Regeringens proposition
1992/93:100
med förslag till statsbudget för budgetåret
1993/94
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 17 december 1992 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anne Wibble
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det i 1993 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för
budgetåret 1993/94 visar en omslutning av 520 698 miljoner kronor.
Detta innebär en minskning i förhållande till vad som nu beräknas för
innevarande budgetår med 58 818 miljoner kronor. Budgetförslaget
utvisar ett underskott på 162 346 miljoner kronor. Budgetsaldot i
statsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 100 177
miljoner kronor. Detta beräknas nu komma att uppgå till 198 288
miljoner kronor. Lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till
205 346 miljoner kronor. Den största skillnaden mellan budgetsaldo och
lånebehovet utgörs av underskott i arbetsmarknads- och lönegaranti-
fonden.
I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till
inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den
ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utveck-
lingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100.
Statsbudget för budgetåret 1993/94
Inkomster:
Skatter
Inkomster av statens verksamhet
Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster
Prop. 1992/93:100
Underskott
Summa kr.
322 596 615 000
27 992 967 000
1 000 000
6 160 896 000
1 600 034 000
358 351 512 000
Summa kr.
162 346 763 000
520 698 275 000
Utgifts anslag:
Prop. 1992/93:100
|
Kungliga hov- och slottsstatema |
65 226 000 |
|
Justitiedepartementet |
19 030 169 000 |
|
U trikesdepartementet |
16 103 498 000 |
|
Försvarsdepartementet |
38 902 745 000 |
|
Socialdepartementet |
117 721 443 000 |
|
Kommunikationsdepartementet |
17 387 231 000 |
|
Finansdepartementet |
96 871 154 000 |
|
Utbildningsdepartementet |
29 656 648 000 |
|
Jordbruksdepartementet |
6 966 627 000 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
47 232 449 000 |
|
Kulturdepartementet |
15 898 349 000 |
|
N äringsdepartementet |
4 250 937 000 |
|
Civildepartementet |
2 179 650 000 |
|
Miljö- och naturresursdepartementet |
2 064 371 000 |
|
Riksdagen och dess myndigheter m.m. |
866 778 000 |
|
Räntor på statsskulden, m.m. |
95 000 000 000 |
|
Oförutsedda utgifter |
1 000 000 510 198 275 000 |
Minskning av anslagsbehållningar
4 500 000 000
4 500 000 000
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
6 000 000 000
6 000 000 000
Summa kr. 520 698 275 000
Specifikation av statsbudgetens inkomster 1993/94
Prop. 1992/93:100
1993/94 Tusental kronor
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Beskattning av tjänstegruppliv
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 Lotteriskatt
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
1231 Barnomsorgsavgift
1241 Utbildningsavgift
1251 Övriga socialavgifter,netto
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbets-
miljöinsitutcts verksamhet
1291 Särskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighetsskatt
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:
1331 Arvsskatt
1332 Gåvoskatt
1340 Övrig skatt på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skatt på värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdeskatt
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt
1422 Särskilda varuskatter
1423 Försäljningsskatt på motorfordon
1424 Tobaksskatt
1425 Skatt på spritdrycker
1426 Skatt på vin
|
12 442 000 |
12 442 000 | |
|
17 148 000 4 143 000 1 150 000 |
22 441 000 | |
|
2 270 000 |
2 270 000 | |
|
360 000 0 5 000 3 043 000 |
3 408 000 |
40 561 000 |
|
39 212 000 11 209 000 1 496 000 152 000 1 509 000 4 721 000 | ||
|
276 000 5 234 000 |
63 809 000 |
63 809 000 |
|
107 000 16 160 000 |
16 267 000 | |
|
2 170 000 65 000 |
2 235 000 | |
|
1 100 000 275 000 |
1 375 000 | |
|
5 500 000 0 |
5 500 000 |
25 377 000 |
|
116 500 000 |
116 500 000 | |
|
23 600 000 150 000 1 580 000 8 265 000 6 000 000 3 220 000 | ||
1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
1427 Skatt på malt- och läskedrycker
1428 Energiskatt
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skatt mot försurning
1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatt
1452 Skatt på annonser och reklam
1453 Totalisator skatt
1454 Skatt på spel
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt
1462 Kilometerskatt
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
2 655 000
17 037 000
500
140 000
933 000
67 000 63 647 500
200 000
310 000
1 012 000
0
120 000
4 120 000
1 335 000
5 185 115
420 000
200 000
1 442 000
5 455 000
5 185 115
420 000
Summa skatter:
192 849 615
322 596 615
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
2111 Postverkets inlevererade överskott
2112 Televerkets inlevererade överskott
2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott
2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott
2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts
inlevererade utdelning
2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott
2119 Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av motsvarighet till
statlig skatt
2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:
2123 Inlevererat överskott av uthyrning av
ADB-utrustning
2124 Inlevererat överskott av Riksgälds-
kontorets garantiverksamhet
2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade
överskott
2150 Överskott från spel verksamhet:
2151 Tipsmedel
2152 Lotterimedel
49 388
1 000 000
0
185 000
193 000
50 425
71 181
0
179 000
7 900 000
1 198 700
768 705
1 548 994
179 000
7 900 000
1 967 405
11 595 399
1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
2200 Överskott av statens fastighets-
förvaltning:
2210 Överskott av fastighetsjorvalting:
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens
verksamhet
2300 Ränteinkomster:
2310, 2320 Räntor på näringslån:
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-
näringen
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån
2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet
2323 Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk
2325 Räntor på Postverkets statslån
2327 Räntor på Statens vattenfallsverks
statslån
2330 Räntor pä bostadslån:
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
2333 Ränteinkomster på lån för bostads-
försörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket
2340 Räntor pä studielån:
2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för
studerande
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
2350 Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån
2360 Räntor pä medel avsatta till pensioner:
2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering
2370 Räntor på beredskapslagring:
2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslån
2385 Ränteinkomster på lån för kommun-
markförvärv
2385 Ränteinkomster på lån för student-
kårslokaler
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier
i vissa specialbostäder
2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering
2392 Räntor på intressemedel
2394 Övriga ränteinkomster
500 000 500 000
500 000
11 455
113
800
9
87 345
1 500
49 073
0
4 029 000
90
1 800
140
18 200
166 000
7 000
647 523
0
0
60
12 000
50
700
4 283
249 681
150 295
4 030 890
18 340
166 000
7 000
647 523
Prop. 1992/93:100
1993/94
Tusental kronor
|
2395 Räntor på särskilda räkningar |
443 774 |
5 463 822 | ||
|
i Riksbanken |
177 000 | |||
|
2400 2410 |
Aktieutdelning: Inkomster av statens aktier: |
2 328 000 |
2 328 000 |
2 328 000 |
|
2500 |
Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 2522 Avgifter för granskning av filmer 2523 Avgifter för särskild prövning och 2527 Avgifter för statskontroll av krigs- 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och 2531 Avgifter för registrering i förenings - 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Vissa avgifter för registrering 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkar- 2543 Skatteutjämningsavgift 2545 Närradioavgifter 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens 2549 Avgifter för provning vid 2551 Avgifter från kränkraftverk 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter |
1 182 538 7 500 1 6 205 9 900 19 050 905 000 196 029 182 909 1 605 89 060 151 091 40 767 75 500 5 000 1 396 000 4 608 3 485 107 000 3 727 159 895 572 365 |
5 119 235 |
5 119 235 |
|
2600 |
Försäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminlavården 2624 Inkomster av uppbörd av fel- 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket |
210 000 84 615 150 000 767 000 |
1 211 615 |
1 211 615 |
|
2700 |
Böter m.m.: 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift |
730 327 364 393 176 |
1 094 896 |
1 094 896 |
|
2800 |
Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet |
680 000 |
680 000 |
680 000 |
Summa inkomster av statens verksamhet: 27 992 967
1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
3000 Inkomster av försåld egendom:
|
3100 |
Inkomster av försålda byggnader och | |||
|
3110 |
Affärsverkens inkomster av försålda 3113 Statens järnvägars inkomster av |
0 |
0 | |
|
3120 |
Statliga myndigheters inkomster av |
0 |
0 |
0 |
|
3200 |
Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning |
1 000 |
1 000 |
1 000 |
|
3300 |
Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom |
0 0 |
0 |
0 |
Summa inkomster av försåld egendom: 1 000
4000 Återbetalning av lån:
|
4100 |
Återbetalning av näringslån: | |||
|
4120 |
Återbetalning av jordbrukslån: |
30 853 |
30 853 | |
|
4130 |
Återbetalning av övriga näringslån: 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, 4137 Återbetalning av övriga näringslån, 4138 Återbetalning av tidigare infriade |
268 2 600 37 88 083 1 800 1 720 |
94 508 |
125 361 |
|
4200 |
Återbetalning av bostadslån m.m.: | |||
|
4212 Återbetalning av lån för bostads- 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, |
3 000 000 360 1 700 |
3 002 060 |
3 002 060 | |
|
4300 |
Återbetalning av studielån: | |||
|
4311 Återbetalning av statens lån för 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel |
110 4 000 2 606 000 |
2 610 110 |
2 610 110 | |
|
4400 |
Återbetalning av energisparlån: 4411 Återbetalning av energisparlån |
300 000 |
300 000 |
300 000 |
Prop. 1992/93:100
|
1993/94 |
Tusental kronor |
|
4500 Återbetalning av övriga lån: | |
|
4514 Återbetalning av lån för studentkårs- | |
|
lokaler |
180 |
|
4515 Återbetalning av lån för allmänna | |
|
samlingslokaler |
6 500 |
|
4516 Återbetalning av utgivna startlån och | |
|
bidrag |
5 000 |
|
4517 Återbetalning från Portugalfonden |
5 500 |
|
4519 Återbetalning av statens | |
|
bosättningslån |
0 |
|
4521 Återbetalning av lån för inventarier i | |
|
vissa specialbostäder |
80 |
|
4525 Återbetalning av lån för svenska | |
|
FN-styrkor |
45 000 |
|
4526 Återbetalning av övriga lån |
61 105 123 365 123 3 65 |
Summa återbetalning av lån: 6 160 896
5000 Kalkylmässiga inkomster:
|
5100 |
Avskrivningar och amorteringar: | |||
|
5110 |
Affärsverkens avskrivningar och 5113 Statens järnvägars avskrivningar |
0 |
0 | |
|
5116 Statens vatten fal lsverks amorteringar |
0 | |||
|
5120 |
Avskrivningar på fastigheter: |
0 |
0 | |
|
5130 |
Uppdragsrnyndigheters komplement- | |||
|
5131 Uppdragsrnyndigheters m.fl. komp- | ||||
|
lementkostnader |
167 760 |
167 760 | ||
|
5140 |
Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning |
2 349 374 | ||
|
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar |
2 530 034 | |||
|
för civilt totalförsvar |
12 900 |
2 362 2 74 | ||
|
5200 |
Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter, netto |
-930 000 |
-930 000 |
-930 000 |
Summa kalkylmässiga inkomster: 1 600 034
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER : 358 351 512
Prop. 1992/93:100
I. Kungliga hov- och slottsstaterna
A Kungliga hovstaten
1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning,
förslagsanslag _______24 677 000
24 677 000
B Kungliga slottsstaten
1 De kungliga slotten: Driftskostnader, förslagsanslag 29 422 000
2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag 11 127 000
40 549 000
Summa kr. 65 226 000
10
|
II. |
Justitiedepartementet |
Prop. 1992/93:] | |
|
A |
Justitiedepartementet m.m. | ||
|
1 |
Statsrådsberedningen, förslagsanslag |
49 224 000 | |
|
2 |
Justitiedepartementet, förslagsanslag |
63 229 000 | |
|
3 |
Utredningar m.m., reservationsanslag |
30 200 000 | |
|
4 |
Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag |
* 12 432 000 | |
|
155 085 000 | |||
|
B |
Polisväsendet | ||
|
1 |
Rikspolisstyrelsen, ramanslag |
475 000 000 | |
|
2 |
Säkerhetspolisen, förslagsanslag |
470 643 000 | |
|
3 |
Polishögskolan |
1 000 | |
|
4 |
Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag |
46 710 000 | |
|
5 |
Lokala polisorganisationen, ramanslag |
9 891 189 000 | |
|
10 883 543 000 | |||
|
C |
Åklagarväsendet | ||
|
1 |
Riksåklagaren, ramanslag |
23 812 000 | |
|
2 |
Åklagarmyndigheterna, ramanslag |
535 366 000 | |
|
559 178 000 | |||
|
D |
Domstolsväsendet m.m. | ||
|
1 |
Domstolsverket, ramanslag |
63 910 000 | |
|
2 |
Domstolarna m.m., ramanslag |
2 445 640 000 | |
|
2 509 550 000 | |||
|
E |
Kriminalvården | ||
|
1 |
Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag |
106 609 000 | |
|
2 |
Kriminalvården, ramanslag |
3 298 089 000 | |
|
3 |
U tlandstransporter, förslagsanslag |
125 000 000 | |
|
3 529 698 000 | |||
|
F |
Rättshjälp m.m. | ||
|
1 |
Rättshj älpskostnader, förslagsanslag |
815 100 000 | |
|
2 |
Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allmänna advokatbyråer: |
11 684 000 | |
|
3 |
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag |
1 000 | |
|
4 |
Driftbidrag, förslagsanslag |
11 410 000 |
11 411 000 |
|
5 |
Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag |
256 200 000 | |
|
6 |
Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag |
24 694 000 | |
1 119 089 000
* Beräknat belopp
11
Prop. 1992/93:100
G Övriga myndigheter
|
1 |
Justitiekanslem, ramanslag |
7 387 000 | |
|
2 |
Datainspektionen, ramanslag |
21 254 000 | |
|
3 |
Förvaltningskostnader, ramanslag |
7 103 000 | |
|
4 |
Ersättning för skador på grund av brott, Brottsförebyggande rådet: |
35 000 000 |
42 103 000 |
|
5 |
Förvaltningskostnader, förslagsanslag |
* 14 361 000 | |
|
6 |
Utvecklingskostnader, reservationsanslag |
* 4 823 000 |
19 184 000 89 928 000 |
|
H |
Diverse | ||
|
1 |
Svensk författningssamling, förslagsanslag |
10 112 000 | |
|
2 |
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar |
m.m., |
2 586 000 |
|
3 |
Stöd till politiska partier, förslagsanslag |
141 200 000 | |
|
4 |
Allmänna val, förslagsanslag |
29 600 000 | |
|
5 |
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god |
600 000 | |
|
184 098 000 | |||
|
Summa kr. |
19 030 169 000 | ||
Beräknat belopp
12
Utrikesdepartementet
Utrikesdepartementet m.m.
Utrikesförvaltningen, ramanslag
Kursdifferenser, förslagsanslag
Honorärkonsuler, förslagsanslag
Särskilda förhandlingar med annan stat eller
inom internationell organisation, förslagsanslag
Nordiskt samarbete, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Officiella besök m. m., förslagsanslag
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag
Bidrag till vissa internationella organisationer
Förenta nationerna, förslagsanslag
Nordiska ministerrådet, förslagsanslag
Europarådet, förslagsanslag
Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag
Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag
Internationell råvarulagring, förslagsanslag
Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag
Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag
Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag
Internationellt utvecklingssamarbete
Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag
Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag
Andra biståndsprogram, reservationsanslag
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag
Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag
Nordiska afrikainstitutet, ramanslag
Prop. 1992/93:100
1 495 441 000
1 000
15 500 000
60 000 000
1 610 000
10 552 000
10 180 000
4 500 000
1 597 784 000
191 890 000
250 000 000
29 780 000
21 500 000
110 000 000
8 713 000
2 000 000
2 864 000
407 000 000
23 328 000
1 047 075 000
3 148 404 000
6 702 000 000
1 804 500 000
303 219 000
24 963 000
26 936 000
5 470 000
13
Prop. 1992/93:100
8 Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag
9 Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö Vi-centrum), förslagsanslag
10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP), förslagsanslag
D Information om Sverige i utlandet, m.m.
1 Svenska institutet, reservationsanslag
2 Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag
3 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag
E Utrikeshandel och exportfrämjande
1 Kommerskollegium, ramanslag
2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag
4 Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag
5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag
7 Medel för informationsinsatser om europeisk
integration, reservationsanslag
F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området, reservationsanslag
2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag
3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI), reservationsanslag
4 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning, förslagsanslag
5 Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag
20 991 000
7 076 000
36 441 000
12 080 000 000
63 083 000
51 363 000
14 254 000
128 700 000
48 471 000
187 563 000
1 000
4 465 000
* 2 250 000
16 500 000
50 000 000
309 250 000
2 511 000
20 000 000
* 21 310 000
* 15 840 000
* 10 028 000
69 689 000
* Beräknat belopp
14
Prop. 1992/93:100
G Samarbete med Central- och Östeuropa
1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag
2 Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Central-
och Östeuropa, förslagsanslag
3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag
640 999 000
1 000
230 000 000
871 000 000
Summa kr. 16 103 498 000
15
IV. Försvarsdepartementet
A Försvarsdepartementet m.m.
1 Försvarsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
B Arméförband
Armé förband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
C Marinförband
Marinförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
D Flygvapenförband
Flygvapenförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
E Operativ ledning m.m.
Operativ ledning m.m.:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
4 Forskning och utveckling, ramanslag
F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1 Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag
2 Fortifikationsförvaltningen
3 Försvarets materielverk, ramanslag
4 Försvarets radioanstalt, ramanslag
5 Vämpliktsverket, ramanslag
6 Militärhögskolan, ramanslag
7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m.
Prop. 1992/93:100
57 152 000
12 900 000
70 052 000
8 638 903 000
3 777 295 000
603 200 000
13 019 398 000
2 754 180 000
2 920 355 000
166 000 000
5 840 535 000
5 364 947 000
7 547 941 000
423 600 000
13 336 488 000
1 125 342 000
117 396 000
79 580 000
167 218 000
1 489 536 000
46 099 000
1 000
1 318 841 000
389 195 000
213 772 000
104 802 000
157 710 000
16
|
Prop. 1992/93:100 | |
|
Särskilda avvecklingskostnader för Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag |
1 000 70 463 000 2 300 884 000 |
Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap:
|
Civil ledning och samordning, ramanslag |
63 648 000 |
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag 81 692 000
Civilbefälhavama, ramanslag _______35 246 000
186 586 000
Befolkningsskydd och räddningstjänst
|
Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag Skyddsrum m.m., förslagsanslag Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. Vapenfristyrelsen, ramanslag Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag |
684 857 000 495 613 000 25 000 000 1 000 77 790 000 13 827 000 119 499 000 1 416 587 000 |
ftykologiskt försvar
|
Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag |
10 547 000 10 547 000 |
Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredskap:
|
Försörjning med industrivaror, ramanslag |
82 371 000 9 246 000 167 950 000 1 000 259 568 000 |
Övrig verksamhet
|
Försvarets civilförvaltning |
1 000 |
|
Gemensam försvarsforskning, ramanslag Försvarets forskningsanstalt: |
485 713 000 |
|
Avgiftsfinansierad verksamhet Kustbevakningen, ramanslag |
1 000 309 481 000 |
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100.
Prop. 1992/93:100
|
Anskaffning av materiel för Kustbevakningen, reservationsanslag |
54 000 000 |
|
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag |
20 993 000 |
|
Flygtekniska försöksanstalten: | |
|
Avgiftsfinansierad verksamhet |
1 000 |
|
Försvarets mediecenter |
1 000 |
|
Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag |
17 827 000 |
|
Försvarshögskolan, ramanslag |
8 786 000 |
|
Krigsarkivet, ramanslag |
15 710 000 |
|
Statens försvarshistoriska museer, ramanslag |
40 604 000 |
|
Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets | |
|
område, förslagsanslag |
18 575 000 |
|
Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag |
870 000 |
|
Försvarsmaktens utlandsstyrka |
1 000 |
|
972 564 000 | |
|
Summa kr. |
38 902 745 000 |
18
V. Socialdepartementet
A Socialdepartementet m.m.
1 Socialdepartementet, ramanslag
2 Utredningar, utveckling, samverkan m.m., ramanslag
B Familjer och barn
1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag
2 Bostadsbidrag, förslagsanslag
3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag
4 Bidragsförskott, förslagsanslag
5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag
6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
förslagsanslag
7 Barnpensioner, förslagsanslag
8 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag
C Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
1 Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag
2 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag
3 Förtidspensioner, förslagsanslag
4 Ålderspensioner, förslagsanslag
5 Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag
6 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag
7 Handikappersättningar, förslagsanslag
8 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag
9 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag
10 Ersättning till postverket m.m., förslagsanslag
D Hälso- och sjukvård
1 Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag
2 Insatser mot aids, reservationsanslag
3 Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag
4 Bidrag till Spri, förslagsanslag
5 Bidrag till WHO, förslagsanslag
6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar
Beräknat belopp
Prop. 1992/93:100
52 839 000
77 933 000
130 772 000
17 000 000 000
* 2 300 000 000
2 750 000 000
3 110 000 000
8 530 000
28 800 000
280 000 000
1 285 000 000
26 762 330 000
4 649 000 000
3 425 000
14 315 000 000
52 185 000 000
1 720 000 000
6 700 000 000
933 000 000
12 000 000
3 900 000
231 163 000
80 752 488 000
1 211 332 000
185 220 000
164 300 000
26 300 000
29 800 000
2 591 000
1 619 543 000
19
|
Omsorg om äldre och handikappade |
Prop. 1992/93:100 |
|
Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag |
1 100 000 000 |
|
Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag |
133 700 000 |
|
Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag |
136 580 000 |
|
Bidrag till viss verksamhet för personer med | |
|
funktionshinder, reservationsanslag |
60 023 000 |
|
Bidrag till handikapporganisationer |
129 248 000 |
|
Bidrag till pensionärsorganisationer |
2 446 000 |
|
Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag |
67 700 000 |
|
Ersättning till postverket för befordran av | |
|
blindskriftsförsändelser, förslagsanslag |
49 825 000 |
|
Bilstöd till handikappade, förslagsanslag |
206 000 000 |
|
1 885 522 000 | |
|
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik | |
|
Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård, reservationsanslag |
480 000 000 |
|
Bidrag till organisationer, reservationsanslag |
31 630 000 |
|
Bidrag till centralförbundet för alkohol- | |
|
och narkotikaupplysning |
7 964 000 |
|
519 594 000 | |
|
Myndigheter under Socialdepartementet | |
|
Riksförsäkringsverket, ramanslag |
604 806 000 |
|
Allmänna försäkringskassor, ramanslag |
4 121 817 000 |
|
Socialstyrelsen, ramanslag |
316 395 000 |
|
Folkhälsoinstitutet, ramanslag |
136 555 000 |
|
Smittskyddsinstitutet, ramanslag |
* 62 117 000 |
|
Läkemedelsverket |
1 000 |
|
Rättsmedicinalverket, ramanslag |
163 136 000 |
|
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag |
14 560 000 |
|
Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag |
* 5 741 000 |
|
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, | |
|
ramanslag |
13 921 000 |
|
Bammiljörådet, ramanslag |
* 5 199 000 |
|
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, | |
|
ramanslag |
5 998 000 |
|
Nämnden för vårdartjänst, ramanslag |
8 971 000 |
|
Statens handikappråd, ramanslag |
6 027 000 |
|
Statens institutionsstyrelse, ramanslag |
470 000 000 |
|
Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag |
* 79 175 000 |
|
Avvecklingskostnader,/önZflg5«/M'Zrtg |
36 775 000 |
|
6 051 194 000 |
Summa kr. 117 721 443 000
* Beräknat belopp
20
VI. Kommunikationsdepartementet
A Kommunikationsdepartementet m.m.
1 Kommunikationsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
3 Viss internationell verksamhet, förslagsanslag
4 Kostnader för avveckling av Trafiksärkerhetsverket,
förslagsanslag
B Vägväsende m.m.
1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag
3 Byggande av riksvägar, reservationsanslag
4 Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag
5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag
6 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder,
reservationsanslag
1 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
8 Kostnader för registerverksamhet, ramanslag
9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
C Järnväg
1 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
reservationsanslag
3 Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag
4 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag
5 Jämvägsinspektionen, ramanslag
6 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
7 Ersättningar till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag
D Sjöfartsverket
1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag
2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag
3 Handelsflottans pensionsanstalt
4 Handelsflottans kultur- o fritidsråd
5 Ersättning till viss kanal trafik m.m., förslagsanslag
6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag
Prop. 1992/93:100
45 726 000
12 490 000
5 151 000
32 000 000
95 367 000
462 000 000
5 633 721 000
* 1 556 500 000
* 925 400 000
648 500 000
* 707 300 000
47 667 000
507 500 000
1 000
10 488 589 000
301 000 000
2 825 656 000
* 1 392 087 000
* 368 000 000
15 689 000
41 123 000
* 1 000
4 943 556 000
60 754 000
160 000 000
1 000
1 000
63 000 000
90 000 000
373 756 000
* Beräknat belopp
21
E Luftfart
Prop. 1992/93:100
Beredskap för civil luftfart,
reservationsanslag
Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag
Kollektivtrafik m.m.
Riksfärdtjänst, förslagsanslag
Köp av interregional persontrafik på järnväg,
reservationsanslag
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik, reservationsanslag
Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila
delen av totalförsvaret, reservationsanslag
Transportforskning
Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag
Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut, reservationsanlag
Transportforskningsberedningen, reservationsanslag
Övriga ändamål
67 352 000
15 200 000
82 552 000
* 113 300 000
511 000 000
191 000 000
4 960 000
820 260 000
1 000
* 61 129 000
* 44 006 000
105 136 000
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 1 000
Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hyrdologiska institut, ramanslag 121 636 000
Statens geotekniska institut 1 000
Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag 16 376 000
Statens haverikommission 1 000
EUMETSAT, reservationsanslag ______70 000 000
208 015 000
Telekommunikation
Telestyrelsen, förslagsanslag
Postväsende
* 20 000 000
20 000 000
Ersättning till postverket för riksstäckande betalnings-
och kassaservice, reservationsanslag
250 000 000
250 000 000
Summa kr. 17 387 231 000
* Beräknat belopp
22
|
Finansdepartementet |
Prop. 1992/93:100 |
Finansdepartementet m.m.
|
Finansdepartementet, ramanslag |
125 914 000 4 302 000 40 000 000 38 000 000 55 000 000 263 216 000 |
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
|
Riksskatteverket, ramanslag |
351 000 000 4 237 311 000 1 117 367 000 5 705 678 000 |
Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
|
Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., Statens fastighetsverk Kapitalkostnader, förslagsanslag Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, förslagsanslag |
60 000 000 95 000 000 1 000 20 000 000 1 000 175 002 000 |
Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:
|
Förvaltningskostnader, ramanslag Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag In- och utlåningsverksamhet |
71 655 000 523 180 000 1 000 1 000 594 837 000 |
Vissa centrala myndigheter m.m.
|
Tullverket, ramanslag Konjunkturinstitutet, ramanslag Finansinspektionen, ramanslag Riksrevisionsverket, ramanslag Statskontoret: Uppdragsverksamhet Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag |
1 255 717 000 * 24 733 000 94 510 000 170 590 000 1 000 463 271 000 |
Statistik, register och prognoser, ramanslag * 435 033 000
Uppdragsverksamhet ___________* 1 000 435 034 000
* Beräknat belopp
23
Prop. 1992/93:100
|
9 |
Bankstödsnämnden, förslagsanslag |
1 000 |
|
10 |
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag |
6 100 000 |
|
2 449 957 000 | ||
|
F |
Statliga arbetsgivarfrågor | |
|
1 |
Statens arbetsgivarverk, ramanslag |
47 848 000 |
|
2 |
Statens löne- och pensionsverk |
1 000 |
|
3 |
Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader, förslagsanslag |
1 000 |
|
4 |
Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag |
14 501 000 |
|
5 |
Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag |
258 600 000 |
|
6 |
Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., |
100 000 000 |
|
7 |
Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag |
324 438 000 |
|
8 |
Tjänstepensioner för skolledare och lärare |
2 444 492 000 |
|
3 189 881 000 | ||
|
G |
Bostadsväsendet | |
|
Boverket: | ||
|
1 |
Förvaltningskostnader, ramanslag * 144 787 000 | |
|
2 |
Uppdragsverksamhet * 1 000 |
144 788 000 |
|
3 |
Länsbostadsnämnderna, ramanslag |
* 126 066 000 |
|
4 |
Räntebidrag m.m., förslagsanslag |
31 180 000 000 |
|
5 |
Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag |
3 100 000 000 |
|
6 |
Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder |
175 000 000 |
|
7 |
Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd: |
1 000 000 |
|
8 |
Förvaltningskostnader, ramanslag 16 000 000 | |
|
9 |
Garantiverksamhet, förslagsanslag 1 000 |
16 001 000 |
|
10 |
Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag |
4 000 000 |
|
11 |
Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, |
1 000 |
|
34 746 856 000 | ||
|
H |
Bidrag och ersättningar till kommunerna | |
|
1 |
Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag |
40 200 500 000 |
|
2 |
Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag |
7 922 000 000 |
|
3 |
Bidrag med anledning av införandet av ett nytt |
790 000 000 |
48 912 500 000
* Beräknat belopp
24
Övriga ändamål
Prop. 1992/93:100
Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
förslagsanslag
Exportkreditbidrag, förslagsanslag
Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag
Bokföringsnämnden, förslagsanslag
Stöd till idrotten, reservationsanslag
Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken, förslagsanslag
Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social
utjämning, förslagsanslag
Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit
och Nordbanken, förslagsanslag
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag
Samarbete avseende informationstjänster inom
ramen för EES-avtalet, förslagsanslag
6 000 000
1 000
* 3 187 000
4 364 000
511 173 000
31 000 000
270 000 000
1 000
1 000
7 500 000
833 227 000
Summa kr. 96 871 154 000
* Beräknat belopp
25
VIII. Utbildningsdepartementet
A Utbildningsdepartementet m.m.
1 Utbildningsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag
4 Sametinget, reservationsanslag
5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets
område, reservationsanslag
B Det offentliga skolväsendet
1 Statens skolverk, ramanslag
2 Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag
3 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever
med handikapp, reservationsanslag
4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag
5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag
6 Fortbildning m.m., reservationsanslag
7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag
8 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag
9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet,
förslagsanslag
10 Sameskolor, ramanslag
11 Specialskolor: Utbildning m.m., förslagsanslag
12 Specialskolor: Utrustning m.m., reservationsanslag
13 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag
14 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag
15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag
16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag
C Folkbildning
1 Bidrag till folkbildningen
2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen
3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag
D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
1 Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra
ändamål inom högskoleområdet
Prop. 1992/93:100
46 876 000
18 284 000
22 370 000
7 500 000
15 700 000
110 730 000
227 024 000
99 088 000
13 821 000
55 613 000
* 24 812 000
85 560 000
125 000 000
203 914 000
42 839 000
30 695 000
344 826 000
8 748 000
19 288 000
19 000 000
56 501 000
222 257 000
1 578 986 000
1 917 543 000
45 117 000
7 974 000
1 970 634 000
* 8 346 985 000
Beräknat belopp
26
|
Forskning och forskarutbildning |
Prop. 1992/93:100 |
|
Forskning och forskarutbildning inom högskolan |
* 7 039 137 000 |
Studiestöd m.m.
Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag
Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet
Studiehjälp m.m., förslagsanslag
Studiemedel m.m., förslagsanslag
Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag
Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar, förslagsanslag
159 610 000
1 000
2 086 780 000
6 130 000 000
1 078 600 000
71 925 000
* 110 660 000
100 000 000
9 737 576 000
Lokalförsörjning m.m.
Inredning och utrustning av lokalerna vid högskoleenheterna
|
m.m., reservationsanslag |
* 872 600 000 872 600 000 |
Summa kr. 29 656 648 000
* Beräknat belopp
27
|
IX. |
Jordbruksdepartementet |
Prop. 1992/93:1 |
|
A |
Jordbruksdepartementet m.m. | |
|
1 |
Jordbruksdepartementet, ramanslag |
32 625 000 |
|
2 |
Lantbruksråd, förslagsanslag |
7 353 000 |
|
3 |
Utredningar m.m., ramanslag |
9 313 000 |
|
4 |
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., |
36 000 000 |
|
85 291 000 | ||
|
B |
Jordbruk och trädgårdsnäring | |
|
1 |
Statens jordbruksverk, ramanslag |
113 077 000 |
|
2 |
Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag |
10 000 000 |
|
3 |
Markförvärv för jordbrukets rationalisering, |
1 000 |
|
4 |
Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, |
19 928 000 |
|
5 |
Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag |
10 000 000 |
|
6 |
Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag |
38 000 000 |
|
7 |
Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag |
435 000 000 |
|
8 |
Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i |
* 955 000 000 |
|
9 |
Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., |
1 538 000 |
|
10 |
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag |
2 212 001 000 |
|
11 |
Rådgivning och utbildning, reservationsanslag |
29 785 000 |
|
12 |
Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., |
12 500 000 |
|
3 836 830 000 | ||
|
C |
Skogsbruk | |
|
1 |
Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen: |
* 1 000 |
|
2 |
Myndighetsuppgifter, ramanslag * 310 080 000 | |
|
3 |
Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag * 1 000 |
310 081 000 |
|
4 |
Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag |
* 142 492 000 |
|
5 |
Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag |
* 39 962 000 |
|
6 |
Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag |
* 14 868 000 |
|
507 404 000 | ||
|
D |
Fiske | |
|
1 |
Fiskeriverket, ramanslag |
49 463 000 |
|
2 |
Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag |
4 084 000 |
|
3 |
Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag |
* 1 000 |
|
4 |
Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag |
* 9 388 000 |
|
5 |
Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag |
* 40 000 000 |
Beräknat belopp
28
Prop. 1992/93:100
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
förslagsanslag
Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag
Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag
Rennäring m.m.
Främjande av rennäringen, reservationsanslag
Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag
Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag
Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
Djurskydd och djurhälsovård
Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt,
förslagsanslag
Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag
Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård,
förslagsanslag
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag
Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag
Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag
Statens växtsortnämnd, ramanslag
Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag
Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag
Livsmedel
Statens livsmedelsverk, ramanslag
Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag
* Beräknat belopp
* 1 000
* 1 000
1 000 000
3 612 000
107 550 000
11 017 000
38 000 000
12 320 000
1 000
61 338 000
1 000
67 121 000
1 000
76 868 000
6 000 000
25 757 000
5 608 000
51 766 000
233 122 000
1 000
2 416 000
646 000
1 000
7 443 000
28 315 000
2 429 000
41 251 000
94 305 000
1 000
3 750 000
29
|
Prop. 1992/93:100 | |
|
Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag |
87 398 000 247 280 000 172 000 000 11 514 000 616 248 000 |
Utbildning och forskning
|
Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges |
* 627 975 000 * 295 336 000 * 33 700 000 * 169 680 000 * 101 200 000 * 772 000 1 228 663 000 |
Biobränslen
|
Bioenergiforskning, reservationsanslag Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag |
* 48 930 000 200 000 000 248 930 000 |
Summa kr. 6 966 627 000
* Beräknat belopp
30
X. Arbetsmarknadsdepartementet
A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., reservationsanslag
3 Internationella avgifter, förslagsanslag
4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag
B Arbetsmarknad m.m.
1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
3 Arbetsdomstolen, ramanslag
4 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag
5 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag
6 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag
7 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag
C Arbetslivsfrågor
1 Arbetarskyddsverket, ramanslag
2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag
3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag
4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag
5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag
6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
reservationsanslag
7 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag
8 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.,
förslagsanslag
D Regional utveckling
1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag
2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag
3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m., förslagsanslag
4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag
5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag
6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.,
reservationsanslag
Beräknat belopp
Prop. 1992/93:100
42 524 000
17 220 000
16 130 000
6 616 000
82 490 000
2 875 016 000
28 448 611 000
14 395 000
1 684 000
75 000
1 000
2 500 000
31 342 282 000
387 645 000
* 172 252 000
787 783 000
570 017 000
1 000
6 386 203 000
4 934 274 000
1 000
13 238 176 000
350 000 000
1 012 000 000
1 000
500 000 000
200 000 000
179 900 000
31
Prop. 1992/93:100
7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag
8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU),
reservationsanslag
9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,
förslagsanslag
10 Transportstöd, förslagsanslag
17 000 000
* 6 100 000
4 200 000
300 300 000
2 569 501 000
Summa kr. 47 232 449 000
Beräknat belopp
32
|
XI. |
Kulturdepartementet |
Prop. 1992/93:100 |
|
A |
Kulturdepartementet m.m. | |
|
1 |
Kulturdepartementet, ramanslag |
42 386 000 |
|
2 |
Utredningar m.m., ramanslag |
13 300 000 |
|
3 |
Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag |
1 345 000 |
|
57 031 000 | ||
|
B |
Kulturverksamhet m.m. | |
|
Allmän kulturverksamhet m.m. | ||
|
1 |
Statens kulturråd, ramanslag |
25 663 000 |
|
2 |
Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., |
118 572 000 |
|
3 |
Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag |
9 372 000 |
|
4 |
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag |
25 000 000 |
|
Ersättningar och bidrag till konstnärer | ||
|
5 |
Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer |
56 785 000 |
|
6 |
Bidrag till konstnärer, reservationsanslag |
31 624 000 |
|
7 |
Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag |
21 467 000 |
|
8 |
Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk |
86 444 000 |
|
9 |
Ersättning till rättighetshavare på musikområdet |
3 375 000 |
|
Teater, dans och musik | ||
|
10 |
Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatern |
609 185 000 |
|
11 |
Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag |
69 664 000 |
|
12 |
Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, |
1 000 |
|
13 |
Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag |
226 270 000 |
|
14 |
Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och |
370 500 000 |
|
15 |
Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., |
57 756 000 |
|
16 |
Bidrag till Musikaliska akademien |
3 424 000 |
|
Bibliotek | ||
|
17 |
Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag |
35 292 000 |
|
Bildkonst, konsthantverk m.m. | ||
|
18 |
Statens konstråd, ramanslag |
5 041 000 |
|
19 |
Förvärv av konst för statens byggnader m.m., |
28 038 000 |
|
20 |
Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, |
3 000 000 |
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100.
Prop. 1992/93:100
|
Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, Bidrag till Akademien för de fria konsterna |
1 520 000 1 580 000 15 742 000 |
|
Arkiv Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag |
183 842 000 * 26 452 000 3 238 000 |
|
Kulturmiljövård Riksantikvarieämbetet, ramanslag Kulturmiljövård, reservationsanslag Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag |
126 452 000 70 213 000 1 000 120 000 000 |
|
Museer och utställningar Centrala museer: Myndigheter, ramanslag Centrala museer: Stiftelser Bidrag till vissa museer m.m. Bidrag till regionala museer, förslagsanslag Riksutställningar Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag |
389 060 000 102 683 000 113 610 000 79 268 000 33 360 000 80 000 |
|
Forskning Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, |
* 30 855 000 |
Lokalförsörjning m.m.
Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål,
|
reservationsanslag |
3 000 000 3 087 429 000 |
Massmedier m.m.
|
Film m.m. Statens biografbyrå, ramanslag Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag |
7 728 000 61 500 000 68 298 000 12 377 000 |
|
Dagspress och taltidningar Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag |
5 316 000 420 000 000 7 800 000 |
Beräknat belopp
34
|
Prop. 1992/93:100 |
|
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag |
1 000 75 000 000 101 974 000 |
|
Litteratur och tidskrifter Litteraturstöd, reservationsanslag Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag Stöd till bokhandeln, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag |
40 866 000 19 450 000 8 030 000 8 576 000 62 323 000 3 128 000 |
|
Radio och television Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten Kabelnämnden, förslagsanslag Närradionämnden, förslagsanslag Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen och till |
4 204 000 4 761 000 27 132 000 16 287 000 954 751 000 |
Invandring m.m.
|
Statens invandrarverk, ramanslag |
613 888 000 6 407 000 000 20 926 000 |
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 269 960 000
|
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag Internationell samverkan inom ramen för flykting- och |
4 295 000 000 15 589 000 3 829 000 92 264 000 51 550 000 2 000 000 10 000 000 11 782 006 000 |
Prop. 1992/93:100
E JämställdhetsfrAgor
1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 6 576 000
2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag ________10 556 000
17 132 000
Summa kr. 15 898 349 000
36
Näringsdepartementet
Näringsdepartementet m.m.
Prop. 1992/93:100
Näringsdepartementet, ramanslag
Industriråd/industriattaché, ramanslag
Utredningar m.m., ramanslag
Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag
51 711 000
1 335 000
18 000 000
4 638 000
75 684 000
Näringspolitik m.m.
Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag 172 200 000
Utredningar, reservationsanslag 7 500 000
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag m. m., förslagsanslag
Täckande av eventuella förluster i anledning av
Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.,
förslagsanslag
Småföretagsutveckling, reservationsanslag
Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag
Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,
förslagsanslag
Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag
Medel till AB Göta Kanalbolag för upprustning och drift
av kanalen, reservationsanslag
Avveckling av Stiftelsen Institutet för
företagsutveckling, förslagsanslag
Exportkrediter
179 700 000
1 000
1 000
170 000 000
100 000 000
5 000 000
100 000 000
15 000 000
1 000
569 703 000
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000
Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder, förslagsanslag _______55 000 000
55 002 000
Marknads- och konkurrensfrågor
Marknadsdomstolen, ramanslag 6 080 000
Konkurrensverket, ramanslag 62 000 000
Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen
och Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag _____________1 000
68 081 000
37
E Energi
Prop. 1992/93:100
1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag
2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag
3 Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m., förslagsanslag
4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag
5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet, förslagsanslag
6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag
7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag
8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag
F Teknisk forskning och utveckling
1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag
2 Materialteknisk forskning, reservationsanslag
3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéeverksamhet, reservationsanslag
4 Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
5 Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag
6 Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag
7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag
8 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
9 Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag
10 Energiforskning, reservationsanslag
11 Byggnadsforskning, reservationsanslag
12 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag
13 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag
14 Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag
15 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag
16 Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer,
förslagsanslag
G Teknologisk infrastruktur m.m.
1 Sprängämnesinspektionen, ramanslag
2 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag
3 Bidrag till Statens provningsanstalt, reservationsanslag
Beräknat belopp
330 551 000
10 054 000
1 000
63 946 000
1 000
100 000 000
222 000 000
72 000 000
798 553 000
* 753 348 000
* 36 150 000
30 630 000
* 184 966 000
* 447 439 000
* 58 287 000
* 211 000 000
5 520 000
* 24 607 000
* 280 764 000
* 178 200 000
* 10 000 000
* 1 000
* 53 625 000
* 810 000
* 544 000
2 275 891 000
15 275 000
* 1 000
* 51 722 000
38
Prop. 1992/93:100
|
Styrelsen för teknisk ackreditering: | |||
|
4 |
Myndighetsverksamhet, ramanslag |
11 150 000 | |
|
5 |
Uppdragsverksamhet |
1 000 | |
|
6 |
Bidrag till riksmätplatsverksamhet, |
8 800 000 |
19 951 000 |
|
7 |
Bidrag till Standardiseringskommissionen |
39 328 000 | |
|
8 |
Patent- och registreringsverket |
1 000 | |
|
9 |
Patentbesvärsrätten, ramanslag |
10 500 000 | |
|
10 |
Elsäkerhetsverket, ramanslag |
45 000 000 | |
|
11 |
Geologisk undersökningsverksamhet m.m., |
131 245 000 | |
|
12 |
Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag |
* 5 000 000 |
136 245 000 |
|
13 |
Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, |
70 000 000 | |
|
14 |
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, |
20 000 000 | |
|
408 023 000 | |||
|
Summa kr. |
4 250 937 000 | ||
Beräknat belopp
39
|
Civildepartementet |
Prop. 1992/93:100 |
|
Civildepartementet m.m. | |
|
Civildepartementet, ramanslag |
39 910 000 |
|
Utredningar m.m., ramanslag |
22 600 000 |
|
62 510 000 | |
|
Länstyrelserna m.m. | |
|
Länsstyrelserna m.m., ramanslag Kammarkollegiet: |
1 693 900 000 |
|
Myndighetsuppgifter, ramanslag 19 100 000 Uppdragsverksamhet 1 000 |
19 101 000 |
|
1 713 001 000 | |
|
Trossamfund m.m. | |
|
Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag |
70 000 000 |
|
70 000 000 | |
|
Konsumentfrågor | |
|
Konsumentverket, ramanslag |
75 100 000 |
|
Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag |
13 400 000 |
|
Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag |
2 100 000 |
|
Konsumentforskning, reservationsanslag |
* 1 939 000 |
|
Bidrag till miljömärkning av produkter |
5 000 000 |
|
97 539 000 | |
|
Ungdomsfrågor | |
|
Statens ungdomsråd, ramanslag Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., |
6 066 000 |
|
reservationsanslag Stöd till internationellt ungdomssamarbete, |
110 084 000 |
|
reservationsanslag |
7 950 000 |
|
124 100 000 | |
|
Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m. | |
|
Lotterinämnden, ramanslag |
2 200 000 |
|
Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag |
4 500 000 |
|
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag |
85 000 000 |
|
Stöd till ideell verksamhet, reservationsanslag Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, |
17 800 000 |
|
reservationsanslag |
3 000 000 |
|
112 500 000 |
Summa kr. 2 179 650 000
* Beräknat belopp
40
Miljö- och naturresursdepartementet
Miljö- och naturresursdepartementet m.m.
Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Miljövård
Statens naturvårdsverk, ramanslag
Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag
Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag
Sanering och återställning av miljöskadade områden,
reservationsanslag
Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
Kemikalieinspektionen
Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,
reservationsanslag
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag
Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag
Forskning för ett avfällssnålt samhälle:
Avfallshantering, reservationsanslag
Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
Prop. 1992/93:100
53 975 000
22 643 000
76 618 000
424 305 000
143 584 000
135 445 000
* 151 783 000
250 000 000
19 880 000
18 460 000
1 000
10 426 000
38 687 000
* 25 000 000
* 17 199 000
1 234 770 000
Statens strålskydds institut, ramanslag
Statens kämkraftinspektion:
Förvaltningskostnader, ramanslag
Kämsäkerhetsforskning, ramanslag
Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag
Fastighetsdataverksamheten
59 929 000
68 360 000
80 392 000
128 289 000
19 360 000
228 041 000
Förvaltningskostnader för Centralnämnden
för fastighetsdata, ramanslag
Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden
för fastighetsdata
Lantmäteriet
103 012 000
1 000
103 013 000
Lantmäteriet
Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag
1 000
408 631 000
* Beräknat belopp
41
Prop. 1992/93:100
3 Bidrag enligt lantmäteri taxan, förslagsanslag
F Övriga ändamål
1 Bidrag till internationellt samarbete kring
den byggda miljön m.m., reservationsanslag
2 Statens va-nämnd, ramanslag
6 900 000
415 532 000
1 200 000
5 197 000
6 397 000
Summa kr. 2 064 371 000
42
|
Riksdagen och dess myndigheter m.m. |
Prop. 1992/93:100 |
Riksdagen
|
Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag |
354 926 000 800 000 39 600 000 175 400 000 230 888 000 801 614 000 |
Riksdagens myndigheter
|
Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: |
30 008 000 11 651 000 9 330 000 |
|
Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, |
14 175 000 65 164 000 |
Summa kr. 866 778 000
43
XVI. Räntor på statsskulden, m.m.
1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag
Prop. 1992/93:100
95 000 000 000
44
XVII. Oförutsedda utgifter
1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag
Prop. 1992/93:100
1 000 000
45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Prop. 1992/93:100
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsråden Wibble, Davidson, Hellsvik, Laurén, Svensson,
Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
Ask, Olsson, Hörnlund, Friggebo, Johansson, Thurdin
Proposition med förslag till statsbudget för
budgetåret 1993/94
Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som
skall ingå i regeringens förslag till statsbudget for budgetåret 1993/94.
Anförandena redovisas i underprotokollen för resp, departement.
Statsrådet Wibble anför:
Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud-
get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster
och utgifter upprättats.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet
med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-
protokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall
bifogas propositionen enligt följande:
46
Finansplanen
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
F örsvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln)
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
F inansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln)
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln)
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln)
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)
Miljö- och naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln)
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln)
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln)
Oförutsedda utgifter
(sjuttonde huvudtiteln)
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del
Bilaga 1 Prop. 1992/93:100
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Bilaga 7
Bilaga 8
Bilaga 9
Bilaga 10
Bilaga 11
Bilaga 12
Bilaga 13
Bilaga 14
Bilaga 15
Bilaga 16
Bilaga 17
Bilaga 18
Bilaga 19
47
gotab 42656, Stockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 1
Finansplanen
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1993
Finansplanen prop.
1992/93:100
Bilaga 1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser
finansplanen
Finansplan
1 Inledning
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har
fört Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världs-
kriget. Hög arbetslöshet, fallande produktion, allvarliga obalanser i den
finansiella sektorn, ett stort underskott i de offentliga finanserna och
fallet i den svenska kronans värde innebär stora påfrestningar för många
människor.
Välfärden måste tryggas och utvecklas och utrymme skapas för nöd-
vändiga miljösatsningar. De övergripande målen för den ekonomiska
politiken är därför att återupprätta tillväxten och pressa ned arbets-
lösheten. Därmed tas också produktionsresurser i hela Sverige till vara.
Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och
tar tid. Det finns inga genvägar i den ekonomiska politiken. Men vi kan
redan se flera positiva utvecklingstendenser som visar att förutsätt-
ningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. Inom näringslivet
sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Samtidigt väntas de
svenska företagen under de närmaste åren möta växande utlands-
marknader. Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och
tryggad sysselsättning finns inom räckhåll.
För att fånga dessa möjligheter måste den ekonomiska politiken nu
inriktas på två huvuduppgifter:
För det första krävs en fortsatt sanering av de offentliga finanserna för
att öka förtroendet för den ekonomiska politiken och göra en varaktigt
lägre räntenivå möjlig. En lägre ränta är den enskilda faktor som har
störst betydelse för att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed
minska arbetslösheten.
För det andra krävs fortsatta insatser för att skapa förutsättningar för
en expansion i näringslivet. Det sker genom förändringar i de offentliga
utgiftssystemen, strategiska skattesänkningar och satsningar på forskning,
utbildning och infrastruktur. I detta perspektiv är EES-avtalet och ett
framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse.
Förutsättningarna för att den svenska ekonomin skall komma stärkt ur
krisen är goda. Lågkonjunkturen har utnyttjats till att förbereda den
svenska ekonomin för en kommande internationell konjunkturuppgång.
Sedan år 1990 har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken för att
rätta till de strukturella brister som länge präglat den svenska ekonomin.
Skattereformen, energipolitiken, EES-avtalet samt ansökan om medlem-
skap i EG är exempel på beslut som fattades då socialdemokraterna satt
i regeringsställning. Att dessa strukturreformer dröjde så länge är
emellertid en viktig orsak till dagens svåra ekonomiska problem.
Efter regeringsskiftet hösten 1991 har ett omfattande sanerings- och
förnyelsearbete av vårt lands ekonomi inletts:
* Under det senaste året har beslut fattats som innebär successivt
minskade offentliga utgifter med sammantaget ca 70 miljarder kronor
under de kommande åren. Det motsvarar ca 5 % av BNP. Förutsätt-
ningarna för att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga
finanserna har därmed förbättrats.
Tabell 1.1 Långsiktig effekt av åtgärder föreslagna under 1992
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Inkomstöverföringar till hushållen
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen 7
pensioner 10
barnbidrag, studiebidrag och föräldraförsäkringen 3
Tandvårdsförsäkringen 0,5
Avgifter för läkemedel 1
Statsbidrag till kommunerna 7,5
Minskade subventioner till existerande bostäder 5
Nytt bostadsfinansieringssystem samt slopat
investeringsbidrag 19
Minskat branschstöd, stöd till företagshälsovård,
organisationer m.m. 4
Minskat bistånd 1,5
Minskade utgifter för försvaret 1,2
Övriga utgiftsminskningar 8
Summa minskade utgifter 68
* En genomgripande översyn och omprövning av socialförsäkrings-
systemen har inletts i syfte att stärka motiven för arbete och sparande
och minska de offentliga utgifterna.
* Politiken har lagts om för att stimulera konkurrens i alla delar av Prop. 1992/93:100
ekonomin. En skärpt konkurrenslag har införts. Hinder för privata Bilaga 1
alternativ till den offentliga sektorn har undanröjts.
* Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har hävdats. Ett stort antal
arbetslösa har kunnat erbjudas utbildning eller praktik. Insatser mot
långtidsarbetslöshet har prioriterats. Målet för denna politik är att
stärka arbetskraftens kompetens och förhindra att den höga arbets-
lösheten permanentas.
* Omfettande åtgärder har vidtagits som innebär att tillväxtkraften i
ekonomin har stärkts. Ett investeringsprogram för att förbättra den
svenska infrastrukturen har inletts. Stora satsningar på högskole-
utbildning har genomförts i alla delar av landet.
* Strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammantaget har beslut
fettats om fullt finansierade skattesänkningar på produktion och
kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen
är sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin,
successivt slopad förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på
aktier, slopad skogsvårdsavgift och slopad fastighetsskatt på kommer-
siella lokaler.
* Hushållens sparande har förbättrats markant. Sparkvoten, som 1988
var minus 5 %, har ökat från 2,7 % 1991 till omkring 6 % 1992-
1994. En utveckling mot ökad enskild kapitalbildning har därigenom
påbörjats.
* Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik. Den underliggande
prisökningstakten är nu 2 %. Även de nominella löneökningarna har
anpassats nedåt till en nivå som är lägre än i våra konkurrentländer.
* Konkurrenskraften i näringslivet har stärkts påtagligt. Genom låga
löneökningar, förbättrad produktivitet, sänkta arbetsgivaravgifter och
depreciering av kronan förstärks konkurrensläget med ca 17 % i
förhållande till våra konkurrentländer.
Genom dessa åtgärder har grunden lagts för en exportledd expansion av
den svenska ekonomin. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på
att ytterligare förbättra förutsättningarna för återupprättad tillväxt och
fortsatt låg inflation.
Diagram 1.1 Den konkurrensutsatta respektive skyddade sektorn
1981-1994
Produktionsvolym
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Index 1981=100
130
951-------,-------,-------,-------,--------,--------,-------,--------.-------,-------,-------,-------.-------,-------
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995
Diagrammet visar att den konkurrensutsatta sektorns tillbakagång nu
bryts samtidigt som den skyddade sektorn hålls tillbaka.
Under de närmaste åren bör bl.a. följande riktlinjer gälla för den
ekonomiska politiken:
1 Den underliggande inflationstakten skall förbli låg
Låg inflation är en nödvändig förutsättning för varaktig tillväxt. Den
fasta växelkursen var ett ankare i låginflationspolitiken. Förlusten av
detta ankare skärper kraven på den ekonomiska politiken. Risken att den
rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste undanröjas.
Den underliggande inflationstakten under 1993 väntas bli ca 2 7c.
Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % på grund av höjda
indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser
som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För
1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på
priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den
underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
En varaktigt låg inflation är en förutsättning för lägre räntor. Därmed
är låg inflation också en förutsättning för tillväxt och tryggad syssel-
sättning.
En hög inflationstakt är oacceptabel även av andra skäl. Den leder till
ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen är också samhälls-
ekonomiskt skadlig eftersom den missgynnar sparande och uppmuntrar
skuldsättning.
2 Underskottet i de offentliga finanserna skall minska Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en
fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då
att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Därför måste arbetet
med att minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare.
En betydande del av underskottet är strukturellt, dvs. det försvinner
inte vid en konjunkturuppgång. Den strukturella delen av underskottet
måste på sikt elimineras. I det följande presenteras ett program for hur
detta skall ske i ett medelfristigt perspektiv.
Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kr. löpande priser
0
-20
-40
-60
-80
-100
-120
-140
-160
-180
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Detta program innebär krav på budgetförstärkningar på sammantaget
25 miljarder kronor under åren 1994-96 utöver de minskningar i offent-
liga utgifter som följer av redan fettade beslut och förslagen i årets
budgetproposition. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatta budget-
förstärkningar.
Beräkningar för 1994-98 visar att årliga budgetförstärkningar på
10 miljarder kronor vid realt oförändrad offentlig konsumtion gör det
möjligt att eliminera det strukturella underskottet under perioden.
Återhämtningen av tillväxten är central för att reducera det totala
underskottet i de offentliga finanserna. Åtgärder som ökar tillväxten,
t.ex. förbättrade motiv för arbete genom förändringar inom social-
försäkrings- och skattesystemen, är därför avgörande även från budget-
synpunkt.
3 De offentliga utgifterna skall minska
Saneringen av de offentliga finanserna förutsätter fortsatta och målmed-
vetna utgiftsminskningar. I budgetpropositionen föreslås eller aviseras
begränsningar av de offentliga utgifterna som långsiktigt uppgår till drygt Prop. 1992/93:100
27 miljarder kronor. Därav hänför sig drygt 12 miljarder kronor till Bilaga 1
förslag som överenskommits i samband med uppgörelsen mellan rege-
ringen och socialdemokraterna hösten 1992. För budgetåret 1993/94
innebär förslagen att utgifterna minskar med 17 miljarder kronor. Genom
dessa och tidigare förslag böljar de totala offentliga utgifterna nu minska.
I förslaget till statsbudget för 1993/94 förslås bl.a. följande utgifts-
minskningar:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks, rätten till
nedtrappning av arbetstiden begränsas och åldersgränsen för rätt till
delpension höjs från 60 till 62 år fr.o.m 1 juli 1993. Från och med
1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
Arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993 och ersätts av
sjukpenning.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen blir i huvudsak den-
samma som vid sjukdom. Samtidigt återinförs fem karensdagar.
Kronans minskade värde innebär en standardsänkningen för det svenska
folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig.
Därför skall alla basbeloppsanknutna förmåner reduceras för den pris-
ökning som följer av deprecieringen.
* * *
Sverige bör återgå till en fest växelkurs. En viktig fördel med en fest
växelkurs är att den minskar osäkerheten för utrikeshandel och investe-
ringar.
För att en återgång till en fest växelkurs skall bli trovärdig är en
varaktigt låg inflation nödvändig. Därför är inflationsbekämpningen
central för möjligheterna att uppnå tillväxt, investeringar och ökad
sysselsättning.
* * *
I förslaget till statsbudget föreslås bl.a. följande åtgärder för att öka
tillväxtkraften i den svenska ekonomin:
Förslag aviseras om att beskattningen av egenföretagare blir likvärdig
med den för aktiebolag fr.o.m. 1994. I avvaktan på de nya reglerna
föreslår regeringen vissa lindringar för beskattningsåret 1993.
Arbetsmarknaden avregleras. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffes
och förenklingar av arbetsrättsliga regler förbereds.
Inkomst- och mervärdebeskattningen ses över i syfte att förenkla och Prop. 1992/93:100
att uppnå konkurrensneutralitet. Bilaga 1
Avregleringen av kommunikationsmarknaden, finansmarknaden,
bostadsmarknaden, elmarknaden och den kommunala verksamheten
m.m. drivs vidare. Ett antal förslag presenteras under våren.
Satsningarna på infrastruktur fortsätter. Genom en övergång till
lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare. Detta innebär
att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påböijas.
Arbetslinjen hävdas. Utbildnings- och kompetenshöj ande åtgärder
samt insatser mot långtidsarbetslöshet prioriteras.
De närmaste årens ekonomiska utveckling har såväl mörka som ljusa
inslag. Under det kommande året dominerar svårigheterna. Nedgången
1 den samlade produktionen av varor och tjänster fortsätter. Arbets-
lösheten stiger. Deprecieringen av kronan innebär en standardsänkning
för hushållen som är särskilt svår att bära för dem som lever med knappa
ekonomiska marginaler.
En politik för att återupprätta tillväxten och trygga sysselsättningen
kommer på kort sikt att medföra kännbara uppoffringar för alla med-
borgare. Men om vi avstår från att ta itu med de ekonomiska problemen
blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard
och att välfärdssystemen vittrar sönder. En sådan utveckling skulle
medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft
förhindras.
Men den ekonomiska utvecklingen uppvisar också viktiga ljuspunkter.
Den kraftiga förbättringen av näringslivets konkurrenskraft kommer
successivt att leda till ökad export och industriproduktion. Under 1994
väntas den svenska ekonomin få en exportledd tillväxt som lägger en ny
och stabil grund för välfärden.
2 Bakgrund
Orsaken till dagens ekonomiska problem står att finna i missgrepp i den
ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen.
Overbryggningspolitiken på 1970-talet och devalveringspolitiken på
1980-talet hämmade drivkrafterna för effektivitet och förnyelse i
ekonomin. Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden.
Nödvändiga rationaliseringar inom den offentliga sektorn uteblev. Detta
skapade djupgående strukturella brister som har inneburit att den ekono-
miska tillväxten i Sverige under lång tid har halkat efter andra industri-
länder.
Devalveringarna krävde eftervård. Efter 1981 års devalvering inrik-
tades den ekonomiska politiken på att sanera de offentliga finanserna. Vid
regeringsskiftet 1982 revs emellertid dessa besparingsbeslut upp samtidigt Prop. 1992/93:100
som en så kallad offensiv devalvering genomfördes. Bilaga 1
Devalveringarna medförde, tillsammans med en internationell
konjunkturuppgång, en förstärkning av aktivitetsnivån i ekonomin.
Devalveringarna gav dock endast en respittid, under vilken de grund-
läggande strukturella obalanserna i ekonomin borde ha angripits. Men så
skedde inte. Den nödvändiga eftervården försummades. Stabiliserings-
politiken misslyckades med att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan.
Detta blev särskilt tydligt efter 1984. Strukturpolitiska reformer för att
förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillgången på produktions-
resurser uteblev också.
Det stabiliseringspolitiska misslyckandet hade flera orsaker. Finans-
politikens inriktning var inte tillräckligt stram. De offentliga utgifterna
hölls inte tillbaka. Samtidigt medförde avregleringen av kreditmarknaden
en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det
dåvarande skattesystemet, med höga skattesatser och vidlyftiga avdrags-
möjligheter, stimulerade hushållen och företagen att ta stora lån.
Kreditexpansionen innebar en kraftig påspädning av den inhemska
efterfrågan. Följden blev en överhettning av ekonomin som vid slutet av
1980-talet blev akut. Inflationen steg till tvåsiffriga tal. Kostnadsläget
försämrades snabbt. Svensk export förlorade marknadsandelar och
affärerna med utlandet visade underskott.
Avsikten med devalveringarna var att föra över resurser från den
skyddade till den konkurrensutsatta sektorn. Men eftersom den inhemska
efterfrågan inte hölls tillbaka fick de konkurrensutsatta delarna av
näringslivet inte tillräckligt expansionsutrymme.
1980-talets inflationsekonomi skapade ett drivhusklimat i ekonomin som
ledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar. Låne-
baserade investeringar i fastigheter och andra tillgångar framstod som
lönsamma. I takt med att inflationen växlades ned, försvagades utsikterna
för framtida värdestegringar och fastighetsvärdena föll. Följden blev
mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom hela den
svenska finanssektom.
Under 1970-talet grundlädes obalanser i de offentliga finanserna. Mot
slutet av 1980-talet medförde överhettningen att problemen tillfälligt
kunde döljas. Den höga inflationen i kombination med bl.a. höga
marginalskatter och brist på inflationsskydd i skatteskalorna ledde till ett
stigande skattetryck. Efter det snabba konjunkturraset 1991 blev det
strukturella underskottet åter synligt.
Den ekonomiska politikens misslyckande under 1980-talet gällde inte
endast stabiliseringspolitiken. Också inom strukturpolitiken förekom stora
försummelser. Bristen på utbudsstimulerande åtgärder bidrog till att över-
hettningen blev så kraftig. Den regionala obalansen förstärkte detta.
Ingenting gjordes för att komma till rätta med de allvarliga bristerna
i socialförsäkringssystemen. Utgifterna för sjukförsäkringen, arbets-
skadeförsäkringen och förtidspensioneringen böljade under 1980-talet att
ökade okontrollerat. Under perioden 1985-90 växte utgifterna för transfe-
reringar med 22 % realt medan den totala produktionen bara växte med
11 %. Antalet sjukdagar ökade, antalet personer som klassades som Prop. 1992/93:100
arbetsskadade ökade kraftigt och allt fler människor tvingades till Bilaga 1
förtidspension. Många slogs ut från arbetsmarknaden och fastnade i
bidragsberoende. Denna utveckling innebar också att utbudet på arbets-
kraft hämmades vilket bidrog till överhettningen på arbetsmarknaden.
Bristen på förnyelse i den offentliga sektorn medförde ett stigande
skattetryck och en svag produktivitetsutveckling för ekonomin som
helhet. Hindren mot att låta enskilda alternativ konkurrera med offentliga
producenter av vård, omsorg och utbildning motverkade en angelägen
effektivisering och kvalitetsförbättring inom dessa områden.
Till försummelserna inom utbudspolitiken på 1980-talet skall även
läggas osäkerheten kring energipolitiken, det dåliga klimatet för mindre
och medelstora företag och fördröjningen av skattereformen.
Misstagen i den ekonomiska politiken innebar att de strukturella och
stabiliseringspolitiska problemen i den svenska ekonomin successivt
förvärrades. Vid 1990-talets början stod det klart att den svenska
ekonomin var på väg in i en ny djup kris.
Diagram 2.1 Industriproduktionen i Sverige och EG
Överhettningen ledde fram till en kostnadskris som innebär att nära
200 000jobb har försvunnit i industrin sedan 1989. Industriinvesteringar-
na har fallit med i genomsnitt 13 % per år under perioden 1990-92.
Det strukturella budgetunderskottet, den fallande produktionsnivån och
den höga arbetslösheten har lett fram till ett underskott i statsfinanserna
som för budgetåret 1992/93 uppgår till nästan 200 miljarder kronor.
Den nödvändiga nedväxlingen av inflationen medför, liksom i andra
länder, en period med nrycket höga realräntor. Genom att skuldsättningen
under 1980-talet ökat kraftigt har de åtstramande effekterna av fällande
tillgångsvärden och höga realräntor blivit mycket påtagliga. Industri- Prop. 1992/93:100
krisen, finanskrisen och krisen i de offentliga finanserna har skapat en Bilaga 1
ond cirkel som det tar tid att bryta.
Uppslutningen kring den fästa växelkursen har varit stark i Sverige.
Däremot har inte den förda politiken och den ekonomiska utvecklingen
i övrigt, t.ex. i fråga om lönebildningen, motsvarat de krav som en fäst
växelkurs ställer. De upprepade devalveringarna under 1970- och 1980-
talen skadade Sveriges trovärdighet vad gäller förmågan att varaktigt
hålla en låg inflation. Dessa fäktorer bidrog till att Sverige i novem-
ber 1992 tvingades överge den lästa växelkursen.
3 De internationella förutsättningarna
3.1 Den svaga internationella konjunkturen och prognosen
för 1993-94
Den internationella ekonomin utvecklades svagare under 1992 än de
flesta bedömare räknade med för bara några månader sedan. BNP-
tillväxten för OECD-området som helhet uppskattas till ca 1,5 % medan
tillväxten i Europa väntas vara knappt 1 %. Samtidigt föll inflationen,
dock mindre i Europa än i OECD-området totalt. Flera fäktorer talar för
en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i Europa och Japan de närmaste
månaderna. En mycket måttlig återhämtning förutses därefter.
Räntorna har normalt fallit i lågkonjunkturer. Så har inte skett i Europa
denna gång. En stram penningpolitik förs i Tyskland. Detta har med-
verkat till höga räntor också i Europa i övrigt, vilket starkt hämmat
aktiviteten. För flera länder blev priset till slut för högt att behålla en fäst
växelkurs. I Storbritannien, Italien, Spanien, Portugal, Finland, Sverige
och Norge deprecierades valutorna med 5-15 % under perioden
september-december 1992.
Återhämtningen har dröjt även i länder med en expansiv penning-
politik såsom USA och Japan. Effekterna har dämpats dels av att
bankerna har ökat sina marginaler, dels av att hushåll och företag i ökad
utsträckning har betalat tillbaka sina skulder. De lägre räntorna har
sålunda underlättat skuldsaneringen men i mindre grad lett till ökad
konsumtion och investeringar. En viktig orsak är också att de långa
räntorna i USA inte har sjunkit lika mycket som de korta, vilket hänger
samman med fortsatta inflationsförväntningar. Den finansiella anpass-
ningen har visat sig ta längre tid än man tidigare trott.
De flesta länder gick in i lågkonjunkturen med stora budgetunderskott.
Det har inneburit att regeringarna i mindre grad än under tidigare låg-
konjunkturer kunnat använda finanspolitiken för att stimulera ekono-
mierna.
De redan låga räntorna i USA och Japan samt en kommande nedgång
av räntorna i Tyskland och flertalet övriga europeiska länder väntas bidra
till återhämtningen. Företagens och hushållens skuldsanering leder så
10
småningom till att inkomsterna åter i högre grad används till konsumtion
och investeringar.
EG-ländema enades i december 1992 om ett s.k. tillväxtinitiativ för att
stärka den ekonomiska utvecklingen. Dels skall länderna inom ramen för
gällande ekonomisk-politisk strategi stödja privata och offentliga inve-
steringar, dels inrättas på gemenskapsnivå en investeringsfond samt en
tillfällig lånefacilitet i Europeiska investeringsbanken (EIB). Låne-
garantier från fonden tillsammans med den nya lånefaciliteten beräknas
kunna generera investeringar, främst i infrastruktur, på motsvarande
250 miljarder kronor. Avsikten är uttryckligen att initiativet framför allt
skall påverka förväntningarna om en bättre tillväxt. Den direkta stimu-
lanseffekten beräknas uppgå till ca en halv procentenhet av gemenskapens
samlade BNP.
En lyckosam avslutning på de pågående GATT-förhandlingama skulle
bidra till att förbättra de internationella konjunkturutsiktema. Inter-
nationell handel har spelat en utomordentligt viktig roll som motor för
ekonomisk tillväxt under hela efterkrigstiden. Förutom handelslibera-
liseringar för industri- och jordbruksvaror skulle ett nytt GATT-avtal
öppna nya områden för internationell konkurrens - framför allt tjänste-
handel. De möjliga välfärdsvinsterna har uppskattats till inemot
200 miljarder dollar (motsvarande ca 1 400 miljarder kronor) årligen.
EFTA-ländema skulle tillhöra de största vinnarna.
Sverige stöder utkastet till GATT-överenskommelse, vilken enligt
planerna ska vara klar i mars 1993. Resultatet kan tidigast träda i kraft
den 1 januari 1994.
USA ligger längst fram i konjunkturcykeln och bedöms även ha
kommit längst i skuldanpassningen. Under senare delen av 1992 framkom
allt klarare indikationer på att den amerikanska ekonomin är inne i en
snabbare återhämtning. Avgörande för dess styrka är hur konsumtionen
utvecklas. Den amerikanska ekonomin förutses växa med 2,5 % 1993
och 3 % 1994.
Den japanska ekonomin är mitt uppe i den mest djupgående reala och
finansiella anpassningen på tjugo år. Den finansiella anpassningen
underlättas av en expansiv penning- och finanspolitik som möjliggörs av
ett offentligt sparandeöverskott och en lång period med låga pris- och
löneökningar. Förutsatt att anpassningen sker gradvis och kontrollerat kan
den japanska tillväxten väntas öka till 2,5 % 1993 och 3,1 % 1994.
Aktiviteten i den tyska ekonomin har dämpats kraftigt sedan våren
1992. Detta har skapat förutsättningar för lägre inflation och lägre räntor.
Det tar dock tid innan lägre räntor får effekt på konsumtion och investe-
ringar. Finanspolitiken väntas vara stram de närmaste åren mot bakgrund
av att budgetunderskottet ökat kraftigt som en följd av kostnaderna för
den tyska återföreningen. Dessutom hämmas exportsektorn av D-
markens faktiska appreciering. Tillväxten i de västra förbundsländema
väntas stanna vid 0,5 % 1993 och uppgå till 2 % 1994.
I såväl Danmark som Finland och Norge sker för närvarande en
anpassning av den finansiella sektorn. En viss återhämtning i de nordiska
länderna förutses fr.o.m. 1993. Som en följd av den stora förbättringen
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
11
av den finska konkurrenskraften väntas återhämtningen där bli starkt Prop. 1992/93:100
exportledd. Tillväxten för 1993 väntas uppgå till 1,3 % med en ytter- Bilaga 1
ligare förstärkning 1994. I Danmark och Norge däremot är återhämt-
ningen baserad främst på en ökad inhemsk efterfrågan. Tillväxten i båda
länderna väntas uppgå till 1,5 % 1993 och förutses öka till ca 2,5 %
1994.
För OECD-ländema sammantagna bedöms BNP växa med 1,8 % 1993
och med 2,8 % 1994. Tillväxten väntas bli svagare i Europa, eller
knappt 1 % 1993 och drygt 2 % 1994. I jämförelse med bedömningen
i prop. 1992/93:50 i oktober innebär detta en viss nedrevidering för
1993. Inflationen förutspås ligga kvar på drygt 3 % i OECD-området de
närmaste två åren, och arbetslösheten väntas öka ytterligare innan den
vänder sakta nedåt 1994. Världshandeln förutses växa med 5,5 % 1993
och 6,5 % 1994.
Den internationella utvecklingen kan således ge vissa positiva impulser
och möjligheter för svensk ekonomi. För att tillgodogöra sig dem krävs
dock en stabil tillväxtfrämjande inhemsk politik.
3.2 Den västeuropeiska integrationen
I november 1992 godkände riksdagen med stor majoritet EES-avtalet.
Schweiz valde genom resultatet i folkomröstningen att inte ansluta sig till
EES, vars ikraftträdande därmed försenas. Regeringen kommer att verka
för att avtalet för övriga länder träder i kraft under första halvåret 1993.
EES-avtalet innebär att ett ekonomiskt samarbetsområde med närmare
370 miljoner människor upprättas. EES-området svarar för nära tre
fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Ett deltagande på lika villkor på
denna marknad är av stor betydelse för vår förmåga att bevara och stärka
Sveriges ställning som livskraftig industrination.
Genom avtalet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer,
tjänster och kapital samt en enhetlig konkurrenspolitik. Dessutom
kommer samarbete att ske på ett antal angränsande områden, t.ex. vad
gäller miljö, utbildning, forskning och konsumentpolitik. EES-avtalet är
betydelsefullt i sig, men utgör också ett viktigt steg på vägen till ett
svenskt medlemskap i EG.
En väsentlig del av EG-samarbetet, som inte täcks av EES-avtalet, är
det ekonomiska och monetära samarbetet. EG-ländema har i Maastricht-
överenskommelsen enats om en fördjupning av det nuvarande samarbetet
till en ekonomisk och monetär union (EMU). Slutsteget i EMU är in-
förandet av en gemensam valuta.
Bildandet av en valutaunion i Europa har både positiva effekter
samtidigt som det medför vissa risker.
Med en gemensam valuta minskar transaktionskostnaderna i utrikes-
handeln, vilket stimulerar handelsutbytet mellan länderna. Eliminering av
växelkursrisker får också positiva dynamiska effekter genom en ökning
av företagens investeringar. Upprättandet av en gemensam centralbank
innebär att penningpolitiken utformas utifrån förhållandena i hela unionen
12
och inte som nu utifrån förhållandena i det dominerande landet i valuta-
samarbetet, Tyskland.
Det finns emellertid också risker i bildandet av EMU. För att två
ekonomiska områden skall ingå i samma valutaområde förutsätts att de
är någorlunda homogena. Det betyder att ekonomierna skall reagera på
externa chocker på likartat sätt. Därutöver skall arbetskraft och kapital
vara lättrörliga över gränserna. Om dessa krav är uppfyllda kommer
områdena att vinna på att förenas i en valutaunion.
Ytterligare andra fäktorer talar för en valutaunion i Europa. Avveck-
lingen av valutaregleringama i industriländerna har bidragit till framväx-
ten av en allt mer omlättande finansiell sektor. På de avreglerade
finansiella marknaderna kan kapital mycket snabbt röra sig mellan olika
valutor. Volymen på kapitalströmmama är mycket stor i förhållande till
ländernas valutareserver, varför centralbankerna kan få svårigheter att
försvara fästa växelkurser. Särskilt mindre valutor kan komma under
press när placerare söker sig till de valutor som bedöms som säkrast.
Händelserna under hösten 1992 illustrerar detta. Flera länder inom
EG:s växelkurssamarbete har tvingats överge sina fästa växelkurser till
följd av kapitalflöden som berott på förväntningar om växelkursjuste-
ringar. I en valutaunion upphör sådana kapitalflöden. Därmed försvinner
också de ränteskillnader som är förknippade med valutarisker.
Det finns stora fördelar för Sverige att delta i ett allt fästare europeiskt
valutasamarbete. Lägre transaktionskostnader innebär betydande bespa-
ringar för svenska företag och svenska konsumenter. Prisstabilitet och en
väl fungerande lönebildning blir lättare att uppnå. Arbetsmarknadens
parter vet då att möjligheten att devalvera försvunnit. Samtidigt ökar
kraven på flexibilitet i relativa löner och priser.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken blir mer stabila.
Räntenivån i Sverige blir densamma som i övriga delar av det större
valutaområdet. Risken för valutakriser och räntechocker elimineras.
Intresset för investeringar i Sverige ökar.
Sammantaget innebär ett svenskt deltagande i ett sådant europeiskt
valutasamarbete ökade möjligheter till lägre räntor och högre investe-
ringar, och därmed fler jobb och högre välfärd. Mot denna bakgrund är
det ett svenskt intresse att delta i EG:s arbete med att skapa en ekono-
misk och monetär union.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1993-1994
Den utveckling under 1980-talet som redovisats tidigare har fått
djupgående verkningar in på 1990-talet. Den samlade produktionen av
varor och tjänster föll med nästan 2 % 1991 och drygt 1 % 1992.
Nedgången väntas fortsätta också 1993. Därmed får det svenska
folkhushållet vidkännas en standardsänkning på över 60 miljarder kronor,
motsvarande nästan 7 000 kronor per svensk. Om den svenska ekonomin
hade utvecklats som OECD-ländema under treårsperioden skulle vaije
13
person i genomsnitt ha haft nästan 15 000 kronor högre disponibel
inkomst 1993.
Deprecieringen av kronan innebär att den inhemska efterfrågan minskar
genom att importprisema stiger. Samtidigt förbättras förutsättningarna för
den konkurrensutsatta sektorn ytterligare. De svenska företagen kommer
att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Förutsättningarna är därför goda för en expansion av den utlandskon-
kurrerande sektorn.
En remarkabel förbättring av konkurrenskraften sker nu. Lönekost-
naderna väntas öka långsamt både 1993 och 1994, samtidigt som
produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska
läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade
semestern samt deprecieringen. Sammantaget beräknas de relativa
enhetsarbetskostnadema falla med drygt 15 % 1993 och med ytterligare
drygt 1 % 1994. En del av denna förbättring beror dock på att den
genomsnittliga produktiviteten ökat genom utslagning av industri med låg
produktivitet varigenom produktionskapaciteten samtidigt har minskat.
Den svenska exporten väntas öka kraftigt även om marknadstillväxten
förblir lägre än under föregående konjunkturuppgångar. Tidigare förluster
av marknadsandelar vänds till vinster. Exportvolymen väntas stiga med
5 % 1993 och 8 % 1994. Därmed stimuleras också industriproduktionen,
som bedöms öka med ca 1 % 1993 och med 6 % 1994.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 4.1 Försörjningsbalans
|
Miljarder |
Procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
BNP |
1 432,9 |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
|
Import |
381,7 |
-5,9 |
0,5 |
-0,5 |
3,5 |
|
Tillgång |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Privat konsumtion |
777,3 |
1,0 |
-1,5 |
-3,2 |
0,0 |
|
Offentlig konsumtion |
387,1 |
0,2 |
0,9 |
-0,5 |
-0,8 |
|
Stat |
112,2 |
-0,7 |
2,0 |
-0,3 |
-0,5 |
|
Kommuner |
274,9 |
0,6 |
-0,5 |
-0,6 |
-0,9 |
|
Bruttoinvesteringar |
270,7 |
-8,3 |
-8,7 |
-9,5 |
-3,0 |
|
Lagerinvesteringar1 |
-25,0 |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 |
|
Export |
404,6 |
-2,2 |
1,2 |
5,0 |
8,0 |
|
Användning |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Inhemsk användning |
1 410,0 |
-3,2 |
-1,4 |
-3,4 |
-0,3 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft bidrar till att hålla nere
löneökningarna både 1993 och 1994. Det finns dock ett löneöverhäng
från 1992 som drar upp genomsnittet 1993. Dessutom uppstår rent
tekniskt en löneglidning till följd av företagsnedläggningar och personal-
inskränkningar. När arbetsstyrkan minskas är det vanligtvis de sist
anställda som friställs. Dessa har som regel en lägre lön än genomsnittet,
varför den genomsnittliga lönenivån höjs även om ingen enskild anställd
14
fått löneförhöjning. Den uppmätta genomsnittliga timlönen väntas därför
stiga med 3 % 1993 och 3,5 % 1994.
Konsumentpriserna väntas öka med knappt 5 % under loppet av 1993.
Av detta beräknas stigande importpriser m.m. till följd av deprecieringen
av kronan svara för drygt 1,5 procentenheter och skatter och andra
politiska beslut för drygt 1 procentenhet. Den underliggande inflations-
takten uppgår således till endast ca 2 %. Under 1994 väntas den faktiska
ökningen av konsumentprisindex reduceras till knappt 3 % beroende på
att effekterna av skatteförändringarna upphör samt att både importpris-
och hyresutvecklingen dämpas något. Den underliggande inflationstakten
beräknas understiga 2 %.
Hushållens realt disponibla inkomster beräknas fälla med drygt 3,5 %
1993. Detta sker mot bakgrund av stora ökningar tidigare år, nämligen
2 % 1989, 3,1 % 1990, 4,9 % 1991 och 2,1 % 1992. Hushållens köp-
kraft påverkas både av höjda importpriser och av de prisökningar som
följer av höjningen av bensin-, tobaks- och den reducerade mervärdes-
skatten samt av lägre subventioner. Motverkande effekter som ökar
köpkraften uppkommer genom lägre räntor och den prissänkning som
följer av de sänkta arbetsgivaravgifterna. Under 1994 bedöms de reala
disponibla inkomsterna förbli oförändrade.
Hushållens sparkvot har stigit mycket kraftigt under de senaste åren.
Detta är långsiktigt positivt. Sparkvoten har nu kommit upp på en för
svenska förhållanden hög nivå. Från en lägsta nivå på minus 5,1 % 1988
ligger nu sparandet som andel av de disponibla inkomsterna på ca 6 %.
Hushållen kan antas vilja upprätthålla sin konsumtionsstandard och
sparkvoten beräknas därför avta något 1993 för att sedan plana ut 1994.
Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor. Den privata
konsumtionen väntas falla förhållandevis mycket under 1993 och sedan
stabiliseras under 1994.
Den underliggande konsumtionsutvecklingen inom den offentliga
sektorn uppvisar en fällande trend. Nedgången bromsas dock av att en
stor del av beredskapsarbetena registreras som kommunal konsumtion.
Den offentliga konsumtionen mäts på ett sätt som innebär att ökad
effektivitet genom lägre kostnader registreras som minskad volym. En
fallande konsumtionsvolym behöver alltså inte innebära att servicen har
blivit sämre.
Näringslivets investeringar och bostadsbyggandet påverkas i hög grad
av de omställningsprocesser som ekonomin genomgår. Fallande priser på
fästigheter får - tillsammans med höga realräntor - en starkt kontraktiv
inverkan. Dålig lönsamhet, lågt kapacitetsutnyttjande och försiktiga
framtidsförväntningar verkar i samma riktning. Bruttoinvesteringarna
väntas falla med nästan 10 % 1993. En motverkande fäktor är emellertid
de omfattande satsningarna på infrastrukturinvesteringar. Dessa ligger nu
på en nivå som är ca 3 gånger så stor som under 1980-talet.
Den starka konkurrenskraftsförbättringen väntas gradvis resultera i
växande produktion och högre lönsamhet inom industrin, vilket för med
sig ökade industriinvesteringar under 1994. Detta begränsar nedgången
i de samlade bruttoinvesteringarna. Lageravvecklingen bedöms fortsätta
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
15
under prognosperioden men ske i allt långsammare takt. Därmed uppstår Prop. 1992/93:100
ett positivt bidrag till BNP. Bilaga 1
Sammantaget väntas BNP falla med 1-1,5 % under 1993. Uppsvinget
inom den konkurrensutsatta sektorn leder sedan till att tillväxten kommer
igång under 1994. BNP-tillväxten beräknas då bli drygt 1,5 %. Det
kommer dock att dröja viss tid innan detta får positiva effekter på
arbetsmarknaden. Den produktionsökning som uppstår kan till en böljan
tillgodoses genom höjd produktivitet. Uppgången i den öppna arbetslös-
heten motverkas av de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas stiga till drygt 6 % 1993 och
till 7 % 1994. Under 1994 väntas arbetslösheten plana ut och sedan
successivt sjunka.
Tabell 4.2 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Disponibel inkomst |
4,9 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Sparkvot (nivå) |
2,7 |
6,1 |
5,6 |
5,7 |
|
Industriproduktion |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
1,4 |
-0,9 |
-15,4 |
-1,1 7,0 |
|
Arbetslöshet (nivå) |
2,7 |
4,8 |
6,2 | |
|
Handelsbalans (mdr. kr.) |
30,5 |
35,1 |
57,5 |
76,7 |
|
Bytesbalans (mdr. kr.) |
-20,2 |
-25,6 |
-4,7 |
23,0 |
|
Bytesbalans (% av BNP) |
-1,4 |
-1,8 |
-0,3 |
1,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en fällande import under
1993, medan en ökning sannolikt inträffar under 1994. Utrikeshandeln
kommer att ge ett kraftigt positivt bidrag till tillväxten. Exportvolymen
ökar betydligt kraftigare än importvolymen under prognosperioden. Detta
är den främsta förklaringen till det mycket stora överskottet i handels-
balansen 1994. Bytesbalansen kan därigenom för första gången sedan
1986 komma att uppvisa ett överskott, motsvarande ca 1,5 % av BNP.
Redan 1993 ger kapitalbildningen ett positivt bidrag till BNP-tillväxten.
Detta ökar kraftigt under 1994 samtidigt som det negativa bidraget från
konsumtionen minskar. Sammantaget får därmed den svenska ekonomin
en långsiktig bättre struktur, som förbättrar förutsättningarna för en snabb
ekonomisk återhämtning därefter.
16
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Konsumtion |
0,6 |
-0,6 |
-1,9 |
-0,2 |
|
Kapitalbildning |
-2,4 |
-0,6 |
0,5 |
1,8 |
|
BNP |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
5 Finanspolitiken
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs
Den underliggande inflationen är i dag historiskt låg. På vissa marknader
råder till och med deflation. Producentpriserna har sjunkit under det
senaste året.
Denna låga inflationstakt har uppnåtts under en period med sjunkande
aktivitetsnivå och betydande kapitalförluster. Detta är en kostsam men
nödvändig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-talet. Det är
av yttersta vikt att den låga inflationen kan bibehållas även när konjunk-
turläget förbättras så att inte anpassningskostnaderna behöver tas en gång
till.
Sverige har tydliga och smärtsamma erfarenheter av de nackdelar som
är förknippade med hög och varierande inflation.
En hög inflation leder till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och
förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på
bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna
personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Inflationen undergräver respekten för det som skapar välfärd, nämligen
arbete, sparande och företagande. I stället gynnas spekulation. Mångårigt
sparande kan raderas ut på kort tid. Inflation uppmuntrar ett osunt
beteende.
Hög och varierande inflation leder till att prissättning och därmed
marknadernas funktionssätt försämras. Det blir svårare för både hushåll
och företag att fatta ekonomiskt korrekta beslut, t.ex. i fråga om
investeringar för framtiden. Med ett nominellt företagsskattesystem ger
inflation upphov till snedvridande effekter på investeringsbeslut genom
att den reala avkastningen efter skatt påverkas på ett godtyckligt sätt.
Detta leder till sämre resursanvändning och lägre effektivitet i ekonomin.
Tillväxten blir lägre.
Det finns ingen konflikt mellan hög tillväxt och låg inflation. Tvärtom
är låg inflation nödvändig för att nå uthållig tillväxt. För att främja
tillväxten och därmed sysselsättning och välfärd måste således inflationen
förbli varaktigt låg.
Den svenska ekonomin har ett antal särdrag som medför att inflationen
lätt kan återkomma. Det är mycket viktigt att den ekonomiska politiken
17
utformas så att existerande inflationsmekanismer och uppkomsten av nya Prop. 1992/93:100
inflationsspiraler motverkas. Bilaga 1
Sverige har under lång tid varit ett höginflationsland och det finns en
risk att grundläggande förväntningar är anpassade till detta. Sedan länge
har t.ex. arbetsmarknadens parter tenderat att sluta avtal som medför att
kostnaderna ökar mer än produktiviteten. Risken för detta har inte blivit
mindre genom att växelkursen för närvarande är rörlig. Den ekonomiska
politiken måste därför medverka till att göra klart för arbetsmarknadens
parter att sådan kostnadsinflation inte kan accepteras.
