Kungl. Maj;ts proposition Nr 3

Proposition 1920:3

Kungl. Maj;ts proposition Nr 3.

Kr 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående undrad organisation
av statsdepariementen: given Stockholms slott den
7 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen

1) att

dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förslagen till ordinarie
avlöningsstater för justitie-, försvars-, social-, kommunikations-,
linans-, ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen samt till övergångsstater
för försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen, att tilllämpas
staterna för ecklesiastikdepartementet från och med ingången av
år 1921 och övriga stater från och med den 1 juli 1920,

dels ock förklara,

ej mindre att de i ovannämnda avlöningsstater upptagna befattningshavare
skola vara underkastade de villkor och bestämmelser, som
fastställts för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt statsdepartementens
nu gällande ^ avlöningsstater, därvid skall iakttagas, att förste aktuarie
i avseende å rätt till semester skall vara likställd med förste kanslisekreterare,

än även att i fråga om övergångsstaterna för försvars-, socialoch
ecklesiastikdepartementen och de å dessa stater upptagna befattningshavare
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i motsvarande
hänseende är stadgat beträffande de för respektive lantförsvars-,
civil- och ecklesiastikdepartementen nu gällande övergångsstater]
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 1

Kungl. Maj.is proposition Nr 3.

2) att å riksstaten för år 1921

a) under andra huvudtiteln, justitiedepartementet, höja det ordinarie
anslaget- för departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från dess

nuvarande belopp .................................................................. kronor 94,000

med 8,700 kronor till........................................................... » 102,700;

b) under fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet, uppföra ett

ordinarie anslag för departementet å................................... kronor 199,000;

c) under femte huvudtiteln, socialdepartementet,
ej mindre å ordinarie stat uppföra

dels för departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli ett anslag
å............................................................................................ kronor 182,900,

dels och till övergångsstat för departementet ett förslagsanslag,

högst............................................................................................... kronor 15,600,

än. även, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,

höffst ................................................................................. kronor 10,500,''

d) under sjätte huvudtiteln, kommunikationsdepartementet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli å.............................................................. kronor 120,500,

dels och, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,

högst.............................................................................................. kronor 24,800;

e) under sjunde huvudtiteln, finansdepartementet,

dels höja det ordinarie anslaget för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp ......... kronor 133,300

med 24,600 kronor till.......................................................... » 157,900,

dels och därutöver å extra stat för upprätthållandet av departementets
verksamhet anvisa ett förslagsanslag, högst...: kronor 9,000;

f) under åttonde huvudtiteln, ecklesiastikdepartementet,
dels sänka

ej mindre det ordinarie anslaget för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp.......... kronor 222,550

med 28,500 kronor till ........................................................ » 194,050,

än även det ordinarie anslaget till övergångsstat för departementet

från dess nuvarande belopp..................................................... kronor 11,000

med 5,800 kronor till................................................................ » 5,200,

dels och å extra stat för anställande av extra föredragande inom
departementet m. m. anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 17,200;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

g) under nionde huvudtiteln, jordbruksdepartementet,
dels sänka det ordinarie anslaget för departementets avdelning av

Kmigl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp ......... kronor ] 18,800

med 4,000 kronor till.............................................................. » 114,800,

dels ock å extra stat för en egnahemsavdelning i departementet
anvisa ett förslagsanslag, högst ............................................. kronor 22,000;

b) under tionde huvudtiteln, handelsdepartementet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli å ............................................................ kronor 96,200,

dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,
högst................................................................... kronor 13,200;

samt

3) att vad angår förhållandena för tiden 1 juli—31 december 1920

dels medgiva, att nedannämnda å riksstaten för år 1920 uppförda
anslag må, i den män de belöpa å senare hälften av samma år, efter
Kungl. Maj:ts närmare beprövande tagas i anspråk för följande ändamål,
nämligen:

a) för upprätthållande av försvarsdepartementets verksamhet:

det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till lantförsvarsdepartementet
samt det under femte huvudtiteln upptagna anslaget till
sjöförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och samma
departements kommandoexpedition;

b) för upprätthållande av social- och kommunikationsdepartementens
verksamhet:

de under sjätte huvudtiteln uppförda anslagen till civildepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, till övergångsstat för departementet,
till extra byrå för fattigvårdsärenden, till extra föredragande för
mål hos regeringsrätten samt till extra föredragande för stadsplanemed
flera ärenden, därvid anslaget till övergångsstat för civildepartementet
skall för motsvarande ändamål användas inom socialdepartementet; c)

för upprätthållande av finansdepartementets verksamhet:

de under sjunde huvudtiteln uppförda anslagen till finansdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, till en extra byråchef för
lagärenden och till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets
regeringsrättsbyrå;

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

samt

d) för upprätthållande av handelsdepartementets verksamhet:
det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till sjöförsvarsdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och samma departements kommandoexpedition,
såvitt angår det belopp av 3,400 kronor, som icke
behöver tagas i anspråk för försvarsdepartementets räkning, och

det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till jordbruksdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, såvitt angår det belopp
av 2,000 kronor, som besparas genom indragning av en andre kanslisekreterartjänst; dels

och, såsom förställning av eljest för ändamålet tillgängliga
medel, för upprätthållande av justitie-, social-, kommunikations-, finans -

och handelsdepartementens verksamhet å tillägg sstat för år 1920 såsom
förslagsanslag, högst, anvisa

under andra huvudtiteln:

för justitiedepartementet ett belopp av ..................... kronor 4,350,

under sjätte huvudtiteln:

för social- och kommunikationsdepartementen ett

belopp av....................................................................................... » 46,900,

att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande mellan sistnämnda
båda departement fördelas, samt

under sjunde huvudtiteln:

för finansdepartementet ett belopp av....................... kronor 9,400

och

för handelsdepartementet ett belopp av..................... » 49,300.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

Eliel Löfgren.

GUSTAF.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: PETERSSON,

PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement
anhöll chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om genomförandet av den vid
1919 års lagtima riksdag beslutade nya departementsindelningen, och
anförde föredraganden därvid följande.

Till 1917 års riksdag avlät Kungl. Magt proposition (nr 248) med
förslag till vissa grundlagsändringar, avseende att möjliggöra en omläggning
— utan tillämpning av den omständliga procedur, som är föreskriven
beträffande ändringar i grundlag — av gällande departementsindelning.
Detta förslag innebar, att föreskrifterna i regeringsformen om departementens
antal och benämningar skulle utbytas mot stadgande, att för
särskilda grenar av rikets styrelse skulle finnas statsdepartement till det
antal, lägst åtta och högst tio, som bestämdes i särskild av Konungen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

cell riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angåve varje departements
benämning och huvudsakliga verksamhetsområde. Bestämmelserna
om departementens antal, inom nämnda gränser, samt om deras benämningar
och huvudsakliga verksamhetsområden skulle alltså överföras
från grundlag till en särskild författning av lags natur.

De sålunda föreslagna grundlagsändringarna blevo (med en mindre
formell jämkning) av 1917 års riksdag antagna såsom vilande till vidare
grundlagsenlig behandling samt godkändes slutgiltigt vid 1918 års lagtima
riksdag. Vid sistnämnda riksdag bifölls därjämte en av Kungl.
Maj:t till riksdagen avlåten proposition (nr 23) med förslag till lag om
statsdepartementen. Detta lagförslag upptog de nu bestående åtta statsdepartementen
— utrikes-, justitie-, lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-,
linans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen — och innebar en provisorisk
anordning, avsedd att gälla, till dess frågan om ändrad departementsindelning
kunde hinna upptagas till behandling. I enlighet med
Kungl. Maj:ts och riksdagens sålunda fattade beslut utfärdades den 20
juni 1918 lag om statsdepartementen (Sv. Förf.-saml. nr 389).

Sedan erforderliga förarbeten för en förändrad departementsindelning
blivit verkställda, framlades vid 1919 års lagtima riksdag resultatet av
dessa arbeten i proposition (nr 359) med förslag till ny lag om statsdepartementen.
Enligt detta förslag skulle lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
förenas till ett departement, försvarsdepartementet; civildepartementet
uppdelas på två departement, ett kommunikationsdepartement och
ett socialdepartement; samt ett nytt departement inrättas för handel,
industri och sjöfart. Statsdepartementens antal skulle härigenom ökas
från åtta till nio och statsrådsledamöternas antal höjas från elva till
tolv, varav — såsom nu— tre konsultativa statsråd.

Omförmälda proposition bifölls av riksdagen; och den 19 juni 1919
utfärdades lag om statsdepartementen (Sv. Förf.-saml. nr 340). Enligt
denna lag, varigenom lagen om statsdepartementen av den 20 juni 1918
upphävdes, har förordnats, att statsdepartementen skola vara nio och
hava följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:
utrikesdepartementet: utrikes ärenden;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;
försvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands och sjöss;
socialdepartementet: ärenden av social natur, så ock ärenden rörande
den inre civila förvaltningen samt allmän hälso- och sjukvård;

kommunikationsdepartementet: ärenden rörande samfärdselanstalter
och allmänna arbeten;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 7

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,
vetenskap och konst:

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och
skogar; samt

handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfart.

I förenämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag angav
jag de huvudsakliga omflyttningar av ärendesgrupper, som av det i
propositionen framlagda lagförslaget föranleddes, samt uppdrog grundlinjerna
för organisationen av försvars-, kommunikations-, social- och
handelsdepartementen. I en del fall lämnades emellertid öppet, till vilket
departement vederbörande ärendesgrupp borde hänföras, och även i
övrigt avsågs ej att i berörda proposition framlägga en definitiv plan
till ärendenas fördelning mellan departementen. Vad organisationen av
departementen angår betonade jag, att det för det dåvarande icke kunde
bliva fråga om annat än huvudlinjerna för den blivande organisationen
av försvars-, kommunikations-, social- och handelsdepartementen samt
att med avseende å övriga departement vissa förändringar beträffande
deras organisation kunde komma att visa sig erforderliga. I fråga om
den tidpunkt, från vilken den nya departementsindelningen borde bliva
gällande, anfördes, att det å ena sidan vore att beakta, att denna
indelning avsåge att fylla viktiga, delvis trängande ändamål och sålunda
borde träda i kraft snarast möjligt, men att å andra sidan genomförandet
av omorganisationen givetvis krävde sin tid. Det erforderliga
organisationsarbetet borde emellertid kunna vara avslutat i god tid före
den 1 juli 1920, till vilken dag jämväl de medel, som för ändamålet
erfordrades, kunde vara av 1920 års riksdag anvisade på grundvalen
av i detalj utförda stater för de nya departementen, vilka stater borde
föreläggas nämnda års riksdag. Då det emellertid onekligen vore
vanskligt att redan då definitivt fastställa tidpunkten för organisationsarbetets
slutförande, syntes tills vidare allenast böra bestämmas, att den
nya ordningen skulle inträda å dag under år 1920, som av Konungen
bestämdes. Ett stadgande av detta innehåll intogs ock i förenämnda
lag om statsdepartementen av den 19 juni 1919.

Det ytterligare utredningsarbete, som alltså varit erforderligt för
det definitiva utformandet av den nya departementsindelningen och
departementsorganisationen, har numera slutförts. I fråga om tillvägagångssättet
vid framläggandet av de förslag, som av detta arbete för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

anletts, har det synts mig mest ändamålsenligt att, för erhållande av en
samlad överblick över organisationen i dess helhet, i förevarande proposition
sammanföra dessa förslag med därtill hörande motivering i vad
de avse såväl ärendesfördelningen som personalstaterna för samtliga
departement — med undantag dock för utrikesdepartementet, som icke
beröres av omorganisationen — och i samband därmed i propositionen
upptaga jämväl de övriga framställningar beträffande 1921 års stat och
1920 års tilläggsstat, vilka äro erforderliga för lagens ikraftträdande
eller eljest av omständigheterna påkallade. Under de huvudtitlar, som
svara mot de särskilda departementen, skulle då, med hänvisning för
vederbörande departements vidkommande till innehållet i förevarande
proposition, allenast omnämnas de förslag till riksdagen, som i propositionen
framställts.

Med avseende å den tidpunkt, då den nya lagen om statsdepartementen
skall träda i kraft, torde denna — i anslutning till vad jag i
förutnämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag förslagsvis angivit
-—- böra bestämmas till den 1 juli 1920.

Innan den nu föreliggande frågan göres till föremål för närmare behandling,
anhåller jag få erinra, att, enligt vad jag i ovannämnda proposition såsom
min mening uttalade, i detta sammanhang icke bör upptagas till prövning
det genomgripande reformförslag, som av kommitterade lör statsdepartementens
organisation (departementalkommitterade) framlagts i ett den
31 december 1912 avgivet betänkande, baserat på den grundprincipen,
att de centrala verken i allmänhet skulle förenas med de statsdepartement,
till vilka de hörde, och organiseras såsom beståndsdelar av dessa
departement. Beträffande de skäl, som varit bestämmande för min åsikt
i ifrågavarande hänseende, ber jag att få hänvisa till innehållet i det
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden, som fogats
till omförmälda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag. Det är
sålunda avsett, att departementens nuvarande inre organisation i så måtto
skall bibehållas oförändrad, att föredragningen i statsrådsberedningen
liksom förut i regel skall handhavas av tjänstemän i departementen.
Detta bör emellertid givetvis icke utgöra hinder för att bibehålla och
eventuellt utveckla samt närmare reglera den hittills tillämpade praxis
att i speciella viktigare frågor, efter vederbörande departementschefs
bestämmande, anlita föredragande från de centrala verken eller anmoda
tjänstemän i dessa verk att för upplysningars meddelande övervara föredragning
i statsrådsberedningen.

1 anslutning till vad jag i ovannämnda proposition anförde rörande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 9

vikten av, att inom de nya departementen sfi. enkla och för arbetets
snabba bedrivande effektiva arbetsformer som möjligt komme till användning,
ber jag vidare att få nämna, att spörsmålet om förenklade arbetsoch
expeditionsformer för statsdepartementen under nästförflutna år
gjorts till föremål för utredning, vars resultat jag hoppas inom eu snar
framtid kunna underställa Kungl. Majrts prövning.

Vidare torde jag få erinra därom att, enligt vad i berörda proposition
nr 359 till 1919 års riksdag omförmäldes, sedan en längre tid
yppat sig ett starkt behov av särskild kanslipersonal till direkt biträde
åt de konsultativa statsråden. Något förslag i ämnet framlades dock
ej i nämnda proposition, och anser jag mig icke heller i nu förevarande
sammanhang böra underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Denna
fråga är emellertid enligt min mening av den betydelse med hänsyn
till önskvärdheten att lätta de konsultativa statsrådens arbetsbörda, att
den bör inom en nära framtid bringas till lösning. Måhända skall vid
eu närmare omprövning av ärendet visa sig, att en tillfredsställande lösning
icke vinnes, med mindre till de konsultativa statsrådens tjänst ställes
en högt kvalificerad tjänsteman, motsvarande statssekreterarna i departementen,
eventuellt med biträde av någon tjänsteman av lägre grad.

Jag berörde vid nyssnämnda tillfälle även en annan fråga, nämligen
om decentralisation till centrala verk eller andra myndigheter av
vissa ärenden, vilka för närvarande ankomma på Kungl. Maj:ts prövning;
och meddelade jag därvid, att sedan någon tid inom de särskilda departementen
påginge utredning i detta hänseende. Den sålunda.igångsatta
utredningen har numera i en del fall föranlett beslut från Kungl. Maj:ts
sida, varigenom decentralisation i viss omfattning redan ägt rum, samt
i övrigt fortskridit så långt, att återstående därpå grundade åtgärder
torde kunna genomföras till den tidpunkt, då den nya departementsindelningen
är avsedd att träda i verksamhet. Härigenom skulle departementen
vid nämnda tidpunkt vara befriade —• där ej Kungl. Maj:ts
avgörande påkallas i anledning av anförda besvär — från sådana ärenden,
som vid den verkställda utredningen funnits utan olägenhet kunna
överlämnas till slutlig handläggning av centrala verk eller andra myndigheter.

Beträffande föredragningen av det ärende, som nu skall för Kungl.
Maj:t anmälas, anhåller jag få nämna, att enligt mellan departementscheferna
träffad överenskommelse till en början skall meddelas en redogörelse
för den tilltänkta ärendesfördelningen emellan och organisationen
av de olika statsdepartementen efter den nya departementsindelningens
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.) 2

Kungl. Maj;ts proposition Nr 3.

ikraftträdande. Denna redogörelse kommer att, beträffande skilda torvaItmn^särenden,
lämnas i vad angår justitie-, finans-, ecklesiastik- och
jordbruksdepartementen av vederbörande departementschefer, beträffande
försvarsdepartementet av chefen för lantförsvarsdepartementet, beträffande
kommunikations- och socialdepartementen av chefen för civildepartementet
och för handelsdepartementets vidkommande av chefen för finansdepartementet.
Vid behandlingen av justitiedepartementets verksamhetsområde
skall jag tillåta mig att något beröra de principer, som ansetts
böra läggas till grund för lag stiftning säxendeusiS fördelning mellan de
olika departementen, ävensom i huvudsak angiva, vilka lagstiftningsuppgifter
med tillämpning av dessa principer skulle falla å ett vart
departement. Efter redogörelsen för de olika departementens verksamhetsområden
och organisation torde jag få i korthet ingå på frågan,
huru de för departementen under år 1921 erforderliga anslagen böra i
riksstaten upptagas, ävensom spörsmålet, huru de å 1920 års riksstat
för departementen redan beviljade anslagen lämpligast böra göras disponibla
för departementen i deras ändrade gestaltning. Till sist torde jag
beträffande samtliga de departement, om vilka nu är fråga, få i ett sammanhang
göra alla de framställningar, som till följd av den förändrade
departementsindelningen offer eljest äro av behovet påkallade.

I avseende å det förslag till ärendes fördo! ning statsdepartementen
emellan, som i det följande kommer att framläggas, vill jag emellertid
redan nu anmärka, att detsamma icke är att betrakta såsom i alla sina
detaljer definitivt utan endast är avsett att giva en så tillförlitlig bild
av de olika departementens arbetsbörda, som kräves för ett riktigt bedömande
av personalbehovet och storleken av de erforderliga anslagen.

En slutlig ärendes fördelning kommer att, sedan riksdagen fattat
beslut i frågan, i enlighet med föreskriften i § 5 regeringsformen av
Kungl. Maj:t meddelas i särskild stadga angående fördelning av ärendena
mellan statsdepartementen.

Efter dessa inledande anmärkningar övergår jag till behandlingen
av de spörsmål, som i nu förevarande avseende närmast röra justitiedepartementet.

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 3.

Justitiedepartementet.

De förändringar, som av den nya departementsindelningen föranledas
med avseende å justitiedepartementets ämbetsområde, torde ej bliva
synnerligen betydande. I främsta rummet torde dessa förändringar
komma att avse departementets lagstiftningsuppgifter, men även vissa
mindre jämkningar beträffande dess förvaltningsområde synas böra
vidtagas.

I avseende å den till justitiedepartementet hörande lagstiftning framhöll
jag redan i det anförande till statsrådsprotokollet den 21 mars 1919,
däri jag tillstyrkte avlåtande av omförmälda proposition nr 359 till
riksdagen, att vissa av departementets lagstiftningsfrågor borde överflyttas
till de av mig därvid föreslagna social-, kommunikations- och
handelsdepartementen. Vid det fortsatta övervägande av d*dta spörsmål,
som i samband med uppgörande av slutlig plan för dessa departements
verksamhetsområden ägt rum, har det ock med hänsyn till
en jämn och lämplig ärendesfördelning befunnits vara av behovet påkallat
att i viss utsträckning genomföra en utsöndring av lagstiftningsuppgifter
från justitiedepartementet till dessa tre departement. På förutom
dessa ärendesöverflyttningar jämväl vissa andra jämkningar i avseende
å lagstiftningsärendenas fördelning mellan departementen föranledas
av den nya departementsindelningen eller ock påkallas av vissa
andra skäl, torde jag nu i ett sammanhang få i korthet redogöra
för dessa jämkningar ävensom för de grunder, efter vilka lagstiftningsärendena
i allmänhet böra fördelas mellan departementen.

Enligt nu gällande departementalstadga skola lagstiftningsärenden
rörande grundlagar och vissa konstitutionella författningar ävensom
dylika ärenden rörande allmän civil-, kriminal- och kyrkolag samt annan
lag, stiftad i den i § 87 regeringsformen omförmälda ordning, med vissa
undantag tillhöra justitiedepartementet. Vad åter angår lagstiftningsärenden,
som röra annan lag än nyss sagts eller författning, som ej är
lag, skola dessa ärenden i varje fall handläggas i det departement, dit
motsvarande förvaltningsärenden höra.

Justitiedepar tementets verksamhets område.

1. Justitiedepartementets

lagstiftnings•
uppgifter.

Nu gällande
grunder för
lagstiftningsärendenas
fördelning
mellan
departementen.

Kungi. MajUs proposition Nr 3.

Beträffande de undantagsfall, då lagstiftningsärenden, som handläggas
enligt § 87 regeringsformen, skola tillkomma andra departement
än justitiedepartementet, avse dessa i första rummet sådana ärenden,
som, ehuru fallande under § 89 regeringsformen, Kungl. Maj:t hänskjuter
till riksdagen att gemensamt med honom avgöra. Sistberörda ärenden
skola nämligen tillhöra det departement, som skulle haft att handlägga
desamma, om Kungl. Maj:t ensam däri fattat beslut. Vidare avse
undantagen vissa lagar inom civillagstiftningens område, vilka med hänsyn
till sin speciella natur ansetts böra tillkomma de departement, som
hava inseendet över lagarnas administrativa tillämpning. Till ett närmare
angivande av dessa lagar vill jag senare återkomma.

I avseende å samtliga ifrågavarande undantagsfall har emellertid
föreskrivits, att, då lagstiftningsärende, som skall behandlas i den i § 87
mom. 1 regeringsformen stadgade ordning, tillkommer annat departement
än justitiedepartementet, dylikt ärende skall beredas i samråd med
chefen för sistnämnda departement.

Förslag om
ändrade grunder
för lagstiftnings

ärendenas
fördelning
me lan departementen.

Vcparteinen talkommitte rade.

Under den utredning, som föregick framläggande av omförmälda
proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag, var jämväl frågan
om ändrade grunder för lagstiftningsärendenas fördelning inom departementen
föremål för övervägande.

1 det av departementalkommitterade den 31 december 1912 avgivna
betänkande uttalade dessa såsom sin uppfattning, att den lagstiftning,
som närmast sammanhängde med ett departements verksamhetsområde,
jämväl borde i allmänhet handhavas av detta departement,
även om lagstiftningen vore av civillags natur, och föreslogo kommitterade
i överensstämmelse härmed, att ett flertal civillagar rörande ämnen,
som i förvaltningshänseende tillhörde civil- och jordbruksdepartementen
samt de av kommitterade föreslagna kommunikations- och handelsdepartementen,
skulle avskiljas från justitiedepartementet och förläggas till nyssnämnda
andra departement. Departementalkommitterade ansågo dock, afl
från tillämpningen av berörda grundsats undantag borde göras beträffande
allmän civillag samt annan lagstiftning, som vore av den särskilda beskaffenhet,
att den borde handläggas i justitiedepartementet. I avseende
å den civillagstiftning, som jämlikt kommitterades förslag skulle handläggas
i annat departement än justitiedepartementet, borde emellertid
enligt kommitterades mening sambandet med sistnämnda departement
upprätthållas på det sätt, att beredningen av dylika lagstiftningsärenden
städse ägde rum i samråd med detta departement.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 3. IB

Kommitterades berörda lorsiag sammanhängde i viss man med
det av dem jämväl framlagda förslaget om de centrala verkens inflyttning
i departementen såsom särskilda departementsavdelningar, i det att
kommitterade förutsatte ett nära samarbete mellan vederbörande befattningshavare
i departementen och i de centrala verken vid lagstiftningsarbetets
utförande.

Den av departernentalkommitterade intagna ståndpunkten i förevarande
avseende biträddes även i princip av landshövdingen Axel
Schotte i det av honom den 27 februari 1917 avgivna betänkande angående
statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. in.
Schotte anmärkte emellertid, att genomförandet av kommitterades omförmälda
förslag förutsatte inrättandet i flertalet centrala verk av särskilda
befattningshavare för liandhavande av det verken åliggande lagstiftningsarbetet.
Då detta emellertid ej vore avsett samt det ej heller
vore meningen att genomföra kommitterades förslag om de centrala
verkens inflyttning i departementen, fann sig Schotte ej kunna förorda,
att utsöndring av lagstiftningsuppgifter från justitiedepartementet i den
av kommitterade föreslagna omfattning komme till stånd. Däremot
föreslog Schotte — under hänvisning till det av honom framlagda förslaget
om inrättande av särskilda statssekreterare i departementen med
uppgift, bland annat, att biträda departementschefen med lagstiftningsfrågor
att vissa mindre omfattande lagstiftningsuppgifter utöver vad
i gällande departementalstadga redan skett skulle avskiljas från justitiedepartementet
och överföras till det vederbörande departement, som handhade
motsvarande förvaltningsuppgifter. Schotte tillstyrkte sålunda, att
av de till justitiedepartementet hörande lagstiftningsfrågor lagstiftningen
angående alkoholister överflyttades till civildepartementet, lagstiftningen
angående patent, varumärken, mönster och modeller samt
elektriska anläggningar till finansdepartementet samt lagstiftningen angående
uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna, naturminnesmärken
och nationalparker, jakt och fiske, slakt av husdjur samt flottning
till jordbruksdepartementet.

I förut omförmälda anförande till statsrådsprotokollet den 21
mars 1919 berörde jag, på sätt jag redan omnämnt, jämväl frågan
om de lagstiftningsuppgifter, som borde tillkomma de nyå social-, kommunikations-
och handelsdepartementen. Ehuru jag därvid ej hade anledning
att taga ställning till nu föreliggande problem i vidare mån än

LandthOvding
Scholtcs
förslag.

Propositionen
nr 359 till
1919 års lagtima
riksdag.

Vedett temenlsch«fcn.

14 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

detsamma hade avseende å nyssnämnda tre departement, framgår dock
av den i nämnda anförande framlagda plan över dessa departements
lagstiftningsområden, att jag ansåg mig ej böra följa departementalkommitterades
allmänna princip om lagstiftningens fördelning mellan
departementen efter dessas förvaltningsuppgifter. I fråga om socialdepartementet
förutsatte jag visserligen, att detta departement borde
handhava jämväl civillagstiftningen i alla frågor, som tillhörde departementets
förvaltningsområde, därvid jag utgick ifrån att den i civildepartementet
numera anställde byråchefen för lagärenden skulle komma att
överflyttas till socialdepartementet, som sålunda skulle bliva utrustat
med erforderlig kraft för handhavande av ett mera omfattande lagstiftningsarbete.
Men i avseende å handelsdepartementet, inom vilket någon
lagbyrå ej var avsedd att inrättas, intog jag en annan ståndpunkt, i det
jag uttalade mig för att beträffande lagstiftningsuppgifter av civillags natur
allenast vissa mera speciella sådana skulle dit överlämnas, såsom lagstiftningen
om patent, varumärken, mönster och modeller, oriktig ursprungsbeteckning
och lotterier samt sjöfartssäkerhet. Däremot förklarade jag
mig icke kunna biträda ett av departementalkommitterade framlagt
förslag om förläggande till detta departement av lagstiftningen rörande
handelsböcker och handelsräkningar, handelsregister, firma och probera
samt aktiebolag, handelsbolag och enkla bolag ävensom sjö- och gruvlagstiftning.
I sistberörda avseende framhöll jag''särskilt, att dylika var
för sig omfattande, på flera områden ingripande och med den allmänna
civillagstiftningen rätt nära sammanhängande lagfrågor ej borde undantagas
från handläggning i justitiedepartementet. Åven beträffande kommunikationsdepartementet
intog jag en liknande ståndpunkt.

Då jag nu har att taga ställning till frågan om lagstiftningens
fördelning mellan departementen i allmänhet, synes mig någon tvekan
näppeligen böra råda därom, att en mera omfattande utbrytning av lagstiftningsuppgifter
från justitiedepartementet för närvarande icke bör
äga rum. De skilda delarna av civillagstiftningen äga i allmänhet ett
så nära inbördes samband, att de redan av denna anledning icke lämpligen
böra handläggas i olika departement. Den av departementalkommitterade
förordade utvägen att, för tillgodoseende av kravet på enhetlighet
och inre överensstämmelse i denna lagstiftning, meddela bestämmelse
därom att, då hithörande lagstiftningsärenden tillkomme andra
departement än justitiedepartementet, dessa ärenden skulle beredas gemensamt
med chefen för sistnämnda departement, synes mig icke, med
nuvarande former för dylikt samarbete, beträffande mera omfattande och

Kung!,. Maj:Is proposition Nr H

viktiga lagförslag'' innebära tillräckliga garantier i nyss angivna avseende.
Härtill kommer, att eu utsöndring av hithörande ärenden från
justitiedepartementet i den av departementalkommitterade avsedda omfattning
obetingat förutsätter, att särskilda lagbyråer inrättas inom flera
departement, där sådana för närvarande ej finnas, men synes eu så vittgående
och kostsam organisationsåtgärd ej utan tvingande skäl höra
vidtagas. På grund härav och då den mera speciella fackkunskap, som
i avseende å lagstiftning rörande ämnen, tillhörande visst departements
förvaltningsområde, förefinnes inom vederbörande departement och därunder
lydande verk, givetvis tages i anspråk vid lagstiftningsarbetet, även om
detta närmast ankommer å justitiedepartementet, finner jag goda skäl
föreligga att beträffande civillagstiftning och annan lagstiftning enligt § 87
regeringsformen bibehålla den nuvarande huvudregeln, att denna lagstiftning
skall i allmänhet tillhöra justitiedepartementet. Givetvis böra dock, i
överensstämmelse med den ståndpunkt, som redan intagits i gällande departementalstadga,
vissa undantag från berörda allmänna regel medgivas, och
synes man därvid böra fortgå på den förut inslagna vägen att från
handläggning i justitiedepartementet undantaga sådana frågor inom civillagstiftningens
område, som äro av mera speciell natur och avse mindre
omfattande och begränsade ämnen. Härvid bör uppenbarligen hänsyn
tagas därtill, om särskild lagbyrå finnes inrättad i det departement, till
vilket speciallagstiftningen enligt sin natur hör, i vilken händelse överflyttande
av sådan lagstiftning från justitiedepartementet i större utsträckning
kan medgivas. Uppenbarligen böra vidare i enlighet med
vad som nu gäller de lagstiftningsärenden enligt § 89 regeringsformen,
som komma att handläggas i den i § 87 mom. 1 regeringsformen stadgade
ordning, fortfarande fördelas mellan departementen efter dessas administrativa
uppgifter.

I överensstämmelse med vad som nu är föreskrivet bör gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet äga rum, då lagstiftningsärende
enligt § 87 regeringsformen handlägges i annat departement
än justitiedepartementet. Uppenbart är, att en dylik gemensam
beredning erhåller särskild betydelse i de fall, då lagbyrå ej finnes i
det departement, där lagstiftningsärendet handlägges, med hänsyn speciellt
till nödig granskning ur formell och lagteknisk synpunkt av föreJAggande
lagförslag. Den granskningsplikt, som i berörda fall sålunda
bör åligga justitiedepartementets lagavdelning, kommer att erhålla en i
viss mån vidgad omfattning genom inrättandet av de nya kommunikations-
och handelsdepartementen, dit vissa lagstiftningsuppgifter av civil -

Ve särskilda
departementens
lagstiftningsområden.

16 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 3.

lags natur äro avsedda att förläggas, men inom vilka departement några
särskilda organ för lagstiftningsarbetet ej skulle finnas.

Förutom i nyss angivna fall bör, på sätt redan i praxis vanligen
sker, samråd mellan vederbörande departementschefer äga rum, då ett
lagstiftningsärende handläggesinom ett annat departement än det, till vilket
detsamma administrativt sett hör.

Vad angår annan lagstiftning än sådan, som skall handläggas enligt
§ 87 regeringsformen, har någon ändring i nu gällande regel om
denna lagstiftnings fördelning mellan departementen efter dessas förvaltningsuppgifter
ej ifrågasatts och bör givetvis ej heller äga rum.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för de särskilda departementens
lagstiftningsom råden och särskilt de förändringar i dessa, som
föranledas av den nya departementsindelningen eller påkallas av andra
skäl. Nämnda förändringar beröra samtliga departement utom utrikesoch
försvarsdepartementen, vilka sistnämnda två departement jag därför
i detta sammanhang torde kunna förbigå.

Justitiedepartementet.

Till detta departement höra, såsom jag redan omnämnt, i första
rummet lagstiftningsärenden rörande grundlagarna samt vissa konstitutionella
författningar. Såsom dylika författningar upptagas i gällande
departementalstadga riddarhusordningen samt ansvarighetslagarna för
statsrådets ledamöter, för fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret
samt för ledamöterna i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor.
Till dessa författningar böra emellertid även räknas kyrkomötesförordningen
samt lagarna om högsta domstolen, om regeringsrätten, om
lagrådet, om val till riksdagen och om statsdepartementen, vilka
författningar redan nu handläggas i justitiedepartementet, ävensom den
ifrågasatta lagen om kommandomål, som är avsedd att förläggas till
detta departement.

Av samma natur som nu angivna konstitutionella författningar äro
även lagarna om rikets vapen och flagga, vilka lagar nu handläggas i
civildepartementet. I överensstämmelse med vad landshövdingen Schotte
i det av honom avgivna betänkandet föreslagit torde därför dessa lagar
böra överflyttas till justitiedepartementet.

Till detta departement höra vidare, såsom jag jämväl förut omnämnt,
lagstiftningsärenden rörande allmän civil-, kriminal- och kyrkolag
samt annan lag, stiftad enligt den i § 87 regeringsformen omförmälda
ordning, dock med de av mig tidigare antydda undantag. I sist

Kanyl. Maj:ts proposition Nr ii.

berörda avseende får jag särskilt erinra om att lagstiftningen angående
försäkringsanstalter och sjukkassor samt ersättning för olycksfall i
arbete ävensom rörande sociala frågor i allmänhet tillkommer civildepartementet,
frågor angående banklagstiftning med undantag av dem,
som röra bankers konkurs, finansdepartementet, lagstiftning angående
byggande och underhåll av kyrka och prästgård ecklesiastikdepartementet
samt lagstiftningen angående skogsvård samt byggande och underhåll
av vägar å landet jordbruksdepartementet.

På sätt jag förut berört, böra, förutom nu angivna lagstiftningsfrågor
av civillags natur, som redan utsöndrats från justitiedepartementet, vissa
ytterligare dylika frågor därifrån utbrytas och förläggas till andra departement.
Den närmare redogörelsen för dessa ärendesöverflyttningar
torde jag få lämna i sammanhang med angivandet av de lagstiftningsuppgifter,
som i allmänhet böra tillkomma dessa departement.

Enligt vad chefen för civildepartementet kommer att närmare utveckla,
torde åter från detta departement till justitiedepartement et böra överflyttas
ärenden rörande behandling av utländska lösdrivare samt rörande
avvisning och utvisning av utlänningar. I samband härmed bör även
lagstiftningen på detta område (lagen den 14 september 1914 angående förbud
för vissa utlänningar att här i riket vistas), vilken lagstiftning
hittills handlagts i civildepartementet, därifrån överföras till justitiedepartementet.
Ifrågavarande lagstiftning har tillkommit i den i § 87
mom. 1 regeringsformen stadgade ordning.

Socialdepartementet.

Omförmälda proposition nr 359 till 1919 år3 lagtima riksdag var,
såsom jag redan omnämnt, grundad på den förutsättning, att socialdepartementet
skulle handhava lagstiftningen i alla frågor, som komme
att tillhöra dess förvaltningsområde, även till den del lagstiftningen
hade karaktären av civillag. Då till detta departement skola höra
frågor av social natur samt frågor rörande den inre civila förvaltningen
ävensom rörande allmän hälso- och sjukvård, i vilka ämiien en omfattande
lagstiftning, till stor del av civillags natur, finnes, är det uppenbart,
att enligt den i propositionen intagna ståndpunkt ett betydande
lagstiftningsarbete skulle komma att åvila socialdepartementet. Att till
detta departement hänföra nyssberörda lagstiftning i dess helhet måste
emellertid anses motiverat såväl med hänsyn därtill, att civildepartementets
nuvarande lagbyrå är avsedd att förläggas till socialdepartementet, som
ock på grund därav, att lagstiftningen i hithörande ämnen i allmänhet
äger ett nära inbördes samband och därför ej bör splittras på två eller
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.) 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

liera departement samt tillika rör sig på jämförelsevis begränsade områden.
Jag finner mig därför böra förorda, att gränserna för socialdepartementets
lagstiftningsområde bestämmas på sätt i omförmälda proposition
förutsatts.

I enlighet härmed skulle socialdepartementet i första rummet handhava
lagstiftningen angående sociala frågor i allmänhet, såsom angående
arbets- och kollektivavtal, arbetstvister, arbetarskydd, arbetstidens längd
och förläggning (lagstiftningen angående arbetstiden å fartyg, vartill
jag senare återkommer, bör dock tillföras handelsdepartementet), socialförsäkring
och andra åtgärder för social förtänksamhet, fattigvård,
barnavård och fosterbarnsvård (sistnämnda lagstiftning med undantagav
lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanar tade och i
sedligt avseende försummade barn, vilken lag nu tillhör ecklesiastikdepartementet
och tillsvidare bör där förbliva), alkoholistvård, lösdrivares
behandling samt bostads- och föreningsväsendet. Nyss angivna lagstiftningsfrågor,
som till större delen äro av civil- eller kriminallags natur,
tillhöra för närvarande civildepartementet med undantag av lagstiftningen
angående behandling av alkoholister och lösdrivare samt om ekonomiska
och ideella föreningar, vilken lagstiftning tillhör justitiedepartementet.
Det synes emellertid näppeligen böra möta några betänkligheter att
från justitiedepartementet utsöndra nyssnämnda lagstiftning, som ej kan
anses i högre grad ingripa på den allmänna civil- eller kriminallagstiftningens
område.

Till socialdepartementet skulle därjämte höra lagen den 20 juni
1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, epidemilagen
samt författningar angående allmän hälso- och sjukvård och därmed
sammanhängande ämnen. Denna lagstiftning tillhör nu i dess helhet
civildepartementet.

Socialdepartementet skulle vidare från civildepartementet övertaga
kommunallagstiftningen i vad den rör de borgerliga kommunerna (lagstiftningen
rörande den kyrkliga kommunen bör förbliva hos ecklesiastikdepartementet),
lagstiftningen angående kommunala nybildningar och
kommunalförbund samt vissa i administrativ väg utfärdade författningar
angående allmän ordning och säkerhet (ordningsstadgan för rikets
städer in. fl.).

På sätt i det följande vid redogörelsen för socialdepartementets
förvaltningsuppgifter kommer att föreslås, torde ärenden rörande lappväsendet
böra förläggas till socialdepartementet. I anslutning härtill
bör jämväl lagstiftningen på detta område (lagarna den 1 juli 1898 om
svenska lappars rätt till renbete i Sverige och om renmärken samt

Kungi. Maj.is proposition Nr ii.

lagen den 20 juni 1919, innefattande bestämmelser i anledning av konventionen
den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående
flyttlapparnas rätt till renbetning), vilken lagstiftning är av civillags
natur och nu tillhör justitiedepartementet, överföras till socialdepartementet.

Kommunikationsdepartementet.

Till detta departement böra, på sätt chefen för civildepartementet
vid angivandet av departementets förvaltningsuppgifter kommer att
föreslå, hänföras ärenden rörande vägar, broar och färjor. I samband
härmed bör ock från jordbruksdepartementet hit överflyttas lagstiftningen
angående byggande och underhåll av vägar på landet samt angående
bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet, vilken lagstiftning i
väsentliga delar är av civillags natur.

Vidare synes det uppenbart, att koncessions- och trafiksäkerhetslagstiftoingen
för järnvägarna samt den blivande lagstiftningen om
lufttrafik, vilka lagstiftningar åtminstone delvis torde falla inom civillagstiftningens
område, böra förläggas till kommunikationsdepartementet.
Däremot bör lagstiftningen om ansvarighet för skada till följd
av järnvägsdrift samt automobiltrafik såsom ägande nära samband med
den allmänna lagstiftningen om skadestånd förbliva i justitiedepartementet.

Enligt vad chefen för civildepartementet kommer att föreslå, böra
ärenden angående stadsplaneväsendet samt byggnads- och brandväsendet
förläggas till kommunikationsdepartementet, och torde i sammanhang
härmed de i administrativ väg utfärdade byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer jämväl böl a föras hit. Lagstiftningen angående
stadsplaneväsendet, som numera i huvudsak inuehålles i lagen den 12
maj 1917 om fastighetsbildning i stad och är av civillags natur, synes
däremot med hänsyn till dess nära sammanhang med annan civillagstiftning
böra förbliva i justitiedepartementet.

Kommunikationsdepartementet torde vidare komma att handhava
flertalet ärenden rörande statens vattenfall och deras tillgodogörande.
Den särskilda lagstiftningen i dessa ämnen bör däremot, i likhet med
den allmänna vattenlagstiftningen, tillhöra justitiedepartementet.

Av den administrativa lagstiftning, som är avsedd att hänföras
till detta departement, bör, utom den redan angivna, särskilt nämnas
stadgan angående skjutsväsendet den 22 juni 1911 samt förordningen
angående automobiltrafik den 30 juni 1916.

Kiinyl. MajM proposition Nr 3.

Finansdepartementet.

Enligt nu gällande departementalstadga skall, på sätt jag förut
berört, i finansdepartementet handläggas frågor rörande banklagstiftning,
dock med undantag av dem, som angå bankers konkurs, vilka sistnämnda
frågor tillhöra justitiedepartementet. Förutom denna lagstiftning har i
finansdepartementet handlagts lagstiftningen angående tillsyn å fartyg,
arbetstid å fartyg samt oriktig ursprungsbeteckning ävensom den nya
lagstiftningen angående fondkommissionsrörelse och fondbörs ver k samhet
samt angående rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Samtliga
nu angivna lagstiftningsfrågor hava handlagts enligt § 87 regeringsformen.

Av förenämnda lagstiftning bör den, som rör bank- och fondväsendet
— banklagstiftningen dock med förut nämnda undantag —
kvarbliva i finansdepartementet, enär detta departement avses fortfarande
skola handhava förvaltningsärendena på dessa områden. Däremot synes det
vara uppenbart, att lagstiftningen angående oriktig ursprungsbeteckning
bör överflyttas till det nya handelsdepartementet, dit motsvarande förvaltningsfrågor
äro avsedda att föras. Vad angår lagstiftningen om
tillsyn å fartyg och arbetstiden å fartyg, vilken lagstiftning delvis är
av social natur, kunde det ifrågasättas att hänföra densamma till socialdepartementet,
men då tillsynen å hithörande lagars efterlevnad huvudsakligen
ankommer å fartygsinspektionen, som är avsedd att sortera
under handelsdepartementet, torde förevarande lagstiftning, åtminstone
tillsvidare, böra förläggas till detta departement.

Enligt gällande departementalstadga höra till finansdepartementets
handläggning, bland annat, ärenden rörande de jord eller lägenheter
åtföljande rättigheter och skyldigheter, som icke äro hänförliga under
någon av de till andra departement hörande grenar av förvaltningen,
och är det avsett, att dessa ärenden skulle fortfarande handläggas i
detta departement. Civillagstiftningen på detta område, som omfattar,
bland annat, lagarna den 8 november 1912 angående avlösning av vissa
frälseräntor och om sammanläggning av frälseränta med den fastighet,
varav räntan utgår, lagarna den 25 maj 1905 och 19 april 1907 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet samt den ifrågasatta nya åborättslagstiftningen,
hör emellertid till justitiedepartementet. Ehuru det med
hänsyn till förefintligheten i finansdepartementet av en särskild lagbyrå
kunde ifrågasättas att åt detta departement uppdraga hela den civillagstiftning,
som rör departementets förvaltningsområde, torde likväl, då
nyssberörda lagstiftning i vissa avseenden äger nära sammanhang med

Kungl. MajUs proposition Nr 3.

den allmänna civillagstiftningen, övervägande skäl tala för att låta densamma
kvarbliva i justitiedepartementet.

I finansdepartementet handläggas vidare lagstiftningen angående
rikets mynt samt angående mått och vikt, skatte- och rusdryckslagstiftningen
samt lagstiftningen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, och böra dessa lagstiftningsfrågor jämte dithörande förvaltningsärenden
givetvis förbliva i nämnda departement.

Av de administrativa författningar, som nu tillhöra finansdepartementet,
böra förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet
samt övriga författningar rörande handel och näringar överflyttas
till handelsdepartementet, som kommer att handhava förvaltningen i
dessa frågor. Å andra sidan torde förordningen angående expeditionslösen
den 7 december 1883, som nu tillhör justitiedepartementet, samt
resereglementet den 13 december 1907, som tillhör civildepartementet,
böra tillika med motsvarande förvaltningsärenden överföras till finansdepartementet,
dit dessa författningar och förvaltningsärenden enligt
sin natur närmast höra.

Ecklesiastikdepartementet.

Enligt vad jag redan förut omnämnt, handläggesiecklesiastikdepartementet
lagstiftningen angående byggande och underhåll av kyrka och
prästgård, vilken lagstiftning omfattar bland annat lagen den 5 juni

1909 angående byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer
så ock av säi-skild sockenstuva, lagen av samma dag angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av prästgård samt
ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910, och bör denna lagstiftning,
som delvis är av civillags natur, fortfarande tillhöra ecklesiastikdepartementet.

Förutom nu angivna lagstiftning handhar ecklesiastikdepartementet
ej någon lagstiftniugsfråga, fallande inom civil- eller kyrkolagstiftningens
område. Goda skäl synas emellertid tala för att lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster, vilken lag såsom
varande av kyrkolags natur nu bandiägges i justitiedepartementet, därifrån
överflyttas till ecklesiastikdepartementet. Omförmälda lag innehåller
till stor del administrativa bestämmelser angående prästval m. m.,
vilkas tillämpning ankommer å ecklesiastikdepartementet, och bör sålunda,
om hänsyn tages allenast till dess innehåll och ej till dess natur
av kyrkolag, otvivelaktigt handläggas i detta departement. Då härtill
kommer, att dess samhörighet med annan till justitiedepartementet
hörande kyrkolagstiftning ej är större än att densamma utan olägenhet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

torde kunna undantagas från handläggning i sistnämnda departement,
förordar jag lagstiftningens överflyttande till ecklesiastikdepartementet.

