Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1966

Proposition 1966:76

Nr 76

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande
av ett internationellt institut för freds- och konfliktforskning
i Sverige; given Stockholms slott den 11
mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern
för utrikes ärendena hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett institut, benämnt internationella institutet
för freds- och konfliktforskning (International Institute for Peace and
Conflict Research), inrättas. Institutet skall ha till uppgift att bedriva vetenskaplig
forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell
fred och säkerhet. Institutet skall i stiftelsens form verka som
en självständig forskningsinstitution. I denna skall eftersträvas medverkan
av utländska forskare och i dess ledning bör finnas internationell representation.

För budgetåret 1966/67 föreslås statens bidrag till verksamheten uppgå
till 900 000 kr. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 76

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1966

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist
Gustafsson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om inrättande av ett internationellt institut
för freds- och konfliktforskning i Sverige och anför.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den 11 december
1964 sex utredningsmän1 för att utreda frågan om inrättande av ett internationellt
institut för freds- och konfliktforskning i Sverige. Utredningen,
vilken antog benämningen fredsforskningsutredningen, avgav den 21 januari
1966 betänkandet »Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige»
(SOU 1966: 5), i vilket föreslogs att ett internationellt institut inrättas med
uppgift att bedriva vetenskaplig forskning i konflikt- och samarbetsfrågor
av betydelse för internationell fred och säkerhet.

Över betänkandet har yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,
universitetskanslersämbetet — som hört fakultetsheredningarna —
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet samt Svenska Fredsoch
Skiljedomsföreningen.

Utredningen

Utredningen använder sig av en arbetsdefinition av freds- och konfliktforskningen
enligt vilken forskningens huvudsakliga ämnesområden är
studiet av

a) grundläggande betingelser för stabil fred och för fredliga lösningar
av internationella konflikter,

b) spörsmål om konflikters uppkomst och karaktär samt deras förebyggande
och fredliga biläggande, 1

1 Ambassadören Alva Myrdal (ordförande), professorn Hannes Alfvén, docenten Karl E. Birnbaum,
generaldirektören Martin Fehrm samt professorerna Bror Rexed och Anders Wedberg.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 7(i dr 1006

c) frågor om de internationella konfliktproblemens bakgrund samt möjliga
vägar att mildra spänningstillstånd, undanröja oroshärdar och effektivt
utnyttja de internationella organisationerna som värn för freden,

d) problem som är av intresse i samband med förhandlingar om nedrustning
och rustningsreglering samt FN:s fredsbevarande verksamhet.

Utredningen finner det både möjligt och lämpligt alt ett internationellt institut
för freds- och konfliktforskning upprättas i Sverige. Avgörande för
utredningens ställningstagande är främst insikten om ämnesområdenas
betydelse och förvissningen att en forskningsinsats på dessa kan vara av
stort värde. Av betydelse är också förhållanden som gör det naturligt för
Sverige att uppmärksamma de internationella freds- och konfliktproblemen.
Inte minst gäller detta den på landets neutralitet inriktade politiken,
som växt fram under en lång fredstradition. Vidare anser sig utredningen
kunna konstatera att ett forskningsinstitut kan få vissa i förhållande till
flertalet andra institutioner betydelsefulla och intressanta särdrag för forskningen.
Utredningen betonar därvid den internationella och oberoende karaktär
som bör prägla institutets verksamhet. Utredningen har vid sina kontakter
med organisationer och vetenskapsmän i olika länder mött sympati
och utlovats stöd för upprättande av ett sådant institut.

Placeringen i Sverige av ett institut av detta slag kan medföra vissa
problem i fråga om forskarkontakter, dokumentationsresurser, rekryteringssvårigheter
m. m. Utredningen anser dock att sådana problem kan bemästras.

Utredningen har alltså funnit att ett freds- och konfliktforskningsinstitut
bör upprättas i Sverige samt angett till vilka områden forskningsverksamheten
enligt dess mening bör koncentreras. Den har vidare framlagt
förslag i fråga om institutets omfattning och organisation. En grundläggande
princip har varit, att de rekommendationer som läggs fram skall
vara flexibla och att stort utrymme skall ges institutets ledning och forskarna
att själva bedöma vilka program som bör komma i fråga.