Efter devalveringen 1982 slog den svenska ekonomin i kapacitetstaket
förhållandevis tidigt under den följande konjunkturuppgången. Detta
medförde en stigande inflation. Flaskhalsar som skulle riskera en
liknande process när tillväxten kommer igång måste därför undvikas.
Arbetskraft och andra resurser måste föras över till den utlandskon-
kurrerande sektorn. Även om utlandsbetalningama 1994 på grund av den
låga aktivitetsnivån ger ett litet överskott, tycks Sverige ha haft ett
underliggande, strukturellt underskott i bytesbalansen. Därför måste
förutsättningar nu skapas för en kapacitetsökning av den utlandskon-
kurrerande sektorn.
Under senare år har den internationella integrationen kraftigt ökat, inte
minst vad gäller kapitalmarknaderna. Mycket stora belopp omsätts på
mycket kort tid. Detta tenderar att påskynda ekonomiska förlopp. Även
begränsade inflationsimpulser kan riskera att snabbt övergå i ett
accelererande förlopp.
Mot denna bakgrund är det centralt att utforma den ekonomiska
politiken så att inflationsförväntningarna stabiliseras på en låg nivå.
Förlusten av den fästa växelkursen som ankare i en sådan politik skärper
kraven på den ekonomiska politikens långsiktighet och utformning.
Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste
avväijas.
Den underliggande inflationstakten för 1993 väntas bli ca 2 %.
Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % till följd av höjda
indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser
som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För
1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på
priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den
underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen
Den svaga aktivitetsnivån i ekonomin leder till krav från olika håll på
finanspolitiska stimulanser. Men det vore att upprepa 1980-talets misstag.
En sådan politik vore inte hållbar och skulle inte ge avsett resultat.
Allmänt ökade offentliga utgifter för att stimulera ekonomin skulle
innebära en ytterligare försvagning av budgeten. I en situation när
budgetunderskottet redan är mycket stort och statens upplåningsbehov
driver upp räntorna skulle detta få negativa effekter bl.a. genom stigande
inflationsförväntningar som driver upp räntorna ytterligare. Nettoresul-
18
tatet skulle kunna bli en hårdare åstramning via penning- och valutapoli- Prop. 1992/93:100
tiken. Bilaga 1
Ytterligare en mekanism skulle verka i samma riktning. En fortsatt
försvagning av budgeten skulle automatiskt leda till större statsskuld.
Räntebetalningarna skulle öka automatiskt och därmed leda till än större
framtida besparingskrav. Inflationsförväntningarna skulle snabbt tillta,
med starkt negativa effekter på tillväxt och sysselsättning.
Budgetunderskottet och statens lånebehov har nu nått sådan omfattning
att sedvanliga stabiliseringspolitiska mekanismer inte fungerar. Minskade
offentliga utgifter kan, genom att de leder till ett lägre budgetunderskott,
totalt sett ge expansiva effekter på den ekonomiska aktiviteten genom att
de möjliggör lägre räntor utan stigande inflationsförväntningar. Detta
förutsätter naturligtvis ett väl fungerande samspel mellan finans- och
penningpolitiken.
Med hänsyn till de åtgärder som redan vidtagits på närmare ca
70 miljarder kronor i minskade offentliga utgifter framstår det som
angeläget att nya åtgärder träder i kraft stegvis under ett antal år
framöver. En successiv minskning av de offentliga utgifterna ger
utrymme för en lägre ränta och låg inflation. Stabiliseringspolitiken måste
ha en sådan inriktning att realräntan kan sjunka utan att detta sker genom
ökad inflation.
Riksbanken kan i stor utsträckning styra den korta räntans nivå bl.a.
genom att bestämma marginalräntan. Om den korta räntan sänks kraftigt
betyder det att den förväntade avkastningen på placeringar i svenska
kronor sjunker. Därvid minskar efterfrågan på tillgångar i svenska kronor
och växelkursen sjunker om finanspolitiken inte är tillräckligt stram.
Detta i sin tur leder till större importerade prisökningar samt ökade
inflationsförväntningar. Det senare återspeglas i den långa räntan som då
stiger. Den penningpolitiska handlingsfriheten är med andra ord starkt
beroende av att inflationen och inflationsförväntningarna hålls nere.
5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott
Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp
i en konjunkturrensad och en konjunkturell del. Den konjunkturrensade
delen (något oegentligt kallad strukturell del) kvarstår även vid ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Det beräknade
strukturella underskottet är således justerat med hänsyn till BNP-nivå
men inte med hänsyn till sammansättning av BNP. Det resterande
konjunkturbetingade underskottet är en följd av att skatteunderlagen är
tillfälligt låga på grund av lågt kapacitetsutnyttjande samt av att lågkon-
junkturen medför extra kostnader för arbetslöshet och arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Utbetalt bankstöd har även medtagits här.
En uppdelning av det totala underskottet i en konjunkturell respektive
en konjunkturrensad del är behäftad med osäkerheter. Underskotten utgör
skillnaden mellan två mycket stora tal. Mindre beräkningstekniska
förändringar kan ge stora effekter på de olika saldona. Icke desto mindre
19
är en uppdelning intressant, eftersom den ger en indikation på hur Prop. 1992/93:100
underskottet utvecklas när tillväxten kommer igång och de konjunkturella Bilaga 1
effekterna faller bort, både på inkomst- och utgiftssidan.
Som diskuteras närmare i den preliminära nationalbudgeten har
uppdelningen av underskottet i en strukturell och en konjunkturbetingad
del gjorts med utgångspunkt i att 1991 var ett år med ett konjunktur-
mässigt normalt kapacitetsutnyttjande samt att den potentiella tillväxt-
takten uppgår till 2 % per år.
Enligt denna bedömning var således det konjunkturberoende under-
skottet år 1991 noll. Det faktiska underskottet på 15 miljarder kronor var
därför strukturellt. Detta underskott kan i allt väsentligt hänföras till
1980-talets ökning av inkomstöverföringar samt det låga hushållsspa-
randet, som medförde ohållbart höga mervärdesskatteintäkter från den
privata konsumtionen.
Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kronor
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Totalt finansiellt |
-15 |
-130 |
-170 |
-140 |
|
därav | ||||
|
Strukturellt |
-15 |
-70 |
-70 |
-55 |
|
Konj unkturberoende |
0 |
-60 |
-100 |
-85 |
Den stora försämringen i det strukturella underskottet inföll således
mellan 1991 och 1992. I allt väsentligt hänger detta samman med beslut
och utvecklingstendenser under slutet av 1980-talet som först 1992 blev
synliga i det offentliga sparandet. Överhettningen, den höga nominella
pris- och lönekostnadsökningen och det låga hushållssparandet hade
inneburit att den offentliga sektorns inkomster blivit uppblåsta till
långsiktigt ohållbara nivåer. Samtidigt var utgifterna för arbetsmarknads-
politiska insatser låga på grund av det överhettade sysselsättningsläget.
När pris- och lönekostnadsökningen dämpades och överhettningen på
arbetsmarknaden försvann minskade inkomsterna och utgifterna ökade.
De tidigare nivåerna visade sig vara långsiktigt ohållbara i den meningen
att inkomsterna inte var tillräckliga för de utgifter som blev resultatet av
ett mera normalt konjunkturläge. Enbart ökningen i hushållssparandet,
som under perioden 1989-1992 ökade uppgick till närmare
100 miljarder kronor, motsvarar en minskning av mervärdesskatteintäk-
terna från privat konsumtion med ca 20 miljarder kronor.
20
Försämringen i det strukturella underskottet mellan 1991 och 1992 kan Prop. 1992/93:100
mer konkret förklaras av bl.a. följande faktorer: Bilaga 1
Högre hushållssparande
Övergång till lägre inflation
Ökad vinstandel
Ökade offentliga investeringar
M ervärdesskattesänkning
Ökade räntebidrag på grund av
dyrt byggande 1990-91
Ökade flyktingkostnader
6 miljarder kronor
7 „
6 "
4
10 "
3 "
6 "
Det ökade hushållssparandet förklarar ca 6 miljarder kronor. Därigen-
om försvagades den privata konsumtionen och basen för mervärdesskatte-
intäktema. Ökningen av sparandet är positiv ur samhällsekonomisk
synvinkel. Den beror på en kombination av skattereformen som gjorde
det dyrt att låna och lönsamt att spara, på kreditmarknadens omsvängning
till restriktiv utlåning samt på den ökade arbetslösheten som skapade
behov i hushållen av en ekonomisk buffert.
Nedväxlingen i inflationstakten förklarar ca 7 miljarder kronor. Även
detta är positivt, men innebär i övergångsskedet att utgifterna ökar
snabbare än inkomsterna. När inflationen sjunker ökar inkomsterna med
den nya låga inflationstakten medan många utgifter är basbeloppsstyrda
och därför ökar med den tidigare högre inflationstakten. Effekten blir en
engångsvis permanent försämring av saldot.
Ökade räntebidrag på grund av att det tidigare finansieringssystemet
medförde dyrt byggande svarar för ca 3 miljarder.
Sänkningen av mervärdesskatten år 1992 svarar för
10 miljarder kronor.
Därtill kommer ett antal mindre poster som enligt den valda metoden
inte är konjunkturberoende. De kan dock vara mer eller mindre till-
fälliga. Dit hör t.ex. ökade utgifter för flyktingmottagningen och ränta
på utbetalt bankstöd.
Av tabellen framgår att det strukturella underskottet är i stort sett
oförändrat mellan åren 1992 och 1993. Detta kan synas egendomligt med
hänsyn till de stora utgiftsminskningar som träder i kraft 1993. Samtidigt
har emellertid deprecieringen medfört en kraftigt ändrad sammansättning
av BNP, vilket kortsiktigt reducerat skatteintäkterna. Vinster är på kort
sikt lägre beskattade än löner och genom deprecieringen ökar vinstan-
delen. Deprecieringen medför även att exporten främjas medan den
privata konsumtionen begränsas vilket minskar underlaget för mervärdes-
skatt m.m. Den offentliga sektorns ränteutgifter, netto, ökar med ca
20 miljarder kronor. Skatteintäkterna påverkas också av slopade punkt-
skatter samt av att pensionärernas grundavdrag inte längre avtrappas mot
bl.a. kapitalinkomst. Nettoeffekten är att det strukturella underskottet är
oförändrat 1993 jämfört med 1992.
21
Mellan 1993 och 1994 minskar det strukturella underskottet med ca
15 miljarder kronor. Detta är nettot av beslut om minskade utgifter på ca
25 miljarder kronor och ökade räntor netto på ca 10 miljarder kronor.
Analysen visar att finanspolitiken hade en kraftigt expansiv inriktning
under 1992, om hela den offentliga sektorn beaktas, huvudsakligen till
följd av tidigare fattade beslut. Under 1993 är finanspolitiken neutral.
För 1994 förutses en finanspolitisk åtstramning.
Analysen visar också automatiken i saldoförsämringen. Betydande
åtgärder krävs för att kompensera ökningen av ränteutgifterna och än mer
för att minska det strukturella underskottet. Detta illustrerar vikten av att
inte skjuta saneringen av de offentliga finanserna på framtiden.
Strukturellt underskott i statsbudgeten
Även statsbudgetens saldo kan delas upp i en strukturell del som består
även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande och en
resterande konjunkturbetingad del. Skillnaden mellan det faktiska,
redovisade saldot för 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar
således den konjunkturmässiga delen av underskottet.
Statsbudgetens saldo 1993/94
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
Totalt saldo |
ca -160 |
|
Strukturellt saldo |
ca -105 |
|
Konjunkturberoende saldo |
ca - 55 |
Tabellen visar att om det inte varit lågkonjunktur 1993/94 skulle
underskottet varit 55 miljarder kronor lägre. Det underskott som kvarstår
på ca 105 miljarder kronor är att betrakta som strukturellt.
Det strukturella underskottet i de totala offentliga finanserna är
summan av statsbudgetens strukturella underskott, viss upplåning utanför
statsbudgeten samt sparandet i socialförsäkringssektorn och kommun-
sektorn.
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi
Riksdagen har på förslag från regeringen lagt fast en långsiktig utgifts-
strategi (LUS) för de offentliga utgifterna. Utgiftsstrategin innebär en
prövning i tre led och har beskrivits i proposition 1991/92:38 Inrikt-
ningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10). De tre leden är
följande:
1) Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen.
22
2) Att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta, dels över Prop. 1992/93:100
tiden, dels enligt politiska prioriteringar på sektorer. Därmed krävs Bilaga 1
även ett ställningstagande inom vilka områden besparingar skall ske.
3) Att genomföra processen vaije år, göra avstämningar och därmed
bestämma utgiftsutrymme för en ny treårsperiod.
Som ett led i denna långsiktiga utgiftsstrategi föreslog regeringen
omfattande besparingsåtgärder i budgetförslaget i januari 1992, i den
reviderade finansplanen våren 1992 samt i proposition 1992/93:50 som
en följd av överenskommelsen med socialdemokraterna hösten 1992.
Under föregående riksmöte fattade riksdagen efter förslag i budgetpro-
positionen beslut om utgiftsminskningar på sammanlagt ca
20 miljarder kronor. Därtill beslöt riksdagen att successivt reducera
räntebidragen vid ny- och ombyggnad av bostadshus, vilket ger en
tillkommande besparing på 15 miljarder kronor när det nya systemet
gäller fullt ut.
Under innevarande riksmöte har riksdagen med utgångspunkt i
regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin fattat beslut som innebär budgetförstärkning för staten inkl.
AP-fonden genom bl.a. införandet av en karensdag, sänkt kompensations-
nivå för pensioner och sjukpenning och framtida höjd pensionsålder på
ca 33 miljarder kronor per år.
Nyss nämnda beslut ger en sammanlagd långsiktig effekt på närmare
70 miljarder kronor.
Strukturellt motiverade reformer som bidrar till ett högre utbud av
arbete och ett högre sparande ger långsiktiga budgeteffekter som är
väsentligt större än de direkta besparingarna. Det gäller t.ex. för
regelförändringar i socialförsäkringssystemen som uppmuntrar arbete och
rehabilitering och motverkar frånvaro. Denna typ av reformer är därför
särskilt angelägna både för att öka den långsiktiga produktionskapaciteten
och för att förbättra de offentliga finanserna på medellång och lång sikt.
Även skattereformens dynamiska effekter bör göra sig gällande när
tillväxten böijar ta fart. Den fram till år 1997 successivt höjda pensions-
åldern medför ett tillkommande arbetsutbud som är särskilt stort när
konjunkturläget blir bättre. Därigenom ökar basen för socialavgifter,
inkomstskatter och indirekta skatter vilket ger fördelaktiga budgeteffekter
utöver den direkta besparingen i form av lägre pensionsutgifter.
Utöver nu angivna besparingar har riksdagen fattat ett principbeslut
om att ansvaret och därmed finansieringen av sjuk- och arbetsskadeför-
säkringen skall flyttas ut från budgeten.
Som framgick av tabell 5.1 beräknas det strukturella underskottet för
den offentliga sektorn till ca 55 miljarder år 1994. Riksdagen har lättat
beslut om att detta underskott på sikt skall elimineras.
För att bedöma de krav detta ställer på budgetpolitiken under
kommande år redovisas en beräkning av det strukturella och det totala
underskottets utveckling under år 1995-1998. Beräkningarna redovisas
mera utförligt i den preliminära nationalbudgeten. Eftersom det inte
23
föreligger någon egentlig prognos för den svenska ekonomins utveckling Prop. 1992/93:100
under dessa år beaktas därvid endast ett begränsat antal fäktorer. Liksom Bilaga 1
vid beräkningen av det strukturella underskottet för tidigare år antas en
underliggande trendmässig tillväxt på 2 %. Jämförelsenormen är därför
att alla inkomster ökar med 2 % realt. För de offentliga utgifterna är
ökningen lägre därför att den offentliga konsumtionen antas vara realt
oförändrad. Om pris- och kostnadsökningarna i den offentliga konsum-
tionen är större än i den övriga ekonomin antas detta mötas med olika
åtgärder.
Beräkningarna baseras på antagandet att det sker en konjunkturmässig
återhämtning från år 1994 till år 1998 så att skillnaden mellan faktisk och
potentiell BNP reduceras med en sjättedel per år, vilket motsvarar en
årlig tillväxt på 3,2 %.
En årlig tillväxt på 3,2 % kan förefalla hög, bl.a. med hänsyn till att
den genomsnittliga tillväxttakten efter 1982 års devalvering uppgick till
2,6 % för perioden 1983-1986. A andra sidan bör tillväxtförutsätt-
ningama vara förhållandevis goda efter år 1994 dels med hänsyn till de
förbättringar i ekonomins funktionssätt som följer av fattade beslut, dels
med hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten i utgångsläget.
Vid denna beräkning antas en årlig tillkommande budgetförstärkning
genom nya beslut på 10 miljarder kronor i 1994 års priser per år för åren
1995-1998 och på 5 miljarder för år 1994 utöver vad som nu föreslås för
budgetåret 1993/94 samt att den offentliga konsumtionen är realt
oförändrad som jag tidigare redovisat. Som framgår av tabellen beräknas
dessa budgetförstärkningar resultera i ett trendmässigt sjunkande
strukturellt underskott i de offentliga finanserna så att detta är eliminerat
år 1998.
Det totala underskottet reduceras ännu kraftigare, vilket beror på den
antagna konjunkturåterhämtningen under år 1995-1998.
Följande slutsatser kan dras:
För att uppnå en godtagbar utveckling av det strukturella och det
totala underskottet för den offentliga sektorn krävs årliga tillkom-
mande budgetförstärkningar på minst 10 miljarder kronor under de
kommande åren vid realt oförändrad offentlig konsumtion.
Återhämtningen och tillväxten är central för att reducera det totala
underskottet för den offentliga sektom. Åtgärder som ökar tillväxten,
t.ex. ökade incitament till arbete genom förändringar av socialförsäk-
rings- och skattesystemet, är därför avgörande även ur budgetsyn-
vinkel.
Även vid dessa tillkommande årliga besparingar och en förhållande-
vis stark konjunkturåterhämtning under 1990-talet ökar den offentliga
sektoms skuld kraftigt.
Det strukturella underskottet i den offentliga sektom kan elimineras
under perioden.
Tabell 5.2 Avvecklingen av den offentliga sektorns strukturella underskott Prop. 1992/93:100
Miljarder kronor, 1994 års priser Bilaga 1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som på-
verkar sparandet
Ökning av ränteutgifter
|
utöver 2 % realt |
-9,1 |
-7,4 |
-5,8 |
-3,6 |
|
Effekter av tidigare |
6,3 |
5,0 |
6,6 |
2,4 |
|
Andra faktorer |
-6,4 |
-8,4 |
-3,0 |
-2,4 |
|
Realt oförändrad offentlig |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 |
|
Antagen tillkommande |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
Minskat konjunkturbe- |
12,9 |
13,6 |
14,4 |
15,2 | |
|
Strukturellt finansiellt |
-49,6 |
-39,7 |
-31,4 |
-14,4 |
1,0 |
|
Totalt finansiellt |
-137,2 |
-115,4 |
-94,3 |
-63,6 |
-33,3 |
I tabell 5.2 redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns sparande
vid tillkommande budgetförstärkningar. Tabellen illustrerar det faktum
att nuvarande stora underskott medför stora automatiska räntebetalningar
varvid kraven på budgetförstärkningar för att minska underskottet blir
betydande. Ju mer saneringen av de offentliga finanserna skjuts på
framtiden, desto större blir kraven på framtida budgetförstärkningar.
Mot denna bakgrund förslås i detta budgetförslag följande:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks samtidigt som
begränsningar i rätten till nedtrappning av arbetstiden införs fr.o.m. den
1 juli 1993. Åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år.
Fr.o.m. 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
De ändrade reglerna i sjukförsäkringen som regeringen föreslagit i
prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadeförsäk-
ringen. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag om
att arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993.
Inom arbetslöshetsförsäkringen förändras kompensationsnivån så att den
i huvudsak blir densamma som vid sjukdom. Dessutom återinförs fem
karensdagar. Kostnaderna för beredskapsarbeten reduceras genom att
arbetstiden begränsas till 90 % av heltid. Den högsta ersättningen inom
arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen avindexeras.
De föreslagna regelförändringarna inom studiestödet innebär bl.a. att
studiestödet begränsas till 10 månader per år. Inom Justitiedepartementets
ansvarsområde minskas utgifterna genom rationaliseringar och effektivise-
25
ringar inom polisväsendet samt genom att utbildningen vid Polishög-
skolan sker med studiemedel i stället för med lön.
Deprecieringen innebär en standardsänkning för det svenska folkhus-
hållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför får
inte basbeloppsanknutna förmåner, dvs. pensioner och andra transfere-
ringar öka med den del av inflationen som beror på deprecieringen.
Konjunkturinstitutet kommer senare att få i uppdrag att beräkna hur
deprecieringen påverkar konsumentpriserna för oktober 1993 respektive
oktober 1994.
Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker
anpassas till prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dess-
utom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare
drycker göras. Skatteintäkterna beräknas därigenom öka med ca
150 miljoner kronor.
Sammantaget föreslås eller aviseras utgiftsminskningar på 17 miljar-
der kronor för budgetåret 1993/94. Därav hänför sig 4,9 miljarder kronor
till förslag som aviserats i proposition 1992/93:50 och 11,9 miljar-
der kronor till nya förslag. Den långsiktiga effekten är betydligt större
eller sammantaget nära 28 miljarder kronor. De förslag som tidigare
aviserats svarar för ca 12,5 miljarder kronor och de nya förslagen svarar
för 15 miljarder kronor. Därtill förstärks budgeten med 150 miljoner
kronor från den höjda alkoholskatten.
Tabell 5.3 Förslag i 1993 års budgetproposition samt i aviserade
särpropositioner
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
1993/94 |
Lång sikt | |
|
Höjd pensionsålder |
1,1 |
6,0 |
|
Samordnad sjuk- och arbetsskadesjukpenning |
1,6 |
1,6 |
|
Regeländring inom delpensioneringen |
0,2 |
1,5 |
|
Utebliven kompensation för deprecieringens | ||
|
priseffekt i basbeloppsanknutna förmåner |
1,2 |
3,0 |
|
Regeländringar inom studiestödet |
0,6 |
0,6 |
|
Sänkt ersättningsnivå och karensdagar inom | ||
|
arbetslöshetsförsäkringen |
4,7 |
4,7 |
|
Minskade kostnader för beredskapsarbeten, | ||
|
utbildningsbidrag m.m. |
2,1 |
2,1 |
|
Sänkt dagpenning för asylsökande |
0,2 |
0,2 |
|
M inskade bostadssubventioner |
1,5 |
3,0 |
|
Besparingar inom försvaret |
0,4 |
1,2 |
|
Minskat bistånd |
0,9 |
0,9 |
|
Polisväsendet |
0,2 |
0,5 |
|
Administrativa utgiftsminskningar |
2,1 |
2,1 |
|
Summa minskade utgifter |
16,8 |
27,4 |
|
därav | ||
|
aviserade i prop 1992/93:50 |
4,9 |
12,4 |
|
nya förslag till minskade utgifter |
11,9 |
15,0 |
För att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna måste budgetför-
stärkningar ske även under kommande år. Jag återkommer senare till
detta.
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken
Målet för budgetpolitiken är att avskaffa det strukturella underskottet i de
offentliga finanserna och därigenom skapa förutsättningar för en
långsiktigt bättre ekonomisk utveckling.
Underskottet i de offentliga finanserna har ökat kraftigt under senare
år. Detta beror i allt väsentligt på tidigare ekonomisk-politiska misslyck-
anden. Problemen förstärks av den rådande djupa lågkonjunkturen.
Underskottet i statsbudgeten har också ökat kraftigt.
Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en
fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då
att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Detta skulle få svåra
konsekvenser för de människor som är beroende av offentliga insatser
och leda till ökade orättvisor i samhället. Därför måste arbetet med att
minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare.
Följande normer skall gälla för budgetpolitiken:
1 Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas
Med detta avses att den offentliga sektorns finansiella sparande skall vara
i balans över en konjunkturcykel.
Ett hjälpmedel i detta arbete är den långsiktiga utgiftsstrategin. För att
uppfylla normen och fullfölja saneringen av de offentliga finanserna krävs
fortsatta budgetförstärkningar.
Under åren 1994-1996 bör budgetförstärkningarna uppgå till ca
25 miljarder kronor samt vad som följer av att den offentliga konsum-
tionen är realt sett oförändrad enligt den definition som jag tidigare
redovisat. Detta gäller utöver de minskningar i offentliga utgifter som
följer av redan fettade beslut och förslagen i årets budgetproposition.
Åtgärderna bör förslagsvis fördela sig med ca 5 miljarder kronor för
1994 och vardera 10 miljarder kronor för 1995 och 1996. Även 1997 och
1998 krävs beslut om fortsatta budgetförstärkningar.
Saneringen av de offentliga finanserna är ett långsiktigt arbete. Jag är
öppen för att diskutera vilka budgetförstärkningar som bör genomföras.
Det är angeläget att en bred parlamentarisk majoritet står bakom
åtgärderna. Detta stärker trovärdigheten i budgetpolitiken vilket får
positiva effekter på tillväxt, inflationsförväntningar och förbättrar
förutsättningarna för ett varaktigt lågt ränteläge.
Åtgärderna kan beröra bl.a. följande tre områden:
* Sjukförsäkringen och andra delar av socialförsäkringssystemet. Detta
kan ske exempelvis genom ytterligare sänkningar av ersättnings-
nivåerna och/eller utflyttning från statsbudgeten i kombination med
vissa avgiftsförändringar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
27
* Bostadssektorns belastning på den offentliga sektorn. Möjligheterna Prop. 1992/93:100
att uppnå detta ökar i takt med sjunkande ränta som i sig dämpar Bilaga 1
boendekostnaderna.
* Grundavdraget i inkomstskatteskalan.
Åtgärderna ovan ansluter till det förslag som regeringen aviserade den
19 november 1992. I detta ingick emellertid som en väsentlig ingrediens
också en kraftig ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna. Jag har
inte bedömt det som ändamålsenligt att nu genomföra denna del av för-
slaget.
Jag är öppen för att diskutera även andra förslag till i första hand
minskade utgifter som läggs fram i riksdagen.
2 De offentliga utgifterna bör successivt sjunka räknat som andel av
BNP
Denna norm gäller för de offentliga utgifternas utveckling. Eftersom
normen är långsiktig bör den gälla oberoende av faktiskt konjunkturläge
och således avse de offentliga utgifterna exklusive konjunkturberoende
och tillfälliga utgifter, såsom arbetsmarknadspolitiska insatser och
bankstöd. Normen avser således de konjunkturrensade offentliga
utgifterna som andel av en konjunkturrensad BNP.
Som framgår av följande tablå innebär årets förslag till statsbudget att
denna norm uppfylls.
Konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en
konjunkturrensad BNP
Procent
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Konjunkturrensad | ||||
|
utgiftskvot |
63,3 |
65,4 |
64,2 |
62,7 |
Ökningen av den konjunkturrensade utgiftskvoten mellan 1991 och
1992 förklaras bl.a. av ökade offentliga investeringar, högre utgifter för
räntebidrag och ökade kostnader för flyktingmottagning. Därefter sjunker
den konjunkturrensade utgiftskvoten till följd av beslutade utgiftsminsk-
ningar.
Ett liknande sätt att beskriva den strama utgiftutveckling som följer av
tidigare fattade beslut och det budgetförslag som nu läggs fram är den
nominella ökningen av de konjunkturrensade offentliga utgifterna. Som
tidigare har framgått hade finanspolitiken en kraftigt expansiv inriktning
under 1992 då de konjunkturrensade offentliga utgifterna ökade med
6,6 %. Därefter har utgiftsutvecklingen begränsats högst väsentligt.
Ökningstakten för nominella konjunkturrensade utgifter beräknas bli
2,1 % för 1993 och 1,6 % för 1994. Detta innebär en real minskning.
28
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Budgetläget
Den kraftiga försämringen av den offentliga sektorns sparande under de
senaste åren beror i huvudsak på en kraftig försämring av statens budget
från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1992/93.
Under budgetåret 1993/94 kan en viss förbättring skönjas. Detta beror
både på tidigare fettade beslut, de nedskärningar på utgiftssidan som
regeringen genomfört i samverkan med socialdemokraterna hösten 1992
och på de nu föreslagna åtgärderna. Saldoförbättringen motverkas dock
av fortsatta fell på inkomstsidan. Samtidigt ökar statsskuldräntoma
kraftigt på grund av den snabbt växande statsskulden. Denna utveckling
visar påtagligt följden av att under en period ha stora underskott i
budgeten.
Tabell 5.4 Statsfinansernas utveckling
Miljarder kr
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Inkomster |
397,7 |
381,2 |
358,4 |
|
Arbetsmarknadspolitik |
34,7 |
43,4 |
44,0 |
|
Statsskuldräntor |
60,0 |
83,0 |
95,0 |
|
Finanskrisutgifter |
4,2 |
22,6 | |
|
Övrigt |
379,6 |
430,5 |
381,7 |
|
Summa utgifter |
478,5 |
579,5 |
520,7 |
|
Budgetsaldo |
-80,8 |
-198,3 |
-162,3 |
|
Andel av BNP |
-5,6 % |
-13,8 % |
-11,1 % |
|
Statens lånebehov |
88,7 |
230,1 |
205,3 |
|
Underliggande | |||
|
budgetsaldo |
-91,3 |
-173,2 |
-163,9 |
Statens lånebehov
Statens lånebehov räknas fram genom att utgå ifrån det redovisade
budgetsaldot och sedan lägga till
kassamässiga korrigeringar p.g.a. att skillnader mellan tidpunkten när
transaktioner bokförs i myndigheters redovisning och när de
registreras på statsverkets checkräkning,
finansiering av underskott i fonder som ligger utanför statsbudgeten,
den del av statens kreditgivning som går via riksgäldskontoret och
därför inte redovisas på statsbudgeten.
29
Statens lånebehov nästan fördubblas från budgetåret 1991/92 till
budgetåret 1992/93. 1993/94 sker det en förbättring, vilken helt är att
hänföra till förbättringen i det redovisade budgetsaldot för 1993/94.
Det starkt negativa offentliga sparandet, som ger upphov till det stora
lånebehovet, motsvaras av ett starkt positivt privat sparande hos företag
och hushåll. Bytesbalansen beräknas vara nära noll år 1993 och positiv
år 1994. Det kommer således att finnas stor placeringskapacitet i den
privata inhemska sektorn.
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten
Budgetkonsekvenser av tidigare beslutade åtgärder
Riksdagen beslutade hösten 1991 att staten skulle garantera en nyemission
av aktier i Nordbanken på ca 5,2 miljarder kronor och teckna sin andel
av emissionen. Som en följd av beslutet har 4 191 milj kronor betalats
ut över statsbudgeten under 1991/92 för nyteckning av aktier i Nordbank-
en.
Riksdagens beslut i juni 1992 om rekonstruktion av Nordbanken (prop.
1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) innebär att
regeringen har bemyndigats att bilda Förvaltningsaktiebolaget Venantius
med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och svara för finansieringen
av uppköp av utestående aktier i Nordbanken intill ett belopp om 2 050
miljoner kronor. Detta belopp belastar statsbudgeten under budgetåret
1992/93.
I nämnda beslut bemyndigades regeringen att inom en ram om
20 miljarder kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller
vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nord-
banken och Securum. Den 29 oktober 1992 beslutade regeringen att
tillskjuta sammanlagt 10 miljarder kronor till Nordbanken, vilket har
belastat innevarande års statsbudget. Dessutom har en garanti på
9,85 miljarder kronor, syftande till att stärka den finansiella basen i
Securum, utfärdats. Vid denna garantis infriande kommer de principer
som riksdagen beslutat på förslag av regeringen i prop. 1992/93:135 om
åtgärder för att stärka det finansiella systemet att tillämpas.
Dessutom kommer statsbudgeten att belastas av räntekostnader i
samband med lån till den stiftelse som äger Sparbanken Första.
Budgetbelastningen av nämnda åtgärder uppgår under innevarande
budgetår till 22,6 miljarder kronor. Därutöver uppkommer en svårbedöm-
bar ytterligare budgetbelastning i den mån det generella bankstödet
utnyttjas.
5.8 Kommunala frågor
Kommunerna och landstingens verksamhet har stor samhällsekonomisk
betydelse. Den svarar för merparten av social service till hushållen.
Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten
i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekono-
misk balans. Statsmakternas riktlinjer för den kommunala ekonomin bör
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
30
ange omfattningen av den skattefinansierade verksamheten oavsett om Prop. 1992/93:100
denna produceras av kommunen eller privata tjänsteproducenter. Det Bilaga 1
innebär att riktlinjer främst bör ges för den totala finansiella ramen och
därmed för den kommunala skattesatsen och de statliga transfereringarna.
Som jag framhöll i den reviderade finansplanen 1992 bör kommuner och
landsting utgå från att det nya statsbidraget utvecklas mycket restriktivt
under de närmaste åren.
Utrymme för att höja ambitionsnivån i den kommunala verksamheten
måste huvudsakligen skapas genom rationaliseringar och effektiviseringar.
Jag avser att till våren återkomma med en bedömning av det finansiella
utrymmet för kommunsektorn i samband med att jag redovisar mitt
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Jag
avser då också att ta upp frågan om den kommunala utdebiteringen för
år 1994.
Mellan 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt
sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av
investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar
eller neddragningar av rörelsekapitalet. Den kommunala sektorns
finansiella sparande förbättrades därefter mycket kraftigt under åren 1991
och 1992. Ar 1992 uppskattas det finansiella sparandet till ca
10 miljarder kronor. Det finansiella sparandet bedöms bli positivt även
år 1993. För år 1994 förutses däremot en klar försämring.
Förbättringen av kommunernas och landstingens ekonomi mellan åren
1991 och 1993 beror på att inkomsterna ökar snabbare än utgifterna.
Skatteinkomsterna steg kraftigt 1991 och 1992 till följd av de höga
löneökningarna två år tidigare. Samtidigt ledde den förutsedda dämpning-
en av löneökningarna och inflationen till att de kommunala utgifterna inte
växte i samma snabba takt. Konsumtions- och investeringsutvecklingen
dämpades.
Med den finansiella utveckling som kan förutses i både den statliga och
kommunala sektorn kommer frågan om finansiering av de tjänster som
kommuner och landsting hittills erbjudit in i bilden. Finansieringen har
en avgörande betydelse för resursanvändningen inom offentlig sektor.
Utgångspunkten är att skattefinansieringen även i framtiden kommer att
spela en huvudroll inom flera tjänstesektorer.
Avgifterna motsvarar idag ca 13 % av kommunernas kostnader.
Avgiftstäckningen är högst inom de tekniska områdena och lägst inom
kultur, utbildning, omsorg. Från bl.a. 1992 års långtidsutredning har
framhållits att ökad avgiftsfinansiering kan bli nödvändig om det inte
skattevägen är möjligt att täcka kostnaderna för den kommunala
verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i samband med den
reviderade finansplanen till våren.
Under våren 1992 har en utredning om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen
bl.a. analysera patientavgifternas roll inom hälso- och sjukvården utifrån
tre olika perspektiv; avgifternas roll som finansieringskälla, avgifternas
roll som styrinstrument och avgifternas fördelningspolitiska betydelse.
Utredningens arbete beräknas vara slutfört senast den 1 mars 1994.
3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
31
5.9 Fördelningseffekter Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Den samhällsekonomiska utvecklingen de senaste tio åren har medfört en
breddad och mer nyanserad syn på fördelningspolitiken. Debatten handlar
inte längre enbart om de direkta effekterna av att staten omfördelar
resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Omfördelningen i ett
livstidsperspektiv uppfattas allt oftare som viktig, liksom fördelningen
mellan generationer samt mellan könen. Likaså har de samhällsekono-
miska kostnaderna av inkomstomfördelning alltmer uppmärksammats.
Debatten handlar också om de fördelningspolitiska effekterna av
arbetslöshet och inflation, liksom den än större frågan om fördelningen
av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.
Det finns inga vinnare i en ekonomi i kris. Alla förlorar genom att en
låg tillväxt ger frisk som sjuk, gammal som ung, en lägre välfärd än om
tillväxten skulle vara på samma nivå som i vår omvärld. Dessutom
skapar krisen stora och godtyckliga klyftor mellan olika människor.
Dessa klyftor är långt allvarligare än de som kan bli följden av ändrade
skatter och inkomstöverföringar.
Tillväxten är avgörande för möjligheten att öka standarden för alla. En
bestående tillväxt kräver låg inflation. Detta är ett starkt skäl för en
kraftfull antiinflationspolitik. En hög inflationstakt leder också i sig till
fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas
på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på bekostnad av sparare. Hög
inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på
arbetsmarknaden.
De som träffas av arbetslöshet eller permanent slås ut från arbetsmark-
naden förlorar inte bara inkomster utan också möjligheten att försörja sig
själva. Flera års besparingar kan försvinna på några månader genom
höga räntor och sänkta priser på egna hem. Många små företagare
förlorar sina kunder, sitt kapital och kanske hela sitt livsverk. Det är
klyftor som inte enkelt kan mätas, men som är mycket viktiga i ett
livstidsperspektiv.
Ett kontinuerligt växande budgetunderskott pressar upp räntorna och
medför därför sämre tillväxt och hög arbetslöshet. Detta leder till
fortsatta välfärdsförluster och växande klyftor. Växande underskott
medför också en ökad orättvisa mellan olika generationer. Dagens
generation konsumerar, men kommande generationer får betala genom
lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. Underskotten har
därmed också en moralisk dimension.
Minskade offentliga utgifter innebär smärtsamma omprövningar och
uppoffringar. För att accepteras måste uppoffringarna och de följande
långsiktiga förbättringarna fördelas rättvist mellan olika grupper. Det är
viktigt att alla är med om att sanera de offentliga finanserna och att
utsatta grupper skyddas. Grundläggande är att basen för den samlade
välfärden ökar och att fördelningen av ekonomiska resurser blir rättvis.
Den ekonomiska politiken utformas efter detta synsätt. Åtgärderna sätts
in på ett sådant sätt att effekterna blir så rättvist fördelade som möjligt.
Inkomstöverföringar som har störst betydelse för utsatta grupper har
32
undan tagits från besparingar, t. ex. bostadsbidrag. Särskilda insatser har Prop. 1992/93:100
gjorts genom ökat kommunalt bostadstillägg, höjda pensionstillskott, höjt Bilaga 1
vårdbidrag till föräldrar med handikappade barn samt genom högkost-
nadsskydd. Sänkningen av ersättningarna inom socialförsäkringen har
fördelats så att många får avstå ganska små belopp. Förändringarna inom
de direkta och indirekta skatterna är likaledes så utformade att flertalet
hushåll berörs. De sammanlagda effekterna av ingreppen i inkomstöver-
föringar och skatter är därför jämnt fördelade mellan olika inkomst-
grupper och familjetyper samt mellan kvinnor och män.
I ett läge med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på
hårda prov. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt
riktade insatser för grupper som har särskilda behov. Den proposition
regeringen i vår lägger fram om bl.a. rätt till personlig assistent för svårt
handikappade skall ses i detta sammanhang.
5.10 Pensionssystemet
I ett långsiktigt perspektiv är utformningen av pensionssystemet av
avgörande betydelse för tillväxt, sparande, skattetryck och balans i de
offentliga finanserna. Som påpekats av utredningen om ökat hushålls-
sparande (SOU 1992:97) är pensionen ett viktigt sparmotiv. En långsik-
tigt stabil ökning av sparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i
allt väsentligt genom privat sparande. Pensionssystemet måste därför
reformeras. Målet är att skapa ett pensionssystem som utöver att det ger
grundtrygghet är långsiktigt hållbart, stimulerar sparandet och stärker
sambandet mellan inbetalda avgifter och utgående förmåner. Förslag om
sådana reformer kommer att läggas på basis av den pågående parlamen-
tariska arbetsgruppens arbete.
Men även förändringar inom det nuvarande pensionssystemets ram är
angelägna. Pensionsåldern kommer med början 1994 att höjas successivt
till 66 år. En eventuell ytterligare höjning av pensionsåldern kan bli
aktuell först mot slutet av 1990-talet. Ersättningsnivån sänks samtidigt
som särskilda åtgärder vidtas för att skydda de pensionärer som har det
sämst ställt.
Även om det strukturella underskottet i den totala offentliga sektorn
elimineras kommer betydande åtaganden att finnas inom pensions-
systemet. Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensions-
systemet påböijas tidigt under 1990-talet så att full effekt kan nås då
påfrestningarna på pensionssystemet blir som störst. Regeringen
eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform.
6 Penning-, valuta- och statsskuldspolitik
Sverige har sedan 1982 haft en fest växelkurs. Riksbankens huvuduppgift
har varit att försvara och skapa förtroende för den festa växelkursen. Den
festa växelkursen har varit ett hjälpmedel för att åstadkomma en
långsiktigt trovärdig låg inflation. Under denna period har emellertid
33
inflationstakten varit högre än i konkurrentländerna och det relativa
kostnadsläget har stadigt försämrats. Den ekonomiska politiken var
således under stora delar av 1980-talet inte förenlig med de krav som en
fastkurspolitik ställer. Först under det senaste året har inflationen och
kostnadsstegringama kommit ned på en låg internationell nivå.
Riksbanken lyckades försvara växelkursen även efter det att flera
europeiska valutor devalverats eller lämnats att flyta fritt. De åtgärds-
paket som presenterades under hösten av regeringen, i samarbete med
socialdemokraterna, var en viktig faktor i försvaret av växelkursen. Till
slut tvingades dock riksbanksfullmäktige överge den fasta växelkurspoli-
tiken. Det uthålliga försvaret av växelkursen bidrog ändå till att stärka
förtroendet för regeringens och riksbanksfullmäktiges strävan att uppnå
prisstabilitet.
Det finns exempel på små utrikeshandelsberoende länder med rörlig
växelkurs som framgångsrikt värnat om penningvärdet. Mycket talar
dock för att just små utrikeshandelsberoende länder som Sverige har
fördelar av att ha en fast växelkurs. Osäkerhet om växelkursen leder till
att den som gör affärer med Sverige kräver ersättning för risken, vilket
tar sig uttryck i pris eller ränta. För investeringar blir utländska
placerares avkastningskrav alltför höga vid kursrisk. Sverige bör därför
sträva efter att på sikt återgå till en fast växelkurs.
Efter beslutet att lämna ecu-anknytningen binds inte längre penning-
och valutapolitiken av kravet på att försvara kronkursen. De principiella
kraven på penning- och finanspolitiken är emellertid oförändrade.
Uppgiften att dämpa inflationen begränsar räntepolitikens rörelsefrihet.
Riksbanken kan påverka de korta räntorna, främst den s.k. dagslåne-
räntan. Men räntepolitiken påverkar också växelkursen. En låg ränta kan
pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. En expansiv
penningpolitik skapar förväntningar om högre inflation i framtiden, vilket
driver upp de långa räntorna. Det är de långa räntorna som främst
påverkar hushållens konsumtionsmöjligheter och gör företagens investe-
ringar dyrare. Låga räntor är möjliga enbart om penning- och finanspoli-
tiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets
stabilitet.
I avsaknad av en fast växelkurs som norm för inflationsutvecklingen
finns det risk för att inflationen återigen tar fart när konjunkturen börjar
förbättras. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att målet
om varaktigt låg inflationstakt uppnås.
En lägre ränta som uppnås till följd av en trovärdig ekonomisk politik
får betydande positiva effekter på de offentliga finanserna. En lägre ränta
ger lägre upplåningskostnader. Konsumentpriserna ökar långsammare och
därmed de utgifter som styrs av basbeloppet. Räntebidragen för nya och
omsatta bostadslån blir lägre. Tillväxten blir högre och det konjunktur-
beroende underskottet lägre. Följande tablå visar de ungefärliga
effekterna på de offentliga finanserna ett år efter en räntenedgång med
en procentenhet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
34
Effekt på den offentliga sektorns finanser av en procentenhets lägre
ränta
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Offentlig sektor Staten
|
Lägre ränta på nettoskuld |
1,8 |
3,0 |
|
Lägre pensioner, studiemedel, m.m. |
0,4 |
0,4 |
|
Lägre räntebidrag |
1,0 |
1,0 |
|
Högre BNP |
2,5 |
2,3 |
|
Summa ca |
6 |
ca 7 |
Dessutom uppkommer en mycket betydande effekt genom minskat
behov av stöd till den finansiella sektorn.
Enligt regeringsformen har Riksbanken ansvaret för kredit- och
valutapolitiken. Något i lagstiftning preciserat mål för Riksbankens
verksamhet finns inte angivet.
Den sittande Riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda om
Riksbanken bör få ett klart angivet mål och vilken ställning som banken
skall ha gentemot riksdag och regering. Utredningen har också i uppdrag
att lägga fram förslag som stärker Riksbankens oberoende. Utredningen
skall lägga fram sitt betänkande i februari 1993.
Utredningens resultat och den därpå följande remissbehandlingen skall
inte föregripas. Det kan dock konstateras att ett stabilt penningvärde är
ett viktigt mål för den samlade ekonomiska politiken och att penning- och
valutapolitiken har ett särskilt ansvar för att detta mål uppnås.
Riksdagen beslöt den 16 december att avskaffa valutalånenormen.
Denna norm innebar att staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta för
att finansiera budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden.
Valutalånenormens uppgift var att bidra till finanspolitisk disciplin.
Att valutalånenormen nu är avskaffad innebär inte att statens valuta-
upplåning fortsättningsvis bör bedrivas utan någon handlingsregel. Statens
upplåning bör vara förutsägbar för att bidra till ökad säkerhet på
kreditmarknaden och bättre fungerande marknader. Detta medför på sikt
lägre upplåningskostnader för staten. Det är vidare angeläget att begränsa
statens risktagande i skuldförvaltningen. Upplåningen, vare sig den sker
i kronor eller i utländsk valuta, får inte heller bedrivas så att den
försämrar penning- och valutapolitikens verkningsgrad.
Den nu avskaffade valutalånenormen bör således ersättas med riktlinjer
för statens upplåning i valuta för finansiering av statsskulden. Principen
bör vara att regeringen, efter samråd med Riksbanken, meddelar sådana
riktlinjer till Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret har under hösten 1992 tagit upp lån i utländsk valuta
för Riksbankens räkning. Det rör sig dels om lån på, med gällande
växelkurser, sammanlagt ca 110 miljarder kronor i syfte att öka valuta-
reserven, dels om lån på sammanlagt ca 50 miljarder kronor som Riks-
banken avser att, i huvudsak, låna vidare till de svenska bankerna.
Upplåning för det senare ändamålet skall, i enlighet med vad som
35
meddelades i september 1992, fortgå till dess upplåningen uppgår till ett Prop. 1992/93:100
sammanlagt belopp av ca 125 miljarder kronor. Bilaga 1
De förstnämnda lånen på 110 miljarder kronor avses den 1 januari
1993 föras över till upplåning för finansiering av statsskulden. Riksbank-
ens och Riksgäldskontorets balansräkningar kan därigenom normaliseras.
Åtgärden har den fördelen att Riksbankens utlåning till banksystemet i
svenska kronor kan reduceras samtidigt som Riksgäldskontorets
upplåningsbehov under den närmaste tiden i mindre utsträckning behöver
täckas genom emissioner på den svenska marknaden.
De stora budgetunderskotten och den allmänna utvecklingen på
finansmarknaderna gör att statsskuldpolitiken får en ökad roll. Den
snabbt ökande statsskulden innebär en stor refinansieringsbörda. Det
finns mot denna bakgrund anledning att förlänga löptiden på statsskulden.
Sammanfattningsvis innebär avskaffandet av valutalånenormen att det
finns ett behov av att riktlinjer för statens framtida upplåning för
finansiering av statsskulden fästställs. Riksdagen har begärt att regeringen
skall återkomma till riksdagen med förslag till sådana riktlinjer (bet.
1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Regeringen avser återkomma till
riksdagen i 1993 års kompletteringsproposition med en fördjupad analys
av frågan om riktlinjer för statlig valutaupplåning. Dessförinnan avses
inte omfattningen av statens skuld i utländsk valuta för finansiering av
statsskulden väsentligen utökas på något annat sätt än genom den nyss
nämnda överföringen.
7 Finanskrisen
De senaste årens ekonomiska utveckling har bl.a. kommit att präglas av
att de finansiella systemen i många industriländer utsatts för betydande
påfrestningar med återverkningar på den reala ekonomin. Problemen har
kommit till uttryck i växande kreditförluster, en återhållsam kreditgivning
och olika former av ingripanden från regeringarnas sida.
Bakgrunden är en kombination av en osedvanligt utdragen internationell
högkonjunktur under 1980-talet och avreglering av kreditmarknadema i
flertalet OECD-länder. Avregleringama utlöste en allmän kreditexpan-
sion, med kraftigt stigande priser på tillgångar som aktier och fastigheter.
Förväntningar om fortsatta värdestegringar understödde en ökad
skuldsättning hos företag och hushåll. Skattesystemen i många länder
gynnade därtill låntagande framför sparande. Hushållens skulder satta i
relation till BNP var i början av 1990-talet högst i länder som USA,
Japan, Storbritannien. I Sverige har skuldsättningen med detta mått
traditionellt legat något lägre men ökningen under andra hälften av 1980-
talet har varit väl så stark.
När den internationella konjunkturen vände nedåt, samtidigt som den
tidigare ohållbart höga inflationen i Sverige snabbt dämpades, förstärktes
nedgången av den kraftiga och på många håll smärtsamma anpassningen
på aktie- och fastighetsmarknaderna. Hushållen har fått starka motiv att
minska sin skuldsättning.
36
Bankerna i Sverige och övriga nordiska länder har drabbats jämförelse- Prop. 1992/93:100
vis hårt. Den tidigare prisuppgången och därefter prisfallet på den Bilaga 1
svenska fastighetsmarknaden har varit omfattande.
En viktig orsak till djupet i den svenska finanskrisen är ordningsföljden
i de avregleringar som skedde under 1980-talet. Kreditregleringen togs
bort vilket vitaliserade kreditmarknaden. Valutaregleringen hade spelat
ut sin roll och avskaffades. Först 1990-91 genomfördes dock den
skattereform som gjorde det mer lönsamt att arbeta och att spara än att
låna.
En alltför lättsinnig kreditgivning gav upphov till betydande kreditför-
luster i det svenska banksystemet.
För perioden 1990-1992 ligger dessa troligen i storleksordningen
100 miljarder kronor. De konstaterade kreditförlusterna har successivt
ökat och till detta skall läggas en stigande andel nödlidande krediter med
s.k. ränteeftergifter. Bankernas intjäningsförmåga försämras vilket leder
till lägre motståndskraft mot kreditförluster. Tidigare stigande ränte-
netton, som bl.a. kom till stånd genom höjda marginaler mellan in- och
utlåningsräntoma, har i allt fler fall förbytts mot sjunkande räntor.
Staten har tidigare bistått Första Sparbanken och Nordbanken för att
säkerställa långsiktigt hållbara lösningar för dessa banker. För Nordbank-
en har staten i egenskap av ägare ett särskilt ansvar för bankens
kapitalsituation och struktur. Under hösten 1992 försämrades situationen
i Gota Bank kraftigt varvid regeringen utfäste att bankens förpliktelser
skall tryggas. Ett omstruktureringsarbete pågår.
Oron på de finansiella marknaderna tilltog efter sommaren. Osäker-
heten om bl.a. bostadsinstitutens ekonomiska situation ökade och
marknaden för institutens korta upplåning upphörde tidvis att fungera.
Regeringen beslutade i det läget, i samråd med socialdemokraterna, att
lämna förslag till riksdagen om att staten garanterar att bankernas och
vissa andra kreditinstituts förpliktelser kan fullgöras i rätt tid (prop.
1991/92:135). Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen (bet. 1992/93:Nul6). Riksdagen
behandlar ärendet den 18 december. Syftet med åtagandet är att stärka
förtroendet för betalningssystemet och säkerställa kreditförsöijningen.
Staten har ett långtgående ansvar för att trygga stabiliteten i betalnings-
systemet och allmänhetens förtroende för systemet. Vid allvarliga
problem i enskilda institut kan detta förtroende snabbt rubbas och få
spridningseffekter, som kan innebära omlättande störningar i betalnings-
och kreditsystemet i stort. Det ankommer därför på regering och riksdag
att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra en sådan utveckling.
Åtagandet innebär att kapitalbasen i banker och deras dotterbolag samt
i andra kreditinstitut med statlig anknytning kan vidmakthållas eller
stärkas. Därmed minskas osäkerheten om institutens finansiella ställning,
vilket bidrar till lägre upplåningskostnader samt en successivt normali-
serad kreditgivning.
Stöd kan lämnas till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut eller till
rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut med
långsiktigt olönsamma utsikter. Stöd kan ges i form av lån, garantier,
37
kapitaltillskott eller på annat sätt. Åtgärderna skall utformas så att
kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten. Villkor om rationalise-
ringar och omstruktureringar skall kunna kopplas till stödet. Staten skall
inte eftersträva att bli ägare till kreditinstituten. Regeringens bemyn-
digande att vidta åtgärder gäller tills vidare. En avveckling av stödsyste-
met kan bara ske efter ett nytt beslut av riksdagen.
En särskild myndighet kommer att inrättas för att hantera stödet. Beslut
om stöd av principiell vikt eller av större omfattning skall dock under-
ställas regeringen för godkännande. Regeringen skall vidare fortlöpande
informera riksdagen om genomförda åtgärder.
De åtgärder regeringen har föreslagit i nämnda proposition är
nödvändiga för att under nuvarande förhållanden trygga oumbärliga
funktioner för samhällsekonomin. Åtgärderna bör bidra till att kreditinsti-
tuten inte onödigtvis begränsar en sund kreditgivning till livskraftiga
företag. Kreditvolymema måste dock anpassas efter 1980-talets exceptio-
nella kreditexpansion. Det kommer därför att ta tid innan tillståndet på
kreditmarknaden kan sägas ha återgått till det normala.
Det allmänna ränteläget och realräntans höjd är av stor betydelse för
en ekonomisk återhämtning. En varaktigt lägre ränta kan uppnås endast
genom en trovärdig, långsiktig ekonomisk politik. En sådan är nödvändig
också för att statens stöd till kreditinstituten skall kunna begränsas och
återvinnas inom rimlig tid.
Det är av stor vikt att stödet är så generellt som möjligt och att stor
uppmärksamhet ägnas konkurrensen på kreditmarknaden. Senare års
utveckling visar också på behovet av ökade kunskaper om de förhållan-
den och orsakssamband som lett fram till nuvarande problem på
kreditmarknaden, samt om tillsynens och regelverkens ändamålsenlighet.
Regeringen kommer därför inom kort att tillsätta en utredning med
uppgift att analysera dessa förhållanden.
8 Arbetsmarknadspolitiken
På lång sikt finns det ingen annan möjlighet att öka sysselsättningen i
Sverige än genom en politik som leder till stärkt och bevarad konkurrens-
kraft, varaktigt låg inflation och därmed lägre ränta. Det fortsatt
försvagade arbetsmarknadsläget skulle dock få mycket negativa konse-
kvenser för många människor och ekonomin som helhet om inte direkta
motågärder sätts in.
Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fest. Målet är att bekämpa
arbetslösheten och förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Omfettan-
de insatser för att skapa meningsfull verksamhet för ungdomar i form av
ungdomspraktik och kraftigt utökade utbildningsinsatser har satts in.
Främst prioriteras åtgärder för att motverka långtidsarbetslöshet. Ett stort
antal personer kommer att vara sysselsatta i konjunkturberoende åtgärder
1993. Regeringens insatser innebär den mest massiva arbetsmarknadspoli-
tiska satsning som genomförts för att dämpa arbetslösheten.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
38
Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att förbättra arbetsmark- Prop. 1992/93:100
nådens funktionsförmåga. Denna uppgift måste fullföljas även i ett läge Bilaga 1
när kampen mot den öppna arbetslösheten kräver omfattande insatser.
Arbetsmarknadspolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomiska
politiken. Dagens stora åtgärdsvolym får således inte innebära att denna
prioritering åsidosätts.
En avgörande förutsättning för att inflationen skall kunna hållas tillbaka
när tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl.
De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste därför ges en sådan
utformning att arbetskraften inte låses fast i åtgärder eller sektorer utan
står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. En förutsätt-
ning för detta är att åtgärderna skall vara möjliga att avsluta snabbt.
Flertalet av åtgärderna är också tidsbegränsade till sex månader och kan
endast i undantagsfall förlängas.
De aktiva insatser som sätts in av sysselsättningsskäl måste också ges
en till väx tbefrämj ande inriktning. Generella stimulanser till skyddade
sektorer bör undvikas. Ett långsiktigt förbättrat sysselsättningsläge kan
endast fås genom ökad tillväxt i de konkurrensutsatta delarna av svensk
ekonomi. För att detta skall vara möjligt krävs en väl fungerande
arbetsmarknad som säkerställer att denna sektor inte liksom under 1980-
talet drabbas av kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft.
Därför prioriterar regeringen utbildnings- och kompetenshöj ande
insatser samt tidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringar. Bl.a.
har arbetsmarknadsutbildningen utökats kraftigt. Utbildningen bevarar
och stärker arbetskraftens kompetens till den väntade uppgången i
ekonomin. Ytterligare möjligheter har dessutom öppnats för arbetslösa att
göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Statsmakterna har fettat
beslut om 25 miljarder kronor i investeringar i infrastruktur avseende
åren 1991-94. Det har vidare skett en kraftig förstärkning av rekryte-
ringsstöd och beredskapsarbeten. Under innevarande budgetår har
ytterligare 3 400 miljoner kronor anslagits, vilket motsvarar 30 000
personer i genomsnitt per månad.
Det har också skett en betydande förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.
Resurser som normalt används för att täcka utgifter för kontantstöd
utnyttjas nu för att stärka arbetslinjen i form av ungdomspraktik och
arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som totalt beräknas ge 75 000
platser per månad har mycket snabbt kommit upp i höga volymer och ger
ungdomar viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet. Det ökar deras
möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetslivsutveckling som beräknas omfetta 20 000 personer per månad
syftar till att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till
arbetslivet.
Arbetslösheten kommer trots åtgärderna att vara hög efter svenska
förhållanden och utgöra ett allvarligt problem. Enskilda människor kan
få stora sociala problem och kompetens går förlorad när den inte används
och stimuleras. Stora ungdomsgrupper riskerar att slås ut från arbets-
marknaden.
39
Särskilt allvarliga problem uppstår vid långvarig arbetslöshet. Förutom
väl kända sociala problem riskerar den att försämra ekonomins funktions-
sätt så att en uppgång i ekonomin snabbt slår i kapacitetstaket med
betydande risker för överhettning.
Samtidigt finns det en gräns för hur mycket arbetsmarknadspolitiken
kan expanderas med bibehållna kvalitetskrav. Det är därför nödvändigt
med en stark prioritering för att undvika att hög arbetslöshet permanen-
tas. Som ett led i en långsiktig tillväxtstrategi syftar åtgärderna därför
främst till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning främst i form av
praktik, underlätta for svaga grupper, såsom handikappade, och motverka
långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
En varaktigt låg inflationstakt kräver en motsvarande låg löneökning.
OECD beräknar den arbetslöshetsnivå som bedöms vara förenlig med en
icke accelererande pris- och löneökningar (non-accelerating inflation rate
of unemployment, NAIRU). Arbetslöshet under denna nivå leder till en
stigande löneöknings- och därmed inflationstakt, vilket innebär att
arbetslöshetsnivån inte går att upprätthålla på medellång och lång sikt.
Denna nivå på arbetslösheten varierar mycket mellan olika länder och
nivån beror bl. a. på arbetsmarknadspolitikens utformning,
lönebildningssystemet och graden av löneflexibilitet. OECD har beräknat
NAIRU till mellan 2,5 och 3 % för Sverige.
Under senare delen av 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige mellan
1,5 och 2 % vilket var väsentligt lägre än den nivå där priser och löner
inte accelererar. Överhettningen av den svenska ekonomin ledde också
till accelererande pris- och löneökningar. Den nödvändiga anpassningen
därefter resulterade i den kraftiga ökning av arbetslösheten som nu pågår.
Det är således inte möjligt att uppnå en varaktigt låg arbetslöshet
genom en expansiv penning- och finanspolitik. Arbetslösheten kan
däremot motverkas på ett varaktigt sätt genom strukturella reformer och
en utformning av lönebildningsprocessen som reducerar den nivå på
arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Politiken skall
utformas så att denna nivå blir så låg som möjligt.
Offentliga regelsystem bör utformas så att en låg arbetslöshet är
förenlig med en icke accelererande inflations- och löneökningstakt. De
lägre marginalskatterna medför att en given löneökning efter skatt kan
uppnås genom en betydligt lägre löneökning före skatt.
Kostnaderna för arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bör i ökad
utsträckning bäras direkt och på ett synligt sätt av personer som har
arbete så att de i större utsträckning beaktar effekter på arbetslöshet i
löneförhandlingarna. En återhållsamhet i lönekraven blir då mera
attraktiv för personer som har arbete genom att arbetslösheten och
därmed kostnaderna för denna blir lägre. Denna koppling bör finnas på
en så decentraliserad nivå som möjligt.
Även en sänkning av kompensationsnivån vid arbetslöshet och
arbetsmarknadsåtgärder bidrar till en lägre arbetslöshetsnivå genom att
incitamenten för att söka och acceptera andra arbeten förstärks. Det bör
således normalt vara privatekonomiskt lönsamt att acceptera ett mark-
nadsmässigt arbete inom en annan bransch eller på annan ort jämfört
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
40
med en utdragen period av arbetslöshet eller deltagande i arbetsmark- Prop. 1992/93:100
nadsåtgärder. Bilaga 1
Det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättning har uppenbara
brister. Avsikten har varit att genom arbetsgivaravgifter och i någon mån
egenavgifter bygga upp en fond, arbetsmarknadsfonden, som skulle
kunna tjäna som en buffert vid variationer i arbetslösheten. Detta system
fungerar inte vid nuvarande arbetslöshetsnivåer. Underskottet i fonden
beräknas för det innevarande budgetåret till närmare 15 miljarder kronor
och underskottet beräknas överstiga 25 miljarder kronor budgetåret
1993/94. Den av regeringen tillsatta utredningen om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skall ge förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen
skall finansieras i framtiden.
Staten bör inte bedriva inkomstpolitik. När staten agerar som arbets-
givare måste hänsyn tas till de egna ekonomiska resurserna och till att de
för internationell konkurrens utsatta delarna av ekonomin bör vara
lönel edande.
Det besvärliga arbetsmarknadsläget gör det angeläget att uppmuntra till
tidigareläggning av angelägna ombyggnadsåtgärder inom bostadsbe-
ståndet. Det bör ske genom att räntebidragsandelen begränsas till 36 %
för de ombyggnadsarbeten som påböijas under 1995 och till 25 % för
dem som påböijas 1996 eller senare. Genom dessa regeländringar blir det
ekonomiskt fördelaktigt att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i första
hand till 1993 och 1994. Samtidigt klargörs att statliga räntebidrag inte
kommer att utgå för eftersatt underhåll. Det bör stimulera till att i större
utsträckning löpande genomföra erforderliga reparationsarbeten.
Dessa åtgärder kan kombineras med en ändring av fastighetsskatten så
att om- och tillbyggnadsåtgärder inte leder till skatteökning.
Bättre långsiktiga förutsättningar för byggverksamhet och boende
skapas genom de olika avregleringar inom bygg- och bostadsmarknaden
som regeringen har satt igång.
9 Tillväxtbefrämjande åtgärder
9.1 Förutsättningar för tillväxt
Den ekonomiska politiken syftar till att skapa uthållig tillväxt för att öka
invånarnas välfärd. Detta förutsätter låg inflation.
Men prisstabilitet är inte tillväxtens enda förutsättning. Åtgärder som
förlöser den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter är
nödvändiga. Den viktigaste uppgiften är att genomföra förändringar, som
ger större utrymme åt initiativlusten och skaparkraften hos entreprenörer
och anställda i hela den svenska ekonomin.
Ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet är en
förutsättning för en stabil ekonomi och en trygg välfärd. Långsiktiga
åtgärder för att stärka näringslivet måste kombineras med kraftfulla
åtgärder för att underlätta återhämtningen ur lågkonjunkturen. Regional-
politiska insatser har i detta perspektiv också stor betydelse.
41
Regeringens politik har varit inriktad på att befrämja en stark tillväxt Prop. 1992/93:100
genom: Bilaga 1
strategiska skattesänkningar,
avregleringar,
förändringar av offentliga utgiftssystem.
De omedelbara behoven har tillgodosetts genom insatser för att minska
skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och
energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbets-
givaravgifterna har sänkts.. Avregleringar och åtgärder för att öka
utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags expansion.
Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat
produktivitetsutvecklingen.
Den långsiktiga växtkraften förstärks genom en rad insatser. Satsningen
på forskningen och den högre utbildningen ökar basen för de kunskaps-
intensiva verksamheternas expansion, både inom industrin och tjänsten-
äringama. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar,
såväl svenska som utländska. Den öppnar också nya marknader inte
minst när det gäller den offentliga upphandlingen, som är avcentral
betydelse för flera av Sveriges viktigaste företagsgrupper. Infrastruktur-
investeringarna ökar tillväxtpotentialen. Omdaningen av den offentliga
sektorn ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera,
utan att hämmas av 1980-talets brist på resurser.
Sammantagna har dessa åtgärder banat vägen för en kraftig förbättring
av den svenska ekonomins konkurrenskraft.
Ökad anpassningsförmåga
Tillväxten är beroende av hur snabbt och hur smidigt näringslivet
anpassar sig till förändrade villkor. Växande offentliga utgifter och
faktiska monopol låste under 1970- och 1980-talen stora resurser i en
offentlig sektor med påtagliga effektivitetsproblem. Stora delar av
näringslivet har i praktiken varit skyddade från konkurrens. Ett alltmer
omfattande arbetsrättsligt regelverk har minskat de små och medelstora
företagens expansionsvilja.
Regeringens åtgärder ökar konkurrensen inom sektorer som hittills
varit offentliga monopol. De konkurrensutsatta verksamheternas möjlighet
att bära ekonomins framtida utveckling ökar. De förändrade villkoren för
den offentliga verksamheten skapar mer likvärdiga konkurrensför-
hållanden, när olika sektorer vill expandera sin verksamhet.
Regeringen förenklar det regelverk, som bestämmer villkoren för den
privata verksamheten. Genom att företagandet underlättas ökar förutsätt-
ningarna för en varaktig återhämtning.
42
Normer och spelregler Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Den ekonomiska aktiviteten bedrivs i en miljö, som präglas av hävd-
vunna normer och institutioner. I det korta perspektivet tas dessa
betingelser ofta för givna.
Den ekonomiska och ekonomisk-historiska forskningen tillmäter
institutionerna och etiken en viktigare roll än så. Framväxten av nya
associationsformer och tydliga äganderegler skapade förutsättningar för
marknadsekonomins utveckling.
Rättsreglerna har utvecklats i ett nära samspel med etiska och religiösa
normer. De gemensamma normerna underlättade det förtroende mellan
aktörerna som var en förutsättning för att långväga handel och finansiella
transaktioner skulle komma till stånd.
Det är sannolikt att sådana faktorer även gynnat den svenska ekono-
mins utveckling.
En restriktion för marknadsekonomins tillväxtkraft är transaktionskost-
naderna. Dessa kostnader ökar när ekonomins förankring i en god etik
är svag. Samhällets svar på detta är lagar och andra offentliga ingrepp.
Även om dessa kan motiveras utifrån den rådande situationen är det alltid
effektivare om de ekonomiska aktörerna själva reducerar transaktions-
kostnaderna. Ett sådant handlingssätt grundläggs genom en etiskt
sammanhållen och förankrad politik.
De senaste årens utveckling och debatt har understrukit institutionernas,
rättsreglernas och etikens betydelse för en väl fungerande ekonomi. En
etik som också betonar det personliga ansvaret bidrar till att lösa problem
utan hämmande detaljregleringar.
Flera av de problem som den ekonomiska utvecklingen kan skapa,
t.ex. på miljöns område, beror på att institutioner och rättsregler inte
utformats för att beakta sådana effekter. Klara ägandeförhållanden
skapar en tydlig ansvarsfördelning, som gör det lättare att undvika
negativa följder av det ekonomiska livet.
Internationaliseringen av ekonomin och samhället innebär att olika
kulturer och etiska normer allt oftare möts vid marknadens transak-
tioner.
Den svenska ekonomins oförmåga att möta det växande efterfråge-
trycket mot 1980-talets slut låg delvis på det institutionella och etiska
planet. Inte minst skattereglernas utformning hade under flera
årtionden frätt på värderingarna av arbetets och sparandets betydelse.
Förtjänstmöjlighetema i avregleringens spår innebar frestelser, som
aktörerna inte alltid visade sig kunna motstå. Varken inom närings-
livet eller inom den offentliga sektorn var institutionerna och
kontrollsystemen rustade att möta de påfrestningar som detta ledde
till.
43
Regeringsförklaringen betonar de etiska värdenas grundläggande Prop. 1992/93:100
betydelse för det svenska samhället. Dessa värderingar hämtar inte sin Bilaga 1
kraft från staten, utan från medborgarna själva. Regeringens inriktning
på att skapa långsiktiga och stabila spelregler, inom det ekonomiska livet
såväl som på andra områden, syftar till att stärka det samspel mellan
samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och
etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver.
Jämställdhet
En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i
ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället.
En ökad tillväxt är också en förutsättning för att kunna vidareutveckla
välfärden och jämställdheten. Hur de ekonomiska resurserna fördelas är
därvid av stor betydelse.
Sverige har i ett historiskt och internationellt perspektiv, kommit långt
när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Svenska kvinnors
förvärvsfrekvens är bland de högsta i världen. Det är en styrka för
Sverige i förhållande till många andra länder, där man inte på samma sätt
tillvaratar kvinnors kompetens i arbetslivet. Familjepolitiken bidrar till
detta.
Ändå återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor
och män i Sverige. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta
tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. En sådan
utveckling underlättas när strukturer förändras och konkurrensen ökar,
t.ex. i kommuner och landsting. Ett moderna tjänstesamhälle som svarar
mot de krav medborgarna - både kvinnor och män - ställer, kräver en
förnyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och
ansvar. Detta kan också stimulera även mer traditionella produktions-
inriktade organisationer till förändringar. Möjligheterna till förnyelse och
entreprenörskap är nu större än vad som hittills varit fallet. Därmed finns
också goda möjligheter att öka jämställdheten, t.ex. genom att förbättra
kvinnors villkor på arbetsmarknaden, inte minst inom områdena vård och
omsorg. För detta krävs emellertid ett aktivt och målmedvetet arbete. Det
är angeläget att kommuner och landsting riktar ökad uppmärksamhet mot
arbetsvillkoren för de anställda kvinnorna samt uppmuntrar och stöder de
kvinnor som vill ta ett ökat eget ansvar för verksamheten.
Utbildning och barnomsorg är grundläggande för jämställdheten. Det
är därför värdefullt att utbyggnaden av olika typer av barnomsorg
kommit så långt i Sverige. Inom utbildningen är kvinnor fortfarande
underrepresenterade inom t.ex. tekniska yrken och överrepresenterade på
t.ex. vårdutbildning. Det leder ofta till senare löneskillnader. Det är
väsentligt att främja ett urval till högre utbildning som grundar sig på
kompetens och inte på kön.
9.2 Skattepolitik för tillväxt
Regeringens skattepolitik innebär att skattetrycket successivt sänks.
Takten och omfattningen måste avvägas mot de samhällsekonomiska
förutsättningarna. I första hand skall tillväxthämmande skatter sänkas
eller avskaffas. Hänsyn måste också tas till att utrymmet för avvikande
skatteuttag vad avser internationellt lättrörliga skattebaser krymper
successivt.
Genom den nödvändiga marginal skattereform som genomfördes 1990-
91 lades en god grund för fortsatt reformering av skattesystemet.
Bolagsbeskattningen reformerades genom en sänkning av skattesatsen på
en motsvarande breddning av basen. Sverige har därigenom fått OECD-
områdets mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning enligt en nyligen
publicerad studie. I betydande utsträckning eliminerades genom skatteför-
ändringarna 1991 också snedvridningar genom en mera enhetlig
beskattning av olika slag av inkomster.
Efter den nya regeringens tillträde hösten 1991 fattades en rad beslut
som bidragit till att ytterligare förbättra villkoren för sparande och
kapitalbildning och därmed tillväxt i den svenska ekonomin. Förmögen-
hetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag har
slopats. Förmögenhetsskatten i övrigt tas ut med en enhetlig skattesats på
1,5 procent och slopas helt den 1 januari 1995. Den för riskkapitalförsör-
jningen skadliga omsättningsskatten på aktiehandel har slopats, liksom
den allmänna löneavgiften och skogsvårdsavgiften. Arvs- och gåvoskatten
sänktes kraftigt och beslut togs om att sänka den generella skattesatsen
för kapitalinkomster.
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som
innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin stärks kraftigt.
Denna omläggning var motiverad från såväl tillväxt- som miljöpolitiska
utgångspunkter.
Löneskatterna, som för bara några år sedan uppgick till närmare 40
procent av lönesumman, reduceras ytterligare genom den beslutade
sänkningen på 4,3 procentenheter från den 1 januari 1993. Denna åtgärd
medför, förutom en omedelbar förbättring av konkurrenskraften, att
snedvridningar till följd av skattesystemets uppbyggnad minskas.
Sänkningen av löneskatterna har i första hand avsett sådana som i
ekonomisk mening utgör renodlade skatter. Därmed minskar beskatt-
ningen av en extra arbetsinsats. Det finns starka skäl att gå vidare på
denna väg. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner i
systemet för löneskatter bidrar till en alltför hög total marginalskatt på
arbetsinkomster. En starkare förmånsanknytning är därför mycket
angelägen. Den förestående reformeringen av pensionssystemet är också
betydelsefull från denna utgångspunkt.
Sammantaget har skatterna sänkts för produktion och kapitalbildning
med ca 40 miljarder kronor. Finansieringen har i huvudsak skett inom
skattesystemet. Totalt har dock beslut fattats om minskade skatter med
ca 10 miljarder kronor.
I ett längre tidsperspektiv och i samband med ett kommande svenskt
medlemskap i EG är det vidare angeläget, främst för att undvika
besvärande gränshandel, att den svenska konsumtionsbeskattningen
reduceras genom en sänkning av den generella skattesatsen.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
45
Egenföretagare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer Prop. 1992/93:100
beskattas idag hårdare för sina inkomster än vad som gäller för aktie- Bilaga 1
bolagen. Som aviserades redan i anslutning till marginalskattereformen
bör detta förhållande undanröjas. Under 1993 kommer ett system att
föreslås som ger egenföretagama och delägare i handelsbolag likartade
skatteregler, och därmed samma möjlighet till expansion som aktiebolag.
De nya reglerna är avsedda att träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1994.
I avvaktan på att de nya reglerna kan träda i kraft kommer vissa
lindringar i beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer
som är delägare i handelsbolag att föreslås för beskattningsåret 1993.
Förslagen innebär en tillfällig höjning av underlaget för inkomstbaserad
skatteutjämningsreserv samt en senareläggning av återföringen av tidigare
obeskattade reserver. Genom dessa åtgärder lindras skatteuttaget
samtidigt som likviditeten förbättras.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster utgör en hämmande
faktor vad avser företagens försörjning med riskvilligt kapital. Det
nuvarande systemet innebär att en lånefinansiering blir billigare än en
finansiering genom eget kapital. Detta skapar problem särskilt för de
mindre företagen där företagarens eget sparande har stor betydelse för
företagets expansion. En särskild utredare kommer att under sommaren
presentera förslag om lättnader i dubbelbeskattningen.
Samtidigt bör ändringar i bolagsbeskattningen göras på grundval av
betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskatt-
ningen.
Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker
anpassas till KPI-utvecklingen för varor och tjänster i allmänhet.
Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare
drycker göras.
Ytterligare skattesänkningar inom ramen för den ovan angivna
prioriteringen kommer att föreslås under våren 1993. Utgångspunkten är
att förbättra Sveriges utvecklingskraft och att vidta sådana skatteföränd-
ringar som är motiverade med hänsyn till den ökade ekonomiska integra-
tionen inom Europa. Detta gäller bl.a dieselskatten, charterskatten och
skatten på dryckesförpackningar. De ytterligare skattesänkningar som
blir aktuella är fullt finansierade.
9.3 Riskkapital för tillväxt
En av grundstenarna i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigt
små- och nyföretagande. Regeringen har som mål att skapa goda gene-
rella förutsättningar för nyetableringar och tillväxt i företagen. En viktig
förutsättning för ett expansivt ny- och småföretagande är en fungerande
privat riskkapitalmarknad för småföretag.
På grundval av propositionen om kapital för tillväxt har riksdagen
beslutat om riktlinjer för utskiftning av aktier i två portföljbolag och åtta
riskkapitalbolag som kapitaliserats med medel från de förutvarande
löntagarfonderna (prop. 1992/93:41, FiU1992/93:3, rskr. 25). Dessa
medel skall via särskilda riskkapitalbolag tillföras små och medelstora
46
företag i form av riskvilligt kapital. Riskkapitalbolagen skall ägas privat
och drivas på strikt affärsmässiga grunder. Riskkapitalmarknaden tillförs
6,5 miljarder kronor.
Statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och
utvecklingsprojekt i unga företag liksom statens insatser för att utveckla
en väl fungerande privat riskkapitalmarknad förstärks och effektiviseras
genom bildandet av Industri- och nyföretagarfonden. Denna fond ersätter
Industrifonden och erhåller även medel från Stiftelsen Småföretagsfonden
samt från utvecklingsfonderna. Industri- och nyföretagarfonden skall bl.a.
ge förmånliga lån vid etablering av nya företag i samarbete med privata
finansiärer (prop. 1992/93:82).
9.4 Avregleringar för tillväxt
En stor del av den svenska ekonomins växtkraft finns i de nya företagen,
i de mindre företagen - och i de företag som ännu inte kommit igång.
Men många av de som skulle kunna växa tvekar eller avstår, när de
möter uppgiften att forcera svårhanterliga regelverk. Därför måste det
offentliga regelsystemet ständigt omprövas och regler som inte är
ändamålsenliga mönstras ut.
Avreglering av arbetsmarknaden
Den parlamentariska kommitté som gör en översyn av den arbetsrättsliga
lagstiftningen har följande övergripande mål: förslagen skall leda till
enklare bestämmelser, de skall ge ökade möjligheter till information och
inflytande för den enskilde arbetstagaren samt innebära en förskjutning
av information och förhandlingar till det lokala planet. Kommittén skall
särskilt beakta de mindre företagens intressen.
Förslag kommer att redovisas i ett delbetänkande våren 1993.
Delbetänkandet kommer att omfatta anställningsskyddet och vissa frågor
i medbestämmandelagen. Förslag baserade på utredningens arbete
förbereds inom regeringskansliet. Kommitténs arbete förväntas vara helt
slutfört före utgången av 1993.
Regeringen har också beslutat om översyn av ledighetslagstiftningen.
Utredningen om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet har under
hösten 1992 avlämnat sitt slutbetänkande.
Enklare skatteregler
Ett omfattande arbete har inletts med syfte att skapa enklare skatteregler.
Nya regler om s.k. F-skatt har beslutats av riksdagen och kommer att
tillämpas från och med den 1 april 1993. De nya reglerna gör det möjligt
för en arbetsgivare att på ett enkelt sätt få veta huruvida han är skyldig
att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte.
Med böljan år 1993 genomförs vissa förenklingar på inkomstskatte-
sidan genom att skattefrihet införs för vissa förmåner vid tjänsteresor.
Ytterligare förenklingsförslag kommer under våren 1993. Ett förenklings-
arbete pågår också när det gäller fastighetstaxeringen.
4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
47
Regeringen tillsatte i januari 1992 en utredning för att se över Prop. 1992/93:100
mervärdesskattelagen från konkurrensneutralitetssynpunkt. Utredningen Bilaga 1
har i november lämnat ett delbetänkande som bl.a. behandlar vissa
sjukvårdsfrågor, uthyrning av fastighet och vissa mervärdesskattefrågor
inom bank- och försäkringsväsendet. Betänkandet kommer enligt planerna
att leda till lagstiftning under våren 1993. Fler förslag kommer att
presenteras senare.
Avreglering av kommunikationsmarknaden
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av
denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens som
skapat ett större utbud och lägre priser.
Järnvägstrafiken avregleras successivt. Riksdagen har beslutat att
upphandling av interregional persontrafik på järnväg skall ske i kon-
kurrens. En utredning om att tillåta konkurrens på spåren avlämnas i
början av år 1993.
Enligt förslag i proposition 1992/93:132 skall postmarknaden slutligt
avregleras genom att Postverkets brevmonopol avskaffas. Förslag om
postlag och bolagisering av Posten kommer att presenteras.
Avregleringen av telemarknaden fortsätter. En ny tillsynsmyndighet -
Telestyrelsen - har inrättats. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas
ett samlat förslag om telelag och bolagisering av Televerket.
Avregleringar av Finansmarknaden
I syfte att i första hand öka valfriheten för hushållen och stimulera till
konkurrens om pensionssparandet har regeringen i en lagrådsremiss före-
slagit utökade möjligheter för hushållen att pensionsspara. Ett individuellt
pensionssparande med samma skatteregler som för sparande i pensions-
försäkring, skall kunna ske på inlåningskonto i bank, i värdepappers-
fonder eller i enskilda värdepapper. Sparandet skall vara bundet för
pensionsändamål men kunna flyttas mellan tillåtna sparformer. Det nya
sparsystemet föreslås att införas den 1 januari 1994.
Regeringens och kommuners rätt att utse offentliga styrelseledamöter
i bankaktiebolag slopas från årsskiftet. Bestämmelsen att regeringen skall
godkänna valet av styrelseordförande i bankaktiebolag tas också bort.
Utlänningsförbehåll som intagits i bolagsordningar för bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag liksom i de allmänna aktiebolagen till vilka övriga
aktiebolag på kreditmarknaden räknas upphör att gälla den 1 januari
1993. Alla aktier blir således fria från årsskiftet. Från och med årsskiftet
får en bank dels utföra vissa posttjänster, dels låta vissa banktjänster
utföras av annan än bankens egen personal i exempelvis butikslokaler.
Kreditinstitut från EES-området får efter avtalets ikraftträdande driva
verksamhet i Sverige efter ett anmälningsförfarande.
En proposition som föreslår viss avreglering på försäkringsområdet
kommer att presenteras under våren 1993. Försäkringsföretag från EG-
länder kommer att kunna etablera sig i Sverige genom filialer och utan
krav på deposition av tillgångar. Vidare kommer sådana företag att kunna
48
driva fri handel med tjänster till Sverige utan att vara etablerade här i Prop. 1992/93:100
landet och, med vissa undantag, utan tillstånd av svenska myndigheter. Bilaga 1
Avreglering av bostadsmarknaden
Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en ny ordning för
statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och
med år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av
de statliga subventionerna. Regeringen prövar för närvarande en rad
ytterligare förslag och synpunkter från utredningen om statens stöd för
bostadsfinansieringen vad avser planprocessen, kraven på byggnader,
bygglovsförfärandet samt kommunal bostadsförsöijning och kommunal
bostadsförmedling. Boverket genomför en översyn av nybyggnadsregler-
na. Syftet är att ta bort alla detalj föreskrifter om bostäders utformning
och utrustning och ersätta dessa med föreskrifter om funktioner.
Konkurrens på elmarknaden
Ett arbete pågår för att genom ökad konkurrens på elmarknaden uppnå
ett mer rationellt resursutnyttjande och erbjuda kunderna flexibla
leveransvillkor och lägre priser. Utredningsförslag om ny ellag och
svensk kraftbörs avlämnas under våren.
Avreglering av skogsbrukssektorn
En översyn och total genomgång av skogspolitiken har genomförts av
1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén föreslår en långtgående
avreglering och förenkling av skogsvårdslagen. Regeringen har för avsikt
att senare under detta riksmöte återkomma till riksdagen med förslag om
skogspolitiken och den statliga skogsvårdsorganisationen.
Avreglering av kommunal verksamhet
I och med att statsbidragssystemet till kommunerna lagts om vid års-
skiftet har de regler som följt de specialdestinerade statsbidragen
försvunnit. Dessa ersätts med en påse pengar som fördelas enligt ett
antal fäktorer som relateras till kostnadsstruktur och inkomststruktur i
form av skattekraft. Detta ger stor frihet för kommunerna att använda
sina medel på ett effektivt sätt.
Inom Civildepartementet har ett arbete inletts som syftar till att öka den
ideella sektorns möjligheter att i större utsträckning ta över och driva
verksamheter som av tradition tidigare har varit kommunala.
Socialdepartementet har presenterat en rapport som beskriver hindren
för utveckling mot privata driftsformer samt ger förslag på åtgärder som
undanröjer eller begränsar onödiga hinder. Regeringen kommer
successivt att lägga fram förslag som underlättar alternativa verksamhets-
former.
49
Avreglering på utbildningsområdet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Från och med den 1 juli 1992 tilldelas fristående skolor på grundskole-
och gymnasienivå medel av kommunerna. Regeringen avser att lägga en
proposition om elevernas möjlighet att välja skola, de ekonomiska
villkoren för fristående gymnasieskolor och kommunernas möjlighet att
lägga ut utbildning på fristående huvudmän.
Även forskningen och utbildningen på högskolenivå avregleras. Bland
annat introduceras inför budgetåret 1993/94 ett nytt resurstilldel-
ningssystem som ökar konkurrensen mellan högskolor och universitet.
9.5 Konkurrens för tillväxt
Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är grundläggande för att
nationell och internationell handel skall kunna utvecklas till samhälls-.
ekonomins och konsumenternas fördel. Ett utökat internationellt sam-
arbete med eliminering av handelshinder och en internationalisering av
företagandet ställer krav på en konkurrenspolitik på den nationella
marknaden som ligger i läs med vad som gäller på de internationella
marknaderna.
Sverige kommer genom EES-avtalet att ta ett viktigt steg mot att ingå
i det europeiska samarbetet. Sverige kommer därmed att ansluta sig till
de spelregler för en effektiv konkurrens som återfinns i Romfördraget.
Detta innebär väsentligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av
hinder för internationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital.
Nya regler kommer att gälla för bl.a. offentlig upphandling.
För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den
offentliga sektorn i större utsträckning utsätts för konkurrens. Detta gäller
inte minst kommunal verksamhet. En offensiv konkurrenspolitik innebär
vidare att tidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för kon-
kurrens samt att fasta och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i
den privata sektorn. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för
fritt marknadstillträde ofta är olika typer av regleringar.
Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upphandla varor och
tjänster på den öppna marknaden i konkurrens. Betydande kostnadsminsk-
ningar kan uppnås när den offentliga verksamheten utsätts för kon-
kurrens. En förutsättning för användande av entreprenader är dock att det
finns verklig konkurrens mellan flera aktörer på den lokala marknaden.
I prop. 1992:93:43 har regeringen klargjort förutsättningarna för ett ökat
inslag av entreprenader och konkurrens i den kommunala verksamheten.
Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.
I många fall kan potentiell konkurrens vara tillräcklig för att uppnå
adekvat konkurrens. Det centrala är att privata producenter får kon-
kurrera på helt likvärdiga villkor utan några öppna eller dolda etable-
ringshinder.
Upphandling genom anbudstävlingar bör tillämpas i långt större
utsträckning än vad som hittills skett. En departementspromemoria (Ds
1992:121) med ett förslag till rättslig reglering av innebörd att viss
verksamhet som bedrivs i egen regi skall utsättas för konkurrens, har
50
presenterats av Näringsdepartementet och remissbehandlas för när-
varande.
Ett förslag till ny konkurrenslagstiftning har nyligen antagits av
riksdagen (prop. 1992/93:56, NU17, rskr. 144). Den nya konkurrens-
lagen träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen innebär att de materiella
konkurrensreglerna har utformats med utgångspunkt i EG:s konkurrens-
regler i Romfördraget och EES-avtalet. Den s.k. missbruksprincipen
överges till förmån för den s.k. förbudsprincipen. Detta innebär att lagen
innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrens-
begränsningar. Överträdelse av förbuden kan medföra ekonomiska
sanktioner på upp till 10 % av företagets årsomsättning. Lagen skall
tillämpas av det nya Konkurrensverket och prövas ytterst av Marknads-
domstolen.
9.6 Privatisering av statligt ägda företag
Under 1980-talet har det enskilda sparandet ökat bl.a. genom sparande
i olika fonder, konvertibellån och aktieförsäljningar riktade till de
anställda. Det är bra för vitaliteten i svensk ekonomi om många
människor såsom ägare engagerar sig i hur det går för företagen, strävar
efter att påverka deras utveckling samt bidrar till utbudet av riskvilligt
kapital. Försäljningen av statliga företag tar därför sikte på att ge många
människor möjligheter att spara i aktier och bli delägare i dessa företag.
En utförsäljning av statliga tillgångar inbringar betydande belopp. För
att inte minska statens förmögenhet bör dessa medel användas dels för
infrastrukturinvesteringar, dels för att amortera statsskulden.
