Kungl. Maj:ts proposition Nr 241
Proposition 1927:241
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
1
N r 241.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelse
med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare
Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag; given Stockholms
slott den 22 mars 1927.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen bemyndiga
Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa överenskommelse i enlighet
med härmed fogat förslag.
Under Hans Ma,j:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt 207 käft. (Sr 2M.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Ändringar i
LKAB:s
bolagsordning.
Luossavaara.
Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag
(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ''(nedan
kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat ABGM) och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag, å andra sidan, hava
träffats avtal:
1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB
och TGO;
3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och
LKAB;
4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag;
6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO
samt
7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO.
Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden
efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,
har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,
för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.
§ 1.
Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga nr 1
utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den 1
oktober 1927.
§ 2.
Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag
till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara
malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten från
sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nytt janderätts tidens
utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.
LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodo
-
#
3
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.
görande och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom
maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.
§ 3.
LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav
från Kiirunavaara 6.1 miljoner ton,
» Gellivare 2.5 » » ,
» Luossavaara 0.4 » » .
Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten må
''förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten
ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning
med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller de övriga
gruvfälten.
Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och
för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna
överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de under
en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade kvantiteterna
icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000) ton eller för
varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra stycket ovan
tillåtna årliga maximikvantiteten.
§ 4.
För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här
ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en krona
femtio öre för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad
malm dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september
1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som bortfraktas
under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.
Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen Svartön
Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den
slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning av
LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.
§ 5.
LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som
under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt bestämmelserna
i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferensoch
stamaktier på följande sätt:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 sep -
Malm
kvantiteter.
Royalty.
Vinstfördel
ning.
Brytningens
anordnande.
Avskriv
ningar.
Upplåning.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
tember 1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre
understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas
stamaktierna.
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den
belöper på överskjutande kvantiteter föi’delas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.
§ 6.
LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid*
brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet
för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna bästa
ekonomiska resultat.
För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och
liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten
såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter påbörjas
och utföras i god tid.
Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.
Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,
må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två av de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i
gott skick.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt
eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och
Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana undersökningar,
i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom
hindras eller uppehälles.
§ 7.
LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt
skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer.
Avvikelse från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga
de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
§ 8.
Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga
villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv lämna
LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande
behov.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
5
§ 9.
Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse organisation.
äga att inom styrelsen utse ordförande ocli verkställande direktör. Vid
förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans
ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort bindande
tillsägelse om inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB, äga
de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse att utse
ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma,
som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör
för tiden efter inlösningsdagen.
I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av
§ 12 i LKAB-.s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat
avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.
Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna valda
styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig om att begära, att
föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall
dock icke verka rubbning i fråga om den beslutanderätt, som enligt
gängse kutym bör tillkomma verkställande direktören.
Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de a\ preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två sty -relsesammanträden med minst en veckas mellanrum.
Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s
styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga
biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas
av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.
Mom. 3. LKAB:s handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra
affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd
begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna
och den i föregående moment omförmälde revisorn med
biträden.
Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme
är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer
än hälften av preferensaktiekapitalet.
Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,
Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå
(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda
styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB.s
tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes
vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida
för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.
I avseende ä tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakt -
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
| tagas, att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO Mom. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla föl-jande: a) Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda sty-relseledamöternas godkännande driva annan verksamhet än som betingas Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostna-der skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamö-terna av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal, |
Inlösen av | § 10. LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes |
Arrende. | § 11. TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från och |
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt med staten;
och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten såväl till nämnda
områden som ock till de områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som nu
innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med staten, allt så länge
bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare, Kiirunavaara och
Luossavaara malmfält och mot arrende- och övriga villkor överensstämmande
med dem, som innehållas i förenämnda, nu gällande kontrakt.
§ 12.
LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål. Utmål.
som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma
utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.
§ 13.
Med avseende å LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön-Riksgränsen
skola gälla följande bestämmelser.
Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive Svarton
frakta den malm, som bolaget enligt % 3 äger bortfrakta från Kiirunavaara,
Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter per ton
A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.
a) malm från Kirunavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ...........................................
Kiruna—Svartön ..................................................
b) malm från Luossavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ...........................................
Kiruna—Svartön ...................................................
c) malm från Gellivare gruvfält
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ......
B) för tiden från och med 1 januari 1938
Kiruna—Riksgränsen ...........................................
Kiruna—Svartön ..................................................
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön
kronor 2: 6 4
» 3:4 8
» 3: 2 i
» 4: it
» 3:43
» 2: 7 5
» 3: o i
» 3: 8 5
» 3: 7 8
» 3: i o
Järnvägsfrakter.
Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt
ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och
Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16
kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under
året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp
motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall
gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen
anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande
kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande
av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna respektive
Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive Svartön.-Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer än
lagt under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst 6,000,000 ton
till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1929 en kvantitet
av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst
2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000 ton,
varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till Svartön
samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst 7,000,000
ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.
Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5
respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före
den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall
inträda.
Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den
transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med
största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda
månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen
av statens järnvägar icke råder.
Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess
egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda
lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma
grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för
vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och
enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid
nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens
storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän
enligt skiljemannalagen.
Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:
a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för
sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,
från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets för:
fogande för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets
förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid
av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för
övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.
I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under
tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit
lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av
därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av
annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget
vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt
under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt
bestämmelsen i föregående stycke.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan pa lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per
dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar
sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.
Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar
av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget
få disponeras för den allmänna malmtrafiken., Kostnaden för dessa
vagnars underhåll bestrides av bolaget.
Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över
dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna
lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden
icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter
den angivna bärigheten.
Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag
staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant
medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsviadukter
samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter
till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.
Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskuilskulle
till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas
återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna-Svartön.
§ 14.
Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen med FraUtiUågg.
bibanor till Malmberget och Koskuilskulle under något år från och med
den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift
och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte ränta å
nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl
alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön,
skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.
Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för
vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för
järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas
till underhåll och ersättning vid samma järnväg.
Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927 1937 beräknas
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade
malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem
procent jämte 1/20 Procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton av
bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari
1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid
en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på
nyss angivet sätt.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet
att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,
som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten
och 8,000,000 ton.
Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas
frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i
perioder, varav den första utgöres av åren 1927-1931, de sammanlagda
kostnads- och räntebelpppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I
och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget
icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder
belöpande frakttillägg, i den man detsamma motsvaras av belopp, varmed
inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit
summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock
att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den
mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden
uppkommet dylikt överskott.
Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av
järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på frakttillägg
för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget
från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning
sker.
Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen
erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,
om beloppet för tiden till återbetalningen behöft upplånas.
Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång, där det
gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det alltså
staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit bolagets
skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.
LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del av
räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa
beräkningarna av ffakttilläggen.
Kungl. May.ts proposition Nr 241.
11
§ 15.
Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin
lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön-Riksgränsen
mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.
§ 16.
LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt Leveranser
äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gellivare och Luossa- lalj^frae
vaara, i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,
som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande
omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet i allmänhet
gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill 20 procent av
den kvantitet styckmalm med högst 0.0 3 procent fosfor och eljest intill 10
procent av den kvantitet av varje särskild malmsort, som bolaget bryter på
grund av detta avtal.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande
av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och
skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av
malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000) ton
och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter
leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda
leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än
etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående
år enligt denna paragraf levererat.
b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla
1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen
(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)
ton, minst två år och,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,
då leverans skall äga rum, samt
2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen
är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt
under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres.
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen
(200.000) ton, minst ett år,
Leveranser
från
Luo8savaara.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton, mins
två år,
där den skulle uppgå till sammanlagt fembundrafemtiotusen (550,000) ton,
minst tre år,
allt före det år, då leverans skall äga rum o. s. v„ med ett års höjning
i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen
(150,000) ton.
c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske, skall,
om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller högst O.ois
procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst O.03 procent
fosfor).
d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av
bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t
sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
§ 17.
åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,
som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,
ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till
vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton malm
från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.
Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla
följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av
malm enligt denna paragraf äger ruin, högst femtiotusen (50,000) ton.
b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)
ton sammanlagt om året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med
mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)
ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.
e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
13
Kungl. Maj:ts preposition Nr 241.
skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med
rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt
biträde.
f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat
än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,
varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
fattningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets
samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.
§ 18.
Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det Mertamm.
bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, om Mertainens
Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den. därmed förenade
försåtjningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade
kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för
Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar
allt för rörelsen erforderligt kapital.
Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag
må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning
a) att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året brutits
för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd afbrytning
av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den brutna malmen
må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,
b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig
försäljningsprovision,
c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad avsättning
till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen
nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm, som levereras
för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.
§ 19.
Mom. 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm frän de Grängesberg.
Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma
efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse
under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten erlägga
ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25 procent
av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver den stadgade
maximikvantiteten blivit exporterad.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Mom. 2. TGO utfäster sig, att av den kvantitet, som TGO enligt
mom. 1 eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten
överlåter sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton
årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,
som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande
garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt
denna paragraf gälla följande.
a) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av tiden
för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000) ton
sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera med
mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före
det år, då leverans skall äga rum.
b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg
med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under föregående
år minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ombordbringning.
c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av
TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant
fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 1918
tillkommet företag för järn eller ståltillverkning inom landet eller för efter
samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant företag
e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrisl eller annan driftstörning,
varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets
samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.
Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle
önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver
den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i
mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla staten
eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill tvåhundratusen
(200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion,
som faller vid årets brytning i dess helhet. Rörande leveransen av
denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom. 2 sägs.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Mom. 4. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla från
den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga aktierna
i LKAB.
§ 20.
Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande statens Övriga
utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej f™dightter ;
begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för Norrbotten.
annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober 1947
den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade
områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,
Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens gruvaktiebolag
nu tillhöriga gruvor och inmutade områden, icke brytes annat än för järneller
ståltillverkning i Sverige, dock med det undantag, varom finnes stadgat
i § 18 här ovan.
§ 21.
TGO ansvarar för att under tiden till den 1 oktober 1947 den järnmalm, a.b. Nordsom
finnes inom Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält nu tillhöriga fyndigheter,
icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd brytes annat än för järn- eller ståltillverk- malmfyndig
heter.
ning i Sverige.
§ 22.
LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den Broms’
royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid ro>Jalt''tbolagets
egendom.
Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda
royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande
egendom.
§ 23.
Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill Ersättning åt
1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet ningkad
av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen helt malmskeppinställd,
åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,
till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets utgång
utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 162/3 öre för varje ton, varmed
den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna
myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.
Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen
minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda
ersättningsbelopp av 16 */s öre för ton nedsättas andra året med en tiondedel,
tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande därav, att
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen i
den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet, för vilken närmast
föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen för varje
bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 1 öre lägre än föregående
års ersättning för motsvarande tontal.
§ 24.
Upprätt- LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppemaVmbryt-
Lalla brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den där
Gellivare
StädeS Var^e år brutna malmen ska11 utgöra minst en fjärdedel av den under
e naie'' samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på
grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare
malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm om året. Bolagets
förpliktelse att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet
därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.
§ 25.
Rätt till m- Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde
bestämda tid- ar bon september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de
punkter. aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.
Vill staten begagna denna rätt, göre därom för staten bindande tillsägelse
hos TGO senast två år före inlösningsdagen.
Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.
Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton enligt
$ 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösningsdagen,
ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under perioden
må hava utgått till staten.
Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått
till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället
läggas en tiondel av den verkligen fraktade kvantiteten.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått
till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton
i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden
liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.
Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten
för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.
Mom. 4. Begagnar staten sig av denna inlösningsrätt, skall lösesumman
erläggas efter statens val enligt ettdera av följande tre alternativ:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. it
1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande
av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september nästföljande
år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen
en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande
beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;
2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande
ogul dna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter fyra procent
om året till och med den 30 september nästföljande år samt därefter
med sex procent om året;
3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.
Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela bolaget,
enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.
Mom. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse om inlösen skett,
skall ifråga om 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor
för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande a\
liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom
styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna
utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse av lika röstetal
skilje lotten.
§ 26.
Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt
att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som
angives i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för
staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa
de aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats
av TGO.
Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionell
må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt § 5,
ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller, om inlösen
sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter den 30
september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.
Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket, samt mom. 3, 4 och 5 intagna
bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf, dock
att meddelande om sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett år före
inlösningsdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 207 höft. (Nr 2''tl.)
Inlösen å annan
tid än i
§ 25 stadgas.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 27.
Pensioner. Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt
§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den bos
LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då
utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och
arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.
§ 28.
Skatte- och Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan pågaranti.
biga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järnmalm,
som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften
av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av sagda
grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna
överenskommelse avsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst vidkännas
direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller högre
grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet
av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den
största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten
hos det svenska bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den
största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår
gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det
bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag
med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet
efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått
efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst
av en miljon femhundratusen kronor eller med en förmögenhet av trettio
miljoner kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.
§ 29.
Deposition av LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,
handlingar. som jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i förvar hos Sveriges
riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer mot åtagande
av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier
i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.
De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade
områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget
i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LKAB:s förlagsinteckningsbara
egendom eller i bolagets fastigheter, skola, så snart och
i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken att för LKAB:s
räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess staten må hava begagnat
sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna
skola utlämnas till LKAB.
§ 30.
Mom. 1. TGQ förbinder sig att icke utan Kungl. Maj-.ts medgivande över- deposition av
låta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock
skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den
mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat
minimum.
Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti
mom. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsattningen
gälla vad i mom. 3 stadgas.
Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, sa
ock till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,
nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för
riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna
eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstand som i §25
mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser å losesummans
belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven ränta,
överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt mot åtagande av
riksbanken . ,
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma, samt
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB liallits, till ILO
utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kra t
ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt ager fordran, för
vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att
utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till tackande av
dess fordran.