Utredningen har valt att för behandlingen av dessa frågor först söka
analysera sådana internationella insatser, som f. n. görs inom ramen för
freds- och konfliktforskningen. Härvid ges anvisningar om institutets förhållande
till vissa internationella och nationella organ på detta område.
Samtidigt bildar denna redogörelse bakgrund till de förslag om riktlinjer
för institutets forskningsverksamhet, som utredningen lägger fram. I

I fråga om arbetsområdena har utgångspunkten varit att det studium
som skall bedrivas bör söka ge väsentliga bidrag till förståelsen av
betingelserna för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för
en stabil fred. Ett på praktiskt-politiska frågor inriktat studiearbete bör
enligt utredningen givetvis äga rum i ständig växelverkan med en mer teoretiskt
inriktad konfliktforskning. Utredningen lägger vidare vikt vid att

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 76

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1966

forskningen inte endast hänför sig till relationer mellan stormakterna utan
också i hög grad uppmärksammar den konfliktproblematik som finns latent
i de underutvecklade ländernas ekonomiska och sociala förhållanden.

Utredningen förordar att forskningsarbetet i första hand inriktas på nedrustnings-
och rustningsreglerimgsfrågorna. Denna rekommendation motiveras
av utredningens övertygelse, att inom detta område väsentliga vetenskapliga
insatser kan göras som har stor relevans för internationella fredssträvanden.
Institutets internationella prägel kan också på detta studiefält
tjäna forskningens allsidighet och bidra till både dess vetenskapliga och
dess politiska utbyte.

Forskningen bör från denna utgångspunkt ha goda möjligheter att utvidgas
till andra frågeställningar och ämnesområden. Utredningen har haft
i tankarna sådana vidsträckta problem som studium av aktuella konflikter,
deras uppkomst, utveckling och biläggande — varvid inte minst den
inverkan som kan åstadkommas genom kommunikationsprocesser och
massmedia bör uppmärksammas — vägar att minska spänningen i de mellanstatliga
relationerna och undanröja konfliktanledningar, internationella
organisationers roll för konfliktlösning samt speciella teoretiska och metodologiska
studier i samband med projekt inom dessa områden.

Utredningen skisserar några specifika projekt som kan infogas i den
angivna ämnesramen och på vilka utredningen prövat sina förslag om organisationsplan,
kostnadsramar etc. Dessa forskningsuppgifter av skiftande
natur bör övervägas av ledningen för institutet som lämpliga arbeten i
själva uppbyggnadsperioden. De har valts inom följande områden, av vilka
vissa rekommenderats av olika internationella forskargrupper: internationell
jämförelse mellan nationella seismologiska data, närmast deras betydelse
i samband med ett provstoppsavtal, vissa specifika studier kring
biologiska stridsmedel, informationstekniska studier (pressanalys) av skildringen
av olika faktorers betydelse för valda lokaliserade konflikter samt
förebyggandet av potentiella internationellt-rättsliga konflikter vid användning
av nya tekniska möjligheter, t. ex. för vattenutvinning.

Utredningen har funnit att endast allmänna anvisningar bör ges i fråga
om forskarnas tillhörighet till vissa vetenskapliga discipliner eller om deras
inriktning på specifika forskningsmetoder. En tvärvetenskaplig arbetsform
med användande av såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga
discipliner bör eftersträvas och nya forskningsmetoder bör prövas vid
institutet.

Utredningen har prövat frågan om institutets rättsliga ställning.
Utredningen föreslår att institutet bildas i form av en av staten
upprättad stiftelse.

Utredningen har övervägt de lämpliga formerna för institutets finansiering.
Utgångspunkten har varit att, såsom angetts i direktiven, Sverige

Kiingl. Maj.ts proposition nr 7ti är 1966

skall lämna avgörande finansiella bidrag för institutets tillkomst och drift.
Utredningen har övervägt om bidrag bör få mottagas eller sökas för institutets
verksamhet från andra stater, från internationella organ eller
från enskilda. Under förutsättning att institutets ställning som en helt internationell''
och strängt vetenskaplig institution ej äventyras vill utredningen
inte utesluta, att institutet får möjlighet att mottaga sådana bidrag. Dessa
bör kunna lämnas såväl till institutet utan projektbindning som till ett särskilt
projekt eller till en enskild forskare. Under de nämnda förutsättningarna
bör institutet också kunna söka bidrag för sin verksamhet på andra
håll än hos svenska statliga myndigheter. Utredningen anser dock lämpligt
att detta sker endast i begränsad omfattning och huvudsakligen för enskilda
projekt.

