Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

1

Nr 367.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en mellan Sverige d ena, samt Amerikas Förenta
Stater, Frankrike, Storbritannien och Norra Irland d
andra sidan verkställd skriftväxling rörande tyska tillgångar
i Sverige m. m.; given Stockholms slott den
1 november 1946.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Östen Undén.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 367.

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 367.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 november 19i6.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Under de senaste åren ha de allierade regeringarna vid olika tillfällen riktat
framställningar till de neutrala staterna rörande sådan i dessa länder
befintlig egendom, som antingen tillhör tyska medborgare, offentliga eller
enskilda institutioner i Tyskland eller ock anses ha rättsstridigt bortförts
från de av Tyskland under kriget ockuperade länderna.

Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för de underhandlingar och
åtgärder, vartill de till Sverige riktade framställningarna givit anledning.

Allierade deklarationer.

Till grund för de allierade regeringarnas framställningar ha lagts vissa av
dem utfärdade och publicerade deklarationer i hithörande frågor. Sålunda
utfärdades i januari 1943 en av flertalet allierade stater undertecknad deklaration
rörande egendom härrörande från de ockuperade länderna. Denna
deklaration, vilken bragtes till svenska regeringens kännedom genom note
från härvarande brittiska beskickning, innehöll en förklaring, att de allierade
nationerna ämnade göra sitt yttersta för att omintetgöra fiendens plundringsmetoder
och därför förbehölle sig rätt att ogiltigförklara alla transaktioner
— oavsett deras formella gestaltning — avseende egendom i de av
fienden ockuperade eller kontrollerade omradena. I en särskild deklaration
av den 22 februari 1944, utfärdad av amerikanska, brittiska och sovjetryska
finansministerierna, varnades de neutrala länderna för transaktioner med
avseende å rövat monetärt guld. Även denna deklaration bragtes till svenska
regeringens kännedom genom noter fran härvarande brittiska och amerikanska
beskickningar.

Vid den i Bretton-Woods i Förenta Staterna under sommaren 1944 av de
allierade nationerna anordnade konferensen för penning- och finansfrågor,
antogs jämväl en resolution, Nr VI, vari rekommenderas vissa åtgärder i förhållande
till de neutrala länderna med avseende å såväl från ockuperade

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

länder härrörande egendom som fiendeegendom i allmänhet. Beträffande
egendom som rövats från de ockuperade länderna borde, enligt resolutionen,
de neutrala staterna uppmanas att inom sina respektive områden vidtaga åtgärder
för att förebygga överlåtelser eller andra dispositioner av sådan egendom,
att framskaffa och avskilja densamma samt att hålla den till förfogande
för vederbörande myndigheter efter befrielsen. I fråga om den i neutrala
länder befintliga fiendeegendomen krävdes i resolutionen åtgärder för
att förebygga undangömmande, med svikliga medel eller annorledes av all
egendom, som tillhör eller påstås tillhöra regering, enskilda eller institutioner
inom fiendeländerna eller de fientliga ledarna och deras medhjälpare. Slutligen
för utsattes, att de neutrala staterna skulle underlätta denna egendoms
utlämnande till efterkrigsmyudigheterna.

Såsom motivering till dessa rekommendationer åberopades bl. a. att fiendeländernas
ledare och medborgare liksom deras medhjälpare sökte överföra
tillgångar till och genom neutrala länder i syfte att dölja dem för framtida
bruk, för vidmakthållande av sitt inflytande och skapandet av världshegemoni,
att de tillägnat sig ockuperade länders och deras invånares egendom
genom öppen eller förtäckt plundring, ofta genom till synes legala metoder
med hjälp av sina lydregeringar, samt att därvid »kedjan av äganderätt och
kontroll» genom försäljningar eller andra former av överlåtelse ofta dragits
genom ockuperade och neutrala länder, varigenom uppspåmings- och utredningsarbetet
gjorts till en internationell fråga.

Brattön-Woods-resolutionen bragtes den 2 oktober 1944 officiellt till svenska
regeringens kännedom genom skrivelser från brittiska och amerikanska
sändebuden till min företrädare i ämbetet, varvid hemställdes att svenska
legeringen måtte vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodoseende av de syften,
som kommit till uttryck i resolutionen. Ett stort antal allierade regeringar
anslöto sig sedermera till denna hemställan.

Förhandlingar med de allierade 1944—1945.

Frågan örn Sveriges medverkan för uppfyllandet av Brattön-Woods-resolutionens
syften upptogs till närmare diskussion från brittisk och amerikansk
sida inom ramen för de handelspolitiska förhandlingar — de s. k. tripartitförhandlingarna
— vilka fördes med Sverige under vintern 1944—45 Därvid
gingo de allierade önskemålen i första hand ut på införandet av en betryggande
kontroll över den här befintliga fientliga egendomen, i främsta rummet
den tyska, och därjämte på åtgärder för återställande av den från de ockuperade
länderna rövade egendom, sorn här i landet kunde påträffas.

Efter preliminära diskussioner i London och Washington inleddes i april
1945 i Stockholm förhandlingar i ämnet med härvarande brittiska och amerikanska
beskickningar, biträdda av från Washington utsända sakkunnig
Under dessa förhandlingar, vilka fördes parallellt med överläggningar örn
den svenska varuinförseln västerifrån, framlades från allierad sida eli förslag
till avtal, varigenom kontrollen över de tyska tillgångarna i Sverige
skulle i detalj regleras. Enligt förslaget skulle bl. a. alla tyska och japanska

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 367-

tillgångar, vare sig de hade formen av äganderätt eller andra direkta eller
indirekta intressen, blockeras eller »frysas». Undantag fran blockeringen
skulle medgivas endast i samförstånd med de allierade myndigheterna. Ett
särskilt organ, vari svenska och allierade myndigheter skulle vara representerade,
skulle behandla frågor om kontrollens tillämpning och om undantag
från blockeringen. Frågan om den slutliga dispositionen av den sålunda
spärrade egendomen berördes emellertid icke i det allierade förslaget.

Från svensk sida förklarade man sig beredd att genom interna svenska åtgärder
söka uppfylla Bretton-Woods-resolutionens rekommendation beträffande
rövad egendom. Rörande kontrollen av fiendeegendomen hänvisades till
de successiva skärpningarna i den svenska valutakontrollen under de senare
åren, särskilt genom de i oktober 1944 vidtagna ändringarna i valutaförordningen.
Därvid hade jämväl Bretton-Woods-resolutionens syften i viss mån
beaktats genom införande av ökad kontroll över kapitalrörelser från utlandet
till Sverige. Genom valutakontrollen, liksom genom den ordning för transferering,
som gällde enligt clearingavtalen, hade redan på ett tidigt stadium
skapats hinder för kapitalflykt till Sverige från axelmakterna. Därjämte hade
man genom den av valutakontoret i februari 1945 påbjudna deklarationen av
fordringar på och skulder till utlandet vid 1944 års utgång, vunnit överblick
även över fiendeländernas egendom här i landet, i den mån denna utgjordes
av likvida tillgångar. Emellertid vore man å svensk sida även beredd överväga
införandet av en kontroll, som mer direkt toge sikte på en blockering
och övervakning av särskilt de tyska tillgångarna i riket. En sådan kontroll,
liksom även ett återställande av rövad egendom, i den mån ej gällande civillag
möjliggjorde en sådan, krävde emellertid riksdagens medverkan för
skapandet av erforderligt legislativt underlag. Utformningen av detta, liksom
handhavandet av den kontroll, som kunde befinnas erforderlig, vore emellertid
en intern svensk angelägenhet, beträffande vilken man förbehölle sig full
handlingsfrihet. Man önskade därför icke avtalsmässigt reglera de svenska
åtgärderna i ämnet, ehuru man samtidigt utginge från att dessa, i materiellt
hänseende, skulle i huvudsak tillfredsställa de allierade önskemålen.

Svensk lagstiftning.

Medan de angivna förhandlingarna pågingo, framlades vid slutet av 1945
års lagtima riksdag förslag till lagstiftning, avsedd att möjliggöra ytterligare
åtgärder i Bretton-Woods-resolutionens anda. Dessa förslag, vilka av riksdagen
antogos, ledde till utfärdandet den 29 juni 1945 av dels lagen om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom m. m., (nr
520) och dels lagen om kontroll å viss utländsk egendom m. m. (nr 522).

Genom förstnämnda lag inrättades ett särskilt förfarande för återställande
av egendom, som folkrättsstridigt frånhänts medborgare i ockuperat land,
även i de fall då egendomen innehades av någon som förvärvat den i god
tro. Den sistnämnda lagen, den s. k. kontrollagen, öppnade möjlighet att anordna
särskild kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket, när
sådan befinnes erforderlig i anledning av kapitalflykt till Sverige eller eljest

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

med hänsyn till de av kriget föranledda utomordentliga förhållandena. Sådan
kontroll kan i första hand anordnas genom skingringsförbud. Även mer ingripande
säkerhetsåtgärder äro enligt lagen möjliga, nämligen i form av
kvarstad, som kan tillgripas, därest det skäligen kan befaras, att egendomen
i strid mot skingringsförbudet undanstickes eller förstöres. Kvarstad kan
under enahanda förutsättning även tillgripas med avseende å egendom, som
1 ormelit framträder som svensk, nämligen egendom som tillhör svensk juridisk
person, vari förefinnes ett bestämmande utländskt inflytande. För handhavandet
av de kontroll- och förvaltningsuppgifter, som avses i den nya lagstiftningen,
inrättades från och med budgetåret 1945/46 en speciell administrativ
myndighet, flyktkapitaIbyrån, samt en särskild nämnd, restitutionsnämnden,
med väsentligen judiciella funktioner (prövning av, förutom frågor
om återställande av rövad egendom, huvudsakligen sådana angående förordnande
om kvarstad).

Med stöd av kontrollagen infördes skingringsförbud å all tysk egendom här
i riket — genom kungörelse 29 juni 1945 (nr 526) — varjämte i en samma
dag utfärdad särskild kungörelse påbjöds skyldighet att deklarera dylik
egendom till flyktkapitalbyrån.

Undersökningar för att bringa i dagen dolda tyska tillgångar igångsattes
jämväl, varvid uppgifter erhållna genom de allierade myndigheterna ofta
kommo till användning. Svenska bolag med tyska intressenter underkastades
genom flyktkapitalbyråns försorg ingående granskning. Under detta arbete
visade det sig snart erforderligt att skapa möjligheter för mer vittgående
ingripanden, särskilt beträffande de här i riket bildade bolag, som utgjorde
dotterbolag lill tyska företag eller eljest stodo under tyskt inflytande. I
anledning härav framlades för riksdagen i november 1945 förslag till lag
om administration av vissa bolag m. m. Rörande syftet med detta förslag
framhöll chefen för justitiedepartementet vid förslagets remiss till lagrådet
bl. a.:

Det har sålunda blivit alltmer uppenbart, att det tyska sammanbrottet
och Tysklands uppdelning i olika ockupationszoner skapat en oreda i hithörande
rättsförhållanden, vilken icke synes bliva av kortvarig natur. Genom
fredsfördrag sanktionerad regerings- och lagstiftningsmakt saknas och några
enhetliga regler för de tyska handels- och industriföretagens behandling
inom de olika ockupationszonerna lia icke meddelats. Härtill kommer, att
någon av alla parter erkänd ordning beträffande den tyska egendomen utanför
Tyskland icke finnes.

Förutom av de svårigheter, som denna oklarhet i det rättsliga läget föranleder
kompliceras situationen av de rent praktiska följderna av den stränga
avspärrning som rått alltsedan den tyska kapitulationen. Denna avspärrning
begynte som bekant för Sveriges del redan tidigare — i och med den inskränkning
i handels- och affärsförbindelserna med Tyskland som genom
ensidiga svenska åtgärder genomfördes vid årets början och utmynnade i
inställandet av alla betalningar över svensk-tyska clearingen i april. Icke
heller denna rent faktiska avspärrning, som sålunda nu varat i över ett halvt
år synes komma att hävas inom den närmaste framtiden.

Uppenbart är, att dessa olika omständigheter skapat betydande svårigheter
i främsta rummet för sådana företag, vilka för isin verksamhet varit fi -

Kungl Maj:ts proposition nr 367.

6

nansiellt eller kommersiellt beroende av Tyskland. Dessa företags rörelse
har i många fall krävt tillförsel av råvaror eller halvfabrikat eller av tekniska
hjälpmedel från Tyskland, en tillförsel som numera upphört. Hos många
av företagen har en inskränkning av rörelsen redan måst ske, och svårigheter
att uppbringa medel för dennas fortsättande ha på sina håll inställt sig.
Möjligheterna för företagen att för rörelsens upprätthållande knyta nya
affärsförbindelser med utlandet eller att utveckla tidigare bestående sådana
med de allierade länderna synas ofta vara stängda främst på den grund att
ett stort antal av företagen äro uppförda på de allierades s. k. svarta listor.

Det synes uppenbart, att i det här skildrade läget starka skäl tala för åtgärder
från det allmännas sida varigenom samhällets intresse av produktionens
och sysselsättningens upprätthållande tillvaratages. Att åtgärder i
detta syfte som regel äro i vederbörande företags eget intresse ligger i sakens
natur. Många gånger torde företagets överlåtelse på nya händer erbjuda den
lämpligaste utvägen för rörelsens fortsättande. Det kan därvid tänkas, att
företaget eller dess tillgångar äro av den art, att det allmänna kan böra i
en eller annan form övertaga desamma. Fall kunna å andra sidan förekomma,
då företagets betydelse för folkförsörjningen är så ringa, att avveckling
och likvidation synes naturlig. För de syften som nu angivits kunna mer
vittgående åtgärder bliva erforderliga än de som förutsetts i den gällande
lagstiftningen. Det närmare bestämmandet av formerna för ingripandet är
uppenbarligen ett mycket ömtåligt spörsmål. Med tanke särskilt pa de fall
då överlåtelse av egendom eller avveckling av viss verksamhet kan befinnas
påkallad vill jag framhålla att i betraktande av de olika rättsanspråk, som
kunna göras gällande beträffande egendomen eller verksamheten, särskilda
anstalter kunna böra vidtagas för att säkerställa en såvitt möjligt rättvis
värdering.»

Sedan riksdagen antagit lagförslaget, utfärdades lag i ämnet den 14 december
1945 (nr 885). Enligt denna lag, den s. k. administrationslagen, kan offentlig
administration, på föranledande av flyktkapitalbyrån och efter beslut
av restitutionsnämnden, anordnas för svenskt aktiebolag eller annan juridisk
person, vari finnes ett bestämmande tyskt inflytande. Förutsättning härför är
att åtgärden befinnes erforderlig för att vinna kontroll över företagets verksamhet,
eller att den med hänsyn lill av kriget föranledda, utomordentliga
förhållanden prövas nödig för säkerställande av en ändamålsenlig och ur
allmän synpunkt lämplig användning av företagets egendom. Även om det
utländska inflytandet ej kan anses bestämmande, kan företaget sättas under
administration, under förutsättning att samtycke därtill lämnas av dess
beslutande organ. Genom en samtidigt antagen ändring av kontrollagen
erhölls en motsvarande utvidgning av möjligheten att anordna kvarstad å
egendom, som tillhör utländskt rättssubjekt och alltså även formellt är utländsk.

Bolag, som satts under administration företrädes utåt av administratorn,
vilken utövar de befogenheter, som tillkomma bolagsstämma, styrelse och
övriga bolagets organ. Administratorn äger dock icke överlåta bolaget tillhörig
fast egendom, ej heller överlåta bolagets rörelse eller nedlägga densamma
eller föranstalta örn frivillig likvidation, utan tillstånd av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av flyktkapitalbyran. I vissa fall kräves
för dylika åtgärder jämväl samtycke från bolagets ordinarie organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

7

Egendom, som belagts med kvarstad, må försäljas, om den är underkastad
snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller kräver alltför kostsam
vård, eller om det finnes erforderligt för att egendomen skall komma till en
ändamålsenlig och ur allmän synpunkt lämplig användning.

Med stöd av de sålunda vidgade befogenheterna kunde avvecklingen av
vissa tyska tillgångar påbörjas, i första hand genom avyttring av här befintliga
varulager och vissa andra realtillgångar. De likvider som inflyta vid
sådana försäljningar, inbetalas å den svensk-tyska clearingen i enlighet med
gällande föreskrift, att alla betalningar till förmån för någon i Tyskland
skola verkställas genom dylik inbetalning. I fråga om de här bildade tyska
dotterbolagen hava försäljningsåtgärder endast i undantagsfall kommit till
stånd. Såsom förberedelser till avvecklingen har emellertid, i de fall då moderbolagens
aktier befinna sig i Sverige, dessa belagts med kvarstad, medan
administratör tillsatts för dotterbolagen, när aktierna finnas i Tyskland.

Fortsatta överläggningar med de allierade.

