Kungl. Maj.ts proposition nr 285

Proposition 1943:285

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Nr 285.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet
och manskapsavlöningsreglementet,
m. m.; given Stockholms slolt den U maj 1953.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag lill kungörelser

1) om ändrad lydelse av 49 och 53 §§ civila avlöningsreglementet den 4
januari 1939 (nr 8),

2) örn ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni
1939 (nr 275) samt

3) örn ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 18 § manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 283.

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Semester.

Förening av
tjänster
m. m.

Avlöningsför stärkning.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 49 och 53 §§ civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 49 och 53 §§ civila avlöningsreglementet den
4 januari 19391 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

49 §.

Andra huvudtiteln.

1 mom. Nedre justitierevisionen.

För revisionssekreterare---45 dagar.

2 mom. Rikets hovrätter.

För hovrättsråd -— — — 45 dagar.

3 mom. Häradsrätterna.

1. Häradshövding må icke åtaga sig uppdrag eller befattning, som avses
i 4 § 2 morn., ej heller skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller
ensam skiljedomare.

2. Rikets domsagor indelas i fem lönegrupper, betecknade I—V. Häradshövding
i domsaga tillhörande någon av lönegrupperna II—V äger uppbära
avlöningsförstärkning med följande belopp för år räknat, nämligen

lönegrupp II............................ 1,250 kronor

» III............................ 2,500 »

» IV............................ 3,750 »

» V............................ 5,000 > .

Närmare bestämmelser angående domsagornas fördelning å de olika lönegrupperna
meddelas av Kungl. Majit. Häradshövding i domsaga, som nedflyttas
från högre lönegrupp till lägre, skall under sin återstående tjänstetid i
domsagan bibehållas vid den avlöningsförstärkning han åtnjutit före nedflyttningen.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras,
då häradshövding med rätt till sådan förstärkning åtnjuter tjänstledighet,
under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

1 Senaste lydelse av 49 och 53 §§, se 1939:272.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Vid förflyttning, som avses i 3 § 2 morn., skall häradshövding icke vidkännas
minskning i rätten till avlöningsförstärkning.

3. För vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda
angelägenheter må häradshövding, där så kan ske utan särskilda vikariatskostnader,
beviljas tjänstledighet med oavkortad lön under högst 15 dagar
av ett och samma kalenderår.

4. Till häradshövding skall icke utgå kallortstillägg. Kallorts 5.

Tjänsteman i högre lönegrad än A 11, vilken erhållit förordnande att vikarfatsförvalta
häradshövdingämbete eller att såsom vikarie uppehålla annan be- ersättning
fattning i domsaga, äger icke uppbära vikariatsersättning eller vikariats lön.

Kan förordnande att förvalta häradshövdingämbete väntas bliva av
längre varaktighet, äger dock Kungl. Maj:t medgiva, att den förordnade må
uppbära ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.

4 mom. Vattendomstolarna.

1. För vattenrättsingenjör---meddelade bestämmelserna. Förflytt ningsskyldig het.

2. Vattenrättsdomare må icke åtaga sig uppdrag eller befattning, som av- Förening av
ses i 4 § 2 morn., ej heller skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande tjänster
eller ensam skiljedomare.

3. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöningsförstärkning med 3,750 kro- Avlöningsnor
för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen förstärkning,
skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjuter tjänstledighet, under vilken

han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

Vid förflyttning, som avses i 3 § 2 morn., skall vattenrättsdomare icke vidkännas
minskning i rätten till avlöningsförstärkning.

5 mom. Fångvårdsstaten.

Mottager tjänsteman — — — av fångvårdsstyrelsen.

53 §.

Vissa naturaförmåner.

Sjätte huvudtiteln.

1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrclsen samt vägförvaltningarna.

På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa
vilken förordnats såsom byggnadschef, förrådsdirektör, väginspektör för un- å^ergång^tni
derhållet eller byrådirektör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller såsom tidigare innevägdirektör
vid vägförvaltning men vilkens förordnande upphört utan att be^^ng
efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom
den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats,
skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Ställföre trädararvode.

ses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie
befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie
befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av
antalet ordinarie tjänster.

2 mom. Byggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman---för år.

Denna kungörelse träder i kraft, såvitt angår 49 § den 1 juli 1943 och såvitt
angår 53 § den 1 januari 1944.

Beträffande den, som vid utgången av juni 1943 innehar ordinarie häradshövdingbefattning
och icke enligt för honom meddelad föreskrift är
skyldig underkasta sig framtida lönereglering, skall såsom förutsättning för
civila avlöningsreglementets tillämpning gälla vad Kungl. Majit därom särskilt
förordnar.

Vad i 49 § 3 mom. 1 punkten stadgas skall, såvitt angår den, som vid utgången
av juni 1943 innehar ordinarie häradshövdingbefattning, intill den 1
juli 1953 icke äga tillämpning å uppdrag eller befattning, som han därjämte
innehar vid förstnämnda tidpunkt; dock erfordras Kungl. Majits tillstånd
för fortsatt innehav av uppdrag eller befattning, som avses i 4 § 2
morn., därest icke uppdraget meddelats eller befattningen tillsatts av Kungl.
Majit.

Vad i 49 § 4 mom. 2 punkten stadgas skall icke äga tillämpning beträffande
den, som vid utgången av juni 1943 innehar ordinarie vattenrättsdomarbefattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, att 3 § 3 morn., 5 §, 16 § 1 morn., 17 §, 20 §
1 morn., 26 § 1 mom. och 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet den
15 juni 19391 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

3 mom. Genom fullmakt tillsatt beställningshavare tillhörande någon av
lönegraderna Oa 4—6, Ob 1, 2 och 4, Ca 26—30 samt Cb 1 och 2 är jämväl
pliktig att avgå från beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till
statens intresse. Beslut härom meddelas av Kungl. Majit efter förslag av vederbörande
försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives, skola yttranden
hava inhämtats från övriga beställningshavaren överordnade myndigheter
eller chefer.

Med stöd —--och riksdagen.

Entledigas beställningshavare--— stycket sägs.

Beställningshavare, som---intressen stridande.

5 §•

Löneplaner:

Löneplan Ob.

(Officerare i vissa chefsbeställningar.)

Lönegrad och löneklass nr	Årslön kronor	Lönegrad och löneklass nr	Årslön kronor	Lönegrad och löneklass nr	Årslön kronor
1	15,000	4	18,000	7	24,000
2	16,000	5	20,000
3	17,000	6	22,000

Löneplan Cb.

(Civilmilitär personal i vissa chefsbeställningar.)

Lönegrad		Lönegrad		Lönegrad
och löneklass	kronor	och löneklass	kronor	och löneklass	kronor
nr		nr		nr
i	14,000	3	17,000	5	20,000
2	16,000	4	18,000

1 Senaste lydelse av 3 § 3 morn., 5 §, 16 § 1 morn., 17 §, 20 § 1 mom. och 27 § 1 morn.,
se 1942: 683.

Kungl. May.ts proposition nr 285.

Semester.

Tjänstledig hetsavdrag.

Tjänstledighet
till
följd av sjukdom
m. m.

16 §.

1 mom. Beställningshavare äger--— antal dagar:

	Intill det år, under vilket beställ-ningshavaren fyller 40 år	Från och med det år, under vilket beställningshavaren fyller 40 år
Beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa3—6, Ob 1—7, Ca 24—30, Cb 1—5..................	35 dagar	45 dagar

17 §.

För tid---A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen---följande tabeller:

Löneplan Ob.

Löneklass nr	A-avdrag för dag kronor	B-avdrag för dag kronor	Löneklass nr	A-avdrag för dag kronor	B-avdrag för dag kronor
i	10.-	20.—	5	14.—	28.-
2	11.—	22.—	6	15.50	31.—
3	11.75	23.50	7	17.—	34.-
4	12.50	25-

Löneplan Cb.

Löneklass nr	A-avdrag för dag kronor	B-avdrag för dag kronor	Löneklass nr	A-avdrag för dag kronor	B-avdrag för dag kronor
i	9.—	18.—	4	12.50	25.—
2	11.—	22.—	5	14 —	28.—
3	11.76	23.50

20 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra
fall än som avses i 19 § skall beställningshavare

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och samma
kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för beställningshavare tillhörande lönegraderna

Oa]l, Ca 1 — 10................................................ 25 dagar

Oa 2, UO 1—3, Ca 11—23...................................... 20 »

Oa 3—6, Ob 1—7, Ca 24—30, Cb 1—5.......................... lo'' »

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.
Vad i---anordnad läkarundersökning.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 285.
26 §.

1 mom. Beställningshavare, som---tabellen angives:

1	2	3	4	6	6
	Å annat fartyg än vattensbåt	under-	Å undervattensbåt
Beställningshavare, tillhörande lönegrad	vid rörlig	vid stationär för-läggning	vid rörlig	vid sta-
förlägg- ning kronor	å egen för-läggnings-ort kronor	å annan förlägg-ningsort kronor	förlägg- ning kronor	tionär för-läggning kronor
Ob 2..............................	7.—	2.80	4.20
Ob 4..............................	8.—	3.20	4.80	_	_
UO 1, maskinist eller torpedmästare	2.90	1.20	1.80	7.25	4.75
1 morn. Beställningshavare,	27 §. som---månad räknat:
Beställningshavare, tillhörande lönegrad	Flygtillägg i befattning såsom
flyg- förare kronor	flyg- spanare kronor	prov- flygare kronor	kontroll- flygare kronor	fiyg- sign alist kronor
Oa 2—6 ..........................	270	270	270
Ob 2—6 ..........................	270	270	_	_
UO 1, 2 ..........................	210	210	270	_	150

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Vad tidigare i avlöningshänseende särskilt föreskrivits i fråga om beställning
i nu gällande lönegrad, som angives i nedanstående sammanställning,
skall från och med ikraftträdandet i stället avse beställning i ny lönegrad,
som av sammanställningen framgår.

Hittillsvarande

lönegrad

Ob 3 ..
» 4 ..
» 5 ..
Cb 3 ..

Motsvarande
ny lönegrad

. Ob 4
» 6
. » 7

. Cb 4.

Sjötillägg
m. m.

Flygtillägg
m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 18 § manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 18 § manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

Löneplaner 1 morn. Lön utgår —--att hänföra:

m. ra.

Löneplan Ma.

(Manskap i allmänhet.)

	Lönegrad
Beställningar	nr	omfattar löneklas-serna nr	Löneklass nr	Årslön kronor
Menig, Vicekorpral, Vicekonstapel, Musikvicekorpral, Musikvicekonstapel............................	i	_ __ _	_ _ _	_ _ _
Korpral, Konstapel, Musikkorpral, Musikkonstapel	2
Furir, Musikfurir................................	3	—	—	—

Löneplan Mb.

(Manskap i vissa särskilda beställningar.)

Beställningar

Lönegrad

Löne-

klass

Ortsgrupp

omfattar
löneklas-sema nr

Årslön, kronor

Högbåtsman, överfurir ....

18 §.

Hyres-och Gift beställningshavare tillhörande löneplan Ma, som kan räkna en anortsuiiägg.
ställningstid av minst ett år, så ock annan beställningshavare, som tillhör
lönegraden Ma 3 och kan räkna en anställningstid av minst åtta år, äger i
stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg med belopp för år
räknat, som nedan angives för den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens
förläggningsort blivit hänförd:

Rätt till---för löneklassplacering.

Såsom gift---är fråga.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 maj
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet
m. m. Departementschefen anför.

1. Ändringar i civila avlöningsreglementet med anledning av
lönereglering för domsagopersonalen m. m.

Enligt principbeslut vid 1942 års riksdag skall från och med den 1 juli
1943 lönereglering genomföras vid domsagoförvaltningen, som därvid skall
inordnas under civila avlöningsreglementet. Närmare förslag i ämnet har
framlagts i propositionen nr 198 till innevarande års riksdag. I fråga om innebörden
av 1942 års principbeslut jämte vissa i propositionen nr 198 föreslagna
tillägg därtill må följande anföras.