§ 31.
Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM, så ARjHUf
snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning
i TGO.s förbindelser enligt detta kontrakt.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Ansvars
förbindelse.
Kontrakts
överlåtelse.
LKAB.s skuld
till TGO.
''Ersättning
för malmlager.
Betalning av
frakttillägg.
§ 32.
TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,
som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s skyldighet
att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.
Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB, upphör TGO:s
ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.
§ 33.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
Särskilda bestämmelser.
§ 34.
Mom. 1. Med föranledande av att den TGO enligt § 4 i 1907 års kontrakt
åliggande skyldigheten att utan rätt till regress gälda LKAB:s skulder
genom detta avtal bortfallit, är överenskommet, att LKAB:s skuld till TGO
skall förräntas och likvideras enligt det mellan LKAB och TGO den 5 maj
1911 ingångna kreditavtal.
Mom. 2. Genom värdering, som i brist på åsämjande skall verkställas av
skiljemän enligt skiljemannalagen, skall fastställas det belopp, varmed det
bokförda värdet av LKAB den 30 september 1927 tillhöriga lager av malm
i hamn, vid gruvor (således ej i magasin i berget) och under transport
understiger det verkliga värdet, uppskattat i enlighet med gällande priser i
allmänna marknaden, omräknade till priser vid respektive lagrings- eller
andra platser, där malmen finnes. Det åligger staten att till TGO utgiva
en ersättning motsvarande hälften av detta belopp. Å ersättningen skall
beräknas 5 procent ränta å oguldet belopp från och med den 1 oktober 1927.
Så vitt möjligt skola LKAB:s malmlager i magasin i berget bibehållas
intill den 1 oktober 1927 i ungefär samma omfattning, som de innehade i
början av mars månad 1927.
§ 35.
Staten avstår från alla krav å LKAB och TGO för oguldna frakttillägg
enligt äldi’e kontrakt och nedlägger de genom Kungl. järnvägsstyrelsen
härom anhängiggjorda rättegångarna, mot det att TGO den 1 januari 1928
gottgör järnvägsstyrelsen en ersättning av tjugu miljoner (20,000,000) kronor.
Å andra sidan avstå LKAB och TGO från anspråk på återbekommande
från staten av de frakttillägg, som LKAB redan guldit och icke återbekommit,
mot det att staten den 1 januari 1928 gottgör TGO det belopp, varmed ifrågavarande
frakttillägg utan ränteberäkning intill sistnämnda dag överstiga vad de
skulle hava uppgått till, därest beräkningen av desamma skett med iakt
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
tagande av de principer, som ligga till grund för Stockholms Rådhusrätts
den 19 augusti 1925 givna, av Kungl. Svea Hovrätt den 28 januari 1927
fastställda dom i mål mellan LKAB och TGO, å ena, samt Kungl. järnvägsstyrelsen,
å andra sidan.
§ 36.
Per den 1 januari 1928 skall avräkning ske beträffande statens och TGO-.s
mellanhavanden på grund av § 34 mom. 2 och § 35. Av denna avräkning
utvisat saldo staten till godo äger TGO likvidera på så sätt, att minst en
sjättedel därav erlägges senast den 1 januari 1932 och samma dag efterföljande
år, till dess hela beloppet sålunda guldits. TGO:s skuld skall förräntas
efter fem procent. Ränta erlägges den 1 januari varje år med början
den 1 januari 1929.
§ 37.
Mom. 1. LKAB skall till staten den 1 juli 1927 erlägga 669,325 kronor,
utgörande återstoden av sådan vinst, som för under tiden före den 1 oktober
1926 bortfraktad malm tillkommer staten enligt § 3 i 1913 års avtal.
Mom. 2. A) Av den malm, som LKAB under tiden 1 oktober 1926—30
september 1927 bortfraktar från Kiruna, skola i första rummet 430,000 ton
avräknas på de kvantiteter, bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års
avtal.
Därnäst skola intill 3,885,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta
på grund av 1907 års avtal.
Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på
grund av 1913 års avtal.
B) Av den malm, som LKAB under samma tid bortfraktar från Gellivare
(häri ej inbegripet vad bolaget äger bortfrakta på grund av varpmalmsöverenskommelsen)
skola i första rummet 170,000 ton avräknas på de kvantiteter,
bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års avtal.
Därnäst skola intill 785,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta
på grund av 1907 års avtal.
Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på
grund av 1913 års avtal.
Mom. 3. Den vinst, som för LKAB uppstår under bokslutsåret 1 oktober
1926—30 september 1927, skall fördelas mellan preferens- och stamaktieägare
i enlighet med bestämmelserna i nu gällande bolagsordning och statskontrakt.
Mom. 4. Den royalty om 2 kronor per ton, som TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag ha att erlägga för under år 1926 från Luossavaara
bortfraktad malm, skall i vanlig ordning gäldas under år 1927. Motsvarande
royalty för under tiden 1 januari—30 september 1927 från Luossavaara
bortfraktad malm skall gäldas så snart efter den 1 oktober 1927, som
kungl. järnvägsstyrelsen hinner fastställa den bortfraktade kvantiteten.
Avräkning.
Royalty för
tiden till
1 /io 192/.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Mom. 5. Staten förklarar, att staten för tiden före den 1 oktober *1926
icke har något krav på sådan vinst, som tillkommer staten enligt § 3 i 1913
års avtal i annan mån än som framgår av mom. 1 här ovan.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång, men
upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma
tid godkännes.
Stockholm den 22 mars 1927.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
LU OSS AV A ÅR A-KIIRUN AV A ÅR A AKTIEBOLAG.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
Förestående avtal godkännes av Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag, i den mån det rörer deras rätt.
Stockholm den 22 mars 1927.
AKTIEBOLAGET GELLLIVARE MALMFÄLT.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.
M. Carlson.
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 241.
23
Bilaga 1.
Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning.
§ 4.
Bolagets — — — vardera serien. o
Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika
fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under
året fraktats å järnvägen Svartön-Kiksgränsen. Denna nettovinst per ton
skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande satt:
'' a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna. . . ,
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton i vad
den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000
ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper
på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.
För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt
stadgas.
§ n.
Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av
styrelsen utses; dock att reverser,---bemyndigats.
Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sags,
skola — — — styrelseledamöterna.
§ 12.
Mom. 1. De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom
styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den
ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,
som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.
Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels pa vissa bestämd,!
dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord tillsägelse inlösa
TGO tillhöriga stamaktier, behörigen . gjort dylik tillsäge se, äga e a\
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare
för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast
föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktor for tiden efter in os
ningsdagen.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara
tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.
Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.
I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 2. Styrelsen — --påfordras.
Mom. 3. Styrelsen---närvarande. Frågor av större betydelse skola,
därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två
styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.
Vid omröstning inom — — — olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.
Mom. 4. Beslut om rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,
efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna
i sagda avtal kan inlösa TGO tillhöriga stamaktier, är ej
giltigt med mindre det biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna eller ock av den bland dem, som erhållit sådant
bemyndigande av Kungl. Maj:t, som i § 11 här ovan sägs.
Har i behörig ordning tillsägelse om inlösen av ifrågavarande aktier skett,
skall i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor
för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av
liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens
beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna
valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 5. Vid styrelsens — — — ledamot.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv
eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.
Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av Kungl.
Maj:t därtill förordnas.
Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.
§ 18.
Omröstning---emellan.
Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt,
med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av
preferensaktiekapitalet.
Kungl. Mcij:ts ''proposition Nr 241.
25
Bilaga 2.
Riktlinjer för gruvbrytningens ordnande vid Kiruna. Luossavaara
och Malmberget.
Kiruna.
Brytningen skall tills vidare fortgå på samma sätt som för närvarande.
Med undantag av den A-malm, vilken brytes under jord, skall sålunda all
malm tills vidare uttagas medels brytning i dagen. Dagbrytningen förutsättes
skola pågå till 175 meters avvägning norr om »Kapten» och till 160
meters avvägning söder därom.
Vid dagbrytningen iakttages, att hängväggen ävensom genom tidigare eller
under brytningens fortgång blottad liggvägg nedtages i sådan utsträckning,
att ras från desamma icke behöva befaras. Den härför erforderliga gråbergsbrytningen
minskar med ökat djup på dagbrottet. Under senast gångna
år har den erhållna malmen utgjort 65 procent av allt lösbrutet berg. Gråbergsbrytningen
må icke minskas mer än som motsvarar en höjning av
malmprocenten i allt brutet berg med högst 5 å 7 procent för varje ny
palletage om 15 meters höjd. Den mindre ökningen om 5 procent avser
högst liggande nya etage och den större ökningen om 7 procent lägst liggande
dagbrytningsetage. I den mån risken för ras ökas på grund av oförutsedda
omständigheter, skall emellertid gråbergsbrytning i motsvarande
grad ökas.
Utfrakten av brutet häng- och liggväggsberg skall ske till på betryggande
avstånd från fyndigheten anordnade upplag antingen direkt från dagpallarna
eller, där så erfordras, genom stollar. Malmens avfrakt från malmpallarna
skall såsom hittills ske till störtschakt, vilka på 225 meters avvägning stå
i förbindelse med den å denna nivå drivna s. k. järnvägstunneln. Från
schaktens mynning i tunneln tappas malmen direkt i statens järnvägsvagnar
och utfraktas därefter till malmbangården.
De inom djupbrytningsområdet förefintliga, mer eller mindre regelbundna,
i förhållande till fyndigheten i övrigt smärre partierna A-malm må brytas
för sig. Dock skall denna brytning, så länge dagbrytningen pågår, begränsas
till lista och 2:dra djupbrytningsetagerna. Brytningen av nämnda
A-malm förutsättes ske enligt magasineringsmetoden, varvid iakttages, att
mellan magasinsrummen kvarsättas pelare av för hållfastheten betryggande
dimensioner. Den vid ett magasins uppdrivande ackumulerade malmen må
utdragas omedelbart efter det magasinet färdigdrivits. Härigenom uppkommande
tomrum skola fyllas genom strossning av malm i magasinsrummens
fortsättning parallellt med pelarna. Denna strossning skall verkställas i så
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
god tid, att brytning av när- och överliggande delar av fyndigheten icke
hindras eller försvåras. Utbrytning av den i pelare kvarsatta malmen sker
först sedan på ömse sidor angränsande tomrum fyllts.
Under nivån 175 meter norr om »Kapten» och 160 meter söder därom
skall brytningen ordnas som djupbrytning, övergången från dagbrytning
till djupbrytning får icke ske tvärt utan successivt under ett flertal
år, så att djupbrytningen kan växa ut till full omfattning utan fördyrande
forcering och med bibehållande av oförminskad malmfångst under övergångsåren.
Dagbrytningen skall därför under dessa år gradvis minskas i
samma mån som djupbrytningen ökas.
lista djupbrytningsetagens sula skall förläggas till 215 meters avvägning
och 2:dra etagens sula till 275 meters avvägning. Därunder skola etagerna
anordnas med en höjd av 40 meter.
Magasinsbrytningsmetoden skall tillämpas för lista och 2:dra etagen med
de avvikelser, som kunna bliva nödvändiga vid brytning av gränsområdet
mellan dagbrott och djupbrytning. Samma brytningsmetod beräknas jämväl
vara användbar i 3:dje etagen.
För tillredning av l:sta etagen skall drivas en ny järnvägstunnel i liggväggen
på en sträcka av c:a 1,500 meter med anslutning såväl norr som
söder ut till nu förefintliga järnvägstunnel. Den nu drivna fältorten skall
fortsättas vidare längs hela malmen. Från denna fältort skola tvärorter
för magasinsbrytning anläggas i mån av brytningens fortgång. Nämnda
järnvägstunnel, vars utförande antages kräva en tid av cirka 4 år, skall
vara färdig och tillredningsarbetena för lista etagen skola i övrigt påbörjas
senast vid den tidpunkt, då den för dagbrytning tillgängliga malmkvantiteten
nedgått till 20 miljoner ton.
Som tillredningsarbeten för 2:dra etagen erfordras dels ett schakt för
material- och persontransport, vilket schakt även är avsett att tjänstgöra
som uppfordringsschakt för berg från tillredningsarbeten, dels erforderliga
berguppfordringsschakt och slutligen transportorter längs hela malmen.
Person- och materialschaktet skall påbörjas år 1930 och vara fullt färdigt
år 1932, varefter utfraktsorten skall påbörjas. Av de egentliga berguppfordringsschakten
skall ett vara färdigt senast när den för dagbrytning tillgängliga
malmkvantiteten nedgått till 6 miljoner ton. Vid denna tidpunkt
skall 2:dra etagen jämväl vara i huvudsak tillredd med såväl fältort som
tvärorter för magasinen, sä att en tredjedel av den totala malmfångsten kan
förläggas till 2:dra etagen. Övriga berguppfordringsschakt skola vara färdiga
cirka 3 år före den tid, då lista etagen är utbruten.
Vid tiden för brytningens avslutande i lista etagen bör 3:dje etagen,
vars iordningsställande beräknas taga i anspråk en tid av 6 år, vara tillredd
medels schakt, transportorter och tvärorter i sådan omfattning, att
uppdrivning av magasin kan påbörjas för erhållande av malmfångst.
Sedan på sätt ovan angivits full övergång till djupbrytning skett, skall
27
Kungl. Mai ds proposition Nr 2 il.
för framtiden iakttagas, att malmkvantiteter för 6 års brytning alltid äro
tillredda med åtminstone schakt och utfraktsorter.
Luossavaara.
Nu pågående dagbrytning i den egentliga Luossavaara-malmen bör i
huvudsak fortsätta ned till 100 meter avvägning. Därunder anordnas eu
etage för under jordsbrytning med utfraktsort å 170 meter avvägning direkt
till malmfickan vid järnvägsspåret.
