sådant avdrag får göras i stället för att dra av 30 procent av avdragsunderlaget enligt EBITDA-regeln.

För företag som är i intressegemenskap får de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inte överstiga fem miljoner kronor om något av företagen använder sig av förenklingsregeln. Med företag i intressegemenskap avses företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. I intresse- gemenskapen ingår även svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som något av företagen äger andel i, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer.

I fråga om företag som, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, äger andel i ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, avses med företag i intresse- gemenskap företaget och handelsbolaget respektive företaget och den utländska juridiska personen.

Fördelningen av beloppet inom intressegemenskapen ska redovisas öppet i inkomstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma deklarationstidpunkt enligt skatteförfarandelagen eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör. För svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige gäller i stället att fördelningen av beloppet ska redovisas öppet i de särskilda uppgifterna.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Ett negativt räntenetto föreslogs få dras av upp till 100 000 kronor enligt förenklingsregeln. I den s.k. antifragmenteringsregeln som syftar till att motverka skatteplanering föreslogs att företag som med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra ska anses vara företag i intressegemenskap. Det föreslogs att i fråga om företag som, direkt eller indirekt, äger andel i ett svenskt handelsbolag, så bör företaget och handelsbolaget anses vara företag i intressegemenskap. Detsamma föreslogs gälla för andel som ägs i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person.

Remissinstanserna: Konjunkturinstitutet välkomnar förenklingsregeln och anser att det är bra att regeln är utformad så att den gäller hela intressegemenskapen och inte ger incitament att dela upp företag för att kunna göra större ränteavdrag.

Ett stort antal av de som har svarat på remissen tar upp att den föreslagna beloppsgränsen om 100 000 kronor i förenklingsregeln är för låg och borde motsvara 3 miljoner euro, vilket får införas enligt direktivet mot skatteundandraganden. Till dessa hör Näringslivets skattedelegation (NSD) vars huvudmän är Stockholms Handelskammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening, Svenska

Bankföreningen, Svensk Försäkring och Fastighetsägarna Sverige, till vilkas yttrande, Energiföretagen Sverige, Finansbolagens förening, Företagarna, Industrins Finansförening, Näringslivets Regelnämnd, Fastighets AB Balder, AB Electrolux, Ellevio AB, Husqvarna AB, Stena AB, Stena Fastigheter AB, Stena Metall AB, Stora Enso AB, Svensk Handel, Swedegas AB, Telia Company AB, Vattenfall AB, Volvo Personvagnar AB och AB Volvo har anslutit sig (NSD m.fl.), FAR, Humlegården Fastigheter AB, HSB Riksförbund, Motorbranschens Riksförbund, NREP AB, SRF konsulternas förbund, Tillväxtverket, Sveriges advokatsamfund, Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), Atlasmuren Fastigheter AB, Hälsostaden Ängelholm AB, AB Sofielunds Fastigheter, Platzer Fastigheter AB, Södertälje kommun, Willhem AB, Stockholms studentkårers centralorganisation, Svensk Sjöfart och

Småföretagarnas Riksförbund. Flera menar att nivån i vart fall bör ligga i nivå med vad som gäller i Finland och Norge, dvs. för närvarande ca 5 miljoner kronor. Småföretagarnas Riksförbund är av uppfattningen att beloppet borde vara åtminstone dubbelt så högt för att få en riktig effekt för mikroföretag. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det är tveksamt om den låga beloppsgränsen uppfyller syftet att minska den administrativa bördan. Sveriges Byggindustrier för fram liknande synpunkter och menar att regeln sannolikt inte leder till förenklingar. Finansbolagens förening tar upp att förslaget innebär att en mycket vid krets av små och medelstora företag i onödan drabbas av stora problem som kan undvikas om undantagen i direktivet tillvaratogs. Atlasmuren Fastigheter AB och Företagarna menar att det är problematiskt att beloppsgränsen endast sätts till 100 000 kronor, jämfört med 3 miljoner euro som direktivet mot skatteundandraganden tillåter. Företagarna anser att förslaget riskerar att skapa signifikanta inlåsningseffekter och hinder för mindre och växande företag samt att den administrativa bördan och kostnaden kommer att öka dramatiskt. Atlasmuren Fastigheter AB anser att det valda beloppet är så lågt att det saknar praktisk betydelse samt att förslaget helt bortser från de små och medelstora bolagens betydelse och att de ofta arbetar med små marginaler och har stort beroende av extern finansiering till ofta höga räntor. Stena Fastigheter AB påpekar att Storbritannien har infört en beloppsgräns om 2 miljoner pund med motiveringen att den minimerar den administrativa bördan för mindre koncerner samtidigt som den träffar koncerner där risken för skattebaserosion är som störst. Bedömningen är att 95 procent av alla koncerner faller utanför det brittiska regelverket. Motsvarande synsätt bör gälla i Sverige. Fastighets AB Balder för fram liknande synpunkter. AB Sofielunds Fastigheter anför att de icke-önskade negativa effekterna av implementeringen av en generell ränteavdragsbegränsningsregel skulle kunna undvikas om man för mindre och medelstora bolag tillämpar möjligheten till ”safe- harbour” fullt ut, dvs. sätter beloppsgränsen i förenklingsregeln till 3 miljoner euro i stället för 100 000 kronor. Swedegas AB anser att om det verkligen ska vara en förenklingsregel så krävs det att den framstår som ett reellt alternativ till den fasta ration och gruppregeln. Det behövs därför en betydligt högre beloppsgräns. Det är i vart fall inte motiverat

Prop. 2017/18:245

123

Prop. 2017/18:245 med en gräns som utgör ca 0,35 procent av den som föreskrivs av direktivet. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB lämnar förslag på alternativ utformning av förenklingsregeln som tar hänsyn till höjd ränta. Ett alternativ är att det finns en fast och en rörlig del som tar hänsyn till förändringar i reporäntan. Det skulle innebära en trygghet för mindre företag eftersom de skulle drabbas hårt även vid en relativt låg förändring av ränteläget. Som alternativ föreslås att avdrag ges med 200 procent av bolagets kapital eller registrerade aktiekapital.

Förvaltningsrätten i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund anser att de tre olika föreslagna definitionerna av termen intressegemenskap i 24 kap. IL kan bidra till en ökad tillämpningsproblematik. Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 7.2.

Skatteverket anser att även CFC-bolag bör omfattas av den s.k. antifragmenteringsregeln. Vidare lämnas synpunkter som rör handels- bolag, vilka tas upp i avsnitt 6.2.6.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår ovan i avsnitt 4.6. får en beloppsgräns införas enligt artikel 4.3.a i direktivet mot skatteundan- draganden som innebär att avdrag får göras upp till 3 000 000 euro per år för s.k. överstigande ränteutgifter. Av skäl 8 framgår bl.a. att det, i syfte att minska den administrativa bördan, kan vara lämpligt att införa en s.k. safe harbour-regel så att nettoräntan alltid får dras av upp till ett fastställt belopp, när detta leder till ett högre avdrag än det EBITDA-grundade procenttalet. Vidare framgår det att tröskelbeloppet som anges i artikeln kan sänkas för att säkerställa högre skydd av den inhemska skattebasen.

I promemorian gjordes följande överväganden avseende införandet av en förenklingsregel. När det gäller frågan om en förenklingsregel i form av en beloppsgräns bör införas får en avvägning göras mellan behovet av en minskad administrativ börda och de övergripande syftena med den generella ränteavdragsbegränsningsregeln (dvs. att jämna ut skillnaderna mellan eget och lånat kapital). Särskilt regelbördan för mindre företag och det förhållandet att dessa företag kan ha svårare att finansiera sig med eget kapital än större företag bör beaktas. En lämplig nivå för beloppsgränsen ansågs vara 100 000 kronor.

I remissvaren uttrycks stöd för förenklingsregeln men ett stort antal av de som har svarat tar upp att den föreslagna beloppsgränsen borde uppgå till 3 miljoner euro, vilket får införas enligt direktivet mot skatte- undandraganden (till dessa hör NSD m.fl., FAR, Tillväxtverket, Sveriges advokatsamfund, SVCA, Sveriges Byggindustrier, Södertälje kommun och Småföretagarnas Riksförbund). Flera menar att nivån i vart fall bör ligga i nivå med vad som gäller i Finland och Norge, dvs. för närvarande ca 5 miljoner kronor. Småföretagarnas Riksförbund är av uppfattningen att beloppet borde vara åtminstone dubbelt så högt för att få en riktig effekt för mikroföretag. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det är tveksamt om den låga beloppsgränsen uppfyller syftet att minska den administrativa bördan. Sveriges Byggindustrier för fram liknande synpunkter och menar att regeln sannolikt inte leder till förenklingar. Finansbolagens förening tar upp att förslaget innebär att en mycket vid krets av små och medelstora företag i onödan drabbas av stora problem som kan undvikas om undantagen i direktivet tillvaratogs.

124

Regeringen delar bedömningen i promemorian att det är motiverat med en förenklingsregel i form av en beloppsgräns som kan användas som alternativ till att göra avdrag för negativt räntenetto enligt huvudregeln. Om förenklingsregeln tillämpas behöver företaget inte fastställa något EBITDA-underlag (dvs. avdragsunderlaget). Förenklingsregeln bör vara utformad så att den underlättar för mindre företag, vilka annars skulle riskera att drabbas av en alltför hög administrativ börda. Det finns, som påpekats i ett antal remissvar, anledning att justera nivån på belopps- gränsen något för att tillgodose detta syfte i högre grad. Enligt regeringens bedömning bör beloppsgränsen bestämmas till fem miljoner kronor.

Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB lämnar förslag på alternativ utformning av förenklingsregeln. Regeringen anser dock att den i promemorian föreslagna utformningen av förenklingsregeln är mest lämplig, bland annat mot bakgrund av vad som gäller enligt direktivet mot skatteundandraganden för undantag från den generella ränteavdrags- begränsningsregeln.

Som framgår av OECD:s BEPS-rekommendationer avseende åtgärd 4 om ränteavdrag bör införandet av en s.k. antifragmenteringsregel övervägas, om en förenklingsregel i form av en beloppsgräns införs. En sådan regel motverkar kringgåenden i form av att verksamheten delas upp i flera företag i syfte att fler beloppsgränser ska kunna utnyttjas. Direktivet mot skatteundandraganden (artikel 4) innehåller också en sådan särskild regel, som innebär att beloppsgränsen ska gälla för en hel företagsgrupp. Av dessa skäl bör det, i likhet med promemorians förslag, införas en regel som innebär att beloppsgränsen gäller sammantaget för företag som är i intressegemenskap.

För företag som ingår i en intressegemenskap föreslås därför att det införs en regel som innebär att de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inte får överstiga fem miljoner kronor när förenklingsregeln tillämpas. I promemorian gjordes bedömningen att företag som med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra bör anses vara företag i intressegemenskap. Med hänsyn till att beloppsgränsen föreslås höjas från 100 000 kronor till 5 miljoner kronor finns det anledning att överväga om den i promemorian föreslagna utformningen av antifrag- menteringsregeln är tillräckligt robust mot skatteplanering.

Vid bedömningen av om det bör införas en striktare regel bör det beaktas att incitamenten att dela upp verksamheten i flera företag kan antas öka med ett högre belopp och att fördelarna kan antas vara större än nackdelarna. Den administrativa bördan är också något som bör beaktas och den skulle kunna öka något om fler företag skulle anses omfattas av intressegemenskapen. Sammantaget anser regeringen att antifragmen- teringsregeln bör omfatta flera företag och med företag i intresse- gemenskap därför bör avses företag som ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Det motsvarar vad som föreslås i regeln om att kvarstående räntenetton faller bort vid vissa ägarförändringar, se avsnitt 6.2.4. En sådan regel föreslås även vad gäller avdragsförbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer, se avsnitt 7.2.

Förenklat innebär årsredovisningslagens definition att om ett företag, moderföretaget, bland annat äger mer än hälften av rösterna i en annan

Prop. 2017/18:245

125

Prop. 2017/18:245 juridisk person, dotterföretaget, så ingår företagen i samma koncern. Koncerndefinitionen träffar sådana företagsgrupper i vilka moderbolaget är ett bolag, dvs. ett svenskt aktiebolag eller ett svenskt handelsbolag. För dotterföretaget gäller bara den begränsningen att det måste vara en juridisk person. Såväl bolag som andra juridiska personer kan således vara dotterföretag. Den juridiska personen kan vara såväl svensk som utländsk. Att koncernen ska vara ”av sådant slag” som anges i 1 kap. 4 § ÅRL innebär nämligen att även utländska koncerner omfattas, om företagen upprätthåller förbindelser mellan varandra motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen. Med begreppet koncernföretag avses samtliga företag som ingår i en och samma koncern, dvs. inte enbart moderbolag och dotterföretag utan även exempelvis ”systerföretag”.

För att motverka kringgåenden av ränteavdragsbegränsningen bör även innehav i handelsbolag omfattas av denna regel. I promemorian föreslogs att i fråga om företag som, direkt eller indirekt, äger andel i ett svenskt handelsbolag, så bör företaget och handelsbolaget anses vara företag i intressegemenskap. Det föreslogs vidare att detsamma bör gälla för en andel som ägs i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person. Detta innebär att företaget och handelsbolaget respektive den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen sammantaget inte får dra av negativt räntenetto med mer än storleken på beloppsgränsen vid tillämpning av förenklingsregeln. Enligt promemorians förslag skulle situationer då ett handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person ägs indirekt genom ett bolag som inte ingår intresse- gemenskapen, dvs. minoritetsägande, omfattas av antifragmenterings- regeln.

Enligt regeringens bedömning är det lämpligt att utforma regeln något annorlunda än förslaget i promemorian, bland annat med hänsyn till de förändringar av definitionen som föreslås ovan. En intressegemenskap bör anses föreligga om ett företag, direkt eller indirekt genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, äger andel i ett svenskt handelsbolag. Detsamma bör gälla i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. I dessa situationer anses således företaget och handelsbolaget respektive företaget och den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen vara företag i intresse- gemenskap. För att undvika att flera beloppsgränser ska kunna utnyttjas inom en intressegemenskap bör detta dock bara gälla om företagen inte redan ingår i en intressegemenskap enligt vad som sägs ovan. Det bör således inte gälla om företagen redan ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen eller om något av dessa företag, direkt eller indirekt, äger andel i det svenska handelsbolaget eller den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen. Till skillnad mot Skatteverket anser regeringen inte att det är motiverat att behandla andelar i s.k. CFC-bolag30 på samma sätt som handelsbolag vad gäller antifragmenteringsregeln, bland annat med hänsyn till att reglerna skiljer sig åt vad gäller syfte.

30 I 39 a kap. IL finns särskilda bestämmelser om beskattning i vissa fall av delägare i

utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster (de s.k. CFC-reglerna)

126

Antag att ett aktiebolag (AB 1) äger 51 procent i ett dotterbolag (DB 1), (exempel 1). Ett annat aktiebolag (AB 2) äger resterande 49 procent i DB 1. Vidare äger DB 1 100 procent av DB 2, som i sin tur äger 10 procent av ett handelsbolag (HB). Det utomstående aktiebolaget AB 3 äger resterande 90 procent av HB. I denna situation ingår AB 1, DB 1 och DB 2 i en intressegemenskap eftersom de ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Även HB ingår i denna intressegemenskap eftersom ett av företagen, direkt eller indirekt, äger andel i handelsbolaget (DB 2). Detta gäller således oavsett storleken på innehavet. De skulle även kunna utgöra en egen intressegemenskap enligt den föreslagna alternativa regeln för intressegemenskap. Som framgår ovan gäller detta dock inte eftersom de redan ingår i en intressegemenskap enligt den första grunden för intressegemenskap. I denna situation ingår HB i två olika intressegemenskaper eftersom HB även är i intressegemenskap med AB 3. I exemplet ingår de i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Om AB 3 i stället hade ägt 40 procent i HB och det exempelvis hade funnits en ytterligare delägare i HB så hade de ändå utgjort en egen intressegemenskap enligt den alternativa regeln om förutsättningarna i övrigt var desamma.

I ett ytterligare exempel (exempel 2) kontrollerar AB 1, AB 2 och AB 3 vardera 33,3 procent av HB. I detta fall ingår HB i tre olika intressegemenskaper med stöd av den alternativa regeln för intressegemenskap eftersom inget av företagen ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen.

Ett enskilt företag som ingår i en intressegemenskap kan välja att göra avdrag för negativt räntenetto upp till 30 procent av avdragsunderlaget eller enligt förenklingsregeln. Avsikten är således inte att alla företag i intressegemenskapen måste göra avdrag med tillämpning av samma regel. Huvudsaken är att de sammanlagda avdragen för negativt räntenetto i intressegemenskapen inte överstiger beloppsgränsen, om något av företagen ska få tillämpa förenklingsregeln. Ett företag som tillämpar förenklingsregeln får inte heller göra avdrag med högre belopp än fem miljoner kronor, även om det skulle anses ingå i mer än en intressegemenskap.

Det är enbart negativa räntenetton, och inte kvarstående negativt räntenetto, som ska rymmas inom beloppsgränsen när ett företag i intressegemenskap med andra företag använder förenklingsregeln. Det innebär att om två företag är i intressegemenskap och det ena företaget använder förenklingsregeln så får företagens sammanlagda avdrag för negativt räntenetto högst uppgå till fem miljoner kronor. Om det andra företaget använder huvudregeln och det efter avdrag för negativt räntenetto finns ett outnyttjat avdragsutrymme, så får detta företag dra av eventuellt kvarstående negativt räntenetto om det ryms inom beloppsgränsen, se avsnitt 6.2.4.

Utifrån exempel 1 ovan antas AB 1, DB 1 och DB 2 tillsammans ha ett negativt räntenetto om 4 miljoner kronor och väljer att tillämpa förenklingsregeln. HB har ett negativt räntenetto om 5,1 miljoner kronor och tillämpar huvudregeln, vilket ska gälla både i förhållande till intressegemenskap 1 (med AB 1, DB 1 och DB 2) och intressegemenskap 2 (med AB 3). AB 3 antas ha ett negativt räntenetto

Prop. 2017/18:245

127

Prop. 2017/18:245 om 1 miljon kronor. För de båda intressegemenskaperna gäller att de sammanlagda avdragen för negativa räntenetton inte får överstiga 5 miljoner kronor per intressegemenskap. HB får dra av 1 miljon kronor inom ramen för intressegemenskap 1 (givet att de övriga företagen gör avdrag för negativt räntenetto med 4 miljoner kronor). I intressegemenskap 2 kan HB som högst dra av 4 miljoner kronor eftersom ett enskilt företag inte får dra av mer än 5 miljoner kronor och 1 miljon kronor redan dragits av i intressegemenskap 1. Rullning av de resterande 0,1 miljoner kronor (5,1–1–4) kan bara göras om huvudregeln tillämpas. Om AB 3 hade haft mer än 1 miljoner kronor i negativa räntenetton hade de fått komma överens om utnyttjandet upp till den gemensamma beloppsgränsen.

I exempel 2 där tre aktiebolag (AB 1, AB 2 och AB 3) äger lika stor andel i ett handelsbolag (HB) antas varje AB ha ett negativt räntenetto om 2,5 miljoner kronor och HB har ett negativt räntenetto om 5,1 miljoner kronor. AB 1 tillämpar förenklingsregeln, men för AB 2 och 3 ryms hela räntenettot inom huvudregeln. Som framgår ovan kan HB dra av högst fem miljoner kronor totalt sett för egen del om förenklingsregeln ska kunna tillämpas av något av företagen som ingår i en intressegemenskap med HB. Hur mycket HB kan dra av beror på fördelningen från övriga företag i de olika intressegemenskaperna. I relation till AB 1 antas avdraget uppgå till 2,5 miljoner kronor, vilket innebär att HB kan dra av högst 2,5 miljoner kronor ytterligare i den intressegemenskapen. I situationen där även AB 2 och AB 3 har negativt räntenetto om 2,5 miljoner kronor kan exempelvis HB dra av 1,25 miljoner kronor i respektive intressegemenskap och så drar AB 2 och AB 3 av respektive 2,5 miljoner kronor. HB kan rulla vidare 0,1 miljoner kronor om avdrag gjorts med 30 procent av avdrags- underlaget.

Det föreslås, i likhet med promemorian, att förenklingsregeln bara får tillämpas om fördelningen av beloppet inom intressegemenskapen redovisas öppet i inkomstdeklarationen. Redovisningen ska ske för ett beskattningsår som har samma deklarationstidpunkt enligt skatteför- farandelagen (2011:1244), förkortad SFL, eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör. Svenska handels- bolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige lämnar inte inkomstdeklaration utan särskild uppgift, som ska lämnas vid samma tidpunkt som inkomstdeklarationen (33 kap. 6 § SFL). För dessa föreslås därför istället att fördelningen av beloppet ska redovisas öppet i de särskilda uppgifterna. Med dessa regler får Skatteverket en möjlighet att bland annat kontrollera att en intresse- gemenskap inte yrkar avdrag med ett högre belopp än beloppsgränsen. Att redovisning ska ske öppet gäller även om endast ett företag i intressegemenskapen gör avdrag för negativt räntenetto. Det har inte bedömts nödvändigt att reglera vad som ska gälla om exempelvis ett handelsbolag ingår i fler intressegemenskaper och intressegemen- skaperna önskar göra en sådan fördelning som innebär att det sammanlagda beloppet för handelsbolaget skulle överstiga belopps- gränsen som gäller för ett enskilt företag (dvs. fem miljoner kronor). I en sådan situation får delägarna komma överens om fördelningen.