Häradshövdingarna skola placeras i lönegraden B 2. Till flertalet häradshövdingar
skall avlöningsförstärkning utgå. För detta ändamål indelas domsagorna
i fem fasta avlöningsgrupper; i den lägsta gruppen skola endast utgå
löneförmåner efter nyssnämnda lönegrad, under det att i grupperna II—V
skall utgå avlöningsförstärkning med resp. 1,250 kronor, 2,500 kronor, 3,750
kronor och 5,000 kronor. Gruppindelningen skall fastställas av Kungl. Majit
inom en av riksdagen angiven ram. Häradshövding i domsaga, som nedflyttas
till lägre grupp, skall för sin återstående tjänstetid i domsagan icke
vidkännas minskning i avlöningsförstärkningen. Det synes böra förutsättas,
att ej heller tvångsförflyttning, som avses i 3 § 2 mom. civila avlöningsreglementet,
skall medföra minskning i avlöningsförstärkningen.

Kallortstillägg skall icke utgå till häradshövdingarna.

Det i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgade förbudet att mottaga
uppdrag utom tjänsten skall göras ovillkorligt, såvitt angår häradshövdingarna,
och dessutom skall för dem stadgas ovillkorligt förbud att mottaga
skiljemannauppdrag annat än såsom ordförande eller såsom ensam skiljedomare.
Dessa ovillkorliga förbud skola övergångsvis intill den 1 juli 1953

Kungl. Maj:ts proposition nr 285-

icke gälla uppdrag eller befattning, som innehaves vid tiden för ikraftträdandet.
Kungl. Maj:ts tillstånd skall dock utgöra villkor för fortsatt innehav
av uppdrag eller befattning, därest sådant tillstånd såvitt angår andra tjänstemän
erfordras på grund av avlöningsreglementets bestämmelser.

För vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda
angelägenheter skall häradshövding kunna beviljas särskild ledighet under
högst 15 dagar för år. I väsentlig anslutning till vad som för närvarande
gäller synes vid dylik ledighet böra utgå oavkortad lön, under förutsättning
att ledigheten icke föranleder särskilda vikariatskostnader.

Häradshövdingarna skola övergångsvis äga åtnjuta barntillägg efter samma
grunder, som år 1939 tillämpades vid löneregleringen för befattningshavare
vid civilförvaltningen. Det synes böra förutsättas, att barntillägget skall
utgå för de barn, för vilka rätt till förhöjning av dyrtidstillägg förelegat under
andra kvartalet 1943.

Med hänsyn till att häradshövdingarna i åtskilliga fall skulle genom löneregleringen
erhålla minskade inkomster skall övergångsersättning utgå enligt
vissa i propositionen nr 198 angivna grunder.

Avlöningsförhållandena för häradshövding, som ej önskar övergå på den
nya avlöningsstaten, skola regleras enligt särskilda grunder, angivna i samma
proposition.

I propositionen nr 198 anföres i fråga örn löneförmånerna till andra befattningshavare
än häradshövdingarna.

Vad angår avlöningsförhållandena för domsagopersonalen i övrigt torde
1942 års riksdagsbeslut böra kompletteras beträffande vissa detaljer. I domsagopropositionen
behandlades sålunda ej närmare frågan örn ersättning till
vikarie för befattningshavare i domsaga. I fråga om domsagobiträdena torde
i detta hänseende allmänna regler böra gälla. För övriga befattningshavare
synas däremot reglerna om ersättning vid vikariat böra utformas i huvudsaklig
anslutning till nuvarande bestämmelser i ämnet. Tingsdomare, tingssekreterare
eller tingsnotarie, som förordnas att upprätthålla högre befattning i
domsagan, bör alltså icke vara berättigad att i anledning härav uppbära särskild
vikariatsersättning. Detsamma bör gälla, därest någon, som ej är befattningshavare
i domsagan, förordnas att vikariera för häradshövding,
tingsdomare, chef för inskrivningsavdelning eller tingssekreterare. Kan förordnande
att uppehålla häradshövdingämbetet väntas bliva av längre varaktighet,
torde Kungl. Maj:t böra äga medgiva, att den förordnade må uppbära
vikariatslön med belopp som bestämmes för varje särskilt fall. Enär
vikarie för häradshövding jämlikt 1 kap. 10 § rättegångsbalken skall förordnas
av hovrätten, bör vikariatslön i dessa fall kunna utgå utan hinder av
att förordnandet ej meddelats i den ordning som är stadgad för den uppehållna
tjänstens besättande med ordinarie innehavare.

Vattenrättsdomare åtnjuter förutom lön enligt lönegrad B 2 avlöningsförstärkning
med 1,500 kronor för år. I propositionen nr 198 har föreslagits,
att denna avlöningsförstärkning i samband med löneregleringen vid domsagorna
höjes till 3,750 kronor, varigenom vattenrättsdomare skulle erhålla
samma löneförmåner som häradshövding i domsaga, hänförd till lönegrupp
IV, äger åtnjuta. Därjämte synes böra införas ett tillägg av innebörd, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

förflyttning, som avses i 3 § 2 morn., icke skall medföra minskning i rätten
till avlöningsförstärkning.

I propositionen har vidare förordats, att för vattenrättsdomare samma
inskränkningar skola gälla i fråga om rätten att innehava enskilda uppdrag,
som föreslagits beträffande häradshövding. Det sistnämnda synes dock icke
böra gälla nuvarande innehavare av vattenrätlsdomarbefattning.

För genomförande av vad sålunda förordats erfordras ändringar och tilllägg
i 49 § civila avlöningsreglementet.

Frågan örn rätt för befattningshavare, vilken i samband med löneregleringen
vid domsagorna erhåller ordinarie anställning, att i löneturshänseende
tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring torde få avgöras av Kungl. Majit.
Det torde vidare få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som i övrigt bliva erforderliga i samband med löneregleringen,
jämte bestämmelser om barntillägg åt häradshövdingarna. Riksdagens medgivande
till vidtagande av dessa åtgärder torde böra inhämtas.

I detta sammanhang må erinras, att barntillägg redan för närvarande övergångsvis
utgår till assessorer och fiskaler i hovrätterna, vilka befattningshavare
enligt propositionen nr 198 skola erhålla extra ordinarie eller, beträffande
en del fiskaler, extra anställning. Ändringen i anställningsformen bör
förutsättas icke komma att påverka den ifrågavarande rätten till barntilllägg.

2. Visst undantag beträffande personal vid polis- och åklagarväsendet
i länen från de i civila avlöningsreglementet meddelade
bestämmelserna angående tjänstedräkt.

Jämlikt 45 § civila avlöningsreglementet äger tjänsteman, som är pliktig
att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken
eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad,
att genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet
erforderliga persedlar eller materialier antingen med äganderätt, mot särskild
ersättning enligt de i reglementets 46 § angivna grunderna, eller, där
så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad, såsom
lån. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall jämlikt
sistnämnda paragraf motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga örn
tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform,
skall dock vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande
30 %> av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där
särskilda skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst 50 % av
självkostnadspriset.

Vad sålunda stadgats i fråga örn tjänstedräkt för ordinarie tjänstemän gäller
enligt 23 och 41 §§ civila icke-ordinariereglementet jämväl för extra ordinarie
och extra tjänstemän (aspiranter).

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

I enlighet med ett av Kungl. Majit efter framställning av lotsstyrelsen i
proposition (nr 161) till 1941 års riksdag framlagt förslag har riksdagen medgivit
visst undantag från dessa bestämmelser. Riksdagen har sålunda (skr.
nr 286) bemyndigat Kungl. Majit att besluta örn kontant bidrag till sådan uniformspliktig
personal vid lots- och fyrstaten, som själv ombesörjer anskaffning
av färdiga uniformspersedlar. Såsom närmare framgår av propositionen
har nämnda bemyndigande avsett sådana fall, då tjänsteman vid lots- och
fyrstaten mot ersättning med rabatt utbekommit material (tyg m. m.) från
verket men själv ombesörjt tillverkningen av uniformspersedlarna. I dylikt
fall skulle tjänstemannen kunna erhålla kontant bidrag till tillverkningskostnaderna.
Till tjänsteman, som under övergångstiden från civila avlöningsreglementets
ikraftträdande den 1 juli 1939 till dess lotsstyrelsen hunnit anskaffa
erforderligt lager av tyg m. m. för personalens uniformsbehov utan
lotsverkets förmedling ombesörjt såväl inköp av tyg till uniform som uniformstillverkningen,
skulle kontant bidrag kunna utbetalas beträffande hela
uniformskostnaden. Möjlighet skulle hållas öppen att även framdeles bereda
personalen sådan ersättning. Medgivande för lotsstyrelsen att utbetala dylika
bidrag skulle dock endast lämnas försöksvis tillsvidare under nuvarande krisförhållanden.
Såsom ovillkorlig förutsättning för sådant medgivande skulle
gälla, att verket härigenom icke åsamkades större kostnader för personalens
uniformering än som kunde beräknas uppkomma vid anskaffning genom
verkets försorg av färdiga uniformspersedlar.

Genom beslut den 13 juni 1941 och den 12 februari 1943 har Kungl. Majit,
med stöd av förenämnda bemyndigande, meddelat föreskrifter örn undantag
från civila avlöningsreglementets bestämmelser angående tjänstedräkt beträffande
viss personal vid lots- och fyrstaten, att gälla tillsvidare till utgången
av år 1943.

Fråga har nu uppkommit, huruvida icke ett liknande undantag borde medgivas
beträffande viss uniformspliktig personal vid polis- och åklagarväsendet
i länen. Spörsmålet har aktualiserats, sedan lönereglering numera blivit
genomförd för landsfiskalerna i riket, varigenom dessa tjänstemän och hos
dem anställda assistenter och övriga tjänstebiträden blivit underkastade bestämmelserna
i civila avlöningsreglementet respektive civila icke-ordinariereglementet.

Enligt det av Kungl. Majit den 19 juli 1941 fastställda polisutrustningsreglementet,
vilket trädde i kraft den 1 augusti samma år, skola landsfogdar,
landsfiskaler, landsfogdeassistenter och landsfiskalsassistenter vara försedda
med tjänstedräkt. Landsfogdar och landsfiskaler äga själva avgöra, i vilken
utsträckning tjänstedräkt skall av dem bäras under tjänstgöring, medan
landsfogdeassistenter och landsfiskalsassistenter skola under tjänstgöringen
vara iförda tjänstedräkt alltefter vederbörande förmans bestämmande. För
ifrågavarande personal skall tjänstedräkten bestå av skärmmössa eller pälsmössa
eller hjälm och lägermössa, vapenrock med eller utan ståndkrage samt
långbyxor eller spetsbyxor (ridbyxor).

Polisutrustningsreglementet saknar däremot för närvarande bestämmelser

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

rörande tjänstedräkt för andra tjänstebiträden åt landsfiskalerna än landsfiskalsassistenterna.
Sådana biträden utgöras av dels kanslibiträden i lönegraden
A 7, dels skrivbiträden i lönegraderna Eo 5 eller Eo 2. Kanslibiträ destjänsterna
ävensom skrivbiträdestjänsterna i lönegraden Eo 5 äro avsedda för
manliga befattningshavare, vilka skola kunna tilldelas polismans skydd och
befogenhet. Befattningar i lönegraden Eo 2 äro närmast avsedda för kvinnliga
befattningshavare.

I en inom socialdepartementet av landsfogden M. Stjernström såsom tillkallad
sakkunnig ularbetad, den 3 mars 1942 dagtecknad promemoria har
framlagts en utredning angående frågan örn ersättning av statsmedel för
tjänstedräkt åt förenämnda grupper befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet
i länen. I nämnda promemoria har den sakkunnige, som utgått
från att jämväl de i landsfiskalsdistrikten anställda kansli- och skrivbiträdena
vore att hänföra till uniformspliktig personal, till en början anfört följande.

Såsom villkor för utbekommande av den i 46 § civila avlöningsreglementet
stadgade ersättningen för klädespersedlar och materialier har föreskrivits, att
persedlarna skola tillhandahållas genom vederbörande myndighets försorg.

I fråga om här omnämnda befattningshavare torde det därför ankomma på
vederbörande länsstyrelse att tillhandahålla erforderliga uniformspersedlar.
Lämpligheten härav torde med skäl kunna ifrågasättas. Sålunda lärer ett
dylikt bestyr vara tämligen främmande för länsstyrelsernas verksamhet i övrigt
och länsstyrelserna således sakna erfarenhet på området. Stadgandet torde
ha tillkommit i besparingssyfte, då en centralisering av uniformsanskaffningen
varit ägnad att nedbringa statsverkets kostnader. Då chefsmyndigheten
är central för hela riket och den personalkategori det gäller är av större
omfattning, torde anordningen vara ändamålsenlig, allrahelst om chefsmyndigheten
har möjlighet att anskaffa förråd av erforderliga tyger och tillbehör.