Utförsäljningarna ger givetvis inte något utrymme för ökade offentliga
utgifter utan innebär främst en ändrad sammansättning av statens
förmögenhetsportfölj genom att aktier i statliga företag ersätts med andra
tillgångar eller reducerad statsskuld. Privatiseringen ger dock ett
samhällsekonomiskt överskott i form av effektivitetsvinster genom ökad
konkurrens. I den mån dessa vinster tillfaller staten bör de användas for
att reducera det strukturella underskottet och inte för att öka de offentliga
utgifterna.
Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan riksdagen i december
1991 bifallit regeringens proposition om privatisering av statligt ägda
företag, m.m. (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92)
och bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i 35 helt eller delvis
ägda bolag. I riksdagsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken
(prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8) fick regeringen
bemyndigande att sälja aktierna i banken.
Arbetet med bolagisering av statlig verksamhet som en förberedelse för
privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens
Vattenfallsverk till Vattenfall AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksam-
heten vid Domänverket till aktiebolagsform, Domän AB.
I maj 1992 har staten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav
(42 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Svenska folkets efterfrågan på SSAB-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
51
paket blev mer än tre gånger större än efterfrågan. Även kvoten för
institutionella placerare övertecknades kraftigt.
I maj 1992 fullföljdes privatiseringen av Svalöf AB, som arbetar med
växtförädling inom lantbruk och trädgård. I augusti 1992 sålde staten
merparten av sitt aktieinnehav i Svensk Avfällskonvertering AB, Sakab,
till WMI Sellbergs AB.
Regeringens arbete med bolagisering och förberedelse för privatise-
ring av ytterligare verksamheter pågår. Utförsäljning skall ske på
kommersiella villkor. Tidpunkterna för fortsatta utförsäljningar kommer
att väljas med hänsyn till marknadsmässiga bedömningar av möjlighet-
erna till ägarspridning.
9.7 Den nödvändiga infrastrukturen
I regeringens ekonomiska politik spelar satsningar på infrastrukturen en
viktig roll. Produktiva investeringar utgör en viktig länk mellan de
stabiliseringspolitiska ansträngningarna och regeringens politik för en
uthållig tillväxt. Förbättrade kommunikationer skapar förutsättningar för
ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.
Den samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningen måste inta en fram-
skjuten plats, när besluten om olika insatser fattas. Satsningarna på
infrastrukturen måste koncentreras dit där de spelar störst roll för att
avhjälpa flaskhalsar och komma hela landets näringsliv till godo.
Sammanlagt har närmare 25 miljarder tillförts infrastrukturområdet via
ökade anslag och tidigareläggningar av planerade investeringar genom
beslut under 1991 och 1992. Större delen utgörs av planeringsramen för
investeringar i trafikens infrastruktur. Av de ca 20 intecknade miljarderna
har 45 % avsatts för jämvägsinvesteringar, 28 % för väginvesteringar
och 27 % för storstadsöverenskommelser. Ytterligare ca 5 miljarder har
avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder samt för underhåll av vägar och järnvägar.
Av dessa satsningar beräknas en stor del, ca 65 %, fälla ut i form av
investeringar till och med 1994. Under 1993 och 1994 beräknas den
totala investeringsnivån i ekonomin vara ca 3 procentenheter högre än
vad som skulle ha varit fallet utan dessa satsningar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
52
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Diagram 9.1 Beslutade investeringar i infrastruktur 1991-1998
Anm: Avgiftsfinansierade projekt ingår ej
Källa: Kommunikationsdepartementet
I syfte att åstadkomma en långsiktig hållbar finansiering för fortsatt
utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång till lånefinansiering
för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Förslaget medger
ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av
investeringsnivån under 1990-talet. Under perioden innebär detta en
låneram på 30 miljarder kronor, vilket innebär att nya projekt för
ytterligare 20 miljarder kronor kan påböijas.
9.8 Regional balans
Den djupa lågkonjunkturen slår hårt mot redan tidigare utsatta delar av
vårt land. En större delaktighet i den europeiska integrationen innebär
ökade möjligheter för regional utveckling. Syftet med regionalpolitiken
är att hela landet skall kunna dra nytta av fördelarna med en skärpt
internationell konkurrens och en fri marknad.
En central del i en ekonomisk politik för uthållig tillväxt är att
tillvarata utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet, inte minst på
landsbygden och de mindre orterna. Genom en kraftfull regionalpolitik
skapas förutsättningar för att stimulera produktion och sysselsättning i
regioner med underutnyttjande av resurser.
Att ta till vara utvecklingskraften i de mindre företagen är därvid
avgörande för att åstadkomma en regionalt spridd sysselsättning liksom
satsningar på bättre infrastruktur, teknikspridning, god service och en bra
miljö. På detta sätt kan också sådana överhettningsproblem i ekonomin
som uppkom under senare delen av 1980-talet undvikas.
53
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 2,6 miljarder kronor Prop. 1992/93:100
anvisas för skilda insatser på det regionalpolitiska området, bl.a. Bilaga 1
möjliggörs en fortsatt kreditgivning från Norrlandsfonden och en i övrigt
hög ambitionsnivå på regionalpolitiska området.
9.9 Tillväxten - miljöpolitikens hävstång
En god tillväxt skapar förutsättningarna för den miljövänliga utveckling,
som i sin tur är ett av villkoren för att tillväxten skall bli uthållig. Det är
när ekonomin växer som produktionsapparaten förnyas och miljövänliga
teknologier snabbast kommer i bruk. Det är också tack vare de resurser
som tillväxten skapar som ambitionerna kan höjas när det gäller
miljöpolitiska ingripanden. Därför syftar regeringens politik till att vårda
det ömsesidiga beroendet mellan tillväxt- och miljöpolitiken.
Den ekonomiska utvecklingen skall präglas av hänsyn till miljön och
naturresurserna. Miljöskulden får inte öka. För svensk del innebär det att
särskilt stor vikt måste läggas på det internationella miljösamarbetet. De
för Sverige svåraste miljöproblemen kan endast lösas i samarbete med
andra länder.
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att ta fram förslag på
hur Sverige tillsammans med andra länder gemensamt kan uppfylla inter-
nationella miljökonventioner, främst klimatkonventionen men även
beträffande svavel och andra gränsöverskridande föroreningar. Av sär-
skild vikt att belysa är Sveriges möjligheter att få tillgodoräkna sig
utsläppsminskningar vid åtgärder i andra länder, eftersom det i vissa fall
kan vara den kostnadseffektivaste lösningen.
Det är viktigt att miljöpolitikens alla medel koordineras på ett effektivt
sätt. Samtidigt som användningen av ekonomiska styrmedel utökas, skall
regleringarna tillåtas ge näringslivet ett större inslag av valfrihet och
flexibilitet när det gäller åtgärderna. På regeringens uppdrag ser
Naturvårdsverket över frågan om s.k. bubblor. För att hänsynen till
miljön skall infogas i marknadsekonomins mekanismer och arbetet bli
förebyggande arbetar regeringen målmedvetet för att öka inslagen av
ekonomiska styrmedel och producentansvar.
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling kräver att producenterna tar
sitt ansvar, men det kräver också att det individuella ansvaret ökar.
Regeringen kommer under året att arbeta vidare med förslag på detta
område.
10 Avslutning
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har
fört in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världs-
kriget. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt
och kommer att ta tid.
Regeringens politik är en samlad strategi för att återupprätta tillväxten
och pressa ned arbetslösheten i hela Sverige. Vi kan redan se flera
54
positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god Prop. 1992/93:100
ekonomisk utveckling har stärkts. Bilaga 1
Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad
sysselsättning finns inom räckhåll. De riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i denna budget innebär att dessa möjligheter till-
varatas.
55
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94
1.1.1 Beräkningsförutsättningar
Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1992 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grundat
sina beräkningar på framgår av tabell 1. De antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa
beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet
i detta ärende som bilaga 1.2.
Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
beräkningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag
nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst-
beräkningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att
avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring
|
1992 RRV |
Föredra- |
1993 |
Föredra- |
1994 |
Föredra- | |
|
Lönesumma |
0,9 |
0.9 |
-0,7 |
-0,2 |
2,1 |
3,1 |
|
Konsumentpriser, | ||||||
|
årsgenomsnitt |
2,0 |
2,3 |
4,9 |
5.1 |
2,9 |
2,8 |
|
Privat konsumtion, | ||||||
|
löpande priser |
0,2 |
0,9 |
1,2 |
2,3 |
3,0 |
3,3 |
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1992/93
RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1992/93 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1992. Be-
räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1992/93 redovisas också i
verkets inkomstberäkning.
Inkomster
I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1992/93 beräknat
inkomsterna till 379 751 milj.kr.
Till följd av vad jag nyss anfört om lönesummans utveckling samt ny
information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
med 1 162 milj. kr. Med anledning av regeringens proposition om
åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt
regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117,
bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
56
säkringsavgift räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto Prop. 1992/93:100
med 438 milj. kr. och upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter Bilaga 1
riZZ arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 101
milj. kr. Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Sjukför-
säkringsavgift, netto med 89 milj. kr. Sammantaget räknar jag sålunda
ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 527 milj. kr.
I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med
1 100 milj.kr. Med anledning av vad jag nyss anfört angående löne-
summans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med
75 milj. kr. Av samma anledning justerar jag även upp inkomsttiteln
Övriga socialavgifter, netto med 17 milj. kr.
Med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utveck-
lingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med
300 milj, kr., Jag räknar även ned inkomsttiteln Juridiska personers
inkomstskatt med 750 milj. kr. med anledning av de åtgärder på
skatteområdet beträffande enskilda näringsidkare som statsrådet Lundgren
senare idag kommer att presentera. Sammantaget räknar jag sålunda ned
inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 450 milj. kr. Vidare
räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av
regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin
(prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158)
avseende senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på
det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.
Dessutom räknar jag ned samma inkomsttitel med 30 milj. kr. till följd
av regeringens proposition om skatt på dieselolja m.m. (prop. 1992/93:
124, bet. 1992/93 SkU13, rskr. 147) avseende miljöklasser för tunga
fordon. Sammantaget räknar jag således ned inkomsttiteln Energiskatt
med 80 milj. kr. Till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln
Räntor på energisparlån med 3 milj. kr. Slutligen justerar jag upp
inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande med 76 milj,
kr. med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utveck-
lingen.
Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkom-
sterna med 1 477 milj. kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna
framgår av tabell 2.
57
Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1992/93
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
RRVs |
Förändring | |
|
1111 Fysiska personers inkomstskatt |
7 168 000 |
+ 1 162 000 |
|
1121 Juridiska personers inkomstskatt |
18 918 000 |
- 450 000 |
|
1211 Folkpensionsavgift |
43 865 000 |
+ 75 000 |
|
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto |
117 000 |
- 527 000 |
|
1251 Övriga socialavgifter, netto |
7 354 000 |
+ 17 000 |
|
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till | ||
|
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö- | ||
|
institutets verksamhet |
315 000 |
+ 101 000 |
|
1411 Mervärdeskatt |
115 500 000 |
+ 1 100 000 |
|
1428 Energiskatt |
13 325 000 |
- 80 000 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för | ||
|
bostadsbyggande |
4 830 000 |
+ 76 000 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
212 700 |
+ 3 300 |
|
Summa inkomster |
379 750 702 | |
|
Summa förändringar enligt föredraganden |
+ 1 477 300 |
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min
sida. Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag
beräknar inkomsterna för budgetåret 1992/93 till 381 228 milj.kr.
Utgifter
I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 482 160 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 574 792 milj.kr.
RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden
m.m. till 78 miljarder kronor. Med anledning av ett förändrat budget-
och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s
prognos publicerades beräknar jag ränteutgifterna förbudgetåret 1992/93
till 83 miljarder kr.
Täbell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1992/93
Miljarder kronor
|
Beräkning till |
Nuvarande | |
|
Räntor på lån i svenska kronor |
64,0 |
60,5 |
|
Räntor på lån i utländsk valuta |
5.1 |
16,8 |
|
Valutaförluster, netto |
- 0,1 |
5,7 |
|
Summa |
69,0 |
83,0 |
Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka
den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition
om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134)
om arbetarskyddsavgiften räknar jag ned anslaget Bidrag till arbets-
58
miljöfond med 267 milj. kr. Efter samråd med chefen för Justitie- Prop. 1992/93:100
departementet räknar jag ned anslaget Lokala polisorganisationen med Bilaga 1
250 milj. kr. som en följd av att åtgärder kommer att vidtas för att
minska belastningen på detta anslag. Vidare räknar jag ned anslaget
Bidrag till sjukförsäkringar med 66 milj. kr. med anledning av ny
information. Slutligen räknar jag upp utgifterna med 1 307 milj. kr. med
anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:105).
Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 523 milj.kr.
och uppgå till 29 338 milj.kr. Bedömningen är självfallet osäker men jag
accepterar tills vidare RRVs beräkning som baseras på uppgifter från de
ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags-
behållningarna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1991/92 och
1992/93
Miljarder kronor
|
Huvudtitel |
1991/92 |
1992/93 |
|
Utrikesdepartementet |
8,1 |
8,1 |
|
Kommunikationsdepartementet |
16,4 |
10,7 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
3,7 |
4,1 |
|
Näringsdepartementet |
1,9 |
1,5 |
|
Övriga huvudtitlar |
5,8 |
4,9 |
|
Summa |
35,9 |
29,3 |
Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 16 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 15 miljarder kr.
Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1992/93
till 579 516 milj. kr.
Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93
Milj. kr.
|
Statsbudget |
RRV |
Föredraganden | |
|
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor |
425 660 |
474 269 |
474 993 |
|
Statsskuldräntor |
69 000 |
78 000 |
83 000 |
|
Förändring i anslagsbehållningar |
4 500 |
6 523 |
6 523 |
|
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto |
-17 000 |
16 000 |
15 000 |
|
Summa |
482 160 |
574 792 |
579 516 |
59
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1993/94
Inkomster
RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 344 711 milj.kr. för
budgetåret 1993/94. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag nyss redovisat samt vissa förändringar som förs fram
i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar
som jag därmed funnit nödvändiga.
Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt ny
information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
med 3 066 milj. kr. I och med upprättandet av den nya inkomsttiteln
Allmän sjukförsäkringsavgift för jag de medel RRV har beräknat att den
allmänna sjukvårdsavgiften skall inbringa, dvs. 4 721 milj. kr. från
inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till inkomsttiteln Allmän
sjukförsäkringsavgift. Jag justerar även ned inkomsttiteln Fysiska
personers skatt med 100 milj. kr. med anledning av regeringens
proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst (prop.
1992/93:127, bet. 1992/93:SkU 14, rskr. 148) med avseende på bil-
avdraget. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Fysiska
personers inkomstskatt med 1 755 milj. kr.
Till följd av vad jag nyss anfört angående den privata konsumtionens
utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 100 milj,
kr. Med anledning av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska
utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomst-
skatt med 538 milj. kr. Samtidigt justerar jag ned samma inkomsttitel
med 430 milj. kr. med anledning av vad statsrådet Lundgren senare idag
kommer att anföra angående åtgärder på skatteområdet som rör enskilda
näringsidkare. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln
Juridiska personers inkomstskatt med 108 milj. kr.
Till följd av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska
utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Avskattning företagens reserver
med 100 milj. kr. Vidare justerar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkrings-
avgift, netto med 1 074 milj. kr. och justerar upp inkomsttiteln Inkomster
av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets
verksamhet med 248 milj. kr. med anledning av regerings proposition om
åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt
regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117,
bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
säkringsavgift. Med anledning av lönesummans utveckling räknar jag upp
Sjukförsäkringsavgift, netto med 111 milj. kr. Till följd av det förslag
som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra
beträffande bruttobudgetering av försäkringskassornas administration
räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 3 808 milj,
kr. Sammantaget räkar jag sålunda upp inkomsttiteln Sjukförsäkrings-
avgift, netto med 2 845 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om
lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
60
med 336 milj. kr. och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 74 Prop. 1992/93:100
milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto Bilaga 1
med 1 658 milj. kr. med anledning av att chefen för arbets-
marknadsdepartementet beräknar att antalet personer som genomgår
arbetsmarknadsutbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning kommer
att öka. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Övriga
socialavgifter, netto med 1 732 milj. kr.
Med anledning av vad chefen för näringsdepartementet senare idag
kommer att föreslå angående slopad överföring från allmän energiskatt
räknar jag upp inkomsttiteln Energiskatt med 72 miljoner kronor.
Dessutom räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till
följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska
ekonomin (prop. 1992/93:50 bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18,
rskr. 158) med anledning av senareläggning av slopande av avdrag för
allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i
kraftvärmeanläggningar. Sammantaget räknar jag sålunda upp inkomst-
titeln Energiskatt med 22 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Expeditions- och ansöknings-
avgifter med 47 milj. kr. med anledning av vad chefen för utbildnings-
departementet senare idag kommer att anföra angående uppläggnings-
kostnad för studielån. Jag räknar även upp inkomsttiteln Avgifter vid
kronofogdemyndigheterna med anledning av bruttobudgetering av
avgiftsfinansierad verksamhet och breddning av avgiftsunderlaget med
905 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga offentlig-
rättsliga avgifter med 572 milj. kr. med anledning av bruttobudgetering
av avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln
Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 7 milj. kr.
Med anledning av mitt förslag om övergång till lån i riksgäldskontoret
som jag senare idag kommer att redovisa i avsnitt 2.4 räknar jag upp dels
inkomsttiteln Uppdragsrnyndigheters m.fl. komplementkostnader med 118
milj. kr. dels inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 1 283
milj. kr. Till följd av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag
kommer att redovisa angående förbättrad återkravsverksamhet för
studielån tillför jag inkomsttiteln Återbetalning av studiemedel 20 milj,
kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för statliga garantier med
156 milj. kr. med anledning av vad jag senare idag kommer att redogöra
för avseende avgifter för statliga garantier.
Jag justerar upp inkomsttiteln Räntor på energilån med 3 milj. kr. till
följd av ny information. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Ränte-
inkomster på lån för bostadsbyggande pga en annan bedömning av den
ekonomiska utvecklingen med 72 milj. kr.
Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1993/94 med 13 641 milj. kr.
Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till
358 352 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar
framgår av tabell 6.
61
Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
RRVs |
Förändring | |
|
Inkomsttitel | ||
|
1111 Fysiska personers inkomstskatt |
14 197 000 |
- 1 755 000 |
|
1121 Juridiska personers inkomstskatt |
17 040 000 |
+ 108 000 |
|
1122 Avskattning av företagens reserver |
4 043 000 |
+ 100 000 |
|
1211 Folkpensionsavgift |
38 876 000 |
+ 336 000 |
|
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto |
8 364 000 |
+ 2 845 000 |
|
1251 Övriga socialavgifter, netto |
- 223 000 |
+ 1 732 000 |
|
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift |
0 |
+ 4 721 000 |
|
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till | ||
|
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö- | ||
|
institutets verksamhet |
28 000 |
+ 248 000 |
|
1411 Mervärdeskatt |
114 400 000 |
+ 2 100 000 |
|
1428 Energiskatt |
17 015 000 |
+ 22 000 |
|
1471 Tullmedel |
5 185 000 |
+ 115 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för bostads- | ||
|
byggande |
3 957 000 |
+ 72 000 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
162 700 |
+ 3 300 |
|
2511 Expeditions-och ansöknings- | ||
|
avgifter |
1 135 538 |
+ 47 000 |
|
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna |
0 |
+ 905 000 |
|
2535 Avgifter för statliga garantier |
26 909 |
+ 156 000 |
|
2548 Avgifter för finansinspektionens | ||
|
verksamhet |
100 000 |
+ 7 000 |
|
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter |
0 |
+ 572 365 |
|
4313 Återbetalning av studiemedel |
2 586 000 |
+ 20 000 |
|
5131 Uppdragsrnyndigheters m.fl. | ||
|
komplementkostnader |
50 000 |
+ 117 760 |
|
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning |
1 066 000 |
+ 1 283 374 |
|
Summa inkomster |
344 710 598 | |
|
Summa förändringar enligt föredraganden |
+ 13 640 914 |
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1993/94 (tabell 7).
62
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1993/94
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp
Förslag
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1281 Allmän löneavgift
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1432 Kassettskatt
1433 Skatt på videobandspelare
1441 V & S Vin & Sprit AB:s inlevererade överskott
1482 Tillfällig regional investeringsskatt
1511 Avräkningsskatt
2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskott
2117 Domänverkets inlevererade överskott
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garanti-
verksamhet
2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens överskott
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
2311 Räntor på lokaliseringslån
2317 Ränteinkomster på luftfartslån
2324 Räntor på televerkets statslån
2325 Räntor på Postverkets statslån
2326 Räntor på affärsverket FFV:s statslån
2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalet
2512 Tillsynsavgifter
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
2541 Avgifter vid Tullverket
2546 Avgifter för registrering av fritidsbåtar
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet
2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet
2626 Inkomster vid Banverket
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
och maskiner
4111 Återbetalning av lokaliseringslån
4132 Återbetalning av luftfartslån
4211 Återbetalning av lån till egnahem
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer
4514 Återbetalning av lån för studiekårslokaler
5311 Avgifter för företagshälsovård
Ny inkomsttitel
Upphör
Namnändring
Upphör
Upphör
Upphör
Upphört
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphör
Namnändring
Namnändring
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphört
Upphört
Namnändring
Upphört
Upphör
Upphört
Upphört
Namnändring
Namnändring
Upphör
Utgifter
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår utgifterna
sammanlagt till 520 698 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
svarar då för 415 198 milj.kr.
Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med
4 500 milj.kr. under budgetåret 1993/94.
I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast-
ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 6 miljarder kr. Vid beräkningen
av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in-
komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
63
Riksdagen har begärt att regeringen bör pröva huruvida denna post
borde redovisas brutto. Det kan enligt min mening finnas skäl att göra
en tydligare redovisning när mycket stora förändringar förväntas ske
avseende inkomster och hur dessa beräknas i tillkommande utgiftsbehov.
Något sådant förhållande föreligger inte för närvarande. Jag beräknar
därför posten tillkommande utgiftsbehov netto.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94
Milj.kr.
Förslag till
statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
415 198
95 000
4 500
6 000
Summa
520 698
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och
förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 198,3 miljarder
kronor för 1992/93 och till 162,3 miljarder kronor för 1993/94.
Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
|
1991/92 1992/93 |
1993/94 | ||||
|
Utfall |
Stats- |
Beräknat utfall |
Förslag till | ||
|
enligt |
enligt | ||||
|
Inkomster |
397.7 |
382,0 |
379,8 |
381,2 |
358,4 |
|
Utgifter exkl. |
418,5 |
413,2 |
496,8 |
496,5 |
425,7 |
|
Statsskuldräntor |
60,0 |
69,0 |
78,0 |
83,0 |
95,0 |
|
Saldo |
- 80,8 |
- 100,2 - |
195,0 |
- 198,3 |
- 162,3 |
64
un
t-
(N
OO
Os
un
O
un
>
cö
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 10. Förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
|
un r- |
Q |
rq |
»n | |
|
Q Os cn |
\o |
r* | ||
|
KO OS |
O OO O |
r* | ||
|
KO (N |
~38 |
so |
00 | |
|
Os os |
os | |||
|
un os |
r*n |
f*5 |
so | |
|
c4 r- |
s© |
00 |
o | |
|
C-4 (N |
so |
rq | ||
|
<> |
c*n |
J2
3
<>
65
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och
realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94
Utgifterna för den statliga konsumtionen utgör drygt en femtedel av
statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för
framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.
Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår
till ca 2 procent. De största investeringarna som finansieras över
statsbudgeten avser investeringar i infrastruktur.
Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent.
Transrereringarna utgörs av hushållstransfereringar, transfereringar till
utlandet samt transfereringar till företag m.m. Drygt hälften av trans-
fereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för
pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskade-
ersättningar.
De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjäm-
ningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen.
Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklings-
bistånd. Biståndet uppgår till ca 0,9 procent av bruttonationalinkomsten
(BNI).
Transfereringar till företag inkluderar överföringar till såväl privata
som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag
för omställning av jordbruket.
Statsskuldräntorna beräknas uppgå till 95 miljarder kronor 1993/94 och
utgör därmed drygt 16 procent av statsbudgetens utgifter.
Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ändamål.
Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är
statsskuldräntorna. Knappt 90 miljarder kronor avser utgifter för
pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag
66
mellan stat och kommuner ca 50 miljarder kronor. I denna utgiftspost Prop. 1992/93:100
ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunerna samt skatteut- Bilaga 1
jämningsbidraget till landstingen.
Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring
och barnbidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter
för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag och bostads-
bidrag.
Tabell 11. Ändamålsfördelning av statsbudgetens utgifter
Miljarder kronor
|
Belopp |
Andel i procent | |
|
Pensioner, åldrings- och handikappomsorg |
87,5 |
15,0 |
|
Allmänna bidrag mellan stat och kommuner |
48,6 |
8,4 |
|
Stöd till barnfamiljer |
40,8 |
7,0 |
|
Inkomsttrygghet vid sjukdom |
43,0 |
7,4 |
|
Försvar |
40,2 |
6,9 |
|
Bostadsförsörjning |
41,3 |
7,1 |
|
Utbildning och forskning |
32,9 |
5,7 |
|
Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet |
32,7 |
5,6 |
|
Samhällsskydd och rättsskipning |
23,0 |
4,0 |
|
Infrastruktur |
17,5 |
3,0 |
|
Internationellt ekonomiskt bistånd |
12,4 |
2,1 |
|
Näringslivsändamål |
10,7 |
1,8 |
|
Fritidsverksamhet och kultur |
4,6 |
0,8 |
|
Allmän miljö- och naturvård |
1,4 |
0,2 |
|
Statsskuldräntor |
95,0 |
16,3 |
|
Övrigt |
49,9 |
8,6 |
|
Summa1 |
581.5 |
100,0 |
1 Inklusive tillkommande utgiftsbehov.
1.2 Underliggande budgetutveckling
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de
extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.
På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extra-
ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter
— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten
67
inkomster från sjukförsäkringsfonden, delpensionsfonden och arbets- Prop. 1992/93:100
miljöfonden Bilaga 1
På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens
utlandslån
— kapitaltillskott till Nordbanken och Industrikredit
— engångsvisa besparingar
Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1991/92-1993/94.
Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Underliggande budgetsaldo |
- 91,3 |
- 173,2 |
- 163,9 |
|
Som andel av BNP |
- 6,4% |
- 12,1% |
- 11,2% |
1.3 Lånebehov och statsskuld
Statens budgetsaldo utgör den viktigaste orsaken till statsskuldens
förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att
statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och
att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunder-
skottet under samma tidsperiod.
Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med
det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt
effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär
som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.
Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som
beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-
skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).
Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-
giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i
stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets
checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat
budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som
kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast
göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de
kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Med anledning av ökad
arbetslöshet, beroende på försämrat konjunkturläge, har underskott i
arbetsmarknadsfonden uppstått vilket medför upplåningsbehov. Detta upp-
låningsbehov beräknas till 12,7 mdr för budgetåret 1992/93 och 27,6 mdr
68
för budgetåret 1993/94. På grund av det försämrade konjunkturläget har Prop. 1992/93:100
även underskott uppstått i lönegarantifonden. I detta fall sammanhänger Bilaga 1
underskottet med ökat antal konkurser. Det beräknade upplåningsbehovet
uppgår till 3,3 mdr 1992/93 och 3,6 mdr 1993/94.
Riksgäldkontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och
myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning
påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov.
Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av
dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller
skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de
kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen
av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av
förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.
Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi-
tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot
på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för
skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av
valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär-
deringskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras.
Med anledning av att den svenska kronan depricierats så ökar valuta-
skulden. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositioner.
Tabell 13. Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Budgetunderskott |
80,8 |
198,3 |
162,3 |
|
Kassamässiga korrigeringar |
- 6,3 |
- | |
|
Avskrivning av Vattenfalls |
- 17,2 |
- | |
|
Utlåning |
31,4 |
12,0 |
7,0 |
|
Finansiering av underskott |
- |
12,7 |
27,6 |
|
Finansiering av underskott |
3,3 |
3,6 | |
|
Infrastrukturinvesteringar |
- |
4,8 | |
|
Lån till Sparbanken Första |
3,8 |
- | |
|
Lånebehov |
88,7 |
230,1 |
205,3 |
|
Skulddispositioner |
- 4,4 |
30,0 |
- 7,2 |
|
Statsskuldförändring |
84,3 |
260,1 |
198,1 |
|
Statsskuld vid utgången |
711,0 |
971,1 |
1 169,2 |
Anm: Inbetalning markeras med minustecken.
69
1.4 Strukturellt saldo i statsbudgeten Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Statsbudgetens saldo analyseras i detta avsnitt i en strukturell och en
konjunkturell del. Avsikten är att visa hur stor del av budgetsaldot i
statsbudgeten som skulle varit kvar budgetåret 1993/94 om konjunkturen
då återtagit en mer normal nivå. En beräkning av underskottet i den
konsoliderade offentliga sektorn särredovisas i den preliminära national-
budgeten. Där framgår att detta underskott är betydligt mindre än i
ststabudgeten framför allt beroende på AP-fondens överskott.
Det finns olika metoder för att beräkna statsbudgetens strukturella
saldo. De olika metoderna innefattar bedömningar som i sin tur påverkar
resultatet.
I följande avsnitt har en beräkning gjorts utifrån mikronivå, dvs.
utifrån statsbudgetens enskilda anslag och inkomsttitlar. Med samma
utgångspunkter och antaganden om den ekonomiska utvecklingen, men
med en makroansats, har ytterliggare en beräkning av det strukturella
saldot gjorts. Den beräkningen presenteras i den preliminära national-
budgeten.
Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från 1991 som antas vara
ett år med normalt kapacitetsutnyttjande med avseende på arbetslöshet
och BNP-nivå. Utgående från detta år antas sedan en BNP-tillväxt på 2%
årligen, vilket är i enlighet med bedömningen av den långsiktiga tillväxt-
potentialen. Definitionsmässigt innebär det att underskottet år 1991 i sin
helhet var strukturellt. Från år 1991 har sedan en uppräkning gjorts av
de olika inkomsterna och utgifterna i takt med en konjunktumeutral
utveckling. Ökningstakten för priser, timlön och räntor skiljer sig dock
inte, enligt den valda metoden, från den faktiska. Utöver detta har även
de regelbeslut som ligger till grund för budgetförslaget beaktats.
Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för budgetår 1993/94
och det beräknade strukturella saldot visar den konjunkturmässiga delen
av underskottet.
De antaganden som används för hur ekonomin skulle ha utvecklats med
normal konjunktur är följande:
— BNP-tillväxten 1992-1994 sätts till 2,0% per år.
— Arbetslösheten såväl som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hålls
på 1991 års nivå (realt).
— Arbetskraftsutbudet samt produktivitetsökningen sätts i enlighet med
de långsiktiga bedömningar som gjorts i bl.a. LK-kalkylen 1992.
Dessa bygger på befolkningsutveckling, långsiktig teknikutveckling
etc.
— För offentlig konsumtion används de faktiska prognoserna. Det-
samma gäller för bostadsinvesteringar samt investeringar i offentliga
myndigheter.
— Övriga försörjningsbalanskomponenter ökar i volym så att tillväxten
blir 2% per år.
— De faktiska prognoserna för pris- och löneutvecklingen
används. Detta gäller också för ränteprognosema.
70
— Statsskuldräntorna hålls på den faktiska nivån. Avsikten är att tala
om hur mycket av det redovisade saldot 1993/94 som är strukturellt
betingat och statsskulden är ju given av den faktiska utvecklingen.
Om det inte varit lågkonjunktur skulle underskottet för budgetår
1993/94 bli ca 54 miljarder kronor lägre än vad som beräknas i budget-
förslaget. Det underskott som ändå kvarstår på ca 108 miljarder kronor
är därmed att betrakta som strukturellt. För att eliminera detta underskott
krävs strukturella åtgärder i form av förändrade regelsystem och
omprioritering av olika verksamheter.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 14. Strukturellt saldo för statsbudgeten budgetåret 1993/94
Miljarder kronor
|
Redovisat saldo |
162 |
|
Konjunkturell inkomstjustering |
38 |
|
Konjunkturell utgiftsjustering |
18 |
|
Justering för engångsinkomster |
-9 |
|
Justering för engångsutgifter |
7 |
|
Strukturellt saldo |
-108 |
Tabell 15. Redovisade inkomster och utgifter enligt budgetförslaget för 1993/94
Miljarder kronor
|
Budget- |
Strukturell |
Saldoeffekter | |
|
Inkomster |
358 |
396 |
38 |
|
Justering för engångsinkomster |
- |
-9 |
-9 |
|
Utgifter exkl. statsskuldräntor |
425 |
407 |
18 |
|
Statsskuldräntor |
95 |
95 |
- |
|
Justering för engångsutgifter |
- |
7 |
7 |
|
Budgetsaldo |
-162 |
-108 |
54 |
|
Tillfälliga utgifter (Ej konjunkturberoende) |
10 |
10 | |
|
Finansiellt sparande: Arbetsmarknadsfonden, netto |
-28 |
-4 |
24 |
|
Lönegarantifonden |
-4 |
- |
4 |
Statsbudgetens inkomster minskar med automatik med den lägre
tillväxten i ett sämre konjunkturläge. Utgifterna förändras till viss del
med automatik, men huvudsakligen är det nya beslut som ligger bakom
utgiftsökningarna i en lågkonjunktur.
De största skillnaderna mellan ett normalkonjunkturår och det faktiska
budgetförslaget, dvs. om det inte vore lågkonjunktur, är följande:
Både inkomst- och utgiftssidan har korrigerats för den större löne-
summan i normalkonjunkunkturantagandena. Störst effekt får detta för
statens inkomster där det bl.a. innebär att inkomstskatten från privat-
personer ökar med 10 miljarder kronor bl.a. beroende på omläggningen
av kommunalskattesystemet. Fr.o.m. 1995 träder det nya systemet i
71
kraft, vilket kommer att påverka beräkningen för senare år. Inkomster av Prop. 1992/93:100
sociala avgifter blir högre då även dessa är beroende av lönesumman. Bilaga 1
Företagen skulle gå bättre vid en normalkonjunktur och betala ca 2
miljarder kronor mer i inkomstskatt.
Den privata konsumtionsvolymen har justerats upp i normalkonjunktur-
bilden, vilket påverkar inkomstsidan genom ökade inkomster av
mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Detta förbättrar budgetsaldot
med 20 miljarder kronor.
Totalt ger inkomstsidan en positiv saldoeffekt på 38 miljarder kronor.
De största justeringarna på utgiftssidan, dvs. de utgifter som enligt
beräkningen är konjunkturberoende, görs för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och infrastrukturåtgärder. Utgifterna för arbetsmarknads-
politiska åtgärder korrigeras över statsbudgeten med 17 miljarder kronor
till följd av den lägre arbetslösheten i en normalkonjunktur. För
infrastrukturinvesteringar har 1-2 miljarder kronor tillkommit för att
skapa ökade sysselsättningseffekter och tillhör därmed den konjunktur-
känsliga delen av saldot.
De minskade utgifterna ger totalt en positiv saldoeffekt på 18 miljarder
kronor.
En justering för engångsinkomster och engångsutgifter på 9 miljarder
respektive 7 miljarder kronor, har gjorts då dessa endast uppkommer
budgetåret 1993/94. Engångsinkomstema består bl.a. av avskattning.
Engångsutgiftema består till största del av valutaförluster för statsskulden
till följd av frisläppandet av kronan.
Arbetsmarknadsfondens utbetalningar beräknas minska med omkring
24 miljarder kronor. Den lägre arbetslösheten påverkar således det
strukturella sparandeunderskottet i fonden i större utsträckning än i
statsbudgeten.
I det strukturella budgetsaldot kan det ingå utgifter av mer tillfällig
karaktär men som inte är konjunkturberoende. Exempel på sådana
utgifter för innevarande år är insatser i det finansiella systemet, utgifter
för en stor flyktingtillströmning samt utgifter till följd av en omfattande
byggverksamhet. Beräkningar för budgetåret 1993/94 påverkas av en
omfattande byggnadsverksamhet under framför allt början av 1990-talet.
Den innebär att de strukturella utgifterna för räntebidragen är 10
miljarder kronor högre budgetåret 1993/94 än vad som vore fallet om
byggnadsverksamheten legat på en mer normal nivå. Lånestocken
1993/94 är liksom statsskulden given av den faktiska utvecklingen och
utgifterna för räntebidrag måste därför ses som strukturella. De tillfälliga
utgifter särredovisas i tabell 15.
Många av de beslut som fattats får inte effekt förrän efter 1993/94. Det
finns anledning att anta att de strukturella åtgärder som vidtagits under
de senaste åren kommer att innebära att det strukturella budgetunder-
skottet minskar på sikt.
I samband med den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer beräk-
ningar också av utvecklingen av det strukturella saldot på längre sikt att
genomföras. Dessa beräkningar presenteras för riksdagen i den revi-
derade finansplanen.
72
1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter
Ett arbete har inletts inom finansdepartementet med att ta fram komplett-
erande information om statens finansiella utveckling bl.a. för att kunna
redovisa den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögen-
heten. Jag återkommer till detta i avsnitt 1.6. Som en del i detta arbete
ingår att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter
på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt
i investeringar. Fr.o.m. redovisningen av budgetåret 1993/94 kommer
myndigheterna att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisions-
verket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för konsolidering av
dessa för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete jag pre-
senterar i det följande får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget
tills dess att denna information finns tillgänglig.
Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer
påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Det rör sig i och för sig
om effekter på ett antal miljarder kronor men i förhållande till den totala
omslutningen och saldot är förändringarna endast marginella.
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och
kapitalredovisning
I en motion (mot. 1990/91 :FiUT43) som återges i finansutskottets
betänkande 1990/91 :FiU 30, sid 76-78 påtalas att nuvarande redovisning
och budgetering innebär att investeringsutgifter försvagar budgeten lika
mycket som driftsutgifter trots att utgifter för produktiva investeringar
endast innebär en omvandling från finansiellt till realt kapital.
Utskottsmajoritetens uppfattning var att en återgång till en uppdelning
av budgeten i en drift- och kapitalbudget inte skulle lösa de problem som
redovisats i motionen. Den menade att andra metoder i stället borde
övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionärerna
påtalat och förordade att frågan borde utredas vidare.
Det var i slutet av 1970-talet som redovisningen av budgeten ändrades
från en uppdelning i drift- och kapitalbudget till en sammanslagen
totalbudget (prop. 1976/77:130, bet. 1977/78:FiU 1). I propositionen
anfördes främst praktiska skäl för en sammanläggning. Sambanden
mellan drifts- och kapitalbudgetarna ansågs komplicerade och bedömdes
försämra överblicken över den statliga budgeten. Det framhölls att
förmögenhetsredovisningen över kapitalfonder var ofullständig. Bland
annat redovisades endast tillgångar som kunde förväntas ge en monetär
avkastning. Infrastrukturinvesteringar i exempelvis vägar skulle således
inte ha fått en annorlunda redovisning än i dag. Från konjunkturpolitisk
utgångspunkt ansågs uppdelningen vidare mindre betydelsefull.
Samtliga myndigheter upprättar numera balansräkning, i vilken dock
flertalet myndigheter inte redovisar anläggningstillgångar. Fullständiga
balansräkningar finns för affärsverken samt för vissa andra verksam-
heter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndig-
heternas bokslut och enkäter beräknat en balansräkning för staten. Denna
återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken dock trots namnet
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
73
inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis finns således Prop. 1992/93:100
för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhetsredovisning Bilaga 1
med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller
någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa
fullständiga balansräkningar.
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter
Jag anser att det som en del i regeringens och riksdagens beslutsunderlag
är önskvärt med information om den statliga verksamhetens effekter på
den statliga förmögenheten.
Informationen om den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter bör
vara så heltäckande som möjligt. En komplett information skulle bl. a.
kräva beräkningar av effekter på humankapital och naturresurser utöver
de mer konventionella investerings- och förmögenhetsberäkningama.
Dessa frågor behandlas bl.a. i rapporten Nationalförmögenheten, bilaga
11 till 1992 års långtidsutredning. Jag anser det dock orealistiskt att
löpande lämna information om den statliga verksamheten som innefattar
så komplicerade och osäkra bedömningar.
Jag anser mot denna bakgrund att informationen bör begränsas till att
omfatta den statliga verksamhetens effekter på vad som i redovisnings-
sammanhang betecknas som förmögenhet. En möjlighet är då att tillämpa
de metoder och värderingsgrunder som används i nationalräkenskaperna
(NR). Sådana beräkningar görs emellertid redan av Statistiska Central-
byrån och Konjunkturinstitutet för de institutionella sektorerna staten och
socialförsäkringssektorn.
Arbetet har bl.a. mot bakgrund av de kommande förändringarna av
myndigheternas redovisning i stället inriktats på att tillämpa de principer
som ligger till grund för upprättandet av företags bokslut och årsredo-
visningar, dvs. på att beräkna ett "företagsekonomiskt resultat” för den
statliga verksamheten. Uppgifter som möjliggör jämförelser med NR är
dock önskvärda.
Med denna inriktningen kommer investeringsutgifter inte att belasta
årets resultat. Resultatet kommer i stället att belastas med avskrivningar
på årets och tidigare års investeringar. På så sätt erhålls dels en mer
rättvisande periodisering av investeringsutgiftema, dels ett bättre mått på
den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter, dvs. på det statliga
sparandet. För att erhålla ett mått på statens sparande som överens-
stämmer med NR:s definition, vilken är den oftast använda, krävs dock
vissa ytterligare korrigeringar vilka framgår av avsnitt 1.5.3.
Utgångspunkten vid beräkningen av det företagsekonomiska resultatet
är den nuvarande statliga inkomst- och utgiftsredovisningen i RRV:s s.k.
realekonomiska fördelning. Den korrigeras på i huvudsak följande sätt:
— Från inkomsterna dras främst återbetalning av lån för att erhålla
periodens intäkter.
— Från utgifterna dras främst lämnade lån och gjorda investeringar samt
läggs till anskaffningskostnader för försåld egendom för att erhålla
periodens kostnader vid sidan av avskrivningar.
74
— Teoretiskt sett finns det behov av ytterligare omperiodiseringar av Prop. 1992/93:100
inkomster och utgifter. Det har dock inom ramen för det hittills- Bilaga 1
varande arbetet inte varit möjligt att genomföra detta.
— Till periodens kostnader läggs beräknade avskrivningar. Dessa har
beräknats genom att utgå från de statliga bruttoinvesteringarna enligt
NR och tillämpa samma genomsnittliga livslängdsantaganden som i
NR:s kapitalförslitningsberäkningar.
Det valda investeringsbegreppet innebär vissa avvikelser från den
företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention
får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen
från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomsterna från
många statliga investeringar tillfaller inte staten direkt utan andra
samhällssektorer. I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att
viss verksamhet inte på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan bedrivas
i privat regi utan bör tas om hand av exempelvis staten eller kommun-
erna att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan sprids
i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för
ägaren att - på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt - få betalning för
tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva
varor. Det anförda visar att den företagsekonomiska redovisnings-
konventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksam-
het. Med hänsyn till detta, till möjligheterna att företa avstämningar mot
NR och mot bakgrund av de informationsbehov som jag vill tillgodose,
bedömer jag det lämpligt att här utgå från NR:s definition av inves-
teringar.
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande
enligt nationalräkenskaperna
Det företagsekonomiska nettoresultatet är inte detsamma som årets
nettosparande enligt NR. En del av skillnaden mellan det företags-
ekonomiska nettoresultatet och NR:s nettosparande kan hänföras till olika
beräkningsgrunder för avskrivningar respektive kapitalförslitning. En
annan skillnad är att vid beräkning av nettosparandet all resursför-
brukning omräknas till aktuella priser. De företagsekonomiska avskriv-
ningarna beräknas genom att utgiften för att anskaffa investeringen
fördelas på dess ekonomiska livslängd. NR beräknar i stället kapitalför-
slitningen på återanskaffningsvärdet. En svaghet med ett företags-
ekonomiskt redovisningssätt med avskrivningar baserade på historiska
anskaffningsvärden är att det vid inflation medför, åtminstone delvis,
fiktiv förbättring av det redovisade resultatet.
En annan skillnad är att realiserade kapitalvinster eller -förluster ingår
i det företagsekonomiska resultatet men inte i sparandet enligt NR.
Detsamma gäller nedskrivningar av fordringar eller uppskrivningar av
skulder enligt den s.k. försiktighetsprincipen. De viktigaste skillnaderna
mellan NR och ett företagsekonomiskt resultat utgörs i detta avseende i
praktiken av valutakursvinster och -förluster i den statliga utlands-
upplåningen. Realiserade kapitalvinster eller -förluster samt ned-
75
skrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder ingår hos NR Prop. 1992/93:100
i posten omvärdering av förmögenhet. Bilaga 1
För att beräkna den totala förmögenhetsförändringen på ett mer
rättvisande sätt än vad vanliga redovisningsprinciper tillåter, behöver den
vid årets utgång befintliga förmögenheten omvärderas till den då gällande
prisnivån. Reala tillgångar värderas då till återanskaffningsvärden och
finansiella tillgångar till marknadspriser. I tider av stigande tillgångs-
priser kan sådana orealiserade omvärderingsvinster som ligger utanför det
företagsekonomiska resultatet utgöra en stor del av den totala förmögen-
hetsförändringen .
Huvudprinciperna för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat,
sparande och förmögenhetsförändring enligt NR sammanfattas nedan. Det
skall dock betonas att det även finns andra poster, exempelvis omperiodi-
seringar, vissa skillnader i behandlingen av transfereringar och åter-
betalning av studielån, samt omklassificeringar mellan sektorer, som
påverkar detta samband.
Tabell 16. Huvudprinciper för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat
samt sparande och förmögenhetsförändring enligt nationalräkenskaperna
Företagsekonomiskt rörelseresultat efter finansnetto men före avskrivningar
företagsekonomiska avskrivningar
= företagsekonomiskt rörelseresultat netto
lagerprisvinster (ej tillämpligt för staten)
skillnad mellan kapitalförslitning enl. NR och företagsek. avskrivningar
realiserade kapitalvinster netto
+ vissa företagsekonomiska reserveringar (nedskrivn. av fordringar etc.)
= sparande netto enl. NR
+ omvärdering av förmögenhet netto
= förändring av förmögenhet
Anm: Sparande netto enl. NR kan delas upp i finansiellt och realt sparande. Det
finansiella sparandet är i princip statens bidrag till bytesbalanssaldot, det reala
sparandet är i princip investeringar minus kapitalförslitning.
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat
Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning
av realekonomisk fördelning av statsbudgetens respektive statens totala
inkomster och utgifter. Därutöver ingår en sammanställning av affärs-
verkens företagsekonomiska resultat baserad på deras årsredovisningar.
Resultatet av beräkningarna återges i tabell 17. Som framgår innebär
omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företags-
ekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera
miljarder kronor. I relation till de totala utgifterna eller budgetsaldot är
korrigeringarna dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer
påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det
redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1991/92 till -81 miljarder
kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först
korrigeringar som netto uppgår till -6 miljarder kronor och sedan justeras
för avskrivningar på -4 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren
1992/93 och 1993/94 redovisas i tabell 18 och ger samma bild med
76
endast marginella skillnader mellan budgetsaldo och ett beräknat Prop. 1992/93:100
företagsekonomiskt resultat. För den totala verksamheten är det ännu Bilaga 1
mindre skillnad mellan de båda måtten när det gäller budgetåret 1991/92.
Statens nettosparande kan som framgått ovan sägas utgöra statens
förmögenhetsförändring, vid sidan av omvärderingseffekter. Avskriv-
ningarna är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från uppgifter om
bruttoinvesteringar enligt NR och samma ekonomiska livslängd som
genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar. In-
vesteringsuppgifterna ger en bild av statens kapitalanvändning för
investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den
"kapitalbudget" som staten ianspråktagit under budgetåret.
Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt
skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som
investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två
av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär
materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av
humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella
konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgifterna för
militär materiel som underhåller eller bygger landets militära kapacitet.
För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag
samt de investeringar som ingår i korrigeringarna ges en särskild
redovisning i tabell 19 och 20 för de senaste åren. Det kan tilläggas att
även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle kunna
ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inte
i tabellen.
Tabell 17. Statens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande
budgetåret 1991/92
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
Stats- |
Statens tot. verk- |
Affärsverken År 1991 | |
|
Inkomster enligt redovisning |
398 |
626 |
90 |
|
Utgifter enligt redovisning |
-478 |
708 |
-74 |
|
Resultat enligt redovisning |
-81 |
-83 |
16 |
|
Korrigeringar*' | |||
|
av inkomster |
-16 |
-21 |
- |
|
av utgifter |
10 |
20 |
- |
|
Summa korrigeringar |
-6 |
-1 |
- |
|
Företagsekonomiskt resultat efter | |||
|
finansnetto men före avskrivningar |
-87 |
-84 |
16 |
|
Företagsekonomiska avskrivningar |
-4 |
-5 |
-10 |
|
Företagsekonomiskt nettoresultat |
-91*’’ |
-89*’> |
6 |
|
Minnesposter: | |||
|
Kapitalförslitning enligt NRs metod |
-6 |
-8 |
-10 |
|
Övriga korrigeringar jämfört med NR |
- |
-8 |
- |
|
Nettosparande enligt NR |
- |
-100 |
- |
|
Varav: Finansiellt sparande |
- |
-104 |
- |
|
Realt sparande |
- |
4 |
- |
|
Bruttoinvesteringar |
10 |
12 |
16 |
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl
AP-fonderna.
*) Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-
tecken
**) Affärsverken skall leverera in ca 7 miljarder kronor till staten avseende
verksamheten 1991. Därav utgör motsvarigheten till inkomstskatt ca 1 miljard kronor
och återbetalning av lån minst 1 miljard kronor. Vid beräkning av statens resultat
inkl, affärsverken skall de inleveranser från affärsverken som intäktsförs i staten
elimineras för att undvika dubbelräkning. Det är f.n. inte möjligt att beräkna storleken
av denna eliminering.
Tabell 18. Statsbudgetens beräknade företagsekonomiska resultat och
nettosparande budgetåren 1992/93 och 1993/94
Miljarder kronor
|
Statens företagsekonomiska resultat |
1992/93 |
1993/94 |
|
Inkomster enligt redovisning |
380 |
358 |
|
Utgifter enligt redovisning |
580 |
520 |
|
Resultat enligt redovisning |
-200 |
-162 |
|
Korrigeringar*) | ||
|
av inkomster |
-9 |
-9 |
|
av utgifter |
18 |
10 |
|
Summa korrigeringar |
9 |
1 |
|
Företagsekonomiskt resultat efter | ||
|
finansnetto men före avskrivningar |
-191 |
-161 |
|
Företagsekonomiska avskrivningar |
-4 |
-4 |
|
Företagsekonomiskt nettoresultat |
-195 |
-165 |
|
Minnesposter: | ||
|
Bruttoinvesteringar 1 |
19 |
11 |
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl
AP-fonderna.
’ Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-
tecken
’Avskrivningar baseras på dessa uppgifter
78
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 19. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten
Miljarder kronor
|
1987/88 |
1988/89 |
1989/90 |
1990/91 |
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
"Investeringar" inom |
9 |
10 |
9 |
14 |
13 |
13 |
14 |
|
Utbildning och universitets- |
■ 45 |
45 |
48 |
59 |
62 |
55 |
33*' |
|
Statsbudgetens totala |
337 |
350 |
398 |
438 |
478 |
581 |
519 |
*>Fr. o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingår istället
i det generella bidraget till kommunerna.
Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten, RRV, Utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1990/91,
SCB SM 9201 och ändamålsfördelning av statsutgifterna 1991/92, RRV samt finansdepartementet.
Tabell 20. Utgifter för investeringar i statsbudgeten
Miljarder kronor
|
1987/88 |
1988/89 |
1989/90 1990/91 |
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Investeringar* |
12 |
9 |
11 11 |
10 |
19 |
11 |
Investeringsutgifterna i hela staten beräknas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1).
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av
statens verksamhet
Högre krav på redovisningen av den statliga verksamheten bör ställas.
Beslut om prioriteringar och besparingar i statens utgifter ställer anspråk
på en mer fullständig redovisning av statens finansiella situation. Behovet
av en heltäckande finansiell information är också angelägen utifrån
statens ökade beroende av kapitalmarknaden för finansiering.
Statsbudgeten ger idag inte en rättvisande eller ens fullständig bild av
statens finansiella åtaganden bl.a. p.g.a. att stora delar av statens utgifter
inte på ett tydligt sätt redovisas som utgiftsposter i statsbudgeten. I
avsnittet 1.5 har jag redovisat vad en utbrytning av investeringar och
avskrivningar medför för statsbudgeten. Olika finansiella metoder såsom
nettoredovisning, låneramar, avgiftsfinansiering eller annan finansiering
utanför statsbudgeten gör att omslutningen på statsbudgeten inte korrekt
avspeglar statens finansiella verksamhet. Det är viktigt att formerna för
budgetering och redovisning är sådana att statens verksamhet och
omslutning tydligt framgår. Föreliggande budgetproposition innehåller ett
visst ökat inslag av bruttobudgetering på statsbudgeten på vissa områden.
Förändringar i denna riktning har gjorts bl.a. genom att socialför-
säkringens administrationskostnader i princip redovisas som brutto-
utgifter. I tidigare budgetpropositioner har merparten av dessa utgifter
redovisats som nettoinkomster. Detta genom att huvuddelen av utgifterna
subtraherats från inkomsterna medan resterande utgifter redovisats under
anslag.
6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
79
Den i avsnitt 2.4 föreslagna ordningen att samtliga myndigheter skall Prop. 1992/93:100
finansiera sina anläggningsinvesteringar genom lån i Riksgäldskontoret Bilaga 1
innebär att statsbudgeten i högre grad kommer att avspegla myndig-
heternas kostnader för verksamheten i stället för deras utgifter. Denna
förändring och övriga förändringar av myndigheternas finansiella styrning
innebär att skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upp-
låningsbehov kommer att öka. Detta leder till att behovet av komplet-
terande information ökar. Regeringen avser att löpande vidareutveckla
och förbättra statens redovisning. Riksrevisionsverket arbetar bl.a. med
att ta fram en modell för en konsoliderad balans- och resultaträkning för
staten med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar. Konsolide-
ringen innebär att statens samlade upplåningsbehov kan fastställas utifrån
en finansieringsanalys för staten.
Statsbudgeten omfattar inte statens tillgångar. Statens tillgångar är
omfattande och balanserar till en del statsskulden. För statsbudgeten
innebär detta att utgifterna för statsskuldräntor i viss mån balanseras av
utdelningar eller inleveranser från förvaltningen av tillgångarna.
Statsbudgeten avspeglar däremot inte förändringar av värdet på statens
tillgångar. Detta innebär att en överföring av statens tillgångar utan
vederlag till annan part inte innebär någon belastning på statsbudgeten
trots att denna transaktion i princip innebär att statsskulden ökat och att
en statsfinansiell belastning därmed uppstår.
Jag bedömer att statsbudgetens syfte att sätta upp finansiella restrik-
tioner för statens verksamhet inte kan ersättas med en budget i balans-
och resultaträkningstermer. Det finns däremot ett behov av ett förbättrat
beslutsunderlag. Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för att bl.a.
precisera principer för den konsoliderade och fullständiga statliga
redovisningen och hur den skall kunna göras operativ i budgettermer
samt presenteras för riksdagen.
Jag bedömer det som angeläget att förbättra underlaget för statsmak-
ternas beslut som berör statens finansiella situation. Jag avser att
återkomma senare och närmare beskriva utvecklingsarbetets fortsatta
riktning.
l. 7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier
m. m. för budgetåret 1991/92
Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga
kreditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på
myndigheternas rapporter till RRV. I det följande lämnas en samman-
ställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter.
Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garantistockens
ställning per den 30 juni 1992. De redovisade utgifterna och inkomsterna
för verksamheten avser budgetåret 1991/92.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1992. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.
Riksbankens garanti på drygt nio miljarder kr. för Världsbanken
redovisas enligt den dollarkurs som gällde per den 30 juni 1992.
80
Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i år i sin helhet Prop. 1992/93:100
under Riksgäldskontoret. Bilaga 1
Gällande garantiramar
Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1992, uppgår till 184 miljarder kronor en ökning med 15 miljarder
kronor.
Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramen för
Riksgäldskontoret. Under året har Riksgäldskontorets ram höjts från
53,8 till 80,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på att Riks-
gäldskontoret tagit över ansvaret för de garantier som tidigare förvaltades
av Statens Vattenfallsverk, samt garantin till Första Sparbanken.
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1992 uppgår till 138 miljarder
kr.
Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast
en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.
Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.
Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Riksgäldskontoret,
Televerket och Bostadskreditnämnden, en ny myndighet som började sin
verksamhet 1 januari 1992.
Minskningar i utfästelserna förekommer främst för exportkreditnämn-
dens garantier.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1992, var 112 miljarder
kr. vilket är 7 miljarder kr. mer än året innan. Grundfondsförbindelser
har ökat med 11 miljarder kr. till 66 miljarder kr. Garantin till Första
Sparbanken utgör 7,5 miljarder kr. av ökningen.
Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garanti-
utfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av export-
kreditgarantierna.
Ökningen av den garanterade kapitalskulden per samhällsområde har
särskilt berört garantier till bostäder och övrigt, där kreditinstituten ingår.
Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller Riksbankens
garanti för Världsbanken och beror på lägre dollarkurs.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1991/92
uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkredit-
nämndens garantier till Brasilien, Irak, f d Sovjetunionen, Mexico och
Egypten. Ökade utgifter märks också inom jordbruksområdet. Utgifterna
uppgick till 39 miljoner kr.
81
Inkomster från lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1991/92 uppgår till 388
miljoner kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna och
Riksgäldskontorets garantier. Garantiavgifterna har minskat med över 100
miljoner kr. sedan förra budgetåret.
Exportkreditnämndens inkomster minskade kraftigt beroende på att
premier på viktiga marknader sänkts och att nya garantier beviljats till
mer kreditvärdiga länder. Riksgäldskontoret har fått ökade inkomster
från bl a garantin till Första Sparbanken.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till
378 miljoner kr. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantierna.
Stora återbetalningar har gjorts inom exportkreditsektorn bl.a. från
Libyen, Mexico, Egypten, Panama och Nigeria.
Resultatet av verksamheten
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för
tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade
garantier resulterat i ett nettounderskott på ca 260 miljoner kr. Detta är
en avsevärd försämring av resultatet jämfört med föregående budgetår då
verksamheten redovisade ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr.
Riksgäldskontoret har i samband med prop 1991/92:29, FiU4, rskr.38
givits det övergripande ansvaret för kostnadsuppföljning och redovisning
av statliga garantier. Detta ansvar avspeglas i Riksgäldskontorets
redovisning för verksamhetsåret 1991/92 där verksamheten med statliga
garantier redovisas särskilt. Riksgäldskontorets årsredovisning för år
1992/93 bör utvecklas ytterligare och omfatta samtliga statliga garantier.
Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa
verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln, Riksgälds-
kontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksam-
heten kan därmed upphöra.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
82
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
« -o x> x>
CD CD CD~ O O <>
—< o="" o="" o="" o="" o="">
O
o"
o'
|
X5 B X X> c* o o |
X> |
o |
t"; |
oo. |
in |
OO | ||
|
CT? CD <> |
•— |
|
oo" |
a |
00 |
o\" |
00 |
cn oo |
|
<> |
O1 |
o\ |
O\ |
00 |
00 | |||
|
■ |
— |
tn | ||||||
Tabell 21. Statliga garantier per den 30 juni 1992 (garantiram per den 1 juli 1992).
>
cd
s
□
CX
D
Q
83
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella ProP- 1992/93:100
förutsättningarna för myndigheterna Bilaga 1
2.1 Finansiell styrning
2.1.1 En förändrad budgetprocess
Riksdagen har begärt att regeringen för riksdagen redovisar hittills-
varande erfarenheter av den nya budgetprocessen samt förslag till
eventuell modifiering av budgetrutinema (bet. 1992/93:FiU4, rskr.
1992/93:29).
Samtliga myndigheter i de tre budgetcyklema har nu lämnat en
fördjupad anslagsframställning och myndigheterna i budgetcykel 1 har
lämnat årsredovisningar. Följaktligen börjar nu underlag finnas för att
kunna dra mer långtgående slutsatser av budgetreformen.
I 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 68
ff) pekade chefen för Finansdepartementet bl.a. på behovet av en
effektivare resurshushållning i den offentliga sektorn och det angelägna
i att fortlöpande kunna omprioritera i de offentliga utgifterna. Regeringen
har därefter fortlöpande redovisat för riksdagen hur arbetet med en effek-
tivare styrning av den statliga verksamheten fortskrider.
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) presenterade regeringen en samlad
strategi för regeringens styrning av de verksamheter som borde bedrivas
under statligt huvudmannaskap liksom inriktningen på det fortsatta
arbetet.
Ett viktigt led i detta arbete har varit att utveckla den statliga budget-
processen. Motivet bakom detta har varit att skapa bättre förutsättningar
för att analysera och utvärdera resultaten i offentlig verksamhet. Kraven
borde skärpas vad gäller redovisning och analys av vilka resultat som
uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambition till uppföljning och
utvärdering. Därmed skulle statsmakterna få bättre underlag för att styra
den offentliga verksamheten.
1 1988 års kompletteringsproposition angavs att följande riktlinjer borde
gälla för detta arbete. Det betonades att det var fråga om successiva
förändringar och att det inte var aktuellt att införa en viss given lösning,
utan att det var fråga om att inleda ett arbete i en viss riktning.
— Statsmakterna borde styra genom att ange övergripande mål och
huvudsaklig inriktning av verksamheten.
— Förutsättningar måste skapas för fördjupad analys och bättre styrning
av verksamhetens inriktning.
— Kraven borde skärpas på redovisning och analys av vilka resultat
som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambitioner till uppfölj-
ning och utvärdering.
Föredraganden underströk behovet av bättre förutsättningar för en
långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och en övergång till en mål-
och resultatstyrning. Ett centralt inslag i denna förändrade budgetprocess
var att en fördjupad redovisning och prövning skulle ske vart tredje år av Prop. 1992/93:100
hela den verksamhet som myndigheterna administrerade eller ansvarade Bilaga 1
för. En sådan fördjupad prövning skulle kunna resultera i en mer
långsiktigt inriktad styrning av verksamheten. Denna styrning skulle
normalt komma till uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltnings-
kostnadsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av
verksamheten under den kommande treårsperioden.
Som jag framhöll i min anmälan till 1992 års budgetproposition har en
rad positiva effekter åstadkommits i det pågående reformarbetet med den
statliga budgetprocessen. Jag finner det angeläget att ånyo poängtera
detta. Ett antal myndigheter har i arbetet med både den fördjupade
anslagsframställningen och med årsredovisningen visat att en resultat-
kultur är på väg att etableras. Många myndigheter har i utarbetandet av
den fördjupade anslagsframställningen engagerat hela sin organisation för
att bedöma den egna verksamheten och den inriktning verksamheten bör
ha i framtiden. I tider då allt större krav ställs på myndigheterna att
ompröva och effektivisera sin verksamhet måste även det fortlöpande
ansvaret för resultatstyrning och resultatredovisning ligga på samtliga
linjeansvariga inom myndigheten och inte enbart vara en fråga för
ekonomifunktionen.
De årsredovisningar som inkommit till regeringen under hösten 1992
visar också att framsteg nåtts i förhållande till det underlag som tidigare
funnits tillgängligt. Årsredovisningarna har tillfört regeringen värdefull
resultatinformation som på ett tydligare sätt visar vad som har åstad-
kommits samtidigt som underlag ges för snabba korrigeringar från
regeringens sida. De avlämnade årsredovisningarna ger goda utgångs-
punkter för det fortsatta utvecklingsarbetet.
2.1.2 Mål och resultatstyrning
Ett centralt syfte med den nya budgetprocessen är att ge regeringen och
riksdag ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till de offentliga
utgifternas utveckling och inriktning, bl.a. genom krav på resultat-
rapportering och effektanalyser. I linje med riktlinjerna i 1988 års
kompletteringsproposition och i enlighet med den strategi som presen-
terades i 1992 års budgetproposition fullföljs nu arbetet med att utveckla
mål- och resultatstyrningen i staten. Delegeringen av befogenheter till
myndigheterna, även finansiella sådana, fortsätter. Verksamhetsformerna
i staten renodlas. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för
den statliga verksamheten skall vara tydliga. Lämnad resultatinformation
skall granskas och bedömas av revisionen. En uppstramning av myndig-
hetsledningarnas och styrelsernas ansvar och ledningsformer skall genom-
föras.
Regeringen kommer att bygga vidare på erfarenheterna från de senaste
årens arbete med att införa resultatstyrning. Erfarenheterna måste
sammantaget, trots vissa konstaterade brister, bedömas som goda. Det är
fråga om en mycket omfattande och långsiktig process att med resultat-
uppföljning som bas göra rationella resursavvägningar. En utveckling av
85
de instrument som utgör basen i resultatstyrningen måste successivt ske. Prop. 1992/93:100
Mål- och resultatstyrningen bör också utvidgas till att omfatta inte bara Bilaga 1
myndigheternas inre effektivitet utan också effekterna av myndigheternas
verksamhet i omvärlden. Regeringen behöver kvalificerat underlag för att
bestämma lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning för offentlig verksam-
het samt för att utforma ändamålsenliga styrformer i övrigt. Rege-
ringskansliets kompetens att beställa resultatinformation och utforma
styrningen i resultattermer bör i detta sammanhang vidgas.
Det är dialogen mellan regeringen och myndigheterna samt myndig-
hetsledningarnas ansvar att följa upp resultatet, ompröva och effektivisera
sin verksamhet som är kärnan i mål- och resultatstyrningen. Ansvaret för
att utveckla resultatstyrningen och genomföra en löpande, effektiv
uppföljning ligger således på myndigheterna. Det åligger också myndig-
heterna att, inte enbart på grundval av uppdrag från regeringen, utan på
eget initiativ genomföra periodiska, större utvärderingar inom och av sina
verksamhetsområden. Perspektivet måste successivt vidgas till att omfatta
analyser av vilka effekter som uppkommer inom skilda samhällssektorer
genom den egna verksamheten. Den myndighetsintema resultatin-
formationen skall vid skilda tidpunkter kunna aggregeras till ett för
regeringen relevant beslutsunderlag. Detta innebär starka krav på såväl
myndigheternas kompetens att redovisa resultat och analysera effekter
som på en väl fungerande ekonomistyrning och verksamhetsanpassade
uppfölj ningssystem.
En viktig komponent i mål- och resultatstyrningen är myndigheternas
ekonomiadministrativa förmåga. Riksrevisionsverket (RRV) har uppgiften
att både granska och ge stöd i dessa frågor. RRV:s rapporter utgör ett
underlag för regeringens bedömning av myndigheternas ekonomi-
administrativa förmåga och därmed förutsättningarna för fortsatt
delegering. RRV har vidare uppdraget att utveckla ett systematiskt sätt
att bedöma myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga i form av
ett s.k. ratingsystem.
En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndigheterna
innebär att verifieringen av myndigheternas resultatinformation ökar i
vikt. Det kan därför bli aktuellt att volymmässigt öka utrymmet för
redovisningsrevision. Jag återkommer till denna fråga inför 1994 års
budgetproposition.
Erfarenheter av fördjupade anslagsframställningar från budgetcykel 3
För att kunna införa en budgetberedning i statsförvaltningen på grundval
av de riktlinjer som presenterades i 1988 års kompletteringsproposition
framstod det som ändamålsenligt att fördela myndigheterna i tre grupper
i syfte att låta en tredjedel av myndigheterna genomgå fördjupad
prövning hösten 1990, den andra tredjedelen hösten 1991 och den sista
tredjedelen hösten 1992. Sammanlagt har nu ca 150 myndigheter
genomgått sådan fördjupad granskning.
I budgetberedningen hösten 1992 har ca 80 myndigheter och deras
verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För ett femtiotal
86
myndigheter kommer regeringen att lägga förslag om verksamhetens Prop. 1992/93:100
inriktning för en treårsperiod. I likhet med förra året är den främsta Bilaga 1
anledningen till att regeringen inte föreslår en planeringsram för tre år
för vissa myndigheter att utredningar och särskilda översyner pågår. I en
del fall har resultatanalysen i den fördjupade anslagsframställningen inte
bedömts ha den kvalitet som erfordras för att regeringen skall kunna ta
ställning till verksamhetens inriktning för en längre period.
Erfarenheterna från innehållet i de fördjupade anslagsframställning-
arna från myndigheter i budgetcykel 3 liknar dem som tidigare har
anmälts för myndigheterna i budgetcyklema 1 och 2 (prop. 1990/91:100
bil. 1 och prop. 1991/92:100 bil. 1). Ett ambitiöst arbete pågår inom
många myndigheter att utveckla mer systematiska och övergripande
resultatanalyser. Resultattänkandet är på väg att vinna insteg i många
myndigheter.
Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning
av ett urval av de fördjupade anslagsframställningarna. En iakttagelse
som Statskontoret förmedlar är att många myndigheter har en god
uppföljning av mängden prestationer, men att det är svårt för myndig-
heterna att relatera resultaten av sin verksamhet till insatta resurser.
Många gånger är också kopplingen mellan kraven på nya resurser och
slutsatserna i resultatanalysen otydlig.
En bedömning som Statskontoret gör, vilket också har konstaterats
tidigare, är att de fördjupade anslagsframställningarna många gånger är
alltför omfattande och svåröverskådliga för att utgöra ett bra bered-
ningsunderlag inom regeringskansliet. Icke oväsentliga delar av informa-
tionen i den fördjupade anslagsframställningen saknar relevans för
regeringens beslutsfattande. Detta betyder att myndigheternas resultat-
information till regeringen framdeles måste aggregeras och koncentreras.
Samtidigt beställer regeringen information i myndighetsspecifika direktiv
som inbjuder till omfattande redogörelser och i många fall saknar
relevans för beredningsarbetet. Regeringen måste mot denna bakgrund i
högre utsträckning bl.a. differentiera kraven i de myndighetsspecifika
direktiven med hänsyn tagen till berörda verksamheters art och komplexi-
tet.
Statskontoret pekar också på att myndigheterna ofta saknar en
verksamhetsindelning som är ändamålsenlig för att kunna mäta resultatet.
Ofta sker heller ingen nedbrytning av målen på verksamhetsgrenar.
Myndigheternas resultatanalys är i många fall mer beskrivande än
analyserande.
Erfarenheterna av årsredovisningar från budgetcykel 1
Under hösten 1992 har statliga förvaltningsmyndigheter för första gången
lämnat årsredovisningar till regeringen. De myndigheter som berörs ingår
i budgetcykel 1, dvs. den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren
1991/92 - 1993/94, och samtliga myndigheter under försvarsdeparte-
mentets verksamhetsområde. Årsredovisningen avser utfallet för
budgetåret 1991/92. Sammanlagt har ett femtiotal årsredovisningar
inkommit till regeringen.
87
Samtliga årsredovisningar granskas av RRV. RRVs revisionsberättel- Prop. 1992/93:100
ser över årsredovisningarna ställs till regeringen med kopia till myndig- Bilaga 1
hetsledningarna.
Årsredovisningarna innehåller dels en resultatredovisning, dels
ekonomiska dokument i form av resultat- och balansräkning samt en
anslagsredovisning och finansieringsanalys. I ett par fall har myndigheter
erhållit dispens från regeringen att inkomma med resultatredovisning.
Detta avser myndigheter som funnits under kort tid och ej hunnit bygga
upp fungerande uppföljningssystem. RRV har av regeringen medgivits
rätt att meddela dispens vad gäller innehållet i de ekonomiska dokumen-
ten och kraven att redovisa enligt den nya bokföringsförordningens
bestämmelser. Detta gäller för myndigheter som var bildade innan de nya
redovisningsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1991. RRV har i ett
relativt stort antal fall meddelat sådan dispens för det aktuella budgetåret.
Sådana dispenser avses inte lämnas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
De generella iakttagelserna från RRVs granskning vad gäller resultat-
redovisningen är att verksamhetsbeskrivningama är ambitiösa och att
myndigheterna i huvudsak klarat att till regeringen avrapportera de
särskilda uppdrag som lämnats i regleringsbreven. Innehållet i årsredovis-
ningarna kan betecknas som ett framsteg i förhållande till det underlag
som tidigare funnits tillgängligt i budgetberedningen. Sammantaget har
de årsredovisningar som inkommit tillfört regeringen värdefull resultatin-
formation som tidigare inte funnits tillgänglig.
De brister i resultatredovisningarna som kan konstateras är att
myndigheterna i många fall ännu inte har en ändamålsenlig verksamhets-
indelning på vilken resultatredovisningen kan byggas upp. Så länge detta
består föreligger stora hinder för att redovisa kostnader för slutpres-
tationer vilket innebär att nyckeltal som speglar produktivitet och
styckkostnader blir svåra att få fram. Man kan därutöver konstatera att
kvalitetsmätningar oftast inte utförs och att jämförelser över tid och med
andra "producenter" ofta saknas.
Vad gäller årsredovisningarna är också erfarenheten att endast ett
begränsat antal personer inom myndigheterna deltagit i arbetet med
denna.
Vissa av RRVs iakttagelser är av central betydelse. Emellertid har
RRVs revision detta första år valt att göra uttalanden av begränsad natur
i revisionsberättelserna. Det som inte har varit tillfredsställande i
resultatredovisningarna har behandlats i särskilda revisionsrapporter som
lämnats till myndigheternas styrelser och till regeringen för kännedom.
RRVs iakttagelser pekar på tre viktiga slutsatser för att mål- och
resultatstyrningen ytterligare skall kunna utvecklas:
— Regeringen måste ange tydliga och verksamhetsrelaterade mål och
resultatkrav.
— Myndigheterna måste ha en god intern verksamhetsstyming för att
kunna lämna den resultatinformation som regeringen efterfrågar.
— Ändamålsenliga interna styrnings- och uppföljningssystem måste
därför utvecklas på myndigheterna.
88
Inriktningen på det fortsatta arbetet
Jag berörde de utgångspunkter som bör gälla för utvecklingsarbetet i min
anmälan till 1992 års budgetproposition.
Den inriktning för det fortsatta arbetet som jag då anmälde har
resulterat i ett förändringsarbete med bl.a. följande inslag.
— Statskontoret har fått i uppdrag att medverka i arbetet med att
utveckla metoder för sektorsövergripande analyser i regerings-
kansliet.
— Myndigheterna utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, resultat-
analys och resultatredovisning samt är i färd med att ytterligare
stärka sin ekonomiadministrativa kompetens. RRV arbetar med att
implementera de nya reglerna och metoderna. Dessa åtgärder avser
att höja informationsvärdet av myndigheternas ekonomiska rapporte-
ring väsentligt. Årsredovisningen kommer att få en vidgad roll i
budgetprocessen, vilket kommer att ge resultatredovisningen en ökad
vikt och ställa högre krav på myndigheterna att utveckla sin
resultatuppföljning. I samband därmed bör en volymmässig ökning
av redovisningsrevisionens insatser aktualiseras i syfte att få en ökad
kunskap om tillförlitligheten i myndigheternas resultatinformation.
— Budgetcykelindelningen har gjorts mer flexibel. Verksamhetsmässiga
skäl och statsmakternas bedömning måste avgöra vid vilka tidpunkter
ett område skall bli föremål för regeringens fördjupade prövning.
— Samtliga revisionsberättelser över myndigheternas årsredovisningar
ställs till regeringen som underlag för prövning och ställningstagande
till myndigheternas verksamhet.
— En översyn av de s.k. budgetförordningama görs. Den nya förord-
ningen, som avses gälla för samtliga myndigheter, inkl, myndigheter
inom försvarsdepartementets område, beräknas träda i kraft den 1 juli
1993.
— RRV vidareutvecklar vägledningarna för budgetprocessen.
— En budgetberedning med ramteknik har genomförts under kalender-
året 1992 i regeringskansliet. Tekniken innebär att regeringen gör en
bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga
utgifterna, gör en prioritering mellan olika ändamålsområden och
fördelar tillgängligt utgiftsutrymme på departementsvisa budgetramar.
— Vissa organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet har utretts.
— I syfte att stärka kompetensen och uppfylla de krav på fortbildning
som bör ställas på tjänstemän i regeringskansliet inleddes under våren
1992 ett program för utbildning på området finansiell styrning.
Som jag nyss nämnde pågår för närvarande ett arbete med en ny
budgetförordning. Den nya förordningen beräknas träda i kraft den 1 juli
1993. Strävan är att förtydliga förutsättningarna för mål- och resultat-
styrningen. Innehållet i årsredovisningen ges en mer central ställning i
förordningen. Kraven på resultatredovisningen i årsredovisningen
preciseras. En tydligare fokusering görs på resultatanalysen i den
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
89
fördjupade anslagsframställningen. En annan förändring är att den Prop. 1992/93:100
fördjupade anslagsframställningen bör lämnas till regeringen tidigare i Bilaga 1
budgetberedningen än vad som nu är fallet.
En vidgning bör ske av mål- och resultatstyrningen. Tillämpning bör
ske för all statligt finansierad och reglerad verksamhet. Den bör även
omfatta den av myndigheterna bedrivna sakverksamheten. Uppföljningen
av statligt finansierade och reglerade transfereringar och verksamheter i
kommuner och landsting bör vidareutvecklas.
Vidare bör en förstärkning ske av resultatstyrningen på myndighets-
nivå. Det är myndigheternas uppgift som huvudansvariga för verkställig-
heten att även på eget initiativ göra fördjupningar för att tillgodose sitt
behov av kunskap om verksamhetsområdet. Resultatet av uppföljningen
bör redovisas i koncentrerad form på en relevant nivå till regeringen.
Därutöver behöver regeringen underlag från kommittéer, stabsorgan m.fl.
för sin omprövning och åtgärder för effektivisering av offentlig verk-
samhet
För att motverka alltför standardiserade beställningar av resultatinfor-
mation från regeringens sida måste i regeringskansliet finnas goda
kunskaper om verksamheters särart och för att specifika krav skall kunna
ställas i beställningen. I sin rapport till regeringen om vissa fördjupade
anslagsframställningar i budgetcykel 3 har t.ex. Statskontoret skisserat
sex kategorier av myndigheter som vardera ställer olika krav på resultat-
information. Ett arbete bör påbörjas som anknyter till denna idé från
Statskontoret.
Jag har också för avsikt att verka för att åstadkomma en moderniserad
grundutbildning för tjänstemän i regeringskansliet med betoning på
resultatstyrning och en fortsatt utbildning på området finansiell styrning.
Uppföljning av organisations- och strukturförändringar inom
statsförvaltningen
I samband med riksdagens ställningstagande till det program för
minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års
kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1990/91 :FiU37,
rskr. 1990/91:390) uttalade Finansutskottet att riksdagen borde ges
möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmets
effekter. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av
de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de
verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenserna analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet.
1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringens bedömning
av personalkonsekvenserna av de strukturförändringar som pågår i
statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. administrationsprogram-
met utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot gjordes ingen
bedömning av andra effekter av strukturförändringarna.
Jag anser mot denna bakgrund att Statskontoret bör ges i uppdrag att
följa upp organisations- och strukturförändringarna inom statsförvalt-
ningen.
90
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det
ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat. Av rapporten
framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat från
33 1991 till 11 1992. Detta är en indikation på att antalet otillfreds-
ställande förhållanden har minskat. Antalet kan komma att öka då
revisionen ännu inte kunnat avslutas för fyra myndigheter. Revisionen
har dock resulterat i betydligt fler revisionsrapporter till myndigheternas
ledning och styrelse med anledning av att den löpande redovisningen ofta
har betydande svagheter. RRV bedömer att de externa krav som ställs på
redovisningen klaras av bättre än tidigare, men att myndigheterna i
allmänhet ännu inte har en kvalitativt god nivå på den löpande redovis-
ningen och resultatredovisningen. RRV konstaterar dock att myndigheter-
nas ledningar ägnar allt större uppmärksamhet åt ekonomifrågor och att
intresset för dessa frågor inom myndigheterna har ökat. Detta intresse har
bl.a. visats i en ökad efterfrågan på utbildning, rådgivning och stöd i
ekonomistyrningsfrågor samt i form av myndighetsegna insatser för
utveckling av ekonomiadministrativa system och redovisningsrutiner.
Jag har i det föregående redovisat RRV:s iakttagelser i granskningen
av myndigheternas årsredovisningar och utvecklingen av resultatstyr-
ningen inom myndigheterna samt vilka åtgärder jag anser bör vidtas med
anledning av detta (avsnitt 2.1.2). Andra viktiga iakttagelser är att
respekten för god redovisningssed och intemkontroll generellt fortfarande
inte är på en godtagbar nivå. Detta visar sig bl.a. i form av att anslags-
överskridande fortfarande förekommer i stor utsträckning. Riskerna för
en icke avsedd användning av statliga medel har också ökat genom att
internkontrollen i flera fall försvagats i samband med decentralisering och
delegering inom myndigheterna. Vidare har RRV funnit att affärsmässig-
heten i anskaffningen av varor och tjänster generellt sett inte är tillfreds-
ställande, vilket är oroande med hänsyn till upphandlingens omfattning
i staten som helhet. Det är också vanligt att redovisningen av s.k.
blandfinansierad verksamhet, inkl, extemfinansierad verksamhet vid
universitet och högskolor, inte är upplagd så att redovisningen ger en
rättvisande bild av utfallet. RRV pekar även på att ett antal myndigheter
inte har färdigställt sina bokslut i rätt tid.
Jag anser att de brister RRV funnit inte är acceptabla. En utökad
delegering inom myndigheterna får inte leda till att kvaliteten på
ekonomiadministrationen eftersätts. Att myndigheter inte färdigställer
bokslut i rätt tid försämrar inte bara RRV:s möjligheter att granska
bokslutet utan kan också innebära att regeringen inte får ett beslutsunder-
lag i tid. Ansvaret för att upprätta redovisningen, att se till att regler följs
och att förhindra brister ligger hos den enskilda myndigheten. För att
möta de höga krav som nu ställs på myndigheterna genom de utökade
finansiella befogenheterna krävs att myndigheterna har en hög am-
bitionsnivå vad gäller ekonomiadministrativ kompetens, ändamålsenligt
utnyttjande av ekonomiadministrativa system samt den egna interna
resultatstyrningen och uppföljningen. Det ankommer på myndighetsled-
91
ningarna att se till att så sker. Det är därför positivt att myndighets- Prop. 1992/93:100
ledningar i allt större utsträckning engagerat sig i ekonomi- och Bilaga 1
redovisningsfrågor för att öka myndighetens ekonomiadministrativa
förmåga.
Många förvaltningsmyndigheter genomför för närvarande stora insatser
för att lägga om sin redovisning och förbättra sin resultatuppföljning. För
att möta myndigheternas behov av råd och stöd i omläggningsarbetet
genomför RRV och Kammarkollegiet samt Försvarets civilförvaltning
omfattande insatser. De system, metoder och rutiner som nu tillhanda-
hålls myndigheterna ger förutsättningarna för en ekonomi- och resultat-
styrning av god kvalitet.
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen
Tillämpning av verksamhetsformer i staten behandlades i 1992 års
budgetproposition. Här konstaterades att myndighetsformen är den verk-
samhetsform som bör väljas för statlig verksamhet. Konkurrensutsatt
verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för det, inte bedrivas i
myndighetsform och, i normalfallet, inte av staten. Bolag under myndig-
heters förvaltning bör inte förekomma, ej heller bör statlig verksamhet
bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Jag kommer i
det följande att presentera ett antal åtgärder i det fortsatta arbetet med att
tillämpa dessa principer på den statliga verksamheten.
Konkurrensutsatt verksamhet
Regeringen presenterade i prop. 1991/92:38 Den ekonomiska politiken
en strategi för statens förmögenhetsförvaltning. En av utgångspunkterna
är att statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där
marknaden inte själv förmår skapa de bästa förutsättningarna för en
fungerande samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantags-
fall och då med bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter
med kommersiella förutsättningar.
RRV har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa konkurrens-
utsatta verksamheter. Uppdraget innefattade principer för bolagisering
och när en bolagiserad verksamhet inte kan bedömas lämplig att drivas
i privat ägo.
RRV redovisar i översynen ett antal olika kriterier för när en affärs-
verksamheten inom en myndighet kan bedömas lämplig att bolagisera och
senare övergå till privat ägo. Regeringen har, utifrån RRV:s analys-
modell, utarbetat följande generella kriterier för när en affärsverksamhet
kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform:
— verksamheten är av betydande omfattning
— verksamheten styrs inte primärt av politiska uppgifter och mål
— verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor
— verksamheten har kommersiella förutsättningar och är oberoende av
direkta anslagsmedel
— verksamheten innebär ingen myndighetsutövning
92
Regeringen har under hösten presenterat riktlinjerna för en bolags- Prop. 1992/93:100
bildning av verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Bilaga 1
Senare denna dag lägger regeringen förslag om bolagisering av AMU.
Olika utredningar har också lagt förslag om ytterligare bolagiseringar.
Regeringen kommer att arbeta vidare med flertalet av de verksamheter
som RRV bedömer aktuella för en bolagisering samt vidta nödvändiga
strukturella åtgärder.
Kriterier för när ett statligt bolag kan bedömas lämpligt att kvarstå i
statlig ägo bedömer jag, utifrån RRV:s analysmodell, främst vara:
— väl fungerande konkurrensvillkor saknas
— hög effektivitet och affärsmässighet saknas
Vad gäller det första kriteriet ligger ansvaret för att utforma väl
fungerande konkurrensvillkor på statsmakterna. Riksdagen har i samband
med prop. 1992/93:56 (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) fattat
beslut om en ny konkurrenslag. På en rad områden, t.ex. el- och teleom-
rådet, utarbetas för närvarande förslag till förändrad lagstiftning.
Konkurrensvillkoren skall utformas på ett sådant sätt att kraven på
mångfald och samhällsekonomisk effektivitet tillgodoses.
När det gäller det andra kriteriet är det av stor vikt att statens roll som
ägare är klart separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens
inom en sektor. Särskilda krav på en korrekt och konkurrensfrämjande
upphandling bör ställas på berörda myndigheter. Det statliga ägaransvaret
för ett aktiebolag bör bl.a. därför ej ligga på en myndighet utan på
regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet.
Staten som ägare bör ställa höga krav på lönsamhet i verksamheten. Det
värde som det statliga ägandet representerar är med utgångspunkt i
statens balansräkning helt intecknat genom statsskulden. Detta innebär att
varje statlig tillgång belastar statsbudgeten med sin del av statsskuld-
räntan minus inlevererad utdelning. Statliga tillgångar som har en
samhällsekonomisk avkastning som understiger statsskuldräntan är en
årlig statsfinansiell belastning.
Verksamheter som bedöms möjliga att bedriva i bolagsform men där
effektivitet och affärsmässighet bedöms förhindra en privatisering bör
därför i normalfallet avvecklas.
Regeringens fortsatta arbete med att minska den statliga balansomslut-
ningen genom bolagiseringar och privatiseringar och därmed bl.a. minska
statsbudgetens underskott bör utgå från här presenterade riktlinjer.
Omprövning av statliga stiftelser och myndighetsbolag
RRV har i två olika rapporter granskat bolag under myndigheter och
statliga stiftelser. Regeringen har, liksom den förra regeringen, intagit en
mycket restriktiv hållning till att bedriva statlig verksamhet i stiftelse-
form resp, i bolag direkt under myndigheter (prop. 1991/92:100 bil. 1,
bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ett skäl för den restriktiva in-
ställningen till stiftelser och bolag under myndigheter är att staten
93
avhänds egendom samtidigt som svårigheter föreligger för statsmakterna Prop. 1992/93:100
att få ändamålsenlig insyn i och möjligheter att påverka och kontrollera Bilaga 1
användningen av de insatta statliga medlen. Å andra sidan finns
verksamheter som även fortsättningsvis bör bedrivas i privaträttsliga
former, t.ex. inom det kulturella området.
Jag anser därför att statens engagemang i de stiftelser som staten
medverkat i som stiftare fortlöpande bör ses över för att tillse att de
insatta statliga medlen används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
RRV har i flera granskningar funnit att myndigheter, i strid med rege-
ringsformens bestämmelser, medverkat i bildande av stiftelser och bolag
genom avsättande av statliga medel utan att inhämta tillstånd från stats-
makterna. Ett sådant förfarande kan inte accepteras och måste enligt min
uppfattning föranleda att åtgärder vidtas av berörda myndigheter och
statsmakterna genom omprövning av statens åtaganden i dessa verksam-
heter.
Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att
göra en översyn av befintliga bolags- och stiftelsebildningar och lämna
förslag till åtgärder. En utgångspunkt för utredaren bör, mot bakgrund
av den restriktiva synen på statliga stiftelser och myndighetsbolag, vara
att det statliga huvudmannaskapet begränsas. I de fall verksamheten som
bedrivs är av centralt statligt intresse bör myndighetsformen vara den
verksamhetsform som skall tillämpas.