128

För svenska handelsbolag räknas räkenskapsåret som beskattningsår, Prop. 2017/18:245 se avsnitt 6.2.6. Förenklingsregeln får endast tillämpas om beskatt-

ningsåren sammanfaller för handelsbolaget och övriga företag som ingår i intressegemenskapen, såsom Skatteverket har påpekat. Om ett handels- bolag har en fysisk person som delägare måste det ha kalenderåret som beskattningsår. EBITDA-regeln gäller i vissa fall när en fysisk person är delägare i ett handelsbolag, se avsnitt 6.2.6. Det innebär att förenklings- regeln endast kan tillämpas om övriga företag som ingår i intresse- gemenskapen inte tillämpar brutet räkenskapsår.

6.2.4Avdrag för kvarstående negativt räntenetto

Regeringens förslag: Ett företag som inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet, får dra av återstående del (kvarstående negativt räntenetto). Ett kvarstående negativt räntenetto får högst dras av med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet. En minskning ska göras med årets avdrag för negativt räntenetto. Avdrag för kvarstående negativt räntenetto gäller inte vid tillämpning av förenklingsregeln.

Avdrag ska göras inom sex år efter det beskattningsår då det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Ett tidigare uppkommet kvarstående negativt räntenetto ska dras av före ett senare uppkommet sådant.

Vid ägarförändringar som innebär att ett företag får ett bestäm- mande inflytande över ett annat företag, upphör rätten att använda ett kvarstående negativt räntenetto i det sistnämnda företaget.

Ett företag anses ha ett bestämmande inflytande över ett annat företag, om företagen efter ägarförändringen tillsammans utgör en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen.

De föreslagna begränsningarna vid ägarförändringar gäller inte om det företag som får det bestämmande inflytandet ingick i samma koncern som företaget med kvarstående negativa räntenetto redan före ägarförändringen eller om det avyttrade företaget har försatts i resolution enligt lagen om resolution.

För att de föreslagna reglerna vid ägarförändringar inte ska kunna kringgås görs motsvarande ändringar i reglerna om kvalificerade fusioner och fissioner.

Det förtydligas att kvarstående negativa räntenetton inte kan föras över från ett företag till ett annat genom verksamhetsavyttringar eller partiella fissioner.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag. Promemorians förslag innehöll inget undantag för koncern-

 

interna ägarförändringar. Promemorian innehöll inte heller några

 

särskilda regler om kvarstående negativt räntenetto vid kvalificerade

 

fusioner och fissioner, verksamhetsavyttringar eller partiella fissioner.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig

 

över förslaget avstyrker förslaget att rätten till avdrag för kvarstående

 

negativa räntenetton begränsas till sex år och anser att tidsobegränsad

 

rullning av kvarstående negativa räntenetton i stället ska införas. Det

129

Prop. 2017/18:245

gäller exempelvis Näringslivets skattedelegation, vars huvudmän är

 

Stockholms Handelskammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk

 

Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och

 

Fastighetsägarna Sverige. De remissinstanser som ansluter sig till NSD:s

 

yttrande är Företagarna, FAR, Swedish Private Equity & Venture

 

Capital Association (SVCA), Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande

 

NCC AB ansluter sig) och Småföretagarnas Riksförbund (NSD m.fl.).

 

Remissinstanserna framför bl.a. att Sverige med den föreslagna snäva

 

tidsbegränsningen avviker från andra länders motsvarande regler. Bland

 

annat framför Svensk Sjöfart att andra EU-länder med sjöfartsintresse

 

tillåter rullning antingen i 10 år eller utan tidsbegränsning.

 

NSD m.fl. kritiserar uttalandena om att en sexårsgräns skulle motsvara

 

en konjunkturcykel. NSD m.fl. varnar även för att volatiliteten i de

 

skattemässiga resultaten kommer att öka, eftersom variationen kommer

 

att kunna påverkas starkt av engångseffekter, exempelvis realiserade

 

valutakurseffekter. Svensk Försäkring lyfter också fram att engångs-

 

effekter kan få betydelse, som exempel anges naturkatastrofer. Sveriges

 

Byggindustrier lyfter bl.a. fram att inom byggindustrin varierar resultaten

 

kraftigt år från år och att byggindustrin därför missgynnas av sexårs-

 

gränsen i förhållande till företag med mer stabila resultat. Fortum

 

Sweden AB anser att begränsningen särskilt drabbar branscher med

 

volatilt eller cykliskt resultat. Stena AB framför att eftersom koncernen

 

gör investeringar med livslängder på 20 år eller längre så har koncernen

 

därmed ränteutgifter under en längre tid än sex år. Energiföretagen

 

Sverige anför bl.a. att sexårsgränsen, och att underskottsavdrag tas med i

 

beräkningen av avdragsunderlaget, gör att underskottsföretag riskerar att

 

permanent gå miste om ränteavdrag. Södertälje kommun tillsammans

 

med Telge AB framför att stora kvarstående negativa räntenetton

 

uppkommer eftersom underskott minskar avdragsunderlaget. Att i en

 

sådan situation tidsbegränsa nyttjandet av kvarstående negativa ränte-

 

netton ger i praktiken samma effekt som att helt begränsa möjligheterna

 

att utnyttja tidigare års underskott. Även Sydkraft AB framför liknande

 

synpunkter.

 

NSD m.fl. önskar tidsobegränsad rullning framåt i tiden av kvarstående

 

negativa räntenetton och anför att argumentet om att tidsperioden för

 

rullning av kvarstående negativa räntenetton ska stämma överens med

 

bestämmelserna om periodiseringsfonder saknar relevans. Även

 

betydelsen av regler i skatteförfarandet är enligt NSD inget bärande

 

argument, eftersom kvarstående negativa räntenetton kan fastställas när

 

de uppstår på samma sätt som för underskott. NSD ser även att fler

 

rullningsmöjligheter införs. Även Sydkraft AB anser att det inte finns

 

några avgörande hinder mot att inte införa en tidsgräns för kvarstående

 

negativa räntenetton. Södertälje kommun tillsammans med Telge AB

 

anser att det inte skulle leda till någon ökad administrativ börda att tillåta

 

tidsobegränsad rullning, och hänvisar till att det redan finns liknande

 

regler i inkomstskattelagen i form av t.ex. aktiefållan och fastighets-

 

fållan. SVCA kan inte se någon principiell skillnad mellan vad som

 

gäller för tidigare års underskott och negativt räntenetto. Även NREP AB

 

gör jämförelser med reglerna om tidigare års underskott.

 

Atlas Copco AB anser att promemorians förslag på enbart en rullnings-

130

möjlighet framstår som alltför restriktivt, särskilt med beaktande av att

denna begränsats till enbart sex år. Atlas Copco AB anser att bl.a. den föreslagna räntedefinitionen och att valutasvängningar ska behandlas som ränta gör att en möjlighet till carry-back, dvs. rullning bakåt i tiden, måste införas. Telia Company AB önskar, förutom tidsobegränsad rullning framåt av negativt räntenetto, rullning bakåt i tre år alternativt rullning framåt av outnyttjade avdragsutrymmen i fem år. Även Energiföretagen Sverige önskar carry-back-möjligheter gällande både underskott och outnyttjade negativa räntenetton.

Företagarna, Småföretagarnas Riksförbund och Stena Metall AB ifrågasätter att ägarförändringar över huvud taget ska leda till att kvarstående negativa räntenetton inte får användas. Flera remissinstanser ifrågasätter även att koncerninterna ägarförändringar utlöser att kvar- stående negativa räntenetton inte längre får användas i ett förvärvat företag. Bland de remissinstanser som uttrycker detta finns FAR, NSD m.fl., Sveriges advokatsamfund, Svensk Sjöfart, Sveriges Byggindustrier,

Fastighets AB Balder, Platzer Fastigheter AB, Stena Fastigheter AB, Willhem AB och Svensk Försäkring. Utöver de nämnda remissinstanserna har ett flertal instanser anslutit sig till yttrandet från NSD m.fl. eller Svensk Sjöfart.

NSD m.fl. konstaterar att med den föreslagna regeln kan ett företag enbart flyttas uppåt i en koncern. Svensk Försäkring anser att ett undantag för koncerninterna ägarförändringar vore en logisk följd av att kvittningsmöjligheter gällande positiva och negativa räntenetton finns mellan bolag där koncernbidragsrätt föreligger. Fastighets AB Balder, Platzer Fastigheter AB och Willhem AB anser att ett undantag för koncerninterna ägarförändringar skulle öka legitimiteten för de i övrigt komplicerade reglerna. Flera remissinstanser gör jämförelser med motsvarande regler för tidigare års underskott. Sveriges Byggindustrier anser att de nämnda reglerna angående ägarförändringar borde utgöra förebild även för kvarstående negativa räntenetton i relevanta delar.

Sveriges advokatsamfund lyfter fram att motsvarande reglering som för ägarförändringar inte har föreslagits vid kvalificerade fusioner, och efterlyser ett förtydligande om inte regeln borde gälla även för sådana situationer. Södertälje kommun och Telge AB framför liknande frågor kring omstruktureringar.

Finansbolagens förening anför att förslagen sannolikt kommer leda till skatteplanering genom att företag med stora positiva räntenetton kommer sälja dem till företag i andra branscher som har stora negativa räntenetton och hög beskattning till följd av förslaget (exempelvis fastighetssektorn).

Skatteverket anser att det är oklart när ett kvarstående negativt räntenetto ska utredas och fastställas. Enligt Skatteverket är frågan om fastställelse ska ske årligen eller om det ej utnyttjade avdraget prövas först under ett år då ett avdragsutrymme uppstår och avdrag görs för kvarstående negativt räntenetto. Skatteverket anser att det i sin tur har betydelse för när en oriktig uppgift ska anses ha lämnats. Skatteverket menar att svaren på frågorna får betydelse när det gäller förutsättningarna för efterbeskattning och påförande av skattetillägg. Med tanke på att avdragsrätten för kvarstående negativa räntenetton tidsmässigt är begränsat till sex år föreslår Skatteverket att avdrag för kvarstående negativa räntenetton ska prövas det år och till den del avdraget yrkas.

Prop. 2017/18:245

131

Prop. 2017/18:245

132

Skälen för regeringens förslag

Möjlighet till utjämning över tid bör införas

Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln bör som utgångspunkt tillämpas för enskilda beskattningsår och avseende enskilda företag. Samtidigt bör ränteavdragsbegränsningsregeln vara neutral sett över flera beskattningsår. Därför föreslår regeringen, i likhet med promemorians förslag, att ett negativt räntenetto som kvarstår från ett föregående beskattningsår ska få dras av ett senare år om det ryms inom avdrags- utrymmet för det senare året. En minskning ska göras med årets avdrag för negativt räntenetto. En förutsättning för att kunna utnyttja ett kvarstående negativt räntenetto är att ett avdragsutrymme har beräknats, dvs. att huvudregeln att tillämpats. Möjligheten att rulla vidare och att göra avdrag för kvarstående negativt räntenetto gäller således inte vid tillämpning av förenklingsregeln. Förslaget möjliggör för företag att utjämna räntenetton över tid. Även ett flertal remissinstanser, bl.a. Sveriges Byggindustrier, betonar vikten av en sådan möjlighet till utjämning över tid.

Den föreslagna utjämningsmöjligheten mellan beskattningsår är till fördel för t.ex. företag som befinner sig i ett start- eller utvecklingsskede och som därför har låg lönsamhet. Så kan t.ex. vara fallet för innovationsföretag. Dessutom finns det därmed en möjlighet att utnyttja kvarstående negativa räntenetton över en konjunkturcykel.

Kvarstående negativa räntenetton fastställs när och till den del de utnyttjas

Skatteverket anser att det finns en otydlighet i promemorian gällande frågan när kvarstående negativa räntenetton ska fastställas, om de likt underskott fastställs när de uppkommer eller om de likt exempelvis förluster som behandlas enligt aktie- eller fastighetsfållorna fastställs först när de utnyttjas. Som ett argument för tidsobegränsad rullning av kvarstående negativa räntenetton har bland annat NSD m.fl. anfört att kvarstående negativa räntenetton kan fastställas när de uppkommer.

I promemorian föreslogs inte något särskilt förfarande med sådan innebörd att kvarstående negativa räntenetton fastställs när de upp- kommer. Enligt 56 kap. 3 § 1 skatteförfarandelagen ska underlaget för att ta ut skatt enligt inkomstskattelagen fastställas i beslut om slutlig skatt. Vad som ska bestämmas vid beskattningen följer av den materiella skattelagstiftningen. Utgångspunkten är att de belopp ska bestämmas som har betydelse för att bestämma skatter och avgifter för respektive beskattningsår. Vid uppkomsten av ett kvarstående negativt räntenetto har detta kvarstående negativa räntenetto ingen betydelse för att bestämma skatter eller avgifter för det året. För ett fastställelseförfarande vid uppkomsten av kvarstående negativa räntenetton hade det därför krävts att den föreslagna lagtexten angett att dessa skulle beräknas eller något annat liknande uttryck (jfr Skatteförenklingsutredningens betänkande SOU 2014:68, Förenklade skatteregler för enskilda närings- idkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag, s. 213–217). I avsaknad av ett sådant särskilt förfarande ska kvarstående negativa räntenetton i stället fastställas enligt den nämnda huvudregeln, dvs. när de används på så sätt att avdrag görs för ett kvarstående negativt

räntenetto. Det är vid ett sådant beskattningsår som det kvarstående negativa räntenettot påverkar beskattningen genom att de utgör en kostnadspost.

Det kan dock konstateras att det skulle kunna finnas flera fördelar med ett förfarande där kvarstående negativa räntenetton fastställs när de uppkommer. Det gäller oavsett om utnyttjandet av de kvarstående negativa räntenettona tidsbegränsas eller om de får utnyttjas utan tidsbegränsning. En fördel är bland annat att prövningen av storleken på ett kvarstående negativt räntenetto i så fall skulle ske i nära anslutning till de aktuella ränteutgifterna. Skatteverket och företagen får dessutom ett bättre underlag för framtida beskattningsår vilket i sin tur minskar risken för framtida fel, även om det på kort sikt leder till en ökad administrativ börda.

En sådan förändring till ett fastställelseförfarande skulle dock ställa krav på ett mer fullständigt beredningsunderlag. För att införa ett fastställelseförfarande behövs en fördjupad analys. Det är bl.a. av vikt att genomlysa vilka effekter det skulle få gällande administrativ börda för Skatteverket, domstolarna och företagen. En sådan förändring till ett fastställelseförfarande kan även – vilket Skatteverket också framför – behöva förenas med anpassningar av bestämmelserna om skattetillägg i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Regeringen föreslår mot denna bakgrund ingen förändring i bestämmelsen i detta avseende i förhållande till promemorians förslag. Det innebär att kvarstående negativa räntenetton ska fastställas när och till den del de utnyttjas genom att avdrag görs för ett kvarstående negativt räntenetto.

Behovet av en tidsgräns

I promemorian föreslogs att rätten att dra av ett kvarstående negativt räntenetto ska begränsas i tiden. Skälet till en sådan ordning angavs vara administrativa skäl som uppstår på grund av att ackumulerade kvarstående negativa räntenetton kan bli förhållandevis stora sett över tid. I promemorian hänvisades även till vad FSK angett om att en tidsbegränsning på sex år normalt är tillräcklig för att motsvara en konjunkturcykel. Vidare angavs att det är samma tidsperiod som gäller för de skattemässiga reserveringar som kan göras med avdrag till periodiseringsfond, innan gjorda avdrag måste återföras till beskattning. Det konstaterades även att en sexårsperiod är lämplig med hänsyn tagen till regler om skatteförfarandet, bl.a. efterbeskattningsfristen.

Förslaget om en tidsbegränsning på sex år har mötts av remisskritik. Bland annat framförs att med en tidsgräns finns en risk för att kvarstående negativa räntenetton aldrig kan användas, särskilt eftersom avdragsunderlagen bestäms efter avdrag för tidigare års underskott. Dessa remissinstanser menar även att tidsgränsen strider mot de tankar som genomsyrat utformningen av underskottsavdragen, dvs. att det är företagets livslängd som utgör den ekonomiskt riktiga kvittningsperioden (prop. 1989/90:110 s. 546). Det anförs också att en snäv tidsgräns skulle avvika från i vart fall övriga nordiska länders reglering av rullningen.

Som framgår ovan föreslås inte något fastställelseförfarande för kvarstående negativa räntenetton. Prövningen av storleken på ett

Prop. 2017/18:245

133

Prop. 2017/18:245

134

kvarstående negativt räntenetto kommer således att ske när avdrag görs för ett kvarstående negativt räntenetto. Utan en begränsning i tiden skulle fastställelsen kunna ske även efter det att Skatteverket gallrat deklarationsmaterialet för det år som det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Skatteverkets möjligheter till granskning riskerar därmed att vara begränsade. Utan särskilt fastställelseförfarande för negativa räntenetton finns även risken för upprepade tvister om en och samma ränteutgift. Med en ordning där ett kvarstående negativt räntenetto fastställs först när det utnyttjas så kommer nämligen eventuella beräkningar av storleken på det kvarstående negativa räntenettot inte att vara bindande för följande beskattningar, om avdrag för enbart en viss del av ett kvarstående negativt räntenetto görs ett år. Trots remiss- kritiken, och även om det i och för sig finns skäl som talar för en annan ordning, anser regeringen därför att tidsgränsen bör behållas. Vad gäller det som har förts fram avseende risken för att kvarstående negativa räntenetton aldrig kan användas, vill regeringen framhålla att det i propositionen lämnas förslag som innebär att underskott endast till viss del ska minska avdragsunderlaget. I samband med att reglerna följs upp bör det enligt regeringen analyseras och övervägas, dels ett system med ett årligt fastställelseförfarande, dels en möjlighet till rullning under en längre tidsperiod eller under obegränsad tid, se avsnitt 14.

Andra möjligheter till utjämning över tid

Ett fåtal remissinstanser, bl.a. NSD m.fl., Energiföretagen Sverige och Atlas Copco AB, anser att fler av de möjligheter till utjämning över tid som tillåts enligt direktivet mot skatteundandraganden behöver införas. Atlas Copco AB anser att möjlighet till rullning bakåt i tiden måste införas mot bakgrund av promemorians förslag om att valutakurs- förändringar ska ingå i definitionen av ränteutgifter. Det föreslås dock att räntedefinitionen ska snävas in jämfört med promemorians förslag, så att enbart vissa valutakursförändringar betraktas som ränteutgifter, se avsnitt 9. Det bedöms dessutom inte som lämpligt att föreslå någon möjlighet att rulla kvarstående negativt räntenetto bakåt i tiden (jfr direktivet mot skatteundandraganden artikel 4.6.b), bl.a. med hänsyn till risk för kringgåenden och för att skydda skattebasen. Både den rullnings- möjligheten och direktivets möjlighet till att rulla outnyttjade avdrags- underlag framåt i tiden (artikel 4.6.c) har dessutom den bristen att de skulle innebära komplicerade regelverk, bland annat eftersom de skulle behöva förenas med regler som motverkar kringgåenden. Några ytterligare möjligheter till utjämning över tid föreslås därför inte.

Kvarstående negativa räntenetton dras av efter avdrag för innevarande års negativa räntenetto

Ett företag som inte har kunnat dra av ett tidigare beskattningsårs negativa räntenetto i sin helhet ska dra av återstående del, dvs. kvarstående negativt räntenetto, högst med ett belopp som motsvarar avdragsutrymmet, minskat med årets avdrag för negativt räntenetto. Avdrag ska göras inom sex år efter det beskattningsår då det kvarstående negativa räntenettot uppkom. Ett kvarstående negativt räntenetto bör dras av i viss ordning. Ordningen bör vara att ett kvarstående negativt ränte-

netto ska dras av efter det att årets negativa räntenetto har dragits av. Det innebär att det kvarstående negativa räntenetto som har uppkommit först också ska dras av först.