Utfraktsorten å 170 meter avvägning skall påbörjas 4 år innan malmen
ovan 100 meter avvägning beräknas vara utbruten.
Utom den egentliga Luossavaara-malmen brytes i detta fält i dagbrott
den s. k. Rektorsmalmen. Denna fyndighet befinner sig dock fortfarande
på undersökningsstadiet, vadan tills vidare måste lämnas öppet, huru brytningen
sedermera skall anordnas.
''Malmberget.
I Malmberget tillämpas underjordsbrytning i 40 å 50 meter höga etager.
Malmen uttages i allmänhet medels magasinbrytning med kvarlämnande av
pelare, vilka senare uttagas medels magasinering eller skivrasbrytning. Där
magasinsbrytning på grund av malmens större donläge eller andra för
: hållanden icke kan användas, tillämpas enbart skivbrytning (skivrasbrytning).
Samma brytningsmetoder skola även för framtiden användas. Vad angåi
tillredningsarbetena som för närvarande äro utförda för avsevärd tid framåt,
stadgas att en malmkvantitet motsvarande minst 6 års brytning alltid skall
'' finnas tillgänglig från stoll eller från schakt och utfraktsorter, utan annan
åtgärd än att tvärorter (inom områden, där magasinsbrytning äger rum),
och skivorter (inom skivbrytningsområdena) anläggas, i den mån brytningen
fortgå!-.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Bilaga 3.
Riktlinjer för avskrivningar å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
tillhörig egendom.
1) LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra
avskrivning å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärden. Å all
annan egendom skall för varje bokslutsår verkställas skälig avskrivning
enligt följande.
2) Kostnaderna för all drivning av magasin liksom för tvärorter och skivorter
skola bokföras såsom utgifter för det bokslutsår, under vilket arbetena
ske, dock att tvärorter och tappstigar i lista djupbrytningsetagen i Kiruna
må, med undantag för tvärorter och tappstigar för A-malmsbrytningen, behandlas
på sätt nedan under 3) är angivet.
3) Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka utföras huvudsakligen
eller uteslutande för visst brytningsområde, skola, i den mån de
icke omedelbart bokföras direkt å driften, särskilt bokföras, och vid varje
ar,till så stor del avskrivas, som svarar mot under året bruten malmkvantitet
i förhållande till hela den malmkvantitet, som kan tillgodogöras inom
området i fråga. Skulle någon del av dylik anläggning icke underhållas på
sadant satt, att den utan extra kostnader är brukbar tills malmen inom
området blivit tillgodogjord skall särskild avskrivning ske.
Anläggningar av ovannämnda slag äro exempelvis följande: Järnvägstunneln
i Kiirunavaara jämte störtschakt och krosshus, vilka skola avskrivas
på dagbrytningen och lista djupbrytningsetagen; stollar och fältorter med
spår samt ledningar för luft, vatten och elektricitet.
På varje djupbrytningsetage skall avskrivas sådan del av uppfordringsschakten
genom denna etage (med tillhörande inbyggnad) som ligger mellan
etagens övre och nedre nivåer. Vad ovan sagts om avskrivning i samband
med bristande underhåll av anläggning gäller även för uppfordringsschakt.
4) Å övrig bolaget tillhörig egendom inom Sverige skall vid varje års
bokslut avskrivning göras med viss nedan angiven kvot av dess värde.
Nämnda värde skall beträffande egendom, som förvärvats före bokslutsåret
1 oktober 1926—30 september 1927 utgöras av det i detta bokslutsårs ingående
balanskonto uppgivna beloppet, men för senare tillkommen egendom
utgöras av anskaffningsvärdet. Avskrivningskvoten skall vara:
för anläggningar 2.5 procent
för maskiner 5 »
för inventarier 8 »
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Till anläggningar hänföras vägar och planeringar, vatten- och kloakledningar,
husbyggnader, såsom bostadshus, kraftstations-, verkstads- och sågbyggnader
samt byggnader för anriknings-och sovringsverk, spårvägar, huvudkraftledningar,
normaljärnvägsspår utanför gruvorna o. dyl.
Till maskiner hänföras samtliga fasta maskiner, ångpannor och rörledningar,
uppställda i någon av ovannämnda byggnader eller anläggningar,
ävensom permanenta gruvpumpar och malmkrossar.
Till inventarier hänföras större flyttbara maskiner, malmlastningsskopor,
kranar, lokomotiv, vagnar för gruvdriften, arbetsmaskiner och verktyg,
möbler m. m. dyl.
Då anläggningar, maskiner och inventarier för framtiden sakna användning
eller blivit obrukbara, skola deras eventuellt återstående, bokförda värden
samma år avskrivas.
5) Å järnvägsvagnar i trafik skall göras avskrivning, likvärdig med den
avsättning till förnyelsefond, som statens järnvägar verkställa för motsvarande
materiel.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Statens del -ägarskap i
LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag.
Malmbolagets
bolagsordning
samt 1907 års
kontrakt.
Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 22 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)
äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid Kiruna
och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag, under det att
praktiskt taget hela återstående hälften tillhör Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
(i det följande benämnt trafikbolaget). Statens och trafikbolagets
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i främsta rummet
av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande bolagsordningen,,
dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag och trafikbolaget ingångna
kontrakt, av vilka det första och viktigaste är daterat den 7 mars
—29 juni 1907.
Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier, omfattande
den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra stamaktier,
som, på sätt nyss nämnts, tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt
bolagsordningen för tiden t. o. m. år 1937 endast berättigad till en vinst,
motsvarande viss avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna
malmen. (Avgiften utgår med växlande belopp, lägst 50 öre per ton för
Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt stiger småningom
till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter lämnas merendels
för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt brytas utöver
vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt tillfaller stamaktieägarna.
Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika mellan stamoch
preferensaktieägarna.
Statens begränsade rätt till utdelning under tiden till och med 1937
motsvaras av en begränsning i dess inflytande över handhavandet av
malmbolagets angelägenheter. Sålunda har staten för tiden intill år 1938
för sina aktier en rösträtt, som reducerats till Vio av den rösträtt, stam
-
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
aktierna medföra. Enligt den bolagsordning, som var gällande vid tiden
för 1907 års avtal, ägde staten utse allenast en ledamot av bolagets styrelse
jämte suppleant för denne samt allenast en revisor jämte suppleant.
Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens befogenhet gällde
dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser
och kreditavtal skulle för att vara gällande vara undertecknade jämväl
av honom. Genom ett år 1922 träffat avtal, för vars innehåll i det följande
skall redogöras, har statens inflytande på ledningen av bolagets
angelägenheter ökats.
Emellertid fick staten utöver de befogenheter, som tillkomma densamma
enligt bolagsordningen, genom 1907 års kontrakt sig tillförsäkrad vissa stamaktierna i
måner. Sålunda skulle staten äga rätt att den 31 december 1932 inlösa malmbolaget.
de aktier i malmbolaget, som då tillhörde trafikbolaget eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält. Enligt 1922 års avtal har tiden för en eventuell
inlösen framflyttats till den 31 december 1936.
Till grund för inlösningen skall enligt 190/ års avtal läggas en tärdering
av bolagets aktier, grundad å den medelvinst, malmbolaget haft under åren
1920_1929 på en malmkvantitet av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.3
miljoner ton Gellivaremalm. Den årliga medelvinsten under nämnda period
kapitaliseras efter 4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av aktiestocken
erhåller en lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av medelvinsten.
Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt
rum under nämnda 10-års period, skall i stället för den tid, avbrottet
varat, i beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år 1920.
Lösesumman beräknas av en niomannanämnd och skall erläggas inom
loppet av ett år. Har bolaget icke hunnit bryta den malmmängd, som,
enligt vad nedan sägs, må brytas intill utgången av år 1932, skall staten
utöver lösesumman betala ersättning, i den mån på trafikbolagets aktie!
belöper för vad av medgivna kvantitet icke utfraktats, dock i intet fall
för mera än 5 miljoner ton. Denna myckenhet har sedermera enligt § 6
i kontrakt den 9 april—26 juni 1908 höjts till 7 miljoner ton. Sker ej
inlösen 1932, skall dylik ersättning, dock för högst fem miljoner ton, betalas
efter 1937 års utgång, men får då, om staten sådant önskar, fördelas
på en femårsperiod. Vidare skall staten enligt ett den 4 april 18 juli
1913 dagtecknat kontrakt vid inlösen återbetala bolagets kostnader för
undersökning genom djupborrningar rörande malmernas dimensioner intill
en kostnad av 500,000 kronor. Däremot skall från lösesumman avräknas,
i händelse malmkvantiteterna icke uppgå till vissa angivna myckenheter
i Kiruna och Gellivare, vad som svarar mot bristen i dessa kvantiteters
sammanlagda belopp, varjämte från lösesumman vidare skall avräknas
3 kronor per ton för hälften av de malmkvantititer, som må hava
brutits enligt 1913 års kontrakt.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Skyddsbestämmelser
för
statens rättigheter
i malmbolagets
bolagsordning
samt i 1907
års kontrakt.
Garantier till
förmån för
det allmänna.
Om lösesummans bestämmande och grunderna därför m. m. skall enligt
1922 års avtal i huvudsak gälla detsamma, som tidigare gällt för
inlösen vid 1932 års utgång, dock med den olikhet, att till grund för
lösesummans beräkning skall läggas medelårsvinsten under 12-årsperioden
1922-1933.
Till skydd för de rättigheter, som man velat tillförsäkra staten, hava
i bolagsordning och kontrakt inryckts vissa bestämmelser.
Sålunda stadgas i bolagsordningens § 22, att beslut om ändring av bolagsordningen,
om utsläppande av aktier utöver minimikapitalet, om
försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva eller del därav,
om bolagets upplösning eller nedläggande av gruvdriften icke är giltigt
med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Vidare har i § 4
av 1907 års kontrakt inryckts bestämmelser till skydd mot uppskrivning
av malmbolagets tillgångar, varjämte bolaget enligt § 16 skall sörja fölen
i allo rationell malmbrytning samt för sådant ändamål vidtaga erforderliga
anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget skall
hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick, och får under
åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.
Vidare skall bolaget sörja för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna
samt i övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trevnad.
För att ej förminska värdet av statens inlösningsrätt är trafikbolaget
vidare skyldigt att utan rätt till regress gälda de skulder, som malmbolaget
må hava ådragit sig intill 1933, resp. 1938. Slutligen är brytningsrätten
begränsad till 75 miljoner ton Kirunamalm och 18,750,000
ton Gellivaremalm under 25-årsperioden 1908—1932 samt, i händelse staten
icke begagnar sin rätt att inlösa trafikbolagets aktier vid 1932 års utgång
till 15 miljoner ton Kirunamalm och 3,750,000 ton Gellivaremalm
under 5-årsperioden 1933—1937 (för tiden efter 1937 linnes intet stadgat
angående brytningsrätten). Trafikbolaget samt Aktiebolaget Gellivare
Malmfält hava iklätt sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de
förpliktelser, som enligt 1907 års kontrakt åligga malmbolaget. Trafikbolagets
stamaktier ligga i förvar hos riksbanken och få icke före utgången
av år 1942 överlåtas till annan. Därjämte ligga vissa andra
handlingar (åtkomsthandlingar m. m.) i förvar hos riksbanken.
Staten har emellertid tillförsäkrat sig icke blott fördelar av privatekonomisk
art utan jämväl vissa garantier till förmån för det allmänna.
Sålunda är malmbolaget skyldigt att i främsta rummet leverera vad som
åstundas för järn- eller stålverkning inom Sverige till priser, som vid tiden
för köpet i allmänhet äro skäliga. Jämväl har trafikbolaget förbundit
sig att begränsa exporten av malm från sina gruvor i Grängesberg.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
33
Emellertid hava även åt malmbolaget tillförsäkrats vissa garantier i
form av skydd mot dels konkurrens, dels förhöjning av produktionskostnaderna
genom förhöjda järnvägsfrakter, exporttull eller särskild beskattning.
Med avseende å trafikbolagets skydd mot konkurrens är att märka, att
enligt § 5 mom. 3 i 1907 års kontrakt inmutning eller malmbrytning å
vissa områden icke får äga rum, att enligt § 6 mom. 2, 3 och 4 i samma
kontrakt staten intill år 1933 eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt,
intill år 1938 icke äger att inom vissa staten tillhöriga gruvor
eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för
järn- eller ståltillverkning i Sverige; att denna begränsning av statens
rätt att tillgodogöra sig sina gruvfält genom § 2 i 1908 års kontrakt utsträckts
till vissa andra gruvfält; samt att staten under tiden intill 1932
års utgång eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt, intill 1937
års utgång icke får låta annan frakta för export avsedd järnmalm å
järnvägen Svartön-Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivas
malmbolaget, ävensom att efter år 1932, respektive 1937 års utgång,
sistnämnda bolag skall äga utfrakta malm på samma villkor, som
angående för export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter
i Norrbotten.
I § 8 av 1907 års kontrakt hava fastställts vissa fraktsatser, för vilka
malmbolaget under tiden t. o. m. 1932 skall äga utfrakta malm. Dock
gälla de modifikationer, att ökning av utfraktningen får ske endast successivt
och efter föregången anmälan av bolaget samt att, därest
statens självkostnader, däri inberäknat 5 procent å nuvarande och blivande
anläggningskostnad för järnvägen, icke täckas av nämnda fraktsatser,
bolaget skall betala för bandelen Gellivare—Riksgränsen praktiskt
taget hela driftförlusten samt för bandelen Gellivare—Svartön så stor del
av totala årskostnaden (inklusive ränta) för denna bana, som belöper på
malmbolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden
på banan. Skulle bolaget icke frakta så stor malmkvantitet sistnämnda
väg, som bolaget anmält till befordran, skall vid beräkning av bolagets
andel i nämnda årskostnad bolagets transportmängd i alla fall beräknas
hava utgjort de en gång uppgivna kvantiteterna. Har till följd av
krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt rum, skola bolagets förpliktelser
i detta hänseende dock upphöra för den tid, avbrottet varat.