I föreliggande fall torde bestämmelsen däremot komma att sakna åsyftad verkan,
enär anskaffningen skulle omhänd erhavas av tjugufyra myndigheter,
under vilka sortera ett jämförelsevis ringa antal befattningshavare. Bortsett
från det hinder den nu rådande klädransoneringen skulle lägga i vägen därför,
skulle en upphandling genom länsstyrelsernas försorg av erforderliga
tyger och sybehör knappast vara ändamålsenlig, då förråden med hänsyn till
befattningshavarnas antal och uniformernas i regel obetydliga förslitning
kunna omsättas först efter längre tids förlopp. Av samma skäl synes någon
serietillverkning av uniformer, som vore ägnad att nedbringa statsverkets
kostnader, näppeligen kunna anordnas inom länen. I praktiken torde anskaffningen
därför komma att omfatta allenast en eller annan uniformspersedel
åt gången. Beställningarna torde därvid icke ens kunna ske hos en och
samma företagare, utan torde då få uppdragas åt någon skrädderifirma å vederbörande
befattningshavares ort, då ett annat förfarande i regel skulle
vålla befattningshavaren betydande praktiska olägenheter. Bestämmelsen örn
att uniformspersedlarna skola anskaffas genom i detta fall vederbörande länsstyrelses
försorg synes därmed ha förlorat varje praktisk betydelse.

Efter erinran alt riksdagen år 1941 bemyndigat Kungl. Maj:t att besluta
rörande kontant bidrag tit! sådan uniformspliktig personal vid lots- och fyrstaten,
som själv ombesörjer anskaffning av färdiga uniformspersedlar, samt
att de synpunkter, som legat till grund för detta bemyndigande, ägde sin till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

lämpning även i fråga om länsstyrelsernas anskaffning av uniformspersedlar
åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, yttrar den sakkunnige
vidare följande.

Av det förut anförda torde få anses framgå, att en annan ordning för tillhandahållande
av uniformer och utbetalande av ersättning därför får anses
önskvärd, såvitt avser här omnämnda befattningshavare vid polisväsendet.
Härvid synas två utvägar erbjuda sig. Antingen kunna de beträffande lotsoch
fyrstaten gällande särbestämmelserna givas en i huvudsak motsvarande
tillämpning å nu ifrågavarande befattningshavare eller ock kunna befattningshavarna
tillerkännas ett årligt, till beloppet bestämt beklädnadsbidrag,
varmed skulle följa skyldighet för varje befattningshavare att själv svara för
anskaffandet av nödig uniformering. Som skäl för ett val av sistnämnda alternativ
kan anföras, att den polispersonal, vars löneförmåner regleras genom
1925 års polislagstiftning, i regel tillerkänts sådana årliga uniformsbidrag.
Denna anordning torde även vara ägnad afl nedbringa det allmännas kostnader,
då befattningshavarna själva därigenom äga intresse av att väl vårda
sina uniformspersedlar. Vidare får anordningen anses vara praktisk ur den
synpunkten, att länsstyrelserna undgå det besvär, som, om det andra alternativet
väljes, alltid är förenat med en prövning av den enskilde befattningshavarens
ersättningsräkningar.

Den sakkunniga har upptagit båda de ifrågasatta lösningarna till närmare
skärskådande, varvid han först redogjort för alternativet med årligt
uniformsbidrag.

Till belysande av innebörden av detta alternativ har den sakkunnige från
ett antal ledande företag inom beklädnadsbranschen inhämtat vissa uppgifter
att tjäna till ledning vid beräknande av uniformskostnaderna för här ifrågavarande
personal. Med utgångspunkt från en 5-årig slitningstid och på grundval
av förkrigspriser har den sakkunnige funnit denna kostnad genomsnittligt
för samtliga ifrågavarande grupper tjänstemän kunna beräknas till ett
grundbelopp av 100 kronor per befattningshavare och år. Då förkrigspriserna
stigit med i genomsnitt 40 °/o, borde, därest dessa lades till grund
för beräkningarna, rörligt tillägg och kristillägg beräknas å nämnda belopp,
varigenom prisstegringen i viss mån skulle kompenseras.

Den sakkunnige anför vidare.

Enligt 46 § civila avlöningsreglementet skall av självkostnadspriset för
tjänstedräkt endast 30 °/o och i vissa fall högst 50 % stanna å statsverket, under
det att återstoden av kostnaderna skall bårås av vederbörande befattningshavare.
Med tillämpning härav skulle ovannämnda grundbelopp undergå
viss reduktion. Skäl kunna emellertid anföras för att statsverket i dessa fall
borde bära hela uniformskostnaden. Sålunda kan framhållas, att det jämlikt
8 § lagen örn polisväsendet i riket åligger polisdistrikt att draga försorg om
föreskriven uniformering av distriktets polispersonal. På grund härav är personalen
berättigad till fria uniformspersedlar. Samma regel borde därför skäligen
gälla även beträffande den polispersonal, som avlönas direkt av statsverket.
Detta synes vara desto mera påkallat, som de befattningshavare, varom
i detta sammanhang är fråga, relativt sällan äro i behov av uniform under
sin tjänsteutövning. Sålunda torde landsfogdarna använda uniform allenast
ett fåtal gånger örn året och av landsfiskalerna torde allenast de i de
största distrikten stationerade bära uniform i någon nämnvärd utsträckning.
Då sagda befattningshavare icke i samma omfattning som annan polisperso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

nal eller t. ex. befattningshavare vid tullverket, lots- och fyrstaten m. fl. kunna
använda uniform i dagligt bruk, kan statens tillhandahållande av tjänstedräkt
enligt reglerna i 46 § civila avlöningsreglementet icke betraktas som en
beklädnadsförmån, vartill befattningshavaren bör bidraga, utan är befattningshavarens
skyldighet alt hålla uniform förenad med en icke obetydlig
ekonomisk uppoffring, av vilken han har ringa nytta utanför tjänsten. Beträffande
kanslibiträden och skrivbiträden med polismans befogenhet bör
framhållas, att dessa intaga en ställning, som nära motsvarar den av polisdistrikten
avlönade polispersonalens, varför det vöre oegentligt, örn de förra i
detta hänseende skulle intaga en mindre gynnad ställning än sina kommunalt
avlönade kolleger. Framhållas bör också, att biträdenas avlöningsförmåner
äro förhållandevis så små. att biträdena näppeligen förmå att med sin inkomst
bidraga till kostnaderna för sin uniformering. Skulle det icke anses
lämpligt, att statsverket belt bestrede kostnaderna för tjänstedräkt åt landsfogdar^
landsfiskaler och deras assistenter, synas de anförda synpunkterna
dock utgöra ett tillräckligt stöd för att låta statsverkets andel i kostnaderna
städse uppgå till maximum 50 °/o. Beträffande övriga biträden synas skälen
vara så vägande, att statsverket alltid torde böra vidkännas hela kostnaden.

Kostnaderna för ett enligt ovannämnda grunder beräknat uniformsbidrag
torde, då antalet landsfogdar, landsfiskaler och assistenter uppgår till sammanlagt
593, kunna beräknas till i runt tal 59,500 kronor. Anser man att befattningshavarna
böra vidkännas halva kostnaden, skulle beloppet uppgå till
29,700 kronor. Ä båda summorna böra beräknas provisoriska tillägg med för
närvarande (mars 1942) 27 %, varför slutsumman bleve i ena fallet 75,600
kronor och i andra fallet 37,800 kronor. Härtill komma kostnaderna för
kanslibiträdens och skrivbiträdens uniformering. Biträdenas antal uppgå för
närvarande till omkring 190 men torde av dessa högst 130 hava erhållit polismans
befogenhet. Kostnaderna bliva sålunda 13,000 kronor eller med provisoriska
tillägg 16,600 kronor. Sammanlagda kostnaderna för uniformsbidrag
åt samtliga nu berörda befattningshavare skulle sålunda uppgå till
92,200 kronor respektive 54,400 kronor.

I fråga om det andra alternativet, avseende ersättning grundad på företedd
räkning å anskaffningskostnaden, yttrar den sakkunnige.

Väljes det andra alternativet rörande formen för bidragets utgående, torde
befattningshavaren böra bemyndigas att själv anskaffa erforderligt tyg och
låta ombesörja uniformens tillverkning hos skräddare, som lian själv utvalt.
För lämpligheten av denna anordning tala de skäl, som inledningsvis anförts
örn svårigheten att låta 45 § civila avlöningsreglementet äga tillämpning å
länsstyrelserna. Befattningshavaren skulle sedermera äga att hos vederbörande
länsstyrelse mot räkning utfå honom tillkommande ersättning. Jämväl
i detta fall lära de skäl, som tidigare anförts, tala för att ersättningen
borde avse hela anskaffningskostnaden, i varje fall beträffande kanslibiträden
och kontorsbiträden. I fråga örn övriga befattningshavare torde statsverkets
andel i kostnaderna åtminstone icke böra understiga 50 %. Totalkostnaderna
lära, örn detta alternativ väljes, bliva ungefär desamma som enligt
förra alternativet.

Slutligen lia i promemorian lämnats vissa anvisningar i fråga örn erforderliga
kontrollåtgärder oell övergångsanordningar. 1 sistnämnda hänseende har
påpekats, att eli stort antal hithörande befattningshavare inom polisväsendet
redan vid liden omkring den 1 augusti 1941 själva anskaffat tjänstedräkt.
Heil sakkunnige Ilar ansett skäligt, alt en blivande ersättning bestämmes så,
att den i någon lorm täcker befallningshavarnas hittillsvarande utgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285-

Sedan den sakkunniges promemoria överlämnats till finansdepartementet
för vidare behandling, ha utlåtanden över densamma infordrats från länsstyrelserna
i samtliga län, varjämte föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen
Sveriges landsfiskaler och föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter beretts
tillfälle att inkomma med yttranden i ärendet. Vidare ha, efter remiss, utlåtanden
över promemorian avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden,
som därvid haft att tillgå en inom finansdepartementet upprättad sammanställning
över de från länsstyrelserna och föreningarna inkomna yttrandena.

Av de avgivna utlåtandena framgår, att ett 20-tal länsstyrelser, liksom
även statskontoret och ett par av de omförmälda föreningarna förordat
eller ansett övervägande skäl tala för ett ordnande av tjänstedräktsfrågan
för här ifrågavarande befattningshavare i anslutning till det i promemorian
utvecklade första alternativet (årligt kontantbidrag). Ett par länsstyrelser
ha emellertid föreslagit, att statsverkets bidrag uppdelas i ett engångsbelopp
vid första anställning och ett därefter följande årligt bidrag. I intet av de
avgivna yttrandena har givits uttryck för den meningen, att tillhandahållande
av uniformspersedlar och materialier borde ske genom länsstyrelsernas
försorg.

I fråga om storleken av den andel i uniformeringskostnaderna, som skäligen
bör bäras av statsverket, lia länsstyrelserna tillkännagivit skilda meningar.
Sålunda ha ett tiotal länsstyrelser ansett — åtminstone i första hand
— alt statsverket bör svara för hela kostnaden beträffande samtliga här ifrågavarande
befattningshavargrupper. Ungefär lika många länsstyrelser lia anslutit
sig till det i promemorian i andra hand framförda förslaget, att statsverkets
bidrag bör utgå nied halva kostnaden beträffande landsfogdar, landsfiskaler
och deras assistenter samt med hela kostnaden beträffande den i
landsfiskalsdistrikten anställda biträdespersonalen. Sistnämnda förslag har
även alternativt förordats av vissa av de länsstyrelser, som närmast uttalat
sig för att statsverket borde svara för hela kostnaden. En länsstyrelse har
funnit en differentiering av statens bidrag på angivet sätt lämplig men dock
ansett sig icke kunna förorda, att statsverket åtager sig större andel i kostnaden
än 30 % beträffande landsfogdar, landsfiskaler och deras assistenter
samt 50 °/o beträffande biträdespersonalen. En annan länsstyrelse har ansett
sig icke kunna förorda högre procenttal än 30 % för samtliga befattningshavare.

En länsstyrelse har, utan att angiva några belopp, förordat en reducering
av de i promemorian föreslagna bidragen. En annan länsstyrelse, som anslutit
sig till det första alternativet såvitt angår landsfogdar, landsfiskaler och
deras assistenter, och till det andra såvitt angår biträdespersonalen, bar uttalat
sig för att de årliga bidragsbeloppen för de förstnämnda så bestämmas,
att unitormskostnaden till största delen täckes av statsmedel, och att för
sistnämnda personal hela kostnaden ersättes mot företedda räkningar.