Jämsides med dessa interna svenska åtgärder bedrevos fortsatta överläggningar
med de allierade, som därvid höllos orienterade örn ändringarna i den
svenska lagstiftningen, liksom om kontrollorganens verksamhet. Från svensk
sida betonades dock städse, att handhavandet av kontrollen måste betraktas
såsom en rent svensk angelägenhet, ehuru man vore beredd att lämna de
allierade upplysningar om kontrollens utveckling i stort och om kontrollorganens
beslut i frågor av gemensamt intresse, ävensom att utbyta informationer
av betydelse för uppspårandet av dolda tyska tillgångar. Sedan det
material, som inkommit genom den den 29 juni 1945 påbjudna deklarationen
av tysk egendom, bearbetats, överlämnades till de allierade en sammanställning
av materialet.

Spörsmålet om den slutliga dispositionen av de tyska tillgångarna hade
vid överläggningarna med de allierade ställts på framtiden. Efter den tyska
kapitulationen utfärdade emellertid de allierade huvudmakterna den 5 juni
1945 en deklaration, vari fastslogs, att de allierade övertagit den högsta makten
i Tyskland med alla därav härflytande administrativa och legislativa befogenheter.
Kort efter denna deklaration framförde de amerikanska och brittiska
sändebuden en hemställan från de fyra ockupationsmakternas regeringar
att få övertaga den tyska »officiella» egendomen i Sverige, d. v. s. de
tyska ämbetslokalerna, i första hand beskickningshuset och den egendom,
som där funnes vid sammanbrottet. Det framhölls vid denna démarche, att
det väsentliga vore att erhålla obegränsad tillgång till beskickningens byggnad
och arkiv. I det svar, som min företrädare i ämbetet avgav den 18 juni
1945, meddelades, att de tyska ämbetslokalerna och den där förvarade egendomen
omhänderhades av utrikesdepartementet men skulle hållas tillgängliga
för de fyra allierade regeringarna. I anslutning härtill erhöllo dessas beskickningar
tillgång till lokalenia, varjämte arkivalierna överlämnades till dem.
En här bildad »interallierad kommitté för kontroll av den tyska statsegendomen
i Sverige» framförde sedermera genom brittiske ministern vissa

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 367.

önskemål beträffande dispositionen av den egendom, som ansågs tillhöra
tyska beskickningen och dess underavdelningar. Dessa önskemål blevo i huvudsak
bifallna.

Frågan örn rätten till och dispositionen av övrig tysk statsegendom samt
enskilda tyska tillgångar här i riket upptogs från allierad sida först i början
av augusti 1945. Kort dessförinnan hade, som bekant, de allierade regeringarna
vid konferensen i Potsdam beslutat uppdraga åt kontrollrådet i Berlin
att vidtaga lämpliga åtgärder för utövandet av kontroll och förfoganderätt
över sådana tyskägda tillgångar i utlandet, som icke redan stöde under de
förenade nationernas uppsikt. Samtidigt överenskommo de fyra makterna
örn en uppdelning av dessa tillgångar, varigenom Sovjetunionen avstod från
anspråk på delaktighet i de tyska tillgångarna i utlandet med undantag för
de i Bulgarien, Finland, Ungern, Rumänien och östra Österrike befintliga.
Den tyska egendomen i de f. d. neutrala länderna i Europa skulle alltså tillkomma
de västallierade nationerna.

Till fullföljande av dessa beslut meddelade de tre västallierade regeringarna,
genom i stort sett likalydande noter till utrikesdepartementet den 3
och 4 augusti, att ockupationsmakterna gjorde gällande anspråk på rätten
till och kontrollen över (claim tide to and control of) de tyskägda och tyskkontrollerade
tillgångarna i Sverige. Svenska regeringen anmodades att icke
vidtaga någon åtgärd, som kunde stå i strid med dessa anspråk.

I det svar, som jag den 4 augusti 1946 avgav till de allierade ministrarna,
hemställdes om närmare upplysning rörande rättsgrunden för de av ockupationsmakterna
framförda anspråken på enskild tysk egendom i Sverige. Det
vore visserligen välkänt, att de ockuperande staterna övertagit makten i Tyskland
och att de följaktligen i vissa avseenden hade ställningen av en regering
i Tyskland. Emellertid torde icke ens en nationell tysk regering, enligt
i de flesta länder, inbegripet Sverige, tillämpad rätt, erkännas lia laglig befogenhet
att övertaga eller disponera över tyskägd privat egendom i andra
länder. De svenska domstolarna kunde knappast antagas acceptera som tillräcklig
grund för befogenheten att disponera över sådan egendom endast ett
anspråk från de ockuperande makterna rörande deras rätt till tysk egendom.
Vidare erinrades om svenska regeringens tidigare förklaringar att frågan om
det slutliga förfogandet över den tyska egendomen i Sverige icke finge anses
prejudicerad genom de åtgärder, som å svensk sida vidtagits för dess blockering
och kontroll. Denna reservation förklarades gälla icke blott tysk privat
egendom i Sverige utan även här befintlig tysk statsegendom.

Något svar på denna förfrågan erhölls icke, och den principiella frågan om
rätten till de tyska tillgångarna återupptogs tills vidare icke från allierad sida.
Av de konversationer, vilka fortlöpande fördes angående kontrollen och förvaltningen
av dessa tillgångar, framgick emellertid, att man å allierad sida
icke uppgivit sin principståndpunkt utan tvärtom fäste stort avseende vid att
de allierade regeringarnas rättsanspråk till fullo respekterades. Denna inställning
trädde bl. a. i dagen, när fråga uppstod om försäljning av tyska tillgångar
i Sverige i enlighet med den svenska lagstiftningen. Därvid kräv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

9

des å allierad sida, att någon försäljning icke skulle äga rum utan de
allierades godkännande, såväl av försäljningsvillkoren som av de ifrågakommande
köparna. Det framhölls också, att, därest försäljning komme till stånd
utan dylikt samtycke, man från allierad sida ämnade tillgripa svartlistning
för att avskräcka eventuella intressenter från förvärv av egendomen i fråga.
Det framgick vidare, att man på allierat håll alltjämt önskade få till stånd
ett mer intimt samarbete vid utövandet av kontrollen över den tyska egendomen
i Sverige.

Med hänsyn härtill ansågs det påkallat att från svensk sida ånyo understryka,
att frågan om administreringen och kontrollen av den tyska egendomen
här i riket vore en intern svensk angelägenhet, och att man därvid
icke kunde anse sig förpliktad att inhämta allierat samtycke till de åtgärder,
som befunnes påkallade. Deklarationer i denna riktning avgåvos bl. a. den
20 september vid sammanträde med de allierade beskickningarna och den
7 februari 1946 i form av ett till dem överlämnat memorandum. I detta memorandum
erinrades, att något klarläggande från de allierades sida av den
legala grunden för deras anspråk på rätten till de tyska tillgångarna i Sverige
icke skett, samt att man å svensk sida icke kunnat finna någon sådan grund
i gällande internationell rätt. Svenska regeringen kunde därför icke grunda
sitt handlande på påståendet att de allierade makterna skulle ha förvärvat
rätt till den tyska egendomen i Sverige, och att denna skulle vara underkastad
allierad myndighet. Emellertid påpekades, att svenska regeringen, i full överensstämmelse
med det från allierad sida tillkännagivna syftemålet, vöre besluten
tillse, att tyska intressen i svenskt industriellt och ekonomiskt liv avlägsnades.
Det förklarades ytterligare, att, ehuru kontrollen över tyska tillgångar
i Sverige utformats i nära samarbete med de allierade representanterna,
Sverige icke kunde förbinda sig att de dispositioner beträffande sådana
tillgångar, som vore av omständigheterna påkallade, skulle på förhand underställas
de allierade myndigheterna för godkännande. Beträffande det slutliga
förfogandet över de tyska tillgångarna erinrades jämväl om tidigare av
svenska regeringen gjorda reservationer för svenska fordringar på Tyskland.

Inbjudan till förhandlingar i Washington.

Kort efter överlämnandet av detta memorandum mottog utrikesdepartementet
genom de amerikanska, brittiska och franska sändebuden en inbjudan
till svenska regeringen att lill Washington sända ombud för träffandet av
en överenskommelse rörande de tyska tillgångarna i Sverige, närmare bestämt
angående det sätt på vilket dessa tillgångar bäst kunde förvaltas, likvideras
och disponeras för skadestånds- och åleruppbyggnadsändamål. överläggningarna
skulle jämväl omfatta de frågor av valutateknisk art, som kunde
uppkomma på grund av de inflytande medlens användning för de angivna
ändamålen, varjämte man förväntade att uppgörelse kunde träffas örn ett
administrativt förfarande för fullt samarbete mellan de svenska och allierade
myndigheterna.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Såsom grund för dessa förslag åberopades en av det allierade kontrollrådet
i Berlin den 30 oktober 1945 utfärdad lag angående övertagandet av tyska
tillgångar i utlandet, vars text överlämnades samtidigt med inbjudan. Särskilt
fästes svenska regeringens uppmärksamhet på ett uttalande i lagen enligt
vilket det vöre de allierades bestämda avsikt att övertaga kontrollen av
alla tyska tillgångar i utlandet och undandraga dem tysk äganderätt. Huvudsyftet
härvidlag vore fullständig eliminering av Tysklands ekonomiska möjligheter
att börja ett nytt krig samt dessa tillgångars användande till hjälp,
skadestånd och återuppbyggnad (relief, reparation and rehabilitation) av de
länder, som härjats genom tyskt överfall. Återuppbyggnaden av dessa länder
vore väsentligen beroende av att de kunde erhålla medel till varuimport trots
deras nuvarande, oförmånliga valutaläge. Ett realiserande av de tyska utlandstillgångama
för skadeståndsändamål skulle befrämja dessa länders handel
med Sverige och därmed Sveriges deltagande i det europeiska återuppbyggnadsarbetet.
I betraktande härav förutsatte de allierade regeringarna, att
svenska regeringen ville tillerkänna den angivna lagen full verkan och lämna
sin medverkan vid dess tillämpning.

I det svenska svaret på de allierade inbjudningsnoterna, vilket avgavs den
28 februari, förklarades, att svenska regeringen varken enligt internationell
rätt eller svensk konstitutionell eller civil lag vore berättigad att till de allierade
överlämna tysk egendom i Sverige eller vid försäljning därav inflytande
medel. Särskilt bestredes, att den åberopade, av konlrollrådet utfärdade lagen
kunde inför svenska domstolar och myndigheter utgöra en grand för anspråk
i denna riktning. Svenska regeringen vöre emellertid beredd att gemensamt
med de allierade undersöka frågan i ljuset av de angivna syftemålen och
med hänsyn tagen till alla de omständigheter, som måste beaktas i förevarande
sammanhang. Vad beträffade de syftemål, som de allierade angivit,
nämligen elimineringen av den tyska krigspotentialen och återuppbyggnadsarbetet
i de krigshärjade länderna, erinrades om att Sverige redan vore aktivt
verksamt för deras befrämjande. Det framhölls, att frågan om återuppbyggnaden,
vilken enligt svenska regeringens uppfattning krävde snabba åtgärder,
icke borde sammanlänkas med den intrikata frågan örn de tyska tillgångarna
i Sverige.

Slutligen föresloge svenska regeringen en utvidgning av föremålet för de
planerade överläggningarna: Enligt inkomna rapporter hade svenska tillgångar
i Tyskland, särskilt industriell utrustning tillhörig svenska intressenter,
övertagits av ockupationsmyndigheterna och i vissa fall till och med bortförts.
Varken svenska regeringen eller de svenska intressenterna hade emellertid
varit i tillfälle att utröna i vilken utsträckning svensk egendom på detta sätt
disponerats för skadestånds- eller andra ändamål. Svenska regeringen önskade
därför upplysning om dessa dispositioner liksom om grunden härför.

Det framhölls vidare från svensk sida, såväl i nämnda svarsnote som i den
fortsatta skriftväxlingen i frågan, att det syntes önskvärt, att de begärda upplysningarna
angående grunden för de allierades krav samt angående den
svenska egendomen i Tyskland erhölles, innan det föreslagna mötet i
Washington toge sin början.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

11

I början av maj återkommo de allierade med förnyad inbjudan till
Washington, varvid även den allierade ståndpunkten rörande den rättsliga
sidan av frågan örn de tyska tillgångarna angavs i huvuddrag. Därvid åberopades
i första hand den tidigare berörda deklarationen i Berlin den 5 juni
1945 och den med stöd därav av kontrollrådet utfärdade lagen den 30 oktober
1945. Samtidigt underströks, att den föreliggande frågan icke i främsta
rummet vöre av legal natur. Frågan vore i stället, huruvida Sverige ville samarbeta
med de allierade för genomförandet av de syften, vartill lagen givit
uttryck.

Det hemställdes nu, att svenska regeringen måtte sända representanter till
Washington, så att de föreslagna förhandlingarna kunde taga sin början i
mitten av maj månad. Därvid önskade man å allierad sida behandla följande
ämnen: 1) egendom i Sverige, ägd eller kontrollerad av tyskar; eliminering
av tyska intressen och användandet av därvid influtna medel för
hjälp till återuppbyggnad av de områden, som plundrats och härjats genom
tysk aggression; 2) »rövad» egendom, inklusive guld och konstverk; 3) hemsändandet
av icke önskvärda tyska medborgare och tyska myndighetspersoner
samt dispositionen av deras egendom; 4) tyska patent och varumärken;
5) den svenska kontrollagstiftningens och administrationens omfattning.
Ytterligare ett antal mer eller mindre tekniska frågor i samband med kontrollen
av den tyska egendomen i Sverige hade tagits upp på dagordningen.

Efter en tillfredsställande lösning av de angivna frågorna vore de allierade
beredda att diskutera även följande ämnen: 1) de s. k. svarta listorna,
2) de spärrade svenska tillgångarna i USA, 3) de svenska tillgångarna i Tyskland.
Man vore jämväl beredd att till diskussion upplaga frågan örn svensk
representation i Tyskland, liksom varje annan fråga av gemensamt intresse,
som svenska regeringen önskade föreslå till behandling.

Sedan Kungl. Maj:t den 24 maj beslutat antaga inbjudan till förhandlingar
i Washington, avreste en svensk förhandlingsdelegation, under ordförandeskap
av f. d. justitierådet Sandström, till Förenta Staterna den 27 maj 1946.

Skadeståndsfrågan och förhandlingar med övriga neutrala.

De allierades strävan att få till stånd en överenskommelse med Sverige
i fråga örn de tyska tillgångarna utgjorde uppenbarligen ett led i den plan,
som uppgjorts för dispositionen av den tyska egendomen i de neutrala länderna
överhuvud. Denna plan hade, i nära anslutning till de vid Potsdamkonferensen
1945 fattade besluten, närmare utformats genom den i Paris
i januari 1946 undertecknade konventionen rörande det tyska skadeståndet.
I denna överenskommelse, som biträddes av Förenta Staterna, Storbritannien
och Frankrike samt 15 av de mindre, allierade staterna, bekräftas,
att de tyska tillgångarna i de neutrala länderna skola undandragas tysk
äganderätt och kontroll samt likvideras eller disponeras på sätt, som Förenta
Staterna, Storbritannien och Frankrike bestämma i enlighet med de avtal,
som kunna träffas med vederbörande neutrala stater. De medel, som inflyta
vid likvidationen av egendomen, skola såsom skadestånd fördelas mellan
signatärmakterna genom en för ändamålet inrättad skadeståndskommission

12

Kungl. Majlis proposition nr 367

med säte i Bryssel (Inter-Allied Reparation Agency). I överenskommelsen
fastställes även signatärmaktemas procentuella andelar i denna del av det
tyska skadeståndet. Enligt denna fördelning skola Förenta Staterna och Storbritannien
erhålla vardera 28 °/o, Frankrike 16 % medan återstående 28 %
fördelas mellan de mindre allierade, varvid exempelvis Jugoslavien erhåller
6,6 °/o, Holland 3,9 °/o, Norge 1,3 % etc.

Verkställighet av dessa beslut förutsatte uppenbarligen överenskommelser
med en var av de neutrala stater, där tysk egendom vore tillfinnandes. I
detta syfte vände man sig i första hand till Schweiz, med vilket land underhandlingar
inleddes i Washington i mars 1946. Dessa underhandlingar, som
tidtals ajournerades på grund av svårigheten att finna en för båda parter
godtagbar lösning, ledde emellertid den 25 maj till en uppgörelse, som i
huvudsak innebär följande:

De schweiziska myndigheterna skola fullfölja tidigare påbörjade undersökningar
för uppdagandet av i Schweiz befintlig egendom, som tillhör eller
kontrolleras av i Tyskland boende tyska medborgare, samt likvidera denna
egendom. De tyskar, som beröras av dessa åtgärder, skola erhålla ersättning
i tysk valuta. Hälften av de belopp, som erfordras för denna ersättning, skall
tagas ur schweiziska tillgodohavanden i Tyskland.

Av de medel, som inflyta genom likvidationen av den tyska egendomen i
Schweiz, skall hälften tillfalla Schweiz och disponeras på sätt schweiziska
regeringen bestämmer; den andra hälften ställes till de allierades förfogande
för återuppbyggnad av de krigshärjade länderna. Av denna sista del skall
50 miljoner schw. francs såsom förskott omedelbart ställas till de allierades
förfogande för bistånd åt de offer för nazistregimen, som icke kunna repatrieras.