Vidare har i § 18 av 1907 års kontrakt stadgats, att, om »under den
tid detta avtal äger bestånd» exporttull eller annan pålaga eller avgift
av vad slag det vara må av svenska staten pålägges järnmalm, som brytes
eller exporteras, staten skall gottgöra trafikbolaget och malmbolaget vad
de av sagda grund må slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon
i 1907 års kontrakt avsedd fyndighet.
Slutligen har malmbolaget genom § 5 tillerkänts nyttjanderätt till vissa
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 käft. (Nr 2''tl.) 3
Skyddsbestämmelser
för
trafikbolagets
rättigheter.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
1908 år8
kontrakt.
1911 års
kontrakt.
1913 års
kontrakt.
1918 års
y>tilläggsavtal»
om utfallna
kvantiter.
1918 års
»statsuppgörelse»
om
områden, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive
Kiruna malmfält.
Såsom redan omnämnts, hava senare mellan staten och bolagen träffats
åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget genom kontraktet
av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra sig
ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge tagas inom Gellivare
malmfält. För denna ökade brytning skulle staten hava viss kontant
ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per ton å halva
den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle avräknas den
avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av
bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i utdelning för ifrågavarande
4.5 miljoner ton.
Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller för tiden
till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets
rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta så kallad varpmalm.
Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare
brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton, varav
högst 21.6 miljoner ton inom Kiruna och högst 9.4 miljoner ton inom Gellivare
malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen skall
staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst fixerats till
6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift, som staten
äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma malmkvantiteter.
Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma bestämmelser
om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget iklätt
sig borgen för malmbolagets förbindelser.
Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att de
kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående
krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år
1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till trafikbölaget
till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’
rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga
preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och
1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det
år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och
har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu avsedda
kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938—1942
leverera dessa kvantiteter med en femtedel årligen.
Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält, som
då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget till staten
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
35
upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten
under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält med rätt för
staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen behålla detta
malmfält med full äganderätt och utan lösen eller ock att återlämna detsamma
till malmbolaget mot lösen av alla för gruvornas tillgodogörande
eller administrerande anordnade anstalter m. m.
Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande nyttjanderätten
under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med rätt för bolagen
att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året samt med rätt för
trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna i Grängesberg exportera
vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.
Vissa jämkningar i de tidigare avtalen hava slutligen, såsom jag redan
framhållit, vidtagits år 1922. De viktigaste punkterna i den då träffade
överenskommelsen äro följande.
Åt staten tillförsäkrades åtskilliga förmåner, som avsågo att underlätta
en statsinlösen av stamaktierna i malmbolaget. Sålunda skulle staten äga
rätt att vid en inlösen övertaga en del av trafikbolagets tonnage och erforderlig
handelsorganisation. Av än större betydelse var, att det tillförsäkrades
staten att erhålla en ökad representation i styrelsen samt att
garantier skapades mot en sådan ledning av bolagets angelägenheter, att
en inlösen därigenom skulle försvåras eller statens intressen eljest eftersättas.
Ett viktigt medgivande var emellertid, att lösesummans erläggande skulle
kunna enligt olika alternativ fördelas på längre eller kortare tid efter
statens val.
Vidare tryggades ett uppehållande av gruvdriften vid Gellivare, varjämte
malmbolaget för det fall, att malmskeppningen över Svartön skulle
minskas eller helt inställas, åtog sig vissa ekonomiska förpliktelser gent
emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader å sin hamn.
Slutligen upptogos i avtalet vissa bestämmelser för reglering av uppkommen
tvist mellan statens järnvägar och malmbolaget, angående bolagets
skyldighet att utgiva s. k. tilläggsfrakt för malm, som fraktats å
järnvägen Svartön—Riksgränsen. Därjämte tillförsäkrades statens järnvägar
förbättrade villkor i vad avsåg garanti för förräntning av det i
malmbanan nedlagda kapitalet. Till avtalets innehåll i denna del får jag
anledning att närmare återkomma i det följande.
Åt bolagen återigen medgavs såsom redan nämnts en förskjutning av
den tidsperiod, efter vars driftresultat lösesumman skulle beräknas, varjämte
den tidpunkt, då staten första gången kunde påfordra inlösen av
stamaktierna i malmbolaget försköts fyra år.
Med de jämkningar, som år 1922 vidtogos i förut gällande kontraktsbestämmelser,
åsyftades huvudsakligen å ena sidan att bereda staten vissa
Luossavaara
och om ökad
export från
Grängesberg.
1922 års avtal.
Bshöviigheten
av en revision
av malmavtalen.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
lättnader, i händelse staten skulle komma att inlösa stamaktierna i malmbolaget,
och å andra sidan att genom uppskov med tiden för inlösen och
förändring av vinstberäkningsperioden åstadkomma en av billighetshänsyn
påkallad lättnad av de menliga verkningar, som de genom världskriget
uppkomna abnorma förhållandena medfört för de enskilda aktieägarna
i malmbolaget. Redan på den tiden torde man hava haft känning
av en viss intressemotsättning mellan staten och de enskilda aktieägarna
i malmbolaget, som sammanhängde med själva det system, efter vilket
kontrahenternas inbördes rättigheter och skyldigheter blivit ordnade i de
tidigare avtalen, och som därför icke kunde undanröjas utan mera genomgripande
förändringar i dessa avtal. Tiden var emellertid icke lämplig
för vidtagande av några åtgärder i sådan riktning. Det var alltför oklart,
huru den ekonomiska utvecklingen efter världskriget skulle gestalta sig
för att det skulle varit möjligt att för någon längre tid framåt uppdraga
nya riktlinjer för tillgodoseende av statens och de enskilda aktieägarnas
intressen i malmbolaget.
Under de år, som förflutit efter 1922, synes behövligheten av en revision
utav de nu gällande avtalen hava gjort sig än mera kännbar.
Detta sammanhänger framför allt därmed, att den tid, då staten äger inlösa
stamaktierna i malmbolaget, allt mer och mer närmar sig. Även om
staten år 1936 icke skulle begagna sig av sin inlösningsrätt, inträder likväl
från och med år 1938 en kraftig förskjutning av kontrahenternas
rättsställning. Under det att dessförinnan statens rätt till utdelning å de
staten tillhöriga preferensaktierna är begränsad till en viss avgift å hälften
av den brutna malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt,
skall efter 1937 års utgång vinsten delas lika mellan stam- och preferensaktieägarna.
I den föreliggande situationen måste det givetvis vara av ett
stort ekonomiskt intresse för stamaktieägarna att i möjligaste mån driva
upp vinsten å företaget under de år, då denna i huvudsak skall tillfalla
dem. Vad som kräves för att tillgodose företagets framtida utveckling
kan därvid lätt komma att stå tillbaka. Frestelsen för stamaktieägarna
att låta dylika företaget såsom sådant ovidkommande synpunkter inverka
på företagets skötsel, är desto större som de ensamma skola ansvara för
alla kostnader, som nedläggas å företaget under ifrågavarande tid. Det
kan givetvis befaras, att nyanläggningar eller förbättringar, vilka för bolagets
framtida verksamhet kunna vara synnerligen önskvärda men som
icke äro oundgängligen nödvändiga, få stå tillbaka ju mer man nalkas
tiden för en eventuell inlösen, enär ju bolaget icke kan beräkna att amortera
dem till nämnda tidpunkt. En särskild olägenhet framträder därvid
med hänsyn till en kommande djupbrytning. Så vitt nu kan bedömas
torde man i början av 1940-talet nödgas övergå från dagbrytning till djupbrytning.
Förberedelserna för en dylik brytning taga en avsevärd tid i
anspråk; man torde få räkna med minst tre å fyra år. Emellertid lär
det vara av vikt att redan tidigare inrätta sig för en småningom ske
-
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
ende övergång till djupbrytning, icke minst med hänsyn till önskvärdheten
att upplära en arbetarstam vid den betydligt mera invecklade djupbrytningen.
Under nuvarande förhållanden kan det icke förväntas, att
de enskilda skola nedlägga några kostnader för förberedelsearbeten för
djupbrytning.
Till de olägenheter, som på sätt nu sagts äro förenade med de nuvarande
avtalsbestämmelserna, kan läggas, att dessa bestämmelser visat
sig utgöra ett betänkligt hinder för en klok skötsel av malmbolagets
malmförsäljningspolitik.
I sådant avseende har den enskilda ledningen för malmbolaget framhållit
bland annat följande. Allt sedan malmskeppningen från Lappland började,
har Tyskland utgjort den ojämförligt största avnämaren. Världskriget och
dess följdverkningar föranledde visserligen en väsentlig nedgång i malmskeppningen
till Tyskland. Sedan emellertid järnhanteringen i Tyskland
numera kommit i full gång, har det visat sig, att det tyska behovet av
lapplandsmalm stigit högst avsevärt. Den väsentligaste orsaken härtill
torde ligga däri, att det med järnverkens modernisering visat sig möjligt
och ekonomiskt fördelaktigt att vid den uppblandning av olika malmsorter,
som äger rum vid järntillverkningen, använda större kvantiteter av den
järnrika lapplandsmalmen än förut skett. Under det att före kriget i beskickningarna
ingått omkring 30 procent lapplandsmalm, torde ett procenttal
av omkring 60 numera vara regel. Detta gäller i fråga om malm
med hög fosforhalt. Under senare år har bolaget blivit i tillfälle att öka
brytningen av fosforfattigare malmer. Detta har naturligtvis ytterligare
bidragit till att öka avsättningsmöjligheterna till Tyskland. Samtidigt med
att malmleveranserna till Tyskland sålunda väsentligt stegrats, har bolaget
kunnat väl hävda och icke obetydligt öka avsättningen till andra länder
framför allt Belgien och England. Bolaget räknar med att behovet av
malm för bolagets avnämare kommer att under de närmaste åren uppgå
till 8 å 9 miljoner ton om året. Det stegrade malmbehovet har holaget
hittills kunnat täcka endast därigenom, att bolaget under krigsåren och de
första åren efter kriget lagt upp högst betydliga malmlager i skeppningshamnarna.
Dessa lager kunna emellertid beräknas vara nedbragta till normal
storlek vid innevarande års slut. De malmkvantiteter, som på grund
av de tidigare statsavtalen återstå för bolaget att bryta i Lapplands-fälten
till utgången av år 1937, hava beräknats utgöra omkring 83 miljoner ton.
Detta innebär, att något mera än 8 miljoner ton kan disponeras för vart och
ett av de återstående åren. De i avtalen fastställda begränsningarna för
brytningskvantiteten lägga således icke något hinder i vägen för bolaget
att tillgodose det förefintliga malmbehovet. Vissa andra bestämmelser
gorå emellertid att bolaget icke kommer att bryta och tillgodogöra sig
den erforderliga kvantiteten. Bolagets ledning har i sådant avseende
framhållit, att de nuvarande anläggningarna vid gruvorna i Kiruna och
Gellivare endast medgiva en brytning av något mer än 6 miljoner ton.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
För en ökning av brytningen erfordras dyrbara nyanläggningar. Då kostnaderna
härför enligt nu gällande avtal måste vara slutamorterade till 1936
års utgång, hava stamaktieägarna under nuvarande förhållanden icke något
att vinna genom en ökad brytning. Härvid är bland annat att märka, att
bolaget dels enligt 1907 och 1908 års avtal äger rätt till särskild ersättning
för den medgivna kvantitet malm intill 7 miljoner ton, som ej brutits
eller bortfraktats före kontraktstidens utgång, och dels att enligt 1918
års avtal om utfallna kvantiteter bolaget äger rätt att för självkostnadspris
få efter 1937 till sig levererade de avsevärda kvantiteter malm, som
under krigsåren icke kunnat bortfraktas. På grund härav anser sig bolaget
icke vara i tillfälle utnyttja de försäljningsmöjligheter, som eljest
skulle förefinnas.
Även ur en annan synpunkt har det för bolaget mött svårighéter att
med nu gällande bestämmelser driva en rationell försäljningspolitik.
Redan före kriget visade det sig nödvändigt, att bolaget försålde en väsentlig
del av sin brytning genom leveransavtal för längre tid. De genom
världskrigets utgång inträdda förhållandena hava gjort detta än mera
nödvändigt. Bolagets största avnämare, den tyska Ruhrindustrien, som
genom Versailles-freden förlorat sina minettegruvor, kan uppbenbarligen
icke inrätta sin malmförsörjning endast för ett par år. Dessa järnverk
måste genom kontrakt på lång tid förskaffa sig en fast basis för tillgodoseende
av sitt mycket stora malmbehov. Med stor bestämdhet har från
tysk sida framhållits nödvändigheten av att förhandlingar om nya långtidskontrakt
med det snaraste upptagas, därest Ruhrindustrien icke skall
bliva nödsakad att trygga sin malmförsörjning på annat sätt. Malmbolaget
anser sig emellertid icke med nu gällande statsavtal kunna avsluta
kontrakt för längre tid. Bortsett från att bolaget som nämnt förmenar
sig icke kunna bryta tillräckliga kvantiteter för tillgodoseende av
behovet för tiden till 1937, föreligger praktiskt taget icke möjlighet för bolaget
att sluta avtal om leverans av malm för tiden efter 1937. För denna
tid har nämligen omfattningen av den kvantitet malm bolaget skall äga
rätt att bortfrakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen icke blivit fastställd,
ej heller hava järnvägsfrakterna reglerats.
Ur det allmännas synpunkt är det givetvis av synnerlig vikt, att statens
delägarskap i de lappländska malmfälten icke är ordnat på ett sådant sätt,
att det lägger hinder i vägen för drivande av en rationell malmförsäljningspolitik.