I fråga om det i promemorian omförmälda grundbeloppets bestämmande
lia några länsstyrelser avgivit direkta förslag, varierande från 40 kronor till

Kungl. Majlis proposition nr 285.

200 kronor för år. Några länsstyrelser lia också direkt uttalat sig för att rörligt
tillägg och kristillägg beräknas å grundbeloppet. En länsstyrelse har ansett
frågan om tillägg å grundbeloppet böra bliva beroende av den vidare
prisutvecklingen inom beklädnadshandeln.

Statskontoret bär i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

Tillämpningen av de i 45 och 46 §§ civila avlöningsreglementet meddelade
bestämmelserna å i promemorian omförmälda befattningshavare vid polisväsendet
måste vara förenad med så påtagliga olägenheter, att det beträffande
dessa befattningshavare syntes vara erforderligt alt meddela särskilda
föreskrifter i fråga örn tillhandahållande av uniformer och utbetalande av
ersättning därför. I enlighet med vad de flesta länsstyrelser uttalat ansåge
statskontoret, att ett givet företräde ur olika synpunkter borde lämnas åt
alternativet med ett årligt, till beloppet bestämt beklädnadsbidrag.

Det syntes statskontoret knappast böra ifrågakomma att beräkna ersättningen
efter nu rådande höga prisnivå. Ännu mindre syntes det vara tillrådligt
att vidtaga sådan ändring av bestämmelsen örn rörligt tillägg och
kristillägg, att dessa förmåner skulle medgivas utgå jämväl å den föreslagna
beklädnadsersättningen. Även örn statskontoret sålunda funne, att förkrigspriserna
i princip borde läggas till grund för kostnadsberäkningarna, ville
dock ämbetsverket med hänsyn till den i ärendet verkställda utredningen
icke motsätta sig, att dessa uppskattades till något högre belopp än 100 kronor.
Statskontoret kunde dock icke finna skäl föreligga att beräkna dem till
högre belopp än 120 kronor årligen.

Med utgångspunkt härifrån och efter beräkning av 30 % ersättning bar
statskontoret, som icke funnit tillräckliga skäl föreligga att medgiva annan
och högre ersättning åt biträdespersonalen, med viss avrundning föreslagit,
att bidraget bestämmes till 40 kronor för år för samtliga ifrågavarande befattningshavare.

Allmänna lönenämnden erinrar i sitt utlåtande i ärendet, att de i promemorian
framförda alternativen innebure ett principiellt avsteg från den grundläggande
föreskriften om uniformspersedlarnas anskaffande genom vederbörande
myndighets försorg. Det borde understrykas, att de i ärendet åberopade
bestämmelserna för lots- och fyrstaten icke kunde anses innebära annat
än viss modifikation av de gällande föreskrifterna, enär i nämnda bestämmelser
i vart fall förutsattes, att tjänstemännen genom vederbörande
myndighets försorg tillhandahölles tyg till uniformspersedlar mot ersättning
enligt i 46 § civila avlöningsreglementet angivna grunder. I det nu föreliggande
fallet åter ifrågasattes anordningar, enligt vilka vederbörande myndighet
endast skulle ha att taga befattning med utbetalande av viss ersättning.
Ett tillmötesgående av det föreliggande förslaget förutsatte särbestämmelser,
vilka skulle sätta den i 45 g civila avlöningsreglementet intagna huvudregeln
ur kraft.

Så vitt lönenämnden kunde finna, hade varken vid civila avlöningsreglementets
tillkomst eller vid genomförandet av den nya löneregleringen för
landsfiskalerna och deras tjänstebiträden särskilt behandlats frågan örn eventuella
särbestämmelser med avseende å uniformeringen av ifrågavarande befattningshavare
vid polisväsendet. En anordning med särskilt årligt bidrag

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr i’Si. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S5.

till befattningshavarnas uniformering syntes lönenämnden vara av den principiellt
betydelsefulla art, att den rätteligen bort upptagas till bedömande i
samband med löneregleringen.

Lönenämnden har vidare erinrat, att uniformspliktiga beställningshavare
vid försvarsväsendet ägde att vid tillträdandet av första ordinarie beställning
uppbära ekiperingshjälp. För underhåll och förnyelse av uniformspersedlar
ägde sådana beställningshavare dessutom åtnjuta årligt ekiperingsbidrag, vilket
vid mindre omfattande daglig tjänstgöringsskyldighet eller vid regelmässigt
användande av civil dräkt kunde nedsättas eller helt upphöra. Det
vöre emellertid i allmänhet fråga om uniformsplikt i vida större utsträckning
än inom nu ifrågavarande del av polisväsendet, överhuvud hade lönenämnden
funnit frågan om omfattningen av den i ärendet avsedda polispersonalens
uniformsplikt icke tillräckligt utredd, rent sakligt sett. Lönenämnden
hade därför icke på grundval av de i ärendet föreliggande uppgifterna kunnat
bilda sig en mera bestämd uppfattning angående den utsträckning, i vilken
landsfogdar, landsfiskaler, landsfogdeassistenter och landsfiskal sassistenter
samt kansli- och skrivbiträden med polismans skydd och befogenhet faktiskt
utnyttjade eller behövde utnyttja fullständig tjänstedräkt. På grund
härav saknade lönenämnden möjlighet att närmare bedöma frågan, huru en
anordning med visst årligt uniformsbidrag skulle verka.

Lönenämnden anför vidare.

Enligt lönenämndens mening synes det ifrågavarande spörsmålet i första
hand vara att bedöma såsom en praktisk fråga. Vissa skäl synas lönenämnden
i och för sig tala för att de för lots- och fyrstatens tjänstemän medgivna
undantagsbestämmelserna givas motsvarande tillämpning å ifrågavarande befattningshavare
vid polisväsendet. I enlighet härmed har lönenämnden för
sin del intet att erinra mot en föreskrift av innehåll, att genom viss angiven
myndighets försorg tyg till uniformspersedlar skall tillhandahållas tjänstemännen
mot ersättning enligt i 46 § civila avlöningsreglementet angivna grunder,
samt att tjänstemännen skola äga själva ombesörja uniformspersedlarnas
tillverkning med rätt att åtnjuta kontant bidrag tili täckande av kostnaden
för tillverkningen, däri inbegripet, förutom sylön, även kostnad för foder
och smärre tillbehör. Frågan är då emellertid, vilken myndighet som bör
tillhandahålla själva uniformstyget. Enligt lönenämndens mening kan det
med utgångspunkt från vad i den remitterade promemorian anförts anses
ådagalagt, att detta åliggande icke lämpligen bör åvila de olika länsstyrelserna.
Hinder synes emellertid icke föreligga att genom annan statlig myndighets
försorg uniformstyg kunde tillhandahållas ifrågavarande befattningshavare
inom landsstaten. Såsom exempel på sådan myndighet kunna nämnas
generalpoststyrelsen (c.entralupphandlingen) och fångvårdsstyrelsen. Enligt
lönenämndens mening bör i första hand övervägas, huruvida icke nu angivna
utväg vore framkomlig. Om så visar sig vara fallet, skulle sålunda
med »vederbörande myndighet» i detta fall avses viss, särskilt angiven
myndighet, vilken hade att mot ersättning enligt i 46 § civila avlölöningsreglementet
angivna grunder tillhandahålla tjänstemännen erforderligt
uniformstyg. För sådant fall erfordras vidare föreskrift angående vem
som skall bestämma storleken av det kontanta bidrag, som vederbörande
tjänsteman må äga åtnjuta för täckande av tillverkningskostnaden för uniformen.
Skäl synas härvid tala för att bidragets storlek generellt bestämmes

Kungl. May.ts proposition nr 285.

av Kungl. Majit. Utbetalandet av bidraget torde i så fall böra ankomma på
den länsstyrelse, varunder vederbörande befattningshavare lyder.

Lönenämnden har, under förutsättning att nyssberörda anordning genomföres,
intet att erinra mot att kontant bidrag till uniformskostnadernas täckande
övergångsvis utbetalas jämväl till tjänstemän, som sedan tiden omkring
den 1 augusti 1941, då polisutrustningsreglementet trädde i kraft, själva
anskaffat tjänstedräkt. Emellertid kan enligt lönenämndens mening den
föreliggande utredningen icke anses vara så uttömmande, att på grundval
därav kan fattas beslut i ämnet. Lönenämnden vill därvid särskilt framhålla,
att spörsmålet örn skyldigheten att bära uniform måste närmare klarläggas,
i samband varmed synes böra undersökas, om icke en begränsning av uniformstvånget
skulle kunna genomföras.

Såsom framgår av det förut anförda skola enligt det av Kungl. Majit den Departements19
juli 1941 utfärdade polisutrustningsreglementet landsfogdar, landsfiska- CÄe/eBler,
landsfogdeassistenter och landsfiskalsassistenter vara försedda med tjänstedräkt
av det utseende som i reglementet närmare föreskrives. Landsfogdar
och landsfiskaler äga själva avgöra, i vilken utsträckning tjänstedräkt
skall bäras av dem, medan landsfogde- och landsfiskalsassistenter skola efter
vederbörande förmans bestämmande bära tjänstedräkt. Däremot ha i polisutrustningsreglementet
hittills icke införts några bestämmelser örn uniformsplikt
för innehavare av de kanslibiträdes- och skrivbiträdesbefattningar, som
nyinrättades i landsfiskalsdistrikten i samband med den år 1941 genomförda
landsfiskalsreformen. Enligt vad jag inhämtat har chefen för socialdepartementet
för avsikt att föreslå kompletterande bestämmelser örn tjänstedräkt
för sådana manliga kansli- och skrivbiträden i landsfiskalsdistrikten,
vilka tilldelas polismans skydd och befogenhet. Dessa biträden skulle härigenom
bliva skyldiga att innehava tjänstedräkt och att under tjänsteutövning
bära densamma efter vederbörande förmans bestämmande. Tjänstedräkten
skulle bestå av samma persedlar som ingå i landsfiskalsassistentemas
uniform.

I detta sammanhang må erinras, att nämnda biträden enligt ett av Kungl.

Majit den 9 april 1943 meddelat beslut komma att — på sätt tidigare skett
beträffande landsfogdar, landsfiskaler och deras assistenter — på statsverkets
bekostnad förses med stålhjälmar och erforderlig beväpning med tillbehör.

Enligt bestämmelserna i civila avlöningsreglementet äger uniformspliktig
tjänsteman genom vederbörande myndighets försorg mot ersättning bekomma
för ändamålet erforderliga uniformspersedlar eller materialier och därvid
erhålla bidrag av statsmedel till anskaffningen i form av rabatt å det
självkostnadspris, som verket haft att vidkännas för persedlarnas eller materialiernas
upphandling. Förutsättningen för erhållande av dylikt bidrag
är sålunda, att anskaffningen sker genom vederbörande verks försorg, I
den av särskild sakkunnig inom socialdepartementet upprättade promemorian
har nu framhållits, att en tillämpning vid polisväsendet av dessa bestämmelser,
varigenom länsstyrelserna skulle ha att upphandla och tillhandahålla
uniformspersedler och materialier åt ifrågavarande vid polis- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

åklagarväsendet i länen anställda uniformspliktlga personal, av olika anledningar
icke skulle innebära en ändamålsenlig och tillfredsställande lösning
av denna personals tjänstedräktsfråga, utan att någon annan utväg måste
sökas för frågans ordnande. I promemorian lia undersökts två olika möjligheter,
den ena innebärande att tjänstemannen skulle beviljas visst årligt kontantbidrag
till täckande av kostnaden för tjänstedräkt, med skyldighet för
honom att själv svara för anskaffning av föreskriven uniform, och den andra
innebärande, att tjänstemannen skulle själv ombesörja anskaffning av uniformstyg
m. m. och låta förfärdiga uniform hos skräddare efter fritt val,
varefter länsstyrelsen skulle, efter företedd räkning å anskaffningskostnaden,
utbetala det på statsverket ankommande bidraget.

Den i promemorian uttalade uppfattningen om angelägenheten av ett undantag
för ifrågavarande polis- och åklagarpersonals vidkommande från avlöningsreglementets
regler för tillhandahållande åt tjänsteman av uniformspersedlar
och materialier har i allmänhet delats av de över promemorian hörda
myndigheterna. I anslutning härtill har det långt övervägande flertalet
myndigheter funnit skäl tala för en lösning enligt det i promemorian utvecklade
första alternativet. Även jag har kommit till den uppfattningen, att bestyret
med tillhandahållande av uniformspersedlar m. m. åt polisväsendets
befattningshavare i länen icke lämpligen bör åvila länsstyrelserna. Bortsett
från de olägenheter, som för länsstyrelsernas vidkommande skulle, särskilt
under nuvarande förhållanden, vara förenade med ett sådant bestyr, lärer
det knappast kunna antagas, att anordningen ekonomiskt sett skulle ställa
sig förmånlig för statsverket.

