Kungl. Maj:ts proposition nr 302

Proposition 1943:302

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Skånska
pansarregementets förläggning m. m.; given Stockholms
slott den 28 maj 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 28 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, såvitt
angår fråga örn lokaler för Älvsborgs kustartilleriregementes detachement i
Härnösand, med chefen för ecklesiastikdepartementet ävensom, såvitt angår
fråga om förläggning av Skånska pansarregementet och om elektrifiering av
vissa barackläger, jämväl med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, frågor rörande Skånska
pansarregementets förläggning m. m. samt anför därvid följande.

På sätt i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 222 anmälts har
i enlighet med vad i statsverkspropositionen förutsatts arméförvaltningen och
marinförvaltningen med skrivelse den 10 februari 1943 inkommit med utredning
rörande ett stort antal byggnadsföretag för armén och marinen. FlerBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302.

1214 43

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

talet av dessa byggnadsföretag ha upptagits till behandling i nämnda proposition.
Emellertid anförde jag vid anmälan av propositionen, att det med hänsyn
till vissa då ännu icke avslutade utredningar ej varit möjligt att i ett sammanhang
framlägga förslag rörande samtliga för armén aktuella byggnadsbehov.
Sålunda hade spörsmålet örn Skånska pansarregementets förläggning
icke kunnat slutgiltigt bedömas. Fråga hade uppkommit örn uppförande av
ett nytt kasernetablissement för pansarregementet samt en i samband därmed
stående omorganisation av kavalleriet för vinnande av bättre utnyttjande av
nu befintliga kasernetablissement. I avbidan på en säkrare överblick huruvida
detta uppslag till lösande av pansarregementets förläggningsfråga vore
ur ekonomiska och andra synpunkter godtagbart avstod jag från att pröva
förläggningsfrågorna för — förutom Skånska pansarregementet — följande
truppförband och organisationsenheter i övrigt, nämligen Norra skånska infanteriregementet,
Norrlands dragonregemente, Wendes artilleriregemente,
förläggningen å Kinkaby, Signalregementets kompanier i Kristianstad och
Skövde, Skånska trängkåren, Andra tygkompaniet, ridskolan samt Gudhems
och Herrevadsklosters remontdepåer ävensom vissa örn- och tillbyggnader
vid arméns verkstäder.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa byggnadsfrågor.

Samtidigt torde få anmälas vissa andra byggnadsfrågor samt vissa frågor
örn markförvärv ävensom örn anvisande av medel för inventarieanskaffning
sammanhängande med ifrågavarande byggnadsföretag m. m.

I. Skånska pansarregementets förläggning m. m.

Försvarsbeslutet.

Försvar sutredningen föreslog, att Skånska kavalleriregementet skulle
ombildas till pansarregemente benämnt Skånska pansarregementet (P 2) samt
övertaga kavalleriregementets förläggning i Hälsingborg.

Kostnaderna för förläggningens ordnande beräknades av utredningen till
5,235,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

1942 års försvar sberedning fann Hälsingborg icke lämplig såsom förläggningsort
för ett pansarregemente.

Efter att lia erinrat örn de betydande kostnaderna för Hälsingborgs-etablissementets
iordningställande för det nya ändamålet anförde beredningen bland
annat följande.

Även örn den nuvarande kasernen är i mycket gott skick — detta är
enligt vad beredningen inhämtat fallet — och därför icke bör slopas, så bör
i vart fall icke pansarregementet i sin helhet dit förläggas. Det synes så
mycket mindre lämpligt, som beredningen också inhämtat, att Hälsingborgsförläggningen
och trakten däromkring har föga lämplig terräng för förbandets
övningar. Behovet av erforderligt skjutfält kan icke tillgodoses i förläggningsortens
närhet, och de övningsfält, som nu disponeras av Skånska kavalleriregementet,
lära icke bliva tillräckliga och tillfredsställande för pansarregementets
behov. Vid en utvidgning av övningsfälten skulle staten nödgas

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 3

inköpa god, men därför också dyrbar åkerjord. Samtliga dessa omständigheter
tala emot, att etablissementet och övningsfälten — för vars ökning medel
dock icke beräknats av försvarsutredningen — utvidgas. Man skulle sålunda
nödgas räkna med att regementet vid förläggning till Hälsingborg måste förlägga
övningarna med stridsvagnarna å avsevärda avstånd från Hälsingborg.
Dylika förflyttningar till lämplig övningsterräng medföra emellertid förslitning
av materielen och stor drivmedelsförbruknmg.

Då beredningen, ehuru den finner skäl tala därför, likväl icke anser sig
böra föreslå, att pansarregementet i sin helhet förlägges till annan ort än
Hälsingborg, är orsaken därtill allenast den, att etablissementet och övriga
anläggningar icke kunna med större fördel utnyttjas för annat försvarsändamål.
Ett fullständigt slopande av etablissementet och uppförande av ett nytt
etablissement å annan och lämpligare ort skulle föra med sig så stora kostnader,
att beredningen icke kan giva sitt förord åt en dylik lösning.

Beredningen finnér sig sålunda böra föreslå följande i fråga örn ordnandet
av förläggningen av Skånska pansarregementet.

Till kavelleriregementets nuvarande etablissement förläggas — — —
pansarinfanterikompaniet, specialkompaniet, yrkeskompaniet och motorcykelavdelningen.
I viss utsträckning kan möjligen också pansarvärns- och pansarbilsutbildningen
förläggas dit.

Återstoden av regementet bör förläggas till en — ---plats i det inre

av Skåne.----Olika orter kunna därvid komma i fråga. Resultatet av en

undersökning, som beredningen verkställt, synes giva vid handen, att delar

av regementet lämpligen kunna förläggas till Ljungbyhed---dit också

en stor del av kavalleriregementets utbildning är förlagd. Av sistnämnda
regemente disponerade byggnader, vilka enligt uppgift numera äro helt restaurerade,
torde jämväl kunna utnyttjas av pansarregementet. I anslutning till
dessa byggnader böra ytterligare behövliga anläggningar komma till utförande.
Där böra sålunda de beräknade nya garagebyggnaderna och verkstadslokalerna
m. m. uppföras. Sannolikt kommer en på detta sätt delad förläggning,
Hälsingborg—Ljungbyhed, att medföra något större kostnader än örn
regementet i sin helhet förlädes till Hälsingborg. Det har icke varit beredningen
möjligt att närmare utreda frågan, men beredningen finner sig likväl
böra föreslå denna delade förläggning av regementet. Ytterligare skäl härför
äro, att Ljungbyhedstrakten erbjuder god övningsterräng för ett pansarregemente
och goda möjligheter att där uppföra — — — garage och verkstäder
ävensom utan avsevärda kostnader ordna skjutbana och nödvändig skjutterräng.
Marken omkring Ljungbyhed tillhör kronan.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen avstyrkte i utlåtande den 19
mars 1942 bestämt beredningens förslag örn förläggning av delar av pansarregementet
till Ljungbyhed.

Vid anmälan av propositionen 1942:210 angående den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter yttrade jag att, ehuru jag
väl insåge att Hälsingborg icke vore någon idealisk förläggningsplats för ett
pansarförband, jag dock funne det svårt att frångå försvarsutredningens förslag
örn förläggande av Skånska pansarregementet till nämnda stad. En förläggning
av regementet i dess helhet till annan plats syntes komma att medföra så
avsevärda kostnader, att — såsom jämväl förs valberedningen förutsatt
— en sådan lösning av frågan knappast kunde ifrågakomma. En uppdelning
av regementet på två platser, Hälsingborg och Ljungbyhed, skulle —
framhöll jag — medföra organisatoriska olägenheter och höjda årskostnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

samt ej heller ur de synpunkter, som varit för beredningen utslagsgivande,
innebära en mera påtaglig förbättring av försvarsutredningens förslag. Det
syntes föreligga mycket begränsade möjligheter att i Ljungbyhed bereda utrymme
för ytterligare militära förband. En sådan förläggning av regementet
skulle dessutom med all sannolikhet, därest den läte sig genomföra, medföra
betydande byggnadskostnader och framför allt avsevärda utgifter för tjänstebostäder
åt personalen. Det syntes troligt, att dessa kostnader skulle komma
att betydligt överstiga de utgifter för utvidgning av övningsterrängen för ett
till Hälsingborg förlagt pansarregemente som försvarsberedningen befarat
bliva ofrånkomliga vid en förläggning av regementet till nämnda stad. Med
hänsyn härtill och då de militära myndigheterna icke rest invändningar mot
försvarsutredningens förslag i denna del ansåg jag mig böra förorda bifall till
detsamma. Självfallet borde emellertid sådana anordningar träffas, som ur
de synpunkter, som legat till grund för försvarsberedningens inställning,
kunde befinnas lämpliga.

I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att Skånska pansarregementet
skulle förläggas till Hälsingborg.

Riksdagen (skrivelse 1942: 374) fann sig böra uttala vissa betänkligheter
i fråga örn den föreslagna förläggningen av Skånska pansarregementet i det
att riksdagen av skäl, som anförts av 1942 års försvarsberedning och som i
viss mån av mig i nyssnämnda proposition erkänts såsom riktiga, funne det förenat
med avgjorda olägenheter att förlägga nämnda pansarregemente i dess helhet
till Hälsingborg. Utan att uttala någon bestämd mening angående regementets
förläggning förutsatte riksdagen, att Kungl. Maj:t toge frågan under förnyat
övervägande, innan åtgärder vidtoges som definitivt bunde hela Skånska
pansarregementet till Hälsingborg.

Genom beslut den 3 juli 1942 uppdrog Kungl. May.t åt arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att utreda frågan örn möjligheten av att förlägga hela
eller delar av Skånska pansarregementet till annan ort än Hälsingborg.

Tidigare utredningar.

Med skrivelse den 14 september 1942 överlämnade arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,
efter ärendets föredragning inför arméchefen, den av riksdagen
begärda utredningen. Styrelsen föreslog, att Skånska pansarregementet
skulle i sin helhet vara förlagt till Hälsingborg samt att befintligt barackläger
i Ljungbyhed skulle utnyttjas för regementets räkning efter viss utbyggnad
såsom övningsläger i anslutning till övningsfält i trakten av Riseberga—-Färingstofta (i det följande benämnt Risebergafältet).

I styrelsens skrivelse kostnadsberäknades jämväl ett förslag av innebörd,
att Skånska pansarregementet skulle förläggas till Skånska trängkårens (T 4)
kaserner i Hässleholm, medan trängkåren skulle förflyttas till Hälsingborg och
övertaga förutvarande Skånska kavalleriregementets för närvarande av Skånska
pansarregementet disponerade etablissement. Övningsfält skulle i detta alternativ
vara för trängkåren Ljungbyhed samt för pansarregementet afitingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Risebergafältet (i vilket fall barackläger måste uppföras på fältet) eller ock
ett område vid Finja station—Hörja i trakten av Hässleholm (i det följande
benämnt Hörjafältet).

Styrelsen ansåg sig med hänsyn till de betydande kostnaderna icke böra
föreslå uppförande av nytt kasernetablissement för Skånska pansarregementet.

På given anledning inkom fortifikationsstyrelsen med skrivelse den 30
oktober 1942 med utredning rörande kostnaderna för en delad förläggning
av pansarregementet med två bataljoner i Hälsingborg samt en bataljon vid
Riseberga. Vid denna skrivelse fanns fogad en den 27 oktober 1942 dagtecknacl
promemoria, vari inspektören för pansartrupperna förklarade sig anse
en samlad förläggning av regementet till Hälsingborg med övningsläger å
Risebergafältet vara att föredraga framför delad permanent förläggning av
regementet med huvuddelen i Hälsingborg och en stridsvagnsbataljon å Risebergafältet.

Sedan jag föranstaltat örn ytterligare utredning i ämnet, överlämnade årméchefen
den 4 mars 1943 (jämte eget yttrande och yttrande av försvarsstabschefen)
en den 16 januari 1943 dagtecknad skrivelse, vari fortifikationsstyrelsen
hemställde, att Kungl. Maj:t måtte fatta beslut örn pansarregementets förläggning,
samt bifogade kostnadsberäkningar avseende följande lösning: Pansarregementet
övertager Norra Skånska infanteriregementets (I 6) kaserner i
Kristianstad. Signalregementets kompani i Kristianstad (SIK) — som i försvarsbeslutet
förutsatts skola förläggas till Wendes artilleriregementes (A 3)
östra kasern efter artilleriregementets utflyttning till Norra Åsum — förlägges
i anslutning till pansarregementet. Norra Skånska infanteriregementet förlägges
till Hälsingborg.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 angående medelsbehovet för arméns
byggnader under femårsperioden 1942/47 förutsatte arméförvaltningen beslut
i enlighet med sistnämnda förslag.

Chefen för försvarsstaben hade i yttrande den 1 februari 1943 förklarat sig
icke kunna tillstyrka att kasernetablissementet i Hälsingborg i fortsättningen
skulle utnyttjas såsom militärförläggning, och såsom den ur rationell, krigsekonomisk
och operativ synpunkt enda riktiga lösningen angivit uppförandet
av ett nytt etablissement för Skånska pansarregementet på lämplig centralt
belägen plats i norra Skåne, förslagsvis i trakten av Hässleholm, därvid förutsattes
att kasernetablissementet i Hälsingborg icke vidare skulle utnyttjas för
militärt ändamål. Därest detta icke kunde förverkligas förordades det av
fortifikationsstyrelsen i skrivelsen den 16 januari 1943 framlagda förslaget.

Arméchefen hade anslutit sig till samma mening.

Såsom delvis redan av det sagda framgår, förelåg den 4 mars 1943 till Kungl.
Maj:ts bedömande följande sex alternativa förslag till ordnande av Skånska
pansarregementets förläggningsfråga:

I. P 2 i Hälsingborg med barackläger i Ljungbyhed och övningsområde
Risebergafältet.

T 4 i Hässleholm.

SIK till östra kasern vid A 3.

1 6 i Kristianstad.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 302.

II. P 2 i Hässleholm med övningsområde Hörjafältet.

T 4 i Hälsingborg med barackläger i Ljungbylied.

SIK till östra kasern vid A 3.

I 6 i Kristianstad.

III. P 2 och SIK till I 6 kasern i Kristianstad.

T 4 i Hässleholm.

I 6 i Hälsingborg.

IT. P 2 i Hässleholm med nytt barackläger i anslutning till Eiseberga -fältet.

T 4 i Hälsingborg med läger i Ljungbylied.

SIK till östra kasern vid A 3.

I 6 i Kristianstad.

V. P 2 med två bataljoner i Hälsingborg och en bataljon vid Eisebergafältet.

T 4 i Hässleholm.

SIK till östra kasern vid A 3.

I 6 i Kristianstad.

VI. P 2 i nytt etablissement å centralt belägen plats i norra Skåne.

T 4 i Hässleholm.

SIK till östra kasern vid A 3.

I 6 i Kristianstad.

Alternativ VI hade icke kostnadsberäknats.

Nu föreliggande utredning.

Då det av chefen för försvarsstaben förordade förslaget skulle medföra
avsevärda kostnadsökningar i jämförelse med försvarsbeslutet och även i
andra hänseenden icke syntes godtagbart, ansåg jag mig böra föranstalta örn
ytterligare utredning i ärendet.

Innan jag ingår på innebörden härav torde böra erinras om vissa därmed
sammanhängande punkter i försvarsbeslutet.

I enlighet med försvarsbeslutet har som nämnts förutvarande Skånska
kavalleriregementet ombildats till pansarregemente, varefter kavalleriet består
av tre regementen, nämligen Livregementet till häst (K 1) i Stockholm,
Livregementets husarer (K 3) i Skövde samt Norrlands dragonregemente (K 4)
i Umeå. Utbildningsorganisationen omfattar vid varje regemente en tung
skvadron, en remontskvadron och en efterutbildningsskvadron samt två
ryttarskvadroner vid Livregementet till häst, tre vid Livregementets husarer
och fyra vid Norrlands dragonregemente. Vid Livregementet till häst finnes
dessutom en stabsskvadron, där värnpliktiga tjänstgörande vid högre staber
i Stockholm äro förlagda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Signaltrupperna skola bestå av Signalregementets huvuddel i Stockholm
(SI) samt regementets kompanier i Kristianstad (SIK), Skövde (S 1 Sk)
och Boden (S 1 B). Härav skola SIK och S 1 Sk nyuppsättas.

Bidskolan skall omhändertaga utbildningen av remonter för högre staber
och motoriserade truppförband. Gudhems och Herrevadsklosters remontdepåer
skola bibehållas men Utnäslöts remontdepå nedläggas.

För att bereda förläggningsutrymme för nu nämnda organisationsenheter
har i försvarsbeslutet beräknats att bland annat följande åtgärder skola vidtagas:
Kasernetablissementet i Hälsingborg skall väsentligt utvidgas, garage
och stridsvagnsverkstad uppföras m. m. Norrlands dragonregementes kaserner
skola tillbyggas. Nya etablissement skola uppföras för Wendes
artilleriregemente vid Norra Åsum och för Signalregementets kompani i
Skövde. Bidskolan skall erhålla väsentligt utvidgade lokaler. Gudhems remontdepås
förläggning skall moderniseras. De sammanlagda kostnaderna för
dessa byggnadsarbeten uppgå enligt försvarsutredningens beräkningar till

20.567.000 kronor.

Enligt de beräkningsgrunder, som tillämpats i fortifikationsstyrelsens skrivelse
den 16 januari 1943, skulle för de avsedda ändamålens tillgodoseende
erfordras väsentligt större belopp.

Av arméförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943 framgår, att omorganisationen
av kavalleriet i enlighet med försvarsbeslutet skulle medföra vissa
kostnader, som ej av försvarsutredningen tagits i beräkning. Sålunda har
arméförvaltningen funnit erforderligt att nybygga stallar för 240 hästar, som
skulle tillföras Norrlands dragonregemente. Kostnaden härför har beräknats
till 720,000 kronor, varav 260,000 kronor enligt uppgift av arméförvaltningen
kunna bestridas av medel som av Kungl. Maj:t genom beslut den 27 februari
1942 ställts till förfogande för uppförande av vissa garage, vilka på grund av
regementets omorganisation ej längre erfordras. Vidare lia för detta förband
utan angelägenhetsgradering (jfr propositionen 1943:222, sid. 5) upptagits

900.000 kronor för nybyggnad av matinrättning i stället för den nu befintliga.
Ytterligare har under hand meddelats, att den ökade ridutbildningen vid regementet
syntes fordra uppförande av nytt ridhus.

Vid beredningen inom försvarsdepartementet av frågan om Skånska pansarregementets
förläggning befanns det sannolikt, att byggnadskostnadema
skulle kunna minskas, örn genom omorganisation av kavalleriet skapades förutsättningar
för effektivare utnyttjande av nuvarande kasernetablissement.
I en inom försvarsdepartementet upprättad promemoria angåvos som en tänkbar
lösning följande riktlinjer för den fortsatta utredningen:

För Skånska pansarregementet borde å Norra Åsum nytt etablissement
omedelbart uppföras. För Wendes artilleriregemente borde ny förläggningsplats
utses, förslagsvis Binkaby skjutfält, där för regementet vissa byggnader
redan finnas uppförda. Förläggningsfrågan för Signalregementets kompani i
Kristianstad borde lösas provisoriskt i avbidan på att Wendes artilleriregementes
nya etablissement färdigställts och regementets nuvarande östra
kasern frigjorts för signalkompaniets räkning. Skånska pansarregementets
nuvarande etablissement i Hälsingborg skulle åter tagas i anspråk för kavalle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

riets räkning, antingen för central remontutbildning eller för ett kavalleriförband,
som borde bildas genom minskning av Norrlands dragonregemente
och Livregementets husarer i sådan omfattning att för Norrlands dragonregementes
del nybyggnad av stallar, kaserner, matsal och ridhus onödiggjordes
samt för Livregementets husarers del så att Signalregementets kompani
i Skövde kunde inrymmas i regementets lokaler samt taga i anspråk
genom pansarbilskvadronens utbrytning ledigblivna garage och verkstäder.
Örn plats därför kunde beredas vid Norrlands dragonregemente kunde
Skånska pansarregmentet minskas med ett kompani, som kunde förläggas till
Umeå och utnyttja där lédigblivna garage och verkstäder.

Arméchefen, som i anledning av promemorian företagit utredning i ärendet,
har i skrivelse den 22 april 1943 förordat förflyttning av Skånska pansarregementet
till Hässleholm, återuppsättande av Skånska kavalleriregementet genom
utbrytning av två skvadroner ur Norrlands dragonregemente och en skvadron
ur Livregementets husarer, fullföljande av Wendes artilleriregementes utflyttning
till Norra Åsum, förflyttning av ett pansarbilkompani från Södermanlands
pansarregemente till Norrlands dragonregemente, därav betingad inskränkning
av byggnadsprogrammen för Signalregementets kompani i Skövde,
ridskolan samt Gudhems och Herrevadsklosters remontdepåer ävensom förläggning
av Signalregementets kompani i Kristianstad till Skånska kavalleriregementets
kasern i Hälsingborg samt bibehållande av Utnäslöts remontdepå.
Härjämte har arméchefen föreslagit vissa provisoriska åtgärder för möjliggörande
av ett omedelbart uppsättande av Skånska kavalleriregementet.

Arméchefen har funnit även ett uppskov med Wendes artilleriregementes
utflyttning till Norra Åsum till tid efter utgången av femårsperioden 1942/47
vara att föredraga framför en förläggning av Skånska pansarregementet till
Hälsingborg.

Överbefälhavaren har förordat arméchefens förslag samt yttrat att det ur alla
militära synpunkter i varje fall vore nödvändigt att Skånska pansarregementet
icke förlädes till Hälsingborg.

Åv handlingarna i ärendet framgår följande beträffande de båda markområden
— Riseberga- och Hör jafälten — som enligt det föregående ifrågasatts
till användning såsom övningsfält.

Risebergafältet. Detta fält är beläget inom Riseberga och Färingtofta
socknar i Kristianstads län. Området har en största längd av omkring 9
kilometer och en största bredd av omkring 5 kilometer. Dess ungefärliga
ytinnehåll är 30.5 kvadratkilometer. Fältets gränskonturer äro relativt jämna.

Av en av inspektören för pansartrupperna upprättad promemoria framgår,
att fältets form och storlek väl tillgodoser ett pansarregementes behov.
Marken är enligt promemorian i regel fast och terrängen i anslutning till
vägarna i allmänhet väl lämpad för övningar med pansartrupp. De stora
skogsområdena söder om Åstratorp, Skälleberga och Färingtofta (norra) äro
emellertid i stor utsträckning olämpliga för pansarfordon, vilket medför, att
endast en begränsad del av fältets hela yta kan utnyttjas för övningar
med pansarförband. Att utesluta dessa områden är dock enligt nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

promemoria icke möjligt med hänsyn till deras läge i förhållande till fältets
mest användbara delar. Detta medför, heter det i promemorian, att ett inköp
av fältet för pansarregementet i viss mån måste vara oekonomiskt, då
hela arealen icke kan utnyttjas. Terrängen anses erbjuda goda övningsmöjligheter
även vad angår övergång av vattendrag ävensom fältskjutning för vapen
med 6.5 och 8 mm. ammunition samt granatkastare.

Av en av domänintendenten B. Carlheim-Gyllenskiöld upprättad
promemoria framgår, att å området finnas omkring 59 egentliga småbruk,
omkring 13 medelstora hemman å 15—20 hektar samt 11 bostadsfastigheter.
I området ingå två kronoparker örn tillsammans 562.7 hektar.

Hörjafältet. Detta område är beläget inom Finja och Hörja socknar i
Kristianstads län. Fältet har en största längd av omkring 5 kilometer och en
största bredd av omkring 4 kilometer. Dess ungefärliga ytinnehåll är 17.5
kvadratkilometer. Fältets gränskonturer äro ojämna. Detta är beroende av
egendomsförhållandena och strävan att i möjligaste mån utesluta mark under
hög kultur eller med dyrbar skog samt sådan mark, som är mindre lämpad
för pansarfordon.

Av pansarinspektörens förutnämnda promemoria framgår, att fältets form
och storlek synas fylla rimliga krav på ett pansarregementes övningsfält även
örn en något större areal hade varit önskvärd. Marken är i regel fast och
terrängen med undantag av smärre skogsområden väl lämpad för övningar
med pansartrupp. Detta innebär, att så gott som hela fältet kan utnyttjas
för övningar med pansarfordon, vilket ur ekonomisk synpunkt är fördelaktigt.
Även detta fält erbjuder möjlighet till övergång av ravin med vattendrag
ävensom fältskjutningsterräng för 6.5 mm. vapen och granatkastare.

Av domänintendentens promemoria framgår, att åkerjorden genomgående
består av grus- och sandmylla samt någon mossjord, att ängen är av ringa
omfattning och snarast att karaktärisera som svag hagmark med glesa trädbestånd,
att skogen på de mindre hemmanen är av föga värde samt att i området
huvudsakligast ingå smärre jordbruk. I området ingå enligt promemorian
31 jordbruk om 5 hektar och därunder, 29 jordbruk mellan 5 och 10
hektar, 8 jordbruk mellan 10 och 20 hektar samt ett jordbruk örn 25 hektar.
I området ingå 2 kronoparker, örn tillsammans 265.5 hektar.

Intet av fälten anses bereda möjlighet till skjutning med pansarvärns- eller
stridsvagnskanon.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, fann 1942 års riksdag avskäl,
som anförts av 1942 års försvarsberedning och som i viss mån av mig
godkänts såsom riktiga, det vara förenat med avgjorda olägenheter att förlägga
Skånska pansarregementet i dess helhet till Hälsingborg. Utan att uttala
någon bestämd mening angående regementets förläggning förutsatte riksdagen,
att Kungl. Majit skulle taga frågan under förnyat övervägande, innan åtgärder
vidtoges som definitivt bunde hela Skånska pansarregementet till Hälsingborg.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

I anledning härav Ilar Kungl. Majit föranstaltat om undersökningar, för
vilka i det föregående — delvis på grund av ärendets natur — endast i korthet
redogjorts. Det har härvid visat sig, att denna förläggningsfråga är en
av de mest komplicerade som den nya försvarsorganisationen innefattar,
varom även antalet av de framlagda alternativa förslagen bär vittnesbörd.
Det av försvarsutredningen förordade förslaget, vilket av mig med beaktande
av de militära myndigheternas ståndpunktstagande — dock med tvekan —
biträddes i propositionen 1942: 210, framstår i belysning av de nya omständigheter,
som vid utredningen framkommit, icke såsom en tillfredsställande
lösning.

Ett pansarförband är med hänsyn till sina stridsmedel i behov av en omfattande
övningsterräng. Sålunda erfordras ett handövningsfält för enklare
övningar samt terräng — 15—25 kvadratkilometer —- för tillämpningsövningar
med stridsvagnar m. m. ävensom skjutfält för skarpskjutningar med grovkalibj-iga
vapen. Med beaktande tillika av de operativa synpunkter, som måste öva
inverkan på frågans bedömande, är det därför nödvändigt att anpassa regementets
fredsförläggning efter möjligheterna att för dess övningar disponera lämplig
terräng. Beaktande måste även skänkas möjligheterna att erhålla tillgång
till bostäder för personalen och till skolor samt önskvärdheten ur driftekonomisk
synpunkt av att andra förband kunna utnyttja den omfattande
verkstadsanläggning, som måste finnas vid ett pansarförband. Från dessa förutsättningar
måste den föreliggande förläggningsfrågan bedömas. En sådan
lösning bör eftersträvas, att för lägsta möjliga anläggningskostnad en ändamålsenlig
fredsförläggning kan anordnas.

Yad först angår frågan örn övningsterräng för pansarregementet framgår
av den föreliggande utredningen, att det övningsområde örn sammanlagt 2
kvadratkilometer, varöver pansarregementet under sin nuvarande förläggning
till Hälsingborg förfogar, icke ens efter planerad utvidgning kan bliva
tillräckligt eller eljest lämpligt för regementets behov. Icke heller det markområde,
som av kronan i Norra Åsum invid Kristianstad inköpts för Wendes
artilleriregementes räkning, synes vara tillräckligt omfattande eller eljest
lämpat för pansarregementet, och en utvidgning, ehuru i viss utsträckning
för sannolikt stora kostnader genomförbar, är icke ägnad att för detta regemente
medföra nämnvärda fördelar. Det synes även tveksamt, örn för pansarregementet
vid förläggning till denna plats på annan väg kan disponeras
erforderlig övningsterräng. Utredningen har däremot utvisat, att Risebergaoch
Hörjafälten (30.5 respektive 17.5 kvadratkilometer) äro väl lämpade för
övningar med pansartrupp och i detta hänseende synas vara i det närmaste
likvärdiga. Annorstädes i Skåne i sådan trakt, att förläggning av pansarförband
kan vara tänkbar, synes — såvitt utredningen ger vid handen — lämplig
övningsterräng icke stå att för rimlig kostnad uppbringa.

Det sagda utvisar, att den föreliggande förläggningsfrågan måste bedömas
från förutsättningen att Riseberga- eller Hör jafältet tages i anspråk
såsom övningsterräng för Skånska pansarregementet. Regementet bör förläggas
på sådant sätt, att förbandet med minsta möjliga drivmedelsåtgång
och slitage å fordonen kan använda fältet.

Kungl. Maj:Is •proposition nr 302.

Söm skjutfält synes det under alla förhållanden vara nödvändigt att taga
i anspråk ett område invid Brösarp (avstånd från Hälsingborg 116, från Norra
Åsum 39 och från Hässleholm 75 kilometer). Till denna fråga återkommer
jag i det följande.

En förläggning av pansarregementet till Hälsingborg med ianspråktagande
av Kisebergafältet (avstånd 49 kilometer) är icke otänkbar under förutsättning
att på detta fält anordnas en barackförläggning för användning för
övningsändamål m. m. vid sidan av den ordinarie förläggningen i Hälsingborg.
Emellertid har Hälsingborg med hänsyn till sitt utsatta läge icke ansetts
såsom lämplig förläggningsort för ett så sårbart förband som ett pansarregemente.
Staden har funnits kunna godtagas som förläggningsort endast under
förutsättning att speciella, tämligen dyrbara anordningar vidtagas för att
minska denna olägenhet. Hetta alternativ bör därför väljas endast örn det
i andra hänseenden, särskilt ekonomiska, erbjuder påtagliga fördelar framför
varje annat tänkbart alternativ. Så kan dock icke anses vara fallet. Såsom av det
följande framgår synes detta alternativ tvärtom medföra praktiskt taget samma
byggnadskostnader som ett alternativ, som räknar med de nuvarande lokalernas
ianspråktagande för annat ändamål och uppförande av ett helt nytt etablissement
för pansarregementet på annan plats. Härvid förutsättes, att det nuvarande
baracklägret å Ljungbyhed icke tages i anspråk. Särskild undersökning
har nämligen givit vid handen, att speciellt förläggningsutrymmena för manskap
vid detta läger befinna sig i så dåligt skick, att lägret icke bör disponeras
för detta permanenta ändamål. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag
mig icke kunna förorda, att Hälsingborg väljes som förläggningsort för
Skånska pansarregementet (alternativen I och Y).

Alternativ II, innebärande förflyttning av Skånska trängkåren från Hässleholm
till kasernerna i Hälsingborg och disposition av trängkårens nuvarande
kaserner för pansarregementets räkning, kan icke av militära skäl förordas.
Detsamma gäller alternativ IV, som likaledes förutsätter förflyttning av trängkåren
till Hälsingborg.

Alternativ III innebär en förläggning av bland annat pansarregementet i
Norra skånska infanteriregementets etablissement i Kristianstad och förflyttning
av sistnämnda regemente till kasernerna i Hälsingborg. Detta alternativ
torde icke kunna godtagas på grund av svårigheten att erhålla lämplig övningsterräng
såväl för infanteriregementet i Hälsingborgs närhet som för pansarregementet
i trakten av Kristianstad.

Det enda kvarstående förslaget utgör alternativ VI, innebärande uppförande
av helt nytt etablissement för pansarregementet. Detta förslag medför,
att förläggningen av regementet kan väljas med tanke på möjligheterna
av bekväm och obehindrad tillgång till övningsfält samt att de
nya lokalerna kunna från början anordnas med hänsyn till pansarregementets
behov. Då ett sådant etablissement torde kunna beräknas draga
en kostnad av omkring 11.5 miljoner kronor, skulle emellertid vid bifall
till detta förslag den i 1942 års försvarsbeslut angivna kostnadsramen
för arméns byggnadsföretag under femårsperioden 1942/47 högst väsentligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

överskridas. Med hänsyn härtill har jag funnit mig kunna förorda denna
lösning endast under förutsättning att de lokaler, som i sådant fall bliva
disponibla i Hälsingborg, kunna nyttiggöras för annat ändamål och därigenom
byggnadskostnader för andra av arméns truppförband inbesparas. I
detta syfte har på föranstaltande av mig verkställts en undersökning i ämnet,
närmast med tanke på möjligheterna att genom mindre jämkningar i kavalleriets
organisation — utan ökning av dess kader — underlätta ordnandet av
Skånska pansarregementets förläggningsfråga.

Denna undersökning har givit till resultat att genom att disponera de nuvarande
kasernerna i Hälsingborg för vissa delar av Livregementets husarer
och Norrlands dragonregemente samt genom vidtagande av vissa andra därmed
sammanhängande smärre ändringar i arméorganisationen det är möjligt
att utföra ifrågakommande byggnadsarbeten — inberäknat nytt kasernetablissement
för Skånska pansarregementet — för en kostnad av samma storleksordning
som ett fullföljande av det i försvarspropositionen framlagda förslaget
örn disposition av kasernerna i Hälsingborg för pansarregementets räkning
skulle draga. Å andra sidan ha de årliga kostnaderna för arméorganisationen
vid ett genomförande av detta förslag av arméchefen beräknats komma att ökas
med omkring 115,000 kronor per år. I det följande återkommer jag till en
närmare granskning av sistnämnda beräkningar men vill redan i detta sammanhang
framhålla, att de ökade årskostnaderna icke torde böra beräknas till
högre belopp än omkring 65,000 kronor. Då denna kostnadsökning i betraktande
av de fördelar i övrigt, som vid denna lösning ernås, icke s3Tnes böra
ingiva betänkligheter, anser jag mig böra i princip förorda bifall till det sålunda
framlagda förslaget. Jag räknar alltså med att för Skånska pansarregementet
skall uppföras nytt etablissement samt att de ledigblivande förläggningslokalerna
i Hälsingborg skola liksom tidigare disponeras av ett kavalleriförband,
vilket utan utvidgning i övrigt av arméorganisationen skapas genom utbrytande
av vissa enheter ur Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente.
I det följande benämner jag det nya kavalleriförbandet Skånska
kavalleriregementet utan att därmed ha tagit slutlig ställning till denna benämningsfråga.

Med hänsyn till förläggningsförhållandena torde Norrlands dragonregemente
böra minskas med en och Livregementets husarer med två skvadroner
samt Skånska kavalleriregementet organiseras på två ryttar-, en special-, en
remont- och en efterutbildningsskvadron. Däremot anser jag mig icke böra för
närvarande förorda arméchefens förslag rörande överflyttande av pansartrupp
till Norrlands dragonregemente från Södermanlands pansarregemente.

I det följande återkommer jag under särskilda avsnitt till de ändringar i
hittills för de olika förbanden planerade byggnadsprogram, som ett genomförande
av nämnda förslag innebär. Jag upptager nu till behandling frågan
örn förläggningsort för Skånska pansarregementets nya etablissement.

Från de synpunkter, vilka varit för riksdagen utslagsgivande, tala flertalet
skäl för att pansarregementet förlägges till Hässleholm eller trakten därav.
En sådan förläggning är lämplig jämväl med hänsyn till belägenheten av de

Kungl. Majda proposition nr 302.

båda områden — Eisebergafältet och Hörjafältet — som enligt det föregående
kunna komma i fråga som övningsterräng. Därest Eisebergafältet tages i
anspråk som övningsterräng, synes pansarregementet kunna förläggas till
Hässleholm — lämpligen till Mölleröds kronopark strax norr örn Finjasjön,
4 kilometer från nämnda stad och 22 kilometer från Eisebergafältet — Tyringe
(15 kilometer från fältet) eller Perstorp (invid fältet). Om åter Hörjafältet
tages i anspråk för nämnda ändamål, synes förbandet lämpligen kunna förläggas
till Mölleröds kronopark (4 kilometer från Hörjafältet) eller till Svärtingstorps
kronopark, vilken sistnämnda ingår i Hörjafältet. Det sistnämnda
alternativet synes ur övningssynpunkt och med hänsyn till kostnaderna för
slitage och drivmedel vara att föredraga. Även en förläggning till Mölleröds
kronopark är emellertid ur denna synpunkt godtagbar och erbjuder dessutom
fördelarna av större närhet till staden Hässleholm och sannolikt något lägre
kostnader för vattenförsörjningens ordnande men nackdelen av att ett barackläger
måste förflyttas från kronoparken till annan plats. En förläggning av
förbandet till Tyringe (2 kilometer från Hörjafältet) synes, jämväl örn Hörjafältet
skall tjänstgöra såsom övningsterräng, icke vara utesluten. Under alla
förhållanden bör eftersträvas en sådan förläggning av förbandet, att det icke
skall bliva nödvändigt att uppföra bostäder för personalen genom statens försorg
eller barackförläggning för övningsändamål å det övningsfält, som tages
i anspråk. Från dessa synpunkter är Hässleholm att förorda. Denna stad synes
trots sin ringa folkmängd även i övrigt erbjuda relativt goda förutsättningar
för förläggning dit eller till dess närhet av ett förband av pansarregementets
storlek. Efter övervägande av de på frågans lösning inverkande omständigheterna
har jag funnit att flertalet skäl tala för att Hörjafältet tages i anspråk
såsom övningsfält och att pansarregementet förlägges på eller invid nämnda
fält å någon av de platser, som för detta alternativ i det föregående angivits.
På Kungl. Majit torde få ankomma att efter ytterligare undersökning träffa
slutligt avgörande rörande regementets förläggningsplats och att föranstalta
örn genomförande av erforderligt markförvärv.

Den föreliggande utredningen har givit vid handen att vid ianspråktagande
av Hörjafältet vissa sociala olägenheter uppkomma, som det är av vikt att i
görligaste mån förminska. Särskild undersökning skall enligt beslut av Kungl.
Majit den 21 maj 1943 verkställas rörande dessa förhållanden, i samband
varmed även komma under bedömande möjligheterna att även i fortsättningen
för jordbruksändamål på ett eller annat sätt utnyttja det område, vilket utlägges
såsom övningsfält.

Jag föreslår vidare, att principbeslut fattas, att Skånska kavalleriregementet
skall återuppsättas genom överförande till detta regemente av delar av Livregementets
husarer och Norrlands dragonregemente.

Jag övergår härefter till de med denna förläggningsfråga sammanhängande
ekonomiska och organisatoriska spörsmålen.