RRV har nyligen i en rapport till regeringen föreslagit att RRV bör ges
rätt att revidera samtliga av myndigheter bildade bolag och till myn-
digheter knutna stiftelser. Bakgrunden till förslaget är inte bara de
svårigheter revisionen haft att få insyn i de i bolag eller stiftelser
avknoppade verksamheterna, utan också att frånvaron av gransknings-
rätten försvårar för revisionen att verifiera hur de statliga medlen
används av berörda myndigheter. Jag anser att det är viktigt att stats-
makterna garanteras insyn i olika verksamheter när stora befogenheter
har delegerats till myndigheterna. Jag avser att återkomma till regeringen
i frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomi-
administrativa regelverket skall tillämpas.
Tillämpning av det statliga ekonomiadministrativa regelverket
Det statliga ekonomiadministrativa regelverket och de finansieringsformer
som tillkommer statliga myndigheter tillämpas idag även av icke-statliga
organisationer, dvs. organisationer som inte ingår i den juridiska
personen staten. Således förekommer det att t.ex. en stiftelse inplacerats
i systemet med budgetcykler, har krav på sig att lämna formella
anslagsframställningar i enlighet med vad myndigheterna har att lämna,
har egen dragningsrätt på statsverkets checkräkning eller har ålagts krav
på att den statliga bokföringsförordningen skall tillämpas.
Delegeringen av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att
myndigheterna kommer att ges större möjligheter att göra bindande
ekonomiska åtaganden över längre tid. Ramanslag innebär att den som
disponerar anslaget har möjlighet att "låna" upp till en viss nivå på det
94
efterföljande budgetårets anslag genom utnyttjande av anslagskredit. Prop. 1992/93:100
Vidare föreslås dels ett system med generell räntebeläggning av statliga Bilaga 1
medelsflöden, dels lån för finansiering av anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål. I den mån dessa generella finansiella befogenheter
även ges icke-statliga organisationer, kan staten hamna i en situtation som
innebär att staten får stå riskerna vid en eventuell försämrad betalnings-
förmåga inom organisationen eller vid en nedläggning av verksamheten.
Enligt min mening bör statsmakternas krav på underlag för prövning
av resurstillskott och på kontroll av medlens användande regleras i
särskild ordning.
RRV har mot denna bakgrund fått regeringens uppdrag att identifiera
vilka organisationer som, utan att vara statliga myndigheter, anvisas
anslag på statsbudgeten och därmed, eller på grund av andra bestämmel-
ser, kommit att omfattas av det ekonomiadministrativa regelverk som
gäller för myndigheter under regeringen. RRV skall lämna förslag till
vilka bestämmelser som behöver ändras för att de skall omfatta endast
statliga myndigheter och hur berörda organisationer bör hanteras i
budgetprocessen vad gäller finansieringsform och krav på beslutsunder-
lag samt återrapporteringskrav. I uppdraget ingår även att lämna förslag
till hur statsmakternas behov av insyn och kontroll av hur de statliga
medlen används genom revision skall tillgodoses. Jag avser att åter-
komma till regeringen med förslag till vilka tekniker som bör tillämpas
för finansiering m.m. av organisationer som inte är statliga myndigheter
men som erhåller statliga bidrag för sin verksamhet.
2.1.5 Effektiv medelshantering
Ett intensivt utvecklingsarbete har pågått de senaste åren i syfte att
effektivisera den statliga medelshanteringen. Arbetet har koncentrerats på
att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som
möjligt i den statliga verksamheten samt att ge myndigheterna större
frihet att, inom ramen för tillgängliga resurser, själva göra avvägningar
i finansiella frågor. För att skapa förutsättningar för rationellt besluts-
fattande på myndighetsnivån är det väsentligt att samtliga kostnader staten
har för verksamheten beaktas vid myndighetens beslut om utformning av
verksamheten. Denna utveckling ställer höga krav på myndighetens
redovisning.
I 1992 års budgetproposition redovisade jag ett antal förändringar i
detta syfte. Jag kommer i det följande att presentera vilka åtgärder
regeringen vidtagit på området samt lämna förslag till utveckling av den
finansiella styrningen av myndigheterna med syftet att en effektivare
medelshantering erhålls. Förslagen innebär dels effektivare system för
den statliga medelshanteringen på "koncemnivå”, dels utökade möjlig-
heter att delegera finansiella befogenheter till myndigheterna. Förslagen
bör i de flesta fall kunna genomföras på samtliga myndigheter vid
ingången av budgetåret 1993/94.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
95
Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader Prop. 1992/93:100
Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas
förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100 bil.l s. 46-48, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128). Nya riktlinjer för budgetering av myndig-
heternas förvaltningskostnader har därför tillämpats i årets förslag till
statsbudget.
De nya riktlinjerna för budgetering innebär att ett utrymme för
förväntade kostnadsökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag
har beaktats. Myndigheternas anslag motsvarar således det likviditets-
utrymme som resp, myndighet totalt disponerar och är ett uttryck för
regeringens bedömning av vilka resurser som sammantaget skall stå till
buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under
budgetåret 1993/94. Samtliga löne- och prisökningar under nästa budgetår
skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet
resp, anslagskrediten medger. Vidare kommer kompensation för
kostnadsökningar inom samtliga resursslag att fastställas med utgångs-
punkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta
sektorn.
Myndigheterna får genom detta förslag information om vilket hand-
lingsutrymme som ges i finansiellt avseende. Därigenom ökar möjlig-
heterna att vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmakterna
uppställda målen för verksamheten.
En omläggning av detta slag medför omfattande förändringar av teknisk
natur. Jag återkommer till detta och vissa övergångsfrågor i det följande
(avsnitt 2.2).
Anslagstyperna på statsbudgeten
Ett av de främsta verktygen statsmakterna har för den finansiella styr-
ningen av den statliga verksamheten är, vid sidan av att anvisa anslag på
statsbudgeten för ett visst ändamål, att ange hur dessa medel får dispone-
ras. Detta sker bl.a. genom val av anslagstyp, dvs. vilken beteckning de
anvisade anslagen ges. De anslagstyper som nu används är obetecknat
anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och ramanslag.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.7) att närmare redogöra för vilka
villkor som nu gäller för de olika anslagstyperna samt lämna vissa förslag
till förändringar. Jag föreslår här en effektivare rutin för återförande av
återstående reservationer på reservationsanslag, vilket innebär förändrade
villkor i förhållande till nuvarande regler för dispositionsrätt till
reserverade medel. Jag förslår även en förändring av beräkningen av
ramanslagskreditens storlek i syfte att anpassa kreditutrymmet till de
förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning.
Statlig kassahållning
In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar
Den tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1) aviserade översynen av in- och
utbetalningstidpunkter för statliga betalningar har nyligen genomförts av
96
Riksgäldskontoret (RGK) och RRV. Översynen har omfattat de stora be- Prop. 1992/93:100
talningsflöden som vid förändrade betalningstidpunkter kan ge betydande Bilaga 1
ränteeffekter för staten. De betalningar som har studerats är bl.a.
pensionsutbetalningar, barnbidrag, dagersättningar, kulturbidrag, bidrag
till folkbildningen, inbetalning av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter,
in- och utbetalning av mervärdesskatt, bidrag till kommuner samt
utbetalning av studiemedel. I översynen har även delar av reglerings-
brevens bestämmelser vad gäller betalningstidpunkter behandlats. Chefen
för Utbildningsdepartementet kommer senare idag att redovisa vissa
åtgärder i fråga om ändrade betalningstidpunkter (bil. 9). Jag har för
avsikt att återkomma med förslag till åtgärder angående förändrade
tidpunkter för statliga betalningar i 1993 års kompletteringsproposition.
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades de krav som bör ställas
på det statliga betalningssystemet. Dessa krav sammanfattas i det
följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
statens synvinkel kostnadseffektivt sätt.
— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för betalningsavsändare och betalningsmottagare vid val av
betalningsförmedlare.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög
säkerhet kan garanteras.
Mot bakgrund av dessa krav har RRV på regeringens uppdrag utrett
och lämnat förslag till utveckling av det statliga betalningssystemet. Jag
kommer i det följande att lämna vissa förslag angående en utveckling av
statens betalningssystem (avsnitt 2.8). Jag kommer bl.a. att föreslå att
betalningar till och från staten skall kunna förmedlas av såväl Postgirot
som Bankgirot.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades frågan om att räntebe-
lägga statliga medelsflöden. Jag framhöll då vikten av att öka kostnads-
medvetandet hos myndigheterna genom att de kostnader som för
närvarande redovisas gemensamt på statsbudgeten istället bör redovisas
i anslutning till resp, verksamhet. Ett system med ränta på myndig-
heternas medel ger myndigheterna frihet att själva göra avvägningar i
finansiella frågor och därmed incitament till en god kassahållning. RGK
och RRV har utrett frågan och lämnat förslag till en modell för räntebe-
läggning av statliga medelsflöden. RGK:s och RRV:s utredning visar att
de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten kan
räntebeläggas budgetåret 1993/94. Jag kommer i det följande att lämna
97
förslag angående en räntebeläggning av statliga medelsflöden och därmed Prop. 1992/93:100
föreslå att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksam- Bilaga 1
heten skall räntebeläggas fr.o.m. budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.3).
Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters
anläggningstillgångar
Lån i RGK för investeringar för förvaltningsmyndigheternas anläggnings-
tillgångar har behandlats i de senaste årens budgetpropositioner.
Modellen har utvecklats av RRV med sikte på att denna modell skall
kunna ersätta flera av de befintliga finansieringsmodellerna. Genom
tillämpning av lånemodellen bärs statens kostnader för en investering den
myndighet som gör investeringen, vilket ökar förutsättningarna för
rationella investeringsbeslut på myndighetsnivån. Lånemodellen ligger
väl i linje med resultatstyrningens idé att myndigheten själv får besluta
om fördelning av sina resurser. De årliga utgifterna för en eventuell
investering i form av räntor och amorteringar får av myndigheten ställas
mot övriga utgifter där myndighetens egna prioriteringar får avgöra om
en investering skall genomföras eller inte.
Lånemodellen har införts successivt fr.o.m. budgetåret 1990/91.
Innevarande budgetår tillämpar ett tjugotal myndigheter med tillhörande
undermyndigheter lånemodellen för ADB-och kommunikationsutrustning.
Tio myndigheter har tilldelats lånemodellen för att finansiera i princip
samtliga typer av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Erfarenheterna från tillämpningen visar att lånemodellen nu kan införas
generellt i statsförvaltningen.
Jag kommer därför i det följande (avsnitt 2.4) att redogöra för utform-
ningen av lånemodellen och föreslå ett generellt införande av lån i RGK
för finansiering av förvaltningsmyndigheternas investeringar i anlägg-
ningstillgångar för förvaltningsändamål.
Avgiftsfinansierad verksamhet
I 1992 års budgetproposition redovisades huvudprinciper för styrning och
budgetering av avgiftsfinaniserad verksamhet. Syftet var att renodla
tillämpningen av avgiftsfinaniserad verksamhet och formerna för
verksamhetens kapitalförsörjning. Arbetet har i stor utsträckning inriktats
på att klargöra myndigheternas handlingsutrymme för att bedriva sådan
verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och
kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler
för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de riktlinjer som
redovisas i propositionen.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.5) att lämna vissa förslag som
innebär en utökad rätt för myndigheterna att genom avgifter finansiera
viss verksamhet. Jag föreslår bl.a. att en myndighet som tillhandahåller
avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnads-
täckning, även skall få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar
i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten. Jag föreslår vidare att samtliga
myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får
98
disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat i den avgifts-
finaniserade verksamheten i ny räkning.
Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av
statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har
överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig
verksamhet.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.6) att lämna förslag om riktlinjer
m.m. för risk- och skadehanteringen i staten.
Utgångspunkten för mina förslag är att den enskilda myndigheten har
bäst förutsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skade-
hantering. Jag föreslår därför att myndigheten själv skall få välja system
för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden
för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträck-
ning som möjligt. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i stället
är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete.
En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall
kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade-
risker och skadekostnader är kända. Jag föreslår därför att varje
myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser.
Medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myn-
digheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna
stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Ett vägledande
regelverk bör även utarbetas. Jag föreslår att ansvaret för det stödjande
arbetet skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande
försäkringsliknande verksamheten hos Försvarets civilförvaltning flyttas
över till kollegiet. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer senare
i dag i denna fråga.
Förutom de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen
i staten kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd
vid statliga tjänsteresor.
Frågan har utretts av en särskild utredare. Utredningen initierades mot
bakgrund av olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989. Efter olyckan
konstaterades bl.a. att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet
för de omkomna. De efterlevande till dem som reste i tjänsten för statens
räkning fick nämligen sämre ersättning än om det hade rört sig om en
tjänsteresa inom den privata sektorn.
Enligt min mening är det motiverat att statligt anställda och uppdrags-
tagare hos staten får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid
tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställ-
da. Jag föreslår därför att ett sådant skydd skapas. Vad som skall avses
med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkrings-
skyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att
Försvarets civilförvaltning bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings-
och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäk-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
99
ringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmark- Prop. 1992/93:100
naden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur Bilaga 1
försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
Myndigheternas lokalförsörjning
Ett led i regeringens arbete med att delegera ansvar och befogenheter till
myndigheterna är att dessa även får ta ansvar för sin lokalförsörjning.
Byggnadsstyrelsens monopol på lokalförsörjningsområdet har därför
avskaffats (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, bet. 1990/91 :FiU30, rskr.
1990/91:386). Senast den 1 juli 1993 kommer samtliga myndigheter att
ha övertagit det fulla ansvaret för den egna lokalförsörjningen.
Som ett led i ombildningen av Byggnadsstyrelsen är två nya fastighets-
koncemer under uppbyggnad (prop. 1992/93:37 bil. 1, bet. 1992/93:
FiU8, rskr. 1992/93:123). Av detta följer att de ca 8 000 upplåtelse-
handlingar som idag reglerar förhållandet mellan lokalbrukaren och
Byggnadsstyrelsen successivt skall omsättas till civilrättsliga avtal.
Regeringen beslutade den 26 mars 1992 om nya riktlinjer för myndig-
heternas lokalförsörjning. I beslutet lades fast att villkoren i upplåtelse-
handlingen gäller tills nytt avtal tecknats med det nya fastighetsbolag som
kommer att bildas.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 om tillägg till övergångs-
bestämmelserna i de nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning
vilka skall gälla såvitt inte myndigheterna och de nya fastighetsförvaltar-
na ömsesidigt kommer överens om andra villkor. I tilläggsbestämmelser-
na fastställdes en hyrestid och en ömsesidig uppsägningstid på upplåtelse-
handlingarna. Hyrestiden fastställdes till den treårsperiod resp, myndighet
tillhör inom budgetcyklerna 1, 2 och 3, dvs. budgetåren 1991/92-
1993/94, 1992/93-1994/95 och 1993/94-1995/96.
Eftersom lokaler är en relativt trögrörlig resurs anser jag att det är
viktigt att kunna ge myndigheterna incitament att effektivisera resurs-
användningen vad gäller de statsägda lokaler som nu kommer att föras
över till de två nya fastighetskoncemema. Under tidigare år har det
funnits en ordning för myndigheter som anvisats medel för lokalkostnader
under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnads-
styrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig
resurser för reella lokalbesparingar. Jag anser att myndigheterna över-
gångvis bör kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser
till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen
gäller för de lokaler som kommer att föras över till de två nya fastighets-
koncemema. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att i ett
förvaltningsbeslut ge den nyligen inrättade stabs- och servicemyn-
digheten, Statens lokalförsörjningsverk, ett bemyndigande att övergångs-
vis få överta betalningsansvaret för upplåtna lokaler eller delar av
upplåtna lokaler som myndigheterna valt att lämna men inte kunnat
tillgodoräkna sig på grund av de nya villkoren i upplåtelsehandlingarna.
Regeringen medgav den 27 maj 1992 att Byggnadsstyrelsen fick införa
ett system med hyresdebitering kvartalsvis i förskott. De förändrade
100
debiteringsrutinerna innebär en tidsmässig tidigareläggning av hyresbetal-
ningarna jämfört med tidigare rutiner. Flertalet anslagsfinansierade
myndigheter betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 sina lokalhyror kvar-
talsvis i förskott. I samband med skiftet av rutinerna för debitering
uppstår en engångsvis merbelastning på statsbudgeten på grund av att
hyresbeloppet för budgetårets första kvartal skall betalas senast den 30
juni budgetåret innan. För budgetåret 1991/92 uppstod inte denna mer-
belastning då debiteringssystemet inte var fullt utvecklat inom Byggnads-
styrelsen. Merbelastningen kommer istället att inträffa vid slutet av
innevarande budgetår förutsatt att myndigheterna betalar sin första
kvartalshyra för budgetåret 1993/94 i rätt tid, dvs. senast den 30 juni
1993. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en regle-
ring som medger en engångsvis merbelastning på berörda myndigheters
anslag, vilken skall motsvara den första kvartalshyran för budgetåret
1993/94.
Staten som avtalspart
Statliga myndigheter träffar avtal å statens vägnar. Förutom köpe- och
hyresavtal kan en myndighet t.ex. lägga ut förvaltningsuppgifter på entre-
prenad för att få en kostnadseffektivare verksamhet. Det kan också vara
fråga om avtal där myndigheten åtar sig uppgifter åt en annan part.
Riktlinjer och regler för under vilka former som statliga myndigheter
får ingå avtal med annan part saknas i stor utsträckning. I flera av RRV:s
granskningar har olika problem med ingångna avtal påtalats. Behovet av
stöd till myndigheterna i avtalsfrågor är tilltagande. Då myndigheternas
finansiella befogenheter ökas successivt finns det, enligt min mening,
behov av att klargöra myndigheternas handlingsutrymme även på detta
område. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att göra en översyn av formerna för de avtal som
för närvarande ingås av statliga myndigheter. Utredaren bör lämna
förslag till riktlinjer och regler för myndigheternas tillämpning samt det
eventuella stöd som myndigheterna kan behöva.
2.2 Principer för beräkning av anslagen
Den nya budgetprocessen med resultatstyrning innebär att statsmakterna
anger mål och ställer resultatkrav samt preciserar ambitionsnivån i
verksamheten genom att anvisa medel. Myndigheterna ansvarar för
formulering av produktionsmål och för verkställande inom givna ramar.
Budgetprocessen bygger på fördjupad redovisning och analys inom varje
myndighet och en årlig redovisning till statsmakterna mot uppställda mål.
Det ankommer på statsmakterna att årligen värdera och pröva ambitions-
nivån i den statliga verksamheten.
Den nya budgetprocessen skall vara ett stöd för statsmakterna i arbetet
att nå högre effekt inom ramen för givna medel. Processen bygger på ett
tydliggörande och en precisering av ansvarsfördelningen mellan stats-
makterna och myndigheterna i en rad praktiska avseenden. Den ställer
nya krav på statsmakterna att precisera mål och resultatkrav, men
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
101
förutsätter samtidigt att statsmakterna avstår från att detalj reglera Prop. 1992/93:100
myndigheternas produktion och avstår från att lägga restriktioner på hur Bilaga 1
medlen får disponeras. En utvecklad budgetprocess förutsätter delegering
av ansvar och befogenheter till myndigheterna, vilket i sin tur kräver
utveckling av styrformer och finansiella förutsättningar och revision på
det sätt som jag redovisat i 1992 års budgetproposition (bil. 1, Statsbud-
geten och särskilda frågor).
Inom ramen för budgetprocessen skall ambitionsnivån i den statliga
verksamheten prövas och preciseras genom förslag till årlig anslagsnivå
för resp, myndighet. Denna prövning måste följas upp med en förbättrad
budgetteknik. I det följande redovisar jag en teknisk lösning att budgetera
myndigheternas förvaltningskostnader som ökar myndigheternas
handlingsutrymme och förbättrar incitamenten till en effektiv resurs-
hantering. Syftet med tekniken är att tydligare än för närvarande ange
myndigheternas handlingsutrymme i förväg. Tillsammans med övrig
delegering och den utvecklade finansiella styrningen ges resp, myndighet
handlingsutrymme inom de av statsmakterna årligen angivna ekonomiska
ramarna. Därmed undviks den s.k. cash-limiteffekt som tidigare
tillämpning av löneutgiftsramar kunde leda till och som riksdagen tidigare
ifrågasatt (bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101-103).
Beslut som innebär förändringar i verksamhetens inriktning eller som
förutsätter resurstillskott måste även fortsättningsvis hanteras inom ramen
för budgetprocessen. En ökad andel operativa beslut bör dock kunna
fattas direkt av myndigheterna förutsatt att de ekonomiska ramarna är
kända. Inom dessa ramar har sedan myndigheterna ansvaret att formulera
mål för sin produktion, att besluta om resursallokering etc. För att
stimulera långsiktighet krävs en rättvisande teknik för att beräkna
priskompensation över tiden. Därmed ökar incitamenten till effektivt
utnyttjande av resurser.
Myndigheternas förutsättningar måste därför göras tydligare så att de
så tidigt som möjligt känner till de ekonomiska ramarna för verksamheten
och på vilket sätt de kommer att kompenseras för kostnadsutvecklingen.
Inom dessa givna ramar måste myndigheterna ges stora finansiella
friheter. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten måste
få disponeras av myndigheterna. Beslut om effektivisering måste i så hög
utsträckning som möjligt kunna fattas av myndigheterna själva inom
givna ekonomiska ramar, utan att statsmakternas godkännande måste
inhämtas. Eftersom löner i normalfallet utgör en merpart av förvaltnings-
kostnaderna är det också viktigt att myndigheterna ges ökade möjligheter
att själva lokalt påverka lönebildningen. Utöver dessa rena effektivitets-
åtgärder är det statsmakternas uppgift att bestämma inriktning och
omfattning av olika verksamheter.
Utgångspunkten för det pågående utvecklingsarbetet med finansiell
styrning har varit att genom modifieringar av nuvarande styrformer och
anslagstyper uppnå dessa syften. Jag kommer senare att redovisa förslag
till räntefaktor på statliga medelsflöden, utökade möjligheter till låne-
finansiering av investeringar samt utökat bemyndigande att redovisnings-
mässigt utjämna mellan olika budgetår. I det följande redovisar jag nu
102
förslag till teknik för budgetering av myndigheternas anslag för förvalt-
ningskostnader vilken i förväg både ger besked om ekonomiska ramar
och en rättvisande kompensation över tiden.
Omläggningen bör genomföras samtidigt med flera andra förändringar
av teknisk natur. För att hantera detta och ge myndigheterna tillfälle att
komplettera underlaget bör dessa justeringar göras samlat i reglerings-
brevet för resp, myndighet.
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader
Huvudprinciper
Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas
förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr.
1991/92:128-129). Riktlinjerna innebär att en ram för myndigheternas
samlade förvaltningsutgifter och inte endast för enskilda resursslag läggs
fast. Det finns tre huvudsakliga syften med de nya budgeteringsprin-
ciperna.
Det första syftet är att myndighetens verksamhet skall prövas som en
helhet och att anslagsnivån är ett uttryck för beslutad och förväntad
ambitionsnivå i verksamheten. De nya budgeteringsprinciperna innebär
att myndighetens hela verksamhet, med dess olika resursslag, budgeteras
samlat och på ett likartat sätt. Dessutom beräknas ett särskilt utrymme
som skall användas för att möta kostnadsökningar för samtliga resursslag
under löpande verksamhetsår. Utrymmet kommer att ligga som en
permanent buffert i myndighetens anslag.
Den ekonomiska ramen inför ett aktuellt budgetår bör resp, myndighet
känna i sin helhet så tidigt som möjligt. Därigenom ökar myndigheternas
möjligheter att förbereda och vidta åtgärder för att kunna uppnå de av
statsmakterna uppställda målen för verksamheten.
Myndigheter som disponerar medel på ramanslag kan fritt fördela det
totala ekonomiska utrymme som givits av statsmakterna. Några särskilda
restriktioner för hur mycket av det ramanslag som tilldelas myndigheten
som skall användas till t.ex. löner och lokaler kommer normalt inte att
finnas. Dessutom föreslår jag i det följande att ytterligare befogenheter
skall tilldelas myndigheterna i form av möjligheter att ta upp lån för
investeringar, att få ränta på anslagsmedel etc. Dessa ökade befogenheter
kommer att kunna utnyttjas av majoriteten av alla myndigheter eftersom
de allra flesta myndigheter kommer att ha tilldelats ramanslag från och
med budgetåret 1993/94.
Det andra syftet med nya principer för statsmakternas budgetering är
att den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn
skall utgöra utgångspunkt vid fastställandet av kompensationen för
kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag. Hittills har denna princip
tillämpats endast för lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader.
Härigenom uppnås en stabilitet och långsiktighet i kompensationen och
en följsamhet mot övriga ekonomin.
Merparten av en normal förvaltningsmyndighets budget utgörs av
lönekostnader. Valet av teknik för kompensation för lönekostnadsut-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
103
vecklingen kommer att ha inflytande på effektiviteten och incitamenten Prop. 1992/93:100
inom det statliga förhandlingssystemet. Denna kompensation kan fördelas Bilaga 1
lika för alla myndigheter oavsett avtalsutfall eller selektivt beroende på
myndighetens lönestruktur eller genom att utfallet av förhandlingarna
tillåts påverka den årliga priskompensationen för resp, myndighet.
Förslag till modeller utifrån dessa grunder har lämnats av Ramanslags-
utredningen (SOU 1992:102). Utredningen har även lämnat förslag
beträffande kompensation för lokalkostnader resp, övriga förvalt-
ningskostnader.
Det tredje syftet är att klart skilja statsmakternas ansvar inom ramen
för den statliga budgetprocessen från frågor som det ankommer på staten
som arbetsgivare att förhandla om i likhet med andra parter på arbets-
marknaden.
Frågor som rör ambitionsnivåer och verkningsgrader i den statliga
verksamheten skall prövas inom ramen för budgetprocessen. Inom den
ekonomiska politiken måste statsmakterna bl.a. bekämpa inflationen och
genom avregleringar och konkurrensbefrämjande åtgärder verka för en
konkurrenskraftig prisnivå i den svenska ekonomin. Det är på mot-
svarande sätt en huvudfråga för statsmakterna att verka för en fungerande
arbetsmarknad, personalförsörjning och kompetensutveckling för att
stimulera tillväxten i hela ekonomin. Däremot bör statsmakterna avstå
ifrån att direkt reglera priser på enskilda varor och tjänster, så även i
fråga om löner. Som arbetsgivare inom det statliga området bör
statsmakterna endast ange allmänna arbetsgivarpolitiska riktlinjer.
Statsmakterna måste således avstå ifrån att försöka tillgodose sitt
arbetsgivarintresse genom att via budgetpolitiken bedriva inkomstpolitik
på det statliga avtalsområdet (jfr. prop. 1991/92:100 bil. 1). Detta bör
enligt min mening vara möjligt genom de förslag till nya principer för
budgetering av förvaltningskostnader som har tillämpats i årets förslag till
statsbudget.
För att myndigheterna skall kunna möta kostnadsökningar under
löpande budgetår har ett särskilt utrymme (buffertutrymme) beräknats
vid budgeteringen av myndigheternas ramanslag. Detta buffertutrymme
skall användas för att möta prisutveckling på såväl löner som för lokaler
och övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån i budgetpropositionen
skall därmed ses som ett uttryck för det likviditetsutrymme som myndig-
heten har tillgång till under det löpande verksamhetsåret. Merutgifter
eller överskridande för löneökningar eller andra kostnadsökningar
kommer inte att medges under budgetåret. Myndigheterna skall i stället
utnyttja den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som
ramanslaget medger. Jag vill samtidigt betona att förändringar i
verksamheternas inriktning eller omfattning på sedvanligt sätt måste
underställas riksdagen.
De nya budgeteringsprinciperna bör enligt min mening tillämpas på
samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. Beträffande lönekostnads-
komponenten innebär det i fortvarighetstillståndet att kostnadsut-
vecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn kommer att ligga till
grund för kompensationen för kostnadsutvecklingen för myndigheterna.
104
För det tjugotal myndigheter som även under budgetåret 1993/94 kommer Prop. 1992/93:100
att ha förslagsanslag, reservationsanslag eller obetecknat anslag för sina Bilaga 1
förvaltningskostnader innebär detta att de principer om löneutgiftsram
som redovisades i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 1)
föreslås vara utgångspunkten vid tillämpningen under nästa budgetår. Om
de faktiska avtalskostnadema för någon enskild myndighet i denna
kategori blir avsevärt högre än den kompensation de fått enligt de nya
principerna och detta bedöms leda till större verksamhetsmässiga
konsekvenser bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om
att reglera dessa frågor.
Beräkning av förändrade lönekostnader
Ramanslagsutredningen (dir. 1992:28) har i ett betänkande (SOU
1992:102) Myndigheternas förvaltningskostnader - budgetering av pris-
och löneökningar redovisat en modell för att fastställa omräkningen av
lönedelen av anslaget för den statliga sektorn där utgångspunkten är att
anslagen beräknas utifrån lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrens-
utsatta sektorn. Dessutom har utredningen föreslagit en modell för hur
uppräkning av ramanslagen skulle kunna ske, bl.a. avseende korrigering
av lönebasen.
Den hittillsvarande ordningen har inneburit att de statliga löneavtalen
har underställts Finansutskottets godkännande. Detta har inte bara
inneburit ett ställningstagande till det materiella innehållet för de statligt
anställda. Avtalens faktiska nivå och fördelning har dessutom legat till
grund för beräkningarna av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag.
Något incitament att hålla tillbaka kostnadsökningar har därför inte
funnits på myndighetsnivån.
I detta sammanhang vill jag nämna att jag senare denna dag (bil. 8,
anslaget Fl. Statens arbetsgivarverk) kommer att redogöra för mina
förslag beträffande en ny utformning av statens centrala arbetsgivar-
organisation enligt de förslag som Arbetsgivarkommittén nyligen lagt
fram i sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisa-
tionerna. I korthet innebär förslagen att Statens arbetsgivarverk (SAV)
ombildas till en myndighet som finansieras med avgifter från de anslutna
myndigheterna. Arbetsgivarorganistionen får i och med denna konstruk-
tion en i förhållande till regeringen mer självständig ställning. Jag
kommer även att föreslå att endast de s.k. huvudavtal och MBA-R skall
underställas statsmakterna för godkännande. Övriga kollektivavtal som
arbetsgivarorganisationen sluter bör inte behöva slutas under förbehåll om
riksdagens och regeringens godkännande. Dessutom vill jag påpeka,
vilket är relevant i övervägandena om de nya budgeteringsprinciperna,
att mitt förslag till arbetsgivarorganisation förutsätter att ett system med
ramar för myndigheternas förvaltningskostnader införs.
Mitt förslag till nya budgeteringsprinciper innebär att en uppräkning av
baserna för samtliga myndigheter måste göras, främst för att inhämta
den eftersläpning som nuvarande budgetering av löner ger upphov till.
Utredningen har förordat att en sådan uppräkning sker genom att vid
105
omläggningstillfället lämna ett särskilt utrymme (buffertutrymme) som Prop. 1992/93:100
kan användas för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår Bilaga 1
genom en schablonuppräkning av myndigheternas anslag. Schablon-
uppräkningen bör baseras på en prognos för förväntade kostnadsökningar.
En permanent buffert läggs sålunda in i myndigheternas anslag.
Efter övergången till de nya budgeteringsprinciperna kommer fast-
ställande av myndigheternas kompensation för lönekostnader att göras
med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom andra delar av arbets-
marknaden. Därmed upprättas en naturlig koppling till tillväxten i
ekonomin som helhet.
Ramanslagsutredningen har tagit fram två grundmodeller samt en
förenklad modell med vilka kompensationen för lönekostnads-
komponenten kan fastställas. I alla tre modellerna fastställs totalutrymmet
för kompensation för lönekostnadsökningar genom att multiplicera
lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn med den totala
lönesumman i statsförvaltningen. Det som skiljer de tre modellerna från
varandra är sedan hur fördelningen av detta fastställda totalutrymme skall
ske mellan myndigheterna. I den första modellen, ensektormodellen, som
utredningen förordar, fördelas totalutrymmet enligt en eventuell
fördelningsprofil i de centrala statliga avtalen. I den andra modellen,
delsektormodellen, fördelas totalutrymmet mellan myndigheterna enligt
lönekostnadsutvecklingen inom varje delsektor av den konkurrensutsatta
sektorn. I denna modell är det lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer
av övrig arbetsmarknad, till vilka myndigheterna naturligt kan relateras,
som direkt bestämmer kompensationsutrymmet på myndighetsnivå. Ingen
hänsyn tas i denna modell till eventuell fördelning i de centrala statliga
avtalen utan fördelningen är beroende av hur myndigheterna klassificeras
i förhållande till delsektorer på den privata arbetsmarknaden. I den tredje
modellen, det förenklade förfarandet, fördelas det fastställda total-
utrymmet mellan myndigheterna med samma procenttal, dvs. den
konkurrensutsatta sektorns lönekostnadsutveckling. Denna modell tar
varken hänsyn till eventuell profil i statliga avtal eller till delsektorer på
den konkurrensutsatta sektorn.
Utredningens betänkande har remissbehandlats och en majoritet av
remissinstanserna anser att ensektormodellen är att föredra. De flesta
anger dock både för- och nackdelar med de olika modellerna. Remiss-
yttrandena finns tillgängliga på Finansdepartementet.
En av fördelarna med ensektormodellen är att den medger att avtals-
förhandlingar får genomslag i budgetregleringen. Överväganden och
prioriteringar mellan t.ex. olika yrkesgrupper ligger inom det avtals-
reglerade området och bör därmed få genomslag vid budgeteringen av
myndigheternas anslag. Långsiktiga obalanser i lönenivån kan dessutom
åtgärdas inom den tilldelade delen av totalutrymmet. Modellen tillåter
också att de centrala parterna överlåter lönebildningen till lokal nivå.
En möjlig nackdel med ensektormodellen är att det inom ett fastställt
totalt löneutrymme kan uppstå konkurrens mellan myndigheterna samt att
vissa myndigheter kan få svårt att hävda sina intressen vid förhand-
lingarna. Denna nackdel kan dock förebyggas med ett moget arbetsgivar-
uppträdande hos myndigheter och SAV.
106
Jag anser att det är viktigt att de tre tidigare anförda huvudsyftena med Prop. 1992/93:100
att genomföra de nya budgeteringsprinciperna uppnås. Valet av modell Bilaga 1
för kompensation för lönekostnadsutvecklingen spelar en viss roll för
myndigheternas möjligheter att påverka lönebildningen. Av de föreslagna
modellerna anser jag att ensektormodellen har de flesta fördelarna. Denna
modell stöds även av de flesta remissinstanserna. Mot denna bakgrund
förordar jag ensektormodellen. De närmaste årens erfarenheter får visa
om valet behöver omprövas.
Mitt huvudmotiv för att välja ensektormodellen är att den medger såväl
en decentraliserad lönebildning som riktade satsningar, t.ex. i form av
avsättningar för trygghetsåtgärder för de statsanställda.
De nya budgeteringsprinciperna bör tillämpas på samtliga myndig-
heter, oavsett anslagstyp. För avgiftsfinsierade myndigheter bör RRV vid
det föreskrivna samrådet granska att myndigheterna inte lägger större
kostnadsökningar till grund för beräkning av avgifternas storlek än vad
som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten.
Beträffande statsbidrag som avser kostnader för statligt reglerade löner
anser jag att även för dessa bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. För
dessa bör därför tillämpas samma principer som för beräkningen av
lönekostnadskompensationen för myndigheter med motsvarande anslags-
typ.
Beräkning av förändrade lokalkostnader
Ramanslagsutredningen har föreslagit en uppräkningsmodell för
myndigheternas lokalkostnader som i princip innebär att dessa räknas upp
med hyreskontraktens KPI-koppling fram till det första omförhandlings-
tillfället och därefter med 100 % av KPI.
Enligt den nuvarande ordningen genomför Byggnadsstyrelsen årligen
en avisering av hyreskostnaderna för varje myndighet inom dess
lokalhållningsområde som underlag för regeringens budgetprövning av
myndigheternas lokalkostnader. Aviseringen utgör en prognos över
hyresutvecklingen t.o.m. det budgetår hyran avser. Differenser mellan
aviserad hyra och utfallet har belastat Byggnadsstyrelsens resultat.
Enligt de nya riktlinjerna för de statliga myndigheternas lokalförsörj-
ning kommer någon detaljerad prövning av myndigheternas lokalkost-
nader inte att ske i framtiden. Myndigheterna skall, inom ramen för den
fortlöpande budgetprövningen, få kompensation för den allmänna
prisutvecklingen, så även när det gäller lokalkostnaderna.
Enligt min mening innehåller Ramanslagsutredningens förslag kom-
ponenter av alltför inflationsdrivande karaktär som jag inte kan ställa mig
bakom. Jag anser att utgångspunkten för budgeteringen av myndig-
heternas lokalkostnader bör vara ett myndighetsspecifikt index som bör
baseras på bedömningar av t.ex. area per anställd, hyra per kvadratmeter
och specifik ortsinformation. Den nybildade myndigheten Statens
lokalförsörjningsverk bör få i uppdrag att utveckla och redovisa ett sådant
underlag inför regeringens budgetprövning av myndigheternas lokal-
kostnader inför 1994 års budgetproposition.
107
Beräkning av förändringar av övriga kostnader
De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar på
övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomisk
ramstyming. Jag anser därför inte att några förändringar behöver göras
i denna del. Ramanslagsutredningen har redovisat samma inställning i
denna fråga. Buffertutrymmet kan även användas för att möta kostnads-
ökningar inom detta resursslag.
Övriga frågor
De nya riktlinjerna för budgeteringen samt mina förslag beträffande
utformningen av statens centrala arbetsgivarorganisation innebär i vissa
fall ändringar jämfört med dagens förhållanden. I det följande kommer
jag att peka på vilken innebörd de nya förslagen har för riksdagen,
regeringen, myndigheterna samt parterna på det statliga avtalsområdet.
Riksdag och regering kommer även fortsättningsvis att inom ramen för
budgetprocessen besluta om olika verksamheters inriktning och utgifter
över statsbudgeten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att de förslag
till anslagsnivåer som redovisas i budgetpropositionen är lika med det
faktiska likviditetsutrymme (inkl, sparande och kredit) som ställs till
myndigheternas disposition under det aktuella budgetåret. Vidare innebär
de nya principerna att någon merutgift för löne- och prisökningar inte
kommer att medges myndigheterna under löpande budgetår. För
myndigheterna gäller att ramanslagen (inkl, sparande och kredit) utgör
totalt tilldelat utrymme för budgetåret. Samtidigt gäller, enligt tidigare
gällande regler för ramanslaget, att inga restriktioner finns för disposition
av medel inom ramanslaget under det löpande budgetåret. Anslags-
krediten föreslås ökas till 5%, högst 7%, av anslagsbeloppets storlek
efter regeringens prövning (se avsnitt 2.7).
I fortvarighetstillståndet kommer endast ett mycket litet centralt anslag
att budgeteras för att täcka lönekostnader under löpande budgetår för de
få myndigheter som även fortsättningsvis kommer ha reservationsanslag,
förslagsanslag eller obetecknat anslag. Kompensationen för dessa
myndigheter kommer dock att beräknas på samma grunder som för
ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig överstiga
lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Förord-
ningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal samt beslut
rörande täckning av merkostnader för löner m.m. kommer att finnas kvar
i någon form för dessa myndigheter.
Behovet av särskilda beslut om lönemerkostnader för myndigheter med
ramanslag bortfaller om riksdagen godkänner de riktlinjer som jag lagt
fram denna dag. Detta är en konsekvens av att ramanslagsmyndigheter
redan i sitt anslag kommer att ha ett utrymme för kostnadsökningar under
löpande budgetår.
Beträffande underlag för beräkning av lönekostnadskomponenten bör
ett uppdrag lämnas om att ta fram statistik över lönekostnadsutvecklingen
inom den konkurrensutsatta sektorn som kan tillämpas vid budgeteringen
av anslagen till 1994 års budgetproposition.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
108
De centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden ansvarar som Prop. 1992/93:100
tidigare för lönebildningen i fria förhandlingar. Beslut om konfliktåt- Bilaga 1
gärder sker i likhet med i dag centralt. De centrala parterna har möjlighet
att centralt besluta att delegera förhandlingarna men inte konflikträtten till
lokal nivå. Skillnaden för parterna i och med de nya budgeterings-
principerna är att de redan vid ingången av förhandlingarna vet att den
budgetkompensation myndigheterna kommer att få baseras på löne-
kostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn oavsett vad de
statliga avtalen kostar. Principerna innebär att alla kostnader skall
finansieras inom det fastställda utrymmet, inkl, eventuella avtal som
medför att kostnaden för någon centralt framförhandlad åtgärd förs upp
på statsbudgeten. Kostnaden för sådan åtgärd räknas av mot utrymmet.
Sammanfattningsvis föreslår jag följande riktlinjer för budgetering av
myndigheternas förvaltningskostnader.
— Myndigheternas anslag budgeteras inkl, ett buffertutrymme för att
möta kostnadsökningar under löpande budgetår.
— Kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag
fastställs med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den
konkurrensutsatta sektorn.
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94
I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag
budgeterats enligt de nya riktlinjerna för budgetering av myndigheternas
förvaltningskostnader. Budgeteringen har i ett första skede genomförts
på samma sätt som tidigare i år. Anslagsnivåerna har med andra ord
justerats i basen med hänsyn till kostnadsökningar avseende träffade avtal
inom den statliga sektorn samt med hänsyn till kostnadsökningar inom
resursslagen lokaler och övriga förvaltningskostnader. Dessutom har
hänsyn tagits till att arbetsgivarinträdet slopats (se bil. 8). Därefter har
ett permanent buffertutrymme beräknats som skall användas för att möta
kostnadsökningar avseende löner, lokaler och övriga förvaltnings-
kostnader under löpande budgetår. För myndigheter som disponerar
ramanslag innebär det att ett buffertutrymme har beräknats inom resp,
anslag. För de tjugotal myndigheter med reservationsanslag, förslags-
anslag eller obetecknat anslag innebär de nya budgeteringsprinciperna att
kompensationen för lönekostnadsökningar under budgetåret 1993/94
kommer att ske som tidigare år genom s.k. täckningsbeslut samt genom
förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal med stöd av
riksdagens nuvarande bemyndigande. Beräkningen av kompensation för
kostnadsutvecklingen kommer dock att ske utifrån samma principer som
tillämpats när buffertutrymmet fastställts för ramanslagsmyndigheterna.
Det är viktigt att framhålla att årets budgetprövning av anslagens
storlek i flera fall varit mycket stram. Rationaliseringar och besparingar
men även reformer på viktiga och prioriterade områden, har genomförts.
Det kan därför vara svårt att entydigt jämföra årets budgetförslag med
föregående års statsbudget.
109
Beräkningen av buffertutrymmet har för lokaler baserats på Byggnads-
styrelsens bedömning av prisutvecklingen på lokaler. För övriga förvalt-
ningskostnader är det beräkningsmässigt ingen skillnad från tidigare år.
Beträffande löner har jag som teknisk beräkningsgrund baserat beräk-
ningarna på de antaganden som jag tidigare denna dag redovisat för
lönekostnadsutvecklingen. Dessa antaganden stämmer dessutom väl
överens med den lönekostnadsutveckling som skett det senaste året. Detta
antagande är med andra ord grunden för beräkningen av den del av
buffertutrymmet som består av löner.
I avtal mellan de centrala statliga parterna har överenskommits att
arbetsgivarinträdet för statligt anställda beträffande sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring slopats från och med den 1 juli 1992 (se bil.
8). Under den tid arbetstagare med statligt reglerade anställningar
omfattades av arbetsgivarinträdet fick arbetstagaren lön enligt kollektiv-
avtal från myndigheten i stället för sjukpenning från försäkringskassorna.
För arbetstagare vid myndigheter betalades ersättningen (reglerat via
förordningen (1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de
allmänna försäkringskassorna, m.m, ändrad senast 1991:1814) då till en
inkomsttitel på statsbudgeten, Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa
arbetstagare betalades en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter, som för
staten motsvaras av lönekostnadspålägget, vilket för närvarande uppgår
till 42,5% av utbetald lön. I samband med att löneutbetalningen bokförs
skall lönekostnadspålägget omföras till den nämnda inkomsttiteln på stats-
budgeten.
För myndigheterna innebär avtalet om att arbetsgivarinträdet upphör att
lönekostnaden för sjukfrånvaro minskar med den sjukpenning som
tjänstemannen uppbär enligt lagen om allmän försäkring. Jag har vid
budgeteringen av myndigheternas anslag för budgetåret 1993/94 tagit
hänsyn till att denna utgift har försvunnit.
Med antaganden om sjukpenningens storlek för arbetstagare vid statliga
myndigheter för vilka arbetsgivarinträdet gällde samt om lönesumman i
statsförvaltningen motsvarar lönekostnaden för sjukpenningen ca 3
procentenheter av den totala lönesumman i statsförvaltningen. Antagandet
som jag använt för beräkningen av buffertutrymmet motsvarar således
storleksmässigt den utgift som jag beräknar bortfaller för myndigheterna
till följd av att arbetsgivarinträdet slopats. Jag avser att återkomma till
regeringen med förslag om hur regeringen skall reglera det förhållandet
att det i myndigheternas anslagsbaser under innevarande budgetår finns
ett utrymme till följd av att arbetsgivarinträdet slopats.
Beträffande den höjning av lönekostnadspålägget som gjordes med en
procentenhet i samband med att arbetsgivarinträdet för föräldrapenning
vid barns födelse slopades per den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:150 bil.
12 s. 5) anser jag även fortsättningsvis bör inräknas i lönekostnadspå-
lägget. Jag anser dock att en översyn bör göras beträffande lönekostnads-
pålägget, bl.a. med avseende på den del som rör höjningen i samband
med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns
födelse. Redan tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1, avsnitt 4.3.2) har jag
aviserat att jag har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
110
att studera förutsättningarna för att införa arbetsgivaravgifter även för Prop. 1992/93:100
statliga myndigheter. Översynen bör ingå i denna utredares uppdrag. Bilaga 1
I det följande redogör jag mer i detalj för lönenivån i anslagsberäk-
ningarna.
Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra
arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan
SAV och de fackliga organisationerna på det statliga avtalsområdet.
Den 13 januari 1992 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund,
SACO och TCO-OF om tillägg till slutlig reglering enligt RALS 1989-
90. Den 26 oktober 1992 träffade SAV och de fackliga organisationerna
på det statliga avtalsområdet en uppgörelse om hur löneutrymmet i RALS
1991-93 den 1 april 1992 skall användas.
I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av
lönekostnaderna i budgetpropositionen 1992 har beaktats dels fördel-
ningen av avsatta medel för löneåtgärder för arbete av lika värde (totalt
60 milj, kr.), dels löneutrymmet fr.o.m. den 1 april 1992 (2,6 % dock
lägst 369 kr) dels medel som avsattes till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den
1 juli 1992 (0,4 % dock lägst 57 kr). När det gäller avsättningen till
Statshälsan för perioden 1 april-30 juni 1992 har denna ingen inverkan
på lönenivån i anslagsberäkningarna för budgetåret 1993/94. Vidare har
INU (kvalifikationstillägg) om 0,5 % beaktats fr.o.m. den 1 april 1992.
Höjningarna av chefslöner den 1 april 1992 med motsvarande kom-
ponenter har beaktats. I löneomräkningen har dessutom avsättningen om
1,5 % av lönesumman för den individuellt kompletterande ålders-
pensionen beaktats.
I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt
beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94
Flera tekniska justeringar av anslagen kommer att genomföras för
budgetåret 1993/94 till följd av avtal, de nya riktlinjerna för bud-
geteringen av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag m.m. Just-
eringarna är neutrala både på statsbudgetnivå och för den enskilda
myndigheten. För att myndigheterna skall få en möjlighet att komplettera
underlaget som skall ligga till grund för dessa justeringar bör justeingama
göras samlat i myndigheternas regleringsbrev.
Lönekostnadspålägget (LKP)
Regeringen har i prop. 1992/93:50 bil. 3 föreslagit att arbetsgivar-
avgifterna sänks med 4,30 procentenheter. Regeringen har vidare i
samma proposition (bil. 5) föreslagit att den särskilda löneskatten bör
sänkas med 4,16 procentenheter i konsekvens med förändringarna av
egenavgifterna enligt socialavgiftslagen (1981:691). I prop. 1992/93:31
föreslår regeringen dessutom att det i sjuklönelagen och sjukförsäkringen
införs ett system med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden
resp, sjukperioden.
8 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.
111
För alt undvika snedvridning i konkurrensvillkoren mellan verksamhet Prop. 1992/93:100
i privat resp, offentlig regi anser jag att de föreslagna åtgärderna även Bilaga 1
skall beaktas vid uttaget av lönekostnadspålägget inom den statliga
sektorn.
Åtgärderna bör dock gälla från 1 juli 1993 för den statliga sektorn. Det
innebär att lönekostnadspålägget från den 1 juli 1993 bör justeras till
följd av de nyss föreslagna åtgärderna.
För att neutralisera sänkningen och göra justeringarna saldoneutrala
måste också myndigheternas inkomster (anslag och avgifter) samtidigt
justeras i motsvarande mån eftersom inkomsterna är budgeterade inkl,
lönekostnadspålägg. Underlag för en sådan justering har inte kunnat
inhämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen bör i stället göras i
myndigheternas regleringsbrev genom att beloppet ställs till regeringens
disposition.
Arbetsgivarinträde och buffertutrymme
Som jag tidigare anfört motsvarar buffertutrymmet storleksmässigt de
utgifter som bortfaller för myndigheterna till följd av att arbets-
givarinträdet slopas. Detta bortfall kan dock beloppsmässigt variera
mellan olika myndigheter. Buffertutrymmet skall däremot procentuellt
vara lika stort på alla myndigheter. För att få en rättvisande anslagsnivå
krävs därför en individuell justering av varje myndighets anslag. Denna
justering kan rent tekniskt ske med hjälp av statistik på myndighetsnivå.
Statistiken har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget men
inhämtas för närvarande från Statistiska centralbyrån och skall bearbetas
av Riksförsäkringsverket. Denna justering bör göras i myndigheternas
regleringsbrev samtidigt med övriga tekniska justeringar.
Ny finansieringsform för Statshälsan
Avtalet om en ny finansieringsform för Statshälsan träder i kraft den 1
januari 1993. Avtalet innebär att de myndigheter, som är anslutna till
Statshälsan, efter detta datum skall betala avgifter direkt till Statshälsan.
Myndigheterna har också rätt att välja annan företagshälsovård än
Statshälsan. Detta kan dock ske tidigast den 1 juli 1994 på grund av de
varsel och uppsägningstider som gäller i förhållandet till Statshälsan.
Enligt vad jag återkommer till senare denna dag (bil. 8, anslag F 6.
Bidrag till Statshälsan) skall myndigheterna efter den 1 januari 1993
svara för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade
medel.
Budgetmässigt innebär detta att för andra hälften av budgetåret 1992/93
ca 102 milj. kr. skall fördelas på myndigheterna som ett engångsbelopp.
I syfte att förenkla övergången mellan de båda systemen bör från detta
engångsbelopp dras det belopp som skulle ha tillförts en inkomsttitel på
statsbudgeten enligt den gamla ordningen. Myndigheterna bör tillföras
medlen genom ett regeringsbeslut.
För budgetåret 1993/94 bör anslagsbaserna justeras för de myndigheter
som enligt avtalet mellan parterna har rätt till kompensation. Myndig-
112
hetema bör kompenseras med hänsyn till avtalsnivån, dvs. 217 milj. kr. Prop. 1992/93:100
och till antalet anställda. I avvaktan på att statistik för antalet anställda Bilaga 1
som avser läget den 1 september 1992 kan inhämtas, har jag beräknat
nämnda belopp under anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan.
Justeringen bör göras i myndigheternas regleringsbrev genom att delar
av anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan i stället ställs till resp, myndig-
hets disposition.
Justering med anledning av övergången till lån i Riksgäldskontoret
Införandet av lån i Riksgäldskontoret för finansiering av förvaltnings-
myndigheternas anläggningstillgångar (se avsnitt 2.4) innebär att enbart
utgifter för räntor och amorteringar, och inte investeringsutgifter, skall
belasta statsbudgeten.
För att inte en merbelastning skall uppstå på statsbudgeten måste en
justering av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag som tidigare
använts för finansiering av investeringar göras. Justeringen bör ske
genom att nuvarande investeringsutrymme på anslag dras bort men att
kompensation för räntor och amorteringar lämnas. Övergången till lån
blir därmed resursmässigt neutral för såväl myndigheten som för staten
som helhet. Statsbudgetens saldo kommer därmed att förbättras tem-
porärt.
Underlag för en sådan justering har inte beaktats i budgetförslaget.
Resp, myndighet bör ges möjlighet att komplettera underlagen för denna
justering. På underlag av myndigheternas utfallsredovisning bör
justeringen göras i myndigheternas regleringsbrev.
Trygghetsåtgärder för statsanställda
Jag kommer senare denna dag (bil. 8) att redogöra för ramavtal om löner
m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93). I avtalet har
avsatts 0,4% av lönesumman, dock lägst 57 kr, till Trygghetsstiftelsen
fr.o.m. den 1 juli 1992.
En justering av myndigheternas anslag är nödvändig till följd av att
medelsbehovet med anledning av denna avsättning för budgetåret 1993/94
har förts upp på statsbudgeten (anslaget F 8. Trygghetsåtgärder för
statsanställda).
Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid till
budgetförslaget. Justeringen kommer i stället att göras i myndigheternas
regleringsbrev med ett motsvarande belopp.
2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128) aviserades att frågan om en räntebeläggning
av statliga medelsflöden skulle utredas. Riksgäldskontoret (RGK) och
Riksrevisionsverket (RRV) har utrett frågan och lämnat förslag till modell
för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Den modell som föreslås
är en vidareutveckling av räntekonto med kredit som för närvarande
113
tillämpas av myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad
verksamhet. Räntekonto med kredit regleras i kapitalförsörjnings-
förordningen (1992:406).
En tillämpning av räntemodellen för anslagsfinansierade myndigheter
innebär att var och en får tillgång till ett räntekonto i RGK. Myndigheter-
nas anslagsbelopp delas upp i tolftedelar, och en tolftedel tillförs
myndigheternas konton varje månad. Den kredit som för närvarande är
kopplad till ett räntekonto i RGK får för anslagsfinansierade myndigheter
en annan innebörd. Kreditutrymmet blir i detta fall lika med det
anslagsbelopp samt den anslagskredit som ställs till myndigheternas
förfogande. Ränteberäkningen görs på saldot på myndighetens konto.
Myndigheten får disponera de ränteintäkter resp, finansiera de räntekost-
nader som uppstår. RGK:s räntesättning för både in- och utlåning sker
på marknadsmässiga grunder baserat på RGK:s upplåningskostnader.
Jag anser att RRV:s och RGK:s förslag till räntemodell visar att ett
generellt införande är möjligt redan nu. Jag föreslår därför att en ränte-
beläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna
verksamheten skall införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De myndigheter
som här blir aktuella framgår av resp, huvudtitelbilaga. Bedömningen har
utgått från att myndigheten dels har tilldelats ramanslag för sina för-
valtningskostnader, dels kommer att redovisa enligt bokföringsför-
ordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026), dels har en betalningsprofil
som någorlunda kommer att stämma överens med tidpunkten för in-
betalning på kontot. I samband med att anslagsfinansierade myndigheter
kommer att tillämpa räntemodellen upphör dessa myndigheters direkta
dragningsrätt på statsverkets checkräkning för de medel som skall
ränteberäknas.
En särskild myndighet bör enligt min mening ansvara för att medel
förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. RGK
och RRV föreslår i sin rapport endera av de två myndigheterna då det i
dagsläget inte står klart vilken myndighets tekniska system som bäst kan
hantera medelsöverföringarna. Denna fråga behöver övervägas ytter-
ligare. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet
som skall ansvara för medelsöverföringarna under budgetåret 1993/94.
Regeringen bör återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition
med ett slutligt förslag på ansvarig myndighet.
De flesta myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad
verksamhet har för närvarande tillgång till räntekonto med kredit i RGK.
I dessa fall skall kreditutrymmet i RGK spegla myndighetens behov av
likvida medel. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom att
samtliga myndigheter som disponerar inkomster från avgiftsfinansierad
verksamhet får disponera krediter i RGK. Detta innebär bl.a. att ett lik-
viditetsbehov för en avgiftsfinansierad verksamhet som budgeteras under
ett anslag fortsättningsvis skall täckas med kontokrediten, och inte som
nu är fallet via anslagsmedel på statsverkets checkräkning.
Det är enligt min mening viktigt att redovisningsmässigt hålla i sär
anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter. Som jag nyss nämnde
innebär övergången till räntebeläggning av medelsflöden att myndig-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
114
heternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för Prop. 1992/93:100
de anslagsmedel som räntebeläggs. Denna dragningsrätt måste för den Bilaga 1
avgiftsfinansierade verksamheten ersättas med ett ökat kreditutrymme i
RGK. Regeringens nuvarande bemyndigande från riksdagen om rätt att
disponera krediter i RGK för uppdragsmyndigheter måste ges en annan
utformning. Behovet av ett ökat kreditutrymme i RGK innebär som jag
nyss nämnde dock inte ett ökat upplåningsbehov för staten totalt eftersom
detta behov tidigare finansierats med medel från statsverkets check-
räkning. Övergången till räntemodellen kommer i detta avseende således
inte att få någon saldoeffekt på statens upplåning. Genom den generella
räntebeläggningen och redovisningen enligt bokföringsförordningen
(1979:1212, ändr. 1991:1026) kommer i princip samtliga myndigheter,
oaktat hur de finansieras, att tillämpa samma finansierings- och redovis-
ningsprinciper fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrund anser jag
att det i fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det
kreditutrymme som förvaltningsmyndigheter får disponera i RGK.
Det finns ytterligare frågor av övergångskaraktär som jag vill belysa.
Myndigheter som har ramanslag för budgetåret 1992/93 kan komma att
redovisa ett anslagssparande eller en nyttjad anslagskredit vid utgången
av budgetåret. Avsikten är att eventuellt sparande eller kredit skall föras
till myndighetens konto i RGK. För de myndigheter som för närvarande
disponerar reservationsanslag och som fr.o.m. budgetåret 1993/94
föreslås tilldelas ramanslag kommer eventuell utgående reservation på
motsvarande sätt att föras till myndighetens konto i RGK.
RRV och RGK har för närvarande regeringens uppdrag att utreda
lämplighet och möjlighet till räntebeläggning av andra medelsflöden
såsom transfereringar, uppbörd och andra regelstyrda utgifter där
myndigheterna är ansvariga för utbetalning av medlen men inte kan
påverka betalningstidpunkterna. Jag har för avsikt att återkomma till
denna fråga vid ett senare tillfälle.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att en generell räntebeläggning av de
medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten genomförs
fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mitt förslag innebär att myndigheterna
tilldelas ett konto i RGK till vilket anslagsmedel förs en gång per månad.
Myndigheternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning
avskaffas för de medel som räntebeläggs. En särskild myndighet bör
därför ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och
myndigheternas konton. För att räntebeläggningen skall fungera på ett
ändamålsenligt sätt fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör det ankomma på
regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för
medelsöverföringama för detta budgetår. Jag föreslår även att det i
fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det totala
kreditutrymmet i RGK för avgiftsfinansierade verksamheter.
115
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters
anläggningstillgångar
Lån i Riksgäldskontoret (RGK) för att finansiera investeringar i ADB-
och kommunikationsutrustning infördes på försök för vissa myndigheter
budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bil. 1, bet. 1989/90:FiU20, rskr.
1989/90:204). I 1992 års budgetproposition redovisades riktlinjer för den
fortsatta tillämpningen av lån för finansiering av investeringar i anläggni-
ngstillgångar för förvaltningsändamål. Denna lånemodell bör i princip
kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. En förutsättning för
övergång till lånemodellen är dock att myndigheten upprättar fullständig
tillgångsredovisning och bokslut enligt bokföringsförordningen enligt dess
lydelse fr.o.m. 1 juli 1991.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 infördes lånemodellen för ADB- och
kommunikationsutrustning generellt för samtliga förvaltningsmyndigheter
som uppfyllde redovisningskraven. För att samla erfarenheter till grund
för ett ställningstagande till slutlig utformning av lånemodellen inleddes
en ny försöksverksamhet där vissa myndigheter erhöll lån i RGK för att
finansiera samtliga anläggningstillgångar av icke-infrastrukturell art.
Även återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som
berörda myndigheter finansierat genom lån via det generella ADB-
anslaget som Statskontoret disponerat resp, utrustningsanslag har
konverterats till lån i RGK (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128).
Regeringen har reglerat lånemodellen i kapitalförsörjningsförordningen
(1992:406). Regeringen beslutar om en låneram för resp, myndighet,
som omfattar investeringsbehov i såväl anslagsfinansierad som avgifts-
finansierad verksamhet. RGK bestämmer lånevillkoren på marknads-
mässiga grunder och kontrollerar att myndighetens låneanspråk ryms
inom den tilldelade låneramen. RGK aviserar räntor och amorteringar
halvårsvis. Enstaka investeringsbehov som uppstår under budgetåret där
värdet uppgår till ett mindre belopp får dock direktfinansieras med medel
på anslag för förvaltningskostnader.
Då samtliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94
förutsätts uppfylla de redovisningskrav som måste ställas upp för att
myndigheterna enkelt skall kunna använda lånemodellen kan lånemo-
dellen införas generellt för samtliga myndigheter. Erfarenheterna från de
tidigare försöksverksamheterna visar också att det är fullt möjligt.
Lån i RGK bör enligt min mening införas fr.o.m. budgetåret 1993/94
som generell metod för finansiering av de statliga myndigheternas
samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Undantag från lånemodellen bör endast få ske efter särskilt beslut av
regeringen. Eventuella kapitalskulder som myndigheterna har till
statsverket för redan gjorda investeringar som finansierats över statsbud-
geten, i form av bl.a. särskilda utrustningsanslag och investeringsanslag,
bör lösas genom lån i RGK och befintliga utrustningsanslag avvecklas.
För att kostnaderna för investeringen skall fördelas över den tid till-
gången brukas bör amorteringstiden i normalfallet motsvara tillgångens
ekonomiska livslängd.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
116
Av praktiska skäl bör myndigheterna inte behöva invänta att lånemedel
överförts till myndigheten för att den skall kunna beställa och betala en
anläggningstillgång om det är klart att utgiften ligger inom den låneram
myndigheten lämnats. För att inte enskilda lån skall behöva tas vid varje
enskild betalning som avser köp av anläggningstillgång bör myndigheter-
na under pågående budgetår kunna erhålla medel i form av löpande kredit
i RGK, som räknas av mot låneramen. Även likvida medel på det egna
räntekontot bör kunna användas i avvaktan på att lån tecknas. Löpande
krediter eller medel på räntekonto som tas i anspråk för investeringar i
anläggningstillgångar bör dock konverteras till lån minst en gång om
året, senast inför budgetårets slut. I den mån ett investeringsbehov
uppstår under det löpande budgetåret som ej kan finansieras inom
låneramen bör myndighetens tilldelade låneram kunna omprövas av
regeringen.
Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att disponera ett
låneutrymme i RGK för att finansiera myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneutrymmet bör
definieras som en låneram som avser den totala skuld till RGK som
regeringen genom myndigheterna sammanlagt får ikläda sig. Det i belopp
preciserade bemyndigandet bör gälla tills vidare. Regeringen bör
återkomma till riksdagen när behov av justering av låneramen föreligger.
Regeringen bör vidare lämna en årlig redovisning till riksdagen som
visar utnyttjat låneutrymme föregående budgetår, tilldelat låneutrymme
det pågående budgetåret och beräknat lånebehov för det kommande
budgetåret fördelat på resp, departementsområde. En särredovisning bör
kunna lämnas för sådana sektorer som bedöms vara av särskilt intresse
för riksdagen att ta del av. RGK bör ges i uppgift att lämna underlag för
en sådan redovisning.
Regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen
för den ordinarie budgetberedningen. Till grund för regeringens prövning
av den totala låneramens storlek och för fördelning på departementsområ-
den/sektorer ligger de enskilda myndigheternas investeringsplaner och
deras bedömning av lånebehov för kommande budgetår. För att kunna
möta oförutsedda behov bör låneramen även rymma ett belopp som ställs
till regeringens disposition. De förväntade kostnaderna för nya åtagan-
den, tillsammans med kostnader för eventuella tidigare låneåtaganden,
bör sättas i relation till vad resp, myndighet bedöms klara av att
finansiera inom ramen för sina resurser. Prövningen kan därmed sägas
koncentreras på en kreditprövning snarare än en prövning av det enskilda
objektet i investeringsplanerna. Inom ramen för riksdagens bemyndigande
bör regeringen tilldela resp, myndighet ett investeringsutrymme i form
av en låneram. Låneramen avser den totala skuld en enskild myndighet
får ha till RGK.
Myndigheternas investeringar och hur de finansierats skall redovisas i
myndighetens bokslut i årsredovisningen. Resultatet bör återrapporteras
till riksdagen i budgetpropositionen som en del av regeringens redovis-
ning av myndighetens resultat i resp, huvudtitelbilaga.
För att införandet av lånemodellen skall bli statsbudgetmässigt neutral
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
117
krävs att en justering görs av de förvaltningskostnadsanslag som tidigare
använts för att direktfinansiera anläggningstillgångar för förvaltningsända-
mål som jag redogjort för tidigare idag (avsnitt 2.2.3).
Lånebehov för budgetåret 1993/94
Jag beräknar förvaltningsmyndigheternas samlade lånebehov för finan-
siering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål för budgetåret
1993/94, inkl, ett belopp till regeringens disposition för att möta
oförutsedda behov, till 4 500 000 000 kr. Av detta belopp beräknas
1 400 983 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till
statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1992/93. Reger-
ingen har, inom ramen för det bemyndigande riksdagen lämnat reger-
ingen för budgetåret 1992/93, t.o.m. 30 november 1992 bemyndigat
myndigheterna att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av drygt
970 milj. kr. för innevarande budgetår. Då låneramen skall avse den
totala skuld myndigheterna får ikläda sig, har de tidigare bemyn-
digandena beaktats i min beräkning av det sammanlagda lånebehovet för
budgetåret 1993/94.
Vissa undantag bör dock lämnas för ingång i lånemodellen för budget-
året 1993/94. Undantag bör lämnas för de myndigheter som kommer att
ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten som inrättas den 1 juli 1994.
Vidare bör undantag lämnas för budgetåret 1993/94 för universitet och
högskolor inom utbildningsdepartementets område. Dessa är för när-
varande föremål för en större omstrukturering med utgångspunkt från de
riktlinjer som angivits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor -
frihet för kvalitet. Berörda myndigheters investeringsbehov ingår därför
inte i den beräkning av lånebehov jag redovisade nyss. Avsikten är dock
att även dessa myndigheter senare skall tillämpa lånemodellen. Jag har
i denna fråga samrått med cheferna för Försvarsdepartementet och
Utbildningsdepartementet.
Det samlade lånebehovet för budgetåret 1993/94 fördelas enligt
följande:
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
Departementsområde |
Lånebehov 1993/94 |
varav inlösen |
|
Justitiedep. |
1 121 709 000 |
294 875 000 |
|
varav polissektorn |
(680 000 000) |
(196 913 000) |
|
Utrikesdep. |
37 500 000 |
28 217 000 |
|
Försvarsdep. |
14 200 000 |
- |
|
Socialdep. |
705 675 000 |
373 465 000 |
|
Kommunikationsdep. |
61 178 000 |
3 761 000 |
|
Finansdep. |
977 124 000 |
580 478 000 |
|
Utbildningsdep. |
24 798 000 |
4 218 000 |
|
Jordbruksdep. |
276 100 000 |
- |
|
varav SLU |
(75 000 000) |
- |
|
Arbetsmarknadsdep. |
305 350 000 |
- |
|
Kulturdep. |
67 748 000 |
4 787 000 |
|
Näringsdep. |
104 159 000 |
10 892 000 |
|
Civildep. |
86 890 000 |
31 490 000 |
|
Miljö, och naturresursdep. |
274 403 000 |
68 800 000 |
|
Till regeringens disposition |
443 166 000 |
- |
Summa 4 500 000 000 1 400 983 000
118
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att via RGK Prop. 1992/93:100
uppta lån för förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstid- Bilaga 1
gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av
4 500 000 000 kr. samt att, inom denna låneram, besluta om rätt för
myndigheter att ta upp lån i RGK för detta ändamål.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att lån i RGK införs som generell metod
för att finansiera förvaltningsmyndigheternas samtliga investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret
1993/94. Samtliga befintliga kapitalskulder myndigheterna har till
statsverket för investeringar i sådana tillgångar bör vid övergången lösas
med lån. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att få
disponera ett låneutrymme, en låneram, som utgör den totala skuld som
får iklädas för detta ändamål. Som underlag för riksdagens ställnings-
tagande bör regeringen lämna en årlig redovisning av låneverksamheten.
Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp,
myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram som avser den
totala skuld myndigheten får ikläda sig för investeringar. Jag föreslår
slutligen, i enlighet med vad jag redovisat, att regeringen begär
riksdagens bemyndigande att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt
belopp av 4 500 000 000 kr.
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet
Styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet
I föregående års budgetproposition (bil. 1 s. 52 ff) redovisades huvud-
principer för styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet.
Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalför-
sörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för
avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de i propositionen redovisa-
de riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1 juli 1992. Principerna
för budgetering har nu tillämpats vid budgeteringen av avgiftsfinansierad
verksamhet för budgetåret 1993/94.
Med stöd av kapitalförsörjningsförordningen får myndigheter med s.k.
uppdragsmodell självständigt besluta om att balansera årets resultat i den
avgiftsfinansierade verksamheten i ny räkning. Detta gäller förutsatt att
det ackumulerade överskottet inte överstiger 10 % av verksamhetens om-
sättning. RRV har i en rapport till regeringen den 29 september 1992
föreslagit att denna balanseringsrätt även bör omfatta myndigheter med
avgiftsfinansierad verksamhet som nettobudgeterats på ett anslag. Jag
anser att RRV:s förslag bör genomföras men vill i sammanhanget
understryka att om ett överskott uppstått i verksamheten har myndigheten
att beakta detta i en omprövning av avgifternas storlek för att ett över-
uttag av kunderna ej skall ske.
119
Statliga myndigheters telefonservice Prop. 1992/93:100
Riksdagen har behandlat frågan om användningen av s.k. 020-nummer bilaga 1
(bet. 1988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr.
1991/92:273, bet. 1991 /92:FiU 17). 020-nummer innebär att uppringaren
endast betalar markeringsavgift motsv. lokalsamtal och mottagaren
resten. Riksdagen ansåg att statliga myndigheters telefonservice borde
förbättras genom en ökad användning av 020-nummer, men att den
närmare omfattningen av denna service fick övervägas av regeringen.
Jag anser att det är angeläget att myndigheterna tillhandahåller och
utvecklar en hög servicegrad gentemot allmänheten. STATTEL-delegatio-
nen (dir. 1991:29) har bl.a. i uppgift att föreslå metoder för en ökad
telefonservice.
Erfarenheterna av 020-nummer i statlig verksamhet är hittills mycket
begränsade. SJ införde 020-nummer för information och bokningar av
biljetter i maj 1991. Totalt inkommer ca 4 miljoner samtal per år via
020-numret. Enligt information jag erhållit under hand från SJ har detta
inneburit en ökad tillgänglighet för kunderna och givit möjligheter att
rationalisera på biljettförsäljningskontoren genom att kunden kan välja att
få beställd biljett hemsänd med ett inbetalningskort. Vissa köproblem
föreligger för närvarande men är under åtgärdande. Kostnaden för själva
020-tjänsten är ca 6 mkr per år, vilken finansieras genom biljettintäkter.
SJ:s uppfattning är att införandet av 020-nummer är en riktig åtgärd för
att öka tillgängligheten. SJ betonar dock att den etablering som skett av
telefonbokningscentraler, som är kärnan i SJ:s tillämpning av 020-
nummer, inte skulle ha kommit till stånd utan ekonomisk samverkan med
kommuner och andra samhällsorgan.
Genom mål- och resultatstyrning har statsmakterna i stor utsträckning
delegerat till myndigheterna att själva besluta om utformningen av sin
verksamhet för att, inom ramen för tillgängliga resurser, uppfylla de mål
och krav på resultat statsmakterna ställt. Genom de utökade finansiella
befogenheterna förstärks myndigheternas möjligheter att även resurs-
mässigt prioritera olika insatser för att uppfylla de åligganden myndig-
heten har, t.ex. vad gäller former för uppgiftslämnande. Jag avser här
bl.a. införandet av ramanslag för förvaltningskostnader och den rätt
myndigheterna givits att själva få besluta om att ta ut avgifter för vissa
varor och tjänster.
Det bör enligt min mening ankomma på den enskilda myndigheten att
själv bedöma om den, inom ramen för sina resurser, bättre kan uppfylla
de krav som ställs på verksamheten i servicehänseende genom att införa
020-nummer eller andra motsvarande lösningar som kan komma att
erbjudas på telefoniområdet. Jag har därför inte för avsikt att föreslå
någon reglering av denna fråga.
Televerket har även infört ett system med s.k. 071-nummer som
innebär att den uppringande, utöver sedvanlig markeringsavgift, får
betala en avgift till mottagaren. I regleringsbrev för Patent- och
registreringsverket (PRV) för budgetåret 1991/92 bemyndigades verket
att bedriva avgiftsbelagd telefonservice för uppgiftslämnande ur
120
bolagsregistret. Syftet var att minska de långa väntetiderna som länge Prop. 1992/93:100
varit ett stort problem. PRV beslutade med stöd av bemyndigandet att Bilaga 1
införa 071-nummer fr.o.m. mars månad 1992. Därmed utökades antalet
öppna linjer från 12 till 24. Efter samråd med RRV fastställde PRV
avgiftsnivån enligt principen full kostnadstäckning, som gäller för
bolagsbyråns verksamhet i övrigt. För att tillgodose allmänhetens behov
av avgiftsfritt uppgiftslämnande beslutade PRV att fyra av de 24 linjerna
fortfarande skulle vara avgiftsfria.
Efter en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), där det ifrågasattes
om PRV:s beslut var förenligt med offentlighetsprincipen, uttalade JO i
beslut den 5 maj 1992 (Dnr 1028/1992) att PRV från rättslig synpunkt
handlat korrekt. JO förutsatte emellertid att PRV, så snart erfarenheter
kan dras från det nyinförda systemet, kontrollerar att de fyra avgiftsfria
telefonlinjerna tillgodoser allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgifts-
lämnande och att PRV tillställer JO resultatet av utvärderingen. Rege-
ringen har i regleringsbrev till PRV för innevarande budgetår begärt att
en utvärdering av den avgiftsbelagda telefonservicen skall redovisas i
PRV:s anslagsframställning förbudgetåret 1994/95.
Med samma motiv som jag anfört i fråga om 020-nummer anser jag
att en myndighet självständigt bör kunna besluta om att ta ut avgift för
telefonupplysningar genom s.k. 071-nummer, om det kan medföra att
myndigheten därmed tillhandahåller en service som går utöver den
skyldighet myndigheten har enligt sekretesslagen och förvaltningslagen.
Givetvis är det myndighetens ansvar att tillse att ett införande av 071-
nummer, eller andra motsvarande telefontjänster som kan komma att
erbjudas av andra leverantörer, sker på ett sätt som inte står i strid med
dessa bestämmelser. Det bör ankomma på myndigheten själv att besluta
om avgiftens storlek, dock med den begränsningen att avgiften skall
grundas på att inkomsterna från verksamheten inte får överstiga
myndighetens kostnader för den utökade servicen. Ett sådant bemyndig-
ande bör lämnas myndigheterna genom ett tillägg till avgiftsförordningens
bestämmelser. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag
om ändring i avgiftsförordningen med den innebörd jag nu redogjort för.
Avgifter för viss postbefordran
Riksdagen beslutar om offentligrättslig verksamhet skall finansieras med
avgifter. Oftast har riksdagen slagit fast att avgifterna skall sättas så att
full täckning erhålls för de kostnader myndigheten har för tillhan-
dahållande av den avgiftsbelagda tjänsten. Exempel på sådana avgifter är
avgifter för ansökning om prövning av tillstånd av olika slag och avgifter
för utlämnande av kopior av allmänna handlingar m.m. (prop. 1989/90:
138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289).
Vanligen skickas t.ex. ett tillståndsbeslut eller kopior av allmänna
handlingar med post till den som begärt tillståndet eller kopiorna.
Kostnaderna för sådan postbefordran belastar idag i de flesta fall den
berörda myndighetens anslag. Jag anser dock att mottagaren i princip
även bör svara för portokostnadema. Ett sådant avgiftsuttag får anses
121
ligga inom ramen för riksdagens beslut om full kostnadstäckning. Prop. 1992/93:100
Myndigheterna bör få disponera inkomsterna från avgifter för postbe- Bilaga 1
fordran av handlingar.
Jag avser att föreslå regeringen att ge RRV i uppdrag att lämna förslag
till hur dessa avgifter skall regleras. RRV bör även beräkna vilka
anslagsmässiga justeringar som bör göras för berörda myndigheter vid en
övergång till avgiftsfinansiering av postbefordran som föranleds av en
avgiftsbelagd tjänst. Uppdraget bör genomföras så att en övergång till
avgiftsfinansiering kan ske redan vid ingången av budgetåret 1993/94.
Som en konsekvens bör medel som i budgetförslaget budgeterats på
berörda anslag för 1993/94 för täckande av sådana kostnader inte ställas
till myndigheternas disposition. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om dessa frågor i samband med beslut om regleringsbrev för
budgetåret 1993/94.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag att samtliga myndigheter som bedriver
avgiftsfinansierad verksamhet och som får disponera avgiftsinkomsterna
bör få balansera årets resultat upp till en viss nivå i ny räkning. Jag anser
vidare att myndigheterna själva bör få besluta om utformning av sin
telefonservice vad gäller tillämpning av s.k. 020-nummer resp. 071-
nummer eller liknande tjänster som kan komma att erbjudas på telefoni-
området. Jag anser även att myndigheter som tillhandahåller avgifts-
finansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning,
bör få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den
avgiftsbelagda tjänsten.
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I detta avsnitt kommer jag inledningsvis att redovisa min syn på hur de
generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten bör
utformas. Därefter tar jag upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid
statliga tjänsteresor.
Generella riktlinjer m.m.
Bakgrund
För närvarande gäller som grundregel att statliga myndigheter inte får
teckna försäkring för statens egendom eller för att skydda staten eller
statligt anställda mot ansvarighet. Utgångspunkten är att staten själv kan
stå risken genom s.k. självförsäkring. För att täcka skadekostnader är
myndigheterna i princip tvungna att använda anslagsmedel. Vissa
undantag från försäkringsförbudet finns dock. T.ex. får ett antal
myndigheter teckna trafikförsäkring.
I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av
statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har
överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig
verksamhet. I uppdraget har undantag gjorts för skador som uppkommit
122
vid myndighetsutövning som kan ersättas enligt 3 kap. 2 § skadestånds- Prop. 1992/93:100
lagen (1972:207) samt försäkringar som skyddar statens personal mot Bilaga 1
personskador.
Utredaren föreslår att samtliga myndigheter skall göra en riskanalys.
Den skall sammanställas vart tredje år i den fördjupade anslagsframställ-
ningen. Vidare föreslås att det gällande försäkringsförbudet för statens
egendom m.m. fortfarande skall gälla som princip. För att underlätta
fortsatt verksamhet om en skada skulle inträffa föreslår utredaren ett
system med s.k. nödfallskrediter hos Riksgäldskontoret (RGK).
För närvarande finns möjlighet för myndigheterna att låta Försvarets
civilförvaltning (FCF) reglera de trafikskador som uppkommer när
statens fordon är inblandade. Utredaren föreslår att denna försäk-
ringsliknande verksamhet skall fortsätta. Även personskador som inte
uppkommit i följd av trafik föreslås ingå i denna hantering.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga
i Finansdepartementets ärende (dnr 2980/92).
Flertalet förvaltningsmyndigheter instämmer i förslagen eller har
mindre erinringar. Bland de myndigheter som har väsentliga invändningar
dominerar uppdragsmyndigheter och affärsverk. Även företrädare för
försäkringsbranschen är kritiska. En vanlig synpunkt är att det gällande
försäkringsförbudet bör slopas samt att nödfallskrediter inte behövs.
Dessutom får den föreslagna uppläggningen av riskanalysen kritik.
Flertalet remissinstanser - i huvudsak förvaltningsmyndigheter - stöder
förslaget att trafikskadorna även i fortsättningen skall kunna regleras av
FCF. Några instanser anser dock att hanteringen skall utsättas för
konkurrens. Även förslaget att FCF skall hantera personskadorna får ett
omfattande stöd.
Riktlinjer
Enligt min mening bör risk- och skadehanteringen i staten ha följande
inriktning.
En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall
kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade-
risker och skadekostnader är kända. Därför är det angeläget att risk-
analyser genomförs. Jag föreslår att varje myndighet skall vara skyldig
att genomföra sådana analyser på det sätt som utredaren föreslår. I likhet
med flera remissinstanser anser jag dock att analyserna inte skall
inordnas i budgetprocessen. Riskhanteringen bör i stället vara en del i
myndighetens löpande verksamhet.
För att kunna upprätthålla verksamheten om den drabbas av en större
skada krävs någon form av riskfinansiering. De problem som utredaren
avser lösa med hjälp av nödfallskrediter torde i de flesta fall kunna
hanteras inom det system med lån i RGK jag föreslagit i det föregående
(avsnitt 2.4). Dessa lån avser finansiering av investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål. Om en anläggningstillgång skulle
utsättas för en större skada eller bli förstörd finns möjlighet att anpassa
låneramen med hänsyn till detta. Jag bedömer därför att det för
123
närvarande inte finns behov av särskilda nödfallskrediter. Av detta skäl Prop. 1992/93:100
avser jag inte lägga fram förslag om ett ytterligare finansieringssystem. Bilaga 1
I den mån erfarenheterna av tillämpningen av det nya regelverket visar
att ändringar är nödvändiga är jag beredd att åter överväga denna fråga.
Utredaren föreslår vidare att det rådande förbudet för myndigheter att
teckna försäkringar skall kvarstå. Ett sådant förbud ligger dock inte i
linje med det arbete som pågår att delegera beslutanderätten i finansiella
frågor till myndigheterna. Jag anser därför att myndigheterna själva skall
få välja system för riskfinansiering. Utgångspunkten för denna bedöm-
ning är att den enskilda myndigheten har bäst förutsättningar att avgöra
inriktningen av sin risk- och skadehantering. Dessutom torde myn-
digheten få bättre möjligheter att kunna minska sina riskkostnader om den
själv får avgöra sin riskfinansiering.
Som jag tidigare föreslagit skall varje myndighet göra en riskanalys.
Med denna analys som utgångspunkt kan myndigheten ta ställning till
olika metoder för riskfinansiering. Därmed finns det förutsättningar att
bedöma myndighetens samlade risk- och skadehantering inom ramen för
den fortlöpande revisionen.
I utredningen framhålls att finansieringen av myndigheternas risker är
ett mindre problem eftersom staten själv kan betala inträffade skador.
Frågan om att teckna försäkring eller att avstå från detta är därför av
underordnad betydelse. Det viktigaste är i stället att minimera den totala
riskkostnaden. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i detta
sammanhang är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeföre-
byggande arbete. En förutsättning är därvid att ett system för skade-
rapportering finns hos varje myndighet. Försäkringslösningar bör dock
undvikas i så stor utsträckning som möjligt.
Enligt min bedömning torde en myndighets arbete med risk- och
skadehantering främjas genom att den i princip får bära hela kostnaden
för sina skador genom den föreslagna lösningen för riskfinansiering.
Myndigheten bör således inte i utgångsläget kunna räkna med att få ökat
anslag i den kommande budgetprövningen på grund av inträffade skador.
Som jag tidigare nämnt kan även i vissa fall ramen för lån i RGK
anpassas med hänsyn bl.a. till större skador.
Administration
Utredaren har visat att medvetandet om risker och skador är eftersatt
hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas
vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Det kan
t.ex. gälla vägledning för arbetet med riskanalyser. Dessutom bör ett
regelverk för risk- och skadehanteringen utarbetas.
Ansvaret för det stödjande arbetet bör läggas på en central förvalt-
ningsmyndighet. Behovet av stöd torde vara störst hos små och medel-
stora myndigheter. Eftersom Kammarkollegiet har som inriktning att
stödja sådana myndigheter på det ekonomiadministrativa området föreslår
jag att kollegiet får ansvaret för denna uppgift. Kvalificerad kompetens
som behärskar risk- och skadehantering bör dock tillföras.
124
I Kammarkollegiets uppgifter bör bl.a. ingå att lämna förslag till
riskfinansiering i enskilda fall. T.ex. bör den myndighet som överväger
att teckna en försäkring först samråda med kollegiet. Dessutom bör
ansvaret för att i vissa fall upphandla standardiserade försäkringar ligga
på kollegiet - t.ex. det ramavtal för en konsultansvarsförsäkring som
utredaren föreslår.
Kammarkollegiet bör även ta initiativ till att interna statliga lösningar
för riskfinansiering skapas i de fall dessa är kostnadseffektiva för staten
som helhet. T.ex. beskriver utredaren olika system för intern riskfinan-
siering som bygger på skadefonder och kreditgivning. De myndigheter
som har behov av att skydda sig mot vissa skador - företrädesvis av
mindre omfattning - skulle kunna välja att ingå i ett sådant system. En
sådan lösning har samma principiella utgångspunkt (självförsäkring) som
den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCE Även i de fall
försäkring tecknas kan statens fördelaktiga finansiella ställning utnyttjas.
Exempelvis kan större delen av risken flyttas över (cederas) till en
riskbärare som staten har kontroll över (en intern statlig enhet). En sådan
lösning ligger nära den nuvarande självförsäkringsprincipen som är mest
fördelaktig ur strikt ekonomisk synpunkt. Samtidigt utnyttjas de fördelar
som finns inbyggda i ett försäkringssystem.
Jag föreslår att det stödjande arbete som jag beskrivit ovan skall
påbörjas av Kammarkollegiet under budgetåret 1993/94. Verksamheten
bör på sikt avgiftsfinansieras.
Som jag tidigare nämnt har vissa myndigheter möjlighet att teckna
trafikförsäkring i ett försäkringsbolag. I enlighet med den grundläggande
principen att varje myndighet själv skall kunna välja system för
riskfinansiering föreslår jag att denna möjlighet bör utsträckas till att
gälla alla myndigheter. Sålunda bör samtliga myndigheter kunna försäkra
sina fordon hos ett försäkringsbolag.
För närvarande drivs en försäkringsliknande verksamhet hos FCF. En
grundläggande förutsättning för denna ordning är tillgången till samman-
hållen kompetens för trafikskadereglering. Utredaren bedömer att
verksamheten varit mycket kostnadseffektiv och av hög kvalitet. Flertalet
remissinstanser har goda erfarenheter av denna hantering. Regleringen
av trafikskadorna bör därför i enlighet med utredarens förslag fortsätt-
ningsvis ske centralt. Chefen för Försvarsdepartementet kommer senare
i dag (bilaga 5) att föreslå att FCF läggs ned senast den 30 juni 1994.
Jag föreslår att regleringen av trafikskador i samband därmed förs över
till Kammarkollegiet.
Om en myndighet kan visa att den på grund av sin speciella verksam-
het har särskild kompetens på trafikskadeområdet bör regeringen kunna
medge dispens från kravet på central handläggning. För den myndighet
som väljer att försäkra sig i ett försäkringsbolag sker skaderegleringen
naturligtvis hos detta bolag.
Utredaren föreslår vidare att även andra personskador än trafikskador
skall handläggas centralt. Efter regeringens bemyndigande utsåg
statsrådet Laurén i december 1991 en utredare för att se över Justitie-
kanslems (JK) uppgifter (Ju 1991:08), bl.a. uppgiften att bevaka statens
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
125
rätt. I denna innefattas JK:s uppgift enligt kungörelsen (1972:416) om Prop. 1992/93:100
statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Jag anser därför att Bilaga 1
ställningstagandet till utredarens förslag om andra personskador än
trafikskador bör ske i samband med beredningen av resultatet av JK-
utredningens arbete. Jag har erfarit att utredningen beräknar att avge sitt
betänkande i början av år 1993.
Försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor har utretts av en särskild
utredare. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag på detta
område. Bl.a. bör Kammarkollegiet få möjlighet att hantera ett skade-
reglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens
fordon.
Administrationen av den föreslagna interna statliga verksamheten på
trafikskadeområdet samt för skydd vid tjänsteresor bör finansieras med
avgifter. Denna verksamhet bör redovisas som ett eget resultatområde
avskild från övrig verksamhet hos Kammarkollegiet.
I frågan om administrationen av risk- och skadehanteringen i staten har
jag samrått med statsrådet Laurén och med cheferna för Försvars- och
Civildepartementen.