Såsom allmänna lönenämnden framhållit skulle emellertid ett förverkligande
av något av de förslag, som upptagits i sakkunnigpromemorian, innebära
ett principiellt avsteg beträffande ett visst förvaltningsområde från de allmänna
bestämmelser rörande personalens uniformering, som meddelats i 45
§ avlöningsreglementet. En sådan utveckling synes mig vara ägnad att ingiva
vissa betänkligheter.

Lönenämnden har, med understrykande av att de särbestämmelser, som
meddelats för lotsverkets vidkommande, innebure allenast en modifikation
av avlöningsreglementets bestämmelser, ifrågasatt, om icke en motsvarande
modifikation skulle kunna medgivas även i fråga om personalen vid polisväsendet,
varvid lönenämnden dock förutsatt, att tillhandahållandet av uniformstyg
sker genom någon central myndighets försorg, exempelvis generalpoststyrelsen
eller fångvårdsstyrelsen. Enligt vad under hand inhämtats
skulle, såvitt nu kan bedömas, något hinder icke möta mot att generalpoststyrelsen
åtoge sig bestyret med upphandling och tillhandahållande av tyg
och övrig materiel, liksom även färdiga uniformspersedlar, åt här ifrågavarande
befattningshavare. Vid ett sådant ordnande av tjänstedräktsfrågan
skulle befattningshavarna ha att genom vederbörande länsstyrelses förmedling
rekvirera erforderliga persedlar och materialier hos generalpoststyrelsen.
Möjlighet skulle vidare hållas öppen att, i likhet med vad som medgivits för
lots- och fyrstaten, låta befattningshavare erhålla konant bidrag till sylön

Kungl. Majlis proposition nr 285-

m. m. för det fall att endast material till uniformen rekvireras från generalpoststyrelsen.
Enligt min uppfattning bör en anordning i huvudsaklig överensstämmelse
med det nu anförda försöksvis komma i tillämpning.

I fråga örn storleken av statsverkets bidrag till kostnaderna synas tillräckliga
skäl icke föreligga att frångå de allmänna grunder härutinnan, som stadgats
i avlöningsreglementet. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i
sådant hänseende meddela erforderliga föreskrifter.

De befattningshavare, som efter den 1 augusti 1941, då polisutrustningsreglementet
trädde i kraft, redan anskaffat tjänstedräkt, synas vid ett ordnande
av tjänstedräktsfrågan i enlighet med vad jag nu angivit övergångsvis
böra beredas kontant bidrag till uniformskostnadernas täckande.

Då den anordning, som jag i det föregående förordat, innebär en viss modifikation
av reglerna angående tjänstedräkt i civila avlöningsreglementet,
torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela beslut
i ämnet.

3. Vissa spörsmål sammanhängande med ändringar i den
statliga vägorganisationen.

I 53 § 1 mom. civila avlöningsreglementet har under rubriken väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreskrivits, att till tjänsteman, som förordnats att
vara generaldirektörens ställföreträdare, utgår särskilt arvode med 1,200
kronor för år.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 224 angående
den statliga vägorganisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor
har föreslagits (sid. 23), att såsom chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vägbyrå skall tillsättas en överdirektör. Denne skall tillika vara generaldirektörens
ställföreträdare utan att därvid särskilt arvode skall utgå. Vid
dylikt förhållande bör bestämmelsen i 53 § 1 mom. civila avlöningsreglementet
om särskilt arvode till generaldirektörens ställföreträdare uteslutas ur
reglementet.

Förutom överdirektörstjänsten skola enligt förslag i propositionen finnas
följande medelst förordnande för viss tid tillsatta befattningar hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, nämligen befattningar såsom byggnadschef, fölrrådsdirektör,
väginspektör för underhållet och byrådirektör. Samma t.illsättningsform
har ansetts böra tillämpas för vägdirektörsbefattningar vid
vägförvaltningama. I anslutning härtill lia nu nämnda befattningar föreslagits
skola tillhöra vissa lönegrader i löneplan G civila avlöningsreglementet.

Med hänsyn till den karaktär ifrågavarande befattningar vid bifall till
Kungl. Majits förslag komma att erhålla böra i fråga örn dessa införas bestämmelser
motsvarande dem, som för närvarande finnas i exempelvis 58 §
1 mom. 3 punkten reglementet. Kungl. Majit bör sålunda äga medgiva, att
tjänsteman, som förordnats å någon av dessa befattningar men vilkens för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

ordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå
till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde.
Har sådant medgivande lämnats, bör för bestämmande av tjänstemannens
placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet
varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras
för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning,
bör Kungl. Majit äga besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie
tjänster.

Nu förordade ändringar i civila avlöningsreglementet böra träda i kraft
den 1 januari 1944.

4. Ändringar i vissa militära löneplaner m. m.

Militära avlöningsreglementet upptager bland annat två löneplaner, i vilka
lönen för varje lönegrad utgör ett enhetligt, av tjänstår och dyrort oberoende
belopp. Av dessa är löneplanen Ob avsedd för officerare i vissa chefsbeställningar
och innehåller lönegraderna Ob 1—5 med lönebelopp av respektive
15,000, 16,000, 18,000, 22,000 och 24,000 kronor. Löneplanen Cb är avsedd
för civilmilitär personal i vissa chefsbeställningar och innehåller lönegraderna
Cb 1—3 med lönebelopp av respektive 14,000, 17,000 och 18,000 kronor.
Inom vardera av löneplanema Ob och Cb äro såväl fullmakts- som förordnandetjänster
inordnade. För närvarande förekommer det likväl icke, att en
och samma lönegrad användes för båda slagen av beställningar. Lönegraderna
Ob 1—3 användas uteslutande för fullmaktstjänster — däribland Ob 1 för
regements- och stationscheferna, Ob 2 för cheferna för försvarsgrensstaberna
och inspektörerna för de olika truppslagen samt Ob 3 för militärbefälhavarna.
Lönegraderna Ob 4 och 5 användas uteslutande för försvarsgrenscheferna
respektive överbefälhavaren, vilka tillsättas medelst förordnande för viss tid.
På motsvarande sätt användas lönegraderna Cb 1 och 3 för marinöverläkaren
respektive generalfältläkaren, vilka tillsättas medelst fullmakt, samt lönegraden
Cb 2 för marinöverdirektören, som tillsättes medelst förordnande för
viss tid.

Manskapsavlöningsreglementet upptager två löneplaner, Ma för manskap
i allmänhet och Mb för manskap i vissa särskilda beställningar. Under lönegraden
Ma 1 äro upptagna meniga, vicekorpraler och vicekonstaplar, under
lönegraden Ma 2 korpraler och konstaplar samt under lönegraden Ma 3 furirer.
Under lönegraderna Mb 1 och 2 äro upptagna högbåtsmän respektive
flaggkorpraler.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 180 angående
organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning har föreslagits, att
den förvaltningsverksamhet, som för närvarande tillkommer armé-, marinoch
flygförvaltningama jämte vissa provisoriskt inrättade organ, i fortsättningen
skall handhavas av ett antal ämbetsverk, däribland dels försvarets

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

sjukvårdsförvaltning, dels — i ny organisation — armé-, marin- och flygförvaltningama.
De nu nämnda ämbetsverken skola inrättas under loppet av budgetåret
1943/44. I propositionen lia även behandlats vissa frågor rörande ämbetsverkens
personalorganisation, varvid framlagts principförslag i fråga om
löneställningen för olika chefsposter i förvaltningarna. Härom må nämnas
följande.

Ledningen av den för hela försvarsväsendet gemensamma sjukvårdsförvaltningen
skall ankomma på en generalläkare, tillsatt medelst förordnande för
viss tid och med 20,000 kronors lön. Då detta lönebelopp ej för närvarande
förekommer i löneplan Cb militära avlöningsreglementet, behöver denna löneplan
utökas med en ny lönegrad, vilken i propositionen erhållit den provisoriska
benämningen Cb 3a. Vid inrättandet av sjukvårdsförvaltningen skall
den med fullmakt tillsatta, i lönegraden Cb 3 inplacerade beställningen såsom
generalfältläkare bortfalla. Å andra sidan skall inrättas en ny fullmaktsbeställning
såsom arméöverläkare och inspektör för arméns sjukvårdsväsende.
Om denna har redan fattats beslut av 1942 års riksdag, dock utan preciserande
av löneställningen. Enligt förslag av 1941 års försvarsutredning skulle
beställningen såsom arméöverläkare hänföras till lönegraden Cb 2.

De nyorganiserade armé-, marin- och flygförvaltningama avses skola närmast
under vederbörande försvarsgrenschefer ledas av souschefer med 20,000
kronors lön. Dessa skola kunna vara antingen militärer, civilmilitärer eller
civila och skola i varje fall tillsättas medelst förordnande för viss tid. Civilmilitär
eller civil souschef skall inplaceras i nyssnämnda lönegrad Cb 3a militära
avlöningsreglementet respektive lönegraden C 12 civila avlöningsreglementet.
Militär souschef skall placeras i en ny lönegrad inom löneplan Ob,
provisoriskt benämnd Ob 3a.

Den till marinförvaltningen hörande marinöverdirektörsbeställningen föreslås
skola uppflyttas från lönegraden Cb 2 till lönegraden Cb 3. Beställningen
skall alltjämt tillsättas medelst förordnande för viss tid.

För flygförvaltningens materielavdelning föreslås inrättande av en beställning
såsom flygöverdirektör, tillsatt medelst förordnande för viss tid och inplacerad
i lönegraden Cb 2 (17,000 kronors lön). Denne skall kunna förordnas
att tillika vara chef för materielavdelningen. Örn så befinnes lämpligt,
skall emellertid i stället förordnas en militär chef. Denne skall tillsättas medelst
förordnande för viss tid och erhålla 17,000 kronors lön, motsvarande
lönen i lönegraden Ob 2 med 1,000 kronors tillägg.

Enligt beslut av 1942 års riksdag har vid flygvapnet inrättats en ny beställning
med tjänstebenämningen överfurir och inplacering i lönegrad Mb 1
manskapsavlöningsreglementet. I gällande personalförteckningar upptagas
vidare manskapsbeställningar med benämningarna musikfurir, musikkorpral,
musikkonstapel, musikvicekorpral och musikvicekonstapel, vilka ej förekomma
i manskapsavlöningsreglementets löneplan Ma.

Vad försl angår den definitiva löneplaceringen för beställningarna såsom
arméöverläkare och militär chef för flygförvaltningens materielavdelning,
bör arméöverläkaren i egenskap av inspektör över arméns sjukvårdsväsende
i lönehänseende jämställas med truppslagsinspektörerna och sålunda erhålla
10,000 kronors lön, medan militär chef för flygförvaltningens materielavdelninfr
_bland annat för möjliggörande av en lämpligt avvägd pensionering

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

bör få sin lön bestämd med ^beräknande av förenämnda tilläggsbelopp
av 1,000 kronor eller sålunda till 17,000 kronor. För dessa ändamål böra i
löneplanen Ob upptagas en ny lönegrad med 17,000 kronors lön och i löneplanen
Cb en ny lönegrad med 16,000 kronors lön.

I löneplanerna böra vidare upptagas de nya lönegrader, som tidigare provisoriskt
betecknats som Ob 3a och Cb 3a.

I enlighet härmed föreslår jag, att löneplanerna Ob och Cb militära avlöningsreglementet
från och med den 1 juli 1943 erhålla följande utformning.
Löneplanen Ob bör upptaga lönegraderna 1—7 med lönebelopp av respektive
15,000, 16,000, 17,000, 18,000, 20,000, 22,000 och 24,000 kronor. Löneplanen
Cb bör upptaga lönegraderna 1—5 med lönebelopp av respektive
14,000, 16,000, 17,000, 18,000 och 20,000 kronor. Lönegraderna Ob 1, 2 och
4 (motsvarande nuvarande lönegraderna Ob 1—3) samt lönegraderna Cb 1
och 2 (av vilka den förra motsvarar nuvarande lönegraden Cb 1 och den senare
är ny) böra avses för fullmaktsbeställningar. För förordnandebeställningar
böra användas dels lönegraderna Ob 3 och 5—7 (av vilka lönegraderna
Ob 3 och 5 äro nya samt Ob 6 och 7 motsvara nuvarande lönegraderna
Ob 4 och 5), dels ock Cb 3—5 (av vilka lönegraderna Cb 3 och 4 motsvara
nuvarande lönegraderna Cb 2 och 3, medan Cb 5 är ny). De i propositionen
nr 235 till årets riksdag framlagda förslagen till personalförteckningar
för försvarsväsendet ha utformats med utgångspunkt från den ändrade konsliuktion
av löneplanerna Ob och Cb, som jag nu förordat.