Till belysande av förslagets ekonomiska innebörd torde böra först återgivas
en approximativ jämförelse mellan å ena sidan byggnadskostnaderna vid ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

fullföljande av det i försvarspropositionen framlagda förslaget om förläggning
av Skånska pansarregementet till Hälsingborg och å andra sidan motsvarande
kostnader vid genomförandet av det av mig nu förordade förslaget örn förläggning
av pansarregementet till Hässleholm. Jämförelsen hänför sig till prisläget
den 1 juli 1941 — varpå i det följande, där ej annat angives, beräkningarna
av byggnadskostnaderna grundas — och avser att giva en såvitt möjligt rättvisande
bild av kostnaderna vid samma byggnadsstandard.

Skånska pansarregementet

Kaserner .................................

Garage ...................................

Verkstäder ...............................

Hårdgöring av körplaner ...............

Ombyggnad av matinrättning...........

» » stallar till garage.......

Barackläger...............................

Övrigt.....................................

Norrlands dragonregemente

Kaserner .................................

Stallar ...................................

Signalregementets kompani i Skövde .....

Ridskolan...................................

Gudhems remontdepå .....................

Herrevadsklosters remontdepå.............

Signalregementets kompani i Kristianstad

Skånska pansarregementet i
Hälsingborg Hässleholm

kronor kronor

1.555.000

2.529.000
4) 1,500,000

100,000

294.000
2) 94,000

s) 2,800,000

244.000 9,116,000 11,500,000

325.000

720.000 1,045,000 —

........ * 2 3 4) 1,066,000 4) 300,000

........ 935,000 500,000

........ 133,000 122,000

........ 232,000 40,000

........ 212,000 212,000

12,739,000 12,674,000

Till jämförelse må erinras, att försvarsutredningen beräknade motsvarande
kostnader till 8,666,000 kronor.

Vid jämförelsen har hänsyn icke tagits till kostnaderna för markinköp, vilka
torde bliva högre örn Hälsingborg väljes som förläggningsort.

Approximativt ha kostnaderna för erforderligt markförvärv beräknats till

1,500,000 kronor för Eisebergafältet och 1,100,000 kronor för Hörjafältet. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att genomföra markförvärvet på grundval
av resultatet av förutnämnda nu pågående utredning. För bestridande av
kostnaderna torde av riksdagen böra äskas särskilda medel, vilka jag med
hänsyn till de synpunkter av social natur, som i detta fall måste anläggas,
anser mig böra beräkna till 1,250,000 kronor.

De årliga merkostnaderna vid omorganisation av kavalleriet på ovan antytt
sätt ha av arméchefen i skrivelsen den 22 april 1943 beräknats till 115,000
kronor. Befälsbehovet vid Skånska kavalleriregementet har föreslagits bliva
tillgodosett genom överföring av personal från övriga kavalleriregementen
och ridskolan. De ökade årskostnaderna hänföra sig, förutom till viss ökning

*) En i Hälsingborg och en å Eisebergafältet.

2) Eeservation som icke behöver tagas i anspråk om P 2 förlägges till Hässleholm.

3) Örn det nuvarande lägret i Ljungbyhed ombygges beräknas kostnaden till 955,000
kronor.

4) Inberäknat barackbyggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

av förvaltningsorganisationen, till att arméchefen upptagit kostnader för inrättande
av en särskild inspektör för kavalleriet ävensom en föredragande i
hästtjänst i arméinspektionen. Viss minskning har å andra sidan åstadkommits
genom att arméchefen föreslagit, att Skånska pansarregementets musikkår,
som förutsatts skola kvarbliva i Hälsingborg, skall minskas från typ II
till typ III. Antalet regementsofficerare vid kavalleriet har av arméchefen
föreslagits bliva detsamma som upptagits i propositionen 1942: 210 men med
den skillnaden att ytterligare en regementschef skall tillkomma. Regementscheferna
ha hänförts till lönegraden Oa 6 i stället för Ob 1. Arméchefen har
vidare föreslagit, att Skånska kavalleriregementet omedelbart skall återuppsättas
och tills vidare provisoriskt förläggas till Ljungbyhed.

Jag finner anledning icke föreligga att Skånska kavalleriregementet återuppsättes
innan etablissementet i Hälsingborg frig] orts för ändamålet. Vid
sådant förhållande är det icke nu erforderligt att taga definitiv ställning till
den ökning av den vid kavalleriet tjänstgörande personalen som kan bliva en
följd av beslutet örn regementets återuppsättande. Förslag till personalstater
torde i vederbörlig ordning i sinom tid böra framläggas och prövas. Befinnas
provisoriska åtgärder under övergångstiden erforderliga, torde Kungl. Majit
äga vidtaga sådana under förutsättning att personalstaterna därigenom icke
påverkas.

Jag utgår emellertid från att omorganisationen icke nödvändiggör anställande
av särskild kavalleriinspektör — utökning av kavalleriets aktiva personalkader
ifrågasattes nämligen icke — att sekundchefen för Livregementet
till häst skall vara överste i lönegraden Ob 1, att övriga regementschefer
vid kavalleriet skola vara överstar i lönegraden Oa 6, att
antalet regementsofficerare i övrigt begränsas med 1 överstelöjtnant och
med 1 eventuellt 2 majorer. Jag utgår vidare från att behovet av personal
i övrigt vid kavalleriet underkastas granskning i syfte att nedbringa
kostnaderna. Jag ifrågasätter därvid särskilt huruvida med hänsyn
till kavalleriförbandens mycket begränsade storlek något biträde åt regementsintendenten
erfordras och örn ej antalet tygunderofficerare kan minskas
från 2 till 1 vid varje regemente. Vidare synes sjukvårdspersonalen kunna
minskas i förhållande till vad arméchefen beräknat. Den minskning i personalbehovet
för sltrivhjälp, förrådstjänst, omhänderhavande av personalredovisning
m. m., som uppkommer genom att Livregementets husarer och Signalregementets
kompani i Skövde kunna förläggas till samma etablissement, böra
givetvis tillvaratagas. Det synes som örn ökningen av årskostnaderna för
kavalleriet med dessa utgångspunkter skulle kunna vid genomförande av det
av mig framlagda förslaget hållas inom ramen av ett belopp av 65,000 kronor.
Å andra sidan bortfaller vid genomförande av detta förslag — under förutsättning
att pansarregementet kan förläggas till Hörjafältet eller invid detsamma
— en av tygdepartementet till 40,000 kronor uppskattad årlig merkostnad för
drift av en särskild verkstad å lliseborgafältet, som skulle lia uppkommit vid
förläggning av Skånska pansarregementet till Hälsingborg.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut rörande det nya
kavalleriförbandets benämning.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att besluta

dels att Skånska pansarregementet skall förläggas invid Hässleholm,

dels ock att kavalleriet skall från och med tidpunkt, som framdeles
bestämmes, omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående anförts.

II. Kapitalinvesteringar, som skola bestridas med de i 1943 års
statsverksproposition upptagna kvotanslagen.

Förs vars väsendets fastighetsfond.

ARMÉFÖRVALTNINGENS DELFOND.

I statsverkspropositionen (kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 1) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att dels till Vissa byggnadsarbeten m. m. för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 24,000,000 kronor, dels ock medgiva,
att ifrågavarande anslag må överskridas — förutom på sätt i propositionen
angivits med tillägg som betingas av prisstegring — inom ramen av ett
belopp av 93,988,000 kronor, i den mån så erfordras för tillgodoseende av
medelsbehovet för de byggnadsföretag m. m., som enligt riksdagens beslut i
anledning av vad i statsverkspropositionen eller i särskild proposition anföres
skola komma till utförande med anlitande av berörda anslag. ,

Medelsbehovet för de i försvarsbeslutets kostnadsram ingående byggnadsarbeten
till vilka i propositionen 1943: 222 och genom tidigare beslut tagits
ställning kunna beräknas bli, enligt prisläget den 1 juli 1941, 78,879,800 kronor.
Medelsbehovet för samtliga dessa byggnadsarbeten, enligt prisläget den
1 juli 1942 eller senare, har för tiden intill utgången av budgetåret 1943/44 beräknats
till 81,317,700 kronor. Enär för tiden intill utgången av budgetåret
1942/43 för inom försvarsbeslutets kostnadsram ingående byggnadsarbeten
anvisats eller i annat sammanhang äskats av riksdagen 46,287,000 kronor, kan
det till och med framläggandet av propositionen 1943: 222 redovisade medelsbehovet
för budgetåret 1943/44 beräknas till 35,030,700 kronor.

Skånska pansarregementet. I enlighet med vad inledningsvis anförts torde
för Skånska pansarregementet böra uppföras ett nytt etablissement invid
Hässleholm. En approximativ kostnadsberäkning för ett dylikt etablissement
(bilaga 1) slutar såsom nämnts å ett belopp av omkring 12 miljoner kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941.

Departements- Det är givetvis icke möjligt att på grundval av den föreliggande approximachefen.
tiva kostnadsberäkningen taga ställning till de olika byggnadsenhetema och
___ till kostnadsberäkningarna i detalj. Å andra sidan torde medel erfordras
redan under nästa budgetår. Het lärer få ankomma på Kungl. Majit att, se -

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

dan förläggningsplatsen slutligt fixerats och definitiva kostnadsberäkningar
framlagts, i vanlig ordning taga ställning till dessa frågor. I detta sammanhang
anser jag mig dock böra, med hänvisning till vad i propositionen 1943:
222 yttrats rörande de allmänna principerna för byggnadsföretagens utförande,
anföra följande.

Med uppförande av gymnastikbyggnad och idrottsplats bör anstå till tidpunkt
efter utgången av femårsperioden 1942/47. Innan åtgärder vidtagas
för uppförande av logementsbyggnader, bör utredning förebringas örn den
med hänsyn till personalstyrkan och utbildningsenheternas antal lämpligaste
storleken av byggnaderna. Logementsbyggnadernas vindar synas böra inredas
till lektionssalar och reservförläggning. Frågan om behovet av ett
exercishus för tekniska övningar bör närmare undersökas; någon motsvarighet
härtill har ej förutsatts vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen.
Huruvida någon vattenreservoar kommer att erfordras får bliva beroende
av närmare undersökning. Frågan örn behovet av bostäder bör underkastas
prövning av försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Beträffande frågorna
rörande garage och stallbyggnader hänvisar jag till vad i propositionen
1943: 222 anförts. Behovet av förrådsbyggnader bör närmare utredas med
utgångspunkt från att befintliga byggnader av olika slag komma till användning
i största möjliga utsträckning.

Det synes vidare böra utredas huruvida icke vissa fördelar stå att vinna
genom gemensamma skjutbanor i viss utsträckning för Skånska pansarregementet
och Skånska trängkåren. I avbidan på denna utredning torde böra
anstå med tidigare avsedd utvidgning av Skånska trängkårens skolskjutningsbana,
som icke är väl belägen med hänsyn till belysningsförhållanden m. m.

Tills vidare beräknar jag för nytt etablissement för Skånska pansarregementet
ett belopp av 11,340,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942 av
vilket belopp 10,500,000 kronor böra belasta femårsplanens kostnadsram. I
detta belopp ingå icke kostnaderna för stridsvagnsverkstad, vartill jag återkommer
i annat sammanhang. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga att
med anlitande av förevarande investeringsanslag vidtaga de provisoriska åtgärder
för ordnande tills vidare av Skånska pansarregementets förläggning
som befinnas oundgängligen erforderliga ävensom att låta å blivande skjutfält
för regementet vidtaga de anordningar som kunna befinnas erforderliga.
För budgetåret 1943/44 torde medelsbehovet kunna beräknas till högst
7,000,000 kronor, varav 6,475,000 kronor tills vidare böra anses belasta femårsplanens
kostnadsram.

Wendes artilleriregementes förläggning vid Norra Åsum. Enligt 1942 års försvarsbeslut
skall Wendes artilleriregemente motoriseras samt förflyttas från
sitt nuvarande etablissement i Kristianstad till ett nytt vid Norra Åsum.

I propositionen 1942: 270 beräknades, att kostnaderna för det nya kasernetablissementet,
frånsett kostnader för markförvärv, skulle kunna hållas inom
en ram av 10,500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302.

211 13 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Departements chefen.

Sedan 1942 års riksdag (skrivelse nr 409) på i propositionen nr 322 framlagt
förslag till markförvärv för regementet för budgetåret 1941/42 beräknat
ett belopp av 572,000 kronor, ha enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni,
den 17 juli och den 25 september 1942 samt den 27 januari 1943 inköpts
markområden för tillhopa 533,285 kronor.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 har arméförvaltningen anfört i huvudsak
följande.

Vid den närmare utredning rörande utbyggandet av Wendes artilleriregementes
etablissement i Norra Åsum, som genom fortifikationsstyrelsens
försorg verkställts, ha vissa förändringar i det av 1941 års försvarsutredning
skisserade byggnadsprogrammet måst vidtagas, orsakade av att regementet
jämlikt beslut av 1942 års riksdag skall bliva motoriserat.

Sålunda har i det nu uppgjorda byggnadsprogrammet endast en stallbyggnad
för 30 hästar planerats, medan å andra sidan de av försvarsutredningen
föreslagna garagen samt bensinstationen måst betydligt utökas. I
byggnadsprogrammet tillkommer en motorverkstad för det fall att för truppförbanden
i Kristianstad gemensam tygverkstad — förlagd till Norra Åsum
— icke kommer till stånd.

Vid beräknandet av kostnaderna för nu framlagt byggnadsprograms genomförande
ha, där så varit möjligt, av 1940 års militära byggnadsordning
utarbetade standardritningar med normer tjänat såsom grundval.

Enligt fortifikationsstyrelsens vid skrivelsen den 10 februari 1943 fogade
kostnadsberäkningar (se bilaga 2) uppskattas totalkostnaderna för etablissementet
till 10,000,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941, varjämte för
prisstegring under tiden den 1 juli 1941—den 1 juli 1942 beräknats 800,000
kronor. I de beräknade beloppen ingå icke kostnaderna för tygverkstad,
beräknade till 726,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 och 800,000
kronor enligt prisläget den 1 juli 1942. Åv de i kostnadsberäkningarna upptagna
byggnadsbehoven ha gymnastikbyggnad, idrottsplats, kallbadhus, ridhus,
rastgård samt ridbana och hindergård av arméförvaltningen hänförts till
angelägenhetsgrad 2.

Enligt fortifikationsstyrelsens kostnadsberäkningar skulle kostnaderna för
ifrågavarande kasernetablissement kunna hållas inom den vid 1942 års riksdag
beräknade kostnadsramen. Med hänsyn till det i propositionen 1943: 222
berörda behovet av beskärningar i byggnadsprogrammet torde emellertid, i
enlighet med arméförvaltningens förslag, med de av ämbetsverket med angelägenhetsgrad
2 angivna byggnadsobjekten böra anstå till tid efter femårsperiodens
slut. En närmare granskning av byggnadsprogrammet har
emellertid visat, att kostnaderna torde kunna nedbringas ytterligare. Sålunda
har fortifikationsstyrelsen på förfrågan upplyst, att kostnadsberäkningarna,
vilka icke utförts inom styrelsen, torde hänföra sig till en högre
standard med avseende å byggnadernas utförande än som eljest förutsatts
för arméns nybyggnader. Å andra sidan uppgivas vissa kostnader ha beräknats
alltför lågt. Enligt inom styrelsen verkställda förnyade kostnadsberäkningar
(se bilaga 3) ha kostnaderna för de i de tidigare kostnadsbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

räkningarna upptagna byggnadsbehoven numera beräknats till i runt tal

9.925.000 kronor, vandel är att märka, att i detta belopp ingå kostnader för
utvändiga rörtekniska arbeten med, förutom därå belöpande administrationskostnader,
omkring 850,000 kronor mot tidigare beräknade omkring 535,000
kronor. I fortifikationsstyrelsens förslag har förutsatts uppförande av 10
kaserner, envar för 100 man. Enär emellertid regementets personalstyrka enligt
från arméstaben inhämtade uppgifter beräknas icke överstiga 840 man, kan
byggnadsprogrammet icke oväsentligt begränsas. Ehuru Bergslagens artilleriregementes
personalstyrka beräknats bliva något högre, räknar jag tills vidare
med samma kostnad för kaserner som vid sistnämnda regemente, eller 2,290,000
kronor med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941. Arméförvaltningen har
förutsatt uppförande av underofficersbostäder för en kostnad, enligt de senaste
kostnadsberäkningarna, av 119,000 kronor. Jag finner tveksamt, huruvida
detta belopp verkligen vid närmare undersökning — vilken bör handhavas
av försvarets bostadsanskaffningsnämnd — kan visa sig erforderligt.
Enligt vad jag inhämtat skulle avsikten vara att även efter regementets utflyttning
till Norra Åsum såsom garnisonsmäss bibehålla regementets officersmäss
i Kristianstad. Jag har intet att erinra häremot under förutsättning
att lokalerna för officerare vid förläggningen vid Norra Åsum inskränkas
till några mindre utrymmen för lunchservering o. dyl. Genom att förlägga
dessa utrymmen i anslutning till underofficersmässens kök bör en avsevärd
kostnadsbesparing kunna vinnas. Beträffande frågorna rörande garage
och stallbyggnader hänvisar jag till vad i propositionen 1943: 222 anförts.
I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot fortifikationsstyrelsens
senaste kostnadsberäkningar. Till frågan örn tygverkstad för regementet återkommer
jag i annat sammanhang. I enlighet med det anförda torde tills
vidare böra för femårsperioden 1942/47 beräknas ett belopp av i runt tal

8.600.000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941, motsvarande enligt prisläget
den 1 juli 1942 omkring 9,300,000 kronor. För tiden intill utgången av
budgetåret 1943/44 torde böra beräknas ett belopp av 7,000,000 kronor, motsvarande
enligt prisläget den 1 juli 1941 omkring 6,475,000 kronor.

Signalregementets kompani i Skövde. Enligt försvarsbeslutet skall ett kompani
ur Signalregementet detacheras till Skövde, sedan lokaler för ändamålet
blivit disponibla. Försvarsutredningen förutsatte, att ett nytt etablissement
skulle uppföras för kompaniet samt beräknade för ändamålet ett belopp av

1.100.000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, som funnit vissa av försvarsutredningen
beräknade garagebyggnader icke erforderliga då signalkompaniet
lämpligen kunde utnyttja Livregementets husarers nuvarande garage, har med
hänsyn till att vissa andra utrymmen befunnits nödvändiga i sin skrivelse
den 10 februari 1943 likväl beräknat kostnaderna för etablissementet till

1.015.000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (se bilaga 4).

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Genom omorganisation av kavalleriet efter uppsättandet av Skånska kavalleriregementet
blir förläggningsutrvmme för två skvadroner tillgängligt inom
Livregementets husarers kasemetablissement i Skövde ävensom däremot svarande
förrådsutrymmen av olika slag. Genom att utnyttja dessa utrymmen
bör byggnadsprogrammet kunna inskränkas högst väsentligt. Signalkompaniet
torde på grund av arten av sin utbildning bliva i behov av särskilda
lokaler för undervisning. Utredning örn det mest ändamålsenliga sättet att
tillgodose behovet härav synes böra verkställas av fortifikationsstyrelsen.
Jag förutsätter, att signalkompaniets behov av lokaler i övrigt skall kunna
tillgodoses inom kavalleriregementets nuvarande lokaler i sådan utsträckning
att byggnadskostnad^™ för signalkompaniet enligt prisläget den 1 juli
1941, oberäknat kostnader för förläggningsbaracker, icke skola behöva överstiga
250,000 kronor. Enär de för signalkompaniet avsedda lokalerna icke torde
kunna frigöras under nästa budgetår, beräknar jag, i avbidan på närmare utredning
angående byggnadsbehovet, icke något belopp för budgetåret 1943/44.

Norrlands dragonregemente. Försvarsutredningen beräknade för tillbyggnad
av kaserner vid Norrlands dragonregemente 618,000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941.

Beloppet ingår i det anslag av 6,255,000 kronor som 1942 ars riksdag (skrivelse
nr 376) efter därom i propositionen 1942: 270 framställt förslag anvisat
för tillbyggnad av kaserner.

Arméförvaltningen har, såsom inledningsvis anförts, i sin skrivelse den
10 februari 1943 funnit erforderligt att uppföra icke endast kaserner för en
kostnad av 650,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 utan även stallar
för 240 hästar för ett belopp av 720,000 kronor, vilket behov tidigare ej förutsetts.
Härjämte ha vissa andra byggnadsbehov anmälts.

I enlighet med vad inledningsvis anförts avses Norrlands dragonregemente
skola minskas med en skvadron som skall överföras till Skånska kavalleriregementet.
Enligt vad jag inhämtat komma förläggningsutrymmena att vara tillräckliga,
sedan denna förändring verkställts.

De för högre staber avsedda remonter, som nu finnas vid regementet, torde
böra överföras till annat förband, där stallutrymme finnes, exempelvis Livregementets
husarer. Skulle de efter dessa förändringar återstående hästarna
icke kunna beredas stallutrymme vid regementet, torde i andra hand ett antal
av regementets egna remonter böra flyttas till annan plats, exempelvis det i
anslutning till Herrevadskloster remontdepå belägna lägret vid Ljungbyhed.

För byggnadsarbeten vid Norrlands dragonregemente torde några medel
icke böra beräknas under femårsperioden 1942/47. Jag förutsätter att den verkstad
för pansarbilar och de garage som nu finnas vid regementet bibehållas och
icke tagas i anspråk på annat sätt än att de kunna användas för sitt ursprungliga
ändamål, därest det i en framtid befinnes möjligt att förlägga förband ui
pansartrupperna till Umeå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 21

Signalregementets kompani i Kristianstad. Enligt försvarsbeslutet skall ett
kompani ur Signalregementet förläggas till Kristianstad.

Försvarsutredningen föreslog, att kompaniet skulle förläggas till Wendes
artilleriregementes östra kasern i Kristianstad, sedan regementet utflyttat till
Norra Åsum, och beräknade för ombyggnadsarbeten 212,000 kronor enligt
prisläget den 1 juli 1941 inklusive administrationskostnader. Samma belopp
har av arméförvaltningen för ändamålet upptagits i dess skrivelse den 10
februari 1943.

Arméchefen har i sin förutnämnda skrivelse den 22 april 1943 angående
Skånska pansarregementets förläggning — med förmälan att förläggningsutrymmet
i kasernerna i Hälsingborg vore tillräckligt för såväl det till
uppsättning föreslagna Skånska kavalleriregementet som signalkompaniet —
föreslagit, att det sistnämnda skulle förläggas till Hälsingborg.

Anledning synes mig icke föreligga att föreslå ändring i det fattade beslutet Departementsatt
ett signalkompani skall vara förlagt till Kristianstad, vilken stad icke minst chefenmed
hänsyn till möjligheterna till samövning med andra förband synes mig
lämpligare för detta ändamål än Hälsingborg. Iordningställandet av kompaniets
permanenta förläggning lärer icke kunna påbörjas under nästa budgetår med
hänsyn till den tid Wendes artilleriregementes utflyttning kan beräknas
taga. Försvarsutredningen torde ha avsett det av utredningen beräknade beloppet
för en allmän iständsättning av den s. k. östra kasernen. Enligt uppgift
från fortifikationsstyrelsen lärer detta kunna ske för en lägre kostnad,
medan å andra sidan vissa garageplatser erfordras. Jag förutsätter, att frågan
örn vilka åtgärder som oundgängligen måste vidtagas underkastas ytterligare
utredning.

Skånska trängkåren. I skrivelse den 14 september 1942 anmälde arméförvaltningens
fortifikationsstyreise behov av ökat kasernutrymme vid Skånska
trängkåren för 210 man.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 har arméförvaltningen angivit behovet
till förläggningsutrymme för 115 man.

Medel för tillgodoseende av detta ändamål ha icke av försvarsutredningen
beräknats.

Arméförvaltningen har med hänsyn till det samband frågan ägde med
spörsmålet örn Skånska pansarregementets förläggning utan angivande av
angelägenhetsgrad upptagit ett belopp av 400,000 kronor enligt prisläget den
1 juli 1941 för tillbyggnad av kasern vid Skånska trängkåren. Beloppet har
ej upptagits i den vid propositionen 1943: 222 såsom bilaga 26 fogade sammanställningen.

Med hänsyn till vad jag vid anmälan av propositionen 1943:222 (sid. Departements52)
anfört angående de övriga trängkårerna kan jag icke nu taga. ställning till chefen.
frågan örn byggnadsarbeten vid Skånska trängkåren. Jag förutsätter emellertid,
att. Kungl. Maj:t, därest riksdagen icke har något att däremot erinra, skall
äga att av förevarande investeringsanslag under budgetåret 1943/44 ställa er -

Departementschefen
.

Departements chefen -

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

forderliga medel till förfogande för tillgodoseende av de byggnadsbehov vid
Skånska trängkåren som efter slutförd utredning befinnas mest angelägna,
därvid, på sätt i nyssnämnda proposition förutsatts, förefintliga besparingar å
tidigare anvisade anslag i första hand skola tagas i anspråk.

Barackbyggnader vid vissa truppförband. Av skäl som inledningsvis berörts
har jag i propositionen 1943: 222 (sid. 54) vid beräkningen av det för barackbyggnader
erforderliga beloppet avdragit ett belopp av 335,000 kronor enligt
prisläget den 1 juli 1941, som av arméförvaltningens fortifikations styr else i
dess skrivelse den 10 februari 1943 upptagits för barackbyggnader vid Norra
Skånska infanteriregementet, Signalregementets kompani i Skövde samt
Skånska trängkåren.

Vid bifall till det förslag till förläggning för Skånska pansarregementet
m. m., som av mig framlagts, torde medel för barackbyggnader vid de av arméförvaltningen
angivna förbanden nu böra beräknas. Beträffande den utredning,
som av arméförvaltningen bör förebringas innan dispositionsbeslut
meddelas, får jag hänvisa till vad i propositionen 1943: 222 (sid. 53) anförts.

Tills vidare beräknar jag för barackbyggnader vid vissa truppförband ett
belopp av 364,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942. Av beloppet torde

335.000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram.

Garagebyggnader vid Norra skånska infanteriregementet och Skånska trängkåren.

I propositionen 1943: 222 (sid 54 f.) har lämnats en redogörelse för vissa
medelsdispositioner och medelsäskanden rörande garagebyggnader. Såsom
därav framgår har arméförvaltningen i sin skrivelse den 10 februari 1943 beräknat
kostnaderna för garagebyggnader vid redan befintliga truppförband
enligt prisläget den 1 juli 1941 till sammanlagt 8,218,400 kronor. Efter avdrag
av de för garagebyggnader vid Norra skånska infanteriregementet, Skånska
pansarregementet och Skånska trängkåren beräknade kostnaderna, omkring

3.850.000 kronor, har jag i nämnda proposition beräknat medelsbehovet till,
i avrundade tal, 4,365,000 kronor enligt nyssnämnda prisläge samt 4,715,000
kronor enligt prisläget den 1 juli 1942, därvid jag förutsatt, att innan dispositionsbeslut
meddelas rörande uppförande av garagebyggnader särskild utredning
skall förebringas rörande behovet därav.

Såsom av det föregående framgår har jag föreslagit uppförande av ett nytt
etablissement för Skånska pansarregementet. I kostnadsberäkningarna för
detta ingår jämväl uppförande av erforderliga garagebyggnader för regementet.
Sedan ställning sålunda tagits till denna förläggningsfråga, torde frågorna örn
tillgodoseende av garagebehovet för Norra skånska infanteriregementet och
Skånska trängkåren böra bedömas på samma sätt som motsvarande frågor vid
andra truppförband. Jag beräknar för garagebyggnader vid sistnämnda två
truppförband de av arméförvaltningen härför upptagna beloppen, tillhopa, i
avrundat tal, 310,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942. Härav torde

285.000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302. 23

Ridskolan. För ordnande av förläggningen vid ridskolan Ilar 1942 års
riksdag (skrivelse nr 376) efter förslag i propositionen nr 270 för budgetåret
1941/42 och 1942/43 beräknat 818,000 kronor.

Arméförvaltningen har i sin skrivelse den 10 februari 1943 för ändamålet
npptagit ett belopp av 935,000 kronor.

Arméchefen har i sin skrivelse den 22 april 1943 funnit det av mig i det
föregående förordade återuppsättandet av Skånska kavalleriregementet kunna
föranleda en minskning av byggnadsbehovet till 790,000 kronor. I skrivelse
den 1 mars 1943 har arméchefen vidare på anförda skäl hemställt, att Utnäslöts
remontdepå, som enligt försvarsbeslutet skulle nedläggas i samband med ridskolans
utökning, måtte med bibehållen organisation bibehållas i första hand
till den 1 januari 1944.

I propositionen 1943: 222 (sid. 58) har jag anfort, att jag icke för det dåvarande
kunde taga ställning till frågan örn ordnande av ridskolans förläggning,
vid vilket förhållande det för ändamålet anvisade beloppet syntes böra
få tagas i anspråk för andra ändamål.

Jag finner den utökning av antalet stallplatser, ridhus, förläggningsutrymmen
m. m., som blir en följd av kavalleriets organisation på fyra i stället
för tre förband, möjliggöra en väsentligt större beskärning av byggnadsprogrammet
för ridskolan än arméchefen föreslagit. Det synes nämligen icke vara
uteslutet att till något kavalleriförband förlägga den utbildning av remonter
för högre staber och motoriserade truppförband, som förutsatts skola ske vid
ridskolan. Då härtill kommer att, såsom jag anfört i propositionen 1943: 222,
det bör utredas huruvida arméns befälspersonal bör äga tillgång till ridhästar
i den omfattning, som tidigare ansetts erforderligt, kan jag icke nu taga ställning
till behovet av ny- och ombyggnadsarbeten vid ridskolan. Sedan nyssnämnda
utredning avslutats och behovet av remonter och andra hästar vid
armén fastställts, bör i ett sammanhang övervägas, huruvida ytterligare åtgärder
för beredande av stallutrymmen för remonter erfordras än dem som
föreslagits i propositionen 1943: 222. Därvid bör uppmärksammas möjligheten
att för uppställning av remonter för såväl Skånska kavalleriregementet som
andra truppförband eller staber taga i anspråk de vid lägret i Ljungbyhed befintliga
stallarna, vilka äro belägna i nära anslutning till Herrevadsklosters
remontdepå. Det bör även undersökas, huruvida icke de å lägret vid Ljungbyhed
befintliga officers- och underofficersbyggnaderna lämpligen kunna tagas
i anspråk såsom förläggningsutrymmen för remontryttare. Jag har intet att
erinra mot att Utnäslöts remontdepå tills vidare med oförändrad organisation
bibehålies.

Gudhems remontdepå. Såsom av propositionen 1943: 222 (sid. 63) framgår
har arméförvaltningen i sin skrivelse den 10 februari 1943 upptagit 144,000
kronor enligt prisläget den 1 juli 1942 för vissa byggnader m. m. vid Gudhems
remontdepå. Härav motsvara 133,000 kronor kostnaderna enligt prisläget
den 1 juli 1941.

Departements chefen.

24 Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

1940 års militära byggnad.sutredning har i utlåtande den 23 december 1942
tillstyrkt anvisande av det äskade beloppet.

Arméchefen har i sin skrivelse den 22 april 1943 för ändamålet enligt
prisläget den 1 juli 1941 beräknat 122,000 kronor, varav 70,000 kronor för
bostad för underofficer och två vaktmästare, 25,000 kronor för veterinärexpedition
och sjukstall samt 27,000 kronor för iståndsättningsarbeten.

Med hänsyn till vad jag anfört under avsnittet rörande ridskolan samt då
så sent som av 1942 års riksdag anvisats 100,000 kronor för uppförande av
vissa personalbostäder samt för vinterboning av stallar vid Gudhems remontdepå,
beräknar jag icke några ytterligare medel för byggnadsföretag vid denna
remontdepå under nästa budgetår.

Herrevadsklosters remontdepå. Försvarsutredningen beräknade icke några
medel för byggnadsarbeten vid Herrevadsklosters remontdepå.

Arméförvaltningen har för vissa om- och tillbyggnadsarbeten m. m. vid
Herrevadsklosters remontdepå i sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/44
ävensom i sin skrivelse den 10 februari 1943 upptagit ett belopp av 250,000
kronor, motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 232,000 kronor.

1940 års militära byggnadsutredning har för ifrågavarande arbeten, vilka
i huvudsak ansetts betingade av remontdepåns iordningställande för utökat
antal remonter, tillstyrkt anvisande av 150,000 kronor.

Med hänsyn till vad jag anfört under avsnittet rörande ridskolan kan jag
icke tillstyrka anvisande av medel för byggnadsarbeten vid Herrevadsklosters
remontdepå under nästa budgetår.

Ordnande av förläggningen å Rinkaby. I statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag har för detta ändamål äskats ett belopp av 300,000
kronor, motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 280,000 kronor.

Med hänsyn till det samband denna byggnadsfråga ägde med ett av de
alternativ till lösning av Skånska pansarregementets förläggningsfråga, som
varit under övervägande, avstod jag i propositionen 1943: 222 (sid. 67) från
att taga ställning till frågan huruvida uppskov med utförandet av ifrågavarande
arbeten borde äga rum.

Sedan jag numera förordat sådan förläggning av Skånska pansarregementet,
att denna byggnadsfråga härigenom icke påverkas, och ordnandet av förläggningen
å Rinkaby är ett byggnadsföretag av den vikt att uppskov med
dess utförande icke bör ske, torde det i statsverkspropositionen för ändamålet
beräknade beloppet böra ställas till förfogande under budgetåret 1943/44.

Ordnande av förläggningen för andra tygkompaniet. Enligt den av 1942 års

riksdag godkända planen för försvarsväsendets utbyggnad skall arméorganisationen
tillföras ett nytt truppslag, tygtrupperna, bestående av tre tygkom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 25

panier. Ett av dessa, benämnt andra tygkompaniet, skall enligt planen förläggas
å Karlsborg.

I sin skrivelse den 31 augusti 1942 rörande lantförsvarets medelsbehov för
budgetåret 1943/44 anmälde arméförvaltningen, bland annat, under förmälan
att fråga uppkommit örn nämnda tygkompanis förläggning till annan ort, sin
avsikt att, sedan inom ämbetsverkets typdepartement pågående utredning i
ärendet slutförts, underställa därav föranlett förslag Kungl. Maj:ts prövning.

Sedan utredningen numera verkställts laar arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i en av arméchefen med tillstyrkan överlämnad skrivelse
den 6 februari 1943 anfört följande.

1941 års försvarsutredning bade i sitt betänkande med plan för organisationsarbetet
inom försvarsväsendet föreslagit att andra tygkompaniet skulle
övertaga de förläggningslokaler, som disponerades av andra intendenturkompaniet,
vilket förband avsåges att förläggas till annan ort än Karlsborg.
Ifrågavarande lokaler hade emellertid, såsom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 19 augusti 1941 framhållit, behövt tagas i anspråk
för Karlsborgs luftvärnsregemente, varför provisorisk förläggning för andra
intendenturkompaniet måst ordnas i avvaktan på definitiv lösning av detta
kompanis förläggningsfråga. Förläggningsutrymme inom luftvärnsregementets
nuvarande kasernförläggning kunde således icke heller beräknas kunna erhållas
för andra tygkompaniet. Icke heller kunde det i propositionen 1942: 270
för Karlsborgs luftvärnsregemente under rubriken »Tillbyggnad av kaserner»
upptagna anslaget tagas i anspråk för ordnande av andra tygkompaniets förläggning,
då luftvärnsregementets förläggning, jämväl efter intendenturkompaniets
utflyttning ur densamma, befunnits otillräcklig för regementets behov,
varför nyssnämnda anslag beräknades behöva utnyttjas för ordnande av regementets
förläggningsförhållanden.

Då sålunda nybyggnader för andra tygkompaniet i varje fall måste uppföras,
hade inom ämbetsverkets tygdepartement verkställts utredning rörande
möjligheterna av kompaniets förläggning till Karlsborg eller Skövde, å vilken
sistnämnda ort planerats uppförande av för Skövde garnison gemensam tygverkstad,
för vilket ändamål arméförvaltningen i sina medelsäskanden för
budgetåret 1943/44 hemställt örn anvisande av medel.

I promemoria den 26 september 1942 hade ämbetsverkets tygdepartement,
mader erinran örn att 1941 års försvarsutredning föreslagit en förläggning av
de nya tygkompanierna i anslutning till befintliga tygstationer, framhållit, att
vid andra tygkompaniet avsåges i första hand ske utbildning av bilmekaniker
tillhörande tygtrupperna jämte visst antal vapenmekaniker från andra truppslag
samt att först i andra hand utbildning i förrådstjänst där skulle äga rum.
Därest den planerade för Skövde garnison gemensamma tygverkstaden komme
till utförande, vid vilken bland annat reparationer av motorfordon avsåges
bliva ombesörjda, skulle i Skövde komma att finnas tillgång på såväl reparabel
materiel som yrkesskickliga och i viss grad specialutbildade instruktörer, varför
under denna förutsättning en förläggning av andra tygkompaniet till
Skövde ur utbildningssynpunkt vore godtagbar. Ur beredskapssynpunkt vore
Skövde och Karlsborg jämställda. Då möjligheterna att anordna tillämpningsövningar
för delar av uppsatta tygtrupper i form av samövningar med andra
truppförband vore större i Skövde än i Karlsborg, vore ur denna synpunkt en
förläggning av tygkompaniet till Skövde att föredraga. Vare sig Karlsborg
eller Skövde valdes såsom förläggningsort erfordrades för kompaniets räkning
kanslibyggnad, förrådsbyggnader samt skolverkstadsbyggnad, varjämte en förläggning
till Karlsborg dessutom förutsatte ordnande av särskild manskapsförläggning
samt uppförande av tjänstebostäder för officerare och underoffi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

cerare, då däremot, örn kompaniet förlädes till Skövde, manskapsförläggning
beräknades kunna inrymmas inom Skaraborgs pansarregementes kasernetablissement.

Kostnaderna för tygkompaniets förläggning till Skövde hade av fortifikationsstyrelsen,
med hänsyn till prisläget den 1 juli 1941, beräknats till i rantta!
710,000 kronor och för dess förläggning till Karlsborg till 1,160,000 kronor,
och fördelade sig kostnaderna å de olika orterna sålunda:

	Skövde	Karlsborg
	nybyggnad ombyggnad	nybyggnad ombyggnad
skolverkstadbyggnad och kanslibvggnad	450,000	315,000 39,600
förrådsbyggnad ..........................	170,000 —	151,800
kasernbyggnad............................	— —	— 234,600
gymnastikhus ............................	— —	33,600
tjänstebostäder............................	- -	276,000 —
utvändiga ledningar......................	17,000	15,000 —
planeringsarbeten ........................	29,400 —	27,600 —
administration och oförutsedda utgifter, cirka 6 procent på beräknad kostnad	40,000	65.600
Summa	707,100	1,158,800
Avrundat	710,000	1,160,000

Till ovan angivna summor komme kostnader för anskaffandet av den för
skolverkstaden erforderliga maskinella utrustningen, vilka av tygdepartementets
verkstadsavdelning beräknats till 61,000 kronor, däri även inberäknat
kostnader för förrådsinredning, klädskåp samt utrustning i tvätt- och smörhall.