I detta departement handläggas vidare lagstiftningen angående
prästerskapets avlöningsförhållanden (lagarna den 9 december 1910 om
indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt
om ersättning därför, om reglering av prästerskapets avlöning, om
emeritilöner för präster och om kyrkofond, samt kungörelsen samma
dag angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar) ävensom den del av kommun allagstiftningen, som rör
den kyrkliga kommunen. Därjämte handhar departementet, såsom jag
förut berört, lagstiftningen angående uppfostran åt vanan ade och i sedligt
avseende försummade barn (gällande lag i ämnet är utfärdad den
13 juni 1902), vilken lagstiftning tillkommit i den för kommunallagstadgade
ordning. Ehuru det kunde ifrågasättas att överflytta sistnämnda
lagstiftning till socialdepartementet, torde dock, i avbidan på
den nya lagstiftning om barnavård, som är under utarbetande av fattigvårdslagstiftningskommittén
och som i eu nära framtid torde komma
att föranleda beslut av statsmakterna, lagstiftningen tillsvidare böra
kvarbliva i ecklesiastikdepartementet.

Jordbruksdepartementet.

Till jordbruksdepartementet hör, såsom tidigare omnämnts, för närvarande
lagstiftningen angående skogar och skogsvård samt angående
byggande och underhåll av vägar på landet, vilken lagstiftning omfattar
ett avsevärt antal särskilda lagar och förordningar och delvis är av
civillags natur. Hit hör även lagen om bredden av hjulringar å arbetsåkdon
på landet den 28 juni 1907, vilken lag likaledes tillkommit enligt
den i § 87 regeringsformen stadgade ordning.

På sätt jag förut framhållit, böra väglagstiftningeu samt omförmälda
lag den 28 juni 1907 överflyttas till kommunikationsdepartementet.
Skogslagstiftningen bör däremot i sin helhet kvarbliva i förevarande
departement.

Åt jordbruksdepartementet torde emellertid även vissa nya lagstiftningsuppgifter
böra inrymmas. I departementet handläggas administrativa
ärenden rörande nationalparker samt fredande av naturminnesmärken,
men lagstiftningen i dessa ämnen (lagarna den 25 juni
1909 angående nationalparker samt angående naturminnesmärkens
fredande), vilken lagstiftning har karaktären av civillag, tillhör justitiedepartementet.
Då berörda lagar äro av mycket speciell art och
ringa omfattning samt jämväl äga ett visst samband med övrig till

Runyl. Maj tis proposition Nr 2-5

jordbruksdepartementet hörande lagstiftning, synes någon betänklighet
ej böra möta mot deras överflyttande till detta departement. I likhet
med vad landshövdingen Schotte i sitt förenämnda betänkande förordat
tillstyrker jag därför eu dylik åtgärd. Däremot böra givetvis de särskilda
bestämmelser om expropriation av naturminnesmärken, som innehållas
i lagen om expropriation den 12 maj 1917, fortfarande tillhöra
justitiedepartementets handläggning.

Landshövdingen Sebotte bär i sitt betänkande föreslagit, att jämväl
åtskilliga andra, mera betydande lagstiftningsfrågor skulle utbrytas
från justitiedepartementet och föras till jordbruksdepartementet. Sålunda
förordade Schotte, att lagstiftningen angående uppsikt å vissa jordbruk
i Norrland och Dalarna samt angående jakt och fiske ävensom flottningslagstiftningen
och den ifrågasatta lagstiftningen angående slakt av husdjur,
vilka lagstiftningsfrågor i den män de äro av civillags natur nu
höra till justitiedepartementet, i sin helhet överfördes till jordbruksdepartementet,
som handhar motsvarande förvaltningsuppgifter. Ur
de allmänna synpunkter, som enligt min mening böra vara bestämmande
med avseende å utsöndring från justitiedepartementet av lagstiftningsuppgifter
av civillags natur och för vilka jag förut redogjort,
finner jag mig dock icke kunna biträda berörda förslag. De
avsedda lagstiftningsfrågorna äga så nära samband med den allmänna
civil- resp. kriminallagstiftningen samt äro av den omfattning och principiella
vikt, att de icke lämpligen böra undantagas från handläggning
i justitiedepartementet. Däremot böra givetvis de administrativa författningarna
i här avsedda ämnen, vilka författningar nu tillhöra jordbruksdepartementet,
fortfarande där handläggas.

Handelsdepartementet.

På sätt jag vid redogörelsen för finansdepartementets lagstiftningsuppgifter
utvecklat, bör från detta departement till handelsdepartementet
överflyttas lagstiftningen angående tillsyn å fartyg, arbetstiden
å fartyg samt oriktig ursprungsbeteckning. Vidare torde, i överensstämmelse
lin d vad jag i mitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet
den 21 mars 1919 förordat, jämväl lagstiftningen angående
lotterier böra hit överflyttas från civildepartementet.

Till handelsdepartementet torde, enligt vad chefen för finansdepartementet
vid redogörelsen för handelsdepartementets förvaltningsuppgifter
kommer att närmare påvisa, böra förläggas ärenden rörande det
affärsmässiga försäkringsväsendet, vilka ärenden nu höra till civildepartementet.
T sammanhang härmed bör även lagstiftningen i ämnet (lagen

Kungl. May.ts proposition Kr 3.

den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse samt lagen den 24 juli 1903
om utländsk försäkriugsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse bär i
riket), vilken lagstiftning sedan år 1903 handhafts av civildepartementet,
föras till handelsdepartementet. Lagstiftningen, som är ganska omfattande,
är av civiliags natur.

I mitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 21 mars
1919 förordade jag, i överensstämmelse med vad departementalkommitterade
föreslagit, att den till justitiedepartementet nu hörande lagstiftningen
angående patent, varumärken, mönster och modeller skulle förläggas
till handelsdepartementet. Sedan detta yttrande avgavs, har
emellertid denna fråga kommit i ett i viss mån förändrat läge, i det att
patentlagstiftningskommittén numera till Kungl. Maj:t avgivit betänkande
med förslag till ny patentlag, vilket förslag blivit föremål för förberedande
behandling inom justitiedepartementet. Då det med hänsyn härtill
måste anses mindre lämpligt att överflytta den fortsatta behandlingen av
detta betydande lagförslag å ett annat departement samt det jämväl
synes tveksamt, huruvida en lagstiftning av den räckvidd och invecklade
natur som den nu förevarande bör utbrytas från justitiedepartementet,
flan er jag, med frånträdande av min tidigare ståndpunkt, mig böra
förorda, att denna lagstiftning, åtminstone tillsvidare, får kvarbliva i
sistnämnda departement.

I departementalkommitterades förenämnda betänkande föreslogs, att
lagstiftningen angående elektriska anläggningar, vilken lagstiftning är av
civillags natur och nu tillhör justitiedepartementet, borde avskiljas därifrån
och förläggas till förevarande departement. Landshövdingen Schotte,
som ej föresfög något särskilt handelsdepartement, förordade lagstiftningens
förläggande till finansdepartementet. Redan i mitt omförmälda
yttrande till statsrådsprotokollet den 21 mars 1919 framhöll jag, att denna
lagstiftning borde åtminstone tillsvidare kvarstanna i justitiedepartementet,
och finner jag mig alltjämt böra vidbliva denna ståndpunkt.

Vad angår handelsdepartementets lagstiftningsuppgifter på det område,
som hittills reglerats genom administrativa föreskrifter, torde dessa
bliva av ganska betydande omfattning. Sålunda böra, på sätt jag redan förut
anmärkt, förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet
samt övriga författningar angående villkoren för drivande av handel och
näringar, däribland även förordningen den 26 november 1875 angående eldfarliga
oljor m. m. och förordningen den 19november 1897 angående explosiva
varor, hänföras till detta departement Vidareföra dit föras förordningen den
18 oktober 190! angående registrering av svenska fartyg (de i 2 § sjölagen intagna
bestämmelserna i detta ämne böra däremot liksom sjölagen i övrigt

Kung!. Maj."tu proposition Nr ii.

handläggas i justitiedepartementet), förordningen den Öl december 1914
med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg, förordningen den 28
december 1915 angående fartygs byggnad och utrustning ävensom
vissa andra författningar rörande sjöfartsväsendet. Slutligen böra till
detta departement även höra vissa administrativa författningar angående
gruvor och elektriska anläggningar, bland vilka kungörelsen den 20
oktober 1899 om begagnande av kronans jordägarandel i gruva samt
stadgan den 31 december 1902 om elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöverföring särskilt förtjäna att omnämnas.

Jag övergår nu till att redogöra för de jämkningar i avseende å
justitiedepartementets förvaltningsuppgifter, som föranledas av den nya
departementsindelningen.

På sätt jag redan omnämnt, bör lagstiftningen angående rikets
vapen och flagga överflyttas från civildepartementet till justitiedepartementet.
I samband härmed böra även de administrativa ärendena
rörande dessa ämnen överföras till sistnämnda departement.

Vidare skulle, enligt vad chefen för civildepartementet kommer att
närmare utveckla, från detta departement till justitiedepartementet överflyttas
följande ärenden, nämligen:

ärenden angående avvisning, utvisning och övervakning av utlänningar,
samt
» » rikets gränser.

Därjämte skulle regeringsrätten överföras från civil- till justitiedepartementet.

Från justitiedepartementet skulle däremot till andra departement
överföras nedannämuda ärendesgrupper:

till socialdepartementet: ärenden angående lösdrivares behandling
samt statens tvångsarbetsanstalter;

till finansdepartementet: ärenden angående expeditionslösen och
valstatistik;

till handelsdepartementet: varumärkesärenden.

Justitiedepartementets ämbetsområde skulle sålunda efter genomförandet
av den departementala omorganisationen komma att omfatta
— förutom flertalet lagstiftningsfrågor —

ärenden rörande

inseende över lag släpning en; domstolarna och deras personal; rikets
judiciella indelning; tingsstad, tingshus och häradshäkte; offentliga rättshjälpsanstalter
;

fastighetsregister:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 häft. (Nr 3.)

2. Justitiedepartementets
förvaltning
suppflitter.

Ärenden
under justitiedepartementet.

Verk, stater
och inrättningar
under
justitiedepartementet.

Justitiedepar tementets organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

åtal för brott och förordnande av domstol, där sådant ankommer
på Kungl. Maj:t; av brottmål föranledda ersättningar av allmänna medel;
ersättning till oskyldigt häktade eller dömda; förbrytares utlämnande;

fångvården; behandling av minderåriga förbrytare; straffregister;
nåd i brottmål; villkorlig frigivning;

tillämpning av tryckfrihetsförordningen, i vad denna förordning
därom stadgar;

rikets vapen och flagga;
rikets gränser;

regering och riksdag; val till riksdagens kamrar; sammanfattande
av berättelsen till riksdagen om vad i rikets styrelse tilldragit sig;

medborgarrätt; tillstånd för utlänning att förvärva fast egendom, gruva
eller aktier;

avvisning, utvisning och övervakning av utlänningar;
fideikommissförfattningar;

tillstånd till äktenskap och adoption, där meddelande av sådant tillstånd
ankommer på Kungl. May.t;
rättsstatistik;

svensk författningssamling.

I anslutning härtill skulle till justitiedepartementet komma att höra
följande verk, stater och inrättningar:
högsta domstolen;
regeringsrätten;
lagrådet;

nedre justitierevisionen;
justitiekanslersäm betet;
hovrätterna;

allmänna underdomstolarna;

vattendomstolarna;

krigsdomstolarna;

poliskammare;

tryckfrihetsombuden;

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare.

De ovan omförmälda ändringarna i justitiedepartementets verksamhetsområde
äro ej av den betydelse, att de i och för sig nödvändiggöra
någon ökning eller minskning av departementets personal.
Andra av den nya ärendesfördelningen fullt oberoende skäl påkalla
emellertid en mindre förstärkning av justitiedepartementets arbetskrafter.

Kungl. MajUs proposition Nr ■''!.

Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang till behandling upptaga
denna fråga ävensom några andra smärre spörsmål, som hava avseende
å justitiedepartementets ordinarie avlöningsstat.

Vid den omorganisation av justitiedepartementet, som ägde rum i
sammanhang med den från och med år 1918 genomförda löneregleringen
för statsdepartementen, blev justitiedepartementet uppdelat i tvenne i
förhållande till varandra väsentligen fristående huvudavdelningar: kansliavdelningen
och lagavdelningen. I enlighet med den sammansättning,
som vid nämnda omorganisation gavs åt departementet, består kansliavdelningen
förutom av statssekreteraren-expeditionschefen och den för
hela departementet gemensamma registratorn, av två kansliråd, en förste
kanslisekreterare och två andre kanslisekreterare, under det att lagavdelningen
bildas, förutom av chefen för samma avdelning, av en
ledamot och en förste kanslisekreterare. På sätt framgår av den utredning,
som föregick ifrågavarande organisation, förutsattes emellertid,
att den ene av de å kansliavdelningen placerade andre kanslisekreterarna
skulle hava viss tjänstgöringsskyldighet även på lagavdelningen, i det
att han skulle vara pliktig att biträda förste kanslisekreteraren å lagavdelniDgen
vid fullgörandet av det honom åliggande uppdraget att
vara utgivare av svensk författningssamling. A andra sidan antogs,
att denna å lagavdelningen placerade förste kanslisekreterare skulle få
tid över till att kunna biträda även å kansliavdelningen. Utom nu
nämnda tjänstemän beräknades, att departementet skulle hava behov av
två amanuenser och en e. o. amanuens, samtliga placerade på kansliavdelningen.

Erfarenheten från de två år, under vilka departementet arbetat i
sin nya organisation, har givit vid handen, att denna är i stort sett
tillfredsställande. Det har egentligen varit i endast ett avseende, som
denna nya organisation ej infriat de förhoppningar, man fäst vid densamma.
Jag syftar därvid på det förhållandet, att den arbetshjälp,
som tilldelats chefen och ledamoten å lagavdelningen, framstått såsom
otillräcklig. På sätt redan förut antytts, åligger det den å lagavdelningen
anställde förste kanslisekreteraren såsom en viktig självständig
uppgift att med biträde av en utav de å kansliavdelningen placerade
andre kanslisekreterarna från trycket utgiva svensk författningssamling.
Det har visat sig, att detta hans arbete tager så stor del av hans tid i
anspråk, att han endast föga kan ägna sig åt en del av de andra
viktiga uppgifter, för vilka hän vid nyorganisationen avsetts, och detta
ehuru han endast i helt obetydlig grad anlitats med arbete å kansliav -

Inrättande
av en andre
kanslisekrettrarbcf
ältning
& depån
emu tets
lagavdelning.

Kimgl. Maj:ts proposition Nr 3.

delningen. En av de viktigaste av nu ifrågavarande kanslisekreterares
uppgifter, genom vars tilldelande åt honom man hoppades
att få tillfredsställt ett länge känt behov, är den att biträda chefen
och ledamoten å lagavdelningen med införskaffande av eu del upplysningar
och mindre utredningar, som dessa behöva för sina lagstiftningsarbeten.
Erfarenheten har visat, att dylikt biträde, som enligt
sakens natur ofta måste utföras utom tjänsterummet, icke låter
i någon större utsträckning förena sig med arbetet å utgivandet
av svensk författningssamling, vilket arbete kräver, att utgivaren
är i största möjliga grad tillgänglig å sitt tjänsterum för alla
dem, som behöva vända sig till honom i denna hans egenskap. En
följd härav har blivit, att under senare tid en av departementets amanuenser,
som avsetts för kansliavdelningen, måst tillsvidare placeras å
lagavdelningen med huvudsaklig tjänstgöring där. Detta är dock eu
anordning, med vilken varken lagavdelningen eller kansliavdelningen
kan i längden vara betjänt. För det arbete, varom här är fråga, kan
det ej vara tillräckligt, att chefen och ledamoten å lagavdelningen har
till sitt förfogande en tjänsteman med allenast den korta dagliga arbetstid,
som man kan fordra av en amanuens; och vad kansliavdelningen
beträffar, är det så långt ifrån, att den kan undvara några arbetskrafter,
att den tvärtom, enligt vad jag strax får tillfälle att närmare utveckla,
redan nu är — och än mera under den närmaste tiden torde bliva — i
behov av dessas förstärkning.

Den enda effektiva åtgärden att avhjälpa den nu framhållna bristen i
den nuvarande organisationen synes mig vara inrättandet av en ny ordinarie
befattning, vars innehavare skulle bliva pliktig att huvudsakligen tjänstgöra
på lagavdelningen. Att göra även denna nya tjänst å lagavdelningen
till eu andragradstjänst synes mig dock ej erforderligt, utan
torde det vara tillräckligt, att den föreslagna förstärkningen tillföres avdelningen
i form av en andrekauslisekreterartjänst.

Det denne nya befattningshavare tillkommande arbetet skulle
huvudsakligen komma att bestå uti att biträda med införskaffande av
de mindre utredningar och upplysningar, varom förut talats, med
förandet av en del diarier samt med ordnandet av alla till lagavdelningen
hörande handlingar. Därjämte skulle givetvis å honom överflyttas
det nu den ene av de å kansliavdelningen tjänstgörande andre
kanslisekreterarna åliggande bestyret att biträda förste kanslisekreteraren
å lagavdelningen med utgivandet av svensk författningssamling.
Däremot torde — huvudsakligen för kontinuitetens skull — protokollsföringen
i lagrådet fortfarande böra tillkomma förste kanslisekre -

Kungl. Maj .in proposition AV

torareu ;i lagavdelningen, liksom denne torde höra bibehållas vid den
obetydliga tjänstgöring å kansliavdelningen, som för närvarande är
honom tilldelad och som huvudsakligen består i att biträda med vissa
ärenden rörande regering och riksdag.

Möjligt är, att, därest ifrågavarande befattningshavares åligganden
bestämmas på nu föreslaget sätt, deras arbetstid kommer att fullt tagas
i anspråk. Det synes mig dock — på grund av det å lagavdelningen
förekommande arbetets säregna art — ej uteslutet, att åtminstone tidvis
ej så skall bliva fallet. Det torde därför böra överlåtas åt departementschefen
att bestämma, om och i vad mån åt de å lagavdelningen tjänstgörande
kanslisekreterarna böra, utöver vad redan sagts, anförtros göromål,
som höra till kansliavdelningen. De ärenden, som därvid synas
mig främst böra komma i fråga, äro vissa kansliärenden, som hava ett
visst samband med dem, vilka beredas å lagavdelningen, såsom vissa
med tillsättande av kommittéer eller tillkallande av sakkunniga sammanhängande
ärenden av mestadels ekonomisk art. Därjämte vore det
önskvärt om, till lättande av arbetet å kansliavdelningen, den nu de
båda därstädes tjänstgörande andre kanslisekreterarna åliggande protokollsföringen
i statsrådet skulle kunna till en mindre del överflyttas å
andre kanslisekreteraren å lagavdelningen.

Ordnas arbetet i huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda
föreslagits, skulle kansliavdelningen få sig tillförd ökad arbetskraft så
tillvida, att den nu även delvis å lagavdelningen tjänstgörande andre
kanslisekreteraren samt den tillfälligtvis huvudsakligen å lagavdelningen
tjänstgörande amanuensen skulle kunna helt ägna sig åt arbetet å kansliavdelningen.
Att en dylik förstärkning av arbetskrafterna å denna
avdelning skulle bliva välkommen, har redan förut antytts och torde bäst
belysas därav, att — frånsett tryckfrihetsärenden — de diarieförda ärendena
i departementet, vilka under år 1917 uppgått till det dittills högsta
antalet eller 2,518, under de två år departementet arbetat i sin nya organisation,
1918 och 1919, utgjort ej mindre än respektive 3,579 och 3,701
samt att under nu ifrågavarande tre år antalet av de ärenden, som handlagts
i statsrådet, uppgått till respektive 2,525, 3,277 och 3,683. Ån mera nödvändig
blir denna förstärkning, därest förut omnämnda, justitiedepartementet
berörande ärendesöverflyttningar komma till stånd. Genom dessa skulle
justitiedepartementet väl befrias från en del mindre ärendesgrupper, som
skulle tilläggas andra departement, men denna lindring i arbetet komme
säkerligen att mer än väl uppvägas av den ökning däri, som skulle bliva eu
följd av den ärendesöverflyttning till justitiedepartementet, som skulle
komma att äga rum. Jag tänker därvid närmast på de ärenden rörande

Ytterligare en
skrivtiträdesbefattning.

Ytterlig are en
statsrådsvaktmästare
på
ordinarie stat.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

avvisning och utvisning samt övervakning eljest av utlänningar, som
från civildepartementet skulle överföras till justitiedepartementet.

Jag är alltså beredd tillstyrka, att hos riksdagen begäres den
ändring av departementets ordinarie avlöningsstat, att däri under lagavdelningen
uppföres eu andre kanslisekreterare med sedvanlig begynnelseavlöning
av 4,000 kronor jämte ålderstillägg.

Vid förut omförmälda omorganisation av justitiedepartementet, som
trädde i kraft med ingången av år 1918, uppfördes i departementets
ordinarie stat tre kvinnliga biträden, nämligen ett i andra och två i
första lönegraden. Redan av den utredning, som förebragtes i sammanhang
med nämnda omorganisation, framgick, att dessa biträden ej beräknades
bliva i stånd att verkställa all renskrift inom departementet. Erfarenheten
har också bekräftat detta. Ökningen av departementets
arbetsmängd har gjort, att, i trots av genomförda förenklingar i expedieringen,
kostnaderna för extra skrivhjälp under år 1919 belöpt sig
till ej mindre än nära 5,000 kronor. Detta giver vid handen, att det
i departementet föreligger ett verkligt behov av åtminstone ett ytterligare
kvinnligt biträde, placerat i lägsta lönegraden eller således med
en begynnelseavlöning av 1,600 kronor. Härför erforderlig ändring i
departementets avlöningsstat torde därför böra äskas hos riksdagen.

Av 1919 års lagtima riksdag beslöts det tillägg från och med år
1920 till avlöningsstaten för justitiedepartementet, att däri för tjänstgöring
som statsrådsvaktmästare uppfördes två förste vaktmästare, vilka
dittills uppburit sin avlöning å civildepartementets stat. Som statsrådsvaktmästare
tjänstgör emellertid sedan många år även en extra vaktmästare,
vilken emellertid fortfarande uppbär sin avlöning från civildepartementet
(anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar).
Då nu civildepartementet skall under innevarande år uppdelas
i tvenne departement, för vilka nya stater skola uppgöras, torde
det lämpligaste vara, att i samband därmed nyss påpekade oegentlighet
avhjälpes. Därvid torde det tillåtas mig att underställa Kungl.
Maj:ts prövning, huruvida icke nu ifrågavarande extra vaktelästarbefattning
bör omändras till ordinarie.

Med avseende å denna fråga vill jag till en början erinra därom,
att en extra statsrådsvaktmästare varit anställd alltsedan den 1 december
1905 eller således i mer än fjorton år. Hans tjänstgöringsskyldighet,
som redan från början varit omfattande, har, allt efter som be -

Kungi. Maj:ts proposition Nr 3. 81

hovet av vakta ästarhjälp för statsrådsberedningen under årens lopp
vuxit, blivit än mer utsträckt och har under de senare åren varit fullt
jämförlig med de ordinarie statsrådsvaktmästarnas. Hans avlöning, som
givetvis avvägts efter tjänstgöringsskyldigheten, har också under senaste
åren satts till nära lika högt belopp som det, vartill eu ordinarie vaktmästares
avlöningsförmåner uppgått. Sålunda har den extra vaktmästarens
avlöning under åren 1915—1917 understigit en ordinarie vaktmästares
avlöningsförmåner med allenast 100 kronor per år samt alltsedan
början av år 1918 uppgått till samma belopp som en dylik befattningshavares
avlöningsförmåner med sedvanligt avdrag dock för
belopp, motsvarande dylik befattningshavares pensionsavgift.

Att någon minskning i behovet av statsråds vaktmästare skall i
framtiden inträda torde vara uteslutet. Den utvidgning av statsrådsberedningens
lokaler, som delvis nyligen genomförts och ytterligare är
planlagd, talar i motsatt riktning. Detsamma kan i viss mån sägas
om den utökning av statsrådens antal, som blir en följd av den redan
beslutade nya departementsindelningen. Något som helst tvivel om, att
här är fråga om ett stadigvarande behov, torde alltså ej föreligga. Vid
sådant förhållande och då det är av vikt, att åtgärder vidtagas för
undvikande i möjligaste mån av täta ombyten å nu ifrågavarande befattning,
tvekar jag ej att förorda dennas omändring till ordinarie. För
att göra även denna nya statsråds vaktmästare dust till en förste vaktmästarbefattning
torde dock ej föreligga tillräckliga skäl, utan torde
det vara tillfyllest, att för ändamålet i justitiedepartementets stat för
tjänstgöring såsom statsrådsvaktmästare uppföres ännu en vaktmästare
med en begynnelseavlöning av 1,600 kronor jämte sedvanliga ålderstillägg
till lönen.

Höjning av
anslaget till
amanuenser,
extra biträden
och tikariatsersäitningar.

Eu höjning av anslaget till departementets avdelning av Kungl.
Maj:ts kansli påkallas slutligen av en del förhållanden, som hava
avseende å det i departementets ordinarie avlöningsstat upptagna anslaget
till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar.

På sätt redan förut nämnts, förutsattes vid departementets från och
med år 1918 genomförda omorganisation, att i departementet skulle
vara anställda två ordinarie och eu extra ordinarie amanuens. Vid den
beräkning av nu förevarande anslag, som i samband därmed ägde rum,
antogos de båda ordinarie amanuenserna böra åtnjuta en var ett årligt
arvode av 2,400 kronor, under det att till avlönande av den extra ordinarie
amanuensen ansågs böra åtgå åtminstone 800 kronor för år. Att
för sistberörda låga belopp erhålla en person, kompetent och villig att

Justitiedepar tementets stat.

32 Kiingl. Majds proposition Nr 3.

biträda departementet i någon mera avsevärd utsträckning, bar visat sig
stöta på svårigheter. För sådant ändamål synes det mig erforderligt,
att hans avlöning sättes till minst 1,200 kronor för år. I anslaget
skulle alltså på grund härav behöva beräknas en höjning med 400 kronor.

Vid bestämmandet av nu ifrågavarande anslags belopp har antagits,
att därifrån skulle avlönas bl. a. en extra vaktmästare med en årlig
avlöning av 1,270 kronor. Redan de ordinarie vaktmästarnas avlöning
numera blivit höjd till 1,600 kronor, torde det för den extra vaktmästaren
erforderliga beloppet böra beräknas till 1,570 kronor-för år.
En höjning i anslaget med 300 kronor skulle alltså av denna anledningpåkallas.

Som vikarie för statsrådsvaktmästarna under dessas semester och
eljest vid tillfälliga ledigheter har hittills tjänstgjort en vaktmästare
i civildepartementet. Likaledes har en vaktmästare i detta departement
i viss mindre omfattning biträtt med vaktmästargöromålen i regeringsrätten.
Sedan ärendena angående regeringen och — såsom nu är
avsett — jämväl regeringsrätten överflyttats till justitiedepartementet,
bör givetvis den extra vaktmästareälp, varav statsrådsberedningen och
regeringsrätten sålunda kunna vara i behov, bestridas från justitiedepartementet.
Till att lämna dylik hjälp förslår emellertid ej justitiedepartementets
nuvarande vaktmästarpersonal, utan torde bliva erforderligt
att härför, åtminstone i huvudsak, anlita särskilda biträden. För dessas
avlönande torde böra beräknas en höjning i nu förevarande anslag med
800 kronor.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar
skulle alltså av olika anledningar behöva höjas med tillhopa 1,500 kronor,
eller således från dess nuvarande belopp 9,500 kronor till 11,000 kronor.
Uppförandet i staten av ännu eu andre kanslisekreterare, ytterligare ett
kvinnligt biträde av första graden samt en statsrådsvaktmästare skulle,
på sätt förut framhållits, kräva årliga belopp av respektive 4,000, 1,600
och 1,600 kronor. Anslaget till departementets avdelning av Kungl.
Maj:ts kansli skulle följaktligen vid bifall till samtliga nu framförda
förslag behöva höjas från sitt nuvarande belopp 94,000 kronor med
tillhopa 8,700 kronor till 102,700 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle — frånsett särskilt
anslag å 17,000 kronor till departementschefen — den ordinarie staten
för justitiedepartementet, att gälla från och med den 1 juli 1920, erhålla
följande utseende:

Kungl. Maj:ta proposition Nr 3.

Kansliavdelningen:

1 statssekreterare och expeditions !
chef, arvode .......................

i 1 kansliråd..............................

j 1 dito ...................................j

t förste kanslisekreterare .........i

i 1 registrator ............................i

: 1 andre kanslisekreterare .........|

1 dito ....................................!

Lagavdelningen:

! 1 chef för lagavdelningen, arvode:

I 1 ledamot å lagavdelningen, arvode

; 1 förste kanslisekreterare, med

'' tjänstgöring även å kansliavdelningen
..............................

1 andre kanslisekreterare, med
tjänstgöring även å kansliavdelningen
..............................

1 kvinnligt biträde av andra graden
...................................

X kvinnligt biträde av första graden
....................................

2 kvinnliga biträden av dito......

1 förste vaktmästare ...............

1 vaktmästare ........................

1 dito ...................................

För tjänstgöring som statsråds
vaktmästare:

1 förste vaktmästare ............

1 dito .................................

1 vaktmästare .....................

Till amanuenser, extra biträden
och vikariatsersättningar........

Summa kronor

	Tj änst-		1
liön	görings-	Orts-	Summa :
	pen- ningar	tillägg
			! 11,000	/Av detta arvode anses 3,000 kr. motsvara
			( tjänstgöringspenningar.
5,000 5,000	2,500 2,500	600 600	8,100 8,100	i jEfter 5 år kan lönen höjas med 600 kr.
3,600	1,800	400	5,800	/Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr. och 1 efter 10 år med ytterligare 500 kr. t-
2,600	1,600	300	4,500	jEfter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter
2,200	1,500	300	4,000	[ 10 år med ytterligare 500 kr. och efter 15
2,200	1,500	300	4,000	) åt- med än ytterligare 500 kr.
			11,000	(Av detta arvode anses 3,000 kr. motsvara
			\ tjänstgöringspenningar. /Av detta arvode anses 2,500 kr. motsvara
8,100
			( tjänstgöringspenningar.
3,600	1,800	400	5,800	/Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr. och / efter 10 år med ytterligare 500 kr.
				(Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter
2,200	1,500	300	4,000	'' 10 år med ytterligare 500 kr. och efter 15 ( år med än ytterligare 500 kr.
				jEfter 5 år kan avlöningen höjas med 200 kr.,
1,300	500	200	2,000	efter 10 år med ytterligare 200 kr. och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor; sko-
1,100	300	200	1,600	lande av varje ålderstillägg 100 kr. utgöra
2,200	600	400	3,200	lön och 100 kr. tjänstgöringspenningar.
1,100	650	150	1,900
900	550	150	1,600
900	550	150 150	1,600	Efter 3 år kan lönen höjas med 100 kr., efter > 6 år med ytterligare 100 kr. och efter 9 år med än ytterligare 100 kr.
1,100	660	1,900
1.100	650	150	1,900
900	550	150	1,600
—	—	-	11,000 j
_	—	_	102,700

Anm Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas vaktmästare,
skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest
vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån
är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att
efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär
allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Atnjutes lyse, skall vaktmästaren
själv bekosta armatur och lampor. I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända
till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från
och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Sv. F. S. 1918 nr 836).

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Å riksstaten för år 1921 skulle alltså det ordinarie anslaget till
justitiedepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli upptagas med
ett till 102,700 kronor förhöjt belopp.

Då, enligt vad ovan nämnts, den nya staten skulle träda i kraft
redan den 1 juli 1920, skulle härjämte å tilläggsstat för .sistnämnda år
för justitiedepartementet erfordras ett anslag, svarande mot hälften av
det belopp, varmed staten skulle ökas, eller 4,350 kronor.

Kung!. Maj ds proposition Nr 3.

Efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde
chefen för ^^försvarsdepartementet, statsrådet Nilson, härefter beträffande

Försvarsdepartementet.

Jämlikt den av 1919 års lagtima riksdag beslutade ändrade departementsindelningen
skola lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen från
och med dag under innevarande år, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
sammanslås till ett gemensamt departement, benämnt försvarsdepartementet.

Beträffande till eu början frågan om verksamhetsområdet för det
blivande försvarsdepartementet, har i förutnämnda proposition nr 359
till 1919 års lagtima riksdag omnämnts, att till detta departement givetvis
skulle flora alla de ärenden, som nu handläggas i lantförsvarsdepartementet.

Vad sjöförsvarsdepartementets ärenden angår, hade — enligt vad
i propositionen erinrats — av departementalkommitterade föreslagits, att
från detta departement skulle i samband med föreningen av de båda försvarsdepartementen
till handelsdepartementet överflyttas ärenden angående
sjökarteverket, nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning, lotsoch
fyrinrättningen med livräddningsanstalterna vid rikets kuster (lotsverket)
samt bildnings- och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen
(navigationsskolorna). Av nämnda ärendesgrupper föreslogos i berörda
proposition ärenden rörande skeppsmätning och navigationsskolorna att
överföras till handelsdepartementet. Beträffande däremot ärenden rörande
lotsverket och sjökarteverket samt nautisk-meteorologiska hyrån uttalades,
att dessa ärenden borde handläggas i det gemensamma försvarsdepartementet;
och anfördes i detta avseende i propositionen följande.

Sambandet mellan sjöförsvaret, å ena, samt lotsverket och sjökarteverket,
å andra sidan, vore huvudsakligen betingat dels därav, att de
åtgärder, som av sistnämnda institutioner vidtoges till sjöfartens säkerställande,
jämväl tillgodokomme örlogsflottan, och dels därav, att lotsverkets
personal och materiel under vissa förhållanden måste tagas i
användning för militära ändamål samt att sjökarteverket ombesörjde ut -

Försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

arbetning och tryckning av de för marinens behov särskilt erforderliga
kartor in. in. Dessa institutioners uppgifter vore på grund härav nära
förbundna med sjöförsvarets intressen. Antalet hithörande regeringsärenden
i sjöförsvarsdepartementet vore ganska ringa — år 1918 89
ärenden angående lotsverket och 26 ärenden angående sjökarteverket.
Då därjämte något allmännare önskemål om dessa ärendens överförande
till handelsdepartementet icke blivit från sjöfartens målsmän framställt
samt andra rubbningar i departementsindelningen, än som vore av föreliggande
behov oundgängligen påkallade, icke torde böra vidtagas,
syntes dessa ärenden lämpligen böra handläggas i det gemensamma
försvarsdepartementet.

Vad nautisk-meteorologiska byrån'' beträffade, påginge för närvarande
utredning rörande utsöndring av byråns arbetsuppgifter till andra
ämbetsverk, i främsta rummet kommerskollegium och sjökarteverket;
och syntes följaktligen de fåtaliga regeringsärendena rörande denna
byrå — år 1918 13 ärenden — böra i avvaktan på resultatet av nämnda
utredning tillhöra försvarsdepartementet.

Att ärendena rörande skeppsmätning och navigationsskolorna böra i
samband med den nya departementsindelningens genomförande överflyttas
till handelsdepartementet synes mig givet, helst som dessa ärenden
från och med innevarande års början övertagits av det nyorganiserade
kommerskollegiet, vilket kommer att lyda under nämnda departement.
b

I fråga därefter om ärendena rörande lotsverket har jag efter vidare
övervägande av denna fråga funnit, att även nämnda ärendesgrupp
bör vid det nya försvarsdepartementets bildande avskiljas från sjöförsvarsdepartementet
och överlämnas till handelsdepartementet. Väl bör
vid förevarande frågas bedömande fästas tillbörligt avseende vid det
nära och för sjöförsvarets intressen synnerligen viktiga samband, vilket,
på sätt i förutnämnda proposition framhållits, förefinnes mellan lotsverket
och sjöförsvaret. Men å andra sidan kan icke bortses från, att
lotsverkets huvudsakliga uppgifter avse tillgodoseende och befrämjande
av handelssjöfarten, och det har vid den nya departementsindelningens
genomförande varit en ledande grundsats att hänföra de olika statsinstitutionerna
till den förvaltningsgren, dit de med avseende å sin
huvudsakliga verksamhet höra. Att lotsverket med dess personal vid

l) I samband med kommerskollegii omorganisation hava ärenden rörande skeppsmätning
och navigationsskolorna från och med den 1 januari 1920 provisoriskt överflyttats till finansdepartementet
(Sv. Förfs. nr 806/1919).

Kungl. Maj.is proposition Nr .i. ;i7

mobilisering eller krig måste tagas i användning för militära ändamål
äger tillämpning jämväl beträffande vissa andra statsinstitutioner, såsom
statens järnvägar, postverket, telegrafverket, väg- och vattenbyggnadskåren
in. 11. Det intima samarbete, som även under fredliga förhållanden
äger rum mellan sjöförsvaret och lotsverket, lärer även vid lotsverkets
förflyttande till handelsdepartementet utan större svårigheter
kunna på ett fullt betryggande sätt upprätthållas. Jag vill vidare tilllägga,
att det, även om antalet ärenden, som beträffande lotsverket
nu handläggas i sjöförsvarsdepartementet, är jämförelsevis fåtaligt, synes
vara angeläget att befria försvarsdepartementet, vilket helt visst kommer
att bliva ett synnerligen arbetstyngt departement, från alla ärenden,
som ej direkt syfta på försvaret.

Slutligen torde jag få erinra, att lotsstyrelsen i sitt över departementalkommitterades
betänkande den 28 november 1913 avgivna utlåtande
uttalat, att styrelsen icke hade något att erinra mot att ärenden rörande
lotsverket överflyttades frän sjöförsvarsdepartementet till handelsdepartementet.

Nautisk-meteorologiska byrån, vilken har till huvudsakligt ändamål
att undersöka handelsfartygens lanternor, kompasser och övriga nautiska
instrument samt att till gagn framför allt för sjöfarten verkställa vissa
meteorologiska, jordmagnetiska och hydrografiska arbeten, torde, med
tillämpning av nyssnämnda grundsats för statsinstitutionernas fördelning
mellan förvaltningsgrenarna, även böra överflyttas till handelsdepartementet.
Såsom förut nämnts, är frågan om utsöndring av byråns arbetsuppgifter
till andra ämbetsverk för närvarande under utredning.

Vad slutligen sjökarteverket beträffar, ligger frågan om dess förläggning
inom statsförvaltningen i viss mån annorlunda. Sjökarteverket
har i främsta rummet till uppgift att genom mätningar och undersökningar
inhämta så noggrann kännedom om riket omgivande farvatten,
som sjöfartens och försvarsväsendets behov fordra, samt att med stöd
av vunna mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort.
Därjämte ombesörjer sjökarteverket, såsom förut nämnts, utarbetning
av de för marinens behov särskilt erforderliga kartor in. in.
Detta verk tjänar sålunda även handelssjöfartens intressen. Men härvid
är att märka, att verkets organisation för närvarande är sådan, att den
för utförande av sina arbeten är i väsentlig mån beroende av tillgång
ä personal från flottan samt att enahanda anordning alltjämt lärer böra
bibehållas, då de för sjökarteverkets sjömätningsarbeten erforderliga
nautiska kunskaperna företrädesvis äro att finna hos flottans personal.
Detta förhållande synes mig böra föranleda, att sjökarteverket, innan

Försvarsde partementets organisation.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

eventuella ändringar i samband med den pågående utredningen rörande
nautisk-meteorologiska byrån eller eljest finnas böra vidtagas i dess
arbetsuppgifter, kommer att tillhöra försvarsdepartementet.

Försvarsdepartementets verksamhetsområde skulle alltså efter genomförandet
av den nya departementsindelningen komma att omfatta ärenden
rörande:

försvarsväsendet till lands och sjöss med därtill hörande personal
och materiel;

vården om de till försvaret upplåtna fastigheter och byggnader
ävensom av förråd samt andra anstalter och inrättningar för försvarets
behov;

undervisningsväsendet samt sjukvårds- och veterinärväsendet vid
försvaret;

det militära pensionsväsendet;

välgörenhetsinrättningar för den till försvaret hörande personalen;

frivilliga sammanslutningar för tillgodoseende av försvarsbehov;

sj ökar teväsendet.

I anslutning härtill skulle till försvarsdepartementet komma att
höra de ämbetsverk m. fl. institutioner, som äro inrättade för militära
ändamål, ävensom sjökarteverket.

Jag övergår nu till frågan om försvarsdepartementets organisation.
I sådant avseende torde jag till en början få nämna, att inom lantförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen för närvarande är anställd följande
personal:

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

Beställninga r	! Lantför-svars-departe-mentet	Sjöförsvars- departe- mentet	Tillhopa
Å ny stat.	•
Statssekreterare ..................................	1		1
Statssekreterare och expeditionschef.............................	—	1	1
Expeditionschef ...................................	1	—	-
Kansliråd ............................	t	2	6
Förste kanslisekreterare ...................................	4	2	6
Registrator ........................................................	1	i. •	2
Andre kanslisekreterare ............................................	5 1	2	7
Registrator å kommandoexpeditionen ...........................	i	—	1
Kvinnligt biträde av tredje graden ..............................	i	—	1
Kvinnligt biträde av andra graden ..............................	i	t	2
Kvinnligt biträde av första graden ..............................	2	i	3
Förste vaktmästare.....................................................	1	i	2
Vaktmästare...............................................................	2	i	3
Förste vaktmästare å kommandoexpeditionen ...............	t	i	2
Stentryckare vid generalstabens litografiska anstalt.........	t		1
Å övergångsstat.		i 1	j -
K anslisekreterare.........................................................	t		1

1 Av dessa beställningar hålles en vakant, så länge den nuvarande kanslisekreteraren å.
övergångsstat kvarstår i tjänst.

Inom lånt försvar sdepartementet handläggas ärendena — frånsett de
ärenden, som tillkomma statssekreteraren — för närvarande dels å expeditionschefens
avdelning och dels å fyra byråer, av vilka varje förestås
av ett kansliråd. Ärendena fördelas sålunda:

å expeditionschefens avdelning: samtliga personalärenden, av vilka
de militära befordringsärendena utgöra huvudparten;

å första byrån: ärenden angående värnplikt, dispenser, det frivilliga
skytteväsendet, understöd, pensioner m. m.;

å andra byrån: regeringsrättsärendena samt eu viss grupp ärenden
angående byggnader;

å tredje byrån: ärenden angående arméns utrustning, materiel,
hästar m. m.; samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

å fjärde byrån: ärenden angående avlöning, mötes- och skjutfält,
organisationsfrågor m. m.

Inom sjöförsvarsdepartementet handläggas ärendena för närvarande
dels å statssekreterarens och expeditionschefens avdelning och dels å två
byråer, av vilka vardera förestås av ett kansliråd. Ärendena fördelas
sålunda:

å statssekreterarens och expeditionschefens avdelning: samtliga
personalärenden;

å första byrån: ärenden angående fartyg, byggnader, befästningar
in. m.; samt

å andra byrån: ärenden angående avlöning, beklädnad, förplägnad,
värnplikt m. in.

I förenämnda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag
uppdrogos grundlinjerna till den organisation, som borde givas
det nya försvarsdepartementet, samt anfördes därvid huvudsakligen
följande.

I lantförsvarsdepartementet finnas för närvarande anställda 1 statssekreterare
och 1 expeditionschef samt i sjöförsvarsdepartementet 1 statssekreterare
och expeditionschef. I det nya försvarsdepartementet borde
finnas anställda allenast 1 statssekreterare och 1 expeditionschef. Innan
några mera betydande inskränkningar i försvarsanstalterna komme till
stånd, syntes visserligen vara att befara, att — även med beaktande
av den minskning av antalet ärenden, som uppkomme genom ifrågasatt
decentralisation till andra myndigheter av vissa ärendesgrupper —
svårigheter skulle vållas såväl för statssekreteraren som för expeditionschefen
i det gemensamma försvarsdepartementet att behörigen medhinna
det en var av dem åliggande, synnerligen maktpåliggande och
ansvarsfulla arbetet. Då emellertid såväl ur allmänt organisatorisk synpunkt
som ock med hänsyn till angelägenheten att upprätthålla enhetlighet
i försvarets ledning statssekreterar- och expeditionschefsgöromålen
icke borde uppdelas på flera än två tjänstemän, borde för att
avhjälpa nyssnämnda svårigheter särskilda åtgärder vidtagas. Såvitt
statssekreteraren anginge, vore i sådant hänseende nödvändigt, att till
hans förfogande ställdes en särskild byrå för att biträda vid utarbetandet
av departementets andel i statsverkspropositionen och departementets
övriga propositioner till riksdagen samt vid granskning av lagar
och författningar ävensom vid fullgörandet av de övriga åligganden,
som instruktionsenligt tillkomme statssekreteraren. Å denna byrå, som
borde utrustas med väl kvalificerade arbetskrafter, borde placeras 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

kansliråd och I. förste kanal isekreterare. Därest dessa tjänstemän under
de tider av året, då avfattandet av propositioner till riksdagen icke påginge,
ej bleve fullt upptagna av arbete för statssekreterarens räkning,
borde de givetvis deltaga i handläggningen av departementets löpande
ärenden.

1 fråga om expeditionschefen torde den åt departementschefen i instruktionen
inrymda befogenheten att åt kansliråd eller annan tjänsteman
i departementet uppdraga den slutgranskning av koncept till utgående
expeditioner, som eljest tillkomme expeditionschefen, böra i det nya
departementet i vidsträckt omfattning tagas i bruk. Vidare borde från
såväl lantförsvarets som sjöförsvarets kommandoexpedition kunna påräknas
verksamt biträde åt expeditionschefen vid handläggningen av departementets
militära befordringsärenden. Ställdes därjämte vid expeditionschefens
sida 1 förste kanslisekreterare såsom stadigvarande medhjälpare
åt honom, syntes i erforderlig mån bliva sörjt för, att expeditionschefens
göromål skulle kunna på ett tillfredsställande sätt utföras.