Ett genomförande av ifrågavarande förslag förutsätter ändringar i vissa
andra författningsrum i militära avlöningsreglementet än 5 §, vari löneplanerna
finnas. Ändringar böra sålunda vidtagas i 3 § 3 mom. (avgångsskyldighet),
16 § 1 mom. (semester), 17 § (tjänstledighetsavdrag), 20 § 1 mom.
(sjukledighet), 26 § 1 mom. (sjötillägg m. m.) och 27 § 1 mom. (flygtillägg).
Vad särskilt angår tjänstledighetsavdragen för de nya lönegraderna, böra
för lönegraden Cb 2 fastställas samma belopp som för lönegraden Ob 2, för
lönegraden Ob 3 samma belopp som för nya lönegraden Cb 3 (nuvarande
lönegraden Cb 2) och för lönegraderna Ob 5 och Cb 5 samma belopp som
för lönegraden C 12 civila avlöningsreglementet.

Beträffande de i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanerna Ma
och Mb förordar jag sådan ändring, att i löneplanerna angives, att musikvicekorpral
och musikvicekonstapel tillhöra lönegraden Ma 1, musikkorpral
och musikkonstapel lönegraden Ma 2, musikfurir lönegraden Ma 3 samt
överfurir lönegraden Mb 1.

5. Vissa avlöningsfrågor sammanhängande med utbyggandet
av försvarsväsendets musikorganisation.

I en den 3 mars 1943 dagtecknad skrivelse har 1943 års militärmusikutredningskommitté
— som tillsatts för att medverka vid lösandet av de rekryteringsspörsmål,
vilka sammanhänga med det pågående utbyggandet av för -

Kunni. Maj.ts proposition nr 285. -5

svarsväsendets musikorganisation — till behandling upptagit frågan om löneställningen
för den personal, som kommer att nyanställas
i samband med uppsättandet av nya musikkårer.
Av skrivelsen framgår i huvudsak följande.

Av den planenliga utbyggnaden av försvarsväsendets musikorganisation
under budgetåren 1942/43—1944/45 återslår uppsättandet av tolv musikkårer,
omfattande bland annat 24 beställningar i lönegrad UO 2 och 36 beställningar
i lönegrad UO 1. Ett besättande av dessa beställningar enbart med transportsökande
från de nuvarande musikkårerna skulle bland annat medföra en
otillfredsställande stämbesättning och erbjuda vissa svårigheter på grund av
mycket stora ojämnheter i åldersavseende inom musikunderofficerskadern.
Med hänsyn härtill och då tvångsförflyftning av musikpersonai för närvarande
icke synts böra ifrågakomma, har kommittén ansett sig böra förutsätta,
att i underofficersbeställningama måste anställas ett antal f. d. militärmusiker
eller civilmusiker ,i lämpliga åldersgrupper och med erforderliga musikaliska
kvalifikationer.

Enligt bestämmelserna i militära avlöningsreglementet kan den personal,
varom nu är fråga, vid nyanställningen icke beredas placering i högre löneklass
än den lägsta inom vederbörande lönegrad. Kommittén har ansett detta
icke vara tillfredsställande. Då det för den ändamålsenliga utbyggnaden av
försvarets musikorganisation är ofrånkomligt att taga i anspråk personal, vilken
icke genom förutvarande anställning vid försvarsväsendet kan på grundval
av gällande avlöningsbestämmelser beredas en skälig löneställning, har
kommittén ansett erforderligt att särskilda regler för lönetursberäkning tillskapas.
På grundval av föreliggande transportansökningar från nu i aktiv
tjänst anställd musikpersonal beräknar kommittén, att ett tiotal f. d. militärmusiker
eller civilmusiker i åldern omkring 40 år böra anställas i musikfanjunkar-
eller musiksergeantsbeställningar (motsvarande). Att inplacera
dessa i lägsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad anser kommittén vara
att erbjuda de sålunda anställda lägre löneförmåner än som skäligen böra
ifrågakomma och som med hänsyn till syftet med deras anställande kunna
vara lämpliga.

Beställningshavare i försvarsväsendets reserver ha i samband med övergång
till beställning å aktiv stat jämlikt beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 33)
i fråga örn placering i löneklass och beräknande av tid tor uppfattning i
högre löneklass likställts med närmast efter stående, förut aktiv stat tillhörande
beställningshavare inom lönegraden. Det nu förevarande fallet anser
kommittén vara av samma principiella beskaffenhet.

Enligt 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet gäller bland annat att
i fråga om den, som från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet
omförmälda löneplanen Ma befordras till beställning såsom musiksergeant
vid armén, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare
än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 morn.
samma reglemente, vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för
löneklassuppflyttning så anses, sorn örn beställningen tillträtts nio år efter det
beställningshavaren vunnit fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare
än vid uppnådda 27 års ålder. Med hänsyn till anställnings- och utbildningsförhållandena
kan man enligt kommittén utgå från att löneställningen icke
annat än i rena undantagsfall bestämts med utgångspunkt från att underofficersbeställningen
tillträtts senare än vid en uppnådd levnadsålder av 27 år.

Då det enligt kommitténs uppfattning knappast kan ifrågasättas att såsom
musikunderofficerare anställda f. d. militärmusiker och civilmusiker skola i
löneavseende bliva jämställda med sådan personal, som i oavbruten följd

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

innehaft fast anställning vid försvars väsendet, har det synts kommittén mest
ändamålsenligt, att för bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för
löneklassplacering ifråga örn f. d. militärmusiker eller civilmusiker, vilken
erhållit anställning såsom musikunderofficer, må så anses, som om musikunderofficersbeställningen
tillträlts vid en levnadsålder av 30 år.

Ifråga om sådan f. d. militärmusiker, vilken kan tänkas komma att erhålla
anställning såsom musikmanskap, anser kommittén regler av liknande natur
icke vara erforderliga, då i manskapsavlöningsreglementet redan finnes intagen
föreskrift därom, att den, som efter avgång från tidigare innehavd fast
anställning vid försvarsväsendet ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan
Ma, må efter regementschefs (likställd chefs) prövning medgivas tillgodoräkna
den föregående anställningstiden i löneavseende. Ej heller ifråga
örn sådan civilmusiker, som kan beräknas vinna anställning i manskapsbestallning,
anser kommittén särskilda tillgodoräkningsregler vara erforderliga,
då kommittén hyser den uppfattningen, att sådan personal behöver anlitas
i mycket obetydlig utsträckning och då endast i de lägsta manskapsbeställningarna.

Kommitténs framställning utmynnar i en hemställan att vid bestämmande
av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning för sådan f. d.
militärmusiker eller civilmusiker, vilken i samband med utbyggnaden av försvarets
musikorganisation vinner anställning i musikunderofficersbeställning.
må så anses, som om musikunderofficersbeställningen tillträtts vid en levnadsålder
av 30 år.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret, arméförvaltningens
civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarsväsendets
lönenämnd.

Statskontoret har anfört, att statskontoret för sin del icke kunde finna det
påkallat, alt Kungl. Maj:t enbart för det fåtal beställningshavare, varom
fråga vöre, skulle utverka riksdagens medgivande om undantag från gällande
lönetursbestämmelser. Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl
till konsekvenserna av ett bifall till förslaget härutinnan har statskontoret
förklarat sig icke kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i framställningens
syfte.

Armé förvaltningens civila departement har likaledes avstyrkt bifall till
framställningen. Departementet har därvid anfört följande.

De av kommittén anförda skälen, att en inplacering i lägsta löneklassen
inom vederbörlig lönegrad syntes vara att erbjuda en musiker i 40-årsåldern
lägre löneförmåner än som skäligen borde ifrågakomma och som med hänsyn
till syftet med anställandet kunde vara lämpligt, förefalla icke helt övertygande.
Härtill kommer att rekryteringssvårigheter icke synas föreligga, att
förevarande lall icke lärer få anses fullt jämförligt med den i framställningen
omförmälda överföringen av reservpersonal till aktiv stat och att ett införande
av den föreslagna regeln torde kunna medföra konsekvenser även
utanför försvarsväsendet.

Marinförvaltningen har, enär framställningen endast syntes beröra ett synnerligen
ringa antal befattningshavare och ämbetsverket nu icke såge sig i
stånd att överblicka de konsekvenser ett bifall till densamma skulle medföra,
föreslagit, att frågan örn löneställningen göres till föremål för prövning i vart
fall för sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Flyg förvaltningen har icke riktat någon erinran mot förslaget.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört följande.

Därest icke rekryteringsfrågan anses böra lösas med tillämpning av de i
militära avlöningsreglementet intagna reglerna angående tvångsförflyttning,
synes någon annan, mera lämplig utväg för tillgodoseende av förberörda
önskemål än den av kommittén ifrågasatta knappast stå till buds. Med hänsyn
härtill och i betraktande av de speciella förhållanden, som göra sig gällande
vid uppsättandet av de nytillkommande musikkårerna, vill lönenämnden
icke motsätta sig, att löneturen regleras i enlighet med det föreliggande
förslaget för det begränsade antal musiker, som skulle beröras av den tilltänkta
anordningen.

1943 års militårmusikutredning har i en likaledes den 3 mars 1943 dagtecknad
framställning till behandling upptagit frågan om ersättning för
flyttningskostnad åt be ställ n i n g s h avar e, som efter egen
ansökan erhåller transport till beställning i samma lönegrad
vid ny upprättad musikkår.

Enligt 31 § militära avlöningsreglementet utgår i princip ersättning för
flyttningskostnad bland annat till beställningshavare, som utan egen ansökning
förflyttats från en förläggningsort till en annan eller som nödgats
flytta till annan ort i samband med övergång från icke-ordinarie befattning
till ordinarie beställning eller från ordinarie beställning till beställning inom
annan löneplan än den han själv tillhör eller till följd av befordran eller på
grund av förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning.
Detsamma gäller bland annat den, som från fast anställning såsom manskap
befordrats till beställning, som i reglementet avses. Enligt 26 § 4 mom. manskapsavlöningsreglementet
må ersättning för flyttningskostnad utgå bland
annat till beställningshavare, som utan egen ansökning förflyttats från en
förläggningsort till en annan.

Enligt dessa bestämmelser skulle ersättning för flyttningskostnad icke
kunna beredas sådan beställningshavare vid redan befintlig musikkår, som
utan förändring av innehavd lönegrad efter egen ansökan transporteras till
befattning vid nyupprättad musikkår. Kommittén har härom anfört följande.

Enligt kommitténs uppfattning måste det anses skäligt, att all den på aktiv
stat varande personal, som i samband med uppsättandet av de nya musikkårerna,
om än efter frivilligt åtagande, underkastas transport, beredes förmånen
av ersättning för flyttningskostnad. Enligt kommitténs åsikt ligger
det nämligen lika mycket i statsnyttans som i den enskilde beställningshavarens
intresse, att organiserandet av de nytillkommande musikkårerna kan
ske i den förutsatta takten. Den omständigheten, att personalrekryteringen
här är avsedd att ske frivilligt, synes sålunda icke böra utesluta transportsökande
beställningshavare från möjligheten att erhålla ersättning för i samband
med förflyttningen från en förläggningsort till en annan uppkommande
flyttningskostnader. Kommittén, som har för avsikt att föreslå transporter
endast för musikunderofficerare och musikfurirer och därutöver kommer
att lämna vederbörande truppförhandschefer (motsvarande) vissa rekommendationer
beträffande anställandet av övrig musikpersonal, vill förutsätta, att
ersättning för flyttningskostnad, i den mån sådan är erforderlig, skall kunna
utgå även till sådan beställningshavare, vilken på grund av kommitténs så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Departements chefen.

lunda lämnade rekommendation kail komma att förflyttas från en förläggningsort
till en annan.