Chefen för Skaraborgs pansarregemente hade vitsordat möjligheten att, med
hänsyn till regementets egen organisation, inom regementets kasernetablissement
förlägga tygkompaniets manskapsstyrka men framhållit, att vissa olägenheter
vore förknippade med en dylik samförläggning, främst med hänsyn till
att därigenom möjligheterna att anordna lektionssalar och dagrum inskränktes.
Vidare förelåge enligt regementschefens uppfattning på grund av den
komplicerade arten av pansarutbildningen och den synnerligen ansträngande
tjänsten vid pansarförband ett påtagligt behov av god förläggning åt regementets
egen personal, varjämte det vore att förutse, att kurser och utbildningsförband
komme att bliva förlagda till regementet, för vilka förläggningsutrymme
borde finnas reserverat. Regementschefen hemställde därför, att tygkompaniet
icke förlädes i anslutning till Skaraborgs pansarregemente.

Militärbefälhavaren i lil. militärområdet hade anslutit sig till de av regementschefen
framförda synpunkterna och förordat andra tygkompaniets förläggning
till Karlsborg samt framhållit, att, därest kompaniet förlädes till
Skövde, särskilda kaserner måste beräknas för dess manskapsförläggning. Då
kostnaderna för dessa kaserner emellertid beräknades till 510,000 kronor,
komme härvid kostnaderna för förläggningens ordnande i Skövde att bliva
högre än örn Karlsborg valdes såsom förläggningsort. Även ur mobiliseringssynpunkt
ansåge militärbefälhavaren en förläggning av kompaniet till Karlsborg
mindre ogynnsam än till Skövde.

Fortifikationsstyrelsen hade inhämtat chefens för armén direktiv i ärendet
och i skrivelse den 9 december 1942 hade denne bland annat anfört, att, då
utrymme för andra tygkompaniet syntes kunna beredas vid Skaraborgs pansarregemente,
denna möjlighet borde utnyttjas. Mot de av regementschefen anförda
skälen mot en dylik lösning av tygkompaniets förläggning talade de avsevärda
fördelar ur ekonomisk synpunkt, som medföljde dess förläggning till
regementet. På anförda skäl anmodade chefen för armén fortifikationsstyrel -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302. 27

seli att vidtaga åtgärder för andra tygkompaniets förläggning till Skaraborgs
pansarregemente med skolverkstad m. m. i anslutning till planerad verkstad
för garnisonen i Skövde.

Fortifikationsstyrelsen, som i likhet med chefen för armén funne avgörande
skäl tala för en förläggning av andra tygkompaniet till Skövde, finge sålunda,
under erinran örn att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten)
till innevarande års riksdag föreslagit uppförande av en för samtliga truppförband
i Skövde gemensam tygverkstad förlagd till Skaraborgs pansarregemente,
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels besluta
att andra tygkompaniet skulle förläggas till Skövde i anslutning till Skaraborgs
pansarregemente, dels ock för ordnande av andra tygkompaniets förläggning
därstädes för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av
(710,000 + 61,000 =) 771,000 kronor, baserat på prisläget den 1 juli 1941,
varav dock endast 710,000 kronor syntes böra utgå av det belopp å 50,000,000
kronor, som i Kungl. Maj:ts proposition 1942:270 beräknats för vid sidan av
försvarsutredningens förslag liggande byggnadsarbeten, medan återstoden,

61.000 kronor, syntes böra belasta driftbudgeten.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att myndigheterna av flera skäl Departementsfunnit
en förläggning av andra tygkompaniet till Karlsborg, såsom förutsatts
i 1942 års försvarsbeslut, mindre lämplig. Vid övervägande av annan lämplig
förläggningsplats för kompaniet ha arméchefen och fortifikationsstyrelsen
stannat vid att förorda Skövde. Detta ställningstagande, som främst förestavats
av ekonomiska skäl, synes även ur organisatorisk synpunkt vara riktigt.

På grund av det anförda vill jag ansluta mig till förslaget att andra tygkompaniet
skall förläggas till Skövde i stället för till Karlsborg. Genom denna
ändring i försvarets organisationsplan vinnes ytterligare den fördelen att, på
sätt i det följande kommer att närmare beröras, frågorna örn förläggningsort
m. m. för arméns intendenturförråd i Karlsborg och andra intendenturkompaniet
icke för närvarande behöva upptagas till prövning. Riksdagens beslut
torde således till en början böra utverkas rörande andra tygkompaniets förläggning
till Skövde i anslutning till Skaraborgs pansarregemente.

De av fortifikationsstyrelsen framlagda beräkningarna av kostnaderna för
tygkompaniets förläggning till Skövde sluta å ett sammanlagt belopp av

771.000 kronor. Den största posten härav hänför sig till en skolverkstad och
kanslibyggnad, som enligt prisläget den 1 juli 1941 kostnadsberäknats till

450.000 kronor. Till jämförelse må nämnas att en verkstadsbyggnad för tredje
tygkompaniet i Boden beräknats kosta 127,000 kronor. Enligt uppgift av
fortifikationsstyrelsen hänför sig skillnaden i byggnadskostnader därtill att,
förutom att i verkstadsbyggnaden i Skövde skulle inrymmas vissa kanslilokaler,
sistnämnda anläggning är avsedd huvudsakligen för utbildning av
motormekaniker, vilket kräver större utrymme än den utbildning som avsetts
äga rum vid tygkompaniet i Boden. För närvarande lärer emellertid övervägas,
om ej utbildningen vid de tre tygkompanierna bör göras ensartad, i
vilket fall tydligen verkstadsbyggnaden i Skövde Iean minskas, medan byggnaden
i Boden behöver ökas. Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga vid -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

taga de jämkningar i sådant hänseende, som kunna betingas av de förslag
rörande utbildningens organisation vid tygtrupperna, som efter av vederbörande
myndigheter framlagd utredning kunna befinnas påkallade. Tills vidare torde
få räknas med det av fortifikationsstyrelsen upptagna beloppet. Då styrelsens
kostnadsberäkningar ej heller i övrigt givit mig anledning till erinran beräknar
jag för ordnande av andra tygkompaniets förläggning i Skövde ett belopp av

710,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941, motsvarande enligt prisläget
den 1 juli 1942 i avrundat tal 770,000 kronor, vilket belopp torde böra stå
till förfogande under nästa budgetår. Till frågan örn verkstadsutrustning återkommer
jag i det följande.

Förläggning för arméns intendenturförråd å Karlsborg samt andra intendenturkompaniet.
1941 års försvarsutredning föreslog av krigsorganisatoriska skäl,
att arméns intendenturförråd i Karlsborg samt andra intendenturkompaniet
skulle förläggas till trakten av Nässjö, där nya byggnader borde uppföras för
förrådet och kompaniet. Yid anmälan av denna fråga i propositionen 1942: 210
anförde jag (sid. 287), att — ehuru jag funne de skäl vägande, som föranlett
försvarsutredningens förslag att förflytta arméns intendenturförråd jämte
andra intendenturkompaniet från Karlsborg till trakten av Nässjö — jag icke
vore beredd att för det dåvarande framlägga förslag därom. Frågan syntes
mig böra ytterligare utredas, innan den kunde bliva föremål för slutligt ställningstagande.
Detta uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens sida
(skrivelse nr 374, sid. 21).

I anslutning härtill uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942
åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att, under beaktande av vad i
propositionen 1942: 210 i ämnet anförts, verkställa utredning rörande beredande
av nya lokaler — i den utsträckning så erfordrades och genom ianspråktagande
örn möjligt av lediga eller ledigblivande, staten tillhöriga utrymmen
—- för arméns intendenturförråd i Karlsborg och andra intendenturkompaniet
samt att till Kungl. Majit inkomma med de förslag, till vilka utredningen
kunde giva anledning.

I den förutberörda skrivelsen den 10 februari 1943 har arméförvaltningen,
under framhållande av att den sålunda anbefallda utredningen icke hunnit
helt slutföras samt att ämbetsverket vid beräknandet av nämnda kostnader
utgått från att intendenturförrådet och kompaniet linder femårsperioden
komme att kvarbliva å nuvarande förläggningsort, framhållit, att det dock
torde bliva nödvändigt att under nämnda period tillgodose föreliggande ytterligare
behov av förrådsutrymme genom uppförande av nya förrådsbyggnader
på den plats, dit kompaniet och förrådet i framtiden komme att förläggas,
samt beräknat kostnaderna härför enligt prisläget den 1 juli 1941 till 1,185,000
kronor. Ämbetsverket anmälde jämväl sin avsikt vara att, så snart pågående
utredning slutförts, till Kungl. Majit inkomma med förslag i ämnet.

I en av arméchefen med eget yttrande den 12 april 1943 överlämnad skrivelse,
dagtecknad den 9 mars 1943, har fortifikationsstyrelsen inkommit med
nyssnämnda utredning vilken verkställts av ämbetsverkets intendenturdepartement.
Efter en redogörelse för nämnda utredning har styrelsen anfört
följande.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

Styrelsen anslöte sig till intendenturdepartementets förslag om förläggande
till Nässjö av ett arméns intendenturförråd samt andra intendenturkompaniet.
Med hänsyn till de stora kostnader en sådan förläggning skulle draga, hade
arméförvaltningen i sin ovannämnda skrivelse den 10 februari 1943 emellertid
utgått från den förutsättningen, att intendenturförrådet i Karlsborg och intendenturkompaniet
under femårsperioden 1942/47 konxme att kvarligga i Karlsborg,
där nyligen en provisorisk förläggning ordnats för intendenturkompaniet
i avvaktan på definitivt beslut rörande dess förläggningsort, samt framhållit,
att under nämnda period föreliggande behov av förrådsutrymme dock torde
böra tillgodoses.

För närvarande disponerade andra intendenturkompaniet såsom förrådslokaler
vissa för Karlsborgs luftvärnsregemente avsedda lokaler, vilka emellertid
numera erfordrades för regementets egen del, varför nya förråd måste
uppföras för kompaniet. Därjämte vore en utökning av intendenturförrådets
nuvarande, inom fästningsområdet belägna förrådslokaler nödvändig. Någon
möjlighet att inom fästningsområdet placera erforderliga nybyggnader förefunnes
emellertid icke. Det syntes därför vara lämpligast att de förråd, som
nu disponerades för intendenturförrådet, övertoges av kompaniet samt att i
Nässjö, till vilken plats förrådet och kompaniet enligt vad ovan anförts föreslogs
att i framtiden förläggas, uppfördes nybyggnad, inrymmande dels det
för intendenturförrådet erforderliga ytterligare förrådsutrymmet dels även
ersättning för de till kompaniet överlåtna förrådslokalerna. De härmed förenade
kostnaderna hade enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats uppgå till

1,185,000 kronor. Emellertid torde byggnadsarbetena kunna uppdelas å tvenne
budgetår och beräknade fortifikationsstyrelsen det för budgetåret 1943/44 erforderliga
anslagsbeloppet till 600,000 kronor.

För förrådsbyggnaderna och sedermera för förläggningen erforderligt markområde
hade Nässjö stad enligt skrivelser den 7 november 1942 och den 4
mars 1943, under förutsättning dels att köpeavtal avslutades före utgången av
år 1943, dels att såväl intendenturförrådet som kompaniet förlädes till staden,
förbundit sig att till staten överlåta mot en ersättning av 1 krona, varjämte
staden under samma förutsättningar erbjudit sig att utan kostnad för staten
till området framdraga vatten-, avlopps- och elektriska ledningar ävensom att
anlägga väg till området.

Med anledning av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att arméns intendenturförråd i
Karlsborg och andra intendenturkompaniet skulle förläggas till Nässjö, dels
och för uppförande av förrådsbyggnader m. m. för arméns intendenturförråd i
Nässjö för budgetåret 1943/44 anvisa ett på prisläget den 1 juli 1941 baserat
reservationsanslag av 600,000 kronor.

I yttrande över föreliggande framställning har arméchefen anfört följande.

Av de skäl, som anförts i försvarsutredningens betänkande, och på grund
av vad som framkommit vid den utredning, som verkställts genom arméförvaltningens
intendenturdepartements försorg, borde ovannämnda anstalt och förband
förläggas till Nässjö. Förläggning till Växjö syntes mindre lämplig av
i skrivelsen anförda skäl, varjämte anhopning av byggnader inom ett relativt
begxnnsat område knappast kunde undvikas, därest en hopkoppling med
Kronobergs regemente avsåges. Även örn anstaltens (förbandets) omflyttning
icke kunde ske förrän efter 5-årsperioden 1942/47, borde redan nu erforderliga
ytterligare förråd byggas i Nässjö.

örn av kostnadsskäl en dylik förläggning icke kunde ifrågakomma, borde
arméns intendenturförråd och andra intendenturkompaniet — trots därmed
förenade olägenheter — kvarbliva i Karlsborg.

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen blev frågan örn förläggning
för arméns intendenturförråd i Karlsborg samt andra intendenturkompaniet
icke föremål för slutligt ställningstagande i samband med 1942 års försvarsbeslut.
Vid den ytterligare utredning som sedermera verkställts och som förut
närmare berörts har framlagts ett förslag, enligt vilket ifrågavarande formationer
tills vidare under femårsperioden skulle kvarbliva i Karlsborg, medan
vissa förrådsbyggnader redan nu skulle uppföras i Nässjö, vilken ort framdeles
skulle bli förläggningsort för förrådet och kompaniet.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till föreliggande spörsmål
och detta av flera skäl.

Till en början torde utrymmesbristen i Karlsborg icke bliva så stor som
man tidigare räknat med därest, såsom jag i det föregående förordat, andra
tygkompaniet förlägges till Skövde. Vidare torde en delning av verksamheten
för närvarande komma att medföra svårigheter ur organisatorisk och administrativ
synpunkt. Men framför allt synes det mig icke lämpligt att redan i nuvarande
läge fatta beslut örn åtgärder, vilka till väsentlig del skulle bli aktuella
först efter femårsperiodens slut.

Skulle det efter närmare utredning befinnas oundgängligen erforderligt att
öka tillgången på förrådsutrymmen i Karlsborg, synes mig böra övervägas,
örn ej för sådant ändamål bör tagas i anspråk delar av det s. k. slutvärnet och
i stället, i män av behov, förläggningsutrymme beredas på annat sätt.

På grund härav finner jag mig böra förorda, att lösningen av frågorna örn
intendenturförrådets och andra intendenturkompaniets förläggning må tills
vidare anstå.

Artilleriskjutskolan och Bergslagens artilleriregemente. Artilleriskjutskolan är
förlagd till Skillingaryd, där skjutfältet, som har en areal av cirka 2,500
hektar, utnyttjas gemensamt av skolan och Smålands artilleriregemente.
I den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 250 angående skjutfält
för Bergslagens artilleriregemente m. m. har Kungl. Majit föreslagit,
att ett område örn 10,546 hektar i trakten av Villingsberg å Kilsbergen i Örebro
län måtte tagas i anspråk såsom artilleriskjutfält. Detta skjutfält kommer att
med avseende å såväl areal som terrängförhållanden bliva avsevärt överlägset
samtliga nu befintliga artilleriskjutfält. För att till fullo utnyttja fältet har
ifrågasatts en förflyttning av artilleriskjutskolan till Villingsberg från Skillingaryd,
vars skjutfält icke erbjuder tillfredsställande möjligheter. Sålunda
har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse den 15 februari 1943
— i samband med att styrelsen förordat Villingsbergsområdet såsom skjutfält
för Bergslagens artilleriregemente — framhållit, att en förflyttning av artilleriskjutskolan
från Skillingaryd till nämnda skjutfält syntes lämplig. I yttrande
till statsrådsprotokollet vid anmälan av förenämnda proposition förklarade jag
emellertid, att jag på sakens dåvarande ståndpunkt icke ansåg mig kunna taga
ställning till frågan örn artilleriskjutskolans förflyttning. Sedan numera utredning
verkställts rörande kostnaderna för en förläggning i Villingsberg
dels enbart för artilleriregementet, dels ock för såväl regementet som artilleri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.2.

skjutskolan, anhåller jag att till behandling få upptaga frågan om byggnadsbehof^
å skjutfältet oell i samband därmed spörsmålet örn artilleriskjutskolans
förflyttning.

Såsom i propositionen nr 222 angående vissa byggnadsföretag för armén
och marinen m. m. (sid. 59) framhållits, beräknade 1942 års riksdag för vissa
av 1941 års försvarsutredning föreslagna tillbyggnadsarbeten vid artilleriskjutskolans
förläggning i Skillingaryd ett belopp av 880,000 kronor.

I skrivelse den 2 mars 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i
ämnet anfört i huvudsak följande.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 28 juli 1942 hade chefen för artilleriskjutskolan
framhållit, att de av försvarsutredningen för skjutskolan föreslagna
byggnadsåtgärderna i vissa fall icke vore tillräckliga för att täcka det
verkliga behovet av förläggnings- och andra utrymmen vid skolan. Bland annat
upptoge betänkandet endast förläggning för 45 elever, medan förläggningsutrymme
erfordrades för 77 officerare och elever, av vilka 15 officerare, som
vore förlagda till skolan mer än fem månader, borde tilldelas dubbletter. Därjämte
erfordrades förläggningsutrymme för ytterligare 150 man, underofficersbostäder,
marketenteri- och mässbyggnader, motorverkstad och vinterboning
av nuvarande gymnastikbyggnaden. Nämnda skrivelse hade av styrelsen för
erhållande av direktiv underställts chefen för armén.

Av en sedermera på uppdrag av arméchefen verkställd utredning rörande
möjligheterna för förläggning av artilleriskjutskolan till det av arméchefen
såsom skjutfält för Bergslagens artilleriregemente förordade området vid
Villingsberg framginge, att skjutfältet vid Skillingaryd, som närmast avsetts
såsom skjutfält endast för Smålands artilleriregemente, vore jämförelsevis
trångt samt att under de tider, då artilleriskjutskolan varit dit förlagd, artilleriregementet
endast undantagsvis kunnat disponera delar av skjutfältet för
övningar eller skarpskjutningar. Det planerade skjutfältet vid Villingsberg
vore betydligt rymligare och möjligheter funnes att inom detsamma samtidigt
bedriva övningar och skarpskjutningar såväl med artilleriskjutskolan som med
förband ur Bergslagens artilleriregemente, varför en förflyttning av skolan till
nämnda skjutfält måste förordas. Vid beräknandet av kostnaderna för i samband
med artilleriskjutskolans förflyttning erforderliga byggnadsarbeten hade
stor vikt lagts på att i möjligaste mån nedbringa dessa. För erforderliga nybyggnader
hade sålunda avsetts att tillämpas billigast möjliga typer, varjämte
förutsatts ett utnyttjande av samtliga vid Villingsbergs herrgård befintliga,
domänverket nu tillhöriga byggnader, vilka dock, för att kunna användas för
avsett ändamål, i viss utsträckning måste omändras och iståndsättas. Då dessa
byggnader för närvarande utnyttjades av domänverket till bostäder för arrendator
och arbetare vid skogs- och jordbruk med flera ändamål, erfordrades
emellertid, därest byggnaderna foges i anspråk för militära ändamål, uppförande
av motsvarande bostadslägenheter m. m. utanför förläggningsområdet.
Kostnaderna härför hade enligt en av skogstaxatorn J. Mård den 10 december
1942 dagtecknad utredning uppskattats till 280,000 kronor, vilka kostnader
syntes böra bestridas av medel anslagna till försvarsändamål. Därjämte borde
förvärvas ett inom det tilltänkta förläggningsområdet beläget, Hidinge kommun
tillhörigt skolhus, vilket, ehuru förhandlingar rörande eventuellt förvärv
av byggnaden änpu icke upptagits, kunde åsättas ett beräknat värde av cirka

12,000 kronor. De å skjutfältet erforderliga byggnadsarbetena omfattade, förutom
förenämnda omändrings- och iståndsättningsarbeten, ordnande av vinterförläggning
för en övningsdivision om G00 man, förläggningslokaler för lärare
och elever vid skjutskolan, uppförande av bostadslägenheter för underoffice -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

rare m. f]stallar och förråd m. m. samt väg- och planeringsarbeten jämte vissa
anläggningar i målterrängen och avsåge att täcka jämväl Bergslagens artilleriregementes
behov av förläggningsutrymme å skjutfältet, varför några väsentliga
kostnader för detta ändamål icke komme att uppstå.

Enligt nu verkställd kostnadsberäkning, baserad på prisläget den 1
juli 1941, uppgingo kostnaderna för utförandet å ifrågavarande skjutfält
av för såväl skolan som regementet erforderliga byggnadsarbeten till

3,925,000 kronor, varav belöpte 3,500,000 kronor å med angelägenhetsgrad 1
graderade byggnadsarbeten och återstoden, 425,000 kronor, å med angelägenhetsgrad
2 graderade arbeten. Med utförandet av de med 2 graderade arbetena
syntes kunna anstå till tidpunkt efter utgången av budgetåret 1946/47. Riksdagen
hade för påbörjande av vissa byggnadsarbeten för artilleriskjutskolan
vid Skillingaryd för budgetåret 1942/43 anvisat ett belopp av 360,000 kronor.
Dessa medel hade emellertid ännu icke disponerats för ändamålet och bleve,
därest skjutskolan förflyttades från Skillingaryd, icke heller erforderliga härför
liksom icke heller de ytterligare medel, som för ändamålet beräknats. Dessa
medel syntes i stället böra anvisas för de enligt ovan erforderliga byggnadsarbetena
m. m. för artilleriskjutskolans förläggning vid Villingsberg. Då dessa
arbeten enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats draga en kostnad av 3,500,000
kronor, uppginge alltså det ytterligare medelsbehovet till 3,140,000 kronor.

Då det föreslagna artilleriskjutfältet med hänsyn till å detsamma erforderliga
avverkningar icke kunde beräknas bliva taget i ansjDråk förrän under våren
1945, syntes byggnadskostnaderna kunna uppdelas på budgetåren 1943/44 och
1944/45, varvid för arbetenas påbörjande under budgetåret 1943/44 syntes böra
beräknas ett belopp av 1,900,000 kronor.

Av den uppgjorda kostnadsberäkningen framgår, att en jämförelsevis solid
bebyggelse planerats samt att utöver kostnader för byggnadsarbeten —■ tillhopa
2,344,400 kronor inklusive förenämnda belopp av 292,000 kronor för ianspråktagande
av befintliga byggnader — medel jämväl beräknats för yttre

arbeten enligt följande plan:

skyddsrum å skjutfältet ................................................... kronor 218,200

skjutbaneanläggning......................................................... » 81,800

yttre elektriska ledningar ................................................ » 72,700

signalnät ........................................................................ » 91,000

vattenledningar och reningsverk ....................................... » 238,200

avlopp ........................................................................... » 119,000

vägar och planeringsarbeten (för byggnaderna) .................. » 260,000

varjämte för administration beräknats ett belopp av ............ » 205,000

I syfte att nedbringa kostnaderna genom att planlägga den förordade bebyggelsen
på enklare sätt remitterades ärendet åter till fortifikationsstyrelsen
den 5 mars 1943. Med skrivelse den 2 april 1943 har styrelsen inkommit med
en ny kostnadsberäkning, utvisande en slutsumma av i lunt tal 2,750,000
kronor. Besparingen avses skola åstadkommas dels genom att utföra samtliga
nybyggnader såsom baracker, varigenom byggnadskostnaderna avsevärt nedbringas,
dels ock genom beskärning av kostnaderna för yttre arbeten och administration.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Sedermera har under hand uppdragits åt fortifikationsstyrelsen att verkställa
en beräkning av kostnaderna för ordnande av en förläggning vid Villingsberg
enbart för artilleriregementet. Till åtlydnad härav har styrelsen uppgjort
två förslag, varav det ena förutsätter ianspråktagande av domänverkets byggnader,
medan det andra avser uppförande av enbart barackförläggning. Kostnaderna
ha beräknats till 2,140,000 kronor respektive 1,990,000 kronor.

De olika alternativen framgå närmare av följande jämförande tablå:

Ändamål	Bergslagens artilleriregemente och artilleriskjutskolan	Endast Bergslagens artilleriregemente
Alt. 1 Kronor	Alt. 2 Kronor	Alt. 3 Kronor	Alt. 4 Kronor
Byggnadskostnader................	2,298,100	1.342,400	889,800	1,043,600
Yttre arbeten ....................	1,045,400	893,200	846,900	831,900
Administration.................... Ersättningskostnader för utnyttjande	200,500	134,400	104,300	112,500
av befintliga byggnader..........	292.000	292,000	292.000	—
Totalkostnad	9 3,836,000	•) 2,662,000	■)2,133,000	*) 1,988,000
Avrundat belopp	3,840,000	2,670,000	2,140,000	1,990,000
	Permanent an-	Anläggning av	Barackläger	Nyuppfort.
	läggning med	baracktyp	med utnytt-	rent barack-
	normal bygg-	med utnytt-	jande av be-	läger. Ba-
	nadsstandard	jande av bc-	fintliga bygg-	räcker på
	och med ut-	fintliga bygg-	nader. Nya	plintar och
	nyttjande ar	nader. Nya	baracker på	med kamin-
	befintliga	baracker å	plintar och	uppvärmning.
	byggnader. Centralvärme ledning. WC-anläggning.	grunder och försedda med centralvärme-ledning. Av-träden.	med kamin-uppvärmning. Avträden.	Avträden.

I skrivelse den 1 februari 1943 ha representanter för Tofteryds kommunalfullmäktige
erinrat, att stora summor under årens lopp nedlagts för att förbättra
Skillingaryds skjutfält, ävensom gjort gällande, att skjutfältet måste
anses fylla alla rimliga anspråk. Tofteryds kommun, inom vilken skjutfältet
vore beläget, hade genom statens förvärv av ett antal jordbruksfastigheter fått
sina skatteinkomster avsevärt förminskade. Örn skjutskolan flyttades till
annan ort komme kommunen att åsamkas ytterligare förluster, bland annat på
grund av minskad omsättning i affärerna i Skillingaryds municipalsamhälle.

Under åberopande av det anförda hemställes, att artilleriskjutskolan alltjämt
måtte få vara förlagd till Skillingaryd.

Arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse, som yttrat sig över framställningen,
har efter hörande av chefen för arméstaben hemställt, att framställningen
icke måtte föranleda någon åtgärd.

Under förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 250 fram- Departement»-lagda förslag rörande anläggande av artilleriskjutfält för Bergslagens artilleri- chefen.

'') I summan ingå, icke kostnader för sk.jutbaneanläggning.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302.

1214 43 3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

regemente vid Villingsberg synes det lämpligt att nu upptaga de därmed förknippade
byggnadsfrågorna till behandling. Den bebyggelse som erfordras är
av två slag, nämligen dels förläggningsutrymmen, som icke avses att utnyttjas
annat än under vissa tider av året, dels ock bostäder för vid skjutfältet stadigvarande
sysselsatt personal. Om skjutfältet endast skulle utnyttjas av artilleriregementet
torde, med tanke på de relativt korta tidsperioder varunder
regementets skjutövningar komma att äga rum, en barackförläggning i ganska
enkelt utförande kunna godtagas. Enär dessa skjutningar huvudsakligen pågå
under den kalla årstiden, måste dock barackerna vara vinterbonade och försedda
med erforderliga uppvärmningsanordningar. Såsom av redogörelsen
ovan framgår har fortifikationsstyrelsen för en dylik förläggning beräknat en
kostnad av lägst 1,990,000 kronor.

Fråga har emellertid uppkommit, huruvida icke artilleriskjutskolan, som
för närvarande är förlagd till Skillingaryd, i detta sammanhang bör förflyttas
till Villingsberg. En för skjutskolan och Bergslagens artilleriregemente gemensam
förläggning har därvid ansetts böra komma till utförande.

Artilleriskjutskolan måste förfoga över ett skjutfält, som erbjuder goda
betingelser för skjutning med moderna artilleripjäser. Även efter de utvidgningar,
som Skillingaryds skjutfält undergått, kan fältet icke anses numera
fylla de krav, som måste ställas på ett för den centrala artilleriskjutskolan
avsett skjutfält. Den artilleristiska utbildningen kan härigenom icke bliva så
mångsidig och modernt lagd som önskligt är. Skjutskolans förläggning till
Skillingaryds trånga skjutfält inverkar liärförutom störande på utbildningen
vid Smålands artilleriregemente. De i Skillingaryd uppförda anläggningarna
för skjutskolan kunna i full utsträckning utnyttjas av nyssnämnda regemente.
För en förflyttning av artilleriskjutskolan till Villingsberg tala sålunda starka
skäl.

Det är givet, att förläggningen å Villingsberg måste erhålla en något mera
permanent karaktär, örn densamma skall utnyttjas av såväl artilleriskjutskolan,
vilken årligen är i verksamhet fem å sex månader i följd, som Bergslagens artilleriregemente.
Enär utbildningen vid skjutskolan företrädesvis är förlagd till
sommarhalvåret, medan regementets skjutövningar huvudsakligen pågå under
hösten och vintern, synes dock hinder icke möta mot en gemensam förläggning.
Tvärtom uppstå härigenom vissa fördelar bland annat såtillvida att de byggnader,
som skola uppföras, kunna utnyttjas på ett ekonomiskt lämpligare sätt
än som är möjligt örn endast ettdera av ifrågavarande förband skall disponera
byggnaderna.

På mitt uppdrag har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse — utöver de
olika förläggningsförslag, för vilka redogörelse i det föregående lämnats —
utarbetat ännu ett dylikt förslag för anordnande av lokaler vid förläggning till
Villingsberg för såväl Bergslagens artilleriregemente som artilleriskjutskolan
därvid räknats med att av befintliga byggnader endast Villingsbergs herrgård
tages i anspråk, medan övriga lokaler tillhandahållas i barackförläggning.
Kostnaderna enligt detta alternativ ha i sin helhet beräknats till 2,600,000
kronor. Såsom inledningsvis nämnts har riksdagen beräknat ett belopp av

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

880,000 kronor till arbeten för artilleriskjutskolans räkning vid Skillingaryd,
vilket belopp icke till någon del tagits i anspråk. Då kostnaderna för nyssnämnda
alternativ med (1,990,000 + 880,000 — 2,600,000=) 270,000 kronor
understiga de kostnader, som uppkomma därest artilleriskjutskolan kvarligger
å Skillingaryd och å Villingsberg anordnas förläggning endast för Bergslagens
artilleriregemente enligt det billigaste alternativet, synes den ifrågasatta förflyttningen
av artilleriskjutskolan även ur ekonomisk synpunkt vara gynnsam.
Då jag icke kan finna, att de av representanter för Tofteryds kommunalfullmäktige
anförda synpunkterna i förläggningsfrågan kunna vara av avgörande
betydelse vid bedömandet av denna fråga, anser jag mig sålunda böra förorda,
att artilleriskjutskolan förflyttas från Skillingaryd till det nya skjutfältet å
Villingsberg.

Jag övergår härefter till vissa frågor rörande förläggningens ordnande m. m.

Vid samhället Villingsberg, som synes vara den plats inom skjutfältet, som
bäst lämpar sig för här ifrågavarande bebyggelse, finnes för närvarande en äldre
herrgårdsbyggnad i mindre gott skick, som domänverket vid behov upplåtit
för olika kurser o. dyl., varjämte densamma tidvis utnyttjats såsom arbetarförläggning
m. m. Vidare finnes en arrendatorsbostad i gott skick, ytterligare
två bostadsbyggnader samt ekonomibyggnader, bland annat såg, kvarnbyggnad
och smedja. Härjämte finnes en Hidinge kommun tillhörig skolbyggnad i gott
skick, som emellertid icke längre användes för sitt ändamål. — Jordbruket
vid Villingsberg, som omfattar en areal av cirka 25 hektar, är utarrenderat.
Den öppna jorden är till större delen belägen inom det blivande skjutfältets
gränser men utom det s. k. utrymningsområdet, medan endast en mindre del
— omkring 8 hektar — är belägen helt utanför skjutfältet. Fortifikationsstyrelsen
har i sina förslag rörande ordnande av förläggning för regementet
och skjutskolan — alternativ 1 och 2 — räknat med att utnyttja samtliga befintliga
byggnader för förläggningsändamål, därvid ersättning skulle utgå till
domänverket för uppförande å annan plats av byggnader i stället för de för
militära ändamål utnyttjade. Från domänstyrelsen har emellertid inhämtats,
att jordbruksdriften vid Villingsberg avses att i fortsättningen drivas i stort
sett i oförändrad utsträckning. Under sådana omständigheter finner jag den
mest tilltalande lösningen av förläggningsfrågan vara, att av befintliga byggnader
endast herrgården, som för närvarande icke utnyttjas av domänverket,
överföres till lantförsvaret, medan i övrigt baracker uppföras. Dock
torde de bostäder, som avses för skjutfältets permanenta personal, böra
erhålla ett mera permanent utförande. Jag finner mig i stort sett kunna godtaga
fortifikationsstyrelsens senast avgivna förslag, enligt vilket kostnaderna
för förläggningens ordnande — inklusive 12,000 kronor för förvärv av skolhuset
— beräknats till 2,600,000 kronor. Domänstyrelsen har enligt vad som
under hand inhämtats räknat med uppförande av en ny byggnad för ett belopp
icke understigande 20,000 kronor, örn herrgårdsbyggnaden toges i anspråk
för militära ändamål. Då emellertid behovet av en dylik byggnad synes
kunna ifrågasättas, torde knappast i detta sammanhang medel härför böra
beräknas. Örn behov av tillfälliga förläggningsutrymmen uppstår för domän -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

verkets vidkommande, lärer förenämnda skolhusbyggnad kunna ställas till förfogande.
I anslutning till det anförda beräknar jag tills vidare det för förläggningens
ordnande erforderliga beloppet i sin helhet till 2,600,000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941, motsvarande, enligt prisläget den 1 juli 1942,

2,808,000 kronor.

För nästa budgetår torde böra beräknas ett belopp av 1,500,000 kronor,
varav 1,390,000 kronor torde få anses belasta femårsplanens kostnadsram.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan fortifikationsstyrelsen
framlagt av fullständiga kostnadsberäkningar åtföljt förslag beträffande
samtliga för förläggningen erforderliga byggnader, i vanlig ordning fastställa
definitivt byggnadsprogram för förläggningen.

Tygverkstäder m. m. för armén. I skrivelse den 9 januari 1942 hemställde
arméförvaltningen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för nybyggnadsarbeten
vid vissa truppförbands tygverkstäder anvisa ett reservations -

anslag av 2,975,000 kronor enligt följande plan.

Kronor

Norrlands trängkår och Västernorrlands regemente ..................... 554,000

Västernorrlands regemente (serviceverkstad) .............................. 100,000

Skånska trängkåren .................................................................. 510,000

Svea trängkår (serviceverkstad) ................................................ 82,300

Göta artilleriregemente ............................................................ 230,000

Wendes artilleriregemente och Norra skånska infanteriregementet ... 168,000

Norrlands artilleriregemente och Jämtlands fältjägarregemente m. m. 614,000

Göta ingenjörkår och Jönköpings-Kalmar regemente .................. 218,000

Skånska kavalleriregementet, Ljungbyhed (serviceverkstad) ......... 72,000

Planering, hårdgöring av tillfartsvägar och verkstadsplaner, stängsel
m. ............................................................................. 255,000

Administration och oförutsett, cirka 6 procent ...... 171,700

Summa kronor 2,975,000

Arméförvaltningens tygdepartement hade angivit vissa riktlinjer för anordnande
av tygverkstäder som av dess dåvarande industribyrå formulerats
på följande sätt:

Truppförbandens tygverkstäder vore otillräckliga för de ökade krav på
reparationstjänst, som även under normala fredsförhållanden måste ställas
på desamma, för att truppförbandens tygmaterielstock skulle kunna fullgott
underhållas och ständigt befinnas i krigsdugligt skick.

De omständigheter, som efter sagda verkstäders planering och uppförande
hade medfört ökade krav på reparationstjänsten, vöre framför allt följande:

1) ökad motorisering av förbanden med därav följande särskilt stora krav
på en regelbunden tillsyn av den dyrbara motormaterielen;

2) arméns alltjämt fortgående mekanisering i övrigt med tillkomst av komplicerad,
känslig och dyrbar ny materiel;

3) större värnpliktskontingenter med ökat materielslitage som följd; samt
slutligen

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302. 37

4) längre värnpliktstjänstgöring, som väl komme att medföra ökat materielslitage,
ävensom krav på snabbast möjliga utförande av reparationer.

Till en början hade byrån övervägt lämpligheten av att förlägga den huvudsakliga
reparationstjänsten till i orten befintliga civila verkstäder men därvid
kommit till det resultatet, att under normala fredsförhållanden förekommande
reparationer borde utföras vid truppförbandens egna verkstäder och
tygstationer. Skälen härför vore särskilt följande:

nödvändigheten ur krigsberedskapssynpunkt av tillgång till militära verkstäder
för utbildning av de värnpliktiga yrkesmän, som vid mobilisering
skulle tillföras truppförband, etappformationer m. m.;

den militära materielens i många fall speciella art, vilket krävde särskild
förtrogenhet med dess användning, förpackning vid transporter m. m., för
att erforderliga reparationer skulle bliva rätt utförda;

svårigheten att vid anlitande av civila verkstäder i rätt tid och i lämplig
omfattning kunna tillhandahålla dessa reservdelar;

svårigheten att vid anlitande av ett flertal civila verkstäder — vilket, med
hänsyn till den kapacitet, som dessa vanligen hade, måste bliva regel — rätt
fördela arbetena mellan dem med hänsyn till tillgången på specialarbetare,
arbetstillgång i övrigt, erforderliga verktyg m. m., att under arbetets gång
utföra erforderlig kontroll, ävensom att kontrollera använd arbetstid och
skäliga omkostnadspålägg; samt

risken, att truppförbandens känsla av ansvar för en god materielvård avtrubbades,
därest alla reparationer skulle sändas till civila verkstäder i stället
för att utföras under direkt kontroll av inför truppförbandschefen ansvarig
tjänstegrenschef.

Då sålunda vägande skäl syntes tala för erforderliga reparationers utförande
vid militära verkstäder, hade byrån genom besök vid truppförbanden
verkställt en undersökning av befintliga lokaler i avsikt att till det oundgängligen
nödvändiga inskränka erforderliga ny- och ombyggnader.

De allmänna erinringar mot nu befintliga verkstadslokaler, som därvid
framkommit, kunde sammanfattas sålunda:

samhörande verkstadsavdelningar vore ofta förlagda till skilda, över stora
områden spridda lokaler;

vid många förband vore de egentliga verkstäderna inrymda i gamla träbyggnader,
vilka utdömts av vederbörande myndighet ur såväl brand- som
hygienisk synpunkt;

verkstäder hade i vissa fall måst inredas i vinds- och källarutrymmen, befintliga
skjul eller baracker utan uppvärmningsmöjligheter;

hygieniska anordningar i form av omklädnads-, tvätt- och toalett- samt matrum
saknades ofta.