Såsom förhållandena på detta område utvecklat sig liar den nu
gällande ordningen visat sig vara behäftad med åtskilliga brister. Av vad
förut anförts framgår ock, att vissa bestämmelser i de avtal, som staten
träffat med de enskilda delägarna i malmfälten, äro ägnade att mellan statens
och de enskildas intressen skapa ett motsatsförhållande som inverkar
menligt på gruvföretagets skötsel och därigenom länder till skada för kontrahenterna
å ömse sidor. Det har därför synts vara en angelägenhet av vikt
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
att söka råda bot för de bestående missförhållandena. I sådant syfte hava
med representanter för de enskilda delägarna förts förhandlingar om ändring
av sådana bestämmelser i de tidigare träffade avtalen, som befunnits vara
mindre lämpliga. Under förhandlingarnas gång har enighet uppnåtts om
en lösning, som på viktiga punkter innebär ändring av vad nu gäller. I
tydlighetens och överskådlighetens intresse har det därvid befunnits nödvändigt
att i ett nytt avtal, som skall ersätta samtliga de tidigare avtalen,
sammanföra icke blott vad som nu överenskommits utan även sådana nu
gällande bestämmelser, vilka äro av beskaffenhet att böra fortfarande tilllämpas.
över ett sålunda upprättat preliminärt förslag till avtal hava statskontoret,
järnvägsstyrelsen och kommerskollegium avgivit infordrade utlåtanden, vilka
torde få såsom bilagor fogas vid protokollet i ärendet. Så långt det vid
fortsatta förhandlingar med de avtalsslutande bolagen visat sig möjligt, har
jag sökt att tillgodose i utlåtandena framförda synpunkter. Till vissa av
de frågor, som i yttrandena beröras, får jag anledning att i det följande
närmare återkomma.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört anhåller jag nu att fä framlägga
ett förslag till nytt avtal, vilket blivit godkänt av styrelserna i de
bolag, som därav beröras, och vilket synes mig kunna jämväl för statens
räkning antagas.
I det förslag till avtal, som nu framlägges, hava anordningar vidtagits i
syfte att i möjligaste mån undanröja de olägenheter, som visat sig vidlåda
nu gällande bestämmelser. De önskemål om förändring av vissa punkter i
de tidigare avtalen, som å ömse sidor förefunnits, har man sökt tillgodose
under skäligt hänsynstagande till bada sidornas berättigade intressen.
Huvudsyftet med det nya avtalet har varit att träffa anstalter, v ilka äro
ägnade att upphäva den bestående intressemotsättningen mellan staten såsom
ägare av preferensaktierna i malmbolaget och trafikbolaget såsom ägare
av stanpaktierna. Å ömse sidor har man därvid kommit till den bestämda
uppfattningen, att det för vinnande av åsyftat resultat icke gives något
verksammare ipedel än att söka ordna förhållandet mellan preferensaktieägarna
och stamaktieägarna på ett sådant sätt, att deras inbördes rättsställning,
till skillnad mot vad nu gäller, i stort sett blir densamma under hela
kontraktstiden. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt har överenskommits,
att staten såsom ägare av halva aktiekapitalet redan från och med
den 1 oktober innevarande år principiellt skall behandlas såsom hälftendelägare
i malmbolaget d. v. s. komma i åtnjutande av samma rättigheter och vara
underkastad samma skyldigheter, som förefinnas för trafikbolaget i egenskap
av ägare av den andra hälften av aktiekapitalet.
överenskommelsen innebär till en början att trafikbolaget avstar från den
bolaget nu tillkommande rätten att uppbära huvudsakliga delen av den
vinst, som kan uppkomma för malmbolaget, under tiden till och med 1937.
Riktlinjerna
för det nya
avtalet
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Till gengäld avstar staten från att den 31 december 1936 begagna sig av
sin rätt att inlösa stamaktierna i malmbolaget samt medgiver att den tid,
då staten första gången skall äga rätt att företaga sådan inlösen, framflyttas
till den 30 september 1947. Sedermera skall staten äga en vart tionde
år återkommande ständig inlösningsrätt. Under tiden från och med den 1
oktober 1927 till och med den 30 september 1947 skall staten i princip vara
berättigad att för sina aktier åtnjuta lika stor inkomst från malmbolaget
som den vilken tillfaller ägarna av stamaktierna. I kompensation för de
ekonomiska eftergifter, som en överenskommelse enbart efter dessa linjer
skulle innebära för trafikbolaget, har detta erhållit vissa förmåner. Bland
annat har överenskommits, att trafikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall
äga uppbära en royalty med en krona för varje ton malm, bortfraktad under
tiden 1 oktober 1927—30 september 1931, och medf 50 öre för varje ton
malm, som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret.
Enligt det nya avtalet skall staten intill den 30 september 1947, likasom
för närvarande är fallet, uppbära viss royalty å den malm, som bortfraktas
från gruvorna. Denna anordning utgör emellertid icke något avsteg från
grundsatsen, att staten och trafikbolaget skola åtnjuta lika stor inkomst
från malmbolagets rörelse. Vid fördelning av den utdelningsbara vinsten
skall nämligen för varje år iakttagas, att vad staten uppbär i utdelning å
sina aktier tillhopa med den staten tillkommande royaltyn uppgår till samma
belopp, som utdelas till stamaktieägarna. Storleken av statens royalty har
fastställts till 1 krona 50 öre per ton bortfraktad malm, vilket i det närmaste
motsvarar det belopp, som i medeltal skulle hava utgått till
staten [därest malmbolaget kunnat före år 1937 bryta hela den återstående
kvantiteten enligt de tidigare avtalen.
Såsom en avsevärd förmån för staten är att anse överskommelsen därom
att, i händelse inlösen ej äger rum år 1947, malmbolagets nettovinst allenast
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton skall delas lika mellan preferens- och stamaktier under det att
vad som belöper å överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar
till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.
En konsekvens av statens nya ställning i bolagsförhållandet är, att
staten från och med den 1 oktober innevarande år blir ansvarig för
malmbolagets därefter uppkommande skulder. Staten kommer sålunda att
med sin hälft av aktiekapitalet ikläda sig betalningsansvar för bland annat
de utgifter, som komma att åsamkas malmbolaget vid verkställande av erforderliga
nyanläggningar. Härigenom undanröjes det hinder av ekonomisk
art, vilket, på sätt jag förut anfört, med nu gällande kontraktsbestämmelser
uppgivits föreligga för malmbolaget att öka den årliga brytningen
i malmfälten utöver den kvantitet, som kan brytas med nu befintliga anläggningar.
Vidare innebär den nu föreslagna överenskommelsen, att trafikbolaget
befrias från den bolaget enligt 1907 års kontrakt åliggande skyldigheten
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
att utan rätt till regress gälda malmbolagets nuvarande skulder, därvid
dock, på sätt i det följande skall närmare beröras, undantag gjorts för malmbolagets
eventuella skuld till statens järnvägar för oguldna frakttillägg.
Dylik befrielse har utgjort en förutsättning för att trafikbolaget kunnat
medgiva staten rätt till andel i malmbolagets vinst redan från och med den
1 oktober 1927. Trafikbolaget har därvid gjort gällande, att dess ställning
bleve i förhållande till nuvarande läge väsentligt försämrad, om trafikbolaget
med den begränsning av inkomsterna från malmbolaget, som nu ifrågasättes,
ensamt skulle betala ifrågavarande skulder. Framhållas må slutligen, att ett
godkännande av avtalet i denna del icke medför annan verkan än befrielse
från betalningsskyldighet för hälften av denna skuld, enär ju trafikbolaget i
egenskap av aktieägare i malmbolaget alltjämt kommer att få bära förräntningen
och amorteringen av halva skulden.
Mellan statens järnvägar och malmbolaget råder tvist angående malmbolagets
skyldighet att jämlikt § 14 i 1907 års kontrakt utgiva s. k. frakttillägg
för åren 1915—1924. Rörande denna tvist har ävenledes uppgörelse
blivit träffad.
Såsom redan framhållits, har det förefintliga köpbehovet hos malmbolagets
avnämare beräknats komma att uppgå till 8 å 9 miljoner ton om året. För
att malmbolaget skall kunna tillgodose detta köpbehov kräves, att bolaget
blir i tillfälle att öka exporten av malm utöver nu medgivna kvantiteter.
Då det gäller att avgöra, huruvida tillstånd till en sådan ökning bör lämnas
eller icke, måste naturligtvis noga beaktas vikten av att för framtida behov
bevara ifrågavarande nationalrikedom. Utan att åsidosätta tillbörliga hänsyn
till denna synpunkt synas statsmakterna kunna medgiva export av en
malmkvantitet, som svarar mot angivna köpehehov. I detta sammanhang
må ock erinras om att en särskild anledning till begränsning av exporten
som hittills förelegat — nämligen att trafikbolaget uppburit den huvudsakliga
inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna — genom det nya
avtalet väsentligen bortfaller.
Vid nu angivna förhållanden har i avtalet föreslagits, att malmbolaget
skall erhålla tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta intill 9 miljoner
ton. I denna kvantitet skall inräknas den malm, som kommer att brytas i
Luossavaara. Detta malmfält, som för närvarande med nyttjanderätt innehaves
av trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, skall nämligen
enligt det nya avtalet överlämnas till malmbolaget. Till skillnad mot vad
nu gäller skall ock medräknas den vid brytningen fallande s. k. varpmalmen.
Den medgivna högsta brytningskvantiteten har ansetts höra så fördelas
på de olika gruvfälten, att därav falla på Kiruna 6.i miljoner, på
Gellivare 2.5 miljoner och på Luossavaara 0.4 miljoner ton.
Det har redan tidigare framhållits önskvärdheten av att förberedande arbeten
för djupbrytning i Kiruna påbörjas relativt snart. Det är vidare av
stor betydelse, att övergången från dagbrytning till djupbrytning icke må
ske tvärt utan gradvis under ett flertal år, så att djupbrytningen kan växa
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
ut till full omfattning utan fördyrande forcering och med bibehållande av
oförminskad malmfångst under övergångsåren. Med hänsyn till såväl dessa
speciella önskemål som även det allmänna kravet på en i allo rationell
brytning hava i kontraktet införts bestämmelser om brytningens anordnande
samt till kontraktet fogats mera utförliga riktlinjer härutinnan.
I och med övergången i Kiruna från dagbrytning till djupbrytning måste
den speciellt för dagbrytning anskaffade materialen avskrivas. Men även i
övrigt är det nödvändigt att anläggningar, maskiner och inventarier avskrivas
med vederbörlig hänsyn till sin brukbarhetstid och till de brytningskvantiteter,
som medelst dem tillgodogöras. För staten är det vidare
av intresse att vid en eventuell inlösen år 1947 eller senare tillräckliga avskrivningar
skett så att företaget icke är belastat med skulder i oskälig
omfattning. Med hänsyn därtill hava i kontraktet och i en till kontraktet
fogad bilaga intagits detaljerade bestämmelser om storleken av och sättet
för avskrivningarna.
En förutsättning för att malmbolaget skall kunna begagna sig av avsättningsmöjligheterna
på den tyska marknaden lärer vara, att en avsevärd del
av malmen försäljes genom kontrakt, som sträcka sig över en större tidrymd.
Då försäljningarna ske fritt ombord i fartyg, måste bolaget för att
kunna med någon säkerhet bestämma försäljningspriset äga kännedom om
de kostnader, som järnvägstransporten av malmen till utskeppningshamnen
drager. En viktig angelägenhet har därför varit att reglera fraktsatserna
för den malm, som av bolaget fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.
Bestämmelser härom finnas såsom nämnts i nu gällande avtal för tiden intill
1937 års utgång. Enligt dessa avtal har bolaget förbundit sig att för
ifrågavarande malmtransporter betala frakt efter fixa i avtalen närmare bestämda
fraktsatser. Därutöver har bolaget åtagit sig betalningsgaranti för
den ytterligare ersättning, som kan visa sig nödig för att tillförsäkra statens
järnvägar en efter kostnaderna för banans drift, underhåll och förräntning
bestämd minimiinkomst av banan. Efter samma grunder har frågan om
järnvägsfrakterna reglerats i det nya avtalet.
De nu gällande fasta fraktsatserna hava bibehållits oförändrade intill.
1937 års utgång; för tiden därefter har skett en viss höjning. Garantibestämmelserna
hava förtydligats och kompletterats så att de erbjuda större
säkerhet för statens järnvägar,
Den fraktersättning, som enligt det nya avtalet skall utgå till statens
järnvägar synes hava blivit avvägd på ett med hänsyn till såväl malmbanans
driftkostnader och betryggande underhåll som dess skäliga förräntning
tillfredsställande sätt. Det framställda kravet på att genom ännu
något högre fraktsatser bereda statens järnvägar ekonomiska förmåner härutöver
torde få ses i sammanhang med de övriga fördelar, av vilka staten
genom det nya avtalet kommer i åtnjutande. Att genomföra ett sådant
krav hade icke varit möjligt utan uppoffrande av andra för staten viktiga
förmåner.
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Huruvida av de särskilda hänsyn, vilka järnvägsstyrelsen åberopat samt
jämväl statskontoret och kommerskollegium ansett förtjäna beaktande, någon
del av statens blivande inkomst från malmbolaget bör — utöver de garanterade
fraktavgifterna — tillgodoföras statens järnvägar, lärer icke i detta
sammanhang böra göras till föremål för prövning, utan om så anses skäligt
framdeles tagas under övervägande.
Icke heller lärer med prövningen av det föreliggande avtalsförslaget böra
sammankopplas det av statskontoret upptagna jämväl på nu gällande avtal
tillämpliga spörsmålet, huruvida sagda inkomst bör med visst belopp nedläggas
i andra kapitaltillgångar av räntabel natur.