Regelverk
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler
för risk- och skadehanteringen i staten. Det bör ankomma på Kammar-
kollegiet att utarbeta allmänna råd för myndigheterna i deras arbete med
risk- och skadehantering. Reglerna bör träda i kraft efter det att kollegiets
stödjande arbete har etablerats. Som jag tidigare föreslagit bör detta
arbete påbörjas under budgetåret 1993/94. Jag bedömer att det nya
regelverket kan börja tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1994.
Som jag tidigare redovisat är den nuvarande risk- och skadehanter-
ingen eftersatt hos många myndigheter. Detta har bl.a. medfört att
utredaren inte kurmat göra en samlad bedömning av det historiska
skadeutfallet och därtill hörande kostnader. Därför saknas underlag för
ett definitivt ställningstagande till vilka metoder för riskfinansiering som
är mest adekvata. Den skadehistorik som för närvarande saknas bör efter
hand kunna tas fram. Med denna som grund finns förutsättningar att göra
förändringar i regelverket i den mån sådana bedöms nödvändiga. Mot
denna bakgrund är det viktigt att utvecklingen av myndigheternas risk-
och skadehantering följs noga. Jag avser därför att ta initiativ till en
uppföljning och utvärdering av regelverket när det har tillämpats under
en tid. Detta bör göras fristående från de myndigheter som administrerar
risk- och skadehanteringen i staten.
Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor
I föregående avsnitt har min syn på de generella riktlinjerna m.m. för
risk- och skadehanteringen i staten redovisats. I det följande kommer jag
att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
126
Bakgrund
Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarflygplan på flygplatsen i Oskars-
hamn. Vid olyckan omkom bl.a. tolv personer som reste i tjänsten för
Tele- och postutredningens (K 1988:02) räkning. Det visade sig att
betydande skillnader fanns i försäkringsskyddet för de tolv omkomna.
Det framkom även att de efterlevande fick sämre ersättning än om det
hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Detta berodde
på att resan hade gjorts för statens räkning.
Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag
(prop. 1989/90:108, bet. 1989/90:LU39, rskr. 1989/90:260) att staten
ex gratia skulle betala ut 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de
omkomna deltagarna i Tele- och postutredningen.
Utredningen m.m.
Efter riksdagsbehandlingen av regeringens förslag beslöt regeringen den
28 juni 1990 att tillkalla en särskild utredare för att överväga hur ett
särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor skulle kunna utformas.
Utredningen överlämnade den 8 mars 1991 betänkandet Försäkrings-
skydd vid statliga tjänsteresor samt betänkandet Försäkringsskydd för
särskilda persongrupper den 19 juni 1991.
I betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor konstateras att
man till rimliga kostnader och genom enkla administrativa förfaranden
snabbt bör kunna erbjuda statligt anställda m.fl. i huvudsak samma
försäkringsskydd vid tjänsteresor som privatanställda.
Utredningen anser vidare att det finns skäl som talar för lösningen av
försäkringsfrågan såväl genom utnyttjande av enskilda försäkringsbolag
som genom ett internt statligt system. Några helt avgörande skäl för den
ena eller den andra modellen finns knappast enligt utredningens mening.
Betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongrupper behandlar
försäkringsskyddet för personer som t.ex. får statlig utbildning,
värnpliktiga eller personer intagna på kriminalvårdsanstalt eller annars
berövade sin frihet. De två senare kategorierna omfattas av lagen
(1977:265) om personskadeskydd.
Utredningen anser att en generell försäkring i samband med att dessa
persongrupper gör resor knappast kan utformas. I stället måste det
ankomma på resp, myndighet att överväga och komma med förslag i den
mån detta resande skulle kunna betecknas som en form av tjänsteresa.
Betänkandena har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgäng-
liga i Finansdepartementets ärende (dnr 4603/91).
Remissinstanserna tillstyrker att försäkringsfrågan löses så att i princip
samma skydd ges på den statliga arbetsmarknaden som på den privata.
Uppfattningen om vilken som är den bästa organisatoriska lösningen för
att uppnå detta försäkringsskydd skiftar dock mellan dem. Remiss-
instanserna stöder även utredningens förslag om försäkringsskyddet för
särskilda persongrupper.
9 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.
Rättelse: S. 137 rad 15 står: för---och Rättat till: riktlinjer statsskuldpolitiken
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
127
Riktlinjer Prop. 1992/93:100
, Bilaga 1
Jag föreslår att försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor skall utformas
enligt följande riktlinjer.
Det är enligt min mening motiverat att statligt anställda och uppdrags-
tagare hos staten får ett försäkringsskydd vid tjänsteresor som svarar mot
vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår sålunda att
alla anställda och uppdragstagare skall få ett försäkringsskydd eller
motsvarande skydd vid tjänsteresor. Som utredningen föreslår bör vissa
grundläggande moment alltid finnas med. Dessa delar bör omfatta
ersättning vid dödsfall och invaliditet, ersättning för förlorat personligt
resgods, möjlighet till ersättning för kostnader vid reseavbrott, över-
fallsskydd vid personskada samt rättsskydd. Det bör också vara möjligt
för en myndighet att komplettera med ytterligare moment beroende på
omständigheterna.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall
omfattas av försäkringsskyddet bör enligt min mening avgöras av varje
myndighet. De definitioner som används i skattelagstiftningen och i
reseavtalen på det statliga avtalsområdet bör kunna användas som
vägledning.
Riksdagen beslöt att även de efterlevande till två AMU-elever som
omkom i flygolyckan i Oskarshamn skulle få samma ex gratiaersättningar
som de efterlevande till de omkomna som deltog i Tele- och postutred-
ningen. Det förekommer att personer som får statlig utbildning samt de
övriga särskilda persongrupper som jag tidigare nämnt gör resor i statlig
regi. Dessa resor kan dock enligt min mening inte anses ha karaktären
av tjänsteresor med den innebörd som läggs i detta begrepp. Jag föreslår
därför att dessa kategorier inte skall omfattas av den ordning som jag
tidigare redovisat. I stället bör varje myndighet som är huvudman för
dessa kategorier av resande se över villkoren för dessa resor. Om
kriterierna för tjänsteresa kan anses uppfyllda finns möjlighet att tillställa
regeringen förslag hur försäkringsskyddet skall ordnas. För värnpliktiga
finns det för övrigt ett väl utvecklat försäkringsskydd vid resor.
Administration m.m.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att
FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem
liknande det som finns för statens fordon. Det är för övrigt ett av de
alternativ som redovisas i utredningen. Vid den planerade avvecklingen
av FCF bör denna verksamhet föras över till Kammarkollegiet.
En myndighet bör även kunna anlita den privata försäkringsmarknaden.
En sådan lösning ligger i linje med den av mig tidigare föreslagna
principen att varje myndighet själv skall få välja system för sin riskfinan-
siering. En myndighet har även i övrigt fått större befogenheter vad
gäller ansvaret för sin ekonomi. Den kan därför väga in kostnaderna för
sitt försäkringsskydd i planeringen av tjänsteresorna. För att minska
dessa kostnader bör möjligheten prövas att upphandla en standardiserad
försäkring. I enlighet med vad jag föreslagit tidigare bör ansvaret för
denna upphandling ligga på Kammarkollegiet.
128
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till regler som Prop. 1992/93:100
innebär att statliga myndigheter skall se till att anställda och upp- Bilaga 1
dragstagare får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid
tjänsteresor med den omfattning jag redovisat ovan. Reglerna bör träda
i kraft snarast.
Sammanfattning
Jag föreslår att varje myndighet själv skall få välja system för riskfinan-
siering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade
skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som
möjligt. Dessutom föreslår jag att varje myndighet skall vara skyldig att
genomföra riskanalyser.
Jag föreslår även att ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med
risk- och skadehanteringen skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom
bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF flyttas
över till kollegiet vid den planerade avvecklingen av FCF.
Vidare föreslår jag att alla anställda och uppdragstagare hos staten
skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall
omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet vid tjänsteresor
föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och
ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäkrings-
skyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden.
Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur försäk-
ringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten
De beslut som riksdagen fattar om anslag på statsbudgeten och ställer
dessa till regeringens förfogande har en dubbel innebörd. Riksdagen
anger dels ändamål, dels de finansiella villkoren för anslagens använd-
ning. Således kan riksdagen besluta att för ändamålet får användas högst
det anvisade beloppet eller att ändamålet skall tillgodoses även om det
anvisade beloppet måste överskridas. Vidare kan riksdagen medge att en
besparing på anslaget får behållas (reserveras) och utnyttjas även under
kommande budgetår. Sådana villkor anger riksdagen genom att åsätta
anslagen olika beteckningar som anger anslagens finansiella karaktär och
ekonomiska räckvidd. Anslagssystemets innebörd behandlades senast i
1987 års budgetproposition.
Regeringen kan överföra bemyndigandet att disponera anslaget, och
därmed motsvarande medel från statsverkets checkräkning, till en
myndighet som har att genomföra ändamålet med anslaget genom beslut
i regleringsbrev. Regeringen har möjlighet att indela anslaget i anslag-
poster för olika deländamål. Bestämmelser om en myndighets disposi-
tionsrätt till anslag och anslagsposter avgörs av den beteckning som
anslaget eller anslagsposten har. Regeringen beslutade i maj 1992 om en
anslagsförordning (1992:760) som trädde i kraft 1 juli 1992. I förord-
129
ningen lämnas föreskrifter för myndigheternas rätt att disponera anslag Prop. 1992/93:100
och avräkningsregler mot statsverkets checkräkning. Bilaga 1
Nuvarande anslagstyper
Ett obetecknat anslag får inte överskridas utan riksdagens medgivande
och outnyttjade medel får inte användas under följande budgetår.
Förslagsanslag får överskridas av regeringen utan riksdagens hörande om
det behövs för att ändamålet med anslagen skall uppfyllas. Riksdagen kan
dock begränsa möjligheterna att överskrida genom att ange villkor för de
enskilda anslagen. Överskridanderätten överförs emellertid inte med
automatik till myndigheten som tilldelats dispositionsrätt till anslaget.
Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna endast
får överskrida ett förslagsanslag efter särskilt beslut av regeringen.
Outnyttjade medel på förslagsanslag får inte reserveras till följande
budgetår.
Reservationsanslag får inte överskridas men reserverade medel på
anslaget får disponeras efter budgetårets slut. Om ett reservationsanslag
inte längre finns upptaget på statsbudgeten får reserverade medel
användas för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det
att anslaget fanns upptaget på statsbudgeten. När ett reservationsanslag
avser investeringar får dock reserverade medel användas för avsett
projekt under obegränsat antal år, förutsatt att projektet påbörjats inom
tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Regeringen
har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna får disponera
reserverade medel högst två budgetår efter det att anslaget senast var
uppfört. Regeringen kan dock besluta om bemyndigande att disponera
reservationen under ytterligare budgetår inom ramen för de bestämmelser
jag redovisade nyss.
Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till
följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskri-
das genom ett utnyttjande av s.k. anslagskredit eller, efter regeringens
beslut i varje enskilt fall, genom att merutgift redovisas under anslaget.
Anslagssparande läggs till och anslagskredit dras från det följande
budgetårets anslagsbelopp för att fastställa det årets totalt disponibla
anslag. Regeringen beslutar om anslagskreditens storlek som i normal-
fallet får uppgå till högst 5% av anslagsbeloppet. I det fall myndigheten
bedriver avgiftsfinansierad verksamhet som redovisas mot anslaget kan
dock anslagskrediten beräknas på myndighetens totala utgifter för att
kunna möta eventuella fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksam-
heten (prop. 1991/92:100 bil. 1).
Behov av vissa förändringar
Jag bedömer att de anslagstyper som nu används fyller det behov som
finns för att styra de olika typer av ändamål som finansieras med medel
på statsbudgeten. Jag anser dock att vissa förändringar bör göras dels vad
gäller bestämmelserna om rätten att disponera reserverade medel på
reservationsanslag, dels för hur anslagskredit på ramanslag beräknas.
130
Då dispositionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag
upphör vid olika tidpunkter beroende på ändamålet med det enskilda an-
slaget, har det inte varit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt återföra
eventuella återstående reservationer från anslaget till statsbudgeten. Ett
konstaterande av att dispositionsrätten har upphört måste föregås av en
bedömning av ändamålet med anslaget. Om anslaget avser investeringar
måste en undersökning göras om huruvida projektet har inletts inom rätt
tid eller om det avslutats.
Erfarenheterna visar att reservationer inte kommit att återföras till
statsbudgeten trots att dispositionsrätten till medlen formellt har upphört.
Jag anser därför att ett effektivare system måste införas med den
innebörden att dispositionsrätten till reserverade medel på reservations-
anslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört
på statsbudgeten, oavsett ändamål. Medlen bör återföras till statsbudgeten
utan att ett särskilt beslut måste fattas av regeringen.
I det fall ett reservationsanslag avser investeringar och det konstateras
att projektet inte kan avslutas inom treårsperioden får regeringen föreslå
riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Ett sådant system,
bör enligt min bedömning, förbättra underlaget för regeringens och riks-
dagens ställningstagande till utgiftsbelastningen på statsbudgeten.
Jag har tidigare idag föreslagit att det införs ett system med ramar för
myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2). Genom att någon
särskild kompensation inte kommer att medges för kostnadsökningar
under året utöver vad som beaktats i budgeteringen, finns det behov av
att utöka anslagskreditens storlek på ramanslag jämfört med idag. Enligt
min mening bör kreditgränsen inte i något fall behöva sättas högre än 7 %
av anslagsbeloppets storlek. I normalfallet bör den dock sättas till 5% av
anslagsbeloppet. Jag har också föreslagit ett införande av en generell
räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), som innebär att
myndigheternas direkta dragningsrätt till statsverkets checkräkning
avskaffas ifråga om medel för förvaltningsändamål. I stället tilldelas varje
myndighet ett räntekonto med kredit dit anslagsmedel och betalning för
avgifter myndigheten själv får disponera förs. Därmed kommer fluktua-
tioner i den avgiftsfinansierade verksamheten belasta räntekontot, varför
sådan verksamhet fortsättningsvis inte behöver beaktas vid beräkning av
anslagskredit.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att dispositionsrätten till reserverade
medel på reservationsanslag alltid skall upphöra tre år efter det att
anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om ändamålet med anslaget
ännu inte uppfyllts vid utgången av det tredje året bör regeringen föreslå
riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Jag föreslår även,
med anledning av de förändringar som nu införs inom ramen för
finansiell styrning, att storleken på anslagskrediten på ramanslag utökas
med 2 % till att i normalfallet uppgå till 5 % av anslagsbeloppets storlek.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
131
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128) redovisade jag de krav som bör ställas på det
statliga betalningssystemet. Dessa krav konkretiseras i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mini-
meras och fördröjningar skall undvikas.
— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste
vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den
finansiella styrningen av myndigheter.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betal-
ningsförmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betal-
ningsmottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan
olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten
i betalningsförmedlingen.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög
säkerhet garanteras. Kriterier för behörighet till systemet skall
definieras. Myndigheternas säkerhetstänkande måste öka. Säkerhet
i betalningsförmedling måste garanteras.
I detta sammanhang lämnades förslag om en avveckling av Postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna. Förslaget om avveckling förutsatte
dock en utveckling av det statliga betalningssystemet och en analys
aviserades om dess framtida utformning. RRV har i samråd med
Riksbanken och Riksgäldskontoret genomfört nyss nämnda analys och
lämnat förslag till utveckling av statens betalningssystem i en rapport från
RRV. Jag kommer i det följande att behandla denna rapport samt
redovisa den inriktning som jag anser bör gälla för utvecklingen av det
statliga betalningssystemet.
RRV föreslår i sin rapport att det statliga koncemkontosystem Cassa-
Nova som finns i Postgirot i ett första steg byggs ut så att det även kan
kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även
fortsättningsvis utgör statens koncemkontosystem. Varje myndighet får
ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl
Postgirot som Bankgirot. De motiv RRV lämnar för denna lösning är att
den skapar valfrihet för både betalningsavsändare och betalningsmot-
tagare samtidigt som en rättvisande redovisning för statsförvaltningen
som helhet uppnås. Detta förslag skall enligt RRV kunna tillämpas
fr.o.m. den 1 juli 1993. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att
ett eller flera koncemkontosystem hanteras inom statens betalnings-
system. Denna utveckling måste dock utredas vidare.
Jag anser att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i
enlighet med RRV:s förslag bör genomföras. RRV:s förslag uppfyller i
132
huvudsak de krav som regeringen ställer på statens betalningssystem. Det Prop. 1992/93:100
bör ankomma på regeringen att besluta om i vilken takt utvecklingen i Bilaga 1
huvudsak bör ske. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag
om att ge RRV i uppdrag att genomföra denna utveckling i enlighet med
det förslag som RRV presenterat. Målet bör vara att ett utbyggt
CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1
juli 1993. I uppdraget skall ingå att teckna affärsmässiga avtal med
Postgirot och Bankgirot. Parallellt med detta uppdrag skall nödvändiga
tekniska justeringar göras så att systemet anpassas till pågående
utveckling av den finansiella styrningen av myndigheterna. RRV skall i
sitt uppdrag även utreda och lämna förslag till fortsatt ägande av
CassaNova vid en bolagisering av Postgirot.
Genomförandet av ett utvecklat statligt betalningssystem i enlighet med
vad jag ovan anfört innebär att Postgirots ensamrätt till statliga betalning-
ar upphör att gälla. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig
myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot måste därvid upphävas.
Friheten att välja betalningsförmedlare får dock inte innebära att staten
som koncern får ökade kostnader för sin betalningsförmedling. Den får
vidare inte hindra en effektiv hantering av statens redovisning samt i
övrigt inte motverka statens samlade informationsbehov. Den nyss
nämnda förordningen skall därför ersättas med ett nytt regelverk.
Regelverket skall ta tillvara statens intressen i enlighet med vad jag
tidigare anfört. Myndigheternas ansvar och befogenheter skall i detta
sammanhang tydligt framgå. Det bör skapas möjligheter för myndig-
heterna att själva teckna avtal med aktuella betalningsförmedlare. En
viktig utgångspunkt bör dock enligt min mening vara att myndigheterna
alltid skall samråda med RRV, som bevakar att statens samlade intressen
inte åsidosätts. För att underlätta myndigheternas betalningsförmedling
bör t.ex. betalkort och checkar kunna användas i större utsträckning.
RRV bör därför teckna affärsmässiga avropsavtal med leverantörer av
vissa betalningstjänster. Regeringen bör ge RRV i uppdrag att lämna
förslag till ett samlat regelverk för statliga betalningar. I samband med
att regeringen tar ställning till RRVs förslag till regelsystem kan förord-
ningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita
Riksbanken eller Postgirot upphävas. Eventuellt kan övergångslösningar
behövas. En successivt ökande konkurrens om den statliga betalnings-
förmedlingen kan sedan uppkomma allteftersom myndigheterna och
betalningsförmedlarna uppfyller de krav som ställs i det nya regelverket.
RRV bör vidare ges i uppdrag att lämna mer utvecklade förslag om
statens betalningssystem i ett längre perspektiv. Inriktningen bör vara att
möjliggöra val av ett eller flera koncemkontosystem inom det statliga
betalningssystemet. RRV bör i detta sammanhang även lämna förslag till
hur prognoser över statliga betalningar bör hanteras.
Postgirot
På betalningsmarknaden kommer Postgirot att verka under allt hårdare
konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att
133
klara denna situation bedömer jag det, i likhet med chefen för Kom- Prop. 1992/93:100
munikationsdepartementet, som angeläget att verksamheten i Postgirot Bilaga 1
drivs i aktiebolagsform. Chefen för Kommunikationsdepartementet
kommer senare idag (bil. 7) att föreslå att Postgirot ombildas till
aktiebolag vid Postverkets bolagisering.
I prop. 1991/92:100 bil. 1 anfördes skäl för att föra in postgiro-
rörelsen under Finansinspektionens tillsyn. Detta borde, enligt proposi-
tionen, åstadkommas senast vid en bolagisering.
Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som
bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler.
Med bankrörelse avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617)
verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som
bank allmänt använder. Bankrörelse får efter tillstånd (oktroj) av
regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker, centrala förenings-
banker samt, också efter regeringens tillstånd, i filialer till utländska
banker. Ett särskilt undantag i den nämnda bestämmelsen ger Postverket
rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Postverket
tar således i dag i sin postgirorörelse emot medel från allmänheten på
konto. I enlighet med föreskrifterna för förvaltning av Postverkets likvida
medel (placeringsreglementet) har Postverket också rätt att dels betala
ränta på juridiska personers postgirokonton, dels att i postgirorörelsen ge
juridiska personer kredit upp till 30 dagar i samband med betalnings-
förmedlingen.
Ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets
verksamhet bör underställas riksdagen. Med hänsyn till att postgiro-
rörelsen till viss del liknar bankrörelse bör det ställas åtminstone samma
krav på postgirorörelsen som på banker såvitt gäller placering av medel
och krav på riskbärande kapital. Den nya lagen bör därför innehålla
bestämmelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar som skall vara
tillåtna för postgiroaktiebolaget. I lagen skall fastställas att verksamheten
skall stå under Finansinspektionens tillsyn.
Den översyn av Postgirots verksamhet som aviserades i prop.
1991/92:100 bil. 1, har slutförts. Härvid framkom att postgirorörelsen
inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för att
kunna konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som
kan bli följden av en ökad konkurrens om statliga betalningar bör kunna
kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser
sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänsten med andra rena
banktjänster, bör detta, i enlighet med chefens för Kommunikations-
departementet förslag (bil. 7), lösas genom samarbete med andra banker.
För närvarande sköts förvaltningen av de likvida medel som uppstår i
postgirorörelsen av en särskild avdelning inom Postverket, Posten Finans.
Med hänsyn till att postgirorörelsen i och med bolagiseringen avskiljs
från den övriga postverksamheten får postgiroaktiebolagets medels-
förvaltning inte sammanblandas med Postens övriga finansiella verksam-
het.
134
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att det statliga koncemkontosystemet
CassaNova byggs ut så att det fr.o.m. den 1 juli 1993 kan förmedla
betalningar såväl via Postgirot som Bankgirot. Postgirots kvarvarande
ensamrätt som statens betalningsförmedlare kommer härmed att av-
skaffas. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att
anlita Riksbanken eller Postgirot skall ersättas med ett nytt regelverk för
statliga betalningar. Det statliga betalningssystemets utformning på längre
sikt utreds vidare med en inriktning som möjliggör val av ett eller flera
koncemkontosystem inom betalningssystemet. Mitt förslag innebär att de
krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet kommer att
uppfyllas. RRV bör ges i uppdrag att dels genomföra utvecklingen av
betalningssystemet per den 1 juli 1993, dels lämna förslag till ett samlat
regelverk om de statliga betalningarna, dels lämna förslag om det statliga
betalningssystemets utformning på längre sikt. Beträffande Postgirot
kommer ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets
verksamhet att underställas riksdagen vid ett senare tillfälle.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
135
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet
EES-avtalet godkändes den 18 november 1992 av riksdagen. Mot
bakgrund av utfallet av folkomröstningen i Schweiz kommer avtalet inte
att träda i kraft den 1 januari 1993 som tidigare var avsikten. Avtalet är
för närvarande föremål för en teknisk bearbetning och det kan, efter nytt
godkännande av berörda parlament, beräknas träda i kraft under första
halvåret 1993.
Medel har dock beräknats för budgetåret 1993/94 för att ge en
beredskap att täcka de utgiftsåtaganden som följer av avtalet. Till de
direkta kostnader som följer av avtalet hör kostnaderna för det s.k.
programsamarbetet, kostnaderna för nya EFTA-organ och gemensamma
EES-institutioner, deltagandet i EGs kommitté- och lagstiftningsarbete
samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom
EES. Samtliga kostnader finansieras genom omprioriteringar inom
statsbudgeten.
Beräkningarna är i vissa delar behäftade med osäkerheter. Dessa beror
bl.a. på att en stor del av kostnaderna för programsamarbetet till följd av
överenskomna principer för kostnadsdelning är direkt kopplade till vilka
belopp som avsätts inom gemenskapsbudgeten för respektive verksamhet.
Gemenskapsbudgeten fastställs kalenderårsvis. Den fastställda gemen-
skapsbudgeten fanns inte tillgänglig som underlag för budgeteringen av
de svenska kostnaderna för programsamarbetet. För 1994 finns för
närvarande endast mycket preliminära siffror.
Utgiftsåtagandena för programsamarbetet avser dels anslag för det
aktuella budgetåret som motsvarar en andel av gemenskapsbudgeten för
programmet ifråga, dels belopp för bemyndigande att ingå civilrättsligt
åtagande som avser en längre tid än det aktuella budgetåret. I genomsnitt
omsätts dessa bemyndiganden på tre år.
Åtagandena enligt EES-avtalet omfattar inga bemyndiganden som
beslutats före 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
136
Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:
Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1)
Utdrag ur riksrevisionsverket inkomstberäkning (Bilaga 1.2)
Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har
förordat i det föregående,
3. godkänna det program för budgetförstärkningar på
25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1996 som jag har
förordat i det föregående,
4. godkänna de riktlinjer statsskuldspolitiken som jag förordat i det
föregående,
5. för budgetåret 1993/94, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående,
a) beräkna statsbudgetens inkomster,
b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,
c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
6. godkänna riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvalt-
ningskostnader (avsnitt 2.2.1),
7. bemyndiga regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga
medelsflöden (avsnitt 2.3),
8. bemyndiga regeringen att besluta om myndigheternas kredit-
utrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3),
9. godkänna riktlinjerna för finansiering av myndigheternas
investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4),
10. bemyndiga regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret
till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp till
belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4),
11. godkänna riktlinjerna för risk- och skadehantering i staten
(avsnitt 2.6),
12. godkänna förändringar i dispositionsrätten till vissa anslagstyper
på statsbudgeten (avsnitt 2.7),
13. bemyndiga regeringen att genomföra redovisade förändringar av
det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
14. det strukturella saldot (avsnitt 1.4),
15. statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5),
16. framtida former för budgetering och redovisning av statens
verksamhet (avsnitt 1.6),
17. statliga garantier (avsnitt 1.7),
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
137
18. finansiell styrning (avsnitt 2.1),
19. beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2),
20. tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94
(avsnitt 2.2.3),
21. myndigheternas lånebehov för finansiering av anläggnings-
tillgångar (avsnitt 2.4),
22. statliga myndigheters telefonservice och avgifter för post-
befordran (avsnitt 2.5),
23. postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet
(avsnitt 2.8),
24. budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
138
Innehåll
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Finansplanen
1 Inledning 1
2 Bakgrund 7
3 De internationella förutsättningarna 10
3.1 Den svaga internationella konjunkturen och prognosen
för 1993-94 10
3.2 Den västeuropeiska integrationen 12
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13
5 Finanspolitiken 17
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs 17
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen 18
5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott 19
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi 22
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken 27
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet 29
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten 30
5.8 Kommunala frågor 30
5.9 Fördelningseffekter 32
5.10 Pensionssystemet 33
6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33
7 Finanskrisen 36
8 Arbetsmarknadspolitiken 38
9 Tillväxtbefrämj ande åtgärder 41
9.1 Förutsättningar för tillväxt 41
9.2 Skattepolitik för tillväxt 44
9.3 Riskkapital för tillväxt 46
9.4 Avregleringar för tillväxt 47
9.5 Konkurrens för tillväxt 50
9.6 Privatisering av statligt ägda företag 51
9.7 Den nödvändiga infrastrukturen 52
9.8 Regional balans 53
9.9 Tillväxten — miljöpolitikens hävstång 54
10 Avslutning 54
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 56
1.1.1 Beräkningsförutsättningar 56
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1992/93 56
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1993/94 60
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1992/93 och
1993/94 64
139
|
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och |
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 | |
|
realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94 |
66 | |
|
1.2 Underliggande budgetutveckling |
67 | |
|
1.3 Lånebehov och statsskuld |
68 | |
|
1.4 Redovisning av strukturellt saldo |
70 | |
|
1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter |
73 | |
|
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och | ||
|
kapitalredovisning |
73 | |
|
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens | ||
|
förmögenhetseffekter |
74 | |
|
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och | ||
|
sparande enligt nationalräkenskaperna |
75 | |
|
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat |
76 | |
|
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av | ||
|
statens verksamhet |
79 | |
|
1.7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. | ||
|
för budgetåret 1991/92 |
80 | |
|
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella | ||
|
förutsättningarna för myndigheterna |
84 | |
|
2.1 Finansiell styrning |
84 | |
|
2.1.1 En förändrad budgetprocess |
84 | |
|
2.1.2 Mål och resultatstyrning |
85 | |
|
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens | ||
|
resultat 1992 |
91 | |
|
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom | ||
|
statsförvaltningen |
92 | |
|
2.1.5 Effektiv medelshantering |
95 | |
|
2.2 Principer för beräkning av anslagen |
101 | |
|
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader |
103 | |
|
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 |
109 | |
|
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret | ||
|
1993/94 |
111 | |
|
2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden |
113 | |
|
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters | ||
|
anläggningstillgångar |
116 | |
|
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet |
119 | |
|
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten |
122 | |
|
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten |
129 | |
|
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot |
132 | |
|
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet |
136 | |
Hemställan
140
Bilaga 1.1
Preliminär nationalbudget
för 1993
gotab 42690, Stockholm 1993
Preliminär Nationalbudget
Förord
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika
verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-
lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska central-
byrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunktur-
institutet publicerade den 11 december. Vidare har en grupp bransch-
resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedöm-
ningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet
Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 17 december 1992.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
1 Inledning
Den svenska ekonomin befinner sig i efterkrigstidens djupaste lågkon-
junktur. Produktionen av varor och tjänster föll sammantaget med 3%
1991 - 1992. Nedgången väntas fortsätta i en takt av ungefär 1 1/2%
också i år. Därefter förutses emellertid de allt mer positiva betingelserna
för den konkurrensutsatta sektorn resultera i en tillväxt i ekonomin under
1994 på drygt 1 1/2%.
En viktig förklaring till att utvecklingen är betydligt sämre i Sverige än
i flertalet jämförbara länder hänger samman med kraften i den omställ-
ningsprocess som ekonomin genomgår och omfattningen av de tidigare
grundlagda obalanserna. Eftersom erfarenheter i stor utsträckning saknas
om hur dessa förlopp går till och hur länge de varar, blir ekonomiska
bedömningar i detta läge behäftade med ovanligt stor osäkerhet.
Föreliggande prognos får ses som den mest sannolika av många möjliga
utvecklingsvägar.
En starkt återhållande kraft i ekonomin är den skuldsanering som
pågår. I samband med överhettningen under slutet av 1980-talet steg
utlåningen brant till hushåll och företag. I takt med de tilltagande
realräntorna och de ändrade skattereglerna har incitamenten blivit starka
för aktörerna i ekonomin att minska sin skuldsättning. Utgiftsbenägen-
heten i den privata sektorn har fallit. Privat konsumtion och näringslivets
investeringar hämmas.
De höga realräntorna och den allt sämre konjunkturen har bidragit till
att priserna fallit på ett flertal tillgångsmarknader, från en högt uppdriven
nivå. Det gäller exempelvis kommersiella fastigheter, permanentbostäder,
fritidshus, bilar, båtar, konst m.m. Därmed minskar både viljan och
möjligheterna för hushåll och företag att belåna sina tillgångar, samtidigt
som nyinvesteringar bortfaller när det blir allt billigare att köpa
begagnade fastigheter, bilar etc. Dessutom innebär prisfall att det blir
lönsamt att vänta med anskaffning. Anpassningen av ekonomin är
ofrånkomlig och nödvändig, men deflationen på vissa tillgångsmarknader
får i det korta perspektivet en starkt negativ inverkan på den ekonomiska
tillväxten.
En samverkande faktor är den krisartade situation som den finansiella
sektorn befinner sig i. De mycket stora kreditförlusterna i bankerna och
oron kring bostadsinstitutens situation har urholkat förtroendet för
betalningssystemet och nödvändiggjort den statliga garanti som utfärdats.
En restriktiv utlåningspolitik tillämpas från bankernas och institutens
sida, vilket får en hämmande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
Den djupa lågkonjunkturen för också med sig en ökad utslagning av
produktionskapacitet och driver upp arbetslösheten, även den som har en
mer långvarig karaktär. Framtidsförväntningarna hos företag och hushåll
blir därmed mer negativa. Ekonomins långsiktiga produktionsförmåga
riskerar att skadas och en återhämtning försvåras.
Dessa kontraktiva processer i ekonomin är ännu inte avslutade utan
kommer att fortsätta att prägla utvecklingen under 1993 och inom vissa
sektorer också under 1994. Kraften och varaktigheten är dock svårbe-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
dömd. Erfarenheterna från andra länder — bl.a. Förenta staterna och
Norge — tyder på att processen kan bli utdragen. En betydande risk för
en negativ avvikelse finns i prognosen.
Ett symptom på obalanserna i den internationella och svenska
ekonomin är den höga realräntan, som får en rad kontraktiva effekter.
Skuldsaneringen drivs på och tillgångsvärdena pressas. Produktiva
investeringar motverkas, eftersom avkastningen på alternativa finansiella
placeringar blir högre. Skuldtyngda hushåll med knappa marginaler
drabbas hårt. Eftersom denna kategori är mycket sårbar kan effekterna
bli dramatiska, i form av personliga konkurser och exekutiva auktioner.
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande växer p.g.a.
ränteutgifter för tillkommande skuld men också via sämre tillväxt som
genererar lägre inkomster och via högre utgifter för understöd till
arbetslösa o.dyl. Kreditförlusterna i det finansiella systemet blir allt
större, vilket också för med sig ökade statsutgifter. Förutom de mer
omedelbara effekterna på ekonomin blir också hushållens och företagens
framtidsförväntningar mer pessimistiska.
En viktig förutsättning för en gradvis ökande aktivitet i den svenska
ekonomin är att realräntorna kommer ner. De finanspolitiska åtgärder
som vidtas bör — tillsammans med lägre tyska räntor under 1993 —
möjliggöra att räntenivån faller i en sådan omfattning att återhämtningen
säkerställs.
Det finns andra faktorer som också motverkar nedgången i ekonomin
och bidrar till att skapa betingelser för tillväxt nästa år. Visserligen ter
sig de internationella utsikterna nu något sämre än tidigare, men svenska
företag kommer ändå att möta växande utlandsmarknader under
prognosperioden.
Exporten gynnas också av att industrins konkurrenskraft håller på
attförbättras dramatiskt. Lönekostnaderna ökar långsamt, samtidigt som
produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska
läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade
semestern och den lägre kronkursen. Sammantaget beräknas de relativa
enhetsarbetskostnaderna förbättras med 15% i år och med ytterligare
1 % nästa år.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 1:1 K- respektive S-sektorns produktion.
Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat och
kommun.
Källor: Statistiska cenralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Den svenska ekonomin kommer under främst 1993, men även under
1994, att präglas av två motsatta tendenser. Den konkurrensutsatta
sektorn kommer gradvis att expandera, vilket ger ett stort positivt bidrag
till tillväxten. Samtidigt kommer den skyddade sektorn att pressas av
fallande efterfrågan och dålig lönsamhet.
Diagram 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994
%
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Sammantaget väntas denna utveckling leda till att BNP faller med
knappt 1,5% i år. BNP i löpande priser i det närmaste stagnerar, vilket
visar på kraften i desinflationsprocessen. Nästa år börjar de expansiva
krafterna att ta överhanden så att BNP kan börja stiga igen. Tillväxten
blir dock sannolikt inte tillräckligt hög för att förhindra att kapacitets-
utnyttjandet i ekonomin fortsätter att falla. Därmed växer arbetslösheten
ytterligare.
Jämförelse med tidigare prognoser
Flera faktorer ligger bakom att ekonomin utvecklats betydligt sämre än
vad som förutsågs för ett år sedan i den preliminära nationalbudgeten och
även i den reviderade nationalbudgeten från april. En sådan faktor är den
svagare internationella konjunkturen som inneburit att marknadstillväxten
för svensk export reviderats ned. Orsakerna står att finna i trögheten i
den amerikanska uppgången, bl.a. beroende på att skuldsaneringen och
anpassningen till fallande tillgångsvärden tagit längre tid än väntat.
Dessutom har kostnaderna för den tyska återföreningen blivit högre än
beräknat, vilket hållit uppe räntorna på en hög nivå. Den turbulens som
inträffade på den europeiska valutamarknaden under hösten har också
haft stor betydelse.
Flera inhemska faktorer har också bidragit till att ekonomin utvecklas
sämre än vad som tidigare förutsågs. Desinflationsprocessen i ekonomin
totalt och deflationsprocessen på olika delmarknader har gett stora
negativa effekter på aktivitetsnivån. Den med obalanserna i ekonomin
sammanhängande höga nivån på realräntorna och den djupa finanskrisen
har verkat i samma riktning.
De åtgärdspaket som regeringen och socialdemokraterna har utarbetat
har naturligtvis också påverkat prognosförutsättningama, liksom beslutet
att låta kronan flyta.
Revideringarna för 1992 och 1993 har således orsakats dels av
omständigheter som svårligen kunnat förutses, dels av att effekterna av
redan påbörjade processer underskattats. Ett problem i sammanhanget har
varit att erfarenheterna av den anpassning som många länder — och inte
minst Sverige — genomgår är mycket begränsade. De ingår inte i de
prognosmodeller som används, utan effekterna måste läggas på efter att
det "normala" beräkningsarbetet avslutats. De varningar som tidigare
utfärdats för att utvecklingen är osedvanligt svårbedömd — med
betydande risk för sämre utfall — har visat sig vara berättigade.
De största prognosavvikelsema föreligger mot denna bakgrund för
privat konsumtion, näringslivets investeringar och bostadsinvesteringar,
där omställningsprocessens effekter är starkast. Detta slår i sin tur
igenom på importen. Den privata konsumtionen har reviderats ned både
därför att sparkvoten stigit snabbare än väntat 1992 och därför att de
disponibla inkomsterna utvecklas sämre 1993.
För exporten har en upprevidering gjorts för 1993. Visserligen har
den internationella konjunkturen försvagats, men detta uppvägs mer än
väl av konkurrenskraftsförbättringen som leder till vinster av marknads-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
andelar. För bytesbalansen har mycket små korrigeringar gjorts i Prop. 1992/93:100
prognoserna. Bilaga 1.1
När det gäller löneutvecklingen har prognoserna gradvis reviderats ned
något, i takt med det allt sämre arbetsmarknadsläget. Detsamma gäller
synen på den underliggande inflationstakten. Däremot har olika politiska
åtgärder, liksom kronans depreciering, medfört att prognosen för KPI har
behövts justeras upp.
Internationella förutsättningar
Recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991. I USA och
Kanada, de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln, har tillväxten
därefter ökat. Uppgången har dock varit trög och fylld av besvikelser. I
Japan och Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska
aktiviteten under 1992. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser i
konjunkturförloppet blir uppgången måttlig, sett i ett historiskt perspek-
tiv. För OECD-området totalt väntas tillväxten i BNP stiga från 1 1/2%
1992 till 1 3/4% 1993 och till 2 3/4% 1994. Den svaga utvecklingen
beror till stor del på den skuldsanering och deflationsprocess på
tillgångsmarknadema som de anglosaxiska länderna, Japan och Norden
genomgår, samt på det höga ränteläget som etablerats i Europa.
Inflationstrycket har gradvis dämpats inom OECD-området. Under
prognosperioden finns det gott om ledig kapacitet inom näringslivet
samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Pris- och
kostnadsstegringama kommer att vara måttliga och bedöms inte utgöra
något hot mot den ekonomiska stabiliteten.
Tabell 1:1 Internationella förutsättningar
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
BNP i OECD |
0,8 |
1,5 |
1,8 |
2,8 |
|
Konsumentpriser i OECD |
4,3 |
3,1 |
3,1 |
3,1 |
|
(KPI årsgenomsnitt) | ||||
|
Råoljepris (dollar per fat) |
20,0 |
19,4 |
19,5 |
21,0 |
|
Dollarkurs (i kr.) |
6,05 |
5,83 |
6,84 |
6,84 |
|
Växelkursförändring SEK/ECU |
- |
0,4 |
12,0 |
0 |
Anm.: Stoppdatum för växelkursen var 10 december då ECU-index noterades till
113,9. Detta motsvarar en appreciering av ECU mot kronan på 13,9% jämfört med
riktmärket index=100. Motsvarande depreciering av kronan mot ECU:n blir då
12,2% (13,9/1,139)
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den amerikanska ekonomin verkar nu ha kommit in i en mer påtaglig
tillväxtfas, efter det att merparten av den finansiella konsolideringen
sannolikt klarats av. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen
förutses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och
sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomster.
Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom dämpa
hushållens konsumtionsutgifter till förmån för en uppgång i sparandet.
Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella situation Prop. 1992/93:100
stadigt förbättras, vilket stimulerar investeringarna. Så länge världs- Bilaga 1.1
marknadstillväxten förblir svag kommer dock exporten att utvecklas
trögt. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2 1/2% 1993 och till
drygt 3% 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3% de närmaste åren.
Den ekonomiska aktiviteten i västra Tyskland mattades påtagligt under
1992 och en regelrätt recession kan inte uteslutas. Återföreningen med
de östra delstaterna har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att
hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har Bundesbank fört en
fortsatt stram penningpolitik, vilket hållit uppe räntorna. Den privata
konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens
realinkomster, investeringarna sjunker p.g.a. fallande kapacitetsut-
nyttjande och exporten motverkas av den gradvis försämrade konkurrens-
kraften. BNP väntas stiga med 1/2% i år och med 2% nästa år. En ännu
svagare utveckling kan emellertid inte uteslutas.
Det höga tyska ränteläget påverkar Europa i övrigt och bidrar till en
dämpad ekonomisk aktivitet i ett flertal länder. Efter det att pundet
lämnade det europeiska valutasamarbetet och började flyta fritt har
Storbritannien aviserat en mer expansiv ekonomisk politik, även om
risken för högre inflation därmed ökat. BNP väntas stiga med drygt 1%
1993 och med 2 1/2% 1994.
Utvecklingen i de tre nordiska grannländerna blev svag under 1992,
beroende på den försämrade internationella konjunkturen och den
fortsatta skuldsaneringen i den privata sektorn. Under 1993 förutses alla
länderna uppvisa en viss tillväxt då den finansiella anpassningen kommit
en bra bit på väg i Danmark och Norge och då Finland efter raset i
ekonomin under 1991 och 1992 kan räkna med en stark expansion för
exporten.
Den internationella prognosen är behäftad med betydande osäkerheter.
Statsfinanserna är pressade i många länder och behov av budgetkon-
solidering föreligger. Finanspolitiken kan därför få en stramare inriktning
än vad som här antagits. Även penningpolitiken är svårbedömbar. Om
inflationstrycket i Tyskland kvarstår kan den förutsedda räntenedgången
utebli eller gå långsammare än beräknat. Det kan emellertid inte uteslutas
att det amerikanska uppsvinget får en mer normal karaktär med högre
tillväxtsiffror som följd. Riskerna förefaller denna gång vara mer
balanserade än tidigare.
Löner och konsumentpriser
Den nedväxling av lönestegringstakten i Sverige som påbörjades 1991
väntas fortsätta också under 1993 och 1994. Den viktigaste faktorn för
lönebildningen är arbetsmarknadsläget. Detta kommer att förbli svagt
under hela prognosperioden, även om ökningen av den öppna arbets-
lösheten gradvis kommer att dämpas. Visserligen kommer vinstläget i den
konkurrensutsatta sektorn att stärkas efter det att kronan deprecierats,
men i den skyddade sektorn sker i stället en försvagning.
En viss löneglidning uppstår även vid en lågkonjunktur, eftersom de
sist anställda vanligtvis avskedas först, när personalstyrkan ska reduceras.
Denna grupp har för det mesta lägre lön än genomsnittet, varför en
ökning av timlönerna registreras. Samma effekt uppstår om hela företag,
med en genomsnittligt lägre lönenivå, slås ut. Dessutom innebär
avgångsvederlag vid avskedande att företagens lönekostnader i förhållan-
de till antalet arbetade timmar höjs, vilket registreras som löneglidning.
Mot denna bakgrund bedöms den genomsnittliga timlönen stiga med 3 %
i år och med 3 1/2% nästa år, då aktiviteten stärks något.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 1:2 Löner och priser
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Timlön, kostnad |
5,6 |
3,5 |
3,0 |
3,5 |
|
KPI dec.-dec. |
8,0 |
1,9 |
4,9 |
2,9 |
|
NPI dec.-dec. |
5,1 |
2,8 |
3,4 |
2,7 |
|
KPI årsgenomsnitt |
9,4 |
2,3 |
5,1 |
2,8 |
|
NPI årsgenomsnitt |
5,5 |
4,2 |
3,4 |
2,6 |
Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn,
om man ser till den underliggande utvecklingen. Lönerna ökar långsamt,
den inhemska efterfrågan är svag och inflationsförväntningarna är
dämpade. I år kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp
konsumentprisindex. Mervärdeskatten på livsmedel m.m. stiger till 21 %,
bensinskatten liksom vissa miljöavgifter ökar samtidigt som räntebidragen
reduceras. Deprecieringen av den svenska kronan innebär att import-
priserna stiger, även om utländska företag som exporterar till Sverige
sannolikt pressar sina marginaler. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna
med 4,3 procentenheter verkar i prisdämpande riktning.
Under loppet av 1993 beräknas KPI öka med knappt 5% och under
den efterföljande 12-månadersperioden med knappt 3%. Bilden blir dock
annorlunda avseende den underliggande inflationstakten. I detta mått är
frånräknat effekterna av ändrade indirekta skatter och arbetgivaravgifter,
extra sänkning av räntebidragen samt 1992 års depreciering. Mätt på
detta sätt ligger inflationstakten i Sverige kring 2% under de kommande
två åren.
Försörjningsbalans
Den omställningsprocess som den svenska ekonomin är inne i påverkar
i hög grad hushållens situation. Fram t.o.m. 1992 har de realt disponibla
inkomsterna ökat kontinuerligt, trots lågkonjunktur och växande
arbetslöshet. Nytt skattesystem, höga realräntor, behovet av skuldkon-
solidering, fallande tillgångsvärden och oro inför framtiden har medfört
att sparkvoten stigit mycket snabbt, med ca 11 procentenheter på 3 år.
Detta resulterade i en nedgång i den privata konsumtionen under förra
året med ca 1 1/2%.
Låga löneökningar, växande arbetslöshet, extraordinära prishöjningar Prop. 1992/93:100
och besparingar i transfereringssystemen gör att realinkomsterna faller Bilaga 1.1
markant i år, med nästan 4 %. Eftersom en del av dessa effekter klingar
av nästa år, upphör då nedgången. Vad som händer med sparkvoten är
osäkert. Många av de krafter som drivit upp sparandet under de gångna
åren kommer att fortsätta att verka, även om anpassningsprocessen nu
hunnit en bit på väg. Däremot kan hushållen väntas vara obenägna att dra
ned sin privata standard alltför mycket, särskilt om de tror att den starka
nedgången i köpkraften i år är tillfällig. Huvudscenariet är därför att
sparkvoten kommer att minska något under 1993 för att sedan plana ut
1994. Fallet i privat konsumtion bedöms ändå bli betydande i år, 3 - 3
1/2%, medan en stabilisering är sannolik nästa år.
Den statliga konsumtionen steg 1992 p.g.a. ökade utgifter för
arbetsmarknadspolitiken m.m. De besparingskrav som ställs på statliga
myndigheter väntas resultera i fallande konsumtion under prognos-
perioden. För kommunerna bedöms antalet sysselsatta avta i en takt av
ungefär 2% per år. Antal arbetade timmar minskar dock inte lika
mycket, eftersom andelen vikarier och deltidsarbetande sjunker.
Dessutom tillkommer en uppdragande effekt via beredskapsarbeten,
motsvarande ca 1/2 procentenhet. Den totala kommunala konsumtionen
beräknas minska med drygt 1/2% 1993 och ca 1% 1994.
Den starka investeringsnedgången som registrerats under de båda
senaste åren har främst varit koncentrerad till näringslivet. Industriinve-
steringarna har pressats av höga räntor, lågt kapacitetsutnyttjande,
oförmånligt kostnadsläge och vikande lönsamhet. Inom övrigt näringsliv
har fastighetskrisen haft stor inverkan, liksom den fallande inhemska
efterfrågan. En gradvis återhämtning av industriinvesteringarna förutses.
Konkurrenskraften förbättras och lönsamheten stiger. Inom övrigt
näringsliv fortsätter investeringarna att minska, men i avtagande takt.
Desinflationsprocessens effekter slår hårt mot denna sektor. Eftersom
omställningen av ekonomin hunnit en bit på väg, borde merparten av
investeringsraset redan ha inträffat.
Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr.
utöver ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet. En stor del av dessa
satsningar beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden.
Förra året höjdes de totala investeringarna med ca 1 1/2 procentenheter
till följd av dessa satsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån bli ca
3 procentenheter högre än vad den skulle ha varit fallet utan dessa
åtgärder.
Efterfrågan på lägenheter avtar i takt med stigande realräntor, ökade
boendekostnader, minskad sysselsättning och sjunkande inkomster.
Nybyggandet hölls dock uppe relativt väl under första halvåret 1992,
delvis p.g.a. effekterna av övergångsreglerna för investeringsbidraget.
Nedgången under prognosperioden väntas bli kraftig, över 35% per år.
Ombyggnadsinvesteringama har hållits uppe av den tidigareläggning som
uppkommit genom successivt sjunkande räntebidrag. Även på detta
område väntas stora minskningar framöver.
Sammantaget innebär dessa bedömningar att bruttoinvesteringarna faller
med ca 9 1/2% i år och med ca 3% nästa år.
Lagren inom näringslivet minskade mycket kraftigt under 1991.
Neddragningarna fortsatte också under 1992. Höga realräntor och svag
produktionsutveckling har bidragit till detta. Även för 1993 förutses en
avveckling, bl.a. av färdigvaror inom industrin samt av parti- och
detaljhandelslagren. Nästa år förväntas lagren vara ungefär oförändrade.
Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringama som påverkar BNP-
tillväxten ger lagerposten ett positivt bidrag under prognosperioden.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 1:3 Försörjningsbalans
|
Miljarder |
Procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
BNP |
1 432,9 |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
|
Import |
381,7 |
-5,9 |
0,5 |
-0,5 |
3,5 |
|
Tillgång |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Privat konsumtion |
777,3 |
1,0 |
-1,5 |
-3,2 |
0,0 |
|
Offentlig konsumtion |
387,1 |
0,2 |
0,9 |
-0,5 |
-0,8 |
|
Stat |
112,2 |
-0,7 |
2,0 |
-0,3 |
-0,5 |
|
Kommuner |
274,9 |
0,6 |
0,5 |
-0,6 |
0,9 |
|
Bruttoinvesteringar |
270,7 |
-8,3 |
-8,7 |
-9,5 |
-3,0 |
|
Lagerinvesteringar1 |
-25,0 |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 |
|
Export |
404,6 |
-2,2 |
1,2 |
5,0 |
8,0 |
|
Användning |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Inhemsk användning |
1 410,0 |
-3,2 |
-1,4 |
-3,4 |
-0,3 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den svaga marknadstillväxten och fortsatta andelsförluster gjorde att
exporten bara ökade med 1 % under förra året. De krympande andelarna
hänger bl.a. samman med oförmånlig varusammansättning och ökad
konkurrens från nyindustrialiserade länder. En något bättre marknadsut-
veckling kommer att ge viss draghjälp åt exporten under 1993 och 1994.
Den viktigaste faktorn är dock att konkurrenskraften nu förbättrats starkt
p.g.a. produktivitetsförbättringar, sänkningen av arbetsgivaravgifterna
och kronans lägre kurs. Den relativa enhetsarbetskostnaden väntas falla
med drygt 15% i år och med drygt 1% nästa år. Därmed skapas
förutsättningar för betydande marknadsandelsvinster framöver, även om
en del av företagens prissänkningsutrymme sannolikt används till
marginalförstärkningar. Exporten kan komma att öka med 5% resp. 8%
under de båda åren. Detta gör att industriproduktionen kan börja stiga
något 1993 för att sedan accelerera 1994 då också fallet i den inhemska
efterfrågan bromsas upp.
Under 1991 minskade importen mycket kraftigt, beroende på fallet i
maskin- och lagerinvesteringama, för att sedan plana ut under 1992. De
kommande åren bidrar framför allt efterfrågan från exporten och
lagerutvecklingen till högre import, medan privat konsumtion och
investeringar verkar i andra riktningen. Sammantaget väntas importen
falla svagt 1993 men stiga något 1994.
10
Sammanfattningsvis kan konstateras att den inhemska efterfrågan sjunker Prop. 1992/93:100
med ca 3 1/2% 1993, vilket är betydligt mer än året innan. Nedgången Bilaga 1.1
motverkas dock till en del av nettoexportens allt större positiva bidrag.
Nästa år upphör i det närmaste fallet i inhemsk efterfrågan, medan
nettoexporten fortsätter att utvecklas starkt.
Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994
Årlig procentuell förändring
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet
Under hela prognosperioden ger produktiviteten stora positiva bidrag till
tillväxten. Först 1994 dämpas emellertid fallet i sysselsättningen så pass
mycket att BNP stiger.
Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Privat konsumtion |
0,5 |
-0,8 |
-1,7 |
0,0 |
|
Offentlig konsumtion |
0,1 |
0,3 |
-0,1 |
-0,2 |
|
Bruttoinvesteringar |
-1,8 |
-1,8 |
-1,8 |
-0,5 |
|
Lagerinvesteringar |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 |
|
Nettoexport |
1,5 |
0,3 |
2,1 |
1,9 |
|
BNP |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
Anm.: Pga. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
11
Bytesbalans
Exportvolymen utvecklas genomgående betydligt starkare än import-
volymen under prognosperioden. Återhämtningen av ekonomin beror helt
på den utlandskonkurrerande sektorn. Detta gör att överskottet i
handelsbalansen gradvis växer till en rekordnivå 1994.
Därmed förbättras också bytesbalansen. Dessutom bedöms utgifterna
för resevaluta avta kraftigt, delvis p.g.a. de fallande relativpriserna på
turisttjänster i Sverige. Även räntenettot förbättras, trots deprecieringen
av kronan. Detta beror på att den räntebärande skulden till utlandet inte
ökar lika mycket som tidigare, som en effekt av den starkare bytesbalan-
sen och en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands. Nästa år
väntas bytesbalansen uppvisa ett överskott motsvarande 1 1/2% av BNP.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 1:5 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Disponibel inkomst |
4,9 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Sparkvot (nivå) |
2,7 |
6,1 |
5,6 |
5,7 |
|
Industriproduktion |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
1,4 |
-0,9 |
-15,4 |
-1,1 |
|
Arbetslöshet (nivå) |
2.7 |
4,8 |
6,2 |
7,0 |
|
Handelsbalans (mdr. kr.) |
30,5 |
35,1 |
57,5 |
76,7 |
|
Bytesbalans (mdr. kr.) |
-20,2 |
-25,6 |
-4,7 |
23,0 |
|
Bytesbalans (% av BNP) |
-1,4 |
-1,8 |
-0,3 |
1,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Arbetsmarknad
Efterfrågan på arbetskraft är mycket svag. Den öppna arbetslösheten har
hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas
dels av de allt mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna, dels
av att många människor lämnat arbetsmarknaden.
Även i år avtar utbudet. Främst beror detta på att volymen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger, till en nivå motsvarande över 5%
av arbetskraften. Fallet i BNP medför att arbetslösheten förutses växa till
6,2%. Nästa år fortsätter uppgången till en nivå på 7% som årsgenom-
snitt. Rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass
stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar ytterligare,
trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
Sparande
Bruttosparandet i ekonomin, summan av realt och finansiellt sparande,
sjönk ytterligare 1992 och uppgick till 14% av BNP, vilket var i paritet
med den rekordlåga nivån från början av 1980-talet. Huvudförklaringen
till nedgången var fallet i de fasta investeringarna. Dessa tendenser
väntas fortsätta också i år. Nästa år stiger dock bruttosparandet tillbaka
till 1992 års nivå, beroende på den förbättrade bytesbalansen, vilken är
identiskt med det totala finansiella sparandet i ekonomin.
12
Tabell 1:6 Sparande
Procent av BNP i löpande priser
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Bruttosparande |
15,8 |
13,9 |
12,8 |
14,1 |
|
Realt sparande |
17,1 |
15,7 16,9 |
13,1 |
12,5 |
|
Fasta investeringar |
18,9 |
14,2 |
13,1 | |
|
Lagerinvesteringar |
-1,7 |
-1,2 |
-1,0 |
-0,6 |
|
Finansiellt sparande |
-1,4 |
-1,8 |
0,3 |
1,5 |
|
Offentlig sektor |
-1,2 |
-8,9 |
-12,0 |
-9,5 |
|
Hushåll |
1,8 |
4,4 |
4,5 |
4,6 |
|
Företag |
-2,0 |
2,8 |
7,1 |
6,4 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- offentlig sektor samt bytesbalans som
andel av BNP 1980-1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Fördelningen av det finansiella sparandet på sektorer förändras kraftigt
under perioden 1991-1993. Den offentliga sektorns underskott växer
mycket starkt beroende på att lågkonjunkturen och den snabbt avtagande
inflationstakten minskar de nominella skattebaserna samtidigt som
utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiken ökar. Dessutom stiger
ränteutgifterna på statskulden. Den ökande aktiviteten i ekonomin och de
olika besparingsåtgärderna medför dock att den nedåtgående trenden bryts
och att underskottet krymper något 1994. Det strukturella underskottet,
dvs. den del som inte beror på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin,
beräknas uppgå till knappt 5% av BNP 1992 för att sedan sjunka till ca
3 1/2% av BNP 1994.
Försämringen av det offentliga sparandet motverkas emellertid av en
uppgång inom privat sektor. Hushållens sparande — som andel av BNP
— steg betydligt förra året och uppgången väntas fortsätta. Företagsspa-
13
randet ökade markant 1992 p.g.a. de fallande reala investeringarna. Den Prop. 1992/93:100
successiva förstärkningen av företagssparandet som förutses för prognos- Bilaga 1.1
perioden beror dock i stigande utsträckning på högre lönsamhet.
Kapitalmarknad
Under sommaren och hösten utsattes EG:s monetära samarbete för stora
påfrestningar. Turbulensen på de europeiska valutamarknaderna i
kombination med en sämre ekonomisk utveckling i Sverige urgröpte
gradvis förtroendet för den fasta växelkursen. Trots omfattande åtgärder
i form av räntehöjningar, finanspolitisk åtstramning och sänkning av
arbetsgivaravgiften kunde förtroendet inte återställas. Den 19 november
beslutade riksbanksfullmäktige att låta kronan flyta fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen bidrog tillsammans med höga
realräntor till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under
1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser.
Bedömningen är att en depreciering av kronan i storleksordningen 10-
20% i nuvarande konjunkturläge inte behöver öka förväntningarna om
den underliggande inflationen. Målet att begränsa inflationstakten ligger
fast. Sammantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under
prognosperioden innefattande en krympande differens mot Tyskland.
14
2 Den internationella utvecklingen
2.1 Allmän översikt
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tillväxten i totalproduktionen i OECD-området nådde sin botten våren
1991. I USA och Kanada, dvs de stater som leder konjunkturförloppet,
har tillväxten därefter ökat. I Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan
den ekonomiska aktiviteten något 1992. Mest markant var uppbroms-
ningen i västra Tyskland. I Japan sjönk tillväxten till den lägsta nivå som
noterats sedan den första oljepris-chocken 1973-74. Aktiviteten väntas
tillta i Nordamerika, Japan och Storbritannien under 1993, medan
avmattningen i allmänhet fortsätter i Västeuropa. Eftersom de stora
länderna ligger i olika faser blir konjunkturuppgången i ett historiskt
perspektiv förhållandevis svag. För OECD-området som helhet väntas
BNP-tillväxten stiga från 1’A procent 1992 till 1 3/4 procent 1993 och
2 3/4 procent 1994.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
|
Andel av OECD- |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Förenta staterna |
36,0 |
-1,2 |
2 |
2 1/2 |
3 |
|
Japan |
19,2 |
4,4 |
1 3/4 |
2 1/4 |
3 1/4 |
|
Västtyskland |
8,8 |
3,7 |
1 |
1/2 |
2 |
|
Frankrike |
7,0 |
1,2 |
2 |
1 1/4 |
2 3/4 |
|
Storbritannien |
5.5 |
-2,4 |
-1 |
1 1/4 |
2 1/2 |
|
Danmark |
0,8 |
1,3 |
1 1/4 |
1 1/2 |
2 1/4 |
|
Finland |
0,7 |
-6,5 |
-2 |
1 1/4 |
1 3/4 |
|
Norge |
0,7 |
1,9 |
2 1/2 |
1 1/2 |
3 |
|
Sverige |
1,3 |
-1,8 |
-1 1/2 |
-1 1/2 |
1 1/2 |
|
Norden2 |
2,2 |
-1,0 |
1/2 |
1 1/2 |
2 1/4 |
|
OECD-Europa |
38,2 |
1,2 |
1 |
1 |
2 1/4 |
|
OECD-totalt |
0,8 |
1 1/2 |
1 3/4 |
2 3/4 |
1 1987 års BNP
2 Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepartementet
Efter att förnyade svaghetstecken gjort sig gällande under hösten 1991,
växte den amerikanska ekonomin kraftigt under första och tredje kvartalet
1992. Penningpolitiken väntas bidra till att inhemsk efterfrågan stiger på
bred front under 1993, samtidigt som finanspolitiken kan komma att
lättas något av den nytillträdda Clinton-administrationen. Det finns dock
en betydande risk att en svag sysselsättnings- och realinkomsttillväxt samt
fortsatt skuldreducering i hushålls- och företagssektorerna håller tillbaka
konsumtion och investeringar. Styrkan i återhämtningen förutses bli
mycket måttlig i jämförelse med tidigare perioder. BNP-tillväxten väntas
uppgå till 2>/z procent 1993 för att öka till 3 procent 1994.
Såväl Japan som västra Tyskland erfor en markant avmattning under
loppet av 1992. Under intrycket av fallande aktie- och fastighetspriser
15
började japanska konsumenter och företag agera alltmer försiktigt, vilket
resulterade i en lägre konsumtionstillväxt och en fortsatt neddragning av
de privata investeringarna. Grundorsaken till avmattningen i västra
Tyskland är kostnaderna för återföreningen. Som svar på försämringen
av de offentliga finanserna och det för tyska förhållanden höga kostnads-
och inflationstrycket förs en stram penningpolitik, vilket håller tillbaka
den inhemska efterfrågan. Utsikterna att undvika recession har försämrats
betydligt. Medan tillväxten väntas öka svagt i Japan under 1993, förutses
en fortsatt avmattning i västra Tyskland.
Penningpolitiken i OECD-området under 1992 karaktäriserades av de
inledningsvis motsatta rörelseriktningarna i å ena sidan USA och Japan
och å andra sidan Tyskland — och därmed i praktiken övriga västeurope-
iska länder. 1 de förstnämda länderna lättades penningpolitiken successivt
för att stimulera ekonomierna. I USA har detta bidragit till ett uppsving
i investeringarna, framför allt bostadsbyggandet, medan konsumtionen
påverkats i mindre utsträckning. De långa räntorna har tenderat att falla
mindre än de korta, vilket sannolikt begränsat effekten på företagsinvest-
eringarna. I Tyskland var politiken fortsatt stram under första halvåret
1992 efter allt fler tecken på ihållande pris- och kostnadsstegringar.
Därefter har politiken lättats något i syfte att minska spänningarna inom
EMS, vilket resulterat i fallande marknadsräntor. I föreliggande prognos
väntas penningpolitiken lättas ytterligare i Tyskland under 1993, i takt
med att inflationstrycket avtar.
Finanspolitiken i OECD-området 1992 var lätt expansiv. Japan har som
enda större industriland mer aktivt använt finanspolitiken för att stimulera
den inhemska efterfrågan genom tidigareläggning av offentliga infrastruk-
turinvesteringar. Ett redan ansträngt budgetläge i övriga OECD-länder
har försämrats till följd av att utgifter för bl a arbetslöshetsunderstöd har
ökat samtidigt som skatteinkomsterna eroderats. Finanspolitiken under
1993 och 1994 förutses vara inriktad på fortsatt budgetkonsolidering. Om
återhämtningen dröjer kan det dock inte uteslutas att det sker en viss
lättnad i USA och vissa EG-länder. EG-ländema enades vid Europeiska
Rådets möte i Edinburgh om ett tillväxtinitiativ i syfte att stärka den
ekonomiska utvecklingen. Den direkta stimulanseffekten blir sannolikt
begränsad och uppgår till ca 0,5 procent av EGs samlade BNP utspritt
över ett antal år. Avsikten med initiativet är att det framför allt skall
verka på förväntningarna.
Inflationen inom OECD-området dämpades markant under 1992. Bland
de större länderna var det endast i Tyskland som inflationstrycket ökade.
Under prognosperioden väntas prisstegringstakten inom OECD-området
stabiliseras på en låg nivå. Ledig kapacitet inom såväl industrin som på
arbetsmarknaden dämpar kostnadsutvecklingen. I Tyskland väntas
inflationen avta som en följd av den svaga ekonomiska utvecklingen.
Vissa länder får en inflationsimpuls efter höstens valutakursförändringar,
men deprecieringarna förutses inte få fullt genomslag i konsumentledet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
16
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Förenta staterna |
4,2 |
3 |
3 |
3 |
|
Japan |
3,3 |
2 |
2 |
2 1/2 |
|
Västtyskland |
3,5 |
4 |
3 1/2 |
3 |
|
Frankrike |
3,2 |
3 |
2 3/4 |
3 |
|
Storbritannien |
5,9 |
3 3/4 |
4 |
4 |
|
Danmark |
2,4 |
2 |
2 |
2 1/4 |
|
Finland |
4,1 |
2 1/2 |
3 1/2 |
3 |
|
Norge |
3,4 |
2 1/2 |
3 1/2 |
2 1/2 |
|
Sverige |
9,4 |
2 1/4 |
5 |
3 |
|
Norden1 |
3,3 |
2 1/2 |
3 |
2 1/2 |
|
OECD-Europa |
4,7 |
4 |
4 |
3 1/2 |
|
OECD-totalt |
4,3 |
3 |
3 1/4 |
3 |
1 Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepartementet
Arbetslösheten inom OECD-området steg till nära 8 procent under
1992. Den förutsett svaga återhämtningen under 1993 kan knappast
hindra att arbetslösheten stiger ytterligare och först under 1994 väntas en
dämpning påbörjas. Utsikterna om en fortsatt ökning av arbetslösheten
i Europa har inneburit att arbetslöshetsfrågan givits högre prioritet i det
internationella samarbetet.
Världshandeln ökade med ca 5 procent 1992. När den gradvisa
återhämtningen fortsätter under 1993 och 1994 beräknas världshandeln
fortsätta att utvecklas positivt. En betydande osäkerhetsfaktor är dock
utgången av GATT-förhandlingama inom ramen för Uruguay rundan. En
positiv utgång av förhandlingarna skulle lägga grunden till en långsiktigt
gynnsam utveckling för världshandeln.
Det finns ett antal stora osäkerhetsmoment i det aktuella kon-
junkturläget. I ljuset av den senaste kvartalssiffran för BNP och fortsatt
posititv utveckling av flertalet konjunkturvariabler i USA, bedöms
riskerna vara mer balanserade än tidigare. I Japan och Västeuropa
däremot kan det inte uteslutas att utvecklingen blir svagare än beräknat.
I förgrunden för utvecklingen i Europa står risken för ett fortsatt
uppdrivet ränteläge. Utformningen av den ekonomiska politiken i
Tyskland är avgörande för möjligheten till lägre realräntor i övriga
Europa. Penningpolitiken bedöms lättas under det första halvåret 1993,
men därvidlag finns en stor osäkerhet. Fördröjs denna lättnad kommer
sannolikt tillväxten i Europa att bli svagare än prognosticerat. Vidare
föreligger det en osäkerhet om effekterna av den valutaoro som rådde i
Europa hösten 1992. Italien och Storbritannien lämnade växelkurssa-
marbetet inom EMS med stora deprecieringar som följd. Spanien samt
Portugal skrev ned sina valutor. Storbritannien har aviserat en mer
expansiv ekonomisk politik efter beslutet att lämna ERM. Italien går
motsatt väg och har presenterat ett omfattande åtstramningspaket.
Osäkerhet kvarstår vidare om hur långt skuldsaneringen bland hushåll
och företag har kommit. Processen är sannolikt inte slutförd och kommer
11 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.
17
att medverka till en dämpad utveckling de kommande åren. Anpassningen
inleddes tidigast i USA och har där underlättats av de låga räntorna.
Vidare är deflationsprocessen i tillgångspriserna i Japan sannolikt inte
avslutad. Oklarhet råder dessutom om styrkan i det japanska finansiella
systemet och den möjliga inverkan på den reala ekonomin.
De offentliga finanserna försämrades i flertalet OECD-länder 1991 och
1992. Till största delen beror försämringen på konjunkturella faktorer
men i vissa länder har även diskretionära åtgärder bidragit till budgetför-
svagningen. Endast ett fåtal EG-länder uppfyller de konvergenskrav för
de offentliga finanserna som stipulerats för deltagande i den monetära
unionen. I Tyskland har kostnaderna för återförening med de östra
delstaterna systematiskt underskattats. Det står nu klart att stora
budgetförstärkningar krävs de närmaste åren. I USA har det federala
underskottet ökat ytterligare. Det har därmed uppstått behov för
medelfristig budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de kommande
åren, vilket på kort sikt kan ha en dämpande inverkan på den ekonomiska
aktiviteten.
2.2 Länderöversikter
Förenta staterna
Den amerikanska ekonomin nådde konjunkturbotten våren 1991.
Återhämtningen därefter har kännetecknats av att den varit betydligt
svagare än i tidigare uppgångar, trots stöd från en mycket expansiv
penningpolitik. Orsakerna till denna utveckling har främst varit dels en
hög skuldsättning hos hushåll och företag, dels en svag framtidstro hos
dessa grupper. Tillväxten i hushållens reala disponibla inkomster har
dessutom varit svag. Totalproduktionen ökade preliminärt med knappt 2
procent 1992. Den svaga tillväxten i efterfrågan i kombination med
stabila oljepriser medförde att inflationen dämpades till 3 procent, en
historiskt sett låg nivå i Förenta staterna.
Den snabbare tillväxten under tredje kvartalet 1992 bedöms i stor
utsträckning varit tillfällig. Huvudscenariot i föreliggande prognos är att
återhämtningen även fortsättningsvis blir relativt svag.
Vad valet av Bill Clinton till president kommer att innebära för den
amerikanska ekonomin är för tidigt att sia om. Optimismen bland
hushållen tycks redan spira i hopp om en expansiv och sys-
selsättningsskapande finanspolitik. Clintons hittillsvarande planer för
finanspolitiken — infrastruktursatsningar, skattekrediter för investeringar,
arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser — skulle innebära en
måttlig stimulans fr o m andra halvåret 1993. En svår fråga är hur
Clinton kan kombinera dessa planer med kraven på medelfristig
budgetkonsolidering som lagts fast i 1990 års budgetuppgörelse mellan
kongressen och presidenten. I princip krävs att alla utgiftsökningar och
skattesänkningar finansieras. Vid oförändrad politik skulle budgetunder-
skottet minska både 1993 och 1994. Om Clintons program verkställs
innebär det sannolikt att underskottet ökar något och att anpassningen
mot budgetbalans fördröjs.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
18
Penningpolitiken väntas under 1993 vara fortsatt expansiv för att stötta Prop. 1992/93:100
den svaga återhämtningen. Även om penningpolitiken under lång tid inte Bilaga 1.1
givit märkbart stöd för den inhemska efterfrågan, har den underlättat
hushållens och företagens ansträngningar att reducera skuldbördan.
Denna anpassning bedöms allmänt ha kommit långt i Förenta staterna i
jämförelse med andra länder med likartade problem. I den mån processen
håller på att avslutas kommer konsumtion och investeringar att alltmer
gynnas av en expansiv politik. Det kan dock inte uteslutas att anpass-
ningen fortsätter under 1993 och därmed lägger en hämsko på ekonomin.
Den främsta drivkraften bakom återhämtningen förutses bli den privata
konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling
håller tillbaka hushållens disponibelinkomster. Skuldsättningen och
arbetsmarknadsläget väntas dessutom leda till att hushållen håller tillbaka
konsumtionsutgifterna till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande
vinster och låga räntor medför att företagens finansiella position stadigt
förbättras. Företagens investeringar tilltar därför i styrka såväl 1993 som
1994. Det kraftiga uppsvinget i bostadsinvesteringama 1992 väntas
fortsätta 1993 bl a mot bakgrund av att bostadsräntoma är på den lägsta
nivån sedan början av 1960-talet. Den stigande inhemska efterfrågan
leder till en fortsatt kraftig importtillväxt 1993 samtidigt som exporten
stagnerar. Nettoexporten väntas därför ge ett betydande negativt bidrag
till tillväxten under 1993. Först 1994 — när tillväxten i världsekonomin
kommit igång ordentligt — bedöms exporten kunna öka i takt med
importen.
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2x/i procent 1993 och 3
procent 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3 procent de närmaste två
åren.
Japan
Efter att ha uppvisat en stark tillväxt under det första kvartalet dämpades
aktiviteten betänkligt i den japanska ekonomin under det andra och tredje
kvartalet 1992. Nedgången är den kraftigaste sedan första oljepris-
chocken i mitten på 1970-talet. Den främsta orsaken var en kraftig
försvagning av inhemsk efterfrågan. Penningpolitiken, som lättats
avsevärt sedan mitten av 1991, kunde inte förhindra en betydande
avmattning i privat konsumtion och företagens investeringar. Regeringens
tidigareläggning av offentliga infrastrukturinvesteringar sedan våren 1992
utgjorde en motvikt till den vikande aktiviteten inom andra sektorer.
Bytesbalansöverskottet steg till rekordnivå under 1992, främst beroende
på att den svaga inhemska efterfrågan lett till vikande import. Sam-
mantaget bedöms tillväxten 1992 ha dämpats till 1 3/4 procent.
Penningpolitiken i Japan väntas vara fortsatt expansiv under 1993. Det
kan inte heller uteslutas att centralbanken genomför ytterligare diskon-
tosänkningar om det visar sig att inhemsk efterfrågan inte tar fart.
Japan är det enda större OECD-land som utan påfrestningar har
möjlighet att bedriva en expansiv finanspolitik. Regeringens åtgärdspro-
gram från augusti 1992 inkluderar tidigareläggning av offentliga
19
investeringsprojekt, åtgärder för att stimulera de privata investeringarna Prop. 1992/93:100
samt insatser för att stödja den finansiella sektorn med sikte på att minska Bilaga 1.1
trycket från fallande aktie- och fastighetspriser. Totalt uppgår paketet till
motsvarande 2,4 procent av BNP. De direkta stimulanseffekterna på
ekonomin bedöms emellertid bli avsevärt mindre, eller drygt 1 procent
av BNP, och infaller främst under budgetåret 1993.
Ett flertal faktorer pekar på att den japanska ekonomin vänder först
emot mitten av 1993. I ljuset av 1980-talets massiva investeringar talar
det försämrade vinstläget i industrin för en fortsatt neddragning av
maskin- och anläggningsinvesteringar under 1993. Hushållens förvänt-
ningar om den egna ekonomin kan också förutses förbli dämpade. Min-
skade bonusutbetalningar, lägre övertidsersättning och låg sysselsättn-
ingstillväxt kan i det försämrade arbetsmarknadsläget medföra att
hushållens inkomsttillväxt stagnerar och håller tillbaka konsumtionsut-
gifterna. Därtill skall läggas att de japanska hushållen är högt skuldsatta,
även om räntebördan är lägre än i t ex USA. Det av ändrade beskat-
tningsregler framdrivna uppsvinget i de privata bostadsinvesteringarna
som inleddes under andra halvåret 1992 väntas fortsätta under första
halvåret 1993 för att därefter mattas av.
Nettoexporten kommer att ge ett kraftigt bidrag till BNP-tillväxten
1993, liksom var fallet föregående år, p g a en stagnerande exporttillväxt
i kombination med fallande importefterfrågan. Sammantaget väntas
tillväxten uppgå till 2 1/4 procent 1993 och 3 1/4 procent 1994.
Inflationen beräknas till 2 resp. 2‘A procent 1993 och 1994.
Västeuropa
Tillväxten dämpades ytterligare något i OECD-Europa under 1992. En
viktig förklaring är den kraftiga avmattningen i västra Tyskland. De höga
realräntorna i Europa har stått i förgrunden när utvecklingen analyserats.
Arbetslösheten ökade ytterligare och frågan om hur denna utveckling
skall kunna brytas har givits högre prioritet. Oron på de internationella
valutamarknaderna under hösten 1992 har ökat osäkerheten om den
ekonomiska utvecklingen. Ett nödvändigt villkor för en återhämtning i
Europa förefaller vara lägre realräntor. Räntorna i Tyskland bedöms
sjunka under första hälften av 1993, vilket borde bereda väg för lägre
räntor i Västeuropa i övrigt. Stora ekonomiska obalanser i flera av de
västeuropeiska länderna innebär emellertid att tillväxten förblir dämpad
under prognosperioden. Återhämtningen fördröjs och blir svagare än
tidigare prognosticerat men förutses ändå komma igång från och med
andra halvåret 1993.
Den ekonomiska aktiviteten i Tysklands västra delstater mattades under
1992 och särskilt då under hösten. Orderingången till industrin fortsätter
att minska och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Enkätundersökningar visar
att företagens förväntningar för den närmaste framtiden präglas av
pessimism. Konjunkturindikatorerna pekar mot att återhämtningen
fördröjs och inte inleds förrän senare delen av 1993.
20
Turbulensen på valutamarknaderna under hösten 1992 har resulterat i Prop. 1992/93:100
en appreciering av D-marken mot de flesta övriga europeiska valutor. Bilaga 1.1
Dessutom har höga löneökningar och sjunkande produktivitet medfört att
enhetsarbetskostnaden ökar snabbare i Tyskland än i konkurrentländerna.
Den tyska industrin har därmed förlorat konkurrenskraft.
Den grundläggande orsaken till problemen i den tyska ekonomin är
kostnaderna för återföreningen med de östra delstaterna. Återföreningen
har bl a medfört en snabb ökning av de offentliga utgifterna och en stark
penningmängdstillväxt. Detta har resulterat i ett stigande inflationstryck.
För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har den tyska
centralbanken fört en stram penningpolitik. Prognoserna för underskottet
i de offentliga finanserna har succesivt justerats upp och behovet av
budgetkonsolidering har ökat.
BNP-tillväxten i de västra delstaterna kommer att dämpas betydligt
under 1993 och beräknas till endast 1/2 procent. Den privata konsum-
tionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla
inkomster. Investeringsaktiviteten sjunker p g a fallande kapacitetsut-
nyttjande, svag exportefterfrågan samt lägre vinster inom industrin.
Vidare bidrar det uppdrivna ränteläget till en dämpad efterfrågan. Först
under senare delen av 1993 förutses konjunkturen vända och tillväxten
1994 kan nå upp till ca 2 procent. En starkare internationell efterfrågan
och lägre räntor stimulerar ekonomin. En positiv faktor för utvecklingen
framgent är att tyska företag och hushåll, till skillnad från i många andra
OECD-länder, inte genomförde en snabb skulduppbyggnad under 1980-
talet.
Arbetslösheten kommer att stiga under prognosperioden, vilket bidrar
till lägre löneökningar. Inflationen beräknas gradvis dämpas till 3 procent
1994. Låg ekonomisk aktivitet och minskat inflationstryck antas innebära
att den strama penningpolitiken kan lättas under 1993. Det förutsätter
emellertid att finanspolitiken stramas åt och att löneavtalen sluts på lägre
nivåer.
Tillväxten i östra Tyskland blev svagare än väntat under 1992 även om
botten i den ekonomiska nedgången passerades. Även de närmaste åren
kommer utvecklingen att bli sämre än tidigare beräknat. Det beror på ett
i det närmaste totalt bortfall av efterfrågan från Östeuropa, en i förhållan-
de till produktiviteten allt för snabb löneutveckling, en föråldrad
produktionsapparat samt ett varuutbud som saknar konkurrenskraft. De
östra delstaterna kommer för en lång tid att vara beroende av trans-
fereringar från väst för sin återuppbyggnad och sin standard. I reger-
ingens medelfristiga finansplan beräknas transfereringarna till östra
Tyskland uppgå till ca 100 mdr D-mark om året.
Lågkonjunkturen i Storbritannien blev mer utdragen än förväntat och
BNP föll med ca 1 procent 1992. Sedan recessionen inleddes i mitten
1990 har BNP fallit med över 4 procent. Hög skuldsättning och höga
realräntorna förklarar till en del att ekonomin utvecklats svagt. Nedgång-
en planade emellertid ut under andra halvåret 1992 och vissa kon-
junkturindikatorer pekar mot att en återhämtning inleds under första
halvåret 1993. Arbetslösheten har ökat snabbt och överstiger 10 procent
av arbetskraften.
21
Den svaga efterfrågan har medfört att deprecieringen av pundet ännu inte Prop. 1992/93:100
fullt ut slagit igenom i konsumentpriserna. Bilaga 1.1
Pundet lämnade ERM i mitten av september 1992 i samband med
valutaoron. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken
definieras numera som hållfast långsiktig tillväxt. Den underliggande
inflationstakten ska hållas mellan 1-4 procent under återstoden av
mandatperioden. Den förda penningpolitiken sedan utträdet ur ERM
bekräftar att Storbritannien inte har för avsikt att återinträda under den
närmaste tiden. Basräntan har sänkts vid ett flertal tillfällen och de korta
marknadsräntorna är nu lägre än i Tyskland. En negativ räntedifferens
mot Tyskland hade varit omöjlig att upprätthålla inom ERM.
Till följd av de ekonomiska obalanserna antas återhämtningen bli
svagare än normalt efter en lågkonjunktur. BNP-tillväxten beräknas till
drygt 1 procent 1993. Lägre räntor kan innebära att desinflationspro-
cessen i tillgångspriserna upphör och att den privata konsumtionen
stimuleras. Skuldsättningen kommer emellertid fortsatt att vara ett stort
problem varför uppgången blir dämpad. Bruttoinvesteringarna ökar till
följd av stigande offentliga investeringar och att de privata invester-
ingarna slutar att falla. Under 1994 väntas återhämtningen fortsätta.
Exporten beräknas öka under prognosperioden som en följd av kon-
kurrenskraftsförbättringen efter deprecieringen av pundet.
Finanspolitiken ges troligen en mer expansiv inriktning under
prognosperioden och det offentliga upplåningsbehovet ökar. På medellång
sikt finns det dock behov av en konsolidering i de offentliga finanserna.
Pundets utträde ur ERM antas utnyttjas till att bedriva en expansiv
penningpolitik. Inflationsimpulsen av deprecieringen väntas på kort sikt
inte slå igenom fullt ut i konsumentledet. Inflationen beräknas till 4
procent både 1993 och 1994. Löneökningskraven från arbetstagarna
förutses bli förhållandevis återhållsamma. Den svaga återhämtningen
leder sannolikt till en fortsatt ökning av arbetslösheten under 1993, eller
ca 11 procent av arbetskraften.
BNP-tillväxten i Frankrike tog fart igen under det tredje kvartalet 1992
efter ett kvartal med stagnation. Svag efterfrågan från utlandet och
pessimistiska förväntningar hos företag och hushåll innebär sannolikt att
tillväxten åter kommer att dämpas under återstoden av året och under
inledningen av 1993. Den franska ekonomin är emellertid, med undantag
för den höga arbetslösheten, i grunden stark. Det finns inga underlig-
gande stora obalanser och Frankrike är ett av de få EG-länder som
uppfyller Maastrichtfördragets konvergensvillkor. Konkurrenskraften har
förbättrats markant de senaste åren och när den internationella kon-
junkturen vänder kommer Frankrike att ligga väl till för en stark
utveckling, även om det relativa kostnadsläget påverkats negativt av
höstens valutakursförändringar.
Den franska francen utsattes för stark press i samband med folkomröst-
ningen om Maastrichtfördraget i september. Med hjälp av massiva
interventioner i nära samarbete mellan de franska och tyska central-
bankerna kunde de akuta devalveringsspekulationema avvärjas. Ränte-
differensen mot D-marken ligger dock kvar på en högre nivå än före
folkomröstningen, vilket hämmar ekonomin.
22
Svag utländsk efterfrågan och lågt förtroende hos företag och hushåll
medför att BNP-tillväxten beräknas till endast 1 1/4 procent 1993.
Investeringarna förutses fortsätta att falla och bidraget från nettoexporten
sjunker. Företagens finansiella situation är visserligen god, men ett lågt
kapacitetsutnyttjande håller tillbaka investeringarna. Sjunkande realräntor
och ökad internationell ekonomisk aktivitet antas bidra till att tillväxten
blir nära 3 procent 1994.
Arbetslösheten beräknas öka under större delen av 1993 och närma sig
11 procent innnan den åter kan börja sjunka. Inflationen bedöms fortsatt
att vara bland de lägsta inom EG och löneavtalen väntas slutas på låga
nivåer. Produktiviteten i industrin antas fortsätta att utvecklas gynnsamt,
vilket innebär en låg ökningstakt i enhetsarbetskostnaden under prog-
nosperioden.
Norden
Den ekonomiska utvecklingen i våra nordiska grannländer under 1992
blev svag. I Norge tilltog tillväxten något samtidigt som den stagnerade
i Danmark. Finland såg för andra året i följd sin BNP falla, om än inte
lika starkt som 1991. Under 1993 förutses alla länderna uppvisa en viss
tillväxt som förbättras ytterligare under 1994. Prognoserna innehåller
dock fler osäkerhetsmoment än normalt och flertalet av dessa risker
påverkar utsikterna i negativ riktning.
Efter flera års fall upplevde Danmark en ökning av privat konsumtion
1992. En förväntad uppgång i bruttoinvesteringarna uteblev dock, varför
tillväxten i den inhemska efterfrågan blev marginell. Skuldsaneringen
bedöms vara långt framskriden såväl bland hushållen som i företagssek-
torn och den inhemska efterfrågan väntas stiga både 1993 och 1994.
Utrikeshandelns bidrag förutses bli mindre än tidigare år och tillväxten
stannar därför på ca IV2 och drygt 2 procent under 1993 och 1994.
Att tillväxten blir så svag innebär, i kombination med en ökad produk-
tivitet, att sysselsättningen påverkas endast marginellt. Arbetslösheten
väntas därför ligga kvar på över 10 procent av arbetskraften under
prognosperioden. Danmark har under senare år uppvisat en av västvärld-
ens lägsta inflationstakter. Ingen förändring i detta hänseende förutses för
1993 och 1994 då siffran beräknas bli 2 respektive 2 1/4 procent.
Budgetplanen som presenterats för 1993 är fortsatt stram i syfte att få
ner budgetunderskottet och förhindra kostnadsökningar. Något av ett
trendbrott för den konservativa regeringen är dock dess beslut att avsätta
ca 6 mrd DKK i syfte att motverka den höga arbetslösheten och stimulera
aktiviteten i ekonomin. Detta skall till fullo finansieras genom nedskär-
ningar av andra utgifter.
Danmark erfor en, mot bakgrund av den svaga internationella kon-
junkturen, kraftig exportökning under 1992. Detta berodde dels på de
låga lönekostnadsökningama, dels på en förbättrad produktivitet.
Resultatet blev en ökning av överskottet i bytesbalansen. För prog-
nosperioden förutses överskottet krympa något bl a till följd av de
föreslagna stimulansåtgärderna.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
23
Den finska ekonomin är på väg ur den svåra recession som följde av Prop. 1992/93:100
den kraftiga överhettningen i slutet på 1980-talet och kollapsen av Bilaga 1.1
handeln med det forna Sovjetunionen. Efter devalveringen med ca 12
procent i november 1991 trodde många att Finland skulle uppleva en
exportledd återhämtning genom vilken BNP-fallet skulle hejdas. En stark
exportökning kunde dock inte hindra att BNP föll med drygt 2 procent
1992 delvis till följd av den svaga internationella konjunkturen och den
finansiella konsolideringen i den privata sektorn. En ytterligare bidragan-
de orsak till BNP-fallet var det mycket höga ränteläget som följde på de
återkommande valutakriserna. Den kraftiga valutaoron i september
tvingade Finlands Bank att låta marken flyta fritt. Därefter deprecierades
marken med ca 13 procent.
Regeringen lade senare fram ett åtgärdsprogram som innebär avsevärda
besparingar i de offentliga finanserna de närmaste tre åren. Till följd av
regeringens uppgörelse med fackföreningarna kunde liksom förra året
arbetsmarknadens parter komma överens om ett nollavtal för 1993.
Tillsammans med de två deprecieringarna och markanta produk-
tivitetsförbättringar i exportindustrin (uppemot 13 procent) stärker dessa
åtgärder Finlands konkurrensförmåga kraftigt. Vidare innebär åtgärds-
paketets åtstramande karaktär att importökningen under 1993 blir
blygsam. Den starkt förbättrade konkurrenskraften och den låga
importtillväxten innebär att nettoexporten förutses bli så stor att
nedgången i den inhemska efterfrågan motverkas. BNP-tillväxten för
1993 väntas bli 1 1/4 procent.