Den splittrade förläggningen av olika verkstadsavdelningar verkade fördyrande
på arbetsprodukten, då den medförde antingen otillräcklig kontroll
av arbetsintensiteten (ackordslöner hade sålunda endast i undantagsfall
kunnat förekomma) eller ett i förhållande till det ringa arbetareantalet oproportionerligt
stort antal arbetsledare. Avsaknaden av hygieniska anordningar,
bristande uppvärmning och undermåliga belysningsförhållanden medverkade
ävenledes till sämre arbetsresultat och sålunda högre reparationskostnader.

Dessa studier å de olika platserna hade givit vid handen, att en lösning
av lokalfrågorna vore den viktigaste förutsättningen för att en rationalisering
och modernisering av driften skulle vara möjligt att genomföra.

Vid planeringen av sålunda erforderliga ny- och ombyggnader syntes byrån
följande synpunkter böra ligga till grund.

1) På garnisonsort utan tygstation borde finnas militär verkstad med sådan
kapacitet, att reparationsbehovct under normala fredsförhållanden kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

effektueras därstädes, dock med undantag av sådant arbete, som krävde speciella
och dyrbara maskiner och instrument.

2) På garnisonsort med flera truppförband borde en centralisering av
arbetet i görligaste mån ske till en tygverkstad för att därigenom minska nybyggnads-,
maskin- och verktygskostnader. Sådan centralisering borde ske till
inom garnisonen befintligt artilleri-, ingenjör- eller trängförband bland annat
därför, att vid dylikt förband en viss personalorganisation och en viss, om
ock delvis försliten maskinpark redan funnes.

3) I garnisonsort där tygverkstäder funnes, lydande under försvarsväsendets
verkstadsnämnd, borde erforderliga nybyggnader uppföras i anslutning
till dessa och ej vid truppförbanden annat än för att tillgodose truppförbandets
omedelbara behov av service- och utbildningslokaler.

4) Lokalbehovet för tygverkstäder borde slutligen dimensioneras efter normala
fredsbehov, då det kunde förutsättas, att civila verkstäder eller mobiliserade
militära verkstäder skulle vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
kunna övertaga den del av reparationsarbetena, som truppförbandens
verkstäder ej kunde utföra.

Vad därefter beträffade centraliseringen av verkstäderna inom garnisonsort,
ansåge industribyrån dock, att nedan angivna avdelningar ej lämpligen
borde skiljas från respektive truppförband, nämligen:

1) tygavdelningens expeditioner samt vapensmedjan, vilken senare borde
vara förlagd i omedelbar anslutning till vapenförrådet;

2) serviceverkstad, avsedd för mindre reparationer och justeringsarbeten,
samt — i vissa fall —

3) cykelverkstad, då dithörande reparationsarbeten krävde ringa utrymme,
få verktyg samt personal med enkel utbildning, vartill komme, att transport
av söndrade cyklar vore relativt dyr.

I övrigt syntes det, att nedanstående avdelningar borde centraliseras såväl
inom garnisonsort som även till en gemensam byggnad, där ej med hänsyn
till befintliga användbara byggnaders utnyttjande ekonomiska skäl talade
däremot, nämligen
expeditionslokaler,
motorreparationsverkstad,

smidesverkstad, vid artilleritruppförband även innefattande pjäshall,

sadelmakeriverkstad,

snickeriverkstad,

måleriverkstad,

material- och reservdelsförråd samt
omklädnads-, tvätt-, toalett- och lunchrum.

För beräkning av utrymmesbehovet för dessa verkstadslokaler hade byrån
slutligen inhämtat uppgifter örn respektive förbands tygmaterielstock samt
vederbörande tjänstegrenschefs krav på erforderligt utrymme, vilket sistnämnda
sedan granskats och korrigerats.

I yttrande den 27 mars 1942 över arméförvaltningens framställning har
försvar sväsendets verkstadsnämnd anfört bland annat följande.

Yerkstadsnämnden ville till en början framhålla, att den utökning av
arméns vapenutrustning, mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt,
som redan ägt rum och som komme att ytterligare fortgå, ställde stora krav
på reparationstjänsten. Behovet av ökade möjligheter att tillgodose underhåll
av truppförbandens tygmateriel framträdde särskilt starkt i belysning
av de förslag, som framkommit genom 1941 års försvarsutredning. För dessa
behov syntes vissa av de nuvarande tygverkstäderna vid truppförbanden vara
otillräckliga. Yerkstadsnämnden ville med anledning härav för sin del tillstyrka
en utvidgning av dessa tygverkstäder.

Kungl. Majlis ''proposition nr S02.

De av tygdepartementet oell fortifikationsstyrelsen nu föreslagna nyanläggningarna
syntes vara så dimensionerade, att de jämte övriga vid truppförbanden
befintliga verkstäder komme att i huvudsak motsvara de krav på underhålls-
och reparationstjänst, som under fredstid uppkomme, därest i 1941
års försvarsutredning föreslagen femårsplan för anskaffning av krigsmateriel
genomfördes. De syntes även under enahanda förutsättning vara lämpligt
avvägda för att under extraordinära förhållanden utföra sådana arbeten, vilka
med fördel kunde utföras i omedelbar anslutning till materielens uppställningsplatser,
varvid övriga föreliggande reparationsbehov avsåges skola utföras
av privatindustrien.

Verkstadsnämnden ville i detta sammanhang framhålla, att det syntes
fördelaktigt att ifrågavarande arbeten i möjligaste mån utfördes i försvarsväsendets
egen regi, då härigenom så småningom kunde framväxa en arbetarkontingent,
som vore väl förtrogen med den speciella materielens handhavande
och som vid eventuellt krig kunde komma att bilda en fast och pålitlig
elit av arbetare för försvarsmaktens behov. Å andra sidan borde jämväl
under normala fredstider hos den privata industrien utläggas provbeställning
i sådan omfattning, att denna industri erhölle erfarenhet av dylika
krigsmaterielreparationer.

De i förslaget upptagna anläggningarna syntes vara för sitt ändamål i
huvudsak väl planerade. Beträffande den ekonomiska kalkylen framhölles
emellertid, att den i samtliga fall syntes förutsätta, att befintliga transformatoranläggningar
och ledningsnät för energi, vatten och avlopp ej behövde utbyggas
för att kunna tillgodose den ökade förbrukningen, som de föreslagna
verkstäderna komme att medföra. På grund av redan nu vid vissa truppförband
rådande överbelastning å nämnda anläggningar och ledningsnät syntes
dock nödvändigt att härutinnan vidtaga en del utvidgningar. Nämnden saknade
dock möjlighet att på grundval av den föreliggande utredningen bedöma
storleken av kostnaderna härför och i vilken utsträckning dessa inkluderades
i de uppgjorda beräkningarna.

Utöver i förslaget upptagna engångskostnader för ifrågavarande verkstäder
komme jämväl kostnader för maskiner och verktyg m. m., som enligt vad
nämnden under hand erfarit beräknades komma att uppgå till omkring 500,000
kronor och hade avsetts skola täckas av medel ur genom Kungl. Maj:ts skrivelser
den 29 november 1940 och den 5 september 1941 till förfogande
ställda anslag örn 13,000,000 kronor att disponeras efter samråd mellan tygdepartementet,
industrikommissionen och verkstadsnämnden.

Årskostnaderna för maskiner, verktyg och andra inventarier beräknades
komma att uppgå till 75,000 kronor samtidigt som årskostnader för byggnader
komme att belöpa sig till omkring 80,000 kronor, varvid hänsyn icke tagits
till kostnader för ränta å investerat kapital. Årskostnaderna för maskiner
hade —• för att möjliggöra ersättningsanskaffning ■— beräknats efter en livslängd
av 10 år, d. v. s. en årlig avskrivning om 1Ö procent å anskaffningskostnaden,
och för verktyg efter en livslängd av tre år. I kostnaderna för byggnader
inginge avsättning för värdeminskning, beräknad efter 1.2 5 procent å
anläggningskostnaden samt kostnader för underhåll med omkring 45,000
kronor årligen. Utöver nu nämnda årskostnader tillkomme bland annat avlöningar
till vid verkstäderna anställd personal, vilka kostnader enligt uppgift
ej behövde belasta avlöningsanslagen utan kunde påföras verkstädernas
driftkostnader.

Beträffande de priser, som den privata industrien skulle betinga sig i
jämförelse med kostnaderna vid de statliga verkstäderna, framhöll verkstadsnämnden
att, under förutsättning av att de statliga verkstäderna leddes efter
rationella principer och att dessas kapacitet fullt utnyttjades, kostnaderna

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

vid de statliga verkstäderna icke syntes behöva bliva högre än de kostnader,
som betingades av privatindustrien. För jämförelse av dessa kostnader måste
emellertid i möjligaste mån lika förutsättningar skapas för de statliga
fabrikernas och verkstädernas som för privatindustriens kostnadsberäkningar,
så att rättvisande och enhetliga priser skulle kunna åsättas tillverkade
produkter eller utförda arbeten.

Arméförvaltningens framställning föranledde icke något Kungl. Maj:ts
förslag till 1942 års riksdag.

I skrivelse den 7 augusti 1942, varöver 1940 års militära byggnadsutredning
den 19 november 1942 avgivit utlåtande, hemställde arméförvaltningens tygdepartement
och fortifikationsstyrelse örn anvisande av 82,300 kronor för
om- och tillbyggnad av Svea trängkårs tygverkstad, vilken framställning icke
föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Under erinran härom hemställde arméförvaltningen i sin framställning
den 31 augusti 1942 rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1943/44
örn anvisande för nämnda budgetår såväl av sistnämnda belopp som av ett
anslag av 3,015,000 kronor motsvarande kostnaderna enligt prisläget den 1
juli 1942 för övriga i tidigare omförmälda framställning avsedda tygverkstäder.

Genom beslut den 16 oktober 1942 anvisade Kungl. Majit medel för uppförande
av vissa med beredskapsförhållandenas krav sammanhängande
serviceverkstäder vid bland annat vissa av de truppförband, för vilka tygverkstäder
äskats.

Under erinran härom anfördes i en inom försvarsdepartementet utarbetad
promemoria att, då beslut örn medelsanvisning för serviceverkstäderna
fattades, särskilt framhållits, att de i fredstid kunde användas för vård och
underhåll av tygmateriel. I promemorian framhölls vidare, att den till grund
för arméförvaltningens framställning liggande planen utarbetats före femårsplanens
godkännande och icke syntes i tillräcklig grad ha tagit hänsyn till
reparationsbehovet för den materiel, som skulle finnas enligt nämnda plan.
I promemorian påkallades vidare utredning i syfte att utröna huruvida icke
driftstekniska och andra fördelar stöde att vinna genom en gemensam verkstad
i Göteborg för Göta artilleriregemente, Göteborgs luftvärnskår, Älvsborgs
kustartilleriregemente samt Göteborgs örlogsdepå.

I yttrande den 23 december 1942 i anledning av promemorian angåvo
arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse det omedelbara
medelsbehovet för tygverkstäder vid armén till 4,146,000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941, varjämte upplystes, att ytterligare högst avsevärda
medelsbehov för tygverkstäder kunde beräknas uppkomna.

Tygdepartementet anförde i yttrandet den 23 december 1942 bland annat
följande principiella synpunkter:

Vid uppgörandet av de riktlinjer, vilka en modernisering av arméns tygverkstäder
bör följa, har departementet bland annat haft att taga ställning till
frågan örn centralisering av reparationsverksamheten. Departementet anser
i princip, att centralisering bör genomföras och frågan har kunnat begränsas
till att avgöra graden av centralisering. Två alternativ ha därvid framkommit:

Alternativ I Centralisering till ett fåtal stora verkstäder.

Alternativ II » huvudsakligen inom garnisonsorterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Departementet har funnit alternativ II vara det enda praktiskt genomförbara
och grundar sitt ställningstagande på bland annat nedanstående synpunkter.

1. Reparationsarbetet å tygmaterielen är i motsats mot exempelvis viss
intendenturmateriel (skodon, kläder, »tvätt» m. m.) endast i mycket ringa
omfattning lämpat för centralisering i den bemärkelsen, att man genom sammanförandet
av stora mängder materiel skulle kunna utföra arbetet på väsentligt
snabbare eller billigare sätt. De olika arbetsoperationerna kunna icke
klassificeras och göras till föremål för »flytande» arbete i tillnärmelsevis
samma utsträckning som ovanstående intendenturmateriel.

2. Det är med hänsyn till det alltmera ökade kravet på den militära personalens
materielkännedom och nödvändigheten att för reparationsarbete i
fält utbilda viss personal vid så gott som varje truppförband nödvändigt,
att reparationsarbetet förlägges i anslutning till eller i rimlig närhet av förbandens
fredsförläggningsplatser.

3. Med hänsyn till de uppgifter arméns egna verkstäder komma att tilldelas
vid krigsfall, uppgifter av sådan art, att de endast med största svårighet
och med mycken tidsspillan kunna överflyttas på i anspråk tagna civila
verkstäder, är det önskvärt, att de icke sammanföras till ett fåtal sårbara
enheter.

4. En centralisering av tygmaterielreparationerna till ett fåtal större verkstäder
skulle medföra, att varje truppförband måste förses med avsevärt
större egna verkstäder för »service» — arbete än vad fallet blir, örn det inom
garnisonsorten finnes en reparationsverkstad.

5. Redan centraliseringen till garnisonsorterna giva verkstäderna en sådan
storleksordning, att arbetet bör kunna drivas rationellt efter moderna principer.

Riktigheten av detta departementets ställningstagande är icke lika lätt
att utredningsvis i siffror framlägga såsom exempelvis beträffande intendenturmaterielen
men är för varje med detta slag av verkstadsarbete förtrogen
ingenjör alldeles uppenbar.

Genom beslut den 11 februari 1943 uppdrog jag åt särskild utredningsman,
verkstadsdirektören G. Aste, att inom försvarsdepartementet biträda med
utredning beträffande frågan huruvida och i så fall i vilken omfattning medel
borde äskas av innevarande års riksdag för verkstäder vid försvaret.

Med skrivelse den 1 mars 1943 överlämnade Aste en promemoria, vari han
i princip biträdde det framlagda förslaget men på anförda skäl fann det äskade
beloppet 4,146,000 kronor kunna nedbringas till 3,691,000 kronor.

I yttrande den 10 mars 1943 i anledning av Astes promemoria funno
arméförvaltningens tygdepartement och fortifilcationsstyreise kostnaderna
enligt prisläget den 1 juli 1941 kunna nedbringas till 3,780,000 kronor.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 beräknade arméförvaltningen medelsbehovet
för verkstäder vid armén under femårsperioden 1942/47 till
10,000,000 kronor inberäknat nyssnämnda belopp av 3,780,000 kronor.

I anledning av den i förenämnda inom försvarsdepartementet utarbetade
promemorian påkallade utredningen rörande centralisering av verkstads^
linsten i Göteborg anförde arméförvaltningens tygdepartement
och fortifikations styr else samt marinförvaltningen i gemensam skrivelse den
21 april 1943 bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Vid bedömandet av möjligheterna att samordna underhålls- och reparationsarbetet
för de olika försvarsgrenarna och förbanden i Göteborg kan man
utgå från nedanstående alternativ:

I. En central större verkstadsanläggning för allt försvarets arbete i
Göteborg.

II. Visst arbete av servicekaraktär vid varje förband, större arbeten
koncentrerade till en gemensam verkstad.

III. En fördelning av reparationsarbetet så att arbete av viss art koncentreras
till ett eller flera förband.

Vid bedömandet av dessa alternativ böra nedanstående synpunkter
beaktas:

1. Sådant reparationsarbete, som i krig skall utföras av trupperna, måste
under fredsförhållanden övas i tillräcklig omfattning. Den nuvarande
materielens komplicerade natur gör att största hänsyn måste tagas till övning
i dylikt reparationsarbete under fredsförhållanden. Detta övningsarbete
måste i stor utsträckning utföras jämsides med annan utbildning vid förläggningen.

2. Förutom ovan framförda synpunkter är av värde, att personal vid en
depå bibringas känsla för reparationsarbetets natur och svårigheter. Denna
känsla bibringas endast i ringa omfattning, därest reparationsarbetet helt
förlägges utom depån och helt undandrages depåchefens ansvar.

3. På grund av materielens natur måste visst servicearbete under alla
omständigheter förläggas till depåer, exempelvis beträffande flygplan, båtar
intill kaj m. m.

Med hänsyn till dessa synpunkter finna tygdepartementet och marinförvaltningen,
att alternativ lil närmast bör ifrågakomma och föreslår en
centralisering i Göteborg efter nedanstående riktlinjer:

1. Reparation av optisk materiel centraliseras för samtliga försvarsgrenar
till en verkstad insprängd i berg antingen i Nya Varvet eller KA 4. Utredning
härav anförtros åt den kommitté med representanter från armén,
flottan och kustartilleriet, som för närvarande bearbeta frågan om centrala
optiska reparationsverkstäder.

2. Reparation av signalmateriel (huvudsakligen radio-, telefon- och kabelmateriel)
centraliseras för samtliga försvarsgrenar till en verkstad, förlagd
till Nya Varvet eller KA 4. Utredning härav verkställes av marinförvaltningen
i samråd med arméförvaltningens tygdepartement, som för närvarande
bearbeta frågan örn centrala signalverkstäder för armén.

3. Reparation av motorfordon och luftvärnsmateriel centraliseras till en
verkstad förlagd till Lv 6. Utredning härav verkställes av tygdepartementet
i samråd med marinförvaltningen.

4. Sadelmakerireparationer centraliseras till A 2. Utredning härav verkställes
av tygdepartementet i samråd med marinförvaltningen.

5. Snickerireparationer, utom beträffande fartyg och båtar, centraliseras
till A 2. Utredning härav verkställes av tygdepartementet i samråd med
marinförvaltningen.

Arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse samt marinförvaltningen
i samråd utarbeta för närvarande kostnadsförslag till de anläggningar,
som enligt ovanstående utredning böra komma till stånd, och ha anmält
sig ha för avsikt att senare inkomma med de anslagsäskanden, som kunna
föranledas härav.

Uti en den 19 april 1943 dagtecknad promemoria har från marinförvaltningen
lämnats en redogörelse för de åtgärder för planläggning av arméns

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

och marineus verkstäder i Göteborg, som skulle ankomma på marinens myndigheter.
I likhet med vad fallet är beträffande arméns verkstäder i Göteborg
ha definitiva kostnadsberäkningar icke framlagts av marinförvaltningen.
I promemorian har emellertid hemställts, att ett belopp av 252,000 kronor
måtte anvisas för nästa budgetår, för täckande av kostnaderna för vissa särskilt
angelägna verkstadsanläggningar, vilka preliminärt kostnadsberäknats.

Sedan fråga uppkommit örn anordnande av verkstad för Skånska pansarregementet
vid förläggning till trakten av Hässleholm, har arméförvaltningens
tygdepartement och fortifihationsstyrelse på given anledning i
skrivelse den 14 maj 1943 anfört bland annat följande.

Vid uppgörande av de kostnadsberäkningar, som lågo till grund för i utlåtandet
den 10 mars 1943 angivna kostnader å tillhopa 3,780,000 kronor, hade
departementet och styrelsen utgått från förutsättningen att Skånska pansarregementet
skulle förläggas till Hälsingborg samt att Göta artilleriregemente
och Göteborgs luftvärnskår i stort sett skulle utrustas med egna tygverkstäder.

Sedermera ha emellertid departementet och styrelsen samt marinförvaltningen
i skrivelsen den 21 april 1943 förordat visst samordnande av reparationst
jönsten vid arméns och marinens förband i Göteborg. Slutlig utredning
härom synes dock icke kunna förväntas föreligga inom tidpunkt, som möjliggör
frågans behandling vid innevarande års riksdag, varför härav föranledd framställning
torde få avgivas i samband med arméförvaltningens medelsäskanden
för budgetåret 1944/45. Därjämte har numera ifrågasatts uppförande av nytt
etablissement för Skånska pansarregementet i trakten av Hässleholm (Finja—
Hörja).

Med anledning av de ändrade förhållanden, som sålunda inträffat
efter avgivandet av tygdepartementets och fortifikationsstyrelsens utlåtande
den 10 mars 1943, få departementet och styrelsen härmed framlägga
reviderade kostnadsberäkningar för jämte i vissa fall nya förslag till nybyggnadsarbeten
för tygverkstäderna vid de i utlåtandet berörda truppförbanden
samt i samband därmed även framlägga förslag till gemensam tygverkstad för
Skånska pansarregementet och Skånska trängkåren, och kunna kostnaderna
sammanfattas sålunda:

Kronor

1. Nybyggnadsarbeten vid i utlåtandet den 10 mars 1943 angivna

truppförband ..................................................................... 1,945,000

2. Central tygverkstad för A 3 och 16 i Norra Åsum ..................... 1,028,000

3. Central tygverkstad för P 2 och T 4 i Hässleholm .................. 1,690,000

4. Serviceverkstad för T 4, Hässleholm ....................................... 207,000

5. Provisoriska anordningar jämte viss utrustning, som kunna bliva

erforderliga för P 2, Hälsingborg och A 3, Kristianstad före färdigställandet
av de nya verkstäderna enligt ovan ........................ 300,000

Kronor 5,170,000

Medel för maskiner och utrustning för de under punkterna 1—4 upptagna
verkstäderna beräknas utgå från anslag, som i annan ordning ställts till tygdepartementets
förfogande.

Ovanstående kostnader äro baserade på prisläget den 1 juli 1941. Med hänsyn
till kostnadsstegringen från den 1 juli 1941 till den 1 juli 1942 bör ovanstående
summa ökas med cirka 8 procent eller med 415,000 kronor till 5,585,000
kronor.

I detta sammanhang vilja departementet och styrelsen framhålla att här
ovan angivna kostnader och förslag, i likhet med vad även tidigare varit fallet,

Departements chefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

icke innefatta signalverkstäder. Körande dylika verkstäder pågår för närvarande
särskild utredning och avses förslag i detta ämne att om möjligt framläggas
i samband med arméförvaltningens medelsäskanden för budgetåret
1944/45. Då emellertid signalverkstäderna för erhållande av störningsfrihet
böra vara förlagda på visst avstånd från andra verkstäder, är någon olägenhet
icke förenad med att dessa tvenne verkstadsfrågor lösas oberoende av varandra.

Kostnaderna för de under punkten 1 upptagna verkstäderna, 1,945,000 kronor,
ha av fortifikationsstyrelsen justerats med hänsyn till den av verkstadsdirektören
Aste verkställda utredningen och fördela sig enligt en vid skrivelsen
den 14 maj 1943 fogad tablå på följande sätt.

Kronor

Norrlands trängkår .................................................................. 601,800

Västernorrlands regemente ...................................................... 37,000

Svea trängkår ........................................................................ 89,000

Norrlands artilleriregemente ...................................................... 543,800

Göta ingenjörkår och Jönköpings-Kalmar regemente ..................... 205,000

Vägar, planering och stängsel ................................................... 170,000

Vatten och avlopp .................................................................. 80,000

Elektriska ledningar m. m....................................................... 72,000

Administration och oförutsett ................................................... 146,400

Summa kronor 1,945,000

Till grund för beräkningen av posterna 2, 3 och 4 (1,028,000 kronor,

1,690,000 kronor och 207,000 kronor) ligga särskilda specifikationer, beträffande
vilka närmare upplysningar torde få inhämtas ur de handlingar, som
i vanlig ordning komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Det är av största vikt, att den omfattande materiel av skilda slag, som särskilt
under de senaste åren tillförts försvarsväsendet, erhåller tillfredsställande
vård och översyn. För dessa uppgifter bör under krigsförhållanden
i den mån så är lämpligt och möjligt utnyttjas den civila industrien. Vid
den utredning, som enligt det föregående verkställts, har förutsatts, att under
normala fredsförhållanden förekommande reparationer skola utföras vid truppförbandens
egna verkstäder och tygstationer. Till stöd för denna uppfattning
har anförts bland annat, att det är ur krigsberedskapssynpunkt nödvändigt
att vid militära verkstäder kunna utbildas värnpliktiga yrkesmän, som vid
mobilisering kunna tillföras truppförband, etappformationer m. m. Även har
anförts, att vid anordnande av verkstäder av denna art kunde framväxa en
arbetarstam, som vore väl förtrogen med den speciella materielens handhavande
och som vid eventuellt krig kunde komma att bilda en fast och pålitlig
elit av arbetare för försvarsmaktens behov. För egen del ansluter jag mig till
nämnda uppfattning och vill framhålla, att en effektiv reparationstjänst inom
försvarsväsendet, ägnad att på tillfredsställande sätt fungera även vid mobilisering
och krig, icke torde kunna upprätthållas med mindre värnpliktiga
specialister och yrkesmän erhålla specialutbildning för sina uppgifter och bliva
förtrogna med materielen. Jag förordar alltså, att reparationstjänsten i fråga
örn tyg- och jämförlig materiel skall under fredsförhållanden utföras vid mili -

Kungl. Marits proposition nr 302.

tära verkstäder men förutsätter samtidigt, att för speciella uppgifter och för
vidmakthållande av en god reparationsberedskap jämväl hos industrien denna
kommer att även under fred tagas i anspråk i den mån så prövas lämpligt.

Vid anmälan av den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 179 angående
centralisering av underhållstjansten i fråga örn intendenturmateriel
m. m. framhöll jag, att för en starkare centralisering till anstalter, gemensamma
för större områden, i allmänhet icke lämpade sig reparation av motorfordon,
artilleri pjäser och annan tygmateriel liksom ej heller snickeriarbeten
till den del dessa sistnämnda icke vore att hänföra till nytillverkning. Beträffande
dessa former av reparationstjänst finge mera rationella och ekonomiskt
fördelaktiga driftsformer sökas genom sammanförande såvitt möjligt
av reparationsverkstäder på en och samma ort till en gemensam verkstad.

Det förslag rörande anordnande av militära verkstadsanläggningar, som
arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse enligt det föregående
senast framlagt, ansluter sig helt till de synpunkter som sålunda av
mig i propositionen nr 179 anfördes. Jag kan därför i princip biträda detta
förslag och förordar sålunda en centralisering av verkstäderna i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av nämnda myndigheter angivits. Detta
innebär, att på en garnisonsort med flera truppförband i allmänhet kommer
att finnas endast en tygverkstad men att varje truppförband bör äga tillgång
till utrymmen för egentligt servicearbete. Ett genomförande av detta förslag
möjliggör en ändamålsenlig och ekonomiskt gynnsam drift av verkstäderna.
Härigenom torde skapas förutsättningar för att arbetet kan utföras till kostnader,
som icke behöva överstiga dem som skulle uppkomma vid anlitande av
enskilda reparationsföretag.

Yad beträffar särskilt de verkstadsanläggningar, som planerats i Göteborg,
synes mig böra ytterligare utredas, huruvida icke i anslutning till nämnda
principer centraliseringen bör drivas längre än armé- och marinförvaltningarna
i skrivelsen den 21 april 1943 föreslagit. Utan att binda mig för en viss ståndpunkt
i denna fråga finner jag det böra ytterligare övervägas, örn icke allt
verkstadsarbete för försvarets räkning i Göteborg med undantag för servicearbete
och möjligen för signal-, optisk- och minmateriel bör centraliseras till
en gemensam verkstad. Jag finner icke anledning att, innan fullständig utredning
föreligger, beräkna medel för verkstadsanläggningar i Göteborg.

Med hänsyn till att arméförvaltningen vid beräkningen av det för verkstäder
vid armén under femårsperioden 1942/47 angivna beloppet icke i detta sammanhang
tagit hänsyn till kostnaderna för verkstad för Skånska pansarregementet
bör det för verkstäder m. m. i propositionen 1943: 222 beräknade beloppet
höjas från 10,000,000 till 11,070,000 kronor.

Arméförvaltningens nu föreliggande medelsäskande avser endast en del av
de verkstäder, som avses skola utföras inom ramen av sistnämnda belopp.
Vissa synpunkter, som framkommit vid särskild inom försvarsdepartementet
genom tillkallad sakkunnig utförd granskning av arméförvaltningens förslag,
ha av arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse beaktats
i det i skrivelsen den 14 maj 1943 framställda slutliga förslaget. Enligt detta
skulle bland annat beräknas ett belopp av 300,000 kronor, enligt prisläget den

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

1 juli 1941, för provisoriska anordningar jämte viss utrustning, som kunde
bliva erforderliga för Skånska pansarregementet och Wendes artilleriregemente
före färdigställande av de nya verkstäderna. Jag har intet att erinra
häremot men återkommer, enär medelsbehovet i fråga ej torde böra bestridas
över kapitalbudgeten, i annat sammanhang härtill. Jag förordar nu bifall
i övrigt till nämnda förslag och beräknar sålunda på grundval av prisläget

den 1 juli 1941 medel för följande ändamål.

Kronor Kronor

1. Tygverkstad för Norrlands trängkår och Västernorrlands

regemente............................................................... 601,800

2. Serviceverkstad för Västernorrlands regemente ......... 37,000

3. Serviceverkstad för Svea trängkår.............................. 89,000

4. Tygverkstad för Norrlands artilleriregemente och Jämtlands
fältjägarregemente m. m.................................. 543,800

5. Tygverkstad för Göta ingenjörkår och Jönköpings Kalmar

regemente ................................................... 205,000

6. Vägar, planering och stängsel, vatten, avlopp, elektriska
ledningar, administration och oförutsett för nämnda

verkstäder ............................................................ 468,400 1,945,000

7. Tygverkstad för Wendes artilleriregemente och Norra skånska

infanteriregementet i Norra Åsum ....................................... 1,028,000

8. Tygverkstad för Skånska pansarregementet och Skånska träng kåren

invid Hässleholm ...................................................... 1,690,000

9. Serviceverkstad för Skånska trängkåren i Hässleholm ............ 207,000

Summa 4,870,000

vilket belopp på grundval av prisläget den 1 juli 1942 torde böra beräknas till

5,260,000 kronor.

Med hänsyn särskilt till vikten av att den genom Wendes artilleriregementes
fortskridande motorisering alltmer ökade fordonsparken vid regementet skall
erhålla tillbörlig vård och översyn bör den för truppförbanden i och invid
Kristianstad gemensamma tygverkstaden uppföras så snart ske kan. Detsamma
gäller den för Skånska pansarregementet och Skånska trängkåren gemensamma
verkstaden.

Såsom av skrivelsen den 14 maj 1943 framgår utgår tygdepartementet från
att kostnaderna för maskiner och annan utrustning för verkstäderna skola
kunna bestridas från anslag, som stå till dess förfogande.

I enlighet med det anförda erfordras för tygverkstäder m. m. för armén
för budgetåret 1943/44 ett belopp av 5,260,000 kronor, varav 4,870,000
kronor torde få anses belasta femårsplanens kostnadsram. I detta sammanhang
torde böra framhållas, att i årets statsverksproposition, kapitalbudgeten,
bilaga 2, äskats ett belopp av 539,000 kronor för tyganstalt vid Smålands
artilleriregemente. En del av detta belopp avsågs för en mindre motorverkstad
vid Skillingaryd, avsedd att betjäna såväl Smålands artilleriregemente
som _ framför allt — artilleriskjutskolan. Därest skjutskolan förflyttas från

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Skillingaryd torde behovet av en särskild motorverkstad därstädes bortfalla.
Det på verkstaden belöpande beloppet torde, därest så prövas erforderligt, vid
bifall till förslaget om artilleriskjutskolans förläggning till Villingsberg få
tagas i anspråk för uppförande därstädes av en serviceverkstad för motorfordon.

Hundgårdar vid arméns truppförband. I skrivelse den 30 november 1942
upptog arméförvaltningens fortifikationsstyrelse till behandling frågan örn
medelsanvisning för hundgårdar vid arméns truppförband. Styrelsen anförde
därvid följande.

I skrivelse den 13 augusti 1942 hade chefen för armén anmodat arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att vid samtliga infanteri- och kavalleriregementen
samt trängkårer låta uppföra hundgårdar för nämnda förband tilldelade
tjänstehundar med beaktande av möjligheterna att eventuellt utnyttja
och förbättra vid förbanden nu befintliga provisoriska hundgårdar för
sommar- eller vinterbruk samt därvid anfört, bland annat, följande.

Enligt uppdrag hade inspektören för infanteriet verkställt utredning
rörande armétruppförbandens behov av tjänstehundar i fred och krig. Utredningen
gåve vid handen, att hundbehovet vore klarlagt endast beträffande
infanteriet och kavalleriet, där behovet av hundplatser uppginge för infanteriregemente
till 14 uppvärmbara och 12 icke uppvärmbara platser, under det
att för kavalleriregemente motsvarande antal platser vore 12 respektive 6.
Beträffande artilleriet och luftvärnet vore ännu icke helt utrett omfattningen
av förevarande behov liksom icke heller beträffande pansartrupperna. Tills
vidare avsåges dock Skånska pansarregementet, Södermanlands och Skaraborgs
pansarregementen bibehålla förutvarande Skånska kavalleriregementet,
Södermanlands och Skaraborgs regementen tilldelade tjänstehundar, för vilka
vid vederbörande regementen nu befintliga hundgårdar torde kunna bibehållas
i den mån desamma vore godtagbara för vinterbruk. Vid trängtrupperna
vore behovet av tjänstehundar avhängigt av underhållsförbandens blivande
organisation, varför för dessa förband tills vidare borde räknas med nuvarande
tjänstehundstilldelning, och hundgårdar anordnas med 6—8 ujupvärmbara
platser på sådant sätt, att de vid behov kunde utökas. Såväl
inspektören för infanteriet som chefen för arméhundväsendet hade framhållit
nödvändigheten av att ordentliga hundgårdar snarast uppfördes vid hundtilldelade
truppförband samt att uppvärmbara hundplatser kunde disponeras
redan instundande vinter.

Med anledning härav finge fortifikationsstyrelsen anföra följande.

Chefen för arméhundväsendet, med vilken styrelsen samrått vid utarbetandet
av typförslag till ifrågavarande hundgårdar, hade framhållit nödvändigheten
av dels att desamma försåges med installation såväl för uppvärmning
av lokalerna som för tillredning av hundarnas föda samt med vatten- och avloppsledningar
och elektrisk belysning, dels att vid desamma anordnades icke
blott förrådsutrymme för förvaring av hundarnas utrustning, pulkor, seldon
och proviant utan även ett mindre, uppvärmt utrymme som expeditions- och
vaktlokal.

Genom fortifikationsstyrelsens försorg hade uppgifter från samtliga infanteri-
och kavalleriregementen samt trängkårer införskaffats rörande behovet
av uppvärmbara respektive icke uppvärmbara hundplatser vid truppförbanden.
Därvid hade framkommit, att vid fem av dessa truppförband ombyggnad
av befintliga hundgårdar lämpligen kunde göras, medan nybyggnad
erfordrades vid övriga truppförband.

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Av från pansarregementena inkomna uppgifter framginge, att vid dessa
befintliga hundgårdar vore tillfyllest.

Föreliggande förslag till hundgårdar vid truppförbanden, som uppgjorts
med beaktande av olika möjligheter att utan åsidosättande av kraven på
ändamålsenlighet nedbringa kostnaderna, hade utformats så att å ömse sidor
örn expeditions- och förrådslokaler lagts hundplatser, varav ena sidans platser
avsåges att utföras uppvärmbara och andra sidans icke uppvärmbara, vilka
platser kunde anordnas oberoende av varandra och i en framtid kunde utökas
med ytterligare platser.

Fortifikationsstyrelsen hade, såsom av en bifogad kostnadstablå närmare
framginge, beräknat kostnaderna för anordnandet av erforderligt antal hundplatser
till 492,600 kronor eller i avrundat tal till 493,000 kronor.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen,
under framhållande av angivna önskemål att uppvärmbara hundplatser redan
under vintern 1942—1943 stöde till förfogande, att Kungl. Majit måtte till
1''ortifikationsstyrelsens förfogande för anordnande av hundgårdar med uppvärmbara,
respektive icke uppvärmbara platser vid infanteri- och kavalleriregementena
samt trängkårerna ställa ett belopp av 493,000 kronor.

I häröver avgivet yttrande anförde arméchefen följande.

Arméhundväsendet i landet hade hittills närmast stått på försöksstadiet.
Bedriven försöksverksamhet liksom utländsk krigserfarenhet hade givit belägg
för, att rapport-, patrull-, drag-, skydds- och sjukvårdshundar icke borde
saknas i krigsorganisationen, framför allt icke i ett land med betydande skogsoch
ödemarksarealer som vårt. I under utarbetande varande krigsorganisation
räknades också med ett betydande antal hundar, vilket bland annat nödvändiggjorde
en effektiv och året runt pågående hundutbildning vid truppförbanden.
En förutsättning härför vore, att erforderliga lokaler för hundarnas
uppställning, skötsel och vård funnes vid truppförbanden. Hittills befintliga
hundkojor hade vid flertalet förband varit av provisorisk natur och
utgjorde icke ur djurskyddssynpunkt godtagbara lokaler. Hundutbildningen
under vinterförhållanden förutsatte tillgång på uppvärmbara hundboxar. Vid
anbefalld utredning hade truppförbandens minimibehov av hundplatser för
att möjliggöra utbildning av i krigsorganisationen erforderligt antal hundförare
och hundar utretts. Denna utredning hade legat till grund för fortifikationsstyrelsens
föreliggande medelsäskande, vilket tillstyrktes.

För att en maximering av arméns hundbestånd skulle kunna genomföras,
sedan krigsbehovet av hundar numera kunnat beräknas, hade chefen för
armén föranstaltat örn utarbetande av hundhållningsreglemente, i huvudsak
efter de principer, som hittills tillämpats beträffande arméns hästar,
varigenom hundväsendet avsåges skola givas erforderlig stadga.

Genom beslut den 22 januari 1943 fann Kungl. Majit föreliggande framställning
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I arméförvaltningens förutberörda skrivelse den 10 februari 1943 har ifrågavarande
medelsäskande utan angivande av angelägenhetsgrad upptagits till
oförändrat belopp 493,000 kronor, varav 36,000 kronor ansetts belöpa å prisstegring
den 1 juli 1941—den 1 juli 1942. Ämbetsverket har i skrivelsen anfört,
att vissa åtgärder för anordnande av hundgårdar vid truppförbanden
syntes oundgängligen erforderliga, därest de olika truppförbanden skulle
hava möjlighet att året runt mottaga dem tilldelade tjänstehundar. Kostnaderna
för erforderliga åtgärder, vilka genom vidtagande av förenklingar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

olika hänseenden syntes kunna nedbringas under nyssnämnda belopp, syntes
böra ingå i det belopp, som avsetts att reserveras för mötande av under återstående
del av femårsperioden uppkommande byggnadsbehov.

I skrivelse den 22 april 1943 har fortifikationsstyrelsen återkommit till
frågan örn medelsanvisning för hundgårdar för arméns truppförband och
därvid anfört följande.

I skrivelse den 19 april 1943 hade chefen för armén anmodat arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att vidtaga åtgärder för tillgodoseende av det
föreliggande behovet av hundgårdar vid arméns truppförband samt därvid
bland annat anfört följande.