Som redan framhållits fäster utredningen stor vikt vid att institutets oberoende
och självständiga ställning framgår klart även för en internationell
publik. Vidare har utredningen påpekat att forskningen vid institutet måste
kunna planeras för relativt långa tidsperioder. Utredningen önskar därför
att en finansieringsordning skapas för institutet som garanterar dess självständiga
verksamhet under en längre tidsperiod på omkring fem år. Formen
för en sådan utfästelse om finansiellt stöd har utredningen inte funnit
anledning att närmare gå in på.

Vid behandlingen av institutets rättsliga ställning har utredningen tagit
upp dess förhållande till andra organ. Den beaktar i fråga om relationerna
till svenska statliga myndigheter kravet att forskningens internationella
och strängt objektiva karaktär ej bör kunna ifrågasättas. Utredningen
lämnar särskilda rekommendationer om institutets förhållande till internationella
organisationer och forskningsinstitutioner i andra länder. Nära
kontakter och samarbete bör även eftersträvas med dessa organ, däribland
med dem som är verksamma i grannländerna.

Utredningen har tämligen utförligt behandlat institutets organisation.
I ledningen för institutet bör finnas en styrelse med åtta ledamöter,
som skall ha ansvaret för viktigare beslut rörande planeringen
av institutets arbete och dess administrativa skötsel, ett vetenskapligt råd
med högst 30 ledamöter, som skall vara rådgivande såväl vid planeringen
av projekten som vid värderingen av dessa, samt en institutsdirektör, vars
uppgifter skall omfatta organisering och uppbyggnad av institutet samt allmän
planering och ledning av studieverksamheten.

För institutets ledning och dess forskarstab föreslår utredningen en internationell
rekrytering. Kungl. Maj :t bör förordna styrelsens ledamöter.
Av det vetenskapliga rådet bör första gången två tredjedelar utses av Kungl.
Maj:t. Rådet bör självt tillsätta övriga ledamöter liksom ny ledamot när
någon avgår. Institutsdirektören bör tillsättas av styrelsen.

Den nämnda principen om flexibilitet och om frihet för institutets led -

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1966

ning och personal att besluta om verksamhetens inriktning har varit bestämmande
för utredningens förslag om beslutsordningen vid forskningsprojekt
och planeringen av studiearbetet.

I fråga om institutets storlek och finansiering framlägger utredningen
förslag, som innebär en gradvis uppbyggnad av institutet under
en första femårsperiod med en forskarstab i fullt utbyggt skick på 15—25
personer som bör vara övervägande erkänt kvalificerade forskare. Ett visst
antal yngre forskare med kvalifikationer motsvarande svensk doktorandnivå
bör ingå i denna beräkning. Utredningen ånger som ett önskemål att
även personer med erfarenheter av praktiskt internationellt politiskt arbete
anlitas i institutets forskarkader.

Utredningen föreslår för budgetåret 1966/67 förutom institutsdirektören
följande fast anställd personal vid institutet, nämligen en direktörsassistent,
en bibliotekarie och fyra tjänstemän i kontorskarriären. Härutöver
bör enligt utredningens förslag finnas tre professorer, tre yngre forskare,
två gästforskare och en assistent.

Utredningen föreslår vidare en successiv utökning av personalen under
budgetåren 1967/71. Vid slutet av detta inledningsskede bör institutet enligt
utredningen ha fått en organisation som kräver ett årligt anslag av
omkring 2,4 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknar utredningen kostnaderna för institutet
till 495 000 kr. för avlöningar, 270 000 kr. för löpande omkostnader och
140 000 kr. för utrustning och lokaler eller sammanlagt 905 000 kr.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens
förslag om inrättande av ett internationellt freds- och konfliktforskningsinstitut.
Dock har universitetskanslersämbetet rest vissa invändningar
mot utredningens förslag i fråga om institutets allmänna uppläggning.
Ämbetet, som finner det önskvärt att freds- och konfliktforskningen
främjas, har ansett att institutets verksamhet bör inriktas
på allmänt befrämjande och samordnande uppgifter. Institutet bör således
enligt ämbetets mening inte primärt ägna sig åt egen forskning utan huvudsakligen
verka som ett sammanhållande och stimulerande organ för den
på skilda håll förekommande forskningen på området. Ämbetet anser att
en verksamhet av detta slag under ett inledningsskede bör få försökskaraktär
och prövas på nytt sedan tillräckliga erfarenheter vunnits.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till den inriktning av
institutets forskningsverksamhet på nedrustnings- och
rustningsregleringsfrågor som förordats av utredningen. Internationella