Såvitt kommittén kunnat finna har Kungl. Maj:t tidigare i liknande fall
medgivit, att ersättning för flyttningskostnad fått utgå. Sålunda föreskrevs
genom beslut den 27 augusti 1937 (TL A nr 42) med anledning av att vissa
underofficersbeställningar blivit vakanta vid fyra artilleritruppförband, att
då någon av ifrågavarande beställningar blivit efter ansökan tillsatt genom
transport av beställningshavare i samma lönegrad, skulle sålunda transporterad
beställningshavare äga åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt
därom gällande bestämmelser. Likaså föreskrev Kungl. Majit genom nådigt
brev den 30 juni 1938 (TL A nr 35) med anledning av överflyttning av visst
manskap inom kavalleriet, att sådan innehavare av manskapsbeställning,
som hade eget hushåll och antingen vore gift eller ock varit gift och fortfarande
hade minderårigt barn hos sig, skulle vid överflyttningen till annat
truppförband komma i åtnjutande av ersättning för här föranledd flyttningskostnad
och vidare att annan beställningshavare skulle för egen inställelse
vid det truppförband, dit han överflyttades, äga åtnjuta reseersättning från de
till truppförbandens förfogande ställda medlen för rekryteringskostnader.

Enligt 18 § manskapsavlöningsreglementet må hyres- och ortstillägg utgå,
förutom till vissa gifta beställningshavare, jämväl till andra beställningshavare
tillhörande lönegraden Ma 3, som kunna räkna en anställningstid
av minst 8 år. Då ogifta beställningshavare, vilka kommit i åtnjutande av
ifrågavarande förmåner, antagas i åtskilliga fall ha bohag, har det synts
kommittén som örn också dessa beställningshavare i förevarande fall borde
beredas förmån av ersättning för flyttningskostnad, under det att övriga beställningshavare
av musikmanskapet enligt kommitténs uppfattning borde
förklaras berättigade till reseersättning.

Jämväl över denna framställning ha utlåtanden avgivits av förenämnda
myndigheter.

Statskontoret har erinrat, att förflyttningsskyldighet föreligger för den
personal, varom i framställningen är fråga, samt i anslutning härtill uttalat,
att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att utverka riksdagens medgivande
örn undantag från gällande bestämmelser rörande ersättning för flyttningskostnad.
Ämbetsverket har vid sådant förhållande icke ansett sig kunna
tillstyrka, att åtgärder vidtagas i framställningens syfte.

Arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen
och försvarsväsendets lönenämnd ha icke framställt erinran emot att
åtgärder vidtagas i det av kommittén angivna syftet.

Personalbehovet vid de nya musikkårer, vilkas uppsättande ingår i den
planenliga utbyggnaden av försvarsväsendets musikorganisation, skall enligt
förslag av 1943 års militärmusikutredningskommitté täckas såväl genom
transport av personal i underofficers- eller underbefälsställning som genom
anställande av f. d. militärmusiker eller civilmusiker. I anledning härav har
fråga väckts dels örn löneställningen för den personal, som skall nyanställas,
dels om flyttningsersättning åt beställningshavare vid nu förefintlig

Kungl. Maj:ts proposition m 285.

musikkår, som efter egen ansökan transporteras till beställning i samma lönegrad
vid ny kår.

Vad angår löneställningen för nyanställd personal har kommittén föreslagit,
att löneklassen bestämmes såsom om vederbörande innehaft beställningen
från en levnadsålder av 30 år. Med hänsyn till vad arméförvaltningens
civila departement och statskontoret i detta ämne anfört, finner jag mig
icke kunna biträda kommitténs förslag i denna del.

Kommittén har vidare föreslagit, att ersättning för flyttningskostnader —
för vissa ogifta beställningshavare i manskapsgrad reseersättning — skulle
utgå jämväl till beställningshavare, som efter egen ansökan erhåller transport
till beställning vid nyuppsatt musikkår. Ilrågakomna transporter, liksom
transporter i andra liknande fall, skulle väl såsom i ärendet blivit antytt kunna
åvägabringas genom tvångsförflyttning, därvid flyttningsersättning enligt
gällande bestämmelser skulle utgå. Urvalssynpunkten, som utgör det primära
statsintresset, skulle emellertid vid sådant tvångsförfarande av naturliga
skäl icke kunna bliva utslagsgivande. I betraktande härav synes den
omständigheten att, för tillgodoseende av urvalssyftet, beställningshavare
lämnas tillfälle att, muntligen eller skriftligen, anmäla sig till ledig beställning
å annan ort icke utan vidare böra utesluta rätt till ersättning för uppkommande
flyttnings-(rese-) kostnader i samband med transporten. Frågan
härom gäller icke blott musikorganisationen utan kan även eljest inom försvarsväsendet
bliva aktuell i samband med nyuppsättning eller omorganisation
av förband eller formationer. Något allmänt medgivande av rätt till
flyttningsersättning i dylika fall anser jag mig dock icke böra förorda, utan
ersättningsrätten bör bero av Kungl. Maj:ts prövning från fall till fall. Med
hänsyn till det föreliggande spörsmålets räckvidd synes detsamma böra underställas
riksdagen.

6. Rätt till hyres- och ortstillägg för fast anställt manskap vid

försvarsväsendet.

Enligt 17 § manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940 (nr 652) äger
beställningshavare tillhörande löneplan Ma (menig, vicekorpral, vicekonstapel,
korpral, konstapel eller furir) kostnadsfritt av kronan erhålla inkvartering
eller ersättning därför. Enligt 18 § samma reglemente äger sådan gift beställningshavare
tillhörande nämnda löneplan, som kan räkna en anställningstid
av minst 4 år, ävensom ogift beställningshavare, som tillhör lönegraden Ma 3
(furir) och kan räkna en anställningstid av minst 8 år, i stället för fri inkvartering
åtnjuta hyres- och ortstillägg. Sådant tillägg är dyrortsgraderat
och utgör för gift beställningshavare 252 kronor å A-ort och 828 kronor å
I-ort för år räknat. Rätt till tillägget inträder från och med kalendermånaden
näst efter den, varunder den föreskrivna anställningstiden uppnås. Med anställningstid
skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, förstås i förs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

la hand tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning, men om pä
grund av stadgandet i 7 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet någon tid
före tillträdandet av sådan anställning fått tagas i beräkning för löneklassplacering
anses jämväl sådan tid såsom anställningstid i förevarande hänseende.
Slutligen likställes med gift beställningshavare den, som varit gift
och därvid uppburit hyres- och ortstillägg.

I en den 13 augusti 1942 dagtecknad skrift har försvarsväsendets underbefälsförbund
anhållit om ändring av 18 § manskapsavlöningsreglementet
såvitt angår förutsättningarna för att gift beställningshavare skall äga åtnjuta
hyres- och ortstillägg. Till stöd härför har förbundet anfört bland annat
följande.

Fast anställning som manskap vunnes i åtskilliga fall av värnpliktiga i
samband med eller efter fullgörandet av första värnpliktstjänstgöringen, och
i dessa fall kunde hyres- och ortstillägg ej erhållas förrän vid omkring 25 års
ålder eller senare; just för dessa beställningshavare vore förmånen särskilt
väl behövlig, eftersom de hade lägre löneförmåner i övrigt än i tjänsten äldre
kamrater. När äktenskap ingåtts, vore det enligt förbundets mening icke
rimligt att utesluta vederbörande från hyres- och ortstillägget, vilket tillägg
vöre ofrånkomligt för att lönen skulle kunna betraktas som familjeförsörjarlön.

Förbundet ansåge, alt gällande bestämmelser borde ändras på sådant sätt,
att allt gift manskap oavsett tjänståldern bereddes hyres- och ortstillägg.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av cheferna för armén och
marinen, arméförvaltningens civila departement, marin- och flygförvaltningarna
samt försvarsväsendets lönenämnd. Beträffande yttrandenas innehåll
må följande anföras.

Flerialet hörda myndigheter ha tillstyrkt, att jämkningar vidtagas i 18 §
manskapsavlöningsreglementet i fråga om förutsättningarna för erhållande
av hyres- och ortstillägg. Sålunda har chefen för marinen förordat att vid
beräknande av föreskriven anställningstid för erhållande av hyres- och ortstillägg
tid, varunder beställningshavaren varit anställd från ingången av det
kalenderår, under vilket han uppnått 21 års ålder, finge räknas med sitt dubbla
värde. Marinförvaltningen har ansett böra övervägas, huruvida icke gift befattningshavare,
som fyllt 21 år och genomgått rekrytutbildning, borde erhålla
hyres- och ortstillägg. Flggförvaltningen har tillstyrkt bifall till förbundets
framställning. Försvarsväsendets lönenämnd har uttalat, att den
väckta frågan väsentligen vöre av social innebörd och att kravet på lättnader
i villkoren för hyres- och ortstilläggets åtnjutande ej kunde frånkännas berättigande.
Lönenämnden bär ansett i och för sig tänkbart att, på sätt marinförvaltningen
föreslagit, göra förmånens åtnjutande beroende av viss uppnådd
levnadsålder men funnit lämpligare och mest överensstämmande med
framställningens syfte att samtliga gifta beställningshavare av det fast anställda
manskapet, vilka kunde räkna en anställningstid av minst ett år,
erhölle rätt att uppbära hyres- och ortstillägg.

Arméförvaltningens civila departement har föreslagit sådan jämkning i
18 § manskapsavlöningsreglementet, att utan hinder av bestämmelserna örn
tjänstetidens längd gift beställningshavare av det fast anställda manskapet,
som hade barn i äktenskapet, skulle från och med ingången av kalendermånaden
näst efter barnets födelse äga uppbära hyres- och ortstillägg.

I motsats till nu angivna myndigheter har chefen för armén avstyrkt änd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

ring av bestämmelserna i 18 § manskapsavlöningsreglementet och i stället
föreslagit, att utbekommande av hyres- och ortstillägg i fall då det icke vöre
medgivet enligt nu gällande bestämmelser gjordes beroende av Kungl. Maj :ts
prövning i varje särskilt fall, varvid hänsyn borde tagas lill beställningsha- *

varens och hans makas sammanlagda inkomst. Ur tjänstesynpunkt vore det
enligt arméchefens utlåtande önskvärt, att fast anställt manskap icke inginge
äktenskap vid alltför unga år; bland annat borde vicekorpraler och korpraler
utan vidare kunna förläggas som logementschefer, och eleverna i underbefälsskolor
borde till och med furirskola vara ogifta. Emellertid måste det anses
orättvist, att den, som första gången vunne fast anställning efter fullgjord
första värnpliktstjänstgöring, ej skulle ha möjlighet att förrän vid 25 års
ålder komma i åtnjutande av hyres- och ortstillägg. Då de äktenskap, beträffande
vilka en uppmjukning av bestämmelserna kunde få betydelse, sannolikt
ej vore särskilt talrika och då vidare den ekonomiska situationen i
dessa äktenskap i många fall ej vore dålig — ofta antoges hustrun bibehålla
sitt arbete och makarna gemensamt bidraga till familjens uppehälle —- syntes
frågan om utbekommande av hyres- och ortstillägg i andra fall än dem,
där sådant tillägg för närvarande kunde utgå, böra göras beroende av prövning
i varje särskilt fall.

I vissa av remissyttrandena förklaras, att de ifrågasatta åtgärderna knappast
äro av sådan räckvidd, att de ur statsfinansiell synpunkt behöva väcka
allvarligare betänkligheter. För att belysa detta återgiver marinförvaltningen
en från Stockholms örlogsstation inhämtad uppgift, enligt vilken antalet gifta
beställningshavare, som enligt nuvarande bestämmelser icke äro berättigade
till hyres- och ortstillägg, är för 2. matroskompaniet 12 och för 2. yrkeskompaniet
17. Flygförvaltningen meddelar, att antalet gifta beställningshavare
av flygvapnets manskap utgör 140, att 123 av dessa för närvarande äro
berättigade till hyres- och ortstillägg samt alt vid en av flygflottiljerna fyra
gifta beställningshavare äro uteslutna från sådan förmån men att i övrigt
högst två sådana fall förekomma vid en och samma flottilj.

I likhet med flertalet remissmyndigheter anser jag, med hänsyn till nu Departementsrådande
förhållanden, skäl föreligga för en viss eftergift beträffande förut- chefensättningarna
för gift beställningshavares rätt till hyres- och ortstillägg. Olika
förslag ha härutinnan framställts av myndigheterna. För min del vill jag ansluta
mig till det förslag, som framställts av försvarsväsendets lönenämnd. I
enlighet härmed förordar jag, att i 18 § manskapsavlöningsreglementet vidtages
sådan ändring, att hyres- och ortstillägg må tillkomma sådan gift beställningshavare
tillhörande löneplan Ma, som kan räkna minst ett års anställningstid.