Inom arméinspektionen hade verkställts utredning angående möjligheterna
att nedbringa kostnaderna för truppförbandshundgårdarna, varvid främst
undersökts möjligheten att genom förenklad konstruktion förbilliga desamma.
Därvid hade fastslagits, att varje hundgård — örn hundtjänsten och hundvården
vid truppförbanden skulle erhålla önskad stadga — borde innehålla
en »stomme», inrymmande bland annat mindre expeditionslokal tillika sjukvårdsrum,
förråd, selkammare och kokspis, i enlighet med av fortifikationsstyrelsen
utarbetad typritning till truppförbandshundgård. Provisorisk eller
förenklad lösning av dessa lokalfrågor kunde med hänsyn till en ordnad
hundtjänst icke förordas. Därjämte måste hundgården innehålla erforderligt
antal varm- och kallboxar. På grund av från chefen för försvarsdepartementet
lämnat meddelande angående den årliga medelstilldelning, som kunde påräknas
för arméhundväsendet, bleve en minskning av tidigare planlagd fredsoch
krigsorganisation av huvudväsendet nödvändig, varför antalet hundboxar
vid infanteriregementena kunde minskas från tidigare beräknade 26 till 20
platser och vid kavalleriregementena från 18 till 16 platser. Möjligheterna
att minska kostnaderna för hundboxar genom att vid sydligare belägna truppförband
endast uppföra sommarbonade dylika hade diskuterats. Då emellertid
erfarenheten visat, att även i de södra delarna av landet risk förelåge för
mycket kalla vintrar, hade överfältveterinären icke ansett sig ur hälsovårdsoch
djurskyddssynpunkt kunna tillstyrka en dylik lösning. Utredningen hade
sålunda givit vid handen, att den möjliga kostnadsminskningen kunde erhållas
endast genom minskning av antalet hundplatser. Standardförsämring
av hundgårdarna eller ytterligare provisoriska anordningar för hundtjänsten
vid truppförbanden vore ur utbildnings- och djurskyddssynpunkt icke godtagbara.
Behovet av truppförbandshundgårdar samt antalet varm- och kallboxar
vid dessa jämte kostnaderna för desamma framginge av skrivelsen
bifogad tablå, enligt vilken kostnaderna uppginge till i avrundat belopp

380,000 kronor. Det vore synnerligen angeläget att hundgårdsfrågan snarast
möjligt ordnades vid samtliga i tablån angivna förband, men kunde erforderliga
byggnadsåtgärder likväl uppdelas på tvenne budgetår, varvid uppdelningen
borde ske enligt i skrivelsen angiven gradering av angelägenhetsgrad. Chefen
för armén anmodade tillika fortifikationsstyrelsen beakta de ytterligare
möjligheter, som kunde föreligga att byggnadstekniskt nedbringa kostnaderna.

Med anledning av vad sålunda förekommit finge fortifikationsstyrelsen
anföra följande.

Av chefen för armén angivna kostnader hänförde sig till prisläget den 1
juli 1942 och vore beräknade på grundval av do ritningar, som bifogats fortifikationsstyrelsens
ovannämnda den 6 november 1942 avgivna underdåniga
förslag i ämnet. Någon möjlighet att ytterligare nedbringa dessa kostnader
genom ett enklare utförande av hundgårdarna förelåge enligt styrelsens åsikt
icke, därest desamma på ett ändamålsenligt sätt skulle kunna fylla sin
uppgift.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302.

1214 43 4

Departements''

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

I likhet med chefen för armén ansåge fortifikationsstyrelsen att uppförandet
av erforderliga hundgårdar i sin helhet borde komma till stånd under
femårsperioden 1942/47 men att detsamma i enlighet med vad chefen för
armén i sin förenämnda skrivelse därom anfört, torde kunna uppdelas på
tvenne budgetår varvid i första hand hundgårdar borde uppföras vid de truppförband,
som helt saknade sådana eller där vinterbonade hundgårdar ur
djurskyddssynpunkt omedelbart erfordrades, nämligen vid Jämtlands fältjägarregemente,
Södra skånska infanteriregementet, Dalregementet, Hälsinge,
Bohusläns, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands regementen samt
Norrlands dragonregemente. Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder
vid nämnda regementen uppginge enligt prisläget den 1 juli 1942 till omkring

188.000 kronor, motsvarande enligt 1941 års prisläge 174,000 kronor, men
torde vid tidpunkten för arbetenas planerade utförande under hösten 1943
— med en beräknad prisstegring av inalles cirka 20 procent — ha stigit till

209.000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen hemställde, med överlämnande av genom arméchefens
försorg uppgjord behovs- och kostnadstablå, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen, att för uppförande av hundgårdar vid ovannämnda förband
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 209,000 kronor, varav
emellertid endast 174,000 kronor syntes böra belasta femårsplanens kostnadsram.

Varken i 1941 års försvarsutrednings betänkande eller i propositionen 1942:
210 förutsågos några kostnader av den art, som av fortifikationsstyrelsen enligt
lämnade direktiv anmälts i skrivelsen den 30 november 1942. På grund härav
lämnade också såsom förut nämnts Kungl. Maj:t denna framställning utan
åtgärd. Av samma skäl upptogs ej heller äskandet i propositionen 1943: 222.
Sedermera har fortifikationsstyrelsen på grundval av en inom ramen för nu
disponibla årsanslag väsentligt reducerad organisation av hundväsendet vid
truppförbanden framlagt ett förslag till härför erforderliga hundgårdar. Mot
det tidigare förslagets totalsumma av 493,000 kronor upptager det mindre
omfattande projektet 380,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942.

I betraktande av att hundväsendet vid armén enligt vunna erfarenheter
är av stor betydelse för särskilt vissa underhålls- och förbindelseformationers
krigsduglighet samt för bevakning vill jag icke motsätta mig, att medel
beräknas för ett genomförande av det mera begränsade program för anordnande
av truppförbandshundgårdar under nästa budgetår, som innefattas i
fortifikationsstyrelsens skrivelse den 22 april 1943.

Enligt nämnda skrivelse skulle kostnaderna för uppförande av de hundgårdar
som erfordras under nästa budgetår uppgå till 209,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen
har därvid räknat med en prisstegring sedan den 1 juli
1941 av icke mindre än 20 procent. Jag finner mig böra för nästa budgetår
tills vidare beräkna det belopp, som erfordras enligt prisläget den 1 juli 1942,

188.000 kronor, varav 174,000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram.

Kulspruteskjutbana vid Dalregementet. I sin skrivelse rörande lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1943/44 anmälde arméförvaltningen sin avsikt
vara att efter verkställd utredning inkomma med förslag till anläggande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

kulspruteskjutbana vid Dalregementet. Arméförvaltningen framhöll i detta
sammanhang, att regementet saknade kulspruteskjutbana och därför vore hänvisat
till sina skol- och korthållsskjutbanor för all kulspruteskjutning med
skarp ammunition. Till följd härav vore det icke möjligt att medhinna skjututbildning
enligt gällande bestämmelser. Därjämte vore skjutfrekvensen å
banorna under nuvarande förhållanden så stor, att utbildningens värde äventyrades
på grund av att banorna ej kunde disponeras under erforderlig tid.

Sedermera har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse den 19
december 1942 anmält, att ovannämnda utredning numera verkställts och att
densamma utvisade, att anläggningen, som avsåges att omfatta nio kulsprutetavelställ,
beräknades draga en kostnad av 95,000 kronor. I anslutning härtill
hemställde styrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för anläggande
av kulspruteskjutbana vid Dalregementet anvisa ett reservationsanslag
av 95,000 kronor.

I arméförvaltningens förut berörda skrivelse den 10 februari 1943 har här
ifrågavarande arbete upptagits utan angivande av angelägenhetsgrad, vilket
föranlett att medel för ändamålet icke beräknats i propositionen 1942: 222.

Vid besök på platsen har jag kunnat konstatera, att stort behov föreligger De.partementsav
kulspruteskjutbana för Dalregementet. På grund härav anser jag mig Stefen.
böra tillstyrka, att medel för ändamålet beräknas enligt den framlagda
kostnadskalkylen, vilken slutar å ett belopp av 95,000 kronor. Av detta belopp
torde 87,000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram.

För anläggningen erfordras såsom jämväl framhållits av arméförvaltningen
visst markförvärv. Denna fråga anmäler jag i det följande för Kungl. Majit.

Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag föreva -

rande medelsbehov för budgetåret 1943/44 på följande sätt. Kronor

1. Skånska pansarregementet ................................................ 7,000,000

2. Wendes artilleriregementes förläggning vid Norra Åsum ......... 7,000,000

3. Barackbyggnader vid vissa truppförband .............................. 364,000

4. Garagebyggnader vid Norra Skånska infanteriregementet och

Skånska trängkåren ......................................................... 310,000

5. Ordnande av förläggningen å Bankaby ................................. 300,000

G. Ordnande av förläggningen för andra tygkompaniet ............... 770,000

7. Artilleriskjutskolan och Bergslagens artilleriregemente ......... 1,500,000

8. Tygverkstäder m. m. för armén .......................................... 5,260,000

9. Hundgårdar vid arméns truppförband ................................ 188,000

10. Kulspruteskjutbana vid Dalregementet .............................. 95,000

22,787,000

Angivna byggnadskostnader hänföra sig till prisläget den 1 juli 1942. Motsvarande
kostnader enligt prisläget den 1 juli 1941 kunna beräknas till

21,081,000 kronor.

Hemställan. Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva

att i det föregående angivna byggnadsarbeten må, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av mig anförts, utföras med

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

anlitande av det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,
bilaga 2, punkten 1) under försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond därav, för budgetåret 1943/44 äskade
investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m.

MARINFÖRVALTNINGENS DELFOND.

I statsverkspropositionen (kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 6) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att dels till Vissa byggnadsarbeten m. m. för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 10,000,000 kronor, dels ock medgiva,
att ifrågavarande anslag må överskridas — förutom på sätt i propositionen
angivits med belopp, som betingas av prisstegring — inom ramen av
ett belopp av 33,623,000 kronor, i den mån så erfordras för tillgodoseende av
medelsbehovet för de byggnadsföretag m. m., som enligt riksdagens beslut
skola komma till utförande med anlitande av berörda anslag.

I propositionen 1943: 222 har, med undantag bland annat för Hemsö kustartilleriförsvar
med Härnösands kustartilleridetachement, till behandling upptagits
de byggnadsföretag för marinen som innefattas i en av marinförvaltningen
med skrivelse den 10 februari 1943 överlämnad promemoria, beträffande
vars innehåll jag torde få hänvisa till sistnämnda proposition. Jag upptager
nu till behandling de byggnadsarbeten för Härnösands kustartilleridetachement,
som böra tillgodoses med anlitande av ifrågavarande anslag.

Norrlandskustens marindistrikt.

Hemsö kustartiileriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement,

Härnösand.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skall till Härnösand förläggas ett detachement
ur Älvsborgs kustartilleriregemente. Detachementet föreslogs av försvarsutredningen
skola träda i verksamhet under budgetåret 1943/44. Detachementets
uppsättning sammanhänger intimt med lösandet av dess byggnadsfråga.
Försvarsutredningens förslag i detta hänseende innebär i korthet, att
den i Härnösand befintliga dövstumskolan skulle ombyggas för ändamålet
och vissa byggnader nyuppföras. Genom denna lösning skulle ernås vissa
kostnadsbesparingar under förutsättning att, vilket försvarsutredningen beräknat,
en ny dövstumskola i Härnösand uppfördes. För utvidgning av dövstumskolans
område för detachementets räkning ha av 1942 års riksdag anvisats
63,000 kronor, varav 49,000 kronor redan disponerats för inköp av tomterna
nris 2, 4 och 6 i kvarteret Venus. Vidare har avtalats med staden örn
inköp av 14,950 kvadratmeter av stadsägan nr 143 för en köpeskilling av 10,000
kronor, vilket köp ännu icke fullföljts. Staden har härjämte åtagit sig att utan
vederlag överlåta omkring 670 kvadratmeter av ett område benämnt litt. d
samt att anskaffa 380 kvadratmeter av stadsägan nr 114.

Enligt överenskommelse med staden den 17 juli 1942 har kronan erhållit
nyttjanderätt till övningsfält å Härnön om cirka 127,000 kvadratmeter, övningsfält
å det s. k. skarpskyttelägret, tilläggsplats i hamnen för båtar, upplagsplats
å stadens kaj, skjutbanan å Norra Brännan samt stadens enskilda vägar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Staden har därjämte åtagit sig att medverka till att lämpliga bostäder för
officerare, underofficerare och underbefäl finnas att förhyra, när sådan personal
förlägges till Härnösand.

Vidare har staden medgivit kronan rätt att anlägga väg till Norra Härnöpositionen
nr 1. Av en inom marinförvaltningen upprättad promemoria framgår,
att staden, för den händelse kustartilleridetachementet skulle förläggas
till Norra Brännan, åtagit sig att vederlagsfritt under 50 år såsom hamn och
slip för kronans båtar upplåta visst område örn ungefär 100 meters längd ävensom
utanför stranden beläget vattenområde, med rätt för kronan att i vattnet
och på land ha nödvändiga byggnader, bryggor oell andra anläggningar.

En förutsättning för ett förverkligande av försvarsutredningens förslag är
att, på sätt utredningen förutsatt, den nuvarande dövstumskolebyggnaden
med det snaraste ställes till försvarets förfogande.

Sedan jag inhämtat, att inom ecklesiastikdepartementet övervägts att tills
vidare behålla denna byggnad för dess nuvarande ändamål och att densamma
med hänsyn därtill icke kunde upplåtas för militärt bruk inom sådan tid att
kustartilleridetachementet skulle kunna planenligt uppsättas, föranstaltade jag
örn vissa preliminära kostnadsberäkningar avseende uppförande av nytt etablissement
för detacliementet.

Dessa undersökningar gåvo vid handen, att ett lämpligt område stöde att
finna å Norra Brännan vid Härnösand samt att ett nytt etablissement därstädes,
ehuru mera kostnadskrävande än en ombyggnad av dövstumskolan,
skulle i åtskilliga avseenden ur militära synpunkter vara att föredraga.

Sedan förhandlingar i frågan upptagits med Härnösands stad, beslöto stadsfullmäktige
i Härnösand enligt skrivelse av den 30 april 1943 att dels till
kronan utan vederlag upplåta ett område örn cirka 107,000 kvadratmeter å
Norra Brännan i Härnösand under förutsättning att området användes till
kasernområde för kustartilleridetachementet, dels ock, under angiven förutsättning,
av kronan för samma pris, vartill de försålts, återköpa de markområden
för vilkas förvärv enligt vad ovan angivits 49,000 kronor ställts till
förfogande.

Genom beslut den 4 maj 1943 uppdrogs åt marinförvaltningen att avgiva
beräkningar rörande de kostnader m. m., som uppkomme vid förläggning av
vederbörligt kustartilleriförband till Brännanområdet.

I anledning härav har marinförvaltningen i skrivelse den 11 maj 1943 anfört
bland annat följande.

Vid förhandlingarna med staden var icke tal om annat än vederlagsfri överlåtelse.
I stadsfullmäktiges protokoll namnes emellertid vederlagsfri upplåtelse.
Kronan synes icke kunna vara betjänt med allenast nyttjanderätt.

Förutom återköp av tomterna nris 2, 4 och 6 i kvarteret Venus för 49,000
kronor eller samma belopp som kronan betalat för dem, må blivande avtalet
med staden böra innehålla bestämmelser enligt avtalet den 17 juli 1942 rörande
nyttjanderätt för kronan av övningsfältet å Härnön, tilläggsplats i hamnen
för båtar och upplagsplats å stadens kaj, skjutbana å Norra Brännan samt
stadens enskilda vägar ävensom rörande ett markområde avsett för hamn och
slip, rätt att bedriva militära övningar å viss stadens skogsmark och att anlägga
väg till norra Härnöpositionen nr 1.

Dessutom bör överenskommelse träffas med staden, att den allmänna bad -

Departementschefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

platsen å Härnöns norra strand blir tillgänglig även för detachementets
personal.

Yad beträffar det markområde, som är avsett såsom hamn och slip m. m.,
torde visserligen vara önskvärt, att det förvärvas med äganderätt, men stadens
delegerade vid förhandlingarna voro icke villiga att låta staden medgiva
mer än 50 års vederlagsfri nyttjanderätt.

Stadens medverkan i fråga om anskaffande av bostäder för marinens personal
synes böra bibehållas.

Avtalet om förvärv av 14,950 kvadratmeter av stadsägan nr 143 torde böra
annullera^ samt staden befrias från skyldighet att på kronan överlåta 670
kvadratmeter av ett område benämnt littera d och anskaffa 380 kvadratmeter
av stadsägan nr 114.

För erhållande av jämförelse mellan de kostnader, som byggnadsarbetena
skulle draga vid förläggning enligt tidigare förslag (dövstumskoleprojektet)
och enligt senare förslag (Brännanprojektet), har en tablå över byggnadskostnaderna
upprättats. Härvid ha samtliga kostnader återförts till prisläget
den 1 juli 1941. Dövstumskoleprojektets kostnader ha upptagits med
de belopp, som av departementschefen i propositionen 1942: 210 (sid. 603)
beräknats, dock med de korrektioner, som i anledning av ämbetsverkets närmare
utredningar av kostnader ansetts nödvändiga. Härvid ha vissa tidigare,
som outredda angivna kostnader även korrigerats. Definitiva kostnader för
utförande av brygga ha icke kunnat beräknas, enär den tid, som stått till förfogande
för utredningens utförande varit för knapp. I kostnadstablån har
för bryggan därför med reservation upptagits samma kostnad som i propositionen
1942: 210.

Utöver byggnadskostnaderna för de skilda objekten ha upptagits kostnader
för ur- och rastsignalanläggningarna samt elektriska ringledningar och
upptagetmarkeringar, enär dessa utföras i intimt samband med byggnadens
tillblivelse, och sålunda ansetts böra belasta byggnadskostnaderna. För att
underlätta jämförande med uppgifter lämnade i marinförvaltningens skrivelse
den 10 februari 1942 angående kostnader för femårsplanens genomförande
ha sistberörda kostnader upptagits i särskild tablå. Däremot ha kostnaderna
icke upptagits för elektrisk armatur, telefoner, larmanordningar, orderhögtalaranläggningar,
radioanläggningar, luftskyddsanordningar (med undantag
av de normalskyddsrum för personal, som i princip framgå av 1940 års militära
byggnadsutrednings standardritningar), köksutredningar (med undantag
av kok- och stekapparater, värmeskåp samt spisar), lösa inventarier m. m.,
vilka kostnader icke torde böra belasta byggnadsanslagen.

Vid marinförvaltningens skrivelse finnas fogade tvenne tablåer, utvisande
den ena medelsbehovet för utrustning med ur- och rastsignalanläggningar samt
elektriska ringledningar och upptagetmarkeringar samt den andra byggnadskostnaderna
för dövstumskole- respektive Brännanprojektet. Sistnämnda
tablå i vissa delar torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga
(bilaga 5). De i förstnämnda tablå upptagna kostnaderna uppgå i båda fallen
till 18,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

I skrivelse den 15 maj 1943 har drätselkammaren i Härnösand på given
anledning bekräftat att upplåtelsen av området å Norra Brännan avser överlåtelse
utan vederlag med äganderätt.

Såsom av bilaga 5 framgår, beräknar marinförvaltningen kostnaderna för
uppförande av nytt etablissement för Härnösands kustartilleridetachement
till 2,666,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941, oberäknat administrationskostnader.
Detta alternativ kan därigenom beräknas ställa sig 629,000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

dyrare än ombyggnad för detacliementets räkning av dövstumskolan. Vid
denna jämförelse har helt bortsetts från det värde dövstumskolans byggnader
och tillhörande tomtområde kan äga för kronan. Vid jämförelsen torde även
böra beaktas, att marinförvaltningen i sin tablå belastat Brännanprojektet med

49,000 kronor utgörande kronans utlägg för utvidgning av dövstumskolans
område. Då staden åtagit sig att återköpa detta område för det pris kronan
utgivit, bör vid jämförelsen bortses från detta belopp. Enär vissa lokaler
i dövstumskolan avsetts skola utnyttjas för undervisningsändamål har Brännanprojektet
belastats med 120,000 kronor för en skolsalsbyggnad. Då jag
förutsätter, att de till uppförande ifrågasatta kasernernas vindar inredas till
lektionssalar och reservförläggning, torde kostnaderna för Brännanproj ektet
vid jämförelse med dövstumskoleprojektet kunna ytterligare något minskas;
i avsaknad av närmare utredning i detta hänseende kan storleken av denna
kostnadsminskning icke angivas. Från dessa utgångspunkter kan, med bortseende
från administrationskostnader och enligt prisläget den 1 juli 1941,
Brännanprojektet beräknas draga en kostnad som med högst 580,000 kronor
överstiger kostnaden för dövstumskoleprojektet.

Vid bedömandet av denna merkostnad bör beaktas, förutom fördelen för
kronan av att få tillgång till ett särskilt för kustartilleriförbandet uppfört
etablissement, att Brännanalternativet medför bättre övningsmöjligheter, varjämte
anläggningen erhåller en mera undandragen placering i förhållande till
annan värdefull bebyggelse. Jämväl transport- samt hamn- och kaj frågor
kunna erhålla en fördelaktigare lösning enligt detta alternativ. Vidare undvikes
olägenheten av att — såsom vid ett genomförande av dövstumskoleprojektet
skulle ha blivit fallet — förbandets område genomskäres av allmän
landsväg, en olägenhet som enligt vad jag inhämtat sannolikt skulle ha i
sinom tid nödvändiggjort en kostsam viaduktanläggning.

Jag finner mig i det uppkomna läget böra förorda, att nytt etablissement
för Härnösands kustartilleridetacliement uppföres å Norra Brännan i Härnösand.
Vad av marinförvaltningen anförts rörande överenskommelse med
staden ger mig icke anledning till erinran. På given anledning ha stadsfullmäktige
i Härnösand genom beslut den 24 maj 1943 godkänt de angivna riktlinjerna
för överenskommelse i ämnet, innefattande jämväl överlåtelse med
äganderätt av det till hamn m. m. avsedda området.

Det av marinförvaltningen framlagda byggnadsprogrammet ger mig i stort
sett icke anledning till annan erinran än att med uppförande av gymnastikbyggnad
med bastubad bör tills vidare anstå. Då denna byggnad kostnadsberäknats
till 305,000 kronor, kunna alltså byggnadskostnaderna uppskattas
till (2,666,000- -49,000 — 305,000 - ) 2,312,000 kronor. Till detta belopp
torde emellertid böra läggas medel motsvarande 6 procent av byggnadskostnaderna
för bestridande av utgifter för administration m. m. I kostnaderna
böra även inräknas utgifter för ur- och rastsignalanläggningar,
elektriska ringledningar och upptagetmarkeringar. Från dessa utgångspunkter
beräknar jag byggnadskostnaderna på grundval av prisläget den 1 juli 1941
till 2,450,000 kronor. Motsvarande kostnader på grundval av prisläget den
1 juli 1942 torde kunna uppskattas till 2,650,000 kronor. Sistnämnda belopp

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

torde böra i sin helhet beräknas utgå under nästa budgetår. Med beloppet

å 2,450,000 kronor bör femårsplanens kostnadsram belastas.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva

att ett nytt kasernetablissement för Hemsö kustartilleriförsvar
och Härnösands kustartilleridetachement må, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående anförts,

uppföras med anlitande av det i årets statsverksproposition

(kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 6) under försvarsväsendefs
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond därav, för budgetåret
1943/44 äskade investeringsanslaget av 10,000,000 kronor
till Vissa byggnadsarbeten m. m.

III. Frågor om markförvärv.

Övningsfält för Skånska pansarregementet. Såsom av det föregående framgår
har jag beräknat kostnaderna för detta markförvärv till 1,250,000 kronor.
Medel för detta ändamål torde böra anvisas för budgetåret 1943/44. Av medlen
torde jämväl få bestridas utgifter för ianspråktagande av förläggningsområde
för regementet, om och i den mån sådana utgifter uppkomma.

Skjutfält för Skånska pansarregementet. Vid bifall till det av mig framlagda
förslaget rörande förläggningsort för Skånska pansarregementet kommer
regementet att förläggas till trakten av Hässleholm. För skjututbildningen
med tunga vapen erfordras för pansarregementena — liksom för
artilleriförbanden — särskilda skjutfält, som fylla de speciella fordringar, som
ur säkerhetssynpunkt och av andra skäl måste uppställas. Att utföra dessa
skjutningar på det ordinarie övningsfältet är, såsom av det följande närmare
framgår, uteslutet.

I skrivelse den 10 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
till behandling upptagit fråga örn förvärv av mark för skjutfält för Skånska
pansarregementet, därvid styrelsen anfört i huvudsak följande.

I skrivelse den 15 april 1943 hade chefen för armén anmodat arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse, att, bland annat, företaga utredning och kostnadsberäkning
angående förvärv av skjutfält för Skånska pansarregementet i
trakten av Brösarp å Skånes ostkust samt att så snart ske kunde ingiva framställning
örn ifrågavarande markförvärv.

I berörda skrivelse hade i ämnet framhållits huvudsakligen följande.

Genom hittills vidtagna rekognosceringar och kostnadsberäkningar syntes
det ha fastställts, att enda möjligheten att på tillfredsställande sätt ordna
skjutfältsfrågan vore förvärv av ett av fortifikationsstyrelsen och inspektören
för pansartrupperna rekognoscerat område vid Brösarp (norr örn Kivik). —
Då pansartrupperna inom en snar framtid komme att förfoga över stormartilleri
på lavettage, komme fordringarna på säkerhetsområde vid skarpskjutning
att väsentligt höjas. Inspektören för pansartrupperna hävdade, att
skjutfält för dylika skjutningar med hänsyn till säkerheten måste ha en
längdutsträckning av 20 kilometer. Då det syntes omöjligt att för rimliga
kostnader förvärva ett skjutfält i det inre av landets centralare delar och då
det för Bergslagens artilleriregemente och artilleriskjutskolan avsedda skjutfältet
vid Villingsberg icke lämpade sig för ändamålet, borde pansarskjutfält
sökas vid havskusten. En preliminär granskning av möjligheterna att

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

erhålla dylika skjutfält hade visat, att Brösarp syntes vara en av de få
platser i landet — om icke den enda — som i alla avseenden vore lämplig.
Skulle det visa sig omöjligt att annorstädes erhålla skjutplats med 20 kilometers
fritt område, bleve det sannolikt nödvändigt att till Brösarp koncentrera
all den skjutning vid pansartrupperna, som krävde så stort säkerhetsområde.
Med hänsyn därtill vore det angeläget att Brösarpsfältet snarast
förvärvades.

Med anledning av arméchefens anmodan hade fortifikationsstyrelsen låtit
verkställa ifrågavarande utredning och anförde därom följande.

I samråd med inspektören för pansartrupperna hade styrelsen låtit på
platsen undersöka den omfattning skjutfältet lämpligen borde ha. Skjutfältets
lämpliga utsträckning hade därvid med hänsyn till föreliggande förhållanden
befunnits vara den, som å en skrivelsen bifogad karta utmärkts
med röda begränsningslinjer.

Beträffande den sålunda överenskomna omfattningen av skjutfältet syntes
följande böra framhållas. Fältets norra gräns hade delvis dragits längs en
bäck omedelbart norr Knäbäcks samhälle, vilken bäck utgjorde gräns för den
s. k. Knäbäckslyckan. Genom förvärv av hela Knäbäckslyckan komme visserligen
Knäbäcks samhälle att bilda en kil in i området, men genom förvärvet
bleve det möjligt dels att förhindra en eventuell bebyggelse, som kunde bliva
hinderlig för skjutfältets utnyttjande, dels ock att verkställa en tomtreglering
till gagn för nuvarande fastighetsägare i Knäbäck. Dessa innehade nämligen
samtliga mycket små tomter, friköpta enligt ensittarlagen, och hade tidigare
icke fått inköpa mark av nuvarande ägaren av Knäbäckslyckan för utvidgning
av tomterna. Den för tomtutvidgningen avsedda marken hade å kartan ungefärligen
utmärkts med blå linje. Beträffande fältets västra gräns hade två
förslag diskuterats. Enligt det ena förslaget skulle gränsen gå utmed en befintlig
väg, utgörande jämväl hemmansgräns. Enligt det andra förslaget skulle
gränsen, med hänsyn till å området förefintlig jämförelsevis dyrbar bokskog,
dragas cirka 400 meter öster örn nyssnämnda väg. Av skäl, som närmare
komme att utvecklas i fortsättningen, ansåge styrelsen med hänsyn till föreliggande
omständigheter det mest lämpligt att låta den befintliga vägen utgöra
gräns i väster. Gränsen i söder för det till förvärv föreslagna området
utgjordes av Verkeån. Emellertid utgjordes området närmast norr örn ån
av säregen mark med olika slag av fornminnen, varför avsikten vore, att
detta område icke skulle beröras av skjutövningar utan att gränsen för det
egentliga skjutfältet skulle dragas cirka 400 meter norr örn Verkeån. Trots
detta syntes det till följd av ägoanordningen på platsen få anses lämpligt att
förvärva hela området fram till ån. Det område, som sålunda skulle förvärvas
men icke erfordrades för skjutfältet, syntes i så fall lämpligen böra
utarrenderas samt åtgärder vidtagas för områdets bevarande som naturreservat.

Beträffande Brösarpsområdets lämplighet som pansarskjutfält hade in
spektören för pansartrupperna anfört följande.

1. Säkerheten kunde väl tillgodoses med såväl finkalibriga vapen som med
samtliga i pansartrupperna ingående pjäser.

2. Marken vore överallt väl lämpad för motorfordon av olika slag och
främst banddrivna sådana.

3. Skjutningar av såväl formell som tillämpad karaktär kunde utföras

i plutonsförband å ett flertal platser,

i kompaniförband å minst tre olika platser samt

i bataljonsförband å två olika platser.

Området medgåve vid skjutning i förband framryckning över ett djup av
omkring 2.5—3 kilometer i omväxlande terräng.

Skjutningar kunde samtidigt utföras å minst två olika platser utan att
säkerheten eftersattes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Skjutavstånd kunde uttagas intill 1,800 meter.

Lämpligaste plats för anordnande av formella skjutövningar med fasta
målanordningar funnes å fältets norra del (terrängen närmast söder oell sydväst
Knäbäcks fiskeläge).

4. Terrängen gynnade uppförande av varierande målanordningar på
växlande avstånd från skjutplatserna utan större kostnader.

5. Området vore väl lämpat för fältmässiga övningar i allmänhet såväl för
stridsvagns- och pansarvärnsförband som även pansarinfanteriförband. I
skjutfältets närhet funnes därjämte tillgång till terräng, där övningar utan
ersättningskrav för markskada kunde komma till utförande.

6. Inom området belägna byggnader kunde i stor utsträckning utnyttjas
för militära ändamål även örn de ur säkerhetssynpunkt icke kunde användas
för förläggning.

7. Inom området belägna fornminnen eller sådan natur, som borde skyddas,
behövde icke skadas vare sig genom skjutningarna eller andra övningar. -—
På grund av ovan angivna förhållanden syntes det för eventuellt förvärv
rekognoscerade området ur alla synpunkter särskilt väl lämpat såsom skjutfält
för pansarförband — i första hand för P. 2, men även såsom fältskjutningsområde
för i Skåne förlagda infanteriförband.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit inhämta yttrande från länsstyrelsen i
Kristianstads län, huruvida ur sjöfarts- och fiskerisynpunkt eller eljest hinder
eller svårigheter mötte för ifrågavarande skjutfälts anordnande. I ett
med anledning därav avgivet yttrande hade länsstyrelsen anfört i huvudsak
följande.

Den trakt, som vore avsedd att tagas i anspråk för skjutfältet, hade ganska
egenartad natur och en skönhet, som högt uppskattades av naturvänner, och
målare sökte ofta där sina motiv. Området vore ganska glest bebyggt, men
flera gårdar med äldre utpräglat skånsk bebyggelse läge utspridda över
markerna.

Såsom framginge av en från inspektören för pansartrupperna erhållen
promemoria vore avsikten att lämna det närmast norr örn Verkeån belägna
området orört och att utarrendera detsamma i första hand till nuvarande
ägare. På detta sätt skulle de utomordentligt vackra och säregna markerna å
ömse sidor örn Verkeån, den s. k. Havängsdalen, förbli skyddade, något som
ur alla synpunkter vore av stort värde. Det vore av vikt att det område, som
sålunda skulle undantagas från militärt bruk, icke bleve alltför begränsat
utan komme att sträcka sig åtminstone 400 ä 500 meter norr örn Verkeån.

Enligt förslaget skulle alla de byggnader, som funnes norr örn nyss berörda
område upp mot Knäbäck, jämnas med marken. Att ett utplånande av den
gamla bebyggelsen innebure en synnerligen allvarlig sak för alla dem, som
drabbades därav och vilka där haft sitt hem, i många fall under långa tider,
läge i öppen dag. Å andra sidan måste medges, att den jordbruksmark, som
sålunda komme att icke längre bliva föremål för odling, knappast vore av
den värdefulla art, att ur denna synpunkt betänkligheter skulle kunna resas
mot förslaget. Men det vore uppenbart, att när kronan gjorde ett sådant intrång
i befolkningens liv och näring, som här ifrågasattes, det måste tillses,
att fullgod ersättning lämnades för detta intrång. En stor del av bebyggarna
vore arrendatorer under Christinehofs fideikommiss och hade under långa
tider haft relativt låga arrenden. Det bleve ingen lätt sak särskilt för de
äldre arrendatorerna att skaffa sig något annat levebröd. Det syntes riktigt,
att dessa synpunkter vunne beaktande vid ersättningarnas bestämmande.

Utanför den ifrågavarande kuststräckan bedreves ålfiske, som i allmänhet
vore synnerligen givande. Detta fiske, som ägde rum särskilt under
månaderna augusti- oktober eller just den tid, då övningsskjutningar skulle
pågå, måste tydligen helt nedläggas. Att härigenom avsevärd skada komme att

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 59

tillfogas såväl fiskets ägare som icke minst arrendatorerna av detsamma vore
uppenbart.

En mycket viktig fråga i detta sammanhang vore, huruvida de planerade
anordningarna för skjutfältet komme att skada den vackra naturen. Det vore
ingalunda ägnat att väcka förvåning, att alla vänner av naturskydd och särskilt
de många, som lärt känna och uppskatta just dessa trakter av östra
Skåne, känt stor oro inför dessa planer, i det man befarat att traktens skönhetsvärden
skulle gå förlorade genom de ifrågasatta åtgärderna. Det mötte
icke ringa svårigheter att taga bestämd ståndpunkt i denna fråga. Det vore
klart att redan genom bebyggelsens utplånande över ett stort område ett
visst intrång gjordes i naturen, som kunde vara till förfång ur ren naturskyddssynpunkt.
Å andra sidan hade man, såvitt länsstyrelsen informerats i
saken, icke för avsikt att vidtaga några direkta anordningar, som skulle skada
naturvärdena. Den mycket vackra bokskogen i de östra delarna uppgåves
sålunda skola lämnas orörd, några militära byggnader skulle icke uppföras
annat än möjligen å det längst österut belägna området och fornminnena
skulle bibehållas och skyddas.

Såvitt länsstyrelsen hade förstått vore det icke meningen att pansarregementet
skulle använda området för annat än skjutövningar, således icke för
övningar av annan art med motorfordon. Örn detta senare skulle bli fallet,
måste det framhållas, att terrängen syntes vara mycket litet lämpad för att
befaras med tunga motorfordon, särskilt av det slag, som här kunde komma
i fråga. Området i sin helhet utgjordes av sandmark, delvis betäckt med ett
ganska tunt gräslager. Utan tvivel skulle grässkorpan snart rivas sönder
av motorvagnarna och därefter syntes det bliva synnerligen svårt att köra
över de upprivna sandiga markerna.

Såge länsstyrelsen frågan enbart ur naturskyddssynpunkt, skulle länsstyrelsen
utan tvekan instämma i de önskemål, som från naturvännernas sida
framställts, att skjutfältet icke måtte förläggas till det föreslagna området.
Även ur andra synpunkter, särskilt nied hänsyn till det intrång, som skulle
göras å den nuvarande bebyggelsen, vore det mest önskvärt, att området
lämnades orört. Emellertid måste ju de olägenheter, som framhållits, vägas
mot det allmänna, för staten viktiga intresse, som föranlett förslaget. Då,
enligt vad de militära myndigheterna uppgivit, området skulle synnerligen
väl lämpa sig till skjutfält för pansarregementet och då det icke syntes möjligt
att i Skåne finna någon annan lika lämplig plats för ett skjutfält, hade
länsstyrelsen knappast någon möjlighet att från de synpunkter, som länsstyrelsen
kunde företräda, motsätta sig det framlagda förslaget. Länsstyrelsen
förutsatte därvid, att naturvärdena i största möjliga utsträckning
skyddades, och att icke andra ingrepp däri gjordes än som angivits. Det borde
tillses, att dessa värden icke heller vid själva skjutningen och projektilernas
nedslag i marken förstördes.

Från naturskyddssynpunkt vore det önskvärt, att området med sina skogar
och vidsträckta ängar och hedar i framtiden bleve föremål för en omsorgsfull
och sakkunnig skötsel och icke lämnades utan vård. Med hänsyn härtill borde
detsamma ställas under domänstyrelsens förvaltning, enär man måste utgå
från att de militära myndigheterna saknade sakkunniga organ för denna vård.
Länsstyrelsen förutsatte jämväl, att allmänheten komme att under tider, då
skjutningar icke påginge, lämnas fritt tillträde till den dol av området, som
icke foges i bruk för militära byggnader eller särskilda anläggningar.

Vid länsstyrelsens yttrande fanns fogad en av förmyndareförvaltningen för
Christinehofs fideikommiss avgiven förklaring, av vilken framginge, att förvaltningen
icke hade något att erinra mot ifrågavarande skjutfälts anordnande
tinder förutsättning att ifrågavarande områden inköptes av kronan och att
överenskommelse kunde träffas örn köpeskilling och övriga villkor för över
låtelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

I en sedermera till fortifikationsstyrelsen inkommen ytterligare skrivelse
har länsstyrelsen behandlat de hinder eller svårigheter, som ur sjöfartssynpunkt
kunde beräknas uppstå, örn skjutfältet anordnades enligt fortifikationsstyrelsens
förslag.

Länsstyrelsen har härom anfört följande.