Kungl. Mnj:ts proposition nr 7(1 är 10(1(1

Kvinnoförbundet för Fred och Frihet anser att avsikten med det planerade
institutet bör vara att få till stånd en internationell vetenskaplig miljö för
forskning på hela fältet av freds- och konfliktfrågor. Denna vetenskapliga
miljö kan, enligt förbundets mening, bli mera fruktbar om forskarna vid
val av problemområden känner sig obundna av de i betänkandet föreslagna
forskningsprojekten.

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen finner att de forskningsuppgifter
som nämns i betänkandet förefaller väl snävt valda. Teknisk nedrustningsforskning
och strävanden att åstadkomma perfekta kontrollmaskinerier
anser föreningen vara av ringa betydelse. I stället bör institutets forskning
ägnas orsakerna till misstron i förhållandena mellan stater. Som lämpliga
problem för studium inom institutet anger föreningen icke-militärt försvar,
problem kring en värld utan krig och rustningars konfliktskapande
effekt. Föreningen framhåller också att institutet genom sin internationella
karaktär kan gripa sig an med och genomföra uppgifter som ett nationellt
institut inte skulle mäkta och inte ha någon utsikt att vinna internationellt
gehör för.

Universitetskanslersumbetet framhåller att forskning på här avsedda områden
— i första hand teknisk och naturvetenskaplig forskning — inte kan
beräknas a priori ge resultat som är gynnsamma för fredssyftet. Det är således
inte helt uteslutet, att vissa resultat av forskningen kan utnyttjas i
motsatt syfte, t. ex. för att uppnå krigsmål med medel, som enligt vad som
framkommit genom forskningen svårligen låter sig motverkas. Ämbetet anser
att genom den förordade inriktningen på nedrustnings- och rustningsregleringsfrågor
institutets personal kan förväntas få ett större inslag av
naturvetenskapliga forskare än vad som vanligtvis är fallet i andra fredsforskningsinstitut.
Vidare anför ämbetet.

Enligt ämbetets mening är det i och för sig väsentligt att naturvetenskaplig
forskning inriktas på de frågeställningar, som sammanhänger med nedrustning
och rustningskontroll. Mycket starka och enligt ämbetets uppfattning
också helt avgörande skäl kan emellertid anföras som stöd för uppfattningen
att institutets verksamhet i första hand bör inriktas på den i
sammanhanget grundläggande konfliktsproblematiken med uppmärksamhet
fäst särskilt vid reella, ekonomiska och andra intressemotsättningar sådana
dessa framträder i historiens perspektiv och i nutiden.

Särskilt när det gäller utvecklingen på längre sikt torde sådana bidrag
till fredens sak, enligt ämbetets mening, vara av större betydelse än utarbetande
av avancerade system för rustningskontroll. Som förslag till en
konkret studieuppgift nämnes problemet hur resultat på freds- och konfliktforskningens
område skall kunna spridas och på önskat sätt påverka
samhällsorganens och enskilda gruppers eller människors beteenden.

I fråga om institutets rättsliga ställning och organisation
har de remissinstanser som här yttrat sig i stort tillstyrkt utredning -

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1966

ens förslag. Statskontoret finner inte anledning att erinra mot utredningens
förslag att institutet bör arbeta oberoende av svenska statliga myndigheter
och att det ej bör knytas till den svenska universitetsorganisationen. Statskontoret
understryker nödvändigheten av att institutet ges en smidig organisationsform
som medger en betydande grad av ekonomisk och administrativ
rörelsefrihet. Statskontoret anser därför att stiftelseformen erbjuder betydande
fördelar.