7. Förening av ordinarie civil befattning med beställning
tillhörande krigsmaktens reservstater.

Enligt 4 § 1 mom. civila avlöningsreglementet må ordinarie pensionsberättigande
statstjänst icke förenas med i reglementet avsedd tjänst, så framt ej
Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda beslulit. Ett stadgande
av samma innehåll finnes i 4 § 1 mom. militära avlöningsreglementet.
Undantag från nämnda förbud gälla enligt särskilda beslut av 1919 och

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

1928 års riksdagar i fråga om förening av civil tjänst med beställning av
visst slag vid försvarsväsendet, med vilken icke följer full tjänstgöringsskyldighet,
nämligen dels beställning å reservstat, dels ock beställning å frivillig
övergångsstat. Enligt kungörelser den 19 juni 1919 (nr 523) och den 14 juni
1928 (nr 246) äger Kungl. Majit lämna tillstånd till dylik tjänsteförening
efter prövning att beställningen vid försvarsväsendet ej anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen i den civila befattningen.

1919 års riksdagsbeslut avser förening av civil befattning med beställning
tillhörande de dåvarande reservstaterna vid armén och marinen (flottan,
kustartilleriet). Enligt beslut av 1925 års riksdag har flottans reservstat avvecklats.
Å andra sidan skall enligt beslut av 1936 års riksdag (prop. nr 225;
r. skr. nr 327) jämväl för flygvapnets vidkommande inrättas en reservstat.
Beställningar tillhörande sistnämnda reservstat — vilken ännu icke kommit
till stånd —- omfattas icke av 1919 års riksdags beslut.

I den till 1919 års riksdag avlåtna propositionen nr 137 angående medgivande
att förena civil befattning med reservstatsbeställning berördes jämväl
frågan, huruvida någon av de i dylikt fall sammanträffande lönerna
skulle underkastas reduktion. I propositionen redogjordes för vissa uttalanden
av 1902 års löneregleringskommitté, innebärande i huvudsak följande.

Anledning syntes icke finnas att reducera reservstatslönen i sådana fall.
då det befunnits lämpligt att tillgodogöra sig den militära beställningshavarens
utbildning och arbetskraft även inom annat område av statsförvaltningen.
Beträffande åter frågan, huruvida någon nedsättning borde göras i avlöningen
å den civila befattningen borde vederbörande befattningshavare förpliktas
att under tjänstledighet för fullgörande av tjänstgöring vid försvarsväsendet
avstå lämplig del av sin avlöning å den civila befattningen. Däremot
kunde kommittén icke tillstyrka en allmän föreskrift därom, att för
civil befattningshavare, som tillika vore innehavare av beställning å reservstat,
avlöningen skulle utgå med lägre belopp än det i allmänhet gällande.
Avlöningarna å reservstat vore i regel bestämda till ganska måttliga belopp;
sålunda vore avlöningen för underofficer högst 1,000 kronor, för kompaniofficer
och bataljonsläkare högst 2,100 kronor samt för personal i högre
tjänsteställning än kompaniofficers lägst 3,100 kronor och högst 5,400 kronor.
Det borde vidare anmärkas, att övergång till reservstatsbeställning i
högre lönegrad eller tjänsteklass än kompaniofficers i regel syntes ske först
vid relativt hög levnadsålder, och det syntes därför kunna förutsättas, att
förening av dylik reservstatsbeställning med civil tjänst icke skulle kunna
förekomma annat än i så sällsynta undantagsfall, att dessa kunde i detta
sammanhang lämnas helt åsido. Särskilt vid de rådande svåra rekryteringsförhållandena
inom civilförvaltningen syntes det möta starka betänkligheter
att för civil befattningshavare, som tillika vöre innehavare av beställning å
reservstat, stadga någon allmän nedsättning i avlöningen å den civila befattningen.

I enlighet med löneregleringskomitténs mening meddelades icke någon allmän
föreskrift om reduktion av vare sig reservstatslönen eller lönen för civil
befattning vid här avsett sammanträffande. Sådan föreskrift meddelades ej
heller i samband med de åren 1925 och 1936 beslutade löneregleringarna för
reservstatspersonalen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

I den till innevarande riksdag avlåtna propositionen nr 143 angående krigsmaktens
reservpersonal har bland annat föreslagits ny lönereglering för reservstatspersonalen.
De föreslagna lönebeloppen utgöra för underofficer
högst 2,766 kronor, för kompaniofficer högst 4,905 kronor och för officer i
högre tjänsteställning lägst 4,905 kronor och högst 8,850 kronor.

Enligt 13 § 2 morn. civila avlöningsreglementet och 18 § 2 mom. militära
avlöningsreglementet skall befattningshavare vidkännas B-avdrag för tid, under
vilken han åtnjuter tjänstledighet för fullgörande av honom såsom beställningshavare
å reservstat åliggande tjänstgöring. Vissa specialbestämmelser
gälla angående avlöning under tjänstledighet för fullgörande av reservstatstjänstgöring
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller
partiell mobilisering.

Vad beträffar förening av civil befattning med beställning å övergångsstat,
gälla nyssnämnda regler örn tjänstledighetsavdrag för tid, då ledighet från
den civila befattningen åtnjutes för tjänstgöring i den militära beställningen.
Vad angår annan tid, har meddelats en föreskrift örn reduktion av övergångsstatslönen.
Av denna må endast behållas en tredjedel, dock att örn den sammanlagda
avlöningen härigenom skulle understiga den oreducerade övergångsstatslönen,
angivna del skall ökas med belopp motsvarande skillnaden. Föreskriften
härom finnes meddelad i 7 § 2 mom. kungörelsen den 23 oktober
1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater,
sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 14 juni
1928, nr 247.

I detta sammanhang må erinras örn de bestämmelser, som bland annat i
fråga örn förening av civil befattning med reservstatsbeställning äro tillämpliga
såvitt angår sammanträffande av lön för en och pension för en annan
befattning och sammanträffande av pensioner för två befattningar. Enligt 2 §
2 mom. civila avlöningsreglementet och motsvarande stadgande i militära
avlöningsreglementet skall det, örn befattningshavare är berättigad att av
statsmedel uppbära tjänstepension, bero på Kungl. Maj:ts prövning, örn och
i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Liknande bestämmelser,
innefattande fri prövningsbefogenhet för Kungl. Majit, finnas med
avseende å sammanträffande av pensioner meddelade i 29 § allmänna tjänstepensionsreglementet
och 18 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet.
Beträffande det sätt, på vilket Kungl. Majits prövningsbefogenhet bör utnyttjas,
ha i propositionen nr 339 till 1941 års riksdag refererats vissa uttalanden
av 1938 års pensionssakkunniga i dessas betänkande nied förslag
till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

Med hänsyn till det tidigare fattade beslutet örn inrättande av en reservstat
vid flygvapnet vill jag förorda, att Kungl. Majit inhämtar nytt bemyndigande
att efter prövning av föreliggande omständigheter medgiva samtidigt
innehav av beställning tillhörande krigsmaktens reservstater och ordinarie
civil statstjänst. Samtidigt torde bemyndigandet böra utvidgas att avse förening
av reservstatsbeslällning ''med sådan civil befattning, som ej är statlig

Minina till riksdagens protokoll 1!H3. 1 sami. Nr 286. 3

Kung!. Maj.ts proposition nr 285.

men för vilken gälla avlöningsbestämmelser, som tillkommit under riksdagens
medverkan och innehålla förbud mot förening med ordinarie statstjänst utan
särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Vad härefter angår frågan örn behandlingen av sammanträffande lön för
reservstatsbeställning och annan befattning med avlöning enligt statliga bestämmelser,
synes under numera rådande förhållanden anledning föreligga
att taga den tidigare intagna ståndpunkten till denna fråga under omprövning.
1938 års pensionssakkunniga ha vid sin behandling av spörsmålet om
sammanträffande av förmåner på pensionsområdet framhållit, att storleken
av varje avlöning, tjänstepension eller familjepension vore bestämd med hänsyn
till det regelmässiga förhållandet, att en och samme person samtidigt
komme i åtnjutande av allenast en dylik förmån, och att man vid sammanträffande
av flera förmåner därför hade att utföra en regleringsoperation,
i viss mån fristående från den, som toge sikte på de normala fallen, i vilka
endast en förmån åtnjötes; örn förmånerna skulle få utgå utan reduktion,
skulle vederbörande med hänsyn till de grunder, enligt vilka löne- och pensionsbeloppen
fastställts, i många fall komma i en gynnad ställning utan att
genomsnittligt ha utfört mera omfattande elier värdefulla arbetsprestationer
än andra tjänstemän. Vad sålunda anförts synes äga sin giltighet även i nu
förevarande fall. En lämplig utgångspunkt för reglering av detta fall synes
vara, att reservstatslönen till en del anses betingad av tjänstgöringen å reservstaten
och till denna del betraktas som verklig lön men därutöver anses
jämförlig med en pensionsförmån. Den totala avlöningen bör därför under
alla förhållanden motsvara lönen å den civila befattningen oreducerad jämte
viss del av reservstatslönen. Denna del bör lämpligen — på samma sätt som
skett i fråga örn lön å övergångsstat — bestämmas till en tredjedel av reservstatslönen
eller den större del därav, som erfordras för att den sammanlagda
avlöningen ej skall understiga reservstatslönen oreducerad. Då emellertid
civil avlöning enligt gällande bestämmelser lämnas utan reduktion vid sammanträffande
med s. k. reservpension, bör vid sammanträffande av civil
avlöning med reservstatslön icke i något fall så stor reduktion äga rum, att
den sammanlagda avlöningen därigenom skulle understiga den civila avlöningen
oreducerad med tillägg av reservpension; härvid bör fästas avseende
vid den pension av sistnämnda slag, varav beställningshavare kunnat komma
i åtnjutande, örn han vid den tidpunkt, då han avgått från beställning på
aktiv stat, såsom förtidsavgången vunnit inträde i reserv samt avgått från
reservanställningen omedelbart före den avlöningsperiod, varom fråga är.
Frågan i vad mån en reduktion av det sammanlagda lönebelopp, som överstiger
sålunda medgivet minimum, skall ske, bör i varje särskilt fall lösas
med beaktande av de föreliggande förhållandena. Därvid bör i överensstämmelse
med de i propositionen nr 339 till 1941 års riksdag intagna principuttalandena
bland annat tagas hänsyn till förhållandet mellan den avlöning,
vederbörande skulle fått åtnjuta, örn han alltjämt kvarstått på aktiv stat,
och den avlöning, som är stadgad för den civila befattningen. Prövas reduk -

Kung/• Maj:ts proposition nr 285.

tion böra vidtagas, bör densamma — oavsett sättet för nyssnämnda beräkningar
-— vid löneutbetalningen träffa avlöningen för den civila befattningen
och icke reservstatslönen. Jag förutsätter slutligen, att reduktion skall ifrågakomma
endast i de fall, då civil tjänst och reservstatsbeställning förenas
med stöd av framdeles lämnat medgivande.

I anslutning till bemyndigandet för Kungl. Majit att medgiva förening av
civil statstjänst med reservstatsbeställning torde bemyndigande jämväl böra
inhämtas att i huvudsaklig överensstämmelse med här förordade grunder
besluta om reglering av avlöning för civil befattning, som innehaves
samtidigt med reservstatsbeställning.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till dels kungörelse om
ändrad lydelse av 49 och 53 §§ civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8), dels kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275), dels ock kungörelse örn ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. och 18 § manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940
(nr 652). Förslagen innefatta de ändringar i berörda reglementen, som i det
föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;

dels besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till häradshövdingar
enligt i det föregående berörda grunder;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats

a) i fråga örn befattningshavare i domsagorna meddela erforderliga
bestämmelser angående övergången till civila avlöningsreglementet,

b) besluta om undantag beträffande landsfogdar, landsfiskaler
och deras assistenter ävensom vissa biträden i landsfiskalsdistrikten
från de i civila avlöningsreglementet meddelade
bestämmelserna angående tjänstedräkt,

c) besluta örn flyttnings- eller reseersättning till beställningshavare
vid försvarsväsendet, vilken efter egen ansökning
förflyttas i samband med nyuppsättning eller omorganisation
av förband eller formation,

d) medgiva förening av civil befattning med reservstatsbeställning
och besluta om reglering av avlöningen för civil
befattning, som innehaves samtidigt med reservstatsbeställning.

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.

437920. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.