Rätten till avdrag för kvarstående negativa räntenetton upphör vid vissa ägarförändringar

Ett fåtal remissinstanser, Företagarna, Småföretagarnas Riksförbund och

Stena Metall AB, är negativa till promemorians förslag att ägar- förändringar ska leda till att kvarstående negativa räntenetton inte längre får användas. I likhet med bedömningen i promemorian anser regeringen dock att det inte kan uteslutas att vissa företag under en sexårsperiod kan ackumulera stora kvarstående negativa räntenetton. Det skapar incitament att t.ex. förvärva företag som har stora kvarstående negativa räntenetton och som inte bedriver någon egentlig näringsverksamhet, dvs. enbart i syfte att sänka den beskattningsbara inkomsten. Det är en farhåga som även Finansbolagens förening ger uttryck för. Som FSK beskriver kan det ske genom att ett sådant kvarstående negativt räntenetto kan användas genom att verksamhet förs över från ett låg- belånat företag som har avdragsutrymmen som överstiger räntenettot. Mot den bakgrunden och för att motverka skattemässigt betingad handel med företag som har kvarstående negativa räntenetton, bör – som FSK också föreslår – rätten att utnyttja ett kvarstående negativt räntenetto upphöra vid ägarförändringar som innebär att ett företag får ett bestämmande inflytande över ett annat företag.

Ett företag anses ha ett bestämmande inflytande över ett annat företag, om företagen efter ägarförändringen tillsammans utgör en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL. Förenklat innebär årsredovis- ningslagens definition att om ett företag, moderföretaget, äger mer än hälften av rösterna i en annan juridisk person, dotterföretaget, så ingår företagen i samma koncern. Det finns även några andra i årsredovis- ningslagen beskrivna sätt att skapa ett koncernförhållande. Den omständigheten att det ska vara ett ”bestämmande inflytande” innebär att även ett indirekt ägande omfattas av begränsningen, exempelvis omfattas ett negativt räntenetto i ett dotterbolag till det förvärvade företaget.

Att koncernen ska vara ”av sådant slag” som anges i 1 kap. 4 § ÅRL innebär att även utländska koncerner omfattas, om företagen upprätt- håller förbindelser mellan varandra motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen.

Ett stort antal remissinstanser ifrågasätter att det inte föreslås något undantag för koncerninterna ägarförändringar i promemorian, dvs. när ett företag förvärvar ett annat företag som redan ingår i samma koncern- förhållande. I denna proposition föreslås att det införs möjligheter för företag som med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra att utjämna räntenetton och avdragsunderlag mellan varandra, se avsnitt 6.2.5. Syftet med dessa förslag är att skapa möjligheter till att uppnå en skattemässig neutralitet mellan verksamhet som bedrivs i ett eller flera bolag. Ägarförändringar som sker inom en koncern bör därför inte träffas av en regel vars syfte är att förhindra skattemässigt betingad handel av företag med kvarstående negativa räntenetton. Regeringen föreslår därför ett undantag för sådana koncerninterna ägarförändringar.

Prop. 2017/18:245

135

Prop. 2017/18:245

136

För att undvika kringgåenden har FSK föreslagit att kvarstående negativt räntenetto bör falla bort både i det förvärvande och i det förvärvade företaget. Det finns argument som talar både för och emot att begränsningen ska gälla samtliga företag. Ett skäl för att omfatta samtliga företag är att det är mest robust mot kringgåenden. Vid utformningen av spärregler vid ägarskiften bör dock en avvägning göras mellan behovet av att motverka oönskat beteende och att ägarmarknaden inte bör sned- vridas i alltför stor utsträckning med hänsyn till att det kan finnas affärsmässiga och legitima skäl för förvärvet. Sammantaget bedöms en lämplig avgränsning vara att endast kvarstående negativt räntenetto i det förvärvade företaget ska falla bort. Förslaget är i överensstämmelse med direktivet mot skatteundandraganden artikel 4.6.a tillsammans med artikel 3.

Åtgärder som vidtas med stöd av lagen (2015:1016) om resolution kan innebära en ägarförändring. För att inte försvåra en framgångsrik utgång av ett resolutionsförfarande bedöms det vara lämpligt att de föreslagna begränsningarna vid ägarförändringar inte ska gälla om företaget har försatts i resolution enligt nämnda lag.

Kvalificerade fusioner och fissioner

Sveriges advokatsamfund lyfter fram att det i promemorian inte före- slagits några regler angående kvalificerade fusioner motsvarande de som föreslås gällande ägarförändringar. Även Södertälje kommun och Telge AB framför frågor kring omstruktureringar.

Det kan konstateras att det vore inkonsekvent att inte införa bestämmelser om kvalificerade fusioner och fissioner, som motsvarar de föreslagna reglerna kring ägarförändringar. Det finns inga sakliga skäl att behandla en kvalificerad fusion där det överlåtande företaget har kvarstående negativa räntenetton på ett annat sätt jämfört med ett förvärv av ett företag med kvarstående negativa räntenetton. På motsvarande sätt som föreslås för ägarförändringar ska rätten att använda kvarstående negativa räntenetton i det överlåtande företaget som huvudregel upphöra vid kvalificerade fusioner och fissioner. Undantag ska dock göras när den kvalificerade fusionen eller fissionen sker mellan ett övertagande och ett överlåtande företag som redan innan fusionen eller fissionen ingick i samma koncern. Undantag ska även göras om det överlåtande företaget är försatt i resolution enligt lagen om resolution. Vid kvalificerade fissioner ska det kvarstående negativa räntenettot fördelas i förhållande till nettovärdet som förs över till de olika övertagande företagen, dvs. på samma sätt som bl.a. periodiseringsfonder och rätt till avdrag för underskott enligt 40 kap. fördelas.

Verksamhetsavyttringar och partiella fissioner

Vad gäller rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster enligt 25 kap. 12 § IL, rätt till avdrag för underskott enligt 40 kap. IL och rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på delägarrätter enligt 48 kap. 26 § IL får sådana inte överföras till ett köpande eller övertagande företag vid en verksamhetsavyttring eller en partiell fission. Detta framgår av 38 kap. 17 § respektive 38 a kap. 17 § IL. De nämnda bestämmelserna utgör förtydliganden av vad som följer av allmänna

regler kring verksamhetsavyttringar och partiella fissioner (jfr prop. Prop. 2017/18:245 2006/07:2 s. 68).

På samma sätt som med kvarstående kapitalförluster och tidigare års underskott är det inte motiverat att kvarstående negativa räntenetton ska kunna föras över från ett företag till ett annat genom en verksamhets- avyttring eller en partiell fission. Uppräkningen i de nämnda bestämmelserna bör därmed kompletteras med kvarstående negativa räntenetton.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 37 kap. 28 §, 38 kap. 17 § och 38 a kap. 17 § och att tre nya paragrafer, 24 kap. 26 och 27 §§ och 37 kap. 26 a §, införs i IL.

6.2.5Avdrag för negativt räntenetto i ett annat företag

Regeringens förslag: Om ett företags ränteinkomster ett beskattningsår överstiger ränteutgifterna samma beskattningsår (positivt räntenetto), får det företaget dra av ett negativt räntenetto som har uppkommit hos ett annat företag högst med ett belopp som motsvarar det positiva räntenettot hos företaget som gör avdraget. Det negativa räntenettot får inte dras av till den del det har dragits av på annat sätt. Vidare får avdrag inte göras för ett annat företags kvarstående negativa räntenetto. Med positivt räntenetto avses skillnaden mellan ränteinkomster som ska tas upp och ränteutgifter som får dras av, om ränteinkomsterna överstiger ränteutgifterna.

Ett avdrag minskar det negativa räntenettot hos det andra företaget med samma belopp.

Avdragsrätten gäller bara om båda företagen

med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra, och

redovisar avdraget öppet i inkomstdeklarationen för ett beskatt- ningsår som har samma deklarationstidpunkt eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bokföringsskyldighet upphör.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Platzer Fastigheter AB och Willhem AB anser att det är positivt att en utjämning mellan positiva och negativa räntenetton föreslås mellan företag som kan utväxla koncernbidrag med varandra.

FAR, Södertälje kommun och Telge AB har bl.a. lämnat synpunkter avseende möjligheten att kunna dra av negativa räntenetton i svenska handels- och kommanditbolag i ett annat bolag med positivt räntenetto, även om koncernbidragsrätt formellt sett inte föreligger. Detta behandlas i avsnitt 6.2.6.

Ett flertal remissinstanser kritiserar att koncernutjämning föreslås ske dels genom koncernbidrag, dels genom kvittning mellan koncern- företagen av positiva räntenetton mot negativa räntenetton. Bland annat framförs att det redan i dag är komplicerat med resultatutjämning genom koncernbidrag och att de föreslagna reglerna komplicerar detta

ytterligare. Bland annat FAR, Näringslivets skattedelegation (NSD),

137

Prop. 2017/18:245 Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig), Stena Fastigheter AB och Humlegården Fastigheter AB framför sådana synpunkter. NSD lyfter särskilt fram att kravet på värdeöverföring gör att storleken på koncernbidragen måste fastställas redan när bokslutet fastställs. Sveriges Byggindustrier framför att vid bokslutet måste koncernens samtliga fakturor ha kommit koncernen tillhanda och alla eventuella valutakurseffekter måste ha fastställts. Om inte det är uppfyllt kan koncernen gå miste om ränteavdrag som koncernen rätteligen borde ha rätt till, med mer tid till korrekta beräkningar. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om den grund- läggande principen att neutralitet ska råda uppnås om man av kommersiella skäl väljer att dela upp verksamhet till att bedrivas i flera olika helägda juridiska personer. Sveriges Byggindustrier framför att med nuvarande regler lämnas koncernbidrag normalt sett uppåt i en koncern. De föreslagna reglerna innebär att koncernbidrag i stället kommer att behöva lämnas neråt eller sidledes i strukturen.

FAR anser att en enklare lösning vore att föredra. En sådan skulle kunna vara att ett gemensamt ränteavdragsutrymme räknas ut inom koncerner där företagen har koncernbidragsrätt och att avdrag för räntenettot sedan fick fritt fördelas inom koncernen. Det skulle likna dansk ”sambeskatning” eller de svenska fastighets- och aktiefållorna.

Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om inte en gruppregel skulle underlätta tillämpningen väsentligt. Även Södertälje kommun till- sammans med Telge AB förespråkar en gruppregel i syfte att uppnå samma skattebelastning oavsett om verksamheten bedrivs i ett eller flera företag. Södertälje kommun och Telge AB lyfter särskilt fram att det för allmännyttiga bostadsföretag finns begränsningar att genomföra värde- överföringar genom koncernbidrag. NREP AB anser också att det av koncernutjämningsskäl bör införas en sådan gruppregel som beskrivs i direktivet mot skatteundandraganden och i OECD:s rekommendationer.

NSD anser att man borde slopa kravet på värdeöverföring vid koncern- bidrag. Samtidigt betonar NSD att det inte skulle undanröja alla de hinder eller svårigheter som förslagen skapar, men att det i vart fall skulle innebära viss förenkling. Vidare anser NSD, att det bör skapas utrymme för att genom endast poster i deklarationen åstadkomma en effektiv kvittning av avdragsutrymmen och/eller negativa räntenetton. Även Sveriges Byggindustrier och Astra Zeneca AB föreslår detta.

Sveriges advokatsamfund menar alternativt att koncernbidrag skulle kunna exkluderas från avdragsunderlaget i kombination med att en möjlighet att överföra avdragsunderlag inom en koncern introduceras. Det skulle innebära att såväl koncernbidrag som överföring av avdragsunderlag skulle bli rena skattemässiga justeringar, vilket väsentligen borde kunna underlätta den praktiska tillämpningen och säkerställa att neutraliteten inom en koncern fullt ut kan tillämpas.

AB Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB och Ratos AB anför i ett gemensamt yttrande att investmentföretag inte kan resultat- utjämna genom koncernbidrag, vilket medför att ett negativt räntenetto inte kommer att kunna överföras till andra bolag inom koncernen.

138

Skälen för regeringens förslag

Positivt räntenetto får kvittas mot negativt räntenetto inom en koncern

Om en verksamhet bedrivs i ett enda företag sker det en automatisk kvittning mellan positiva och negativa räntenetton. För att skattebördan för koncernföretag inte ska bli större än om företagens verksamhet hade bedrivits i ett enda bolag bör – som FSK har föreslagit – ett företag kunna dra av ett negativt räntenetto som har uppkommit hos ett annat företag med ett belopp som högst motsvarar det egna positiva räntenettot. Detta innebär att det sker en utjämning mellan det ena företagets negativa räntenetto och det andra företagets positiva räntenetto. Ett annat företags kvarstående negativa räntenetto får dock inte dras av.

En sådan regel är förenlig med direktivet mot skatteundandraganden där det av skäl 7 framgår att medlemsstaterna kan införa ett system som möjliggör överföring av räntekapacitet mellan företag i en företagsgrupp vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. Det negativa räntenettot från ett annat företag bör inte kunna dras av till den del det har dragits av på något annat sätt. Ett avdrag bör minska det negativa räntenettot hos det andra företaget med samma belopp.

Avdragsrätten bör bara gälla om båda företagen med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra och redovisar avdraget öppet i in- komstdeklarationen för ett beskattningsår som har samma deklarations- tidpunkt eller som skulle ha haft det om inte något av företagens bok- föringsskyldighet upphör. Detta innebär bland annat att det i deklarationen för företaget med positivt räntenetto måste framgå från vilket annat koncernföretag det negativa räntenettot härrör.

Södertälje kommun föreslår att kvittning ska tillåtas även om koncernbidragsrätt inte föreligger. AB Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB och Ratos AB tar upp att investmentföretag inte kan resultatutjämna genom koncernbidrag, vilket medför att ett negativt räntenetto inte kommer att kunna överföras till andra bolag inom koncernen. Regeringen ser dock inte anledning att frångå den koncerndefinition som normalt används vid resultatutjämning i skattesammanhang.

Det nu aktuella förslaget skulle kunna avhålla moderföretag i Sverige från att etablera dotterföretag i utlandet och kan av det skälet utgöra en inskränkning av etableringsfriheten i Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). En sådan inskränkning bör emellertid kunna rättfärdigas på den grunden att den utgör en proportionerlig och ändamålsenlig åtgärd för att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan med- lemsstaterna och för att motverka risken för att negativa räntenetton i utländska dotterföretag beaktas två gånger31.

Andra möjligheter till koncernutjämning

Eftersom lämnade och mottagna koncernbidrag ingår i avdragsunderlaget för ränteavdrag uppstår en möjlighet att genom koncernbidragssystemet utjämna räntenetton mellan koncernföretag. Det kan dock konstateras att

31 Se exempelvis mål C-446/03 Marks & Spencer och C-414/06 Lidl Belgium.

Prop. 2017/18:245

139

Prop. 2017/18:245

med en EBITDA-regel kan en sådan räntenettoutjämning påverka

 

möjligheterna att samtidigt utjämna resultatet. Anledningen till det är att

 

ett företag som redovisar ett underskott redan innan ränteavdrag och

 

avdrag för lämnade koncernbidrag ändå kan ha ett outnyttjat avdrags-

 

underlag för ränteutgifter.

 

För att utjämna avdragsunderlag mellan koncernföretag kan situationer

 

uppstå där ett företag som både redovisar ett underskott och samtidigt har

 

ett outnyttjat avdragsunderlag behöver lämna koncernbidrag till ett

 

företag som redovisar ett överskott, men vars negativa räntenetto ändå

 

inte ryms inom avdragsutrymmet. I sådana situationer kan koncern-

 

bidragen inte användas både för resultatutjämning och utjämning av

 

avdragsunderlagen. Till det kommer att ett flertal remissinstanser lyft

 

fram att koncernbidragssystemet redan är komplicerat och att förslaget

 

komplicerar systemet ytterligare. Som en allmän princip ska skatte-

 

mässiga överväganden inte styra hur en verksamhet organiseras, det finns

 

därför skäl att se över om alternativa eller kompletterande möjligheter till

 

koncernutjämning avseende avdragsunderlag för negativa räntenetton bör

 

införas.

 

Bland andra NSD anser att kravet på värdeöverföring vid koncern-

 

bidrag bör slopas. Ett sådant förslag skulle dock inte åtgärda att koncern-

 

bidragen inte alltid kan användas för såväl räntenettoutjämning som

 

resultatutjämning. Som FSK konstaterade utgör kravet på värde-

 

överföring även ett hinder mot att koncernbidrag används för att minska

 

beskattningen genom att koncernbidrag som får dras av lämnas till ett

 

företag som sedan försätts i konkurs. De förslag som lämnas i denna

 

proposition föranleder därför inte en sådan förändring.

 

Sveriges advokatsamfund framför att möjligheter att även överföra

 

avdragsunderlag inom en koncern bör övervägas. Till exempel skulle fler

 

kvittningsmöjligheter än den som redan föreslås kunna införas, på så sätt

 

att ett företag med outnyttjat avdragsunderlag får dra av ett annat företags

 

negativa räntenetto som inte kunnat dras av på annat sätt. Alternativt kan

 

även tänkas den omvända situationen, dvs. att ett företag som inte kunnat

 

dra av sitt negativa räntenetto mot ett eget avdragsunderlag ändå får dra

 

av detta om ett annat koncernföretag har ett outnyttjat avdragsunderlag.

 

Vad dessa förslag dock inte tar hänsyn till är att det kan finnas flera

 

anledningar till att ett företag inte kan dra av ett negativt räntenetto. Ett

 

skäl kan vara att företaget saknar tillräckligt stort avdragsunderlag, men

 

det kan också bero på att företaget inte har ett positivt avdragsunderlag.

 

Det kan vara fallet för ett företag som redovisar ett underskott och vars

 

utgifter dras av omedelbart. För att uppnå skattemässig neutralitet mellan

 

verksamhet som bedrivs i ett eller flera bolag skulle således de beskrivna

 

kvittningsmöjligheterna även behöva ta hänsyn till sådana negativa

 

avdragsunderlag. Först skulle det behöva ske en utjämning av

 

avdragsunderlagen så att inget företag i koncernen har ett negativt

 

avdragsunderlag. Därefter skulle företagen kunna få kvitta negativa

 

räntenetton mot outnyttjade avdragsunderlag. Regeringen konstaterar att

 

en sådan ytterligare kvittningsmöjlighet även kan kräva en annan

 

koncerndefinition för att undvika kringgåendemöjligheter.

 

Sveriges advokatsamfund efterfrågar, i likhet med vissa andra

 

remissinstanser, att en gruppregel införs för koncernutjämningssyfte.

140

Detta önskemål måste skiljas från den möjlighet till gruppregel som finns

i direktivet mot skatteundandraganden, som t.ex. kan innebära att den Prop. 2017/18:245 generella ränteavdragsbegränsningsregeln inte tillämpas om företaget

kan visa att förhållandet mellan dess egna kapital och totala tillgångar är ungefär lika med eller högre än motsvarande andel för företagsgruppen, se avsnitt 6.2.2. Vad dessa remissinstanser i stället efterfrågar i detta sammanhang är snarare en möjlighet till koncerngemensam beräkning av avdragsunderlaget. Ett sådant förslag skulle dock innebära en stor skillnad jämfört med promemorians förslag, där den generella ränte- avdragsbegränsningen som utgångspunkt tillämpas för varje företag och varje beskattningsår för sig. Förutom att förslaget vore komplicerat och skulle utgöra ett avsteg från hur den svenska företagsbeskattningen fungerar i övrigt saknas det ett beredningsunderlag.

Regeringen anser sammantaget att några alternativa eller kompletterande möjligheter till koncernutjämning inte bör föreslås.

Lagförslag

Förslaget föranleder att tre nya paragrafer, 24 kap. 23, 28 och 29 §§, införs i IL.

6.2.6

Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

 

 

gäller för juridiska personer och vissa svenska

 

 

handelsbolag

 

 

 

Regeringens förslag: Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

 

gäller juridiska personer och svenska handelsbolag.

 

Den gäller dock inte

 

– svenska handelsbolag som under hela beskattningsåret, direkt eller

 

indirekt, genom ett eller flera svenska handelsbolag eller i utlandet

 

delägarbeskattade juridiska personer, bara har ägts av fysiska

 

personer, eller

 

– i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som under hela

 

beskattningsåret, direkt eller indirekt, genom ett eller flera svenska

 

handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer,

 

bara har ägts av obegränsat skattskyldiga fysiska personer.

 

Vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

 

avses med beskattningsår för svenska handelsbolag räkenskapsåret.

 

 

 

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag. I promemorian föreslogs även att anskaffningsutgiften vid

 

beräkningen av kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska handels-

 

bolag skulle ökas med belopp som har tagits upp som den skattskyldiges

 

andel av handelsbolagets inkomster, minskat med de ränteutgifter och

 

negativa räntenetton som, direkt eller indirekt, belöper sig på andelen och

 

som enligt 24 kap. IL inte har fått dras av. Vidare föreslogs att

 

anskaffningsutgiften skulle ökas med kvarstående räntenetton som har

 

dragits av enligt 24 kap. 28 § IL (vilket motsvarar 24 kap. 26 § IL i

 

denna proposition) och som belöper sig på andelen.