Vissa remissinstanser kommenterar de förslag utredningen framlägger i
fråga om ledningen för institutet. Statskontoret anser att ett vetenskapligt
råd med de uppgifter utredningen förordat är väl ägnat att sprida kännedom
om institutets forskningsresultat och deras användbarhet i det praktiska
politiska handlandet. Statskontoret ansluter sig till utredningens förslag
om styrelsens uppgifter. Statskontoret föreslår att institutsdirektören
i vart fall under den avsedda försöksperioden tillsätts av Kungl. Maj :t. Universitetskanslersämbetet
framhåller att det av utredningen förordade vetenskapliga
rådet liksom institutets internationella förankring synes vara av
väsentlig betydelse för kanaliseringen av institutets forskningsresultat. Ämbetet
framhåller att från forskningssynpunkt det förordade antalet ledamöter
i det vetenskapliga rådet utan nackdelar kan reduceras väsentligt.

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen önskar att en representant för
fredsrörelsen bereds plats i det vetenskapliga rådet.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet anser att betänkandets
framställning av ansvarsfördelningen i ledningen för institutet är oklar.
Man bör tydligt markera, anser förbundet, att styrelsen och institutsdirektören
är beslutande, medan det vetenskapliga rådet och forskarna har rådgivande
uppgifter. Vidare anser man att det vetenskapliga rådets uppgifter
bör preciseras närmare. I fråga om institutets namn anser kvinnoförbundet
det vara olämpligt att bruka benämningen »internationell». Statskontoret
föreslår att institutet benämns internationella institutet för fredsforskning.

Institutets finansiering och kostnaderna för verksamheten
behandlas av flera remissinstanser. Statskontoret instämmer
i utredningens slutsats att forskningsarbetet bör planeras på lång sikt och
ansluter sig till utredningens förslag om en femårig finansieringsordning.
Man framhåller att institutets arbete under inledningsskedet blir av försökskaraktär
och att statsmakterna får avgöra i vilka former och under vilka
ekonomiska betingelser verksamheten därefter bör bedrivas. Riksrevisionsverket
anser att medel för institutets löpande verksamhet bör anvisas endast
för ett budgetår i taget. Ämbetsverket anser att på riksstaten bör uppföras
särskilda anslag för avlöningar och omkostnader med uppdelning på sedvanligt
sätt i fastställda stater. För lönegradsplacerade tjänster vid institutet
bör upprättas en personalförteckning i vanlig ordning. Kungl. Maj :t bör
förordna revisorer för institutets räkenskaper.

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 dr 1966

Departementschefen

Problemen rörande de internationella konflikterna har på senare tid
väckt allt större uppmärksamhet. Rådande politiska och sociala förhållanden
förändras snabbt och i förening med den naturvetenskapliga och tekniska
utvecklingen kan sådana processer utgöra anledning till att även lokala
konflikter mellan och inom stater utvecklas till en väsentlig fara för
internationell fred och säkerhet. Behovet av att öka vår kunskap om betingelserna
för fredliga lösningar av internationella konflikter och för en
stabil fred framstår i detta läge som uppenbart.

Den långvariga fredsperioden Sverige upplevt och vår strävan att föra en
konsekvent neutralitets- och fredspolitik gör det naturligt att vi söker bidraga
till belysningen av problemen hur internationella konflikter uppstår,
hur de skall kunna undgås och hur de skall kunna biläggas på fredlig väg.
Därmed kan vi öka kunskapen om de internationella konfliktproblemens
bakgrund samt om möjliga vägar att mildra spänningstillstånd, undanröja
oroshärdar och effektivt utnyttja FN som ett värn för freden. Inte minst
behövs forskningsinsatser för att utreda problem som aktualiseras i samband
med förhandlingar om nedrustning. Den forskning som bedrivs inom
t. ex. social- och beteendevetenskaperna bör kunna ge väsentliga bidrag i
syfte att öka vår kunskap om de problem som är förknippade med internationella
konflikter.

Insikten om hur betydelsefullt det är att de internationella konfliktproblemen
blir belysta har medfört att intresset för freds- och konfliktforskningen
ökat starkt i flera länder. I allmänhet koncentreras dock uppmärksamheten
på nationella utrikespolitiska problem. Det är därför önskvärt
att vi i Sverige söker skapa förutsättningar för sådan forskning i freds- och
konfliktproblem som har en klart internationell prägel.

Fredsforskningsutredningen har lagt fram förslag om att ett internationellt
institut inrättas med uppgift att bedriva vetenskaplig forskning i konflikt-
och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet.
Förslaget har i huvudsak bedömts positivt av remissinstanserna. Universitetskanslersämbetet
har förordat, att ett organ skapas med främst allmänt
befrämjande och samordnande uppgifter för den på skilda håll förekommande
forskningen på området.