För 1994 bidrar sannolikt den inhemska efterfrågan i viss mån till
BNP-tillväxten. Men även detta år förväntas nettoexporten vara den
viktigaste faktorn bakom ökningen i BNP som beräknas bli 1 3/4
procent. Importökningen väntas under 1994 bli påtaglig (6 procent) till
följd av den höga importandelen i de likaledes ökade investeringarna,
medan exporten fortsätter att växa i något lägre takt än 1993.
Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslöshetsprognosen på 10
procent överskreds rejält. Vid årets slut uppgick arbetslösheten till över
16 procent. På grund av det låga kapacitetsutnyttjandet och den höga
kapitalintensiteten i industrin förväntas inte arbetslösheten sjunka i någon
större utsträckning vare sig under 1993 eller 1994.
Till följd av den strama finanspolitiken och den allmänt låga aktiviteten
i ekonomin är inflationstrycket utomordentligt lågt. Den prisökning som
förväntas för 1993 (3’/2 procent) är till stor del resultatet av höjningar av
indirekta skatter inom ramen för åtgärdspaketet. Inflationstakten väntas
falla tillbaka något under 1994 och stanna vid 3 procent. Deprecieringen
bidrar till den ökade inflationen men förväntas inte få fullt genomslag
under 1993 då den inhemska efterfrågan faller.
Den norska ekonomin växte med 2 1/2 procent 1992 och liksom
tidigare år var det i huvudsak oljesektom som förklarar denna siffra.
Fastlands-BNP visade en tillväxt på endast 1 procent. Liksom i övriga
nordiska länder är huvudförklaringen till den uteblivna återhämtningen
den finansiella konsolideringen i hushållssektom i kombination med den
svaga internationella konjunkturen. Hushållens sparkvot har ökat kraftigt
24
de senaste två åren. Föreliggande prognos utgår ifrån att kon-
solideringsprocessen är i det närmaste genomförd. Ett tecken på att så är
fallet är att nedgången i fastighetspriserna ser ut att hejdats under senare
delen av 1992.
Således förutspås den privata konsumtionen och industriinvesteringarna
öka 1993. Nettoexportens bidrag är avtagande till följd av den kraftigt
ökade importen, som väntas följa tillväxten i den inhemska efterfrågan.
BNP-tillväxten för hela ekonomin förutses bli ca 1 x/i procent 1993 medan
den för fastlandsekonomin väntas uppgå till 2 procent.
Den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren har inte haft
avsedd effekt. Arbetslösheten har förblivit lika hög som tidigare d v s ca
6 procent av arbetskraften. Regeringen har efter valutaoron under hösten
1992 uppenbarligen tagit intryck av utvecklingen i Finland och Sverige
och budgeten för 1993 är stram. Utgiftssidan kan närmast betecknas som
en inflationsjustering av fjolårets. Fortfarande uppvisar budgeten ett
underskott på ca 50 mrd NOK, men detta skall ses i ljuset av att staten
samtidigt har ansenliga nettofordringar.
Deprecieringen av den svenska kronan och det därpå följande trycket
mot den norska valutan föranledde regeringen att presentera ett åtgärds-
paket i budgetpropositionen. Syftet var att stärka industrin genom en
sänkning av arbetsgivaravgiften och därmed lugna valutamarknaden.
Detta skulle finansieras via en höjning av momsen och toppskatten. Vare
sig detta förslag eller en höjning av marginalräntan lyckades hejda
valutaspekulationerna och den 10 december tvingades Norges Bank
överge kronans koppling till ECU.
År 1994 väntas fastlandsekonomin och den totala BNP att uppvisa
liknande tillväxttal som under 1993 främst till följd av en fortsatt hög
inhemsk efterfrågan. Prisstegringstakten i Norge väntas stiga till 3'A
procent under 1993 för att sedan falla tillbaka till 2*A procent året därpå.
Deprecieringens inflationsimpuls väntas således inte få fullt genomslag
beroende på att den i viss mån motverkas av den måttliga ökningen i
privat konsumtion, produktivitetsförbättringarna i industrin, de låga
lönelyften samt det låga kapacitetsutnyttjandet.
Östeuropa
Inom länderna i Central- och Östeuropa samt republikerna i f d Sov-
jetunionen fortgår omställningen till marknadsekonomi med varierande
hastighet och framgång.
I de länder i Central- och Östeuropa som tidigt inledde reformproces-
sen — framför allt Ungern, Tjeckoslovakien och Polen — tycks nu en
viss ljusning kunna skönjas vad gäller den ekonomiska utvecklingen.
Dessa länder har haft betydande framgång vad gäller makroekonomisk
stabilisering och privatisering av mindre företag. De har dessutom med
framgång inlett en omläggning av handeln från traditionella hand-
elspartners i öst till nya marknader i väst. Det är därmed troligt att den
samlade produktionen ökar från och med 1993.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
25
Bland många av de stater som utgjorde f d Sovjetunionen har dock Prop. 1992/93:100
reformprocessen knappt påbörjats. Dessa stater har dessutom drabbats Bilaga 1.1
hårt av att den tidigare mycket omfattande interna handeln drastiskt
minskat. Vad beträffar Ryssland är den ekonomiska situationen kritisk,
delvis på grund av oklarhet om reformpolitikens framtid. Åtgärder för att
uppnå makroekonomisk stabilitet har inte fått effekt.
De baltiska staterna påverkas av utvecklingen inom OSS i allmänhet
och Ryssland i synnerhet. Under den inledande fasen av reformprocessen
har de baltiska staterna visat en påtaglig beslutsamhet och reformvilja.
Samtliga tre stater har exempelvis lämnat rubelzonen och helt eller delvis
infört egna valutor, samtidigt som omfattande prisliberaliseringar
genomförts. De första stegen mot mer omfattande privatiseringar har
tagits. Trots dessa initiala framgångar bör poängteras att stora svårigheter
kvarstår. Även under 1993 kommer utvecklingen i de baltiska ekonomier-
na att kännetecknas av fallande produktion och stigande arbetslöshet.
26
3 Utrikeshandel
3.1 Export och import
Sveriges totala varuexport ökade med ca 1% 1992. I år beräknas den
stiga med 5% och med drygt 8 1/2% 1994. Förutom en snabbare
marknadstillväxt beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och
andelsvinster. Varuimporten visar en långsam återhämtning under
prognosperioden. I år beräknas den falla med omkring 1/2% och öka
med närmare 4% 1994.
Importtillväxten inom OECD-området under de närmaste två åren
bedöms bli betydligt svagare än under konjunkturuppgången åren 1984-
1986. Marknadstillväxten var då mer än tre gånger högre än den
beräknade för 1992-1994. Det bidrar till en relativt långsam exporttillväxt
de närmaste åren, trots en markant förbättring i industrins konkurrens-
kraft.
Sveriges relativpris för bearbetade varor steg med ca 10% under
perioden 1985-1989. Detta har lett till att industrin förlorat marknadsan-
delar i stor utsträckning. Under 1990 började industrin hålla tillbaka
exportpriserna och relativpriset föll något. Utrymmet för en större
prisnedgång var ändå begränsat, eftersom kostnadsutvecklingen var
fortsatt hög. Industrins lönsamhet försämrades snabbt fr.o.m. 1990.
Diagram 3:1 Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991
Index 1980=100
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källa: OECD
År 1990 föll Sveriges relativpris för bearbetade varor något och steg
måttligt året därpå. Industrin förlorade ändå marknadsandelar i stor
omfattning under dessa år. De tidigare årens snabba försämring i
konkurrenskraft slår igenom på flera års sikt. Under 1992 sjönk åter
relativpriset, vilket kunde märkas i en uppbromsning av andelsför-
27
lustema. Under 1992 beräknas förlusten till 2,5% på världsmarknaden Prop. 1992/93:100
för bearbetade varor, att jämföra med 4,6% 1991. Bilaga 1.1
Sänkningen av arbetsgivaravgiften i januari 1993 samt deprecieringen
av den svenska kronan efter det att kopplingen till ecun släppts, skapar
utrymme för en kraftig sänkning av relativpriset för svensk export i år.
Totalt beräknas relativpriset minska med omkring 7% 1993. En del av
fallet förklaras av utrymmet för en relativprissänkning som deprecie-
ringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade
kostnaderna för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för
en relativprissänkning och resten till en vinstmarginalförbättring.
Relativprissänkningen är nästan lika stor som i samband med devalve-
ringarna i början på 1980-talet, då relativpriset föll med 8%. Den
kraftiga förbättringen i konkurrenskraft bidrog starkt till att exportindu-
strin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till vinster.
Industrins andelar på OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym
under åren 1982-1983. Under prognosperioden 1993-1994 beräknas
andelsvinsterna uppgå till 6 1/2%.
Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och
export av bearbetade varor
Procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder |
5,3 |
0,7 |
2,2 |
3,4 |
5,5 |
|
Totalt |
5,8 |
2,2 |
2,9 |
4,0 |
5,7 |
|
Priser 14 OECD-länders |
2,7 |
0,7 |
-0,8 |
16,0 |
2,6 |
|
Svenska exportpriser |
2,0 |
1,8 |
-2,2 |
7,9 |
2,5 |
|
Relativpris |
-0,7 |
1,1 |
-1,4 |
-7,0 |
-0,1 |
|
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder |
-4,3 |
-5,4 |
-2,6 |
2,8 |
4.6 |
|
Totalt |
-5,0 |
-4,6 |
-2,5 |
2,4 |
4.0 |
|
Exportvolym 14 OECD-länder |
0,8 |
-4,7 |
-0,5 |
6.3 |
10,4 |
|
Totalt |
0,6 |
-2,6 |
0,4 |
6,5 |
10,0 |
Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av
bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-Iändernas importpriser
vägs samman på motsvarande sätt.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Relativprissänkningen i år beräknas leda till marknadsandelsvinster för
svensk exportindustri för första gången på tio år. Andelsvinsterna kan
ändå väntas bli begränsade p.g.a. att andra faktorer inverkar negativt på
utvecklingen. En faktor som håller tillbaka exporten under innevarande
lågkonjunktur är produktsammansättningen. Svensk export av bearbetade
varor är i högre grad än konkurrentländerna inriktad på varor som nu
möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på
exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt järn och stål,
men också vissa investeringsvaror, se tabell 3:2. I en jämförelse med
28
Sveriges tre resp. 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den Prop. 1992/93:100
största skillnaden mellan dem och Sverige i att andelen papper och papp Bilaga 1.1
samt järn och stål i exporten är betydligt större för Sverige. Andelen
maskiner och transportmedel är visserligen totalt sett ungefär lika stor för
Sverige som för OECD i genomsnitt, men skillnaderna är stora för
enskilda varugrupper. Sveriges andel industrimaskiner, telekommuni-
kationsutrustning och vägfordon i exporten är större än för OECD-
genomsnittet. Sveriges största konkurrent, Tyskland, har ännu större
andelar industrimaskiner och vägfordon i sin export än Sverige, vilket
också missgynnat Tysklands export då efterfrågan på dessa varor dämpats
under lågkonjunkturen. Sedan 1986 har Tyskland tappat ca 19% av sin
andel av världsmarknaden för bearbetade varor.
Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder
Index 1980=100
Andelsutvecklingen beror inte enbart på konkurrenskraften och
produktsammansättningen i förhållande till konkurrentländerna. Japan,
som upprätthållit sin konkurrenskraft relativt väl och som dessutom har
stora andelar varor som växer snabbt på exportmarknaden, som t.ex.
kontorsmaskiner, datorer, telekommunikationsutrustning, har ändå tappat
marknadsandelar från mitten av 1980-talet. En del av andelsförlustema
som drabbat flertalet OECD-länder kan förklaras av den ökade konkur-
rensen från nyindustrialiserade länder som Sydkorea, Hongkong,
Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på export-
marknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av
1980-talet. Sedan 1986 har dessa länder tillsammans ökat sin marknads-
andel för bearbetade varor med drygt 30%.
29
Tabell 3:2 Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990 Prop. 1992/93:100
Andelar av total varuexport i procent Bilaga 1 1
|
Tyskland |
Japan |
USA |
Sverige |
OECD | |
|
Papper och papp |
2,2 |
0,7 |
1,3 |
11,0 |
2,3 |
|
Järn och stål |
3,8 |
4,4 |
0,9 |
6,0 |
3,3 |
|
Maskiner och | |||||
|
transportmedel |
49,4 |
70,8 |
46,4 |
43,5 |
43,7 |
|
varav | |||||
|
Industrimaskiner |
18,3 |
15,9 |
13,2 |
17,4 |
14,0 |
|
Kontorsmaskiner | |||||
|
och datorer |
2,5 |
8,7 |
4,2 |
2,6 |
4,3 |
|
Telekom.utrustning |
1,8 |
10,1 |
2,5 |
4,4 |
3,0 |
|
Elektriska maskiner |
6,8 |
11.0 |
7.6 |
4,3 |
6,3 |
|
Vägfordon |
16,8 |
22,9 |
7,9 |
13,0 |
12,3 |
Anm.: Tyskland avser här Västtyskland. Varugrupperna är uppdelade enligt SITC,
rev. 3.
Källa: OECD (Foreign Trade by Commodities, 1991), Finansdepartementet.
Mot slutet av 1989 inleddes ett fall i den svenska varuimporten.
Mellan 1990 och 1992 minskade den med omkring 6%. Det kraftiga
fallet hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling.
Importandelen tycks också ha återgått till en mer normal nivå jämfört
med överhettningsåren mot slutet av 1980-talet, då importen drevs upp
genom de kapacitetsrestriktioner som förelåg för den inhemska produk-
tionen. I nedgångsfasen har importen också minskat snabbare än den
importvägda efterfrågan.
Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på
utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-
komponentema vägs där samman med avseende på genomsnittligt
importinnehåll av bearbetade varor.
Tabell 3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor
Bidrag till importvägd efterfrågan, procentenheter
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Offentlig varukonsumtion |
0,3 |
0,6 |
-0,0 |
-0,1 |
|
Privat varukonsumtion |
0,2 |
-1,4 |
-1,7 |
-0,1 |
|
Byggnadsinvesteringar |
-0,2 |
-0,2 |
-0,5 |
-0,3 |
|
Maskininvesteringar |
-3,7 |
-2,5 |
-0,4 |
0,8 |
|
Export av bearbetade varor |
-0,9 |
0.1 |
2,4 |
3,8 |
|
Lagerförändringar |
-2,5 |
1,5 |
0,5 |
0,7 |
|
Importvägd efterfrågan |
-6,7 |
-1,9 |
0,2 |
4,9 |
|
Import av bearbetade varor |
-7,5 |
-1,2 |
-1,0 |
6,0 |
Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
1991 föll den importvägda efterfrågan med hela 7%. Den starka
lageravvecklingen i kombination med raset i maskininvesteringama var
de viktigaste faktorerna bakom detta. Under 1992 föll den privata
varukonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringama fortsatte
att minska. Ett positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd
efterfrågan stannade vid ca 2%. I år förutses en förskjutning av
30
användningssidan mot mer importtunga delar varför den importvägda Prop. 1992/93:100
efterfrågan i stort sett blir oförändrad, trots att den totala (ovägda) Bilaga 1.1
efterfrågan fortsätter att minska. Härtill bidrar i första hand den starka
exporttillväxten samt att nedgången för maskininvesteringar i stort sett
upphör. Den privata konsumtionen minskar visserligen totalt sett kraftigt,
men minskningen i varukonsumtion beräknas bli av ungefär samma
storleksordning som 1992. Den starka exporttillväxten 1994 bidrar i hög
grad till den femprocentiga tillväxten av den importvägda efterfrågan som
då förutses.
Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta
kan ses som en effekt av den tilltagande internationella specialiseringen
som kännetecknat världsekonomin en längre tid. Ekonometriska
skattningar tyder på att denna effekt för Sverige har upgått till 1,5-2%
per år under 1980-talet. Under perioden 1991 till 1994 finns dock två
viktiga skäl till varför inte importen av bearbetade varor väntas öka
snabbare än den importvägda efterfrågan. Importandelen drevs upp av det
extremt höga kapacitetsutnyttjandet under överhettningsåren. I nedgångs-
fasen återgår importandelen sedan till mera normala nivåer. Det andra
skälet är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare
vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.
Importpriset för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntas
en ökning med drygt 6%, vilket till största delen förklaras av deprecie-
ringen av den svenska kronan och dess genomslag på importpriserna.
Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan
effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan
och de pressade hemmamarknadsprisema gör att såväl exportörerna till
Sverige som importörerna här i landet sannolikt pressar sina marginaler.
Tabell 3:4 Export och import av varor
Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
|
1991 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Varuexport Bearbetate varor |
281,5 |
-2,6 |
0.4 |
6,5 |
10,0 |
1,8 |
-2,2 |
7,9 |
2,5 |
|
Fartyg |
2,4 |
-29,7 |
77,9 |
-4,0 |
-18,0 |
7,1 |
-3,9 |
2.6 |
3,6 |
|
Petroleumprodukter |
9,8 |
5,3 |
9,0 |
0,0 |
0,0 |
1.8 |
-18,0 |
2,8 |
6,9 |
|
Övriga råvaror |
39,5 |
-1,2 |
-0,4 |
-1,0 |
7,0 |
-9,2 |
-2,8 |
7,0 |
5,9 |
|
Summa Varuexport |
333,1 |
-2,2 |
1,2 |
5,0 |
8,7 |
0,1 |
-2.9 |
7,9 |
3,3 |
|
Varuimport Bearbetade varor |
235,2 |
-7,5 |
-1,2 |
-1,0 |
6,0 |
-0,5 |
-2,0 |
6,4 |
3,4 |
|
Fartyg |
4,8 |
23,3 |
-32,4 |
47,2 |
-46,9 |
-1,5 |
-4,8 |
2,4 |
5,1 |
|
Råolja |
14,6 |
-3,6 |
6,0 |
1,1 |
0,5 |
-10,5 |
-6,6 |
18,0 |
9,0 |
|
Petroleumprodukter |
10,5 |
2.1 |
4,0 |
-4,7 |
2,4 |
-5,5 |
-11,0 |
19,5 |
7,3 |
|
Övriga råvaror |
35,8 |
-5.9 |
2,6 |
-1,3 |
1,8 |
4.3 |
-2,5 |
11,0 |
5,4 |
|
Summa Varuimport |
301,0 |
-6,1 |
-0,2 |
-0,6 |
3,9 |
-1,1 |
-3,2 |
7,9 |
4,4 |
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
31
3.2 Bytesbalans
Bytesbalansen uppvisade 1992 preliminärt ett underskott på drygt 25
miljarder kr., motsvarande 1,8% av BNP. För 1993 och 1994 förutses
en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en väntad ökning
av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott
på ca 35 miljarder kr. och väntas i år förbättras med drygt 22 miljarder
kr. för att nästa år visa ett rekordstort överskott på 77 miljarder kr. Trots
betydande underskott i avkastningsnettot även de följande två åren
beräknas bytesbalansen visa ett kraftigt överskott 1994, motsvarande
1,5% av BNP.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 3:5 Bytesbalans
Miljarder kr.
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Varuexport |
339,9 |
332,8 |
327,4 |
371,1 |
416,9 |
|
Varuimport |
323,7 |
300,9 |
290,9 |
312,2 |
338,8 |
|
Korrigeringspost |
-1,3 |
-1,3 |
-1,4 |
-1,4 |
-1,4 |
|
Handelsbalans |
14,8 |
30,5 |
35,1 |
57,5 |
76,7 |
|
Sjöfartsnetto |
9,5 |
10,3 |
10,4 |
11,4 |
12,3 |
|
Övriga transporter |
1,7 |
2,1 |
1,0 |
1,1 |
1,1 |
|
Resevaluta |
-19,0 |
-20,5 |
-22,7 |
-22,2 |
-21,4 |
|
Övriga tjänster |
-6,9 |
-0,9 |
-0,5 |
-0,3 |
-0,4 |
|
Tjänstebalans |
-14,8 |
-9,0 |
-11,8 |
-10,0 |
-8,3 |
|
Avkastning på kapital |
-27,1 |
-29,3 |
-34,9 |
-39,7 |
-31,9 |
|
därav | |||||
|
räntenetto |
-42,2 |
-45,2 |
-52,3 |
-60,4 |
-54,3 |
|
återinvesterade | |||||
|
vinstmedel |
9,3 |
8,8 |
9,6 |
11,7 |
12,9 |
|
Övriga transfereringar |
-13,5 |
-12,4 |
-13,9 |
-12,5 |
-13,4 |
|
Bytesbalans |
-40,5 |
-20,2 |
-25,6 |
-4,7 |
23,0 |
|
Andel av BNP |
-3,0 |
-1,4 |
-1,8 |
-0,3 |
1,5 |
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Underskottet i tjänstebalansen bedöms minska något under perioden
1993-1994 vilket förklaras av en viss förbättring i resevaluta- samt
sjöfartsnettot. Underskottet i resevalutanettot beräknas falla för första
gången på tio år. Inkomsterna bedöms successivt stiga i volym till följd
av de fallande relativpriserna på turisttjänster i Sverige, i kombination
med den internationella konjunkturuppgången. Resevalutautgiftema
däremot beräknas minska kraftigt i volym (-13% 1993) i samband med
fallet i privat konsumtion och den negativa utvecklingen i hushållens
disponibla inkomster. Räknat i löpande priser blir effekten på resevaluta-
nettot däremot inte så stor, eftersom utgifterna stiger markant till följd av
deprecieringen av kronan.
Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsatt stort underskott, men
nästa år beräknas det minska med ca 8 miljarder kr., vilket förklaras av
utvecklingen i räntenettot. Den räntebärande skulden till utlandet ökar
inte lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av en förbättring i
32
bytesbalansen samt en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands
sedan 1991. Räntenettot försämrades ändå med 7 miljarder kr. 1992.
Försämringen kan delvis förklaras av en övergång från kortfristig till mer
långfristig upplåning under 1991, som vanligen genererar halvårs- eller
helårsvisa räntebetalningar. Denna typ av lån som togs 1991 belastade
följaktligen räntenettot först 1992.
Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderna
under hösten 1992 slår till största delen igenom i år och bidrar till ett
ökat underskott i räntenettot. Det höga ränteläget förklaras också av en
ökad kronandel i skuldstocken. Utländska placerare har visat ökat intresse
för svenska räntebärande värdepapper. Kronandelen i skuldstocken växer
därmed. Det svenska ränteläget får följaktligen en allt större betydelse för
de räntekostnader som belastar bytesbalansen. Vidare bidrar fallet i
kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar.
Under 1992 ökade staten sin utlandsupplåning. En del av denna
upplåning deponeras i svenska banker, vilket medför att de kan amortera
sina skulder mot utlandet. Den statliga upplåningen är huvudsakligen
långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen
räntebetalningar först i år.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994
Anm.: Den räntebärande skulden påverkar räntebetalningarnas storlek. Här ingår
samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Däremot
inkluderas inte handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker
m.m. Inte heller tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier ingår.
Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.
En successiv nedgång i marknadsräntorna i år får en positiv effekt på
räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas minska.
En minskning med en procentenhet i räntenivån för den räntebärande
skulden innebär en förbättring i räntenettot med drygt 6 miljarder kr.
12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
33
De utländska direktinvesteringarna i Sverige bedöms nära balansera det Prop. 1992/93:100
svenska direktinvesteringsutflödet under de närmaste åren. Mönstret Bilaga 1.1
under den senare hälften av 1980-talet, då utlandsinvesteringarna
genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då nettoutflödet för
direktinvesteringarna uppgick till knappt 10 miljarder kr., att jämföra
med hela 72 miljarder kr. året innan.
Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinves-
teringarna i Sverige. De steg från drygt 12 miljarder kr. 1990 till 38
miljarder kr. 1991. För 1992 pekar preliminära uppgifter på en påtagligt
minskad nivå både av de utländska direktinvesteringarna i Sverige och de
svenska utomlands. Det hör sannolikt samman med den internationella
lågkonjunkturen, ränteuppgången och skuldsaneringen. Det finns ändå
flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinveste-
ringarna i Sverige på sikt. Det har blivit lättare för utländska företag att
köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft
i januari 1992. Förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft,
fördelaktig företagsbeskattning m.m. borde vidare stimulera utländska
investeringar i Sverige.
34
4 Industrin
4.1 Produktion och konkurrenskraft
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Efter det kraftiga fallet i industriproduktionen från första kvartalet 1989
tycks nedgången ha upphört under 1992. Sänkningen av arbetsgivarav-
giften från 1 januari 1993 samt deprecieringen av kronan ger en avsevärd
förbättring av konkurrenskraften, som beräknas bidra till en gynnsam
utveckling av industriproduktionen. Den svaga internationella efterfrågan
motverkar däremot en kraftigare uppgång.
Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Industriproduktion |
-2,0 |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Lönekostnad per timme |
8,8 |
7,6 |
3,7 |
0,3 |
4,5 |
|
Produktivitet |
3,0 |
1.1 |
3,8 |
3,1 |
3,9 |
|
Enhetsarbetskostnad, (ULC) |
5,6 |
6,4 |
-0,1 |
-2,7 |
0,6 |
|
14 OECD-länders ULC |
4,1 |
4,3 |
1,9 |
2,0 |
1,7 |
|
14 OECD-länders ULC, SEK |
6,7 |
4,5 |
0,8 |
15,0 |
1,7 |
|
Relativ ULC, SEK |
-1,0 |
1,8 |
-0,9 |
-15,4 |
-1,1 |
Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s
konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmapro-
duktion på exportmarknaden. Vi har inte inkluderat konkurrensen gentemot länder
utanför OECD-området.
Produktiviteten baseras här på SCB:s industristatistik. Uppgiften för 1990 är
uppreviderad, men preliminär.
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.
Industrins andel av BNP föll 1982 till knappt 21% från ca 22% 1978,
året innan dåvarande nedgångsfas. Nu har andelen minskat från 22%
1988 till 18%. Den krympande andelen hör samman med den kraftiga
nedgången i efterfrågan under innevarande lågkonjunktur, det höga
kostnadstrycket, fallande produktpriser, lönsamhetsförsämringen m.m.
Den höga realräntan och kreditåtstramningen inom den finansiella sektorn
är några faktorer som dessutom motverkat nyinvesteringar inom industrin
(se vidare kapitel 8).
Industrikapacitet har slagits ut. En grov uppskattning av hur stor
utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och
kapacitetsutnyttjandet. Måttet visar att omkring 7% av industrins
kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet
1992. I verkstadsindustrin beräknas kapacitetsutslagningen ha uppgått till
ca 9% under samma period. Till detta ska också läggas den kapacitet
som nu varaktigt försvinner i och med nedläggningen av Volvos fabriker
i Uddevalla och Kalmar. Volvo tar därmed bort 30% av sin kapacitet i
Sverige. Det innebär att ytterligare ca 1 procent av industrins kapacitet
läggs ned, grovt räknat, utöver 7% som vi räknat med. SAAB drar ner
antalet anställda, men behåller tills vidare sin produktionskapacitet. Detta
är möjligt genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet.
35
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 4:1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992
Index 1:a kvartalet 1989 = 100
Källa: Statistiska centralbyrån.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk med 9% från toppnivån första
kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. Under den tidigare nedgångs-
fasen från början av 1979 till bottennivån 1982 minskade kapacitetsutnytt-
jandet med ca 8%. Industriproduktionen föll med 9% under samma
period, att jämföra med ett fall med drygt 15% under den senare
nedgångsfasen. Detta indikerar att utslagningen av kapacitet varit större
under innevarande lågkonjunktur än under den tidigare. Utslagningen
under början av 1980-talet kan med ovan nämnda grova beräkningssätt
uppskattas till ca 1%, mot ca 8% nu.
Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, dvs. den nivå som kunde nåtts med
befintlig arbetsstyrka om inte hinder av olika slag förelegat, har också
minskat betydligt och i högre grad än under den förra lågkonjunkturen
i början av 1980-talet. Skillnaden mellan det faktiska och möjliga
kapacitetsutnyttjandet ökade avsevärt under åren 1989-1991, vilket
innebär att företagen i viss mån behöll ledig kapacitet. Under 1992
minskade emellertid denna skillnad, vilket tyder på att företagen i högre
grad reducerade antalet anställda. Produktionen stabiliserades emellertid
förra året och produktiviteten steg inom industrin, vilket motverkade en
fortsatt utslagning. Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt
ha kunnat producera ca 10% mer under 1992 om det funnits tillräcklig
efterfrågan. Den beräknade ökningen i industriproduktionen 1993-1994
med totalt 7% skulle alltså inte innebära någon omedelbar risk för
flaskhalsar och brist på arbetskraft inom de närmaste två åren. Därefter
finns däremot betydande risker för detta om inte industrikapaciteten åter
växer under de närmaste åren.
36
Åren 1986-1987 förbättrades industrins konkurrenskraft till följd av en Prop. 1992/93:100
gynnsam växelkursutveckling för den svenska kronan, p.g.a. valuta- Bilaga 1.1
korgens sammansättning. Även år 1990 förbättrades konkurrenskraften
till följd av en effektiv depreciering av kronan. Under hela perioden
1984-1991 ökade industrins arbetskostnad per producerad enhet ändå
drygt 14% snabbare än i konkurrentländerna, räknat i gemensam valuta.
Under 1992 steg industrins lönekostnader med endast drygt 3 1/2%.
Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har
starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet
steg markant, till 3,8%, vilket sammantaget innebär att industrins
arbetskostnad per producerad enhet var så gott som oförändrad. I
konkurrentländerna beräknas den däremot ha stigit med ca 2%. Beslutet
att låta kronan flyta fritt i november 1992 innebar en effektiv apprecie-
ring av konkurrentländernas valutor med ca 14% fram till mitten av
december 1992. Valutakurserna antas under prognosperioden rent
tekniskt ligga kvar på denna nivå. Räknat i gemensam valuta uppgår
förbättringen i industrins konkurrenskraft till knappt 1% för 1992.
Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt
14 OECD-länder 1980-1994
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sänkningen av arbetsgivaravgiften samt borttagandet av två semester-
dagar beräknas ge industrin en kostnadssänkning med totalt 3,6%.
Dessutom bidrar deprecieringen av kronan starkt till att förstärka
konkurrenskraften. Relativt Sveriges största konkurrentland Tyskland
sänks kostnadsnivån med hela 25% åren 1992-1994, räknat i svenska
kronor. Relativt Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer beräknas
industrins arbetskostnad per producerad enhet minska med totalt 17%,
räknat i gemensam valuta samma period. Det innebär att det relativa
kostnadsläget 1994 blir gynnsammare än 1983 års nivå. Den kraftiga
37
förbättringen hör inte enbart samman med deprecieringen av kronan och Prop. 1992/93:100
sänkningen av arbetsgivaravgiften. Stora delar av industrin har slagits ut Bilaga 1.1
och de företag som återstår är de mest konkurrenskraftiga. Produktivitets-
tillväxten i dessa företag är sannolikt relativt hög.
4.2 Lönsamhet
I samband med konjunkturnedgången under andra halvåret 1989
började industriföretagens vinster falla. Industrins rörliga kostnader per
producerad enhet steg snabbare än produktpriserna redan fr.o.m. 1988,
och marginalerna, dvs. bruttoöverskottet som andel av bruttoproduktions-
värdet, pressades för att bromsa marknadsandelsförlustema.
År 1990 nådde lönekostnaderna per producerad enhet den högsta nivån
sedan 1981, men uppgången i insatskostnadema mer än halverades.
Försäljningspriserna höjdes i allt långsammare takt och marginalerna
pressades ytterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och
lönekostnader, men produktpriserna steg ännu långsammare.
Förra året minskade industrins rörliga kostnader per producerad enhet.
Produktpriserna föll något mer och vinstmarginalen krympte för femte
året i rad, om än inte så kraftigt som föregående år. Industrins vinstan-
del, dvs. driftöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, beräknas
ha nått en botten 1992, ungefär i nivå med vinstandelen under lågkon-
junkturåren 1980-1981.
Vinstmarginalen beräknas stiga i år med hela 3 procentenheter, vilket
innebär att en stor del av marginalförlustema under de senaste åren
återhämtas. En del av förbättringen förklaras av det utrymme för
marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger. Omkring
hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderna för importerade
insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för marginalförstärkning och
resten till en relativprissänkning av exportpriserna. En viss marginal-
förbättring antas också ske på hemmamarknaden. Vinstandelen beräknas
1994 ligga på nästan samma nivå som 1989. Den höga vinstandelen bör
dock ses mot bakgrund av den kraftiga utslagningen av olönsamma
företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet.
Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senaste två åren, i
samband med vikande råvarupriser, ökad konkurrens och överkapacitet
på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarukostnader
som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen
kraftigt 1992, för tredje året i följd. I år väntas en snabb förbättring i
basindustrins vinstutveckling och en omfattande marginalförstärkning.
Inom skogsindustrin väntas insatsvarupriserna fortsätta minska, bl.a. till
följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energiskat-
ten. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att
deprecieringen av kronan därmed får ett begränsat genomslag på
kostnaderna. De rörliga kostnaderna blir så gott som oförändrade för
basindustrin som helhet medan produktpriserna stiger, vilket ger en
marginalförbättring med hela 4,7 procentenheter i år. Nästa år ökar
insatsvarukostnadema, men sammantaget beräknas likväl vinstmarginalen
stiga med ytterligare knappt 2 procentenheter.
38
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per
producerad enhet samt bruttoöverskottsandel
Procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Per producerad enhet |
2,8 |
2,2 |
-0,6 |
3,6 |
4,3 |
|
Lönekostnad1 |
8,8 |
6,0 |
-0,1 |
-2,7 |
0,6 |
|
Lönekostnad per timme |
9,4 |
7,6 |
3,7 |
0.3 |
4,5 |
|
Produktivitet |
0,5 |
1,5 |
3,8 |
3,1 |
3,9 |
|
Summa rörlig kostnad |
4,6 |
4,2 |
-0,4 |
1,6 |
3,2 |
|
Produktpris |
3,6 |
2,0 |
-0,8 |
5,1 |
3,5 |
|
Marginal, procentenheter |
-0,9 |
-1,8 |
-0,3 |
3,0 |
0,2 |
|
Bruttoöverskottsandel2 |
26,9 |
21,9 |
21,1 |
28,3 |
29,3 |
1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuan-
knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i
fasta priser per arbetad timme.
2 Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen (minst 200
anställda) visar att resultatet efter avskrivningar försämrades med 30%
jämfört med delåret 1991. Med delår avses årets sex eller åtta första
månader beroende på företagens rapporteringsprinciper. Nettomarginalen,
resultat efter avskrivningar i procent av omsättningen, minskade med 1
procentenhet, till 2,5% delåret 1992.
Finansdepartementets prognos över industrins lönsamhet baseras på
nationalräkenskaperna (NR) och inte företagsstatistiken. Beräkningen av
vinstmarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa
källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt.
Bruttomarginalen visar en nedgång med 0,3 procentenheter 1992 enligt
NR, men en nedgång med 0,6 procentenheter enligt delårsresultaten 1992
för de största industriföretagen.
I Finansdepartementets prognos beräknas vinstmarginalen ("brutto-
marginalen") som bruttoöverskott i procent av bruttoproduktionsvärdet.
Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som återstår av förädlingsvärdet
då lönekostnaderna räknats bort. I företagsekonomiska termer motsvaras
bruttoöverskottet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före
kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomarginalen i företagsstatistiken
motsvarar rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen.
Bruttomarginalerna är emellertid inte helt jämförbara vilket förklarar
skillnaden mellan kurvorna i diagram 4:3.
39
Diagram 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Bruttoöverskottet enligt NR beräknas utifrån försäljningsvärdet för de
varor som tillverkats, d.v.s. inklusive färdigvarulager. Rörelseresultatet
i företagsstatistiken beräknas utifrån det faktiska försäljningsvärdet vid
försäljningstillfället, alltså exklusive värdet på varor i lager. Ytterligare
en skillnad ligger i att i den företagsekonomiska vinstberäkningen ingår
de kostnader som företaget historiskt sett haft för att tillverka varorna.
Förutsatt att insatsvaruprisema stigit över tiden kommer därmed de
redovisade kostnaderna för tillverkningen att vara lägre än om varan
tillverkats precis vid försäljningstillfället. Om insatsvaruprisema istället
fallit över tiden kommer de redovisade tillverkningskostnaderna vara
större än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. I nationalrä-
kenskaperna däremot motsvarar vinsten det överskott som återstår då
åt eranskaffning skostnaden för produkterna dragits ifrån produk-
tionsvärdet. Detta överskott syftar på vad själva produktionsprocessen
klarat av att generera och exkluderar således effekter av prisutvecklingen.
Skillnader i förändringstakt mellan de båda bruttomarginalbegreppen
kan förklaras av förändringen i prisutvecklingstakt. De fallande priserna
på insatsvaror under innevarande lågkonjunktur inverkar negativt på
företagsstatistikens rörelseresultat. I NR registreras en gynnsammare
vinstutveckling p.g.a. de fallande återanskaffningskostnadema.
40
5 Arbetsmarknad
Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990 försämrades arbets-
marknadsläget i snabb takt 1991. Under hösten 1992 förmörkades bilden
betydligt av de mycket höga räntenivåerna som bromsade upp aktiviteten
i ekonomin. Detta medverkade till det stora antalet varsel om uppsäg-
ningar som registrerades mot slutet av året. Deprecieringen av kronan,
sänkningen av räntan samt de sänkta arbetsgivaravgifterna gör att det
hårda omvandlingstrycket i ekonomin lättat något.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft återspeglas i den låga
nivån på antalet lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt genom att
det enligt företagen nästan inte förekommer någon brist på arbetskraft.
Den dämpade efterfrågan, tillsammans med de höga varseltalen, indikerar
ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden.
Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i
arbetskraftsutbudet. Detta orsakas till en del av en stark ökning av
volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av främst ar-
betsmarknadsutbildning. Utbudet minskar också till följd av att fler väljer
att studera även i reguljär utbildning, eller inte söker arbete alls, eftersom
möjligheten att få ett arbete bedöms vara liten.
Diagram 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
65000
60000
55000
50000
45000
40000
35000
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Även i år förutses utbudet minska, vilket främst beror på att volymen
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Fallet i produktionen medför
att sysselsättningen minskar än mer, varför arbetslösheten förutses stiga
till 6,2%. Arbetslösheten förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94
för att sedan säsongrensat plana ut, vilket innebär ett årsgenomsnitt på
7% 1994. Denna uppgång sker trots att BNP då åter börjar stiga.
Tidigare gjorda rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till
en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar
ytterligare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
41
5.1 Sysselsättning Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
I takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten började sysselsättningen
falla i början av 1991. Nedgången har därefter fortsatt i snabb takt.
Sysselsättningen sjönk med över 250 000 personer, motsvarande närmare
6%, mellan 1990 och 1992, mätt som helårsgenomsnitt. Sysselsättningen
i timmar minskade något mindre under perioden till följd av stigande
medelarbetstid. Ökningen av medelarbetstiden förklaras främst av
minskad sjukfrånvaro medan ökningen av antalet semesterdagar för vissa
grupper år 1991 verkade i motsatt riktning.
Sysselsättningsneddragningama har varit tydligast inom industrin, som
också svarat för huvuddelen av det totala sysselsättningsfallet i ekonomin.
Nedgången inleddes redan i början av 1990 och har fortsatt kontinuerligt.
Under loppet av perioden har nedgången blivit allt starkare också inom
den privata tjänstesektorn, byggsektorn och mot slutet också inom
kommunerna.
Tabell 5:1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
|
Nivå 1991 |
Förändring från föregående år | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Sysselsättning Jord- och skogsbruk |
143 |
-6 |
-7 |
-4 |
-3 |
|
Industri |
939 |
-62 |
-82 |
-20 |
20 |
|
Byggnadsverksamhet |
312 |
-1 |
-38 |
-37 |
-25 |
|
Privata tjänster |
1624 |
-14 |
-31 |
-40 |
7 |
|
Kommunal verksamhet |
1200 |
1 |
-21 |
-13 |
-24 |
|
Statlig verksamhet |
208 |
5 |
-1 |
-5 |
-5 |
|
Totalt |
4430 |
-77 |
-180 |
-119 |
-30 |
|
Arbetskraft, totalt |
4552 |
-25 |
-86 |
-62 |
4 |
|
Arbetslösa |
122 |
53 |
94 |
57 |
34 |
|
% av arbetskraften |
2,7 |
2,7 |
4,8 |
6,2 |
7,0 |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid.
De strukturella förändringarna inom jordbruket förutses fortsätta under
perioden, med minskad sysselsättning som följd. Vändningen uppåt av
produktionen inom skogsindustrin innebär en ljusning också inom
skogsbruket. Sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbruk förutses
således bromsas upp under prognosperioden.
Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med 170 000 personer,
eller med ca 17%, mellan 1989 och 1992. Den uppgång i produktionen
som förutses i år (se kapitel 4) bedöms vara för svag för att sys-
selsättningen ska vända uppå. Däremot minskar nedgångstakten. År
1994, då produktionen beräknas växa med 6%, förutses en sysselsätt-
ningsuppgång. Trots denna starka produktionsuppgång beräknas
produktivitetsökningen vara ungefär lika stor nästa år som i år. Det
förklaras av att de stora sysselsättningsneddragningar som tidigare gjorts
42
medför att potentialen för snabba produktivitetsökningar minskar då
produktionen vänder uppåt. Ett tecken som tyder på att arbetsstyrkan
redan nu utnyttjas i relativt hög grad är att övertidsuttaget har ökat och
ligger på en betydligt högre nivå än i föregående lågkonjunktur.
Arbetskraftsreserven, som i motsvarande konjunkturfaser genererat en
snabb produktivitetstillväxt, är således mindre.
Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medförde
att sysselsättningen började minska först mot slutet av 1991. Därefter har
fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har dragits ned med ca 13% 1992
och nedgången förutses bli ungefär lika stor de kommande åren p.g.a
raset i bostadsbyggandet och fortsatt låga byggnadsinvesteringar inom
näringslivet.
Inom den privata tjänstesektorn har sysselsättningen avtagit kontinuer-
ligt under 1991 och 1992. Sammanlagt har antalet sysselsatta minskat
med ca 45 000 personer, motsvarande närmare 3%. Även 1993 förutses
nedgången fortsätta med 40 000 personer beroende på den svaga
utvecklingen inom byggsektorn och fallet i privat konsumtion. År 1994
förutses åter en svag uppgång i sysselsättningen, i takt med återhämt-
ningen i ekonomin.
Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991.
År 1992 föll antalet sysselsatta med i genomsnitt drygt 20 000 personer.
Under 1993 beräknas antalet minska med ca 13 000 personer. Satsningen
på beredskapsarbeten håller då uppe sysselsättningen eftersom en stor del
av dessa hamnar inom kommunerna. År 1994 förutses nedgången bli
större då inte åtgärdsinsatser bromsar utvecklingen.
Antalet sysselsatta inom staten minskade något under 1992. Ned-
gången förutses fortsätta under prognosperioden, till följd av neddrag-
ningar inom administrationen, med sammanlagt 10 000 personer.
Sammanfattningsvis förutses antalet sysselsatta fortsätta att minska,
om än i avtagande takt, 1993 och 1994. Nedgången inom byggnads-
verksamheten drar ned utvecklingen under hela perioden. En vändning
uppåt inom främst industrin, men också inom den privata tjänstesektorn
mot slutet av perioden, förutses till följd av den stigande produktionen.
Sedan 1990, då det totala antalet sysselsatta var som störst, beräknas
antalet ha minskat med ca 400 000 personer år 1994. Det motsvarar en
minskning med 9%.
Produktiviteten antas öka med 1,7% 1993 och drygt 2% 1994. Poten-
tialen bedöms som ännu större men den svaga efterfrågan innebär att den
inte kan realiseras. Dessutom minskar trycket på effektiviseringar, liksom
utslagningen av mindre effektiva enheter, som en följd av det väsentligt
förbättrade kostnadsläget.
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
43
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring
|
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Näringslivet Produktion |
2,7 |
2,6 |
0,9 |
-2,8 |
-1,5 |
-1,3 |
2,7 |
|
Sysselsättning |
3,2 |
1,1 |
0,5 |
-3,6 |
-4,2 |
-3,7 |
-0,1 |
|
Produktivitet |
-0,4 |
1,5 |
0,3 |
0,8 |
2,8 |
2,4 |
2,8 |
|
Industri |
2,3 |
1,7 |
-2,0 |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Sysselsättning |
0,5 |
-0,6 |
-2,4 |
-6,1 |
-7,0 |
-2,0 |
2,0 |
|
Produktivitet |
1,9 |
2,3 |
0,5 |
1,1 |
3,8 |
3,1 |
3,9 |
|
Byggnadsverksamhet Produktion |
0,7 |
5,7 |
0,2 |
-3,4 |
-5,5 |
-10,5 |
-6,0 |
|
Sysselsättning |
0,9 |
3,6 |
2,0 |
-2,3 |
-10,5 |
-14,0 |
-9,0 |
|
Produktivitet |
-0,2 |
2,0 |
-1,8 |
-1,2 |
5,6 |
4,1 |
3,3 |
|
Privata tjänster |
3,8 |
2,6 |
2,1 |
-0,5 |
0,3 |
-1,5 |
2,4 |
|
Sysselsättning |
3,1 |
3,0 |
2,1 |
-2,1 |
-1,4 |
-2,8 |
0,4 |
|
Produktivitet |
0,7 |
-0,4 |
0,0 |
1,6 |
1,7 |
1,3 |
1,9 |
|
Offentliga tjänster Produktion |
0,7 |
2,1 |
1,9 |
-0,1 |
-0,1 |
-0,4 |
-0,7 |
|
Totalt Produktion |
2,3 |
2,4 |
1,2 |
-2,1 |
-1,2 |
-1,1 |
1,8 |
|
Sysselsättning |
2,4 |
1,5 |
0,8 |
-2,3 |
-3,0 |
-2,7 |
-0,4 |
|
Produktivitet |
-0,1 |
0,9 |
0,4 |
0,2 |
1,9 |
1,7 |
2,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar
sysselsättningen. Lågkonjunkturen gör att arbetstiderna förkortas inom
vissa branscher. Det bekräftas av att den nedgång som skett i syssel-
sättningen främst har berört de heltidssysselsatta medan andelen
deltidssysselsatta har ökat. Antalet personer som skulle vilja arbeta mer,
om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, har stigit från 170 000
personer 1989 till ca 300 000 personer 1992. I motsatt riktning verkar
den minskade frånvaron. Efter den starka uppgången i medelarbetstiden
1992, som sannolikt till stor del var en följd av införandet av de nya
sjukförsäkringsreglerna, beräknas en relativt oförändrad nivå under 1993.
År 1994 förutses en viss uppgång i medelarbetstiden orsakad av främst
minskningen av antalet semesterdagar.
Även anknytningen till arbetsmarknaden har minskat under inne-
varande lågkonjunktur. De fast anställda svarar för hela nedgången av
antalet sysselsatta, medan antalet tidsbegränsat anställda ökat något. Det
kan ses som en riktning mot en mer försiktigt hållning vid rekrytering
bland arbetsgivare i det osäkra arbetsmarknadsläget.
5.2 Utbud av arbetskraft
I samband med att efterfrågan på arbetskraft avtog under 1991 inleddes
också en nedgång i utbudet av arbetskraft. Sedan 1990 har antalet
personer i arbetskraften minskat med 110 000 personer, eller med ca
2,5%. Eftersom befolkningen samtidigt steg med ca 50 000 personer
44
berodde hela nedgången på ett minskat arbetskraftsdeltagande. År 1990 Prop. 1992/93:100
deltog 84,8% av befolkningen i arbetskraften, 1992 var andelen 82%. Bilaga 1.1
Bakom denna minskning ligger ett starkt fall i de yngre åldersgruppernas
arbetskraftsdeltagande. Nedgången blir emellertid också allt tydligare
även bland de äldre.
Antalet studerande har ökat betydligt. Antalet deltagande i arbets-
marknadsutbildning har enligt AMS stigit med 50 000 personer sedan
1990. Även antalet reguljärt studerande torde samtidigt ha stigit i
omfattning.
En ytterligare orsak till att arbetskraftsutbudet minskar är att motiva-
tionen bland de arbetslösa att aktivt söka arbete avtar i takt med att
arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k. latent
arbetssökande speglar detta. Latent arbetssökande är personer som skulle
vilja arbeta, men som inte aktivt sökt arbete av arbetsmarknadsskäl.
Sedan 1990 har antalet stigit med 55 000 personer till 95 000 personer
1992. Av dessa var det drygt 20 000 som studerade men egentligen
hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av
ungdomar.
Det svaga arbetsmarknadsläget 1993 innebär att utbudet av arbetskraft
beräknas fortsätta att falla. Förra året minskade antalet personer i
arbetskraften med ca 2%. Omkring hälften orsakades av ökningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att arbetskraftdeltagandet faller, vilket
det inte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, beror sannolikt på de höga
nivåer som uppnåddes under överhettningsåren. Dessutom har bidraget
från det trendmässigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet minskat.
Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper
Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter
Nivå Förändring från föregående år
|
1991 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
16-19 år, |
män |
42,3 |
2,5 |
-0,4 |
-5,4 |
-7,4 | ||
|
kvinnor |
47,1 |
2,0 |
-0,8 |
-3,4 |
-7,9 | |||
|
20-24 år. |
män |
82,8 |
0,7 |
-0,2 |
-2,0 |
-5,9 | ||
|
kvinnor |
77,5 |
1,2 |
-1,4 |
-3,1 |
-4,2 | |||
|
25-54 år, |
män |
94,6 |
0,3 |
0,0 |
-0,5 |
-1,1 | ||
|
kvinnor |
90,5 |
0,1 |
0,3 |
-0,8 |
-1,1 | |||
|
55-64 år. |
män |
75,5 |
-0,2 |
0,7 |
0,0 |
-0,9 | ||
|
kvinnor |
66,9 |
-0,6 |
2,0 |
0,6 |
-2,0 | |||
|
Totalt |
83,9 |
0,5 |
0,3 |
-0,9 |
-1,9 |
-1,4 |
-0,2 | |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
1 år beräknas utbudet sjunka med ca 1,5%, motsvarande drygt 60 000
personer. Därav förutses de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna svara för
i stort sett hela nedgången. Mest beräknas arbetskraftsdeltagandet sjunka
bland ungdomarna, främst beroende på att allt fler studerar, genom
arbetsmarknadspolitiska insatser men också i det reguljära ut-
bildningsväsendet. Nästa år, då åtgärdsvolymen förutses vara oförändrad
och inga ytterligare ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet
45
förutses, blir också utbudet relativt opåverkat. Höjningen av pen- Prop. 1992/93:100
sionsåldem bedöms endast öka utbudet i storleksordningen en tiondels Bilaga 1.1
procent 1994.
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetslösheten började stiga våren 1990, från en rekordlåg nivå på drygt
1%, och har därefter stigit kontinuerligt. En viss utplåning kan noteras
under andra halvåret 1992. Som årsgenomsnitt har arbetslösheten stigit
från 1,5% 1990 till 4,8% 1992. Det innebär i antal en ökning med i det
närmaste 150 000 personer till ca 215 000 öppet arbetslösa. Antalet
deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg samtidigt med ca 100
000 personer. Andelen personer i åtgärder av den totala arbetskraften
uppgick därmed till ca 3,5% 1992. Sammanlagt stod således ca 8,5%
av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1992.
Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten nu
betydligt högre bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 1992 var
skillnaden ca 2 procentenheter. Det hänger samman med att sysselsätt-
ningen minskat mest inom mansdominerade näringar som industri- och
byggbranschen medan de kvinnodominerade tjänstenäringama hittills
berörts i mindre omfattning.
Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar
Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
|
1984 |
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
16-19 år |
4,3 |
4,1 |
3,6 |
3,6 |
3,1 |
3,1 |
4,5 |
6,7 |
9,6 |
|
20-24 år |
5,5 |
5,3 |
5,1 |
4,4 |
3,4 |
2,9 |
3,0 |
5,8 |
10,9 |
|
25-54 år |
2,0 |
1,8 |
1,7 |
1,4 |
1,2 |
1.0 |
1,1 |
2,1 |
4,0 |
|
55-64 år |
2,8 |
2,5 |
2,1 |
1,9 |
1,6 |
1,2 |
1,4 |
2,0 |
3,0 |
|
Totalt |
2,6 |
2,4 |
2,2 |
1,9 |
1,6 |
1,4 |
1,5 |
2,7 |
4,8 |
Anm.: Siffrorna för åren 1984-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.
Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Studerar man de olika åldersgrupperna är det bland ungdomarna som
arbetslöshetstalen är högst. Under tredje kvartalet 1992 noterades så
höga nivåer som ca 14% bland 16 - 19-åringama och ca 12% i ålders-
gruppen 20 - 24 år. Mot slutet av året kunde dock en viss nedgång
noteras bl.a. till följd av den snabba expansionen av ungdomspraktik-
platserna.
En stor del av de arbetslösa är nytillträdande på arbetsmarknaden.
Under loppet av konjunkturnedgången uppger emellertid en allt större
del att orsaken till arbetslösheten är personal- eller driftsinskränkningar.
Denna orsak till arbetslösheten kan förväntas stiga ytterligare med tanke
på den fortsatt höga nivån på antalet varsel under 1992. Antalet varsel
om uppsägningar under året kan uppskattas till 185 000, vilket är
betydligt mer än under förra lågkonjunkturen då antalet som mest
uppgick till drygt 60 000 varsel under ett år. Tillverkningsindustrin
46
svarar för ca 43%, byggbranschen och den offentliga tjänstesektorn för Prop. 1992/93:100
ca 12% vardera. Bilaga 1.1
Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har stigit från i snitt drygt 16
veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots en stark expansion av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet långtidsarbetslösa, dvs.
arbetslösa längre tid än sex månader, ökat markant. Jämfört med 1990
har antalet femdubblats till ca 55 000 personer i genomsnitt 1992. En
viss stabilisering, på ca 65 000 personer, kan noteras under andra hälften
av året. Som mest uppgick antalet långtidsarbetslösa under föregående
lågkonjunktur till ca 40 000 personer. Det motsvarade närmare 30% av
det totala antalet arbetslösa. Andelen i slutet av 1992 uppgick till 27%.
En motsvarande andel långtidsarbetslösa som under lågkonjunkturen i
början av 1980-talet innebär en nivå på ca 90 000 långtidsarbetslösa
1994. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att försämra ar-
betsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. I många
länder har långtidsarbetslösheten angivits som en av orsakerna till
"hysteresis", dvs. en permanent hög arbetslöshet.
Diagram 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Den fortsatta, om än avtagande, nedgången i sysselsättningen innebär
att arbetslösheten bedöms fortsätta stiga under prognosperioden. Den
förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongren-
sat plana ut. Årsgenomsnittet för arbetslösheten förutses stiga från 4,8%
1992 till 6,2% 1993 och därefter till 7,0% 1994. Det motsvarar en
ökning med närmare 60 000 personer 1993 och med ytterligare 34 000
personer 1994. Andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärder beräknas samtidigt stiga med 1,5 procentenheter mellan
1992 och 1993 till drygt 5% av arbetskraften. Den nivån antas ligga kvar
47
1994. Andelen som inte ingår i den ordinarie arbetsmarknaden uppgår
därmed till ca 12% 1994. Det kan jämföras med de 5,5% som var den
högsta nivån som uppnåddes under lågkonjunkturen i början av 1980-
talet.
Osäkerheterna i prognosen är naturligtvis många. Empirisk erfarenhet
saknas om hur arbetsmarknadens funktionsförmåga påverkas av de för
Sverige, i ett historiskt perspektiv, mycket höga nivåerna på arbetslöshet
och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Svårigheterna att bedöma arbets-
givarnas beteende och därmed produktivitetsutvecklingen är dessutom
stora. Det tidigare extremt starka omvandlingstrycket i ekonomin som
blev följden av en låg inflation, de höga räntorna och den fasta växel-
kursen kan antas ha lättat något. Trycket på produktivitetsförbättringar
har minskat något genom det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Den
effektivisering som redan skett innebär dock sannolikt att det finns stora
produktivitetspotentialer när efterfrågan tar fart.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat
successivt 1991 och 1992. Andelen personer i åtgärder (exkl. arbetshan-
dikappade) av arbetskraften har stigit med över 2 procentenheter sedan
1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer, då beredskapsarbeten
utgjorde större delen av åtgärderna, har tyngdpunkten förskjutits till
utbildningsinsatser.
Den 1 juli 1992 infördes en ny åtgärd, den s.k. ungdomspraktiken.
Denna åtgärd kan ses som en praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbild-
ning för ungdomar ute på företagen. De särskilda inskolningsplatserna
upphörde i och med införandet av ungdomspraktik.
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år
|
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Beredskapsarbete |
24 |
19 |
17 |
14 |
10 |
8 |
11 |
16 |
|
Ungdomspraktik1 |
31 |
24 |
18 |
10 |
5 |
3 |
10 |
30 |
|
Avtalad inskolningsplats |
1 |
2 |
1 |
2 |
3 |
4 | ||
|
Rekryteringsstöd |
12 |
10 |
6 |
5 |
3 |
2 |
5 |
14 |
|
utbildning (AMU) |
33 |
34 |
36 |
40 |
38 |
37 |
57 |
85 |
|
Utbildningsvikariat |
1 |
8 | ||||||
|
Före tagsutbildning2 Åtgärder för arbets- |
3 |
4 |
3 |
3 |
4 |
6 |
6 |
7 |
|
72 |
79 |
82 |
84 |
86 |
88 |
86 |
84 | |
|
Totalt |
175 |
170 |
162 |
158 |
147 |
146 |
179 |
248 |
|
Andel av arbets- |
2,4 |
2,1 |
1,8 |
1,7 |
1,4 |
1,3 |
2,0 |
3,7 |
1 T.o.m. 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 - juni 1992 särskilda inskol-
ningsplatser, därefter ungdomspraktik.
2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-
dade.
3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.
4 Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
48
I samband med regeringens och socialdemokraternas ekonomisk- Prop. 1992/93:100
politiska krispaket utökades de arbetsmarknadspolitiska insatserna Bilaga 1.1
kraftigt. Ännu en ny form av åtgärd, kallad arbetslivsutveckling,
introducerades som införs 1 januari 1993. Den innebär att arbetslösa
ska kunna gå tillbaka till arbetslivet och erhålla ett utbildningsbidrag
som ger samma ersättning som arbetslöshetsförsäkringen. Det ska
förstärka skyddet mot utförsäkring. Förutom införandet av arbetslivsut-
vecklingen utökades också antalet ungdomspraktikplatser och bered-
skapsarbeten med 36 000 respektive 30 000 platser. Dessutom tillkom
25 000 platser i det reguljära utbildningsväsendet i form av komvux,
folkhögskola, gymnasieskola och högskola.
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
49
6 Löner och konsumentpriser Prop. 1992/93:100
Nedväxlingen av pris- och löneökningstakten inleddes 1991 och förstärks bilaga 11
av den allt lägre aktivitetsnivån i ekonomin och den därmed följande
mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Även om det råder osäkerhet om
hur lönebildningen kommer att organiseras torde den höga och växande
arbetslösheten leda till mycket måttliga nominella löneökningar. Lönerna
bedöms öka med 3% 1993 och 3 1/2% 1994 i genomsnitt. För industrin
ligger löneökningstakten i nivå med den i våra viktigaste konkur-
rentländer.
Den underliggande prisökningstakten i konsumentledet avtar till följd
av den svaga efterfrågan och beräknas uppgå till ca 2 %. Deprecieringen
av den svenska kronan medför dock att importpriserna stiger, vilket
åtminstone delvis övervältras på de inhemska priserna. Under 1993 stiger
dessutom konsumentprisindex (KPI) med ytterligare 1 1/2 procentenheter
till följd av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. KPI
beräknas därför öka med 5% 1993 och 3% 1994.
6.1 Löner
Svensk lönebildningen kännetecknas av låg löneflexibilitet och små
lönedifferenser. Utjämningen av lönerelationerna hänger samman med
den centrala samordningen av lönebildningen, som har varit det mest
utmärkande draget i det svenska löneförhandlingssystemet sedan 1950-
talet.
Diagram 6:1 Lönespridningen i Sverige
Index 19/2-100
190
180
170
160
150
140
130
120
110
100
90
80
70
60
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer
sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare"
varför lönespridningen 1960-1972 visar skillnaden mellan olika avtalsområdens
medellöner och hela SAF-områdets.
Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.
50
Lönepolitikens innebörd började att förändras fr.o.m. 1960-talets mitt.
Lönedifferentiering utifrån arbetets art och svårighetsgrad förbyttes i
låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig utjämning av
lönerna. Av diagram 6.1 framgår att lönespridningen för arbetare
halverades mellan 1965 och 1976. Motståndet hos arbetsgivarna ökade
successivt mot relativlönernas utveckling och mot centrala löneförhand-
lingar. Under 1980-talet började lönespridningen åter att stiga genom att
de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via branschvisa
och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer bidrog till att
driva upp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbets-
marknadsläge som rådde mot 1980-talets slut. Sverige verkar nu gå mot
en mer decentraliserad organisations- och förhandlingsstruktur, men det
är ännu osäkert om centrala löneöverenskommelser är ett avslutat kapitel
i svensk lönebildningshistoria eller ej.
Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till 5
1/2% till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Arbets-
marknadens parter slöt de tvååriga stabiliseringsavtal som löper ut i mars
1993. Resultaten tyder på att avtalen fick till stånd en något snabbare
lönedämpning 1991 än vad som annars blivit fallet, men att avtalen för
1992 verkar ligga något högre än vad arbetsmarknadsläget motiverar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 6:1 Timlöner
Årlig procentuell förändring
Samtliga löntagare
Industriarbetare
|
Avtal |
Löne- |
Timför- |
Avtal |
Löne- |
Timför- | |
|
1960-64 |
5,3 |
2,8 |
8,1 |
3,5 |
4,2 |
7,7 |
|
1965-69 |
5,6 |
2,7 |
8,3 |
4,2 |
4,4 |
8,5 |
|
1970-74 |
6,8 |
2,5 |
9,4 |
5,5 |
5,3 |
10,8 |
|
1975-79 |
9,0 |
3,0 |
11,9 |
6,3 |
4,7 |
10,9 |
|
1980-84 |
5,8 |
2,1 |
7,9 |
5,2 |
3,6 |
8,8 |
|
1985-89 |
4,8 |
3,0 |
7,8 |
3,9 |
4,4 |
8,0 |
|
1990 |
6,1 |
3,9 |
10,0 |
2,8 |
6,7 |
9,5 |
|
1991 |
2,8 |
2,8 |
5,6 |
2,3 |
3,2 |
5,5 |
|
1992 |
2,7 |
0,8 |
3,5 |
2,6 |
1,4 |
4,0 |
|
1993 |
3,0 |
3,5 | ||||
|
1994 |
3,5 |
4,5 |
Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatsistik. Uppgifterna
för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i före-
kommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik.
Källor.: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Lönebildningen påverkas främst av arbetsmarknadsläget, vinster,
prisförväntningar och produktivitet. Inflationstakten tilltar under 1993 till
följd av höjda importpriser, ökade indirekta skatter och neddragning av
vissa subventioner. Det är dock frågan om en tillfällig uppgång i
inflationstakten. Vinstutvecklingen i den skyddade sektorn försvagas av
en fallande kronkurs, samtidigt som den konkurrensutsatta sektorns
lönsamhet förbättras.
51
Den viktigaste faktorn för lönebildningen är sannolikt arbetsmarknads- Prop. 1992/93:100
läget. Arbetslösheten och andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska Bilaga 1.1
åtgärder steg sammantaget med 3 1/2 procentenheter till knappt 8 1/2%
under 1992 och förutses fortsätta växa under 1993. Det är svårt att
fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom
Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt så hög arbetslöshetsnivå.
Skattningar av löneekvationerna utifrån historiska samband antyder
nominella lönesänkningar för 1993. Den nuvarande avtalskonstruktionen
medför ett överhäng på drygt 1/2 procentenhet för lönekostnaderna 1993,
dvs. den genomsnittliga lönen 1993 blir 1/2% högre än den genomsnitt-
liga lönen 1992 som en följd av att de avtalade lönerna ökade under
loppet av år 1992. Dessutom uppstår en lönehöjande effekt om företag
tillämpar LIFO-principen vid uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå
först. Denne har oftast lägre lön och efter avskedandet stiger den
genomsnittliga lönen inom företaget. Samma effekt uppstår om hela
företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå. Avgångsvederlag
vid avskedanden innebär en tillfällig uppdragning av företagens lönekost-
nader i förhållande till antalet arbetade timmar och kommer också att
registreras som löneglidning. Under nästa år ökar rörligheten på
arbetsmarknaden något, vilket genererar viss löneglidning. Timför-
tjänsten beräknas sammantaget öka med 3% i år och 3 1/2% 1994.
Arbetslöshetens dämpande effekter på lönebildningen kan ha underskattats
i år. Å andra sidan kan eventuella centrala låglönesatsningar med
efterföljande lokala avtal också ge högre löneökningar 1994, eftersom en
riktning mot förändrade relativlöner försvåras av bristande lönerörlighet
nedåt vid lägre inflationstakter.
Utöver timförtjänsten påverkas de totala lönekostnaderna av föränd-
ringar i arbetsgivaravgifterna. Dessa minskar 1993 med 4,3 procenten-
heter genom att barnomsorgs- och utbildningsavgiften slopas samt att
folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter och arbetarskydds-
avgiften med 0,17 procentenheter Därtill kommer effekten av de två
indragna semesterdagarna som beräknas sänka lönekostnaderna med 1/2
procentenheter 1994.
Inom OECD-området beräknas lönerna i genomsnitt stiga med 4% i
tillverkningsindustrin både 1993 och 1994. Därmed kommer den svenska
industrins löneökningar i genomsnitt ligga i paritet med den hos våra
viktigaste konkurrenter under prognosperioden. Detta innebär tillsammans
med deprecieringen av kronan och en förhållandevis hög produktivitets-
tillväxt att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden sjunker mycket
kraftigt.
52
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 6:2 Nominell timlön inom industrin
Årlig procentuell förändring, nationell valuta
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
6.2 Konsumentpriser
Prisökningstakten i konsumentledet dämpades markant i fjol. Uppgången
i konsumentprisindex (KPI) avtog från 9 1/2% 1991 till drygt 2% 1992
(årsgenomsnitt). Under 1980-talet ökade KPI i genomsnitt med 8%.
Nedväxlingen från en hög till en låg inflationstakt medför betydande
anpassningssvårigheter i Sverige, liksom för andra länder som tidigare
genomgått en liknande desinflationsprocess. Initialt leder det till höga
realräntenivåer som sänker aktivitetsnivån i ekonomin, men på sikt bidrar
en låg och stabil inflationstakt till att främja tillväxten. Enligt en
undersökning av Kanadas riksbank av 62 länder under en 25-årsperiod
leder en reduktion av inflationstakten med 1 procentenheter till en
varaktig ökning av BNP med 0,1 procentenheter per år. Efter 30 år är
inkomstnivån således 3 % högre per procentenhet sänkt inflation.
Den kraftiga nedgången av konsumentpriserna förra året förstärktes av
sänkningen av mervärdeskattesatsen från 25% till 18% för livsmedel,
hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter. Skattesänk-
ningen drog ned KPI med 1,3 procentenheter I oktober 1992 uppgick
inflationstakten, dvs. prisutvecklingen jämfört med samma månad
föregående år, till 2,3%. Det förklaras i hög grad av höjda boendekost-
nader. I övrigt avspeglas den svaga efterfrågan i ekonomin i mycket små
prisrörelser. Basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, fastställdes för
1993 till 34 400 kr. Valutaoron i september med kraftigt höjda räntor
drev upp KPI. Om räntorna hade hunnit sjunka tillbaka till nivån före
valutaoron skulle basbeloppsökningen begränsats med 200 kr., vilket
hade reducerat utgiftsökningen i den offentliga sektorn med drygt 1
53
miljard kr för 1993. I november sjönk inflationstakten till 1,4% p.g.a. Prop. 1992/93:100
fallande räntenivåer samt sjunkande livsmedels- och klädpriser. En Bilaga 1.1
höjning av tobaksskatten i kombination med högre importpriser beräknas
dra upp inflationstakten till 1,9% i december.
Tabell 6:2 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
|
1992 |
1993 |
1994 | |
|
KPI dec.-dec. |
1,9 |
4,9 |
2,9 |
|
Nettoprisindex dec.-dec. |
2,8 |
3,4 |
2,7 |
|
Importpriser |
-2,5 |
9,6 |
3,2 |
|
Bostäder |
5,4 |
2,7 |
3,4 |
|
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter |
-0,7 |
1,6 |
0,4 |
|
Diverse taxor |
7,2 |
3,3 |
3,9 |
|
Konkurrensutsatt svensk produktion |
1.4 |
3,5 |
5,8 |
|
Arbetskraftskostnad i näringslivet |
1,3 |
-0,9 |
1,1 |
|
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter |
0,9 |
0,4 |
0,2 |
|
KPI årsgenomsnitt |
2,3 |
5,1 |
2,8 |
|
Nettoprisindex årsgenomsnitt |
4,2 |
3,4 |
2,6 |
|
OECD, KPI |
3,2 |
3,2 |
3,1 |
|
Implicitprisindex |
2,4 |
5,6 |
3,3 |
|
Basbelopp |
33 700 |
34 400 |
35 400 |
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.
indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en
avräkning skett för höjda importpriser till följd av kronans depreciering. OECD-
länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn.
Arbetskraftskostnaden har dämpats avsevärt och hushållens efterfrågan
faller. Prisförväntningama hos hushåll och företag indikerar också en
återhållsam prisutveckling även om dessa mätningar är gjorda före
kronans depreciering.
1993 kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsument-
priserna. Mervärdeskattesatsen för livsmedel m.m. stiger från 18% till
21%, bensinskatten liksom diverse miljöskatter ökar, medan ränte-
bidragen reduceras. Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten
upphör, varefter den uppgår till 1,5%. I motsatt riktning verkar
avskaffandet av en rad punktskatter på bl.a. läskedrycker, konfektyr,
kemisktekniska preparat, kasettband och videoapparater, liksom
arbetsgivaravgiftssänkningen. Sammantaget kommer förändrade indirekta
skatter, arbetsgivaravgifter och subventioner att höja KPI med 1,2
procentenheter Deprecieringen av den svenska kronan innebär att
importprisema stiger, vilket delvis övervältras i den svenska prisutveck-
lingen. Efter devalveringarna 1981 och 1982 slog "det teoretiska
utrymmet för importprishöjningar" igenom till 60% under det första året
efter devalveringen och med ytterligare drygt 10% under det därpå
följande året. Importprisgenomslaget beräknas bli något lägre 1993 till
54
följd av den svaga efterfrågan. Det kan vara svårt att särskilja deprecier- Prop. 1992/93:100
ingens totala priseffekter utöver höjda importpriser med hänsyn till Bilaga 1.1
återverkningar via t.ex. lönebildning, ränteutveckling och förändrade
vinstmarginaler.
Diagram 6:3 Prisutvecklingen i Sverige
Årlig procentuell förändring
Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet, (KPI).
Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner,
(NPI). BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förändringar av nettoprisindex (NPI) visar prisutvecklingen exklusive
effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed
ett inflationsmått som bättre motsvarar efterfrågeläget avseende privat
konsumtion. En ökad indirekt beskattning eller sänkt subvention som
höjer KPI skall inte uppfattas som ett uttryck för ett högt efterfrågeläge.
NPI har därför ofta refererats som den "underliggande inflationstakten”.
Deprecieringens effekter slår dock i genom i NPI. Inte heller sådana
prisförändringar bör tolkas som effekter av efterfrågeläget. En mer
rättvisande beräkning av den "underliggande inflationstakten" redovisas
i tabell 6.3 där också deprecieringens effekter är avräknade. Inflationen
i Sverige begränsas då till ca 2% per år under prognosperioden, vilket
främst förklaras av fortsatt ökade boendekostnader. BNP-deflatorn, som
visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen, ökar ännu
mindre. Regeringen har förklarat att det inte föreligger något real-
ekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande
effekter. I prognosen korrigerades därför 1994 års basbelopp för de höjda
importprisemas genomslag på KPI.
55
Tabell 6:3 "Underliggande" inflationstakt
Bidrag i procentenheter
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
|
1992 |
1993 |
1994 | |
|
"Underliggande" inflationstakt |
2,7 |
2,1 |
1,7 |
|
Indirekta skatter, subventioner |
-0,8 |
1,2 |
0,4 |
|
Deprecieringens effekter |
1,6 |
0,9 | |
|
* direkta effekter via höjda importpriser |
1,4 |
0,3 | |
|
* indirekta effekter |
0,2 |
0,6 | |
|
KPI, dec.-dec. |
1,9 |
4,9 |
2,9 |
Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått.
En del referar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD
använder KPI rensat för mat och energi.
Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
En implicit prisindex för den privata konsumtionen (IPI) erhålles ur
nationalräkenskaperna. Vikterna i IPI speglar det aktuella årets konsum-
tionssammansättning till skillnad från KPI som använder föregående års
värden. Skattereformen medförde stora relativprisförändringar, vilket i
sin tur ledde till en ändrad konsumtionssammansättning. IPI och KPI har
därmed utvecklats något olika under de senaste åren och detta mönster
fortsätter även i år.
Diagram 6:4 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den faktiska ökningen av konsumentprisindex i Sverige kommer i år
till följd av de tillfälliga effekterna att vara starkare än i våra viktigaste
konkurrentländer. Nästa år är den svenska utvecklingen i paritet med
omvärldens. Den underliggande inflationstakten i Sverige, enligt
ovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens.
56
Det bör uppmärksammas att även om konsumentprisindex är ett ofta
använt inflationsmått i såväl Sverige som internationellt, så finns det stora
skillnader i KPI mellan olika länder. Olikheterna förklaras bl.a. av vad
som inkluderas i indexen, val av basår, hur ofta varukorgens viktsam-
mansättning korrigeras samt hur indirekta skatter behandlas.
Inflationstakten enligt KPI är emellertid ett av de konvergenskriterier
som kommer att användas inom EMU. Skillnader mellan olika index
finns också inom den europeiska gemenskapen och ett harmoniserings-
arbete skall inledas snarast. Detta kommer att medföra krav på föränd-
ringar av det svenska indexen. Därmed kommer de olika krav som ställs
på KPI åter i fokus: Är det främst ett kompensationsindex, som skall
användas för att skriva fram pensioner och andra transfereringar, eller ett
mått på den allmänna inflationstakten?
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
57
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Mellan 1989 och 1991 ökade hushållens realt disponibla inkomster med
drygt 8% medan den privata konsumtionen steg med mindre än 1 %.
Hushållens sparkvot förbättrades därmed med över 7 procentenheter.
Förra året fortsatte inkomstutvecklingen att vara positiv, trots sjunkande
sysselsättning och stigande arbetslöshet. Hushållen drog ned konsum-
tionen och uppgången av sparandet fortsatte. I år beräknas realinkomster-
na minska med över 3,5%. Då sparandet bedöms gå ned något begränsas
fallet i den privata konsumtionen till drygt 3%. För 1994 beräknas både
inkomster och konsumtion vara i stort sett realt oförändrade, se tabell
7:1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Löpande priser | ||||||||
|
Löner |
631,0 |
636,6 |
635,5 |
655,1 |
5,4 |
0,9 |
-0,2 |
3,1 |
|
Företagarinkomster |
61,6 |
62,0 |
62,4 |
64,6 |
-0,4 |
0,6 |
0,7 |
3,5 |
|
Räntor och utdelningar, netto |
-28,3 |
-31,5 |
-27,6 |
-23,8 | ||||
|
Inkomstöverföringar från | ||||||||
|
offentlig sektor |
316,8 |
345,3 |
362,1 |
373,8 |
14,4 |
9,0 |
4,9 |
3,2 |
|
Övriga inkomster, netto |
101,5 |
111,3 |
115,4 |
120,2 |
13,3 |
9,7 |
3,7 |
4,1 |
|
Direkta skatter, avgifter m.m |
284,1 |
288,8 |
297,8 |
311,2 |
-7,1 |
1,6 |
3,1 |
4,5 |
|
Disponibel inkomst |
798,6 |
834,9 |
850,0 |
878,7 |
15,6 |
4,6 |
1,8 |
3,4 |
|
Privat konsumtion |
777,3 |
784,0 |
802,2 |
828,6 |
11,2 |
0,9 |
2,3 |
3,3 |
|
1985 års priser | ||||||||
|
Disponibel inkomst |
529,7 |
540,8 |
520,9 |
521,3 |
4,9 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Privat konsumtion |
515,6 |
507,9 |
491,6 |
491,6 |
1,0 |
-1,5 |
-3,2 |
0,0 |
|
Sparkvot, nivå i % |
2,7 |
6,1 |
5,6 |
5,7 |
Anm.: I lönesummeutvecklingen för 1991 ingår basbreddning i samband med skattereformen.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
7.1 Hushållens inkomster
År 1991 steg de realt disponibla inkomsterna med nära 5% samtidigt som
den reala lönesumman före skatt minskade med ca 4%. Bakom den
kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak sänkningen av inkomstskat-
ten samt ökade transfereringar från den offentliga sektorn. Även 1992
fick hushållen en relativt god inkomstutveckling till följd av ökande trans-
fereringar. Nedväxlingen av inflationen var också en starkt bidragande
orsak till att de realt disponibla inkomsterna kunde öka med ca 2% trots
att sysselsättningen föll med nära 3,5%.
Nedgången av sysselsättningen fortsätter i år, men detta kompenseras
delvis på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomster-
na beror i stället på finanspolitiska åtgärder. Ersättningen vid sjukdom,
arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar till föjd av
58
avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av skiktgränsen för statsskat-
ten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer
höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subven-
tioner, vilket höjer konsumentpriserna.
För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen i det närmaste
upphör och att arbetslösheten stiger i långsammare takt. Realinkomstema
kommer dock inte att öka nämnvärt. Den trendmässiga uppgången av
pensionsinkomstema reduceras av att deprecieringseffekten på KPI
avräknas vid beräkningen av basbeloppet. Inkomstbeskattningen skärps
genom att grundavdraget sänks. Dessutom ska uppräkningen av
grundavdrag och skiktgräns för statlig skatt reduceras med deprecierings-
effekten.
År 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna
med drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet
upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991.
I februari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrog
till att öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra året.
I år minskar köpkraften totalt med ca 4 1/2% beroende på att jämförelse-
nivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet, se tabell
7:2.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 7:2 Hushållens inkomster
Miljarder kr.
Löpande priser
Procentuell utveckling
1985 års priser
Procentuellt bidrag till
realinkomstutvecklingen
1991
1992 1993 1994
1992 1993 1994
|
Lönesumma exkl. sjuklön |
631,0 |
-2,4 |
-4,6 |
0,3 |
-1,9 |
-3,5 |
0,2 |
|
därav timlön |
1,0 |
-1,9 |
0,7 |
0.8 |
-1,5 |
0,5 | |
|
sysselsättning |
-3,3 |
-2,7 |
-0,4 |
-2,7 |
-2,0 |
-0,3 | |
|
Inkomstöverföringar inkl, sjuklön |
316,8 |
8,5 |
-1,2 |
0,4 |
3,4 |
-0,5 |
0,2 |
|
Pensioner från offentlig sektor |
172,7 |
4,5 |
-1,8 |
1,0 |
1,0 |
-0,4 |
0,2 |
|
Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön |
61,0 |
-11.4 |
-14,8 |
-3,7 |
-0,9 |
-1.0 |
-0,2 |
|
Arbetslöshetsbidrag m.m. |
21,8 |
93,2 |
18,5 |
4,3 |
2,6 |
1,0 |
0,3 |
|
Övriga transfereringar |
61,3 |
9,5 |
-0,8 |
-1,1 |
0,7 |
-0,1 |
0,1 |
|
Övriga inkomster, netto |
134,9 |
-2,2 |
-2,3 |
1,7 |
0,3 |
-0,3 |
0,3 |
|
Direkta skatter |
284,1 |
-0,6 |
-1,9 |
1,7 |
0,2 |
0,7 |
-0,6 |
|
Disponibel inkomst |
798,6 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Tillfälligt sparande |
2,8 |
0,3 |
-0,7 |
0,0 | |||
|
Inkomster inkl, tillfälligt sparande |
801,4 |
2,4 |
-4,3 |
0,1 |
2,4 |
-4,4 |
0,1 |
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel
inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden
mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn kommer i stort sett
att vara realt oförändrade under prognosperioden, trots fortsatta kraftiga
ökningar av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Detta förklaras av
förändringar i socialförsäkringarna. En karensdag införs i sjukförsäk-
ringen från den 1 april 1993. Samtidigt ändras ersättningsnivåerna så att
ersättningen höjs f.r.o.m. den andra t.o.m. den 89:e sjukdagen och sänks
59
vid längre sjukperioder. Nu föreslås att fem karensdagar införs i Prop. 1992/93:100
arbetslöshetsförsäkringen och att ersättningsnivån sänks med 10 Bilaga 1.1
procentenheter från den 1 juli 1993. Pensionsutbetalningama reduceras
med 2% från 1993. De sämst ställda pensionärerna får kompensation
genom höjda bostadstillägg och pensionstillskott. Pensionsåldern höjs
successivt, med början nästa år, till 66 år. Som nämnts ovan ska
deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkning av basbeloppet för
1994. Genom att inflationen går ned nästa år, efter den tillfälliga
uppgången i år, kommer ändå basbeloppet att vara ungefär realt
oförändrat, se tabell 7:3.
Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll
|
Miljarder kr. Löpande priser |
Procentuell förändring | ||||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Pensioner |
172,7 |
184,6 |
190,5 |
197,8 |
4,5 |
-1,8 |
1,0 |
|
Folkpension inkl. KBT |
76,5 |
80,1 |
81,0 |
82,2 |
2,3 |
-3,7 |
-1,4 |
|
Allmän tilläggspension |
87,9 |
95,8 |
100,7 |
106,6 |
6,5 |
0,0 |
3,0 |
|
Tjänstepensioner |
8,3 |
8,7 |
8,8 |
9,0 |
2,5 |
-4,1 |
-0,3 |
|
Sjukförsäkring m.m. |
61,0 |
49,0 |
46,3 |
45,7 |
-21,5 |
-10,0 |
-3,9 |
|
Sjukförsäkring |
31,8 |
18,7 |
14,7 |
14,1 |
-42,7 |
-24,9 |
-6,7 |
|
Föräldraförsäkring |
17,9 |
18,9 |
19,2 |
19,5 |
3,5 |
-3,4 |
-1,3 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
11,3 |
11,4 |
12,4 |
12,1 |
-1,7 |
3,4 |
-4,7 |
|
Arbetslöshetsbidrag m.m. |
21,8 |
43,0 |
53,6 |
57,5 |
93,2 |
18,5 |
4,3 |
|
AMU-bidrag |
6,2 |
11,5 |
16,9 |
16,8 |
81,9 |
40,5 |
-3,1 |
|
Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti |
15,6 |
31,6 |
36,7 |
40,6 |
97,6 |
10,6 |
7,7 |
|
Övriga transfereringar |
61,3 |
68,7 |
71,6 16,9 |
72,8 |
9,5 |
-0,8 |
-1,1 |
|
Barnbidrag |
16,4 |
16,7 |
17,2 |
-0,6 |
-3,4 |
-1,3 | |
|
Studiebidrag m.m. |
8,4 |
8.0 |
8,2 |
8,5 |
-6,9 |
-3,3 |
0,7 |
|
Bostadsbidrag |
6,8 |
6,7 |
7,6 |
8,5 |
-3,0 |
6,9 |
9,5 |
|
Socialbidrag m.m. |
8,1 |
10,6 |
11,3 |
11,7 |
28,3 |
0,9 |
1,1 |
|
Övrigt |
21,7 |
26,6 |
27,7 |
26,9 |
20,3 |
-1,1 |
-5,4 |
|
Summa inkomstöverföring |
316,8 |
345,3 |
362,1 |
373,8 |
6,5 |
-0,2 |
0,4 |
Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring av
skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Alla
kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en
enhetlig statlig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom
inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbe-
skattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan.
Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för
statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående
år plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den
historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneök-
ningarna och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjd
inflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning av
skatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr.
60
För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast med
ökningen av konsumentprisindex. År 1993 avskaffas schablonavdraget
under inkomst av tjänst vid taxeringen, vilket beräknas medföra en
skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Den i år införda egenavgiften i
sjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr.
Avtrappningan av pensionärernas särskilda grundavdrag mot kapitalin-
komster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grundavdraget
med ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr.
7.2 Privat konsumtion och sparande
Trots en ökning av de realt disponibla inkomsterna förra året minskade
hushållen sin konsumtion avsevärt. Störst nedgång registrerades för olika
typer av kapitalvaror, så som hemutrustning och bilar. I synnerhet
inköpen av bilar påverkades kraftigt av den allmänna ränteoro som
inleddes i och med spekulationerna mot kronan i september. Försälj-
ningen av dagligvaror ökade dock något jämfört med 1991. Att konsum-
tionsminskningen så hårt drabbat kapitalvaror förklaras till stor del av
den expansion som uppstod i samband med kreditmarknadens avreglering
1985. Under senare delen av 1980-talet ökade hushållens inköp av
kapitalvaror kraftigt, vilket i nationalräkenskaperna registreras som ökad
konsumtion. Med tanke på den relativt långa livslängden hos olika typer
av kapitalvaror är dock inte hela denna registrerade uppgång att betrakta
som konsumtion i egentlig mening. En stor del av inköpen kan i stället
ses som investeringar, vilka ger innehavaren möjlighet till konsumtion
under många års tid. Denna expansion av kapital varuinköpen innebar att
en avsevärd fallhöjd byggdes in i den privata konsumtionen.
Preliminärt beräknas den privata konsumtionen ha fallit med 1,5%
1992. Detta innebär att sparandet, relaterat till disponibel inkomst,
uppgick till drygt 6%. Hushållens sparkvot har därmed, på bara 4 år,
stigit från en rekordlåg nivå 1988 på -5,1%, till en nivå 1992 som
närmar sig genomsnittet för 1950-talet.
Förklaringen till denna omställning står att finna i en mängd faktorer.
I samband med avregleringen av kreditmarknaden minskade hushållen sitt
finansiella sparande kraftigt, genom att ta lån för att köpa bl.a. bilar och
andra kapitalvaror. Kreditexpansionen drog också upp priserna på
bostäder, vilket i sin tur underlättade en ökad skuldsättning. Inflationen
och marginalskatten var relativt höga under perioden, vilket medförde att
realräntan efter skatt var låg. På bara 3 år växte hushållens skuldkvot,
dvs. skulderna som andel av disponibel inkomst, från 103% till 135%.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
61
Diagram 7:1 Privat konsumtion
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt
som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare,
stärks hushållens incitament att amortera ned sin skulder och därmed öka
sitt sparande. Som en följd av dessa nya förutsättningar bröts prisupp-
gången på bostäder och övergick i ett fall även i nominella tal. Statistiska
Centralbyrån (SCB) uppger att småhusprisema under tredje kvartalet i
fjol låg ca 10% under toppnivån 1991. Då även aktiekurserna under de
senaste åren haft en svagare utveckling än tidigare har hushållen fått se
sin förmögenhet krympa. I diagram 7:2 framgår hur hushållens sparkvot
samvarierat med förändringen av nettoförmögenhet i relation till
disponibel inkomst. Värdeminskningarnas effekt på förmögenheten
dämpas nu av att hushållens finansiella sparande ökat kraftigt.
Hushållens skulder som anel av disponibel inkomst har nu sjunkit
tillbaka till nivån före kreditmarknadens avreglering. Detta förklaras dock
främst av att de disponibla inkomsterna ökade kraftigt under 1990 och
1991. I kronor räknat har inte skulderna minskat nämnvärt. Inte heller
har räntekostnaden efter skatt avtagit i relation till disponibel inkomst.
Trots att skulderna blivit relativt sett mindre ligger alltså kostnaden för
hushållens skulder kvar på en hög nivå. Skulderna kommer därför
sannolikt att amorteras ned ytterligare.
Fallande förmögenhet och ökande kapitalkostnad påverkar hushållens
konsumtion påtagligt men effekterna bör avta i takt med att hushållen
genomför sin portföljanpassning. En annan svårbedömd faktor är att
förväntningarna om framtida inkomsttillväxt kan ha rubbats. Den för
svenska förhållanden exeptionella arbetslöshetsuppgången, i kombination
med en ökad oro kring t.ex. pensionssystemets framtid, kan ha förändrat
dessa förväntningar. Ett sådant skift, i negativ rikting, kan få mycket
kraftiga effekter på sparandet under lång tid.
62
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 7:2 Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring.
Andel av disponibel inkomst
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Förklaringarna till den höjda sparkvoten är alltså många och svårig-
heterna att bedöma den framtida utvecklingen avsevärda.