 

Remissinstanserna: Swedish Private Equity & Venture Capital

 

Association (SVCA) avstyrker förslaget av det skälet att det är alltför

141

 

 

Prop. 2017/18:245

komplicerat och innehåller för många oklarheter. SVCA föreslår att

 

regeringen finner en enklare lösning för att hantera ränteavdrag i

 

verksamhet med inkomster från handelsbolag. FAR menar att metoden

 

för att inkludera handelsbolag borde kunna göras lättare. Enligt

 

promemorian ska begränsningen tillämpas redan hos handelsbolaget.

 

FAR anser att det vore enklare att inkomst från ett handelsbolag delas

 

upp på ”vanlig” inkomst och ett räntenetto hos det företag som ska ta upp

 

inkomsten. Det innebär också att endast handelsbolagsinkomster som

 

beskattas i bolagssektorn blir föremål för ränteavdragsbegränsningar,

 

vilket får anses vara i enlighet med direktivets syfte. Södertälje kommun

 

och Telge AB menar att negativa räntenetton i svenska handels- och

 

kommanditbolag bör kunna dras av i ett annat bolag med positivt

 

räntenetto även om koncernbidragsrätt formellt sett inte föreligger.

 

Vidare bör räntenettot i ett handels- och kommanditbolag med underskott

 

kunna dras av hos delägarna.

 

NSD m.fl. ifrågasätter att det inte ges någon möjlighet att kvitta

 

finansnetton eller avdragsutrymmen som har uppkommit i handelsbolag

 

mot motsvarande poster uppkomna i ett annat företag, såsom ägarbolag

 

och dotterbolag m.fl. Det bör beaktas att det är vanligt att samriskprojekt

 

(s.k. joint ventures) ofta bedrivs genom handelsbolag, bl.a. på grund av

 

bristande möjligheter till resultatutjämning mellan aktiebolag i intresse-

 

gemenskap. I det fall regeringen anser att en sådan kvittningsmöjlighet

 

blir för komplicerad att åstadkomma på kort sikt är det åtminstone viktigt

 

att möjligheterna till underprisöverlåtelser i 23 kap. IL ändras, så att de

 

även möjliggör underprisöverlåtelser där handelsbolag är part. Även SRF

 

konsulternas förbund anser att det är viktigt att möjligheten till under-

 

prisöverlåtelse i 23 kap. IL ändras. SRF konsulternas förbund tar vidare

 

upp att fysiska personer som är delägare i ett handelsbolag där minst en

 

av delägarna är ett aktiebolag drabbas särskilt hårt av de föreslagna

 

reglerna. Ränteavdragsbegränsningen för handelsbolag bör gälla på

 

delägarnivå och endast drabba delägare som är juridisk person.

 

Skatteverket anser att det är oklart vad som gäller vid indirekt ägande

 

och undrar om det har någon betydelse genom vilket företag man äger

 

andelen och oavsett hur stor andel man äger. Synpunkten gäller både

 

ägande i svenskt handelsbolag och utländsk delägarbeskattad juridisk

 

person.

 

Skälen för regeringens förslag: Den generella ränteavdragsbegräns-

 

ningsregeln bör – som FSK har föreslagit – som en utgångspunkt gälla

 

företag som vid inkomstbeskattningen behandlas som svenska och ut-

 

ländska juridiska personer, se avsnitt 6.1. Vad som vid inkomst-

 

beskattningen avses med uttrycket ”juridiska personer” framgår av 2 kap.

 

3 § IL. Det innebär att förslaget i första hand tar sikte på aktiebolag och

 

ekonomiska föreningar.

 

Svenska handelsbolag behandlas inte som juridiska personer vid in-

 

komstbeskattningen (2 kap. 3 § IL), vid sidan av dödsbon och juridiska

 

personer som förvaltar samfälligheter och som avses i 6 kap. 6 § andra

 

stycket IL. Det innebär att delägarna i handelsbolaget är skattskyldiga för

 

dess inkomster (5 kap. 1 § IL).

 

Utländska juridiska personer behandlas som juridiska personer vid

 

inkomstbeskattningen (2 kap. 3 § och 6 kap. 8 § IL). Det innebär att

142

utländska juridiska personer som huvudregel är skattskyldiga för sina

inkomster (6 kap. 12 § IL). Från huvudregeln görs undantag (5 kap. 2 a § och 39 a kap. 13 § IL). Enligt 5 kap. 2 a § IL är obegränsat skattskyldiga delägare i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person skattskyldiga för personens inkomster. Med en i utlandet delägarbeskattad juridisk person avses en utländsk juridisk person vars inkomster beskattas hos delägare i den utländska stat där personen hör hemma.

Om den generella ränteavdragsbegränsningsregeln begränsas till företag som vid inkomstbeskattningen behandlas som juridiska personer (t.ex. aktiebolag), kan den kringgås genom att belånad verksamhet över- låts från aktiebolag till företag som vid inkomstbeskattningen inte behandlas som juridiska personer. Förutom enskilda näringsidkare gäller det i första hand handelsbolag.

En överlåtelse av belånad verksamhet från aktiebolag till enskilda näringsidkare och handelsbolag förutsätter dock – bortsett från att överlå- telsen är affärsmässigt förnuftig – att det byte av gäldenär som över- låtelsen av belånad verksamhet mellan företagen innebär, kan ske med borgenärens samtycke. Det förutsätter också att det övertagande företaget är berett att ta den ekonomiska risk som övertagandet av ansvaret för skulden innebär.

Risken för att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln ska kring- gås genom att belånad verksamhet överlåts mellan företag får antas vara förhållandevis stor om t.ex. det överlåtande företaget är ett aktiebolag och det övertagande företaget är ett svenskt kommanditbolag som ägs av aktiebolaget och dess huvudaktieägare är en fysisk person och där aktie- bolaget är komplementär och huvudaktieägaren är kommanditdelägare. Till skillnad från komplementären är kommanditdelägaren begränsat an- svarig för ett kommanditbolags skulder. I ett sådant fall kan det förutsättas att gäldenärsbytet kan ske med borgenärens samtycke, eftersom det i praktiken är fråga om samma låntagare före och efter över- låtelsen. Dessutom är aktieägare i aktiebolag inte personligt ansvariga för skulder i verksamheten.

Mot denna bakgrund föreslogs i promemorian att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln bör gälla också handelsbolag som helt eller delvis ägs av juridiska personer. Regeringen delar denna bedömning.

I likhet med bedömningen i promemorian anser regeringen även att risken för att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln ska kringgås genom att belånad verksamhet överlåts mellan företag får antas vara förhållandevis liten, om det övertagande företaget är en enskild närings- idkare eller ett svenskt handelsbolag som endast ägs av fysiska personer. Det beror på att det inte kan förutsättas att gäldenärsbytet kan ske med borgenärens samtycke. Det är fråga om helt olika låntagare före och efter överlåtelsen. Vidare är enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag personligt ansvariga för skulder i verksamhet- en.

Mot den bakgrunden bör den generella ränteavdragsbegränsnings- regeln – till skillnad från FSK:s förslag – inte gälla enskilda närings- idkare och handelsbolag som under hela beskattningsåret bara har ägts av fysiska personer. Av 4 kap. 2 § IL framgår att detta även gäller för ett dödsbo efter en sådan fysisk person. Orsaken till att förhållandena ska gälla under hela beskattningsåret är att såväl kapital som andelar är

Prop. 2017/18:245

143

Prop. 2017/18:245

lättrörliga. Att begränsningsregeln inte ska gälla för enskilda närings-

 

idkare samt vikten av att möjligheten till räntefördelning och expansions-

 

fonder ska finnas kvar är något som Vansbro kommun tar upp. Det kan

 

konstateras att några förändringar av dessa regler inte föreslås i denna

 

proposition.

 

Av samma skäl bör den generella ränteavdragsbegränsningsregeln inte

 

heller gälla i fråga om i utlandet delägarbeskattade juridiska personer

 

som under hela beskattningsåret har ägts av obegränsat skattskyldiga

 

fysiska personer.

 

Vidare bör den generella ränteavdragsbegränsningsregeln inte gälla i

 

situationer då handelsbolag indirekt har ägts bara av fysiska personer via

 

ett annat handelsbolag om detta har gällt under hela beskattningsåret.

 

Detta bör gälla både för svenska handelsbolag och i utlandet delägar-

 

beskattade juridiska personer och oberoende av storleken på andelen.

 

Vad som sägs ovan innebär sammanfattningsvis att den generella

 

ränteavdragsbegränsningsregeln gäller handelsbolag som helt eller delvis

 

ägs av juridiska personer. Den bör också gälla handelsbolag som helt

 

eller delvis ägs av andra handelsbolag, om inte ägandet har skett

 

uteslutande genom fysiska personer i enlighet med vad som anges ovan.

 

En angränsande fråga är om den generella ränteavdragsbegräns-

 

ningsregeln ska tillämpas på bolags- eller delägarnivå. Några remiss-

 

instanser, bl.a. SRF konsulternas förbund, ifrågasätter att den generella

 

ränteavdragsbegränsningsregeln föreslås tillämpas på bolagsnivå och

 

SVCA och FAR menar att metoden för att inkludera handelsbolag borde

 

kunna göras lättare. I promemorian gjordes bedömningen att en

 

tillämpning av regeln på delägarnivå skulle leda till en ökning av den

 

administrativa bördan för fysiska personer som är delägare i handels-

 

bolag som inte är rimlig. Mot den bakgrunden och av förenklingsskäl,

 

föreslogs att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln tillämpas på

 

bolagsnivå, vilket överensstämmer med FSK:s förslag. Regeringen

 

instämmer i bedömningen att den generella ränteavdragsbegränsnings-

 

regeln bör tillämpas på bolagsnivå.

 

Varje delägare i ett handelsbolag och varje obegränsat skattskyldig del-

 

ägare i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person ska beskattas för så

 

stort belopp som motsvarar andelen av handelsbolagets eller den

 

juridiska personens inkomst. Detta gäller oavsett om beloppet tas ut ur

 

företaget eller inte. När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas

 

3 kap. för fysiska personer, 4 kap. för dödsbon och 6 kap. för juridiska

 

personer (5 kap. 3 § IL). Såvitt avser handelsbolag så tillämpas den

 

generella ränteavdragsbegränsningsregeln vid beräkning av den inkomst

 

som ska fördelas på delägarna i handelsbolaget. Delägare som är

 

juridiska personer ska ta upp sin del av handelsbolagets resultat i in-

 

komstslaget näringsverksamhet. Överskott eller underskott från handels-

 

bolaget läggs till resultatet i den juridiska personen (14 kap. 10 § IL). Till

 

det kommer att överskott som belöper sig på andelar i handelsbolag inte

 

ingår i avdragsunderlaget för den generella ränteavdragsbegränsnings-

 

regeln. Vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln

 

bör med uttrycket ”beskattningsår” för handelsbolag avses räkenskaps-

 

året.

 

Invändningar har riktats mot hanteringen av handelsbolag i den

144

generella ränteavdragsbegränsningsregeln, t.ex. att kvittning inte föreslås

få göras av räntenetton och avdragsunderlag (däribland NSD m.fl., Prop. 2017/18:245 Södertälje kommun och Telge AB). Det förs bl.a. fram att negativa

räntenetton i svenska handels- och kommanditbolag bör kunna dras av i ett annat bolag med positivt räntenetto även om koncernbidragsrätt formellt sett inte föreligger. Vidare bör räntenettot i ett handels- och kommanditbolag med underskott kunna dras av hos delägarna. FAR anser att det vore enklare att inkomst från ett handelsbolag delas upp på ”vanlig” inkomst och ett räntenetto hos det företag som ska ta upp inkomsten. Dessa poster räknas ihop med bolagets övriga inkomster respektive räntenetto. SRF konsulternas förbund och NSD m.fl. anför att det är viktigt att möjligheten till underprisöverlåtelse i 23 kap. IL ändras så att de under en övergångsperiod möjliggör underprisöverlåtelser där handelsbolag är part, vilket FSK föreslog.

I motsats till FAR, NSD m.fl. delar regeringen bedömningen i promemorian att det inte finns skäl att införa regler om kvittning av räntenetton mellan handelsbolag och juridiska personer som är delägare i handelsbolag. Detsamma gäller kvittning av avdragsutrymmen. Regeringen delar även bedömningen i promemorian att en sådan ordning förutsätter ett komplext regelverk, som inte står i proportion till de för- delar som det skulle leda till för juridiska personer som bedriver verksamhet via handelsbolag. Vidare anses det inte heller motiverat att införa en övergångsregel som möjliggör underprisöverlåtelser där handelsbolag är part.

Hos en fysisk person beskattas avyttring av en andel i ett handelsbolag som huvudregel i inkomstslaget kapital. Den justerade anskaffnings- utgiften beräknas enligt reglerna i 50 kap. IL. Delägarens del av värden på inkråm i handelsbolaget som överstiger en positiv justerad anskaffningsutgift hänförlig till andelen kommer således att beskattas i inkomstslaget kapital vid en avyttring av andelen i ett handelsbolag. Av 50 kap. 5 § IL följer att anskaffningsutgiften ska ökas med belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel av bolagets inkomster. I promemorian föreslås att anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag ska ökas med belopp som har tagits upp som den skattskyldiges andel av handelsbolagets inkomster, minskat med de ränteutgifter och negativa räntenetton som, direkt eller indirekt, belöper sig på andelen och som enligt 24 kap. IL inte har fått dras av. För att anskaffningsutgiften inte ska påverkas två gånger av samma ränteutgift eller negativa räntenetto föreslås även att anskaffningsutgiften bör öka med kvarstående räntenetton som har dragits av enligt 24 kap. 26 § IL och som belöper sig på andelen. Förslaget motiveras med att avdragsbegränsningarna annars indirekt skulle förlora sin verkan. SRF konsulternas förbund tar upp att fysiska personer som är delägare i ett handelsbolag där minst en av delägarna är ett aktiebolag drabbas särskilt hårt av de föreslagna reglerna. Det kan enligt regeringen ifrågasättas att anskaffningsutgiften ska justeras som det föreslås i promemorian med tanke på att den generella ränteavdragsbegränsningsregeln inte är tillämplig på handelsbolag med enbart fysiska personer som delägare. Promemorians förslag i denna del bör därför inte genomföras.

145

Prop. 2017/18:245 Lagförslag

Förslaget föranleder att en ny paragraf, 24 kap. 21 §, införs i IL.

6.2.7Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln tillämpas sist

Regeringens förslag: Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln ska tillämpas efter övriga ränteavdragsbegränsningsregler i 24 kap. inkomstskattelagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga invändningar har förts fram avseende att den

generella ränteavdragsbegränsningsregeln tillämpas efter övriga ränte- avdragsbegränsningsregler i 24 kap IL. Svensk försäkring har dock lämnat synpunkter som rör tillämpningssvårigheter till följd av att det, utöver den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln, införs en generell ränteavdragsbegränsningsregel. Synpunkter som rör den riktade ränte- avdragsbegränsningsregeln behandlas i avsnitt 8.

Skälen för regeringens förslag: När den generella ränteavdrags- begränsningsregeln (avsnitt 6) och avdragsförbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer införs (avsnitt 7) kommer det att finnas flera regler om begränsning av ränteavdrag i 24 kap. IL. Det ligger i sakens natur att prövning av en ränteutgift i första hand kommer att göras av dels avdragsförbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöver- skridande situationer, dels avdragsförbudet för ränteutgifter på vissa efterställda skulder. Därefter prövas om någon annan ränteavdrags- begränsning föreligger. För vinstandelsränta finns särskilda begräns- ningsregler i 24 kap. IL som kan bli aktuella om något avdragsförbud inte föreligger.

När det gäller den riktade begränsningen av ränteavdrag för vissa interna skulder – som tar sikte på viss skatteplanering med ränteavdrag – innebär den att avdragsrätt för ränteutgifter inte föreligger om vissa förutsättningar är uppfyllda, se avsnitt 8.

Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln innebär att avdragsrätt för ränteutgifter föreligger, om ränteutgifterna ryms inom avdrags- utrymmet. I OECD:s BEPS-rekommendationer avseende åtgärd 4 om ränteavdragsbegränsningsregler anges att i de flesta fall bör riktade regler tillämpas före en generell regel baserad på EBITDA eller EBIT. Mot den bakgrunden är det lämpligt att den generella ränteavdragsbegräns- ningsregeln tillämpas efter övriga ränteavdragsbegränsningsregler i 24 kap.

Detta innebär att om avdrag för vissa (brutto-) ränteutgifter inte får göras enligt den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln, avdrags- begränsningen för vinstandelsränta eller enligt något av avdragsförbuden så är det bara eventuella kvarvarande ränteutgifter som prövas inom ramen för den generella ränteavdragsbegränsningsregeln.

146

6.3Ränteutgifter får inte räknas in i anskaffnings- värdet för vissa tillgångar

Regeringens förslag: Ränteutgifter som avses i definitionen i 24 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen räknas inte in i anskaffnings- värdet för tillgångar, såsom som lager, byggnader, markanläggningar och inventarier (till vilka förvärvade immateriella tillgångar räknas). Detsamma gäller immateriella anläggningstillgångar som har upparbetats i den egna näringsverksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs även en reglering i 20 a kap. IL vid beskattningsinträde. I promemorian användes även en annan lagstiftningsteknik,

Remissinstanserna: Några av de som har svarat på remissen tar upp att förslaget på att ränteutgifter inte får räknas in i anskaffningsvärdet för vissa tillgångar får stora negativa konsekvenser på grund av risken att förlora räkenskapsenlig avskrivning. Till dessa hör Näringslivets skatte- delegation, (NSD), vars huvudmän är Stockholms Handelskammare, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening, Svenska Bank- föreningen, Svensk Försäkring och Fastighetsägarna Sverige, till vilkas yttrande, Energiföretagen Sverige, Finansbolagens förening, Företagarna, Industrins Finansförening, Näringslivets Regelnämnd, Fastighets AB Balder, AB Electrolux, Ellevio AB, Husqvarna AB, Stena AB, Stena Fastigheter AB, Stena Metall AB, Stora Enso AB, Svensk Handel, Swedegas AB, Telia Company AB, Vattenfall AB, Volvo Personvagnar AB och AB Volvo har anslutit sig (NSD m.fl.), FAR, SRF konsulternas förbund och Södertälje kommun. FAR anser att förslaget behöver arbetas om och hämmar utvecklingen på redovisningsområdet. Enligt FAR går ett förbud mot aktivering av ränta helt emot den internationella redovisningsutvecklingen som har ett ”skall”-krav på aktivering. FAR inser att någon form av reglering behövs för att förhindra missbruk. Det bör dock övervägas om inte redovisnings- reglerna utgör ett tillräckligt skydd mot missbruk. K2 innehåller exempelvis ett förbud mot att aktivera räntor i anskaffningsvärdet. Regeln säger att ränta inte får räknas in i anskaffningsvärdet för vissa slag av tillgångar. Det är oklart vad som ska göras om företaget ändå gör detta. FAR antar att räntekomponenten i sådana fall ska brytas ut och inkluderas i beräkningen av negativt räntenetto. Förslaget är emellertid otydligt i denna del och kan tolkas som att det finns ett avdragsförbud. FAR anser att ett förtydligande är nödvändigt. Även NREP AB pekar på oklarheter i detta avseende. Södertälje kommun anser att förslaget motverkar investeringar och därmed nyproduktion av hyreshus. NREP AB för fram liknande synpunkter.

Enligt Swedish Hospital Partners AB finns det flera frågetecken kring hanteringen av OPS-projekt där företaget ska redovisa tillgången som en immateriell tillgång. Enligt förslaget ska inte ränteutgifter få räknas in i värdet på egenupparbetade immateriella tillgångar. Enligt IFRIC 12 ska ett företag redovisa en immateriell tillgång vid OPS-projekt när det föreligger en osäkerhet beträffande storleken på intäkterna. Enligt

Prop. 2017/18:245

147

Prop. 2017/18:245 Swedish Hospital Partners AB skulle detta innebära att räntekostnaderna

 

inte kommer att kunna aktiveras genom den förslagna lydelsen av

 

14 kap. 4 § IL. Därmed skulle en avvikelse uppkomma mellan det skatte-

 

och redovisningsmässiga värdet på tillgången, vilket är olyckligt.

 

Swedish Hospital Partners AB anser att det är oklart hur avskrivning ska

 

ske av den egenupparbetade immateriella tillgången skattemässigt,

 

liksom när avdragsrätt för räntekostnaderna uppkommer.

 

NSD m.fl. ifrågasätter utformningen av ikraftträdandebestämmelsen

 

och påpekar att enligt punkt 2 i övergångsreglerna ska bestämmelserna

 

om utbrytning av ränteutgifter tillämpas första gången på räkenskapsår

 

som börjar efter ikraftträdandet. En sådan regel leder dock enligt NSD

 

m.fl. till att utbrytning av ränteutgifter även ska ske på tillgångar som

 

förvärvats före denna tidpunkt och att rätten till räkenskapsenlig

 

avskrivning kan gå förlorad. NSD m.fl. anser att detta innebär en

 

retroaktiv tillämpning och att övergångsbestämmelsen därför bör

 

utformas så att den endast omfattar tillgångar som förvärvas efter

 

ikraftträdandet.