Sjöfarten inom det område, vilket betecknats som skjut- respektive säkerhetsområde,
syntes huvudsakligen utgöras dels av mera lokalt betonad kusttrafik,
dels av den reguljära handelssjöfarten. Yad till en början beträffade,
den mera lokalt betonade kusttrafiken syntes densamma såvitt länsstyrelsen
kunde bedöma icke ha någon större omfattning. Emellertid finge man i detta
sammanhang icke helt bortse från den trafik, som påginge mellan Simrishamn
och småhamnarna Skillinge, Brantevik, Baskemölla, Vik och Kivik, å ena,
samt Åhus och hamnar å Blekingekusten, å andra sidan. Det förefölle uppenbart,
att denna trafik måste i hög grad försvåras och fördyras, därest den icke
kunde följa kusten utan i följd av pågående skjutning måste göra mer eller
mindre betydande avvikelser. Utan ingående utredning vore det emellertid
för närvarande icke möjligt för länsstyrelsen att med någon grad av säkerhet
bedöma omfattningen av denna sjöfart.

Yad därefter beträffade handelssjöfarten syntes denna såvitt länsstyrelsen
hade sig bekant under normala förhållanden i regel framgå på ett så betydande
avstånd från kusten, att densamma i regel icke kunde påverkas av pågående
skjutningar. Under nu rådande förhållanden däremot framginge handelssjöfarten
i all huvudsak inom territorialgränsen eller alltså på ett högsta avstånd
av cirka en halv mil från kusten. Då densamma icke syntes kunna stoppas
eller tvingas att söka sig utanför territorialgränsen, då skjutningar påginge,
komme såvitt länsstyrelsen kunde bedöma denna omständighet att väsentligen
Försvåra skjutfältets utnyttjande under pågående världskrig och därmed sammanhängande
inskränkningar i våld lands liandersjöfart.

Vid avgivandet av detta yttrande hade samråd ägt rum med lotskaptenen
i Malmö och tullförvaltaren i Simrishamn.

Yttrandet avsåge icke den samfärdsel, som betingades av kustfisket, utan
finge länsstyrelsen i detta hänseende åberopa sitt tidigare yttrande.

Beträffande områdets värdering har fortifikationsstyrelsen i sin berörda
skrivelse den 10 maj 1943 anfört följande.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit företaga värdering av ifrågavarande till
pansarskjutfält föreslagna område inom Ravlunda socken. Värderingen hade
utförts av riksdagsmannen Alfred Nilsson i Steneberg och förre riksdagsmannen
Anders Hansson i Ravlunda med biträde av jägmästaren F. Bergman
i Höör.

Enligt upprättat värderingsinstrument omfattade hela området 780.8 788
hektar mark, varav 666.8 9 hektar tillhörde Christinehofs fideikomiss och
113.9888 andra olika ägare. Sammanlagda värdet av markområdet hade av
värderingsmännen uppskattats till 981,160 kronor och värdet av fisket utanför
området till 100,000 kronor. Därjämte hade värderingsmännen beräknat 55,000
kronor såsom avträdesersättning åt arrendatorer av jordbruk och fiske. Det
å kartan med blått streckade området i fältets västra- del innehölle cirka 61.5 0
hektar mark, bevuxen med bokskog, och hade åsatts ett värde av 226,000 kronor.
Värderingsmännen hade under hand meddelat, att förmyndareförvaltningen
för Christinehofs fideikomiss förklarat sig vilja godtaga de av värderingsmännen
åsätta värdena å till fideikommisset hörande mark och fiske,
därest gränsen för skjutfältet i väster droges utmed nämnda väg, d. v. s. hemmansgränsen,
men att örn gränsen droges 400 meter öster om vägen förmyndareförvaltningen
i så fall icke kunde godtaga den gjorda värderingen utan

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

fordrade cirka 10 procents förhöjning å de åsätta värdena. Förmyndareförvaltningen
menade, att tvister och obehag kunde uppkomma mellan militärförvaltningen
och fideikommisset, örn gränsen för skjutfältet droges inne i
skogsområdet och icke längs den naturliga gräns som vägen utgjorde. Värderingsmännen
ansåge det vara för kronan förmånligt att inköpa hela området
fram till berörda väg.

För egen del har fortifikationsstyrelsen i ämnet anfört i huvudsak följande.

Av utredningen syntes framgå, att ifrågavarande område inom Ravlunda
socken synnerligen väl lämpade sig såsom skjutfält för Skånska pansarregementet.
Länsstyrelsen i Kristianstads län hade visserligen i sitt yttrande i
ämnet erinrat örn att området utgjordes av egenartad och utomordentligt vacker
natur med talrika fornminnen och att det i och för sig för undvikande av ett
förstörande av dessa naturvärden vore ett önskemål att skjutfältet icke förlädes
till det föreslagna området. De ur naturskyddssynpunkt uttalade farhågorna
syntes emellertid fortifikationsstyrelsen i viss mån överdrivna. Såsom ovan
framhållits vore det avsett att den s. k. Havängsdalen längs Verkeån, varest
de åberopade naturvärdena till allra största delen vore tillfinnandes, skulle
lämnas orörd av militära övningar. I den mån särskilda fornminnen eller
annat, som särskilt borde bevaras orört, förekomme å andra platser inom det
till förvärv föreslagna området, borde dessa tämligen lätt kunna skyddas mot
förstörelse medelst inhägnad eller andra lämpliga åtgärder. I allt fall syntes
det vara uppenbart, att den befarade förstörelsen av inom området förekommande
naturvärden icke vore av den omfattning att därigenom då det enligt
gjorda rekognosceringar visat sig omöjligt att förlägga ifrågavarande skjutfält
till annan plats — ett för rikets försvar så betydelsefullt företag, som anordnande
av ett skjutfält för Skånska pansarregementet borde förhindras.

Fortifikationsstyrelsen hade icke någon erinran mot den gjorda värderingen
av området och fisket utanför detsamma, vilket sistnämnda styrelsen
funne vara nödvändigt förvärva, eller mot den beräknade avträdesersättningen
åt arrendatorer av jordbruk och fiske. I likhet med värderingsmännen ansåge
styrelsen, att området i väster borde sträcka sig fram till den å kartan utmärkta
vägen. Genom en sådan sträckning av skjutfältets västra gräns erhölles
en naturlig gräns, varigenom man lättare kunde undvika att vid övningar beträda
angränsande enskilda marker. Dessutom syntes kronan därigenom erhålla
möjlighet att träffa en för statsverket förmånlig uppgörelse med Christinehofs
fideikommiss, som av hela det föreslagna skjutfältets areal, cirka 781
hektar, innehade cirka 667 hektar, jämte allt fiske utanför området. Det synnerligen
värdefulla skogsområde, som genom nämnda gränsdragning i väster
komme att förvärvas av kronan, syntes icke i nämnvärd grad komma att skadas
av skjutövningarna, enär skogsområdet endast vore avsett att vid övningar
användas för intagande av naturliga utgångslägen för skjutningar. 1 händelse
för-värv komme till stånd, avsåge fortifikationsstyrelsen att samråda med
domänstyrelsen om skötseln av skogsområdet.

Den i ärendet gjorda värderingen syntes fortifikationsstyrelsen böra läggas
till grund för kostnadsberäkning av ifrågavarande markförvärv. Då värderingsmännen
meddelat, att de under liand gjort sig underrättade örn att kronan
i flertalet fall syntes lia möjlighet att genom frivilliga överenskommelser för -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

värva de i området ingående fastigheterna till de av värderingsmännen åsätta
priserna, syntes man endast för enstaka fall behöva räkna med expropriationsförfarande.
Fördenskull ansåge styrelsen, att man icke behövde räkna med
större reserv utöver det sammanlagda värderingsbeloppet än 20,000 kronor.
För bestridande av avstycknings-, lagfarts- m. fl. kostnader beräknade styrelsen
ett belopp av 3,000 kronor. Totalkostnaden skulle sålunda bliva (981,160
+ 100,000 + 55,000 + 20,000 + 3,000 —) 1,159,160 kronor eller i avrundat tal

1,160,000 kronor.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd, den 28 april 1943 inkommen
skrivelse har Maglehem—Ravlunda naturskydds- och hembygdsförening,
under framhållande av områdets säregna beskaffenhet och den rikliga förekomsten
därstädes av fornlämningar m. m., riktat en enträgen vädjan att skjutfältet
icke måtte förläggas till ifrågavarande område mellan Haväng och
Knäbäck.

Sedermera lia samfundet för hembygdsvård, Skånes hembygdsförbund och
Skånes naturskyddsförenings arbetsutskott jämte ett sextiotal enskilda personer
förklarat sig instämma i framställningens syfte, varjämte Maglehem—
Ravlunda naturskydds- och hembygdsförening i en den 15 maj 1943 dagtecknad
skrivelse ytterligare anfört vissa synpunkter i ämnet.

I skrivelse den 27 maj 1943 har svenska naturskyddsföreningens naturskyddsintendent
anfört, att ur naturskyddssynpunkt syntes kunna godtagas,
att området funne den beramade användningen för militärt ändamål, under
förutsättning att vissa i yttrandet angivna synpunkter vunne beaktande.

Slutligen har riksantikvarieämbetet i skrivelse den 19 maj 1943 till chefen
för försvarsdepartementet framhållit, att ur de synpunkter, riksantikvarieämbetet
hade att företräda, ämbetet icke hade något att erinra mot att det
till inköp föreslagna området finge disponeras såsom militärt skjutfält.
Ämbetet förutsatte därvid, att den s. k. Havängsdösen och helst även fornlämningarna
omedelbart norr örn Verkeån bibehölles i orubbat skick för framtiden.

Såsom inledningsvis anförts erfordras för Skånska pansarregementet ett
skjutfält, där skjututbildningen med tunga vapen — innefattande även skjutning
från stridsvagnar, banddrivet artilleri och pansarbilar under rörelse —
kan bedrivas i möjligaste mån riskfritt och ostört. Ett pansarskjutfält bör
erbjuda omväxlande terräng, varjämte markbeskaffenheten bör vara fast och
lämpa sig för banddrivna fordon. Eldgivningen bör kunna ske på minst en
kilometers skjutavstånd mot markmål ävensom under sammanhängande förflyttning
en å två kilometer. Skjutning måste kunna utföras minst i kompaniförband.
Då säkerhetsbestämmelserna, särskilt vid skjutning från stridsvagn
under gång, nödvändiggöra mycket stora säkerhetsområden utöver den egentliga
skjutplatsen, bör pansarskjutfältet örn möjligt förläggas till strand eller
kust, därvid vattnet tjänstgör såsom kulfång. Skjutning måste dock kunna ske
mot mål på land. Vidare bör skjutfältet vara lämpligt beläget i förhållande till
vederbörande förbands förläggningsort samt ha fördelaktiga järnvägs- och
landsvägsförbindelser.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

Det område vid Skånes ostkust, som genom pansarinspektionens försorg
rekognoscerats och föreslagits såsom skjutfält för Skånska pansarregementet,
torde i sällsynt hög grad motsvara de militära fordringar, som enligt- det sagda
rimligen kunna uppställas. Området är så beläget, att säkerhet mot skjutolyckor
i möjligaste mån vinnes, terrängen är mycket lämplig för pansarskjutningar
på alla erforderliga avstånd — även i förband •— och bokskogen i det
föreslagna områdets västra del erbjuder gynnsamma utgångslägen för övningar.
Markens lämplighet — sandmark med ett delvis ganska tunt gräslager — har
visserligen varit föremål för delade meningar; en på mitt uppdrag av statens
väginstitut verkställd undersökning har emellertid givit vid handen att markförhållandena
äro sådana, att området torde kunna användas för avsett ändamål
under förutsättning att vissa försiktighetsåtgärder vidtagas. Sålunda torde
marken böra underkastas kontinuerlig tillsyn, så att eventuellt uppkommande
skador snabbt bliva avhjälpta, varjämte bör övervägas, huruvida särskild ytförstärkning
bör anbringas å de platser, där vändningar och mera koncentrerad
trafik avses skola förekomma.

Örn Skånska pansarregementet förlägges till trakten av Hässleholm, torde
det såsom skjutfält föreslagna områdets belägenhet icke utgöra hinder för
områdets ianspråktagande. Avståndet till Hässleholm är omkring sju mil men
området är lätt att nå såväl med järnväg som på landsväg. De sociala olägenheterna
bli relativt obetydliga. Marken är nämligen ur jordbrukssynpunkt av
svag beskaffenhet och bebyggelsen gles. Sjöfarten utanför kusten synes icke
vara av den omfattning att den annat än tillfälligtvis kommer att störa skjutningarnas
bedrivande. Under nuvarande förhållanden får man dock räkna
med att handelssjöfarten framgår betydligt närmare kusten än under fredstid,
vilket förhållande måste beaktas av de militära myndigheterna vid skjutningarnas
planerande. Utanför kusten bedrives ett lönande ålfiske, vilket
även efter områdets ianspråktagande såsom skjutfält torde kunna pågå i full
utsträckning, örn tillmötesgående och hänsyn visas från ömse håll.

Gentemot de många fördelar, som ur skjutfältssynpunkt äro förknippade
med detta område, står emellertid bygdens egenartade karaktär med talrika
fornlämningar, en unik flora och en ålderdomlig och intressant bebyggelse.
För egen del finner jag det förståeligt, att länsstyrelsen samt naturskyddsoch
hembygdsföreningar uttalat betänkligheter i fråga om områdets ianspråktagande
för militära ändamål, och skulle, om valet stöde mellan ur militär synpunkt
i stort sett jämbördiga områden, gärna förorda ett område, som icke
vore ur naturskydds- och turistsynpunkt så värdefullt, även örn militära krav
därigenom i någon män åsidosattes. Men i detta fall finnes intet annat val.
De omfattande rekognosceringar, som företagits för att anskaffa skjutfält för
de olika pansarförbanden, ha praktiskt taget omfattat hela landet. De platser,
som kunna anses godtagbara såväl ur militär synpunkt som med hänsyn till
sociala och ekonomiska konsekvenser, äro fåtaliga. Såsom exempel må nämnas,
att å hela kuststräckan Blekinge—Söderhamn, som undersökts vid utredning
av frågan om skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente,
icke någon för ändamålet lämplig plats kunnat utfinnas på fastlandet,
varför de militära myndigheterna hemställt, att en ö i Stockholms skär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

gård måtte få tagas i anspråk såsom skjutfält. I fråga om skjutfält för Skaraborgs
pansarregemente ha liknande erfarenheter gjorts, och det område vid
Vättern, som för detta förband slutligen föreslagits, är — ehuru i övrigt fullt
godtagbart — icke lämpligt för skjutningar med de tyngsta vapnen. Beträffande
Skånska pansarregementet har trots ingående undersökningar något annat
lämpligt skjutfält än nu ifrågavarande område vid Skånes ostkust icke påträffats.
Efter noggranna överväganden finner jag mig därför — trots de därmed
förenade betänkligheterna — böra tillstyrka förvärv för lantförsvarets
räkning av området vid Brösarp.

Mitt ställningstagande har därvid dikterats av -— förutom de synpunkter
som redan anförts — insikten örn att ett militärt utnyttjande av området
ingalunda behöver medföra, att dess säregna karaktär spolieras. Den avskildhet,
som hittills präglat dessa trakter, kommer visserligen åtminstone tidvis
icke att förefinnas i och med att pansarförband taga terrängen i besittning.
Fornlämningarna komma emellertid att respekteras och skyddas, varjämte
hela området utmed Verkeåns dalgång — den ömtåligaste delen av denna
trakt — avses skola lämnas orört. Några större skador på grund av skjutningarna
torde ej heller behöva uppstå och bokdungarna och de enstaka bokarna i
hedlandskapet böra på allt sätt skyddas. Ehuru en utrymning av området torde
bliva oundviklig, kommer bebyggelsen att bibehållas. Avsikten är således icke,
såsom länsstyrelsen synes ha förutsatt, att befintliga byggnader skola rivas. I
den män så är möjligt komma de däremot att tagas i anspråk för olika militära
ändamål. Allmänheten kommer fortfarande att äga tillträde till området då
skjutningar icke pågå. Slutligen vill jag framhålla, att man vid ett militärt
förvärv av området torde kunna räkna med att detta jämväl i framtiden
kommer att få bibehålla sin karaktär av hedlandskap, medan i annat fall det
måste vara en tidsfråga, när de öppna vidderna ändrat karaktär genom skogsplantering
eller när området tagits i anspråk för villabebyggelse.

Yad värderingen av området beträffar finner jag icke anledning till erinran
gentemot vad fortifikationsstyrelsen i sådant avseende anfört. De föreslagna
avträdesersättningarna till arrendatorer av jordbruk och fiske synas måhända
höga men torde vara befogade med hänsyn till de särskilda omständigheterna
i detta fall. Då det synes vara ett önskemål att en frivillig uppgörelse träffas
med Christinehofs fideikommiss, vill jag tillstyrka, att området avgränsas på
sätt fideikommissförvaltningen föreslagit, varigenom således den västra gränsen
kommer att följa en väg i nord-sydlig riktning. Områdets areal kan visserligen
därigenom synas bliva onödigt stor, men med hänsyn till att även andra
pansarförband än Skånska pansarregementet torde komma att dit förlägga
vissa skjutningar, för vilka någon annan lämplig plats icke kunnat utfinnas,
synes någon berättigad anmärkning mot områdets storlek icke
kunna göras. Jag beräknar således, i enlighet med fortifikationsstyrelsen,
medelsbehovet till 1,160,000 kronor, vilket belopp i sin helhet torde böra anvisas
för budgetåret 1943/44.

Jag lämnar här öppet huruvida icke hela området eller delar därav — exempelvis
området utmed Verkeåns dalgång samt bokskogen — böra ställas under
domänstyrelsens förvaltning. Till denna fråga torde Kungl. Majit få taga

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ställning med beaktande av de fördelar ur naturskyddssynpunkt, som en sådan
anordning möjligen kan innebära.

Å skjutfältet torde skjutbaneanläggning samt målanordningar och dylikt
anordnas samt vissa förråd inrättas, varjämte skyddsrum torde böra anläggas.
För dessa ändamål torde arméförvaltningen framdeles efter närmare utredning
komma att äska medel. Härvid bör särskilt undersökas i vilken utsträckning
vissa å området redan uppförda anläggningar kunna utnyttjas såsom skyddsrum.

Jag utgår slutligen ifrån att i fråga örn områdets användning särskilda bestämmelser
meddelas, som i görligaste mån tillgodose naturskyddsintresset.
Dessa bestämmelser böra utformas i samråd med vetenskapsakademiens naturskyddskommitté.

Förvärv av mark för viss militärväg. I skrivelse den 29 juli 1942 hemställde
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, att medel måtte anvisas till bestridande
av kostnader för förvärv av mark för byggande av en militärväg inom
Malmöhus län.

Ifrågavarande ärende är av den natur att en ingående redogörelse härför
icke kan lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar i ärendet
torde få inhämtas genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott. Här må endast anföras följande.

Fortifikationsstyrelsen anförde i förutnämnda skrivelse, bland annat,
att vederbörande försvarsområdesbefälhavare, sedan fråga uppkommit örn
byggande av här avsedda militärväg, fört förhandlingar med markägarna om
förvärv för kronans räkning av för väganläggningen erforderlig mark, varvid
uppgörelser träffats örn förvärv av markområden för tillhopa 8,234 kronor 60
öre, samt att försvarsområdesbefälhavaren på anmodan av fortifikationsstyrelsen
till styrelsen inkommit med viss utredning angående skäligheten av
de i uppgörelserna överenskomna köpeskillingarna.

Sedan vid ärendets handläggning inom försvarsdepartementet fråga väckts
örn vägens övertagande till allmänt underhåll samt fortifikationsstyrelsen meddelat,
att ur militär synpunkt intet vore att häremot erinra, anförde länsstyrelsen
i Malmöhus län, efter hörande av vägingenjören i länet, i ett den 5
september 1942 avgivet utlåtande att, med den sträckning vägen skulle givas,
vägen för närvarande icke kunde anses nödig för allmänna samfärdseln och
att i lag stadgad förutsättning för vägens övertagande till allmänt underhåll
sålunda enligt länsstyrelsens mening icke förelåge.

Genom beslut den 2 oktober 1942 fann Kungl. Maj:t fortifikationsstyrelsens
framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan från vissa håll framförts klagomål i ortspressen av innehåll att mark,
utan ersättning för intrånget, skulle ha tagits i anspråk vid anläggandet av
ifrågavarande väg, anmodades fortifikationsstyrelsen att låta verkställa undersökning
huruvida i förevarande sammanhang militär eller annan myndighet
finge anses lia vidtagit åtgärd eller eljest handlat utan att därtill ha ägt befogenhet.

Fortifikationsstyrelsen har i anledning härav i skrivelse don 29 april 1943
avgivit redogörelse för vad i ärendet förekommit. Av redogörelsen framgår

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302. 1214 43 5

Departements chefen.

66 Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

bland annat, att vederbörande militärbefälhavare i utlåtande till fortifikationsstyrelsen
anfört, att vid tidpunkten för vägbyggets beslutande och igångsättande
från militär sida förelegat den uppfattningen, att vägsträckningen till
sin huvuddel framdeles avsåges skola intagas till allmänt underhåll, ävensom
att vägens tillkomst varit av sådan betydelse för försvaret, att dåvarande försvarsområdesbefälhavaren,
som igångsatt vägbygget, bort äga befogenhet att
utan bemyndigande av högre myndighet gå i författning därmed och att i samband
därmed vidtaga åtgärder för markförvärv m. m.

Fortifikationssty reisen har för egen del anslutit sig till denna uppfattning
men framhållit, att försvarsområdesbefälhavaren bort —- innan han låtit förhandlingarna
örn markförvärven fortskrida så långt, att han av markägare mottagit
köpebrev å dem tillhörig mark — förvissa sig örn att medel till bestridandet
av kostnaderna för markförvärven komme att ställas till förfogande.
Emellertid hade den gjorda utredningen givit vid handen, att för undvikande
av ytterligare irritation bland markägarna skyndsamma åtgärder borde vidtagas
för lösande av markfrågorna. I anledning därav hade fortifikationsstyrelsen
låtit undersöka på vilka villkor överenskommelse med markägarna
skulle kunna träffas. Av den verkställda utredningen framginge att — förutom
de markområden varom försvarsområdesbefälhavaren redan träffat uppgörelse
— viss ytterligare mark borde inköpas enligt med vederbörande markägare ingångna
preliminära avtal ävensom att tre markområden erbjudits kronan såsom
gåva. Då det finge anses vara av såväl militärt som allmänt intresse att
vägen — som numera vore i det närmaste färdigställd — alltjämt bibehölles,
ansåge styrelsen att kronan lämpligen borde med äganderätt förvärva all den
mark angående vilken köpebrev avlämnats eller preliminära avtal träffats.
För bestridande av kostnaderna för dessa markförvärv beräknade fortifikationsstyrelsen
enligt en i skrivelsen intagen sammanställning ett belopp av
tillhopa 10,853 kronor 83 öre, vartill borde läggas ett till 2,000 kronor beräknat
belopp för gäldande av avstycknings- och lagfartskostnader, vadan hela det för
markförvärven erforderliga beloppet uppginge till 12,853 kronor 83 öre, eller
i avrundat tal 13,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen hemställde, att de i
sammanställningen upptagna markområdena måtte av kronan inköpas och att
nyssnämnda gåva måtte få mottagas ävensom att ett belopp av 13,000 kronor
måtte ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för markförvärven.

Handläggningen från militär sida av ifrågavarande ärende giver anledning
till erinringar i flera avseenden. Sålunda måste den av de militära myndigheterna
hävdade uppfattningen, att vägen framdeles skulle komma att intagas till
allmänt underhåll, redan från början anses ha varit felaktig, vilket ock bestyrkts
av länsstyrelsens yttrande. Vidare må framhållas, att någon befogenhet
för försvarsområdesbefälhavaren att, på sätt som skett, för kronans räkning
sluta köpeavtal icke förelegat. Försvarsområdesbefälhavaren hade i stället
bort i laga ordning rekvirera den för vägen erforderliga marken med nyttjanderätt
för den tid rådande utomordentliga förhållanden föreligga, vilket
ock i viss utsträckning ägt rum. Det sätt varpå vägfrågan blivit handlagd har
skapat missnöje bland markägarna, varjämte statsmakterna försatts i ett
ogynnsamt läge. Det synes böra undersökas, huruvida ansvar härför bör ut -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

krävas av vederbörande militära befattningshavare. Åtgärder i sådant syfte
komma att av mig vidtagas. Då vägbygget i det närmaste blivit fullbordat
och vederbörande markägare måste anses ha berättigade anspråk på att snarast
få ersättningsfrågorna reglerade, anser jag likväl annan utväg för närvarande
icke stå till buds än att kronan med äganderätt förvärvar den mark,
som avses i fortifikationsstyrelsens framställning. Beträffande de övriga i
vägen ingående områdena anser jag mig icke böra nu förorda åtgärd. Enär
jag icke funnit anledning till erinran mot fortifikationsstyrelsens kostnadsberäkningar,
beräknar jag alltså för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1943/44 ett belopp av 13,000 kronor. Till övervägande genom vederbörande
myndigheter bör upptagas frågan om vägens förvaltning för framtiden, varvid
bör jämväl prövas huruvida vägen bör bibehållas efter upphörandet av
försvarsberedskapen.

Förvärv av mark för utvidgning av Dalregementets övningsfält samt för anläggande
av kulspruteskjutbana. I sin skrivelse den 11 september 1941 angående lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1942/43 anmälde arméförvaltningen
bland annat behov av mark dels för utvidgning av Dalregementets övningsfält,
dels ock för kulspruteskjutbana för regementet. I anslutning härtill
överlämnade arméförvaltningens fortifikations styr else med skrivelser den 12
december 1941 och den 23 februari 1942 i ärendena verkställd utredning samt
hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att anvisa 367,000 kronor
för utvidgning av övningsfältet samt 33,000 kronor för förvärv av mark för
kulspruteskjutbanan.

Av utredningen i förstnämnda fråga må här anföras följande.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 17 maj 1941 hade chefen för
Dalregementet anhållit, att styrelsen måtte snarast vidtaga åtgärder för att
såsom övningsfält för regementet förvärva ett å en skrivelsen bifogad karta
utmärkt område. I skrivelsen hade bland annat anförts följande.

Kegementets nuvarande övningsfält, som vore beläget i anslutning till
kasernområdet, utgjordes av dels ett mindre, huvudsakligen öppet område,
dels ett fältskjutningsområde och ett skjutbaneområde, dels ock ett i anslutning
till sistnämnda områden beläget skogsparti. Så länge endast ett fåtal
kompanier hade varit organiserade vid regementet, hade utbildningen kunnat
bedrivas förhållandevis tillfredsställande. Den manskapsstyrka, som för
närvarande utbildades vid regementet, vore emellertid mer än dubbelt så
stor som den med 1925 års härordning avsedda. Anledning funnes att för
framtiden räkna med ungefär lika stora kontingenter. Till följd av de stora
krav på skjutskicklighet och stridsmässig eldgivning, som måste ställas på
truppen, komme skjutbane- och fältskjutningsterrängen att tagas i anspråk
för skjututbildning i sådan omfattning, att under vissa tider denna terräng
icke kunde utnyttjas för andra övningar. Enär icke mer än tre av vid tiden
för regementschefens framställning organiserade nio kompanier samtidigt
kunde bedriva skjutning, måste de sex övriga kompanierna dela den öppna
terrängen eller förlägga övningarna till annan mark än kronans, övningar i
kompani och högre förband hade tidigare såsom regel förlagts till regementets
övningsplats å Bommehed. Det betecknades såsom ofrånkomligt att ställa
ytterligare övningsterräng till förfogande för att regementets värnpliktiga
skulle kunna beredas en mot tidens krav svarande allsidig och fältmässig utbildning.

6«

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Det av regementschefen i skrivelsen framställda förslaget till förvärv av
ytterligare övningsterräng innebure i huvudsak, att ett norr örn det nuvarande
övningsfältet beläget område, som närmare angivits å en av distriktslantmätaren
K. \V. Wolffelt år 1941 upprättad »Karta över delar av bergsfrälseegendomarna
Hälla, Sjulsarvet, Järnlinden och Lugnet med flera i Stora
Kopparbergs socken, Kopparbergs län» genom inköp skulle tillföras regementet.
Detta förslag angåves vara det enda, varigenom kravet på relativt
korta förflyttningar från kasernområdet till lämplig övningsterräng bleve tillgodosett.

Å regementschefens skrivelse hade chefen för dåvarande andra arméfördelningen
med vitsordande av regementets stora behov av utökat övningsområde
tecknat tillstyrkande av framställningen.

Sedan ärendet av fortifikationsstyrelsen underställts chefen för armén,
hade denne uppdragit åt styrelsen att verkställa utredning angående ifrågavarande
markförvärv.

Enär viss del av det föreslagna området läge inom Falu stad och staden
tillika ägde viss mark inom området samt det kommit till styrelsens kännedom,
att staden tidigare underhandlat örn inköp av den till största delen
inom staden och området belägna, i enskild ägo varande fastigheten Lugnet,
vilka förhandlingar staden dock avbrutit med hänsyn till den planerade utvidgningen
av övningsfältet, hade styrelsen inhämtat stadens yttrande över
förslaget.

I ett den 31 juli 1941 avgivet yttrande hade enligt stadsfullmäktiges uppdrag
drätselkammaren i Falun efter inhämtande av särskilda yttranden av
kyrkorådet i Kristine församling, Falu stads marknämnd och byggnadsnämnden
i Falun anfört i huvudsak följande.

Enligt ett av byggnadsnämnden upprättat förslag till stadsplan för området
öster örn Linnévägen — vari ifrågavarande mark inninge — avsåges bland
annat dels att avskilja den intill det ifrågasatta övningsfältet gränsande
Kristine församlings nya kyrkogård, kallad Skogskyrkogården, för att skapa
största möjliga stillhet på densamma, dels ock att öster örn Skogskyrkogården
skapa en förbindelseled mellan vägen Falun-Svärdsjö, kallad Svärdsjövägen,
och vägen Falun-Skuggarvet, kallad Skuggarvsvägen. Av dessa skäl kunde
staden icke eftergiva kravet på ett skyddsbälte av omkring 150 meters bredd
mellan kyrkogården och ett blivande övningsfält.

Därest staden skulle medgiva, att egendomen Lugnet utlades till övningsfält,
vore det för staden ett vitalt intresse, att möjligheten till en framtida utveckling
av staden bevarades beträffande den norr och väster om Skuggarvsvägen
belägna marken.

Staden hemställde med anledning härav, att av de för utvidgning av regementets
övningsfält ifrågasatta områdena icke måtte tagas i anspråk mark
belägen på mindre avstånd än 150 meter från kyrkogårdens östra gräns eller
mark belägen norr och väster örn Skuggarvsvägen. Staden ville slutligen
erinra därom, att den icke vore beredd att försälja någon del av den staden
tillhöriga marken norr örn Svärdsjövägen.

I ett av styrelsen infordrat utlåtande den 15 september 1941 över stadens
förenämnda yttrande hade regementschefen anfört bland annat följande.

Kegementet kunde icke eftergiva det ur övningssynpunkt uppställda
kravet, att skogen öster örn begravningsplatsen skulle tillfalla övningsfältet.
Skogen vore nämligen erforderlig för att skapa sammanhang mellan det
gamla övningsfältet och det nytillkommande och för att medgiva dold förflyttning
av grupperade förband i övningsfältets längdriktning. Den norr
och väster örn Skuggarvsvägen belägna terrängen vore däremot, ehuru synnerligen
önskvärd, icke av samma betydelse för regementet som övriga delar
av det föreslagna området.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 302.

Styrelsen hade därefter upptagit förhandlingar med representanter för
staden i syfte, bland annat, att erhålla en jämkning väster ut av gränsen
mellan det av staden önskade skyddsområdet och det planerade övningsfältet
mot det att kronan skulle avstå från tidigare planer på att utvidga
övningsfältet till terrängen norr och väster örn Skuggarvsvägen.

Resultatet av nämnda förhandlingar framginge av kammarens protokoll
för den 25 november 1941, som utvisade, bland annat, att drätselkammaren
efter förnyad prövning av det framlagda förslaget beslutat förorda en uppgörelse
av huvudsakligen följande innehåll.

Gränsen mellan skyddsområdet öster örn kyrkogården och det blivande
övningsfältet skulle fastställas i den sträckning, som med heldragen röd
linje angivits å en till protokollet fogad illustrationsplan.

Kronan skulle medgivas rätt att till pris, varom särskild överenskommelse
skulle träffas, samt på vissa villkor i övrigt inköpa staden tillhörig mark,
belägen norr om Svärdsjövägen samt öster om den i föregående punkt nämnda
gränslinjen.

Staden skulle vidare upplåta nyttjanderätt under tio år till två å illustrationsplanen
med C och E betecknade områden.

Denna uppgörelse innebure bland annat, att gränsen mot skyddsområdet
skulle dragas på ett avstånd av cirka 75 meter från Skogskyrkogården. Denna
gränsdragning hade av regementschefen godtagits så när som på en sträcka
av 175 meter, för vilken sträcka regementschefen önskat en ytterligare flyttning
av gränsen mot staden av genomsnittligt 20 meter. I ett den 3 december
1941 avgivet yttrande hade regementschefen emellertid förordat en uppgörelse
med staden — örn ock med stor tvekan — i enlighet med det av
drätselkammaren avgivna förslaget.

Fortifikationsstyrelsen hade uppdragit åt domänintendenten Fridolf
Flodkvist i Uppsala att jämte av honom utsedda personer företaga värdering
av området med vad därå funnes uppfört.

Värderingen hade sedermera verkställts av, förutom Flodkvist, distriktslantmätaren
Wolffelt samt nämndemannen Viktor Söderlund i Nynäs ävensom,
vad beträffade å området växande skog, av forstmästaren Einar Jansson
i Falun.

Av ett av värderingsmännen upprättat värderingsinstrument inhämtades
följande. Det till inköp föreslagna området hade en sammanlagd areal av
cirka 128 hektar och hade åsatts ett värde av i runt tal 322,000 kronor. Det
utgjordes av fastigheter i tio skilda ägares hand, av vilka fastigheter en i
Falu stads ägo varande redan berörts. Ägaren till fastigheten Lugnet hade
förklarat sig godtaga en köpeskilling av 100,000 kronor, vilket belopp överensstämde
med det värde, som värderingsmännen åsatt fastigheten före minskningen
av det till förvärv ifrågasatta områdets areal. Sedan värderingssumman
på grund av områdets minskning nedsatts till 95,000 kronor, kunde
det antagas, att fastighetsägaren komme att godtaga det lägre beloppet såsom
köpeskilling. Beträffande övriga fastigheter syntes expropriation bliva nödvändig.
Med hänsyn därtill syntes för förvärv av ifrågavarande fastigheter
böra utöver värderingssumman — 143,700 kronor — beräknas ett belopp av
i runt tal 30,000 kronor.

För gäldande av kostnader för utredning, expropriation, lagfart m. m. beräknade
styrelsen ett belopp av cirka 15,000 kronor.

För genomförande av förvärvet i dess helhet skulle sålunda erfordras ett
belopp av (322,000 + 30,000 + 15,000 =) 367,000 kronor.

Styrelsen fann för egen del ett verkligt trängande behov föreligga av utvidgning
av Dalregementets övningsfält. Sedan vissa delar av regementets
gamla övningsplats Rommehed jämlikt Kungl. Majlis förordnanden den 6

Kungl. Marits proposition nr 302.

oktober 1939 och den 20 september 1940 frångått fortifikationsstyrelsens
förvaltning, hade regementet endast sällan kunnat beredas tillfälle att för
sina övningar använda övningsplatsen. Styrelsen ansåge sig -— med vissa
smärre erinringar — böra förorda förevarande förslag till utvidgning av regementets
övningsfält. I anslutning härtill hemställde styrelsen, att förenämnda
belopp av 367,000 kronor måtte ställas till förfogande för ändamålet.

Beträffande frågan örn mark för kulspruteskjutbana inhämtas av förenämnda
skrivelse den 23 februari 1942 bland annat följande.

I skrivelse den 15 juli 1941 till chefen för andra arméfördelningen hade
tjf. chefen för Dalregementet anfört bland annat följande.

Regementet disponerade tvenne skjutbanor örn vardera 24 tavlor samt en
korthållsskjutbana för 10 skyttar. Dessutom hade medel begärts för anläggande
av en ny korthållsbana för 40 skyttar. Dessa banor behövde tagas
i anspråk för utbildningen med gevär, kulsprutegevär, pistol och kulsprutepistol.
För skjututbildning med kulspruta erfordrades en ny skjutbana med
24 tavelställ. Lämplig plats med naturligt kulfång funnes vid Finnbo cirka
4 kilometer nordost örn regementets kaserner i nära anslutning till regementets
övningsområde. För skjutning med pansarvärnskanongevär funnes
ingen lämplig skjutbana vid regementet. Sådan skjutning avsåges att förläggas
till den föreslagna kulspruteskjutbanan vid Finnbo.

Chefen för armén hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 29 juli
1941 meddelat, att förvärv av Finnbo och anordnande av kulspruteskjutbana
därstädes borde beaktas.

Fortifikationsstyrelsens skjutbaneoffiner hade vid besök på platsen undersökt
två olika alternativ till ifrågavarande banas förläggande och funnit, att
dess anläggande vid Finnbo vore det lämpligaste och sannolikt även det
billigaste av de båda alternativen.

Chefen för Dalregementet hade å en till ärendet hörande karta låtit utmärka
det för kulspruteskjutbanan vid Finnbo erforderliga markområdet.
Enligt en av distriktslantmätaren E. Y. Hising i Falun verkställd utredning
innehölle detsamma en areal av cirka 36. e hektar, därav 5.5 6 hektar åker,
10 hektar äng och 21.04 hektar avrösningsjord. Området utgjorde del av
fastigheterna Finnbo l1 och Främsbacka 331 i Kopparbergs socken av Kopparbergs
län. Hising hade åsatt området ett värde av 15,872 kronor, men därvid anmärkt,
att ägaren utöver värdet torde komma att betinga sig ersättning för »allmänt
intrång» och sannolikt icke ansåge sig gottgjord med en intrångsersättning
av 30 procent av markens värde. Enligt Hisings mening bleve egendomen
efter kronans förvärv av skjutbaneområdet högst väsentligt beskuren, och de alldeles
nybyggda ekonomibyggnaderna måste anses vara för rymligt tilltagna
med hänsyn till åkerjordens reducering. Det nära grannskapet till skjutbanan
komme även att verka störande. Det kunde tänkas, att ägaren fordrade
så stor ersättning för dessa olägenheter, att det vore förmånligare att förvärva
hela fastigheterna.

För egen del anförde fortifikationsstyrelsen, att av utredningen syntes
framgå, att regementet vore i stort behov av en kulspruteskjutbana. Styrelsen
hade intet att erinra mot den föreslagna platsen för banan och ej heller mot
den av domänofficeren verkställda beräkningen av kostnaden för förvärv av
erforderligt markområde. Då emellertid ett genomförande av förvärvet syntes
komma att medföra betydande olägenheter och intrång för därav berörda fastigheter,
hade fortifikationsstyrelsen underställt chefen för armén frågan, huruvida
icke försök borde göras att rekognoscera annan plats för kulspruteskjut -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

banans förläggande. Chefen för armén hade dock förklarat, att framställning
beträffande markförvärvet borde göras. I anledning därav hade styrelsen upptagit
ifrågavarande markförvärv bland medelsäskandena för budgetåret 1942/43
och därvid beräknat det för förvärvet erforderliga beloppet till 33,000 kronor,
varav 20,000 kronor belöpte på själva markförvärvet, 10,000 kronor på ersättningar
för intrång och 3,000 kronor på expropriationskostnader m. m.