Motiven till att minska skulderna väntas i princip kvarstå under
prognosperioden och sparkvoten beräknas därför ligga på en fortsatt hög
nivå under både 1993 och 1994. Den kraftiga minskningen av realin-
komsterna inkl, kvardröjande effekter av det tillfälliga sparandet (4,4%),
väntas dock medföra att sparkvoten sjunker något i år. Hushållen strävar
efter att i möjligaste mån dämpa svängningarna i sin konsumtions-
standard och minskningen av den privata konsumtionen beräknas stanna
vid 3,2%. Det är ändå betydligt kraftigare än fallet 1983, då den privata
konsumtionen sjönk med 2,2%. Sett över två år förväntas konsumtionen
minska med mellan 4-5%. Under 1994 beräknas fallet i realinkomstema
upphöra och sparkvoten ligga kvar på oförändrad nivå, vilket även
innebär oförändrad privat konsumtion mellan 1993 och 1994.
Svårigheterna i bedömingen är dock stora och det går inte att utesluta
en fortsatt höjd sparkvot, vilket skulle få mycket kraftigt negativa effekter
för det inhemskt orienterade näringslivet. Emellertid finns det också
faktorer som talar för att sparkvoten kan falla mer än beräknat, i fall
hushållen betraktar inkomstminskningen som tillfällig. Lägre räntor kan
också resultera i minskat sparande, vilket i så fall skulle förstärka den
inhemska eferfrågan. Därtill har nu sparkvoten kommit upp på, en för
svenska förhållanden, historiskt hög nivå.
63
Diagram 7:3 Hushållens sparkvot som andel av disponibel inkomst 1951-1994.
Sparande i procent av
disponibel inkomst
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I diagram 7:3 framgår den trendmässiga nedgång av hushållens
sparkvot som skett mellan 1950-talet och slutet av 1980-talet. Denna
nedgång kan till en del förklaras av demografiska faktorer. Befolknings-
strukturen har i Sverige förskjutits mot en allt större andel pensionärer
och en mindre andel i yrkesverksam ålder. Med utgångspunkt i livscykel-
teorins antagande om att man i yrkesverksam ålder sparar medel för att
konsumera under sin tid som pensionär är en sådan sparkvotssänkning
logisk. Ur denna synvinkel implicerar alltså en sparkvot, som idag ligger
nära 1950-tals nivå, ett betydligt "sparsammare" beteende än då. En
annan faktor som talar för att sparkvoten skulle kunna komma ned något
är att det finansiella sparandet enligt prognosen blir så högt. Med ett
antagande om oförändrade aktiekurser ökar hushållens finansiella
förmögenhet med nära 200 miljarder kr. under prognosperioden.
Osäkerheten i bedömingen av den privata konsumtionen är följaktligen
stor. Varken en starkare eller svagare konsumtionsutveckling än prog-
nosens kan uteslutas.
64
8 Investeringar Prop. 1992/93:100
Efter den starka investeringsexpansionen under andra hälften av 1980-
talet vände utvecklingen 1990 i takt med avtagande ekonomisk aktivitet
och sjunkande kapacitetsutnyttjande. Året därpå accelererade nedgången
ytterligare. Även 1992 beräknas minskningen bli av samma storleksord-
ning, ca 9%. Desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten
genom höga realräntor, skärpta avkastningskrav på investeringar och
fallande värden på olika tillgångar. Det urholkar också värdet på
säkerheter för lån och medverkar till kreditförlusterna i banker och
finansbolag. Det därav följande strama kreditläget dämpar investeringsak-
tiviteten ytterligare. Deprecieringen av kronan motverkar värdefallet på
fastigheter genom lägre räntor samt en ökad ekonomisk aktivitet.
Effekterna bedöms dock som för små för att innebära någon dramatisk
förändring av situationen på finans- och fastighetsmarknaden.
Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Näringsliv |
146,6 |
-15,4 |
-13,4 |
-0,8 |
5,0 |
|
Offentliga myndigheter |
33,7 |
10,9 |
6,2 |
-0,1 |
2,2 |
|
Bostäder |
90,4 |
2,2 |
-6,0 |
-35,6 |
-36,6 |
|
Totalt |
270,7 |
-8,3 |
-8,7 |
-9,5 |
-3,0 |
|
därav maskiner |
105,1 |
-11,9 |
-13,0 |
-2,3 |
4,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hittills har investeringsnedgången främst varit koncentrerad till
näringslivet. Under prognosperioden förutses fallet bli störst för
bostadsbyggandet. Det bidrar till att de totala byggnadsinvesteringarna
sjunker markant 1993. Nedgången fortsätter 1994 medan maskininvester-
ingama då förutses vända uppåt. De totala investeringarna beräknas falla
med 9,5% i år och med 3% 1994. De statliga investeringarnas expansion
till följd av satsningarna inom infrastrukturområdet motverkar nedgången.
Inom näringslivet förutses en vändning uppåt mot slutet av prognos-
perioden mot bakgrund av den återhämtning i ekonomin som förutses.
8.1 Näringslivets investeringar
Efter en oavbruten uppgång sedan 1982 vände utvecklingen 1990 då
näringslivets investeringar började falla. År 1991 noterades en minskning
med drygt 15 %. Särskilt stark var nedgången inom finans- och fastighets-
förvaltning och byggnadsindustri.
Inom industrin reducerades investeringsvolymen med en fjärdedel på
två år, mellan 1989 och 1991. Fallet fortsatte 1992 med ca 12%. Enligt
SCB:s oktoberenkät skulle investeringsvolymen stiga svagt 1993.
Utvecklingen har dock tenderat att överskattas de senaste åren. Den
uppgång i industriproduktionen som förutses under 1993 bedöms inte
14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
65
innebära att investeringarna stiger i någon större omfattning, med tanke
på det låga kapacitetsutnyttjandet. En ökning av investeringarna väntas
främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin medan
nedgången inom övrig industri fortsätter.
Under 1994 ändras däremot förutsättningarna. Produktionen stiger
starkare, vinstläget förbättras och kapacitetsutnyttjandet kommer upp till
högre nivåer. Detta stimulerar till en viss investeringsuppgång, uppskatt-
ningsvis av storleksordningen 10%. Det är en större ökning än i
industriproduktionen. Överslagsberäkningar visar emellertid att utslag-
ningen av produktionskapacitet varit av betydligt större omfattning än vid
föregående lågkonjunktur. Nyinvesteringar krävs då relativt snart efter
det att produktionen kommit igång.
Med utgångspunkt i kapacitetsutnyttjande och produktionsutveckling,
och därmed maximal produktionskapacitet, bedöms produktionskapaci-
teten inom industrin ha fallit med över 7% sedan produktionen var som
högst, jämfört med ca 1% i förra lågkonjunkturen. Det innebär att
kapitalstocken nu minskat med över 40 miljarder kr i volym, vilket
motsvarar mer än ett års nyinvesteringar. För att enbart återhämta detta
skulle investeringarna behöva stiga med ungefär en tredjedel i nivå under
en konjunkturcykel på fem år.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Industri |
41,2 |
-18,2 |
-12,0 |
1,0 |
10,0 |
|
Basindustri |
7,7 |
-38,9 |
-22,0 |
17,0 |
13,0 |
|
Verkstadsindustri |
16.8 |
-16,1 |
-9.0 |
3,0 |
11,0 |
|
Övrig industri |
16,7 |
-5,7 |
-10,5 |
-7,6 |
7,3 |
|
Statliga affärsverk |
20,0 |
0,1 |
-3,0 |
12,0 |
7,0 |
|
Övrigt näringsliv |
85,3 |
-17,3 |
-16,9 |
-5,7 |
1.4 |
|
Totalt |
146,6 |
-15,4 |
-13,4 |
-0,8 |
5,0 |
|
därav byggnader |
52,2 |
-14,5 |
-9,1 |
-1,1 |
6.7 |
|
maskiner |
94,3 |
-15,8 |
-15,7 |
-1,8 |
4.1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv började falla i en mer betydande
omfattning först 1991, ett år efter det att nedgången i industrin inleddes.
Raset uppgick då till över 17%. Vanligtvis är utvecklingen av invester-
ingarna inom denna sektor jämnare än inom industrin till följd av den
lägre graden av utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan, och
den mycket svaga inhemska efterfrågan, gör dock att fallet bedöms vara
lika stort också 1992. Nedgången förutses fortsätta i avtagande takt i år.
I stort sett samtliga branscher berörs. Både maskin- och byggnads-
investeringarna väntas stiga svagt 1994 till följd av den återhämtning i
ekonomin som förutses.
66
Diagram 8:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion i
näringslivet
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.2 Offentliga investeringar
Kommunerna svarade för den uppgång i de offentliga investeringarna
på knappt 7% som registrerades 1991. Förklaringen är troligen att
investeringarna förskjöts framåt i tiden som en följd av att kommunerna
inte belastas av mervärdesskatt fr.o.m. år 1991. Under 1992 ökade de
statliga infrastruktursatsningarna medan de kommunala investeringarna
föll. Även åren därefter förutses staten svara för investeringsuppgången
medan de kommunala investeringarna först minskar för att sedan plana
ut mot slutet av prognosperioden.
Tabell 8:3 Offentliga investeringar
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Statliga myndigheter |
10,3 |
-0,1 |
30,0 |
15,0 |
5,0 |
|
Statliga affärsverk |
20,0 |
0,1 |
-3,0 |
12,0 |
7,0 |
|
Staten |
30,4 |
0,0 |
8,1 |
13,2 |
6,2 |
|
Kommunala myndigheter |
23,4 |
16,9 |
-4,9 |
-9,6 |
0,0 |
|
Kommunala affärsverk |
5,1 |
12,1 |
-0,3 |
1,1 |
2,7 |
|
Kommunerna |
28,5 |
16,0 |
-4,1 |
-7,8 |
0,5 |
|
Totalt |
58,8 |
6,9 |
2,4 |
4,0 |
4,0 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
67
Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr utöver Prop. 1992/93:100
ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet genom tidigareläggningar Bilaga 1.1
av planerade investeringar samt via ökade anslag. Av dessa utgör
planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur den större
delen, ca 20 miljarder kr. Dessutom har ytterligare ca 5 miljarder kr
avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder inom kommunikationsdepartementets område, främst i form av
väginvesteringar, samt för underhåll av vägar och järnvägar. En stor del
av de totala satsningarna beräknas falla ut som investeringar under
prognosperioden. Förra året steg de totala investeringarna med 1,5
procentenheter till följd av infrastruktursatsningar. För 1993 och 1994
beräknas nivån vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit
fallet utan dessa åtgärder.
8.3 Bostadsinvesteringar
Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökade
boendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Ett
tecken på detta är ett växande antal lediga lägenheter. Sedan bottennoter-
ingen 1990, då ca 3 000 lägenheter var lediga för uthyrning, har antalet
i oktober stigit till närmare 20 000. Störst andel lediga lägenheter finns
i det nyproducerade beståndet. Fortfarande är emellertid det totala antalet
betydligt lägre än rekordnoteringen under förra lågkonjunkturen då 37
000 lägenheter var lediga.
Diagram 8:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991.
samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antalet
påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Efter den starka uppgången av nybyggandet av bostäder under andra
hälften av 1980-talet inleddes ett fall 1991. Från nivån 1990, som med
70 000 påbörjade lägenheter är den högsta sedan det s.k. miljonprogram-
mets dagar, minskade antalet med 20% till 55 000 lägenheter.
68
Även 1992 fortsatte nedgången då ytterligare en fjärdedel av påbörjan- Prop. 1992/93:100
det föll bort. Under första halvåret hölls dock aktiviteten uppe relativt väl Bilaga 1.1
p.g.a. en stabil flerbostadshusproduktion. Övergångsreglerna för
sänkningen av investeringsbidraget medverkade till detta. Dessa regler
innebär att projekten ska ha påbörjats före 1 maj 1992 för flerbostadshus
och före 1 juli 1992 för egnahem för att erhålla oreducerat investerings-
bidrag.
Ett fortsatt fall i nybyggandet förutses under resten av prognos-
perioden. Den statistik som speglar utbudssidan, t.ex antalet ansökningar
om statligt stöd, indikerar ett högre bostadsbyggande 1993 än det i
prognosen förväntade. Enligt Boverket skulle ansökningarna innebära ett
påbörjande med ca 30 000 lägenheter 1993. Att antalet enligt vår
bedömning blir lägre beror på den svaga utvecklingen av efterfrågan.
Höjda relativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande på
efterfrågan de kommande åren. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avskaffas
investeringsbidragen helt. Dessutom träder ett nytt system för statens stöd
för bostadsfinansieringen i kraft. Det innebär att räntebidragen ska
avvecklas successivt. I kontraktiv riktning verkar också ett fortsatt stramt
kreditläge och fallande sysselsättning. Nedgången motverkas i någon mån
av räntesänkningen efter övergången till flytande växelkurs. Investerings-
volymen beräknas falla med runt 40% per år 1993 och 1994. Det
motsvarar 25 000 respektive 15 000 påbörjade lägenheter.
Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Nybyggnad |
67,4 |
1,2 |
-19,0 |
-43,0 |
-38,0 |
|
Flerbostadshus |
38,7 |
7,9 |
-9,0 |
-40,0 |
-42,0 |
|
Småhus |
28,7 |
-6,7 |
-32,9 |
-48,6 |
-29,2 |
|
Ombyggnad |
23,0 |
4,5 |
25,0 |
-24,0 |
-35,0 |
|
Flerbostadshus |
16,5 |
-8,3 |
50,0 |
-25,0 |
-40,0 |
|
Småhus |
6,5 |
62,0 |
-38,8 |
-17,8 |
-6,5 |
|
Totalt |
90,4 |
2,2 |
-6,0 |
-35,6 |
-36,6 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt under
första hälften av 1980-talet till följd av subventionerna inom ROT-
sektom (reparation, om- och tillbyggnad). För att motverka den
tilltagande överhettningen på byggmarknaden infördes regleringar som
minskade ombyggnadsvolymen med 35% mellan 1987 och 1990.
Regleringarna avvecklades successivt under 1990 och 1991. Mot slutet
av 1991 sänktes också den garanterade räntan för enskilda projekt av
arbetsmarknadsskäl, till 3,4% mot tidigare 5,25%. Strax innan årsskiftet
1991/92 ökade antalet ansökningar om statligt stöd till följd av att mer
restriktiva regler infördes 1 januari 1992.
69
De nya reglerna innebär att den lägre räntenivån på 3,4% permanen- Prop. 1992/93:100
tades. Samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade till Bilaga 1.1
räntesubventioner. De som sökte bidrag innan utgången av 1991 och
påbörjar projektet innan utgången av 1992 får statligt stöd enligt de äldre
mindre restriktiva reglerna. Ombyggnadsverksamheten har därför stigit
kraftigt under 1992.
Även antalet ansökningar om statligt stöd för ombyggnad har ökat
starkt under de tre första kvartalen 1992. En dubblering har skett i
förhållande till samma period förra året. Samtidigt har dock omfattningen
av varje projekt minskat så att volymen av ombyggnadsinvesteringarna
ändå avtar 1993. År 1993 och 1994 förutses ett minskat antal igångsätt-
ningar, även om nivån är högre än vad den var i slutet av 1980-talet.
Volymen förutses fortsätta att falla i och med den minskade omfattningen
av projekten. Utvecklingen kan dock bromsas av de åtgärder som nu
föreslås för att stimulera tidigareläggning av genomgripande underhåll
och ombyggnad av bostäder till år 1993 och 1994. Räntebidragen för
genomgripande underhåll och ombyggnad reduceras till 36% för projekt
som sätts igång 1995 och minskas ytterligare till 25% för projekt
påbörjade 1996. Därmed kvarstår endast det skattekompenserande
räntebidraget. På detta sätt skapas starka incitament för att tidigarelägga
genomgripande underhåll och ombyggnader till år 1993 och år 1994.
Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar
70
8.4 Byggnadsverksamhet
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Den totala byggnadsverksamheten består, förutom av bostadsinvester-
ingar, av investeringar i övriga fastigheter, anläggningar samt av
reparationer och underhåll av fastigheter och vägar. Efter en trendmässig
nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-och början av 1980-
talet vände utvecklingen i mitten av 1980-talet. Byggnadsinvesteringarna
i näringslivet började då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäder
ökade. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark
kreditexpansion som underblåste prisökningarna på kommersiella
fastigheter och bostäder. Det tidigare skattesystemets egenskaper, med
betydande avdragsmöjligheter, medförde också en låg räntekänslighet hos
låntagarna.
Anläggningar + övriga byggnader^
| Bostäderj
] Industri |
Diagram 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994
Miljarder kr. 1985 års priser
60
50
40
30
20
10
0
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I takt med en alltmer besvärande överhettning på byggmarknaden
tillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsikten
var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket dels att skapa utrymme
för nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar, t.ex. ramar för allt
byggande utom bostadsbyggande, restriktioner för ombyggnad av
bostäder och den s.k. investeringsskatten avvecklades under 1990 och
1991.
Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990.
Valutaavregleringens avskaffande vid halvårsskiftet 1989 bidrog till att
dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter eftersom köp av
fastigheter i utlandet då blev möjligt. Prisfallet på kommersiella
fastigheter blev allt tydligare 1990. Fallet förstärktes av ökade drifts- och
kapitalkostnader till följd av skattereformen och av sjunkande efterfrågan
på lokaler och därmed lägre hyror.
71
En nedgång av byggnadsinvesteringarna inleddes under andra halvåret Prop. 1992/93:100
1990. Sedan dess har arbetslösheten bland byggnadsarbetare stigit Bilaga 1.1
kontinuerligt. Under 1992 skedde dock en utplåning och nivån stabilisera-
des på ca 20%. Arbetslösheten bland icke yrkesutbildad personal är
väsentligt högre än bland övriga yrkesgrupper. Enligt konjunkturinsti-
tutets byggbarometer i september 1992 förväntade sig ca tre fjärdedelar
av företagen att byggvolymen kommer att minska det närmaste året.
Ungefär lika många planerar för ytterligare personalnedskärningar.
Nedgången i byggnadsinvesteringarna bedöms var av samma storleks-
ordning 1992 som 1991, ca 5%. Fallet beräknas bli betydligt starkare
1993 och 1994, 15,5% respektive ca 10%. Denna utveckling orsakas av
fallet i bostadsbyggandet medan det starka raset i näringslivet bromsas
upp och en mer betydande återhämtning sker mot slutet av perioden. De
offentliga investeringarnas expansion dämpar nedgången. Reparationer
och underhåll, som ingår i den totala byggnadsverksamheten, har
historiskt tenderat att variera kontracykliskt i förhållande till ombygg-
nader av bostäder. Den starka uppgången under 1992 av ombyggnaderna
torde därför innebära en minskad reparationsverksamhet. Under resten
av prognosperioden däremot förutses av samma orsak en ökning som
bromsar fallet i den totala byggnadsverksamheten.
Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Byggnadsinvesteringar |
165,7 |
-4,8 |
-5,1 |
-15,5 |
-10,2 |
|
därav näringslivet |
52,2 |
-14,5 |
-9,1 |
1,1 |
6,7 |
|
myndigheter |
23,0 |
0,9 |
6,3 |
3,2 |
0,0 |
|
bostäder |
90,4 |
2,2 |
-6,0 |
-35,6 |
-36,6 |
|
Reparationer och | |||||
|
underhåll |
65,8 |
1,9 |
-6,0 |
2,0 |
2,0 |
|
Totalt |
231,5 |
-2,8 |
-5,4 |
-10,1 |
-5,9 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.5 Lagerinvesteringar
Under 1980-talet skedde en strukturell utveckling mot sjunkande
lagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktion. Totalt sett minskade
lagren med närmare 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins del
innebar detta att lagerkvoten i det närmaste halverades. I samband med
att industrikonjunkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade
denna utveckling och en mindre lageruppbyggnad skedde. Denna var
emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare
konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades snabbare till den svagare
efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Trots den mycket måttliga
72
uppbyggnaden denna period tog lageravvecklingen åter fart med
intensifierad styrka år 1991. De totala minskningen av lagren uppgick till
närmare 21 miljarder kr (1985 års priser). Det negativa bidraget till
BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1 procentenheter. Inte sedan 1970-
talet har lagerförändringar haft en så kraftig tillväxtdämpande effekt.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 8:6 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
|
1981- 1991 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Jord- och skogsbruk |
-0,6 |
-0,7 |
0,0 |
-0,2 |
-0,0 |
|
Industri |
-38,9 |
-11.5 |
-4,5 |
-2,5 |
0,1 |
|
El- och vattenverk |
-5,2 |
-0,7 |
-0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Partihandel |
-20,7 |
-4.0 |
-4,5 |
-1,0 |
-0,3 |
|
Detaljhandel |
-1,2 |
-1,5 |
2,2 |
-0,9 |
-0,2 |
|
Totalt |
-66,7 |
-18,3 |
-6,9 |
-4,6 |
-0,4 |
|
Korrektionspost |
-2,6 |
-2,6 |
-5.6 |
-5,6 |
-5,6 |
|
Totalt inkl korrektionspost-69,3 |
-21,0 |
-12,5 |
-10,2 |
-6,0 | |
|
BNP-bidrag |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 | |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Lagerneddragningama fortsatte i snabb takt också under 1992.
Industrin har, enligt konjunkturbarometem, en längre tid ansett sig ha
för stora lager av färdigvaror. På grund av det exceptionellt svaga efter-
frågeläget har avvecklingen inte kunnat påbörjas förrän 1992. Denna
avveckling har varit störst inom skogsindustrin men berör också övriga
delbranscher i varierande omfattning. Minskningen av varor i arbete
fortsatte 1992 och var speciellt påtaglig för verkstadsindustrin. Detta kan
ses som ett tecken på att arbetet att effektivisera produktionen fortgår.
Lagerneddragningama i partihandeln uppgick till hela 5 miljarder (1985
års priser). En starkt bidragande orsak till detta står att finna i de höga
realräntorna. De totala lagerneddragningama bedöms preliminärt ha
uppgått till knappt 13 miljarder kr 1992. Eftersom det är förändringen
i lagerinvesteringar som påverkar BNP-tillväxten ger lagerposten ändå
ett positivt bidrag på 0,9 procentenheter.
Vid analysen av lagerutvecklingen måste man dock beakta att national-
räkenskaperna valt att till de egentliga lagerminskningama också lägga
neddragande korrektionsposter i detaljhandelns lager. På så sätt justerar
man ned ekonomins användningssida och därmed det officiella BNP-
måttet. Anledningen till detta förfarande är de stora svårigheterna i
avstämningen mellan försörjningsbalansens användnings- och pro-
duktionssida. Korrektionsposten förekommer såväl andra halvåret 1991
(2,6 miljarder kr) som första halvåret 1992 (3,0 miljarder). I prognosen
betraktas inte dessa korrektionsposter som några egentliga lagemeddrag-
ningar. Det är därför rimligt att göra ett tekniskt antagande om att
motsvarande poster förekommer även i år och kommande år (preliminärt
också för andra halvåret 1992). Därmed påverkas inte BNP-tillväxten i
ekonomin under prognosperioden.
73
Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 8:6 Lagerinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Att lageravvecklingama blivit så kraftiga de senaste åren beror i hög
grad på desinflationsprocessen. En hög realränta innebär en allmän press
på alla typer av kapitalanvändning. I tidigare konjunkturuppgångar har
också ett inslag av prisspekulation haft stor betydelse för lagerbeteen-
det. Detta har tagit sig uttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan
priserna varit låga och sedan genom lagerhållning väntat in prisökningar.
Denna form av lageruppbyggnad kan nu väntas ske i mycket begränsad
omfattning när förväntningar om framtida prisökningar är mycket små.
74
För lagerhållningen, speciellt i handelsledet, kan också åtstramningen på Prop. 1992/93:100
kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökande svårigheter att Bilaga 1.1
lånefinansiera lager.
De grundläggande motiven för en restriktiv lagerhållning väntas i
huvudsak kvarstå också under innevarande och kommande år. 1993
förutses därför lagemeddragningar uppgående till 10 miljarder kr. (inkl,
korrigeringsposter). Industrilagren väntas minska med 2,5 miljarder.
Denna minskning ligger nästan enbart på färdig varulagren. Det successivt
förbättrade efterfrågeläget på industrivaror gör att avvecklingen av dessa
lager kan fortsätta. I och med att industriproduktionen börjar öka 1993
upphör avvecklingen av lagren av insatsvaror samt varor i arbete. För
partihandeln förutses ytterligare lagemeddragningar av såväl bilar som
övriga varor. Lagerpostens bidrag till BNP-tillväxten uppgår 1993 till
+0,2 procentenheter.
1994 förväntas lagren i stort sett vara oförändrade om man exkluderar
korrigeringsposter. Det positiva BNP-bidraget från lagren blir då 0,5
procentenheter. Vissa mindre neddragningar kan förutses inom handeln
och för industrins färdigvarulager. I takt med den tilltagande pro-
duktionen sker en marginell ökning av lagren av insatsvaror och varor
i arbete. Det är dock viktigt att notera att lagerkvoterna fortsätter att
minska något såväl 1993 som 1994. Detta kan ses som ett uttryck för
fortsatt rationalisering av lagerhanteringen.
De bidrag till tillväxten som diskuteras gäller bruttosiffror, dvs utan
hänsyn taget till importinnehållet i lagerförändringama, vilket är
förhållandevis högt. Den direkta påverkan på produktionen av en lager-
förändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandet
mellan lagerrörelserna och importens utveckling är egentligen mycket
starkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckning
på motsvarande lageravveckling. För perioden 1992 till 1994 påverkas
tillväxttalen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromsla-
gen.
75
9 Den offentliga sektorn Prop. 1992/93:100
Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt under de
senaste två åren. För 1992 beräknas underskottet i det finansiella
sparandet uppgå till motsvarande ca 9% av BNP. Den strukturella delen
av underskottet beräknas till knappt 5% av BNP, medan resterande
underskottet beror på det låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.
Underskottet fortsätter att öka i år beroende på den svaga ekonomiska
utvecklingen och stigande ränteutgifter. För 1994 förutses en förbättring
av de offentliga finanserna och det strukturella underskottet beräknas då
uppgå till ca 3,5% av BNP.
9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Under första hälften av 1970-talet hade den offentlig sektorn ett
finansiellt sparandeöverskott motsvarande 3-5% av BNP. Den svaga
ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren
av 1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns
finanser. Det finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7%
av BNP 1982. Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunk-
turen och 1990 uppnåddes finansiellt överskott motsvarande ca 4% av
BNP, se diagram 9:1.
Diagram 9:1 Den offentliga sektorns Finansiella sparande 1970-1994
Andel av BNP
%
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
-12
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Fiansdepartementet.
Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutom
den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och
prisökningarna. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddade
skatteskalorna bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna och
socialavgifternas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från
50% 1985 till drygt 56% 1990. Utgifternas andel av BNP minskade
under samma period med 4 procentenheter.
76
Den djupa konjunkturnedgången medför att skatteinkomsterna minskar Prop. 1992/93:100
samtidigt som utgifterna dras upp av kostnaderna för arbets- Bilaga 1.1
marknadspolitiken och ersättning till arbetslösa samt av stöd till
bankerna. Produktionsbortfallet vid ökad arbetslöshet belastar till ca 80%
den offentliga sektorn genom skattebortfall och ökade bidrag. Resterande
20% utgörs av sänkt disponibel inkomst för berörda hushåll.
Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades kraftigt
fr.o.m. 1991 och i år beräknas ett underskott på motsvarande 12% av
BNP. Den för 1994 förutsedda konjunkturuppgången tillsammans med
vidtagna finanspolitiska åtgärder medför att det finansiella sparandet
förbättras, trots att ränteutgifterna ökar starkt till följd av den successivt
växande offentliga skuldsättningen.
Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektorns
nettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. Offentliga sektorns
finansiella nettoskuld beräknas till ca 23% i Sverige 1994, medan
genomsnittet för OECD-ländema då uppgår till ca 37% av BNP.
Försämringen av den offentliga sektorns finansiella ställning är dock
ojämförligt störst i Sverige under prognosperioden, se diagram 9:2.
Diagram 9:2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning
Andel av BNP
Källor: OECD och Finansdepartementet
En orsak till försämringen av de offentliga finanserna är en svag
utveckling av skatteinkomsterna. Skattekvoten sjönk med nära 5
procentenheter mellan 1990 och 1992. Därav beror dock ca 1 procent-
enhet på att en arbetsgivarperiod infördes i sjukförsäkringen 1992, varvid
de offentiga utgifterna reducerades i motsvarande grad. Avlyften av
mervärdeskatten på den offentliga sektorns inköp fr.o.m. 1991 sänker
också skattekvoten utan att därför påverka det finansiella sparandet.
Effekten på skattekvoten 1992 beräknas till ca 1 procentenhet. Efter
justering för dessa förändringar sjönk således skattekvoten med ca 3
77
procentenheter mellan 1990 och 1992. Det motsvarar ett skattebortfall på
drygt 40 miljarder kr. räknat på 1992 års BNP-nivå. Det är inte bara
förändringar i skatteregler som påverkar den på detta sätt justerade
skattekvoten, utan skattekvoten beror också på hur olika skatteunderlag
utvecklas i förhållande till BNP. Att vinstandelen i ekonomin ökade
mellan 1990 och 1992 reducerar skattekvoten, eftersom vinster är lägre
beskattade än löner på kort och medellång sikt. Även betalningsrutiner
och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Hushållens direkta skatter |
19,1 |
19,3 |
19,9 |
20,0 |
|
Företagens direkta skatter |
0,9 |
1.4 |
1,8 |
2,0 |
|
Arbetsgivaravgifter |
17,3 |
16,0 |
14,4 |
14,1 |
|
Mervärdeskatt |
8,9 |
8.1 |
8,1 |
8.0 |
|
Övriga indirekta skatter |
7,0 |
6,5 |
6,5 |
6,6 |
|
Skatter och avgifter |
53,1 |
51,4 |
50,6 |
50,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Nedan anges en del större skatteändringar för åren 1992, 1993 och
1994:
— Skatten på vissa kapitalinkomster sänktes och omsättningskatten på
värdepapper slopades 1992. Skatten på allemansparande har höjts till
30% från 1993.
— Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopades 1992.
— Schablonavdraget under inkomst av tjänst avskaffas från 1993.
— Pensionärernas särskilda grundavdrag avtrappas inte länge
mot kapitalinkomster och förmögenhet från 1993.
— Grundavdraget sänks från 0,32 till 0,25 basbelopp 1994, dvs med ca
2 400 kr.
— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang
och hotell sänktes den 1 januari 1992 från 25% till 18% och höjdes
den 1 januari 1993 till 21 %. Den svaga utvecklingen av den privata
konsumtionen (skatteunderlaget) under prognosperioden medför att
mervärdeskatteintäkterna som andel av BNP beräknas vara oförän-
drade trots årets skattehöjning.
— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5
procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3
procentenheter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. År 1993 sänks arbetsgivarav-
gifterna med 3,8 procentenheter. Där ingår en höjning med 0,5
procentenheter för att arbetsgivarens besparingar till följd av lägre
sjuklönekostnader skall tillfalla staten.
— Punktskatterna på en rad olika varor har slopats från 1993.
78
— Energibeskattningen har lagts om från 1993 genom att skatten på Prop. 1992/93:100
energianvändningen inom industrin sänkts medan övriga sektorer fått Bilaga 1.1
höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sett neutral för de
totala skatteinkomsterna.
— Tobaksskatten höjdes 1 december 1992.
— Bensinskatten och vissa miljöskatter höjdes vid årsskiftet 1992/93.
— Fastighetsskatten för sk kommersiella lokaler har slopats från 1993
medan fastighetsskatten på småhus höjts från 1,2 till 1,5% av
taxeringsvärdet.
— Ökad preliminärbeskattning av biinkomster samt omläggning av
uppbörden av preliminär B-skatt för hushåll och företag snabbar upp
skatteinbetalningarna under 1993 och 1994.
De offentliga utgifterna steg realt med nästan 7,5% 1992. Som andel
av BNP uppgick utgifterna till knappt 70%. Transfereringarna till
hushåll ökade kraftigt till följd av det försvagade läget på arbets-
marknaden. Nedgången i inflationen medförde en relativt stark real
ökning av pensionsutgiftema. Stödet till bankerna drog upp transfere-
ringarna till näringlivet. Den offentliga konsumtionen och investeringarna
steg till följd av bl.a. arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastruktur-
investeringar, se tabell 9:2.
Tabell 9:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter
|
Miljarder |
Procentuell förändring | |||
|
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Inkomster |
890,0 |
-4,0 |
-5,1 |
0,5 |
|
Utgifter |
906,5 |
7,3 |
0,8 |
-2,6 |
|
Transfereringar till hushåll |
316,8 |
6,5 |
-0,2 |
0,4 |
|
därav pensioner |
172,7 |
4,5 |
-1,8 |
1.0 |
|
sjukförsäkring m.m. |
61,0 |
-21,5 |
-10,0 |
-3,9 |
|
arbetslöshetsbidrag m.m. |
21,8 |
93,2 |
18,5 |
4,3 |
|
övrigt |
61,3 |
9,5 |
-0,8 |
-1,1 |
|
Övriga transfereringar (subv.) |
95,3 |
37,4 |
-3,3 |
23,0 |
|
Räntor |
74,4 |
5,5 |
19,2 |
3,9 |
|
Konsumtion |
387,1 |
0,9 |
-0,5 |
-0,8 |
|
Investeringar |
32,9 |
6,2 |
-0,1 |
2,2 |
Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 1 %, delvis beroende
på höjd inflationstakt (KPI). Som andel av BNP stiger utgifterna med 2,5
procentenheter. Transfereringarna till hushåll minskar något realt trots
fortsatt stark ökning av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Ersättningsnivån
sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Besparingar inom bostadssektorn börjar ge effekt 1993. Rationaliseringar
inom den statliga och kommunala verksamheten drar ned den offentliga
79
konsumtionen. Kommunerna minskar även sina investeringar. Dessa
tendenser blir ännu starkare nästa år, då de offentliga utgifterna realt
väntas minska med ca 2,5% och som andel av BNP med ca 2,5
procentenheter.
Ar 1992 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med
112 miljarder kr. till ett underskott på ca 128 miljarder kr. I år beräknas
försämringen uppgå till ca 45 miljarder kr. och underskottet motsvara
12% av BNP. Med en förbättring på ca 30 miljarder kr. 1994 beräknas
underskottet då att motsvara 9,5% av BNP, se tabell 9:3.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Inkomster |
890,0 |
873,6 |
870,9 |
899,6 |
1,0 |
-1,8 |
-0,3 |
3,3 |
|
Skatter |
543,5 |
530,7 |
528,1 |
552,4 |
-1,8 |
-2,3 |
-0,5 |
4.6 |
|
Socialförsäkringsavgifter |
218,0 |
205,4 |
200,7 |
205,3 |
6,3 |
-5,8 |
-2,3 |
2,3 |
|
Övriga inkomster |
128,6 |
137,5 |
142,1 |
141,8 |
4,6 |
6,9 |
3,4 |
-0,2 |
|
Utgifter |
906,5 |
1001,8 |
1043,1 |
1041,8 |
9,9 |
10,5 |
4,1 |
-0,1 |
|
Transfereringar till hushåll |
316,8 |
345,3 |
362,1 |
373,8 |
14,4 |
9,0 |
4,9 |
3,2 |
|
Subventioner m.m. |
95,3 |
134,0 |
136,2 |
107,8 |
18,5 |
40,6 |
1,6 |
-20.8 |
|
Ränteutgifter |
74,4 |
80,3 |
100,6 |
107,5 |
9,5 |
7,9 |
25,3 |
6,9 |
|
Konsumtion |
387,1 |
397,1 |
400,6 |
408,2 |
5,5 |
2,6 |
0.9 |
1,9 |
|
Investeringar1 |
32,9 |
45,1 |
43,6 |
44,5 |
0,7 |
36,9 |
-3,2 |
1,9 |
|
Finansiellt sparande |
-16,5 |
-128,2 |
-172,2 |
-142,2 | ||||
|
därav stat |
-57.1 |
-169,0 |
-222,3 |
-170,5 | ||||
|
socialförsäkring |
43,7 |
32,0 |
33,8 |
30,3 | ||||
|
kommun |
-3,2 |
8,8 |
16,3 |
-2,0 | ||||
|
Procent av BNP | ||||||||
|
Skatter och avgifter |
53,1 |
51,4 |
50,6 |
50,7 | ||||
|
Utgifter |
63,3 |
69,9 |
72,4 |
69,8 | ||||
|
Finansiellt sparande |
-1,2 |
-8,9 |
-12,0 |
-9,5 |
I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
9.2 Statens finanser
Vad som i det föregående sagts om hela den offentliga sektorns finanser,
gäller i stor utsräckning även statens ekonomi. Därtill påverkas statens
finansiella sparande under prognosperioden av förändringar i utbetal-
ningar av kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunerna. De
relativt starka svängningarna i kommunernas finansiella sparande under
prognosperioden motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga
överföringar till kommunerna.
Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat med 2% i volym 1992.
För 1993 och 1994 väntas konsumtionsvolymen gå ned med knappt 1/2%
per år.
80
Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Inkomster |
415,3 |
372,8 259,1 |
378,6 269,4 |
400,2 |
-10,3 -15,3 |
1,5 |
5,7 |
|
Skatter |
305,9 |
293,2 |
4,0 |
8,9 | |||
|
Socialförsäkringsavgifter |
57,4 |
57.4 |
50,3 |
49,8 |
-0,1 |
-12,3 |
-1,0 |
|
Övriga inkomster |
52,1 |
56,3 |
58,9 |
57,1 |
8,1 |
4,4 |
-2,9 |
|
Utgifter |
472,5 |
541,9 |
600,9 161,3 |
570,7 |
14,7 10,6 |
10,9 |
-5,0 |
|
Transfereringar till hushåll |
138,6 |
153,3 |
162,2 |
5,2 |
0,5 | ||
|
Statbidrag till kommuner |
65,7 |
62,4 |
84,3 |
75,2 |
-5,1 |
35,2 |
-10,8 |
|
Statsbidrag till socialf. |
16,1 |
30,6 |
22,3 |
18,1 |
89,7 |
-26,9 |
-19,1 |
|
Övriga transfereringar |
66,7 |
98,7 |
107,0 |
78,4 |
48,0 |
8,5 |
-26,7 |
|
Ränteutgifter |
64,3 |
69,8 |
91,0 |
99,6 |
8,6 |
30,3 |
9,4 |
|
Konsumtion |
106,9 |
108,8 |
113,8 |
115,4 |
1,8 |
4,5 |
1,4 |
|
Investeringar |
14,2 |
18,3 |
21,1 |
21,8 |
28,9 |
15,6 |
3,4 |
|
Finansiellt sparande |
-57,1 |
-169,0 |
-222,3 |
-170,5 |
Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Statens finansiella sparande försämrades med över 110 miljarder kr.
1992 till ett underskott på ca 170 miljarder kr. Efter en ytterligare
försämring i år beräknas underskottet 1994 återgå till 1992 års nivå, se
tabell 9:4.
9.3 Socialförsäkringssektorns finanser
Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskaperna omfattar allmänn
tilläggspensionering (AP-fonden inkl, de förutvarande löntagarfonderna),
sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandet
inom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiella
över- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen
transfereras i nationalräkenskaperna till staten.
AP-fondens sparande minskade med nära 12 miljarder kr. 1992.
Avgiftsinkomsterna var i stort sett oförändrade p.g.a. den svaga
utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsutgiftema
steg med 9%. Den sänkta ersättningsnivån för pensionärer medför att
sparandet ökar något i år, trots en fortsatt svag utveckling av avgifts-
inkomsterna. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30 miljarder kr.,
se tabell 9:5.
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
81
Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter
Löpande priser.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
|
Miljarder kr. |
Procentuell förändring 1992 1993 |
1994 | |||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||||
|
Inkomster |
228,7 |
232,3 |
226,8 |
228,1 |
1,6 |
-2,4 |
0,6 |
|
Avgifter |
161,5 |
149,7 |
152,1 |
157,3 |
-7,3 |
1,6 |
3,4 |
|
Bidrag från staten |
16,1 |
30.6 |
22,3 |
18,1 |
89,7 |
-26,9 |
-19,1 |
|
Ränteinkomster |
51,1 |
52,1 |
52,4 |
52,8 |
2,0 |
0,7 |
0,6 |
|
Utgifter |
185,0 |
200,3 |
193,0 |
197,8 |
8,3 |
-3,7 |
2,5 |
|
Transfereringar till hushåll |
149,6 |
159,7 |
165,7 |
174,7 |
6,8 |
3,8 |
5,4 |
|
Övriga transfereringar |
29,5 |
34,6 |
21,1 |
16,9 |
17,3 |
-39,1 |
-19,7 |
|
Konsumtion m.m. |
6,0 |
6,0 |
6,2 |
6,3 |
1,2 |
3,1 |
0,6 |
|
Finansiellt sparande |
43,7 |
32,0 |
33,8 |
30,3 | |||
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
9.4 Kommunernas finanser
Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt
församlingar och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn
ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna
medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning
av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.
År 1992 stärktes kommunsektorns finanser och det finansiella sparandet
beräknas ha uppgått till ca 9 miljarder kr. Förbättringen av sparandet hör
delvis samman med den nedväxling av löne- och prisökningstakten som
skett under de senaste två åren. Detta dämpade kommunernas kostnads-
ökningar samtidigt som skatteinkomsterna steg kraftigt till föjd av de
höga löneökningarna två år tidigare.
Från och med 1993 införs ett nytt system för utbetalning av skatte-
medel till kommuner och landsting. Systemet innebär att utbetalningarna
sker det år skatten avser och inte, som i det tidigare systemet, två år
senare. Detta medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma
pris- och löneläge. Utbetalningarna av kommunalskattemedel grundas på
det senast kända skatteunderlaget i kommunen resp, landstinget.
Underlaget räknas upp med en faktor som motsvarar den beräknade
ökningen av skatteunderlaget de två efterföljande åren. När taxeringen är
känd görs en slutreglering. Det nya systemet för utbetalning av kom-
munalskatt får dock inte genomslag förrän 1995, då slutavräkningen
enligt det gamla systemet upphör.
Ett nytt system för statsbidrag till kommunerna har också införts i år.
Större delen av de specialdestinerade statsbidragen har avvecklats och
ersatts av ett system med mer generella principer. Avsikten med det nya
statsbidragssystemet är att ge kommunerna större handlingsfrihet vad
gäller veksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden.
Nivån på det nya s.k. utjämningsbidraget har anpassats till ett samtidigt
slopande av skatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. Vissa
förändringar sker även i statsbidragssystemet för landstingen.
82
Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser Bilaga 1 1
|
Miljarder kr. |
Procentuell utveckling | |||||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Inkomster |
356,4 |
393,7 |
398,0 |
386,4 |
8,4 |
10,5 |
1,1 |
-2,9 |
|
Skatter |
232,4 |
269,1 |
257,3 |
257,7 |
13,4 |
15,8 |
-4,4 |
0,2 |
|
Bidrag från staten och |
80,9 |
76,1 |
91,3 |
77,8 |
-1,3 |
-5,9 |
19,9 |
-14,7 |
|
Övriga inkomster |
43,2 |
48,5 |
49,4 |
50,8 |
3,2 |
12,3 |
2,0 |
2,8 |
|
Utgifter |
359,6 |
384,9 |
381,7 |
388,4 37,0 |
6,7 |
7,0 |
-0,8 |
1.8 |
|
Transfereringar til! hushåll |
28,6 |
32,3 |
35,1 |
12,1 |
12,8 |
8,7 |
5,5 | |
|
Övriga transfereringar |
38,0 |
43,6 |
43,5 |
42,2 |
21,0 |
14,8 |
-0,2 |
-2,9 |
|
Konsumtion |
274,9 |
282,8 |
281,2 |
287,1 |
5.1 |
2,9 |
-0,6 |
2,1 |
|
Investeringar |
18,1 |
26,2 |
21,9 |
22,0 |
-2,5 |
44,7 |
-16,4 |
0,6 |
|
Finansiellt sparande |
-3,2 |
8,8 |
16,3 |
-2,0 | ||||
Anm.: I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
I år beräknas kommunsektorns finansiella sparande stiga till drygt 16
miljarder kr. De statliga inkomstöverföringarna i form av kommunals-
skattemedel och statsbidrag ökar med ca 3,5 miljarder kr. samtidigt som
de sänkta arbetsgivaravgifterna reducerar kommunernas kostnader med
ca 6 miljarder kr.
Ar 1994 får kommunsektorn åter underskott i det finansiella sparandet
när de effekter, som förstärkt sektorns finanser under 1992 och 1993
faller bort.
De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året
beräknas konsumtionen ha ökat med 1/2% i volym. Antalet sysselsatta
i kommunsektorn började gå ned förra året. Den förutsedda framtida
försämringen av den kommunala ekonomin, i kombination med skatte-
stoppet, väntas leda till en fortsatt nedgång av den kommunala syssel-
sättningen under prognosperioden. En relativt stark uppgång i den
genomsnittliga arbetstiden medför dock att timvolymen inte sjunker lika
mycket som antalet sysselsatta. I år dras konsumtionen dessutom upp av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala konsumtionvolymen
beräknas minska med ca 0,5% i år och med ca 1% 1994.
9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande
Definition och metod
Den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en strukturell
del, som består vid ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsut-
nyttjande i ekonomin, och en konjunkturell del, som beror på ett
onormalt lågt eller högt kapacitetsutnyttjande. Vid beräkning av det
strukturella sparandet justeras endast för kapacitetsutnyttjandet. Inga
justeringar görs avseende t.ex. priser, räntor, löner, vinstandel eller
sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorer orsakar stora
variationer i den offentliga sektorns finansiella sparande.
83
För att beräkna det strukturella sparandet måste den BNP-nivå, den Prop. 1992/93:100
arbetslöshet samt det antal i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är Bilaga 1.1
förenligt med ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsut-
nyttjande bestämmas.
Därefter beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid
den sålunda korrigerade BNP- och arbetslöshetsnivån. Beräkningarna sker
för staten och socialförsäkringssektorn. Kommunernas finanser för
beräkningsåret är i stort sett oberoende av den reala ekonomiska
utvecklingen åtminstone t.o.m. 1994. Kommunernas skatteinkomster för
beräkningsåret bestäms fram till dess av skatteunderlagen från tidigare
perioder. Det nya systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel får
inte genomslag i kalkylen förrän 1995 då slutavräkningsförfarandet enligt
det gamla systemet upphört. Kommunernas utgifter för syssel-
sättningsskapande åtgärder täcks till stor del av statsbidrag.
Utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett år då ekonomin var i
balans. Det är därvid en fördel att kunna välja ett faktiskt basår framför
att skapa ett syntetiskt år.
År 1985 var ekonomin i någorlunda balans med en arbetslöshet på
2,4% och 2,4% av arbetsstyrkan i konjunkturberoende arbets-
marknadsåtgärder. Mellan 1985 och 1990 steg BNP med i genomsnitt 2%
per år. Denna tillväxt uppnåddes dock till priset av en successivt
tilltagande överhettning i ekonomin. År 1990 kan sålunda inte betecknas
som ett år med jämnvikt i ekonomin. Med den under perioden låga
produktivitsutvecklingen var 2% tillväxt uppenbarligen inte förenligt med
jämnvikt i ekonomin. Under perioden 1985-1991 uppnåddes en årlig
tillväxt på i genomsnitt ca 1,5%. År 1991 var arbetslösheten 2,7%
medan 2% av arbetsstyrkan var i konjunkturberoende arbets-
marknadsåtgärder. Underskottet i bytesbalansen var 1,4% av BNP (1985
1,3% av BNP). År 1991 kan därför betraktas som ett år med ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande.
Att BNP minskade med nära 2% mellan 1990 och 1991 samt att
industrins kapacitetsutnyttjande var det lägsta sedan 1983 talar för att
BNP-nivån 1991 kan tyckas vara låg, för att avspegla ett genomsnittligt
kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Men med den ytterligare nedgång av
BNP som skedde under 1992 och med prognoserna för de närmaste åren
växer gapet mellan potentiellt och faktiskt kapacitetsutnyttjande till drygt
6,5% 1994. Skillnaden mellan faktisk arbetslöshet (inkl, personer i
åtgärder) och 1991 års nivå beräknas uppgå till ca 7,5% 1994.
Genom skattereformen och andra strukturella reformer (t.ex sänkt
kompensationsnivå i sjukförsäkringen och höjd pensionsålder) bör
ekonomins funktionssätt förbättrats och den potentiella tillväxten, dvs
den tillväxt som är förenlig med konstant kapcitetsutnyttjande, ha ökat
för de närmaste åren. I Långtidsutredningens (LU) prognoskalkyl bedöms
den potentiella tillväxten under 1990-talet till 2-2,5%. Därvid beräknas
arbetsutbudet öka med ca 0,5% per år och produktivitetsutvecklingen
ligga i linje med den historiska trenden de senaste 15 åren, dvs. knappt
2% per år.
84
Mot bakgrund av ovanstående diskussion väljs 1991 som basår vad
gäller BNP och arbetslöshet. BNP skrivs sedan fram från 1991 års nivå
med 2% per år.
Skatteinkomsterna beror i huvudsak med några undantag (t.ex.
fastighetsskatten) av BNPs nivå och sammansättning både beträffande
användning (konsumtion - export/kapitalbildning) och inkomster (löner -
vinster). Skatterna är också beroende av genom reavinstbeskattningen,
på värdestegringar och omsättning av aktier och fastigheter. Inkomster
från företagsbeskattningen dras ned av kapitalförluster i den nuvarande
recessionen. Konkurser minskar skatteinbetalningarna.
I beräkningarna av det strukturella sparandet justeras de faktiska
skatteinkomsterna proportionellt med BNP-gapet med undantag av icke
varuanknutna och ej löneberoende indirekta skatter, som t.ex fastighets-
skatter och skatter på toto och andra spel, samt företagens direkta skatter.
Beträffande företagsbeskattningen medför extraordinära vinster och
förluster och andra bokslutsdispositioner att sambandet mellan skattein-
betalningar och BNP-tillväxten är svagt. Vid beräkning av det strukturella
sparandet sätts därför företagens inkomstskatt till 1,5% av BNP, vilket
motsvarar genomsnittet för den senaste 10-årsperioden, oberoende av de
faktiska skatteinkomsterna för beräkningsåret. Övriga direkta skatter från
företagen som avskattningen, avkastningskatt på pensionsfonder m.m.
korrigeras inte. Slutskatteregleringen för företag och hushåll justeras inte
heller eftersom skillnaden mellan preliminär skatt och slutskatt inte torde
påverkas av BNP-nivån. Dessutom beror slutskatteregleringen inte på
beräkningsårets utan på historiska inkomster.
Den proportionella korrigeringen mot BNP-gapet torde vara rättvisande
med det nya skattesystemet, vid en given sammansättning av BNP. Med
en annan sammansättning av BNP skulle dock skattekvoten anta ett annat
värde. Detta beaktas dock ej eftersom justeringen endast avser graden av
kapacitetsutnyttjande. I den nuvarande djupa recessionen torde metoden
i viss mån underskatta den konjunkturbetingade delen av underskottet
pga. extraordinära skattebortfall beroende på konkurser m.m.
Den offentliga sektorns övriga inkomster består till ca 90 % w räntor,
utdelningar och andra kapitalinkomster. Dessa antas vara oberoende av
konjunkturen och justeras därför inte.
Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs fram
från 1991 års nivå med en antagen ökning av arbetskraftsutbudet på
0,5% per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersätter
sedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
utbetalningarna till arbetslösa, vid beräkning av det strukturella sparan-
det.
Utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen korrigeras propotionellt
mot BNP-gapet. Övriga utgifter med undantag av stödet till bankerna
antas vara oberoende av konjunkturen. Bostads- och socialbidragen är
naturligtvis till viss del beroende av konjunkturen. Konjunktureffekten är
dock svår att kvantifiera eftersom dessa bidrag kanske ännu mer påverkas
av bostads- och flyktningpolitiken.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
85
Någon bedömning av vad som är tillfälliga inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100
utöver bankstödet görs inte i beräkningarna. Ej heller beaktas beslutade Bilaga 1.1
framtida besparingar eller utgiftsåtaganden. Även frågan om vad den
internationella integrationen ställer för krav på det långsiktigt hållbara
skatteuttaget lämnas utanför beräkningarna. Det beräknade sparandet är
således strukturellt i den meningen att justeringen sker för graden av
kapacitetsutnyttjande inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och bankstöd.
Andra mer eller mindre tillfälliga förhållanden beaktas inte. Benämningen
konjunkturjusterat sparande är därför egentligen mer rättvisande än
benämningen strukturellt sparande.
Resultat
Det beräknade strukturella sparandet för perioden 1991-1994 redovisas
1 tabell 9:7. Vid tolkningen av resultatet måste beaktas att det strukturella
underskottet inkluderar ränteutgifterna för den faktiskt ackumulerade
statsskulden. Detta innebär att det strukturella underskottet ökar med
räntorna på den tillkommande skulden vid frånvaro av andra föränd-
ringar. Det beräknade strukturella sparandet anger således vad det
finansiella sparandet skulle bli om BNP-gapet plötsligt sluts och
arbetslösheten går ned till 1991 års nivå. Ränteutgifterna skulle då ändå
ligga kvar tills statsskulden faktiskt börjar minska.
Den offentliga sektorns sparande är nettot av två storheter som var för
sig uppgår till ca 1 000 miljarder. Ett prognosfel på 1 % av inkomster
eller utgifter påverkar sparandet med 10 miljarder. Prognosfel av det
faktiska sparandet slår igenom även på det strukturella sparandet, med
undantag av prognosfel, som beror på nya förutsättningar beträffande
tillväxt, arbetslöshet och bankstöd.
Den offentliga sektorns strukturella sparande försämrades kraftigt
mellan 1991 och 1992. Den konjunkturjusterade skattekvoten sjönk med
2 procentenheter, varav ca 1 procenthenhet till följd av sänkta arbets-
givaravgifter i samband med att en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen
infördes förra året. Övriga skattesänkningar bidrog, tillsammans med
minskad konsumtionsandel och ökad vinstandel i ekonomin, till ned-
gången av skattekvoten. Den konjunkturjusterade utgiftskvoten steg med
2 procentenheter mellan 1991 och 1992. Efter beaktande av sänkta
utgifter i sjukförsäkringen till följd av arbetsgivarperioden steg övriga
utgifter med 3 procentenheter som andel av BNP. Ökningen beror till
stor del på den starka utgiftsautomatiken i regelsystemen för bl.a.
pensioner och räntebidrag till bostäder. Därtill kommer en del utgifter
som kan vara mer eller mindre tillfälliga. Ökade utgifter för flyktingmot-
tagningen och utdelning av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolaget kan
nämnas som exempel. I år beräknas det strukturella sparandet vara i stort
sett oförändrat, trots att ränteutgifterna ökar kraftigt.
86
Tabell 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Nivå | ||||
|
Miljarder kr. | ||||
|
Finansiellt sparande |
-13,6 |
70,5 |
-71,5 |
-54,6 |
|
därav stat |
-54,1 |
-114,0 |
-127,3 |
-89,1 |
|
socialförsäkring |
43,7 |
34,7 |
39,6 |
36,5 |
|
kommun |
-3,2 |
8,8 |
16,3 |
-2,0 |
|
Procent av BNP | ||||
|
Inkomster |
62,3 |
60,6 |
59,5 |
59,2 |
|
Skatter och avgifter |
53,3 |
51,3 |
50,3 |
50,4 |
|
Utgifter |
63,3 |
65,4 |
64,2 |
62,7 |
|
Finansiellt sparande |
-0,9 |
-4,8 |
-4,6 |
-3,4 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Förändring
Miljarder kr.
|
Finansiellt sparande |
-56,9 |
-1,1 |
16,9 |
|
Staten inkl, socialföräkring |
-68,9 |
-8,5 |
35,2 |
|
räntor och kapitalinkomster,netto |
1,8 |
-17,4 |
-10,3 |
|
primärt sparande |
-70,8 |
8,9 |
45,5 |
Källa: Finansdepartementet
Finanspolitiska åtgärder medför att sparandeunderskottet, trots fortsatt
stigande ränteutgifter, minskar till ca 55 miljarder kr. 1994, motsvarande
3,4% av BNP. Den konjunkturjusterade skattekvoten beräknas till 50,4%
medan den justerade utgiftskvoten understiger 63%, vilket är lägre än
1991. Det strukturella underskottet i den statliga sektorn beräknas 1994
till knappt 90 miljarder, kr.
Resultatets beroende av antaganden om BNP och arbetslöshet illustreras
av att den offentliga sektorns finansiella sparande 1993 skulle förbättras
med ca 7 miljarder kr. vid 1 % högre real BNP och med ca 4 miljarder
kr. vid 1 % lägre arbetslöshet. Om båda inträffar samtidigt förstärks
sparandet med ca 11 miljarder kr.
Som nämnts ovan används i beräkningarna den faktiska skattekvoten,
med undantag för företagsbeskattningen. Skattekvoten antar dock olika
värden beroende på BNPs sammansättning. En konsumtionsledd tillväxt
leder till större skatteinkomster på medellång sikt än om BNP bärs upp
av export och kapitalbildning. Exempelvis ger ett produktionsvärde på 10
miljarder kr. som går till privat konsumtion 2,5 miljarder kr. i mervärde-
skatt, medan samma värde till export inte ger några mervärdeskatte-
intäkter.
Den desinflationsprocess som den svenska ekonomin nu genomgår
drar sannolikt ned skatteinkomsterna och ökar utgifterna mer än vad som
förklaras av den svaga reala ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att
vinstandelen ökar och konsumtionsandelen minskar. Eftersom korrigering
endast görs för kapacitetsutnyttjande tenderar dessa faktorer att reducera
det strukturella sparandet.
87
Finanspolitiken
Förändringen av statens och socialförsäkringssektorns konjunkturjusterade
primära finansiella sparande, dvs. sparandet exkl. räntenettot, indikerar
om finanspolitikens inrikting är expansiv eller kontraktiv jämfört med
föregående år. Som framgår av tabell 9:7 (sista raden) sjönk statens och
socialförsäkringssektorns primära sparande med ca 70 miljarder kr. 1992,
dvs. finanspolitiken hade en starkt expansiv inriktning förra året. Detta
berodde på samma faktorer som försämrade hela offentliga sektorns
sparande (se ovan). Därtill kom för statens del att utbetalningarna av
kommunalskattemedel steg i takt med löneökningarna två år tidigare
(10%), medan ökningen av skatteinkomsterna baserade på 1992 års lägre
löne- och prisökningar.
I år blir finanspolitiken stramare. Kraftiga åtstramningar riktas mot
hushållssektorn medan företagen får en lättnad genom sänkningarna av
arbetsgivaravgifterna och energibeskattningen. De statliga inkomst-
överföringarna till kommunerna, summan av kommunalskatt, statsbidrag
och sänkta arbetsgivaravgifter, stiger också relativt kraftigt 1993, vilket
visar sig i en förbättring av kommunernas finansiella sparande. Nästa år
skärps finanspolitken då det konjunkturjusterade primära sparandet i
staten och socialförsäkringssektorn ökar med 45,5 miljarder kr. I detta
belopp ingår minskade statsbidrag till kommunerna, sänkta utgifter för
bostadsfinansieringen, höjd inkomstskatt för hushållen genom sänkt
grundavdrag, helårseffekt av de under 1993 minskade ersättningsnivåerna
i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.
9.6 Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden
I detta avsnitt redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns finansiel-
la sparande under perioden 1995-1998 vid alternativa antaganden om
tillväxt, ränta och tillkommande budgetförstärkningar. Syftet är att belysa
om underskottsutvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspektiv samt att
bidra till underlaget för en bedömning av storleksordningen på de
tillkommande budgetförstärkningar som krävs för att eliminera den
offentliga sektorns strukturella underskottet på medellång sikt.
Eftersom det inte föreligger någon aktuell ekonomisk prognos för tiden
efter 1994 simuleras utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella
sparande vid alternativa antaganden. Vid dessa simuleringar beaktas
endast ett begränsat antal kända faktorer som påverkar utvecklingen av
den offentliga sektorns sparande som t.ex. räntor för tillkommande skuld,
att förmögenhetsskatten slopas 1995, att avskattningen av företagens
tidigare reserver upphör 1996 samt effekter av tidigare besparingsbeslut
avseende höjd pensionsålder och reducerade räntebidrag.
En utgångspunkt för simuleringarna är att det under den studerade
perioden finns en underliggande tillväxttakt i ekonomin på 2%. Denna
tillväxt är främst en följd av produktivitetsökningar men förstärks av att
arbetsutbudet kan väntas öka genom den successiva höjningen av
pensionsåldern, genom att ohälsotalet reduceras samt genom anpass-
ningen till att den totala marginaleffekten för beskattat arbete sänkts
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
88
genom skattereformen och senare skatte- och avgiftssänkningar från Prop. 1992/93:100
72,9% år 1989 till 59,1% år 1993. Bilaga 1.1
Jämförelsenormen i dessa simuleringar är i princip att alla inkomster
och utgifter ökar med den underliggande reala tillväxttakten på 2%. De
faktorer som beaktas särskilt avser avvikelser från denna trend. Utöver
de beaktade faktorerna finns det givetvis många andra orsaker till
avvikelser från en real tillväxt på 2% både på inkomstsidan och på
utgiftssidan som t.ex. att punktskatterna är bestämda i kronor per enhet
och således inte följer inflationen samt att barnbidraget är bestämt i
kronor. Hänsyn har inte heller tagits till eventuella tillkommande
kostnader för bankstöd m.m. utöver vad som budgeterats t.o.m.
budgetåret 1993/94. Eftersom många faktorer är utelämnade, vilket inte
kan undvikas vid långsiktiga kalkyler, måste resultaten tolkas med stor
försiktighet särskilt avseende resultat för enstaka år.
För år 1994 beräknas faktisk BNP uppgå till 93,3% av BNP vid ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande medan det konjunkturella
underskottet beräknas uppgå till 87,6 miljarder kr. I huvudfallet antas en
återhämning ske under perioden 1995-1998 så att skillnaden mellan
faktisk och potentiell BNP reduceras med ca 1/6 per år. Tillsammans
med den underliggande tillväxten på 2% medför detta en årlig tillväxt
på 3,2%. Denna tillväxt kan förefalla förhållandevis hög, bl.a med tanke
på att den genomsnittliga tillväxten 1983-1986 uppgick till 2,6%. Å
andra sidan bör tillväxtförutsättningarna vara förhållandevis goda efter år
1994 med hänsyn till den djupa lågkonjunkturen, 6,7% outnyttjad
kapacitet och en sysselsättningsminskning med 7,4% jämfört med
"normalkonjunkturåret" 1991, samt med hänsyn att ovan nämnda
regeländringar tenderar att öka arbetsutbudet. Därtill förefaller det
mindre sannolikt att återhämtningen till ett konjunkturmässigt normalt
kapacitetsutnyttjande skulle ske med mindre än 1/6 per år eftersom vi i
så fall inte skulle uppnå ett normalt kapacitetsutnyttjande inom överskåd-
lig tid.
För att belysa effekten av en alternativ tillväxt redovisas även ett
sidofall med en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år motsvarande
en årlig tillväxt på 2,8%.
I huvudfallet antas att realräntan uppgår till 5 % samt att inflationstakten
är 2 %, vilket medför en nominell ränta på 7 %. Eftersom det främst är
realräntan som är betydelsefull vid dessa beräkningar undersöks ett
sidofall med en realränta på 4 % och därmed en nominell ränta på 6 %.
Realräntan, inflationstakten liksom tillväxten antas vara konstanta under
simuleringsperioden främst för att förenkla analysen och kan ses som
antaganden avseende genomsnitten under simuleringsperioden. En
snabbare återhämtning under färre år är kanske mera trolig men innebär
ytterligare ett osäkerhetsmoment genom att det krävs ett antagande om
när återhämtningen inträffar.
I huvudfallet antas besparingar genom att den offentliga konsumtionen
förutsätts vara realt konstant i stället för att växa med den underliggande
tillväxten på 2%. Som framgår av tabell 9.8 bidrar detta till en årlig
sparandeökning på 8-9 miljarder kr. i fasta priser. En realt konstant
89
offentlig konsumtion kräver besparingar, effektiviseringar eller ökad Prop. 1992/93:100
avgiftsfinansiering som balanserar de reala kostnadsökningar som Bilaga 1.1
uppkommer bl.a. inom sjuk- och åldringsvården p.g.a. ändrad befolk-
ningssammansättning samt genom att de relativa priserna tenderar att
stiga för offentlig konsumtion p.g.a. lägre produktivitetstillväxt än i
näringslivet.
I huvudfallet antas därtill en tillkommande årlig budgetförstärkning
genom nya beslut på 10 miljarder kr per år i fasta priser, dock 5
miljarder år 1994, utöver förslagen i budgetpropositionen för år 1993/94.
Detta motsvarar i princip beslut om reducerade transfereringar eller höjda
skatter.
Tabell 9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och
5% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
21,8 |
21,1 |
30,7 |
30,3 | |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-9,1 |
-7,4 |
-5,8 |
-3,6 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4,8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1.8 | ||
|
minskat konjunkturelit underskott |
12,9 |
13,6 |
14,4 |
15,2 | |
|
övrigt |
-6,4 |
-8,4 |
-3,0 |
-2,4 | |
|
Finansiellt sparande |
-137,2 |
-115,4 |
-94,3 |
-63,6 |
-33,3 |
|
Strukturellt finansiellt sparande |
-49,6 |
-39,7 |
-31,4 |
-14,4 |
1,0 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,2 |
-7,5 |
-5,9 |
-3.9 |
-2,0 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,5 |
-29,3 |
-34,3 |
-37,1 |
-37,9 |
Ett stort finansiellt underskott leder till en ökad nettoskuld och därmed
stigande ränteutgifter. Som framgår av tabell 9.8 ger denna faktor en
stark tendens till ökande underskott särskilt i början av återhämtnings-
perioden.
Av tabellen framgår också att tidigare fattade besparingsbeslut avseende
reducerade räntebidrag till bostäder samt höjd pensionsålder ger ett
betydande bidrag till en förbättring av det offentliga sparandet. Detta
visar betydelsen av att besparingar inte bara ändrar utgifternas nivå på
kort sikt utan även ger trendmässigt sjunkande utgifter.
Den konjunkturella återhämtningen är mycket betydelsefull för att
reducera det totala underskottet. Eftersom finanspolitiken antas vara
stram genom en konstant offentlig konsumtionsvolym och betydande
andra tillkommande budgetförstärkningar förutsätter den starka återhämt-
ningen att penningpolitiken är förhållandevis lätt samt att det för år 1994
förväntade goda konkurrensläget kan upprätthållas under hela simule-
ringsperioden. Om dessa förutsättningar inte uppfylls riskerar tillväxten
att bli lägre p.g.a. bristande efterfrågan, vilket kan ge den mindre
fördelaktiga utveckling som redovisas i ett senare sidofall.
Raden övrigt i tabell 9.8 redovisar effekterna av att ATP-pensionema
ökar med mer än 2% realt, att förmögenhetsskatten upphör 1995, att
90
avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt att även Prop. 1992/93:100
underskottet ökar med realt 2% om alla inkomster och utgifter ökar med Bilaga 1.1
realt 2%.
Vid dessa antaganden reduceras det strukturella underskottet successivt
och vänds till ett överskott år 1998. Eftersom en del av BNP-gapet
kvarstår förekommer ett konjunkturellt underskott även år 1998. Detta är
dock så pass begränsat att den totala underskottet för den offentliga
sektorn år 1998 understiger EG:s konvergenskrav motsvarande 3% av
BNP. Konvergenskravet uppfylls dock först detta år trots en lång period
med en förhållande hög tillväxt samt betydande tillkommande bespa-
ringar.
Underskotten under 1992-1998 leder till att det offentliga sektorns
nettoskuld ökar från 1,9% av BNP år 1992 till en maximal nivå på
37,9% år 1998. Konvergenskravet avseende en skuldsättning för den
offentliga sektorn på maximalt 60% av BNP avser dock bruttoskulden
med reducering för interna skuldförhållanden inom den offentliga
sektorn. Denna bruttoskuld är väsentligt högre än nettoskulden och torde
överstiga 60% av BNP år 1998 vid huvudfallets antaganden.
Som nämnts ovan baseras dessa simuleringar på antaganden om
konstant tillväxt, realränta, inflation och tillkommande budgetförstärk-
ningar. En sådan konstant tillkommande budgetförstärkning genom nya
beslut kan vara olämplig ur konjunktursynvinkel särskilt vid en stark
återhämtning under vissa år. Detta kan utgöra ett skäl för att tillkom-
mande budgetförstärkningsbeslut på i dessa simuleringar 10 miljarder kr.
per år i praktiken fördelas över tiden på ett konjunkturmässigt mera
lämpligt sätt på samma sätt som tidigare beslutade besparingar medför
successivt stigande budgetförstärkningar genom reducerade räntebidrag
m.m. Om det finns risk för överhettning är den ur konjunktursynvinkel
lämpliga budgetförstärkningen långt större än den här antagna nivån på
10 miljarder kr. per år för att hålla inflationstakten på en låg nivå. Den
antagna tillkommande budgetförstärkningen på 10 miljarder kr. per år
kan således tolkas som ett genomsnitt för simuleringsperioden.
Sidofallet med 2,8 i stället för 3,2% årlig tillväxt motsvarande en
återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år redovisas i tabell 9.9. Som
framgår av tabellen leder en svagare tillväxt, som kan bero på en
otillräcklig efterfrågan, till ett så stort kvarvarande konjunkturellt
underskott år 1998 att EG:s konvergenskrav inte uppfylls. Det struktu-
rella underskottet blir något högre p.g.a. större tillkommande räntebetal-
ningar men är nästan eliminerat år 1998.
91
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:9 Den offentliga sektorns sparande, 2,8% tillväxt och
5% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
5,0 |
16,9 |
15,5 |
24,3 |
23,0 |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-9,1 |
-7,8 |
-6,5 |
-4,7 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4.8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1,8 | ||
|
minskat konjunkturellt underskott |
8,0 |
8,4 |
8,9 |
9,4 | |
|
övrigt |
-6,4 |
-8,5 |
-3,2 |
-2,7 | |
|
Finansiellt sparande |
-137,2 |
-120,3 |
-104,8 |
-80,5 |
-57,5 |
|
Strukturellt finansiellt sparande |
-49,6 |
-39,7 |
-31,8 |
-15,8 |
-1,8 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,2 |
-7,8 |
-6,6 |
-5,0 |
-3,4 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,5 |
-29,7 |
-35,6 |
-39,5 |
-41,9 |
En annorlunda realränta har förhållandevis små effekter på den
offentliga sektorns underskott, vilket framgår av tabell 9.10. Förklaringen
är att statens skuld i stor utsträckning balanseras av nettoförmögenheten
inom AP-fondema.
I tabell 9.11 visas slutligen utvecklingen av den offentliga sektorns-
finansiella sparande när det inte sker några besparingar, dvs. då den reala
offentliga konsumtionen växer med 2% per år och det inte sker några
tillkommande besparingar.
Tabell 9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och
4% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
5,0 |
23,1 |
22,3 |
31,7 |
31,1 |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-7,8 |
-6,3 |
-4,9 |
-2,9 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4,8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1,8 | ||
|
minskat konjunkturellt underskott |
12,9 |
13,6 |
14,4 |
15,2 | |
|
övrigt |
-6,4 |
-8,4 |
-2,9 |
-2,3 | |
|
Finansiellt sparande |
-137,2 |
-114,1 |
-91,8 |
-60,1 |
-29,0 |
|
Strukturellt Finansiellt sparande |
-49,6 |
-38,4 |
-28,9 |
-11,0 |
5,1 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,2 |
-7,4 |
-5,8 |
-3,7 |
-1,7 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,5 |
-29,2 |
-34,1 |
-36,7 |
-37,3 |
92
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt,
5% realränta samt inga besparingar.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
0,0 |
3,2 |
0,7 |
8,3 |
5,8 |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-9,5 |
-9,1 |
-8,8 |
-8,1 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4,8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1,8 | ||
|
minskat konjunkturellt underskott |
12,9 |
13,6 |
14.4 |
15,2 | |
|
övrigt |
-6,5 |
-8,9 |
-3,9 |
-3,7 | |
|
Finansiellt sparande |
-142,2 |
-139,0 |
-138,4 |
-130,1 |
-124,3 |
|
Strukturellt finansiellt sparande |
-54,6 |
-63,2 |
-74,9 |
-79,5 |
-87,3 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,5 |
-9,0 |
-8,7 |
-7,9 |
-7,3 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,8 |
-31,1 |
-38,9 |
-45,6 |
-51,5 |
Som framgår av tabellen skulle detta ge ett över tiden växande struk-
turellt underskott. Det totala underskottet skulle ligga högt över EG:s
konvergenskrav även efter en lång period med förhållandevis hög tillväxt
och den offentliga sektorns nettoskuld skulle överstiga 50% av BNP vid
slutet av simuleringsperioden.
93
10 Kapitalmarknaden
Under sommaren och hösten 1992 utsattes EG:s monetära samarbete för
svåra påfrestningar. Oron på de europeiska valutamarknaderna i
kombination med en allt mer försämrad allmän ekonomisk utveckling i
Sverige försvagade successivt förtroendet för den fasta växelkursen. Den
19 november beslutade fullmäktige i Riksbanken att låta kronan flyta
fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen i kombination med relativt höga
räntor bidrog till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under
1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sin förpliktelser.
10.1 Internationell ränte- och valutautveckling
Under sommaren och hösten ökade tveksamheten huruvida överensko-
mmelsen mellan EG-länderna om den politiska och monetära unionen
skulle kunna genomföras enligt de ursprungliga planerna. Den knappa
nej-segern i den danska folkomröstningen i juni bidrog till en inten-
sifierad debatt i hela Europa, särskilt i Storbritannien och Frankrike. I
mitten av sommaren höjde den tyska centralbanken, Bundesbank, de
administrativa räntorna. Diskontot höjdes med 0,75 procentenheter till
8,75%.
Växelkurserna inom EGs växelkursmekanism hade, fram till september
1992, i princip legat fast sedan 1987. Det monetära systemet, EMS, var
under dessa år i väsentliga avseenden framgångsrikt. Genom att
antiinflationspolitiken i allt högre utsträckning prioriterades ökade
förtroendet för den fasta växelkurspolitiken successivt, vilket bl.a.
avspeglades i minskade räntedifferenser och lägre inflation.
Den tyska återföreningen år 1990 ändrade förutsättningarna högst
väsentligt. Förtroendet för växelkursmekanismen har byggt på D-marken
som ankare och en tysk centralbank som prioriterat ett stabilt penning-
värde. Så länge den ekonomiska utvecklingen hos de enskilda EG-
ländema i princip var likartad utgjorde detta inget problem. Den tyska
återföreningen resulterade emellertid i ett ökat budgetunderskott och en
kraftig överhettning av den tyska ekonomin vilket bl.a. avspeglades i en
stigande inflationstakt. För att dämpa den allmänna prisuppgången
stramades penningpolitiken i Tyskland åt. Konjunkturutvecklingen i EG-
länderna blev därmed olikartad. Samtidigt som konjunkturen försvagades
i övriga EG-länder, vilket under normala omständigheter skapar utrymme
för sänkta räntor, upplevde Tyskland överhettning och stigande räntor.
Till följd av D-markens centrala roll inom växelkurssamarbetet tvingades
de övriga EG-länderna följa med i räntehöjningarna för att undvika att
deras valutor försvagades mot D-marken. De höga räntorna förlängde
lågkonjunkturen inom EG, och skapade grogrund för missnöje med
växelkurssamarbetet.
I början av september beslöt Finland att låta marken flyta, varvid den
deprecierades mellan 10% och 15%. Sedan ett par år tillbaka befinner sig
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
94
Finland i en mycket djup recession, bl.a. till följd av kollapsen av
öststatshandeln och fallande skogsproduktpriser. Redan i november 1991
devalverades marken med drygt 12%.
Diagram 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Enkla årsräntor
Procent
Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet
Den underliggande oro som vuxit fram under sommaren på de
europeiska valutamarknaderna förstärktes högst väsentligt av det
finländska beslutet. Andra valutor som liksom den finska marken knytits
till ecun, t.ex. den svenska och norska kronan, utsattes för spekulationer.
Kombinationen av osäkerhet om den monetära unionens framtid, höga
räntor och den finska deprecieringen utsatte EMS-samarbetet för stora
påfrestningar. Genom centralbanksinterventioner på valutamarknaden och
höjda räntor försökte EG-länderna åter skapa lugn på valutamarknaden.
Mycket snart stod det emellertid klart att pressen på den italienska liren
var alltför hård och liren devalverades med 7% i mitten av september.
Samtidigt sänktes diskontot i Tyskland, med 0,5 procentenheter, vilket
skapade vissa förutsättningar för att läget därmed skulle stabiliseras.
Respiten blev dock kortvarig. Bara några dagar senare uppkom spekula-
tioner mot i första hand det brittiska pundet. Det brittiska pundet hade
redan innan oron varit en av de svagare valutorna inom ERM. Den
brittiska regeringen hade också under en längre tid avvaktat med att höja
räntan för att stärka pundet. Den tilltagande valutaoron drabbade därför
pundet med all kraft och den brittiska regeringen fann sig nödsakad att
lämna valutasamarbetet och låta pundet flyta fritt. Även Italien och
Spanien drabbades av de förnyade spekulationerna. Pesetan devalverades
med 5 % medan Italien tillfälligt avstod från att utföra interventionsplik-
ten i valutasamarbetet och lät liren flyta fritt tills vidare.
95
Under tremånadersperioden september t.o.m. november deprecierades
liren och pundet med ca 14% mot D-marken. Genom omfattande
interventioner från såväl Bundesbank som Banque de France och höjda
räntor kunde emellertid växelkursen upprätthållas för den franska
francen. Bundesbank understödde med interventioner den franska francen
genom att medverka till en nedgång av den tyska dagslåneräntan i slutet
av september och början av oktober. Under valutaoron var intresset stort
för D-mark, holländska floriner och belgerfranc. Även den schweiziska
francen och den österrikiska schillingen var opåverkad under valutaoron.
Beslutet i mitten av november att låta den svenska kronan flyta fritt
resulterade i nya spekulationer på valutamarknaden, företrädsvis mot den
norska och den danska kronan, irländska pundet, pesetan och den
portugiska escudon. EGs monetära kommitté beslöt att Spanien och
Portugal skulle devalvera sina valutor med 6% vardera. Den 10
december beslutade den norska centralbanken att låta den norska kronan
flyta fritt. Inledningsvis deprecierades den norska kronan med 5%.
Genom höjda räntor lyckades de övriga länderna stabilisera valutaflöde-
na. Ännu i mitten av december var dock osäkerheten alltjämt betydande
på valutamarknaderna.
Den europeiska ränteutvecklingen uppvisade under 1992 en splittrad
bild. Under perioden september t.o.m. mitten av december föll räntan på
sexmånaders D-marksplaceringar med ca 1,5 procentenheter till ca 8,5%.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992
Procent
1991 1992
Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 16 dec 1992.
Källa: Financial Times och Finansdepartementet.
I Storbritannien prioriterade regeringen, efter det att pundet fick flyta
fritt, räntesänkningar, med ett kraftigt fall för pundet som följd. Räntan
på sexmånaders pundplaceringar, som vid årsskiftet noterades till 10,8%,
96
hade i mitten av december fallit till ca 7%. Osäkerheten på valutamark- Prop. 1992/93:100
naden har för flertalet övriga EG-länder inneburit att räntorna legat på en Bilaga 1.1
hög nivå under 1992. Räntedifferensen till D-marksplaceringar har
vidgats betydligt. Den tyska ekonomin befinner sig nu i en avmattnings-
fas vilket sannolikt skapar utrymme för en räntenedgång under 1993.
I Förenta staterna och Japan har penningpolitiken under 1992 inriktats
mot ytterligare räntesänkningar. Sammantaget har de japanska räntorna
fallit med ca en procentenhet. Även i Förenta staterna föll räntorna
betydligt under större delen av året. Under det sista kvartalet steg
räntorna åter, bl.a. efter statistik som visade att den ekonomiska
aktiviteten tilltagit i styrka. Tecknen på ökad aktivitet minskade
förväntningarna om ytterligare administrativa räntesänkningar.
Den amerikanska dollarn pendlade mellan 1,40 och 1,68 D-mark per
dollar under 1992. De stora svängningarna var ett uttryck för den
osäkerhet som fanns beträffande konjunkturutvecklingen i Förenta
staterna och räntedifferensens utveckling mot Tyskland. Den minskade
räntedifferensen mot slutet av 1992 innebar att dollarn successivt
apprecierades. Dollarn noterades, i mitten av december, till ca 1,55 D-
mark. Den japanska yenen noterades till 123 yen per dollar, vilket i det
närmaste var oförändrat jämfört med årsskiftet 1991/92.
År 1991 steg aktiekurserna vid de 20 största aktiebörserna med ca
12%, räknat i lokala valutor. Den svaga aktivitetsnivån i världsekonomin
och oron på de europeiska ränte- och valutamarknaderna minskade
köpintresset under 1992 och fram till mitten av december hade aktiekur-
serna på de 20 största aktiebörserna i genomsnitt fallit med ett par
procent. I London steg dock index med ca 10%, bl.a. understött av
pundets depreciering och de lägre räntorna. Flertalet europeiska börser
registrerade en negativ utveckling, vilket förklaras av svaga företags-
rapporter samt oron på valutamarknaderna. Lägre räntor lyckades inte
vända aktiekursutvecklingen på Tokyobörsen utan kurserna fortsatte att
falla med i genomsnitt ca 25%, vilket bl.a. förklaras av minskade vinster
för börsföretagen.
10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen
Den 19 november beslöt riksbanksfullmäktige att lämna den fasta
växelkursen mot ecun och låta kronan flyta fritt. Beslutet föregicks
månaderna dessförinnan av oro kring den svenska kronan med valutaut-
flöden och kraftigt stigande räntor som följd. I september försvarades den
fasta växelkursen med dels kraftigt höjda räntor, marginalräntan var som
högst 500%, dels två överenskommelser mellan regeringen och social-
demokraterna om den ekonomiska politiken. Åtgärderna lyckades dock
endast tillfälligt dämpa devalveringsförväntningama. Förtroendet för den
fasta växelkursen förblev svagt. I slutet av oktober började räntorna åter
att stiga. Under de sex dagar som föregick beslutet att släppa kronan fri,
dvs. mellan den 12 och 19 november, uppgick valutautflödena till
närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige bedömde i det läget
att det inte längre var hållbart att försvara den fasta kronkursen.
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
97
Under de senaste åren har kronan vid flera tillfällen utsatts för Prop. 1992/93:100
devalveringsspekulationer, vilket tvingat Riksbanken till återkommande Bilaga 1.1
och betydande räntehöjningar för att försvara den fasta kronkursen.
Under år 1990 förekom större spekulationer vid två tillfällen och under
1991 vid ett tillfälle mot slutet av året. Genom att Sverige har en
betydande utlandsskuld, netto ca 500 miljarder kronor, vilken i stor
utsträckning finansieras kortfristigt, är valutapositionerna lättrörliga.
Under de senaste tre åren har utsikterna för den medelfristiga ekono-
miska utvecklingen gradvis försämrats, vilket bl.a. har tagit sig uttryck
i ökade svårigheter att balansera valutaflödena och återkommande
osäkerhet om de privata aktörernas vilja att refinansiera sina valutalån.
Under åren 1990 och 1991 kombinerades därför räntehöjningarna med
finanspolitiska åtgärder för att understryka fastheten i antiinflations-
politiken och beslutsamheten att försvara kronans kurs. Kronans ensidiga
koppling till ecun i maj 1991, som till en början resulterade i en
räntenedgång, var ytterligare en åtgärd för att öka trovärdigheten i detta
avseende. Efteråt visade det sig dock att åtgärderna endast gav ett
andrum, och inte kunde lösa de grundläggande trovärdighetsproblemen.
Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under 1992 minskade
inflationsförväntningarna och skulle under normala omständigheter ha
skapat utrymme för lägre räntor. Utvecklingen blev emellertid annor-
lunda. Under sommarmånaderna kunde man spåra en minskad vilja till
köp av räntebärande kronpapper, med stigande räntor som följd. En
viktig förklaring var den danska folkomröstningen som ökade osäkerheten
om EG:s process mot en monetär union, vilket i förlängningen även reste
frågetecken för värdet av den svenska ecu-kopplingen. De allt sämre
utsikterna för svensk ekonomi, med bl.a. försämrad lönsamhet i
näringslivet och därav följande utslagning av produktionskapital, ökad
arbetslöshet, stigande budgetunderskott, fallande tillgångspriser och
betydande förluster inom finanssektorn, förstärkte misstron mot
placeringar i räntebärande kronpapper, trots den höga räntan. Den
minskade efterfrågan resulterade i betydande valutautflöden. Redan under
sommarmånaderna, dvs före frisläppandet av den finska marken, uppgick
valutautflödet till 37,6 miljarder kronor. Under samma period steg de
kortare marknadsräntorna med mellan 2 och 3 procentenheter. Till
skillnad från perioder med tidigare valutaoro steg denna gång obligations-
räntorna relativt mycket, vilket var ett uttryck för en mer fundamental
oro hos placerarna. Räntedifferensen mot ecu och D-mark, mätt på
sexmånaders placeringar, som under våren och försommaren nedbringats
till ca 1,5 resp. 2 procentenheter, steg successivt till 3,5 resp. 5
procentenheter.
98
Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.
Sista observation avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet.
De inbyggda devalveringsförväntningarna gav Sverige en sårbar
position i samband med valutaoroligheterna i Europa under september
månad. Efter det finska beslutet att släppa marken fri tvingades riksbank-
en höja marginalräntan till 75% för att stävja valutautflödet. Efter några
dagars respit, då riksbanken sänkte marginalräntan till 20%, förnyades
oron i samband med att pundet och liren lämnade ERM. Riksbanken
tvingades denna gång höja marginalräntan till hela 500%. Marknads-
räntorna sköt i höjden och halvårsräntan noterades till över 30% som
högst. Räntehöjningen och de två krispaketen som regeringen och
socialdemokraterna gemensamt lade fram minskade, tillfälligtvis,
devalveringsförväntningarna.
Sommarens och höstens ränteuppgång var olycklig mot bakgrund av
den djupa recessionen i den svenska ekonomin. De höga räntorna
betraktades som ett allvarligt hot mot många företag vilket förstärkte den
negativa synen på svensk ekonomi. Problemen för de finansiella instituten
fördjupades, bl.a. som en följd av fortsatta prisfall på fastigheter och
aktier. Detta accentuerades av rapporter om omfattande förluster och
varsel i skogs- och bilindustrin. Ett tydligt tecken på den minskade
efterfrågan på räntebärande kronpapper var att Riksgäldskontoret under
hösten vid flera emissioner av statsskuldväxlar och statsobligationer fick
anbud i otillräcklig omfattning och till räntor som inte var acceptabla.
En förklaring till valutautflödet under sensommaren var att bankerna
minskade sin upplåning i utländsk valuta, bl.a. till följd av snävare
limitgränser i utländska banker. För att kunna tillgodose allmänhetens
önskemål om lån i utländsk valuta och för att stärka valutareserven
började Riksbanken och Riksgäldskontoret under hösten successivt låna
99
i utländsk valuta i syfte att låna upp sammanlagt drygt 230 miljarder Prop. 1992/93:100
kronor. I och med att valutautflödena upphörde försökte Riksbanken Bilaga 1.1
åstadkomma en nödvändig nedväxling i ränteläget genom att under
oktober och början av november successivt sänka marginalräntan till
11,5%. Räntesänkningen fick denna gång endast begränsad effekt.
På morgonen den 19 november beslutade Riksbanken att höja
marginalräntan till 20% samtidigt som regeringen föreslog ytterligare ett
åtgärdspaket. Det stod emellertid snabbt klart att åtgärderna inte
förmådde vända valutaflödena.
Efter Riksbanksfullmäktiges beslut, på eftermiddagen den 19 novem-
ber, att låta kronan flyta fritt sattes marginalräntan till 12,5%. Genom
den, jämfört med i början av november, enprocentiga höjningen av
marginalräntan demonstrerade Riksbanken sin avsikt att inte rucka på
prisstabilitetsmålet. Under första halvan av december sänkte Riksbanken
marginalräntan vid två tillfällen med sammanlagt 1,5 procentenheter till
11%.
Efter beslutet att låta kronan flyta fritt försvagades kronan inledningsvis
med ca 11 % gentemot det gamla riktmärket, ecun. Marknadsräntorna föll
med uppemot 2,5 procentenheter. I slutet av november och under första
halvan av december präglades räntemarknaden av en avvaktande attityd.
Delvis var detta ett uttryck för att komplexiteten i ränteanalysen ökat till
följd av den rörliga växelkursen. En väsentlig fråga är i vilken omfatt-
ning inflationsförväntningarna påverkas av kronans depreciering.
Avvaktan på klargöranden om finanspolitikens framtida inriktning och
Riksbankens försiktighet att sänka marginalräntan bidrog till att räntened-
gången dämpades. Samtidigt fortsatte kronan att försvagas och i mitten
av december hade kronan deprecierats med ca 17%. Sedan början av
september, dvs innan valutaoroligheterna inleddes, har kronan depre-
cierats med ca 21 % mot D-marken och noterades i mitten av december
till 4,43 kronor per D-mark. Under samma period har kronan depre-
cierats med drygt 30% mot såväl den amerikanska dollarn som mot den
japanska yenen, men endast 7% mot det brittiska pundet.