 

Skälen för regeringens förslag: Resultatet av näringsverksamhet

 

beräknas enligt bokföringsmässiga grunder (14 kap. 2 § IL). Som

 

utgångspunkt gäller att inkomster ska tas upp som intäkt och utgifter dras

 

av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god

 

redovisningssed (14 kap. 2 § IL). I 17–20 kap. IL finns regler om

 

beräkning av anskaffningsvärdet för lager, inventarier, byggnader och

 

markanläggningar.

 

Regler om årsredovisning finns i årsredovisningslagen (1995:1554),

 

ÅRL. En anläggningstillgång tas i redovisningen upp till ett belopp som

 

motsvarar utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (4 kap. 3 §

 

första stycket ÅRL). Både materiella och immateriella anläggnings-

 

tillgångar omfattas. För en förvärvad tillgång ska, utöver inköpspriset,

 

utgifter som direkt kan hänföras till förvärvet räknas in. Exempel är

 

frakter och installationer. Även ränteutgifter kan under vissa förhållanden

 

aktiveras till en anläggningstillgångs anskaffningsvärde (tredje stycket

 

samma paragraf). Detta gäller ränta på kapital som har lånats för att

 

finansiera tillverkningen av en tillgång.

 

Den redovisningsmässiga hanteringen av ränteutgifter beror på vilket

 

regelverk som företaget tillämpar. Ett företag som tillämpar Bokförings-

 

nämndens allmänna råd (BFNAR 2016:10) om årsredovisning i mindre

 

företag (K2) får inte räkna in ränteutgifter i anskaffningsvärdet för till-

 

gångar. De företag som tillämpar Bokföringsnämndens allmänna råd om

 

årsredovisning och koncernredovisning (BFNAR 2012:1, K3) eller RFR

 

2 (Rådet för finansiell rapporteringsrekommendation 2 Redovisning för

 

juridiska personer) får dock räkna in ränteutgifter i anskaffningsvärdet

 

för tillgångar. I K3 återfinns reglerna för redovisning av låneutgifter i

 

kapitel 25 och RFR 2 hänvisar till IAS 23 Låneutgifter. Huvudregeln

 

enligt K3 är att ett företag ska kostnadsföra låneutgifter, men ett företag

 

kan välja att i stället aktivera dessa utgifter. Detsamma gäller enligt IAS

 

23, men med denna standard är det i vissa fall obligatoriskt att aktivera.

 

Det gäller låneutgifter som är direkt hänförliga till inköp, konstruktion

 

eller produktion av en tillgång som med nödvändighet tar betydande tid i

 

anspråk att färdigställa för avsedd användning eller försäljning. Både K3

148

och RFR 2 innehåller emellertid undantagsregler för redovisning i

juridisk person. Dessa innebär att även om ränteutgifter aktiveras i koncernredovisningen så får de kostnadsföras i redovisningen för juridisk person. Enligt redovisningsreglerna är det således inte nödvändigt att aktivera ränteutgifter i redovisningen för juridisk person.

FSK föreslog att ränteutgifter som omfattades av den föreslagna definitionen av finansiell kostnad inte skulle räknas in i anskaffnings- värdet för vissa tillgångar. Ett skäl för detta var att uppnå en kongruent behandling mellan olika kategorier av företag avseende utgifter som vid beskattningen ska klassificeras som finansiella kostnader. FSK konstaterade att det finns en skillnad i behandlingen eftersom företag som tillämpar K2 inte får aktivera ränteutgifter medan företag som tillämpar K3 har valrätt att aktivera ränteutgifter till ett anskaffnings- värde. Vid remissbehandlingen har FSK:s förslag kritiserats, bl.a. för att den administrativa bördan ökar samt att rätten till räkenskapsenlig avskrivning går förlorad.

I promemorian gjordes bedömningen att om ränteutgifter som inte får dras av enligt den generella ränteavdragsbegränsningsregeln får räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar, så innebär det att de i stället kan dras av i form av värdeminskningsavdrag eller när tillgången säljs. Därför ska inte ränteutgifter som omfattas av den generella ränteavdragsbegräns- ningsregeln få räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar, vilket överensstämmer med FSK:s förslag. En sådan tillämpning ansågs dock vara för snäv eftersom även ränteutgifter som träffas av andra avdrags- begränsningar än den generella ränteavdragsbegränsningsregeln borde omfattas av regeln. Mot den bakgrunden föreslogs det i promemorian att ränteutgifter som avses i den föreslagna definitionen i 24 kap. 2 § IL över huvud taget inte ska få räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar. Enligt förslaget gäller detta samtliga tillgångar, det vill säga lager, inventarier, byggnader, markanläggningar samt egenupparbetade immateriella tillgångar. Undantag görs i promemorian för ränteutgifter som är hänförliga till skulder som utgör lager av finansiella instrument, eftersom sådana behandlas som upplupna räntor och kostnadsförs. Förslaget innebär att rätten till räkenskapsenlig avskrivning i fråga om inventarier går förlorad för företag som har valt att räkna in ränteutgifter i anskaffningsvärdet. Det beror på att avdraget vid beskattningen inte kommer att motsvara avskrivningen i bokslutet (18 kap. 14 § IL). För att kunna tillämpa räkenskapsenlig avskrivning förutsätts dessutom att det skattemässiga värdet av inventarierna motsvarar värdet enligt balans- räkningen, se RÅ 2001 ref. 8. Detta är en konsekvens som uppkommer för de företag som tillämpar K3 respektive RFR 2 och som väljer att i redovisningen för juridisk person räkna in ränteutgifter i anskaffnings- värdet (4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL). I promemorian anges att det är frivilligt för företagen att aktivera räntor i redovisningen för juridisk person. Företagen kan därför även fortsättningsvis tillämpa räkenskaps- enlig avskrivning om räntorna kostnadsförs.

Förslaget i promemorian på att ränteutgifter inte får räknas in i anskaffningsvärdet för vissa tillgångar har kritiserats eftersom det anses få stora negativa konsekvenser på grund av risken att förlora räkenskaps- enlig avskrivning (till dessa hör NSD m.fl., FAR, SRF konsulternas förbund och Södertälje kommun).

Prop. 2017/18:245

149

Prop. 2017/18:245

Regeringen delar bedömningen i promemorian att det är nödvändigt

 

med en bestämmelse som motverkar att avdragsbegränsningen kringgås

 

genom att räntor som inte skulle ha kunnat dras av på grund av den

 

generella ränteavdragsbegränsningen ändå skulle komma att dras av i

 

form av värdeminskningsavdrag eller när tillgången säljs. Behovet av en

 

sådan regel ökar dessutom vid en EBITDA-regel eftersom en aktivering

 

av räntor kan leda till ett höjt avdragsutrymme på 30 procent av de

 

aktiverade räntorna sett över tiden. Även FAR anser att någon form av

 

reglering behövs för att förhindra missbruk. Till skillnad mot FAR anser

 

regeringen dock inte att redovisningsreglerna, i dess nuvarande

 

utformning, utgör ett tillräckligt skydd mot missbruk.

 

Det kan också nämnas att det av artikel 2 p. 1 i direktivet mot

 

skatteundandraganden uttryckligen framgår att kapitaliserad ränta som

 

ingår i balansräkningsvärdet av en därtill relaterad tillgång, eller

 

nedskrivning av kapitaliserad ränta ska ingå i räntedefinitionen vid

 

tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. Detta

 

innebär att räntor som har aktiverats ska brytas ut från avskrivningar

 

samt från kapitalvinster/-förluster. En sådan ordning skulle bli

 

komplicerad och administrativt betungande. Enligt regeringen framstår

 

det därför som en bättre lösning att inte tillåta aktivering av räntor i de

 

skattemässiga anskaffningsvärdena. Det är också enligt BFNAR 2012:1

 

Årsredovisning och Koncernredovisning, K3, och RFR 2 Redovisning

 

för juridiska personer frivilligt att aktivera räntor i redovisningen för

 

juridisk person och räntor får inte aktiveras enligt K2. Ett alternativ som

 

innebär att värdeminskningsavdragen korrigeras med räntekomponenten

 

framstår inte heller som lämpligt. En sådan regel skulle sannolikt bli

 

mycket administrativt betungande.

 

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ränteutgifter som avses i

 

definitionen i 24 kap. 2 § första stycket IL inte ska räknas in i

 

anskaffningsvärdet för tillgångar, såsom lager, byggnader, markan-

 

läggningar och inventarier. Till inventarier räknas även förvärvade

 

immateriella tillgångar. Detsamma gäller immateriella anläggningstill-

 

gångar som har upparbetats i den egna näringsverksamheten. I

 

lagrådsremissen föreslogs att detta skulle regleras i materiella

 

bestämmelser i 14 kap. samt 17–20 a kap IL. Lagrådet föreslår en annan

 

lagstiftningsteknik som innebär en generell regel om aktiveringsförbud

 

som placeras i 14 kap. samt att hänvisning görs till denna i 17–20 kap.

 

Regeringen följer Lagrådets förslag. Att omfatta bestämmelserna om

 

beskattningsinträde i 20 a kap. har inte ansetts nödvändigt.

 

I promemorian föreslogs ett uttryckligt undantag för ränteutgifter som

 

är hänförliga till skulder som utgör lager av finansiella instrument.

 

Lagerreglerna gäller för tillgångar. Skattemässigt kan emellertid en

 

förpliktelse ingå i en värdepappersportfölj och kommer då att behandlas

 

på samma sätt som lager av finansiella instrument. Avsikten med

 

undantaget var att ränteinkomster och ränteutgifter skulle behandlas på

 

samma sätt för sådana tillgångar och skulder som värderas till upplupet

 

anskaffningsvärde. Eftersom aktiveringsförbudet för ränteutgifter

 

föreslås gälla enbart för anskaffningsvärden på tillgångar är det inte

 

nödvändigt att särreglera ränteutgifter som läggs till värdet på en

 

förpliktelse. Även fortsättningsvis kommer en skattskyldig därför att

150

kunna öka värdet på en förpliktelse med en ränteutgift om en sådan

skyldighet följer av god redovisningssed. Även sådana ränteutgifter Prop. 2017/18:245 kommer att bli föremål för den generella avdragsbegränsningen.

FAR anser att förslaget skulle hämma utvecklingen på redovisnings- området. Swedish Hospital Partners AB för fram likartade synpunkter. När det gäller detta kan det konstateras att frågan har koppling till att det finns ett starkt samband mellan redovisning och beskattning. Den frågan ligger utanför detta lagstiftningsprojekt.

NSD m.fl. har ifrågasatt tidpunkten för aktiveringsförbudet och menar att utformningen av punkt 2 i övergångsreglerna innebär att utbrytning av ränteutgifter även ska ske på tillgångar som förvärvats före ikraft- trädandet. Enligt promemorians förslag till lagtext ska aktiverings- förbudet och vissa andra bestämmelser tillämpas första gången för beskattningsår, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar efter den 31 juli 2018. Detta skulle kunna tolkas på så sätt att det även gäller sådana räntor som har aktiverats före ikraftträdandet. Även om det är riktigt att aktiveringsförbudet gäller för tillgångar som har förvärvats före ikraftträdandet så framgår det av promemorian att avsikten är att enbart räntor som har aktiverats efter ikraftträdandet ska träffas. Det framgår vidare att sådana räntor som redan har aktiverats därför inte berörs. Detta innebär att rätten att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning för inventarier som har förvärvats före ikraftträdandet inte påverkas. En sådan ordning innebär inte en retroaktiv tillämpning.

Såsom FAR påpekar ska ett företag, som trots aktiveringsförbudet, ändå räknar in ränta i anskaffningsvärdet för vissa slag av tillgångar bryta ut räntekomponenten och inkludera den i beräkningen av negativt räntenetto som får dras av.

Lagförslag

Förslaget föranleder en ny paragraf, 14 kap. 16 a § samt ändringar i 17 kap. 33 §, 18 kap. 12 §, 19 kap. 15 § och 20 kap. 13 §.

6.4

Sänkning av bolagsskatten

 

 

 

Regeringens förslag: Inkomstskatten för juridiska personer sänks från

 

22 procent till 20,6 procent.

 

Regeringens bedömning: Ändringar i reglerna i 39 a kap.

 

inkomstskattelagen om särskilda bestämmelser om beskattning i vissa

 

fall av delägare i utländska juridiska personer med lågbeskattade

 

inkomster (de s.k. CFC-reglerna) är inte nödvändiga med anledning av

 

den föreslagna sänkningen av bolagsskatten.

 

 

 

Promemorians förslag: Förslagets utformning överensstämmer med

 

regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att bolagsskattesatsen

 

skulle sänkas till 20 procent.

 

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig

 

över förslaget tillstyrker det, däribland Företagarna, Småföretagarnas

 

Riksförbund, Tillväxtverket, FAR, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),

 

Industrins finansförening, SRF konsulternas förbund, Energiföretagen

 

Sverige, Astra Zeneca AB, Motorbranschens Riksförbund och Närings-

151

Prop. 2017/18:245 livets skattedelegation (NSD). Ett antal remissinstanser, bl.a. NSD och

 

Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB ansluter sig),

 

framför dock att en stegvis sänkning av bolagsskatten hade varit att

 

föredra i stället för förslaget om en tillfällig begränsning av avdrag för

 

tidigare års underskott. Även AB Electrolux och Sydkraft AB anger att en

 

stegvis bolagsskattesänkning vore att föredra.

 

Astra Zeneca AB anger att ett reformförslag i linje med vad FSK

 

föreslår i sin huvudmodell med en bolagsskattesänkning till 16,5 procent

 

genom ett finansieringsavdrag vore att föredra. Astra Zeneca AB menar

 

även att om man räknar med de positiva dynamiska effekter som

 

bolagsskattesänkningen väntas medföra, så kan nivån på bolagsskatte-

 

satsen sänkas ytterligare med bibehållen budgetbalans.

 

Ett antal ytterligare remissinstanser är positiva till förslaget, men

 

framför att den föreslagna bolagsskattesänkningen får en begränsad

 

effekt för vissa branscher i förhållande till de lämnade förslagen i övrigt.

 

Bland annat Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Stockholms

 

studentkårers centralorganisation, Studentbostadsföretagen och Bergvik

 

Skog AB framför detta och lyfter särskilt fram fastighetsföretagens eller

 

de skogsfastighetsägande företagens situation. Ellevio AB och Sydkraft

 

AB nämner andra kapitalintensiva branscher, bl.a. elproduktion.

 

Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet avstyrker

 

förslaget och framför bl.a. att det sedan länge pågår en konkurrens om

 

företag och investeringar genom successiva sänkningar i skattesatserna

 

och att förslaget kan leda till motsvarande anpassningar i de övriga

 

nordiska länderna. Nationalekonomiska institutionen menar även att en

 

sänkt bolagsbeskattning riskerar att skapa ytterligare problem med att

 

upprätthålla en fungerande beskattning av arbetsinkomster, eftersom

 

incitamenten ökar för ägare till fåmansaktiebolag att skattemässigt

 

redovisa arbetsinkomster som inkomst från kapital.

 

Konjunkturinstitutet ställer sig positivt till förslaget om sänkt bolags-

 

skatt, men anser att det varit önskvärt att belysa att förslaget kan öka

 

risken för att personer omvandlar arbetsinkomster till kapitalinkomster.

 

Även Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och LRF anser att

 

sänkningar av bolagsskatten i vissa fall motiverar en översyn av den

 

sammanlagda beskattningen i bolags- och ägarled. LRF anser dock att

 

den ökade spänningen mellan kapitalinkomster och arbetsinkomster bör

 

åtgärdas på annat sätt och att den inte utgör ett hinder mot förslaget.

 

Kammarrätten i Göteborg anser att sänkningen av skattesatsen bör

 

föranleda en ändring av det underlag på vilket skattetillägg beräknas vid

 

underskott.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Juridiska personer

 

betalar statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget närings-

 

verksamhet (1 kap. 3 § IL). Vad som vid inkomstbeskattningen avses

 

med juridiska personer framgår av 2 kap. 3 § IL. Sedan den 1 januari

 

2013 är den statliga inkomstskatten för juridiska personer (bolagsskatten)

 

22 procent av den beskattningsbara inkomsten (65 kap. 10 § IL). Den

 

senaste sänkningen av bolagsskatten före den tidpunkten gjordes den

 

1 januari 2009 då bolagsskatten sänktes från 28 procent till 26,3 procent.

 

Sänkningarna av bolagsskattesatsen har delvis varit finansierade med

 

basbreddningar gällande ränteavdragsbegränsningar. Eftersom införandet

152

av en generell ränteavdragsbegränsningsregel leder till en betydande

basbreddning gjordes bedömningen i promemorian att det fanns utrymme Prop. 2017/18:245 att sänka bolagsskattesatsen från 22 procent till 20 procent.

En generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn bör som utgångspunkt införas i kombination med en sänkning av bolagsskatte- satsen, se avsnitt 6.1. I avsaknad av en sänkning av bolagsskattesatsen, har en generell begränsning av ränteavdrag bara den verkan att skattebör- dan ökar för alla företag med negativa räntenetton som inte ryms inom avdragsutrymmet. Det är inte avsikten eftersom en sådan skattehöjning kan anses bidra till en sämre skattemix. Som exempel visar OECD att bolagsskatten är en av de mest tillväxtskadliga skatterna, se avsnitt 5.32 OECD argumenterar för att sänkt bolagsskatt som finansieras med höjda konsumtions- och egendomsskatter ökar BNP per capita nästan dubbelt så mycket som sänkt inkomstskatt och framförallt ökar produktiviteten i tillväxtsektorer. Astra Zeneca AB framför att för ett litet exportberoende land som Sverige, med liten inhemsk marknad i Europas utkant, blir nivån på bolagsskatten extra viktig i dessa avseenden. En sådan ordning ligger i linje med de av riksdagen antagna riktlinjerna för den svenska skattepolitiken, som innebär att skattesystemet – vid sidan av att skapa skatteintäkter – ska skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt och hög sysselsättning, se avsnitt 5.5 i prop. 2014/15:100.

Enligt regeringens bedömning är det angeläget att bredda skattebasen och sänka bolagsskattesatsen för att minska incitamenten till skatte- planering. En sänkt bolagsskattesats kan förväntas öka incitamenten för multinationella företag att redovisa sina vinster i Sverige samtidigt som det svenska bolagsskattesystemet begränsar möjligheterna till aggressiv skatteplanering. Som framgår av avsnitt 5.2.1. leder en sänkt bolags- skattesats till att kapitalkostnaden sjunker samt att nettoavkastningen på en investering ökar. Det ökar i sin tur kapitalinvesteringar och BNP.

Bland annat SABO har lyft fram att för fastighetssektorn framstår den i promemorian föreslagna bolagsskattesänkningen som otillräcklig för att kompensera för effekterna av en generell ränteavdragsbegränsning och även Ekonomistyrningsverket och Bergvik Skog AB nämner hur vissa andra branscher, som banksektorn eller skogsföretagen, gynnas eller missgynnas av förslagen. Genom att den generella ränteavdrags- begränsningen föreslås utformas som en EBITDA-regel i stället för en EBIT-regel förväntas effekterna för bl.a. fastighetssektorn att mildras. Det föreslås även ett primäravdrag för hyreshus som skattemässigt gynnar ny- till- och ombyggnad av sådana byggnader, se avsnitt 11.3. Införandet av en generell ränteavdragsbegränsning i kombination med en sänkning av bolagsskatten leder dock till en viss omfördelning av skatte- bördan.

Några remissinstanser, bl.a. Konjunkturinstitutet och LRF, framför att med förslaget ökar skillnaden mellan skatt på arbete och skatt på kapital, men LRF anser att det inte utgör ett hinder mot att sänka bolagsskatten. Enligt regeringens bedömning finns det, trots en viss ökad risk för s.k. inkomstomvandling, övervägande skäl för att sänka bolagsskatten med

32 OECD (2008) Johansson, Å., Heady, C., Arnold, J., Brys, B., & Vartia, L. (2008).

Taxation and economic growth.

153

Prop. 2017/18:245 hänsyn till vad som redovisats avseende bolagsbeskattningens betydelse för investeringar, tillväxt och sysselsättning i Sverige och för lokalisering och redovisning av vinster i Sverige.

Med anledning av de ändringar som görs i denna proposition i förhållande till promemorians förslag finns det utrymme att sänka bolagsskatten till 20,6 procent. Ett antal remissinstanser anser att en stegvis sänkning av bolagsskatten är att föredra framför förslaget om en tillfällig begränsning av avdrag för tidigare års underskott, se avsnitt 12.5. Som framgår nedan anser regeringen att det inte bör införas en sådan tillfällig begränsning och att bolagsskatten i stället bör sänkas i fler steg. Av offentligfinansiella skäl bör bolagsskattesatsen sänkas i två steg, först till 21,4 procent och därefter till 20,6 procent, se närmare avsnitt 13.