Efterforskningen och likvidationen av den tyska egendomen i Schweiz
skall övervakas av en blandad kommission, vari envar av de tre allierade
regeringarna samt Schweiz hava en representant. De schweiziska myndigheterna
skola fullgöra sina ovan angivna uppgifter i nära samarbete med
kommissionen samt giva densamma del av alla upplysningar och alla dokument,
som kommissionen finner erforderliga med hänsyn till undersökningarnas
och likvidationens syfte. De schweiziska myndigheterna skola undersöka
alla de tillgångar, som de själva eller den blandade kommissionen
finner skäl misstänka såsom tyska tillgångar eller vilkas bona-fideinnehav
ifrågasättes av kommissionen. Undersökningsresultatet skall i varje särskilt
fall diskuteras med kommissionen. Beslut av större vikt, såsom fastställande
av villkoren för försäljning av tysk egendom i allmänhet eller i enskilda
fall, må icke fattas utan föregående konsultation med den blandade
kommissionen. Vid oenighet mellan denna och de schweiziska myndigheterna
kan frågan hänskjutas till en för ändamålet särskilt inrättad skiljedomstol.

Slutligen skall Schweiz ställa 250 miljoner schw. francs i guld till de allierades
förfogande, varigenom de allierade kraven på restitution av rövat
guld anses slutligt reglerade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

13

Avtalet ratificerades av det schweiziska parlamentet den 28 juni 1946.

Från allierad sida eftersträvades uppenbarligen likartade avtal med övriga
neutrala länder, varvid man avsåg att, sedan uppgörelse nåtts med Schweiz
och Sverige — de två länder, där de mest betydande tyska tillgångarna ansågos
föreligga — vända sig till Spanien, Portugal, Irland samt Argentina
och Turkiet, vilka båda sistnämnda länder i ifrågavarande hänseende likställdes
med de neutrala.

Svensk-allieracle förhandlingar i Washington 1946.

Vid förhandlingarna med Sverige i Washington, vilka inleddes den 31
maj, företräddes den allierade sidan av tre delegationer, en för Förenta
Staterna — vars chef tillika var ordförande under förhandlingarna — samt
en brittisk och en fransk delegation. Det framhölls emellertid från de allierade
delegaternas sida, att de representerade icke blott sina egna regeringar
utan de 18 signatärmakterna till den förut nämnda Pariskonventionen angående
det tyska skadeståndet och att de hade att till dessa redovisa resultatet
av förhandlingarna.

Liksom under de tidigare i Stockholm förda underhandlingarna fäste de
allierade stort avseende vid frågan örn kontrollen och elimineringen av de
tyska intressena i Sverige. Man sökte därför ånyo få till stånd en gemensam
svensk-allierad kontroll över de tyska tillgångarna i likhet med vad som överenskommits
med Schweiz. Redan under ett tidigt stadium av förhandlingarna
framlades förslag till överenskommelse härom. Enligt detta förslag skulle
de allierade erhålla ett betydligt större medinflytande vid förvaltningen och
försäljningen av tysk egendom än enligt nu rådande system. Från svensk
sida avböjdes en dylik gemensam kontroll och hävdades, i anslutning till
tidigare svenska deklarationer, att kontrollen helt måste tillkomma de för
detta ändamål särskilt tillsatta svenska organen. Man vore beredd att, liksom
hittills, delgiva de allierade alla upplysningar av betydelse för uppnåendet av
de gemensamma syftemålen. Däremot kunde man icke utfästa sig att i förväg
konsultera de allierade beträffande olika åtgärder som kunde ifrågakomma
under förvaltnings- och likvidationsprocessens gång och ej heller beträffande
de undantag från skingringsförbudet, som kunde befinnas påkallade.

Någon närmare diskussion av omfattningen och storleken av de tyska tillgångarna
i Sverige förekom icke. Å allierad sida accepterades de uppskattningar
som verkställts å svensk sida, huvudsakligen med hjälp av 1945 års
deklaration till flyktkapitalbyrån. Dessa ha utmynnat — efter nedskrivning
med hänsyn till möjlig värdeminskning vid en tvångsrealisation — i en totalsiffra
på 378 miljoner kronor, inberäknat innestående clearingmedel.

I samband med kontrollfrågan upptogos från de allierades sida vissa önskemål
beträffande här befintliga tyska medborgare. Det vore nämligen enligt
allierad uppfattning ett viktigt led i skapandet av säkerhet mot varje tyskt
inflytande, att alla de tyskar, som kunde betraktas såsom icke önskvärda
(obnoxious) återsändes till Tyskland. Framställningar härom hade från tid
till annan redan gjorts genom de allierade beskickningarna i Stockholm, var -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

vid man överlämnat förteckningar å de tyskar, som enligt allierad uppfattning
borde hemsändas. Från svensk sida hävdades att jämväl denna fråga
vore en intem svensk angelägenhet, som finge prövas av vederbörande
svenska myndigheter. Dessa hade att avgöra i vad mån en tysk medborgare
skulle anses så »skadlig», att han borde hemsändas. Från allierad sida förklarade
man sig godtaga denna ståndpunkt. Man hemställde emellertid, att
prövningen av ifrågavarande tyska medborgare och, i förekommande fall,
deras hemsändande, måtte i möjligaste mån påskyndas.

Den slutliga dispositionen av de vid likvidationen influtna medlen blev
under förhandlingarnas gång den centrala frågan. Till en början utvecklades
å ömse sidor den principiella inställningen. Den svenska rättsståndpunkten
klarlades därvid i anslutning till tidigare från svensk sida avgivna deklarationer.
Från allierad sida hävdades i huvudsak följande:

De allierades ställning i Tyskland vore numera icke att betrakta blott såsom
krigförande ockupanters sådan den reglerats genom Haagkonventionens
föreskrifter. Eftersom fientligheterna i Tyskland upphört, ehuru formellt fredsfördrag
icke ännu kommit till stånd, vore 1907 års lantkrigsreglemente icke
tillämpligt på den rådande situationen. Läget vore i stället, att Tysklands kapitulation
utan villkor samt försvinnandet av varje tysk regeringsmakt lett
till de allierades övertagande av högsta makten i Tyskland, i enlighet med
Berlin-deklarationen den 5 juni 1945. Härigenom hade de också övertagit
alla en tysk regerings befogenheter. De ägde sålunda även befogenhet
att utfärda lagar oell förordningar, gällande för tyska medborgare. Liksom
tidigare den tyska regeringen, med stöd av den tyska valutalagstiftningen, alltsedan
1938 kunnat förfoga över sina medborgares egendom även i utlandet,
så ägde jämväl den nuvarande högsta myndigheten i Tyskland, kontrollrådet,
utfärda föreskrifter härom. Den tyska valutalagstiftningen hade åtminstone
de facto vunnit erkännande i utlandet. Detsamma vore f. ö. förhållandet med
likartad lagstiftning av förfogandekaraktär inom de allierade länderna. Det
ansågs därför numera möjligt för en regering att »mobilisera» sina undersåtars
tillgångar i främmande länder. Den av kontrollrådet utfärdade lagen
den 30 oktober 1945 hade givits med stöd av denna rättsgrund.

Även om denna uppfattning av den legala frågan kunde sägas innebära
ett visst mått av rättslig nydaning — en nydaning som dock stöddes av flertalet
nationer i världen — överensstämde den i vart fall, enligt de allierades
mening, med de rättskänslans krav, som här gjorde sig starkt gällande. Det
skulle nämligen framstå såsom obilligt, örn, medan tysk egendom inom Tyskland
ostridigt kunde disponeras för skadestånds- eller återuppbyggnadsändamål,
de tyska medborgare, som placerat sin egendom i Sverige, skulle vara
skyddade mot dylika förfoganden. Tyskland hade med sin »totala» krigföring
överfallit och plundrat oskyldiga stater och deras medborgare och
därmed ådragit sig en »total» skadeståndsskyldighet. Det vore därför rimligt,
att tysk egendom, var den än befunne sig, användes för att i någon ringa
mån kompensera de oerhörda förluster, som vållats av den tyska aggressionen.
Frågan huruvida Sverige önskade medverka till en dylik lösning

Kungl. Maj:ts pi oposition nr 367.

15

vöre i första hand en fråga om svensk »public policy». I betraktande av det
uppenbara behovet av all möjlig hjälp till återuppbyggnaden i de förhärjade
länderna skulle det närmast uppfattas som en ovänlig inställning, därest
man å svensk sida endast av formella, juridiska skäl vägrade medverka till
åtminstone en praktisk lösning av frågan.

När det från svensk sida framhölls, att de svenska fordringarna på Tyskland
uppgingo till betydligt större belopp än de samlade tyska tillgångarna i
Sverige, hävdades å allierad sida, att det icke kunde anses överensstämma
med rättskänslans krav att tillerkänna fordringsägare, som investerat kapital
i tyska företag, bättre rätt till dessa tillgångar än offren för den tyska
aggressionen. Sverige vöre givetvis icke det enda land, som hade fordringsägare
med anspråk på betalning ur det tyska konkursboet. Innehavare av
exempelvis tyska rikslåneobligationer funnes i snart sagt alla länder, och det
skulle uppenbarligen göra ett beklagligt intryck, örn de i Sverige skulle tillgodonjuta
en helt annan behandling än i övriga delar av världen. Krav från
dylika fordringsägare hade enligt allierade uppgifter konsekvent avvisats i
de allierade länderna.

För övrigt kunde man på allierad sida icke finna, att ett förnöjande av
de svenska fordringsägarna kunde äga rum utan att rättsståndpunkten frånginges.
Gällande svenska clearinglagstiftning syntes nämligen icke medgiva,
att de tyska tillgångarna i Sverige helt foges i anspråk för betalning av
svenska fordringar på Tyskland. Då de tillgångar, som icke kunde indragas
i en dylik clearing, i vart fall icke kunde betraktas som svensk egendom
utan allenast såsom tysk, syntes de utan något våldförande av rätten kunna
disponeras av de allierade myndigheterna, som åtminstone tillsvidare vore
de faktiska företrädarna för det tyska folkhushållet och för övrigt hade
betydande utgifter för dess understödjande. Med hänsyn till möjligheten
att dessa tillgångar skulle reserveras för en blivande tysk regering, framhölls
å allierad sida i första hand, att en sådan ståndpunkt icke syntes förenlig
med den från svensk sida deklarerade avsikten att eliminera alla tyska
intressen. Dessutom förklarades, att de allierade i varje fall komme att se
till, att den tyska regering, som kunde komma att tillsättas, finge avstå
från alla anspråk på sådana tillgångar.

Den uppgörelse i huvudfrågan, varom man slutligen enades,
blev följande.

De tyska tillgångarna i Sverige skola omhändertagas, kontrolleras och
likvideras genom flyktkapitalbyråns försorg. Därvid skall hittills förekommande
utbyte av informationer med de allierade myndigheterna fortsättas.
Någon skyldighet att konsultera de allierade, innan beslut fattas i frågor rörande
kontrollen och likvidationen, föreligger icke å svensk sida.

Egendom tillhörig tyska medborgare, som äro bosatta i Sverige och som
icke skola hemsändas, beröres icke av uppgörelsen. I övrigt bevilja de svenska
myndigheterna undantag från skingringsförbudet, och därmed från likvidationen,
i enlighet med gällande svenska lagstiftning och hittills tillämpad

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

praxis. Vid försäljning av tyska tillgångar skola de svenska myndigheterna
tillse, att kravet på säkerhet mot varje tyskt inflytande tillgodoses.

Av de vid likvidationen inflytande medlen, vilka uppskattas till 378 miljoner
kronor, skola 150 miljoner anses såsom den återstod, som erhålles, sedan
svenska fordringar i viss utsträckning erhållit betalning i enlighet med
gällande svenska clearinglagstiftning. Denna återstod bör tillkomma det
tyska folkhushållet, därvid det statsrättsliga läget i Tyskland kan lämnas å
sido. Beloppet bör sålunda få disponeras av den eller dem, som de facto
företräda det tyska folkhushållet, f. n. alltså den allierade administrationen i
de olika zonerna. Beloppet får användas för inköp för detta folkhushålls
räkning även i andra länder än Sverige. Det förutsättes att de tyska rättsägarna
genom de allierades försorg i sitt hemland skola erhålla kompensation,
i den mån deras egendom i Sverige likvideras.

Denna principlösning innebär sålunda, att de allierade icke ha någon andelsrätt
eller annat intresse i utfallet av likvidationen av de tyska tillgångarna
i Sverige — utöver det indirekta intresset i de 150 miljoner, som anvisats
för inköp för Tyskland — även om likvidationen skulle giva en större behållning
än den nu uppskattade, d. v. s. 378 miljoner kronor. I enlighet härmed
blir fördelningen och dispositionen av övriga 228 miljoner, eller det
större eller mindre belopp, som likvidationen inbringar, en intern svensk angelägenhet.
Vidare märkes att, enär uppgörelsen endast berör de tre västra
zonerna i Tyskland, de tre västallierade regeringarna skola bekräfta, att Sovjetunionen
icke har några anspråk på ifrågavarande tillgångars användning
för den av unionen förvaltade delen av det tyska folkhushållet. Slutligen fastslås
att, för förebyggande av framtida tyska krav gentemot Sverige, de allierade
åtaga sig att tillse, att en blivande tysk regering för sin del godkänner
de angivna dispositionerna beträffande den tyska egendomen.

Denna uppgörelse i frågan om de tyska tillgångarna i Sverige tillgodoser
uppenbarligen icke de allierade önskemålen om bidrag till återuppbyggnaden
av de befriade länderna. Detta är emellertid i viss mån fallet med en förklaring
som i sammanhanget avgavs från svensk sida. Enligt denna skall
Sverige lämna fortsatt finansiell hjälp för de angivna ändamålen inom en
ram av 125 miljoner kronor. Dessa bidrag från svensk sida — vilka sålunda
icke härröra från de tyska tillgångarna — skola omfatta dels 50 miljoner
kronor till den internationella flyktingskommittén i London att användas för
gottgörelse och ny bosättning åt de offer för nazistregimen, vilka icke kunna
repatrieras, dels, såsom en fortsättning av de svenska bidragen till återuppbyggnaden
av de krigshärjade länderna, 75 miljoner kronor, närmast avsedda
att utgå i form av avskrivningar å redan lämnade eller framtida krediter.

Frågan örn fördelningen av detta senare belopp vållade under förhandlingarna
betydande svårigheter, enär man å allierad sida önskade redovisa detsamma
såsom skadeståndsbidrag att fördelas i enlighet med de i Pariskonventionen
fixerade andelarna. Från svensk sida förklarades emellertid, att
beloppets karaktär av ett fristående svenskt bidrag —- utgående av statsmedel
och utan direkt samband med de tyska tillgångarna — nödvändiggjorde,

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

17

att såväl fördelningen mellan olika mottagarländer som formen för medlens
transferering helt bestämdes av svenska vederbörande. För att i någon mån
tillmötesgå de allierade önskemålen begränsades fördelningen av bidraget
till de stater, som vore anslutna till Pariskonventionen. Därjämte förklarades
att utbyte av synpunkter med de allierade — d. v. s. ockupationsmakterna
i de tre västra zonerna — samt välvillig prövning av deras önskemål
skulle äga rum, innan fördelningen fastställdes, samt att sättet för utbetalning
och transferering av de sålunda bestämda andelarna skulle bli föremål
för överläggning med vederbörande mottagarland.

Vid sidan av denna behandling av huvudämnet för förhandlingarna genomgicks
övriga på dagordningen upptagna frågor.

I guldfrågan gjordes från svensk sida redan vid förhandlingarnas inledande
klart, att svenska regeringen — i analogi med sin tidigare deklarerade
ståndpunkt att medverka till restitution av all folkrättsstridigt rövad egendom
vöre beredd att återställa monetärt guld, som genom tyska åtgärder
rövats från ockuperade länder. Den närmare tillämpningen av denna principståndpunkt
blev emellertid föremål för långvariga diskussioner, särskilt
fragan, huru skulle förfaras med rövat guld, som Sveriges riksbank köpt
av tyska riksbanken men sedermera sålt till tredje land. Resultatet av överläggningarna
är att restitutionskravet — enligt svensk önskan — begränsas
till guld, som Sverige hade i sin besittning den 1 juni 1945.

Beträffande den tyska statsegendomen i inskränkt mening, den s. k. officiella
egendomen, d. v. s. främst tyska beskickningens och konsulatens egendom
i Sverige, gjordes fran allierad sida gällande, att bestämmanderätten
över densamma nu tillkomme de allierade, sedan de övertagit högsta makten
i Tyskland. Från svensk sida hävdades, att ett erkännande av en dylik bestämmanderätt
skulle innebära ett accepterande av den allierade rättsståndpunkt
som man icke velat godkänna såsom grundval för uppgörelsen. Ett
allierat förslag att man å svensk sida tills vidare skulle utfästa sig att icke
träffa någon slutlig disposition beträffande den officiella egendomen utan
föregående samråd med de allierade avböjdes likaledes å svensk sida.