En av förutsättningarna för det nya avtalet ha.r varit, att de enskilda
delägarna i malmbolaget genom sina representanter i styrelsen i huvudsak
skola omhänderhava skötseln av bolagets affärer och till följd därav,
inom den ram kontraktet angiver, äga det avgörande inflytandet å ledningen
av bolaget. A andra sidan bär man sökt att tillförsäkra staten möjlighet
att över det sätt, på vilket bolagets affärer skötas, öva större kontroll
än som med tillämpning av nu gällande bestämmelser kunnat äga rum.
Med utgångspunkt härifrån bar i det nya avtalet överenskommits, att
malmbolagets styrelse likasom hittills skall utgöras av åtta ledamöter, av
vilka preferensaktieägare och stamaktieägare välja hälften var. De av
stamaktieägarna valda ledamöterna skola fortfarande äga att inom styrelsen
utse ordförande och verkställande direktör. I de fall, då hittills enligt
bestämmelse i bolagsordningen fråga vid lika röstetal inom styrelsen
skolat avgöras genom lottning, skall hädanefter ordföranden äga utslagsröst.
För att förhindra slutande av avtal, vilka innebära förpliktelser efter en
eventuell istatsinlösen och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande
fördelar, är föreskrivet, att malmbolaget icke utan godkännande
av minst två av statens styrelseledamöter eller den av dem, åt vilken
Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, äger ingå rättshandling,
som innefattar åtagande för längre tid än intill den närmaste dag därefter,
då staten med tillämpning av därom i § 25 givna bestämmelser kan
inlösa stamaktierna. Dessutom bibehålies den förutvarande regeln, att reverser,
pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för att
vara gällande skola vara undertecknade av styrelseledamot, som utsetts av
Kungl. Maj:t. Försäljning av malm för tiden efter utgången av år 1942
får ihke avslutas för längre tidsperiod än fem år från dagen för försäljningsavtalets
avslutande, därest minst tre av statens styrelseledamöter
förena sig om att vägra godkännande av dylik försäljning på skål, som av
dem till styrelsens protokoll angivas.
I syfte att införa en betryggande kontroll över bolagets förvaltning är
föreslaget, att statens styrelseledamöter skola äga rätt att tillsätta en jourhavande
revisor jämte erforderliga biträden åt denne. Arvoden åt revisorn
och hans biträden skola bestämmas av nämnda styrelseledamöter samt
gäldas av malmbolaget. Det åligger malmbolaget att hålla bolagets han
-
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
delsböeker, kontrakt, korrespondens och övriga affärshandlingar tillgängliga
för statens styrelseledamöter samt omförmälde revisor med biträden.
I samband därmed föreskrives, att försäljningen av malmen skall ledas
av malmbolagets personal samt ske i bolagets eget namn och direkt till
förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut, som biträdes av minst två
av statens styrelseledamöter bestämmer, att försäljning skall ske i annan
ordning- f r
Vid styrelsens för malmbolaget sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka statens styrelseledamöter
begära att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Frågor av större
betydenhet skola, därest minst två av nämnda styrelseledamöter det påfordra,
behandlas vid två styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad tidigare gällt hava vidare i
kontraktet intagits bestämmelser åsyftande att på ett tillfredsställande sätt
tillgodose de anspråk på erhållande av malm från de norrländska gruvfälten
och från Grängesberg, som kunna bliva framställda från den inhemska
järnhanteringens sida.
Vad jag i det föregående huvudsakligen berört har varit de delar av det
nya avtalet, genom vilka statens delägarskap i malmfälten skulle ordnas,
och vad därmed står i samband. Jag har därvid i korthet omnämnt, att den
möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så finnes
önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i deras helhet genom
att inlösa stamaktierna i malmbolaget, alltjämt skall stå staten öppen vart
tionde år på i huvudsak samma villkor som nu gälla samt att den tidpunkt,
då inlösningsrätten första gången kan utövas, blivit framflyttad till den 30
september 1947. Till grund för lösesummans beräkning skall läggas malmbolagets
medelnettovinst per ton under den tioårsperiod, vars sista dag infaller
två år före inlösningsdagen, ökad med den royalty, som under perioden
kan hava utgått till staten. Lösesumman skall utgöra hälften av
den sålunda beräknade vinsten å tjugufem gånger 4,250,000 ton d. v. s.
så stor del av bolagets medelvinst å angivna kvantitet, som belöper å
halva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent. Från
nu gällande regler rörande lösesummans beräkning avviker denna bestämmelse
så till vida som den årliga kvantitet malm, till vilken hänsyn
skall tagas, blivit höjd med 500,000 ton. En sådan höjning har ansetts
motiverad bland annat av den grund, att i 1907 års kontrakt räknades med
en brytning av allenast 3.7 5 miljoner ton om året, under det att brytningen
nu anordnas för en årskvantitet av omkring 9 miljoner ton.
Vid sidan av nu omförmälda vart tionde år återkommande rätt att inlösa
stamaktierna i malmbolaget har staten i § 26 betingat sig en extra
ordinär inlösningsrätt, som bereder staten en under vissa omständigheter
värdefull möjlighet att tidigare än som eljest kunnat ske förvärva trafikbolagets
andel i ifrågavarande gruvor. Denna särskilda inlösningsrätt är
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
i främsta rummet avsedd att utgöra en garanti mot obehörigt utländskt
inflytande å bolagets skötsel. Den erbjuder emellertid även i övrigt ett
skydd för statens intressen, särskilt för den händelse statens medkontrabenter
skulle på viktiga punkter försumma att fullgöra sina åtagna förbindelser.
Till säkerhet för att staten icke skall begagna sig av denna
särskilda inlösningsrätt annat än då för staten viktiga intressen stå på
spel har lösesumman blivit fastställd efter sådana grunder, att den kommer
att uppgå till betydligt högre belopp än vad staten har att erlägga i
händelse av inlösen i vanlig ordning. Från stamaktieägarnas sida har
emellertid framhållits att det trots de sålunda fastställda grunderna för
lösesummans beräkning icke kan anses uteslutet, att en inlösen enligt § 26
skulle med hänsyn till rådande konjunkturläge visa sig så ekonomiskt
fördelaktig för staten, att denna enbart av nämnda anledning funne sig
böra påkalla tillämpning av paragrafens bestämmelser. Ehuru det knappast
är tänkbart, att ett dylikt konjunkturläge skulle inträda, synes det likväl
böra från statens sida uttalas, att ett utnyttjande av situationen på angivet
sätt icke skulle stå i överensstämmelse med paragrafens syfte.
Innan jag övergår till behandling av detaljerna i det nya avtalet, anser
jag mig till sist böra nämna, att underhandlingarna angående avtalet förts
i samråd med statens fyra representanter i malmbolagets styrelse och att
dessa samtliga tillstyrkt avtalets ingående.
§ 1.
För tillämpning av de grunder, enligt vilka rättsförhållandet mellan
staten, såsom ägare av preferensaktierna i malmbolaget, och trafikbolaget,
såsom ägare av stamaktierna, för framtiden skall vara ordnat, erfordras
vissa ändringar i malmbolagets bolagsordning. I denna paragraf hava
staten och trafikbolaget utfäst sig, att, så fort sådant lagligen kan ske,
genomföra ifrågavarande ändringar att tillämpas från och med ingången
av nästa bokslutsår den 1 oktober 1927. Det blivande innehållet av de
bestämmelser i bolagsordningan, som skola ändras, framgår av en vid
kontraktet fogad bilaga nr 1.
Vad först angår den preferens- och stamaktierna åtföljande rätt till utdelning
skall vad § 4 i bolagsordningen därom innehåller ersättas med
de regler rörande fördelning av den utdelningsbara nettovinsten, som upptagits
i § 5 av det nya avtalet. I fråga om det närmare innehållet av
dessa regler tillåter jag mig att hänvisa till vad som kommer att anföras
vid sistnämnda paragraf.
Enligt § 11 första stycket i nu gällande bolagsordning skola intill år
1938 reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för
att vara gällande vara undertecknade av den bland de av preferensaktieägarna
utsedda ledamöterna, som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.
Den sålunda angivna tidsbegränsningen skall hädanefter utgå. Avfattningen
av andra stycket i samma paragraf skall dessutom undergå en
Special
motivering.
Ändringar i
bolagsordningen.
46
Luo8savaara.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
jämkning föranledd av vissa ändringar i § 12 av bolagsordningen.
De i § 12 ifrågasatta ändringarna äro föranledda av de i det föregående
omnämnda nya regler rörande styrelsens sammanträden och beslut, vilka
ingå såsom ett led i det nya avtalet.
Den i bolagsordningen § 17 förefintliga bestämmelsen att preferensaktier
endast medföra en röst för tio aktier har, såsom stridande mot 79 § i aktiebolagslagen,
ansetts böra utbytas mot en föreskrift att preferensaktier endast
medföra en tiondels röst för varje aktie. Begränsningen i preferensaktiernas
röstvärde skall, till skillnad mot vad nu gäller, äga tillämpning jämväl för
tiden efter 1937 års utgång.
Det har slutligen ansetts lämpligt, att i § 18 införes en bestämmelse, att
beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme icke är giltigt, med
mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet.
§ 2.
Genom 1907 års kontrakt (§ 6) upplät malmbolaget till staten uteslutande
nyttjanderätt till Luossavaara malmfält under åren 1908—1937, med
rätt för staten att vid 1937 års slut antingen behålla malmfältet utan
lösen eller återlämna detsamma till bolaget mot lösen för byggnader,
maskiner m. m. Sedermera har staten enligt avtal den 1 juli 1918 till
trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag för åren 1919_1930
överlåtit nyttjanderätten till samma malmfält, med rätt för staten att
förlänga avtalet till utgången av år 1937. Vid arrendetidens slut åligger
det staten att till trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag erlägga
lösen för byggnader, maskiner o. d. efter samma grunder som fastställts
i händelse staten återlämnade gruvfältet till malmbolaget. Undantag
har dock gjorts för bostadsbyggnader.
Att nyttjanderätten år 1918 uppläts icke blott till trafikbolaget utan
även till Norrbottens Järnverks Aktiebolag berodde därpå, att sistnämnda
bolag planerade anläggandet av ett järnverk i Norrbotten. Det föreskrevs
därför i avtalet, att malm med högst O.ois procent fosfor skulle tillfalla
Norrbottens Järnverks Aktiebolag och annan malm trafikbolaget. Då
man emellertid tänkte sig, att denna fosforfattiga malm jämväl i övrigt
skulle kunna komma till användning för järn- och ståltillverkning inom
landet, förpliktades Norrbottens Järnverks Aktiebolag att avstå viss del
av sin malm till tackjärnstillverkare, som därom gjorde framställning hos
bolaget senast den 1 juli 1919. Det visade sig emellertid icke möjligt för
Norrbottens Järnverks Aktiebolag att genomföra sina planer på anläggandet
av ett järnverk. Erfarenheten från den hittillsvarande brytningen i
Luossavaara har vidare givit vid handen, att malm med högst 0.015
procent fosfor förekommer endast i mycket ringa omfattning och endast
med stora kostnader skulle kunna skiljas från den övriga malmen.
Av vad sålunda anförts framgår, att de förutsättningar, från vilka
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
kontrahenterna utgått vid slutande av 1918 års avtal angående Luossavaara,
icke gått i uppfyllelse. Vid sådant förhållande torde anledning icke föreligga
att låta avtalet längre vara gällande. Den ur ekonomisk synpunkt
mest rationella lösningen har synts mig vara, att malmbrytningen vid Luossavaara
omhänderhaves av malmbolaget. I sådant syfte föreskrives i § 2
av det nu framlagda avtalet, att trafikbolaget och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag skola till staten återlämna nyttjanderätten till malmfältet
samt att staten skall låta sin nyttjanderätt återgå till malmbolaget
och avstå från rätten att vid 1937 års utgång behålla malmfältet utan
lösen. En förutsättning härvid har emellertid varit, att staten skall erhålla
vederlag för det staten avstår sin särskilda rätt till detta malmfält.
Till den förmån, som härigenom beredes trafikbolaget såsom ägare av
stamaktierna i malmholaget, har därför också hänsyn tagits vid avvägande
av de fördelar som preferensaktieägarna genom det nya avtalet vinna i
förhållande till stamaktieägarna. Framhållas må ock i detta sammanhang,
att staten på grund av 1918 års avtal angående Luossavaara uppburit
royalty för malm, som icke kommer att bortfraktas därifrån före den
1 oktober innevarande år.
Lösesumman för de byggnader, maskiner o. d., vilka malmbolaget har
att inlösa av trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, har fastställts
till ett nedåt jämkat belopp av 2,500,000 kronor.
§ 3.
Såsom jag förut framhållit, är en av huvudanledningarna till att frågan
om revision av gällande kontraktsbestämmelser rörande malmbrytningen
i Lappland nu tagits upp till behandling att söka däri, att den malmkvantitet,
som malmbolaget under nuvarande förhållanden anser sig vara
i tillfälle att bryta, icke är tillräcklig för att tillgodose det behov av
malm, som under de kommande åren beräknas föreligga hos bolagets
kunder.
Då det gäller att bestämma omfattningen av malmbrytningen inom de
tre lappländska gruvfälten, har man å ena sidan att taga hänsyn till
vad som kan anses behövligt för att tillgodose malmköparnas behov i
sådan grad, att malmbolaget, så vitt nu kan bedömas, kan påräkna att
behålla sina kunder i nu överskådlig framtid. Å andra sidan måste noga
beaktas vikten av att en rationell malmbrytning upprätthålles ävensom
att gruvorna icke för tidigt uttömmas.
Skeppningen från Luleå och Narvik av malm bruten vid ifrågavarande
gruvfält har utgjort under åren
Malmkvantiteter.
1924
1925
1926
5,400,131 ton
6,398,423 »
5,811,343 »
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Den nedgång, som skeppningen för år 1926 utvisar, kan tillskrivas
verkningarna av den engelska kolstrejken och en tillfällig konjunktursvängning
i Tyskland på grund av deflationskrisen.