I likhet med FSK:s bedömning behöver det inte göras några ändringar i reglerna i 39 a kap. IL om särskilda bestämmelser om beskattning i vissa fall av delägare i utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster (de s.k. CFC-reglerna) med anledning av den föreslagna sänkningen av bolagsskatten.

Kammarrätten i Göteborg anser att sänkningen av skattesatsen bör föranleda en ändring av hur underlaget för skattetillägg ska beräknas vid underskott. Regeringen tillsatte den 19 oktober 2016 en utredning med uppdrag att se över bestämmelserna om beräkning av skattetillägg i skatteförfarandelagen (dir. 2016:88). Syftet med översynen var att förstärka skattetilläggets allmänpreventiva effekt och att göra sanktions- systemet mer legitimt och rättvist. Utredningen redovisade sitt uppdrag den 30 november 2017 i betänkandet Beräkning av skattetillägg – en översyn av reglerna (SOU 2017:94). Betänkandet bereds inom finans- departementet. Det är därför inte lämpligt att i detta lagstiftningsarbete föreslå någon ändring av bestämmelserna om beräkning av skattetillägg.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 65 kap. 10 § IL.

6.5Expansionsfondsskatten sänks

 

Regeringens

förslag:

Expansionsfondsskatten

sänks

från

 

22 procent till 20,6 procent av det belopp som dras av vid avsättning

 

till expansionsfond.

 

 

 

 

 

 

Promemorians förslag: Förslagets utformning överensstämmer med

 

regeringens förslag. I promemorian angavs emellertid sänkningen till

 

20 procent.

 

 

 

 

 

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig över

 

förslaget tillstyrker det, däribland Företagarna, Lantbrukarnas riks-

 

förbund (LRF), SRF konsulternas förbund och Vallentuna kommun.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Genom att göra avsättningar till en

 

expansionsfond kan enskilda näringsidkare och fysiska personer som är

 

delägare i ett handelsbolag expandera sin verksamhet genom överskott

 

som kvarstår i verksamheten på motsvarande sätt som ett aktiebolag.

154

Detta innebär att

det kan

ske med medel som bara

beskattas

med

bolagsskatt. Skattemässigt behandlas därmed aktiebolag och enskilda näringsidkare samt fysiska personer som är delägare i ett handelsbolag likartat med hjälp av expansionsfondsskatten.

Avsättningar till expansionsfond får dras av (34 kap. 2 § IL) och åter- föring av avdrag för avsättning till expansionsfond ska tas upp till beskattning (34 kap. 14 § IL). Expansionsfondsskatt ska betalas vid av- sättning till en expansionsfond (1 kap. 3 § IL) och ett motsvarande be- lopp ska dras av från den slutliga skatten vid återföring (65 kap. 8 § IL). Sedan den 1 januari 2013 är expansionsfondsskatten 22 procent av av- sättningen (65 kap. 8 § IL). Den senaste sänkningen av expansionsfonds- skatten före den tidpunkten gjordes den 1 januari 2009 (från 28 procent till 26,3 procent).

Storleken på avsättningar till expansionsfond får inte överstiga resultatet av näringsverksamheten efter vissa justeringar (34 kap. 4 och 5 §§ IL). För enskilda näringsidkare får expansionsfonden inte överstiga 128,21 procent av kapitalunderlaget för expansionsfonden, dvs. skillna- den mellan värdet på tillgångar och värdet på skulder vid beskatt- ningsårets utgång efter vissa justeringar (34 kap. 6–11 §§ IL). Detta har sin förklaring i att den obeskattade delen av fonden måste ha täckning i ett kapitalunderlag. Den obeskattade delen uppgår till 78 procent av fonden (100–22 procents expansionsfondsskatt). Kapitalunderlaget måste således uppgå till 1/0,78 ≈ 128,21 procent av fonden. För fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag får expansionsfonden inte uppgå till ett så högt belopp att kapitalunderlaget för expansionsfon- den, dvs. delägarens justerade anskaffningsutgift för andelen i handels- bolaget vid beskattningsårets utgång med vissa justeringar, är negativt (34 kap. 12 och 13 §§ IL). När expansionsfond ska återföras och i vilka fall en fond kan överlåtas framgår av 34 kap. 14–23 §§ IL.

Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln föreslås tillämpas på handelsbolag där det förekommer delägare som är fysiska personer. Det gäller dock inte handelsbolag där det bara finns delägare som är fysiska personer. Vidare föreslås bolagsskattesatsen sänkas från 22 procent till 20,6 procent (avsnitt 6.4). Med hänsyn till detta bör expansions- fondsskatten på motsvarande sätt sänkas från 22 procent till 20,6 procent. Sänkningen av bolagsskattesatsen kommer att ske i två steg, först till 21,4 procent och därefter till 20,6 procent. Däremot bör inte expansionsfondsskatten sänkas i två steg utan endast i ett steg i samband med att bolagsskattesatsen i ett andra steg sänks till 20,6 procent. Skälet till detta är att en sänkning i två steg skulle innebära mycket komplicerade och svårtillämpade övergångsbestämmelser. Följdändring- ar bör också göras vad gäller kapitalunderlaget. När expansions- fondsskatten sänks till 20,6 procent får expansionsfonden högst uppgå till 125,94 procent (1/0,794 procent).

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 33 kap. 8 och 16 §§, 34 kap. 6, 8, 10, 18 och 20 §§, 50 kap. 5 § och 65 kap. 8 IL.

Prop. 2017/18:245

155

Prop. 2017/18:245 6.6

Skatteförfarandet

Regeringens förslag: Andra svenska handelsbolag än fåmanshandels- bolag samt i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige ska lämna alla uppgifter till delägare som dessa behöver för att kunna beräkna sina intäkter från bolaget eller den juridiska personen.

Procenttalet 20,6 ska användas vid tillämpningen av regeln om beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs även att ett svenskt handelsbolag avseende en delägare som är fysisk person till ledning för delägarnas beskattning ska lämna särskild uppgift till Skatteverket om sådana ränteutgifter och negativt räntenetto som ska öka eller minska anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag.

Remissinstanserna: SVCA avstyrker förslaget vad gäller skatteför- farandet då det är en följd av de alltför komplicerade reglerna kring handelsbolag. Dessa bör ses över i ett sammanhang.

Skälen för regeringens förslag

Informationsuppgifter till delägare

I 34 kap. SFL finns bestämmelser om s.k. informationsuppgifter. Informationsuppgifter lämnas för att någon annan ska kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet (34 kap. 2 § SFL). Här är det alltså inte fråga om uppgifter som lämnas till Skatteverket, utan uppgifter som lämnas till en annan person som är uppgiftsskyldig, t.ex. en deklarationsskyldig.

SVCA avstyrker förslaget i promemorian vad gäller skatteförfarandet då det är en följd av de alltför komplicerade reglerna kring handelsbolag. Med hänsyn till de förändringar av rätten att göra avdrag för ränteutgifter och negativa räntenetton som föreslås i denna proposition är regeringens bedömning dock att det är ändamålsenligt att införa en skyldighet att lämna informationsuppgift till delägare i ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med fast driftställe i Sverige. Syftet är att delägaren ska kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet. En liknande informationsskyldighet finns i dag för fåmanshandelsbolag (34 kap. 4 § SFL). Det föreslås därför att ett svenskt handelsbolag och en i utlandet delägarbeskattade juridisk person med fast driftställe i Sverige ska lämna alla uppgifter som delägaren behöver för att kunna beräkna sina intäkter från handelsbolaget eller den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen. Fåmanshandelsbolag omfattas inte av detta uppgiftslämnande eftersom de redan omfattas av informationsskyldighet enligt 4 §.

Det kan vara fråga om sådan information som behövs för att beräkna inkomsterna vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för ränteutgifter och negativa räntenetton i 24 kap. IL. Ett exempel är information om negativa räntenetton som dragits av respektive inte

156

dragits av. Ett annat exempel är om förenklingsregeln som föreslås i Prop. 2017/18:245 24 kap. 24 § andra stycket IL har tillämpats.

Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag

I 58 kap. SFL finns bestämmelser om beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag. I 58 kap. 2 § anges bl.a. att om säkerhet ska ställas ska storleken bestämmas till summan av företagets obetalda inkomstskatt för närmast föregående beskattningsår och 22 procent av det överskott som har redovisats i skalbolagsdeklarationen. Att procenttalet 22 anges föranleds av att bolagsskatten i nuläget är 22 procent. I och med att bolagsskatten föreslås sänkas från 22 procent till 20,6 procent (avsnitt 6.4), bör procenttalet 20,6 i stället användas vid tillämpningen av 58 kap. 2 § SFL.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändringar i 58 kap. 2 § SFL samt en ny paragraf, 34 kap. 4 a § SFL.

7Genomförande av regler för att neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar

7.1

Avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa

 

 

gränsöverskridande situationer

 

 

 

Regeringens förslag: Avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa

 

gränsöverskridande situationer ska införas. Bestämmelserna ska gälla

 

företag som är i intressegemenskap med varandra.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över

 

förslaget. Skatteverket tillstyrker införandet av regler mot hybrida miss-

 

matchningar. Sveriges riksbank och Riksgäldskontoret välkomnar

 

förslaget som syftar till att försvåra erodering av skattebaser. Juridiska

 

fakulteten vid Uppsala universitet är kritisk till att reglerna för att

 

neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar implementeras i flera

 

steg och förordar i stället en samlad implementering. Finansbolagens

 

förening och Svenska Bankföreningen framhåller att förslaget ökar

 

kostnaderna för regelefterlevnad och den administrativa bördan i

 

skattesystemet. FAR anser att det bör införas bestämmelser för att

 

förhindra internationell dubbelbeskattning som ett komplement till

 

ömsesidiga överenskommelser i skatteavtalen.

 

Skälen för regeringens förslag: Olikheter i nationell lagstiftning vad

 

gäller den skattemässiga behandlingen av företag och finansiella

 

instrument (s.k. hybrida missmatchningar) gör det möjligt för

 

skattskyldiga, särskilt företag i intressegemenskap med företag i andra

157

 

 

Prop. 2017/18:245 stater, att använda gränsöverskridande skatteplaneringsstrategier för att undkomma skatt. Som exempel kan ett finansiellt instrument anses vara ett hybridinstrument i de fall instrumentet behandlas som ett skuld- instrument i en stat och som eget kapital i en annan stat. På ett liknande sätt kan ett företag anses vara ett hybridföretag om företaget behandlas som ett eget skattesubjekt i en stat medan en annan stat behandlar företaget som ett delägarbeskattat subjekt. Dessa situationer kan medföra dubbel icke-beskattning genom att avdrag får göras i en stat utan att motsvarande inkomst tas upp i den andra staten.

Skatteplanering med hybridföretag och hybridinstrument kan påverka effektiviteten på marknaden och kan leda till snedvridning av konkurrensen mellan företag som ingår i en internationell intresse- gemenskap och de som inte ingår i en sådan gemenskap. Användandet av hybrider för att undkomma skatt riskerar även att erodera staters sammanlagda skattebaser. Det är således angeläget att komma till rätta med de situationer där dubbel icke-beskattning uppkommer på grund av skillnader i den skattemässiga behandlingen i olika stater av företag och finansiella instrument.

OECD har i arbetet med BEPS-projektet tagit fram ett antal olika rekommendationer för ändamålet. Rekommendationerna återfinns i OECD:s rapport ”Final report on action 2: Neutralising the Effects of Hybrid Mismatch Arrangements” (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 2). Rekommendationerna syftar till att neutralisera de skatte- mässiga effekter som kan uppstå på grund av hybrida missmatchningar, se avsnitt 4.5.2. Om alla stater genomför rekommendationerna på ett gemensamt och koordinerat sätt minskar riskerna för att ytterligare olikheter i länders skattemässiga behandling av företag och finansiella instrument skapas. Även risken för att det ska uppstå internationell dubbelbeskattning minskar jämfört med om länder vidtar unilaterala åtgärder för att motverka problematiken med hybrida missmatchningar.

Inom EU har arbetet med att bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering pågått under en längre tid, se avsnitt 4.6. Hybridreglerna i rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion33 (direktivet mot skatteundandraganden) och rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer34 (ändringsdirektivet) ansluter till OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2). I ändringsdirektivet anges även att medlemsstaterna vid genomförandet av bestämmelserna i direktivet bör använda tillämpliga förklaringar och exempel i OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) som en källa till illustration eller tolkning i den mån som dessa överensstämmer med bestämmelserna i direktivet och unionsrätten.

33 Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, EUT L 193, 19.7.2016, s. 1–14.

34 Rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer, EUT L 144, 7.6.2017, s.

1–11.

158

Hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden samt ändrings- direktivet ska vara genomförda i svensk rätt senast den 31 december 2019 och tillämpas från och med den 1 januari 2020. Bestämmelserna avseende den skattemässiga behandlingen av vissa transparenta företag ska dock vara genomförda i svensk rätt senast den 31 december 2021 och tillämpas från och med den 1 januari 2022.

OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) samt hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet innebär bl.a. att staterna för att neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar under vissa förutsättningar ska neka företag avdrag för gjorda betalningar. I motsats till Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet bedömer regeringen att det är lämpligt att, i samband med införandet av en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn och förändringar- na av ränteavdragsbegränsningsreglerna för vissa interna lån (avsnitt 6 och 8), i ett första steg genomföra de delar av OECD:s BEPS- rekommendationer (åtgärd 2), direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet som avser möjligheten att göra avdrag för ränteutgifter i situationer med hybrida missmatchningar, dvs. i vissa gränsöver- skridande situationer. Övriga delar av OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2), direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet kommer att genomföras i senare steg.

Alla inkomster i en näringsverksamhet tas som utgångspunkt upp i inkomstslaget näringsverksamhet (15 kap. 1 § inkomstskattelagen [1999:1229], förkortad IL). Utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Ränteutgifter och kapitalförluster ska dras av även om de inte är sådana utgifter (16 kap. 1 § första stycket IL). Från huvudregeln i 16 kap. 1 § första stycket IL görs vissa undantag. Ett sådant undantag finns exempelvis i 24 kap. 4 a § IL om avdragsförbud för ränteutgifter på vissa efterställda skulder. På liknande sätt bör avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer införas för att motverka hybrida missmatchningar som leder till dubbel icke-beskattning.

OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) samt reglerna om hybrider i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet avser transaktioner mellan företag som ingår i samma kontrollgrupp och närstående företag samt strukturerade arrangemang. Det saknas skäl att utvidga tillämpningsområdet till andra situationer. Det bedöms vidare som lämpligt att i ett första steg reglera avdragsrätten för ränteutgifter mellan företag som ingår i samma kontrollgrupp och närstående företag för att därefter i senare lagstiftningsärende återkomma till frågan om strukturerade arrangemang. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer ska införas. Bestämmelserna ska gälla företag som är i intresse- gemenskap med varandra. Definitionen av intressegemenskap behandlas i avsnitt 7.2 och den närmare utformningen av avdragsförbudet i avsnitt 7.3. Eftersom detta första steg i implementeringen endast avser möjligheten att göra avdrag för ränteutgifter bör de nya reglerna inledningsvis placeras i 24 kap. IL om räntor och utdelningar. I det andra steget i implementeringen bör tillämpningsområdet utökas till att avse även andra betalningar, strukturerade arrangemang samt ytterligare situationer med hybrida missmatchningar. Det gäller situationer som

Prop. 2017/18:245

159

Prop. 2017/18:245 involverar fasta driftställen, hybridöverföringar, importerade miss- matchningar och missmatchningar som rör företag med dubbel hemvist. Reglerna bör då lämpligen samlas i ett eget kapitel i inkomstskattelagen.

Finansbolagens förening och Svenska Bankföreningen har synpunkter på förslagets konsekvenser. Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 15.4.

FAR anser att det bör införas bestämmelser för att förhindra internationell dubbelbeskattning som ett komplement till ömsesidiga överenskommelser i skatteavtalen. Denna fråga omfattas inte av detta lagstiftningsärende och behandlas därför inte vidare i denna proposition.

7.2Definitionen av intressegemenskap

Regeringens förslag: Företag ska vid tillämpning av bestämmelserna om avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer anses vara i intressegemenskap om

1.företagen ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen,

2.ett av företagen, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent av kapitalet eller rösterna i det andra företaget eller har rätt till minst 25 procent av vinsten i det andra företaget, eller

3. en och samma person, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent av kapitalet eller rösterna i företagen.

Vid bedömningen av om företagen är i intressegemenskap ska personer som agerar tillsammans i fråga om innehav av kapitalet eller rösterna i ett annat företag behandlas som en enda person.

Vid tillämpning av bestämmelserna om dubbla avdrag eller hybrida företag ska, i stället för 25 procent i punkt 2–3, 50 procent gälla.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över

förslaget. Förvaltningsrätten i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund anser att det förhållandet att det föreslås tre olika definitioner av termen intresse- gemenskap i samma kapitel i inkomstskattelagen kan medföra tillämpningssvårigheter. Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet anser att det skulle vara tydligare om uttrycket ”närstående företag” användes i stället för ”företag i intressegemenskap”. Kammarrätten i Göteborg anser att det bör förtydligas vad avsaknaden av en definition av termen företag innebär. Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet förordar att något annat uttryck än företag betecknar de utländska subjekt som åsyftas i förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Som anges i avsnitt 7.1 ska avdragsförbudet för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer gälla för företag som ingår i samma intressegemenskap. Definitionen av intressegemenskap begränsar tillämpningsområdet för de föreslagna bestämmelserna och bör följa definitionerna av närstående person och kontrollgrupp i OECD:s BEPS-

160

rekommendationer (åtgärd 2) samt definitionen av närstående företag i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet.

Närstående person och kontrollgrupp i OECD:s BEPS- rekommendationer

I OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) används termerna närstående person och kontrollgrupp för att definiera tillämpnings- området för de olika rekommendationerna. Personer anses vara närstående om

de ingår i samma kontrollgrupp,

den ena personen, direkt eller indirekt, innehar 25 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna i den andra personen, eller

en tredje person, direkt eller indirekt, innehar 25 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna i båda personerna.

För att personer ska anses vara i samma kontrollgrupp ska något av följande förhållanden föreligga:

Personerna är konsoliderade för redovisningsändamål.

Den ena personen, direkt eller indirekt, innehar 50 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna i, eller effektiv kontroll över, den andra personen.

En tredje person, direkt eller indirekt, innehar 50 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna i, eller effektiv kontroll över, båda personerna.

Personerna anses vara närstående företag enligt artikel 9 i OECD:s modellavtal.

Med innehav av en kapitalandel likställs en rättighet att ta del av vinsten i företaget eller att delta i utdelning. Ett instrument kan behandlas som en kapitalandel, även om det är i form av ett skuldinstrument, om instrumentet ger en rätt att ta del av vinster från utfärdaren av instrumentet eller i överskott vid likvidation.

För att förhindra att personer sprider sitt innehav för att undvika reglerna som ska neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar ska vid bedömningen av de gränsvärden som anges ovan personer som agerar tillsammans anses som en person, dvs. deras innehav ska läggas samman.

OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) avseende dubbla avdrag och hybrida företag ska tillämpas för företag som ingår i samma kontrollgrupp. Rekommendationerna avseende hybrida finansiella instrument ska tillämpas för företag som är närstående.

Närstående företag i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet

I direktivet mot skatteundandraganden används termen närstående företag för att definiera tillämpningsområdet för direktivets regler om bl.a. hybrida missmatchningar. Med närstående företag avses i direktivet följande (artikel 2.4):

Ett företag i vilket den skattskyldige, direkt eller indirekt, har en andel i form av rösträtt eller kapitalinnehav motsvarande 25 procent

eller mer, eller har rätt att motta 25 procent eller mer av vinsterna i det företaget.

Prop. 2017/18:245

161

Prop. 2017/18:245

162

En fysisk person eller ett företag som, direkt eller indirekt, har en andel i den skattskyldige i form av rösträtt eller kapitalinnehav motsvarande 25 procent eller mer eller har rätt att motta 25 procent eller mer av den skattskyldiges vinster.

Om en fysisk person eller ett företag direkt eller indirekt har en andel motsvarande 25 procent eller mer i en skattskyldig och i ett eller flera företag, ska samtliga företag anses vara närstående.

Vid tillämpning av reglerna om dubbla avdrag och hybridföretag ska kravet på 25 procent ersättas med ett krav på 50 procent.

I ändringsdirektivet kompletteras definitionen av närstående företag. Med närstående företag avses enligt ändringsdirektivet även följande (artikel 1.2):

Ett företag som för affärsredovisningsändamål ingår i samma koncern som den skattskyldige.

Ett företag i vilket den skattskyldige har ett betydande inflytande i fråga om företagets förvaltning.

Ett företag som har ett betydande inflytande i fråga om förvaltningen av den skattskyldige.