De frågor, som närmast berörde svenska intressen, nämligen den svenska
egendomen i Tyskland, svartlistningen samt frigörandet av de spärrade svenska
tillgångarna i Förenta Staterna, hade av de allierade upptagits på dagordningen
såsom sekundära och beroende av lösningen av de övriga, såsom
huvudfrågor upptagna spörsmålen. På svensk begäran upptogs emellertid
dessa frågor till principdiskussion, innan man kommit till någon lösning av
frågan örn de tyska tillgångarna.

Frågan örn den svenska egendomen i Tyskland hade enligt allierad uppfattning
intet samband med övriga på dagordningen upptagna frågor. Det
hävdades å svensk sida, att denna egendom såsom neutral borde åtnjuta
skydd mot att tagas i anspråk för skadeståndsändamål och att, därest allierade
myndigheter förfogade över densamma, ägaren resp. de svenska intressenterna
vore berättigade att direkt utfå ersättning.

Bihang till riksdagens protokoll ISAC). 1 sami. Nr 367. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Denna uppfattning vägrade man på allierad sida bestämt att godkänna.
Den allierade ståndpunkten vore följande: De investeringar som gjorts i
Tyskland av utländska medborgare — allierade eller neutrala — voro underkastade
tyska lagar och förordningar och följde Tysklands öden i med- och
motgång. En transferering av egendomen eller dess värde vore lika utesluten
nu som under nazistregimen. Vad särskilt beträffade de svenska dotterbolagen
i Tyskland, underströks, att de svenska rättigheterna utgjordes av en
på aktieinnehav grundad andelsrätt i ett tyskt rättssubjekt -—- på samma sätt
som de tyska intressena i de tyskägda bolagen i Sverige endast innebure ett
anspråk på utdelning i likvidationen av dessa, vilken verkställdes helt enligt
svenska föreskrifter. Det framhölls att icke heller de allierade investeringarna
i Tyskland kunde erhålla någon annan behandling. Man åberopade vidare
precedensfall från tiden efter föregående världskrig, då genom internationell
skiljedom fastställts, att amerikanska dotterbolag i Tyskland kunde
fråntagas egendom, som inginge i det tyska skadeståndet, och att de amerikanska
moderbolagen ej direkt kunde utfå ersättning för sådan egendom.
Att man, under åberopande av den svenska neutraliteten under kriget, skulle
i detta hänseende kunna utverka en förmånsställning för Sverige framför de
länder som burit bördan av försvaret mot nazismen, vore, enligt de allierade
förhandlarnas mening, uppenbarligen helt uteslutet.

Vad man från allierad sida kunde utlova i fråga örn de svenska intressena
i Tyskland, vore emellertid: 1) Icke-diskriminatorisk behandling av svensk
egendom eller egendom, vari finnas väsentliga svenska ägareintressen. 2)
Rättvis ersättning i Tyskland (equitable compensation in Germany), d. v. s.
i tyskt mynt, för beslag och andra dispositioner, vidtagna av ockupationsmyndigheterna
i resp. zoner. Det ankomme på kontrollrådet och de lokala
myndigheterna i Tyskland att giva närmare föreskrifter örn dylik ersättning.
3) Rätt att genom en mindre, officiell delegation inspektera och undersöka
egendomens tillstånd.

Dessa utfästelser gällde emellertid blott de tre västallierade zonerna, eftersom
de allierade förhandlarna, i dessa lika litet som i andra avseenden, kunde
göra något uttalande beträffande ryska zonen.

Frågan om ersättning för lidna förluster under krigsoperationerna kunde
man å allierad sida överhuvud icke diskutera; man erinrade blott örn de
stora förluster, som de allierade själva gjort av samma skäl.

Beträffande de svarta listorna, liksom beträffande spärrningen av de
svenska tillgångarna i Förenta staterna, framhölls från allierad sida redan
vid förhandlingarnas inledande, att dessa åtgärder icke komme att användas
såsom påtryckningsmedel i de pågående förhandlingarna. De vöre helt
motiverade av s. k. säkerhetsskäl och skulle hävas, så snart dylika skäl
ej längre gjorde dem påkallade. Därest uppgörelse beträffande kontrollen
och dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige kunde träffas, skulle
säkerhetsskälen icke längre hindra de svarta listornas avskaffande för Sverige
eller frigivandet av de svenska tillgångarna.

Från svensk sida hävdades, att alla rimliga säkerhetsskäl redan vore till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

19

godosedda genom de omfattande åtgärder för kontroll av de tyska intressena,
som vidtagits av svenska regeringen, varför alla till den ekonomiska
krigföringen hörande åtgärder av detta slag snarast borde upphävas.

Under förhandingamas gång meddelades från allierad sida, att beslut fattats
örn svarta listans definitiva upphävande för Sverige såväl som för samtliga
neutrala länder. Från svensk sida inriktade man sig därefter på att erhålla
allierade förklaringar, att svartlisteverksamheten icke skulle fortsättas
i andra former, inofficiella eller konsultativa, exempelvis vid tillhandagåendet
av amerikanska affärsföretag med upplysningar rörande affärsförbindelser
i utlandet. Förklaring av sådant innehåll avgavs från allierad sida.
Från amerikansk sida framhölls dock, att man icke kunde undanhålla de
amerikanska affärsmän, som hänvände sig till amerikanska myndigheter
med förfrågningar om utländska firmor, upplysning huruvida vederbörande
firma varit svartlistad samt, i så fall, anledningen härtill.

Beträffande de svenska tillgångarna i Förenta staterna förklarade man sig
å amerikansk sida beredd att snarast möjligt frigiva dessa enligt i stort sett
samma förfarande, som tillämpats vid frigivningen av de allierade staternas
tillgångar, vilka ävenledes varit spärrade under kriget. De tekniska modalitetema
för detta arrangemang skulle göras till föremål för senare överläggningar
mellan experter a ömse hall. Dylika överläggningar hava inletts
men ännu icke slutförts. Å svensk sida förutsättes givetvis, att de ifrågavarande
modaliteterna komma att stå i samklang med överenskomna principer
och tillvägagångssätt för kontroll och likvidering av de tyska tillgångarna i
Sverige, däri inbegripet tillgångar, vilkas realvärde bestå av tillgodohavanden
i Förenta staterna.

Sedan enighet uppnåtts mellan förhandlingsdelegationerna om angivna
lösningar av de olika frågorna, utarbetades förslag till uppgörelse. Med hänsyn
därtill att uppgörelsen i stort sett utgjordes av mer eller mindre ensidiga förklaringar
angående resp. regeringars politik och intentioner, ansågs den böra
givas en därefter avpassad form. Man enades därvid om att det uppnådda
förhandlingsresultatet skulle bekräftas genom en skriftväxling mellan delegationscheferna,
vari de å ömse sidor avgivna förklaringarna återgiva^.
Förslag till dylik skriftväxling utarbetades gemensamt av delegaterna och
underställdes vederbörande regeringar i mitten av juli månad. Sedan godkännanden
ingått från resp. länder — för Sveriges del under förbehåll för
riksdagens prövning — verkställdes skriftväxling mellan delegationschefema
i Washington den 18 juli 1946.

Texterna till skriftväxlingen torde, jämte svensk översättning, få bifogas
detta protokoll.

Regleringen av huvudfrågorna, d. v. s. om dispositionen av de tyska tillgångarna,
guld [rågan samt den svenska egendomen i Tyskland, angives i
tvenne brev (litt. A och B), vilka lia karaktären av huvuddokument. Till dessa
ansluta sig vissa kompletterande skrivelser, berörande

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

dels innebörden av den svenska förklaringen om de tyska tillgångarnas
disposition (nr 11),

dels tyska tillgångar i utlandet, som innehavas via svenska medborgare
eller institutioner (nr 2),

och dels guldförklaringens tillämpning (nr 13).

De svenska förklaringarna beträffande kontrollen av de tyska tillgångarna
och de fristående svenska bidragen hava intagits i särskilda brev, nris 9
och 10.

Den allierade förklaringen beträffande svarta listan och den amerikanska
beträffande de svenska tillgångarna i Förenta staterna behandlas i brev nr
7 resp. 15.

I övrigt ingå i skriftväxlingen kortfattade förklaringar i följande mer eller
mindre tekniska frågor, nämligen

dels särskild undersökning beträffande rövade värdepapper (nr 1),

dels repatriering av tyska medborgare (nr 3),

dels tyska statsjämvägamas egendom i Sverige (nr 4),

dels tyska patent och varumärken (nr 5),

dels tysk officiell egendom (nr 6),

dels svensk representation i Tyskland (nr 8),

dels danaarv efter personer som avlidit i Tyskland till följd av nazistförföljelser
(nr 12),

dels slutligen tyska handelskammaren i Sverige (nr 14).

Av de ovan angivna frågorna har redogörelse redan lämnats rörande repatrieringen
av tyska medborgare och rörande den tyska officiella egendomen
i Sverige. Skriftväxlingen i dessa frågor utgör blott en sammanfattning
av den förda diskussionen. Detsamma gäller skriftväxlingen beträffande
tyska handelskammaren och den svenska representationen i Tyskland.

Beträffande de tyska patenten må nämnas, att den i skriftväxlingen berörda,
interallierade överenskommelsen i ämnet numera avslutats och att
Sverige nyligen erbjudits ansluta sig till densamma. Frågan härom är för
närvarande föremål för särskild utredning. I avvaktan på denna utredning
ha svenska vederbörande för avsikt att tillsvidare icke medgiva försäljning
eller annan överlåtelse av tyska patent, försåvitt överlåtelsen icke sker i samband
med försäljning av tyskkontrollerat företag, som innehar patentet i
fråga.

I fråga om rövade värdepapper, tyska handelskammaren, danaarv samt
genom förmedling av svensk innehavd tysk egendom i utlandet har från
svensk sida endast ställts i utsikt vissa undersökningar.

Å allierad sida önskades att — i likhet med vad som överenskommits med
Schweiz —- möjlighet skulle finnas att vädja till en gemensamt utsedd skiljedomare,
i händelse man å allierad sida icke kunde godtaga svenska myndigheters
beslut i fråga om verkställandet av de olika svenska deklarationerna.
Detta önskemål avböjdes å svensk sida och i stället infördes i huvuddokumentet
en skiljedomklausul, vilken dock endast gäller den principiella uppgörelsen
beträffande de tyska tillgångarna och guldfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

21

De allierade regeringarnas ståndpunkt till frågan om dispositionen av tyska Departement».
tillgångar utanför Tyskland har varit, dels att man genom likvidation av chetendessa
tillgångar borde eliminera de tyska ekonomiska intressena utom landet
såsom ett möjligt underlag för nya rustningar, dels att man med hjälp av
intäkterna vid likvidationen borde bereda de krigshärjade länderna viss ersättning
för skador vållade genom det tyska angreppet. Man möter alltså å
ena sidan ett ekonomiskt säkerhetskrav, å andra sidan ett kompensationskrav.

Redan från början har från svensk sida förklarats, att den allierade ståndpunkten
blott i viss begränsad utsträckning kunde godtagas. Sverige har sålunda
kunnat ansluta sig till säkerhetskravet och icke heller funnit hinder
mota mot ätt genomföra en likvidation av de tyska tillgångarna; de åtgärder
som redan vidtagits i syfte att tillgodose berörda krav framgå av den förut
lämnade redogörelsen. Däremot lämnar icke svensk rätt, och, enligt svensk
uppfattning, ej heller vedertagen internationell rätt, stöd för ett utlämnande
till de allierade av de likvida medel, som skapats genom realisationsförfarandet.
Dessa likvida medel äro att betrakta såsom tysk egendom och böra disponeras
i enlighet därmed. Sverige har mot denna bakgrund ansett sig böra
avvisa kravet på transferering till de allierade av ifrågavarande medel såsom
kompensation för de skador dessa åsamkats genom den tyska krigföringen.

Det uppnådda förhandlingsresultatet kan mot bakgrunden av det sagda
i korthet anges innebära följande. Sverige åtager sig att fullfölja nuvarande
kontroll- och likvidationsförfarande för tillgodoseende i full utsträckning av
säkerhetskravet, varvid utbyte av informationer med de allierade fortsättes
men utan skyldighet för svenska vederbörande att konsultera de allierade
innan beslut fattas. Den genom likvidationen uppkomna behållningen betraktas
såsom tysk egendom. Till den del denna egendom i enlighet med redan
tidigare gällande clearingförfarande anses kunna disponeras för clearing mot
svenska fordringar skall så ske. I övrigt bör den såsom tysk egendom vara
disponibel för det tyska folkhushållets räkning. Då emellertid detta för närvarande
— oavsett det statsrättsliga läget — rent faktiskt administreras av
allierade myndigheter, böra dessa anses befogade att för inköp för tysk räkning
disponera restbeloppet. Denna disposition, som skall bli föremål för särskilda
uppgörelser, är uttryckligen begränsad till att gälla tyska folkhushållets
behov.

Beträffande de svenska åtagandena i förevarande sammanhang må vidare
nämnas, att Sverige — i enlighet med en redan från början intagen principståndpunkt
—- förklarat sig vilja avstå det guld i svensk besittning den 1 juni
1945, som kunde bevisas vara taget från ockuperade länder.

Från svensk sida framhölls vid förhandlingarna, att de kompensationskrav,
som man funnit sig böra avvisa, icke kunde bedömas utan hänsynstagande
till Sveriges allmänna finansiella stödverksamhet under efterkrigstiden.
Sverige hade för sin del för avsikt att i viss utsträckning fullfölja
denna verksamhet. I samband med förhandlingarna har man nu förklarat,
att så skall ske inom en ram av sammanlagt 125 miljoner kronor, varav 50

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

miljoner för den s. k. internationella flyktingkommittén i London. Återstoden,
75 miljoner kronor, utgör ett tillägg från svensk sida till de bidrag till
det internationella återuppbyggnadsarbetet, som redan utgått av svenska
statsmedel och vilkas fördelning bestämmes av Sverige.

En förutsättning för en uppgörelse angående den tyska egendomen efter
angivna linjer har från svensk synpunkt varit, att de enskilda tyskar, vilkas
egendom likviderats, skola få ersättning för sin egendomsförlust. De allierade
skola svara för utbetalning av denna ersättning.

Det har vidare ansetts nödvändigt att fastslå, att de allierade regeringarna
vid ett kommande fredsslut med Tyskland skola tillse, att de avtalade transaktionerna
med avseende på tysk egendom från tysk sida godkännas.

Ett annat svenskt krav har varit att ersättning erhålles för allierade förfoganden
över egendom i Tyskland som direkt eller indirekt är att anse såsom
svensk. Den allierade förklaringen innehåller i detta hänseende endast ett
allmänt uttalande örn skydd utan diskriminering för all egendom tillhörig
vänskapligt sinnade stater eller deras medborgare samt örn utbetalning i
Tyskland av rättvis ersättning för förfoganden över sådan egendom. I nära
sammanhang med denna förklaring från allierad sida står löftet, att man från
svensk sida skall få verkställa inspektion av den svenska egendomen i de tre
västra zonerna av Tyskland. En delegation, vari de större, intresserade företagen
äro representerade, torde inom den närmaste tiden komma att avresa
till Tyskland för verkställandet av dylik inspektion.

I denna allmänna översikt över uppgörelsens huvudinnehåll må till slut
nämnas, att utfästelse från allierad sida lämnats örn avskaffande av den
s. k. svartlistningen i vad denna gällde Sverige och svenska medborgare utomlands,
en utfästelse, som redan uppfyllts före uppgörelsens ikraftträdande.
Samtidigt har man från allierad sida förklarat, att den diskriminering mot
företag och individer, som de svarta listorna innebär, icke skall fortsättas i
inofficiella eller rådgivande former.

Från amerikansk sida har vidare utfästelse lämnats att snarast möjligt
frigöra de spärrade svenska tillgångarna i Förenta Staterna, varvid det närmare
förfarandet härför skall bli föremål för särskilda överläggningar. De
förslag till dylikt förfarande som hittills under hand framlagts från amerikansk
sida, hava icke kunnat å svensk sida accepteras, bl. a. enär de icke
synts stå i full överensstämmelse med de överenskomna principerna för likvideringen
och dispositionen av de tyska tillgångarna. Innan överenskommelsen
sättes i kraft bör alltså en uppgörelse i deblockeringsfrågan hava
träffats.

Intäkterna vid en likvidation av de tyska tillgångarna i Sverige ha preliminärt
uppskattats till i runt tal 375 miljoner kronor. Av detta belopp har en
summa på omkring 225 miljoner kronor beräknats motsvara sådana tillgångar
som böra tvångsvis disponeras för betalning av tyska skulder till
Sverige enligt clearinglagstiftningens principer. I enlighet härmed har avtalats,
att det saldo som skall kunna användas för inköp för tysk räkning
skall utgöra 150 miljoner kronor. Siffran är definitiv och påverkas icke om

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

23

utfallet av likvidationsförfarandet i den ena eller andra riktningen skulle
avvika från beräkningarna. Transfereringen av ifrågavarande belopp å 150
miljoner kronor är en automatisk konsekvens av den svenska ståndpunkten,
att medlen äro tysk egendom.

Värdet av det guld, som skall avstås, kan enligt hittills föreliggande utredningar
uppskattas till närmare 30 miljoner kronor.