Vad därefter beträffade de byråer, vari departementet skulle för
de löpande ärendenas handhavande uppdelas, borde å dessa byråer i
största möjliga omfattning sammanföras likartade ärenden från -såväl
lånt- som sjöförsvaret. Vid ett sådant sammanförande kunde emellertid,
åtminstone under den första tiden av departementets verksamhet,
någon inskränkning icke äga ruin vare sig i det sammanlagda antalet
av de byråer, som för närvarande funnes inrättade i lantförsvars- och
siöförsvarsdepartementen, eller av den å dessa byråer nu anställda
personalen. Visserligen medförde den ifrågasatta decentralisationen av
vissa ärendesgrupper eu minskning i de nuvarande försvarsdepartementens
arbetsmängd, men å andra sidan vore att märka, dels att såväl
lantförsvars- som sjöförsvarsdepartementen för närvarande vore synnerligen
betungade med göromål och dels att den nya organisationen
givetvis komme att, innan densamma bleve fullt genomförd, kräva ökat
arbete.

Av lantförsvarsdepartementets 4 och sjöförsvarsdepartementets 2
— tillhopa 6 — byråer skulle, såsom nyss nämnts, en tagas i anspråk
för statssekreteraren i försvarsdepartementet. Eu annan byrå borde
lämpligen avses för handläggning av regeringsrättsmål för hela departementet.
Antalet av dessa mål, vilka'' för närvarande i lantförsvarsdepartementet
föredroges från 2:a byrån och i sjöförsvarsdepartementet
av en förste kanslisekreterare, utgjorde år 1918 198 i det förra
departementet och 78 i det senare departementet eller tillhopa 276.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Eventuellt kunde å denna byrå även medhinnas handläggning'' av en
eller annan ytterligare ärendesgrupp.

I fråga om övriga försvarsärendens uppdelning å de återstående
4 byråerna syntes på en byrå böra sammanföras ärenden angående avlöning,
rekrytering, understöd, resestipendier m. in. från båda försvarsgrenarna.
Samtliga ärenden angående intendentur och sjukvård m. m.
torde även böra omhänderhavas av en byrå. Vad övriga, huvudsakligen
tekniska ärenden beträffade, kunde ifrågasättas att — i anslutning till
departementalkommitterades förslag om inrättandet av en särskild marinavdelning
i det gemensamma försvarsdepartementet för marinens speciella
ärenden, vilken kunde representera marinens särskilda krav och
intressen — i departementet bilda eu byrå enbart för dessa ärenden
samt att till den återstående byrån i huvudsak förlägga arméns motsvarande
tekniska ärenden. Till byrån för marinens speciella ärenden
skulle då hänföras ärenden angående nybyggnad och underhåll av fartyg
samt annan marinen tillhörig flytande materiel, denna materiels artilleribestyckning,
torpedväsendet, minväsendet, flottans varv, lotsverket, sjökarteverket,
nautisk-meteorologiska byrån *) m. m. och till den återstående
byrån ärenden från armén rörande artillerimateriel, fästningar m. m.
För en dylik fördelning talade den omständigheten, att ifrågavarande
tekniska ärenden i stor omfattning vore av skiljaktig beskaffenhet foliant-
och sjöförsvaret ävensom att armé- och marinförvaltningarna förutsattes
tills vidare skola fungera såsom skilda verk. Till vilken byrå
frågor om kustfästningarnas fortifikatoriska utrustning och dessa fästningars
artilleribestyckning borde förläggas, syntes få bero på närmare
omprövning i samband med uppgörandet av definitiv plan för försvarsdepartementets
organisation.

Enligt den sålunda skisserade grupperingen av ärendena i ett gemensamt
försvarsdepartement, vilken endast åsyftade att angiva huvuddragen
av ärendesfördelningen mellan byråerna inom departementet,
skulle av de inom de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
befintliga 6 byråerna i det nya försvarsdepartementet avses:

1 för biträde åt statssekreteraren,

1 » regeringsrättsmål,

1 » ärenden rörande avlöning och rekrytering m. m.,

1 » intendentur och sjukvård m. in.,

1 » arméns tekniska ärenden in. m.,

1 » marinens tekniska ärenden in. in.

b Såsom förut nämnts, skola ärenden rörande lotsverket och nautisk-meteorologiska byrån
enligt nu avgivet förslag överflyttas till handelsdepartementet.

Kungl■ Map.ts proposition Nr 3. 43

Förut vore nämnt, att någon minskning'' av den å lantförsvars- och
sjö försvarsdepartementens byråer nu anställda personalen icke ansetts
höra vidtagas i samband med departementens sammanslagning. Beträffande
placeringen av denna personal på försvarsdepartementets (i
byråer syntes något förslag i förevarande sammanhang icke vara av nöden.

I försvarsdepartementet borde vidare givetvis endast 1 registrator
finnas anställd.

De direkta kostnadsbesparingar, som skulle uppstå vid en organisation
av ett gemensamt försvarsdepartement enligt sålunda angivna
grunder, utgjordes av avlöningarna till 1 departementschef, 1 statssekreterare
och expeditionschef samt 1 registrator eller (17,000 + 11,000
+ 4,500) 32,500 kronor. Huruvida någon besparing med avseende å
vaktbetjäning kunde göras, torde komma att bero av anordningarna
beträffande det gemensamma departementets lokal.

De sålunda angivna grundlinjerna för det nya försvarsdepartementets
organisation, mot vilka från riksdagens sida icke framställts någon
erinran, torde i huvudsak böra följas vid uppgörandet av förslag till
stat för det nya departementet.

Inom försvarsdepartementet bör alltså anställas 1 statssekreterare.
Inom det nuvarande lantförsvarsdepartementet har statssekreteraren till
sitt förfogande 1 förste kanslisekreterare. Med de högst väsentligt ökade
göromål, som komma att påvila statssekreteraren i det nya departementet,
bör, såsom ovan nämnts, till hans förfogande ställas en särskild byrå.
Å denna byrå synes, förutom 1 kansliråd och 1 förste kanslisekreterare
— åtminstone under den första tiden av departementets verksamhet
och innan en närmare sammanslutning av de båda försvarsgrenarna i
administrativt hänseende kommit till stånd — böra, med hänsvn till
den stora arbetsbelastning, som kommer att påvila byrån, placeras även
1 andre kanslisekreterare. Man torde nämligen till en början förslagsvis
böra tänka sig eu sådan uppdelning av arbetsmaterialet å byrån, att
statssekreteraren med tillhjälp av 1 förste kanslisekreterare utarbetar
statsverkspropositionen och andra propositioner till riksdagen, i vad lantförsvaret
angår, samt det å byrån anställda kanslirådet under statssekreterarens
ledning utför motsvarande arbete, såvitt beträffar sjöförsvaret.
Åven kanslirådet bör därvid otvivelaktigt äga tillgång till eu ordinarie
tjänsteman, för vilket ändamål lämpligen 1 andre kanslisekreterare
bör avses.

Vidare bör i försvarsdepartementet finnas anställd 1 expeditionschef.
Å dennes avdelning bör, såsom för närvarande är fallet i såväl

I/epartenients chefer.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

lantförsvars- som sjöförsvarsdepartementet, handläggas samtliga personalärenden.
Till expeditionschefens biträde skulle, enligt vad i förenämnda
proposition förutsatts, avses 1 förste kanslisekreterare.

I enlighet med förenämnda för riksdagen framlagda grundlinjer
för det nya departementets organisation böra departementets övriga
ärenden uppdelas på fem byråer, var och en under chefskap av ett kansliråd,
nämligen:

1 för regeringsrättsmål,

1 » ärenden rörande avlöning och rekrytering in. in.,

1 )) » » intendentur och sjukvård in. m.,

1 » lantförsvarets tekniska ärenden in. m.,

1 » sjöförsvarets tekniska ärenden m. in.

Såsom ovan nämnts, handläggas regeringsrätten!ålen i lantförsvarsdepartementet
för närvarande å andra byrån, vilken består av 1 kansliråd
och 1 andre kanslisekreterare. A nämnda byrå handläggas därjämte
ärenden angående sådana byggnader, som omhänderhavas av
arméns kasernbyggnadsnämnd. Inom sjöförsvarsdepartementet föredragas
regeringsrättsmålen för närvarande av en förste kanslisekreterare.
Under förutsättning att någon minskning av regeringsrättsmålens antal
icke kommer att inträda — något som för närvarande icke kan bedömas
— torde det icke bliva möjligt för kanslirådet å regeringsrättsbyrån
att medhinna andra mål än dessa. De byggnadsärenden, som för närvarande
handläggas å lantförsvarsdepartementets andra byrå, torde därför
böra förläggas till den nya byrån för lantförsvarets tekniska ärenden.
Därest så sker, torde såsom biträde åt kanslirådet å regeringsrättsbyrån
böra avses endast 1 andre kanslisekreterare.

Å var och en av de övriga fyra byråerna böra, i överensstämmelse
med den organisation, som för närvarande tillämpas inom Kungl.
Maj:ts kansli, såsom biträde åt kanslirådet anställas 1 förste kanslisekreterare
och 1 andre kanslisekreterare.

I det nya departementet bör givetvis endast 1 registrator finnas
anställd. Eu av de i lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen nu anställda
två registratorerna blir alltså övertalig. Beträffande registratorn
i sistnämnda departement, vilken kvarstår''å gammal stat, torde jag få
nämna, att han redan den 16 juli 1921 inträder i pensionsåldern. Jag
anser vid sådant förhållande, att det, ehuru man kunde ifrågasätta, huruvida
icke nämnda tjänsteman borde uppföras å övergångsstat, i detta fall är lämpligare
att överföra honom å indragningsstat under den korta tid, som förflyter,
innan han blir berättigad att åtnjuta pension. Härom torde Kungl.

Kung!,. Maj:ls proposition Nr 3.

Maj:t vilja, efter framställning av chefen för sjöförsvarsdepartementet,
till riksdagen avlåta proposition.

Såsom ovan ^nämnts, finnas för närvarande i lantförsvarsdepartementet
anställda 4 k vinnliga biträden, därav två av första graden, ett av andra
graden och ett av tredje graden, samt i sjöförsvarsdepartementet 2 kvinnliga
biträden, därav ett av första och ett av andra graden. Någon
minskning av denna personal kan genom departementens sammanslagning
icke äga rum. 1 försvarsdepartementet böra alltså finnas anställda
1 kvinnligt biträde av tredje graden, 2 kvinnliga biträden av andra graden
och 3 kvinnliga biträden av första graden.

Vad vaktmästarpersonalen angår, finnas för närvarande i lantförsvarsdepartementets
kansliexpedition 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare
samt i sjöförsvarsdepartementets kansliexpedition 1 förste vaktmästare
och 1 vaktmästare. Med hänsyn till det sätt, varpå det nya
försvarsdepartementets lokalfråga är avsedd att ordnas, torde departementets
vaktmästarpersonal åtminstone tills vidare kanna begränsas till
1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare.

I fråga om kommandoexpeditionernas organisation är någon ändring
icke avsedd att vidtagas. Å försvarsdepartementets stat höra alltså uppföras
1 registrator och 1 förste vaktmästare för lantförsvarets kommandoexpedition
samt 1 förste vaktmästare för sjöförsvarets kommandoexpedition.
A det nya departementets stat bör slutligen uppföras den å
lantförsvarsdepartementets stat för närvarande upptagna stentryckaren
vid generalstabens litografiska anstalt. I 2 3

I enlighet med vad sålunda anförts skulle försvarsdepartementets
personal utgöras av:

1 statssekreterare,

1 expeditionschef,

6 kansliråd,

6 förste kanslisekreterare,

1 registrator,

6 andre kanslisekreterare,

1 registrator å lantförs varets kommandoexpedition,

1 kvinnligt biträde av "tredje graden,

2 kvinnliga biträden av andra graden,

3 kvinnliga biträden av första graden,

1 förste vaktmästare,

2 vaktmästare,

1 förste vaktmästare å lantförsvarets kommandoexpedition,

Kungl Maj:ts proposition Nr 3.

I förste vaktmästare å sjöförsvarets kommandoexpedition,

1 stentryckare vid generalstabens litografiska anstalt.

Av den inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen för närvarande
anställda personalen skulle alltså platser icke kunna i det nya
försvarsdepartementet beredas för 1 statssekreterare och expeditionschef,
1 registrator, 1 andre kanslisekreterare, 1 förste vaktmästare och 1 vaktmästare.
Då emellertid statssekreterar- och expeditionschefsbefattningen
är tillsatt endast på förordnande och den nuvarande registratorn i sjöförsvarsdepartementet,
såsom förut nämnts, avses att överföras på indragningsstat,
samt den övriga personalen jämlikt gällande avlöningsvillkor
kan förflyttas till de nya departement, vilka skola träda i verksamhet
samtidigt med det nya försvarsdepartementet, erfordras nu icke några
särskilda bestämmelser med avseende å förenämnda övertaliga personal.

Såsom ovan nämnts, upptager lantförsvarsdepartementets stat för
närvarande 1 kanslisekreterare å övergångsstat. Så länge denne kvarstår
i tjänst, hålles eu av departementets andre kanslisekreterarbefattniugar
vakant. I anmärkning till staten föreskrives att, sedan nuvarande
kanslisekreteraren å övergångsstat avgått ur tjänst, denna beställning skall
avföras från staten och avlöning i stället utgå för den vakanta andre
kanslisekreterarbeställningen. Då ifrågavarande kanslisekreterare å övergångsstat
icke lärer vara skyldig att låta sig förflytta till annat departement,
torde han böra uppföras å försvarsdepartementets stat; och torde
med anledning härav en av departementets sex andre kanslisekreterarbefattningar
böra tills vidare hållas vakant. 1

1 det nya försvarsdepartementet äro avsedda att ingå dels det
nuvarande lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition, dels det nuvarande
sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition. 1 organisationen
av dessa båda expeditioner, vilka hädanefter torde böra benämnas
lantförsvarets kommandoexpedition, resp. sjöförsvarets kommandoexpedition,
torde icke för närvarande någon ändring böra vidtagas. I den
mån en dylik ändring kan finnas önskvärd, synes frågan böra upptagas
till prövning i sammanhang med den förestående allmänna revisionen
av vårt försvarsväsende. Däremot anser jag mig böra föreslå,
att å det nya departementets stat uppföras särskilda arvoden för cheferna
för ifrågavarande båda expeditioner.

Såsom chef för lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition
skall enligt den för generalstaben gällande instruktionen vara anställd
eu officer av nämnda stab. Uti ifrågavarande befattning har i regel
placerats eu av de å generalstabens stat uppförda båda överstarna. Så -

Kungl. Majis proposition Nr 3.

Horn chef för sjöförsvarsdopartementets kommandoexpedition har plägat
beordras on av ilottans regementsofficerare. Någon inskränkning i fråga
om valet av för sistnämnda befattning lämplig person, såsom förhållandet
.ii vid armén, finnes alltså icke. Särskild ersättning till cheferna för
kommandoexpeditionerna, förutom den, som de enligt sina befattningar å
stat uppbära, utgår icke.

Med hänsyn till de synnerligen maktpåliggande uppgifter, vilka
påvila cheferna för kommandoexpeditionerna, är det givetvis av stor vikt,
att såsom chefer må kunna placeras personer av framstående duglighet
och erfarenhet. Angelägenheten av att för ifrågavarande befattningar
kunna förvärva de lämpligaste personerna framträder med ökad styrka
i och med de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens
sammanslagning till ett gemensamt försvarsdepartement. Uti den till 1919
års lagtima riksdag avlåtna, i det föregående omförmälda propositionen nr
o59 framhölls sålunda, att det för den gemensamma försvarsministern
måste i än högre grad än lör de nuvarande cheferna för lantförsvars-och
sjöförsvarsdepartementen vara av vikt att vid handläggningen av de
många olikartade ärendena kunna inom departementet påräkna stöd av
den militära fackkunskapen. Kommandoexpeditionerna och särskilt deras
chefer borde därför hava till uppgift icke blott att biträda departementschefen
vid beredning av kommandomålen till föredragning inför
Konungen, utan även att, var inom sin försvarsgren, inför departementschefen
representera denna fackkunskap.

Vad chefen för lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition angar,
bär det länge framstatt som ett önskemål, att denne genom föregående
anställning under några år såsom regementsofficer vid truppförband,
helst även såsom regementschef förvärvat ingående praktisk erfarenhet om
tjänstgöringsförhållandena vid arméns truppförband. Med den begränsning,
som för närvarande gäller i fråga om valet av chef för lantförsvarsdepartementets
kommandoexpedition, kan det emellertid bereda svårigheter
att, på sätt önskligt är, tillgodose nyssnämnda synpunkter. Vid
tillämpningen av nu gällande bestämmelser har det sålunda inträffat,
att den för befattningen lämpligaste personen icke kunnat erhållas bland
generalstabens överstar och överstelöjtnanter, utan måst tagas bland
officerare med endast majors avlöningsförmåner. Då eu dylik anordning
i flera avseenden måste anses synnerligen olämplig, torde i samband
med de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens sammanslagning
. en ökad möjlighet till urval böra beredas. Detta urval bör
omfatta icke endast generalstaben utan även regementschefer, företrädesvis
regementschefer vid arméns huvudvapenslag, infanteriet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Liknande synpunkter göra sig gällande beträdande sjö försvarsdepartementets
kommandoexpedition, vars arbetsuppgifter göra det önskvärt,
att dess chef i vanliga föll innehar kommendörs grad. Av hänsyn
till kontinuiteten i ärendenas handläggning kan chefen för expeditionen
under den tid, han innehar denna befattning, icke sjökommenderas.

Det lämpligaste sättet att tillgodose de nu angivna önskemåleu
synes vara att, på sätt uti en vid 1919 års lagtima riksdag inom andra
kammaren avgiven motion föreslogs, på försvarsdepartementets stat
uppföra särskilda arvoden för cheferna för kommandoexpeditionerna.
Såväl med hänsyn till den ställning, dessa chefer intaga, som i betraktande
av att för befattningarna skola kunna påräknas lämpliga personer,
synes detta arvode böra bestämmas till enahanda belopp, som enligt
stat skulle utgå till expeditionschefen i försvarsdepartementet, eller till

10,000 kronor. I den mån denne kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring,
bör sådan jämväl utså till cheferna för kommandoexpeditionerna.
Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition bör därjämte
göras beriden enligt samma grunder som regementsofficer vid generalstaben.

I och med genomförandet av nu omförmälda anordning bör den
för chefen vid lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition avsedda
överstebeställningen vid generalstaben indragas. Detta kan emellertid
icke ske, förr än den nuvarande innehavaren av beställningen i fråga
avgår. Tills vidare torde därför å staten för densamma uppförd lön
och dagavlöning böra besparas statsverket.

Till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar är för
närvarande å lantförsvarsdepartementets stat uppfört ett belopp av 15,000
kronor. Å sjöförsvarsdepartementets stat äro till amanuenser, extra biträden
och vikariatsersättningar uppförda 11,300 kronor. 1 sistnämnda summa
ingår ett belopp av 1,000 kronor såsom särskild ersättning till den tjänsteman,
som under den tid, statssekreteraren och expeditionschefen är av
statssekreterargöromålen hindrad fullgöra de honom i egenskap av expeditionschef
åliggande göromål, upprätthåller sistnämnda göromål.

Med hänsyn därtill att det nya försvarsdepartementet kommer att
räkna samma antal byråer som lånt försvars- och sjö försvarsdepartementen
tillsammans torde för avlönande av amanuenser och för beredande av
gratifikationer åt extra amanuenser i det nya departementet böra beräknas
samma belopp som för närvarande i de båda försvarsdepartementen
eller tillhopa (11,000 + 5,500=) 16,500 kronor.

I enlighet med av riksdagen förut godkända grunder och med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

hänsyn jämväl tagen till eventuellt behov av medel utöver tjänstgöringspenningar
till avlönande av vikarier för kvinnliga biträden och vaktmästare
under sjukdom torde för vikariatsersättningar böra beräknas
ett belopp av omkring 6,000 kronor.

Några särskilda medel för tillfälligt vaktaästarbiträde torde åtminstone
för närvarande icke behöva beräknas.

Tdl amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar böra alltså
upptagas (16,500 -F 6,000 =) 22,500 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle — frånsett särskilt
anslag å 17,000 kronor till departementschefen — den ordinarie staten
för försvarsdepartementet, att gälla från och med den 1 juli 1920, erhålla
följande utseende:

		Enhetskostnad
				Tjänst-				> B	Summa
Lön		Orts		görings-	Summa		so.	kronor
(arvode)	tillägg	pennin-	krönor
				gar				A. Beställningar ä ny stat.
11,000	_		_	_	_	11,000	_	Statssekreterare, arvode'') .....................	l	11,000
\| 10,000	—		—	—	—	10,000	—	Expeditionschef, arvode 2) .....................	l	10,000	_
j 10,000	—		—	—	—	10,000	—	Chef för lantförsvarets kommandoexpedition,
''								arvode2) ....................... ......	l	10,000	—
1 10,000	—	—	—	—	—	10,000	—	Chef för sjöförsvarets kommandoexpedi-
i								tion, arvode 2)....................................	l	10,000	—
1 5.000	—	600	—	2,500	—	8,100	—	Kansliråd3)......i.. ..............................	6	48,600	_
\| 3,600	—	400	—	1,800	—	5,800	—	Förste kanslisekreterare4) .....................	6	34,800	_
I 2,600	—	300	—	1,600	—	4,500	—	Registrator 5) .......................................	1	4,500	_
2,200	—	300	—	1,500	—	4,000	—	Andre kanslisekreterare °) .....................	5	20,000	_
								Andre kanslisekreterare, vakant ............	1	_	_
i 1.800	—	—	—	—	—	1,800	—	Registrator å lantförsvarets kommando-
								expedition, arvode..............................	1	1,800	_
. 1,500	—	200	—	700	—	2,400	—	Kvinnligt biträde av tredje graden6) ......	1	2,400	_
j 1,300	—	200	—	500	—	2,000	—	Kvinnligt biträde av andra graden 6) ......	2	4,000	_
1,100	—	200	—	300	—	1,600	—	Kvinnligt biträde av första graden 6) ......	3	4,800	_
1,100	—	150	—	650	—	1,900	—	Förste vaktmästare 1) ...........................	1	1,900	_
900	_	150	—	550	—	1,600	—	Vaktmästare 1)...................................	2	3,200	_
1,100	—	150	—	650	—	1,900	—	Förste vaktmästare å lantförsvarets kom-
								mandoexpedition J) ...........................	1	1,900	_
1,100	—	150	—	650	—	1,900	—	Förste vaktmästare å sjöförsvarets kom-
								mandoexpedition 7)..........................	1	1,900	_
500	—	—	—	—	—	500	—	Stentryckare vid generalstabens litografiska
								anstalt, arvode .................................	1	500	_
								Till amanuenser, extra biträden och vika-
							riatsersättningar.............................	—	22,500	—

		ningstillägg					B. Beställning ä övergångsstat.
2,500	—	1,200	—	1,500	—	5,200	-	Kanslisekreterare s) .............................	1	5,200	—
								Summa kronor	—	199,000	_

! i | OUUUUrt IY1 UUU1 IwVjWV ''

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3). 7

Försvarsde partementets stat.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

i) Av detta arvode anses 3,000 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

2V » » » » 2,800 » » »

8) Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.

4) »5»» » j, » 500 » och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

°) » 5 » » » » » 500 » » » 10 » » » 500 > och

efter 15 år med än ytterligare 500 kronor.

6) Efter 5 år kan avlöningen höjas med 200 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor
och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor.

7) Efter 3 år kan lönen höjas med 100 kronor och efter 6 år med ytterligare 100 kronor och
efter 9 år med än ytterligare 100 kronor.

8) Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Anm. 1. Sedan nuvarande kanslisekreteraren å övergångsstat avgått ur tjänst, skall denna beställning
avföras från staten, och utgår i stället avlöning för den vakanta andre kanslisekreterarb
estäl lningen.

Anm. 2. Av varje ålderstillägg, som tillkommer kvinnligt biträde, tillhöra 100 kronor lön och
100 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 3. Beträffande skyldighet för vaktmästare att vid åtnjutande av bostad med bränsle, eventuellt
med bränsle och lyse, avstå viss del av lönen gäller vad därom stadgas i kungl.
kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919
för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Anm. 4. De för departementets ämbets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakommande ålderstillägg
å lön skola utgå från fjärde huvudtitelns anslag till ålderstillägg.

Å riksstaten för år 1921 skulle alltså det ordinarie anslaget till
försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli upptagas till
ett mot statens slutsumma svarande belopp av 199,000 kronor.

Då, enligt vad ovan nämnts, den nya staten skulle träda i kraft
redan den 1 juli 1920, skulle härjämte för sistnämnda år erfordras ett
belopp, svarande mot hälften, eller 99,500 kronor, av statens belopp. De
nu å staterna för lantförsvars- och sj»försvarsdepartementen upptagna
beloppen utgöra tillhopa (134,200 + 71,600) 205,800 kronor, varav den
på senare halvåret 1920 belöpande andelen alltså utgör 102,900 kronor.
Skillnaden mellan förenämnda belopp (102,900 — 99,500) 3,400 kronor
torde lämpligen kunna från femte huvudtitelns anslag till sjöförsvarsdepartementets
avdelning av Kungl. Majtts kansli och samma departements
kommandoexpedition tagas i anspråk för handelsdepartementets
behov.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist, anmälde sig
härefter vilja till behandling upptaga de frågor, som rörde social- otfh
kommunikationsdepartementen, samt yttrade — efter anmärkning att han
av lämplighetsskäl först ville ingå på de spörsmål, som anginge kommunikationsdepartementet
— i förevarande ämne följande:

Kommunikationsdepartementet.

I propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag med förslag Kommunikatill
lag om statsdepartementen lämnades en förberedande redogörelse *eJ?tetoPverkför
det nya kommunikationsdepartementets avsedda verksamhetsområde, samhetsHänvisande
till nämnda proposition, lärer jag nu huvudsakligast hava områdeatt
yttra mig rörande vissa ärendesgrupper, vilkas förläggning till
kommunikationsdepartementet i propositionen nr 359 förklarades skola
bliva föremål för ytterligare övervägande eller beträffande vilka kompletterande
uttalanden eljest erfordras. För fastställande av kommunikationsdepartementets
organisation och personalutrustning torde nämligen
vara nödvändigt att taga definitiv ståndpunkt till vilka ärendesgrupper
från början böra förläggas till detta departement.

Vad först beträffar ärenden rörande byggnadsväsende samt staten
tillhöriga byggnader och tomter, i den mån dessa ärenden ej tillagts annat
departement, hava dessa ärenden av departementalkommitterade ansetts
böra förläggas till kommunikationsdepartementet i samband med inflyttande
i detta departement av överintendentsämbetet såsom en avdelning
för husbyggnader. Överintendentsämbetet bar nu från och med
1918 års ingång omorganiserats till eu byggnadsstyrelse, vilket ämbetsverk
lyder under finansdepartementet. Denna styrelse har enligt den för
styrelsen utfärdade instruktionen huvudsakligen att öva högsta inseende
över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket, att tillhandagå offentliga
myndigheter, menigheter och instituiioner med av dem äskade råd och
upplysningar, som ligga inom området för styrelsens verksamhet, samt
att förvalta kronans för civilt ändamål anslagna hus och byggnader,
vilka icke äro ställda under annan myndighets inseende. Styrelsens
verksamhet består till väsentlig del i uppgörande eller granskning av
ritningar och kostnadsförslag till allmänna byggnader ävensom, i numera
ej ringa omfattning, utförande av byggnadsföretag för statens räkning.

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 3.

I propositionen nr 359 anfördes av vederbörande departementschef,
att med hänsyn till beskaffenheten av styrelsens verksamhetsområde något
hinder icke mötte att förlägga styrelsen under ett departement för kommunikationer
och allmänna arbeten, Därest så skulle ske, borde även
h&r ifrågavarande ärendesgrupper överföras till detta departement och
således ärenden rörande »statens till andra styrelsegrenar icke upplåtna
fasta egendom», vilka för närvarande enligt departementalstadgan handläggas
av finansdepartementet, flyttas därifrån till kommunikationsdepartementet.
Emellertid ansåg departementschefen tillräckligt vägande skäl för
en sådan ändrad anordning icke föreligga Hithörande ärenden syntes nämligen
kunna förutsättas erhålla en fullt lika tillfredsställande handläggning
i finansdepartementet som i kommunikationsdepartementet. Därtill komme
att, då genom utbrytning från finansdepartementet till ett blivande handelsdepartement
av ärenden rörande handel, industri och sjöfart förstnämnda
departements arbetsbörda komme att väsentligt lindras, det icke heller
ur synpunkten av detta departements arbetsbörda förelåge anledning att
från finansdepartementet överföra ärendesgrupper, som nu tillhörde detta
departement och utan olägenhet kunde där förbliva.

Att ärenden rörande byggnadsväsendet föreslogos skola förbliva i
finansdepartementet var sålunda huvudsakligen beroende av rent praktiska
skäl ur synpunkten att erhålla en jämn arbetsfördelning mellan de olika
departementen. Emellertid vill det förefalla, som om, då ett särskilt
departement inrättas för kommunikationer och allmänna arbeten, ifrågavarande
ärendesgrupp rent principiellt sett närmast är att hänföra till
detta departements ämbetsområde. Att märka är även, att de många
husbyggnadsfrågor, som angå de affärsdrivande verken, komma att handläggas
i sistnämnda departement. Dit skulle äveu, enligt vad jag ärnar
föreslå, förläggas ärenden rörande stadsplaneväsendet och byggnadsstadgans
tillämpning. Vid nu angivna förhållanden har jag i denna del
ansett mig böra frångå den tidigare propositionens ståndpunkt och förordar
sålunda, att ärenden rörande kronans byggnader, i vad dylika
ärenden ej ankomma på annat departement, hänföras under kommunikationsdepartementet.
Ifrågavarande ärendesgrupp motsvarade år 1918 ett
antal av 148 inkomna ärenden.

Vad vidare beträffar ärenden angående stadsplaneväsendet, anfördes
i förenämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag, att denna ärendesgrupp
kunde förläggas antingen till kommunikationsdepartementet eller
till socialdepartementet, såsom detta senare departement tillsvidare vore
avsett att anordnas. Då ärendesgruppen vore rätt betydande och med
hänsyn till de ofta invecklade förhållandena å detta område betungande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

ur arbetsbördans synpunkt, måsto det för socialdepartementet dock vara
önskvärt, om ärendena i fråga komme att tillhöra kommunikationsdepartementet.
Med erinran att med stadsplaneväsendet sammanhängde ärenden
angående byggnadsstadgan för rikets städer, uttalades vidare i nämnda
proposition till 1919 års lagtima riksdag, att, därest ärenden angående
stadsplaneväsendet komme att förläggas till det nya kommunikationsdepartementet,
därav borde följa, att ärenden, som avsåge tillämpning av
byggnadsstadgan för rikets städer, också förlädes till detta departement.

Vid ytterligare övervägande av spörsmålet, till vilket departement
nu berörda ärendesgrupper böra föras, har jag kommit till den uppfattning,
att de icke utan olägenhet kunna förläggas till socialdepartementet.
Däremot kunna vissa skäl anföras för att de förläggas till justitiedepartementet.
Då emellertid detta departements arbetsbörda redan nu är
mycket omfattande, vadan det är önskvärt att icke belasta detsamma med
ärenden, som kunna lämpligen förläggas till även annat departement, föreslår
jag, att nu förevarande ärendesgrupper förläggas till kommunikationsdepartementet.
De representera en rätt avsevärd arbetsbörda (år 1918
inkommo till civildepartementet 98 ärenden angående stadsplaneväsendet
och 122 ärenden angående byggnadsstadgan för rikets städer) och äro av
den natur, att de, även om de icke intimt sammanhänga med kommunikationsdepartementets
ärenden i övrigt, dock lämfdigen kunna övertagas
av detta departement. En dylik anordning är praktisk nr synpunkten
av arbetsfördelningen mellan departementen och främjar en
lämplig byråindelning inom kommunikationsdepartementet.

I sammanhang med förläggande av nu förevarande ärendesgrupper
till kommunikationsdepartementet böra, på sätt redan i propositionen nr
359 till 1919 års lagtima riksdag förutsattes, till detta departement också
överföras ärenden angående brandstadgan för rikets städer samt brandväsendet
i övrigt.

Däremot skulle det icke ankomma på kommunikationsdepartementet,
utan på socialdepartementet, att handlägga ärenden angående byggnadsstadgans
och brandstadgans tillämpning å visst område å landsbygden.
Härvid äro nämligen samma synpunkter att anlägga som vid beslut om
tillämpning av ordningsstadgan för rikets städer och hälsovårdsstadgan.

I övrigt har jag vid ytterligare övervägande av de ärendesgrupper,
som i propositionen nr 359 ifrågasattes att förlägga till kommunikationsdepartementet,
icke funnit anledning att i huvudsak avvika från där gjorda
uttalanden. Ärenden angående flottleders inrättande och begagnande böra
således icke hänföras till det nya kommunikationsdepariementet, utan
lärer flottningslagstiftningen, såsom en del av den allmänna vattenlag -

År en des -grupptr till
kommunikationsdepartementet.

Lag stiftning
suppgifter
i kommunikationsdepartementet.

Verk och
sia*er under
kommunikationsdepartementet.

54 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

stiftningen, böra förbliva hos justitiedepartementet, medan de löpande
administrativa ärendena skulle ankomma på jordbruksdepartementet, från
vilket regeringsrättsföredragningen i flottningsmål bör äga rum.

Den uppdelning av ärenden rörande hamnbyggnader, som nu förefinnes,
i det att jordbruksdepartementet handlägger ärenden angående
fiskehamnsbyggnader, medan andra hamnbyggnad särenden behandlas i
civildepartementet, skulle upphöra och alla bamnhyggnadsärenden
sammanföras till det nya departementet. I detta sammanhang torde
även till detta departement böra hänföras ärenden angående fastställande
av taxor å bamnavgifter och grundpenningar samt taxor för kanaler
ävensom frågor om fastställande av hamnområden, vilka ärenden nu
delvis handläggas i finansdepartementet.

I jordbruksdepartementet böra förbliva ärenden rörande odlingsoch
frostminskningsf''öretag ävensom ärenden rörande hydrografiska undersökningar,
i vad dessa ej verkställas av vattenfallsstyrelsen.

På grund av vad i propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag
och ovan anförts skulle till kommunikationsdepartementets handläggning
föras följande ärendesgrupper, nämligen ärenden angående

järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder
och hamnar;

vägar, broar och färjor, skjutshållning och gästgiverier, automobiltrafik
samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands;
lufttrafik;

statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden
ej tillhöra annat departement;
stadsplaner äsendet;
byggnads- och brandväsendet;

kronans byggnader, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement.

Vidkommande de lagstiftningsuppgifter, som skulle ankomma på
det nya kommunikationsdepartementet, tillåter jag mig hänvisa till vad
chefen för justitiedepartementet här ovan därom anfört. I

I anslutning till ovan anförda ärendesfördelning skulle till kommunikationsdepartementet
höra följande verk och stater:
generalpoststyrelsen med post^taten;
telegrafstyrelsen med telegrafstaten;
järnvägsstyrelsen med järn vägsstaten;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande distriktstjänstemän;
väg- och vattenbyggnadskåren;

vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk; samt
byggnadsstyrelsen.

I övrigt böra till kommunikationsdepartementet räknas:
direktioner för kanaler och hamnarbeten;

direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa; samt
direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter.

Kommunikationsdepartementets organisation bör, såsom redan förut
antytts, byggas på enahanda grund som de nuvarande departementen. Med
bibehållande av nuvarande organisation och till väsentliga delar nu tilllämpade
arbetsformer kunna dock utan tvivel åtskilliga förenklingar,
syftande till arbetsminskning och snabb handläggning av ärendena, vidtagas,
på vilka jag dock ej här behöver närmare ingå. Men samtidigt
måste departementet också erhålla den utrustning med arbetskraft och
de möjligheter till samråd med det praktiska livets män, som äro av så
stor betydelse för snabba, sakkunniga och praktiskt kloka avgöranden
inom ett departement av den natur som kommunikationsdepartementet.

Med avseende å kommunikationsdepartementets personal har redan
i propositionen nr 359 år 1919 uttalats, att behov uppenbarligen föreligger
av både en statssekreterare och en expeditionschef, och hänvisar
jag härutinnan till nämnda proposition. I denna proposition anfördes
vidare, att ärendena i kommunikationsdepartementet borde på visst
angivet sätt uppdelas på 3 byråer och således 3 byråchefer och kansliråd
erfordras.

Med avseende härå är till en början att märka, att enligt det nu
framlagda förslaget ärenden angående kronans byggnader skulle förläggas
till kommunikationsdepartementet, varigenom dess arbetsmängd
komme att i ej oväsentlig grad ökas. Vidare torde beträffande äreudesfördelningen
mellan byråerna böra uppmärksammas, att förhållandena
i och med antagandet av det för affärsverken under nuvarande civildepartementet
gemensamma avlöningssystemet kommit i ett i viss mån
ändrat läge mot vad som förutsattes vid propositionen till 1919 års lagtima
riksdag. Enligt det antagna gemensamma avlöningsreglementet för dessa
verk skall nämligen utfärdande av en mångfald bestämmelser och föreskrifter
i avlöningsfrågor, gällande för samtliga verken, ankomma på
Kungl. Maj: t. En enhetlig behandling å en byrå av avlöningsfrågorna
för alla affärsverken blir därför med det nya avlöningssystemets trädande
i kraft den 1 juli 1920 en nödvändighet. Vidare skola stater samt

Kommunikationsdepartementets
organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

antalet lägre befattningshavare för alla alfärs verken efter reglementets
ikraftträdande fastställas av Kung!. Maj:t. Det behöves därför en person
i byråchefsställning, som kan handlägga dessa ärenden samt enhetligt
granska de olika förslagen m. rn. Detta gör, att hittillsvarande uppdelning
inom civildepartementet av ärendena på byråer allt efter som
ärendena röra olika verk icke är i allo hållbar inom det nya kommunikationsdepartementet.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och synpunkter och utgående
ifrån att, på sätt närmare skall här nedan utvecklas, eu högt
kvalificerad person med teknisk utbildning anställes i kommunikationsdepartementet
synas ärendena inom kommunikationsdepartementet lämpligen
kunna uppdelas på 3 ordinarie byråer med ungefär följande ärendesfördelning
dem emellan:

l:a byrån: ärenden angående statens och enskilda järnvägar— med
undantag för ärenden, som avse det för affärsverken gemensamma avlöningssystemet
;

2:a byrån: ärenden angående det för affärsverken gemensamma
avlöningssystemet samt angående post, telegraf och telefon, statens kraftverk,
statens vattenfall och deras tillgodogörande;

3:dje byrån: ärenden angående kanaler, farleder och hamnar, lufttrafik,
vägväsendet, skjutshållning och gästgiverier, broar, färjor, automobiltrafik
samt kommunikationsväsendet i övrigt ävensom ärenden angående
stadsplaneväsendet, byggnads- och brandväsendet samt kronans
byggnader.

Uppenbart är, att smärre ändringar i nu angivna ärendesfördelning
kunna behöva efter omständigheterna vidtagas. Erfarenheten torde måhända
även komma att ådagalägga, att en ökning av arbetskrafterna
inom kort blir påkallad.

I propositionen nr 359 år 1919 ifrågasattes under vissa förutsättningar
att ålägga kanslirådet å tredje byrån departementets regeringsrättsföredragning.
Efter byggnad särendenas förläggning till kommunikationsdepartementet
samt på grund av regeriugsrättsärendenas mängd och beskaffenhet
synes emellertid en dylik anordning ej möjlig att genomföra.
Antalet regeringsräitsärenden hos jordbruksdepartementet, som skulle
överflyttas till kommunikationsdepartementet, utgjorde 1918 92, av vilka
83 voro vägärenden av i allmänhet omfattande natur. Härtill kommo
1918 74 regeringsrättsärenden från civildepartementet, vilka enligt den
nya departementsindelningen skulle ankomma på kommunikationsdepartementet.
Antalet mål, tillsammans således 166, utfyller skäligen en före -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

dragandes i regeringsrätten arbetsbörda (i civildepartementet kommo år
1918 280 mål på 2 regeringsrättsforedragande). Det lärer härav framgå,
att en särskild föredragande för regeringsrättsföredragningen måste anställas
i kommunikationsdepartementet. Då emellertid denna föredragning
från kommunikationsdepartementet icke kan för eu längre framtid överskådas
— särskilt kan tillkomsten av ny väglagstiftning tilläventyrs inverka
härpå — anser jag, att eu föredragande för regeringsrättsmål från
kommunikationsdepartementet för närvarande allenast bör uppföras på
extra stat. Arvode bör sålunda begäras för eu extra byråchef.

Eu särskild föredragande med arvode av 3,000 kronor är för närvarande
anställd i civildepartementet för vissa större stadsplaneärenden.
Det är högeligen önskvärt, att den erfarenhet och skicklighet, som denne
extra föredragande besitter, jämväl tillföres det nya departement, kommunikationsdepartementet,
som skall från civildepartementet övertaga
dessa ärenden. Byråchefen å den byrå, som skulle jämte andra ärenden
handlägga de nu förevarande ärendena, kan heller icke medhinna att
behandla byråns ärenden, därest han icke erhåller sakkunnigt biträde
med föredragningen av de ofta omfattande och svåra stadsplaneärendena.
Annorlunda kunna förhållandena möjligen ställa sig, när, efter det ny
byggnadsstadga för riket tillkommit — en fråga som efter flera års förberedelser
torde kunna lösas inom något av de närmaste åren — regeringsärenden
a angående denna stadgas tillämpning (särskilt de nu talrika
byggnadsdispenserna) kunna förväntas avsevärt nedgå. Anslag till eu
särskild föredragande för stadsplaneärenden bör därför allenast beviljas
å extra stat. Då det hittills utgående arvodet till denne föredragande
med hänsyn till det alltjämt stegrade antalet större stadsplaneärenden
redan nu är otillräckligt, synes en förhöjning av detsamma till 5,000
kronor böra äga rum i och med den nya departementalordningens genomförande,
samtidigt som denna föredragningsskyldighet utökas till att omfatta
alla stadsplaneärenden.

Med avseende å besättandet av de tre ordinarie kansliråds- och byråchefstjänsterna
i kommunikationsdepartementet anfördes i propositionen
nr 359 år 1919, att två kansliråd borde till detta departement överflyttas
från civildepartementet; och avsågs med då framlagd byråindelning
närmast de nuvarande cheferna för 2:a och 4:de byråerna i civildepartementet,
vilka skulle placeras såsom chefer för respektive l:a och 2:a
byrån i kommunikationsdepartementet och därmed erhålla ungefär
enahanda ärenden att handlägga, som ålegat dem i civildepartementet.
Att för den tredje kanslirådsbefattningen i kommunikationsdepartementet
överflytta ett kansliråd från jordbruksdepartementet och därmed minska
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) 8

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

antalet kansliråd i detta departement till 2 kunde, på sätt framhölls i
propositionen nr 359 år 1919, icke ifrågasättas, utan borde denna befattning
nytillsättas.

Fullföljandet i sin helhet av sålunda antydda ordning är emellertid
efter numera inträdda förhållanden förenat med vissa svårigheter. I
ett departement sådant som det nya kommunikationsdepartementet synes
mig nämligen knappast kunna undvaras en föredragande med teknisk
sakkunskap. Bristen å en sådan föredragande, ofta kännbar redan inom
det nuvarande civildepartementet, kan näppeligen utfyllas genom föredragning
i speciella fall från vederbörande verk. En dylik föredragning
blir icke av regelbunden art och kommer väsentligen att utgå från de
synpunkter, som vederbörande verk anlagt. Det kan emellertid förutsättas,
att fall skola inträffa, då en kritik av ett förslag från utom verket
stående person kan vara behövlig för ett allsidigt bedömande av frågorna. I
tekniska frågor blir en dylik kritik för eu departementschef utan teknisk
utbildning rätt så vansklig, och någon mera sakkunnig hjälp kan han
i sådant fall ej påräkna av departementets administrativt utbildade personal.
Det synes därför vara oavvisligt för ett departement sådant som
kommunikationsdepartementet att inom departementet på mera 1ramskjuten
plats hava tillgång till fullt kvalificerad teknisk sakkunskap.
Huru denna tekniska sakkunskap lämpligast bör tillföras departementet,
är under nuvarande förhållanden en ingalunda lättlöst fråga. Det kunde
ifrågasättas, att som chef för l:a byrån i kommunikationsdepartementet
anställdes en person med teknisk utbildning och erfarenhet. Denna anordning
skulle i sin tur föranleda till att den byråchef, som från civildepartementet
skulle överflyttas som chef för l:a byrån, i stället placerades
som chef för 3:dje byrån. Men därmed finge denne byråchef
att handlägga ett för honom hittills alldeles främmande ärendesområde.
Detta skulle icke kunna undgå att menligt inverka på byråns möjligheter
att redan från början snabbt och sakkunnigt behandla föreliggande
ärenden. Ej heller är det utan olägenhet att fästa den tekniskt utbildade
kraft, som erfordras, i egenskap av chef för en särskild byrå,
varmed han komme att få ansvaret för behandling av en del ärenden
av juridiskt-administrativ art, som icke lämpa sig för hans speciella utbildning.
Den anordning synes mig därför för närvarande lämpligast,
att en extra föredragande med teknisk utbildning i byråchefs ställning
anställes i departementet och ställes utanför den vanliga byråindelningen.
Med avseende å de ärenden, som böra anförtros denne extra iöredragande,
torde några antydningar vara tillräckliga.

Ärenden av mera specifik teknisk art föreligga, med utgångspunkt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

från ovanberörda ärendesfördelning mellan departementets tre byråer,
huvudsakligen å l:a och 3:e byrån. Bland l:a byråns järnvägsärenden
finnas sådana både bland statens järnvägars ärenden och bland de enskilda
järnvägarnas. Vid många av de förra skulle tillgången inom departementet
på teknisk fackkunskap vara av betydelse—jag erinrar härvid
om de stora bangårdsombyggnader (framför allt Stockholms), som förestå,
om elektrifieringen av statsbanorna m. m. Vad de enskilda järnvägarna
beträffar, blir vid behandling av frågan om förvärv för statens
järnvägar av enskilda banor teknisk fackkunskap inom departementet
till gagn, liksom också ärenden angående koncession å enskilda järnvägar
vinna sin lämpligaste lösning genom samarbete mellan juridisktadministrativ
och teknisk sakkunskap.