Vid bedömningen av om två personer är närstående ska en person som agerar tillsammans med en annan person i fråga om rösträtt eller kapitalinnehav i ett företag behandlas som om denne även innehar den andre personens andelar.

Definitionerna av närstående företag i direktivet mot skatte- undandraganden och ändringsdirektivet är i linje med definitionerna i OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2).

Definitionen av intressegemenskap

Termen intressegemenskap förekommer i flera olika sammanhang i inkomstskattelagen. Det finns dock ingen gemensam definition av termen. Med hänsyn till att den nu aktuella regleringen dels innebär att OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) delvis genomförs, dels en implementering av EU-direktiv är det nödvändigt att definitionen av intressegemenskap ansluter till OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) om hybrida missmatchningar, hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet. Detta medför som

Förvaltningsrätten i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund påtalar att flera olika definitioner av intressegemenskap föreslås i 24 kap. IL. Det innebär som remissinstanserna anger en ökad komplexitet. I de aktuella bestämmel- serna finns dock tydliga hänvisningar avseende vilka bestämmelser respektive definition ska tillämpas på. Svårigheterna bör mot denna bakgrund kunna hanteras. Det saknas enligt regeringens mening skäl att, som fakulteten föreslår, ersätta uttrycket ”företag i intressegemenskap” med ”närstående företag”.

Inledningsvis bör företag som ingår i en koncern av sådant slag som avses i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) anses ingå i samma intressegemenskap. Förenklat innebär årsredovisningslagens koncern- definition att om ett företag, moderföretaget, innehar mer än hälften av

rösterna i en annan juridisk person, dotterföretaget, så ingår företagen i samma koncern. Detsamma gäller om ett företag äger andelar i den juridiska personen och förfogar över mer än hälften av rösterna, har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna. Alla fysiska och juridiska personer som direkt eller indirekt omfattas av en årsredovisning, koncernredovisning eller delårsrapport kan vara moderföretag.

Därutöver bör företag anses vara i intressegemenskap om ett av företagen, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent av kapitalet eller rösterna i det andra företaget eller har rätt till minst 25 procent av vinsten i det andra företaget. Företag bör även anses vara i intressegemenskap om en och samma person, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent av kapitalet eller rösterna i företagen. Vid tillämpning av bestämmelserna om dubbla avdrag och hybrida företag (avsnitt 7.3) bör, i stället för 25 procent, 50 procent av kapitalet eller rösterna i företaget gälla.

För att förhindra att innehav sprids ut på flera personer för att undvika avdragsförbudet ska vid bedömningen personer som agerar tillsammans i fråga om innehav av kapitalet eller rösterna i ett företag anses som en person.

När det gäller uttrycket företag efterfrågar Kammarrätten i Göteborg förtydligande i fråga om vad avsaknaden av en definition innebär och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet förordar att något annat uttryck än företag används för utländska subjekt. I OECD:s BEPS- rekommendationer (åtgärd 2) och i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet är tillämpningsområdet inte begränsat till en viss typ av företag eller företag som bedrivs i en viss form. Några sådana inskränkningar bör därför inte heller införas i nu aktuellt förslag. Det förhållandet att uttrycket företag inte definieras innebär att det inte finns några inskränkningar avseende exempelvis i vilken form företaget bedrivs. Av 2 kap. 2 § IL följer att de termer och utryck som används också omfattar motsvarande utländska företeelser om inte annat anges. Det bedöms därför inte behövas något annat uttryck än företag för att beteckna utländska subjekt.

Lagförslag

Förslaget föranleder att en ny paragraf, 24 kap. 15 a §, införs i IL.

Prop. 2017/18:245

163

Prop. 2017/18:245 7.3

Utformningen av avdragsförbudet

Regeringens förslag: Ett företag får inte dra av ränteutgifter om

1.avdrag för samma ränteutgifter får göras av ett företag som hör hemma i en annan stat och som ingår i samma intressegemenskap, och

2.ränteutgifterna betalas

av det andra företaget, eller

av företaget och avdrag inte nekas i den andra staten.

Avdrag får dock göras till den del inkomst som företaget tar upp även tas upp till beskattning inom tolv månader i den stat där det andra företaget hör hemma, räknat från utgången av det beskattningsår som ränteutgifterna hänför sig till.

Ett företag får vidare inte dra av ränteutgifter till ett företag som hör hemma i en annan stat och som ingår i samma intressegemenskap om motsvarande inkomst inte tas upp till beskattning i den stat där det andra företaget hör hemma och detta beror på skillnader i den rättsliga klassificeringen av något av företagen i skattehänseende i Sverige och den andra staten eller i två eller flera andra stater, eller skillnader i den rättsliga klassificeringen av det finansiella instrumentet eller betalningen i skattehänseende i Sverige och den andra staten.

När det gäller skillnader i den rättsliga klassificeringen av det finansiella instrumentet eller betalningen i skattehänseende i Sverige och den andra staten ska en inkomst anses tas upp till beskattning om den tas upp av det andra företaget inom tolv månader räknat från utgången av det beskattningsår som ränteutgifterna hänför sig till.

I bestämmelserna om utdelning på vissa utländska andelar i nuvarande 24 kap. 19 § inkomstskattelagen ersätts uttrycket ”utländskt företag” med uttrycket ”företag som hör hemma i en annan stat”.

Ett företag ska anses höra hemma i en viss stat om företaget enligt lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan stat, ska det anses höra hemma i denna andra stat. Om ett företag inte hör hemma i någon stat i skattehänseende, ska det anses höra hemma i den stat där det är bildat eller registrerat.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I förhållande till förslaget i promemorian görs ett förtydligande i fråga om i utlandet delägarbeskattade juridiska personer i situationer med avdrag utan inkludering. Det införs även en definition av uttrycket ”hör hemma i en annan stat”.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslaget. Skatteverket anser att det bör förtydligas att termen ”företag” omfattar en i utlandet delägarbeskattad juridisk person.

Skatteverket anser även att uttrycket ”hör hemma i en annan stat i skattehänseende” och termerna ”betalas” och ”betalningen” bör förtydligas.

164

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2017/18:245

Hybrida missmatchningar i OECD:s BEPS-rekommendationer och direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet

I OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2, avsnitt 1, 3, 4 och 6) och ändringsdirektivet (artikel 1.4 punkt 1 och 2) behandlas två situationer med hybrida missmatchningar. Det är dels situationer där avdrag för en och samma betalning får göras i två stater (dubbla avdrag), dels situationer där avdrag för en betalning får göras i en stat utan att motsvarande inkomst tas upp till beskattning i den mottagande staten (avdrag utan inkludering). Situationerna med avdrag utan inkludering involverar både hybrida företag och hybrida finansiella instrument. Som framgår av avsnitt 7.1 föreslås, som ett första steg i genomförandet av OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2), hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet, att avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer införs för att neutralisera effekterna av de nu aktuella situationerna med hybrida missmatchningar. Av rekommendationerna och hybridreglerna i direktiven följer bl.a. vilken av de inblandade staterna som i första hand ska neka avdrag (den s.k. primärregeln). För att avdragsförbudet ska fungera i en internationell miljö där även andra stater genomför OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) samt direktivet mot skatte- undandraganden och ändringsdirektivet är det viktigt att avdragsförbudet ansluter till dessa rekommendationer och regler. Utformningen av avdragsförbudet för de två situationerna med hybrida missmatchningar behandlas nedan.

Avdragsförbud vid dubbla avdrag

En situation med dubbla avdrag uppstår när avdrag för en och samma utgift får göras av två företag i två olika stater. Följande exempel kan illustrera en situation med dubbla avdrag.

Anta att ett företag som hör hemma i en annan stat äger ett svenskt aktiebolag. Det svenska aktiebolaget har tagit ett externt lån och får som huvudregel dra av utgifterna för ränta i Sverige. I den stat där det andra företaget hör hemma ses dock det svenska aktiebolaget som delägarbeskattat varför även det andra företaget kan göra avdrag för ränteutgifterna. Avdrag för en och samma ränteutgift kan därmed göras av två företag i två olika stater.

För att motverka en situation med dubbla avdrag anger OECD:s BEPS- rekommendationer och reglerna i ändringsdirektivet att i första hand ska den stat där moderföretaget eller investeraren hör hemma neka avdrag. Enligt ändringsdirektivet är investerarstaten den stat som inte är betalarstat. I andra hand ska betalarstaten neka avdraget. Det innebär att staten där det andra företaget hör hemma i första hand ska neka avdrag för ränteutgiften och i andra hand ska Sverige neka avdrag för ränteutgiften.

Någon missmatchning uppkommer dock inte till den del som ett avdrag motsvaras av inkomst som tas upp till beskattning enligt lagstiftningen i både den stat där moderbolaget eller investeraren har sin

165

Prop. 2017/18:245

166

hemvist och den stat där betalaren har sin hemvist (s.k. dubbel inkludering).

I exemplet ovan skulle således någon missmatchning inte uppkomma om det svenska företagets inkomster även tas upp till beskattning i den andra staten. Det föreligger då inte någon situation med dubbla avdrag som inte motsvaras av dubbel inkludering.

Avsikten är inte att hybridreglerna ska tillämpas enbart på grund av skillnader avseende tidpunkten för när ett avdrag får göras respektive en inkomst ska tas upp. Enligt OECD:s BEPS-rekommendationer och ändringsdirektivet kan därför dubbel inkludering föreligga även när inkomsten tas upp till beskattning av det andra företaget under nästföljande redovisningsperiod.

Mot denna bakgrund föreslås att avdrag för ränteutgifter inte får göras om avdrag för samma utgifter får göras av ett företag som hör hemma i en annan stat och som ingår i samma intressegemenskap och ränteutgifterna betalas av företaget i den andra staten. Avdrag får heller inte göras om ränteutgifterna betalas av företaget i Sverige och avdrag inte nekas i den andra staten.

Avdrag får dock göras till den del inkomst som företaget i Sverige tar upp även tas upp i den stat där det andra företaget hör hemma. För att dubbel inkludering ska föreligga ska inkomsten tas upp inom tolv månader räknat från utgången av det beskattningsår som ränteutgifterna hänför sig till. Enligt regeringens bedömning motverkar en sådan ordning hybrida missmatchningar och säkrar skattekontrollen.

Skatteverket anser att termen ”betalas” bör förtydligas. De föreslagna bestämmelserna är en del i implementeringen av OECD:s BEPS- rekommendationer (åtgärd 2) samt hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet. Bestämmelserna måste således tolkas mot bakgrund av rekommendationerna och direktiven. I ändringsdirektivet anges också att tillämpliga förklaringar och exempel i OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) ska användas som en källa till illustration eller tolkning i den mån som dessa överensstämmer med bestämmelserna i direktivet och unionsrätten.

Avdragsförbud vid avdrag utan inkludering

När det gäller hybrida missmatchningar som innebär att avdrag för en betalning får göras i en stat utan att motsvarande inkomst tas upp i den andra staten behandlar OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) tre olika situationer. Den första situationen avser betalningar av ett hybrid- företag, den andra situationen avser betalningar till ett hybridföretag och den tredje situationen betalningar som avser hybrida finansiella instrument. Dessa situationer behandlas även i ändringsdirektivet. Följande exempel kan illustrera de tre olika situationerna:

Exempel 1, betalning gjord av ett hybridföretag. Anta att ett svenskt aktiebolag ägs av ett företag som hör hemma i en annan stat. Det svenska aktiebolaget gör avdrag för ränteutgifter avseende en skuld till det andra företaget. I den stat där det andra företaget hör hemma anses dock skulden och räntebetalningen vara en företagsintern transaktion som inte ska beaktas. Inkomst som motsvarar räntebetalningen tas därmed inte upp till beskattning i den stat där det andra företaget hör hemma.

Exempel 2, betalning till ett hybridföretag. Anta att ett svenskt Prop. 2017/18:245 aktiebolag ägs av företag B som hör hemma i stat B. Företag B är enligt

lagstiftningen i stat B delägarbeskattat och innehas av företag som hör hemma i stat C. Det svenska aktiebolaget gör en betalning för ränteutgifter avseende en skuld till företag B. Eftersom företag B är delägarbeskattat i stat B tas inkomsten från det svenska dotterbolaget inte upp till beskattning i stat B. Enligt stat B:s lagstiftning ska inkomsten tas upp av delägarna. I stat C betraktas däremot företag B som ett eget skattesubjekt, och inte som ett delägarbeskattat företag, varför inkomsten inte heller tas upp till beskattning i stat C. Det finns med andra ord en hybrid missmatchning mellan stat B och C.

Exempel 3, hybrida finansiella instrument. Anta att ett svenskt företag ägs av ett företag som hör hemma i en annan stat. Företaget i den andra staten utfärdar ett hybridinstrument som innehas av det svenska företaget. I Sverige klassificeras instrumentet som ett skuldinstrument och det svenska företaget får göra avdrag för räntebetalningar till företaget som hör hemma i en annan stat. I den sistnämnda staten betraktas dock instrumentet som eget kapital och räntebetalningarna som skattefri utdelning.

För att neutralisera effekterna av situationerna med betalning av hybridföretag och hybrida finansiella instrument finns i OECD:s BEPS- rekommendationer (åtgärd 2) en primär- och en sekundärregel. Även i ändringsdirektivet finns en primär- och en sekundärregel. För situationen med betalning till ett hybridföretag finns endast en primärregel. Reglerna anger vilken av de inblandade staterna som i första hand ska neutralisera effekten av den hybrida missmatchningen. Enligt primärregeln ska i första hand den stat i vilken det betalande företaget hör hemma neka avdrag. Enligt sekundärregeln ska den stat där det mottagande företaget hör hemma ta upp inkomsten till beskattning. I de tre exemplen ovan ska således Sverige enligt OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) och ändringsdirektivet neka avdrag för gjorda räntebetalningar.

När det gäller den omvända situationen, dvs. att ett företag ska ta upp en utdelning från ett företag som hör hemma i en annan stat till den del utdelningen får dras av i det företag som lämnar utdelningen, infördes nya bestämmelser i svensk rätt den 1 januari 2016 i samband med genomförandet av rådets direktiv (EU) 2015/121 om ändring i moder- och dotterbolagsdirektivet35 samt det internationella arbetet med OECD:s BEPS-rekommendationer. De nya bestämmelserna har tagits in i nuvarande 24 kap. 19 § IL och innebär att utdelning på andel som lämnas av ett utländskt företag ska tas upp till den del utdelningen får dras av som ränteutgift eller liknande i det företag som lämnar utdelningen.

Det bör således införas bestämmelser som innebär att avdrag för ränteutgifter inte får göras om motsvarande inkomst, på grund av en hybrid missmatchning, inte inkluderas i den stat där företaget som tar emot betalningen hör hemma. Att en inkomst inkluderas innebär att den beaktas vid beräkningen av den skattepliktiga inkomsten enligt

35 Rådets direktiv (EU) 2015/121 av den 27 januari 2015 om ändring av direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag

hemmahörande i olika medlemsstater, EUT L 21, 28.1.2015, s. 1–3.

167

Prop. 2017/18:245

168

lagstiftningen i den stat där det företag som tar emot betalningen hör hemma (jfr ändringsdirektivet artikel 1.2). Mot denna bakgrund föreslår regeringen att avdrag för ränteutgifter till ett företag som hör hemma i en annan stat inte ska få göras om motsvarande inkomst inte tas upp till beskattning i den stat där det företaget hör hemma. Inkomsten kan antingen tas upp av det andra företaget eller, som Skatteverket framhåller, av delägarna om företaget är delägarbeskattat. Skälet till att inkomsten inte tas upp till beskattning av det andra företaget eller av delägarna, om det är ett delägarbeskattat företag, ska vara skillnader i den rättsliga klassificeringen i skattehänseende av företagen, det finansiella instrumentet eller betalningen. Skillnaderna i den rättsliga klassificeringen ska föreligga mellan Sverige och den andra staten eller, som i fallet med betalningar till hybridföretag, mellan två eller flera andra stater (jfr exempel 1–3 ovan). Bestämmelserna ska gälla för företag som ingår i samma intressegemenskap, se avsnitt 7.2.

Som anges ovan är inte avsikten att hybridreglerna ska tillämpas enbart på grund av skillnader avseende tidpunkten för när ett avdrag får göras och en inkomst ska tas upp. Av OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) och ändringsdirektivet följer att en betalning som får dras av inom ramen för ett hybridinstrument och som inte kan förväntas tas upp till beskattning inom en rimlig tidsperiod ska anses ge upphov till en hybrid missmatchning. En betalning som tas upp till beskattning inom tolv månader räknat från utgången av betalarens beskattningsperiod anses ha tagits upp inom en rimlig tidsperiod.

För att en inkomst ska anses vara inkluderad föreslås därför att inkomsten hos mottagande företag ska tas upp till beskattning inom tolv månader räknat från utgången av det beskattningsår som ränteutgiften hänför sig till. Enligt regeringens bedömning motverkar en sådan ordning hybrida missmatchningar och säkrar skattekontrollen.

Skatteverket anser att termen ”betalning” bör förtydligas. De föreslagna bestämmelserna är en del i implementeringen av OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) samt hybridreglerna i direktivet mot skatteundandraganden och ändringsdirektivet. Bestämmelserna måste således tolkas mot bakgrund av rekommendationerna och direktiven. I ändringsdirektivet anges också att tillämpliga förklaringar och exempel i OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 2) ska användas som en källa till illustration eller tolkning i den mån som dessa överensstämmer med bestämmelserna i direktivet och unionsrätten.

När ska ett företag anses höra hemma i en annan stat?

Skatteverket anser att det bör förtydligas vad som avses med uttrycket ”hör hemma i en annan stat i skattehänseende”. Ett företag bör anses höra hemma i en viss stat, om företaget enligt lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan stat bör det anses höra hemma i denna andra stat. Det nu aktuella förslaget omfattar även delägarbeskattade juridiska personer som inte kan sägas höra hemma i någon stat i skattehänseende. Sådana företag som inte hör hemma i någon stat i skattehänseende bör anses höra hemma i den stat där det är bildat eller registrerat. En

definition med denna innebörd tas in i lagtexten. I nuvarande 24 kap. Prop. 2017/18:245 19 § IL används uttrycket ”utländskt företag” för företag som hör hemma

i en annan stat. Eftersom alla de nu aktuella bestämmelserna behandlar situationer med hybrida missmatchningar bör samma terminologi användas i de olika bestämmelserna. Den nu föreslagna definitionen bör därför även gälla vid tillämpning av 24 kap. 19 § IL. Motsvarande justering föreslås därför i 24 kap. 19 § IL.

Lagförslag

Förslaget föranleder en ändring i nuvarande 24 kap. 19 § IL samt att fem nya paragrafer, 24 kap. 15 a–15 e §§, införs i IL. 24 kap. 19 § IL kommer att betecknas 24 kap. 39 § IL med anledning av omnumrering.

8En särskild begränsning i avdragsrätten för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap

8.1Gällande rätt

Enligt reglerna om ränteavdragsbegränsning för vissa interna skulder (de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna) i 24 kap. 10 a–10 f §§ inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, får ränteutgifter avseende skulder inom en intressegemenskap som huvudregel inte dras av (24 kap. 10 b § IL). Reglerna trädde kraft den 1 januari 2009 och skärptes från den 1 januari 2013. I denna proposition benämns reglerna även 2013 års regler. Företag anses vara i intressegemenskap med varandra om ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det andra företaget eller om företagen står under i huvudsak gemensam ledning. Med företag avses juridiska personer och svenska handelsbolag (24 kap. 10 a § IL).

Det finns olika undantag från huvudregeln i 24 kap. 10 b § IL. Enligt den s.k. tioprocentsregeln i 24 kap. 10 d § IL ska ränteutgifter avseende en skuld till ett företag i intressegemenskapen dras av om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten.

Vid sidan av tioprocentsregeln gäller den s.k. kompletteringsregeln i 24 kap. 10 d § andra stycket IL för t.ex. livförsäkringsföretag och pen- sionsstiftelser. Enligt den får ränteutgifter dras av om den som faktiskt har rätt till den inkomst som motsvarar ränteutgiften är skattskyldig till avkastningsskatt och om den ränta som under beskattningsåret har belöpt sig på skulden i genomsnitt inte överstiger 250 procent av den genom- snittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före beskattningsåret. Bestämmelsen är även tillämplig på utländska företag som i den stat där de hör hemma beskattas på ett likartat sätt, under förutsättning att den

169

Prop. 2017/18:245 skatt som företaget ska betala tas ut på en nivå som motsvarar avkast-

 

ningsskatten.

 

Enligt ett undantag från den s.k. tioprocentsregeln och kompletterings-

 

regeln får ränteutgifter inte dras av om det huvudsakliga skälet till att

 

skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en

 

väsentlig skatteförmån (24 kap. 10 d § tredje stycket IL).