Då de i utsikt ställda anslagsanvisningarna uppgå till 125 miljoner kronor,
blir alltså det totala belopp som kommer att gå till utlandet (150 + 30 +
125 =) 305 miljoner kronor. Det är emellertid missvisande att betrakta
detta såsom en homogen svensk prestation att sammanställa med det beräknade
värdet av de tyska tillgångarna i Sverige. De 150 miljoner kronor, som
skola transfereras för tysk räkning äro sålunda, såsom redan framhållits,
att betrakta såsom tysk egendom, mot vilken svenska rättsanspråk icke
böra göras gällande. Anslagen på 125 miljoner kronor äro en fristående
svensk prestation baserad på svenska statsmedel, vilken faller inom ramen
av en redan upplagd politik. Vad slutligen beträffar löftet att avstå visst
guld, gäller detta egendom som icke medräknats i värdet av de tyska tillgångarna
i Sverige.

Den likvidation av den tyska egendomen, som förutsättes i uppgörelsen,
är avsedd att verkställas av flyktkapitalbyrån med stöd av de befogenheter,
som erhållits genom den i december 1945 antagna ändringen av kontrollagen
och den samtidigt utfärdade administrationslagen. Denna lagstiftning är
nämligen tillräckligt vidsträckt för att medgiva även en allmän likvidation
av tysk egendom här i riket.

Frågan örn bildandet av ett särskilt bolag för genomförandet av vissa åtgärder
i samband med likvidationen anmäles i annat sammanhang av chefen
för handelsdepartementet.

Den clearing av svenska fordringsanspråk mot tyska tillgångar i Sverige,
som jämväl förutsättes enligt uppgörelsen, bör, såsom nyss antytts, äga rum
med stöd av gällande clearinglagstiftning. Bland de fordringar, som skola
utfå betalning genom detta förfarande, böra medräknas statsverkets oguldna
fordringar på Tyskland, inklusive den fordran, som uppkommer genom utlämnande
av det s. k. rövade guldet, vilket mottagits såsom fullgod likvid i
betalningssammanhang som eljest skulle reglerats över clearingen och mot
uttrycklig försäkran att guldet ej skulle härstamma från ockuperat land.
Därjämte bör övervägas huruvida och i vilken utsträckning utdelning skall
ifrågakomma för kapitalbelopp — bl. a. å de tyska rikslånen — även i de fall,
då dessa enligt kon tråk Ibestämmelserna ännu icke äro förfallna. Vidare kan
ifrågasättas, huruvida viss begränsad del av de inflytande medlen bör användas
till en fond för tillgodoseende av de särskilda anspråk på ersättning
utanför den normala clearingens ram, som må befinnas skäliga.

Enligt clearinglagstiftningen tillkommer det Kungl. Maj:t att giva närmare
föreskrifter i samband med clearingen. I den mån den fortsatta utredningen
av frågan örn fördelningen av influtna medel giver vid handen, att dessa

24

Kungl. Alaj.ts proposition nr 367.

böra tagas i anspråk för ändamål som falla utanför den normala clearingens
ram, torde fråga härom böra underställas riksdagen.

Slutligen bör övervägas, huruvida, i samband med att föreskrift meddelas
örn betalning av fordringar ur clearingmedel, jämväl bör stadgas, att vissa
fordringar böra utgå med förmånsrätt och övriga erhålla utdelning blott i
den mån återstående tillgångar förslå.

Det belopp å 150 miljoner kronor, som enligt vad förut anförts skall disponeras
för finansiering av tysk import genom ockupationsmyndighetemas
försorg, bör utbetalas av riksbanken med rätt att erhålla ersättning av de
medel, som inflyta genom likvidationen av de tyska tillgångarna i Sverige.

Frågan örn medelsanvisning för utbetalning av de 50 resp. 75 miljoner
kronor vilka icke härröra ur de tyska tillgångarna, liksom för täckande av
riksbankens förlust i anledning av utlämnandet av viss kvantitet guld, upptages
i annat sammanhang av chefen för finansdepartementet.

Föreliggande uppgörelse synes mig innefatta en ur svensk synpunkt godtagbar
och med svenska rättssynpunkter förenlig lösning av ifrågavarande
problem. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att, med godkännande av den verkställda skriftväxlingen,
bemyndiga Kungl. Majit att, vid tidpunkt som Kungl. Majit
prövar lämplig, sätta den därigenom träffade uppgörelsen i
kraft, samt

att förklara, att riksbanken skall äga verkställa utbetalning
av ett belopp å 150 miljoner kronor för inköp av förnödenheter
för tysk räkning i enlighet med vad förut anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Reinhold Reuterswärd.

BILAGA.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Huvudskrivelser växlade mellan ordförandena i de allierade delegatio

A.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

Delegations representing the Governments
of the United States of America,
France, and the United Kingdom of
Great Britain and Northern Ireland on
the one hand (hereinafter referred to as
the Allies) and the Government of
Sweden on the other hand, havé met
in Washington and exchanged views on
questions relative to German interests
in Sweden and the elimination of any
possible risk of those interests being
used to support renewed German aggression.

Following this exchange of views, and
in reaffirmation of their mutual support
of these economic security objectives,
the Swedish and Allied Delegations havé
arrived at the following understanding:

1. (a) The Swedish Government confirms
its intention to pursue a program
of economic security by the elimination
of German interests in Sweden.

(b) The Swedish Government further
affirms that the Foreign Capital Control
Office (Flyktkapitalbyrån or the FCCO)
will, för this purpose, continue to uncover,
take into control, liquidate, sell,
or transfer German property, that the
procedure already informally established
between the FCCO and the Allied
Missions in Stockholm shall be continued,
as previously, as a means of exchanging
information regarding the discovery and
liquidation of German property and affording
mutual assistance in this program.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Des Délégations representant d’une
part les Gouvernements des Etats-Unis
d’Amérique, de la République Francaise
et du Royaume Uni de Grande Bretagne
et dTrlande du Nord (ci-dessous désignés
comme les Alliés), et d’autre part le
Gouvernement de la Suéde, se sont
réunies å Washington pour échanger
leurs vues sur des questions relatives
aux intéréts allemands en Suéde et å
Télimination de toute possibilité de
risque de voir ees intéréts utilisés au
service d’une nouvelle agression allemande.

Comme suite a cet échange de vues,
et pour affirmer å nouveau leur volonté
de se donner un appui mutuel pour
atteindre ees objectifs de sécurité économique,
les Délégations suédoise et alliées
sont parvenues å 1’accord suivant:

1. a) Le Gouvernement suédois confirme
son intention de poursuivre un
programme de sécurité économique par
l’élimination des intéréts allemands en
Suéde.

b) Le Gouvernement suédois affirme,
en outre, que le Bureau des Avoirs
Etrangers (Flyktkapitalbyrån) continuera,
å cette fin, de rechercher, de
prendre sous contröle, de liquider, de
vendre ou de transférer les biens allemands,
et que la procédure, déjå officieusement
établie d’accord entre le
Bureau des Avoirs Etrangers et les
représentations alliées å Stockholm, sera
poursuivie comme précédemment, comme
un moyen d’echanger des informations
relativement å la découverte et la
liquidation des biens allemands, et de

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

27

nema och ordföranden i den svenska delegationen.

(Översättning.)

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

Delegationer, representerande å ena
sidan Amerikas Förenta Staters,

Frankrikes samt Förenade Konungariket
Storbritannien och Norra Irlands
regeringar (i det följande benämnda de
allierade) och å andra sidan Sveriges
regering, hava sammanträtt i Washington
för meningsutbyte i frågor berörande
tyska intressen i Sverige och
undanröjandet av varje möjlig risk att
dessa intressen användas till stöd för
ett nytt tyskt anfallskrig.

I anslutning till dessa meningsutbyten
och till bekräftelse av sitt ömsesidiga
stöd åt denna säkerhetspolitik
hava de svenska och allierade delegationerna
träffat följande uppgörelse:

1. (a) Svenska regeringen bekräftar
sin avsikt att fullfölja ett program för
tryggande av fred och säkerhet genom
eliminering av de tyska intressena i
Sverige.

(b) Svenska regeringen bekräftar
vidare, att Flyktkapitalbyrån för detta
ändamål kommer att fortsätta att
uppdaga, taga under sin kontroll, likvidera,
försälja eller eljest överlåta tysk
egendom, samt att det förfarande, som
redan under hand anordnats mellan
Flyktkapitalbyrån och de allierade legationerna
i Stockholm, kommer att
fortsättas liksom hittills såsom ett medel
att utbyta upplysningar beträffande
uppspårandet och likvideringen av
tysk egendom och för att lämna ömsesidigt
bistånd därvid.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

2. The disposition of the proceeds of
the German assets in Sweden, after
clearing against certain Swedish dahns,
will leave a balance winch shall be
considered to be 150 million kronor.
To assist in preventing disease and
unrest in Ger many, this sum of 150
million kronor will be made available
in a special account with the Swedish
Riksbank to be used for financing such
purchases — in Sweden or in any other
märket — of essential commodities for
the German economy as may be agreed
upon between the Swedish Government
and the Allies. Insofar as such purchases
are made in the Swedish märket
the deliveries will be limited by the
scarcity of available supplies.

3. The German owners concerned shall
be indemnified in German money for
the property which has been liquidated
or disposed of in Sweden pursuant to
this understanding. For this purpose,
the competent Swedish authority will
give the Allies the necessary details
with regard to the amount realized with
particulars of the names and addresses
of the German owners, and the Allied
authorities in Germany will take the
necessary steps in order that there will
be recorded the title of the German
owners of the property liquidated to
receive the counter value thereof.

4. (a) In pursuance of its policy to
restitute looted property, the Swedish
Government will effect restitution to
the Allies of all gold acquired by Sweden
and proved to havé been taken by the
Germans from occupied countries, including
any such gold transferred by
the Swedish Riksbank to third countries.
Any claims by Governments of the occupied
countries or their banks of issue
not presented before July 1, 1947, shall
be considered to be barred.

se préter mutuellement assistance dans
la réalisation de ce programme.

2. Le produit de la liquidation des
avoirs allemands en Suéde laissera, apres
que certaines créances suédoises auront
été compensées, un solde qui sera considéré
comme étant de 150 millions de
couronnes. Afin d’aider å prévenir le
danger d’épidémies et de troubles en
Allemagne, cette somme de 150 millions
de couronnes sera versée å un compte
special chez la Banque d’Etat suédoise
et utilisée pour financer tels achats —
en Suéde ou sur tout au tre marché —
de produits essentiel pour 1’économie
allemande, dont il sera convenu entre
le Gouvernement suédois et les Alliés.
Dans la mesure ou ees achats seront
faits sur le marché suédois, les livraisons
tiendront compte des limites imposées
par le degré de rareté des produits
disponibles.

3. Les propriétaires allemands interessés
seront indemnisés en monnaie
allemande en contre-p artle de ceux de
leurs bien qui auront été liquidés ou qui
auront été Tobjet d’un aete de disposition
en Suéde en vertu du présent
accord. A cette fin, Tautorité suédoise
compétente donnera aux Alliés les précisions
nécessaires concernant le produit
obtenu, avec indication du nom et de
Tadresse du titulaire allemand du droit,
et les autorités alliées en Allemagne
prendront les mesures nécessaires pour
enregistrer le titre des interessés allemands
aux biens liquidés å recevoir la
contre-partie de ceux-ci.

4. a) Fidéle å sa politique de restitution
des biens pillés, le Gouvernement
suédois restituera aux Alliés tout Tor
qui a été acquis par la Suéde et dont
il sera prouvé qu’il a été pris par les
Allemands dans les pays occupés, y
compris Téquivalent de celui qui a été
transféré å cTautres pays par la Banque
d’Etat suédoise. Toute revendication de
la part des gouvernements des pays occupés
ou de leurs banques dimission non
présentée avant le ler juillet 1947 sera
réputée irrecevable.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

29

2. Behållningen av likvidationen av
tyska tillgångar i Sverige beräknas, efter
betalning av vissa svenska fordringar,
lämna ett saldo, vilket skall anses
uppgå till 150 miljoner kronor. I
syfte att medverka till förebyggandet
av sjukdom och oroligheter i Tyskland
kommer detta belopp att göras tillgängligt
på ett konto i Sveriges riksbank
för att användas till finansiering av
sådana inköp — i Sverige eller annorstädes
— av för det tyska folkhushållet
viktiga varor, som må överenskommas
mellan svenska regeringen och de
allierade. I den mån sådana inköp göras
på den svenska marknaden, komma
leveranserna att begränsas av varutillgången.

3. Vederbörande tyska ägare skola
erhålla ersättning i tysk valuta för den
egendom, som likvideras eller disponeras
i Sverige i enlighet med denna överenskommelse.
För detta ändamål skall
vederbörande svenska myndighet lämna
de allierade erforderliga uppgifter
beträffande belopp, som framkomma
vid likvidationen, med angivande av
de tyska ägarnas namn och adresser.
De allierade myndigheter i Tyskland
komma att vidtaga erforderliga åtgärder
för att de tyska ägarnas rätt att
erhålla motvärdet av den likviderade
egendomen skall bliva vederbörligen
registrerad.

4. (a) Till fullföljande av sin avsikt
att återlämna s. k. rövad egendom
kommer svenska regeringen att
till de allierade återställa allt av Sverige
förvärvat guld, som bevisligen
tagits av tyskarna från ockuperade
länder, däri inbegripet allt dylikt guld
som av Sveriges Riksbank överlåtits
till tredje land. Krav, som icke framställas
av regeringarna i de ockuperade
länderna eller av deras centralbanker
före den 1 juli 1947, skola anses såsom
preskriberade.

30

Kungl. Mcij:ts proposition nr 367-

(b) On the basis of present evidence,
subject to further checking, it is assumed
that tbe gold the Swedish Government
has to restitute amounts to 7,155.32664
kilograms of fine gold, corresponding to
the quantity of gold deriving from the
Bank of Belgium winch was acquired
by the Swedish Riksbank and which is
to be restituted in accordance with the
foregoing.

(c) The Allied Governments undertag
to hold the Swedish Government
harmless from any claims deriving from
transfers from the Swedish Riksbank to
third countries of gold to be restituted
according to the above declaration.

5. Divergencies on the interpretation
and scope of the above clauses may, if
the four Governments do not otherwise
agrée, be referred to arbitration.

6. The undersigned representatives of
the Governments of the United States
of America, France, and the United
Kingdom of Great Britain and Northern
Ireland state that insofar as the preceding
provisions are concerned, they
are also acting on behalf of the Governments
of Albania, Australia, Belgium,
Canada, Denmark, Egypt, Greece, India,
Luxembourg, Norway, New Zealand, the
Netherlands, Czechoslovakia, the Union
of South Africa and Yugoslavia, and
so far as it is material, the banks of
issue of those countries.

7. (a) The three Allied Governments
will make arrangements, through their
Missions in Stockholm, for the admission
of an official Swedish delegation
which will be permitted to visit the
zones of Germany in the charge of those
Governments, and to inspect properties
of corporations in which Swedish nationals
havé a substantial ownership interest,
or which are directly owned by
Swedish nationals. The inspection and
other activites of the delegation will be
limited only by general requirements of
military security and convenience, and
by such general laws and regulations
as are applicable to all persons travelling
in Germany.

b) Sur la base des renseignements
actuellement produits, et sous réserve de
plus amples vérifications, il est présumé
que le poids de Tor que le Gouvernement
suédois est tenu de restituer est de
7.155,32664 Kgs. d’or fin, correspondant
å la quantité d’or provenant de la
Banque de Belgique qui a été acquise
par la Banque d’Etat suédoise et dolt
étre restituée en application de ce qui
précéde.

c) Les Gouvernements alliés s’engagent
å garantir le Gouvernement suédois
contre toute réclamation qui pourra
résulter de transferts effectués par la
Banque d’Etat suédoise å d’autres pays
d’or qui doit étre restitué en vertu de
la déclaration ci-dessus.

5. Les divergences sur 1’interprétation
et la portée des clauses ci-dessus
seraient, si les quatre gouvernements
n’en convenaient autrement, soumises å
1’arbitrage.

6. Les représentants soussignés des
Gouvernements des Etats-Unis d’Amérique,
de la République Francaise et du
Royaume Uni de Grande Bretagne et
dTrlande du Nord déclarent qu’en ce qui
concerne les dispositions qui précédent
ils agissent également pour le compte des
gouvernements des pays suivants: Alband,
Australie, Belgique, Canada, Danemark,
Egypte, Gréce, Inde, Luxembourg,
Nore ege, Nouvelle Zélande, PaysBas,
Tchécoslovaquie, Union de PAfrique
du Sud, Yougoslavie, et, en tant que
de besöka, pour le compte de Rurs banques
dimission.

7. a) Les trois Gouvernements alliés
prendront, par Tintermédiaire de Rurs
représentations å Stockholm, des dispositions
pour qu’une délégation officielle
suédoise soit admise å visiter les zones
dont ils ont respectivement la charge en
Allemagne, et inspeeter les biens des
entreprises qui sont la propriété de ressortissants
suédois ou dans lesquels des
ressortissants suédois ont une participation
substantielle. Le droit de regard et
les activités de la Délégation ne seront
limités que par les exigences générales
de la sécurité et des besoins militaires,
et par les Ris et réglements généraux
applicables a toutes personnes voyageant
en Allemagne.