En uppskattning av de större avnämarnas framtida malmbehov har givit
vid handen, att för behovets tillgodoseende erfordras en årlig brytning av
omkring 9 miljoner ton.
Att märka är att enligt nu gällande statsavtal malmbolaget medgiven
brytningsrätt för tiden till den 1 januari 1937 motsvarar ungefär 83 miljoner
ton eller alltså 8.3 miljoner ton om året förutom s. k. varpmalm, vadan
den nu ifrågasatta ökningen ej är alltför betydande.
En brytning av 9 miljoner ton synes lämpligen kunna fördelas på de
olika malmfälten med
6.i miljoner i Kiruna,
2.5 » » Gellivare,
0.4 » » Luossavaara.
En brytning av 6.1 miljoner ton i Kiruna och 2.5 miljoner ton i Gellivare
motsvarar en malma vsänkning av resp. 6 och 4.3 meter per år, vilket
torde motsvara en normal brytning i jämförelse med andra gruvor.
Malmtillgången i Kiruna, som i 1913 års proposition beräknades till
omkring 740,000,000 ton, anses efter nu utförda djupborrningar enligt
malmkommissionens utredning kunna ökas med ytterligare 350,000,000
ton intill 500 meter under Luossajärvis nivå. Även därunder finnas högst
avsevärda malmkvantiteter. Det synes mig då med hänsyn till en klok
ekonomi fullt försvarbart att medgiva en brytning av angivna kvantitet.
I de tidigare avtalen har staten medgivit malmbolaget att under en viss
längre tidsperiod bryta och tillgodogöra sig en bestämd malmkvantitet
med rätt för bolaget, att, om bolaget under de första åren icke hunne
bryta vad som med en jämn fördelning av kvantiteten å de olika åren under
tidsperioden bort falla på dessa år, senare under tidsperioden bryta och
tillgodogöra sig dessa restkvantiteter. Då årskvantiteten nu satts så högt
som till 9 miljoner ton, bar det synts riktigt att icke medgiva någon
större förskjutning från år till år. För att giva bolaget möjlighet att något
lämpa brytningens storlek med hänsyn till konjunkturförbållandena har
det emellertid medgivits bolaget att höja bortfraktningen under ett år
med högst 10 procent, dock så att sammanlagda bortfraktningen under
en treårsperiod icke får överstiga 27 miljoner ton.
Då det inbördes förhållandet av behoven av de olika malmsorter, som
de särskilda malmfälten innehålla, kan växla, har medgivits, att fördelningen
av kvantiteterna på de särskilda malmfälten skall kunna förskjutas
så att brytningen vid ett eller två malmfält ökas med högst 10 procent
under förutsättning att den sammanlagda kvantiteten därigenom ej höjes.
Enligt överenskommelsen skall staten för framtiden erhålla andel jämväl i
vinsten på s. k. varpmalm, som faller vid brytningen. Vid sådant förhållande
förefinnes ingen anledning att bibehålla särskilda bestämmelser om varp
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
49
malmen. Eventuellt bortfraktad varpmalm eller produkt därav skall således
ingå i medgivna 9 miljoner ton. Att på sätt kommerskollegium i
sitt yttrande ifrågasatt intaga några uttryckliga föreskrifter härom, har
jag ansett vara överflödigt. Man torde kunna beräkna, att av den vid
brytningen fallande varpmalmen kan produceras omkring 175,000 ton slig
årligen.
§ 4.
Då staten såsom preferensaktieägare nu medgiver, att stamaktieägarna till Royaity.
och med den 30 september 1947 få fortsätta med att i huvudsak omhänderhava
skötseln av bolagets angelägenheter, har det synts vara en lämplig anordning,
att staten intill nämnda dag, likasom för närvarande är fallet,
får, innan vinstfördelning sker, uppbära viss royaity å den malm, som
bortfraktas från gruvorna. Storleken av denna royaity har fastställts till
1 krona 50 öre per ton bortfraktad malm, vilket i det närmaste motsvarar
det belopp, som i medeltal skulle hava utgått till staten på de återstående
kvantiteter, som malmbolaget haft rätt att bryta enligt de tidigare avtalen.
Enligt dessa avtal skulle trafikbolaget såsom stamaktieägare ägt åtnjuta
den huvudsakliga delen av vinsten å dessa till cirka 83 miljoner ton uppgående
restkvantiteter, under det att det nya avtalet är byggt på principen,
att vinsten skall delas lika mellan staten och trafikbolaget. Av skäl, som
i den allmänna motiveringen framhållits, har det emellertid vid uppskattandet
av de olika medgivanden, som å ömse sidor gjorts, funnits vara
befogat, att så till vida jämka på nämnda princip, att trafikbolaget får uppbära
en royaity med en krona för varje ton malm, bortfraktad under tiden
1 oktober 1927—30 september 1931, och med 50 öre för varje ton malm,
som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret, samt att denna royaity
icke medtages vid beräkning av vinstfördelningen. Då trafikbolaget
såsom stamaktieägare skall erhålla hälften av malmbolagets vinst, innebär
denna rätt till royaity i själva verket endast, att trafikbolaget under angivna
tidsperioder erhåller 50 respektive 25 öre mer per ton än bolaget
skulle hava fått, om denna undantagsbestämmelse ej funnits.
\ 5.
Grundtanken i det nya avtalet är, såsom i det föregående utvecklats, Yinstjordelden
att inkomsten av malmbrytningen i de malmbolaget tillhöriga malmfälten
för tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30
september 1947 skall delas lika mellan preferens- och stamaktieägarna.
Vid beräkning av preferensaktiernas andel i malmbolagets vinst skall därför
tagas hänsyn till statens inkomst av royaity. Detta har för enkelhetens
skull uttryckts så, att bolagets utdelningsbara nettovinst per ton för varje
särskilt bokslutsår fördelas mellan preferens- och stamaktier på det sätt, att
preferensaktierna tilldelas ett belopp per ton, som med 75 öre understiger
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 höft. (Nr 2il.) 4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Brytningens
anordnande.
Avskriv
ningar.
halva nettovinsten per ton, under det att återstoden av nettovinsten tilldelas
stamaktierna. Med tillämpningen av denna regel erhåller staten
lagt i utdelning och royalty lika stort belopp som stamaktieägarna erhålla
i utdelning
Däremot skall den royalty, som under vissa år skall utgå till trafikbolaget,
utgöra ett särskilt vederlag till trafikbolaget och sålunda icke medtagas
vid beräkning av vare sig vinstens storlek eller stamaktieägarnas
vinstandel.
För tiden från och med den 1 oktober 1947 innebär den föreslagna
överenskommelsen, att nettovinsten i vad den belöper på en under bokslutsåret
bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton skall delas lika
mellan preferens- och stamaktier, och i vad den belöper på överskjutande
kvantiteter så fördelas, att två tredjedelar tillfalla preferensaktierna och
en tredjedel stamaktierna.
§ 6.
Enligt § 16 i 1907 års kontrakt har malmbolaget förbundit sig att sörja
för en i allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga
lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. De bestämmelser
rörande brytningens ordnande, som upptagits i förevarande paragraf, hava
blivit något mera i detalj utformade. Då det dessutom befunnits önskvärt,
att bestämmelserna kompletterades med en allmän gruvbrytningsplan, har
en sådan plan såsom bilaga nr 2 fogats till avtalet. Denna plan angiver dels
grunderna för såväl dag- som djupbrytning dels vissa tider för påbörjande
av förberedelsearbetena för djupbrytningen. Givet är emellertid, att vunnen
erfarenhet under brytningens gång, uppkomsten av nya brytningsmetoder
och dylikt kunna påkalla ändringar i den uppgjorda brytningsplanen. Till
säkerhet för att statens intresse i sådant fall skall bliva behörigen tillgodosett
har stadgats, att ändring i gruvbrytningsplanen icke får vidtagas,
med mindre den godkännes av minst två av de av preferensaktieägarna
utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse.
§ 7.
Såsom i det föregående erinrats, är det av intresse för staten, att malmbolaget
tillhöriga anläggningar, maskiner och inventarier avskrivas med
vederbörlig hänsyn till brukbarhetstiden och till de malmkvantiteter, som
bolaget medelst dem tillgodogör sig. På grund härav har i denna paragraf
föreskrivits, att avskrivningar skola verkställas enligt vissa riktlinjer,
som angivits i en vid avtalet fogad bilaga nr 3.'' Där upptagna bestämmelser
torde icke erfordra någon närmare motivering. Avvikelse från de
fastställda riktlinjerna får icke ske utan medgivande från samtliga av
preferensaktieägarna utsedda ledamöter i malmbolagets styrelse.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
51
§ 8.
Om malmbolaget genom upplåning behöver anskaffa förlagskapital, kan Upplåning.
enligt min mening staten med fog göra anspråk på att få uppträda såsom
kreditgivare under förutsättning, att staten erbjuder lika förmånliga
villkor, som kunna erhållas vid upplåning hos annan. Eu bestämmelse
av denna innebörd har upptagits i förevarande paragraf. Vad bär stadgas
har naturligtvis icke avsende å den kredit av mera rörlig natur, av
vilken malmbolaget under vanliga förhållanden alltid är i behov.
§ 9.
I samband med den lämnade redogörelsen för riktlinjerna för det nya Organisation.
avtalet har jag redan behandlat det huvudsakliga innehållet i denna paragraf.
Flertalet av här givna bestämmelser skola, på sätt i §. 1 angives,
jämväl intagas i malmbolagets bolagsordning.
Till det förut sagda anser jag mig endast behöva tillägga, att när i mom.
6 föreskrives, att försäljningen av malmbolagets malm skall ske direkt till
förbrukarna, därmed naturligtvis icke är avsett att förhindra, att försäljningen
förmedlas av agenter. Beträffande försäljningen vill jag vidare framhålla,
att densamma givetvis bör ordnas utan onödiga mellanhänder och med
minsta möjliga omkostnader ävensom i övrigt på det mest rationella sättet.
§ 10.
För närvarande verkställes utskeppningen av malmbolagets malm i stor inlösen av
utsträckning med fartyg tillhöriga trafikbolaget och särskilt konstruerade
för malmtransporter. Enligt § 7 i 1922 års avtal skulle staten, i händelse
staten inlöste stamaktierna i malmbolaget, jämväl äga rätt att inlösa en
viss del av trafikbolaget tillhörigt fartygsrum. En sådan utveckling av
förhållandena är emellertid tänkbar, att staten redan i sin egenskap av
hälftendelägare i malmbolaget kan få ett stort intresse av att malmbolaget
självt disponerar över lämpligt tonnage för malmtransporterna. Det
har därför ansetts önskvärt, att malmbolaget, oavsett om staten inlöser
stamaktierna, skall vara berättigat att inlösa en del av trafikbolagets
fartyg. I förevarande paragraf har rätt tillerkänts malmbolaget att ett
år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av traflkbolaget vid tiden för
tillsägelsen direkt eller indirekt — t. ex. genom dotterbolag — tillhörigt
fartygsrum, att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm,
som i medeltal under närmast föregående femårsperiod utskeppats med
trafikbolagets tonnage. Denna inlösningsrätt skall utövas, så snart de av
preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse så påfordra.
Lösesumman skall enligt paragrafen utgöras av det belopp, vartill fartygens
värde fastställes genom värdering av skiljemän. En lämplig utgångspunkt
vid värderingen är givetvis försäljningsvärdet av likartat tonnage
52
Arrende.
Utmål.
Järnvägs■
frakter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
i öppna marknaden med hänsyn tagen till fartygens ålder och beskaffenhet.
Att, på sätt kommerskollegium ifrågasatt, uttryckligen föreskriva, att värderingeh
skall ske efter angivna grund, har icke ansetts erforderligt.
§ 11.
1 samband därmed att Luossavaara malmfält, på sätt i § 2 föreskrives,
skall återlämnas till malmbolaget, skall ock å bolaget överlåtas nyttjanderätten
till vissa områden vid Luossavaara. Dessa områden utgöras
huvudsakligen av mark, till vilken domänstyrelsen åt trafikbolaget och
Norrbottens Järnverks Aktiebolag upplåtit nyttjanderätt enligt särskilda
kontrakt av den 12 oktober 1918, den 22 mars 1919, den 10 maj 1919,
den 6 oktober 1923 och den 21 februari 1925. Rörande den nyttjanderätt
till vissa områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som tillförsäkrats malmbolaget
i de föregående statsavtalen, finnas kontrakt mellan domänstyrelsen
och malmbolaget av den 7 mars och den 3 juli 1907 samt den 27
februari 1923. Staten tillförsäkrar nu malmbolaget att alltjämt så länge
bolaget upphåller gruvdriften få behålla nyttjanderätten till ifrågavarande
områden.
§ 12.
Denna bestämmelse har överflyttats från § 6 sista stycket i 1907 års
kontrakt.
§ 13.
De nuvarande bestämmelserna angående järnvägsfrakter återfinnas i huvudsak
i §§ 8 och 14 av 1907 års avtal, § 8 av 1918 års avtal och § 2 mom.
1, 2 och 3 av 1922 års avtal. Enligt dessa bestämmelser utgör frakten för
närvarande
1) för Kirunamalm
Kiruna—Riksgränsen 2 kronor 64 öre, Kiruna—Svartön 3 kronor 48 öre,
2) för Luossavaaramalm
Kiruna—Riksgränsen 3 kronor 21 öre, Kiruna—Svartön 4 kronor 17 öre,
3) för Gellivaremalm
Gellivare—Svartön 2 kronor 75 öre, Gellivare—Riksgränsen 3 kronor
43 öre. Dessa fraktavgifter gälla till utgången av 1937.