Då det av fortifikationsstyrelsen framlagda förslaget rörande utvidgning
av Dalregementets övningsfält syntes medföra alltför höga kostnader, medan
däremot förslaget örn förvärv av mark för skjutbana vid Finnbo syntes godtagbart,
erhöll fortifikationstyrelsen den 14 april 1942 i uppdrag att undersöka,
huruvida icke jämväl frågan örn övningsfältets utvidgning kunde lösas
genom ett förvärv för kronans räkning av hela fastigheterna. Finnbo och
Främsbacka i stället för det av styrelsen föreslagna området.

I skrivelse den 11 september 1942 har fortifikationsstyrelsen i anledning
av det sålunda erhållna uppdraget anfört, att enligt från regementschefen inhämtat
yttrande terrängen i trakten av Finnbo och söder därom icke vore av
den beskaffenhet, att förvärv av densamma skulle tillfredsställa regementets
behov av ytterligare övningsterräng. Den terräng regementet behövde måste
nämligen dels utgöras av småbruten mark och dels ligga så nära kasernområdet,
att övningar kunde äga rum utan att längre tid erfordrades för förflyttningar.
Finnboområdet bestode nästan uteslutande av skogsterräng, som regementet
utan särskild kostnad vid behov finge använda. Kravet på övningsfältets
närhet till kasernområdet sammanhängde med nödvändigheten att på
ett rationellt sätt utnyttja vissa i kasernområdets närhet belägna anordningar
såsom gymnastikhus, skjutbana, närstridsbana, bastu m. m. Slutligen kunde
södra delen av Finnboområdet av säkerhetsskäl icke beträdas under pågående
fältskjutning på regementets nuvarande fältskjutningsområde.

Fortifikationsstyrelsen hade genom sin domänofficer ytterligare undersökt
möjligheterna att utsträcka övningsfältet i annan riktning. Resultatet härav
förelåge i en av domänofficeren upprättad promemoria, varav framginge, att
något annat för införlivande med regementets övningsfält lämpat område än
det av fortifikationsstyrelsen i skrivelsen den 12 december 1941 föreslagna
icke funnes i tillräcklig närhet av regementets kaserner.

I sin skrivelse angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1943/44
har arméförvaltningen anfört, bland annat, att för införlivande med regementets
övningsområde endast det tidigare föreslagna området syntes lämpligt,
varför ämbetsverket —■ som räknade med att området alltjämt skulle kunna
förvärvas för det tidigare föreslagna beloppet — hemställde, att 367,000 kronor
måtte ställas till förfogande för ändamålet.

I sistberörda skrivelse har arméförvaltningen därjämte framhållit, att behov
av mark för kulspruteskjutbana alltjämt förelåge, varjämte arméförvaltningen
erinrat, att fortifikationsstyrelsen tidigare för detta ändamål beräknat ett belopp
av 33,000 kronor. På grund av den stegring av virkespriserna, som sedermera
förekommit, ansåge ämbetsverket, att en höjning av områdets värde med
25 procent nu borde beräknas. Det sålunda erforderliga beloppet syntes
kunna uppskattas till 40,500 kronor oller avrundat till 41,000 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

Sedermera lia frågorna örn markförvärv såväl för övningsfältets utvidgning
som för anläggande av kulspruteskjutbana gjorts till föremål för ytterligare
överväganden inom försvarsdepartementet i syfte att nedbringa kostnaderna.
Sedan chefen för Dalregementet på given anledning förklarat, att det till inköp
föreslagna området norr örn det nuvarande övningsfältet kunde på visst sätt
beskäras utan att syftet med markförvärvet förfelades, uppdrog Kungl. Majit
den 21 april 1943 åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med vederbörande
markägare förhandla örn och, där för kronan antagbar överenskommelse
kunde träffas, med förbehåll av utav Kungl. Majit före den 1 september
1943 lämnat godkännande, sluta avtal rörande förvärv för kronans räkning,
dels, för utvidgning av Dalregementets övningsfält, av södra delen av det i
styrelsens skrivelse den 12 december 1941 till inköp föreslagna området, utgörande
Falu stad och fastigheten Lugnet tillhörande mark, därvid jämväl
för staden bindande uppgörelse rörande det sålunda angivna områdets avgränsning
i väster skulle eftersträvas, dels ock, för förvärv av mark för kulspruteskjutbana
för regementet, ett område av fastigheterna Finnbo l1 och
Främsbacka 331 i Kopparbergs socken i enlighet med det i styrelsens skrivelse
den 23 februari 1942 framlagda förslaget.

I anledning av uppdraget har styrelsen den 8 maj 1943 inkommit med skrivelse
i ärendet jämte fyra upprättade preliminära köpekontrakt och ett nyttjanderättskontrakt.
Av skrivelsen inhämtas bland annat följande.

Yad först anginge den till utvidgning av regementets övningsfält
avsedda marken hade förhandlingarna lett till att enighet örn villkoren
för försäljning till kronan av här avsedda områden uppnåtts med markägarna.
Med ägarna av fastigheten Lugnet hade styrelsen, å kronans vägnar, under förbehåll
av Kungl. Majits godkännande före den 1 september 1943, avslutat
köpekontrakt örn överlåtelse till kronan för en sammanlagd köpeskilling av

105,000 kronor av fastigheten Lugnet, innefattande ett område i Jernlinden
och Myckelmyran inom Stora Kopparbergs socken samt hela stadsägan nr 595
i Falu stad. I denna stadsäga inginge även de med bokstäverna E och F å till
ärendet hörande illustrationsplan utmärkta områden. Hela fastigheten Lugnet
hade vid de tidigare i ärendet gjorda värderingarna åsatts ett värde av 100,000
kronor, varav belöpte 5,000 kronor å berörda med E och F betecknade områden.
Den överenskomna köpeskillingen syntes därför styrelsen vara skälig.

Vid förhandlingarna med representanter för Falu stads drätselkammare
hade överenskommelse av i huvudsak följande innehåll uppnåtts: Staden överläte
till kronan för en sammanlagd köpeskilling av 83,900 kronor det enligt
Kungl. Majits förberörda uppdrag till förvärv avsedda, staden tillhöriga området,
beläget öster örn den å illustrationsplanen heldragna röda gränslinjen
mot att kronan till staden för en köpeskilling av 7,500 kronor överläte de med
bokstäverna E och F å samma illustrationsplan betecknade områdena av den
av kronan förvärvade fastigheten Lugnet, varjämte staden mot en årlig avgift
av 10 kronor till kronan uppläte nyttjanderätten till de å sistnämnda plan
med bokstäverna C och E betecknade områdena för en tid av 10 år och därefter
med automatisk förlängning av nyttjanderättstiden för ett år i sänder,
därest härom ingånget nyttjanderättsavtal icke uppsades. Därutöver frånträdde
staden kravet på att vissa i drätselkammarens protokoll av den 25
november 1941 under punkterna 4, 6, 8 och 9 närmare angivna villkor skulle
utgöra förutsättning för uppgörelse med kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

På grundval härav hade fortifikationsstyrelsen med stadens drätselkammare,
dels under förbehåll av för styrelsens del Kungl. Maj:ts godkännande
före den 1 september 1943 och för drätselkammarens del stadsfullmäktiges
godkännande före den 1 juli 1943, avslutat två köpekontrakt rörande överlåtelse
till kronan av det staden tillhöriga till förvärv avsedda området och
överlåtelse till staden av de med bokstäverna E och F betecknade områdena av
fastigheten Lugnet för 83,900 respektive 7,500 kronor, dels ock upplåtelse
med nyttjanderätt till kronan i enlighet med vad ovan nämnts av de med bokstäverna
C och E betecknade områdena.

Den överenskomna köpeskillingen 83,900 kronor, vilken med 6,000 kronor
överstege det området av värderingsmännen i augusti 1941 åsätta värdet,
syntes styrelsen skälig. Det pris, som staden åtagit sig att betala för områdena
E och F, vore för kronan förmånligt.

I det med stadens drätselkammare ingångna köpekontraktet örn överlåtelse
till kronan av det avsedda området hade såsom villkor för överlåtelsen bland
annat stipulerats, att kronan skulle till innehavare av å försålda området belägna
kolonistugor och kolonilotter gälda ersättning för all uppkommen förlust,
kostnad och skada. Den korta tid, som stått till buds för ärendets handläggning,
hade emellertid icke medgivit, att förhandlingar kunnat föras med
innehavarna av dessa kolonistugor och kolonilotter. I det till ärendet hörande
värderingsinstrumentet hade kolonistugorna upptagits till ett sammanlagt
värde av 4,050 kronor, varjämte värderingsmännen beräknat, att den sammanlagda
ersättningen till innehavarna av kolonilotter skulle, utöver ersättningen
för kolonistugorna uppgå till omkring 1,000 kronor. Styrelsens tjf. domänofficer
hade emellertid i en den 4 maj 1943 avgiven promemoria förklarat, att
beträffande dessa kolonistugor och kolonilotter en justering uppåt av de i
värderingsinstrumentet upptagna värdena syntes vara nödvändig, enär dels en
del värden syntes vara lågt satta och dels nya lotter tillkommit sedan värderingen
gjordes. Domänofficeren ansåge därför, att en summa av i runt tal

10,000 kronor borde beräknas i detta avseende. Därutöver beräknade domänofficeren
en summa av 1,100 kronor för täckande av avstycknings-, lagfartsm.
fl. kostnader. Det sammanlagda medelsbehovet för förvärv av mark folden
planerade utvidgningen av regementets övningsfält skulle alltså uppgå till
(105,000 + 83,900 -i- 10,000 + 1,100=) 200,000 kronor.

Vad anginge den till kulspruteskjutbana för regementet avsedda
marken hade förhandlingar förts med markägaren, därvid enighet uppnåtts.

På grundval härav hade fortifikationsstyrelsen å kronans vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1943, med markägaren
träffat avtal om överlåtelse till kronan av ett område, innehållande i
areal cirka 36.g hektar, av fastigheterna Finnbo l1 och Främsbacka 331 i Stora
Kopparbergs socken för en köpeskilling av 35,000 kronor. Rörande skäligheten
av detta belopp hade styrelsens domänofficer i förberörda promemoria förklarat,
att han med hänsyn till det mycket stora intrång, som egendomen
genom försäljningen komme att lida, varvid särskilt avseende måste tagas till
av den nuvarande ägaren gjorde nybyggnader, vilkas storlek anpassats efter
egendomens areal före försäljningen, ansåge köpeskillingen vara godtagbar.

Kostnaderna för det från Finnbo och Främsbacka förvärvade områdets avstyckning
och lagfarande m. m. kunde beräknas till 2,000 kronor, i anledning
varav det sammanlagda medelsbehovet för förvärv av mark för kulspruteskjutbanan
skulle uppgå till (35,000 -k 2,000 =) 37,000 kronor.

Dalregementets övningsfält motsvarar icke de fordringar, som man med
tanke på regementets organisation måste ställa på ett dylikt fält. Med hänsyn chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

härtill och till att regementets gamla övningsplats Rommehed, som tagits i
anspråk för andra försvarsändamål, icke längre kan disponeras för regementets
behov annat än i obetydlig utsträckning för vissa skjutningar synes en utvidgning
av övningsfältet genom nyförvärv av mark vara erforderlig.

Skjututbildningen vid regementet synes av liknande skäl nödvändiggöra en
utökning av antalet befintliga skjutbanor med en kulspruteskjutbana, särskilt
som enligt de senaste utbildningsbestämmelserna skjutning med automatvapen
givits en alltmera framträdande plats inom övningsprogrammet.

Fortifikationsstyrelsens ursprungliga förslag innebar utvidgning av övningsfältet
med ett norr örn det nuvarande fältet och i anslutning till detta beläget
område med en areal av i runt tal 128 hektar samt inköp av mark för skjutbana
vid Finnbo gård 4 kilometer nordost örn kasernerna. Kostnaderna hade
av styrelsen beräknats till 367,000 kronor respektive 33,000 kronor, vilket
senare belopp dock i fortifikationsstyrelsens beräkningar angående lantförsvarets
medelsbehov för nästkommande budgetår föreslagits höjt till 41,000
kronor. Undersökningar ha sedermera företagits inom försvarsdepartementet
för att örn möjligt ernå en mindre kostsam men ur militära synpunkter likväl
godtagbar lösning av dessa spörsmål. Ett förslag att för utökning av övningsfältet
och förvärv av lämplig mark för kulspruteskjutbana inköpa hela fastigheterna
Finnbo l1 och Främsbacka 331 har icke befunnits genomförbart. Däremot
har en begränsning av det tidigare föreslagna området befunnits vara
möjligt och av ekonomiska skäl tillrådligt. I samråd med de militära myndigheterna
har numera fortifikationsstyrelsen —- efter uppdrag av Kungl. Maj :t —
träffat preliminära avtal med vederbörande markägare örn inköp dels av ett
område örn tillhopa cirka 40 hektar för utvidgning av övningsfältet, dels ock
av förberörda område örn 36.6 hektar av Finnbo gård för anläggande av kulspruteskjutbana.
För att nöjaktigt reglera det blivande övningsfältets västra
gräns har fortifikationsstyrelsen därjämte med Falu stad träffat ett preliminärt
nyttjanderättsavtal, som i korthet innebär, att staden till kronan för en
tid av i första hand 10 år mot en årlig ersättning av 10 kronor upplåter nyttjanderätten
till två mellan det nya övningsfältet och skogskyrkogården i Falun
belägna områden, vilka staden med hänsyn till områdenas karaktär av skyddsbälte
mot kyrkogården icke velat avhända sig. Kronan å sin sida förbinder
sig att inom områdena icke bedriva skjutningar eller utföra fältarbeten.

Vad först beträffar frågan örn Övningsfältets utvidgning kan jag efter besök
på ort och ställe tillstyrka ett förvärv i enlighet med de av arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse träffade preliminära köpeavtalen under förutsättning att
samtidigt det upprättade förslaget till nyttjanderättsavtal med Falu stad träder
i kraft. Genom förvärvet kommer regementets övningsfält att utökas med ett
ur övningssynpunkt lämpligt område, varjämte regementet enligt avtal med
Falu stad medgives rätt att disponera den mark, som erfordras för att sammanbinda
det ursprungliga övningsfältet med det nya området. Att inom de sålunda
av staden upplåtna områdena skottlossning icke må förekomma och fältarbeten
icke komma till utförande synes vara av underordnad betydelse, enär områdena
huvudsakligen erfordras för att möjliggöra fältmässiga framryckningar i nord -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

sydlig riktning inom övningsfältet. Ett mellan de båda med nyttjanderätt upplåtna
områdena beläget mindre område i enskild ägo har av fortifikationsstyrelsen
icke föreslagits till inköp, enär kostnaderna för förvärv av detsamma
beräknats bliva jämförelsevis höga och regementschefen förklarat sig kunna
utan större nackdel avstå från området i fråga. — Kostnaderna för de till inköp
föreslagna områdena synas skäliga och de villkor i övrigt för överlåtelserna,
som träffats i samband med de preliminära köpekontraktens upprättande,
synas godtagbara.

Beträffande markförvärvet för skjutbana överensstämmer det nu föreliggande
förslaget med fortifikationsstyrelsens ursprungliga förslag, mot vilket
jag tidigare icke haft något att invända och som jag även nu lämnar utan erinran.
Priset, som enligt det preliminära köpeavtalet uppgår till 35,000 kronor, vartill
komma förslagsvis 2,000 kronor för avstyckningskostnader m. m., synes godtagbart.

Jag förutsätter således, att de ingångna köpeavtalen skola godkännas och
beräknar med ledning därav medelsbehovet i sin helhet till (200,000 +

37,000 =) 237,000 kronor.

Frågan örn anvisande av medel för skjutbaneanläggningen har av mig i det
föregående behandlats.

Stabsmobiliseringscentral vid sjätte militärområdet. I skrivelse den 20 juni

1942, nr 409, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 322, angående
vissa med den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter
sammanhängande markförvärv anmälde riksdagen, att riksdagen bland
annat såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond, å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisat ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor. Genom beslut den 30 juni
1942 fastställde Kungl. Majit stat för ifrågavarande reservationsanslag och
upptog därvid bland annat för stabsmobiliseringscentral vid sjätte militärområdet
ett belopp av 2,800 kronor samt för oförutsedda utgifter enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall 78,700 kronor, varjämte Kungl. Majit
uppdrog åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att, med beaktande av
vad i det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 8 maj 1942 under arméförvaltningens delfond anförts,
gå i författning om förvärv för kronans räkning av mark för förläggning
av stabsmobiliseringscentral vid sjätte militärområdet. I samband därmed
bemyndigade Kungl. Majit fortifikationsstyrelsen att med anlitande av
berörda anslagspost å 2,800 kronor bestrida kostnaderna för detta förvärv.

Enligt utdraget av statsrådsprotokollet i ärendet avsågs, att för förläggning
av ifrågavarande stabsmobiliseringscentral skulle med äganderätt förvärvas
ett område örn 2,400 kvadratmeter för ett pris av en krona per kvadratmeter
enligt ett av vederbörande markägare därå avgivet försäljningsanbud.

I skrivelse den 5 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
anfört bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30,2.

Departements chefen.

I anledning av det fortifikationsstyrelsen lämnade uppdraget hade styrelsen
anmodat militärbefälhavare!! för sjätte militärområdet att under förbehåll
av styrelsens godkännande nied vederbörande markägare träffa avtal örn förvärv
av det sålunda avsedda området.

Till svar härå hade från militärbefälsstaben i militärområdet med skrivelse
den 29 oktober 1942 till fortifikationsstyrelsen insänts avskrift av en
köpehandling, enligt vilken markägarna under förutsättning av fortifikationsstyrelsens
godkännande till Kungl. Majit och kronan för en köpeskilling
efter en krona per kvadratmeter försålt ett å en skrivelsen bifogad kartskiss
utmärkt område med en areal av cirka 2,500 kvadratmeter.

Sedan styrelsen på grund härav uppdragit åt arkitekt att verkställa undersökning
angående lämpligheten av ett förvärv av sistnämnda område, hade
denne uttalat, att området måste betraktas som otillräckligt med hänsyn till
den avsedda bebyggelsens utrymmesbehov. Ett område örn minst 5,550
kvadratmeter erfordrades om anläggningen i sin helhet komme att bestå av
envåningshus och 5,100 kvadratmeter örn vissa byggnader finge uppföras
såsom tvåvåningshus. Sedan styrelsen i anledning av vad sålunda förekommit
anmodat militärbefälhavare!! för sjätte militärområdet att inleda nya förhandlingar
med vederbörande markägare rörande inköp av ett område med en
areal av minst 5,100 kvadratmeter hade hemortsbefälhavaren i militärområdet
med skrivelse den 27 januari 1943 insänt en köpehandling, enligt vilken
markägarna under förutsättning av fortifikationsstyrelsens godkännande till
Kungl. Maj :t och kronan för en köpeskilling av 5,000 kronor försålt ett område
med en areal av cirka 7,555 kvadratmeter av deras fastighet.

Fortifikationsstyrelsen hade funnit förslaget innebära en god lösning av
förläggningsfrågan.

Med anledning härav och då den av markägarna för det till inköp föreslagna
området begärda köpeskillingen 5,000 kronor syntes styrelsen skälig,
men endast 2,800 kronor av Kungl. Majit ställts till styrelsens förfogande
för ändamålet, erfordrades således ytterligare 2,200 kronor jämte förslagsvis
150 kronor för bestridande av lagfarts- och avstyckningskostnader, eller tillhopa
2,350 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att
Kungl. Majit för förvärv av mark för stabsmobiliseringscentral vid sjätte
militärområdet av ovan nämnda reservationsanslag av 1,300,000 kronor utöver
anslagsposten 2,800 kronor måtte till styrelsens förfogande ställa ett belopp
av 2,350 kronor av anslagsposten 78,700 kronor för oförutsedda utgifter.

Ehuru det måste betecknas såsom anmärkningsvärt, att de militära lokalmyndigheterna
icke från början kunnat säkrare än som skett beräkna det för
ifrågavarande mobiliseringscentral erforderliga områdets areal, finner jag mig
dock icke böra motsätta mig inköp av ett större markområde. Medel för
ändamålet finnas, såsom av fortifikationsstyrelsens framställning framgår,
disponibla. Då emellertid bifall till förslaget innebär avvikelse från de förutsättningar,
under vilka fjolårets riksdag fattade beslut i ämnet, torde den
föreliggande frågan böra underställas riksdagens förnyade prövning.

Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag förevarande
medelsbehov för markförvärv på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition nr 802. 77

Kronor

1. Övningsfält för Skånska pansarregementet .............................. 1,250,000

2. Skjutfält >» » » .............................. 1,160,000

3. Förvärv av mark för viss militärväg ....................................... 13,000

4. Förvärv av mark för utvidgning av Dalregementets övningsfält

samt för anläggande av kulspruteskjutbana .............................. 237,000

2,660,000

För mötande av oförutsedda utgifter torde det anslag, som bör anvisas
för ändamålet, böra bestämmas till i avrundat tal 2,800,000 kronor.

Hemställan. Under åberopande av det anförda samt i fråga örn anslagets
natur m. m. av vad som i ämnet anförts i den till årets riksdag avlåtna propositionen
nr 158 hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till Marle för Skånska pansarregementet m. m. såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond därav, för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 2,800,000 kronor,
dels ock medgiva att för stabsmobiliseringscentral vid sjätte
militärområdet må förvärvas ytterligare mark på sätt i det föregående
av mig angivits.

IV. Övriga anslagsfrågor.

Förs varskrafterna.

Armén.

Armén: Elektrifiering av vissa barackläger. Uti särskilda skrivelser den 8
mars och den 12 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikations styr else gjort
framställning örn anvisande av medel för elektrifiering av vissa barackläger.
Styrelsen har anfört, att lägren i fråga för belysning hittills varit hänvisade
till karbidlampor samt att lägren under de två senaste åren påkostats icke obetydliga
utgifter för iordningställande såsom övningsläger. Denna elektrifiering
skulle ske i samband med en planerad elektrifiering av de intill lägren
liggande byarna. De totala anläggningskostnaderna för elektrifieringsföretaget
ha beräknats till 197,000 kronor. För företagets finansiering har beviljats
statsbidrag till ett belopp av 92,000 kronor. Av övriga kostnader skulle enligt
fortifikationsstyrelsens förslag 75,000 kronor bestridas av de civila intressenterna
och 30,000 kronor tillskjutas av styrelsen. I sistnämnda belopp ingå
kostnaderna för den del av den till anläggningarna hörande högspänningsledningen,
som ansetts böra bekostas av fortifikationsstyrelsen, samt ledningsmaterial
och stolpar därtill ävensom transformatorstationer och lågspänningsledningar
för baracklägrens anslutning till högspänningsledningen, ledningsmaterial,
stolpar, mätarutrustning och montage m. m. Därtill skulle vidare
komma kostnaderna för installationer inom baracklägren, vilka beräknats till
i runt tal 10,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen har anfört, att genom den
föreslagna elektrifieringen driftskostnaderna för belysning i baracklägren skulle

Departements chefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

bliva väsentligt lägre än tidigare, varför anläggningskostnaderna skulle komma
att amorteras på relativt kort tid. Vidare krävdes elektrisk energi för rationell
drift av vissa på platsen befintliga verkstäder för reparation av motorfordon
m. m. Då den föreslagna kostnadsfördelningen finge anses för fortifikationsstyrelsens
del förmånlig ansåge styrelsen att elektrifieringen borde komma
till stånd enligt det framlagda förslaget.

Med anledning av vad sålunda anförts bar fortifikationsstyrelsen, med överlämnande
av till ärendet hörande kartor och kostnadsberäkningar m. m., hemställt
att för här ifrågavarande elektrifieringsföretag måtte från förskottsmedel
anvisas 40,000 kronor.

En närmare redogörelse för detta ärende än som här givits torde med hänsyn
till ärendets natur icke böra lämnas till statsrådsprotokollet. Ytterligare
erforderliga upplysningar torde få inhämtas av riksdagens vederbörande utskott
i de handlingar som komma att överlämnas till utskottet. För egen del
finner jag mig på de skäl fortifikationsstyrelsen anfört kunna tillstyrka, att
åtgärder vidtagas för elektrifiering av ifrågavarande barackläger. Mot den av
fortifikationsstyrelsen föreslagna anordningen, att styrelsen, förutom själva den
elektriska installationen i baracklägren, jämväl bekostas viss del av den gemensamma
högspänningsledningen finner jag ej skäl till erinran, liksom ej heller
mot storleken av det belopp, 30,000 kronor, som därvidlag skall utgöra styrelsens
insats. Då jag intet har att invända mot kostnadsberäkningarna i övrigt,
tillstyrker jag, att för här ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp av 40,000
kronor. Ehuru anslagsändamålet är av natur att detsamma bort kunna tillgodoses
med anlitande av förskottsmedel, har jag funnit mig böra föreslå, att
ärendet underställes riksdagens prövning. Jag får därför hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

till Armén: Elektrifiering av vissa barackläger för budgetåret
1943/44 å fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

40,000 kronor.

Armén: Anskaffning av verkstadsutrustning för vissa truppförband m. m. Vid

arméförvaltningens förenämnda skrivelse den 10 februari 1943 finnes såsom
bilaga fogad en tablå utvisande ett medelsbehov av 3,936,300 kronor för
utrustning av verkstäder m. m. som ingå i femårsplanens byggnadsprogram.

Tablån torde såsom bilaga 6 få fogas till detta protokoll.

I skrivelse den 13 maj 1943 har arméförvaltningens tygdepartement erinrat
att Kungl. Majit i propositionen 1943:222 tagit ställning till ett antal av de
byggnadsföretag, för vilkas utrustning medel beräknats i bilagan. Med förmälan
att enligt tygdepartementets mening verkstadsutrustningarna borde anskaffas
samtidigt med byggnadsarbetets bedrivande, har tygdepartementet
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av 505,000 kronor för anskaffande av verkstadsutrustning
m. m. på sätt i bilaga 6 närmare angives för följande organisationsenheter.

Kungl. May.ts proposition nr 302. 79

Byggnadsföretag Kronor

Norrbottens regementes jägarbataljon, Kiruna .............................. 15,300

Göta pansarlivgardes kompani på Gotland .................................... 11,200

Wendes artilleriregementes förläggning vid Norra Åsum ............... 28,500

Bergslagens artilleriregemente, Kristinehamn .............................. 228,500

Stockholms luftvämsregementes batteri på Gotland, Visby ............ 3,300

Göteborgs luftvärnskår, Bua, Västra Frölunda .............................. 27,950

Luleå luftvärnskår, Luleå............................................................ 27,950

Mobiliseringscentraler för Göta ingenjörkår ................................. 7,400

Göta trängkårs kompani i Nora ................................................... 15,200

Mobiliseringscentraler för trängkårerna ....................................... 25,900

Stabsmobiliseringscentraler ......................................................... 20,000

Garagebyggnader ..................................................................... 77,600

Luftvärnsskjutskolan, Väddö ...................................................... 15,500

Summa kronor 504,300

På sätt av bilaga 6 framgår har ett medelsbehov av 3,936,300 kronor Departementsanmälts
för bestridande av kostnaderna för utrustande av ifrågavarande verk- c1iefenstadsanläggningar.
Medelsbehovet är i själva verket, såsom jämväl av tablån
framgår, åtskilligt större; det överskjutande beloppet avser emellertid tygdepartementet
att bestrida med anslag som tidigare anvisats. Beträffande
ett flertal i tablån upptagna byggnadsföretag ha kostnadsberäkningar ännu
icke förebragts.

I likhet med tygdepartementet anser jag, att medel för utrustning av verkstäder
böra stå till förfogande samtidigt med att vederbörande byggnadsföretag
igångsättas. För de utrustningar, som erfordras för byggnader, vartill
ställning tagits i propositionen 1943: 222, uppgår det medelsbehov som
bör tillgodoses med särskilt anslag, till 504,300 kronor enligt prisläget den
1 juli 1942. Enär jag tidigare denna dag föreslagit, att en skolverkstadsbyggnad
för andra tygkompaniet skall uppföras i Skövde, torde jämväl det i
bilaga 6 för denna verkstadsutrustning anmälda medelsbehovet, 61,000 kronor,
böra upptagas i detta sammanhang. På sätt ovan under avsnittet Tygverkstäder
m. m. för armén anförts, har jag funnit ett enligt prisläget den
1 juli 1941 till 300,000 kronor, motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1942

324,000 kronor, för provisoriska anordningar jämte viss utrustning beräknat
belopp icke böra utgå från investeringsanslaget till arméns byggnader. Sistnämnda
belopp torde i stället böra äskas i nu förevarande sammanhang. Det
sammanlagda medelsbehovet skulle sålunda för budgetåret 1943/44 uppgå till
(504,300 + 61,000 + 324,000=) i runt tal 890,000 kronor. Till frågan örn bestridande
av de till 3,936,300 kronor beräknade kostnaderna i övrigt torde
ställning icke behöva i detta sammanhang tagas.

Emellertid vill jag — under erinran att medelsbehovet icke synes ha förutsetts
av 1941 års försvarsutredning och följaktligen icke innefattas i den av
1942 års riksdag angivna kostnadsramen för försvarsväsendet under femårsperioden
1942/47 ■—- framhålla, att reduktioner av de för armén i nämnda kostnadsram
i övrigt beräknade utgifterna bliva erforderliga i samma mån som
det nu förevarande medelsbehovet tillgodoses.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Armén: Anskaffning av verkstadsutrustning för vissa
truppförband m. m. för budgetåret 1943/44 å fjärde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 890,000 kronor.

Marinen.

Marinen: Anskaffning av verkstadsutrustning m. m. I statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln sid. 134 f) har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinen:
Anskaffning av utrustning för vissa verkstäder m. m. för budgetåret
1943/44 beräkna ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Såsom av statsverkspropositionen framgår avsåg nyssnämnda belopp tillgodoseende
av följande behov, nämligen:

Kronor

Förbättring av för verkstadskursen vid ingenjördepartementet å Karlskrona
örlogsvarv avsedd maskin- och verkstadsutrustning ............ 75,000

Utrustning av gyroklotverkstäder ................................................... 97,000

Maskiner m. m. för verkstadsbyggnad och apteringshus vid Göteborgs

örlogsdepå ........................................................................... 45,000

I propositionen 1943: 207 har jag utgått ifrån att en verkstadsskola skall
anordnas i anslutning till marinens sjömansskola. Denna verkstadsskola är
avsedd att utgöra en ersättning för den nuvarande verkstadskursen vid Karlskrona
örlogsvarv.

Såsom av propositionen 1943: 222 (sid. 164—167) framgår har på grund
av ifrågasatt centralisering av verkstadstjänsten i Göteborg det tidigare ifrågasatta
verkstads- och apteringshuset vid Göteborgs örlogsdepå befunnits böra
inskränkas till en byggnad för materielöversyn, för vilket ändamål Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret 1943/44 beräkna ett belopp av

175,000 kronor.

Genom beslut den 9 april 1943 ställde Kungl. Majit till marinförvaltningens
förfogande ett belopp av 205,000 kronor för anordnande av ett fullträffsäkert
förråd för torpeder vid Gustavsviks örlogsdepå (se propositionen
1943:222 sid. 132). Det anvisade beloppet motsvarade vad av försvarsutredningen
för ändamålet beräknats med tillägg för prisstegringar fram till den
1 juli 1942.

Försvarsutredningen har icke beräknat några medel för installerande av
kompressionsanläggning för i förrådet förvarade torpeders underhåll och vård.
Under erinran härom har marinförvaltningen i skrivelse den 2 mars 1943
hemställt örn anvisande av erforderliga medel för utförande av en dylik kompressionsanläggning,
vilken chefen för marinen funnit erforderlig. Marinförvaltningen
har uppgivit, att kompressionsanläggningen genom användande
delvis av redan befintlig äldre materiel kunde utföras för en kostnad av 50,000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Enär en verkstadsskola lärer komma att inrättas vid marinens sjömans- Departementsskola,
torde några medel för förvärv av för verkstadskursen vid ingenjör- chefen.
departementet å Karlskrona örlogsvarv avsedd maskin- och verkstadsutrustning
icke nu böra beräknas. Behovet av det till 97,000 kronor beräknade beloppet
för utrustning av gyroklo Werkstäder kvarstår däremot. För ändamålet
hade i försvarspropositionen 1942: 210 upptagits ett belopp av 80,000 kronor,
vilket med hänsyn till inträffade prisstegringar av marinförvaltningen ansetts
böra höjas med 17,000 kronor. Med hänsyn till de ändrade uppgifterna
för den till Göteborg planerade byggnaden för materielöversyn torde medelsbehovet
för inredning av denna byggnad samt verktygsutrustning enligt från
marinförvaltningen under hand lämnad uppgift kunna inskränkas till 27,000
kronor. Detta belopp ingår ej i den i försvarspropositionen angivna kostnadsramen.
Mot de beräknade kostnaderna för en kompressionsanläggning
för torpeder vid Gustavs viks örlogsdepå har jag intet att erinra. Ej heller
detta belopp har, såsom redan angivits, medtagits i nämnda kostnadsram.

Nu berörda medelsbehov skulle sålunda uppgå till (97,000 + 27,000 + 50,000=)

174,000 kronor.

Jag förutsätter, att härav ett belopp av 140,000 kronor, motsvarande de till
prisläget den 1 juli 1941 hänförda kostnaderna för anskaffning av ifrågavarande
utrustning, skall medräknas i förutnämnda kostnadsram, vilket kommer
att nödvändiggöra reduktioner av för marinen i övrigt för femårsperioden
1942/47 beräknad materielanskaffning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Anskaffning av verkstadsutrustning m. witör
budgetåret 1943/44 å fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 174,000 kronor.

Marinen: Anskaffning av telefon- och andra elektriska anläggningar m. m. Såsom
av propositionen 1943: 222 (sid. 114 ff.) framgår ha vid marinförvaltningens
förenämnda promemoria den 10 februari 1943 i tabellform fogats kostnadsberäkningar
för samtliga i 1943 års försvarsutrednings betänkande upptagna
byggnadsobjekt med undantag för dem som äro att hänföra till Sydkustens
marindistrikt. I tablåerna ha vidare, med nyss nämnt undantag, upptagits
samtliga övriga inom marinförvaltningen kända byggnadsbehov, vilka eventuellt
kunde tänkas komma att belasta försvarsplanens kostnadsram. De i
tablåerna angivna egentliga byggnadskostnaderna inbegripa icke kostnader
för elektrisk armatur, telefoner, larmanordningar, orderhögtalaranläggningar,
radioanläggningar, ur- och rastsignalanläggningar, ringledningar, luftskyddsanordningar
med undantag av vissa normalskyddsrum, köksutredning med
undantag av kok- och stekapparater, värmeskåp samt spisar, maskiner i verkstäder
o. dyl. Marinförvaltningen har i skrivelse den 27 augusti 1942
anfört, att dessa kostnader vore av den natur, att de på ett förberedande
stadium icke kunde ens till närmelsevis uppskattas, samt att de såvitt ma Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302. ian 43 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

rinförvaltningen kunde finna icke inginge i de av för svar sutredningen angivna
kostnadssummorna för olika byggnadsanläggningar. I särskilda
kolumner i marinförvaltningens förenämnda promemoria lia angivits kostnaderna
för lös inredning, telefonförbindelser m. m. Därvid synas dock icke
ha upptagits kostnader för samtliga de inredningsdetaljer, som enligt vad nyss
nämnts icke medräknats bland de egentliga byggnadskostnaderna. Det
ytterligare medelsbehov för vissa med byggnadsföretagen omedelbart sammanhängande
kostnader av beskaffenhet att täckas över driftbudgeten som
icke torde kunna rymmas inom de belopp, som för dessa ändamål beräknats
i samband med försvarsbeslutet, ha i propositionen 1943: 222 uppskattats till
åtminstone 3 miljoner kronor.

I skrivelse den 12 februari 1943 har marinförvaltningen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för larm- och luftskyddsanordningar
anvisa 262,000 kronor därav å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 157,000
kronor och å riksstaten för budgetåret 1943/44 105,000 kronor.

Med återkallande av sistnämnda framställning hemställde marinförvaltningen
härefter i skrivelse den 2 mars 1943, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att för utrustning av marinens anläggningar med viss materiel för
budgetåret 1943/44 anvisa ett sammanlagt belopp av 1,235,000 kronor fördelade
på drift- och kapitalbudget enligt vissa i en vid skrivelsen fogad tablå
angivna grunder.

Beräkningen av det sist angivna medelsbehovet har skett med ledning
av marinförvaltningens promemoria den 10 februari 1943 men innefattar ej
all för i sagda promemoria upptagna byggnadsföretag erforderlig materiel.

Med promemoria den 22 april 1943 har härefter från marinförvaltningen
överlämnats en med hänsyn till vad i propositionen 1943: 222 anförts reviderad
tablå innefattande jämväl uppgifter örn viss materiel, som erfordras
för utrustning med nya anordningar av befintliga byggnader inom Sydkustens
marindistrikt. Beträffande de byggnader inom Sydkustens marindistrikt,
som skola nyuppföras, har i promemorian förutsatts, att kostnaderna
för motsvarande utrustning skola bestridas av de kapitalinvesteringsanslag,
marinförvaltningen hade för avsikt att äska, i den mån utrustningen ej
vore att hänföra till lös inredning. Vidare har i promemorian uppgivits, att
beräkningen av kostnaderna för utrustning av vissa verkstäder ej vore slutförd,
varför de ej ännu kunde uppgivas. Den vid promemorian fogade tablån
avser bland annat följande ändamål nämligen telefonförbindelser, larmoch
luftskyddsanordningar, ur-, rastsignal-, order- och centralradioanläggningar,
elektriska ringledningar, anläggningar för upptagetmarkeringar, radioövningsmateriel,
viss verkstadsutrustning, eldledningsförbindelser m. m. I
det för telefonförbindelser beräknade beloppet ingå bland annat 105,000
kronor för automatiska abonnementväxlar för Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar,
beträffande vilka växlar Kungl. Majit genom beslut den 29
januari 1943 bemyndigat marinförvaltningen att med telegrafstyrelsen träffa
avtal örn leverans.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Utredningen ger vid handen, att marinförvaltningens äskanden av medel för
uppförande av byggnader icke inbegripit sådana anordningar som telefonförbindelser,
ringledningar m. m. Detta är anmärkningsvärt och ägnat att försvåra
överblicken av konsekvenserna av beslut örn medelsanvisning för byggnadsföretag.