Eu ärendesgrupp, som under senare åren berett civildepartementet
avsevärda svårigheter, har varit fastställande av taxor för enskilda järnvägar.
Nuvarande ordning har i vissa fall, trots berömvärda strävanden
hos vederbörande verk, lett till vissa ojämnheter beträffande taxebestämmelserna.
Större enhetlighet och fasthet i dessa ärendens beredningböra
därför eftersträvas. I detta hänseende skulle en särskild föredragande
med teknisk utbildning i departementet av dessa ärenden vara
till gagn. Tilläventyrs böra framdeles än ytterligare åtgärder vidtngas
för vinnande av större enhetlighet mellan statens och de enskilda järnvägarnas
taxor liksom mellan dessa senare inbördes. I .skrivelse den
29 november 1919 har 1919 års kommission angående statsbaneeknnomien
uttalat önskvärdheten av, att den handläggning av ärenden i allmänhet
rörande enskilda järnvägar, som nu ankommer på järnvägsstyrelsen,
överflyttas till kommunikationsdepartementet. Eu dylik åtgärd
skulle emellertid medföra en betydande ändring i organisationsplanen
för departementet och torde för närvarande ej böra ifrågasättas.
Nu berörda frågor torde efter vunnen ytterligare erfarenhet i sinom tid
bliva en omsorg för den nye chefen för kommunikationsdepartementet.

Härför utom skulle en hel del ärenden av teknisk art tillhörande
3:e byrån ankomma på handläggning av den tekniskt utbildade föredraganden,
antingen han nu själv föredroge dessa ärenden eller allenast
samfirbete ägde rum mellan honom och den administrative byråchefen
och denne senare ansvarade för föredragningen. Sådana frågor äro en
del viktigare spörsmål å vägväsendets område och angående kanaler,
farleder och hamnar.

Föredraganden för tekniska ärenden torde böra anställas å extra
stat, så att möjligheter finnas att efter omständigheterna träffa de lämpligaste
förfogandena. Med . hänsyn härtill och till de kvalifikationer, som

Kommunikationsdepartementets
stat.

60 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

denne föredragande bör besitta, kan lägre arvode för honom icke beräknas
än 12,000 kronor för år, oberäknat dyrtid stillägg.

Å kommunikationsdepartementets stat skulle således uppföras: å
ordinarie stat 3 kansliråd och byråchefer samt å extra stat 2 byråchefer
(1 för regeringsrättsföredragningen och 1 för ärenden av teknisk
natur).

Med avseende å kanslisekreterarbefattningar i kommunikationsdepartementet
erfordras 4 l:e kanslisekreterare, nämligen 1 å varje av
3 ordinarie byråer och 1 som biträde till statssekreteraren, samt 4 2:e
kanslisekreterare, därav 1 för var av l:a, 2:a och 3:e byråerna samt 1
såsom biträde åt expeditionschefen. Såsom biträde åt den extra byråchefen
för regeringsrätt sföredragning torde åtminstone tillsvidare vara
tillfyllest med en amanuens.

Dessutom krävas inom kommunikationsdepartementet 1 registrator,
2 kvinnliga biträden av 2:a lönegraden samt 4 kvinnliga biträden av
l:a lönegraden.

Härjämte erfordras en l:e vaktmästare samt 2 vaktmästare.

Endast i den mån vederbörande befattningar ej kunna tillsättas
genom överflyttning från civildepartementet av motsvarande befattningar,
böra de nytillsättas. Härvid bör dock iakttagas, att, enligt vad chefen
för jordbruksdepartementet meddelat mig, med kommunikationsdepartementets
inrättande en andre kanslisekreterare men ej heller flera kansli -sekreterare kan från jordbruksdepartementet överflyttas till kommunikationsdepartementet.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar
beräknas förslagsvis till 16,000 kronor.

Efter vad sålunda anförts skulle, frånsett särskilt anslag å 17,000
kronor till departementschefen, den ordinarie staten för kommunikationsdepartementet,
att gälla från och med den 1 juli 1920, bliva följande:

Kungl. Maj-.ta proposition Nr 3.

	Lön	Tjänst- görings- penningai	Orts- tillägg	\| 1 Summa
1 statssekreterare, arvode..	—	—	—	11,000
1 expeditionschef, arvode.....	—	—	i	\| 10,000 j
1 kansliråd........................	5,000	2,500	600	8,100
2 dito ..............................	10,000	5,000	1.200	16,200
1 förste kanslisekreterare ...	3,600	1,800	400	5,800
3 dito ..............................	10,800	5,400	1,200	17,400
1 registrator ....................	2,600	1,600	300	1 4,500
1 andre kanslisekreterare ...	2,200	1,500	300	4,000
3 dito .............................. 1 kvinnligt biträde av andra	6,600	4,500	900	12,000
graden ........................	1,300	500	200	2,000
1 kvinnligt biträde av dito	1,300	500	200	2,000
1 kvinnligt biträde av första
graden ...........................	1,100	300	200	1,600
3 kvinnliga biträden av dito	3,300	900	600	4,800
1 förste vaktmästare .........	1,100	650	150	1,900
1 vaktmästare.....................	900	550	150	1,600
1 dito ..............................	900	550	150	1,600
Till amanuenser, extra bi-träden och vikariatsersätt-
ningar ...........................	—	—	—	16,000
Summa kronor	—	- \|	—	120,500

f Av detta arvode anses
3,000 kronor motsvara
[tj änstgöringsp enningar.

f Av detta arvode anses
2,800 kronor motsvara

Efter 5 år kan lönen
öjas med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen
öjas med 500 kronor och
fter 10 år med ytter -

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor,
.efter 10 år med ytterligare
500 kronor och efter 15
år med än ytterligare
500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen
höjas med 200
kronor, efter 10 år med
ytterligare 200 kronor
och efter 15 år med än
ytterligare 200 kronor;
skoende av varje ålders^
tillägg 100 kronor utgöra
lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen
höjas med 100 kronor,
efter 6 år med ytterligare
100 kronor och efter 9
år med än ytterligare
100 kronor.

Rådsinstitutioner

inom fcommunikationsdepartem
entet.

62 Kungl. Maj;ts proposition Nr 3.

ständigheter na bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen
av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst 100
kw.-t:mmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och lampor, i övrigt skola
i fråga om förmånen av bos’ad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i
§ 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919
för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836).

Härjämte skulle erfordras medel till årliga avlöningar från och med
den 1 juli 1920 till följande befattningshavare å extra stat, nämligen:

till en extra byråchef för regeringsrättsföredragningen... kronor 7,800

» d byråchef för tekniska ärenden....................... » 12,000

och till en särskild föredragande för stadsplaneärenden » 5,000

kronor 24,800.

Av förenämnda avlöningsbelopp till de extra befattningshavarna
böra respektive 2,500, 3,200 och 1,800 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Att ett kommunikationsdepartement på viktiga områden behöver
söka kontakt med det praktiska livets män lärer vara uppenbart. Hittills
har man i det nuvarande civildepartementet fått nöja sig med tillfälliga
anordningar i detta avseende. Fråga uppstår emellertid, huruvida ej
i nu förevarande sammanhang mera fasta rådsinstitutioner böra ifrågasättas.
Jag torde i sådant hänseende få erinra om vad departementalkommitterade
i detta ämne huvudsakligen anfört och föreslagit.

Departementalkommitterade yttra sig först om det järnvägsråd, som
alltsedan 1902 under något olika organisationsformer — jfr senast kungl.
brevet den 17 augusti 1917 — existerat och som väsentligen haft att behandla
ärenden, som angå förhållandet mellan statens järnvägar och
trafikanterna å dessa eller i samtrafik med dem stående, järnvägar. Enligt
kungl. brevet den 1 november 1907 har järnvägsrådet till uppgift att
avgiva yttranden i de av Kungl. Maj:t till järnvägsrådet hänskjutna
ärenden av nämnda art ävensom att självt framställa förslag i frågor,
som äga sammanhang med nyssnämnda ärenden.

Departementalkommitterades förslag till kommunikationsdepartement
upptager också järnvägsrådet med ungefär lika befogenhet och
sammansättning som nu, men under iörändrad benämning järnvägstaxer
ådet.

Het nuvarande järnvägsrådet, som under aren 1902 1919 allenast

varit sammankallat 1.3 gånger, har knappast spelat någon nämnvärd
roll för statens järnvägspolitik. Naturligtvis har det varit för järnvägs -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

styrelsen av värde att erfara meningarna hos ett råd så manstarkt sammansatt
av vad landet på olika områden äger främst av erfarenhet och
sakkunskap som järnvägsrådet. Men rådets uppgifter hava varit alltför
begränsade och deras sammanträden, vilka skola äga rum efter Kungl.
Maj:ts beslut vid varje särskilt fall, alltför fåtaliga för att det skulle
kunnat utöva något varaktigare inflytande; det stora antalet ledamöter
i rådet har också vållat vissa svårigheter med avseende å rådets arbete.
Fråga kan också vara, om sättet för dessa ledamöters utseende icke
varit alltför omständligt.

Emellertid anser jag mig icke nu och i detta sammanhang behöva
till slutligt avgörande upptaga spörsmålet, huruvida järnvägsrådet bör
fortvara eller ej. Under en nära framtid förestår behandling inom
järnvägsstyrelsen av taxekommitténs förslag till omläggning av tarifferna
vid statsbanorna och klassificering av godset. För detta arbetes slutförande
torde det för järnvägsstyrelsen vara önskvärt att erhålla de sakkunnigast
möjliga uttalanden från näringarnas män; och kanske stå sådana
yttranden lättast och lämpligast att vinna genom järnvägsrådet. I varje
fäll och då det nuvarande rådet funktionerar till 1920 års utgång blir
det beroende på chefen för det nya kommunikationsdepartementet att
framdeles påkalla Kungl. Maj:ts beslut, om och i vad form järnvägsrådet
skall förnyas efter 1920 års slut.

Departementalkommitterade föreslå vidare, att, utom ett järnvägstaxeråd,
jämväl ett samfärdselråd ställe^ vid kommunikationsdepartementets
sida. Departementalkommitterade anföra härom följande:

»Det har redan inledningsvis i fråga om behovet av ett särskilt kommunikationsdepartement
framhållits, att den fortgående utvecklingen av landets kommunikationsväsen
måste ske i samförstånd mellan representanterna för de olika grenarna
inom departementet och efter en enhetlig plan. Frågor om anläggandet av större
landsvägar, om upprensning och övrig förbättring av viktigare vattenfarleder, om
vattenfarledernas förhållande till vattenregleringsföretag och kraftanläggningar, om
kanalers anläggande eller förbättring, om anläggande av statsjärnvägar, om koncessionerande
av eller understöd åt enskilda järnvägar samt om anordnande av
viktigare postleder och telegraf- eller telefonförbindelser, allt måste ses ur enhetlighetens
synpunkt, och i avseende å de större planerna för den gemensamma utvecklingens
gång måste säkerhet vinnas för, att kontinuiteten icke onödigtvis äventyras,
varjämte med kraft måste sörjas för, att den ena kommunikationsanstalten icke
onödigtvis konkurrerar med den andra eller hämmar dess naturliga utveckling.

Det är givet, att den nu omförmälda uppgiften i första hand vilar hos chefen
för det nya departementet, och att det nära samråd, vari avdelningscheferna inom
departementet måste stå med departementschefen och med varandra, utan vidare
skall i regel förekomma felgrepp. Men det är också tydligt, att kontinuitetskravet
i avseende å samfärdselsplanerna sträcker sig vida utöver departementschefers an -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

tagliga tjänstetid och att det kan bliva svårt nog att vid ministerskifte lämna
utförliga meddelanden om den förut tänkta och planerade utvecklingsgången. För
detta ändamål samt för sammanhållning och full belysning från alla ifrågakommande
synpunkter skulle ett lämpligt sammansatt råd vara av stor betydelse.

Då detta råd skulle hava att syssla med att lämna upplysningar och råd
beträffande de grundläggande principerna för departementets viktigaste verksamhetsgrenar,
måste rådet uppenbarligen vara inrättat särskilt med hänsyn till detta ändamål
och kan icke skäligen tänkas sammanfört med det för vissa speciella statsjämvägsärenden
inrättade järnvägstaxerådet.

Samfärdselrådet skulle alltså inkallas, när upplysningar och utredningar behövas
rörande allmänna planer för rikets kommunikationsväsen, när fråga uppstår
om utvidgande eller ändring av dylika planer eller när undersökning erfordras,
huruvida en till anläggning eller understöd ifrågasatt kommunikationsled kommer i
rätt förhållande till bestående mera omfattande kommunikationsplaner, eller om den
kommer i konflikt med redan befintlig sådan led, eller vilken av flera ifrågasatta
kommunikationsleder företrädesvis bör komma till utförande.»

Såsom ordförande i samfärdselrådet anse departementalkommitterade
chefen för kommunikationsdepartementet böra fungera, varförutom
såsom självskrivna ledamöter i rådet skulle inträda cheferna för statens
järnvägar och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ävensom, då så anses
erforderligt, cheferna för postverket, telegrafverket och vattenfallsverket,
vidare chefen för den avdelning av handelsdepartementet, där sjöfartsfrågor
handläggas, samt chefen för statskontoret och den bland fullmäktige
i riksgäldskontor, de må sig emellan utse. Övriga ledamöter av rådet
skulle utses av Kungl. Maj:t, varvid icke syntes vara lämpligt meddela
föreskrift, bland vilka rådets särskilt utsedda ledamöter skola väljas eller
vilka särskilda synpunkter en var av dem skall anses företrädesvis
representera.

För min del finner jag önskvärt, att ett samfärdselråd ställes
vid kommunikationsdepartementets sida för vissa betydelsefulla frågor
inom departementets verksamhetsområde. Även om det i främsta rummet
lärer bliva spörsmål av den av departementalkommitterade upptagna art,
som komma att hän skjutas till rådets överläggning, lärer vederbörande
departementschef böra vara oförhindrad att även i andra betydelsefulla
kommunikationsspörsmål höra rådet. Dess uppgift bör därför hållas tillräckligt
vid. Med avseende å rådets sammansättning synes mig icke
nödigt att som ledamöter av rådet medtaga några verkschefer, utan lärer
deras mening kunna lämpligen inhämtas i vanlig ordning eller genom
deras inkallande till rådets sammanträden. Jämväl i övrigt torde mot
den av departementalkommitterade föreslagna sammansättningen vägande
invändningar vara att framställa. Rådet skulle enligt detta förslag få
en alltför övervägande administrativ sammansättning, medan man där -

Kungi. Maj:ts proposition Kr 3.

emot synes framför allt böra sträva efter att till ledamöter av rådet få
praktiskt förlama män inom olika områden av kommunikationsdepartementets
verksamhet. Antalet ledamöter av rådet synes icke böra vara
alltför stort — sannolikt ej över 8—12 personer; rådet bör antingen
sammanträda i sin helhet eiler ock böra vissa dess ledamöter kallas till
överläggning i speciella frågor, allt efter vederbörande departementschefs
bestämmande.

Ersättning till rådet torde böra utgå i form av reseersättning och
dagtraktamente i enlighet med vad som fäller för utom Stockholm
boende kommittéledamöter. Särskilt anslag för rådets verksamhet torde
icke påkallas, utan kostnaderna därför få bestridas av vederbörligt anslag
till kommittéer och sakkunniga.

Jag torde få tillfälle att framdeles för Kungl. Maj:ts vidare beslut
anmäla frågan om närmare åtgärder för inrättande av ett samfärdselråd
inom kommunikationsdepartementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Socialdepar tementets verksamhets område.

Socialdepartementet.

1 propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag är lämnad en
allmän översikt över de ärendesgrupper, som skulle tillhöra det nya
socialdepartementet. Hänvisande till denna redogörelse, erinrar jag först,
att följande i kungl. kungörelsen den 28 november 1912 angivna och
i civildepartementet nu handlagda sociala ärenden ansetts böra uppenbarligen
tillkomma det nya socialdepartementet, nämligen ärenden angående
arbetsmarknaden, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd,
åtgärder för social förtänksamhet samt arbetsstatistik och annan
socialstatistik. I den sammanfattning av socialdepartementets ärenden,
som här nedan skall lämnas, komma nu berörda, ärendesgrupper att
angivas något annorlunda, men torde särskild motivering härför icke
erfordras.

I förutnämnda proposition till 1919 års riksdag har vidare uttalats,
att ärenden angående nykterhetsverksamhet, i vad den ej avser nykterhetsundervisning,
samt ärenden angående behandling av alkoholister och
lösdrivare böra hänföras till socialdepartementet. Med avseende härå må
först erinras om, att därvid alltid förutsatts, att rusdryckslagstiftningen,
som väsentligen präglas av ekonomiska synpunkter, och därmed sammanhängande
ärenden fortfarande som hittills böra tillhöra finansdepartementets
handläggning samt nykterhetsundervisuingen ecklesiastikdepartementets.
Det skulle således allenast vara nykterhetsfrågan i övrigt,
som skulle tillhöra socialdepartementet. Praktiskt taget är det närmast
ärenden angående alkoholistvården, inklusive anslag till och kontrollen
över enskilda alkoholistanstalter, samt om disposition av vissa mindre
anslag till främjande av nykterhetsverksamhet i allmänhet, som skulle
övergå till socialdepartementet. Lämpligast torde de ärenden, som i nu
förevarande avseende böra ankomma på socialdepartementet, böra betecknas
sålunda: »nykterhetsverksamhet, i vad dylika ärenden icke tillhöra
annat departement, samt alkoholistvård». På sätt uttalades i förenämnda
proposition nr 359 bör lagstiftningen rörande behandling av
alkoholister, som hittills påvilat justitiedepartementet, överflyttas till
socialdepartementet.

Vad beträffar ärenden rörande lösdrivares behandling, handläggas

Kung!. Maj:ts proposition Nr ,''l. 07

för närvarande sådana rörande utländska lösdrivare av civildepartementet
(lag den 14 september 1914 angående förbud för vissa utlänningar att
här i riket vistas), medan lösdrivarärenden i övrigt ombesörjas av justitiedepartementet,
på vars föredragning jämväl nu gällande lag angående
lösdrivares behandling den 12 juni 1885 är utfärdad. Upprättade tvångsarbetsanstalter
lyda under fångvårdsstyrelsen och därmed under justitiedepartementet.
I propositionen nr 359 erinrades om, att förslag framlagts
till 1918 års lagtima riksdag om tvångsarbetsanstalternas skiljande från
fångvårdsstyrelsen och förläggning under särskilda styrelser, men att
denna proposition — efter det kamrarna fattat skiljaktiga beslut i ärendet

— icke av riksdagen bifallits. Chefen för justitiedepartementet vidhöll
dock i nyssnämnda proposition nr 359 sin mening därom, att tvångsarbetsanstalternas
skiljande från fångvårdsstyrelsen borde ske och att,
därest ett sådant åtskiljande komtne till stånd, ifrågavarande ärenden
borde överföras till socialdepartementet. Under antagande, att berörda
fråga om tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvården varder
löst vid innevarande års riksdag, varom chefen för justitiedepartementet
lärer komma att föreslå Kungl. Magt att till nämnda riksdag avlåta proposition,
torde ärenden angående lösdrivare böra upptagas såsom tillhörande
socialdepartementet, på vilket departements föredragning således —
givetvis under gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet,

— lagstiftningen angående inhemska lösdrivares behandling, vilken lagstiftning
för närvarande är föremål för utredning av fattigvårdslagstiftningskommittön,
också bör ankomma. Ett ytterligare skäl för lösdrivarärendenas
förläggande till socialdepartementet utgör dessa ärendens sammanhang
såväl med ärenden angående behandling av alkoholister som med
vissa fattig vårdsspörsmål, vilka nu tillhöra civildepartementet och från
detta skola övergå till socialdepartementet, ävensom tillkomsten av den
nya lagstiftningen angående åtgärder mot utbredande av könssjukdomar.
Sistnämnda lagstiftning och därmed sammanhängande ärenden åligga
nu civildepartementet och komma självfallet därifrån att övergå till
socialdepartementet, som skulle övertaga all civildepartementets nuvarande
befattning med hälso- och sjukvårdsärenden. Vad nu sagts gäller de
inländska lösdrivarna. Ärenden angående utländska lösdrivares behandling
skulle däremot komma att handläggas av justitiedepartementet, dit,
på sätt förut nämnts, alla ärenden rörande avvisning och utvisning samt
övervakning i övrigt av utlänningar skulle överflyttas.

Ärenden rörande bostadsväsendet böra likaledes såsom eu social
angelägenhet hänföras till socialdepartementet, dock med undantag för
stadsplaneärenden samt ärenden, som grundas på byggnads- och brand -

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 8.

stadgorna. Dessa ärendesgrupper skola nämligen, på sätt under kommunikationsdepartementet
vidare anförts, överföras till sistnämnda departement.
I socialdepartementet skulle således handläggas vad man
menar med bostadsfrågan i allmänhet och de åtgärder, inklusive lagstiftning,
vilka kunna ankomma på det allmänna för vinnande av tillgång
på bostäder av skälig beskaffenhet. Hurusom för sådant ändamål socialdepartementet
bör utrustas med eu särskild sakkunnig föredragande,
får jag tillfälle närmare beröra under socialdepartementets organisation.

Till socialdepartementets handläggning torde vidare böra föras
ärenden rörande föreningsväsendet i allmänhet samt speciella kooperationsärenden,
med undantag för jordbrukskooperationen.

Såsom ärenden under socialdepartementet upptogos i 1919 års
proposition ärenden rörande allmän fattigvård, barnavård och fosterbamsvdrd.
Ärenden angående vanartade och sedligt försummade barn
tillhöra dock för närvarande ecklesiastikdepartementet. Emellertid tala
vissa skäl för, att alla barnavårdsärenden — frånsett dem som röra
minderåriga brottslingar, vilka ärenden såsom hittills böra förbliva under
justitiedepartementet — sammanföras till ett. departement och då uppenbarligen
till socialdepartementet, där de i så fall böra handläggas inom
fattigvårdsbyrån. Ett slutligt avgörande härutinnan är emellertid icke
möjligt att träffa förrän i samband med det förslag till ny lagstiftning
om barnavård, som är under utarbetande av fattigvårdslagstiftningskommittén
och som i en nära framtid förväntas föranleda beslut av statsmakterna.
Tillsvidare torde emellertid ärenden rörande vanartade och
sedligt försummade barn böra förbliva under ecklesiastikdepartementets
handläggning, dit deras förläggande uppenbart föranletts av, att i vården
om dessa barn också ingår att bereda dem vanlig skolundervisning.

I 1919 års proposition förutsattes, att med civildepartementets uppdelning
de till detta departement förlagda ärenden angående allmän hälsooch
sjukvård och vad därmed sammanhänger skola övergå till socialdepartementet,
och hänvisar jag till vad härom uttalats i nämnda proposition,
därav tillika framgår, att ärenden rörande undervisningsväsendet
för barnmorskor, vilka nu handläggas av ecklesiastikdepartementet, skulle
överföras till socialdepartementet.

I samma proposition lämnades öppet, huruvida den affärsmässiga
försäkringsrörelsen bi>r från civildepartementet övergå till socialdepartementet
eller förläggas till handelsdepartementet. Efter närmare övervägande
av detta spörsmål och under erinran att en allmän önskan lärer
förefinnas hos nämnda försäkringsanstalter att förläggas till sistnämnda
departement, får jag nu tillstyrka, att förevarande ärendesgrupp över -

liungl. Maj:ts proposition Nr .¥. t>9

Hyttas till handelsdepartementet. Härmed skulle också försäkringsinspektionen
komma att lyda under detta departement.

Vidkommande förläggningen av de lantregerings- och kommunala ärenden,
som nu handläggas i civildepartementet, har i propositionen nr 359 till
1919 års riksdag lämnats en utredning, vartill jag hänvisar. I propositionen
lämnades emellertid öppet, huruvida polisväsendet, i vad det ankommer på
den högsta statsmyndigheten, borde med andra lantregeringsärenden övergå
till socialdepartementet eller flyttas till justitiedepartementet, och uttalades
därvid önskvärdheten av en sådan förflyttning, särskilt beträffande ärenden
angående utvisning och avvisning av utlänningar. Vad sistnämnda
ärenden beträffar (lagen den 14 september 1914 angående förbud för
vissa utlänningar att bär i riket vistas in. fl. författningar), har jag vid
det ytterligare övervägande, som nu ägnats spörsmålet om dessa ärendens
förläggning, kommit till den uppfattning, att denna ärendesgrupp i alla
avseenden lämpligast förlägges till justitiedepartementet, som samtidigt
bör. övertaga övriga ärenden rörande utlänningars övervakning. Däremot
kan jag för närvarande icke förorda, att polisväsendet i övrigt skiljes
från lantregeringsärendena och överföres till annat departement (justitiedepartementet).
Väl har en dylik förflyttning vissa sakliga skäl för sig
och framstår därjämte såsom önskvärd ur synpunkten av att vinna en
begränsning av socialdepartementets uppgifter, men några avsevärda
olägenheter varken ur arbetsbördans synpunkt eller för de egentliga
sociala ärendenas handläggning kunna knappast uppkomma av att polisväsendet
jämte lantregeringen tillsvidare lägges till socialdepartementet.
Såsom vårt polisväsende på landsbygden nu är ordnat, skulle en annan
förläggning av polisväsendet för närvarande visa sig förenad med vissa
svårigheter. Ej minst är så fallet med hänsyn därtill, att å Landet polistjänstemännen
också verkställa indrivning av uppbörd. Som bekant
hava olika förslag efter vidlyftiga utredningar framkommit om polisväsendets
ordnande dels i städerna, dels ock på landsbygden, utan att
dessa frågor ännu kunnat vinna sin lösning. En sådan är dock så
trängande, att förslag i dessa ärenden inom en nära framtid måste åter
framföras trots de stora svårigheter, som äro förknippade med en antaglig
lösning. Riktlinjerna för en sådan lösning kan jag nu icke beröra,
men uppenbart är, att frågans nuvarande läge utgör ett ytterligare skäl
för att tillsvidare icke vidtaga någon utbrytning från lantregeringen av
polisväsendet.

På sätt under kommunikationsdepartementet anförts, skulle däremot
stadsplaneärenden samt ärenden angående byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer övergå till nämnda departement. Däremot har

År er, den
under socialdepartementet.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

jag vid närmare övervägande kommit till den uppfattning, att, i motsats
till vad som uttalades i 1919 års proposition, ärenden avseende eventuellt
blivande lagstiftning om kommunala nybildningar böra med andra kommunalärenden
förläggas till socialdepartementet, dock givetvis ej därest
de, såsom angående i huvudsak eller uteslutande judiciella eller kyrkliga
förhållanden, äro att hänföra till annat departement (justitiedepartementet
resp. ecklesiastikdepartementet).

Såsom redan i propositionen år 1919 anfördes, böra några andra
enligt 1900 års departementalstadgatill civildepartementet hörande ärendesgrupper
övergå till andra departement, nämligen ärenden angående
eldfarliga oljor samt explosiva varor och dylikt till handelsdepartementet,
ärenden angående riksgränsen samt rikets vapen och flagga till justitiedepartementet
samt ärenden angående resereglementet och förmyndarkammaren
i Stockholm till finansdepartementet. Slutligen synas ärenden
angående biografväsendet lämpligen böra förläggas till ecklesiastikdepartementet.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn i övrigt till
vad som uttalats i propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag,
skulle socialdepartementets verksamhetsområde omfatta följande ärenden,
nämligen

ärenden angående

förhällandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom angående arbetsoch
kollektivavtal, arbetstvister;

arbetarskydd, såsom skydd mot olyckshändelse, och ohälsa i arbete,
minderårigas och kvinnors användande till arbete; hemindustriellt arbete,
arbetstidens längd och förläggning; vilotid;

arbetsmarknaden, arbetsförmedling, utländsk arbetskrafts användande
inom landet; utvandring och tillsyn å utvandraregenter;

socialförsäkring; åtgärder mot arbetslöshet och för social förtänksamhet
i allmänhet;

socialstatistik;

nykterhetsverksamhet, i vad den ej tillhör annat departement;
alkoholistvård;

behandling av lösdrivare;

bostadsväsendet, i vad dylika ärenden ej förlagts till annat departement;

förening sväsendet i allmänhet och kooperation, utom i vad angår
jordbrukskooperation;

allmän fattigvård; barnavård och fosterbarn svärd, i vad den ej till -

Kungl. Maj.ts proposition Nr ii. 71

hör annat departement, samt sociala frågor i övrigt, vilka ej tillagts
annat depaidement.

Vidare skulle hit höra ärenden angående

allmän hälsovård; sjukvår dsväsendet, i vad det ej ankommer på
annat departement; läfcarlconstens utövning; karantänsväsendet; apoteksväsendet;
undervisningsväsendet för barnmorskor och barnmorsIccväsendet
i övrigt; utbildning av civil sjukvårdspersonal;
lånt regering en; civila boställen;

rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement;
allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat
departement;

lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer, i vad dessa
äx-enden ej tillhöra annat departement;
lappväsendet.

1 fråga om de lagstiftningsfrågor, som skola ankomma på socialdepartementets
handläggning, ber jag att få åberopa vad chefen för
justitiedepartementet därom anfört. I

I anslutning till ovan angivna verksamhetsområde för socialdepartementet
skulle till detta departement höra följande verk och anstalter:
socialstyrelsen;
arbetsrådet;

yrkesinspektionens befattningshavare;
förlikningsman i arbetstvister;
fattigvårdsinspektionens befattningshavare;
statens tvångsarbetsanstalter;
barnhusen;
försäkri ngsrådet;
riksförsäkringsanstalten;
pension sstyrelsen;

medicinalstyrelsen och läkarstaten; sjukvårdsanstalter, med undantag
av dem, som höra till annat departement; karantänsstaten; undervisningsanstalter
för barnmorskor; statens vårdanstalt för alkoholister;

länsstyrelserna och landsstaten samt överståthållarämbetet i Stockholm
;

landstingen; samt

städernas styrelsei*, verk och tjänstemän, vilka ej innehava domarbefattning.

Lagstiftning
under socialdepartementet.

Verk och
anstalter
under socialdepartementet.

Socialdepartementets

organisation
och personalutrustning.

Socialstyrelsens
ställning
till socialdepartementet.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 3.

Beträffande socialdepartementets organisation och personalutrustning
hänvisar jag till en början till de allmänna uttalanden, som skett
under kommunikationsdepartementet. Härförutom anser jag mig med
några ord böra beröra spörsmålet, huruvida med inrättande av ett särskilt
socialdepartement socialstyrelsen tilläventyrs bör intaga eu förändrad
ställning1 eller undergå jämkningar till sin organisation. Det är härvid
först att märka, att socialdepartementet icke skulle hava att enbart behandla
sociala ärenden, utan tillsvidare får en mängd uppgifter, som
icke kunna anses vara av enbart eller övervägande social natur. Med
den utomordentliga vikt och betydelse, som de sociala spörsmålen intaga
i nutiden, blir det tvivelsutan av nöden, att alla de krafter, som socialstyrelsen
och socialdepartementet disponera över på detta område, förenas
i gemensamt arbete.

Socialstyrelsens uppgifter äro för närvarande av tvåfaldig art,
i det att dels styrelsen har att verkställa statistiska utredningar såväl
fortlöpande som beträffande vissa speciella förhållanden och företeelser,
dels ock administrativa uppgifter tillagts styrelsen inom vissa angivna
sociala områden. Att de statistiska utredningarna äro av synnerlig vikt
och bilda grundval eller åskådningsmaterial till lagstiftnings- och andra
åtgärder på olika sociala områden, behöver ej här framhållas. Liksom
socialstyrelsen skapats kring den kärna, som avdelningen för arbetsstatistik
inom kommerskollegium utgjorde, måste socialstyrelsens närmaste och
mest betydande uppgifter för framtiden ligga å det statistiska området.
För de flesta lagstiftningsförslag och åtgärder på det sociala området
måste socialdepartementet hava krav på att av socialstyrelsen kunna förses
med nödigt statistiskt material.

Men denna socialstyrelsens nu berörda uppgift kan icke störas genom
att vissa begränsade administrativa uppgifter åligga denna styrelse, uppgifter,
som icke lämpa sig att direkt lägga till departementet. Sådana
administrativa uppgifter äro främst arbetsförmedlingens ledande och
handhavande, arbetarskyddet och dess organ, yrkesinspektionen, där
socialstyrelsen är i yrkesfarelagen upptagen chefsmyndighet, medlingen
i arbetstvister, där socialstyrelsen enligt lagen om medling i arbetstvister
har vissa funktioner, kontrollen över enskilda alkoholistanstalter
samt tillsynen å utvandraragenter. På dessa områden kommer socialstyrelsen
att allt framgent få viktiga administrativa uppgifter, som inom
en nära framtid, särskilt på yrkesinspektionsområdet, torde komma att
vidgas, uppgifter, vilka ej heller kunna övertagas direkt av ett socialdepartement.
På andra av socialstyrelsens hittillsvarande förvaltningsområden
blir styrelsens administrativa verksamhet utan tvivel beskuren. 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 73

ocl) med eu ny sjukförsäkringslagstiftning kan socialstyrelsenB befattning
med sjukkasseväsendet, ocli sannolikt väl också i sammanhang därmed med
understödsföreningsväsendet, komma att bliva överlämnad till annan myndighet.
Frågan huruvida och på vad sätt eu arbetslöshetsförsäkring kan
komma att hos oss anordnas, är som bekant under utredning av eu kommitté.
Först när denna utredning föreligger färdig, kan det bedömas, vart
administrationen av eu eventuell sådan försäkring bör förläggas. Huruvida
efter inrättande inom socialdepartementet, på sätt här nedan skall
föreslås, av eu särskild föredragande i bostad sspörsmål, andra ärenden
angående bostadsväsendet iin de statistiska böra ankomma på socialstyrelsen,
torde ej ännu kunna bedömas.

Beträffande det sociala lagstiftningsarbetet torde det i framtiden
liksom hittills vara till stort gagn att inhämta socialstyrelsens yttrande
eller eljest erhålla medverkan från detta verk med dess omfattande
erfarenhet på det sociala området.

Med avseende å socialstyrelsens ställning till förlikningsmarmaväsendet
i arbetstvister kan visserligen anmärkas, att med tillkomsten
av ett särskilt socialdepartement ett ingripande från regeringsmaktens
sida i arbetskonflikter underlättas. Man kunde då möjligen antaga, att
socialstyrelsens uppgifter i förevarande fall kunde helt överflyttas å departementet.
Detta bör emellertid enligt min mening icke ske. Ärendena
av förevarande art äro av den mångfald och av så svårlöst och ingripande
natur, att socialstyrelsens medverkan ej kan undvaras. Tvärtom är det
min mening, att förlikningsmannen böra intimare än hittills knytas till
socialstyrelsen och, såvitt möjligt, beredas expeditions- och förhandlingslokaler
inom styrelsens lokaler. Föredragningen i statsrådsberedningen
av ärenden rörande medling i arbetstvister torde vara bland de ärenden,
som i regel komma att åläggas socialstyrelsen eller särskild tjänsteman
inom denna styrelse.

Förutom don föredragning av medlingsärenden, som nyss berörts,
torde arten av de sociala ärenden, vilka ankomma på socialstyrelsens
administrativa handläggning, föranleda, att föredragning av dylika ärenden
inför statsrådsberedningen genom socialstyrelsen eller tjänstemän därstädes
kommer att äga rum i större omfattning än vad beträffar andra
på socialdepartementets handläggning ankommande ärenden. Med nu
antydda anordningar kan också departementets sociala byrå till sin personal
organiseras ungefär som de andra byråerna i socialdepartementet.

Att oavvisligt behov i socialdepartementet föreligger av både statssekreterare
och expeditionschef torde vara uppenbart. Att båda dessa
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.) 10

Socialdepartementets

personal•
behov.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 3.

Byråerna, befattningshavare böra, i den mån deras tid medgiva det, biträda med
föredragning av större ärenden, som ej medhinnas av vederbörande byråchef,
är likaledes uppenbart. Den i civildepartementet nu anställda byråchefen
för lagärenden bör övergå till socialdepartementet, där ett mycket
omfattande författningsarbete kommer att föreligga.

Likaså är givet, att statens fattigvårdsinspektör bör tillhöra socialdepartementet
samt att för fattigvårds- och barnavårdsärenden bör såsom
nu avses eu särskild byrå. Den nämnde inspektören (byråchefen)
liksom fattigvårdsbyrån i övrigt har hittills varit uppförd allenast å
extra stat. Då nu organisationen av socialdepartementet genomföres,
synes byråns överförande å ordinarie stat vara naturlig. Fattigvårdsinspektionen
grundas på gällande lag om fattigvården, och dess organisation
inom departementet har skett i nära överensstämmelse med de ordinarie
byråerna. Något skäl att fortfarande hava denna byrå organiserad allenast
å extra stat förefinnes enligt min mening icke. Fattigvårdsinspektören
bör alltså i och med den nya organisationen ingå såsom byråchef och
kansliråd i departementet och hans assistent såsom l:e kanslisekreterare.
Däremot anser jag, att fattigvårdskonsulenterna ännu någon tid höra
uppföras å extra stat. Den lokala inspektionsmyndighetens organisation
måste nämligen anses vara i viss mån provisorisk. Varken konsulenternas
verksamhet eller deras antal är ännu så stadgat, att deras uppförande
å ordinarie stat nu bör ifrågasättas.

Ärendena inom socialdepartementet synas böra fördelas på 4 byråer,
varvid följande uppdelning å byråerna torde för närvarande vara lämplig:

l:a byrån (för sociala ärenden i allmänhet) ärenden angående
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom angående arbetsoch
kollektivavtal, arbetstvister; arbetarskydd, såsom skydd mot yrkesfara
och ohälsa i arbete, minderårigas och kvinnors användande till
arbete, hemindustrielit arbete; arbetstidens längd och förläggning; vilotid;
arbetsmarknaden, arbetsförmedling, utländsk arbetskrafts användande
inom landet, utvandring och tillsyn å utvandraragenter; socialförsäkring;
åtgärder mot arbetslöshet och för social förtänksamhet i allmänhet;
socialstatistik; nykterhetsverksamhet och alkoholistvård; behandling av
lösdrivare; bostadsväsende; föreningsväsende i allmänhet och kooperation,
utom i vad angår jordbrukskooperation; samt sociala frågor i övrigt, som
ej tillagts annat departement;

2:a byrån (för hälso- och sjukvårdsärenden) ärenden angående
allmän hälsovård; sjuk vård sväsendet, i vad det ej ankommer på annat
departement; läkarkonstens utövning, karantänsväsendet; apoteksväsen -

Kungi. Muj:ts ''proposition Nr Ii. 75

det; undervisningsväsendet för barnmorskor och barnmorskeväsendet i
övrigt; samt utbildning av civil sjukvårdspersonal;

3:e byrån (för lantregering och kommunala ärenden) ärenden
angående lantregeringen; civila boställen; rikets administrativa indelning;
allmän ordning och säkerhet; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar,
städer, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; samt lappväsendet; 4:e

byrån (för fattigvårds- och barnavårdsärenden) ärendeu
angående allmän fattigvård och barnavård samt fosterbarnsvård.

Det å civildepartementets stat uppförda kansliråd, som nu handhar
eu väsentlig del av regeringsrättsföredragningen, torde böra överföras
till socialdepartementet. Detta kansliråd kan övertaga den huvudsakliga
föredragningen hos regeringsrätten (år 1918 var antalet regerings rättsärenden,
som skulle ankomma på socialdepartementet, 206). Till hans
biträde torde behöva avses en förste kanslisekreterare, vilken jämväl
torde i mån av behov böra åläggas självständig föredragning i regerings- ''
rätten. För så vitt behovet av denna föredragning skulle komma att
visa sig stadigvarande, torde det till äventyrs befinnas lämpligt att, på
sätt redan i finansdepartementet beträffande en kanslisekreterare å regeringsrätt
sbyrån ägt rum, tilldela ifrågavarande kanslisekreterare ett särskilt
tilläggsarvode å 1,200 kronor; och lärer i så fall hinder ej böra
möta för Kungl. Maj:t att tills vidare besluta om ^anordnande av sådant
tilläggsarvode med anlitande av vederbörande huvudtitels anslag till
extra utgifter.

Med nu föreslagna anordning skulle å socialdepartementets stat
uppföras 5 kansliråd samt en byråchef för lagärenden. Samtliga dessa
skulle överflyttas från civildepartementet.

På sätt jag förut antytt, kräver bostadsfrågans nuvarande bekym- särskild föremersamma
läge, att en särskild föredragande för bostadsärenden tillsvidare P>r

anställa i socialdepartementet. frågor''.

Redan bostadskommissionen av år 1912 anförde i sin skrivelse den Bostadstom6
november 1918, att det betryckta läge, vari bostadsfrågan genom missionen,
kristiden råkat, nödvändiggjorde under de närmast följande åren en
snabb och målmedveten behandling av alla de med denna fråga sammanhörande
spörsmål, som kunde uppstå. Det syntes nödvändigt, att det
allmänna icke droge sig för att för detta ändamål skaffa sig ett fullt
ändamålsenligt organ. Framför allt vore det emellertid av vikt, att en
nödvändig planmässighet och sammanhållning bereddes i arbetet för
bostadsfrågan, vilket viktiga önskemål lämpligast syntes kunna tillgodoses

Utlandet.

76 Kunijl. Maj:ts proposition AV 3.

därigenom, att inom civildepartementet anställdes lämplig och sakkunnig
person såsom extra föredragande i bostadsfrågan.

Detta spörsmål har efter remiss varit föremål för bostadssakkunnigas
av år 1918 yitrande. Dessa erinra i sin skrivelse den 26 september
1919 först om de åtgärder, som inom vissa främmande stater vidtagits
för att tillförsäkra bostadsfrågan en enhetlig behandling från statsmakternas
sida.

I Belgien hör spörsmålet om de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden
i huvudsak under industri- och socialdepartementets avdelning för sociala
ärenden (Office du Travail), där det upprättats en särskild byrå för de självhjälpssträvanden,
som avse bostadsväsendet. Överinseendet över bostadsväsendets hygieniska
sida är däremot förlagt till inrikes- och jordbruksdepartementet med biträde
av Conseil Supérieur d’Hygiene Publique, och handläggningen av hithörande finansiella
spörsmål tillkommer finansdepartementet.

I Danmark- utövas statens befattning med bostadsfrågan dels av justitie-,
dels av inrikes- och dels av finansministeriet. För åstadkommande av större enhetlighet
härutinnan har den Danske Boligkommissionen i sitt den 5 december 1918
avgivna betänkande föreslagit inrättandet av ett statens Boligraad på 11 personer.
Detta råd skulle bland annat följa bostadsväsendets utveckling i städer och stadsliknande
samhällen, främja sunda och goda bostadsförhållanden samt i sådant avseende
avgiva förslag till regeringen.

I England tillkommer ledningen av bostadsväsendet the Ministry of Health
(förut the Local Government Board), som har en särskild avdelning, benämnd the
Housing Department. The Land Inquiry Coxnmittee har i ett år 1914 avgivet betänkande
anmärkt, att bostadsfrågans handhavande i flera avseenden är bristfälligt,
samt bland annat föreslagit inrättandet av ett flertal statsinspektörer på ifrågavarande
område. Enligt helt nyligen meddelade uppgifter hava på den allra sista
tiden särskilda åtgärder i England vidtagits för att inom den centrala administrationen
tillförsäkra bostadsfrågan eu snabb och sakkunnig behandling. Sålunda har
bland annat en särskild generaldirektör för ledning av bostadsproduktionen tillsatts.

I Frankrike tillkommer behandlingen av bostadsfrågan le Ministére du Travail
et de la Prévoyance Sociale, inom vilket finnes en särskild byrå för pensioner, försäkring
och billiga bostäder. Till biträde åt departementet vid bostadsärendens behandling
har genom lag av den 12 april 190ö upprättats ett statens bostadsråd
(Conseil Supérieur des Habitations å Bon Marché), bestående av 50 medlemmar.

I Norge hör ledningen av bostadsväsendet till Departementet för .de Offentlige
Arbeider, som har en särskild byrå för byggnads- och brandväsen. Överinseendet
över bostadsinspektionen tillkommer däremot Departementet för Sociale Saker, och
administrationen av bostadsfrågans finansiella sida hör dels till Finansdepartementet
och dels till Socialdepartementet. För åstadkommande av en stark och målmedveten
centraladministration på detta område har i ett av kommittén för behandling av
Boligsaken den 31 maj 1919 avgivet betänkande föreslagits inrättandet av ett särskilt
ämbetsverk för bostadsväsendet, bestående av en direktör samt två avdelningschefer,
nämligen en för bostadsinspektionen och en för byggnads- och regleringsväsendet.
Vid sidan av detta ämbetsverk skulle ställas ett statens bostadsråd, bestående
av de nämnda 3 tjänstemännen jämte 4 särskilt utsedda medlemmar.

Kung!. Maj.ts proposition År ■>. 77

i Preussen liar genom kabinettsorder av den 17 maj 1918 handläggningen av
alla bostadsfrågor — som förut behandlats av fem särskilda regeringsdepartement
— uppdragits åt eu Staatskommissar för das Wohnungswesen, som ställts direkt
under statsministern.

I Österrike upprättades år 1907 eu särskild byrå för bostadsspörsmål inom
departementet för offentliga arbeten. Denna byrås verksamhet omfattar lagstiftning
och administrativa förfoganden på bostadsfrågans område samt åtgärder till främjande
av fastighetskrediten.

Sakkunniga förklara sig härefter ansluta sig till bostadskommissiouens
mening om behovet av ett ändamålsenligt sammanhållande arbetsorgan
för handläggning av ärenden rörande bostadsfrågan.

Efter att härefter hava redogjort för de huvudsakliga åtgärder,
som kunna tänkas för att bringa bostadsfrågan ur sin nuvarande försumpning,
anföra sakkunniga vidare:

»Det lärer utan vidare få anses stå klart, att dessa mångsidiga och omfattande
arbetsuppgifter kräva sitt särskilda organ i den mån lämpligt sådant icke
redan förefinnes. Däremot torde olika meningar kunna göra sig gällande i frågan,
var detta organ lämpligen bör förläggas, och om den form, som i övrigt bör givas
detsamma.