Av överväganden som legat till grund såväl för direktiven till utredningen
som för dess nu framlagda förslag följer, att den forskningsverksamhet som
skall bedrivas i Sverige bör få ett starkt internationellt inslag. Vid rekrytering
av forskare och ledning för verksamheten bör därför eftersträvas, att
länder med olika politiska och ekonomiska system blir representerade. Utredningen
har efter kontakter med forskningsinstitutioner och enskilda ve -

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1966

tenskapsmän i andra länder fått belägg för att möjligheter till en sådan rekrytering
finns. Önskemål om ett samarbete mellan vetenskapsmän från
olika länder tillgodoses bäst i en sammanhållen arbetsenhet som är helt
inriktad på forskningsuppgifter inom ämnesområdet. En sådan ger möjlighet
till koncentrerade forskningsinsatser på områden som bedöms vara
väsentliga och till en mera långsiktig och målinriktad planering av verksamheten.
Som anförts vid remissbehandlingen kan ett särskilt institut med
internationell karaktär ha större möjligheter än andra forskningsinstitutioner
att allsidigt belysa vissa problem och vinna gehör för vunna forskningsresultat.
Eftersom forskningsuppgifternas karaktär således kommer
fullt till sin rätt endast i verksamhet som bedrivs i en särskild arbetsenhet,
förordar jag att ett institut inrättas med i huvudsak den struktur som utredningen
föreslagit.

Utredningen har förordat att forskningen vid institutet i första hand inriktas
på nedrustnings- och rustningsregLeringsfrågorna. Jag biträder
denna syn på inriktningen av institutets arbete. Det bör framhållas att
detta inte innebär att huvudsakligen naturvetenskaplig forskning kommer
att bedrivas vid institutet. Nedrustnings- och rustningsregleringsproblematiken
lämpar sig i hög grad för samhälls- och beteendevetenskapligt studium.
Mot bakgrund av farhågor som uttryckts i några remissyttranden
finner jag det angeläget understryka, att institutets uppgift inom detta område
inte är att t. ex. utarbeta avancerade system för rustningskontroll.
Forskningen bör i stället söka belysa problemen kring rustningars betydelse
för konflikter mellan stater, möjligheter att reducera rustningsvolymen
eller svårigheter av politisk, psykologisk, ekonomisk eller teknisk karaktär
att uppnå överenskommelser om nedrustning m. m. Jag lägger vidare
vikt vid att den konfliktproblematik som finns latent i de underutvecklade
ländernas ekonomiska och sociala förhållanden belyses genom institutets
forskning.

Som utredningen föreslagit bör forskningen få möjligheter att utvidgas
till andra frågor och problem inom freds- och konfliktstudiet. De projektförslag
som utredningen lagt fram för övervägande av institutet i inledningsskedet
tillgodoser detta önskemål. Utvidgningen av verksamheten bör
i betraktande av de resurser institutet kommer att förfoga över ske successivt,
varvid självfallet ledning bör hämtas i institutets erfarenheter av verksamheten
i inledningsskedet.

I fråga om institutets ställning och organisation har utredningen framhävt
betydelsen av att sådana villkor skapas, att forskningens internationella
och strängt objektiva karaktär ej skall kunna ifrågasättas. Som redan
framgått tillstyrker jag en internationell rekrytering av forskare och
ledning för institutet. Någon påverkan från svenska statliga myndigheter
på innehållet i institutets forskning bör enligt min mening ej förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1966 11

Helt allmänt bör framhållas det önskvärda i att institutet eftersträvar nära
kontakter med internationella organisationer och forskningsinstitutioner i
andra länder. Särskilt vill jag betona att samråd och samarbete bör etableras
med de institutioner i de övriga nordiska länderna som ägnar sig åt
forskning i freds- och konfliktproblem. Jag förutsätter också att en praktisk
samverkan kommer till stånd med svenska institutioner på närliggande
områden, t. ex. i fråga om utnyttjandet av biblioteksresurser.