Av utredningen framgår vidare, att försvarsutredningen icke tagit nu ifrågavarande
medelsbehov i beräkning. Den i 1942 års försvarsbeslut angivna kostnadsramen
för marinen innefattar härigenom icke dessa kostnader. Medelsanvisning
för ändamålet kan dock icke undvikas. Spörsmålet på vad sätt denna
merutgift utöver kostnadsramen skall motvägas genom begränsning av de till
marinen utgående anslagen i övrigt — exempelvis till byggnadsarbeten — får
upptagas framdeles efter utredning från marinförvaltningen.

De i den med promemorian av den 22 april 1943 överlämnade tablån upptagna
kostnaderna torde böra minskas med 82,500 kronor, nämligen dels 50,000 kronor
för kompressoranläggning, dels 20,500 kronor för vissa inredningsdetaljer
för Härnösands kustartilleriförsvar, för vilka ändamål medel beräknats i annat
sammanhang, dels ock 12,000 kronor för gymnastik- och idrottsmateriel
för en ifragasatt sporthall å Stumholmen vid Karlskrona, som icke nu bör
anskaffas.

Då i tablån upptagna kostnader sluta å 1,691,115 kronor skulle för ifrågavarande
ändamål böra beräknas (1,691,115 — 82,500=) i runt tal 1,610,000
kronor. En begränsning till 1,575,000 kronor av det anslag, som bör anvisas,
synes mig dock möjlig. Medelsbehovet torde med hänsyn till omständigheterna
böra tillgodoses över driftbudgeten och för ändamålet anvisas ett reservationsanslag,
beträffande vars disposition Kungl. Majit torde böra meddela
närmare föreskrifter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Marinen: Anskaffning av telefon- och andra elektriska
anläggningar m. m. å fjärde huvudtiteln för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av 1,575,000 kronor.

Vissa till försvaret hörande institutioner.

Krigsmaterielverket: Driftkostnader vid vissa förråd m. m. I särskilda skrivelser
den 22 april och den 4 maj 1943 har statens krigsmateriélnämnd
hemställt, att medel, tillhopa 3,171,000 kronor, måtte ställas till förfogande
för bestridande under budgetåret 1943/44 av kostnader, som sammanhänga
med driften vid vissa i skrivelserna angivna provisoriska och permanenta
förråd, för omflyttning av materiel mellan olika förråd och för distribuering
av materiel till depåer, etappförråd, truppförband o. s. v. Kostnaderna
vid förråden utgjordes av hyra för provisoriska förrådslokaler samt kostnader
för bestridande av löner och övriga driftkostnader vid förråden. Lönekostnaderna
avsåge allenast den vid förråden sysselsatta egentliga förrådsperso -

Departements chefen.

84 Kungl. May.ts proposition nr 302.

nalén, medan viss vid förråden sysselsatt verkstadspersonal, avsåges skola avlönas
med anlitande av för materielens anskaffande anvisade anslag.

Departement: För de ändamål, varom här är fråga, ha under innevarande budgetår medel

chefen. ställts till förfogande från förskottsanslag. Under nästa budgetår komma emellertid
de permanenta förråden i allt större utsträckning att tagas i bruk. Kostnaderna
för dessa förråd böra givetvis, i den mån verksamheten är att hänföra till
normal fredsdrift, inräknas i den för försvarsväsendet fortsatta utbyggnad och
organisationen för femårsperioden 1942/47 beräknade kostnadsramen. För
närvarande kan icke exakt angivas till hur stor del förenämnda belopp avser
kostnader av natur att böra bestridas även under fredstid. Enligt vad jag inhämtat
pågår inom statens krigsmaterielnämnd närmare utredning i detta hänseende,
på grundval av vilken det bör bliva möjligt att beräkna det fredsmässiga
anslagsbehovet för budgetåret 1944/45. I princip bör endast denna
del av det nuvarande anslagsbehovet belasta riksstaten. I avbidan på slutförandet
av denna utredning anser jag mig böra förorda, att av riksdagen för
budgetåret 1943/44 äskas medel för bestridande av kostnaderna för samtliga i
krigsmaterielnämndens förenämnda framställningar angivna ändamål oavsett
att endast en del av kostnaderna är av natur att böra belasta riksstaten och
femårsplanens kostnadsram. Vid anmälan i statsverkspropositionen av motsvarande
anslag för budgetåret 1944/45 torde kunna förebringas material för
bedömande till hur stor del det nu äskade anslaget skall anses belasta nämnda
ram.

De nu föreliggande anslagsberäkningarna finner jag mig kunna godtaga.
Jag föreslår, att anslaget med ett till 3,170,000 kronor avrundat belopp uppföres
såsom obetecknat anslag, samt hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Krigsmalerielverket: Driftkostnader vid vissa förråd
m. m. å fjärde huvudtiteln för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av 3,170,000 kronor.

Forskningsverksamhet inom sprängämnesområdet. I särskild proposition till årets
riksdag har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till Forskningsverksamhet
inom sprängämnesområdet å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43
anvisa ett reservationsanslag av 228,000 kronor. Förslaget, som föranletts av
vissa av försvarsväsendets verkstadsnämnd och statens krigsmaterielnämnd
den 20 februari 1943 gjorda framställningar i ämnet, avser de kostnader för
ifrågavarande verksamhet, som belöpa å innevarande budgetår dels för vissa
erforderliga anläggningsarbeten av engångskaraktär, dels för verksamhetens
bedrivande.

I sin förenämnda skrivelse har verkstadsnämnden beräknat medelsbehovet
för ifrågavarande forskningsverksamhet under budgetåret 1943/44 till 120,000
kronor.

Departements- Under åberopande av vad i förenämnda proposition i ämnet anförts och
chefen. unjer framhållande, att anslagsändamålet är av den natur att anslaget icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

synes böra belasta den för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av
landets försvarskrafter i propositionen 1942: 210 angivna kostnadsramen, får
jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Forskningsverksamhet inom sprängämnesområdet å
fjärde huvudtiteln för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 120,000 kronor.

Försvarets forskningsnämnd. Såsom närmare framgår av den till årets riksdag
avlåtna propositionen nr 180 angående organisationen av försvarsväsendets
centrala förvaltning (sid. 156 ff) har, med stöd av Kungl.
Maj:ts den 5 februari 1943 lämnade bemyndigande, tillsatts en särskild nämnd,
försvarets forskningsnämnd, med uppgift att —- i avbidan på genomförandet av
en slutgiltig organisation av den naturvetenskapliga och tekniskt-vetenskapliga
forskningen för militära ändamål — verka för forcering och samordning av nu
pågående forskningsverksamhet inom försvarsväsendet ävensom att verkställa
utredning rörande ifrågavarande forskningsverksamhets framtida ställning och
organisation. Nämnden har därjämte att avgiva förslag till närmare föreskrifter
för nämndens verksamhet som samarbetsorgan m. m. ävensom de förslag, vilka
av utredningen kunna föranledas.

Med erinran härom har forskningsnämnden i skrivelse den 29 april 1943 anfört
i huvudsak följande.

Av nämndens direktiv framginge att dess huvuduppgift till sin natur vore
dels verkställande dels utredande. Den utredande uppgiften krävde ingående
undersökningar och överväganden och något förslag till slutgiltig organisation
av denna verksamhet kunde för närvarande icke avgivas.

Nämndens hittillsvarande verksamhet hade huvudsakligen varit inriktad
på att inhämta kännedom örn de forskningsproblem, som för militärt ändamål
vore under behandling. I full överensstämmelse med den uppfattning, som
framginge av direktiven, hade nämnden därvid kommit till den bestämda uppfattningen,
att en forcering av lösandet av vissa forskningsproblem ur försvarsberedskapssynpunkt
vore av utomordentlig betydelse ävensom att en allmän
samordning av verksamheten vore i hög grad önskvärd. Nämnden hade vidare
funnit, att behovet av en organiserad informationstjänst i vad rörde militära
forskningsproblem gjorde sig starkt påmint. För närvarande saknades ett
centralt organ för dylik informationstjänst. Nämnden funne för sin del, att
denna brist borde avhjälpas genom en av nämnden organiserad informationstjänst,
vilket ur beredskapssynpunkt borde ske utan att avvakta resultatet av
nämndens utredande verksamhet.

För att möjliggöra en dylik informationstjänst vore det bland annat nödvändigt
att från olika håll inhämta ett stort antal uppgifter rörande forskningsproblemen,
de vunna resultaten och de befintliga resurserna. Dessa uppgifter
måste i sin tur bearbetas, systematiseras och uppläggas i överskådliga
register samt vid behov distribueras. Denna verksamhet vore jämväl ägnad att
för nämnden skapa den överblick över hithörande spörsmål, som vore nödvändig
för att nämnden skulle kunna effektivt fullgöra sitt uppdrag att verka
för forcering av den aktuella forskningsverksamheten ävensom att utgöra ett
samarbetsorgan i syfte att effektivisera den pågående verksamheten och undvika
tidsödande och kostsamt dubbelarbete.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

För att nämnden skulle bli i stånd att fullgöra sin verkställande uppgift
vore det nödvändigt att inom nämnden skapades ett ständigt arbetande organ,
lämpligen ett verkställande utskott, i vilket inginge ledamöter av nämnden,
tillkallade experter samt personal från militärfysiska institutet och försvarsväsendets
kemiska anstalt.

För att bereda ärendena och handha det löpande arbetet inom nämnden och
dess verkställande utskott syntes det ofrånkomligt att till nämndens förfogande
ställdes kanslipersonal omfattande kanslichef, expeditionsföreståndare
och skrivbiträde. Kanslichefen, som samtidigt borde vara föredragande i verkställande
utskottet samt besitta största möjliga erfarenhet beträffande militär
forskningsverksamhet, syntes kunna ägna huvuddelen av sin tjänstgöring åt
verksamheten inom nämnden. Bland annat för ett fruktbärande samarbete
med militära myndigheter syntes det lämpligt att kanslichefen vore officer.
Därest vederbörande måste beredas tjänstledighet från innehavd beställning
borde han givetvis tillförsäkras oförändrade löneförmåner under tjänstledigheten.
Expeditionsföreståndare och skrivbiträde borde vara heltidsanställda.
För nämndens hittillsvarande verksamhet hade erforderliga lokaler ställts till
förfogande inom försvarsstaben. Även det ökade lokalbehov, som betingades
av ovan angivna organisation, kunde intill den 1 nästkommande oktober tillgodoses
inom militärstabsbyggnaden.

Vid sin skrivelse har nämnden fogat en kostnadsberäkning, enligt vilken
kostnaderna för ovan angivna organisation för tiden 1 juni 1943—30 juni 1944
beräknats till inalles 27,000 kronor, därav för arvode åt expeditionsföreståndare
efter 700 kronor per månad 9,100 kronor, för arvode åt skrivbiträde efter 300
kronor per månad 3,900 kronor samt för uppläggning av register, expenser och
övriga kostnader (eventuell lokalhyra inbegripen) 14,000 kronor. Härav har
enligt under hand lämnad uppgift ett belopp av 2,500 kronor beräknats belöpa
på innevarande budgetår.

Vid anmälan av frågan örn tillsättande av försvarets forskningsnämnd framhöll
jag, att vid övervägande av de åtgärder, som på detta område borde ifrågakomma,
måste uppställas två mål, ett inriktat på den nu aktuella forskningen,
ett på den militärtekniska forskningens framtida ställning och organisation.
Börande den aktuella forskningen gällde det att inrätta ett provisoriskt organ,
vars huvuduppgift skulle vara att verka för att möjligheter skapades att forcera
lösandet av nu aktuella militärtekniska forskningsproblem, att befordra
samarbetet såväl mellan de på olika områden verkande tekniska och vetenskapliga
specialisterna inbördes som mellan dessa specialister och de militära
fackmännen, att åvägabringa ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter, att övervaka
planläggningen av forskningen i syfte att undvika dubbelarbete samt att
i såväl effektiviserings- som besparingssyfte verka för gemensamt utnyttjande
av redan förefintliga eller blivande hjälplaboratorier, instrumentutrustningar,
konstruktions- och ritkontor, verkstäder ävensom övriga tekniska resurser. Det
borde ankomma på försvarets forskningsnämnd att omhänderhava dessa uppgifter
liksom också att utreda frågan örn den militärtekniska forskningens
framtida ställning och organisation.

Av nämndens föreliggande framställning framgår, att nämnden icke är i tillfälle
att framlägga förslag i sistberörda avseende inom sådan tid att ärendet

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

kan underställas den nu församlade riksdagen. I afbidan på en definitiv
organisation för forskningsuppgifternas omhänderhavande ämnar nämnden,
såsom i de för densamma gällande direktiven förutsatts, inrätta sig på ett
fullföljande av sina uppgifter såsom provisoriskt samarbetsorgan och har
äskat de särskilda medel, som av denna anledning erfordras.

Då det är av den största vikt, att den pågående militärtekniska forskningen
kan planmässigt och effektivt bedrivas, och nämnden måste beredas möjligheter
att på bästa sätt på detta område fullgöra sina samordnande uppgifter,
har jag icke något att i princip erinra mot bifall till nämndens föreliggande
förslag. Jag utgår således från att inom nämnden upprättas ett verkställande
organ, som närmast skall ha att svara för denna del av verksamheten. De föreliggande
kostnadsberäkningarna giva mig heller icke anledning till erinran.

Ifrågavarande kostnader äro av den art, att de icke lämpligen böra annat än
tillfälligtvis bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga, från vilket anslag nämndens utgifter nu gäldas.
Den lämpligaste anordningen synes vara, att dessa kostnader bestridas från
ett särskilt å riksstaten uppfört anslag, varemot nämndens kostnader i övrigt
— till huvudsaklig del föranledda av nämndens utredningsarbete — böra bestridas
från kommittéanslaget.

Kostnaderna kunna för budgetåret 1943/44 med ledning av nämndens kalkyler
uppskattas till (27,000 — 2,500 =) 24,500 kronor. Till detta belopp torde
emellertid böra läggas ett belopp av i runt tal 15,000 kronor, motsvarande beräknad
ersättning för avstådda löneförmåner till den officer, som i enlighet
med nämndens förslag torde böra såsom kanslichef i första hand svara för
verksamhetens bedrivande. Med hänsyn härtill föreslår jag, att för ifrågavarande
ändamål anvisas ett anslag av (24,500 + 15,000 =) 39,500 kronor för
budgetåret 1943/44. Anslaget bör lämpligen betecknas såsom reservationsanslag.

Under erinran att Kungl. Maj:t genom beslut den 7 maj 1943 från kommittéanslaget
ställt medel till förfogande för tiden före den 1 juli 1943, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets forskningsnämnd å fjärde huvudtiteln för
budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 39,500 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Bilaga 1.

Approximativ kostnadsberäkning för nytt kasernetablissement för
Skånska pansarregementet.

Kanalbyggnad ......................................

Logementsbyggnader för 800 nian..................

Skolbyggnad..........................................

Sjukhus ..............................................

Exercishus för tekniska övningar ..................

Gymnastikbyggnad ..................................

Idrottsplats ..........................................

Mässbyggnad för officerare ..........................

» » underofficerare....................

Marketenteribyggnad ................................

Matinrättningsbyggnad med värmecentral..........

Brandredskapsbod med slangtorn ..................

Vattenreservoir ......................................

Gaskammare..........................................

Vakt- och arrestbyggnad ............................

Bostäder för förvaltare, maskinist, eldare och husmödrar
............................................

Vinterstall med skosmedja..........................

Varmgarage med smörj- och tvätthall..............

Stridsvagnsverkstad..................................

Kallgarage............................................

Utvändiga smörjbryggor och spolplattor............

Bensinstation ........................................

Gengasstation........................................

Intendenturförrådsbyggnader........................

Tygförrådsbyggnader ................................

Pjäsförråd............................................

Fordonsförråd........................................

Cykelförråd ..........................................

Ammunitionsförråd ..................................

Gevärssmedja ........................................

Cykelst äll ............................................

Korthållsbana........................................

Skolskjutningsbana ..................................

Handgranatsbana ....................................

Kulspruteskjutbana..................................

Väg- och planeringsarbeten samt stängsel..........

Utvändiga rörtekniska arbeten......................

» elektriska arbeten........................

Kostnader den
V» 1941

261,000

2,200,000

195.000

333.000

300.000

358.000

85.000

190.000

160.000
200,000
600,000

25.000

40.000
5,000

72,500

100,000

56.000
1,800,000
1,100,000

800,000

50.000

35.000

10.000

225.000

100.000
260,000

154.000

19.000

52.000

30.000
1,200

35.000

51.000
5,000

50.000

600.000

560.000

117.000

Kostnader den
Vt 1942

282,000

2.380.000
211,000

360.000

324.000
386,500

92.000

203.000

173.000

216.000

648.000

27.000

43.200
5,400

78.500

108.000

60.500

1.945.000

1.188.000

865.000

54.000

37.800

10.800

243.000

108.000
280,100
166,100

20.500

56.200
32,400

1,300

37,800

55.000
5,400

54.000
648,000
604,800
126,200

Kronor 11,234,700 12,137,500

Administration cirka

6 procent

674,100

728,300

Avrundat belopp

Summa kronor 11,908,800

................ 12,000,000

12,865,800

12,900,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Bilaga 2.

Wendes artilleriregementes förläggning rid Norra Isum.

>		Kostnad enl. prisläget
CWJ		Vj	1941	Prisstegring
				V? 1941—

crq <■i 0 er* ® 00 crq N	Byggnadsobjekt	enligt prop. 1942:210	enligt forti-fikations-styrelsens senare ut-	7 7 1942 enligt forti-fikations-styrelsen	Anmärkningar
Cb			redningar
					\| Enl. MBU:s ritning nr 1. Vissa
					explok beräkn förlagda till
1	Kanslibyggnad......................	362,000	329,000	25,600	'' bef byggn tillä fastigh \| Asum 14®. Jfr FS und [ skr d I6/s 42.
1	Logementsbyggnader................	2,715,000	3,198,000	255,840	10 st.enl.MBUis ritningnr 2.
1	Skolbyggnad........................	208,150	230,000	18.400	Enl. MBU:s ritning nr 5.
1	Pjäsexercishus......................	150,000	240,000	19,200	3 st. enl. MII0:8 ritning nr 3.
2	Gymnastikbyggnad ................	300,000	378,000	30,240	Enl. MBU:s ritning nr 4.
2 2	Idrottsplats ........................ Kallbadhus ........................	90.000 12.000	72,700 81,800	5,800 6,500	jMed simbassäng och avkläd-
1	Vattenreservoir ....................	25,000	22,700	1,800
1	Sjukhus............................	215,000	330.000	26,400	50 å 60 platser.
1		210,000	150,000	12,000	Enl. MBU:s ritning nr 6. \| Andrine av befintlie byggnad

1	» » underofficerare....	156,000	43,700	3,500	I tillhörande fastigheten \| Åsum 148. Jfr FS und
					\| skr den 16/« 42.
1	Marketenteribyggnad ..............	200,000	250,000	20,000	Enl. MBU:8 ritning nr 10. i Enl.MBU:8ritningnrl3,inkl.
1	Matinrättningsbyggnad..............	450,000	890,000	71,200	J värmecentral och transfor-
	Intendenturverkstad ................	110,000	—	—	rnator.
1	Brandredskapsbod ..................	25,000	25,000	2,000
1	Gaskammare........................	4,000	4,000	320
1	Vakt- och arrestbyggnad............	45,000	100,000	8,000	Enl. MBU:s ritning nr 16.
1	Bostäder för underofficerare ........	125,000	125,000	10,000
1	» » förvaltningspersonal . . Vinterstallar........................ Sömm ars tallar......................	75,000 1,827,000 900,000	75.000 40.000	6,000 3,200	(För 30 hästar samt sjukbox \ och liten smedja.
—	Sjukstall och skosmedja ............	126,000	—	—
2	Ridhus ............................	220,000	130,000	10.400
2 2 l	Rastgård .......................... Ridbana och hindergård............ Varmgarage........................	6,000 36.000 84.000	\| 28,000 540,000	2,240 43,200	13 + 1 st. enl. MBU:b rit-
1 1	Kallgarage ........................ Fordonsförråd......................	18,400 387,500	\| 280,000	22,400	5 st.enl.MBUis ritning nr21.
1	Bensinstation ......................	10,000	30,000	2,400
1	Intendenturförråd ..................	240.000	166,000	13,280	Enl. MBU:s ritning nr 26.
1	Tygförråd..........................	80,000	{• 60,000	4,800
1	Signalmaterielförråd................	6,000
1	Pjäsförråd ..........................	548,000	415,000	33,200	5 st.enl.MBUis ritningnr26.
1	Ammunitionsförråd ................	30,000	30,000	2,400
1	Bytesförråd ........................	—	135,000	10,800
1	Gevärssmedja ......................	20,000 35,000	125,000 35,000	10,000	Enl. MBUis ritning nr 84.
1	Korthållsskjutbana..................	2,800
1	Skolskjutningsbana ................	60,000	80,000	6,400
1	Handgranatsbana ..................	5,000	5,000	400
1	Väg- och planeringsarbeten ........	678,750	591,000	47,200	Inklusive stängsel.
1	Utvändiga rörtekniska arbeten......	633,500	563,600	45,100

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

> a °3		Kostnad enl. prisläget Vt 1941	Prisstegring Vt 1941— Vt 1942 enligt forti-fikations-styrelsen
© a sr © sr oq SO p.	Byggnadsobjekt	enligt prop. 1942:210	enligt forti-fikations-styrelsens senare ut-redningar	Anmärkningar
i	Utvändiga elektriska arbeten........	135,750	135,000	10,800
i	Administrationskostnader och oförut-sedda utgifter, c:a 6 % & förestående beräknade kostnader.............. Summa kronor 5 % avdrag för läge i södra Sverige Summa kronor Avrundat belopp	698,050 12,262,100 580,400 11,681,700 11,680,000	595,500 10,520,000 525,000 9,995,000 10,000,000	47,700 841,520 42,075 799.445 800,000	; Tillkommer byggnadskostnad
	för tygverkstad, enligt tyg-departementets och forti-fikationsstyrelsens gemen-samma und skrivelse den 28/i2 1942 beräknad till 800.000 kr. enl. prisläge Vt 1942 motsvarande 726.000 kr. enligt pris-läge Vt 1941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 91

Bilaga 3.

Wendes artilleriregementes förläggning vid Norra Åsum.

Beräknad kostnad
l/i 1941

Kanslihus ............................................................ 261,000

Batterikaserner (1,000 man) ........................................ 2,750,000

Skolbyggnad.......................................................... 221,000

Gymnastikhus........................................................ 358,000

Matsalsbyggnad...................................................... 515,000

Värmecentral och transformator............................. 333,000

Marketenteri.......................................................... 241,000

Sjukhus .............................................................. 333,000

Mässbyggnad för officerare.......................................... 168,000

» » underofficerare.................................... 67,500

Vakt- och arrestbyggnad............................................ 72,500

Ridhus................................................................. 124,000

Vinterstallar för 30 hästar med sjukbox och liten smedja........ 38,000

Pjäsexercishus........................................................ 208,000

Varmgarage.......................................................... 515,000

Gevärssmedja ........................................................ 100,000

Tygförråd, varmförråd .............................................. 57,000

Pjäsförråd............................................................ 395,000

Kallgarage och fordousförråd........................................ 267,000

Bytesförråd .................. 128,500

Intendenturförråd (kall).............................................. 135,000

Bensinstation och bilkol ............................................ 28,600

Idrottsplats .......................................................... 66,600

Simbassäng och avklädningshytter.................................. 118,000

Brandredskapsbod.................................................... 23,800

Rastgård och ridbana................................................ 26,700

Korthållsskjutbana .................................................. 33,300

Skolskjutningsbana .................................................. 66,200

Handgranatsbana .................................................... 4,800

Bostäder för underofficerare ........................................ 119,000

» » förvaltningspersonal .................................. 71,400

Ammunitionsförråd .................................................. 28,600

Gaskammare.......................................................... 3,800

Vägar, gårdsplaner och stängsel.................................... 620,000

Utvändiga värmerör och kulvertar.................................. 214,500

» vatten- och avloppsledningar............................ 524,000

» elektriska arbeten........................................ 128,500

Administration 6 procent............................ 561,900

Summa kronor 9,927,200

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Bilaga 4.

Signalregementets till Sköjde förlagda kompani.

>		Kostnad enl. prisläget
B erci		‘/t 1941	Prisstegring
				V» 1941—

CKJ o B	Byggnadsobjekt	enligt prop. 1942: 210	enligt forti-fikations-	Vt 1942 enligt forti-	Anmärkningar
1		styrelsens senare ut-	fikations- styrelsen
Cl.			redningar
1 1	Logementsbyggnad ................ Lektionsrum........................	510,000 30,000	} 496,000	39,000	(2 kaserner å 100 man enl. [ MBU:s ritning nr 2. Lek-[ tionsrum i bottenvåning.
l l	Bostäder för underofficerare ........ Expeditionsbyggnad ................	50,000	} 197,000	15,760	Enl. MBU:s ritning nr 1.
1	Signalmaterielförråd................	30,000	35,000	2,800	Enl. MBU:s ritning nr 25.
l	Övningsförråd......................	—	40,400	3,200	675 m2 (15 fack å 45 m2).
l	Ammunitionsförråd ................	—	5,700	450	120 m2 i samma byggnad som \ intendenturförråd.
					(Tillbyggnad av befintligt för-
l	Intendenturförråd ..................	53,000	60,000	4,800	{ råd enl. MBU:s ritning { nr 23, (5 fack).
l	Cykel förråd ........................	—	7,300	680	(3 fack, enl. MBU:s ritning \ nr 97 (för 280 cyklar).
i	Brandredskapsbod med redskap ....	—	6,000	500
—	Yarmgarage........................	200,000	—	—	jDisponerar K 3 förutvarande \ garage.
—	Kallgarage ........................	10,000	—	—
l	Väg- och planeringsarbeten ........	88,300	72,100	5,800
l	Utvändiga rörtekniska arbeten......	44,200	33,600	2,700
l	Utvändiga elektriska ledningar......	17,600	900	100
l	Administrationskostnader och oförut-
	sedda utgifter, c:a 6 % å förestå-ende, beräknade kostnader........	62,000	57,300	4,700
	Summa kronor	1,095,100	1,011,300	81,170
	Avrundat belopp	1,100,000	1,015,000	81,000

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Bilaga 5.

Tablå

utrisande byggnadskostnaderna för Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands
kustartilleridetachement för förläggning till dels dövstumskolan och dels
Brännanområdet i Härnösand.

	Dövstumskoleprojektet	Brännanprojektet
Byggnadsprojekt	Enligt prop. 1942:210 beräknat belopp enligt prisläget ‘/i 1941	Ay marin förvalt-ningen efter när-mare utredning beräknat belopp hänfört till pris-läget l/i 1941	Ay marinförvalt-ningen beräknat belopp hänfört till prisläget Vt 1941
	A	B	c
A. Iståndsättningsarbeten och om-ändringsarbeten.
Ombyggnad av nuvarande Dövstum-
skolan..............................	350,000	334,000	—
.Rivning av b ef. byggnader............	—	1,000
B. Nybyggnadsarbeten.
Markförvärv..........................	35,000	63,000	49,000
2 st. kaserner........................	—	—	530 000
Kanslihus med offmäss................	250,000	287,000	287,000
Vakt- och arrestbyggnad..............	—	—	36,000
Uoffmäss och manskapsmäss.......... Uoffmäss och manskapsmäss med mat-	75,000	102,000
inrättning..........................	—	—	254,000
Exercishall med mäthus ..............	100,000	103,000	103,000
Sjukbarack ..........................	25,000	37,000	37,000
Gymnastikbyggnad (med bastubad)....	175,000	305,000	305,000
Skolsalsbyggnad......................	—	—	120,000
Värmecentral ........................ Bostadshus (väbel, maskinist och hus-	130,000	120,000	108,000
moder) ............................ Förrådsbyggnader (proviant-, sjukvårds-,	—	—	87,000
handvapens- och beklädnadsförråd) ..	195,000	260,000	260,000
Garage ..............................	20,000	—	47,000
Båtskjul och förråd för båtinventarier	50,000	46,000	56,000
Brygga ..............................	90,000	90,000	90,000
Bostadslägenheter....................	37,500	56,500	56,500
Utvändiga ledningar..................	100,000	93,000	88,000
Planeringar, vägar och stängsel ...... Utvändiga el. ledningar och yttre be-lysning samt anslutning till distribu-	50,000	83,000	92,000
tionsnät............................	—	40,000	42,000
Brandmateriel jämte brandbod........	—	17,500	17,500
Summa kronor		2,037,000	2,666,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Bilaga 6.

Kostnader för verkstadsutraktning m. m. i samband med byggnadsarbeten
för armén under femårsperioden 1942—47.

Byggnadsobjekt	Kostnad enligt pris-läget den V? 1942	Kostnader för vars bestridande anslag ej finnes
a) Av försvarsbeslutet föranledda byggnadsarbeten m. m. I. Nya etablissement m. m. Norrbottens regementes jägarbataljon, Kiruna:
(Garage) 1 smörjplats och 1 tvättplats......................	3,300	3,300
Smedja....................................................	12,000	12,000
Göta pansarlivgardes till Gotland förlagda kompani, Visby:
(Garage) Smörj- och tvätthallar ............................	{■ 11,200	11,200
Utvändiga smörj- och tvättplatser..........................
Tygverkstad ..............................................	n_	—
Wendes artilleriregementes förläggning vid Norra Asum:
(Varmgarage) 4 smörjplatser och 6 tvättplatser..............	11,000	11,000
Spolplattor, 10 st. platser ..................................	1,500	1,500
Gevärssmedja..............................................	16,000	16,000
Bergslagens artilleriregemente, Kristinehamn (Servicestation för smörjning och rengöring):
4 smörjplatser, 6 tvättplatser ..............................	11,000	11,000
Gevärssmedja..............................................	16,000	16,000
Tygverkstad ..............................................	200,000	200,000
Spolningsplats för bilar utv. 10 platser ....................	1,500	1,500
Stockholms luftvärnsregemente till Gotland förlagda kompani, Visby:
(Varmgarage) smörjplats, tvättplats ........................	2,850	2,850
Spolplats utv. 3 st.........................................	450	450
Göteborgs luftvärnskår. Göteborg:
(Varmgarage) 4 smörjplatser, 4 tvättplatser..................	10,000	10,000
5 utvändiga smörjplatser, 3 spolplatser ....................	1,950	1,950
Gevärssmedja..............................................	16,000	16,000
Tygverkstad ..............................................	*) 110,000	—
Luleå luftvärnskår, Luleå:
(Varmgarage) 4 smörjplatser, 4 tvättplatser ................	10,000	10,000
5 utvändiga smörjplatser, 3 spolplatser......................	1,950	1,950
Gevärssmedja..............................................	16,000	16,000
Tygverkstad ..............................................	8) 110,000	—
Mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår:
Verkstad, verktygsutrustning ..............................	3,700	3,700
Mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår:
Verkstad, verktygsutrustning ..............................	3,700	3,700
Göta trängkårs till Nora förlagda kompani:
Gevärssmedja och verkstad ................................	12,000	12,000
(Varmgarage) 1 komb. smörj- och tvättplats..................	3,200	3,200
Två mobiliseringscentraler för Svea trängkår:
Gevärssmedja..............................................	7,400	7,400
En mobiliseringscentral för Göta trängkår:
Gevärssmedja..............................................	3,700	3,700
Två mobiliseringscentraler för Norrlands trängkår:		7,400
Gevärssmedja..............................................	7,400
Två mobiliseringscentraler för Skånska trängkåren:	7,400	7,400
Gevärssmedja..............................................

l) Ingår i nedan upptagen rubrik »Tygverkstäder på Gotland».

■) Kostnaderna avsedda att bestridas från till tygdepartementets förfogande ställda anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

	Kostnad	Kostnader
Byggnadsobjokt	enligt pris-läget den Vt 1942	för vars bestridande anslag ej finnes
Stabsmobiliseringscentral i II. militärområdet: Signalverkstad ..................................... Stabsmobiliseringscentral i V. militärområdet:	10,000	10,000
Signalverkstad ........................................	10,000	10,000
IV. Garagebyggmader.
I 2 Karlstad 1
I 6 Kristianstad} smörj'' och tvätthallar ..................	21,000	21,000
I 16 Halmstad 1
S 1 Stockholm, 2 tvättplatser ....................... P 2 förläggning, smörj- och tvätthallar ..................	900 \| 19,000	900 19,000
utv. smörj- och tvättplatser..............
P 2 uppställningsgarage:
smörj- och tvätthallar.............................. utv. spolplatta .............................	\| 15,500	15,500
ackumulatorförråd.................................	21,200	21,200
VIII. Särskilda byggnadsbehov.
Infanteriskjutskolan, Rosersberg:
Vapenverkstad (flyttnings- och kompletteringskostnad) . . Luftvärnsskjutskolan, Väddö:	3,500	3,500
\| (Garage) Smörj- och tvättplatser.................... Serviceverkstad, för bilar, pjäser och instrument........ samt snickarbo^ och laddningsrum ....................	\| 15,500	15,500
Verkstäder vid Skånska pansarregementet, Hälsingborg ....	») 350,000	—
Verkstäder vid Södermanlands pansarregemente, Strängnäs .	*) 350,000	—
b) Övriga i försvarsbeslutets kostnadsram ingående
byggnadsarbeten.
V. I 1943 års statsverksproposition, kapitalbudqeten, upptagna
behov. Tyganstalt vid Smålands artilleriregemente ..............	») 52,000
Tygverkstäder vid Skaraborgs pansarregemente ..........	s) 384,000	—
Verkstadsbyggnad vid Skånska luftvärnskåren............	») 110,000	—
VII. Övriga i arméförvaltningens förslag till riksdagsäskanden för
budgetåret 1943/44 upptagna av Kungl. Maji ännu icke slut-giltigt prövade behov.
Ordnande av Andra tygkompaniets förläggning:
Skolverkstad jämte 1 tvätt- och 1 smörjplats..........	61,000	61,000
Signalverkstad i Skövde..............................	8) —	—
Nybyggnadsarbeten vid truppförbandens tygverkstäder....	*) 770,000	—
Modernisering av tygverkstäderna vid Bodens ingenjörkår Tygverkstäder på Gotland............................	40,000	40,000
100,000	100,000
Översyn av tygstationer och truppförbandens tygverkstäder	800,000	—
Bergverkstäder för Bodens tygstation ..............	300,000	300,000
Förråd för reservackumulatorer i Boden..............	43,000	43,000

'') Kostnadorna avsedda att bostridas frän till tygdepartcmontets förfogande ställda anslag.

2) I 1943 ärs statsverksproposition.

a) Upptages nedan under rubriken »Centrala signalverkBtäder (8 st.) jämte signalförrädsverkstädor vid
truppförbanden.

Kungl. Majlis proposition nr 302.

	Kostnad	Kostnader
Byggnadsobjekt	enligt pris-läget den Vt 1942	för vars bestridande anslag ej finnes
Ackumulatorförråd vid truppförbanden....................	640,000	640,000
Optiska verkstäder för armén............................ Centrala signalverkstäder (3 st. jämte signalförrådsverk-	540.000 832.000	540.000 832.000
städer vid truppförbanden..............................
Fredsapteringsverkstad i Boden ..........................	>) 30,000	30,000
VIII. Efter sistavgivna förslag till riksdagsäskande uppkomna behov.
Förläggning för Tredje tygkompaniet i Boden ............	'')-	—
c) Byggnadsarbeten, vilkas avskrivningsbebov skola
täckas med särskilda medel.
Ordnande av Göta pansarlivgardes förläggning:
P 1 förläggning, smörj- och tvätthallar ..................	\| 15,000	15,000
utv. smörj- och tvättplatser..............
P 1 uppställningsgarage:
smörj- och tvätthallar..................................	}■ 12,500 15,000	12,500
ackumulatorförråd......................................	15,000
Stridsvagsverkstad för Göta pansarlivgarde .............. Övriga under c) upptagna rubriker berörda av verkstads-	*) 350,000	—
utrustning uppskattningsvis............................	800,000	800,000
Summa kronor	7,322,300	3,936,300

*) Uppskattat belopp.

*) Under särskild utredning.

8) Kostnaderna avsedda att bestridas från till tygdepartementets förfogande ställda anslag.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Skånska pansarregementets förläggning m. m...................... 2

Försvarsbeslutet ........................................................... 2

Tidigare utredningar.................................................. 4

Nu föreliggande utredning .............................................. 6

Departementschefen .............................................. 9

II. Kapitalinvesteringar, som skola bestridas med de i 1943 års statsverksproposition
upptagna kvotanslagen ......................................,. 16

FÖRSVARSVÄSENDETS FASTIGHETSFOND ...................................... 16

Arméförvaltningens del fond.................................................. 16

Skånska pansarregementet................................................ 16

Wendes artilleriregementes förläggning vid Norra Åsum ...........''..... 17

Signalregementets kompani i Skövde................................ 19

Norrlands dragonregemente .............................................. 20

Signalregementets kompani i Kristianstad ............. .............:.. 21

Skånska trängkåren ........................................ 21

Barackbyggnader vid vissa truppförband....................... 22

Garagebyggnader vid Norra skånska infanteriregementet och Skånska

trängkåren................................................ 22

Ridskolan.................................................................. 23

Gudhems remontdepå .................................................... 23

Herrevadsklosters remontdepå............................................ 24

Ordnande av förläggningen å Rinkaby.................................. 24

Ordnande av förläggningen för andra tygkompaniet .................. 24

Förläggning för arméns intendenturförråd å Karlsborg samt andra

intendenturkompaniet .................................................. 28

Artilleriskjutskolan och Bergslagens artilleriregemente ................ 30

Tygverkstäder m. m. för armén.......................................... 36

Hundgårdar vid arméns truppförband .................................. 47

Kulspruteskjutbana vid Dalregementet .................................. 50

Sammanfattning .......................................................... 54

Hemställan................................................................ 54

Marinförvaltningens delfond.................................................. 52

Norrlandskustens marindistrikt .......................................... 52

Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement .. 52
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 302.

1214 48 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Sid.

III. Frågor om markförvärv 56

Övningsfält för Skånska pansarregementet.............................. 56

Skjutfält för Skånska pansarregementet ................................ 56

Förvärv av mark för viss militärväg.................................... 65

Förvärv av mark för utvidgning av Dalregementets övningsfält samt

för anläggande av kulspruteskjutbana ................................ 67

Stabsmobiliseringscentral vid sjätte militärområdet .................... 75

Sammanfattning .......................................................... 7 5

Hemställan................................................................ 77

IV. Övriga anslagsfrågor 77

Armén ........................................................................ 77

Elektrifiering av vissa barackläger ...................................... 77

Anskaffning av verkstadsutrustning för vissa truppförband m. m..... 78

Marinen ...................................................................... 80

Anskaffning av verkstadsutrustning m. m............................... 80

Anskaffning av telefon- och andra elektriska anläggningar m. m.....81

Vissa till försvaret hörande institutioner 83

Krigsmateriel verket: Driftkostnader vid vissa förråd m. m............. 83

Forskningsverksamhet inom sprängämnesområdet ...................... 84

Försvarets forskningsnämnd.............................................. 85

Bilagor............................................................................ 88

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.