Bland de angivna arbetsuppgifterna märkas flera av dels statistisk och dels
rent administrativ natur. Härvid kommer främst i betraktande förvaltningen av
statens bostadsfond, tillsynen av de kommunala bostadsfonderna, överinseendet över
bostadsinspektionen samt övervakandet av bostadslagens efterlevnad. Dessa uppgifter
äro av den art, att de synas böra anförtros åt antingen ett helt nytt centralt
ämbetsverk eller också åt en ny byrå eller måhända en mera självständig avdelning
inom ett redan befintligt sådant verk, varvid med hänsyn till ärendenas övervägande
sociala sidor socialstyrelsen lärer närmast böra ifrågakomma. Det må erinras, att
de bostadsstatistiska undersökningarna, som jämväl äro att hänföra till förevarande
statliga arbetsuppgifter, utföras av socialstyrelsen. Meddelandet av egnahemslånegarantier
i förening med låneförmedling torde få anses såsom en uppgift av säregen
art, vilken i allt fäll påkallar sitt speciella organ. Detsamma torde vara förhållandet
med kreditförmedling för förbättringsändamål.

Vad åter angår de övriga frågorna, nämligen förslagen om hyresstegringsskatt,
meddelandet av statssubventioner för bostadsändamål, hyresstegringslagens
avveckling, förslaget till sekundärkreditens ordnande, beredandet av erforderliga
lånemedel på området, förslaget om arbetsgivares särskilda bidragsskyldighet till
bostadsförhållandenas förbättrande, ordnandet av förortskommunikationer, åtgärder
till tryggande av erforderlig tillgäng på arbetskraft och materialier för bostadsproduktionen
samt slutligen .åtgärder till främjande av ekonomiska byggnadsmetoder,
äro dessa ärenden av den art, att jämväl den förberedande handläggningen bör tillkomma
ett organ, direkt anslutet till den högsta centrala administrationen. Detsamma
gäller givetvis i viss mån även de förut angivna spörsmålen, för så vitt
angår de positiva statsåtgärder, som skola läggas till grund för senare mera löpande
förvaltningsuppgifter. Sålunda förutsätter exempelvis en fortgående verksamhet beträffande
egnahemslånegarantier, att förslag härom först komma att utarbetas och

ilostadssak
kunniga.

Kungl. Maj: t ii proposition Nr 3.

antagas. Slutligen inå erinras, att de ovan angivna åtgärderna ingalunda torde bliva
de enda, som böra vidtagas på området. Utvecklingen kommer förvisso att ständigt
påkalla nya initiativ från statens sida, vilkas innebörd och räckvidd omöjligen kunna
på förhand angivas eller överblickas. Sådana initiativ torde ej blott vara att hänföra
till frågans detaljer, utan torde utgöra en väsentlig betingelse för ett framgångsrikt
reformarbete på området.

Den positiva karaktär, som sålunda är utmärkande för samtliga dessa principiellt
nya statsuppgifter, pekar på att förevarande organ åtminstone tillsvidare bör
förläggas till ett av statsdepartementen. Vid valet av statsdepartement, till vilket
statens bostadsorgan synes böra förläggas, torde civildepartementet, sedermera socialdepartementet,
utan vidare vara att förorda. Visserligen ingå i det ovan skisserade
programmet åtskilliga frågor, vilka givetvis böra handläggas av annat departement
— så lärer exempelvis en sådan fråga av rent skatteteknisk art som förslaget om
hyresstegringsskatt böra handläggas av finansdepartementet — men detta hindrar
icke, att även dylika spörsmål, åtminstone så vitt angår deras allmänt bostadspolitiska
karaktär, redan på ett förberedande stadium behandlas under vederbörlig
kommunikation med civil-(social-)departementet.

Vad angår den närmare utformningen av detta organ, synas de ovan angivna
arbetsuppgifternas stora omfattning och ekonomiska såväl som sociala vikt kräva,
att detta göres fullt arbetsdugligt. Därjämte är det av vikt, att den, som får sig
anförtrott ansvaret för hithörande frågors behandling, icke betungas så mycket med
uppkommande detaljarbeten, att hans uppmärksamhet vändes bort från hans huvudsakliga
uppgift, nämligen att bereda de stora frågorna och att giva uppslag till
sakkunnig förberedning av nya sådana. Slutligen må framhållas, att ifrågavarande
tjänstinnehavare bör beredas sådan ställning, att utsikt finnes att för uppdraget förvärva
fullt skicklig person. Vi vilja därför ifrågasätta, om icke det departementala
organet för bostadsfrågan bör erhålla formen av en självständig byrå, bestående av
en byråchef såsom närmaste föreståndare och ansvarig, en sekreterare samt nödig
kanslipersonal. Vidare torde medel böra ställas till förfogande för avlönande av
särskilda experter på olika grenar av området. Givetvis bör byrån tills vidare
endast upptagas på extra stat. Kostnaderna för en dylik byrå skulle, med bortseende
från utgifter för expenser o. d., vilka ansetts kunna bestridas av departementets
ordinarie medel, uppgå till följande belopp för år, nämligen:

1 byråchef .......................................	...................... kronor	8,100
1 förste kanslisekreterare	........................ »	5,800
1 bokhållare (kvinnlig) .................	-** ........................ »	2,000
1 kontorsskrivare (kvinnlig)	........................ »	1,200
	Summa kronor	17,100.

Sä länge dessa befattningar endast äro uppförda på extra stat, torde ovanstående
belopp böra minskas med belopp, motsvarande dem, jämförliga ordinarie
befattningshavare inom statsförvaltningen hava att erlägga för egen pensionering.

Till experter torde böra anslås ett förslagsanslag å 10,000 kronor. Sammanlagda
kostnaderna för byrån skulle sålunda i runt tal kunna beräknas till 25,000
kronor eller något därutöver för år. I dessa belopp hava icke inräknats eventuella
provisoriska löneförbättringar och dyrtidstillägg.

7»

Kunt/l. Maj:ts proposition AV .V.

En annan utväg vore ju att till en början giva organet eu lösare form,
exempelvis genom att inom departementet anställa blott en extra föredragande för
bostadsfrågor samt att ytterligare skjuta tyngdpunkten av ärendenas förberedande
behandling över på särskilda tillkallade sakkunniga. Med den kännedom vi äga om
frågornas synnerligen krävande beskaffenhet anse vi oss dock endast med tvekan
och blott, för såvitt tanken på en självständig byrå befinnes icke kunna förverkligas,
kunna förorda den senare anordningen.

I allt fall lärer den endast kunna betraktas såsom ett provisorium.

Skulle denna senare utväg väljas, anse vi det nödvändigt, att, om utsikt att
erhålla väl kvalificerad person skall kunna föreligga, denne medgives rätt att med
sitt uppdrag förena annan tjänst. Arvodet torde under sådana förhållanden böra
sättas åtmistone till 4,000 kronor för år.»

Med anledning av vad sålunda anförts hemställa de sakkunniga,
att dels proposition måtte avlåtas till 1920 års riksdag om inrättande
redan under samma år av en särskild byrå för bostad särenden på tills
vidare extra stat inom civil-(social-)departementet, dels att, i avvaktan
på att denna byrå inrättas, lämplig person förordnas att såsom extra
föredragande inom departementet handlägga berörda ärenden.

För min del ansluter jag mig tillfullo till den sålunda uttalade meningen,
att särskilda sakkunniga krafter böra stå statsförvaltningen till buds
för ärenden angående bostadsväsendet. Rörande den lämpligaste anordningen
härutinnan torde det dock för närvarande vara svårt att med
bestämdhet uttala sig; den beror i hög grad på det sätt och den omfattning,
som statsmakternas direkta åtgärder för bostadsproduktionens
främjande komma att få. Uppenbart bliva dessa i alla fall av den art, att
de näppeligen kunna samlas hos ett enda statsorgan. Vidare kan gestaltningen
av en ny byggnadsstadga samt frågan om ett slutgiltigt ordnande
av bostadsinspektionen inverka i förevarande hänseende. Då det nu
emellertid närmast gäller att komma över kristidens svårigheter på detta
område, anser jag det tillsvidare vara tillräckligt, att en expert för dylika
ärenden anställes å extra stat. Med hänsyn till de utredningsarbeten,
som under den närmaste tiden måste företagas direkt inom socialdepartementet,
synes denne expert böra anställas där såsom särskild föredragande.
Efter omständigheterna blir det sedermera tillfälle att bestämma, huruvida
en fast institution för berörda ändamål bör finnas, vare sig ansluten till
socialstyrelsen eller på annat sätt anordnad. För att emellertid kunna
förvärva fullt kompetent person och kunna disponera hans tid uteslutande
för arbetet inom socialdepartementet för bostadsfrågan, synes årsarvodet
för den nu förordade föredraganden böra sättas högre äa vad bostadssakkuuuiga
ifrågasatt eller enligt min mening lämpligen till ett belopp
av 7,000 kronor, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg oberäknat.

Departe mentschefen.

Kanslitekre -terare m. fl.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Nödiga arbetsbiträden böra jämväl ställas till förfogande för denne föredragande.
Tills vidare torde vara tillräckligt, att en amanuens och ett
kvinnligt skrivbiträde avses till hans biträde, för vilket ändamål 3,500
kronor torde erfordras.

För det nya socialdepartementet erfordras 6 förste kanslisekreterare,
1 för var av de 4 ordinarie byråerna (därav 1 tillika fattigvårdsinspektörens
assistent), 1 som biträde åt statssekreteraren samt 1 som biträde
åt kanslirådet för regeringsrättsföredragningen. Vidare behöva i departementet
anställas 4 andre kanslisekreterare, 1 å varje av de 3 förstnämnda
byråerna samt 1 för biträde åt expeditionschefen. Vidare synas erforderliga:
1 registrator, 1 kvinnligt biträde av tredje lönegraden, 3 av andra lönegraden
och 3 av första lönegraden — bland de sistnämnda medräknat
1 kvinnligt biträde, som för närvarande åtnjuter avlöning från det för
extra byrån för fattigvårdsärenden beviljade anslaget — 1 förste vaktmästare
och 3 vaktmästare.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar
torde böra sättas till 25,600 kronor. Vid fattigvård sbyråns uppförande
å ordinarie stat bör emellertid härtill läggas ett belopp av omkring
12,500 kronor, som för närvarande å extra stat för denna byrås vidkommande
utgår dels för enahanda ändamål, dels ock, till ett beräknat
belopp av 6,000 kronor, för anlitande av sakkunniga, speciellt i byggnadstekniska
och hygieniska frågor. Sammanlagt lärer sålunda för amanuenser,
extra biträden och vikariatsersättningar böra beräknas 38,100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 81

Efter vad sålunda anförts skulle — frånsett särskilt anslag å 17,000
kronor för departementschefens avlöning •— avlöning sstaten för socialdepartementet,
att gälla från och med den 1 juli 1920, bliva följande:

	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Orts- tillägg	Summa
1 statssekreterare, arvode .........	—	—	—	11,000
1 expeditionschef, arvode .........	—	—	—	10,000
1 kansliråd..............................	5,000	2,500	600	8,100
3 dito ....................................	15,000	7,500	1,800	24,300
1 kansliråd, tillika fattigvårdsin-• spektör ..............................	5,000	2,500	600	8,100
1 byråchef för lagärenden, arvode	—	—	—	8,100
1 förste kanslisekreterare .........	3,600	1,800	400	5,800
4 dito ..................................	14,400	7,200	1,600	23,200
1 förste kanslisekreterare,tillika fat-tigvårdsinspektörens assistent .	3,600	1,800	400	5,800
1 registrator ...........................	2,600	1,600	300	4,500
1 andre kanslisekreterare .........	2,200	1,500	300	4,000
3 dito ................................. ..	6,600	4,500	900	12,000
1 kvinnligt biträde av tredje gra-den ....................................	1,500	700	200	2,400
1 kvinnligt biträde av andra gra-den ....................................	1,300	500	200	2,000
2 kvinnliga biträden av dito.....	2,600	1.000	400	4,000
1 kvinnligt biträde av första gra-den ....................................	1,100	300	200	1,600
2 kvinnliga biträden av dito......	2,200	600	400	3,200
1 förste vaktmästare ...............	1,100	650	150	1,900
1 vaktmästare ........................	900	550	150	1,600
2 dito ....................................	1,800	1,100	300	3,200
Till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar.........	_	-		38,100
Summa kronor	_		_	182,900
Bihang till riksdagens protokoll 1920.	1 saml. 3 käft. (Nr

( Av detta arvode anses 3,000
: kronor motsvara tjänatgö|
ringspenningar.

( Av detta arvods anses 2,800
< kronor motsvara tjänstgö(ringspenningar.

Efter 5 år kan lönen kojas
med 600''kronor.

r Av detta arvode anses 2,500
''kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

Efter 5 år kan lönen
köjas med 500 kronor ock
efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

Efter 5 år kan lönen köjas
med 500 kronor, efter 10 år
med ytterligare 500 kronor
ock efter 15 år med än
ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen
j köjas med 200 kronor, efter
10 år med ytterligare 200
kronor ock efter 15 år med
än ytterligare 200 kronor;
i skolande av varje åldersI
tillägg 100 kronor utgöra
Uön ock 100 kronor tjänstj
göringspenningar.

Efter 3 år kan lönen köjas
med 100 kronor, efter 6 år
med ytterligare 100 kronor
ock efter 9 år med än ytterligare
100 kronor.

Stat för
socialdepartementet.

Rådsinstitutioner
under
socialdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,
anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor
för år. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt
bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda
värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som
för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av
elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och
lampor. X övrigt skola i fråga om förmånen av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna
i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år
1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.)

Härjämte skulle å extra stat för tiden från och med den 1 juli

1920 årliga arvoden erfordras

till en föredragande i bostadsärenden............................. kronor 7,000: —

» en amanuens och ett kvinnligt skrivbiträde åt

denne föredragande.............................................. » 3,500: —

Summa kronor 10,500: —.

Å civildepartementets nuvarande stat finnes under rubriken »Övergångsstat»
uppfört ett ordinarie förslagsanslag, högst, 15,600 kronor.
Detta anslag torde, liksom också själva staten, i oförändrat skick böra
överföras till socialdepartementet; i den mån anslaget kommer till användning
komma, såsom hittills, avlöningsbeloppen till vissa ordinarie
befattningshavare att besparas.

För socialdepartementet skulle alltså, förutom den ordinarie avlöningsstaten,
komma att gälla följande övergångsstat: I

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Proviso-riskt av-lönings-tillägg

Summa

1 kanslisekreterare ..................

2 dito ....................................

2,500

5,000

1,500

3,000

1,200

2,400

5,200

10,400

[ Efter 5 år kan lönen liöjas

1 med 500 kronor och efter
Ilo år med ytterligare 500

1 kronor.

Summa kronor

—

15,600

I sammanhang med tillkomsten av socialstyrelsen ställdes vid
socialstyrelsens sida ett socialt råd. Detta organiserades, huvudsakligen
efter departementalkommitterades förslag, genom kungl. kungörelse den
31 december 1912 och arbetar numera å 5 sektioner, sektionen för
arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet med 9 ledamöter, sektionen
för arbetsförmedling med 5 ledamöter, sektionen för socialstatistik med
likaledes 5 ledamöter, sektionen för sjukkasseväsen och sektionen för
understödsföreningar med vardera 5 ledamötei'', alla sektionerna med lika

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 83

antal suppleanter. Sociala rådet har tvivelsutan varit till stöd för socialstyrelsen
vid åtskilliga ärendens behandling, men efter den utveckling,
som de sociala spörsmålen tagit under de sista åren, har rådet näppeligen
blivit av den betydelse, som ursprungligen avsetts. Socialstyrelsen
har också genom sina till styrelsen hörande socialfullmäktige tillfälle
att med mindre omgång erhålla sakkunnigt stöd från representativa
arbetsgivar- och arbetarrepresentanter i de viktigaste arbetarfrågorna.

Tillsvidare synes emellertid icke vara anledning att vidtaga några
förändringar i avseende å detta råd och dess sammansättning. Sedan
genom samarbetet mellan socialdepartementet och socialstyrelsen ytterligare
erfarenhet vunnits om det sociala rådets lämpligaste ställning
och sammansättning, torde bliva tillfälle att taga denna fråga under
närmare omprövning.

Att till socialdepartementets biträde redan från början skapa ett
särskilt råd för de sociala frågorna finner jag för min del icke påkallat.
Det samarbete, som tid efter annan måste från socialdepartementet sökas
med arbetsgivare och arbetare eller andra med do sociala spörsmålen förtrogna
personer, synes lämpligt att skapa från fall till fall. Frågorna på
det sociala området äro så omfattande, så olikartade och så skiftande
inom korta tidrymder, att fasta institutioner för nämnda samarbete äro
av mindre praktiskt värde.

Jag har därför icke anledning att i nu förevarande sammanhangföreslå
någon fast rådsinstitution vid socialdepartementets sida.

En sammanfattning beträffande anslagsäskandena för social- och
kommunikationsdepartementen giver vid handen följande.

För år 1921 skulle erfordras följande anslag, nämligen:
a) för socialdepartementet under femte huvudtiteln:

1) Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

ordinarie anslag........................................................... kronor 182,900

2) Övergångsstat, ordinarie anslag, förslagsanslag,

högst ............................................................................ » 15,600

3) Upprätthållande av departementets verksamhet,

utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat ett
förslagsanslag, högst............................................. » '' 10,500

Sammanfattning
beträffande
anslagsäskandena
under
kommunikations
och
socialdepartementen.

Summa kronor 209,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

b) för kommunikationsdepartementet under sjätte huvudtiteln: 1)

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

ordinarie anslag......................................................... kronor 120,500

2) Upprätthållande av departementets verksamhet, ut över

anslaget å ordinarie stat, å extra stat ett

förslagsanslag, högst................................................. » 24,800

Summa kronor 145,300.

På tilläggsstat för år 1920 skulle tillhopa, om hänsyn ej tages till
nuvarande anslag, erfordras hälften av de angivna anslagssummorna

209,000 och 145,300 kronor eller sålunda 177,150 kronor. Emellertid
torde riksdagens bemyndigande böra utverkas att för de nya departementens
behov använda de belopp, som för år 1920 blivit anvisade
under sjätte huvudtiteln, rubriken »A. Departementet», — frånsett anslaget
till departementschefen — såvitt dessa belopp avse det senare halvåret,
eller tillhopa 130,300 kronor. På tilläggsstat för år 1920 skulle sålunda
under sjätte huvudtiteln för upprätthållande av de nya departementens
verksamhet under senare halvåret äskas tillhopa 46,850 kronor eller i
avrundat tal 46,900 kronor. Genom en fördubbling av nämnda summa,
46,850 kronor, erhålles det belopp, eller 93,700 kronor, som utgör den
årliga merkostnaden genom de två nya departementens inrättande, vartill
kommer avlöning till en ny departementschef.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter
rörande

Finansdepartementet.

Den nya departementsindelning, som i princip beslutats genom
riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 3ö9 till 1919 års lagtima
riksdag, kommer att innebära en mycket betydande förändring i
vad angår finansdepartementets verksamhetsområde, i det större delen
av de ärenden, som äio avsedda att handläggas i det nya handelsdepartementet,
tidigare hört under finansdepartementet. Jämväl inrättandet
av kommunikationsdepartementet medför en viktig förändring av
finansdepartementets verksamhetsområde, i det att byggnadsärendena,
såsom tidigare av chefen för civildepartementet framhållits, böra förläggas
till kommunikationsdepartementet. Aven i övrigt torde omflyttningar
av ärenden böra ifrågakomma, vilka angå finansdepartementet.

Då närmare redogörelse för den ifrågasatta nya ärendesfördelningen
lämnas under de andra departement, som jämte finansdepartementet
därav beröras, torde det vara tillräckligt att hänvisa till dessa redogörelser.
En summarisk översikt torde emellertid lämpligen böra intagas
över de ändringar i ärendesfördelningen, som beröra finansdepartementet.

Från finansdepartementet synas böra överflyttas:

1) till handelsdepartementet: ärenden angående industri, handel och
sjöfart;

2) till kommunikationsdepartementet: byggnadsärenden;

3) till ecklesiastikdepartementet: ärenden angående teatrarna;

4) till jordbruksdepartementet: ärenden angående stormvarningar.

Till finansdepartementet torde få överföras:

1) från justitiedepartementet: ärenden angående expeditionslösen
och valstatistik;

2) från civildepartementet: ärenden angående resereglementet och
förmyndarkammaren i Stockholm.

Finansdepar tementets verksamhets område.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Bland nya ärenden, som icke finnas upptagna i gällande departementalstadga,
torde få erinras om tvenne grupper: ärenden angående fondväsendet
samt ärenden angående skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat.

Ärenden ««- De ärendesgrupper, som skulle komma att tillhöra finansdeparte par

temeritet, mentets verksamhetsområde, aro:
ärenden rörande

joröeboksväsendet samt de jord eller lägenheter åtföljande rättigheter
och skyldigheter, som icke äro hänförliga under någon av de till
andra departement hörande grenar av förvaltningen;

statens skatteväsende samt den allmänna förvaltningen och redovisningen
av statsmedlen; stämpelavgifter; expeditionslösen; danaarv;
markegångssättning;

det kommunala skatteväsendet och kommunernas finanshushållning;
statsregleringen;

anslagen till hov- och slottsstaterna; den till konungens och
konungahusets bruk anslagna fasta och lösa egendom;

statens till andra förvaltningsgrenar ej upplåtna fasta och lösa
egendom;

mantalsskrivning;

tullväsendet; frihamnar och frilager;

myntväsendet; justeringsväsendet samt kontrollstämplingen; mått
och vikt;

bank-, hypoteks- och fond väsendet;

tillverkning och försäljning av drycker och andra varor, som innehålla
alkohol; försäljning av vissa alkoholfria drycker; tillverkning av socker;
toba ksmonopolet;
resereglementet;

det civila pensionsväsendet, i den mån detsamma ej genom bildande
av särskilda pensionskassor för vissa grupper av befattningshavare
eller eljest tillhör annat departement;

statistik, i den mån handläggningen ej tillkommer annat departement.

Lagstiftning Härtill skulle komma vissa lagstiftningsfrågor, för vilka chefen

Infart mentet för justitiedepartementet förut i dag redogjort. Denna redogörelse till -

låter jag mig här åberopa.

I anslutning till ovannämnda ärendesfördelning skulle till finans;ementet
höra följa
kammarkollegium;

Verk, stater

ngar^under departementet höra följande verk, stater och inrättningar

nansdepartementet.

Kungl. Maj:ts poposition Nr 3.

statskontoret;

mynt- och justeringsverket;
kammarrätten;

generaltullstyrelsen och tullstaten;
statistiska tabelIkommissionen;
statistiska centralbyrån;
postspari>ank bankinspektionen;
kontrollstyrelsen;

överkontrollörer vid brännvins- och maltdryckstillverkningen;
justerare av mått och vikter;
styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank;
styrelsen för konungariket Sveriges stadshvpotekskassa och styrelsen
över allmänna hypotekskassan för Sveriges städer;
styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa;
förmyndarkammaren i Stockholm.

Därjämte torde få erinras om, att förslag kommer att framläggas
till innevarande års riksdag angående inrättande av ett centralt verk
för räkenskaps- och revisionsväsen samt av en statens tryckeriexpedition.
Bådadera torde vara att förlägga under finansdepartementet.

Finansdepartementet är för närvarande så organiserat, att arbetet
fördelas på fyra ordinarie byråer — lista byrån (för tull-, beskattningsoch
pensionsärenden), 2:dra byrån (för liandels-, industri- och sjö fartsärenden),
3:dje byrån (för byggnads- och kommunala finansärenden), 4:de
byrån (för regeringsrättsärenden) — jämte en på extra stat uppförd
byrå för lagärenden.

Såsom redan framhållits i propositionen nr 359 till 1919 års lagtima
riksdag kommer inrättandet av ett handelsdepartement att medföra
utbiytning ur finansdepartementet av dess nuvarande 2:dra byrå, vilken
förlägges till handelsdepartementet, ehuru där uppdelad på tvenne byråer.
De å 2:dra bvran handlagda ärenden, som skola fortfarande behandlas
i finansdepartementet, skola alltså tilldelas annan departementets byrå.

Från 3:dje byrån skulle komma att till kommunikationsdepartementet
överflyttas de nu därstädes handlagda byggnadsärendena.

Från regeringsrättsbyrån överföras till handelsdepartementet en mindre
del av dess nuvarande rederingsrättsmål.

Jämväl lagbyråns arbetsområde förminskas något genom den nya
departementalindelningen.

Finansdepartementets
organisation.

Budgetbyrå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Däremot beröres nuvarande l eta byrån mycket obetydligt av
den ifrågasatta nya ärendesgrupperingen.

Närmare torde i det följande få redogöras för de förändringar i
de olika byråernas organisation, som nu synas påkallade.

Då en betydande omläggning av finansdepartementets organisation
alltså är i fråga, synes det emellertid böra övervägas, icke blott vilka
förändringar som omedelbart påkallas av den nya departementalindelningen,
utan ock huruvida finansdepartementet i övrigt kan ames tillräckligt
väl rustat för att utföra det arbete, som ankommer på departementet.

Genom handelsdepartementets inrättande begränsas finansdepartementets
verksamhetsområde till de uppgifter, som måste anses vara
de för ett finansdepartement väsentliga. Det har då synts i första rummet
böra undersökas, huruvida departementets organisation lämnar rum för
anmärkningar, i vad angår departementets främsta uppgift: att sammanhålla
och övervaka hela statsregleringsarbetet.

Denna undersökning har lett mig till den uppfattningen, att
inom finansdepartementet bör upprättas en ny byrå för allmänna budgetärendens
behandling. Härom torde jag nu först få uttala mig.

För utförande av det budgetarbete, som ankommer på finansdepartementet,
har sedan lång tid tillbaka förelegat behov av extra arbetskraft.

Sålunda hava under åtskilliga år en tjänsteman från statskontoret
och en amanuens varit förordnade att under den brådaste tiden inom
finansdepartementet biträda vid statsregleringsarbetet. Dessutom har
tidigare, ehuru icke under de senast förflutna åren, en nationalekonomisk
expert biträtt i fråga om inkomstberäkningens och den allmänna
finansplanens uppgörande. Tillika må erinras, hurusom under de tre
senaste åren speciella statistiska utredningar behövt utföras för att tjäna
till underlag, visserligen närmast för bedömande av skatteintäkten av
krigskonjunkturskatten men av betydelse också för beräkningar rörande
den allmänna inkomstbeskattningen. Även härför har arbetskraft utanför
departementet måst anlitas, redan av det skäl att behovet av statistisk
specialutbildning icke uti departementets byråorganisation varit tillgodosett.

Det är sålunda en avsevärd del av det finansdepartementet tillkommande
budgetarbetet, som icke kunnat utföras av departementets
egen personal. I den mån det arbete, som här varit i fråga, är normalt
och årligen återkommande, torde det få anses bäst överensstämmande
med godtagna förvaltningsgrundsatser, att det så vitt möjligt bliver utfört
av departementets egna arbetskrafter och att, om dessa, såsom en fler -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

årig erfarenhet givit vid handen, befunnits otillräckliga, nödig förstärkning
beredes. Detta måste anses sä mycket starkare motiverat, då det
gäller arbetsuppgifter intagande en så central plats inom finansdepartementets
verksamhetsområde, som budgetarbetet givetvis måste intaga.

Såsom arbetet med budgetförslags uppgörande hittills varit organiserat,
har det emellertid varit till sin väsentliga del sammanpressat
inom en relativt kort tidrymd före statsverkspropositionens framläggande.
Fråga måste då helt naturligt uppstå, huruvida ett arbete, som för närvarande
har en så utpräglad säsongkaraktär, bör föranleda en förstärkning
av de ordinarie arbetskrafterna inom departementet. Hittills tilllämpad
praxis att för en kortare tid vid departementet binda extra
arbetskrafter kunde ju synas vara den för ifrågavarande ändamål närmast
tillhands liggande anordningen.

Härtill må först erinras, att det skulle, redan under hittillsvarande
förhållanden, varit till stor fromma för ett effektivt budgetarbete, om
förberedande åtgärder kunnat på ett långt tidigare stadium vidtagas.
Uppgörande av förslag till ny budget måste alltid taga som en av utgångspunkterna
utfallet av de senaste statsregleringarna, såväl vad utgifter .
som inkomster angår. Det är i hög grad önskvärt, att finansdepartementet
kan om möjligt kontinuerligt följa realiserandet av senaste årets
och den löpande budgeten. Chefen för finansdepartementet bör kunna
på ett tidigt stadium, långt innan några bokslutssiflfror äro möjliga att
prestera, någorlunda säkert bedöma budgetställningen. Det må erinras
om de mycket betydande avvikelser, som under senare år framträtt
mellan de beslutade och de faktiska statsregleringarna. Beräkningen
av t. ex. kassafondens ställning har faktiskt fått ske under betydande
och beklaglig osäkerhet.

För att i dessa hänseenden ernå vederbörlig fasthet i det förberedande
statsregleringsarbetet är förvisso icke ensamt en.förstärkning av finansdepartementets
arbetskrafter tillräcklig åtgärd. Det är givetvis på den
allmänna organisationen av statens räkenskaps väsen det beror, huruvida
användbart material finnes för det på finansdepartementet ankommande
beredningsarbetet. Genom den fortskridande statsbokföringsreformen bliva
emellertid dessa förutsättningar allt gynnsammare. Därest därjämte ett
centralt verk för statens räkenskaps- och revisionsväsen komme att inrättas
från och med år 1921, äro större möjligheter beredda att för
finansdepartementet äga tillgång till ofta återkommande och med föga
tidsutdräkt verkställda sammanställningar av budgetens ställning. Men
skola dessa ökade möjligheter att erhålla ett fast underlag för budgetberäkningarna
tillvaratagas, bör den centrala finansledningen också utBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sam!. 3 höft. (Nr 3.) 12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

rustas med erforderligt sakkunnigt organ. De nuvarande månatliga
rapporterna om vissa av statsverkets inkomster böra vidare utvidgas till
att omfatta flertalet inkomsttitlar av någon avsevärd betydelse, bland
annat även affärsverkens överskott. För bearbetning av dessa inkommande
uppgifter och uppgörande av sannolikhetsberäkningar framåt är
det erforderligt att under hela året äga tillgång till härför lämpad
arbetskraft.

Det bör för övrigt icke förbises, med hänsyn särskilt till den omläggning
av inkomst- och förmögenhetsskatten, som beslutats av 1919 års lagtima
riksdag, att av den omsorg, som kan nedläggas på det förberedande
budgetarbetet, beror, huruvida det blir möjligt att rätt avväga det procenttal,
som skall föreslås till uttagande av den numera rörliga statsskattens
grundbelopp. Mindre tillförlitlighet och precision i budgetberäkningarna
kunna lätt föranleda, att detta procenttal måste sättas
högre än som skulle varit nödigt.

Mycket sannolikt är vidare, att med hänsyn till penningvärdets
bristande stabilitet och försiggående förskjutningar av inkomstklasserna
• det icke blir möjligt att få en nog säker grund för beräkning av skatteintäkten
utan att införskaffa särskilt material från pågående taxeringsarbete.
Härigenom skulle finansdepartementets arbetsbörda yttermera
växa.

Den konjunkturbedömning för två år framåt, som nu ligger till grund
vid finansplanens uppgörande, skulle dessutom vinna i säkerhet, därest
mera arbete än hittills kunde nedläggas på insamling och granskning
av material för konjunkturutsikternas bedömande. Uppgifter angående
aktiebolagsväsen och förhållandena på fondmarknaden kunna härvid ge
en viss vägledning. Av vikt är vidare att kunna följa förändringarna
i penningvärdet inom och utom landet.

I fråga om kontakten med budgetarbetet i riksdagen hava ock
framträtt vissa påtagliga olägenheter. Betydande svårighet har nämligen
mött att i finansdepartementet medhinna att under riksdagens gång hälla
ständig känning med de förändringar, budgetförslaget undergår i riksdagen.
Åven härutinnan är ett bättre förhållande helt beroende av den
personalutrustning, finansdepartementet nu erhåller.

Det kan också slutligen förtjäna att nämnas, att på finansdepartementet
ankommer att utfärda ett numera icke oansenligt antal tabeller,
särskilt för beräknande av dyrtidstillägg och skatter. Hithörande arbeten,
som varit rätt så tidsödande, hava icke kunnat utföras inom departementet,
Uppdrag att utarbeta tabeller hava måst lämnas statistiska cen -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

träl byrån i en utsträckning, som icke varit med hänsyn till dess egna
uppgifter läglig.

Det torde i detta sammanhang böra särskilt understrykas, att det
icke är avsett att från statistiska centralbyrån, närmast dess finansstatistiska
byrå, till departementet överflytta sådant statistiskt arbete, som
kan anses tillhöra statistiska centralbyråns normala verksamhetsområde.
Därest t. ex. regelbundna bearbetningar av inkomst- och förmögenhetsförhållandena
skulle komma att anordnas, synes det lämpligast, att de
anförtros åt statistiska centralbyrån. Här är i första rummet fråga om
sådant statistiskt arbete, som behöver utföras som ett direkt led i pågående
budgetarbete. Om utvidgning i övrigt av finansstatistiken torde jag få
tillfälle att vidare uttala mig i annat sammanhang.

Såsom förhållandena nu gestalta sig, synes alltså inrättandet inom
finansdepartementet av en särskild budgetbyrå vara av behovet påkallat.
Frågan härom lärer emellertid böra prövas även med hänsyn till ifrågasatt
omläggning av budgetåret.

• Den av Kungl. Maj:t tillsatta budgetårskommittén har i skrivelse
till mig meddelat, att inga oöverkomliga hinder synas möta att verkställa
en omläggning av budgetåret, förslagsvis så att räkenskapsåret komme
att löpa från och med 1 juli till och med 30 juni. Kommittén har
sedermera erhållit direktiv att fullfölja sitt arbete efter de preliminärt
uppdragna riktlinjerna. Förslag i principfrågan och i avseende å erforderliga
grundlagsändringar är under utarbetande för att föreläggas
innevarande års riksdag.

Därest riksdagen i princip ansluter sig till förslaget, lära förberedelser
för reformens genomförande böra träffas under senare delen av
innevarande år. Redan nästkommande statsreglering skulle måhända komma
att uppgöras med hänsyn till det nya budgetåret. Klart är, att vid en
omorganisation av finansdepartementet, avsedd att träda i kraft den 1
juli 1920, måste övervägas, huruvida den nya organisationen lämpar
sig även för de ändrade förhållanden i avseende å statsregleringsarbetet,
som torde vara nära förestående.

Budgetårskommittén, som haft sin uppmärksamhet riktad även på
frågan om finansdepartementets organisation, har i förenämnda skrivelse
uttalat, att inrättandet av en budgetbyrå inom departementet vore av
betydelse för ett säkert och ändamålsenligt genomförande av budgetårsreformen.

Riktigheten av detta uttalande torde icke kunna bestridas. För
att en ny budget skall kunna träda i kraft t. ex. den 1 juli under samma

Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 3.

år, då budgetförslaget av Kungi. Maj:t framlägges och i riksdagen undergår
granskning, är det uppenbart av nöden, att det förberedande
budgetarbetet påbörjas tidigare än nu sker och att arbetet sedan under hela
fortgången bedrives med större skyndsamhet. Utom det att statsverkspropositionen
måste äga största möjliga fullständighet, då den för riksdagen
framlägges, kräves det en raskare takt i riksdagens behandlingav
alla till budgeten hörande ärenden, med snabbast möjliga expedieringav
riksdagens beslut efter hand som de föreligga, så att departementen
efter profositionstidens utgång kunna omedelbart få igångsätta expedierandet
av Kungl. Maj:ts beslut i anledning av riksdagens skrivelser. En
närmare kontakt mellan riksdagens utskott och departementen blir härvid
erforderlig. Särskilt påtagligt är kravet på en intim samverkan mellan
finansdepartementet å ena sidan och å andra sidan det organ, som för
riksdagens vidkommande har att sammanhålla och övervaka d« n allmänna
budgetbehandlingen. Skall det bliva möjligt att från riksdagen expediera
besluten till Kungl. Maj t undan för undan i stället för att som nu sammanfatta
flertalet av dem i huvudtitelsskrivelser, torde det bliva nödvändigt
att på särskilt sätt sörja för budgetarbetets sammanhållande inom*
riksdagen. Närmast tillhands torde måhända ligga att av nu befintliga
organ inom statsutskottet utbilda ett budgetkansli, genom vilket alla
budgeten tillhörande beslut passera, innan de av riksdagen expedieras.

Med ett dylikt riksdagens budgetkansli borde givetvis finansdepartementet
stå i närmaste rapport genom en inom departementet arbetande
budgetbyrå. Det kan måhända befinnas lämpligt, att departementstjänsteman,
som inom budgetbyrån handlagt budgetförslagets upprättande,
får under budgetbehandlingen i riksdagen tjänstgöring både
inom finansdepartementet och inom ett riksdagens budgetkansli.

I varje fall synes det uppenbart, att efter en omläggning av budgetåret
det redan nu starkt kännbara behovet av särskilda arbetskrafter
inom finansdepartementet för statsregleringsarbetet kommer att bliva än
mer påfallande.

Att för inrättande av härför behövliga tjänster avvakta någon tidpunkt
efter det ett nytt räkenskapsår börjat tillämpas synes ingalunda
rådligt. Dessa tjänster böra fastmera vara inrättade, då förberedelserna
för budgetårets omläggning skola på allvar igångsättas. Det bör nämligen
icke fördöljas, att just vid övergången till en ny ordning beträffande
räkenskapsårets förläggning stora krav komma att ställas på
kanslipersonalen inom alla departement och särskilt inom finansdepartementet.
Det vore därför synnerligen lämpligt, att den nj^a byrån komme
att börja sin verksamhet den 1 juli 1920.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

tran nyssnämnda tidpunkt synes alltså böra på linansdepartementets
stat uppföras anslag för inrättande av en särskild budgetbyrå.

Under dess handläggning böra komma: alla på finansdepartementet
ankommande ärenden, som tillhöra det allmänna budgetarbetet; utförandet
av speciella statistiska utredningar av betydelse för budgetförslagets
förberedande; noggrant följande av riksdagens budgetbehandling;
expedierandet av Kungl. Maj:ts beslut i anledning av riksdagsskrivelser
i budgetfrågor, i vad arbetet därå icke lämpligen kan överlämnas
åt annan byrå inom departementet; omsorgsfullt följande av beslutade statsregleringars
faktiska realiserande; utförande av erforderliga tabellarbeten.

Därjämte torde det visa sig lämpligt, att å budget byrån handläggas
de ärenden, som inkomma från statistiska centralbyrån, vilka
ärenden nu behandlas å andra byrån. Därest ett centralt verk för räkenskapsoch
revisionsväsen varder inrättat, synes det naturligast, att därifrån inkommande
ärenden jämväl tilläggas budgetbyråu.

I den mån personalens arbetstid icke skulle komma att fullt upptagas
av dessa i och för sig krävande göromål böra givetvis även andra
inom finansdepartementets verksamhetsområde fallande ärenden kunna
överlämnas tdl handläggning å budgetbyrån.

Budgetbyrån synes böra bestå av en byråchef med kansliråds
ställning och avlöningsförmåner, en förste och en andre kanslisekreterare,
en förste aktuarie och ett kvinnligt biträde av tredje graden.

Chefen för budgetbyrån bör äga förutsättningar för handläggning
av alla budgettekniska frågor. Den juridiska utbildning, som i allmänhet
kvalificerar för tjänstgöring som kansliråd inom Kungl. Maj:ts
kansli, får däremot icke anses nödvändig.

Han bör åtnjuta biträde av en förste kansli sekreterare, åt vilken
kan överlämnas självständigt arbete inom byråns verksamhetsområde.
Därför och med hänsyn till möjligheten av att budgetbyråns personal kan
behöva tagas i anspråk även vid riksdagens budgetarbete är det lämpligt
att giva denne tjänsteman en ställning i andra normalgraden.

För utförandet av det myckna statistiska arbete, som kräves, bör
inom finansdepartementet finnas tillgång till en tjänsteman med statistisk
fackutbildning. Med hänsyn till arten av arbetet är det därjämte
erforderligt, att han äger tillräckliga nationalekonomiska kunskaper.
Någon juridisk utbildning i övrigt synes däremot icke behöva krävas
av denne tjänsteman. Han torde lämpligen böra placeras å budgetbyrån,
enär hans arbete främst lärer komma dess verksamhet till godo. Med
byråns löpande arbete bör han visserligen icke taga befattning. Hans

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

arbetskraft torde bäst tillgodogöras i de speciella statistiska utredningar,
som kunna behövas, dels direkt för budgetbyråns räkning, dels efter
anvisningar av departementschefen. Det torde för övrigt kunna ordnas
så, att åt denne tjänsteman även anförtros inseendet över departementets
bokförråd, inberäknat det talrikt inströmmande arkivmaterialet angående
utländska skatte- och budgetförhållanden. De kvalifikationer,
som krävas på denna post, synas fullt ut motivera, att departementets
statistiker beredes ställning och lön som förste aktuarie.

Åtminstone under övergången till ett nytt budgetår och till dess
nödig stadga vunnits i formerna för statsregleringsarbetet torde det vara
behövligt att även disponera en andre kanslisekreterare å budgetbyrån,
varigenom byråchefen och förste kanslisekreteraren kunde betrias från
en del löpande göromål av mindre krävande art, särskilt rent administrativa
ärenden, som inkomma t. ex. från det centrala räkenskapsverket
och statistiska centralbyrån. Måhända skulle med inrättandet av denna tjänst
ock kunna vinnas, att ärenden angående kommittéer och sakkunniga
kunde tillsvidare överflyttas från departementets andra byråer och handläggas
å budgetbyrån.

Arten av det arbete, som åvilar budgetbyrån, medför, att kraven
på kvinnlig biträdesbefattning måste ställas högre än i allmänhet inom
departementsorganisationen. Det bör finnas tillgång till ett kvinnligt
biträde, som är fullt skickat att utföra beräkningar och granska tabeller.
För utförande av speciella statistiska utredningar inom departementet
torde behov emellanåt föreligga att tillfälligt anställa extra kvinnliga
biträden, över vilka det för budgetbyrån anställda kvinnliga biträdet
lämpligen kunde anförtros förmanskap. Detta biträde bör vidare utlöra
erforderligt registreringsarbete inom hela den del av departementet, vars
arbete närmast ägnas riksdagsärenden. Biträdet bör fördenskull icke
fästas enbart vid budgetbyrån utan utföra arbeten jämväl för statssekreterarens
och lagbyråchefens räkning. Befattningen bör med hänsyn
till vad nu anförts vara av tredje graden.

Samtliga nu nämnda befattningar, utom andre kanslisekreterarbefattningen,
böra såsom motsvarande ett varaktigt behov uppföras å
ordinarie stat. Däremot kan det icke nu förutses, huruvida behov
av den föreslagna andre kauslisekreteraren kommer att föreligga även
framdeles. Denna tjänst bör alltså nu uppföras å extra stat.

Slutligen bör anslaget till amanuenser m. in. bestämmas så, att anställande
mot vanligt amanuensarvode av en amanuens å budgetbyrån
och hos statssekreteraren möjliggöres, och att nödiga medel beredas för
vikariatsersättningar i anledning av de föreslagna nya tjänsterna. För

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 95

den av sistnämnda anledning förorsakade höjningen torde särskild motivering
icke erfordras. Vad åter angår amanuensarvodet må erinras
därom, att för närvarande en amanuens finnes till förfogande för statssekreterarens
avdelning och lagbyrån tillsammans. Det synes starkt
motiverat att nu bereda sådan tillgång till amanuensarvoden, att en
amanuens kunde fa avses till biträde åt chefen för lagbyrån och eu till
biträde å statssekreterarens avdelning och, vid förekommande behov,
jämväl å budget byrån.

Å finansdepartementets lagbyrå, som i avvaktan på handelsdepartementets
inrättande hittills varit uppförd å extra stat, handläggas för
närvarande företrädesvis sådana på finansdepartementets behandling ankommande
lagfrågor, som tillhöra Kungl. Maj:ts och riksdagens gemensamma
eller enbart riksdagens avgörande, ävensom i samband därmed
stående administrativa lagstiftningsärenden. Ärenden av sistnämnda art
plåga emellertid, därest de äro av beskaffenhet att kräva en mera ingående
lagteknisk behandling eller granskning, även i övrigt hänskiutas
till lagbyrån.

Till följd av den ändrade departementsindelningen kommer nu
ifrågavarande byrå att få som sina väsentliga arbetsuppgifter lagstiftningsfrågor
angående skatter, inberäknat tullar och acciser, och finansväsen.
jNaringslagstiftningen kommer nämligen i huvudsak att uppdelas
mellan justitiedepartementet och handelsdepartementet.

Att överflytta finansdepartementets lagbyrå till handelsdepartementet
har icke varit ifrågasatt. Den ojämförligt största dolen av lagbyråns
verksamhet berör ärendesgrupper, som alltjämt skola bibehållas
inom finansdepartementet. Det kan sålunda förtjäna nämnas, att av
propositioner inom lagbyråns område under vartdera av åren 1918 och
1919 endast tvenne varit av den natur, att de skolat handläggas inom
handelsdepartementet. I fråga om administrativt utfärdade författningar
röner. lagbyråns arbetsbörda större inverkan. Nänngslagstiftningens
avskiljande torde medföra, att lagbyrån nu blir i tillfälle att koncentrera
sig på de uppgifter, som från början närmast föranlett lagbyråns.
inrättande. Särskilt bör den nu kunna ägna sig åt en uppgift,
som hittills måst åsidosattas, nämligen att följa den utländska skattelagstiftningen,
särskilt inom de övriga skandinaviska länderna, vilket
säkerligen kommer att bliva av stort värde för det svenska lagstiftningsarbetet
på området.

Den minskning av lagbyråns arbetsbörda, som kan inträda i samband
med handelsdepartementets inrättande, torde vidare öppna möj -

Lagbyrå.

Kungl. Maj-ts proposition Nr 3.

lie-het att å finansdepartementets lagbyrå utföra åtskilligt beredningsarbete
som under hittills rådande förhållanden föranlett anlitande av
utom departementet stående arbetskrafter. En inskränkning av beredningsarbetet
gem>m tillkallade sakkunniga därigenom, att arbetet förlägges
inom departementet, synes innebära vissa betydande fördelar, även
frånsett det förhållandet, att kostnaden för beredningsarbetet genom departementets
egna tjänstemän ställer sig lägre än för motsvarande arbete
utfört av andra arbetskrafter.