Kungl. Majlis proposition nr 367.

31

(b) På grundval av föreliggande utredning,
vilken skall göras till föremål
för ytterligare kontroll, antages
den kvantitet guld, som skall återställas
av svenska regeringen, uppgå till
7 155,32664 kilogram fint guld. Denna
kvantitet motsvarar den mängd guld,
härrörande från Banque de Belgique,
som förvärvats av Sveriges Riksbank
och som skall återställas enligt ovanstående
förklaring.

(c) De allierade regeringarna förbinda
sig att hålla svenska regeringen
skadeslös för varje krav på grund av
överlåtelser från Sveriges Riksbank till
tredje land av guld, som återställes enligt
föregående förklaring.

5. Meningsskiljaktigheter beträffande
tolkningen och räckvidden av ovanstående
paragrafer må, örn de fyra regeringarna
icke på annat sätt komma
överens, hänskjutas till skiljedom.

6. Undertecknade representanter för
Amerikas Förenta Staters, Frankrikes
samt Förenade Konungariket Storbritanien
och Norra Irlands regeringar
förklara, att de vad beträffar ovanstående
bestämmelser företräda även Albaniens,
Australiens, Belgiens, Danmarks,
Egyptens, Greklands, Indiens,
Jugoslaviens, Kanadas, Luxemburgs,
Nederländernas, Norges, Nya Zeelands,
Sydafrikanska Unionens och Tjeckoslovakiens
regeringar, samt, i mån av
behov, dessa länders centralbanker.

7. (a) De tre allierade regeringarna
skola genom sina legationer i Stockholm
vidtaga åtgärder för att låta en
officiell svensk delegation besöka deras
respektive ockupationszoner i Tyskland
i syfte att inspektera egendom tillhörig
antingen svenska medborgare eller
juridiska personer, i vilka svenska
medborgare hava ett väsentligt ägarintresse.
Undersökningen, liksom delegationens
övriga verksamhet, skall begränsas
endast av de allmänna krav på
militär säkerhet och lämplighet och
av sådana allmänna lagar och föreskrifter,
som äro gällande för alla som
resa i Tyskland.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

(b) It is the intention of tbe three
Allied Governments to give non-discriminatory
protection to the property in
Germany of nationals of friendly foreign
states, including property of corporations
in winch they havé a substantial
ownership interest. Provision will be
made for equitable compensation in
Germany with respect to removals and
other dispositions of such properties by
the Allied authorities in the zones of
Germany occupied by them.

8. The Allied Governments will, in
due time, require Germany or the future
German Government to confirm the
provisions of this understanding insofar
as they affect German property in
Sweden.

9. This understanding, together with
the further letters exchanged today,
shall, except where otherwise provided,
take effect upon approval by the Swedish
Riksdag.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis McCombe.

b) Les trois Gouvernements alliés ont
Tintention d’accorder une protection
sans discrimination aux biens possédés
en Allemagne par des ressortissants de
pays étrangers arnis, y compris les biens
d’entreprises dans lesquelles ees ressortissants
ont une participation substantielle.
Des dispositions seront prises pour
qu’une compensation équitable soit accordée
en Allemagne dans le cas ou de
tels biens auront été Tobjet de mesures
d’enlévement ou d’autres aetes de disposition
par les autorités alliées dans
leurn zones d’occupation en Allemagne.

8. Les Alliés requerront en temps opportun
1’Allemagne ou le futur gouvernement
allemand de confirmer les stipulation
du présent accord pour autant
qu’elles concernent les biens allemands
en Suéde.

9. Le présent accord entrera en vigueur
apres approbation par le parlement
suédois, amsi que les autres lettres
échangées en date de ce jour sauf dans
les cas ou il aura été prévu autrement.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
Tassurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

33

b) Det är de allierade regeringarnas
avsikt att utan diskriminering skydda
egendom tillhörande medborgare i vänskapligt
sinnade främmande stater,
däri inbegripen egendom tillhörande juridiska
personer, i vilka sådana medborgare
hava ett väsentligt ägarintresse.
Åtgärder komma att vidtagas för
rättvis ersättning i Tyskland för bortförande
av och andra förfoganden över
sådan egendom genom de allierade
myndigheterna i de av dem ockuperade
zonerna i Tyskland.

8. De allierade skola i sinom tid av
Tyskland eller den blivande tyska regeringen
kräva godkännande av bestämmelserna
i denna överenskommelse,
i den mån de beröra tysk egendom
i Sverige.

9. Denna uppgörelse tillsammans
med de ytterligare brev, som i anslutning
därtill idag utväxlats, skall försåvitt
icke annat särskilt föreskrivits,
träda i kraft efter godkännande av
Sveriges Riksdag.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
om vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 367.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

B.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

Delegations representing the Government
of Sweden on the one hand and the
Governments of the United States of
America, France, and the United Kingdom
of Great Britain and Northern
Ireland on the other hand (hereinafter

referred to as the Allies) havé —--

[likalydande med föregående skrivelse] —
--approval by the Swedish Riksdag.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

Des Délégations représentant d’une
part le Gouvernement de la Suéde, et
d’autre part les Gouvernements des
Etats-Unis d5Amérique, de la République
Fran9aise et du Royaume Uni de Grande
Bretagne et delande du Nord (cidessous
désignés comme les Alliés), se

sont--— [likalydande med föregående

skrivelse]--— le cas ou il aura été

prévu autrement.

Yeuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström

Emil Sandström.

Kungl. Majlis proposition nr 307.

36

Washington, D. C., elen 18 juli 1946,

(Översättning.)

Mina Herrar,

Delegationer, representerande å ena
sidan Sveriges regering, å andra sidan
Amerikas Förenta Staters, Frankrikes
samt Förenade Konungariket
Storbritannien och Norra. Irlands regeringar
(i det följande benämnda de

allierade) hava---[likalydande

med föregående skrivelse] — — —
efter godkännande av Sveriges Riksdag.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning.

Emil Sandström.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Skriftväxling mellan å ena sidan

1) Ang. särskild unders

Washington, D. C. July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

During the course of the diseussions
winch havé been coneluded concerning
German property in Sweden, you advised
us of the procedures in effeet in
Sweden for the restitution of property
located in Sweden which was looted by
Germany or its nationals. You made
known to us the fact that these procedures,
as established by Swedish law
of June 29, 1945 (No. 520), provide a
simple and inexpensive method by
which victims of spoliation may obtain
restitution of their property in Sweden.

We wish to express our appreciation
of these procedures which we havé confidence
the Government of Sweden will
continue. In thia connection, you will
recall that the problem of locating
looted securities was diseussed. We
appreciate the fact that your Government
will consider sympathetically this
problem and such procedures as the
Allied Governments may subsequently
propose to you for the purpose of
facilitating the location of such securities.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

ordförandena i de allierade delega ökning

beträffande rövade

Washington, D. C., le 18 jHillet 1946.

Monsieur le Président,

Au cours des négociations qui viennent
de se terminer au sujet des avoirs allemands
en Suéde, vous nous avez fait
savoir quelles étaient les procédures
suivies en Suéde pour la restitution des
biens qui s’y trouvent et qui ont été
pillés par 1’Allemagne ou par ses ressortissants.
Yous avez porté å notre
connaissance le fait que ees procédures,
telles qu’établies par la loi suédoise du
29 juin 1945 (No. 520) constituent un
moyen simple et peu couteux par lequel
les victimes des spoliation peuvent
obtenir la restitution de leurs biens en
Suéde.

Nous tenons å vous dire que ees
procédures nous donnent satisfaetion et
que nous faisons confiance au Gouvernement
suédois pour qu’il les continue.
Vous vous souviendrez å ce sujet
que nous avons abordé dans nos diseussions
le probléme de la recherche des
valeurs mobiliéres pillées. Nous notons
avec satisfaetion que votre Gouvernement
entend examiner avec sympathie ce
probléme amsi que les propositions de
procédures destinées å faciliter la découverte
de ees valeurs que les Gouvernements
alliés pourront ultérieurement
présenter.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
l’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

37

Sönerna, å andra sidan ordföranden i den svenska delegationen.

(Översättning.)

värdepapper.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

Under de förhandlingar, som förts
beträffande de tyska tillgångarna i
Sverige, har Ni lämnat oss upplysningar
örn det i Sverige gällande förfarandet
för återbekommande av där befintlig
egendom, vilken rövats av tyska
staten eller dess medborgare. Ni har
förklarat för oss, att detta förfarande,
vilket anordnats genom lagen den 29
juni 1945 (nr 520), öppnar en enkel
och binig utväg att till offren för
plundring återställa deras i Sverige befintliga
egendom.

Vi vilja uttrycka vår uppskattning
av detta förfarande, som vi äro övertygade
att den svenska regeringen kommer
att fullfölja. I detta sammanhang
torde Ni erinra Eder, att frågan örn
uppspårandet av rövade värdepapper
diskuterades. Vi uppskatta det förhållandet,
att Eder regering kommer att
välvilligt överväga denna fråga liksom
de åtgärder, som de allierade regeringarna
kunna komma att föreslå i syfte
att underlätta uppspårandet av dylika
värdepapper.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today’s dale in
the following terms:

“During the course---of such

securities.”

I confirm thut the above Iaw will
continue to be in force for the time
being but that it will expire on July 1,
1947, unless extended. I also confirm
the willingness of the Swedish Government
to cooperate, in particular, in
locating looted securities within the
framework of Swedish legislation and
withinthe limits of practical possibilities.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

2) Ang. tyska tillgångar
Washington, D. C., July 18, 1946.
Bear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
we havé reached, the Allied Delegations
pointed out the importance of the
Swedish Government conducting investigations
of German assets which are
held outside of Sweden by or through
Swedish nationals or institutions. The
Allied Delegations pointed out that the
uncovering of such assets can only take
place with the cooperation and assistance
of the Government of Sweden.

It is therefore requested that the
Government of Sweden take appropriate
action through census and other means to
identify such German assets as may be
held outside Sweden by or through
Swedish nationals or institutions and to
make this information available to the
Allied Governments.

Accept, Sir, the renewed assurances of
our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., Le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour amsi confue:

«Au cours des — — — pourront
ultérieurement presentera)

Je vous confirme que la loi susmentionnée
est toujours en vigueur mais
quille doit expirer le ler juillet 1947
sauf prorogation. Je vous confirme
également la volonté du Gouvernement
suédois de coopérer notamment å la
recherche des valeurs mobiliéres pillées
dans le cadre de la législation suédoise
et dans les limites des possibilités
pratiques.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

i utlandet, som innehavas
Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Monsieur le President,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous
sommes parvenus, les Délégations alliées
ont souligné 1’importance qu’elles attachent
å voir le Gouvernement suédois
mener des enquétes pour rechercher les
avoirs allemands détenus hors de Suéde,
au nom ou par 1’intermédiaire d’institutions
ou de ressortissants suédois. Les
Délégations alliées ont souligné que la
découverte de tels avoirs ne peut étre
effeetué qu’avec la coopération et l’assistance
du Gouvernement suédois.

Il est en conséquence demandé au
Gouvernement suédois de prendre des
mesures appropriées, de recensement et
autres, pour identifier tels avoirs allemands
qui peuvent étre détenus hors de
Suéde au nom ou par l’intermédiaire
d’institutions ou de ressortissants suédois
et de porter ees renseignements å la
connaissance des Gouvernements alliés.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
Tassurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

39

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»Under de förhandlingar,----

av dylika värdepapper.»

Jag ber att få bekräfta, att nämnda
lag kommer att fortsätta att vara i
kraft tillsvidare, men att den upphör
att gälla den 1 juli 1947, försåvitt dess
giltighet icke ytterligare utsträckes.

Jag bekräftar också den svenska regeringens
villighet att, inom ramen för
svensk lagstiftning och så långt det är
praktiskt möjligt, lämna sin medverkan
till uppspårandet av rövade värdepapper.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

via svenska medborgare eller institutioner.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, hava de allierade delegationerna
framhållit betydelsen av att svenska
regeringen verkställer undersökningar
beträffande tyska tillgångar,
som innehavas utanför Sverige av eller
genom svenska medborgare eller företag.
De allierade delegationerna framhöllo,
att uppspårandet av dylika tillgångar
endast kan äga rum med svenska
regeringens medverkan och hjälp.

Det hemställes därför, att svenska
regeringen vidtager lämpliga åtgärder
genom deklarationsförfarande och på
annat sätt för att identifiera sådana
tyska tillgångar, som må innehavas
utanför Sverige av eller genom svenska
medborgare eller företag, och ställer
dessa upplysningar till de allierade regeringarnas
förfogande.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
om vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valens i.

Francis W. McCombe.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today’s date in
the folio wing terms:

“In connection with — — — the
Allied Governments.”

I wish to advise you that my Government
will take steps for the uncovering
of such property. Information about
such property will be given in the way
foreseen for information about German
property in Sweden.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour ainsi con§ue:

«A 1’occasion de 1’accord — -— —
des Gouvernements alliés.»

Je tiena å vous faire savoir que mon
Gouvernement prendra des mesures pour
découvrir les biens dont il s’agit. Les
renseignements concernant ees biens
seront fournis de la maniére prévue pour
les renseignements sur les biens allemands
en Suéde.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

3) Ang. repatriering av ty
Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
we havé reached, the Allied Delegations
requested that the Swedish Government
tahe all appropriate steps to expedite
and complete the repatriation of obnoxious
Germans now in Sweden.

In this connection, the Allied Delegations
havé noted with satisfaetion the
steps already taken.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

ska medborgare.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous
sommes parvenus, les Délégations Alliées
ont demandé que le Gouvernement
suédois prenne toutes mesures appropriées
pour accélérer et achever le
rapartriement des Allemands dangereux
actuellement en Suéde.

Les Délégations Alliées ont noté avec
satisfaetion les mesures déjå prises sous
ce rapport.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis Tv. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

41

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I samband med---de alliera de

regeringarnas förfogande.»

Jag ber att få meddela Eder, att
svenska regeringen kommer att vidtaga
åtgärder för uppdagande av dylik egendom.
Uppgifter örn sådan egendom
komma att lämnas i den ordning, som
förutsetts för lämnande av uppgifter
örn tysk egendom i Sverige.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, hava de allierade delegationerna
hemställt, att svenska regeringen
måtte vidtaga lämpliga åtgärder för
att påskynda och fullborda repatrieringen
av i Sverige befintliga icke önskvärda
tyskar.

I samband härmed hava de allierade
delegationerna med tillfredsställelse tagit
del av de redan vidtagna åtgärderna.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to ackowledge receipt
of your letter of today’s date in the
folio wing terms:

“In connection with----the steps

already taken.”

I wish to state that it is the policy of
the Government of Sweden to repatriate
as soon as possible such Germans as are
determined by the Government of
Sweden, after appropriate investigation,
to be obnoxious.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

4) Ang. tyska statsjärnväg
Washington, D. C., July 18, 1946.
Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
we havé reached, we havé diseussed the
property in Sweden of the German State
Eailways. We understand that the
Swedish Government will give favorable
consideration to the question of putting
the rolling stock and accessories found in
Sweden of the German State Eailways
at the disposal of the appropriate Allied
authorities.

Accept, Sir, the renewed assurances of
our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today’s date in
the folio wing terms:

“In connection with •—- —• — appropiate
Allied authorities.”

I confirm our understanding on this
subject.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour amsi con§ue:

«A 1’occasion de 1’accord — -— —
sous ce rapport.»

Je tiens å déclarer que 1’intention du
Gouvernement suédois est de rapatrier
des que possible ceux des Allemands
qui, apres enquéte appropriée, seront
jugés dangereux par le Gouvernement
suédois.

Veuillez agréer, Messieurs, l’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

arnäs egendom i Sverige.
Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Monsieur le Président,

Nous référant å 1’accord auquel nous
sommes parvenus, nous avons discuté
des avoirs en Suéde des Chemins de Fer
de 1’Etat allemand. Nous cömprenons
que le Gouvernement suédois examinera
avec faveur la possibilité de mettre å la
disposition des autorités alliées compétentes
le matériel roulant et autres
avoirs des Chemins de Fer de l’Etat
allemand trouvés en Suéde.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de
votre lettre de ce jour ainsi con9ue:

«Nous référant a 1’accord — — —•
trouvés en Suéde.»

Je vous confirme no tre accord å ce
sujet.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

43

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I samband med — — — redan
vidtagna åtgärderna.»

Jag ber att få förklara, att det är
den svenska regeringens avsikt att så
snart det är möjligt repatriera sådana
tyskar, som regeringen, efter erforderlig
utredning, finner vara icke önskvärda.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse som
träffats hava vi diskuterat frågan örn
de tyska statsjärnvägarnas egendom i
Sverige. Yi finna, att svenska regeringen
kommer att välvilligt pröva
frågan örn att ställa de tyska statsjärnvägarnas
i Sverige befintliga rullande
materiel med tillbehör till vederbörande
allierade myndigheters förfogande.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensia
Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I Samband med---allierade

myndigheters förfogande.»