100
Diagram 10:4 Växelkurser i kronor 1991-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet
Bedömningen är att en depreciering i storleksordningen 10-20% under
nuvarande konjunkturläge inte behöver öka de underliggande inflations-
förväntningarna. Målet att begränsa inflationstakten står kvar. Sam-
mantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under 1993.
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden
Sedan 1990 har kreditmarknaden kännetecknats av stigande kreditförlus-
ter och en alltmer dämpad kreditexpansion. Den allt djupare recessionen,
stigande realräntor och fortsatt fallande tillgångspriser, särskilt på
fastighetsmarknaden, bidrog till att situationen försämrades ytterligare
under 1992. Flera banker tvingades vända sig till staten för att få
finansiellt stöd.
Minskad lönsamhet och fortsatt höga utlåningsräntor innebar att
låntagarnas betalningsförmåga försvagades under 1992. Därmed ökade
andelen nödlidande krediter, dvs krediter som med eller utan medgivande
inte genererade avtalsenlig ränta. Fallande tillgångsvärden nödvändig-
gjorde samtidigt omfattande kreditförlustreserveringar på dessa krediter.
Sammantaget beräknas kreditförlusterna under 1992 ha uppgått till
åtminstone 50 miljarder kronor. Kreditinstitutens resultat pressas nu från
två håll, dels genom att resultatet belastas med befarade kreditförluster
och dels genom att räntenettot minskar till följd av ett ökat räntebortfall
på de nödlidande krediterna. Fram t.o.m. år 1991 lyckades kreditinsti-
tuten, åtminstone delvis, kompensera de ökade kreditförlusterna med
vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor och allmänna
kostnadsbesparingar. Även om marginalerna vidgades ytterligare under
1992 blev räntebortfallet av en sådan omfattning att det sammanlagda
101
resultatet före kreditförluster försämrades. Det är dock viktigt att
understryka att bilden är splittrad. Medan vissa institut numera inte har
någon intjäningsförmåga alls, kan andra institut uppvisa fortsatta
förbättringar av resultaten före kreditförluster.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat
Anm.: 1992 avser åtta-månaders resultat uppräknat till årsnivå.
Källa: Finansdepartementet.
Problemen medför att kreditinstitutens resultat snabbt försämras och
alltfler institut tvingas redovisa negativa resultat. En sådan utveckling
riskerar leda till att allt fler institut inte klarar kapitaltäckningskraven.
Under 1992 tvingades därför flera banker begära statlig hjälp. I sin
egenskap av huvudägare i Nordbanken nödsakades staten medverka i en
omfattande rekonstruktion av banken för att lösa de allvarliga problemen.
Rekonstruktionen innebär bl.a. att den övervägande delen av de
nödlidande krediterna, inklusive inlösta panter, överförs till ett nytt
helstatligt bolag, Securum samtidigt som staten tillför kapital till
Securum.
Redan år 1991 framkom att Första Sparbanken åsamkats omfattande
kreditförluster, vilket föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder
kronor. I mars 1992 bedömdes kapitalbehovet uppgå till 7,3 miljarder
kronor. För att säkerställa en mer långsiktigt hållbar lösning beslutade
riksdagen därför att dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor, vilket
utbetalades i slutet av 1992, och dels gå i borgen för ett lån på 3,5
miljarder kronor till sparbanksstiftelsema.
I september framkom att Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank,
skulle tvingas redovisa en förlust för det andra tertialet av en sådan
omfattning att koncernen inte skulle kunna uppfylla kapitaltäckningskra-
vet på 8% vid årsskiftet och riskera att hamna på obestånd i början av
detta år. Den försäkringslösning för banken som presenterades i början
102
av år 1992 visade sig vara otillräcklig. Per den sista augusti uppgick Prop. 1992/93:100
kreditförlusterna till 5,4 miljarder kronor, exkl. ersättning från försäk- Bilaga 1.1
ringen. De nödlidande krediterna uppgick till 12,5 miljarder kronor,
vilket motsvarade ca 13% av bankens balansomslutning vid årsskiftet
1991/92. För att trygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen
en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias.
Ökade farhågor rörande kreditinstitutens kapitalsituation minskade
förtroendet för de finansiella instituten under 1992, innebärande bl.a.
fallande kurser på bankaktier, sämre kreditvärdighet och högre upp-
låningskostnader på kapitalmarknaden. Under höstens turbulens på
valutamarknaderna växte osäkerheten och oron generellt. Viktiga
marknader upphörde tidvis att fungera, t.ex. marknaden för bostadscerti-
fikat, och förtroendet för det finansiella systemet rubbades. Särskilt
bostadsinstituten drabbades, bl.a genom stigande upplåningskostnader.
Exempelvis steg räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till
som högst ca 3 procentenheter. Även om bostadsinstituten, relativt sett,
varit förskonade från kreditförluster, oroades obligationsköparna av de
allt tydligare signalerna om bristande betalningsförmåga hos hushållen
och fallande bostadspriser. Samtidigt rådde det en viss osäkerhet
huruvida staten skulle ingripa vid ett eventuellt fallissemang för ett
bostadsinstitut. I det läget bedömde regeringen det som nödvändigt att
genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiella systemet,
vilket annonserades i slutet av september. I mitten av december
behandlade riksdagen de närmare formerna på vilket sätt staten skall
garantera att banker och andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser
i rätt tid. Enligt riksdagens beslut kan stödet ges i form av lån, garantier,
kapitaltillskott eller på annat sätt.
Ett viktigt syfte med åtgärderna är att trygga kreditförsörjningen.
Kreditinstitutens svårigheter har inneburit bl.a. att rutinerna för utlå-
ningen skärpts. Det är en i allt väsentligt sund utveckling. Den totala
kreditvolymen, som omfattar ca 1900 miljarder kronor, expanderade
mycket kraftigt efter avregleringen av kreditgivningen i mitten av 1980-
talet. Kreditprövningen byggde på optimistiska värderingar av säkerheter,
inte minst på kommersiella fastigheter, på bekostnad av analys av
kundernas långsiktiga betalningsförmåga. Under vissa år steg kredit-
volymen med över 20% årligen och under åren 1987-1990 ökade
kreditvolymen från ca 90% av BNP till närmare 140% av BNP.
Det finns en risk för att kreditinstituten nu intar en ur samhällsekono-
miskt perspektiv alltför restriktiv hållning i kreditgivningen. Tillgänglig-
heten av statliga stödinsatser kan minska kreditinstitutens farhågor över
kapitalsituationen och därvidlag utgöra ett bidrag till en successiv
normalisering av kreditgivningen.
103
Diagram 10:6 Utlåning till allmänheten 1986-1992
12-månaders förändring
Procent
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Anm.: Månadsobservationer. Sista observation avser november 1992.
Källa: Riksbanken
Under 1992 avstannade kreditexpansionen. De restriktivare utlånings-
rutinema kan delvis förklara nedgången liksom att kreditreserveringar
drar ned registrerad kreditvolym, men sannolikt utgör den dämpade
kreditefterfrågan en viktigare orsak till omsvängningen. Svag efterfrågan
i ekonomin och höga utlåningsräntor minskar intresset för investeringar
och köp av konsumtionsvaror. Den kraftiga nedgången i bostads-
institutens utlåningsökning är bl.a. en följd av det minskade bostadsbyg-
gandet.
I mitten av december handlades en femårig statsobligation till en ränta
på ca 9,6% medan den femåriga bundna ränta som bostadsinstituten
erbjöd villaägarna uppgick till 12,75%, en skillnad på drygt 3 procenten-
heter. Under åren 1989 och 1990 uppgick motsvarande skillnad till
endast ca 1 procentenhet. Med andra ord har det relativt sett blivit dyrare
för hushållen att låna pengar. Den vidgade differensen har två kom-
ponenter, dels att skillnaden i avkastning mellan bostadsobligationer och
statsobligationer vidgats från ca 0,5 procentenheter till mellan 1,5 och 2
procentenheter och dels att bostadslåneinstituten ökat marginalerna med
ca en halv procentenhet. Sammantaget är uppgången ett uttryck för en
ökad försiktighet från investerare att placera i bostadsobligationer samt
att bostadsinstituten ökar räntenettot för att kompensera förväntade ökade
kreditförluster.
104
Prop. 1992/93:100
Diagram 10:7 Bostadräntor 1989-1992
Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Tyskland avser
statsobligationsränta. Hypotek fasta avser Stadshypoteks utlåning till villa med fem
års bunden ränta.
Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Statistiken över bankernas in- och utlåningsräntor är bristfällig men
indikerar att den genomsnittliga ränteskillnaden vidgats med ett par
procentenheter under de senaste åren. En slutsats som kan dras är att
medan staten under de senaste åren fått en allt lägre upplåningskostnad
har osäkerheten över utvecklingen i den svenska ekonomin och proble-
men i den finansiella sektorn medfört att privata låntagare, såsom företag
och hushåll, alltjämt betalar en förhållandevis hög ränta. Detta har
bidragit till den dämpade konsumtions- och investeringsefterfrågan.
Bedömningen är dock att statens generella åtagande att garantera bankers
och vissa andra kreditinstituts förpliktelser skall minska skillnaden mellan
statens upplåningsräntor och bankernas och institutens utlåninsgräntor.
Det är dock osannolikt att dessa ränteskillnader skall kunna falla till de
låga nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, vilka var ett uttryck för höga
inflationsförväntningar och ett outvecklat risktänkande.
Bedömningen för innevarande år är att kreditinstitutens kreditförluster
kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå. Lägre räntor bidrar
visserligen till att förbättra lönsamheten och öka tillgångspriserna, men
samtidigt är utsikterna för svensk ekonomi fortsatt dystra och hemma-
marknadsföretagens och i synnerhet hushållens betalningsförmåga
kommer av allt att döma fortsätta att försvagas. Stora kreditförluster och
fortsatta räntebortfall på de nödlidande krediterna innebär att flertalet
kreditinstitut kan komma att tvingas redovisa negativa resultat. Sannolikt
kommer vissa institut att behöva förbättra sin kapitalbas med externt
kapital. Den senaste sammanställningen över bankkoncememas kapital-
täckningssituation, vilken sträcker sig till den 31 augusti, visade att
105
kapitaltäckningsgraden i genomsnitt fallit med en procentenhet till 8,8% Prop. 1992/93:100
sedan årsskiftet och att kapitalöverskottet minskat till sammantaget ca 10 Bilaga 1.1
miljarder kronor.
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden
Kursutvecklingen på Stockholms fondbörs kännetecknades under 1992
av kraftiga svängningar och en ökande omsättning. Beslutet att låta
kronan flyta medförde att aktiekurserna sköt i höjden i november.
Den 1 december 1991 slopades omsättningsskatten på aktier, vilket
bidrog till att omsättningen ökade under 1992. Under årets 11 första
månader uppgick omsättningen till ca 144 miljarder kronor, vilket var en
uppgång med närmare 30% jämfört med motsvarande period år 1991.
Fallande räntor och stigande internationella aktiekurser stimulerade
köpintresset under årets inledning. Fram till mitten av maj steg aktiekur-
serna med i genomsnitt ca 10%. Under försommaren minskade köpintres-
set betydligt, vilket har en rad förklaringar. De delårsrapporter som
presenterades under våren var sämre än väntat och innebar att vinstför-
väntningama reviderades ned. Nej-segern i den danska folkomröstningen
om en monetär och politisk union i juni lade ytterligare sordin på
stämningen. Den gryende osäkerheten beträffande Maastricht-avtalets
förverkligande och successivt stigande räntor i Europa medförde att
aktiekurserna på de europeiska börserna föll, vilket även smittade av sig
på Stockholmsbörsen. Valuta- och räntekrisen under september blev
särskilt kännbar för Sverige med bl.a. kraftigt stigande räntor som följd,
vilket höjde avkastningskravet på aktier högst väsentligt. Den relativt
svaga dollarkursen under sommaren och början av hösten var ytterligare
en faktor som verkade dämpande på vissa aktier, företrädsvis skogs-
aktier. Skogsindustrin hade också drabbats negativt av det finska beslutet
att låta marken flyta fritt. Samtidigt ökade pessimismen om den
allmänekonomiska utvecklingen. Alltfler signaler tydde på att lönsam-
heten inom industrin försämrades kraftigt. Bl.a. kom rapporter om
omfattande förluster och nedläggningsplaner inom skogs- och bil-
industrin. Under perioden maj till i början av oktober, då bottennivån
nåddes, föll aktiekurserna med i genomsnitt drygt 35%. Under samma
period föll index för skogsaktier med över 40 %.
Under oktober och första halvan av november intog aktieplacerama en
avvaktande attityd. Den andra överenskommelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna, innehållande bl.a. en arbetsgivaravgiftssänkning med
4,3%, togs emot positivt. I genomsnitt steg aktiekurserna med drygt 10%
under denna period.
Beslutet att låta kronan flyta fritt innebar att aktiekurserna, under
mycket stor omsättning, sköt i höjden, eftersom den svenska industrins
konkurrenskraft förbättras av en svagare krona. Under perioden 19
november t.o.m. mitten av december steg aktiekurserna med i genomsnitt
20%. Köpintresset blev särskilt stort för skogsaktier till följd av
skogsindustrins stora känslighet för växelkursförändringar.
106
Sammantaget under året, fram till mitten av december, föll generalin-
dex med 5%. Kursutvecklingen skilde sig åt mellan olika branscher.
Medan index för banker och fastigheter föll kraftigt var köpintresset för
kemi och läkemedel samt verkstad betydande. Trots det stora köpintresset
för skogsaktier efter kronans depreciering begränsades uppgången under
året som helhet till ca 5 %.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992
Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet.
Utlandets intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1992. Fram
t.o.m. oktober köpte utländska placerare svenska aktier för, netto 9,4
miljarder kronor, vilket skall jämföras med sammanlagt 11,2 miljarder
kronor år 1991. Intresset fokuserades främst till de största och mest
välkända exportföretagen såsom Astra, Volvo, Asea, SKF och Electro-
lux. En intressant iakttagelse i det sammanhanget är att index för de 16
mest omsatta aktierna sedan årsskiftet, fram till mitten av december, steg
med ca 10%, dvs. en betydligt bättre utveckling än för börsen som
helhet.
107
Innehåll
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1 Inledning 2
2 Internationell utveckling 15
2.1 Allmän översikt 15
2.2 Länderöversikter 18
3 Utrikeshandel 27
3.1 Export och import 27
3.2 Bytesbalans 32
4 Industri 35
4.1 Produktion och konkurrenskraft 35
4.2 Lönsamhet 38
5 Arbetsmarknad 41
5.1 Sysselsättning 42
5.2 Utbud av arbetskraft 44
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 46
6 Löner och konsumentpriser 50
6.1 Löner 50
6.2 Konsumentpriser 53
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 58
7.1 Hushållens inkomster 58
7.2 Privat konsumtion och sparande 61
8 Investeringar 65
8.1 Näringslivets investeringar 65
8.2 Offentliga investeringar 67
8.3 Bostadsinvesteringar 68
8.4 Byggnadsverksamhet 71
8.5 Lagerinvesteringar 72
9 Den offentlig sektorn 76
9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 76
9.2 Statens finanser 80
9.3 Socialförsäkringssektorns finanser 81
9.4 Kommunernas finanser 82
9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande 83
9.6 Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden 88
10 Kapitalmarknaden 94
10.1 Internationell ränte- och valutautveckling 94
10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen 97
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden 101
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 106
108
|
Tabeller |
Prop. 1992/93:100 | ||
|
1:1 |
Internationella förutsättningar |
6 |
Bilaga 1.1 |
|
1:2 |
Löner och priser |
8 | |
|
1:3 |
Försörjningsbalans |
10 | |
|
1:4 |
Bidrag till BNP-tillväxten |
11 | |
|
1:5 |
Nyckeltal |
12 | |
|
1:6 |
Sparande |
13 | |
|
2:1 |
Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder |
15 | |
|
2:2 |
Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder |
17 | |
|
3:1 |
Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar |
28 | |
|
3:2 |
Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990 |
30 | |
|
3:3 |
Importvägd efterfrågan på bearbetade varor |
30 | |
|
3:4 |
Export och import av varor |
31 | |
|
3:5 |
Bytesbalans |
32 | |
|
4:1 |
Nyckeltal för industrin |
35 | |
|
4:2 |
Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler |
39 | |
|
5:1 |
Arbetsmarknad |
42 | |
|
5:2 |
Produktion och sysselsättning i timmar |
44 | |
|
5:3 |
Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper |
45 | |
|
5:4 |
Relativ arbetslöshet i olika åldrar |
46 | |
|
5:5 |
Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
48 | |
|
6:1 |
Timlöner |
51 | |
|
6:2 |
Konsumentpriser |
54 | |
|
6:3 |
"Underliggande" inflationstakt |
56 | |
|
7:1 |
Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion |
58 | |
|
7:2 |
Hushållens inkomster |
59 | |
|
7:3 |
Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll |
60 | |
|
8:1 |
Bruttoinvesteringar efter näringsgren |
65 | |
|
8:2 |
Bruttoinvesteringar i näringslivet |
66 | |
|
8:3 |
Offentliga investeringar |
67 | |
|
8:4 |
Bostadsinvesteringar |
69 | |
|
8:5 |
Byggnadsverksamhet |
72 | |
|
8:6 |
Lagervolymförändringar |
73 | |
|
9:1 |
Skattekvoten |
78 | |
|
9:2 |
Real förändring av den offentliga sektorns inkomster |
79 | |
|
9:3 |
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter |
80 | |
|
9:4 |
Statens inkomster och utgifter |
81 | |
|
9:5 |
Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter |
82 | |
|
9:6 |
Kommunernas inkomster och utgifter |
83 | |
|
9:7 |
Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat |
87 | |
|
9:8 |
Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och |
90 | |
109
|
9:9 |
Den offentliga sektoms sparande, 2,8% tillväxt och |
Prop. 1992/93:100 92 Bilaga 1.1 |
|
9:10 |
Den offentliga sektoms sparande, 3,2% tillväxt och |
92 |
|
9:11 |
Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5 % realränta samt inga besparingar |
93 |
110
|
Diagram |
Prop. 1992/93:100 | ||
|
1:1 |
K- respektive S-sektoms produktion |
4 |
Bilaga 1.1 |
|
1:2 |
Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994 |
4 | |
|
1:3 |
BNP och produktiviteten i Sverige 1981-1994 |
11 | |
|
1:4 |
Finansiellt sparande i privat- och offentlig sektor |
13 | |
|
3:1 |
Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991 |
27 | |
|
3:2 |
Marknadsandel och relativpris för Sveriges export |
29 | |
|
3:3 |
Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994 |
33 | |
|
4:1 |
Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992 |
36 | |
|
4:2 |
Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige |
37 | |
|
4:3 |
Industrins bruttomarginal 1980-1992 |
40 | |
|
5:1 |
Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser |
41 | |
|
5:2 |
Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende |
47 | |
|
6:1 |
Lönespridningen i Sverige |
50 | |
|
6:2 |
Nominell timlön inom industrin |
53 | |
|
6:3 |
Prisutvecklingen i Sverige |
55 | |
|
6:4 |
Konsumentpriser |
56 | |
|
7:1 |
Privat konsumtion |
62 | |
|
7:2 |
Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring |
63 | |
|
7:3 |
Hushållens sparkvot som andel av disponibel |
64 | |
|
8:1 |
Procentuell förändring av investeringar och produktion |
67 | |
|
8:2 |
Antal outhyrda lägenheter resp, antal påbörjade lägenheter |
68 | |
|
8:3 |
Bostadsinvesteringar |
70 | |
|
8:4 |
Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994 |
71 | |
|
8:5 |
BNP-utveckling och lagerbidrag |
74 | |
|
8:6 |
Lagerinvesteringar |
74 | |
|
9:1 |
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994 |
76 | |
|
9:2 |
Den offentliga sektorns finansiella nettoställning |
77 | |
|
10:1 |
6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992 |
95 | |
|
10:2 |
10-åriga obligationsräntor 1991-1992 |
96 | |
|
10:3 |
Ränteutvecklingen 1989-1992 |
99 | |
|
10:4 |
Växelkurser i kronor 1991-1992 |
101 | |
|
10:5 |
Bankernas kreditförluster och resultat |
102 | |
|
10:6 |
Utlåning till allmänheten 1986-1992 |
104 | |
|
10:7 |
Bostadsräntor 1989-1992 |
105 | |
|
10:8 |
Börsutvecklingen 1991-1992 |
107 | |
111
Bilaga 1.2
Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning
17 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
REGERINGEN
FINANSDEPARTEMENTET
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning for budgetåret 1993/94
Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio-
nen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1993/94. Beräkningarna har gjorts för varje in-
komsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1992/93. Underlag för beräkning-
arna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av in-
komstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska un-
dersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. Dessutom
redovisas uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till
grund för det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommu-
nala inkomstskatten för år 1993.
I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1992 re-
dovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika in-
komsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preli-
minära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalen-
derårsvis för åren 1992, 1993 och 1994.
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1992/93 kan använ-
das som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehål-
ler utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka
bestämmelser som gäller för dem.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör
Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jör-
gen Hansson, byrådirektör Nikolaos Chryssanthou, revisor Peter Håkans-
son, revisor Jens Swahn, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist, byråassis-
tent Maj-Britt Medjaoui och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta
Hallstener.
Stockholm den 17 december 1992
Arne Gadd
Birgitta Hallstener
SAMMANFATTNING
Förutsättningar
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1993/94 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1992/93 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i
enlighet med de propositioner som av oss är kända enligt nedanstående:
- 1992/93:27
- 1992/93:29
- 1992/93:30
- 1992/93:31
- 1992/93:36
- 1992/93:37
- 1992/93:50
- 1992/93:52
- 1992/93:86
- 1992/93:90
- 1992/93:96
- 1992/93:108
om ändrad handels- och föreningsregistrering
om vissa socialavgiftsfrågor
om ändring av begreppet arbetsskada
om ändrad sjukersättning
om vissa frågor om den kommunala ekonomin
om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och
lokaler, m.m.
om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
om höjd skatt på tobaksvaror
om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet
om ändrad lagstiftning för värdepappershandel med anled-
ning av EES-avtalet, m.m.
om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor
om skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m.
- 1992/93:116 om ersättningsnivåer förvissa pensionsförmåner m.m.
- 1992/93:118 om ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag
- 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering,
m.m.
- 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och
kommunsektorn
- 1992/93:124 om skatt på dieselolja m.m.
- 1992/93:127 om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst
- 1992/93:131 om vissa företagsskattefrågor, m.m.
- 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993
m.m.
- 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet
- 1992/93:136 om allmän sjukförsäkring
- 1992/93:138 meddelande om kommande förslag till lagstiftning beskatt-
ning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen
överlåtits
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen
betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning
av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap-
port 1992 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den
samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter
med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära
nationalbudgeten för år 1993. Detta har sammantaget lett till att förelig-
gande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
Prop. 1992/93:100
|
Utbetald lönesumma1 |
Bilaga 1.2 | ||
|
inkl, sjuklön |
0,9 |
-0,7 |
2,1 |
|
Pensioner |
6,7 |
3,2 |
6,1 |
|
Konsumentprisindex,1 | |||
|
årsmedeltal |
2,0 |
4,9 |
2,9 |
|
Privat konsumtion, volym1 |
-2,2 |
-4,0 |
0,0 |
|
Privat konsumtion, pris1 |
0,2 |
1,2 |
3,0 |
|
Basbelopp, kr. |
33 700 |
34 400 |
36 000 |
|
Bostadslåneränta, procent |
11,35 |
10,35 |
9,25 |
|
Statens avkastningsränta,2 | |||
|
procent |
12,25 |
12,0 |
- |
1 Procentuell förändring från föregående år
2 Avser budgetåret 1992/93 och 1993/94
En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, spar-
banker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäk-
ningar av juridiska personers inkomstskatt. I denna enkät har det bl.a. fram-
kommit att skatteunderlaget juridiska personer beräknas minska med 4,1%
mellan åren 1991 och 1992.
En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under
budgetåren 1992/93 och 1993/94 framgår av tabell 3.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1992/93 och 1993/94
Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster
budgetåret 1992/93 till 379 751 milj.kr. Det är -17 975 milj.kr. eller 4,5%
mindre än utfallet för budgetåret 1991/92.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Budgetåret 1993/94
Fysiska personers inkomstskatt
Mervärdesskatt
33%
Totalt 345 miljarder kr.
För budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster till 344 710
milj.kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1992/93 blir 35 040 milj.kr.
vilket motsvarar 9,2 % i minskningsstakt.
Utveckling av inkomsterna
De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på - 17 975
milj.kr. resp. -35 040 milj.kr. mellan resp, budgetår har delats upp i tabell
1 på några av de största inkomsttitlarna.
De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomst-
skatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatt, avräkningsskatt och in-
komster av statens verksamhet. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1991/92 - 1992/93 och 1992/93 -1993/94
(milj.kr.)
Inkomstgrupp/ 1991/92 till 1992/93 till
Inkomsttitel 1992/93 1993/94
|
1111 |
Fysiska personers inkomstskatt |
- |
14 857 |
+ |
7 029 |
|
1121 |
Juridiska personers inkomstskatt |
+ |
4 535 |
- |
1878 |
|
1122 |
Avskattning av företagens reserver |
+ |
5 000 |
- |
957 |
|
1123 |
Beskattning av tjänstegruppliv |
- |
551 |
+ |
50 |
|
1144 |
Lotteriskatt |
+ |
798 |
+ |
70 |
|
1211 |
Folkpensionsavgift |
- |
3 946 |
- |
4 989 |
|
1221 |
Sjukförsäkringsavgift,netto |
- |
2 185 |
+ |
8247 |
|
1231 |
Barnomsorgsavgift |
- |
5 350 |
- |
7 284 |
|
1251 |
Övriga socialavgifter, netto |
+ |
6 268 |
- |
7577 |
|
1281 |
Allmän löneavgift |
- |
1484 |
- |
213 |
|
1291 |
Särskild löneskatt |
+ |
3 493 |
- |
608 |
|
1312 |
Fastighetsskatt |
+ |
7 617 |
+ |
19 |
|
1341 |
Stämpelskatt |
- |
869 |
+ |
300 |
|
1342 |
Skatt på värdepapper |
- |
1796 |
0 | |
|
1411 |
Mervärdesskatt |
- |
4 544 |
- |
1 100 |
|
1421 |
Bensinskatt |
+ |
3 001 |
+ |
3 000 |
|
1424 |
Tobaksskatt |
+ |
1 302 |
+ |
1238 |
|
1428 |
Energiskatt |
- |
2 358 |
+ |
3 690 |
|
1462 |
Kilometerskatt |
+ |
30 |
- |
1790 |
|
1511 |
Avräkningsskatt |
- |
3 249 |
- |
7786 |
|
2000 |
Inkomster av statens verksamhet |
- |
6 951 |
- |
16 819 |
|
3000 |
Inkomster av försåld egendom |
+ |
3 749 |
- |
4 357 |
|
4000 |
Återbetalning av lån |
- |
5 189 |
- |
1442 |
|
5000 |
Kalkylmässiga inkomster |
+ |
826 |
+ |
184 |
|
Övrigt, netto |
- |
1265 |
- |
2 067 | |
|
Summa förändringar |
17 975 |
35 040 |
Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare bud-
getår framgår av nedanstående diagram
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Procent Utveckling mellan budgetåren
Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgets inkomster var rela-
tivt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bud-
getåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på skatte-
reformen och konjunkturutvecklingen.
I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade in-
komsterna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 resp. 1992/93 och
1993/94.
Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 14 857 milj.kr. mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta beror dels på höga preliminärskat-
teinbetalningar våren 1992, och dels på höga utbetalningar av kommunal-
skatt budgetåret 1992/93.
För budgetåret 1993/94 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter
till 14197 milj.kr., vilket är en ökning med 7 029 milj.kr. jämfört med
1992/93. Detta beror på att preliminärskatteinbetalningarna ökar till följd av
att biinkomster preliminärbeskattas fr.o.m. april 1993. En annan orsak är
den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften som börjar gälla 1993.
Juridiska personers inkomstskatt
Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4 535
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Budgetåret 1992/93 beräk-
nas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 918 milj.kr.
Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas titeln Juridiska perso-
ners inkomstskatt minska med 1 878 milj.kr. Inkomsterna på titeln, främst i
form av fyllnadsinbetalningar, minskar med 3 292 milj.kr. Minskningen be-
ror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1993, beräknas bli 2,4 %
lägre jämfört med inkomståret 1992. Minskningen kan hänföras till mins-
kade inkomster från fastighetsskatt och särskild löneskatt. Utgifterna på ti-
teln minskar med 1 414 milj.kr. mellan budgetåren.
Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till
17 040 milj.kr.
Lagstadgade socialavgifter
Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
uppgå till 67 629 milj.kr. Det är en minskning med 3 652 milj.kr. i förhål-
lande till budgetåret 1991/92. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften
och utbildningsavgiften beräknas minska med 3 946 milj.kr., 5 350 milj.kr.
resp. 550 milj.kr. Dessa minskningar beror i huvudsak på regeringens förslag
om sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter fr.o.m. den 1 januari
1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 12 629
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. De minskade inkomsterna
beror på sänkningen av avgiftssatsen med 2,3 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1992. Inkomstminskningen reducerades delvis genom regeringens
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
förslag om en höjning av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den
1 januari 1993. I beloppet för inkomsterna för budgetåret 1991/92 ingick
4 913 milj.kr. som överföring från Sjukförsäkringsfonden till statsbudgeten.
Utgifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas
minska med 10 444 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det be-
ror främst på införandet av sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjuk-
period.
Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas öka
med 6 268 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Under budget-
året 1992/93 skall 8 300 milj.kr. överföras från Delpensionsfonden till Ar-
betsskadeavgiften. Överföringarna från Arbetsmarknadsfonden till stats-
budgeten beräknas minska med 3 467 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92
och 1992/93.
Inkomsterna av Särskild löneskatt beräknas öka med 3 493 milj.kr. mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93. Den särskilda löneskatten på pensionskost-
nader (3 832 milj.kr.) för inkomståret 1991 omförs i juni 1993 från inkomst-
skatten till denna inkomsttitel. Den allmänna löneavgiften beräknas minska
med 1 484 milj.kr. vilket beror på att denna avgift upphörde den 31 decem-
ber 1991.
Budgetåret 1993/94 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
uppgå till 53 927 milj.kr. Det är en minskning med 13 702 milj.kr. i förhål-
lande till budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften
och utbildningsavgiften beräknas minska med 4 989 milj.kr., 7 284 milj.kr.
resp. 991 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Dessa minsk-
ningar beror i huvudsak på de föreslagna sänkningarna av avgiftssatserna
fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 784 milj. kr.
Ökningen beror på de föreslagna höjningarna av avgiftssatsen. Utgifterna på
inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5 463
milj.kr. I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens förslag om ändrad
sjukersättning m.m. Inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas
minska med 7 577 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror
främst på att beloppet för budgetåret 1992/93 innefattar överföringen (8 300
milj.kr.) från Delpensionsfonden till arbetsskadeavgiften.
Den särskilda löneskatten beräknas öka med 608 milj.kr. mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94. I juni 1994 omförs den särskilda löneskatten på
pensionskostnader (3 680 milj.kr.) för inkomståret 1992 från inkomstskatten
till denna inkomsttitel.
Skatt på egendom
Fastighetsskatten för budgetåret 1992/93 beräknas till 16 141 milj, kr., vilket
är en ökning med 7 617 milj.kr. jämfört med budgetåret 1991/92. Detta beror
till stor del på den reformerade fastighetsbeskattningen 1991.
För budgetåret 1993/94 beräknas fastighetsskatten uppgå till 16160
milj.kr., vilket är en ökning med 19 milj.kr. jämfört med 1992/93.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Skatt på varor och tjänster
Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 120 044 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budget-
åren 1992/93 och 1993/94 beräknas nu inkomsterna till 115 500 milj.kr. resp.
114 400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. att skatten sänktes den 1
januari 1992 till 18 % på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, hotel 1 -
och restaurang- tjänster samt personbefordran. Fr.o.m. den 1 januari 1993
föreslås att skatten höjs på dessa varor och tjänster till 21 %.
Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-
skattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår
RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 0,2 % år
1992, 1,2% år 1993 och med 3,0% år 1994.
Bensinskatten uppgick till 17 599 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För bud-
getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med
3 001 resp. 3 000 milj.kr. Ökningen beror främst på de beslutade och före-
slagna höjningarna av koldioxsidskatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari
1993.
Tobaksskatten uppgick till 5 725 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För bud-
getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med
1 302 milj.kr. resp. 1 238 milj.kr. Ökningarna beror främst på att skatten på
tobaksvaror höjdes den 1 december 1992.
Inkomsterna av energiskatt uppgick till 15 683 milj.kr. budgetåret
1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna till
13 325 milj.kr. resp. 17 015 milj.kr. Inkomsterna beräknas minska med 2 358
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Minskningen beror bl.a. på
att tillverkningsindustrin får skattelättnader av olika slag. Mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 3 690 milj. kr. Ök-
ningen mellan budgetåren beror främst på att en dieseloljeskatt föreslås att
införas fr.o.m. den 1 oktober 1993.
Avräkningsskatt
Från den 1 januari 1991 skall landsting och kommuner erlägga avräknings-
skatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt
neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att
visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budget-
effekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en bety-
dande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla
kommunerna. Avräkningsskatten avskaffas fr.o.m. 1993.
Övriga inkomster
Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med
6 951 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beräknas minska
med 16 819 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Televerkets inlevererade överskott beräknas minska med 6 164 milj.kr.
mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beroende på att Televerket inlevere-
rade sitt statslån under budgetåret 1991/92.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Enligt prop. 1992/93:37 om ny organisation av statens fastigheter och loka-
ler, m.m. föreslås att Byggnadsstyrelsen läggs ned och ersätts med fyra nya
organisationer. Byggnadsstyrelsen kommer dock att fortsätta sin verksamhet
i stort sett i nuvarande organisation till våren 1992. Överskottet av Bygg-
nadsstyrelsens verksamhet för perioden den 1 januari 1993-den 30 juni 1993
beräknas till 500 milj.kr.
Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 5 234 milj.kr. mellan bud-
getåren 1991/92 och 1992/93. Av denna minskning hänför sig 2 149 milj.kr.
till ränteinbetalningar på statsbudgeten för Statens vattenfallsverks statslån,
1 736 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 640 milj .kr.
till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken. Mellan bud-
getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas minskningen bli 2 408 milj.kr. Av
denna minskning hänför sig 873 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bo-
stadsbyggande och 1203 milj .kr. till ränteinkomster på det av Byggnadssty-
relsen förvaltade kapitalet.
Inkomsterna av statens aktier beräknas öka med 1 798 milj.kr. mellan
budgetåret 1991/92 och 1992/93. Ökningen beror på Vattenfall ABs aktieut-
delning.
Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 2 164
milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 samt med 7 358 milj.kr. mel-
lan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningarna avser främst inkomster
från skatteutjämningsavgifter.
Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas minska med 5 189
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93
och 1993/94 beräknas återbetalning av lån att minska med 1 442 milj.kr.
Minskningarna beror främst på minskade återbetalningar av lån för bostads-
byggande.
Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskriv-
ningar och amorteringar minska med 1 078 milj.kr. mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas in-
komsterna öka med 28 milj.kr.
Vid beräkningen av inkomsterna på inkomsttiteln Statliga pensionsavgif-
ter, netto har RRV räknat med oförändrat lönekostnadspålägg på 42,5 % för
budgetåren 1992/93 och 1993/94 eftersom förslag om ändring inte föreligger.
Till följd därav har för statliga myndigheter hänsyn inte tagits till regeringens
förslag om sänkning av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften, utbild-
ningsavgiften och arbetarskyddsavgiften med sammanlagt 4,3 procentenhe-
ter. Hänsyn har inte heller tagits till förslaget om höjning av sjukförsäkrings-
avgiften.
Känslighetskalkyl
Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den pri-
vata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för
flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för
vissa inkomsttitlar.
Om utvecklingen av både privat konsumtion och löner förändras samtidigt
med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
åren 1993 och 1994 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som
i nedanstående tablå (miljarder kr.).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Statsbudgeten |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
|
Summa inkomster |
± 0,8 |
±2,5 |
Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 380,6
miljarder kr. för budgetåret 1992/93 och till 347,2 miljarder kr. för budget-
året 1993/94 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd-
ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1992/93 och
att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1993/94.
Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunktur-
bedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan
känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa anta-
ganden.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter.
För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgif-
ter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning
av bruttobeloppen budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. I RRVs pro-
gnosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl in-
komster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i be-
skrivningen av resp, inkomsttitel.
Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1993/94 beräk-
nas uppgå till 967 263 milj. kr. vilket är nära tredubbelt så mycket som in-
komsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas
till 622 552 milj. kr. för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-
komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna
öka med 3,3 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan samma bud-
getår ökar bruttoutgifterna med 2,3 %. Till följd härav ökar nettot på in-
komsthuvudgruppen med 11,2%.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga ar-
betsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten.
Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonde-
ringar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas
andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen
1200 beräknas minska med 8,1% mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94,
medan bruttoutgifterna beräknas minska med 3,0% mellan samma bud-
getår.
Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 302 896 milj.kr.
för budgetåret 1992/93 och bruttoutgifterna till 117 076 milj.kr. för samma
år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offent-
liga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt. Brut-
toinkomsterna ökar med 1,5 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 me-
dan utgifterna beräknas minska med 0,4% under samma period.
Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgi-
varavgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och
1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993
Riksrevisionsverket har i uppdrag att meddela uppräkningsfaktorer för det
skatteunderlag som skall ligga till grund för beräkningen av det statliga ut-
jämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för
år 1993. Följande uppräkningsfaktorer gäller:
A Uppräkningsfaktor inkomståret 1992
1,0205
B Uppräkningsfaktor inkomståret 1993
1,0250
Beräkningarna bygger på de antaganden, modeller och regler som presente-
ras i Inkomstberäkningen Hösten 1992. Skattebas för den kommunala in-
komstbeskattningen är fysiska personers beskattningsbara inkomst.
10
Os
Os
■rF
o
CO
Os
Os
C-,
Os
CM
Os
Os
Ooor^ooO’—1 os o
c o c i cm x, -tf os co
’—1 »—1 Os O- CM >—< ■—> Os
CM CM cO o SO sO
— xF >X) Os CM
CO r—
\O os o os x x x, >
-t ir, ci ri -t k, z —
C" 00 S© oo O CO >X)
c > > ir, r<>
CM CO s© X xj-
CO —
X^CJ - OS O
x x r xx
CO —
r-
Os
IX,
C",
Os
00
F"
co
sC s©
— c-
sO O
OM C-
s© —.
CF
o-
co
'x,
C"
CM CO
I I
O-
Os
-T
Os
o
CM
xf
sCOsCiXQXNrHfN
X, ir, X X, O O F' - X)
-ccm^OsOX-
r-
Os
CO
s©
CM
IX,
s©
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
o
'So
5
s©
Os
•X,
00 CO
CO
CO \©
'X,
CM
xF
S©
C'
I I
O1
xF
O
O
•'T -rt
CM CM
xF
Os
CO
Os
O-
— C-
—
Os co
N C - XO
Os S© CM CM CO
SC CO s© CO CM
Os O
Os C-
— C- s©
— O CM
CM CO
\D CO CM
CM CM
c-,
s©
CM
C"
s©
Os
Os
Os
— O X, sO O> X C“i O cf
XiX)xt0sxFlX)XiX)O
CO C- CM 00 O CO IX, os X
ciir.oNXrrr^cM —
CM X X, o c CM OM
Os co CM CO
— x, > O'
CO xF XF o
Os CO OM CO
o
IX,
CM CO
— CM
CM
C-
r-
CM
O
s
^(MXXCXCMXCM
os^oco oor^ocs©
xF CO C"- O Os© C- CMOS
00
o
C3
E
E
□
si
11
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr)
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | ||
|
Belopp |
Procent | ||||||
|
1000 |
Skatter: |
335 155844 |
324965146 |
324 746300 |
312139 500 |
-12606 800 |
-3,88 |
|
1100 |
Skatt på inkomst: |
42759171 |
23882000 |
37857000 |
42108000 |
4251000 |
11,23 |
|
1110 |
Fysiska personers inkomstskatt: |
22024 570 |
-8 271000 |
7168000 |
14197000 |
7029000 |
98,06 |
|
1111 |
Fysiska personers inkomstskatt |
22024570 |
-8271000 |
7 168 000 |
14197000 |
7029000 |
98,06 |
|
1120 |
Juridiska personers inkomstskatt: |
16034275 |
28448000 |
25018000 |
22233000 |
-2 785000 |
-11,13 |
|
1121 |
Juridiska personers inkomstskatt |
14382823 |
23848000 |
18918000 |
17040000 |
-1878000 |
-9,93 |
|
1122 |
Avskattning av företagens |
0 |
3 500000 |
5000000 |
4043000 |
-957000 |
-19,14 |
|
1123 |
Särskild skatt på |
1651 452 |
1 100000 |
1 100000 |
1 150000 |
50000 |
4,55 |
|
1130 |
Ofördelbara inkomstskatter: |
2139 732 |
405000 |
2215000 |
2270000 |
55000 |
2,48 |
|
1131 |
Ofördelbara inkomstskatter |
2139732 |
405000 |
2215000 |
2270000 |
55000 |
2,48 |
|
1140 |
Övriga inkomstskatter: |
2560594 |
3300000 |
3456000 |
3408000 |
-48000 |
-1,39 |
|
1141 |
Kupongskatt |
380478 |
365000 |
420000 |
360000 |
-60000 |
-14,29 |
|
1142 |
Utskiftningsskatt och |
2000 |
0 |
58000 |
0 |
-58000 |
0,00 |
|
1143 |
Bevillningsavgift |
3147 |
5000 |
5000 |
5000 |
0 |
0,00 |
|
1144 |
Lotteriskatt |
2174969 |
2930000 |
2973000 |
3043000 |
70000 |
2,35 |
|
1200 |
Lagstadgade socialavgifter: |
71282 826 |
81060000 |
67 629000 |
53927 000 |
-13702 000 |
-20,26 |
|
1211 |
Folkpensionsavgift |
47811402 |
49059000 |
43865000 |
38876000 |
-4989000 |
-11,37 |
|
1221 |
Sjukförsäkringsavgift, netto |
2302088 |
99000 |
117000 |
8364000 |
8247000 |
7048,72 |
|
1231 |
Barnomsorgsavgift |
14130442 |
14479000 |
8780000 |
1496000 |
-7284000 |
-82,96 |
|
1241 |
Utbildningsavgift |
1693049 |
2020000 |
1 143000 |
152000 |
-991000 |
-86,70 |
|
1251 |
Övriga socialavgifter,netto |
1086331 |
6684000 |
7 354000 |
-223000 |
-7577000 |
-103,03 |
|
1271 |
Inkomster av arbetsgivaravgifter |
212795 |
528000 |
315000 |
28000 |
-287000 |
-91,11 |
|
1281 |
Allmän löneavgift |
1697330 |
201000 |
213000 |
0 |
-213000 |
-100,00 |
|
1291 |
Särskild löneskatt |
2349389 |
7990000 |
5842000 |
5234000 |
-608000 |
-10,41 |
|
1300 |
Skatt på egendom: |
20340 596 |
25999546 |
25 654000 |
25377 000 |
-277 000 |
-1,08 |
|
1310 |
Skatt på fast egendom: |
8947000 |
16046546 |
16570000 |
16267000 |
-303000 |
-1,83 |
|
1311 |
Skogsvårdsavgifter |
423000 |
429000 |
429000 |
107000 |
-322000 |
-75,06 |
|
1312 |
Fastighetsskatt |
8524000 |
15617546 |
16141 000 |
16160000 |
19000 |
0,12 |
|
1320 |
Förmögenhetsskatt: |
2138000 |
2153000 |
2509000 |
2235000 |
—274000 |
-10,92 |
|
1321 |
Fysiska personers |
2076000 |
2068000 |
2447000 |
2170000 |
-11,32 | |
|
1322 |
Juridiska personers |
62000 |
85000 |
62000 |
65000 |
3000 |
4,84 |
|
1330 |
Arvsskatt och gåvoskatt: |
1390630 |
1500000 |
1375000 |
1375000 |
0 |
0,00 |
|
1331 |
Arvsskatt |
1128130 |
1200000 |
1100000 |
1100000 |
0 |
0,00 |
|
1332 |
Gåvoskatt |
262500 |
300000 |
275000 |
275000 |
0 |
0,00 |
|
1340 |
Övrig skatt på egendom: |
7864966 |
6300000 |
5200000 |
5500000 |
300000 |
5,77 |
|
1341 |
Stämpelskatt |
6068706 |
6300000 |
5200000 |
5500000 |
300000 |
5,77 |
|
1342 |
Skatt på värdepapper |
1796260 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1400 |
Skatt på varor och tjänster: |
189 738285 |
186 237600 |
185820300 |
190727 500 |
4907 200 |
2,64 |
|
1410 |
Allmänna försäljningsskatter: |
120044231 |
114450000 |
115500000 |
114400000 |
-1100000 |
-0,95 |
|
1411 |
Mervärdesskatt |
120044231 |
114450000 |
115 500000 |
114 400000 |
-1100000 |
-0,95 |
|
1420. |
1430 Skatt på specifika varor: |
55200841 |
57371600 |
56148300 |
63625500 |
7477200 |
13,32 |
|
1421 |
Bensinskatt |
17 599450 |
18500000 |
20600000 |
23600000 |
3000000 |
14,56 |
|
1422 |
Särskilda varuskatter |
1 130044 |
665000 |
675000 |
150000 |
-525000 |
-77,78 |
|
1423 |
Försäljningsskatt på |
1584648 |
1670000 |
1315000 |
1580000 |
265000 |
20,15 |
12
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | ||
|
Belopp |
Procent | ||||||
|
1424 |
Tobaksskatt |
5 724 850 |
6177000 |
7027000 |
8265000 |
1238000 |
17,62 |
|
1425 |
Skatt på spritdrycker |
6150901 |
6100000 |
6060000 |
6000000 |
-60000 |
-0,99 |
|
1426 |
Skatt på vin |
3043025 |
3160000 |
3130000 |
3220000 |
90000 |
2,88 |
|
1427 |
Skatt på malt- och läskedrycker |
2786681 |
2759000 |
2676000 |
2655 000 |
-21000 |
-0,78 |
|
1428 |
Energiskatt |
15 682808 |
16975000 |
13325000 |
17015 000 |
3690000 |
27,69 |
|
1429 |
Särskild avgift på svavelhaltigt |
378 |
500 |
500 |
500 |
0 |
0,00 |
|
1431 |
Särskild skatt på elektrisk kraft |
139 859 |
141000 |
125000 |
140000 |
15000 |
12,00 |
|
1432 |
Kassettskatt |
201 336 |
108000 |
105300 |
0 |
-105 300 |
-100,00 |
|
1433 |
Skatt på videobandspelare |
163458 |
83100 |
75500 |
0 |
-75500 |
-100,00 |
|
1434 |
Skatt på viss elektrisk kraft |
926846 |
946000 |
970000 |
933000 |
-37000 |
-3,81 |
|
1435 |
Särskild skatt mot försurning |
66557 |
87000 |
64000 |
67000 |
3000 |
4,69 |
|
1440 |
Överskott vid försäljning av varor |
279 1 73 |
350000 |
200000 |
200000 |
0 |
0,00 |
|
1441 |
AB Vin- & Spritcentralens |
0 |
150000 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1442 |
Systembolaget AB:s |
279173 |
200000 |
200000 |
200000 |
0 |
0,00 |
|
1450 |
Skatt på tjänster: |
1831061 |
1495000 |
1462000 |
1442000 |
-20000 |
-1,37 |
|
1451 |
Reseskatt |
376567 |
370000 |
350000 |
310000 |
-40000 |
-11,43 |
|
1452 |
Skatt på annonser och reklam |
999181 |
1015000 |
1002000 |
1012000 |
10000 |
1,00 |
|
1453 |
Totalisatorskatt |
350946 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1454 |
Skatt på spel |
104367 |
110000 |
110000 |
120000 |
10000 |
9,09 |
|
1460 |
Skatt på vägtrafik: |
7104265 |
7075000 |
7175000 |
5455000 |
-1 720000 |
-23,97 |
|
1461 |
Fordonsskatt |
4009623 |
4050 000 |
4050000 |
4120000 |
70000 |
1,73 |
|
1462 |
Kilometerskatt |
3094642 |
3025000 |
3125000 |
1335 000 |
-1790000 |
-57,28 |
|
1470 |
Skatt på import: |
4 785454 |
4941000 |
4990000 |
5185000 |
195000 |
3,91 |
|
1471 |
Tullmedel |
4785 454 |
4 941000 |
4990000 |
5185000 |
195 000 |
3,91 |
|
1480 |
Övriga skatter på varor och |
493260 |
555000 |
345000 |
420000 |
75000 |
21,74 |
|
1481 |
Övriga skatter på varor och |
453116 |
555000 |
345000 |
420000 |
75 000 |
21,74 |
|
1482 |
Tillfällig regional |
40144 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1500 |
Avräkningsskatt |
11034966 |
7 786000 |
7 786000 |
0 |
-7786000 |
-100,00 |
|
1511 |
Avräkningsskatt |
11034966 |
7786000 |
7786000 |
0 |
-7786000 |
-100,00 |
|
2000 |
Inkomster av statens verksamhet: |
49999854 |
43365232 |
43049177 |
26230302 |
-16818875 |
-39,07 |
|
2100 |
Rörelseöverskott: |
20464505 |
14267015 |
11601192 |
11595399 |
-5793 |
-0,05 |
|
2110 |
Affärsverkens inlevererade |
10011114 |
3050315 |
2449593 |
1548994 |
-900599 |
-36,77 |
|
2111 |
Postverkets inlevererade |
61389 |
50130 |
50344 |
49388 |
-956 |
-1,90 |
|
2112 |
Televerkets inlevererade |
7163 838 |
1119000 |
1000000 |
1000000 |
0 |
0,00 |
|
2113 |
Statens järnvägars inlevererade |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2114 |
Luftfartsverkets inlevererade |
563 918 |
180260 |
183000 |
185000 |
2000 |
1,09 |
|
2116 |
Affärsverket svenska kraftnäts |
1645 000 |
200000 |
175000 |
193000 |
18000 |
10,29 |
|
2117 |
Domänverkets inlevererade |
87464 |
1450000 |
900000 |
0 |
-900000- |
-100,00 |
13
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott |
49505 |
50925 |
51070 |
50425 |
-645 |
-1,26 |
|
2119 Affärsverket svenska kraftnäts |
440000 |
0 |
90179 |
71181 |
-18998 |
-21,07 |
|
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: |
676904 |
341000 |
322699 |
179000 |
-143699 |
-44,53 |
|
2123 Inlevererat överskott av |
190431 |
212000 |
138699 |
0 |
-138699- |
-100,00 |
|
2124 Inlevererat överskott av |
486473 |
129000 |
184000 |
179000 |
-5000 |
-2,72 |
|
2130 Riksbankens inlevererade överskott: |
7700000 |
8900000 |
7000000 |
7900000 |
900000 |
12,86 |
|
2131 Riksbankens inlevererade |
7700000 |
8900000 |
7000000 |
7900000 |
900000 |
12,86 |
|
2150 Överskott från spel verksamhet: |
2076487 |
1975 700 |
1828900 |
I 967405 |
138505 |
7,57 |
|
2151 Tipsmedel |
1066172 |
985 700 |
1096800 |
1 198700 |
101900 |
9,29 |
|
2152 Lotterimedel |
1010315 |
990000 |
732 100 |
768705 |
36605 |
5,00 |
|
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning: |
620301 |
2 627 000 |
1850000 |
500000 |
-1350 000 |
-72,97 -72,97 |
|
2210 Överskott av fastighetsförvalting: |
620301 |
2627000 |
1850000 |
500000 |
-1350000 | |
|
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens |
620 301 |
2627000 |
1850000 |
500000 |
-1350000 |
-72,97 |
|
2300 Ränteinkomster: |
13030465 |
7 869421 |
7 796280 |
5 388522 |
-2407 758 |
-30,88 |
|
2310, 2320 Räntor på näringslån: |
2653664 |
266695 |
158845 |
150295 |
-8550 |
-5,38 |
|
2311 Räntor på lokaliseringslån |
77184 |
116100 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2314 Ränteinkomster på lån till |
9628 |
9306 |
11327 |
11455 |
128 |
1,13 |
|
2316 Ränteinkomster på |
126 |
93 |
122 |
113 |
-9 |
-7,38 |
|
2318 Ränteinkomster på statens lån till |
1705 |
1 125 |
1 100 |
800 |
-300 |
-27,27 |
|
2321 Ränteinkomster pä skogsväglån |
15 |
20 |
12 |
9 |
-3 |
-25,00 |
|
2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet |
101549 |
88991 |
94436 |
87345 |
-7091 |
-7,51 |
|
2323 Räntor på övriga näringslån, |
1631 |
1000 |
1500 |
1500 |
0 |
0,00 |
|
2324 Räntor på televerkets statslån |
262092 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2325 Räntor på Postverkets statslån |
50348 |
50060 |
50348 |
49073 |
-1275 |
-2,53 |
|
2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslän |
2149386 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2330 Räntor på bostadslån: |
6568604 |
5302100 |
4832100 |
3958890 |
-873210 |
-18,07 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för |
6565940 |
5 300000 |
4 830000 |
3957000 |
-873000 |
-18,07 |
|
2333 Ränteinkomster på lån för |
154 |
100 |
100 |
90 |
-10 |
-10,00 |
|
2334 Räntor på övriga bostadslån, |
2510 |
2000 |
2000 |
1800 |
-200 |
-10,00 |
|
2340 Räntor på studielån: |
18958 |
18640 |
18640 |
18340 |
-300 |
-1,61 |
|
2341 Ränteinkomster pa statens lan |
99 |
140 |
140 |
140 |
0 |
0,00 |
14
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
2342 Ränteinkomster på allmänna |
18859 |
18500 |
18500 |
18200 |
-300 |
-1,62 |
|
2350 Räntor på energisparlån: |
323141 |
250000 |
212 700 |
162 700 |
—50000 |
-23,51 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
323 141 |
250000 |
212700 |
162700 |
-50000 |
-23,51 |
|
2360 Räntor på medel avsatta till |
3 708 |
7000 |
7000 |
7000 |
0 |
0,00 |
|
2361 Räntor på medel avsatta till |
3708 |
7000 |
7000 |
7000 |
0 |
0,00 |
|
2370 Räntor på beredskapslagring: |
602294 |
585 786 |
590132 |
647523 |
57391 |
9,73 |
|
2371 Räntor på beredskapslagring och |
602294 |
585786 |
590132 |
647523 |
57391 |
9,73 |
|
2380, 2390 Övriga ränteinkomster: |
2860096 |
1 439200 |
1976863 |
443 774 |
-1533089 |
-77,55 |
|
2383 Ränteinkomster på statens |
281 |
0 |
200 |
0 |
-200 |
-100,0 |
|
2385 Ränteinkomster på lån för |
59 |
60 |
60 |
60 |
0 |
0,00 |
|
2386 Ränteinkomster på lån för |
15740 |
13000 |
13000 |
12000 |
-1000 |
-7,69 |
|
2389 Ränteinkomster på lån för |
62 |
40 |
50 |
50 |
0 |
0,00 |
|
2391 Ränteinkomster på markförvärv |
651 |
1100 |
700 |
700 |
0 |
0,00 |
|
2392 Räntor på intressemedel |
8246 |
10000 |
4283 |
4283 |
0 |
0,00 |
|
2394 Övriga ränteinkomster |
98961 |
70000 |
255570 |
249681 |
-5 889 |
-2,30 |
|
2395 Räntor på särskilda räkningar i |
1 140444 |
400000 |
500000 |
177000 |
-323000 |
-64,60 |
|
2396 Ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvaltade |
1595 652 |
945000 |
1203000 |
0 |
-1203000 |
-100,00 |
|
2400 Aktieutdelning: |
419820 |
2 706000 |
2218 000 |
2 328000 |
110 000 |
4,96 |
|
2410 Inkomster av statens aktier: |
419820 |
2 706000 |
2218000 |
2328000 |
110000 |
4,96 |
|
2411 Inkomster av statens aktier |
419820 |
2706000 |
2218000 |
2328000 |
110000 |
4,96 |
|
2500 Offentligrättsliga avgifter: |
12954 204 |
10464165 |
10790111 |
3431870 |
-7358241 |
-68,19 |
|
2511 Expeditions- och ansökningsavgifter |
598044 |
638105 |
1134138 |
1 135538 |
1400 |
0,12 |
|
2522 Avgifter för granskning av filmer |
7499 |
6500 |
7500 |
7500 |
0 |
0,00 |
|
2523 Avgifter för särskild prövning |
313 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2527 Avgifter för statskontroll av |
519 |
1 |
1 |
1 |
0 |
0,00 |
|
2528 Avgifter vid bergsstaten |
3 619 |
3136 |
5212 |
6205 |
993 |
19,05 |
|
2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet |
8814 |
9296 |
9900 |
9900 |
0 |
0,00 |
|
2531 Avgifter för registrering i |
31549 |
35043 |
38550 |
19050 |
-19500 |
-50,58 |
|
2534 Vissa avgifter för registrering av |
183 132 |
187744 |
189382 |
196029 |
6647 |
3,51 |
|
2535 Avgifter för statliga garantier |
45 071 |
147239 |
25 910 |
26909 |
999 |
3,86 |
|
2536 Lotteriavgifter |
1577 |
1260 |
1600 |
1605 |
5 |
0,31 |
|
2537 Miljöskyddsavgift |
88860 |
100200 |
89060 |
89060 |
0 |
0,00 |
|
2538 Miljöavgift på |
136605 |
181800 |
151 329 |
151091 |
-238 |
-0,16 |
15
18 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
2539 Täktavgift |
30 119 |
26243 |
35 227 |
40767 |
5 540 |
15,73 |
|
2541 Avgifter vid Tullverket |
65 142 |
74000 |
73700 |
75 500 |
1 800 |
2,44 |
|
2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen |
6 120 |
3500 |
5000 |
5000 |
0 |
0,00 |
|
2543 Skatteutjiimningsavgift |
11 738830 |
8 759000 |
8759 000 |
1 396000 |
-7 363000 |
-84,06 |
|
2545 Närradioavgifter |
465.3 |
4 460 |
4608 |
4608 |
0 |
0.00 |
|
2547 Avgifter för telestyrelsens |
3 738 |
5 638 |
.3 873 |
.3 485 |
-388 |
-10,02 |
|
2548 Avgifter för Finansinspektionens |
0 |
107 000 |
91000 |
100000 |
9000 |
9,89 |
|
2549 Avgifter för provning vid |
0 |
9000 |
8475 |
3 727 |
-4748 |
-56,02 |
|
2551 Avgifter från kärnkraftverken |
0 |
165000 |
154 184 |
159895 |
5711 |
3,70 |
|
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter |
0 |
0 |
2462 |
0 |
-2462 |
-100,0 |
|
2600 Försäljningsinkomster: |
985 976 |
1 187 623 |
1219715 |
1211615 |
-8100 |
-0,66 |
|
2611 Inkomster vid kriminlavården |
171816 |
225000 |
202000 |
210000 |
8000 |
3,96 |
|
2624 Inkomster av uppbörd av |
80817 |
97797 |
84615 |
84 615 |
0 |
0.00 |
|
2625 Utförsäljning av beredskapslager |
90549 |
164826 |
221600 |
150000 |
-71600 |
-32,31 |
|
2626 Inkomster vid Banverket |
642 794 |
700 000 |
711500 |
767000 |
55 500 |
7,80 |
|
2700 Böter m.m.: |
794076 |
822 573 |
897 379 |
1094896 |
197517 |
22,01 |
|
2711 Restavgifter oeh dröjsmälsavgifter |
457479 |
472019 |
537 964 |
730 327 |
192363 |
35,76 |
|
2712 Bötesmedel |
336467 |
350450 |
359239 |
.364393 |
5 154 |
1.43 |
|
2713 Vattenförorcningsavgift |
130 |
104 |
176 |
176 |
0 |
0.00 |
|
2800 Övriga inkomster av statens |
730 507 |
3421435 |
6676 500 |
680000 |
-5996 500 |
-89,82 |
|
2811 Övriga inkomster av statens |
730507 |
3421435 |
6676 500 |
680000 |
-5996500 |
-89.82 |
|
3000 Inkomster av försåld egendom: |
608471 |
4032 700 |
4357 500 |
1 000 |
-4356 500 |
-99,98 |
|
3100 Inkomster av försälda byggnader |
3 255 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
3110 Affärsverkens inkomster av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
().()() |
|
3113 Statens järnvägars inkomster av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0.00 |
|
3120 Slutliga myndigheters inkomster |
3255 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
3124 Statskontorets inkomster av |
330 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0.00 |
|
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av |
2 925 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0.00 |
|
3200 Övriga inkomster av |
10 737 |
1000 |
1 000 |
1 000 |
0 |
0,00 |
|
3211 Övriga inkomster av |
10 737 |
1 0(X) |
1 000 |
1 (MX) |
0 |
0.00 |
16
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
3300 Övriga inkomster av försåld |
594479 |
4031700 |
4356500 |
0 |
-4356500 |
-100,00 |
|
3311 Inkomster av statens |
31577 |
31700 |
31500 |
0 |
-31500 |
-100,00 |
|
3312 Övriga inkomster av försåld |
562902 |
4000000 |
4325000 |
0 |
-4325000 |
-100,00 |
|
4000 Återbetalning av lån: |
12771651 |
8794635 |
7582735 |
6140896 |
-1441839 |
-19,01 |
|
4100 Återbetalning av näringslån: |
1047 899 |
296975 |
125031 |
125361 |
330 |
0,26 |
|
4110 Återbetalning av industrilån: |
171488 |
165000 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
4111 Återbetalning av lokaliseringslån |
171488 |
165000 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
4120 Återbetalning av jordbrukslån: |
29380 |
31699 |
30527 |
30853 |
326 |
1,07 |
|
4123 Återbetalning av lån till |
29380 |
31699 |
30527 |
30853 |
326 |
1,07 |
|
4130 Återbetalning av övriga |
847031 |
100276 |
94 504 |
94508 |
4 |
0,00 |
|
4131 Återbetalning av vattenkraftslån |
243 |
253 |
182 |
268 |
86 |
47,25 |
|
4133 Återbetalning av statens lån till |
8882 |
2645 |
2600 |
2600 |
0 |
0,00 |
|
4135 Återbetalning av skogsväglån |
40 |
50 |
38 |
37 |
-1 |
-2,63 |
|
4136 Återbetalning av övriga |
106014 |
92728 |
88164 |
88083 |
-81 |
-0,09 |
|
4137 Återbetalning av övriga |
1390 |
1600 |
1800 |
1800 |
0 |
0,00 |
|
4138 Återbetalning av tidigare infriade |
730462 |
3000 |
1720 |
1720 |
0 |
0,00 |
|
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: |
8730168 |
5602 280 |
4502 280 |
3002060 |
-1500220 |
-33,32 |
|
4212 Återbetalning av lån för |
8724840 |
5600000 |
4500000 |
3000000 |
-1500000 |
-33,33 |
|
4213 Återbetalning av lån för |
554 |
380 |
380 |
360 |
-20 |
-5,26 |
|
4214 Återbetalning av övriga |
4774 |
1900 |
1900 |
1700 |
-200 |
-10,53 |
|
4300 Återbetalning av studielån: |
2337446 |
2486110 |
2525110 |
2 590110 |
65000 |
2,57 |
|
4311 Återbetalning av statens lån för |
81 |
110 |
110 |
110 |
0 |
0,00 |
|
4312 Återbetalning av allmänna |
2976 |
4000 |
4000 |
4000 |
0 |
0,00 |
|
4313 Återbetalning av studiemedel |
2334389 |
2482000 |
2521000 |
2586000 |
65000 |
2,58 |
|
4400 Återbetalning av energisparlån: |
487 626 |
300000 |
300000 |
300000 |
0 |
0,00 |
|
4411 Återbetalning av energisparlån |
487626 |
300000 |
300000 |
300000 |
0 |
0,00 |
|
4500 Återbetalning av övriga lån: |
168512 |
109270 |
130314 |
123365 |
-6949 |
-5,33 |
|
4514 Återbetalning av lån för |
166 |
180 |
200 |
180 |
-20 |
-10,00 |
|
4515 Återbetalning av lån för |
14872 |
6500 |
7 000 |
6500 |
-500 |
-7,14 |
|
4516 Återbetalning av utgivna startlån |
5309 |
7000 |
5 000 |
5000 |
0 |
0.00 |
|
4517 Återbetalning från Portugalfonden |
5 821 |
5 500 |
5 500 |
5500 |
0 |
0,00 |
17
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
4519 Återbetalning av statens |
390 |
0 |
300 |
0 |
-300 |
-100,00 |
|
4521 Återbetalning av lån för |
131 |
90 |
90 |
80 |
-10 |
-11,11 |
|
4525 Återbetalning av lån för svenska |
57 659 |
40000 |
50000 |
45 000 |
-5000 |
-10,00 |
|
4526 Återbetalning av övriga lån |
84 164 |
50000 |
62224 |
61 105 |
-1 119 |
-1,80 |
|
5000 Kalkylmässiga inkomster: |
-810532 |
825800 |
14990 |
198900 |
183910 |
1226,88 |
|
5100 Avskrivningar och amorteringar: |
2 178415 |
1004300 |
1 100490 |
1 128 900 |
28410 |
2,58 |
|
5110 Affärsverkens avskrivningar och |
1235000 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
5113 Statens järnvägars avskrivningar |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
5116 Statens vattcnfallsverks |
1235000 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
5120 Avskrivningar på fastigheter: |
.196 6&? |
0 |
210000 |
0 |
—210000 |
-100,00 |
|
5121 Avskrivningar på fastigheter |
396683 |
0 |
210000 |
0 |
-210000 |
-100,00 |
|
5130 Uppdragsmyndigheters |
86555 |
230000 |
150000 |
50000 |
-100000 |
-66,67 |
|
5131 Uppdragsmyndigheters nr.fl. |
86555 |
230000 |
150000 |
50000 |
—100000 |
-66,67 |
|
5140 Övriga avskrivningar: |
460177 |
774300 |
740490 |
1078900 |
338410 |
45,70 |
|
5143 Avskrivningar på ADB- |
442891 |
761000 |
727190 |
1066000 |
338810 |
46,59 |
|
5144 Avskrivningar på |
17 286 |
13 300 |
13300 |
12900 |
-400 |
-3,01 |
|
5200 Statliga pensionsavgifter, netto: |
-3 131776 |
-230000 |
-1 137000 |
-930000 |
207 000 |
-18,21 |
|
5211 Statliga pensionsavgifter, netto |
-3 131776 |
-230000 |
-1 137000 |
-930 (XX) |
207000 |
-18,21 |
|
5300 Statliga avgifter: |
142829 |
51500 |
51500 |
0 |
-51500 |
-100,00 |
|
5311 Avgifter för företagshälsovård |
142829 |
51500 |
51500 |
0 |
-51500 |
-100,00 |
|
SUMMA INKOMSTER |
397 725 288 |
381983 513 |
379750702 |
344710598 |
-35040104 |
-9,23 |
18
Bilaga 1.3
Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.3
CM 00 00
m Os OK
CO K© •—i
00 O O
m cm
co «o m
m ok
IT) HCC
1-t 00 C-
© ©K Ok
rf co co
00 KO CO
CM rH Ok
CM »O Ok
i—t ©k r-
oo b» in
CO «T) IO
"'t © O
00 k© KO
OK i-l KO
i-l CM Tt
00 00 Ok
CO rf Tt-
r- o ko
O O CM
t" KO KO
b- Ok Ok
KO rf tJ-
CO CO CO
CM Ok KO
m ko wo
m ko oo
cm k© ko
co cn cn
co co co
•n ko k©
O ko OK
CM Ok
OlTjTt
CM CO CO
CO CO CO
OK O TT
0 0\N
1/1 HCM
b» CM CM
CM CO CO
Miljoner kronor, löpande priser.
|
CN |
US |
o rq |
xF |
rf |
Ox ' OO |
Os |
f~ so s© o-s ks o oo |
<> | |
|
Os |
rq |
8 |
i |
KS F" OO |
oo Os |
foo^xnxf |
Ox SO | ||
|
Ox |
s; |
m ,— |
m |
oo |
F- 00 Ox |
V |
SO r- Q> Os S© Tt |
Ks | |
|
Os |
so so |
F* |
r- |
—' O |
Ox |
rq os F- s© tf | |||
|
v-H |
en |
rq |
TF |
rq |
T_* | ||||
|
r* |
os m |
KS |
r* |
O ' O |
•** |
oosrqnono | |||
|
Ox |
3 |
so rq |
OS |
00 |
xF Os xF |
s© |
Oxn nn nm |
F~ |
Ks |
|
s |
oo o |
KS |
Ox |
F" KS |
rq |
oo c*s o Q> oo <> |
00 |
Ox | |
|
rs |
SS |
cn |
F' |
KS KS O |
Os |
rqoooo^^F |
,_| | ||
|
Os |
o |
KS |
rs |
—< o=""> |
Ks |
*-< 00="" ks="" s©=""> | |||
|
r— |
r-<> |
rf |
1 |
rq | |||||
|
O |
rs |
OS XF |
O |
© |
r-s F" so |
xF KS xF s© o |
KS |
00 | |
|
Ox |
K |
so m |
KS |
xf |
oson |
bs |
cn |
s© | |
|
Ox |
VS |
ks ks |
xF |
t—4 |
K) KS QS |
rq |
f- rq rq s© ks |
o |
s© |
|
00 |
o m |
f- |
00 |
xf rq |
s© |
F- Ox Ox <> |
xF |
f*s | |
|
Ox |
© |
n rq |
xF |
OS |
OOS-H |
rq |
O so Tf S© Ks | ||
|
r-<> |
r*s |
v-H |
rq |
1 | |||||
|
Ox |
m |
cn |
© |
OS OO —1 |
ks |
FISOSOOxtFtF |
[ |
tx | |
|
00 |
o |
r- rq |
© |
rs <> |
rq |
tf ks rq tx tf s© oo rq o co |
rq |
KS | |
|
oo |
r* |
00 O |
00 |
SO |
O KS KS |
tx |
00 |
S© | |
|
00 |
r- |
rq »-t |
rs |
Os |
00 Os 00 |
> |
oo rq co rq oo |
rq | |
|
Os |
SO |
rq o |
■xF |
tF |
00 F~- |
O |
OS S© Tfr K> Tf | ||
|
1 |
rs |
rq |
rs |
rq | |||||
|
00 |
rq |
os rq |
rH |
Os |
—< —'=""> |
OS |
O^OOCrfn |
c*s |
Ox |
|
00 |
us |
r- r- |
O |
SO |
rq o rq |
Ox |
KS TF O O 00 00 S© cn F- F" |
n | |
|
r--. |
US |
OO XF |
rq |
so |
F- OS 00 |
tx |
Ox |
tx | |
|
00 |
rq |
Os m |
Os |
SO |
tf rq -h |
rq |
rHOOnOOX |
rq |
Ks |
|
Os |
c*S |
Os Os |
co |
rs |
00 F" — |
Os | |||
|
rs |
r*s |
•** | |||||||
|
r- |
ws |
1— |
r- |
oo rs ks |
so f- r- rq r- r- |
00 |
<> | ||
|
00 |
o |
so |
SO |
rq cn os |
00 |
|
rq |
V | |
|
SO |
O |
rq |
—< o=""> |
00 |
rq cn m oo t—<> |
s© |
V | ||
|
oo |
O |
q r*s Os 00 |
SO |
vs |
rq o rq |
£s |
KS 00 O f^s O O |
c*s |
Ks |
|
Os |
rq |
■^F |
FS |
00 F- |
00 |
OO K) TF S© K) T- | |||
|
rs |
rs | ||||||||
|
SO |
Os |
O so |
rs |
fH |
Os r-s so |
Os |
F- o rq os s© r- |
so |
> |
|
00 |
o |
f~ |
© |
SO KS -h |
rq |
—< rq="" ox="" q=""> K> c<> |
r— |
Ox | |
|
K) |
© |
KS KS |
o |
Os |
F- rq ks |
rq f- ks |
00 |
V | |
|
00 |
vs |
OO xF |
rq |
fH |
xF O O |
s© |
f^ tf s© f* rq |
so |
> |
|
Os |
r- |
so so |
xF |
rq |
F~ SO — |
tx |
F~ KS Tf S© TF | ||
|
1 |
rq |
1 |
f*S | ||||||
|
ks |
so |
oo r- |
r* |
F- rq ks |
x© Os S© v s© KS |
<> |
K) | ||
|
00 |
Os |
»—<> |
00 |
r*s |
so xf rq |
tx |
rqors^noF' |
KS |
so |
|
VS |
rs F" |
xF |
F^ |
so rq tf |
ks |
O |
S© | ||
|
00 |
© |
K) SO |
00 |
Ox |
—■ o |
oo |
Ox f~ rq jfs s© co |
KS |
<> |
|
O\ |
SO |
F- xF |
C*S |
rq |
F- s© — |
SO |
S© K) tF tx tF |
i— | |
|
1 |
rq |
rs |
*•» | ||||||
|
tF |
vs |
KS F- |
<> |
VS |
cn s© f- |
k> |
o rq rq tx rq ks |
8 |
O |
|
00 |
SO |
F- rq |
SO |
SO |
oo s© — |
Q> |
oo s© SO oo TF TF |
Ox | |
|
—. |
O so |
xF |
rq |
CCF- |
Os |
c |
F- |
o | |
|
00 |
cn xF |
m |
00 |
O s© xF |
rq |
m rq F' Q> o rq |
F* |
> | |
|
Os |
rq |
K) <> |
rs |
Ox |
F- KS *- |
Ks |
so ks rs s© tf | ||
|
1 |
rq |
1 |
rq | ||||||
|
rs |
© |
O O O |
© |
O O O |
O |
OOO^OOO |
o | ||
|
00 |
oc |
rq t-h |
K) |
00 |
KS ▼—<> |
rq |
KS s© r-< q=""> KS TF |
T— | |
|
■— C4 |
rq |
OO so |
00 |
00 |
XF KS OS |
rq c | |||
|
00 |
F-* |
rq so |
i |
F* |
ks rq rq |
tx |
Os F* O °0 XF Ox xF |
tx | |
|
Os |
Os |
Tt —1 |
r-s |
F- |
SO KS |
^F |
Ks ■rF xF \F rs | ||
|
1—1 |
rq | ||||||||
OO
Ox
|
© |
O O O |
o |
o c o |
OOO^OOO |
O | |
|
rs |
Ox OO so |
so |
rq os cn |
tx |
Ox t- rq xt s© rq |
Kj |
|
Os xF s© |
oo o F~ |
so |
Ox | |||
|
r- |
OO so |
US |
O Ox —' |
KS Ks xF tx Ox o | ||
|
SO |
n o rq |
rs |
S© xF — |
f*s |
ks xF <*s rq=""> | |
|
1 |
rq |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.3
Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1980/81 - 1991/92 m.m. (Milj.kr.)
|
© oo |
xf o |
© Ok |
Ok Ok |
04 © © O |
xF 04 © © © |
co |
o o |
F- |
tF O |
xF | ||||||||
|
O \O |
co |
04 |
04 |
co |
© O |
f- © © © |
04 © © 00 O |
00 |
un |
CO |
00 |
Ok | ||||||
|
O XF |
r- |
© |
© |
Xf k© |
CO O |
—<> |
xF |
04 |
co un |
Ok |
00 |
04 |
k© |
CO | ||||
|
tn © |
co |
04 |
Ok |
OO |
CO 04 |
un k© |
00 |
CO |
F" |
OO F- |
_ |
04 |
un |
oo co | ||||
|
04 04 |
XF |
© |
© |
k© |
k© © |
un k© |
k© k© |
4- | ||||||||||
|
+ |
+ |
+ + |
+ |
+ + | ||||||||||||||
|
—' IT) |
F" |
o- |
r- |
Ok |
04 Ok co 04 r- |
xF F" |
k© |
xF |
04 |
O o |
OO |
O k© |
_! |
un co |
r~ | |||
|
04 cn |
04 |
XF |
© |
OO |
© 04 |
O © |
un o |
T— |
Ok |
04 |
04 |
F" |
F- |
CO |
04 |
co «—• |
xF | |
|
f- © |
XF |
Ok |
o |
xF |
04 >—■ |
k© un |
un oi |
k© |
00 |
00 |
un |
t— |
un |
r* |
un |
o o |
CO | |
|
KO 04 |
_( |
04 |
Ok |
O |
oo o |
co co |
co F- |
xF |
un |
00 |
*— |
k© |
00 |
r- |
00 |
k© |
o o |
k© |
|
XF © |
00 |
O |
co |
04 |
04 -h |
O oo |
F" un |
r- |
»— |
04 |
co |
t— |
04 |
»— | ||||
|
+ |
+ |
+ |
+ + |
■ |
+ |
1 |
■ | |||||||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
CO k© |
O co |
1 |
1 |
1 |
1 |
co |
CO k© |
CO | ||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
un |
F- Ok |
1 |
1 |
1 |
1 |
un |
k© xF |
kO | ||||||
|
un Ok |
Ok F- |
un |
CO Ok |
F- | ||||||||||||||
|
r* k© |
00 k© |
r- |
Ok F" |
un | ||||||||||||||
|
+ |
+ ' | |||||||||||||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
i |
1 1 |
1 Tt |
F" 1 |
1 |
I |
1 |
1 |
xf CO F" | |||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
I 04 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
04 Ok |
»— | |||||||
|
F- |
XF |
F- k© |
xF | |||||||||||||||
|
un |
00 |
un 04 4- + |
00 | |||||||||||||||
|
© r- |
00 |
co |
i |
© |
© O |
1 1 |
1 1 |
O xF |
co |
un co |
un |
o |
un |
o |
1 1 |
1 | ||
|
© oo xf |
© |
1 |
XF k© |
1 1 |
1 1 |
F- O |
co |
k© |
■ |
»— |
v© |
! 1 |
1 | |||||
|
•—* O' OO XF |
CO |
04 xF |
04 CO Ok k© xF |
CO O |
04 | |||||||||||||
|
XF © |
04 |
CO |
v-H XF |
oovn |
04 |
co |
04 |
CO |
■^F | |||||||||
|
xf cn |
T— |
co |
co | |||||||||||||||
|
cn |
+ |
1 |
+ |
+ |
+ | |||||||||||||
|
1 1 |
o |
O |
o |
Ok |
O O |
XF |
un 04 |
1 |
o |
o o |
T—- |
T— |
O |
T— |
co |
O | ||
|
■ 1 |
T— |
o |
8 |
v-H |
k© O Ok 04 |
F" CO |
1 |
Ok O |
00 |
xt |
k© Ok |
co un |
un | |||||
|
oo |
04 |
k© |
F" |
O 04 |
F- |
xt |
un |
k© xF |
xF | |||||||||
|
00 |
04 |
oo |
O |
—<> |
k© un |
XF F- |
00 |
xF |
un |
O" |
un |
Ok 00 |
CO | |||||
|
© |
© |
00 |
OO |
00 o- |
F" 00 |
CO 04 |
un |
04 |
. XF |
Ok | ||||||||
|
wh 04 |
+ |
+ |
+ |
+ |
+ |
+ 4- |
+ | |||||||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
1 1 |
00 00 |
I |
1 |
1 |
1 |
1 00 |
o | |||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 i |
1 1 |
XF xt |
1 |
1 |
1 |
1 xF |
o | ||||||||
|
un un |
un |
o | ||||||||||||||||
|
04 un |
04 |
co | ||||||||||||||||
|
4- |
4- | |||||||||||||||||
|
1 1 |
i |
co |
00 |
co |
O O co Ok |
CO O |
1 |
CO |
un |
un |
o |
co |
xF xF | |||||
|
1 1 |
1 |
© |
o |
o |
© t- |
Ok un |
CO |
un |
un |
Ok |
xF |
04 |
04 |
CO F" |
o- | |||
|
co |
© |
© |
k© XF |
co un |
o oo |
co |
Ok |
1 |
00 |
Ok |
00 xF |
F* | ||||||
|
i |
o |
k© |
© 00 |
T-M un |
Ok k© |
Ok |
un |
o |
1 |
04 |
un co |
O- | ||||||
|
04 |
CO XF |
k© un |
un k© |
+ | ||||||||||||||
|
+ |
+ + |
4- |
+ |
' 4- |
+ | |||||||||||||
|
Ok 00 |
© |
o |
f- |
© |
kO © |
xF co |
o o- |
00 |
Ok |
un |
co |
04 |
00 |
Ok |
Ok Ok k© |
CO | ||
|
© © |
co |
oo |
Ok |
O Ok |
04 un |
© oo |
Ok |
00 |
Ok k© |
xF |
Ok |
00 |
00 |
04 |
04 Ok |
© | ||
|
cn o |
© |
o |
co |
Ok |
xF oo |
co co |
O- CO |
xF |
k© |
xF |
xF |
k© |
CO |
un |
xt |
-^F |
O CO |
co |
|
© f- |
XF |
© |
XF |
O |
OO 00 |
CO 00 |
Ok un |
r- |
O- |
co |
04 |
■^F |
un t- |
xF | ||||
|
»— |
04 |
04 —• |
+ | |||||||||||||||
|
+ |
+ |
4- |
4- |
+ |
+ + |
L | ||||||||||||
|
F" o |
xr f^ |
v© |
04 |
04 xF |
xF © |
—' k© |
00 |
O F- |
cn |
Ok |
xt |
o |
F" |
O |
00 XF |
© | ||
|
XF © |
00 XF |
© |
00 |
© 04 |
00 00 |
XF XF |
04 |
04 |
k© |
v—H |
00 |
00 |
CO |
■^F |
Ok xF |
Ok | ||
|
cn o- |
o f- |
00 |
k© |
© O |
O oo |
xF CO |
Ok TF |
CO |
k© |
1 |
•— |
00 |
un |
Ok |
t-* xF |
O | ||
|
© oo |
XF © |
( |
_ |
un xf |
Ok 04 |
xF O |
xF |
CO |
un |
04 |
un |
co |
tF |
k© OO |
xF | |||
|
04 04 |
co |
co |
co co |
04 04 |
' r- |
+ |
+ |
+ |
+ |
+ |
1 |
+ |
■ |
1 | ||||
|
cn cn |
CO 00 |
00 |
o o o o o |
k© k© |
O |
1 |
o |
un |
1 |
00 |
1 |
O |
1 Tt |
O | ||||
|
© © |
CO 04 |
04 |
04 |
04 |
CO CO |
04 |
© |
1 |
co |
1 |
1 |
00 |
1 |
04 | ||||
|
04 04 |
CO CO |
CO |
CO |
co co |
04 |
Ok |
04 |
1 | ||||||||||
|
co |
00 |
00 |
Ok |
© |
Ok |
un |
04 |
cn |
s |
c*n |
Ok |
© |
un |
o |
Ok |
cn |
F- |
xF |
cn |
00 |
1 | ||
|
xF |
co |
un |
Ok |
xF |
CO |
co |
un |
00 |
1 |
s- |
Ok |
© |
00 |
xF |
un |
un |
O |
O |
oo |
© |
1 | ||
|
O |
co |
co |
XF |
OO |
Ok |
Ok |
Ok |
00 |
o- |
-'t |
1 |
04 |
o |
un |
Ok |
O |
O |
O |
O | ||||
|
O |
r- |
Ok |
T— |
CO |
xF |
Ok |
00 |
© |
00 |
ä> |
Ok |
04 |
04 |
04 |
F- |
oo |
© |
04 |
OO | ||||
|
F- |
o |
00 |
o |
Ok |
00 |
© |
XF |
co |
0£ |
un |
m |
v— |
04 |
T— | |||||||||
|
04 |
04 |
-o | |||||||||||||||||||||
|
4- |
4- |
4- |
4- | ||||||||||||||||||||
|
© |
un |
© |
Ok |
un |
OO |
04 |
© |
00 |
04 |
u |
o |
00 |
Ok |
r- |
cn |
© |
© |
o- |
Ok |
© |
xF | ||
|
OO |
04 |
co |
un |
xF |
04 |
un |
Ok |
00 |
0) |
00 |
m |
T—1 |
04 |
un |
cn |
04 |
o |
© |
xF |
OO | |||
|
© |
co |
© |
XF |
o |
04 |
© |
xF |
© |
Ok |
T3 |
oo |
F" |
© |
m |
00 |
un |
04 |
© |
Ok |
04 |
04 |
04 | |
|
Ok |
r- |
04 |
Ok |
© |
Ok |
Ok |
04 |
© |
O |
d |
o |
© |
F^ |
un |
© |
© |
cn |
F- |
r- |
xF |
xF | ||
|
o |
oo |
un |
Ok |
o |
Ok |
00 |
00 |
04 |
1 |
3 |
© |
© |
00 |
F- |
r- |
cn |
xF |
00 |
Innehållsförteckning
Innehåll
Finansplanen
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
1 Inledning 1
2 Bakgrund 7
3 De internationella förutsättningarna 10
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13
5 Finanspolitiken 17
6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33
7 Finanskrisen 36
8 Arbetsmarknadspolitiken 38
9 Tillväxtbefrämj ande åtgärder 41
10 Avslutning 54
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna för myndigheterna 84
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan
Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget
Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen
gotab 42585, Stockholm 1992
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1993
Kungliga hov- och slottsstaterna
(första huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100
Bil. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Davidson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
A. Kungliga hovstaten
A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hov-
hållning
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
25 950 000
23 500 000
24 677 000
Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas
ca 60 anställda inom hovförvaltningen.
Regeringen har medgivit att anslaget för innevarande budgetår får
överskridas med 500 000 kr med hänsyn till den planerade omfattningen
av statsbesök m.m.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 24 677 000 kr, vilket
motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhåll-
ning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
24 677 000 kr.
1
1 Riksdagen 1992193. 1 sand. Nr 100. Bilaga 2
B. Kungliga slottsstaten
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
28 249 533
26 150 000
29 422 000
Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd-
gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer
med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas
även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighets-
underhåll.
Stockholms slott används av kungen och inrymmer representations-
lokaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. Riksmarskalksämbetet,
Ståthållarämbetet, Husgerådskammaren och Bemadottebiblioteket. Vissa
delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms
slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del
visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för
Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används
for utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal for
drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett
skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster
från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning
av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och
Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till
större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet
har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänhe-
ten.
Riksmarskalksämbetet har - i anslutning till en framställning från Ståt-
hållarämbetet - hemställt att 31 539 000 kr anvisas för driften av de
kungliga slotten under nästa budgetår. Detta belopp motsvarar enligt
Ståthållarämbetet anslagsbehovet för oförändrad verksamhetsnivå.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat synpunkter på redovisningen
inom Ståthållarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet meddelar
med anledning av detta följande.
Önskemål har framförts om en samlad s.k. koncernredovisning av alla
aktiviteter inom ämbetet, dvs. förutom av den rent anslagsfinansierade
verksamheten även Djurgårdsförvaltningen, visnings- och donationsme-
del, slottsbodar, grusmedelsfond m.m. I samband med en omorganisa-
tion av Ståthållarämbetet sker en total omläggning av ämbetets ekono-
mi- och redovisningssystem under budgetåret 1992/93, så att de nya
rutinerna är helt intrimmade till ingången av budgetåret 1993/94. Djur-
gårdsförvaltningens räkenskapsår ändras samtidigt från kalenderår till
att motsvara det statliga budgetåret.
Föredragandens överväganden
Jag förordar att detta anslag räknas upp med - utöver pris- och löneom-
räkning - 2 miljoner kronor. Det bör därigenom vara möjligt att behålla
verksamhetsvolymen oförändrad i förhållande till tidigare. Av samma
skäl kommer jag att senare i dag vid min anmälan till propositionen om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att förorda ett
tilläggsbudgetanslag på samma belopp redan för innevarande budgetår.
Det skall därefter vara möjligt att bedriva verksamheten utan sådana
anslagsöverskridanden som varit ofrånkomliga de senaste åren. Jag har
vidare med tillfredsställelse noterat Ståthållarämbetets åtgärder med
anledning av RRV:s synpunkter.
Anslaget bör således föras upp med 29 422 000 kr i förslaget till
statsbudget för nästa budgetår.
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 422 000 kr.
B 2. Kungliga husgerådskammaren
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
9 663 535
10 600 000
11 127 000
Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som till-
hör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta sam-
lingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera
samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgeråds-
kammaren de Bemadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler,
konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket. Slut-
ligen hjälper Husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för repre-
sentation o.dyl.
Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.
I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade
Husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under
perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjligheter att hålla en
godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer
akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter varje budgetår
tillförts ökade resurser för detta ändamål.
I anslagsframställningen for budgetåret 1993/94 begär nu Husgeråds-
kammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursför-
stärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel
anvisas för nyanskaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade
vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler,
konst och konsthantverk.
Riksmarskalksämbetet tillstyrker Husgerådskammarens framställning
om ett anslag för budgetåret 1993/94 på 14 695 (XX) kr, varav
1 100 000 kr i engångsanslag.
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 127 000 kr, vilket mot-
svarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag. På
grund av det ansträngda statsfinansiella läget kan jag i år inte förorda
någon anslagsökning för de i och för sig välmotiverade ändamålen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993