Måhända kan det ock bliva för departementschefen hädanefter i
större utsträckning än hittills möjligt att till handläggning eller granskning
å lagbyrån hänvisa administrativa författningar, som eljest skolat

å annan byrå beredas. ,

Något skäl att i fortsättningen bibehålla finansdepartementets lagbyrå
på extra stat synes icke föreligga. Liksom motsvarande befattning
i det nya socialdepartementet torde lagbyråchefsbefattningen i finansdepartementet
nu böra uppföras på ordinarie stat. Befattningen bör
emellertid uppehållas på förordnande och avlöningen utgå såsom arvode,
i likhet med vad som föreslås beträffande motsvarande befattningshavare
i socialdepartementet.

Kommunal

finansbyrå.

Den nuvarande tredje byrån (för kommunala finansärenden och byggnadsämnen)
kommer ock att bliva avsevärt förändrad till sin kaiaktär, sedan
den nya grupperingen av ärendena mellan olika departement genomförts.
Såsom framgår av redogörelsen för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,
är det avsett att förlägga de byggnadsämnen, som hittills
handlagts i finansdepartementet, till det nya departementet för
kommunikationer och allmänna arbeten. Härigenom förminskas arbetsbördan
på nuvarande tredje byrån i finansdepartementet icke oansenligt.
Emellertid torde det bliva nödvändigt att, efter nuvarande andra byråns
utbrytning, förlägga till tredje byrån ärenden, som inkomma från kammarkollegium
och postsparbanken. „ .

Till finansdepartementets tredje byrå hava under ar lJlö inkommit
följande antal ärenden, nämligen:

kommunala finansärenden ......................................... 344

byggnadsämnen........................................................... 448

eller inalles ................................................................... 492.

Under förutsättning att dels byggnad särenden a. överflyttas till
kommunikationsdepartementet, dels bland de ärenden å finansdepartementets
andra byrå, vilka icke äro avsedda att flyttas till handelsdeparte -

Kungl. Majds proposition Nr 3.

mentet,, ärenden från kammarkollegium och postapari »an ko u tilldelas tredje
hyrån, komma, med. utgångspunkt från 11)18 års siffror, sistnämnda
byrås ärenden, inalles ........................................................ 492

att dels minskas med byggnadsärenden ...................... 148

dels ökas med ärenden från andra hyrån ........................ 7G

eller att i det hela minskas med ett antal ärenden av .............. 72

Återstående antal ärenden blir således ............................................. 420

Emellertid utvisa de kommunala tinansärendena under år 1919 eu
betydande ökning, i det att t. o. m. den 15 november inkommit 478,
vilket motsvarar en årssiffra av 54G eller eu ökning från år 1918 av 202

med nära 59 procent.

Om till ovannämnda

reducerade antal ärenden å tredje byrån......................................... 420

lägges den sålunda beräknade

ökningen av kommunala finansärenden ............................................. 202

erhåiles en summa av ....................................................................... 622,

utgörande för hela antalet äreudeu å tredje byrån en ökning i jämförelse
med 1918 av 130 ärenden, motsvarande över 25 procent.

Det framgår härav ej blott, i vilken utsträckning byråns arbetsbörda
skulle komma att lättas genom b3Tggnadsärendenas frånskiljande,
utan ock hurusom en betydande tillväxt skett i fråga om mängden av
de ärenden, som skulle komma att kvarbliva i finansdepartementet.

Förhållandena hava i själva verket utvecklat sig så, att, därest
byrån, vars personal för närvarande utgöres av kansliråd, en andre
kanslisekreterare och en amanuens, skolat även framdeles handlägga
jämväl byggnadsärenden, en mycket betydande förstärkning av personalen
nu behövt begäras.

Bliver byråns verksamhetsområde begränsat till ärenden angående
kommunernas finanshushållning, synes personalutrustningen å denna
byrå kunna begränsas till den i eu departementsbyrå normala, oaktat en
kvantitativt mycket stor ny ärendesgrupp tankes förlagd till denna byrå,
nämligen ärenden angående fördelning av anslaget till skatteutjämning.

Under de senaste åren har särskild föredragande varit för dessa
ärende»! förordnad, vilken tjänsteman under sistlidna år varit med arbetet
fullt sysselsatt under mer än 2 månader. Till denna tid har
arbetet kunnat begränsas endast därigenom att övertidsarbete hela liden
förekommit. Med normal arbetstid beräknas, att fördelningen av skatteutjämningsanslaget
år 1919 skolat fullt upptaga en tjänsteman under
minst 3 månader.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.)

Regerings•
rätisbyrå.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

Naturligast synes emellertid vara, att dessa ärenden handläggas
å den byrå, som i övrigt bereder frågor angående kommunernas
ekonomi.

Den arbetsbörda, som kommer att påvila departementet för dessa
skatteutjämningsärenden, synes stadd i rask tillväxt. Huru med dessa
ärenden framdeles kommer att förfaras, kan visserligen icke nu med
någon säkerhet bedömas. .Det nuvarande anslaget till skatteutjämning
är som bekant eu provisorisk anordning. En mera definitiv anordning
lärer icke kunna träffas annat än i samband med kommunalskattereformen
och sannolikt först efter det en skattereglering inom kommunerna
genomförts eller åtminstone blivit beslutad. All sannolikhet talar
emellertid för att en viss uppsikt över skatteutjämningen även i framtiden
kommer att ske genom finansdepartementet.

Vid organisationen av finansdepartementets byrå för de kommunala
finansärendena bör givetvis hänsyn tagas både till den sannolika
tillväxten i arbetsbördan och till ovissheten om huru skatteutjämningsproblemet
kommer att lösas. Den lämpligaste anordningen torde då vara,
att byrån visserligen utrustas med arbetskrafter, som synas bliva för
de närmaste åren nödvändiga, men att icke hela denna personal uppföres
å ordinarie stat.

Å byrån synas böra finnas anställda: en byråchef, en förste och
eu andre kanslisekreterare. Av dessa böra de två förstämnda uppföras å
ordinarie stat. Anslag till befattningen som andre kanslisekreterare
synes däremot böra äskas å extra stat. I

I avseende å departementets regeringsrättsbyrå torde ingen ändring
beträdande arbetskrafternas antal och art behöva ske. Frågan om regeringsrättsbyråns
utrustning bär av riksdagen prövats så sent som vid
föregående års lagtima riksdag. Vid prövningen av personalbehovet
togs då hänsyn till det förestående inrättandet av ett handelsdepartement.
Någon minskning av arbetskraften lärer icke nu kunna ifrågasättas med
anledning av att ett mindre antal regeringsrättsmål överflyttas till handelsdepartementet.
Som allmänt är känt, föreligger eu mycket stor
balans av skattemål i kammarrätten, och det är att förvänta en mycket
riklig tillströmning av skattemål jämväl i högsta instans.

Då förstärkning under sistlidna år bereddes regeringsrättsbyrån,
skedde detta i den form, att å tilläggsstat för år 1919 och å extra stat
för år 1920 beviljades ett sammanlagt anslag av, för år räknat, 6,725
kronor.

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 3.

Beloppet beräknades på följande sätt:

til läggsarvode till förste kanslisekreteraren ........................

en extra andre kanslisekreterare............................................

ersättning för semester vikari åt vid den sistnämndes be -

kronor 1,200
» 3,900

fattning
en amanuens

» 125

» 2,000

kronor 7,225

varifrån dock skulle avgå eu tidigare från amanuensanslaget
utgående ersättning till protokollsföraren i regeringsrätten
............................................................................

kronor 500

vadan anslagets slutsamma skulle belöpa sig till

kronor 6,725

Denna anordning träffades efter förslag från löneregleringskommittén,
vilken därför anförde det skäl, att — oavsett inrättandet av ett
handelsdepartement och den inverkan detta kunde hava å finansdepartementets
regeringsrättsmål — jämväl andra förändringar i departementsindelningen
vore påtänkta, vilka möjligen skulle kunna medföra lösgörandet
på annat båll i Kungl. Maj:ts kansli av arbetskrafter, vilka
med tillämpning av de för kansliet gällande avlöningsvillkoren lämpligen
kunde förflyttas till finansdepartementets regeringsrättsbyrå.

Därest de förändringar i departementsindelningen, vilka sålunda
åberopats, varda allmänt genomförda från och med 1 juli 1920, synes
anledning icke föreligga att å 1921 års stat uppföra anslag till förstärkande
av finansdepartementets regeringsrättsbyrå i samma provisoriska
form som i detta års stat. Andre kanslisekreterarbefattningen torde
sålunda nu böra uppföras å ordinarie stat. Tilläggsarvodet till förste
kanslisekreteraren torde alltjämt få upptagas som särskilt anslag å
extra stat och de erforderliga medlen för semestervikariat och amanuensarvode
inräknas i departementets allmänna anslag för sådana
ändamål.

Beträffande slutligen organisationen av nuvarande första byrån, som By^,P>r törhandlägger
största delen av de förvaltningsärenden, vilka icke härförut de» i övrigt.
blivit nämnda såsom tillhörande annan byrås arbetsområde, synes ingen
ändring av personalutrustningen behöva ske. Dess arbetsområde lämnas
av den nya departementsindelningen i allt väsentligt orubbat. Det skulle visserligen
kunna ifrågasättas att till byrån lägga en ärendesgrupp, som efter
nuvarande andra byråns utbrytning ur departementet stannar kvar, nämligen
ärenden, som inkomma från kammarkollegium. Men med hänsyn

Syrä indclning.

Departement
teln personal
i ö ifrigt.

100 Kungi. Majds proposition Nr 3.

till den stora arbetsbörda, som byrån bär, torde det böra först prövas,
om icke dessa ärenden kunna förläggas till den förstärkta tredje byrån.
Därtill föreligger desto mer anledning, därest ännu ett nytt verk, nämligen
eu statens tryckeriexpedition, om vars inrättande förslag föreligger,
skulle komma att förläggas under finansdepartementet. Ärenden,
inkommande från en statens tryckeriexpedition torde nämligen få tilläggas
första byrån.

Givetvis måste, efter någon tids erfarenhet, komma under omprövning,
huruvida den härovan skisserade ärendesfördelningen mellan
departementets byråer är den mest lämpliga, och därefter erforderliga
jämkningar ske.

Finansdepartementets byråorganisation skulle alltså bliva följande:

1:a byrån: förvaltningsärenden i allmänhet, som icke tillagts
annan byrå;

2:a byrån: budgetärenden; ärenden från statistiska centralbyrån
(och eventuellt från det ifrågasatta nya räkenskapsverket);

3:dje byrån: kommunala finansärenden; ärenden från kammarkollegium
och postsparbanken;

4:de byrån: regeringsrättsärenden;

5de byrån: lagstiftningsärenden.

Å departementets stat böra dessutom, liksom förut, finnas uppförda
statssekreterare och expeditionschef — ävensom för tjänstgöring hos den
förre eu föi''ste kanslisekreterare och hos den senare en andre kanslisekreterare
— samt registrator.

Behovet av ordinarie kvinnliga biträden beräkuas efter omläggningen
utgöra: 1 kvinnligt biträde av tredje graden, 4 av andra graden
och 6 av första graden. Vid beräkningen av detta antal har följts
den grundsatsen, att det arbete, som utförts av extra kvinnliga biträden,
vilka faktiskt haft årsanställning, nu beräknats skola utföras av ordinarie
arbetskrafter. Av departementets nuvarande tre biträden av andra graden
hava tvenne tjänstgöring å kansliet och en å regeringsrättsbyrån. Ingen
av dessa lärer kunna överflyttas till handelsdepartementet. Enär ett
kvinnligt biträde av första graden sedan åtskillig tid tillbaka fått avses
för tjänstgöring hos registrator!! och där utför arbete, som i allmänhet
tillkommer befattningshavare i andra graden, föreslås, att å departementets
stat nu uppföras 4 biiräden av andra graden.

Å stat böra vidare uppföras 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare.

Kunyl. Ma):ts proposition Nr 3. 101

För närvarande äro i finansdepartementet anställda, utom förste vaktmästare,
3 vaktmästare och 2 extra vaktmästare. 1 samband med handelsdepartementets
inrättande synes nu den förändringen böra vidtagas, att
en vaktmästarbefattning och eu av de båda extra vaktmästarbetättningarna
indragas. Departementets behov av ytterligare extra arbetskrafter
för budskickningar och dylikt torde lämpligen kunna tillgodoses
genom anställande av eu springgosse.

Behovet av amanuenser torde kunna något begränsas. V idare kan
anställandet av extra kvinnliga biträden avsedda för mera stadigvarande
tjänstgöring upphöra genom uppförandet å ordinarie stat av nya biträdesbefattningar
av första graden. Med avseende å medelsbehovet till amanuenser,
vikariatsersättningar och extra biträden torde jag få erinra om,
att under åren 1918 och 1919 till departementets förfogande stått -ett
extra anslag för amanuenser å 3,000 kronor. Hela det belopp, som för
hithörande ändamål varit anvisat nästföregående år, har utgjort 20,100
kronor (17,100 kronor + 3,000 kronor). Beloppet har emellertid visat
sig så otillräckligt, att av andra tillgängliga medel måst. bestridas utgifter
till ett belopp, som för sistlidna år uppgår till omkring 6,000 kronor.
Med hänsyn härtill torde det icke vara rådligt att beräkna ifrågavarande
anslag lägre än till 20,000 kronor.

Enligt vad sålunda anförts skulle — frånsett anslag till departementschefen
— den ordinarie staten för finansdepartementet, att gälla
från och med den 1 juli 1920, erhålla följande utseende:

Finansdepartementets
stat.

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

1 statssekreterare, arvode ...

1 expeditionschef, arvode .

1 kansliråd........................i

3 dito ........................

1 byråchef för lagärenden,
arvode ...........................

1 förste kanslisekreterare
4 dito

1 förste aktuarie ...........

1 registrator .................

1 andre kanslisekreterare

2 dito

1 kvinnligt biträde av tredje

lönegraden .....................f

1 kvinnligt biträde av andra

lönegraden .....................

3 kvinnliga biträden av clio...
1 kvinnligt biträde av första

lönegraden .....................

5 kvinnliga biträden av d:o... 1

1 förste vaktmästare............

1 vaktmästare ..................

1 dito .............••••■

Till amanuenser, extra biträden
och vikariatsersättningar
m. in......................

Summa kronor

Lön 1	Tjänst- görings- penningar	Orts- tillägg	Summa
		—	11,000 j
—	— !	—	10,000 \|
5,000	2,500	600	8,100 \
15,000	7,500	1,800	24,300 j
—		—	8,100 \|
3,600	1,800	400	5,800 1
14,400	7,200	1.600	23,200 i>
3,600	1,800	400	5,800 )
2,600	1,600	300	4.500 j
2,200	1,500	300	4,000 >
4,400	3,000	600	8,000 )
1,500	700	200	2,400
1.300	500	200	2,000
3,900	1,500	600	6,000
1,100	300	200	1,600
5,500	1,500	1,000	8,000
1,100	650	150	1.900 \|
900	550	150	1.600 !
900	550	150	1.600 j
_	i -		20,000
—	—	—	1 157,900

detta arvode anses 8,000
kronor motsvara tjänstgö-J
ringspenningar.

kronor motsvara tjänstgö-j
ringspenningar.

ätter 5 år kan lönen höjas

kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

10 år med ytterligare 500
kronor.

Etter 5 år kan lönen höjas|
med 500 kronor, etter 10
år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med
än ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen!
höjas med 200 kronor, efter!
10 år med ytterligare 200
kronor och efter 15 år med
än ytterligare 200 kronor;
skolande av varje ålderstillägg
100 kronor utgöra
lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter 6 år
’ med ytterligare 100 kronor
och efter 9 år med än ytterligare
100 kronor.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,
anvisas vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för ar samt för lyse 25
kronor om året. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt
erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan
sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag,
som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning
av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur
och lampor. I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse
bestämmelserna i § 3 av kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och
med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Sv. F. S. 1918 nr 830).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. lott

Liksom tidigare torde departementschefen tiga åtnjuta biträde från
vederbörande verk vid beredning av ärenden rörande bankväsendet och
kontrollväsendet. Framställning angående anslag, med oförändrat belopp,
4,700 kronor, för det förra av dessa ändamål torde jag få gorå under
sjunde huvudtiteln i årets statsverksproposition.

A extra stat lör år 1921 torde vidare böra äskas medel för eif
tilläggsarvode å 1,200 kronor till förste kanslisekreteraren å regeringsrättsbyrån,
vilken inom byrån tjänstgör såsom extra föredragande, ävensom
för avlönande, envar med 8,900 kronor, av två extra andre kanslisekreterare,
en å budgetbyrån och en å den kommunala finansbyrån.
Erforderligt anslag å extra stat skulle alltså utgöra 9,000 kronor.

Av de å 1920 års extra stat uppförda anslagen skulle från och
med år 1921 komma att uteslutas anslagen till: extra byråchef förlagärenden
å 8,100 kronor; fyllnadsarvode åt föredragande av ärenden
rörande elektriska anläggningar in. m., beräknat för helt år till 2,100
kronor; förstärkning av arbetskrafterna å departementets regrerinesrättsbyrå
å 6,725 kronor.

Summan av de för departementet — utom för departementschefen

— erforderliga anslagen å såväl ordinarie som extra stat uppgår enligt
mitt förslag till 171,600 kronor. De nu å ordinarie och extra stat utgående
anslagen till finansdepartementet — utom till departementschefen

— utgöra, räknat för år, 154,925 kronor.

Denna summa skulle emellertid, vid oförändrad organisation, hava
ökats med 3,000 kronor i extra anslag till amanuenser samt med omkring

6,000 kronor för sådana kostnader, som under senaste året bestritts av
andra tillgängliga medel.

Vid en jämförelse mellan kostnaderna enligt den nuvarande och enligt
den föreslagna organisationen av departementet får emellertid icke förbises,
att den nya organisationen innebär inbesparing av icke oansenliga kostnader
för extra arbetskraft, kör med budgetarbetet och därtill anknutna
statistiska utredningar tillfälligt sysselsatta arbetskrafter hava under de
senaste åren utanordnats: år 1916 kronor 6,716.66, år 1917 kronor
5,609.42, år 1918 kronor 11,098.35 och år 1919 kronor 12,212.07. De
senaste årens högre kostnader bero på de omfattande utredningarna
angående krigskonjunkturskatten, för vilket ändamål enbart till kvinnliga biträden
utbetalats år 1918 kronor 4,798.35 samt år 1919 kronor 7,752.07.

De utgifter av nu senast omförmält slag, som bliva inbesparade
genom departementets nyorganisation, synas icke kunna uppskattas lägre
än till omkring 6,000 kronor.

Under förutsättning av oförändrad organisation skulle alltså kost -

Skatterätt

104 Kungl. Muj:ts proposition Nr 3.

naderna för finansdepartementets verksamhet kunna beräknas till omkring

170,000 kronor. Den omläggning, som nu är i fråga, varigenom byrån
för industri, handel och sjöfart utbrytes och i stället inrättas en budgetbyrå,
synes sålunda kunna genomföras med en föga avsevärd kostnadsökning.

För senare halvåret 1920 skulle, vid bifall till vad här ovan föreslagits,
kostnaderna för finansdepartementet frånsett anslagen till
departementschefen och till biträde för beredning av bankärenden
utgöra hälften av den nya avlöningsstatens slutsumma jämte hälften av
de för år 1921 erforderliga extra anslag eller sålunda tillhopa 83,450
kronor. Under förutsättning att för bestridande av dessa kostnader i
främsta rummet tages i anspråk den på senare halvåret 1920 belöpande
delen av de å riksstaten för nämnda år redan beviljade anslagen till
departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, till eu extra byråchef
för lagärenden och till förstärkning av arbetskrafterna å departementets
regeringsrättsbyrå, tillhopa 74,062 kronor 50 öre, skulle för
uppehållande av finansdepartementets verksamhet enligt den nya organisationen
under tiden 1 juli—31 december 1920 å tilläggsstat för nämnda
år erfordras ett anslag av 9,387 kronor 50 öre eller i avrundat tal
9,400 kronor.

Till sist torde få nämnas, att även i fråga om finansdepartementets
framtida organisation ifrågasatts anordnande av eu rådsinstitution. För
beredande av skattefrågor skulle det för departementschefen vara av
fördel att kunna rådföra sig med eu mindre krets utanför departementet
stående personer, inom vilken krets funnes representerad dels
erfarenhet från taxeringsarbetet i olika instanser, dels praktisk sakkunskap
på olika näringslivets huvudområden.

Därest ett dylikt skatteråd bleve inrättat såsom eu läst institution,
kunde det sättas i fråga, att rådet regelbundet hördes i frågor angående
skattelagstiftningen. Det förtjänade ock övervägas, huruvida icke i
samband därmed åt Kungl. Maj:t kunde överlämnas att efter skatterådets
hörande utfärda taxeringsanvisningar och andra detaljbestämmelser
angående beskattningen.

Emellertid sammanhänger detta spörsmål uppenbarligen med Irågan
om hela vårt taxeringsväsens allmänna organisation. Såsom framgår av
offentliggjort utdrag av statsrådsprotokoll över finansärenden för den
31 oktober 1919, bär det emellertid ansetts lämpligast att låta med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 105

igåugöättande av utredning rörande taxeringsväsendets omorganisation
ännu någon tid anstå.

. öet kan fedan med hänsyn härtill icke anses lämpligt att nu träffa
uagra anordningar, som avse upprättande av eu rådsinstitution av den
lasta beskaffenhet, att anledning finnes att härför uppföra anslag å
departementets stat.

Då hinder icke möter att tillsvidare, i den omfattning det befinnes
lämpligt, anordna en rådgivande institution med anlitande av medel från
anslaget till kommittéer och sakkunniga, torde det icke heller föreligga
något behov att för eu dylik anordning begära anslag. Tvivelsutan
skulle den erfarenhet, som vunnes genom att en i friare former tillkommen
rådgivande sakkunnigkrets under någon tid finge vara i verksamhet,
vara en värdefull utgångspunkt vid ett framtida realiserande av
önskemålet att till finansdepartementet anknyta ett mera permanent tillgänghgt
och fastare organiserat skatteråd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.)

106

Kungi. Maj ds proposition Nr 3.

Ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson, yttrade härefter
beträffande

Ecklesiastikdepartementet.

På sätt framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 359 till 1919
års lagtima riksdag och det vid samma proposition i utdrag fogade statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 21 mars 1919,
skulle det verksamhetsområde, som hittills tillkommit ecklesiastikdepartementet,
lämnas i stort sett obeskuret. Endast i ett par fall hade man
tänkt sig en omgruppering av vissa ärenden eller ärendesgrupper.

Jag tillåter mig — under hänvisning i övrigt till vad cheferna för
civil- och finansdepartementen förut denna dag anfört — i korthet erinra
om de frågor, vilka i en eller annan form beröra ecklesiastikdepartementets
nuvarande eller blivande verksamhetsområde.

Vad först beträffar ärenden angående nykterhetsverk samhet skullenykterhetsfrågan,
såsom varande av en genomgripande social beskaffenhet,
tillhöra det blivande socialdepartementet. Den del av densamma
åter, som avsåge nykterhetsundervisning, skulle, såsom hittills varit fallet,
handläggas av ecklesiastikdepartementet. På grund av denna undervisnings
samband med undervisningsfrågor i övrigt finner jag bibehållandet
av denna anordning självfallet.

I fråga om harnavårdsärenden har chefen för civildepartementet
erinrat, hurusom frågor rörande vanartade och i sedligt avseende försummade
barn för närvarande tillhöra ecklesiastikdepartementet. Efter
anmärkning att vissa skäl syntes tala för, att alla harnavårdsärenden —
frånsett dem, som rörde minderåriga brottslingar, vilka ärenden såsom
hittills borde förbliva under justitiedepartementet — sammanfördes till
socialdepartementet, framhöll han, att slutligt avgörande härutinnan
emellertid icke kunde träffas förrän i samband med det förslag till ny
lagstiftning om barnavård, som vore under utarbetande av fattig vårdslagstiftningskommittén
och som i en nära framtid förväntades föranleda
beslut av statsmakterna. Tillsvidare borde dock enligt hans mening*
ärenden rörande vanartade och sedligt försummade barn, i avvaktan på

107

Kungl. Majds proposition Nr 8.

Uen nya lagstifta ngen i ämnet, förbliva under ecklesiastikdepartementets
handläggning, dit deras förläggande uppenbart föranlett» av, att i vården
om dessa barn också inginge att bereda dem vanlig skolundervisning.

För egen del är jag ense med chefen för civildepartementet därutiunan,
att man bör avvakta den utredning och det förslag till ny
lagstiftning i ämnet, som är att förvänta från fattigvårdslagstiftniugskommittdn,
innan man fattar bestämd position i detta spörsmål. 1 avbidan
härå böra alltså ärenden angående vanartade och sedligt försummade
barn bibehållas under ecklesiastikdepartementets handläggning.

Det har vadare ifrågasatts, att ärenden angående allmän hälso- och
sjukvård och vad därmed sammanhänger skulle överföras till socialdepartementet.
1 enlighet härmed skulle de nu under ecklesiastikdepartementet
sorterande barnhusen — allmänna barnhuset i Stockholm, frimurarbarnhuset
och barnhusen i landsorten — övergå till socialdepartementet.
Häremot har jag intet att erinra. Givetvis böra emellertid, såsom
hittills varit fallet, de störa sjukvårdsinrättningarna i universitetsstäderna
— akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund — samt serafimerlasarettet i Stockholm förbliva
under ecklesiastikdepartementet. Dessa sjukvårdsinrättningars
intima samband med den medicinska undervisningen är alltför påtagligt,
för att någon anledning skulle förefinnas att särskilja dem från den
myndighet, som handlägger frågor rörande läkarutbildningen. Likaså
skulle ärenden rörande undervisningsväsendet för barnmorskor, vilka nu
handläggas av ecklesiastikdepartementet, överföras till socialdepartementet.
Jag har intet att invända häremot, men av samma anledning, som nyss
angivits ifråga om berörda stora sjukvårdsinrättningar, synes mig härifrån
böra undantagas allmänna barnbördshuset i Stockholm, vilket alltjämt
bör sortera under ecklesiastikdepartementet.

Chefen för civildepartementet har vidare föreslagit, att ärenden
rörande biografväsendet borde överflyttas till ecklesiastikdepartementet.
Med hänsyn till biografernas uppgift att främja folkupplysning och deras
inverkan på ungdomens sedliga fostran, ansluter jag mig till denna
uppfattning. Under ecklesiastikdepartementet skulle alltså statens biografbyrå
komma att sortera.

Till sist vill jag erinra, hurusom departementalkommitterades
förslag, bland annat, innebär, att ärenden rörande de kungl. teatrarna
skulle överföras från finansdepartementet till undervisnings- (ecklesiastik-)
departementet. Denna uppfattning vann jämväl anslutning av landshövdingen
Schotte i hans den 27 februari 1917 avgivna betänkande

Ärenden
under ecklcsiastikdepmiernentet.

Lagstiftning
under ecklesiastikdepartementet.

Verk, stateroch
inrättningar
under
ecklesiastikdepartementet.

108 Kungl. Maj:ts proposition Kr 3.

angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. in.
Jag anser, lika med chefen för finansdepartementet, en sådan överföring
nu böra åvägabringas. I samband härmed skulle alltså kungl. teatrarnas
pensionskassa och hovkapellets pensionskassa överföras till ecklesiastikdepartementets
förvaltningsområde.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde komma att omfatta följande ärendesgrupper,
nämligen:

ärenden angående

kyrkoväsendet; prästämbetets utövning ; prästerskapets, kantorernas och
kyrkobetjäningens avlöning och övriga förmåner; ecklesiastika boställen:
rikets ecklesiastika indelning och indelning i skoldistrikt;
kyrkostämma och den kyrkliga kommunen, i vad dessa ärenden ej
tillagts annat departement:

arkiv-, biblioteks- och museiväsendet, i vad det ej ankommer på
annat departement;

vitterhet och skön konst samt för konstens utövande avsedd undervisning
; teaterväsendet:

universitets- och högskoleväsendet samt vetenskaplig verksamhet i övrigt,
i den mån ej undantag särskilt göres;

skot- och undervisningsväsendet, i den män ej undantag särskilt göres;
allmän folkbildning och folkuppfostran; abnormundervisning; vården
av vanartade och i sedligt avseende försummade barn; yrkesundervisning,
i vad den ej ankommer på annat departement;
biografväsendet ;
undennsningsstatistik.

Beträffande de lagstiftningsuppgifter, som skulle tillkomma ecklesiastikdepartementet,
tillåter jag mig hänvisa till vad chefen för justitiedepartementet
däi’om anfört.

Till ecklesiastikdepartementet skulle vid sådant förhållande komma
att höra följande verk, stater och inrättningar:
riks- och landsarkiv; *

kungl. biblioteket och övriga bibliotek, vilka ej tillhöra annat
departement;

nationalmuseet; naturhistoriska riksmuseet; livrustkammaren; nordiska
museet samt övriga museer, som ej tillhöra annat departement;
ecklesiastikstaten;

Kungl. Maj:t8 pr oposition Nr 3. lUi*

akademier samt vittra ocli lärda samfund, med undantag av sådana,
som tillhöra annat departement;
riksantikvarien; riksheraldikern;
kungl. teatrarna;

Nobelstiftelsen;

kanslern för rikets universitet;

universitet och högskolor, med undantag av högskolor, som tillagts
annat departement; tandläkarinstitutet; farmaceutiska institutet;

serafimorlasarettet; akademiska sjukhuset i Uppsala; Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund; allmänna barnbördshuset i Stockholm;
skolöverstyrelsen;

högre lärarinneseminariet i Stockholm; allmänna läroverk;
anstalter för folkundervisning och abnormundervisning; skyddshem
för vanartade och-i sedligt avseende försummade barn;

anstalter för yrkesundervisning och andra läroanstalter, där ej dylik
anstalt hör under annat departement;
statens biografbyrå;

gymnastiska centralinstitutet; stadionstyrelsen;
anstalter för pensionering av befattningshavare, hörande under
ecklesiastikdepartementet samt deras änkor och barn;

milda stiftelser för ändamål, vilkas tillgodoseende ej tillkommer
under annat departement lydande myndighet.

Här ovan berörda omgrupperingar av ärenden föranleda icke någon
ändring av de arbetskrafter, som nu stå till ecklesiastikdepartementets
förfogande. Någon rubbning av nu gällande stater för departementet är
sålunda av denna anledning ej påkallad. Av en annan orsak föranledes
emellertid en ändring av departementets ordinarie avlöningsstat. Fråga
är nämligen väckt om överflyttande av departementets statistiska avdelning
till skolöverstyrelsen, och är jag sinnad hemställa om avlåtande av
förslag härutinnan till 1920 års riksdag. Härav påkallas nu en ändring
i departementets ordinarie avlöningsstat så till vida, att de för statistiska
avdelningen för närvarande å stat uppförda befattningarna jämte en
vaktmästarbefattning utgå ur staten samt den till amanuenser, extra
biträden och vikanatsersättningar uppförda anslagsposten minskas med
ett belopp av 6,500 kronor. Vidare förorsakas av förenämnda överflyttning
en minskning av den vid departementets avlöningsstat fogade
övergångsstaten med 5,800 kronor.

För att icke verka rubbning i den för skolöverstyrelsen för år
1920 redan fastställda staten torde emellertid bär berörda ändringar i

Ecklesiastikdepartementets
stat.

110 Kiatgl. Maj:ts proposition Nr 3.

ecklesiastikdepartementets stater icke böra träda i krait förrän med ingången
av år 1921.

Frånsett det särskilda anslaget å 17,000 kronor till departementschefen,
skulle alltså den ordinarie avlöning sstaten för ecklesiastikdepartementet,
att gälla från och med den 1 januari 1921, bliva följande: * i

	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Orts- tillägg	Summa
1 statssekreterare, arvode ............	—	—	-	11,000
1 expeditionschef, arvode...............	—	—	—	10,000
1 kansliråd .................................	5,000	2.500	600	8,100
5 dito..........................................	25,000	12,500	3,000	40,500
1 förste kanslisekreterare...............	3,600	1,800	400	5,800
5 dito.........................................	18,000	9,000	2,000	29,000
1 registrator.................................	2,600	1,600	300	4,500
1. andre kanslisekrelerare...............	2,200	1,500	300	4,000
7 dito..........................................	15,400	10.500	2,100	28,000
1 kvinnligt biträde av tredje graden	1,500	700	200	2,400
1 dito.........................................	1,500	700	200	2,400
1 kvinnligt biträde av andra graden	1,300	500	200	2,000
1 dito..........................................	1,300	500	200	2,000
1 kvinnligt biträde av första graden	1,100	300	200	1,600
4- kvinnliga biträden av dito .........	4,400	1.200	800	6,400
1 förste vaktmästare...................	1,100	650	150	.1,900
1 vaktmästare..............................	900	550	150	1,600
2 dito.......................................... Till amanuenser, extra biträden och	1,800	1,100	300	3,200
vikariatsersättningar..................	—	—	—	29,650
Summa kronor	—	—	—	1 194,050

(Av detta arvode anses 3,000
'' kr. motsvara tjänstgörings!
( penningar.

(Av detta arvode anses 2,800
'' kr. motsvara tjänstgörings[
penningar.

j 1 Etter 5 år kan lönen höjas
j ( med 600 kr.

j(E/ter 5 år kan lönen liöjas
| > med 500 kr. och efter 10
j år med ytterligare 500 kr.

| Efter 5 år kan lönen liöjasj
med 500 kr., efter 10 årj
. med ytterligare 500 kr.j
| och efter 15 år med änj
i ytterligare 500 kr.

11 Efteröår kan av löningen höjas |
il med 200 kr., efter 10 år
; j med ytterligare 200 kr. och j

i I efter 15 år med än ytter(
ligare 200 kr.; skolande
av varje ålderstillägg 100

Ikr. utgöra lön och 100 kr.
tjänstgöri liggpenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas
med 100 kr., efter 6 år
med ytterligare 100 kr.
och efter 9 år med än
ytterligare 100 kr.

Kung!. Maj ds proposition Nr 3.

värde, skall det ankomma pa Kung;!. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, »om
för dylik förman skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till eu årlig maximiförbrukning av
elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Den, som åtnjuter lyse, skall själv bekosta armatur och
lampor. I övrigt skola i fråga om förmånen av bostad ni. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna
i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år
1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.)

Övergångsstaten för departementet skulle, likaledes från och med
den l januari 1921, erhålla följande utseende:

Lön	Tjänsfc- görings- pennin- gar	Orts- tillägg	Summa	''
Övergångsstat. t kanslisekreterare........................	2,500	1,500	—	4,000	\| Härtill komma två åldcrs-i : tillägg till lönen, vartdera! ( å 500 kr.
Provisoriskt avlöningstillägg till denne enligt de för år 1917 gällande! gmnder för dylikt avlöningstiiiägg	700	100	400	1,200
Säger	—	—	—	5,200

Från och med år 1921 skulle alltså det ordinarie anslaget till
ecklesiastikdepartementets avdelning av Kungl. Majrts kansli minskas
från dess nuvarande belopp, 222,550 kronor, med 28,500 kronor till
194,050 kronor och det ordinarie anslaget till övergångsstat för departementet,
nu 11,000 kronor, med 5,800 kronor till 5,200 kronor.

Utöver de ordinarie anslagen erfordras emellertid, i likhet med
vad för år 1920 beviljats, på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst, å 17,200 kronor till extra föredragande m. m. inom ecklesiastikdepartementet.

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

icrdbrtiksde partementet* verksamhets område.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson, anförde
härefter beträffande

Jordbruksdepartementet.

1 avseende å jordbruksdepartementets verksamhetsområde torde
den nja departementsindelningen icke komma att medföra några alltför
betydande förändringar. Vissa jordbruksdepartementet berörande ärendesöverflyttningar
av mindre omfattning äro emellertid avsedda att
vidtagas.

Sålunda hava, på sätt chefen för civildepartementet förut omnämnt,
ärenden angående väg-, färg- och brohåUningsskyldighet samt angående
skjutsväsendet och gästgiverier ävensom ärenden rörande fiskehamnar ansetts
böra från jordbruksdepartementet överföras till kommunikationsdepartementet.

Vidare komma, enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat
mig, vid behandlingen av handelsdepartementets arbetsuppgifter
de i jordbruksdepartementet nu handlagda ärendena angående statens
gruvegendom samt angående torvhantering och slöjd att föreslås till överflyttning
till handelsdepartementet.

Slutligen har det ansetts lämpligt att, sedan numera befattningen
med stormvarning sanordning ärna vid rikets kuster övertagits av
statens under jordbruksdepartementet lydande meteorologisk-hvdrografiska
anstalt, från finans- till jordbruksdepartementet överföra de ärenden,
som röra dessa anordningar.

I detta sammanhang skall jag tillåta mig att i korthet beröra eu
ärendesgrupp, vars överflyttning från jordbruks- till justitiedepartementet
varit ifrågasatt, men som ansetts åtminstone tills vidare böra kvarstanna
i förstnämnda departement. Jag syftar härvid på de ärenden, som hava
avseende å tillämpning av vattenlagen, i vad denna ej angår vattendomstolarna
och deras personal. Man har ansett, att ett särskilt skäl för
dessa ärendens överflyttning till justitiedepartementet skulle ligga i det
förhållandet, att i de ärenden av detta slag, som kunna dragas under
Kungl. Maj:ts provning, det ofta gäller att träffa avgörande i konflikter
mellan jordbruksintresset, å ena, och vattenkraftsintresset eller andra
allmänna intressen, å andra sidan, samt att det därför skulle lämpa sig

113

Kunyl. Maj.ls proposition Nr 3.

bättre tur justitiedepartementet, såsom intagande eu i förhållande till
dessa intressen mera fristående ställning, att handhava dessa ärenden.
Med hänsyn därtill, att någon dylik intressekonflikt av större betyderdiet
dock icke på långt när alltid kan förutsättas vara förhanden i de ärenden,
varom nu är fråga, utan de föreliggande spörsmålen ofta äro av den
natur, att för deras bedömande främst fordras sakkunskap på jordbrukets
område, samt en uppdelning av nu förevarande ärenden allt efter deras
olika natur mellan skilda departement skulle stöta på störa praktiska
svårigheter, har frågan om överflyttning till justitiedepartementet av nu
ifrågavarande ärenden fått för närvarande förfalla. Möjligt är dock att,
sedan den nya vattenlagen ännu några år varit i tillämpning, den därunder
vunna erfarenheten på hithörande område skall giva stöd för att
en ärendesöverflyttning av nu ifrågavarande art både kan och bör äga rum.

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde skulle alltså komma
att omfatta

ärenden rörande

jordbruk och lantmannanäringar med därtill hörande försöks- och
undervisningsväsende; fiske;

egnahemsväsendet och därmed i samband stående jordförmedling;
jordbrukskooper afton ;

stuteriväsendet och hästaveln;

det civila veterinärväsendet; husdjurssjukdomar; veterinärundervisning;
den kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehaves
eller är till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till
omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndig -hets vård;

statens och andra allmänna skogar ävensom kronans överloppsmarker
och oavvittrade marker; enskildas skogar; skogshushållning med därtill
hörande försöks- och undervisningsväsende; jakt;
naturminnesmärken; nationalparker;
lantmäteriet samt jorddelnings- och avvittringsväsendet;
allmänna kartväsendet;

geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar;
stormvar ning sanordning ar;

tillämpning av vattenlagen, utom i råd angår vattendomstolarna och
deras personal;
flottning.

I avseende å de lagstiftningsfrågor, som inom jordbruksdeparteBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) 15

Jordbruksde partementets organisation.

114 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

mentet skulle vinna handläggning, ber jag att få åberopa den redogörelse,
som härutinnan lämnats av chefen för justitiedepartementet.

Vid denna ärendesfördelning skulle till jordbruksdepartementet höra
följande verk, stater och inrättningar:

domänstyrelsen och skogsstaten; statens skogsförsöksanstalt; skogsvårdsstyrelserna;
skogshögskolan och skogsskolorna; domänintendenter;

lantbruksstyrelsen; statens lantbruksingenjörer; statskonsulenter och
statens instruktörer i särskilda delar av lanthushållningen;
statens fiskeriadministration;

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet;
lantbrukets undervisningsanstalter; hushållningssällskapen; inrättningar
för främjandet av lantbruket eller dess binäringar;
stuteriöverstyrelsen och stuteristaten;

den civila veterinärstaten; veterinärhögskolan; veterinärinrättningen
i Skara; statens veterinärbakteriologiska anstalt;
lantmäteristyrelsen och lantmäteristaten;
kommissionen för de allmänna kartarbetena;
rikets allmänna kartverk;

Sveriges geologiska undersökning;

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt;

svenska hydrogratisk-biologiska kommissionen;

jordbrukskommissionerna;

lantbruksakademien.

De av mig här ovan omförmälda ärendesöverflyttningarna torde,
ehuru icke så omfattande i vad angår antalet ärendesgrupper, likväl
böra medföra åtskilliga förändringar i departementets inre organisation,
särskilt i fråga om arbetsfördelningen mellan departementets ordinarie
tre byråer. Härom ber jag att få anföra följande.

Av de till överflyttning å annat departement föreslagna ärendena
hava de, som angå väg-, färj- och brohållningsskyldighet samt skjutsväsendet
och gästgiverier, handlagts å departementets tredje byrå, medan
ärendena angående fiskehamnar, torvhantering och slöjd tillhört första
och ärendena angående statens gruvegendom andra byrån. Den största
av de nu nämnda ärendesgrupperna är den, som tillhört tredje byrån,
i det den lämnat mera än hälften av sagda byrås arbetsmaterial. Härtill
kommer, att nästan alla de till denna grupp hörande ärendena utgjorts
av regeringsrätt smål, vilka ofta varit av ganska arbetskrävande
natur.

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Såsom redan vid ett föregående tillfälle framhållits, har arbetsmängden
på första byrån numera vuxit i så hög grad, att en delning
av denna byrås ärenden är i hög grad av behovet påkallad. Varken
genom bortflyttandet till annat departement av fiskehamns-, torv- och
slöjdärendena, vilka äro av helt ringa antal (år 1918 blott 45) och vanligen
ganska enkla, eller genom överförandet från den 1 januari 1920
från denna byrå till en å extra stat inom departementet inrättad särskild
eguahemsavdelning av ärenden rörande egnahemsväsendet och
jordförmedling (år 1918 38 ärenden) beredes denna byrå erforderlig
lättnad. År 1918 avgjordes nämligen på denna byrås föredragning omkring
1,300 ärenden.

Det synes under sådana omständigheter lämpligt att, då en tredje
byrå i varje fall måste behållas i departementet för handläggning av
regeringsrättsmål, men denna byrå icke blir fullt upptagen härav, sedan
den mest omfattande gruppen av dylika mål bortgått, från första till
tredje byrån överflytta vissa ärendesgrupper, vilka på grund av sin natur
stå i ganska ringa samband med byråns övriga huvudsakliga verksamhet.
Såsom sådana ärenden hava ansetts böra främst ifrågakomma
ärenden angående lantmäteriväsendet, kartverksväsendet, meteorologiskhydrografiska
undersökningar, geologiska undersökningar, tillstånd för
bolag att förvärva fast egendom och ärenden angående jordbrukskommissiorierna.
Dessa ärenden uppgingo år 1918 sammanlagt till 197.

Efter dessa förändringar skulle första byrån behålla ärenden, vilkas
antal år 1918 uppgick till något över 1,000. De gälla huvudsakligen
det egentliga jordbruket med binäringar, fiskeriväsendet samt veterinärväsendet
jämte till dessa näringar hörande undervisningsanstalter m. m.

Å första byrån finnas nu anställda ett kansliråd, en förste och två
andre kanslisekreterare. Av dessa torde en andre kanslisekreterare efter
förändringarna bliva obehövlig å denna byrå.

Från departementets andra byrå, vilken år 1918 handlade omkring
700 ärenden, skulle nu överflyttas till handelsdepartementet gruvärenden,
vilkas antal samma år uppgick blott till 28. Från denna byrå böra
vidare till tredje byrån överföras de fåtaliga flottningsärenden, år 1918
uppgående till endast 3, vilka icke i egenskap av regeringsrättsmål
redan tillhört tredje byråns handläggning. Genom nya vattenlagen
bortgå de hittills på andra byrån handlagda ärendena angående tillstånd
till byggande i kongsådra, vilka år 1918 utgjorde 12. De ärenden angående
vattenlagens tillämpning, som framdeles skola avgöras på jordbruksdepartementets
föredragning, torde lämpligen böra förläggas till
tredje byrån. Inalles skulle alltså från andra byrån bortgå, efter 1918

118

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

års förhållanden räknat, 43 ärenden och byråns återstående arbetsmängd
bliva något mer än 650 ärenden, huvudsakligen avseende skogar och domäner.

Denna äreudesminskning är icke så stor, att den kan leda till inskränkning
av byråns personal, vilken nu består av ett kansliråd, en
förste och en andre kanslisekreterare.

Tredje byrån föredrog år 1918 inemot 190 regeringsrättsmål. Av
dessa tillhörde ungefär 100 de ärendesgrupper, som nu skola överflyttas
till kommunikationsdepartementet. De hos jordbruksdepartementet kvarblivande
regeringsrättsmålen kunna alltså uppskattas till omkring 90.
Om nu till denna byrå överföras från första byrån förenämnda ärenden
angående lantmäteri m. m. till ett antal av inemot 200, samt från andra
byrån regeringsärendena angående flottning, och om dit även läggas
dels de nya ärendena angående vattenlagens tillämpning, beräknade till
inemot 40 om året, dels ock de från finansdepartementet överflyttade
fåtaliga ärendena rörande stormvarningsanordningar, kommer denna byrå
att årligen handlägga omkring 340 ärenden. Då ett avsevärt antal av
dessa, särskilt av regeringsrättsmålen, är av ganska arbetskrävande beskaffenhet,
bör denna byrå utrustas med samma personal som de bägge
andra byråerna, nämligen ett kansliråd, en förste och en andre kauslisekreterare.
Av dessa är förste kanslisekreterartjäusten ny för byrån,
men har det ansetts, att den tredje nu å departementets stat uppförda
förste kanslisekreteraren, vilken egentligen avsetts för statssekreterarens
avdelning men hittills icke tjänstgjort därstädes, utan varit upptagen med
föredragning av kristidsärenden m. m., skulle kunna dit förflyttas. I den
mån hans tid medgiver, torde han emellertid böra biträda även å statssekreterarens
avdelning.

Å vardera av statssekreterarens och expeditionschef.ens avdelningar
bör liksom nu finnas anställd en andre kanslisekreterare. Därtill kommer
den arbetshjälp å statssekreterarens avdelning, som må kunna
lämnas av förste kanslisekreteraren å tredje byrån.