 

Avdrag kan även få göras enligt den s.k. ventilen för affärsmässigt

 

motiverade förhållanden. Detta gäller om företaget kan visa att det

 

skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsak-

 

ligen affärsmässigt motiverat (24 kap. 10 e § IL). Om skulden avser ett

 

förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemen-

 

skapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen

 

ska företaget visa att även förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt

 

motiverat för att avdrag ska få göras. Även en skuld som har ersatt en

 

tillfällig skuld till ett företag som inte ingår i intressegemenskapen

 

omfattas av bestämmelsen om förvärv av delägarrätter, om denna till-

 

fälliga skuld avser ett sådant förvärv. Vid bedömningen av om skuld-

 

förhållandet är affärsmässigt motiverat ska särskilt beaktas om finansi-

 

ering i stället hade kunnat ske genom ett tillskott från det företag som

 

innehar den aktuella fordran på företaget eller från ett företag som, direkt

 

eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt in-

 

flytande i det låntagande företaget. Ventilen gäller bara om det företag

 

som har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften hör hemma i en

 

stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal

 

som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster, om företaget

 

omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har

 

hemvist i denna stat enligt avtalet. Detta innebär att avdrag inte får göras

 

för betalningar till lågskattejurisdiktioner.

 

2013 års ränteavdragsbegränsningsregler för interna skulder gäller

 

också vissa externa skulder, s.k. back-to-back-lån (24 kap. 10 c och

 

10 f §§ IL). Det innebär att reglerna tillämpas på en skuld till ett företag

 

som inte ingår i intressegemenskapen, till den del ett företag i in-

 

tressegemenskapen har en fordran på det förstnämnda företaget, eller på

 

ett företag som är i intressegemenskap med det förstnämnda företaget,

 

om skulden kan anses ha samband med denna fordran och avser förvärv

 

av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i

 

ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen. Även

 

undantagsreglerna tillämpas på back-to-back-lån.

 

Europeiska kommissionen har i en formell underrättelse den

 

27 november 2014 ifrågasatt om reglerna om ränteavdragsbegränsningar

 

för vissa interna skulder står i överensstämmelse med etableringsfriheten

 

i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Kommis-

 

sionen gör i fråga om företag som kan lämna koncernbidrag till varandra

 

gällande att reglerna i praktiken innebär en begränsning av etablerings-

 

friheten som är oproportionerlig, dvs. går utöver vad som är nödvändigt

 

för att uppnå ändamålet med lagstiftningen.

 

Regeringen har i sitt svar till kommissionen den 21 februari 2015

 

anslutit sig till den inställning som har kommit till uttryck i förarbetena

 

till reglerna (se prop. 2012/13:1, Förslag till statens budget för 2013,

 

finansplan och skattefrågor s. 268 f.). I svaret anför regeringen att

170

reglerna är förenliga med etableringsfriheten. För det fall en inskränk-

ning av etableringsfriheten skulle anses föreligga, anser regeringen att Prop. 2017/18:245 reglerna kan rättfärdigas och att de är proportionerliga.

8.2

De riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna

 

 

bör snävas in

 

 

 

Regeringens bedömning: För att skydda bolagsskattebasen är det

 

nödvändigt med en särskild avdragsbegränsning för ränta på vissa

 

skulder till företag i intressegemenskap (riktad ränteavdragsbegräns-

 

ning) som komplement till den generella ränteavdragsbegränsnings-

 

regeln. Tillämpningsområdet för 2013 års riktade ränteavdrags-

 

begränsningsregler bör dock göras snävare.

 

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Ett stort antal av de som har yttrat sig anser att de

 

riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna bör avskaffas när en generell

 

ränteavdragsbegränsningsregel införs. Flera ifrågasätter behovet av

 

reglerna efter ett sådant införande. Många menar också att oförutsebarhet

 

och osäkerhet kring tillämpningen kvarstår trots de föreslagna

 

insnävningarna. Till dessa hör Näringslivets skattedelegation (NSD) vars

 

huvudmän är Stockholms Handelskammare, Föreningen Svenskt

 

Näringsliv, Svensk Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svensk

 

Försäkring och Fastighetsägarna Sverige, till vilkas yttrande,

 

Energiföretagen Sverige, Finansbolagens förening, Fortum Sweden AB,

 

Företagarna, Industrins Finansförening, Näringslivets Regelnämnd,

 

Fastighets AB Balder, AB Electrolux, Ellevio AB, Husqvarna AB, Stena

 

AB, Stena Fastigheter AB, Stena Metall AB, Stora Enso AB, Svensk

 

Handel, Swedegas AB, Telia Company AB, Sydkraft AB, Vattenfall AB,

 

Volvo Personvagnar AB och AB Volvo har anslutit sig (NSD m.fl.), FAR,

 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), till vilka bl.a. kommunerna

 

Eskilstuna, Halmstad och Östersund har anslutit sig, Juridiska

 

fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund, AB

 

Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB och Ratos AB, Atlas

 

Copco AB, Sveriges Byggindustrier (till vilkas yttrande NCC AB har

 

anslutit sig), Solna kommun, SRF konsulternas förbund, Swedish Private

 

Equity & Venture Capital Association (SVCA), Swedish Hospital

 

Partners AB, Södertälje kommun, Motorbranschens Riksförbund,

 

Willhem AB, Advokatfirman Leonie Selting Aktiebolag och NREP AB. Av

 

dessa är det ett antal som ifrågasätter om det verkligen är fråga om en

 

insnävning av reglerna (däribland NSD m.fl., FAR, SVCA, NREP AB

 

och Stena Fastigheter AB). Detta behandlas i avsnitt 8.3.1. NSD m.fl. för

 

fram att de svenska riktade reglerna avviker från subjektiva regler i andra

 

länder bl.a. på grund av att det finns risk för prövning av avdragsrätten i

 

princip för alla räntor på interna lån som tagits i bolag som hör hemma i

 

en annan stat. Såvitt har erfarits tillämpas subjektiva regler i andra länder

 

med betydande grad av restriktivitet. Vidare menar NSD m.fl. att de

 

riktade reglerna är förenade med grundläggande rättssäkerhetsproblem.

 

Stora Enso AB, SVCA, Fortum Sweden AB, NREP AB och FAR anför

 

bl.a. att

reglerna kan innebära minskade utländska investeringar i

171

 

 

Prop. 2017/18:245

Sverige. I den mån ett slopande av reglerna skulle anses medföra

 

statsfinansiella kostnader, anser FAR att det bör kompenseras genom en

 

begränsning av skattesänkningen. Fortum Sweden AB menar att avdrag

 

sannolikt kommer att vägras för räntor som hänför sig till affärsmässigt

 

motiverade investeringsprojekt i Sverige på motsvarande sätt som under

 

de gällande reglerna. NREP AB för fram liknande synpunkter.

 

SKL anför att det är positivt att regeln har fått ett snävare tillämp-

 

ningsområde och att de problem som den strikta tillämpningen av

 

tillskottsregeln har medfört har uppmärksammats, men reglerna bygger

 

på subjektiva rekvisit som är omöjliga att förutse. Flera andra som har

 

svarat för fram liknande synpunkter rörande subjektiva rekvisit och

 

bristande förutsebarhet, däribland SVCA och Bankföreningen. SVCA:s

 

uppfattning är att den framtida tillämpningen av reglerna sannolikt inte

 

kommer begränsas i någon praktisk mening med de föreslagna

 

justeringarna. Sveriges advokatsamfund menar att behovet av den riktade

 

ränteavdragsbegränsningen även måste vägas mot problemen avseende

 

förutsebarheten och reglernas komplexitet. Telia Company AB anser inte

 

att den föreslagna modifieringen av nuvarande riktade ränteavdrags-

 

begränsningsreglerna undanröjer den osäkerhet som råder i nuvarande

 

system. Sydkraft AB för fram liknande synpunkter.

 

Svensk försäkring anför att regeln leder till att förutsebarheten i den

 

generella ränteavdragsbegränsningsregeln minskar och att företagen

 

exempelvis inte med säkerhet kommer kunna bedöma storleken på det

 

räntenetto som omfattas av bestämmelserna då avdragsrätten för en viss

 

del av ränteutgifterna riskerar att redan ha begränsats genom tillämpning

 

av den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln. Finansbolagens förening

 

för fram liknande synpunkter.

 

SSAB AB anför att även om en viss mån av osäkerhet består i samband

 

med den föreslagna riktade ränteavdragsbegränsningsregeln bör den

 

snävare utformningen leda till mindre kontroverser och oklarheter.

 

Linköpings kommun anser att det är positivt att reglerna har getts ett

 

snävare tillämpningsområde.

 

Ett fåtal av de som har yttrat sig anser att reglerna bör behållas,

 

däribland Skatteverket. Skatteverket avstyrker delvis insnävningen av

 

reglerna och betonar vikten av effektiva riktade regler. Till skillnad från

 

de som anser att förslagen inte innebär någon insnävning menar

 

Skatteverket att det är en avsevärd förändring av regelverket både vad

 

gäller de fall som tidigare omfattades av den s.k. ventilen för

 

affärsmässiga skäl och tioprocentsregeln. Verket anser att det även med

 

de förslag som i övrigt lämnas kommer att finnas ett mycket stort

 

utrymme kvar att skatteplanera. Samtidigt är Skatteverket av

 

uppfattningen att breddningen av back-to-back regleringen och vad som

 

ska anses vara ränteutgifter medför att de största bristerna med

 

nuvarande regler rättas till. Konkurrensverket har inga synpunkter på

 

förslagen. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tar upp

 

att en klart övervägande del av företagen inte kommer att omfattas av

 

någon begränsning. Det betydande avdragsutrymmet medför att riktade

 

regler mot ränteavdrag måste bibehållas. Fakultetsnämnden menar att det

 

vore möjligt att överväga alternativ med väsentligt större generell ränte-

 

avdragsbegränsning för att kunna slopa den riktade regeln. Om regeln

172

exempelvis skulle tillåta nettoränteavdrag upp till 20 procent av EBIT

skulle det innebära att Sverige garanteras att beskatta 80 procent av EBIT. Förvaltningsrätten i Stockholm ifrågasätter i och för sig inte att det, som ett komplement till den föreslagna generella ränteavdrags- begränsningsregeln, kan finnas ett behov av en reglering med riktade regler gällande ränteavdrag. Förvaltningsrätten konstaterar dock att den föreslagna regleringen är komplex och kan antas komma att bli svårtillämpbar.

Sveriges advokatsamfund, Stena Fastigheter AB, Sveriges Byggindustrier och Willhem AB anser, i andra hand, att de subjektiva rekvisiten bör avskaffas. Sveriges Byggindustrier förordar objektiva förutsebara regler och menar att den omständigheten att sådana regler inte får den träffsäkerhet som en subjektiv regel anses ha, övervägs av vinsten med att få regler som är lätta att tolka och därmed förutsebara i sin tillämpning. Atlas Copco AB anför att regler av det aktuella slaget bör vara objektiva och mekaniska. Reglerna har fortsatt stora brister och kommer förbli oklara och svåra att tillämpa. Det är inte rimligt att avdragsrätten för svenska företags finansieringskostnader är beroende av en subjektiv bedömning. Sveriges advokatsamfund och Stena Fastigheter AB menar att man endast bör behålla regeln som innebär att ränteavdrag till lågskattejurisdiktioner inte får göras. I övriga fall menar samfundet att prövning bör göras enligt (lagen 1995:575) mot skatteflykt (skatteflykts- lagen). Även Fortum Sweden AB, SRF konsulternas förbund och Svensk Försäkring anser att skatteflyktslagen borde räcka tillsammans med en generell begränsningsregel. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser dock inte att skatterättens allmänna lära om verklig innebörd eller skatteflyktslagens bestämmelser är tillräckliga, vilket klart framgår av äldre praxis från Högsta förvaltningsdomstolen kring tunn- kapitalisering och räntesnurror. Den riktade ränteavdragsbegränsnings- regeln skulle i stället kunna prövas mot bakgrund av EU-domstolens formulerade lära om missbruksdoktrin och bedömningen av förekomsten av ”rent konstlade upplägg” (se bl.a. C-255/02 Halifax och C-196/04 Cadbury Schweppes). Rekvisitet ”icke-genuina arrangemang” skulle kunna användas som alternativ enligt fakultetsnämnden.

Industrins finansförening anser att reglerna innebär en belastning på företagen som efter senare tids initiativ mot skatteundandragande från OECD:s och EU:s sida framstår som helt omotiverad. Det finns därför skäl att även för svensk del skäl utgå ifrån att implementeringen av dessa initiativ kommer att innebära att man kommer tillrätta med oönskade förfaranden. Reglerna bör i vart fall göras betydligt mer ”riktade” mot förfaranden där man kan säga att de övriga regler som införs är otillräckliga.

Skälen för regeringens bedömning: FSK gör bedömningen att 2013 års ränteavdragsbegränsningsregler i 24 kap. 10 a–10 f §§ IL bör behållas för att motverka risken för skatteundandragande, även om det införs generella ränteavdragsbegränsningsregler. Enligt FSK minskar visser- ligen möjligheten till skatteundandragande genom den begränsning som FSK har föreslagit motsvarande 20 procent av EBIT, men det finns fortfarande möjlighet till skatteplanering med ränteavdrag upp till den föreslagna begränsningen. FSK uppskattade att ett sådant skatteundan- dragande skulle kunna leda till avdrag som ger upphov till ett

Prop. 2017/18:245

173

Prop. 2017/18:245 skattebortfall i storleksordningen 3–10 miljarder kronor. FSK föreslår

 

inte några förändringar av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna.

 

Förslaget att inte upphäva de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna

 

när en generell ränteavdragsbegränsningsregel införs har mötts av

 

omfattande kritik, däribland av NSD m.fl., FAR, SKL, till vilka bl.a.

 

kommunerna Eskilstuna, Halmstad och Östersund har anslutit sig,

 

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges

 

advokatsamfund, AB Industrivärden, Investment AB Latour, Investor AB

 

och Ratos AB, Atlas Copco AB, Sveriges Byggindustrier (till vilkas

 

yttrande NCC AB ansluter sig), Solna kommun, SRF konsulternas

 

förbund, SVCA, Swedish Hospital Partners AB, Södertälje kommun,

 

Motorbranschens Riksförbund, Willhem AB och NREP AB. Flera

 

ifrågasätter behovet av reglerna efter ett införande av en generell

 

ränteavdragsbegränsningsregel. Många menar också att oförutsebarhet

 

och osäkerhet kring tillämpningen kvarstår trots de föreslagna

 

insnävningarna.

 

Skatteverket anser dock att reglerna bör behållas och betonar vikten av

 

effektiva riktade regler samt är av uppfattningen att det även med de

 

förslag som i övrigt lämnas kommer att finnas ett mycket stort utrymme

 

kvar att skatteplanera. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms

 

universitet tar upp att en klart övervägande del av företagen inte kommer

 

att omfattas av någon begränsning samt att det betydande avdrags-

 

utrymmet i den generella ränteavdragsbegränsningsregeln medför att

 

riktade regler mot ränteavdrag måste behållas.

 

Av Skatteverkets rapport från den 12 januari 2016 ”Skatteplanering

 

med ränteavdrag i företagssektorn, Uppföljning av tillämpningen av 2013

 

års regler samt externa lån” (dnr 131 674362-15/113) framgår det att det

 

fortfarande förekommer skatteplanering med interna räntor i betydande

 

omfattning, men att den omfattas av den nuvarande lagstiftningen och

 

därför kan angripas med stöd av den.

 

Internationell skatteplanering undergräver legitimiteten i skatte-

 

systemet och påverkar spelplanen mellan internationella koncerner och

 

inhemska företag negativt. Det är därför viktigt att även fortsättningsvis

 

motverka den form av skatteplanering som 2013 års ränteavdrags-

 

begränsningsregler avser. Regeringen delar bedömningen i promemorian

 

att det – trots den generella ränteavdragsbegränsningsregeln som föreslås

 

i avsnitt 6 och det avdragsförbud som föreslås för ränteutgifter vid vissa

 

gränsöverskridande situationer (avsnitt 7) – är nödvändigt med

 

kompletterande ränteavdragsbegränsningsregler för att skydda den

 

svenska bolagsskattebasen mot skatteplanering med hjälp av ränte-

 

upplägg inom en intressegemenskap. Utan sådana regler skulle skatteun-

 

dandragande kunna ske med belopp motsvarande den kvittning av

 

räntekostnader som får göras mot ränteintäkter och upp till nivån för

 

avdragsunderlaget. Om det inte ska uppstå möjligheter till sådant

 

skatteundandragande vid ett införande av den föreslagna generella

 

ränteavdragsbegränsningsregeln behövs någon form av kompletterande

 

riktade ränteavdragsbegränsningsregler. Detta är särskilt angeläget

 

eftersom regeringen föreslår att den generella ränteavdragsbegränsnings-

 

regeln ska baseras på EBITDA och en högre procentsats än vad som

 

föreslogs i promemorian (30 i stället för 25). EBITDA är ett resultatmått

174

som ligger långt ifrån det skattemässiga resultatet. I ett sådant system kan

ett företag som redovisar en förlust ändå ha ett avdragsunderlag för räntor på grund av att avskrivningar beaktas vid beräkningen av avdrags- underlaget, vilket medför att avdragsunderlaget kan öka.

Kompletterande ränteavdragsbegränsningsregler kan utformas på olika sätt. Ett alternativ är att ränteavdrag inom intressegemenskaper bara får göras upp till en viss nivå (s.k. avdragstak), vilket FSK övervägde. Nackdelen med den utformningen är emellertid att skatteplanering med ränteavdrag kan göras inom ramen för avdragsutrymmet. Ett annat alternativ är att slopa rätten att dra av samtliga ränteutgifter inom intressegemenskaper. Nackdelen med en sådan utformning är dock att den skulle vara mycket långtgående.

Ytterligare ett alternativ är att ersätta 2013 års regler med en objektiv regel för ränta på interna skulder som exempelvis skulle kunna innebära att avdrag inte får göras för en viss procent av räntan. Den regeln skulle komplettera den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. En fördel med en sådan regel är att den skulle vara mer förutsebar än en subjektiv regel. Fördelen med objektiva, förutsebara och mekaniska regler är något som Sveriges Byggindustrier och Atlas Copco AB lyfter fram. Skillnaden mellan en objektiv och en subjektiv regel är i detta sammanhang att en subjektiv regel tar hänsyn till de individuella omständigheterna i det särskilda fallet utifrån givna kriterier. Nackdelen med en objektiv regel är emellertid att den inte skulle vara inriktad på vissa fall av skatteundandraganden, utan den skulle träffa alla interna skulder. Den låga träffsäkerheten skulle inte minska aggressiv internationell skatteplanering i avsedd omfattning. Av det skälet anser regeringen, i motsats till Sveriges Byggindustrier, att det inte är lämpligt med en sådan regel.

De hittills nämnda alternativen för att utforma kompletterande ränteavdragsbegränsningsregler är inte lämpliga. I remissvaren tas vissa andra alternativ upp. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att det vore möjligt att överväga alternativ med en väsentligt större generell ränteavdragsbegränsning för att kunna slopa den riktade regeln. Detta är dock inte ett alternativ med hänsyn till vad som framgår ovan (avsnitt 6) om remisskritiken avseende utformningen av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln och de förslag som lämnas i propositionen, vilka innebär en mindre omfattande ränte- avdragsbegränsning än promemorians förslag.

Sveriges advokatsamfund, Stena Fastigheter, Sveriges Byggindustrier och Willhem AB anser, i andra hand, att de subjektiva rekvisiten bör avskaffas. De två förstnämnda menar att man endast bör behålla regeln som innebär att ränteavdrag till lågskattejurisdiktioner inte får göras. I övriga fall menar samfundet att prövning bör göras enligt skatte- flyktslagen. Även Fortum Sweden AB, SRF konsulternas förbund och Svensk Försäkring anser att skatteflyktslagen borde räcka tillsammans med en generell begränsningsregel. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser dock inte att skatterättens allmänna lära om verklig innebörd eller skatteflyktslagens bestämmelser är tillräckliga, vilket klart framgår av äldre praxis från Högsta förvaltningsdomstolen kring tunnkapitalisering och räntesnurror. Den allmänna skatteflykts- lagen skulle inte heller utgöra en tillräckligt avhållande faktor. Den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln skulle i stället kunna prövas mot

Prop. 2017/18:245

175

Prop. 2017/18:245 bakgrund av EU-domstolens lära om missbruksdoktrin och bedömningen av förekomsten av ”rent konstlade upplägg”. NSD m.fl. tar också upp ”wholly artificial-doktrinen”. Industrins finansförening menar att reglerna i vart fall bör göras mer riktade samtidigt som Skatteverket framhåller att det är mycket viktigt med effektiva riktade ränteavdrags- begränsningsregler.

Enligt regeringens uppfattning skulle det med hänsyn till behovet av att skydda bolagsskattebasen inte vara tillräckligt att endast behålla regeln som innebär att avdrag aldrig får göras för betalningar till lågskattejuris- diktioner och att prövning i övrigt skulle göras enligt skatteflykt