Jag ber att få bekräfta vårt samförstånd
i denna fråga.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

5) Ang. tyska patent och
Washington, D. C., July 18, 1946.
Pear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
we havé reached it has been agreed that,
pending the conclusion of multilateral
arrangements, to which it is the intention
of the Allies to invite the Swedish Government
to adhere, and pending the decision
of the Swedish Government regarding
participation in such arrangements, no
German-owned patent in Sweden shall
be sold or otherwise transferred for a
period of three months from today’s
date or such further period as may then
be agreed, except where, after notice to
the Allies, it is found appropriate to sell
patent rights as part of the salé of a
German-controlled enterprise.

We havé also diseussed the problems
arising out of German trademarks and
copyrights. The Allied Governments
contemplate that international diseussions
may also take place with respect to
these matters, with the objective of
establishing by agreement general policies
with a view to eliminating certain
German trademarks and to making fredy
available to the community such German
copyrights as havé special value. Pending
the making of multilateral arrangements
and the decision of the Swedish Government
regarding participation in such
arrangements, it is hoped that the
Swedish Government will not take any
action which would preelude their adherence
to a policy consistent with such
arrangements.

Accept, Sir, the renewed assurances of
our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

varumärken.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Monsieur le Président,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous
sommes parvenus, il a été entendu qu’en
attendant la conclusion d’accords multipartites
auxquels les Alliés ont l’intention
d’inviter le Gouvernement suédois
å adhérer, et la décision du Gouvernement
suédois au sujet de sa participation
aux dits arrangements, aucun brevet,
propriété allemande en Suéde, ne sera
cédé pendant trois mois apres la signatur
de la présente lettre, ou pendant
telle période plus longue qui pourra
étre convenue, sauf dans les cas ou,
apres avis donné aux Alliés, il serait
jugé opportun de céder des droits de
brevets englobés dans la vente d’une
entreprise sous controle allemand.

Nous avons aussi discuté des problémes
posés par les marques de fabrique
et droits d’auteurs allemands. Les gouvernements
alliés envisagent des discussions
internationales qui pourraient
également avoir lieu sur ees mati eres
afin d’établir par accord général une
politique tendant ä éliminer certaines
marques de fabrique allemandes et å
mettre å la libre disposition de la
communauté les droits d’auteurs allemands
qui ont une valeur particuliére.
En attendant de faire des accords
multipartites et en attendant la décision
du Gouvernement suédois au sujet de sa
participation dans de tels accords, nous
espérons que le Gouvernement suédois
évitera d’entreprendre toute action qui
rendrait impossible son adhésion å une
politique compatible avec ees arrangements.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

45

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse som
träffats har enighet uppnåtts i följande
avseende:

I avvaktan på avslutandet av multilaterala
överenskommelser, till vilka de
allierade hava för avsikt att inbjuda
svenska regeringen att ansluta sig, och
i avvaktan på svenska regeringens beslut
angående anslutning till sådana
överenskommelser, skola inga tyskägda
svenska patent i Sverige säljas eller på
annat sätt överlåtas under en tidrymd
av tre månader från denna dag eller
under den längre tidrymd, varom överenskommelse
kan komma att träffas,
utom i fall där det, efter meddelande
till de allierade, befinnes lämpligt att
försälja patenträtter såsom del av försäljningen
av ett tyskkontrollerat företag.

Vi hava även diskuterat de frågoi,
som uppstå med hänsyn till tyska varumärken
och författarrätter. De allierade
regeringarna överväga internationella
diskussioner även av dessa frågor,
för att genom överenskommelse
fastställa allmänna principer i syfte
att eliminera vissa tyska varumärken
och att göra vissa tyska författarrätter
av särskilt värde allmänt tillgängliga.
I avvaktan på avslutandet av
multilaterala överenskommelser och
på svenska regeringens beslut angående
deltagande däri, uttryckes den
förhoppningen, att svenska regeringen
icke skall vidtaga åtgärder, som föregripa
dess anslutning till en handlingslinje
förenlig med sådana överenskommelser.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today in the
following terms:

“In connection with —■ ■— — with
such arrangement^.”

In connection with the first paragraph
of your letter, I confirm the understanding
stated with reference to the disposition
of German-owned patents in
Sweden.

As to German trademarks and copyrights,
I shall not fail to bring your
suggestions to the attention of my
Government.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de
votre lettre de ce jour ainsi con9ue:

«A 1’occasion de 1’accord — — —
avec ees arrangements.»

Me référant au premier paragraphe de
votre lettre, je vous confirme 1’accord
mentionné au sujet de la disposition des
brevets, propreté allemande en Suéde.

Quant aux marques de fabrique et
droits d’auteurs allemands, je ne manquerai
pas de porter vos suggestions å
1’attention de mon Gouvernement.

Veuillez agréer, Messieurs, l’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

6) Ang. tysk officiell egen
Washington, D. C., July 18, 1946.
Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
we havé reached, the Allied Governments
wish to state that they reserve
their claims with respect to German
officia! property in Sweden, such as the
German legation building, its contents,
and so forth.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today in the
following terms:

“In connection with--— and so

forth.”

dom.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Monsieur le President,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous
sommes parvenus, les Gouvernements
alliés tiennent å déclarer qu’ils réservent
leurs droits au sujet des avoirs officiels
allemands en Suéde, tels que 1’immeuble
de la Légation d’Allemagne, son contenu,
ou autres biens analogues.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de
votre lettre de ce jour ainsi congue:

«A l’occasion de 1’accord — — —
autres biens analogues.»

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

47

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I samband med--— sådana

överens kommelser.»

I anslutning till första stycket av
Edert brev bekräftar jag vårt samförstånd
beträffande förfogandet över
tyskägda patent i Sverige.

Vad beträffar tyska varumärken och
författarrätter skall jag icke underlåta
att fästa min regerings uppmärksamhet
på Edra förslag.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, önska de allierade regeringarna
förklara, att de göra förbehåll för
sina anspråk med avseende på tysk officiell
egendom i Sverige, exempelvis
den tyska legationsb.yggnaden och dess
innehåll, etc.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande: »I

samband med---dess in nehåll,

etc.»

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

I shall not fail to bring your statement
to the knowledge of my Government.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

7) Ang. svarta listan.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
we havé reached, we havé the honor to
state that the Allied Governments,
without awaiting the conclusion of these
diseussions, but in recognition of the
understanding reached with respect to
the liquidation of German interests, havé
eliminated the “black lists”, luter alia,
so far as Sweden or known Swedish
nationals are concerned. It is not the
intention of the Allied Governments to
continue the “black lists” on an unofficial
or advisory basis.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today’s date in
the folio wing terms:

“In connection with — — — or
advisory basis.”

I arn pleased to note your statement
and I shall not fail to bring it to the
attention of my Government.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Je ne manquerai pas de porter votre
déclaration å la connaissance de mon
Gouvernement.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute cosidération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous référant å 1’accord auquel nous
sommes parvenus, nous avons 1’honneur
de déclarer que les Gouvernements alliés,
sans attendre la conclusion des présentes
négociations, mais pour tenir compte de
1’accord réalisé au sujet de la liquidation
des intéréts allemands, ont supprimé les
listes noires pour autant qu’elles concernent,
en partieulier, la Suéde ou des
ressortissants suédois connus comme tels.
Les Gouvernements alliés n’ont pas
^intention de continuer les listes noires
bous une forme officieuse.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de
votre lettre de ce jour amsi con§ue:

«Nous référant å 1’accord — — —
une forme officieuse.»

Je suis heureux de pr endre note de
votre déclaration et je ne manquerai pas
de la porter å l’attention de mon Gouvernement.

Yeuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

49

Jag skall icke underlåta att bringa
Eder förklaring till min regerings kännedom.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, hava vi äran förklara, att de
allierade regeringarna —• utan att avvakta
avslutandet av pågående diskussioner
men med hänsyn till det samförstånd
som uppnåtts I fråga örn likvidationen
av de tyska tillgångarna —
hava avskaffat de s. k. svarta listorna
bl. a. såvitt beträffar Sverige och personer,
som veterligen äro svenska medborgare.
De allierade regeringarna hava
icke för avsikt att fortsätta de svarta
listorna på inofficiell eller rådgivande
basis.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande: »I

samband med---eller råd givande

basis.»

Jag har med tillfredsställelse mottagit
Eder förklaring och skall icke
underlåta att bringa den till min regerings
kännedom.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 367.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 367

8) Ang. svensk representat
Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
which we havé reached the subject of
Swedish representation in Germany was
diseussed.

We may confirm to you that the
competent authorities of the Allied
Governments havé this matter under
consideration and that it is hoped that
satisfaetory arrangements, in a manner
compatible with the necessities of the
present situation in Germany, can in
due course be worked out on an overall
basis.

Accept, Sir, to renewed assurances of
our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

ion i Tyskland.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

A Toccasion de 1’accord auquel nous
sommes parvenus, a été diseutée la
question de la représentation suédoise en
Allemagne.

Nous sommes en mesure de vous confirmer
que les Autorités competentes
des Gouvernements alliés ont mis cette
question a l’étude et que Ton peut
espérer que des arrangements d’ensemble
satisfaisants, compatibles avec
les exigences de la situation actuelle en
Allemagne, pourront étre mis sur pied
en temps utile.

Yeuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Gentlemen: Messieurs,

I havé the honor to acknowledge J’ai Thonneur d’accuser reception de
receipt of your letter of today in the vo tre lettre de ce jour ainsi con§ue:
folio wing terms:

“In connection with--• — overall «A Toccasion de 1 accord---en

basis.” temps utile.»

I arn pleased to note your statement Je suis hereux de prendre note de
and I shall not fail to bring it to the votre déclaration ej je ne manquerai pas
attention of my Government. de la porter å Tattention de mon Gou vernement.

Accept, Gentlemen, the renewed as- Yeuillez agréer, Messieurs, Tassurance
surances of my möst distinguished con- de ma haute considération.
sideration.

Emil Sandström. Emil Sandström.

9) Ang. kontrollen i Sverige av tyska tillgångar.

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Gentlemen: Messieurs,

In connection with the understanding A Toccasion de 1’accord auquel nous
we havé reached, I havé the honor to sommes parvenus, j’ai Thonneur de
State on behalf of my Government that déclarer, au nom de mon Gouvernement,
in the elimination of German interests que, dans Télimination des intéréts

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

51

"Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, har frågan om svensk representation
i Tyskland diskuterats.

Vi äro i tillfälle att bekräfta, att vederbörande
allierade myndigheter hava
denna fråga under övervägande, och att
man hoppas att tillfredsställande anordningar
i vederbörlig ordning kunna
utarbetas på en allmän grundval och
på ett sätt som är förenligt med den
nuvarande situationens krav i Tyskland.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har aran erkänna mottagandet
av Edert brev denna dag av följande
lydelse.

»I samband med--— krav i

Tyskland.»

Jag har med tillfredsställelse mottagit
Eder förklaring och skall icke underlåta
att bringa den till min regerings
kännedom.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, har jag äran att å min regerings
vägnar förklara, att vid elimineringen
av de tyska intressena i Sverige

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

in Sweden and tile liquidation, sale, or
transfer of German property, and in
approving the transferees, tile following
principles and practices, inter alia, apply
and will continue to be observed:

1. Due regard will be paid to world
security interests, especially tbe interest
of eliminating completely ali forms of
German control and economic influence;
to the interests of the national economy;
and to the obtaining of the highest
possible pricea.

2. Sales will be made to non-German
nationals and, when practicable, will be
public sales, except in easea where the
assets are acquired by the Swedish
Government.

3. In any sales or liquidation, the
interests of non-German foreign nationals
will be proteeted to the same extent and
in the same manner, whether direct or
indirect interests are involved, as those
of Swedish nationals, on condition of
reciprocal treatment in the country of
those nationals.

4. The FCCO will inquire into the
bona fides of liens and claims against
German property, particularly those
which arose immediately prior to or
after the outbreak of war.

5. German property to be dealt with
under the understanding shall inelude
all property owned or controlled, directly
or indirectly, by any person or legal
entity of German nationality inside of
Germany, or subject to repatriation to
Germany, other thån persons whose case
merits exceptional treatment.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

allemands en Suéde, la liquidation, la
vente ou le transfert de biens allemands,
et pour 1’agrément des acquéreurs de ees
biens, les principes et les pratiques
appliqués et qui continueront d’étre
observés sont, entre autres, les suivants:

1) Compte sera dument tenu des
nécessités de la sécurité mondiale, et
notamment de la nécessité d’éliminer
complétement toute forme de controle
allemand et d’influence économique allemande,
amsi que des intéréts de 1’économie
suédoise, et de l’intérét d’obtenir le
plus haut prix possible.

2) Les ventes seront faites å des
personnes autres que des ressortissants
allemands et seront, dans la mesure du
possible, publiques, sauf dans les cas
ou les avoirs seront acquis par le
Gouvernement suédois.

3) Lors de toute vente ou liquidation,
les intéréts des ressortissants étrangers
autres qu’allemands seront, qu’il s’agisse
d’intéréts direets ou indireets, protegés
dans la méme mesure et de la méme
maniére que ceux des ressortissants
suédois, bous condition de réciprocité
dans le pays de ees étrangers.

4) Le Bureau des Avoirs Étrangers
s’enquerra de la bonne foi des transactions
qui sont å l’origine de suretes et de
créances portant sur des biens allemands,
et notamment de celles qui sont intervenues
immédiatement avant le début
des hostilités ou depuis lors.

5) L’expression «biens allemands» telle
quille est employée dans 1’accord comprend
tous biens possédés ou controlés,
direetement ou indireetement, par des
personnes morales ou physiques de
nationalité allemande en Allemagne, ou
devant étre rapatriées en Allemagne,
autres que celles dont le cas merite un
traitement exceptionnel.

Yeuillez agréer, Messieurs, l’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

53

samt vid likvidation, försäljning och
annan överlåtelse av tysk egendom,
ävensom vid godkännande av förvärvare,
bland'' annat följande principer
och tillvägagångssätt iakttagas och
fortsättningsvis komma att iakttagas:

1. Vederbörlig hänsyn kommer att
tagas till intresset av framtida fred och
säkerhet, särskilt till nödvändigheten
att fullständigt eliminera alla former
av tysk kontroll och ekonomiskt inflytande,
ävensom till svenska nationella
ekonomiska intressen samt till
önskvärdheten att erhålla högsta möjliga
priser.

2. Försäljningar skola ske till icketyska
medborgare och, då så är görligt,
äga rum offentligen utom i de fall, då
tillgångarna förvärvas av svenska
staten.

3. Vid alla försäljningar och likvidationer
skola icke-tyska främmande
medborgares intressen, vare sig direkta
eller indirekta, skyddas i samma utsträckning
som svenska medborgares
intressen, under förutsättning av reciprok
behandling i de främmande medborgarnas
hemland.

4. Flyktkapitalbyrån skall undersöka
huruvida säkerheter i och krav mot
tysk egendom, särskilt sådana som uppkommit
omedelbart före krigsutbrottet
eller därefter, tillkommit i god tro.

5. Med tysk egendom avses, såvitt
angår denna uppgörelse, all egendom,
som direkt eller indirekt äges eller kontrolleras
av någon enskild eller juridisk
person av tysk nationalitet inom Tyskland
eller av någon tysk, som repatrieras
till Tyskland, dock med undantag
för personer, vilkas fall förtjäna särskild
behandling.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Dear Justiee Sandström: Monsieur le Président,

We havé the honor to acknowledge Nous avons l’honneur d’accuser récepreceipt
of your letter of today in the tion de votre lettre de ce jour amsi
folio wing terms: congue:

“In connection with---excep- «A 1’occasion de 1 accord — — —

tional treatment.” un traitement exceptionnel.»

We are pleased to note the principles Nous sommes heureux de prendre note
which you havé stated. des principes que vous avez énoncés.

Accept, Sir, the renewed assurances Veuillez agréer, Monsieur le Président,
of our möst distinguished consideration. 1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin. Seymour J. Rubin.

Christian Valensi. Christian Valensi.

Francis W. McCombe. Francis W. McCömbe.

10) Ang. svenska bidrag till flyktinghjälpen och återWashington,
D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Gentleman: Messieurs,

I arn authorized to make, on behalf Je suis autorise a faire, au nom de
of my Government, the following state- mon Gouvernement, la déclaration suiment.
_ _ vante. .

The Swedish Government in pursuing Le Gouvernement suédois, fidele a
its policy to participate in the work of sa politique de participation a 1 oeuvre de
reconstruction and rehabilitation has in reconstruction et de restauration,, a jugå
connection with the understanding we convenable, å 1’occasion de 1’accord
havé reached found it appropriate to auquel nous sommes parvenus, d’apmake
the following contributions: porter les contributions suivantes:

1. The Swedish Government will make 1) Le Gouvernement suédois mettra

available 50 million kronor to the Inter- å la disposition du Comité IntergouverneGovernmental
Committee on Refugees mental des Réfugiés une somme de
for use in rehabilitation and resettlement cinquante millions de couronnes qui sera
of non-repatriable victims of German employée au relévement et au reétablisaction.
sement des victimes non rapatriables de

Faction allemande.