Beträffande antalet kvinnliga biträden och vaktmästare samt anslaget
till amanuenser m. m. lärer någon förändring icke böra ifrågakomma.

Av den här ovan lämnade utredningen framgår alltså, att den nya
departementsindelningen icke motiverar någon annan ändring i jordbruksdepartementets
ordinarie stat än uteslutandet av en andre kanslisekreterartjänst.

Den ordinarie avlöningsstaten för jordbruksdepartementet, som
nu slutar å en summa av 118,800 kronor, skulle alltså nedgå till ett
belopp av 114,800 kronor.

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

1 enlighet med vad jag sålunda anfört skulle den ordinarie stulen
för jordbruksdepartementets avdelning av Kungl. Maj ds kansli, att
från och med den 1 juli 1920, erhålla följande utseende:

gälla

	Lön	Tjänst- görings pen- ningar	Orts- tillägg	Summa
1 statssekreterare, arvode .........	—	—	—	11,000
1 expeditionschef, arvode .........	—	—	—	10,000
i kansliråd.............................	5,000	2,500	600	8,100
2 d:o.......................................	10,000	6,000	1,200	16,200
1 förste kanslisekreterare .........	3,600	1,800	400	5,800
2 d:o.......................................	7,200	3,600	800	11,600
1 registrator ...........................	2,600	1,600	300	4,500
1 andre kanslisekreterare .........	2,200	1,500	300	4,000
4 d:o....................................	8,800	6,000	1,200	16,000
1 kvinnligt biträde av tredje graden	1,500	700	200	2,400
1 kvinnligt biträde av andra graden	1,300	500	200	2,000
1 kvinnligt biträde avförsta graden	1,100	300	200	1,600
1 d:o.......................................	1,100	300	200	1,600
1 förste vaktmästare ..............	1,100	650	150	1,900
1 vaktmästare ...............	900		150	1 fino
1 d:o.......................................	900	550	ISO	1,600
Till amanuenser, extra biträden
och vikariatsersättningar.........	—	_	—	14,900
Summa kronor	—		—	114,800

[ Av detta arvode anses 3,000
, kronor motsvara tjänst(
göringspenningar.

| Av detta arvode anses 2,800
, kronor motsvara tjänst1
göringspenningar.

1 Efter 5 år kan lönen höjas
j med 600 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

Efter 5 är kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med
än ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen
höjas med 200 kronor,
efter 10 år med ytterligare
200 kronor och efter 15
år med än ytterligare 200
kronor; skolande av varje
ålderstillägg 100 kronor
utgöra lön och 100 kronor
tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter 6
år med ytterligare 100
kronor och efter 9 år med
än ytterligare 100 kronor.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas
vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor om
året. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle,
ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma
på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga
rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst
100 kw.-timmar. Atnjutes lyse, skall befattningshavaren själv bekosta armatur och lampor. — I övrigt skola
i fråga om förmån av bostad m. m i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen
den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare (Svensk Författningssamling 1918 nr 836).

Jordbruksde partementet® stat.

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Å extra stat finnes för närvarande för jordbruksdepartementet
uppfört ett anslag å 22,000 kronor, avsett för bestridandet av kostnaderna
för en egnahemsavdelning i departementet. Anslag för ifrågavarande
ändamål är även för år 1921 erforderligt till oförändrat belopp.

Å riksstaten för år 1921 skulle alltså för jordbruksdepartementets
vidkommaude uppföras dels ett ordinarie anslag för departementets avdelning
av Kungl. Maj:ts kansli till belopp av 114,800 kronor och
dels ett extra anslag för en egnahemsavdelning i departementet till
belopp av 22,000 kronor.

Vad beträffar förhållandena för år 1920 skulle genom indragning
från och med den 1 juli samma år av en andre kanslisekreterarbefattning
uppstå en besparing av 2,000 kronor å departementets ordinarie anslag.
Denna besparing synes lämpligen kunna tagas i anspråk för handelsdepartementets
behov, varigenom det för handelsdepartementet för år
1920 erforderliga anslaget skulle kunna minskas med motsvarande belopp.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

119

Slutligen anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson,
beträffande

Handelsdepartementet.

I det vid förberörda proposition nr 359 till 1919 års lagtima
riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 21 mars 1919 har i stora drag lämnats en redogörelse
för det verksamhetsområde, som tillämnuts det i propositionen föreslagna
handelsdepartementet. Avsikten med inrättandet av nämnda departement
var, såsom av ovannämnda redogörelse framgår, att förverkliga
det sedan lång tid tillbaka från olika håll framförda önskemålet om
erhållande av ett enhetligt högsta förvaltningsorgan för handhavande
av den statsverksamhet, som i alltjämt stegrad grad påkallas å näringslivets
skilda områden. I handelsdepartementet skulle sålunda i möjligaste
mån samlas de nu i olika departement handlagda ärendena angående
handel, industri och sjöfart ävensom vissa med dessa angelägenheter
nära sammanhängande ärendesgrupper. Huvudparten av sin
arbetsbörda skulle handelsdepartementet givetvis mottaga från det, nuvarande
finansdepartementet, men även justitie-, sjöförsvars-, civil- och
jordbruksdepartementen skulle å handelsdepartementet avbörda vissa å
dem nu ankommande arbetsuppgifter.

Beträffande ett stort antal i olika departement nu handlagda,
näringslivet på ett eller annat sätt berörande ärendesgrupper har redan
till förenämnda statsrådsprotokoll den 21 mars 1919 redogjorts för de skäl,
som i de enskilda fallen varit bestämmande i fråga om ärendesgruppernas
överflyttning till handelsdepartementet. Utan att nu närmare
ingå på dessa redan förut behandlade spörsmål, skall jag här endast
tillåta mig att i korthet erinra om, vilka ärendesgrupper sålunda på ett
mera förberedande stadium av frågan förordats till överförande till handelsdepartementet.
En sammanställning av dessa ärenden ter sig på
följande sätt:

in- och utrikeshandel i allmänhet, fastställande och reglering av

Handelsde partementets verksamhets område.

120 Krngl. Maj:ts proposition Nr 3.

hamnområden, taxor å hamnavgifter och grundpenningar samt taxor för
kanaler, som ej tillhöra staten;

industri i allmänhet, hantverk och annan dylik hantering; bergsoch
brukshantering;

lärlings väsendet;
statens gruvegendom;

patent; skydd för varumärken, mönster och modeller;

elektriska anläggningar;

eld farliga oljor, explosiva varor;

bolagsväsendet; rätt för utlänning att i riket idka näring;
in- och utrikes sjöfart i allmänhet; navigationsundervisning; befäl
å svenska handelsfartyg; mönstring av sjöfolk; registrering av fartyg;
skeppsmätningsväsendet; sjöfartssäkerhet;
näringsstatistik; samt
lagstiftning rörande

villkoren för drivande av handel och näringar,
patent,

skvdd för varumärken, mönster och modeller,
oriktig ursprungsbeteckning,
explosiva varor, eldfarliga oljor o. d.,
lotterier,

fartygsregister och sjöfartssäkerhet.

Den uppgjorda sammanställningen över de angelägenheter, som
skulle falla inom handelsdepartementets verksamhetsområde, bör emellertid
numera, sedan ytterligare överväganden ägt rum beträffande den lämpligaste
ärendesfördelningen statsdepartementen emellan, i vissa hänseenden
ändras och kompletteras. Sålunda böra till en början ur sammanställningen
utgå de däri upptagna ärendena rörande fastställande och reglering av
hamnområden ävensom ärendena rörande taxor å hamnavgifter och
grundpenningar samt taxor för kanaler, som ej tillhöra staten, vilka
samtliga ärenden, vid bifall till vad förut denna dag föreslagits
beträffande kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, skulle
överföras till sistnämnda departement. Vidare hava bland lagstiftningsfrågorna
de, som röra patent samt skydd för varumärken, mönster och
modeller, ansetts lämpligare böra handläggas å justitiedepartementets
lagavdelning än i handelsdepartementet, vadan jämväl dessa ärendesgrupper
— dock endast i vad angår själva lagstiftningen — höra ur
sammanställningen uteslutas. Däremot höra — av skäl, lör vilka vid behandlingen
av försvarsdepartementets arbetsuppgifter och organisation redogjorts
— i förteckningen upptagas tvenne ärendesgrupper, som tidigare

121

Kung!. Maj.ts proposition Nr 3.

varit avsedda att tilläggas försvarsdepartementet men nu ansetts böra
överflyttas till handelsdepartementet, nämligen ärendena rörande fotsack
fyrväsmdet samt livräddningsvåstndet ävensom nautisk-meteorologiska
byrån. Och slutligen bör, på sätt jag torde få tillfälle att närmare
utveckla, sammanställniugen kompletteras med vissa ärendesgrupper,
beträffande vilka under fjolåret lämnats öppet, huruvida de skulle tillföras
handelsdepartementet eller icke.

Aven med dessa kompletteringar torde emellertid sammanställställningen
icke kunna göra anspråk på fullständighet. Så oerhört
mångskiftande som näringslivet i våra dagar ter sig och så raskt som
utvecklingen på ifrågavarande område fortskrider, torde det nämligen vara
så gott som omöjligt att exakt angiva eller i bestämda grupper inrangera
alla de spörsmål, med vilka det kan ankomma på ett blivande handelsdepartement
att taga befattning. Med hänsyn till att handelsdepartementets
uppgifter i stort sett torde falla inom ett från övriga departements
arbetsfält naturligen ganska väl avgränsat verksamhetsområde,
lärer det emellertid kunna antagas, att det i re«:el icke skall möta allt
för stor svårighet att i det enskilda fallet avgöra, huruvida ett ärende
rätteligen bör handläggas inom handelsdepartementet eller ankomma på
annat departements föredragning och avgörande.

Det må emellertid i detta sammanhang framhållas, att åtminstone Den kommerpå
ett håll någon dylik naturlig avgränsning icke föreligger utan att
tvärtom på detta håll det verksamhetsområde, som avsetts för handels- heten.
departementet eller, närmare bestämt, en under detta departement
sorterande myndighet, torde komma att ganska nära sammanhänga
med det till ett annat departement hörande arbetsfältet. Jag syftar
härvid på ärendena rörande den kommersiella upplysningsverksamheten,
vilka, sedan vid fjolårets lagtima riksdag såväl kommerskollegium som
utrikesdepartementet omorganiserats, äro avsedda att vinna handläggning
dels å en inom kommer skollegium inrättad särskild upplysningssektion,
dels ock å en inom utrikesdepartementet likaledes nyinrättad speciell
handelsavdelnmg. Frågan rörande arbetsfördelningen mellan dessa båda
nyinrättade organ för den ej minst under nuvarande tidsläge utomordentligt
viktiga kommersiella informationsverksamheten har vid nyorganisationen
av kommerskollegium och utrikesdepartementet i viss mån lämnats
öppen, och något definitivt förslag till dylik arbetsfördelning kan icke
heller i detta sammanhang framläggas. Då frågan emellertid i samband
med behandlingen av ovannämnda organisationsspörsmål varit föremål
för statsmakternas livliga uppmärksamhet och därvid föranlett uttalanden
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 käft. (Nr 3.) ’ 16

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

från riksdagens sida, vilka, om än mera allmänt hållna, likväl äro ägnade
att något belysa de synpunkter, S''»m inom riksdagen gjort sig gällande
i nu förevarande ämne, torde det vara på sin plats att här i korthet
bringa i erinran vad i sådant hänseende förekommit.

I det förslag till omorganisation av kommerskollegium, som i
statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag under punkt 11 i
sjunde huvudtiteln förelädes riksdagen, upptogs bland annat, på min
därom gjorda hemställan, å den byrå inom kollegium, som skulle hava
att handlägga ärenden rörande in- och utrikes handel, en särskild upplysningssektion,
för vilken — liksom för flertalet andra avdelningar
inom kommerskollegium — äskades anslag å ordinarie stat. Vid anmälan
inför Kungl. Magt av ifrågavarande angelägenhet yttrade jag bland
annat, under åberopande av vad departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén
ävensom kommerskollegium självt anfört, att det syntes
■ mig vara en naturlig följd av nutidens utveckling, att ett ämbetsverk
med sådana det praktiska affärslivet mycket nära berörande uppgifter som
kommerskollegium måste i en efter hand stegrad utsträckning stå allmänheten
till tjänst med önskade upplysningar inom det ena eller andra
området av dess ämbetsförvaltning. Det förefölle då välbetänkt och
motiverat, att verksamheten i fråga erhölle sin särskilda organisation
genom inrättandet för ändamålet av en sektion, å vilken ställdes till
förfogande lämpliga arbetskrafter, vilka toge upplysningsverksamheten
till sin huvuduppgift. Utformandet i detalj av sektionens uppgifter
borde emellertid i sinom tid bliva föremål för förnyad noggrann prövning,
liksom ock de av sektionens inrättande härflytande övriga konsekvenser.
Givetvis komme anstalter att träffas i syfte att trygga samarbetet
på förevarande område med ett blivande handelsdepartement och
att effektivt underlätta tillgången till det kunskapsmaterial, som sektionen
avsåge att bereda.

Då Kungl. Magt sedermera i en den 18 mars 1919 till riksdagen
avlåten proposition, nr 360, för riksdagen framlade förslag rörande
omorganisation av utrikesdepartementet, fick riksdagen att taga ställning
till ytterligare en framställning om inrättande av ett organ, i vars
uppgifter skulle ingå att syssla med kommersiell upplysningsverksamhet.
I pmpositionen äskades nämligen bland annat anslag å extra stat för
en s. k. speciell handelsavdelning, som skulle hava att handlägga
ärenden av handels-teknisk natur. I fråga om de uppgifter, som skulle
tillkomma nämnda avdelning, yttrade hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena vid föredragning inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande
angelägenhet bland annat, att det visserligen vore uppenbart, att fram -

123

Kungl. Muj:ts proposition Nr 3.

gången av våra strävanden att vidga ocli stärka handelsförbindelserna
med utlandet ytterst konune att bero på de enskilda svenska företagens
energi och påpasslighet, inen att från de svenska statsmakternas sida
erforderligt stöd måste givas de enskilda i detta arbete. I dylikt syfte
kom me att föreslås betydande ut vidgningar av vår representation i utlandet,
särskilt inrättandet av nya konsulat, samt en avsevärd förstärkning
av handelsattaehéinstitutiönen. Det vore emellertid tydligt, att,
därest denna utvidgning av den yttre representationen skulle komma
till nytta, inom departementet måste skapas fullt kompetenta organ att
leda och övervaka arbetet. Denna omedelbara ledning varken borde
eller kunde utövas från ett blivande handelsdepartements sida titan borde
tillkomma utrikesdepartementets speciella handelsavdelning. Åven sedan
ett handelsdepartement trätt i funktion, hade utrikesdepartementet sålunda
behov av en tjänsteman i auktoritativ ställning med speciell
uppgift ait leda den kommersiella informationsverksamheten i utlandet
och upprätthålla förbindelsen med den svenska affärs- och industrivärlden.

Båda de här ovan berörda framställningarna från Kungl. Majrts
sida blevo av riksdagen bifallna, dock så, att även den till inrättande
föreslagna upplysningssektionen inom kommerskollegium av riksdagen
tillsvidare uppfördes å extra stat. Härom uttalade riksdagen i sin
skrivelse angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjunde
huvudtitel bland annat, att riksdagen, efter jämförelse mellan de uppgifter,
som enligt Kungl. Maj:ts förslag tillämnats den särskilda upplysningssektionen
i kommerskollegium och den speciella handelsavdelningen
i utrikesdepartementet, funne frågan angående den lämpligaste organisationen
av de kommersiella informationsorganen och deras förläggning
icke vara så allsidigt och slutligt utredd, att definitiva beslut därom för
det dåvarande lämpligen borde fattas. Riksdagen ville ifrågasätta, huruvida
icke med ett sådant beslut borde anstå, till dess frågan om det
nya handelsdepartementets ställning till och inflytande över dessa organ
samtidigt kunde komma under omprövning.

I fråga om den speciella handelsavdelningen inom utrikesdepartementet
anförde riksdagen i skrivelse den 14 juni 1919, nr 329, att riksdagen
icke funne densamma överflödiggjord genom inrättandet inom
kommerskollegium av eu särskild informationssektion. Åven om gränsen
mellan ifrågavarande bägge organ tillsvidare och särskilt i avvaktan på
att ett blivande handelsdepartement trätt i verksamhet i vissa avseenden
bleve flytande, syntes det dock tydligt, att båda organen hade betydande
uppgifter att fylla. Särskilt syntes ledningen av handelsattacbéernas

124

Kungl. Alaj:ts proposition Nr 3.

verksamhet, vilken måste omläggas efter mera praktiska principer, komma
att bliva en viktig uppgift för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning.
Det borde ock förutses, att en exportör eller en importör,
som önskade erhålla snabba upplysningar om avsättningsmöjligheter
eller importförhållanden eller angående möjligheten att anknyta affärsförbindelser
inom visst land, mycket ofta komme att vända sig direkt
till utrikesdepartementet. För undvikande av tidsutdräkt vore det dä
av vikt, att de utifrån inhämtade upplysningarna direkt komme honom
tillhanda genom utrikesdepartementets försorg utan anlitande av någon
ytterligare instans. Det direkta samarbetet mellan utrikesdepartementet
och näringslivets målsmän borde därför, även sedan kommerskollegii
informationssektion trätt i verksamhet, bliva intimt och omfattande.

Av det här ovan anförda framgår sålunda, att riksdagen visserligen
ansett någon bestämd gräns mellan de föreslagna kommersiella
upplysningsorganens verksamhetsområden icke omedelbart kunna uppdragas
men likväl funnit båda organen hava så viktiga uppgifter att
fylla, att riksdagen beviljat medel till deras inrättande. I avbidan på
närmare utredning angående de lämpligaste formerna för verksamhetens
bedrivande har riksdagen emellertid tillsvidare uppfört båda de ifrågavarande
organen på extra stat.

För egen del anser jag mig böra erinra, att den statliga informationsverksamheten
till näringslivets tjänst utgör ett i stort sett ännu ganska oprövat
område och innefattar så många vitt skilda, grannlaga och svåra uppgifter,
att det icke rimligtvis kan begäras, att en fullständig plan för verksamhetens
bedrivande på förhand skall kunna framläggas. Under sådana
omständigheter synes det mig icke vara annat än klokt, om statsmakterna
så att säga något känna sig för, innan definitiv organisation
och genomförd arbetsfördelning fastställas i avseende å de myndigheter,
som skola hava ifrågavarande verksamhet sig anförtrodd. Jag är sålunda
av den uppfattningen, att här ifrågavarande spörsmål varken kunna
eller böra nu vinna sin slutliga lösning utan att härför bör avvaktas
någon tids erfarenhet av den provisoriska organisation, som vid fjolårets
riksdag genomförts och först med ingången av innevarande år i full
utsträckning trätt i funktion. Detta synes mig så mycket lämpligare,
som möjlighet härigenom beredes att bilda sig en likaledes på erfarenhet
grundad mening om den plats och de uppgifter, som i nu förevarande
avseende böra inrymmas direkt åt det blivande handelsdepartementet.

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Först sedan såväl nämnda departement som de båda provisoriskt inrättade
speciella organen för den kommersiella informationen någon tid
varit i verksamhet, lärer det alltså böra ifrågakomma att, med ledning
av de rön, som därunder gjorts, träffa definitiva anordningar på det
område, som här ovan berörts.

Tillsvidare torde man alltså hava att utgå ifrån, att den kommersiella
informationsverksamheten, i den mån den fäller under handelsdepartementets
överinseende, närmast kommer att bedrivas av kommerskollegii
upplysningssektion. Såsom jag vid framläggande av förslaget
till omorganisation av kommerskollegium framhållit, torde det
under sådana omständigheter bliva nödvändigt att träffa särskilda
anstalter i syfte att dels trygga samarbetet på förevarande område
mellan handelsdepartementet och upplysningssektionen, dels ock
för departementet effektivt underlätta tillgången till det kunskapsmaterial,
som sektionen bereder. I dylikt hänseende har tidigare
framförts tanken på en sådan anordning, att chefen för omförmälda
sektion skulle, såsom fallet varit exempelvis med sekreteraren i bankinspektionen
i förhållande till chefen för finansdepartementet, anställas
jämväl såsom biträde åt chefen för handelsdepartementet. Denna
tanke anser jag värd att taga fasta på; och skall jag senare återkomma
härtill i samband med frågan om handelsdepartementets organisation.

Innan jag lämnar de spörsmål, som beröra den kommersiella upplysningsverksamheten,
anser jag mig slutligen beträffande handelsdepartementets
förhållande till utrikesdepartementet böra betona — vad chefen
för justitiedepartementet redan vid frågans behandling under fjolåret
framhållit — nämligen att det torde vara uppenbart, såväl att det genom
utrikesdepartementet anskaffade materialet bör, även om det av utrikespolitiska
skäl måste undanhållas offentligheten, dock alltid i hela sin omfattning
ställas till handelsdepartementets och det därunder lydande kommerskollegiets
förfogande, som ock att handelsdepartementet för fyllande
av sina uppgifter bör äga rätt att korrespondera direkt med de officiella
agenterna i utlandet, givetvis dock under sådan form, att det subordination
sförhållande, vari nämnda agenter stå till utrikesdepartementet, icke
därigenom rubbas.

Jag övergår härefter till frågan om den departemental förläggningen
av vissa ärendesgrupper, vilkas överförande till handelsdepartementet
av chefen för justitiedepartementet vid den förberedande be -

Den högre
handelaunder ■
frianingen.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

handlingen av hithörande spörsmål ifrågasatts, utan att han dock
härvid intagit någon bestämd ställning. 1 det följande skola dessa ännu
svävande frågor upptagas till skärskådande i samma ordning, vari de
av chefen för justitiedepartementet berörts i hans yttrande till det vid
ovannämnda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärendeu.

Beträffande till en början den högre handelsund ervisning en, för närvarande
representerad av handelshögskolan i Stockholm, erinrades i berörda
yttrande om, att departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén
i fråga om förläggningen av denna högskola stannat i olika
meningar, i det kommerskollegiikommittén funnit bestämda skäl tala lör
att handelshögskoleärendena jämväl för framtiden komme att tillhöra det
statsorgan, som hade att tillvarataga näringarnas angelägenheter, medan
däremot departementalkommitterade varit av den meningen, att handelshögskoleärendena
borde förläggas till det departement, som handhade
allmän undervisning och vetenskap.

Sedan jag nu tagit förevarande fråga under närmare övervägande
och i ärendet samrått med chefen för ecklesiastikdepartementet, har jag
ansett mig böra stanna vid att giva företräde åt den av kommerskollegiikommittén
uttalade meningen. Rent sakligt sett anser jag det visserligen
kunna ifrågasättas, huruvida icke lika goda skäl kunna anföras
till stöd för den motsatta åsikten. Sålunda lärer det väl svårligen kunna
bestridas, att ecklesiastikdepartementet, såsom varande det högsta centrala
statsorganet för frågor rörande undervisning och vetenskap i allmänhet,
måste anses bättre skickat än handelsdepartementet att skänka såväl de
pedagogiska som de rent vetenskapliga synpunkter, som vid högskoleundervisningen
böra komma till sin rätt, vederbörligt beaktande. Häremot
kan ju emellertid med fog invändas, att då den vid handelshögskolan
meddelade undervisningen, med hänsyn till de syften densamma
skall tjäna, framför allt måste anpassas efter det praktiska näringslivets
krav, det vore oegentligt, om handelshögskoleärendena undandroges det
departement, där den bästa kännedomen om och förståelsen för dessa krav
måste vara att förvänta.

I själva verket torde det emellertid förhålla sig så, att ingen av
de här ovan anförda synpunkterna, åtminstone i frågans nuvarande läge,
bör tillmätas avgörande betydelse. Det direkta statsinflytandet å ledningen
av och undervisningsorganisationen för den enda inom landet
ännu förefintliga anstalten för högre handelsundervisning, handelshögskolan
i Stockholm, är nämligen, med den ställning denna högskola nu

127

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

intager, av så pass ringa omfattning, att de statsåtgärder, som i avseende
å högskolan påkallas, otvivelaktigt kunna anförtros lika väl åt det ena
som åt det andra av de ifrågasatta departementen. Under sådana omständigheter
och då högskolan tillkommit på privat initiativ och, ehuru
statsunderstödd, alltjämt har sin. ekonomi i huvudsak grundad å donationer
och bidrag från handelståndets egna representanter och dem närstående
håll, synes det lämpligaste vara att i avseende å högskolans
departemental förläggning tillmötesgå de önskemål, som veterligen hysas
inom de för högskolan närmast intresserade privata kretsarna.'' Åt dessa
önskemål hår direktionen för högskolan givit uttryck i ett över departementalkommitterades
och kommerskollegiikommiiténs betänkande avgivet
utlåtande, däri direktionen bestämt anslutit sig till det av kommerskollegukommittén
i nu ifrågavarande hänseende framställda förslaget.

Till följd härav och under erinran, att ett ställningstagande till
den föreliggande frågan redan i så måtto ägt rum, att vid överflyttning
från finans- till ecklesiastikdepartementet av ärendena rörande den lägre
bandelsundervisningen, handelshögskoleärendena bibeliöllos inom finansdepartementet,
tillstyrker jag, att dessa sistnämnda ärenden nu må till—
läggas handelsdepartementet. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen
framhålla, att detta givetvis icke utgör hinder för, att därest frågan om
statens ställning till handelshögskoleundervisningen framdeles kommer
i förändrat läge, handelshögskoleärendena, om så befinnes lämpligt, då
överföras till ecklesiastikdepartementet.

Vidkommande härefter ärendena rörande den affärsmässiga försäkringsrörelse
anförde chefen för justitiedepartementet vid framläggande
av förslag till merberörda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag,
att dessa ärenden visserligen kunde utan olägenhet handläggas i
socialdepartementet men ävenledes med vissa fördelar hänföras till det
nya handelsdepartementet. Vilkendera anordningen vid departementens
slutliga utformning kunde befinnas mest lämplig, lämnades vid sagda
tillfälle öppet och skulle få bero av den vidare utredningen rörande
departementens organisation.

Vid behandlingen förut i dag av de frågor, som röra det blivande
socialdepartementets verksamhetsområde m. m., bär emellertid chefen för
civildepartementet nu i korthet såsom sin uppfattning uttalat, att de-sa
ärenden böra tilläggas handelsdepartementet, därvid han erinrat, att från
de närmast intresserades sida en allmän önskan i dylikt hänseende
syntes vara för handen.

I avseende härå ber jag att få meddela, att ett flertal handels -

T)en affärsmässiga
försäkringsrörelsen.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

kammare och försäkringsanstalter i skrivelse till Kungl. .Maj :t uttalat,
att inom försäkringsvärlden rådde en fullständigt enhällig uppfattning
därom, att ärenden rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen obetingat
borde höra till handelsdepartementet. De båda ojämförligt största
försäkringsgrenarna, brand- och sjöförsäkring, stode framhålles i dessa
skrivelser — med handel, industri och sjöfart i så intimt samband, att
det tryggt kunde påstås, att dessa försäkringsgrenar utgjorde en nödvändig
förutsättning för att handel, industri och sjöfart skulle kunna
bedrivas. Till handelsdepartementet borde ock hänföras den privata livförsäkringen
och olycksfallsförsäkringen redan av det skäl, att de ofta
och i stor utsträckning bedreves av samma bolag, vilka utövade brandoch
sjöförsäkringsrörelse, men även med hänsyn därtill, att dessa försäkringsgrenar
endast genom ett rationellt affärsmässigt bedrivande kunde
nå den praktiska utveckling, som vore önskvärd ur nationalekonomisk
och samfundsmässig synpunkt. Åven sådana på senare tid upptagna
försäkringsgrenar som maskin- och ansvarsförsäkring hade sin naturliga
förläggning under det departement, dit näringarna hörde.

Till den av handelskammare och försäkringsanstalter sålunda uttalade
meningen har försäkringsinspektionen i avgivet utlåtande anslutit
sig.

Då jag för egen del finner de framhållna synpunkterna i stort
sett bärande, har jag, såsom ovan nämnts, ansett mig höra förorda, att
handelsdepartementets verksamhetsområde utökas med nu ifrågavarande
ärendesgrupp. Under handelsdepartementet skulle under sådana förhållanden
försäkringsinspektionen komma att sortera.

Torvhante- I fråga om tvenne till avdelningen industri- och hantverksärenden

ring och slöjd, hörande ämnesgrupper, nämligen frågor rörande torrhanteringen och
slöjden, erinrade chefen för justitiedepartementet vid behandlingen under
fjolåret av hithörande spörsmål, att torvärendena nu tillhöra jordbruksdepartementet,
under det att slöjdärendena äro fördelade mellan finansoch
jordbruksdepartementen på sådant sätt, att sistnämnda departement
huvudsakligen handlägger slöjdärenden, som beröra understöd åt hushållningssällskapen
för husslöjdens befrämjande och statens instruktörer
i husslöjd samt deras verksamhet, medan finansdepartementet behandlar
frågor om »befrämjande i allmänhet av slöjderna». Han omnämnde vidare,
att depariemeutalkommitterade och kommerskollegiikommittén under
framhållande att torvindustrien numera borde betraktas såsom en industriell
näring av i huvudsak samma art som övriga industriella näringsgrenar
samt att tudelningen av statsarbetet i avseende å slöjden innebure en

129

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

olägenhet — förordat, att hiir ifrågavarande båda slag av näringsärenden
förlädes till handelsdepartementet. Då emellertid bägge näringsgrupperna
voro föremål för särskilda utredningar, vilka ännu icke vunnii slutbehandling,
ansåg chefen för justitiedepartementet vidare ståndpunktstagande
i förläggningsfrågan för det dåvarande icke böra äga rum, än
att han tillstyrkte, att finansdepartementets ärenden rörande slöjd överflyttades
till det blivande handelsdepartementet.

Beträffande här ovan åsyftade utredningar vill jag till en början
bringa i erinran, dels i fråga om slöjdärendena, att den av Kungl. Maj:t
den 29 juni 1912 på jordbruksdepartementets föredragning tillsatta så
kallade hemslöjdskommittén, vars uppdrag innefattade att verkställa
utredning om den svenska hemslöjdens tillstånd, utvecklingsmöjligheter
och behov inom de särskilda orterna samt att avgiva förslag i fråga
om de åtgärder, som från statens sida kunde vara av behovet påkallade
för dess understödjande och utveckling, redan den 10 december 1917
avgivit ett vidlyftigt betänkande i ämnet, dels ock i fråga om torvärendena,
att numera jämväl beträffande dessa föreligger ett kommittébetänkande,
sedan nämligen under år 1919 den år 1916 tillsatta torvkommitién
framlagt förslag om inrättande av ett statens bränsleinstitut
och en statens torvskola. Båda de ifrågavarande betankandena hava i
vederbörlig ordning remitterats till ett stort antal myndigheter och andra
intresserade, av vilka emellertid vissa ännu icke besvarat de avlåtna
remisserna.

Ehuru med hänsyn såväl härtill som till den vidlyftiga och invecklade
beskaffenheten av de spörsmål, som här äro i fråga, det ännu icke
varit möjligt att taga slutlig ställning till spörsmålet rörande formerna
för den statliga verksamheten på föreliggande områden, kan likväl, enligt
vad chefen för jordbruksdepartementet meddelat mig, redan på utredningsarbetets
nuvarande stadium med visshet sägas, att intet hinder
möter att när som helst förverkliga departementalkommitterades och
kommerskollegiikommitténs förslag om överHyttning av nu ifrågavarande
ärendesgrupper från jordbruks- till handelsdepartementet. Under sådana
omständigheter och då, på sätt ovannämnda kommittéer framhålla, såväl
torv- som slöjdärendeua till sin natur äro sådana, att de lämpligast böra
tillhöra handelsdepartementets förvaltningsområde, finner jag mig böra
tillstyrka, att till sistnämnda departement överföras icke blott de i finansdepartementet
nu handlagda slojdärendena utan även de på jordbruksdepartementets
behandling för närvarande ankommande ärendena rörande
torvhantering och husslöjd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 17

130

De tekniska
h Sgtho torna.

Ingenjurs vetenskaps atademien.

Kungl. May.ts proposition Nr 3.

Vad angår förläggningen av ärendena rörande de tekniska högskolorna
omförmälde chefen för justitiedepartementet, då han förra året
behandlade frågan om inrättande av ett särskilt handeFdepartement, att
landshövdingen Axel Schotte i sitt den 27 februari 1917 avgivna betänkande
angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer
m. m. därom yttrat, att det syntes vara en övervägande mening
bland industriens målsmän, att de tekniska högskolorna borde överföras
till det departement, som närmast företrädde industriens intressen, men
att bland dessa högskolor själva rådde eu önskan att fortfarande få förbliva
under ecklesiastikdepartementet, samt att goda skäl kunde anföras
för vardera meningen. För egen del uttalade emellertid chefen för justitiedepartementet
vid sagda tillfälle den uppfattningen, att tillräckliga skäl
näppeligen förelåge för en ändring i nuvarande ordning.

I denna mening finner jag mig helt tunna instämma. Från och
med 1919 års ingång hava nämligen samtliga de angelägenheter, som
röra den tekniska undervisningen, såväl den lägre som den högre,
sammanförts i ecklesiastikdepartementet; och då denna anordning, särskilt
ur synpunkten av en enhetlig ledning av dessa undervisningsgrenar,
visat sig ändamålsenlig, synes mig någon anledning icke föreligga
att nu göra ändring däri.

Jag hemställer alltså, att ärendena rörande de tekniska högskolorna
må bibehållas under ecklesiastikdepartementet.

Återstår så frågan om placeringen i departementalt hänseende av
den år 1919 inrättade ingenjörsvetenskapsakademien. För bedömande av
detta spörsmål tillåter jag mig till en början erinra om, att nämnda
institution enligt de stadgar, som för densamma fastställts, härtill ändamål
att befordra teknisk-vetenskaplig forskning samt att därigenom främja
den svenska industrien och tillvaratagandet av landets natur!i!Igångar.
Till vinnande av sitt syfte skall akademien, likaledes enligt stadgarna,
såväl själv anordna systematiska undersökningar rörande tekniska problem
som ock på olika sätt stödja, vägleda och uppmuntra det tekniskvetenskapliga
forskningsarbete, som eljest inom landet bedrives. Akademien,
som från och med år 1920 tillerkänts ett statsbidrag av 40,000
kronor om året men i övrigt har sin ekonomi grundad på av enskilda
tillskjutna medel, har såtillvida erhållit eu statlig karaktär, som Kungl.
Maj:ts medverkan påkallats dels för akademiens bildande genom fastställande
av stadgar och utseende av visst antal ledamöter, dels ock för
akademiens fortsatta verksamhet genom förordnande av preses, vice

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 131

preses och verkställande direktör samt genom kontroll över medelsförvaltnmgen.

De ärenden rörande ingenjörsvetenskapsakademien, som hittills
förelegat till Kungl. Maj:ts avgörande, hava handlagts inom finansdepartementet.

Då det nu gäller att taga ställning till frågan om den framtida
departemental förläggningen av ingenjörsvetenskapsakademien, kan det
ju ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till de vetenskapliga uppgifter,
som akademien har att fullfölja, densamma borde överföras till
det departement, till vilket flertalet vetenskapliga institutioner och lärda
samfund ansetts böra hänföras, nämligen ecklesiastikdepartementet. Att
märka är emellertid, att den verksamhet, som är avsedd att vid ingenjörsvetenskapsakademien
bedrivas, till sin natur och sitt ändamål är av
väsentligen annan art än arbetet vid åtminstone de flesta av våra övriga
institutioner med akademis namn. Just med hänsyn härtill har ock
under förarbetena för inrättandet av nu ifrågavarande institution från
vissa håll uttalats stark tvekan om, huruvida benämuingen akademi
i förevarande fall vore den riktiga. Den vetenskapliga forskning, som
ingenjörsvetenskapsakademien har att bedriva och uppmuntra, är ju
nämligen direkt inställd på tillgodoseende av vissa praktiska syften;
akademien skall — visserligen under vetenskapliga former — arbeta i
vårt näringslivs tjänst, och de resultat, som akademien under sitt arbete
uppnår, äro avsedda att omedelbart komma det praktiska livet tillgodo.
Det ligger under sådana omständigheter i öppen dag, att akademien, för
att kunna rätt fylla sin uppgift, måste stå i intim förbindelse med icke
blott de utövande representanterna för våra industriella näringar utan
även de statliga organ, som närmast hava att tillvarataga näringslivets
intressen. Den önskvärda samverkan på nu ifrågavarande område kan
emellertid givetvis lättast åvägabringas, därest akademien sorterar under
det statsdepartement, som har omvårdnaden om de industriella angelägenheterna
sig anförtrodd.

Då några betänkligheter mot att undandraga akademien ecklesiastikdepartementets
förvaltningsområde så mycket mindre torde behöva hysas,
som så redan är fallet med en annan liknande institution, nämligen
lantbruksakademien, tillstyrker jag alltså, att ingenjörsvetenskapsakademien
förlägges under handelsdepartementet.

Jag bar nu behandlat samtliga de ärendesgrupper, beträffande
vilka vid den förberedande behandlingen av handelsdepartementets verksamhetsområde
lämnats öppet, huruvida de borde hänföras till detta

Sjöfartssäkerhet
och sjtifolkets
arbetsförhållanden.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

departement eller icke. I detta sammanhang vill jag emellertid erinra
om ytterligare en ärendesgrupp, om vars departementala förläggning
tidigare viss tvekan varit rådande, ehuru ärendesgruppen icke under
fjolåret av chefen för justitiedepartementet särskilt omnämndes. Jag
syftar härvid på de ärenden angående sjöfartssäkerhet och sjöfolkets
arbetsförhållanden, som nu handläggas inom kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå
och, såsom regeringsärenden, inom finansdepartementet.

Då förslag om kommerskollegii omorganisation framlades i 1919
års statsverksproposition, framhölls i statsrådsprotokollet, att med hänsyn
till arten av nu ifrågavarande ärenden vissa skäl syntes tala för att
fartygsinspektionsbyrån förlädes till socialstyrelsen. Därmed skulle givetvis
följa, att regeringsärendena angående sjöfartssäkerhet och sjöfolkets
arbetsförhållanden skulle ankomma på socialdepartementet. På grund
härav och av i övrigt anförda skäl uppfördes den nya byrån inom
kommerskollegium tills vidare på extra stat.

Emellertid torde det icke böra ifrågakomma att, i syfte att därom
avgiva förslag till 1920 års riksdag, för närvarande taga slutlig ståndpunkt
till spörsmålet om fartygsinspektionens lämpliga förläggning; och
vid sådant förhållande böra jämväl motsvarande regeringsärenden åtminstone
tills vidare överflyttas till handelsdepartementet, under vilket
kommerskollegium är avsett att höra.

I samband med de frågor, som röra handelsdepartementets verksamhetsområde,
vill jag vidare anmärka, dels att till handelsdepartementet
åtminstone för närvarande synes böra överföras den under finansdepartementet
nu tydande handelsflottans pensionsanstalt, dels ock att
ärendena rörande kontroll å normalpapper och normalbläck, vilka ärenden
för närvarande handläggas inom kontrollstyrelsen och finansdepartementet,
i enlighet med en av chefen för kontrollstyrelsen gjord hemställan
torde böra överflyttas å statens provningsanstalt och sålunda
tillföras handelsdepartementets förvaltningsområde.;

Slutligen anser jag mig böra i korthet beröra vissa viktiga
ärendesgrupper, som i fjolårets proposition utan vidare förutsattes skola
förbliva under finansdepartementets ämbetsområde och som även nu,
på sätt av det föregående framgår, ansetts böra få bibehålla denna sin
departementala förläggning, trots det att från vissa håll påyrkats deras
överförande till handelsdepartementet. Jag syftar härvid på ärendena
rörande den privata bankverksamheten samt rörande frihamnar och
frilager.

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Redan i ett år 1914 avgivet yttrande framhöll Stockholms handelskammare,
att bankärendena vore mycket närmare befryndade med de
frågor, som komme att handläggas inom ett blivande handelsdepartement,
än med statens egen finansförvaltning; att bankerna vore privata affärsföretag,
som i hela sin organisation och hela sin verksamhet stode i
intimaste beröring med handel, industri och sjöfart; samt att det reglerande
inflytande, som staten i fråga om bankerna ville utöva, till sin
natur vore likartat med statens ingripande i den enskilda yrkesutövningen.
Enahanda och liknande synpunkter hava sedermera från bankoch
näringsidkarhåll vid olika tillfällen gjorts gällande, då frågan om
det blivande handelsdepartementets verksamhetsområde varit föremål för
diskussion. 1 dylikt hänseende må nämnas, att de uttalanden, som i nu
ifrågavarande ämne gjordes vid det under år 1919 hållna handelskammaremötet
i Malmö, samtliga gingo i den riktningen, att ärendena rörande
den privata bankverksamheten borde överföras till handelsdepartementet.
Åven inom riksdagen uttalades, då förenämnda proposition nr 359 var
föremål för behandling, av en talare i första kammaren en bestämd
önskan, att så måtte bliva fallet.

Emellertid föreligga också vissa auktoritativa uttalanden, som gå
i motsatt riktning. Sålunda förklarar svenska bankföreningens styrelse
i ett den 18 november 1919 till bankinspektionen avgivet yttrande, att
styrelsen, med hänsyn bland annat till att ärendena angående det privata
bankväsendet sedan gammalt tillhört finansdepartementets handläggning
utan att någon olägenhet för bankerna därav kunnat påvisas, ställde
sig tveksam till den föreslagna överflyttningen. Och bankinspektionen
går i utlåtande den 29 samma november ännu ett steg längre, i det
inspektionen, med betonande av det nära sambandet mellan det privata
bankväsendet och riksbanken samt under uttalande av den förmodan,
att riksbanksärendenas handläggning i allt fall fortfarande komme aftaga
rum inom finansdepartementet, ger uttryck åt den åsikten, att jämväl
ärendena rörande de privata bankerna alltjämt böra bibehållas inom
finansdepartementet.

Ehuru de av Stockholms handelskammare framhållna synpunkterna
icke torde kunna frånkänuas en viss betydelse, är jag dock, lika med
bankinspektionen, av den uppfattningen, att de i det avseende, varom nu
är fråga, icke böra få vara utslagsgivande. Åven om finansdepartementet
hos oss icke kan anses såsom ledare av landets finanspolitik
i samma mening som finansministerierna i flertalet andra länder,
då såväl riksbanken som riksgäldskontoret stå under riksdagens egen
förvaltning, synes det nämligen vara av vikt att fasthålla vid, att nämnda

Deri privata
bankverksamheten.

Frihamnar
och frilager.

Kristidsären den.

134 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

departement likväl inom Kungl. Maj:ts kansli bör vara det sammanhållande
organet icke blott för frågor angående statens finansväsen utan
även för de i visst samband därmed stående angelägenheter, som röra
den genom privatföretag bedrivna finansiella verksamheten. Det bör ock
bemärkas, att under de senare åren i alltjämt stegrad omfattning mellan
riksbanken och riksgäldskontor å ena sidan samt den under Kungl.
Maj:t ställda finansförvaltningen, representerad av chefen för finansdepartementet,
å andra sidan, i en mångfald för landet viktiga frågor
av finansiell natur ett samarbete ägt rum, som visserligen till sina
former ännu icke vunnit full stadga men som icke desto mindre visat
sig vara till så stor nytta för lösningen av de avhandlade spörsmålen,
att allt talar för ett vidare fortgående på den sålunda beträdda vägen.
Under sådana omständigheter skulle det, med hänsyn till den av förhållandenas
egen natur betingade nära förbindelse, som måste bestå
mellan riksbanken och de privata bank företagen, säkerligen vara mindre
lyckligt, om genom en överflyttning av ärendena rörande dessa senare
företag från finans- till handelsdepartementet chefen för finansdepartementet
berövades det omedelbara inflytande å omförmälda ärenden, som
han för närvarande äger.

Jag är sålunda av den uppfattningen, att ärendena rörande den
privata bankverksamheten alltjämt böra tillhöra finansdepartementets
ämbetsbefattning. Att i så fall jämväl fond- och hypoteksväsendet, om
vars departementala förläggning fråga eljest kunde uppstå, bör kvarstanna
under finansdepartementet, torde utan vidare vara klart.

Beträffande ärendena rörande frihamnar och frilager ber jag att
få uttala, att ehuru vissa skäl kunna anföras för deras förläggning till
handelsdepartementet, eu överflyttning av desamma åtminstone för närvarande
icke synes böra ifrågakomma. Ur förvaltningssynpunkt äro
nämligen frihamnsväsen och frilager så nära anknutna till tullverket, att det
synes praktiskt lämpligast, att frihamns- och frilagersärenden handläggas i
samma departement, på vilket föredragning av tullärenden ankommer.
Förekomma ärenden av mer principiell betydelse med hänsyn till de
näringsintressen, som äro knutna vid frihamnsväsendet, lärer den lämpligaste
anordningen vara, att föredragning sker efter gemensam beredning
av cheferna för finans- och handelsdepartementen.

Innan jag lämnar de spörsmål, som angå handelsdepartementets
verksamhetsområde, vill jag slutligen framhålla, att därest vid den tid,
då handelsdepartementet träder i funktion, exportförbud eller andra av

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

kristiden föranledda statliga regleringsåtgärder av eu eller annan art
alltjämt måste upprätthållas, på handelsdepartementet bör ankomma att
taga befattning med vissa av dessa kristidsärenden. Så är framför allt
fallet med åtskilliga av de frågor, som röra undantag från meddelade
utförsel >rbud. Dessa frågor handläggas, sedan handels-, induslri- och
folkhushållningskommissionerna ställts under avveckling, enligt en den
26 september 1919 utfärdad kungörelse, inom jordbruksdepartementet,
såvitt angår livsmedel och andra livsförnödenheter ävensom levande djur
och konstgödsel, men eljest inom finansdepartementet. De uppgifter,
som i förevarande avseende nu tillkomma finansdepartementet, böra
givetvis överflyttas till handelsdepartementet.