Såsom utredningen föreslagit tillgodoses de syften som utgör grund för
institutets tillkomst bäst om institutet ges en självständig karaktär i form
av en stiftelse, till vars verksamhet staten tillskjuter rörelsekapital. En
sådan ställning torde medföra att den speciella miljö som man vill skapa för
forskningen inom området blir tillgodosedd. Som framhållits redan i direktiven
för utredningen är det av stor vikt att forskningens internationella,
strängt objektiva inriktning inte kan ifrågasättas. Institutet torde under
en sådan verksamhetsform vara oförhindrat att söka och mottaga bidrag
till institutets arbete från andra än staten samt att förmedla och förvalta
bidrag till enskilda forskare som är knutna till institutets verksamhet.

Utredningen har ansett att vittgående befogenheter måste ges institutets
ledning och personal att besluta om verksamhetens inriktning. Jag instämmer
i utredningens uppfattning att en betydande flexibilitet måste prägla
institutets uppgifter, organisation och personaluppsättning. Det blir en
uppgift för institutets ledning att mot bakgrunden av de beslut som fattas
om studieprojekt och de rekryteringsförhållanden som kan föreligga bestämma
hur forskarstaben vid institutet skall vara sammansatt. Inom en
given budgetram och allmänna riktlinjer som dras upp bör vidare möjlighet
finnas till omdisponeringar för att nå största aktualitet och effektivitet i
forskningsuppgifterna.

Utredningen har föreslagit att ledningen för institutet skall utgöras av en
styrelse, ett vetenskapligt råd och en institutsdirektör. Jag ansluter mig
till dessa förslag men förordar, att antalet ledamöter i det vetenskapliga
rådet begränsas till omkring 20. Det bör utses på det sätt som utredningen
föreslagit. Vidare är det lämpligt att Kungl. Maj :t utser institutsdirektör
och förordnar revisorer för räkenskapsgranskning.

Institutets fast anställda personal bör redovisas i en av Kungl. Maj:t
fastställd personalförteckning. Mot utredningens förslag till fast personalorganisation
för budgetåret 1966/67 har jag i huvudsak ingen erinran.
Tjänsten som institutsdirektör bör enligt min mening placeras i lönegrad
B 5. Avtal om anställnings- och arbetsvillkor för den fasta personalen i övrigt
har under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande träffats mellan statens
avtalsverk och berörda personalorganisationer. Kungl. Maj :t har denna
dag överlämnat avtalet till riksdagens lönedelegation för godkännande. Lönedelegationens
beslut torde senare få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.
Statens avtalsverk bör få befogenhet att i framtiden utöva förhand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 7966

lingsrätten för institutet i fråga om tjänster inom den fasta personalorganisationen.
Riksdagen torde därför böra föreskriva, att Kungl. Maj :t eller
myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall medverka vid reglering av
anställningsvillkoren för här avsedda tjänster.

Utredningens förslag om antalet forskare för nästa budgetår föranleder
ingen erinran från min sida. I likhet med utredningen finner jag det angeläget
med en flexibel lönesättning för denna personal. Jag anser därför att
en individuell lönesättning bör få tillämpas. Med hänsyn till institutets
självständiga ställning synes det dock ej lämpligt att lönefrågorna underställs
kontraktsdelegationen, som enligt riksdagens beslut är inrättad för
att pröva sådana frågor. Enligt min mening bör dessa frågor kunna avgöras
av institutets styrelse. En förutsättning härför är dock att styrelsen
tillförsäkras löneteknisk expertis.

Jag förordar att ett statligt bidrag av 900 000 kr. ställs till institutets förfogande
för budgetåret 1966/67 att fördelas enligt en stat som Kungl. Maj :t
fastställer. Vid avvägningen av bidragets storlek har jag utgått från utredningens
beräkningar och kostnaden för den fasta personalen enligt föreliggande
avtal. Beträffande denna personal har jag beräknat lön för helt år i
motsats till utredningen som, utom vad gäller tjänsterna såsom institutsdirektör
och direktörsassistent, räknat kostnader endast för två tredjedels
år.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för bidrag till ett
internationellt institut för freds- och konfliktforskning,

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att fatta de beslut och vidtaga
de åtgärder som fordras för att genomföra vad jag föreslagit
rörande institutet,

c) föreskriva att Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer skall medverka vid reglering av anställningsvillkoren
för tjänster som förs upp på institutets personalförteckning,

d) till Bidrag till internationella institutet för freds- och
konflikt forskning för budgetåret 1966/67 under tredje huvudtiteln
anvisa ett anslag av 900 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göte Magnusson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 6602 72