You may rest assured that my Govern- Yous pouvez étre assurés que mon
ment, while reserving its decision as to Gouvernement, bien qu’il réserve sa
the manner in which the funds will be décision sur la fa§on dont les fonds
made available, will use its best efforts seront rendus disponibles, fera tous ses
to make the funds available as soon as efforts pour que les fonds soient rendus
possible and in such manner as to best disponibles aussitöt que possible et de
carry out the ainis of the Committee. la maniére la plus apte å atteindre les

objectifs du Comité.

2. The Swedish Government will fur- 2) Le Gouvernement suédois affeetera
ther make available 75 million kronor, en outre une somme de soixante-quinze
which it will allocate among countries millions de couronnes pour la répartir au
party to the Paris Agreement on Rep- bénéfice de pays signataires de 1’Accord
arations. Decisions upon allocation will de Paris sur les réparations. Les décisions
be made after exchanges of views with relatives ä la répartition seront prisea

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

55

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

Yi ha äran erkänna mottagandet av
Edert brev av denna dag, så lydande:

»I samband med---förtjäna

särskild behandling.»

Vi hava med tillfredsställelse tagit
del av de av Eder angivna principerna.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

uppbyggnaden.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag är bemyndigad att å min regerings
vägnar avgiva följande förklaring.

Till fullföljande av sitt deltagande
i återuppbyggnadsarbetet har svenska
regeringen, i samband med den träffade
uppgörelsen, funnit lämpligt lämna
följande bidrag.

1. Svenska regeringen kommer att
ställa 50 miljoner kronor till den internationella
flyktingkommitténs förfogande
för att användas till återupprättelse
och ny bosättning för offer för
tyska åtgärder, vilka icke kunna repatrieras.

Ehuru den svenska regeringen förbehåller
sig att bestämma, på vilket
sätt dessa medel skola ställas till förfogande,
ber jag Eder vara övertygade
att den skall bemöda sig att ställa dem
till förfogande så snart som möjligt
och på det sätt, som är bäst ägnat att
främja kommitténs syften.

2. Svenska regeringen kommer vidare
att anslå 75 miljoner kronor, som
den kommer att fördela mellan de länder,
som anslutit sig till skadeståndsöverenskommelsen
i Paris. Beslut om
fördelningen komma att träffas efter

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

the Allies acting on behåll: of those
countries and with favorable consideration
of their views.

There will also be consultation between
the Swedish Government and each of the
countries which may receive credit for
any part of this sum as regards the
extent to which or manner in which
benefit from its share shall be applied
elther in the remission, reduction or
extension of any existing or future credit
with Sweden of each such country, or
otherwise, as may be agreed between
each such country and Sweden.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

We havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today in the
folio wing terms:

“I arn authorized---each such

country and Sweden.”

We are pleased, on behalf of the InterGovernmental
Committee on Refugees
and the countries signatory to the Paris
Reparation Agreement, to note the
contributions to be made by the Government
of Sweden. We shall not fail to
bring your statements on these subjeets
to their knowledge.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

apres échanges de vues avec les Alliés
agissant au nom de ees pays, et en
examinant leurs vues avec faveur.

Des consultations auront également
lieu entre le Gouvernement suédois et
chacun des pays qui pourront recevoir
une part queleonque de cette somme,
en ce qui concerne la mesure dans laquelle,
ou la maniére suivant laquelle,
ce pays bénéficiera de sa part, soit par
la remise, la réduction ou 1’augmentation
d’un crédit présent, ou 1’octroi d’un
nouveau crédit, accordé par la Suéde
å ce pays, soit autrement, suivant ce
qui sera convenu entre ce pays et la
Suéde.

Veuillez agréer, Messieurs, l’assurance
de ina haute considération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous avons 1’honneur d’accuser reception
de votre lettre de ce jour amsi
congue:

«Je suis autorisé — — -— ce pays
et la Suéde.»

Nous hommes heureux, au nom du
Comité Intergouvernemental des Réfugiés
et au nom des pays signataires de
1’Accord de Paris sur les réparations,
de prendre note des contributions a
apporter par le Gouvernement suédois.
Nous ne manquerons pas de porter å
leur attention vos déclarations å ce sujet.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

57

meningsutbyte med de allierade, vilka
härutinnan företräda dessa länder, och
under välvillig prövning av deras synpunkter.

Samråd kommer även att äga rum
mellan svenska regeringen och vart och
ett av de länder, som kunna komma att
erhålla del i detta belopp, angående omfattningen
och sättet för tillgodonjutamdet
av dess andel, antingen genom
avskrivning, nedsättning eller ökning
av beviljade eller framtida krediter eller
genom beviljande av nya krediter
eller på annat sätt, som må överenskommas
mellan respektive land och Sverige.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

Vi hava äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»Jag är bemyndigad---som

må överenskommas.»

För den internationella flyktingkommittén
och de länder, som undertecknat
skadeståndsöverenskommelsen i
Paris, hava vi med tillfredsställelse tagit
del av Edert meddelande örn de bidrag,
som komma att lämnas av svenska
regeringen. Vi skola icke underlåta
att bringa Edra meddelanden till vederbörandes
kännedom.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

11) Ang. innebörden av den svenska förklaringen om

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

With regard to paragraphs 2 and 3 of
the understanding concerning German
assets in Sweden contained in the letters
exchanged today, I wish to recall that
the Swedish Government has been ahle
to make the engagement in paragraph
2 on the ground that the proceeds of the
liquidation are German property and
may be used as payment for deliveries
of commodities for Germany in conformity
with the Swedish clearing-legislation,
provided compensation is given to
the owner.

It is understood that the Russlan
Government has no claim to use the
German assets in Sweden for the benefit
of the Russlan sone.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Dear Justiee Sandström:

We havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today in the
folio wing terms:

“With regard to — — — Russlan
zone.”

We understand that your statement
is not intended to affeet the arrangements
described in paragraphs 2 and 3
of our understandig dealing with the
disposition of German assets in Sweden
and the indemnification of the German
owners.

We may confirm to you that, pursuant
to the Potsdam Protocol, the U. S. S. R.
has waived any claim to German assets
in Sweden for itself or for the zone in
Germany in its charge.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

Au sujet des paragraphes 2 et 3 de
1’accord concernant les avoirs allemands
en Suéde contenu dans les lettres
échangées ce jour, je tiens å rapeller que
le Gouvernement suédois a été en mesure
de prendre 1’engagement contenu dans le
paragraphe 2 du falt que les produits
de la liquidation constituent un avoir
allemand et peuvent étre utilisés pour
le paiement de livraisons de produits
pour 1’Allemagne conformément å la
législation suédoise en matiére de clearing,
pourvu que compensation soit assurée
au titulaire du droit.

Il est entendu que le Gouvernement
russe n’a pas de titre å faire valoir pour
1’emploi des avoirs allemands en Suéde
au bénéfice de la zone russe.

Yeuillez agréer, Messieurs, l’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Monsieur le Président,

Nous avons 1’honneur d’accuser reception
de votre lettre de ce jour amsi
con$ue:

«Au sujet des---la zone russe.»

Nous comprenons que votre déclaration
n’entend pas affeeter les arrangements
contenus dans les paragraphes 2
et 3 de notre accord relatif å la disposition
des avoirs allemands en Suéde et
å l’indemnisation des proprietaires allemands.

Nous pouvons confirmer que par
application du protocole de Potsdam
l’U. R. S. S. a renoncé å tous titres sur
les avoirs allemands en Suéde, pour
elle-méme ou pour la zone allemande
dont elle a la charge.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

59

dispositionen av tyska tillgångar.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

I avseende å paragraferna 2 och 3 i
den uppgörelse rörande de tyska tillgångarna
i Sverige, som innefattas i
de i dag utväxlade hreven, ber jag få
framhålla, att svenska regeringen har
kunnat göra åtagandet i paragraf 2 på
den grund, att behållningen av likvidationen
är tysk egendom och må användas
som betalning för leveranser av förnödenheter
för Tyskland i enlighet med
den svenska clearing-lagstiftningen,
förutsatt att ersättning lämnas ägaren.

Det förutsättes, att ryska regeringen
icke har några anspråk på att använda
tyska tillgångar i Sverige till förmån
för den ryska zonen.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

Vi ha äran erkänna mottagandet av
Edert brev av i dag med följande lydelse.

»I avseende å---den ryska

zonen.»

Vi förutsätta, att Eder förklaring
icke avser att modifiera de bestämmelser
som äro återgivna i paragraferna
2 och 3 i uppgörelsen beträffande dispositionen
av de tyska tillgångarna i
Sverige och ersättningen till de tyska
ägarna.

Vi bekräfta, att Sovjetunionen, i enlighet
med Potsdamprotokollet, avstått
från varje krav på tyska tillgångar i
Sverige, såväl för egen del som för den
av Unionen förvaltade zonen i Tyskland.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Val ensi.

Francis W. McCombe.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

12) Ang. danaarv efter per
Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

In connection with the understanding
we havé reached, I havé the honor to
confirm to you my agreement to recommend
to my Government that it
should take steps with a view to putting
at the disposal of the three Allied
Governments, for purposes of relief, the
proeeeds of property found in Sweden
winch belong to victims of Nazi action
who havé died without heirs.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

We are glad to acknowledge receipt
of your letter of today with respect to
the property in Sweden of persons who
hade died as a result of Nazi action and
lett no heirs, and to hope that the proceeds
of this property will be made
available in the manner described in
your letter.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

söner som avlidit i TyskWashington,
D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous
so mmes parvenus, j’ai 1’honneur de vous
confirmer que je suis d’accord pour
recommander å mon Gouvernement de
prendre des mesures en vue de mettre å
la disposition des trois Gouvernements
alliés, å des fins de secours, le produit
de la réalisation des biens trouvés en
Suéde qui appartiennent aux victimes
de Faction nazie décédées sans héritier.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous sommes heureux d’accuser réception
de votre lettre de ce jour concernant
les biens en Suéde de personnes
qui sont mortes å la suite de Faction
nazie sans laisser d’héritiers et de pouvoir
espérer que le produit de la réalisation
de ees biens sera rendu disponible amsi
qu’il est indiqué dans votre lettre.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

61

land till följd av nazistförföljelser.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

I samband med den uppgörelse, som
träffats, har jag äran bekräfta mitt
samtycke till att föreslå min regering
att vidtaga åtgärder för att
ställa till de tre allierade regeringarnas
förfogande, för hjälpändamål, värdet
av sådan i Sverige befintlig egendom
som tillhört offer för nazistförföljelser,
vilka avlidit utan arvingar.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

Härmed hava vi nöjet erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag,
angående danaarv i Sverige efter personer,
vilka dött till följd av nazist -förföljelser. Vi hoppas, att sådana
danaarv skola ställas till förfogande i
enlighet med vad Ni angivit i Edert
brev.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

13) Ang. tillämpning av den
Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the paragraph in
the letters exchanged today dealing with
looted gold, we wish to confirm to
you our understanding that, in view of
the evidence already produced and
checked, no further claim will be presented
to Sweden by the Governments
signatory to the Paris Reparation Agreement
or their banks of issue with regard
to any gold acquired by Sweden from
Germany and transferred to third countries
prior to June 1, 1945.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today in the
folio wing terms:

“In connection with---June 1,

1945.”

I shall not fail to bring your statement
to the knowledge of my Government.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

s. k. guldförklaringen.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous référant au paragraphe des
lettres échangées ce jour qui concerne
Por pillé, nous tenons å vous confirmer
que, en raison des renseignements déjä
produits et vérifiés, aucune réclamation
ultérieure ne sera présentée å la Suéde
par les Gouvernements signataires de
1’Accord de Paris sur les Réparations,
ou par leurs banques dimission, au sujet
d’or acheté par la Suéde å PAllemagne
et transféré å des pays tiers avant le
ler juin 1945.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
Passurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.
Messieurs,

J’ai Phonneur d’accuser reception de
votre lettre de ce jour amsi congue:

«Nous référant au---— ler juin

1945.»

Je ne manquerai pas de porter votre
déclaration ä la connaissance de mon
Gouvernement.

Veuillez agréer, Messieurs, Passurance
de ma haute considération.

Ernil Sandström.

Emil Sandström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

63

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I anslutning till den klausul i de i
dag utväxlade breven, soln handlar örn
rövat guld, önska vi bekräfta vår enighet
därom att med hänsyn till den bevisning,
som redan förebragts och kontrollerats,
inga ytterligare anspråk skola
av signatärmakterna till skadeståndsöverenskommelsen
i Paris eller
deras emissionsbanker framställas mot
Sverige i fråga örn guldpartier, som
förvärvats av Sverige från Tyskland
och överlåtits till tredje land före den
1 juni 1945.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I samband med — — — 1 juni
1945.»

Jag skall icke underlåta att bringa
Eder förklaring till min regerings kännedom.

Mottag, mina Herrar, försäkran om
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

14) Ang. tyska handelskammaren i Sverige.

Washington, D. C., July 18, 1946-

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding
reached today, we raised the problem
of ha ving access to the files of the German
Chamber of Commerce in Sweden.

You stated that the Government of
Sweden will disclose to the representatives
of the Allies any information contained
in the files of the German Chamber
of Commerce which may be relevant
to the objectives of our understanding.

In view of the fact that approximately
two-thirds of the funds winch were made
available to the German Chamber of
Commerce were furnished by the German
Government or its agents, the Government
of Sweden is requested sympathetically
to consider the suggestion that
it should accordingly treat that proportion
of the net proceeds of liquidation
as a German asset.

Accept, Sir, the renewed assurances
of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.
Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge
receipt of your letter of today’s date in
the folio wing terms:

“In connection with — — — as a
German asset.”

I confirm the statement regarding the
files of the German Chamber of Commerce.
Your request regarding its assets
will be given full examination.

Accept, Gentlemen, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous
sommes parvenus, nous avons soulevé la
question de l’accés aux archives de la
Chambre de Commerce allemande en
Suéde.

Vous avez déclaré que le Gouvernement
suédois communiquera aux representants
alliés toute information contenue
dans les archives de la Chambre de
Commerce allemande qui serait d’importance
pour les fins de notre accord.

Etant donné que les deux tiers environ
des avoirs dont a disposé la Chambre de
Commerce allemande ont été fournis
pär le Gouvernement allemand ou ses
agents, le Gouvernemnt suédois est prié
de bien vouloir traiter comme un avoir
allemand la méme proportion du produit
net de la liquidation de ees avoirs.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,
1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., juhle 18 let 1946.
Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de
votre lettre de ce jour ainsi con§ue:

«A l’occasion de---de ees avoirs.»

Je vous confirme la déclaration concernant
les archives de la Chambre de
Commerce allemande. Votre demande
concernant ses avoirs recevra toute
notre attention.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance
de ma haute considération.

Emil Sandström.

Kungl. Majlis proposition nr 367.

65

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med den överenskommelse,
som träffats, hava vi upptagit
frågan örn erhållande av tillgång till
den tyska handelskammarens i Sverige
handlingar.

Ni förklarade, att svenska regeringen
kommer att till representanter för
de allierade lämna alla upplysningar
som finnas i dessa handlingar, och som
kunna vara av betydelse för denna
överenskommelses syften.

Enär omkring två tredjedelar av de
medel, som ställdes till den tyska handelskammarens
förfogande, tillhandahöllos
av den tyska regeringen eller dess
representanter, hemställes att svenska
regeringen välvilligt överväger att på
grund härav behandla motsvarande del
av behållningen av likvidationen såsom
tysk egendom.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I samband med ----såsom tysk

egendom.»

Jag bekräftar den lämnade förklaringen
angående tyska handelskammareas
handlingar. Eder anhållan beträffande
tillgångarna kommer att bliva
föremål för noggrann prövning.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn
min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 367.

5

66

Kungl. Majrts proposition nr 367.

Skriftväxling mellan ordföranden i den amerikanska delegationen oell
ordföranden i den svenska delegationen, angående de svenska tillgångarna
i Förenta Staterna.

(15)

Washington, D.C., July 18, 1946.

I3ear Justiee Sandström:

lii connection with the Görning into
effeet of the understanding we havé
reached, I arn authorized to slate that
the United States of America will at
the earliest possible date thereafter
unblock the Swedish holdings in the
United States, according to a procedure
to be worked out by officials of
thal country aud Swedish officials.

Accept Sir, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Very truly yours,

Seymour J. Rubin.

Washington, D.C., July 18, 1946.
Dear Mr. Rubin:

I havé the honor to acknowledge receipt
of your letter of today in the
following terms:

»In connection with — — — and
Swedish officials.»

Accept, Sir, the renewed assurances
of my möst distinguished consideration.

Very truly yours,

Emil Sandström.

(Översättning.)

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Justitieråd,

I samband med ikraftträdandet av
den av oss träffade uppgörelsen är jag
bemyndigad att meddela, att Amerikas
Förenta Stater snarast möjligt kommer
att deblockera de svenska tillgodohavandena
i Förenta Staterna enligt ett
förfarande, som kommer att utarbetas
av representanter för detta land och för
Sverige.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran
örn min utomordentliga högaktning.

Seymour J. Rubin.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.
Herr Ordförande,

Jag har äran erkänna mottagandet
av Edert brev av denna dag, så lydande
:

»I samband med — —--och för

Sverige.»

Mottag, herr Ordförande, försäkran
om min utomordentliga högaktning.

Emil Sandström.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

463073