På grund av vad sålunda anförts skulle till handelsdepartementet
hänföras följande ärendesgrupper, nämligen rörande:
in- och utrikeshandel;
handel shögskoleväsendet;

kommersiell information, i den män ärendena ej tillhöra utrikesdepartementet; industri;

torvhantering; hantverk och annan dylik hantering; slöjd,
bergs- och brukshantering;

I är ting sväsendet;
statens gruvegendom;

patent; skydd för varumärken, mönster och modeller;
elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring, med
undantag av elektriska spårvägs- och järnvägsanläggningar;
eldfarliga oljor; explosiva varor;
normal papper och normalbläck;

aktiebolag, med undantag av bank- och järnvägsaktiebolag; handelsbolag
och enkla bolag; rätt för utlänning att vara styrelseledamot i svenskt
bolag samt att i riket idka handel eller annan näring;
det affärsmässiga försäkringsväsendet;

in- och utrikes sjöfart; lots- och fyrväsendet, livräddning sväsendet;
navigations undervisning en; skeppsmätningsväsendet; registrering av fartyg;
sjöfart ssäkerhet; befäl å svenska handelsfartyg; mönstring av sjöfolk;
nä ring sstatistik.

Beträffande de på handelsdepartementet ankommande lag silftningsuppgifterna
tillåter jag mig hänvisa till den av chefen för justitiedepartementet
i dyiikt hänseende lämnade redogörelsen.

Ärenden under
handelsdepartementet.

Lagstiftning
under handelsdepartementet.

136

Kungl. Maj ds proposition Nr 3.

Verk, stater I anslutning till ovannämnda ärendesfördelning skulle till handels värld™"

departementet höra följande verk, stater och inrättningar, nämligen:
handehdepar- kommerskollegium och bergsstaten;

temeritet. lotsstyrelsen och lotsverket;

patent- och registreringsverket;
försäkringsinspektionen;
nautisk-meteorologiska byrån;
statens provningsanstalt;
fartygsinspektionens befattningshavare;
statens torvtjänstemän;
statens instruktörer i husslöjd;
inspektörer över elektriska anläggningar;
kontrollanter för undersökning av eldfarliga oljor;
sprängämnesinspektionen;
navigationsskolorna;
sjömanshusen;

direktionen över handelsflottans pensionsanstalt;
järnkontoret;

allmänna försäkringsanstalter;
auktoriserade handelskammare;
ingenjörsvetenskapsakademien.

Handelsde. Dä jag nu övergår till att behandla de spörsmål, som röra handels organlsation!

departementets inre organisation, tillåter jag mig till en början hänvisa
till de av chefen för justitiedepartementet förut i dag åberopade uttalandena
i förenämnda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag
rörande angelägenheten av att inom de nya departementen så enkla och
för arbetets snabba bedrivande effektiva arbetsformer som möjligt komma
till användning. Klart är, att dessa uttalanden i alldeles särskild grad
äga tillämpning i fråga om handelsdepartementet, vars hela verksamhet
ju kommer att röra sig på ett det praktiska livet närliggande fält, där
snabba avgöranden och skyndsam expedition ofta äro av förhållandena
oundgängligen påkallade. Åven om spörsmålet om förenklade arbetsmetoder
till ej ringa del hänför sig till åtgärder, som kräva särskilda
bestämmelser av beskaffenhet att böra genomföras enhetligt för samtliga
departement, torde det dock vara obestridligt, att särskilt ett nytt,
av förut tillämpad praxis mera obundet departement bör hava tillfälle att
så anordna det departementala arbetet, att snabbheten och effektiviteten
fullt ut tillgodoses. .

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Förutsättningen härför är emellertid i främsta rummet, dels att
departementet gives den juridiskt-adiniuistrativa personalutrustning, som
erlordras för att inkomna ärenden skola kunna utan anhopning eller
tidsutdräkt korrekt och säkert beredas, avgöras och expedieras, dels ock
att departementet^ såväl sättes i lillfälle att i viktigare angelägenheter
utan omgång inhämta råd och upplysningar av representanter för varf
näringsliv som ock framför allt beredes daglig tillgång inom departementets
egna lokaler till teknisk och praktisk sakkunskap i frågor, där
sådan är av nöden. Utgångspunkten vid uppgörandet av organisationsplan
för handelsdepartementet synes mig sålunda böra vara, att
departementet å ena sidan erhåller den administrativa stadga, som erfordras
för att departementet skall kunna fylla sin uppgift såsom det centrala
statsorganet å ett viktigt förvaltningsområde, och å andra sidan
bringas i dqn intima kontakt med det praktiska livet, som är oundgänglig
för att departementet rätt skall kunna tillvarataga våra näringars
intressen och befrämja deras utveckling. Båda dessa synpunkter har
jag sökt att i möjligaste män tillgodose i det förslag till organisation
för departementet, som jag nu går att framlägga.

Vidkommande först den närmast under departementschefen sorterande
ledningen av departementets angelägenheter uttalade chefen för
justitiedepartementet vid frågans förberedande behandling under fjolåret,
att i departementet behov torde komma att föreligga av såväl en statssekreterare
som en expeditionschef. Sedan numera bättre överblick
vunnits över det verksamhetsområde, som skulle tillkomma handelsdepartementet,
vill det emellertid synas, som om hinder knappast sktdle
möta att—såsom fallet är i justitie- och för närvarande även i sjöförsvarsdepartementet
— å en person sammanföra statssekreterarens och
expeditionschefens arbetsuppgifter. Det propositions- och lagstiftningsarbete,
som skulle falla å handelsdepartementets lott, torde nämligen,
att döma av de erfarenheter,- som vunnits under den tid, då motsvarande
arbete utförts i finansdepartementet, icke vara av den omfattning,
att därav för närvarande motiveras inrättandet av en särskild tjänst i
statssekreterargrad en.

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att i staten för handelsdepartementet
uppföres en förenad statssekreterar- och expeditionschefsbefattning.

Beträffande härefter byråindelningen i handelsdepartementet anfördes
under fjolåret, att antalet byråer tillsvidure borde kunna inskränkas till
två, vardera med ett kansliråd som chef. Av dessa byråer borde den
Bihang till riksdagens protokoll 1320. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.) 18

Statssekreterare
och expeditionschef,

By råir. daning
och ad
ministr.itive
byråchefer

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

ena lämpligen i huvudsak handlägga ärenden angående handel och sjöfart
samt den andra industri- och bergsärenden.

De utvidgningar av handelsdepartementets förut i stora drag angivna
verksamhetsområde, som i dag av mig förordats, äro icke av den
betydenhet, att därav påkallas inrättandet av någon särskild byrå. Jag
föreslår sålunda — i enlighet med d>m under fjolåret framförda tanken
— att handelsdepartementet tillsvidare organiseras på tvä byråer.

För utrönande av den lämpligaste arbetsfördelningen byråerna
emellan har jag låtit uppgöra eu sammanställning över de under år 1918
inom olika departement avgjorda ärenden, vilka varit av natur att i enlighet
med den förut av mig angivna planen böra hänföras till det nya
handelsdepartementet; och hava ärendena därvid allt ejter sin beskaffenhet
sammanförts i olika huvudgrupper, lämpliga att tagas till utgångspunkt
vid den blivande byråindelningen. Nämnda sammanställning ter
sig, i vad regering sä rend ma angår, på följande sätt:

Inom finansdepartementet avgjorda ärenden:

	Handel	Sjöfart	Industri- och bergshante-ring m. m.	Bolagsären-den och ärenden om rätt att idka näring
Större ..................................................	49	15	16	3
Medelstora ............................................	134	372	643'')	115
Mindre ...................................................	13	2	112	20
Summa	196	389	771	138

1) Härvid hava de elektriska ärendena, som den 1 juli 1918 flyttades från ‘civil- till finansdepartementet,
räknats, som om de under hela året handlagts i sistnämnda departement.

Ärenden, avgjorda inom andra departement:

I justitiedepartementet: varumärkeuärenden ......................................

I sjöförsvarsdepartementet: skeppsmätnings- och navigationsskole ärenden2)

................................................................................................

» rörande lotsverket m. m.....................................................

I civildepartementet: ärenden angående explosiva varor o.d. s)...

» » försäkringsrörelse............

190

2) I samband med kommerskollegii omorganisation hava skeppsmätnings- och navigationaskoleärenden
samt ärenden angående explosiva varor o. d. från och med den 1 januari 1920
provisoriskt överflyttats till finansdepartementet (Sv. Förfs. nr 806/1919).

139

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 3.

1 jordbruksdepartementet: ärenden rörande gruvor ...................... 28

» » torvhantering ............ 41

» » husslöjd .................... 4

Härtill komma regeringsrättsmål till ett antal av omkring 75, därav
43 angående patent, 9 angående registrering av bolag, 1 angående gruvförhållanden,
7 röi’ande dyrtidstillägg och 15 rörande lotsverket.

Av här ovan anförda statistiska siffror torde framgå, att den av
mig under fjolåret ifrågasatta byråindelningen, med hänsyn till arten
och omfattningen av de ärendesgrupper, som skulle falla inom de olika
byråernas verksamhetsområden, måste anses såsom i stort sett ganska
lämplig. Till handels- och sjöfartsbyrån skulle då hänföras samtliga de
nu i finans- och sjöförsvarsdepartementen handlagda ärendena angående
handel och sjöfart, medan till industri- och bergs byrån skulle förläggas
finansdepartementets ärenden angående industri- och bergshantering m. m.,
justitiedepartementets varu märkesärenden, civildepartementets ärenden
angående explosiva varor m. m. och jordbruksdepartementets gruv-, slöjdoch
torvärenden. Årendena rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen
synas mig lämpligen böra tilldelas handels- och sjöfartsbyrån, medan
däremot bolagsärenden och frågor om rätt för utlänning att i riket idka
näring ävensom ärenden rörande näringsstatistik torde höra hänföras till
industri- och bergsbyrån.

Av regeringsrättsmålen skulle med ovan -angivna byråindelning
det övervägande flertalet komma att tillhöra industri- och bergsbyråns
beredning och föredragning.

I det föregående hava samtliga s. k. kristidsärenden helt och hållet
lämnats å sido. Därest sådana ärenden, av beskaffenhet att böra handläggas
inom handelsdepartementet, ännu förekomma vid den tid, då
nämnda departement träder i verksamhet, torde av omständigheterna få
bero, huruvida desamma må kunna tilläggas någon av byråerna eller
om, såsom nu är fallet inom finansdepartementet, för deras handläggning
böra träffas, särskilda anstalter.

Det bör emellertid icke förbises, att med den av mig ifrågasatta
byråindelningen industri- och bergsbyrån skulle bliva, med hänsyn såväl
till ärendenas antal som framför allt till deras beskaffenhet, icke oväsentligt
mera arbetstyngd än handels- och sjöfartsbyrån. Härvid är likväl att
märka, att ett mycket stort antal av de ärenden, som skulle hänföras
till industri- och bergsbyrån, röra elektriska anläggningar. Beredningen
och föredragningen av dessa ärenden har inom finansdepartementet varit

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

anförtrodd åt en särskild person med förste kanslisekreterares avlöningsförmåner,
vilken person haft sin tid fullt upptagen av ifrågavarande
arbete. Denna anordning torde enligt min mening lämpligen böra bibehållas
även sedan ärendena överflyttats till handelsdepartementet; och
ämnar jag för den skull föreslå, att å industri- och bergsbyrån anställas
två förste kanslisekreterare, av vilka den ene får till uteslutande uppgift
att självständigt handlägga nu ifrågavarande ärenden.

Att byråchefen å industri- och bergsbyrån helt befrias från befattningen
med de visserligen icke så krävande men i allmänhet ganska
tidsödande ärendena rörande elektriska anläggningar anser jag vara så
mycket nödvändigarev som nämnde byråchef säkerligen torde komma
att få ett drygt arbete med beredningen av de på byråns föredragning
ankommande regeringsrättsmålen, av vilka isynnerhet de, som röra patent,
ofta äro av mycket vidlyftig och invecklad beskaffenhet. Någon särskild
föredragande för regeringsrättsmålen lärer nämligen, med hänsyn till
dessa måls jämförelsevis ringa antal, åtminstone tills vidare icke höra
inom handelsdepartementet förordnas. Däremot låter det, med hänsyn
till vad ovan anförts om regeringsrättsmålens beskaffenhet, väl tänka
sig, att, vad särskilt angår industri- och bergsbyrån, självständig föredragningsskyldighet
i vissa dylika mål kan behöva åläggas jämväl annan
tjänsteman än vederbörande byråchef.

Jag föreslår sålunda, att ärendena inom handelsdepartementet uppdelas
på följande sätt:

l:a byrån (handels- och sj öfartsby r ån): ärenden angående in- och
utrikes handel, handelshögskoleväsendet, kommersiell information, inoch
utrikes sjöfart, lots- och fyrväsendet, livräddningsväsendet, navigationsundervisning,
skeppsmätningsväsendet, registrering av fartyg, sjöfartssäkerhet,
befäl å svenska handelsfartyg, mönstring av sjöfolk samt
det affärsmässiga försäkringsväsendet;

2:a byrån (industri- och bergsbyrån): ärenden angående industri,
torvhantering, hantverk och annan dylik hantering, slöjd, bergs- och brukshantering,
lärlingsväsendet, statens gruvegendom, patent, skydd för varumärken,
mönster och modeller, elektriska anläggningar för belysning eller
arbetsöverföring med undantag av elektriska spårvägs- och järnvägsanläggningar,
eldfarliga oljor, explosiva varor, normalpapper och normalbläck,
bolagsväsendet, rätt för utlänning att i riket idka näring m. m.
samt näringsstatistik.

Med hänsyn till arten av det övervägande antalet ärenden, som
å byråerna skola handläggas, böra de båda kansliråden äga juridisktadministrativ
utbildning.

141

Kung!.. Maj:ts proposition Nr ■J.

Då under sådana omständigheter den tekniska och praktiska sakkunskap,
som på sätt jag förut nämnt bör vara under det dagliga arbetet
i liiindelsdepartementet omedelbart tillgänglig, icke skulle bliva representerad
i de båda ordinarie kanslirådens personer, uppstår frågan, huru
denna sakkunskap lämpligast skall kunna tillföras departementet. Då
denna angelägenhet under fjolåret förberedelsevis behandlades, ifrågasattes
den anordningen, att på de båda byråerna skulle anställas praktiskt
förfarna assistenter, vilka skulle hava att biträda med handläggning
och eventuellt föredragning i statsrådsberedningen av sådana ärenden,
som vore av mera teknisk beskaffenhet. Dessa assistenter borde då
sökas företrädesvis bland yngre personer med praktisk utbildning och
erfarenhet.

Vid närmare övervägande har jag emellertid kommit till den
uppfattningen, att det måste anses lämpligare att — i överensstämmelse
med vad förut i dag föreslagits beträffande det nya kommunikationsdepartementet
— ställa den eller de personer, som skola tillföra
handelsdepartementet den praktiska sakkunskapen, utanför den
ordinarie byråindelningen inom departementet. Det torde nämligen förhålla
sig så, att flertalet av de ärenden, där tillgång till sådan sakkunskap
i särskilt hög grad erfordras, äro av den beskaffenhet, att de
komma att handläggas icke å vederbörande byråer utan mera direkt
under departementschefens eget överinseende, ofta kanske närmast av
statssekreteraren-expeditionschefen. Så torde säkerligen i regel komma
att bliva fallet såväl med lagstiftnings- och riksdagsfrågor i allmänhet
som ock med åtskilliga andra ärenden av större räckvidd eller mera
ingripande betydelse för vårt näringsliv. Givetvis är det ofta just i
dylika frågor, som den praktiska sakkunskapen bäst behöves, på samma
gång som denna sakkunskap här i regel har vida större förutsättningar
än i det löpande administrativa byråarbetet att göra sig gällande till
båtnad för de intressen, som genom handelsdepartementet skola tillvaratagas.

Härmed är naturligtvis ingalunda sagt, att icke å byråerna ärenden
förekomma, i vilka biträde av tekniskt utbildad och praktiskt skolad
person är i hög grad önskvärt. Tvärtom torde det vara uppenbart, att
jämväl å byråerna tillgången till den sakkunskap, som en dylik person
besitter, i många fall är ägnad icke blott att i hög grad underlätta
beredningen av förekommande ärenden utan även att verksamt bidraga
till en ur olika synpunkter riktig och lämplig lösning av de spörsmål,
som äro för handen. Så måste det påtagligen, för att endast taga ett
exempel, i patentärenden mången gång för byråchefen vara av ovär -

ISyräche/ för
tekniska ärenden.

142

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

derlig nytta att kunna rådföra sig med en person, vars utbildning sätter
honom i stånd att intränga i och rätt bedöma tekniska tvistefrågor på
helt annat sätt, än den enbart juridiskt och administrativt kvalificerade
tjänstemannen i regel förmår.

Avsikten med den av mig nu ifrågasatta ändrade anordningen är
givetvis icke heller att undandraga byråerna tillgången till den praktiska
sakkunskap, som inom handelsdepartementet kan komma att bliva
till finnandes. Vad jag därmed vill vinna är endast att, utan förfång
för byråarbetet, göra denna sakkunskap bättre tillgänglig och mera
användbar för departementet i dess helhet, framför allt för departementschefen
personligen men jämväl för den närmast under honom sorterande
statssekreteraren-expeditionschefen.

Ett av de skäl, som förmått mig att i nu ifrågavarande hänseende
föreslå en i viss mån ändrad anordning, är ock, att — efter vad jagtror
mig hava funnit — handelsdepartementet, liksom kommunikationsdepartementet,
åtminstone tills vidare bör vara tillfyllest betjänt med en
inom departementet dagligen närvarande person, representerande teknisk
och praktisk sakkunskap och erfarenhet. Detta synes mig så mycket
mera vara fallet, som det är min åsikt, att för tillgodoseende av departementets
behov av sådan sakkunskap och erfarenhet jämväl en annan
utväg bör anlitas, nämligen inrättandet av en representativ rådsinstitution
vid sidan av departementet. Härtill torde jag i det följande få
återkomma.

Av stor vikt är givetvis, att för befattningen såsom tekniskt sakkunnig
förvärvas en i olika avseenden högt kvalificerad person. För
att detta skall bliva möjligt torde — liksom för motsvarande befattningshavare
i kommunikationsdepartementet — avlöningen icke böra sättas
lägre än till 12,000 kronor för år, oberäknat dyrtidstillägg. Befattningen,
vars innehavare torde böra givas byråchefs ställning, synes — i
avbidan på någon tids erfarenhet rörande verkningarna av den föreslagna
anordningen — tillsvidare lämpligen böra uppföras å extra stat.

Att på förhand bestämt avgränsa det verksamhetsområde, som bör
tillkomma den tekniska byråchefen, lärer icke vara erforderligt eller ens
möjligt. Utom de antydningar rörande hans arbetsuppgifter, som här
ovan redan gjorts, må i sådant avseende endast anföras, att meningen
vore, att han skulle dels självständigt handlägga och föredraga sådana
frågor av övervägande teknisk natur, som till honom överlämnades, dels
ock i andra frågor, där hans sakkunniga biträde kunde påkallas, samarbeta
med departementets administrativa föredragande. Hans arbete
skulle sålunda, alltefter frågornas beskaffenhet, komma att bliva av

143

Kungl. Majds proposition Nr 3.

ganska olika natur. 1 vissa ärenden komme han att intaga eu rent
konsultativ ställning; i andra däremot skulle han hava att självständigt
utöva ingående kritisk granskning av föreliggande förslag, medan åter
beträffande eu tredje grupp ärenden själva utrednings- och föredragningsarbetet
skulle lalla på hans lott. I övrigt torde det, såsom ovan
antytts, vara lämpligast att icke nu på något bestämdare sätt fixera hans
arbetsuppgifter utan låta därmed anstå, till dess med ledning av någon
tids erfarenhet ett säkrare bedömande härutinnan blir möjligt.

I detta sammanhang ber jag att få återkomma till frågan om
anställande av chefen för kommerskollegii upplysningssektion såsom
biträde inom handelsdepartementet. Jag har i dylikt hänseende på
anförda skäl redan ifrågasatt, att denne tjänsteman bolde erhålla samma
ställning i förhållande till chefen för handelsdepartementet, som sekreteraren
i bankinspektionen intagit i förhållande till chefen för finansdepartementet.
Visserligen kan det måhända synas mindre nödvändigt
att på dylikt sätt fastare binda omförmälda tjänsteman vid handelsdepartementet,
då han ju, i enlighet med den av chefön för justitiedepartementet
antydda praxis, i allt fall skulle vid förekommande behov
kunna tagas i anspråk för föredragning i statsrådsberedningen m. m. Att
märka är emellertid, att det arbete, som inom handelsdepartementet
skulle åligga chefen för kommerskollegii upplysningssektion, måste bliva
av mera permanent art. För att trygga samarbetet mellan departementet
och upplysningssektionen och för departementet tillgängliggöra
det genom sektionen insamlade materialet torde han nämligen
behöva stå i oavbruten förbindelse med departementet och särskilt dess
chef, vilken givetvis skulle äga att av honom påfordra nödigt biträde
vid alla de utredningar och undersökningar, som kunde falla inom
området för hans verksamhet. Det synes mig under sådana omständigheter
med billigheten överensstämmande, att ifrågavarande tjänsteman,
vilken i egenskap av byrådirektör i kommerskollegium och chef för dess
upplysningsavdelning åtnjuter en årlig avlöning av 6,600 kronor, för
''sitt arbete i departementets tjänst tillerkännes ett särskilt arvode, förslagsvis
1,200 kronor för år räknat. Då frågan om ordnandet av den
kommersiella upplysningsverksamheten, såsom förut nämnts, ännu icke
erhållit sin definitiva lösning, torde emellertid detta arvode tillsvidare
böra äskas å extra stat.

Med avseende å kanslisekreterarbefattningar torde inom handelsdepartementet
behov komma att föreligga av sju tjänster, därav fyra

Biträde i
ärenden
rörande kommersiell
upplysning.

Kanslisekre teraré.

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

av högre och tre av lägre grad. Såsom biträde hos statssekreterarenexpeditionschefen
torde böra placeras en förste och en andre kanslisekreterare,
medan en förste och en andre kanslisekreterare böra avses för
vardera av departementets båda byråer. Den fjärde kanslisekreteraren
av högre grad bör, såsom förut antytts, placeras på industri- och
bergsbyrån såsom föredragande för de å departementets handläggning
ankommande ärendena rörande elektriska anläggningar.

I avseende å sist omförmälda kanslisekreterarbefattning kunde
måhända — med hänsyn till möjligheten av att beslutanderätten i ärenden
rörande elektriska anläggningar framdeles kan komma att överlämnas till
underordnad myndighet — ifrågasättas, huruvida densamma icke borde uppföras
å extra stat. Då emellertid i de från och med 1918 års ingångför
statsdepartementens befattningshavare gällande avlöningsbestämmelser
är stadgat, att sådan befattningshavare skall vara skyldig att,
därest vissa till statsdepartement hörande göromål överflyttas till annat
ämbetsverk, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas,
synes ovanberörda möjlighet icke böra utgöra hinder för att med ordinarie
befattningshavare besätta även den förste kanslisekreterartjänst,
med vilken föredragningsskyldighet i avseende å ärenden rörande elektriska
anläggningar skulle vara förenad.

Genom att å ordinarie stat uppföra även denna kanslisekreterartjänst
skulle dessutom — åtminstone med största sannolikhet — eu
bestämd fördel vinnas jämväl i ett avseende, som hittills icke berörts.
Härom ber jag att få anföra följande.

Handläggningen av ärendena rörande elektriska anläggningar torde,
såvitt nu kan bedömas, lämpligen böra, även sedan dessa ärenden överflyttats
till handelsdepartementet, anförtros åt samme tjänsteman, som inom
finansdepartementet — och tidigare inom civildepartementet — haft
desamma om händer. Denne tjänsteman är ordinarie kanslisekreterare
i civildepartementet, kvarstående å gammal stat, och har under sin tjänstgöring
i finansdepartementet uppburit, förutom ett honom av riksdagen
beviljat särskilt arvode, lön och provisoriskt avlöningstillägg å sin
kanslisekreterartjänst i civildepartementet. Nu förhåller det sig så, att
under den tid omförmälde tjänsteman kvarstår å övergångsstat, enligt
riksdagens beslut en av de å civildepartementets nya stat uppförda andre
kanslisekreterartjänsterna skall lämnas obesatt. Detta har givetvis —
särskilt sedan personen i fråga fått sin tjänstgöring förlagd till annat
departement — för civildepartementet framstått såsom en gnnska kännbar
olägenhet och skulle säkerligen i lika hög grad vara ofördelaktigt
för det nya departement, till vilket vid civildepartementets klyvning den

145

Kungl. Maj:tf! proposition Nr 3.

obesatta andre kanslisekreterartjänsten skulle överflyttas. Här berörda
olägenhet skulle emellertid nu bortfalla, om ovannämnde å gammal stat
kvarstående kanslisekreterare utnämndes till ordinarie förste kanslisekreterare
i handelsdepartementet, i det för sådant fall hinder icke längre
skulle möta att med ordinarie innehavare besätta den andre kanslisekreterarijurist
i annat departement, som eljest tillsvidare skulle få
stå obesatt.

Jag tillstyrker alltså, att samtliga kanslisekreterartjänster i handelsdepartementet
uppföras å ordinarie stat.

I handelsdepartementet erfordras vidare en registrator och fem
kvinnliga biträden, av vilka senare åtminstone ett nödvändigtvis bör äga
fullgoda insikter i främmande språk och jämväl i övrigt vara högt
kvalificerat. För detta biträde lärer höra avses en befattning i tredje
lönegraden. Av övriga kvinuliga biträdesbefättningar bör en uppföras
i andra och tre i första lönegraden.

Ytterligare erfordras för handelsdepartementet eu förste vaktmästare
och två vaktmästare.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar
synes mig, med hänsyn till att inom handelsdepartementet behovet av
tillfällig arbetsförstärkning tidvis torde komma att bliva förhållandevis
stort, icke böra sättas lägre än till 15,000 kronor.

1 enlighet med vad jag sålunda anfört skulle — frånsett särskilt
anslag å 17,000 kronor till depaitementschefen — den ordinarie staten
för handelsdepartementet, att gälla frän och med den 1 juli 1920, erhålla
följande utseende:

Övrig personal.

Handelsdepartementets
stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

146

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

	Lön	Tjänst- görings- ponnin- gar	Orts- till- lägg	Summa
		K r o	n o r
1 statssekreterare och expeditions-chef, arvode ..............................				11,000
1 kansliråd....................................	5,000	2,500	600	8,100
1 dito ..........................................	5,000	2,500	600	8,100
1 förste kanslisekreterare ...............	3,600	1,800	. 400	5,800
3 dito ..........................................	10,800	5,400	1,200	17,400
1 registrator .................................	2,600	1,600	300	4,500
1 andre kanslisekreterare ...............	2,200	1,500	300	4,000
2 dito ..........................................	4,400	3,000	600	8,000
i kvinnligt biträde av tredje graden	1,500	700	200	2,400
1 kvinnligt biträde av andra graden	1,300	500	200	2,000
1 kvinnligt biträde av första graden	1,100	300	20(f	1,600
2 kvinnliga biträden av dito............	2,200	600	400	3,200
1 förste vaktmästare .....................	1,100	650	150	1,900 :
1 vaktmästare ..............................	900	550	150	1,600
1 dito .......................................... .	900	550	150	1,600 !
Till amanuenser, extra biträden och		.		15.000

Summa kronor	_		_	96,200

{Av detta arvode anses 3,000
kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

{Efter 5 år kan lönen höjas
j med 600 kronor.

»Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter

I1, 10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan avlöningen
höjas med 200 kronor,
efter 10 år med ytterligare
200 kronor och efter 15
år med än ytterligare 200
kronor; skolande av varje
ålderstibägg 100 kronor
utgöra lön och 100 kronor
tjänstgöringspenningar.

IEfter 3 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter 6
år med ytterligare 100
kronor och efter 9 år
med än ytterligare 100
kronor.

Anm. Därest hostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,
anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor
för år. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt
bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda
värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som
för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av
elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och
lampor. I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna
i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år
1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.)

147

Kungl. Majds proposition Nr 3.

Härtill skulle från ocli med den 1 juli 1920 å extra stat komma
årliga arvoden

till en extra byråchef för tekniska ärenden....... kronor 12,000

» biträde i ärenden rörande kommersiell upplysning-
....................................................................... » 1,200

Av förenämnda arvode till den extra byråchefen för tekniska ärenden
torde 3,200 kronor böra anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Då den årliga kostnaden för finansdepartementets byrå för ärenden
angående handel, industri och sjöfart m. m., vilken byrå skulle överflyttas
till handelsdepartementet, utgjort omkring 22.000 kronor, skulle
den genom handelsdepartementets inrättande förorsakade merutgiften
utgöra cirka 87,400 kronor.

För handelsdepartementet torde alltså i riksstaten för år 1921 böra
upptagas dels ett ordinarie anslag, svarande mot avlöningsstatens slutsumma,
eller 96,200 kronor, dels ock ett extra anslag å 13,200 kronor.
Beträffande senare hälften av år 1920 skulle för upprätthållandet av
handelsdepartementets verksamhet under nämnda tid erfordras hälften
av nyssberörda häda belopp eller 54,700 kronor. För täckande av en del av
sistnämnda summa torde kunna tagas i anspråk de besparingar å respektive
3,400 och 2,000 kronor, som, enligt vad förut sagts, i och med
den nya departementsindelningens ikraftträdande skulle uppstå å de för
sjöförsvars- och jordbruksdepartementen å riksstaten för år 1920 redan
anvisade ordinarie anslag. Återstående beloppet, 49,300 kronor, torde
böra äskas å tilläggsstat för år 1920. I

I det föregående har jag såsom min åsikt uttalat, att för tillgodoseende
av handelsdepartementets behov av praktisk sakkunskap och erfarenhet
borde — jämte anställandet inom departementet av en särskild
byråchef för tekniska ärenden — anlitas den utvägen, att vid departementets
sida ställdes en representativ rådsinstitution, som skulle hava
att med departementet överlägga i viktigare, näringslivet berörande
frågor samt avgiva yttranden i ärenden, som till detsamma hänskötes.
Inrättandet av en dylik rådsinstitution skulle, synes det mig, utgöra den
bästa formen för tryggande av det ur näringslivets synpunkt önskvärda
samarbete, som inom området för handelsdepartementets verksamhet bör
äga rum mellan statsförvaltningens organ och näringarnas målsmän, på
samma gång som departementet därigenom skulle från näringslivets sida
tillförsäkras det stöd, som torde vara oundgängligt för att departementet
rätt skall kunna fylla sina uppgifter.

Rådsinstitution
under
handelsdepartementet.

148

Kungl. Maj.is proposition Nr 3.

Huru eu dylik rådsinstitution lämpligast bör organiseras, kan givetvis
bliva föremål för mycket olika meningar. Jag vill emellertid i
detta sammanhang bringa i erinran, att — på sätt i förutnämnda proposition
nr 359 till 1919 års lagtima riksdag påpekats — redan nu en
rådsinstitution förefinnes, som åtminstone i viss mån har att tillvarataga
uppgifter av samma art, som borde tillkomma en vid handelsdepartementet
knuten sådan institution. I eu den 15 mars 1912 på utrikesdepartementets
föredragning utfärdad kungörelse har nämligen meddelats
föreskrift om upprättande av ett handelsråd, vilket skall hava till uppgift
att avgiva yttrande i sådana ärenden för främjande av handel, industri
och sjöfart samt rörande konsulatväsendet, som av ministern för utrikes
ärendena eller cbefeu för finansdepartementet överlämnas till detsamma.
Ledamöter i rådet, sju till antalet, utsagos vid samma tillfälle för en tid
av tre år. Sedan statens handeiskommission den 8 juni 1915 inrättats,
blev visserligen med nämnda treårsperiods slut nytt förordnande av ledamöter
i rådet icke meddelat, men genom beslut den 20 november 1917
har rådet sedermera återupplivats, i det att ledamöter då ånyo tillsätta
för tre år.

Såsom i ovannämnda proposition nr 359 antytts, hava emellertid
departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén i sitt år 1913
avgivna betänkande föreslagit, att vid handelsdepartementets inrättande
denna mera såsom ett provisorium avsedda rådsinstitution skulle utbytas
mot ett närinysråd med betydligt större medlemsantal och väsentligt
vidare arbetsuppgifter än handelsrådet. Enligt kommittéförslaget skulle
näringsrådet bestå av icke mindre än 40.ledamöter med lika många
suppleanter, utsedda av Kungl. Maj:t för eu tid av fyra år och fördelade
på fem sektioner, nämligen eu för handeln, eu för den större industrien,
eu för hantverket och den därmed jämförliga mindre industrien, en för
bergshanteringen och en för sjöfarten. Rådet skulle arbeta dels i plenum
och dels på sektioner. Vid plenarsammanträdena skulle behandlas ärenden
av större betydelse och mera allmänt intresse för näringslivet i dess
helhet, medan å sammanträdena med en eller flera sektioner skulle handläggas
ärenden, som mera uteslutande berörde de av ifrågavarande sektion
eller sektioner representerade intressen. Rådet skulle sammanträda i
Stockholm på kallelse av handelsdepartementets chef, som, när han så
önskade, skulle äga att själv leda rådets förhandlingar.

Kommitté förslaget, för vilket en närmare reöogörelse återfinnes å
sid. 507—529 i ovannämnda betänkande, var emellertid icke enhälligt.
Tvenne ledamöter av kommerskollegiikommittén voro nämligen av skiljaktig
mening samt framhöllo, att rådet, för att bliva till verkligt gagn,

149

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

icke borde vara större än en av de sektioner, som kommittéflertalet tänkt
sig. Enligt reservanternas åsikt bjöde försiktigheten, att man vid införandet
av en institution av bär ifrågavarande slag icke i första hand
tillskapade stora och tunga former, som kanske under en lång framtid
komme att sakna tillräckligt innehåll, varigenom institutionen lätt kunde
förfalla i overksamhet och förbises. Bättre vore då, att åtminstone till
en början välja en enklare och lätthanterligare form samt tillse, huruvida
icke denna bleve tillräcklig för det avsedda ändamålet. Reservanterna
tillstyrkte därför, att antalet ledamöter i rådet måtte inskränkas
till exempelvis nio.

För egen del är jag icke beredd att nu taga slutlig ställning till
spörsmålet, huruvida efter handelsdepartementets tillkomst det redan inrättade
handelsrådet, anknutet direkt till handelsdepartementet i stället
för till utrikesdepartementet och möjligen i ett eller annat hänseende
ombilda!., bör bibehållas eller om i dess ställe i enlighet med ovannämnda
kommittéförslag bör tillskapas eu helt ny rådsinstitution med
mer eller mindre ändrad gestaltning. Skulle den senare utvägen väljas,
torde det emellertid, såvitt jag kan finna, under inga omständigheter
höra ifrågakomma att låta den nyinrättade rådsinstitutionen svälla ut
till de dimensioner, som av departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén
förordats. Frågan om de definitiva organisations- och
verksamhetsformerna för den rådgivande institution, som bör ställas vid
handelsdepartementets sida, synes mig emellertid vara av den utomordentliga
betydelse för de intressen, som genom handelsdepartementet
skola tillvaratagas, att densamma helt bör förbehållas en blivande handelsministers
prövning. Att på dylikt sätt något uppskjuta ställningstagandet
i nu ifrågavarande avseende torde så mycket mindre vara
ägnat att föranleda olägenhet, som mandatstiden för ledamöterna i det
nu fungerande handelsrådet icke utgår förrän i slutet av detta år och
handelsdepartementet sålunda i allt fall redan från början av sin tillvaro
kan påräkna tillgång till sådan sakkunskap, som en vid departementet
knuten rådsinstitution avser att bereda. Icke heller ur anslagssynpunkt
torde det av mig förordade uppskovet vara ägnat att väcka betänklighet,
då kostnaderna för en dylik institution — vilken form som än gives
densamma — torde kunna, liksom beträffande samfärdselrådet föreslagits,
bestridas ur vederbörligt ordinarie anslag till kommittéer och sakkunniga
och särskilda medel för ändamålet sålunda icke lära erfordras.

150

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, tog härefter
ånyo till orda samt anförde:

An»\ag m. m Återstår så att behandla frågan, huru de för upprätthållandet av

statsdepartementens verksamhet under år 1921 erforderliga anslagen
böra i riksstaten upptagas samt huru de för departementen å riksstaten
för år 1920 redan beviljade anslagen skola, i vad angår senare hälben
av år 1920, kunna göras disponibla för bestridandet av kostnaderna för
departementen i deras nya gestaltning.

Beträffande först förhållandena under år 1921 böra givetvis i
riksstaten för nämnda år uppföras dels å ordinarie stat anslag, svarande
mot slutsummorna av staterna för de olika departementen, dels och å
extra stat anslag, betecknade såsom förslagsanslag högst, för förstärkning
av departementens arbetskrafter i enlighet med vad av de
olika departementscheferna förut denna dag angivits. Anslagen böra
uppföras under de olika huvudtitlarna, därvid emellertid i avseende å
riksstatens uppställning är att märka, att i anledning av den förändrade
departementsindelningen huvudtitlarnas antal bör ökas till elva, vilka
synas böra omfatta:

första	huvudtiteln	hov- och slottsstaterna
andra	»	justitiedepartementet
tredje	»	utrikesdepartementet
fjärde		försvarsdepartementet
femte		socialdepartementet
sjätte	»	kommunikationsdepartementet
sjunde		finansdepartementet
åttonde	j>	ecklesiastikdepartementet
nionde	»	jordbruksdepartementet
tionde	)) •	handelsdepartementet
elfte	»	pensionsväsendet.

Den förändrade huvudtitelsindelningen lärer emellertid, med hänsyn
till att för år 1920 riksstat redan fastställts, icke böra träda i tillämpning
förrän med ingången av år 1921, vadan den tilläggsstat till 1920
års riksstat, som kommer att bliva erforderlig, torde böra uppställas
enligt nu gällande indelning.

Beträffande härefter förhållandena för senare halvåret 1920 torde
det vara uppenbart, att de för de nuvarande statsdepartementen, med

151

Kuiujl. Maj:ts proposition iVr tt.

undantag'' av utrikesdepartementet, å riksstaten för år 1920 redan beviljade
anslag böra, i den mån de belöpa å årets sista hälft, tagas i
anspråk för bestridandet av kostnaderna för departementen i deras nya
gestaltning. Hos riksdagen lärer därför böra äskas medgivande till,
att vissa redan beviljade anslag må i de fall, då sådant är erforderligt,
användas inom annat departement än det, för vilket anslaget beviljats,
eller, inom samma departement, för annat ändamål än det med anslaget
ursprungligen avsedda. Do belopp, som ytterligare behövas, torde under
de olika huvudtitlarna böra äskas å tilläggsstat för år 1920, därvid anslagen
till social- och kommunikationsdepartementen lämpligast synas böra upptagas
under sjätte och anslaget till handelsdepartementet under sjunde
huvudtiteln. Storleken av de erforderliga tilläggsbeloppen torde framgå
av vad vederbörande departementschefer förut i dag anfört vid behandlingen
av de olika departementen.

Jag anser mig vidare böra anmärka, att anslagen till departementscheferna
ävensom vissa å andra och sjunde huvudtitlarna under »A.
Departementet» nu uppförda anslag, vilka icke direkt angå departementskanslierna,
ansetts böra — liksom alla frågor rörande utrikesdepartementet
— i detta sammanhang lämnas helt åsido. Framställningar i
dessa ämnen komma att göras i samband med behandlingen av de
spörsmål, som röra statsverkspropositionen samt propositionen om tillläggsstat
till riksstaten för år 1920.

I fråga om avlönings villkor m. m. torde böra stadgas, att de i
de nya avlöningsstaterna upptagna befattningshavarna skola vara underkastade
de villkor och bestämmelser, som fastställts för åtnjutande av
avlöningsförmåner enligt statsdepartementens nu gällande avlöningsstater.
Då emellertid i det av chefen för finansdepartementet framlagda förslaget
till avlöningsstat för finansdepartementet finnes upptagen en förste
aktuarie och i förenämnda villkor och bestämmelser icke återfinnes
något stadgande om förste aktuaries semesterrätt, torde särskild föreskrift
i detta ämne böra meddelas. Denna föreskrift synes mig lämpligen
kunna givas det innehåll, att förste aktuarie .skall i avseende å
rätt till semester likställas med förste kanslisekreterare.

Beträffande övergångsstaterna och de å dessa upptagna befattningshavare
torde i tillämpliga delar böra gälla vad som i motsvarande avseende
stadgats i fråga om de för lantförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen
nu gällande övergångsstater.

Avlöningsvillkor.

152

Hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

På grund av vad i detta ärende anförts, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

1) att

dels godkänna de nu framlagda förslagen till
ordinarie avlöningsstater för justitie-, försvars-, social-,
kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruks- och
handelsdepartementen samt till övergångsstater för
försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen, att
tillämpas staterna för ecklesiastikdepartementet från
och med ingången av år 1921 och övriga stater från
och med den 1 juli 1920,

dels ock förklara,

ej mindre att de i ovannämnda avlöningsstater
upptagna befattningshavare skola vara underkastade
de villkor och bestämmelser, som fastställts för åtnjutande
av avlöningsförmåner enligt statsdepartementens
nu gällande avlöningsstater, därvid skall iakttagas,
att förste aktuarie i avseende å rätt till semester
skall vara likställd med förste kanslisekreterare,

än även att i fråga om övergångsstaterna för
försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen och de
å dessa stater upptagna befattningshavare skall i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse vad i motsvarande
hänseende är stadgat beträffande de för respektive
lantförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen nu
gällande övergångsstater;

2) att å rik sstaten för år 1921

a) under andra huvudtiteln, justitiedepartementet,
höja det ordinarie anslaget för departementets avdelning
av Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande

belopp......................................................... kronor 94,000

med 8,700 kronor till ........................... » 102,700;

b) under fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet,

uppföra ett ordinarie anslag för departementet
å ......................................... kronor 199,000;

c) under femte huvudtiteln, socialdepartementet,

ej mindre å ordinarie stat uppföra

153

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

dels för departementets avdelning- av Kungl.

Maj:ts kansli ett anslag å.................... kronor 182,900,

dels och till övergångsstat för departementet ett

förslagsanslag, högst................................ kronor 15,600,

än även, utöver nyssberörda anslag, å extra stat
för upprätthållandet av departementets verksamhet anvisa
ett förslagsanslag, högst ............... kronor 10,500;

d) under sjätte huvudtiteln, kommunikationsdepartemententet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli å .................................................... kronor 120,500,

dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat
för upprätthållandet av departementets verksamhet anvisa
ett förslagsanslag, högst ............... kronor 24,N00;

e) under sjunde huvudtiteln, finansdepartementet,
dels höja det ordinarie anslaget för departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från de>s nuvarande

belopp ........................................................ kronor 133,300

med 24,600 kronor till......................... » 157,900,

dels ock därutöver å extra stat för upprätthållandet
av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,
högst .......................................................... kronor 9,000;

f) under åttonde huvudtiteln, ecklesiastikdepartementet,

dels sänka

ej mindre det ordinarie anslaget för departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande
belopp ...................................... kronor 222,550

med 28,500 kronor till ..................... » 194,050,

än även det ordinarie anslaget till övergångsstat
för departementet från dess nuvarande

belopp........................................................... kronor 11,000

med 5,800 kronor till .............................. » 5,200,

dels ock å extra stat för anställande av extra
föredragande inom departementet m. m. anvisa ett
förslagsanslag, högst .............................. kronor 17,200;

g) under nionde huvudtiteln, jordbruksdepartementet,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.)

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

dels sänka det ordinarie anslaget för departementets
avdelning av Kungl. Maj.ts kansli från dess

nuvarande belopp ................................. kronor 118,800

med 4,( >00 kronor till .......................... » 114,800;

dels ock å extra stat för en egnahemsavdelning i
departementet anvisa ett förslagsanslag,
högst............................................................... kronor 22,000;

k) under tionde huvudtiteln, handelsdepartementet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli å ................................................... kronor 96,200,

dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat
för upprätthållandet av departementets verksamhet anvisa
ett förslagsanslag, högst ............... kronor 13,200;

samt

3) att vad angår förhållandena för tiden 1 juli
—31 december 1920

dels medgiva, att nedannämnda å rikstaten för år
1920 uppförda anslag må, i den mån de belöpa å
senare hälften av samma år, efter Kungl. Maj:ts närmare
beprövande tagas i anspråk för följande ändamål,
nämligen:

a) för upprätthållande av försvarsdepartementets
verksamhet:

det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget
till ^^försvarsdepartementet samt det under femte
huvudtiteln upptagna anslaget till sjöförsvarsdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och samma
departements kommandoexpedition;

b) för upprätthållande av social- och kommunikationsdepartementens
verksamhet:

de under sjätte huvudtiteln uppförda anslagen
till civildepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, till övergångsstat för departementet, till extra
byrå för fattigvårdsärenden, till extra föredragande
för mål hos regeringsrätten samt till extra föredragande
för stadsplane- med flera ärenden, därvid
anslaget till övergångsstat för civildepartementet skall

155

Kungl. Maj-.tt proposition Nr 3.

för motsvarande ändamål användas inom socialdepartementet; c)

för upprätthållande av finansdepartementets
verksamhet:

de under sjunde huvudtiteln uppförda anslagen
till finansdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, till en extra byråchef för lagärenden och till
förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets
regeringsrättsbyrå; samt

d) för upprätthållande av handelsdepartementets
verksamhet:

det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till
sjöförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli och samma departements kommandoexpedition,
såvitt angår det belopp av 3,400 kronor, som icke
behöver tagas i anspråk för försvarsdepartementets
räkning, och

det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget
till jordbruksdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, såvitt angår det belopp av 2,000 kronor, som
besparas genom indragning av en andre kanslisekreterar
tjänst;

dels och, såsom förstärkning av eljest för ändamålet
tillgängliga medel, för upprätthållande av justitie-,
social-, kommunikations-, finans- och handelsdepartementens
verksamhet å tilläggsstat för år 1920
såsom förslagsanslag, högst, anvisa
under andra huvudtiteln:
för justitiedepartementet ett belopp
av ......................................................... kronor 4,350,

under sjätte huvudtiteln:
för social- och kommunikationsdepartementen
ett belopp av.................. kronor 46,900,

att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande
mellan sistnämnda båda departement fördelas, samt
under sjunde huvudtiteln:
för finansdepartementet ett belopp
av ......................................................

kronor 9,400

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.
och

för handelsdepartementet ett belopp
av ......................................................... kronor 49,300.

Vad chefen för justitiedepartementet sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.
litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

STOCKHOLM, ISAAC MAHCOS’ BOKTEYCKEBX-AKTIEBOLAO, 1820.