Avtalen innehålla jämväl föreskrifter angående de kvantiteter, vilka må
fraktas i olika riktningar, om de tider inom vilka anmälningar om bortfraktningens
omfattning skola ske, om vagnarnas omloppstid m. m. Malmbolaget
äger rätt att genom särskild representant taga del av räkenskaperna
för statens järnvägar i viss utsträckning.
Under förhandlingarna om det nya avtalet har man utgått från att någon
höjning av nu betingade fraktsatser icke skulle ifrågakomma för tiden intill
1937 års utgång. Vad angår tiden därefter har överenskommits, att fraktsatserna
å samtliga bansträckor skola för såväl Kiruna- som Gellivaremalm
53
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
höjas med 35 öre per ton. Järnvägsstyrelsen har påyrkat samma höjning
jämväl i frakten för Luossavaaramalm. För att vinna enhetlighet har det
synts mig lämpligare bestämma samma frakt för Luossavaaramalm som för
Kirunamalm, för vilken i stället frakten höjts med ytterligare 2 öre.
Då det emellertid särskilt med hänsyn till penningvärdets fluktuationer
är vanskligt att för en längre framtid fastslå fixa fraktsatser, har i mom. 2
till skydd för statens järnvägar intagits en bestämmelse, att fraktsatserna
skola höjas i samma mån som priset å malm kan komma att stiga. Där
stadgas nämligen, att därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset
fritt ombord för den malm, som under ett bokslutsår utskeppats från
Narvik och Svartön, överskjutit 16 kronor 75 öre per ton, bolaget skall
såsom fraktökning för varje under året bortfraktad ton malm från ifråga
varande gruvfält erlägga ett belopp motsvarande en femtedel av angivna
överskott. Denna proportion motsvarar ungefär det nuvarande förhållandet
mellan järnvägsfrakten och fobpriset.
Då järnvägen icke är omedelbart rustad att transportera de kvantiteter
malmbolaget enligt § 3 är berättigat bortfrakta, har bestämts, att transportmängden
skall successivt ökas under de första åren. Bestämmelser hava
jämväl givits angående skyldighet för malmbolaget att anmäla viss ökning
av transportkvantiteten, därvid hänsyn tagits till järnvägsstyrelsens yrkande.
Slutligen hava föreskrifter lämnats angående vagnsväxling, malmvagnarnas
omloppstid, om rätt att disponera mark å Svartön m. m. Dessa föreskrifter
hava ändrats i enlighet med järnvägsstyrelsens yrkande.
Med avseende å bestämmelsen i mom. 4 har järnvägsstyrelsen uttalat
önskvärdheten av närmare precisering angående fördelningen av malmavsändningen.
Järnvägsstyrelsens önskemål synes mig berättigat; det torde emellertid
vara lämpligare att särskild överenskommelse härom träffas mellan
järnvägsstyrelsen och malmbolaget än att en sådan fördelningsplan bindes
genom ett avtal på obegränsad tid.
Järnvägsstyrelsen har vidare erinrat, att transporten av den enligt det
nya avtalet för år 1928 beräknade malmkvantiteten av 7.5 miljoner ton
kommer att kräva tillökningar av vagn- och lokomotivparken samt vissa
anläggningar. Utan i detta sammanhang kunna härför prestera någon
exakt beräkning anser dock styrelsen för detta ändamål ett totalbelopp av
6 miljoner kronor erforderligt, av vilket statens järnvägar meddelar sig nu
disponera 4.5 miljoner kronor till anskaffning av malm vagnar. Den i avtalet
angivna malmkvantiteten av 7.5 miljoner ton överstiger emellertid
ej den kvantitet av 8 miljoner ton, som bolaget, enligt vad jag inhämtat,
redan jämlikt nu gällande avtal förberedelsevis anmält för år 1928. Därest
riksdagen ej häremot uttalar erinran, lärer annan åtgärd härutinnan ej vara
erforderlig än att Kungl. Maj:t lämnar järnvägsstyrelsen medgivande att
till även andra ändamål än anskaffande av malmvagnar använda det disponibla
anslaget av 4.5 miljoner kronor.
54
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Fralcttillägg.
§ 14.
Förutom de ordinarie fraktavgifterna är malmbolaget edligt nu gällande
föreskrifter skyldigt erlägga frakttillägg beräknat till det belopp, varmed
sammanlagda inkomsten av järnvägen må hava för varje särskilt år understigit
kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte ränta å nuvarande
och blivande anläggningskostnad, innefattande jämväl vissa statens anordningar
på Svartön. Räntan skall beräknas till 5 procent, om den fraktade
malmkvantiteten för året icke överstigit 5 miljoner ton, och i annat fall till
5 procent jämte Vso procent däröver för varje påbörjat hundratusentals ton
fraktad malm över 5 miljoner ton.
Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt
rum, skall förpliktelsen att utgiva frakttillägg upphöra för den tid avbrottet
varar.
Ifrågavarande skyldighet för malmbolaget att utgiva frakttillägg har
bibehållits i det nu föreliggande avtalet, men avvika de därom givna bestämmelserna
i vissa delar från nu gällande.
Från och med år 1938 skall sålunda räntan å anläggningskostnaden
beräknas 1 procent högre än enligt nu gällande avtal.
Vidare har beståmts, att i kostnaden får inräknas avsättning till förnyelsefond.
Järnvägsstyrelsen har tidigare inräknat sådan avsättning i omkostnaderna.
Malmbolaget har protesterat häremot och i rättegång yrkat
återbekommande av erlagt frakttillägg, i den män sådant frakttillägg uppkommit
genom avsättning till förnyelsefonden. Till frågan om denna rättegång
skall jag återkomma under § 35; här må endast erinras om att Stockholms
rådhusrätt i dom, som fastställts av Svea hovrätt, bifallit malmbolagets
yrkande. Då det emellertid synts mig fullt berättigat, att sådan
avsättning till förnyelsefond inräknas i underhållet, har bestämmelse härom
intagits i avtalet. Emellertid har på bolagets yrkande föreskrivits, att
fonden skall bokföras särskilt för ifrågavarande järnväg och att de avsatta
medlen endast skola få användas till underhåll och ersättning vid samma
järnväg. Bestämmelsen om förnyelsefonden skall gälla redan från och med
år 1927.
Avfattningen av den i nu gällande avtal intagna force majeure bestämmelsen
har givit anledning till tvist, som föranlett rättegång. För denna
rättegång skall jag likaledes redogöra under § 35. I de punkter, där tvist
nu råder, har bestämmelsen förtydligats. Det har i samband därmed ansetts
lämpligt att åt bestämmelsen giva det innehåll att, därest bolagets malmutskeppning
inskränkes på grund av krig eller blockad, bolaget skall befrias
från erläggande av frakttillägg i den utsträckning, som svarar mot förhållandet
mellan den utskeppade kvantiteten och en normal utskeppning, vilken
skäligen ansetts böra beräknas till 8 miljoner ton. Skulle skeppningen icke
inskränkas mer än till 5 miljoner ton, inträder emellertid icke någon
minskning i bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg.
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Järnvägsstyrelsen liar i sitt yttrande föreslagit en annan formulering ai
ifrågavarande bestämmelse, vilken formulering emellertid dels synes mig
icke på ett tillfredsställande sätt undanröja den otydlighet i de nuvarande
ordalagen, som i huvudsak utgjort anledningen till den pågående rättegången,
dels skulle, vid inträffad force majeure enligt bestämmelsens definition, medföra
den i nu gällande avtal icke stadgade och enligt min uppfattning för
bestämmelsens egentliga syfte främmande påföljden, att ej allenast malmbolagets
skyldighet att vidkännas tilläggsfrakt skulle bortfalla under den
tid, respektive hinder varade, utan att jämväl statens förpliktelser beträffande
järnvägen samt transporterna av malm å densamma enligt avtalet skulle
för samma tid upphöra. De avtalsslutande bolagen hava bestämt vägrat
att godkänna den av järnvägsstyrelsen sålunda föreslagna formuleringen:
vid sådant förhållande och med hänsyn till ovan framhållna synpunkter har
jag för min del icke funnit mig böra kräva dess genomförande.
Enligt gällande avtal har bolaget skyldighet att erlägga frakttillägg,
därest brist uppstår under ett visst år, oavsett om närmast föregående eller
efterföljande år lämnat överskott utöver den fastställda räntan. Bolaget har
yrkat, att bolagets skyldighet att erlägga fraktillägg skulle beräknas icke
för särskilt år utan för perioder om fem år. Järnvägsstyrelsen, som icke
haft något att erinra mot själva principen, har ansett, att tidsperioden borde
kunna begränsas till tre år samt att rätt till reglering borde förekomma
endast då behovet av frakttillägg föranletts av nedgång i ''de beräknade
transportmängderna samt denna nedgång förorsakats av driftstörningar över
vilka bolaget icke kunnat råda. Frånsett att den av järnvägsstyrelsen före*
slagna bestämmelsen lätt torde giva anledning till tvist, synes mig bolagets
krav icke obilligt. Med hänsyn till järnvägens intresse, att likviden av
eventuella frakttillägg icke mer än nödvändigt fördröjes, har likväl åt bestämmelsen
givits den formulering som framgår av kontraktet.
I paragrafen hava vidare intagits i huvudsak enahanda föreskrifter som i
nuvarande avtal dels angående sättet för likvidering av utställd räkning å
fraktillägg dels ock om rätt för malmbolaget att genom särskild representant
taga del av räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras
för att följa beräkningarna av frakttilläggen.
§ 15.
Denna paragraf svarar mot § 19 i 1907 års avtal.
§ 16.
I § 15 av 1907 års avtal föreskrevs, att malmbolaget i främsta rummet
skulle leverera vad som av de malmsorter bolaget komme att bryta kunde
åstundas för järn- och ståltillverkning inom Sverige. Denna föreskrift
avsåg hela den medgivna brytningskvantiteten; dock skulle anmälan om
malmbehovet lämnas åtskilliga år, innan leveransen skulle äga rum.
Ehuru bolaget torde hava utgått från att någon mera betydande malm
-
Andra malmbefraktare.
Leveranser
till svenska
malmköpare.
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Leveranser
från Luossavaara.
Mertainen,
leverans enligt denna bestämmelse icke skulle kunna komma ifråga, kan
dock med hänsyn till det berättigade kravet på fleråriga leveranskontrakt
till bolagets större kunder — en sådan oinskränkt leveransskyldighet
utgöra ett större hinder för bolagets försäljningspolitik än som motsvaras
av fördelarna för landets järnhantering av en sådan oinskränkt
leveransplikt. En av bolaget framställd begäran, att leveransplikten måtte
inskränkas till att avse endast 10 procent av bolagets brytning, har därför
ansetts mig berättigad i fråga om malmsorter med mer än 0.o3 procent
fosfor. Beträffande styckmalm med högst 0.0 3 procent fosfor har bolaget
medgivit att leverera intill 20 procent av brytningen. Vidare har bolaget
utfäst sig att, där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för
bolaget kan ske, leverera den malm, som håller högst O.ois procent fosfor
frånskild från övrig fosforfattig malm. Den kvantitet, som leveransskyldigheten
enligt det nya avtalet omfattar, skulle vid fullt utnyttjade brytningsmöjligheter
uppgå till över 900,000 ton årligen. Denna kvantitet
torde få anses vara tillräcklig för täckande av eventuellt uppkommande inhemska
malmbehov, särskilt med hänsyn till avtalets övriga bestämmelser
om leveranser till malmförbrukare inom landet.
§ 17.
Enligt § 5 i 1918 års avtal angående Luossavaara åligger det trafikbolaget
att, därest staten så påfordrar, utöver medgivna kvantiteter bryta
och till självkostnadspris ökat med 10 procent tillhandahålla staten eller
den, till vilken staten överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm
från Luossavaara. Enahanda förpliktelser skola enligt det nya avtalet
åvila malmbolaget.
§ 18.
Genom 1907 års avtal (§ 6) förvärvade staten samtliga aktier i Mertainens
Gruvaktiebolag, vilket äger det tre mil från Kiruna belägna
Mertainens malmfält, men förband sig staten samtidigt att intill år 1938
icke inom bolaget tillhöriga gruvor bryta eller låta bryta järnmalm annat
än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Malmkommissionen har
sedermera verkställt noggranna undersökningar av Mertainens malmfält,
vilka visat, att gruvfältet innehåller icke oväsentliga kvantiteter fosforfattig
järnmalm. I olikhet med den fosforfattiga järnmalmen i Kiruna
och Luossavaara, vilken på grund av sin ojämnhet i fosforhalten icke
torde tillfredställa kraven hos de svenska järnframställarna, torde den
fosforfattiga malmen i Mertainen vara av beskaffenhet att lämpligen
kunna komma till användning inom svensk järnhantering. Emellertid
förekommer denna malm så blandad med malmer, för vilka avsättning
icke torde kunna vinnas inom landet, att en ekonomisk brytning inom
Mertainen icke kan förekomma, med mindre möjlighet finnes att exportera
denna i Sverige ej användbara malm.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 57
Det har därför synts mig vara av vikt att i samband med det nya avtalet
träffades överenskommelse, som möjliggjorde sådan export. I anledning
härav har med malmholaget överenskommits, att, om Mertainens
Gruvaktiebolag så önskar, malmbolaget skall åtaga sig att ombesörja driften
vid Mertainens gruvfält och den därmed förenade försäljningsrörelsen
utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade kostnader, under
förutsättning att rörelsen drives uteslutande för Mertainens Gruvaktiebolags
räkning och att detta bolag anskaffar allt för rörelsen erforderligt
kapital.
Vidare medgiva de avtalsslutande gruvbolagen, att från Mertainen må
exporteras lika mycket som den kvantitet som kommer till användning
för järn- eller ståltillverkning i Sverige — i visst fall intill högre kvantitet
— under förutsättning att försäljningen för export sker genom malmbolaget
eller trafikbolaget mot skälig försäljningsprovision samt att vinsten
på exporten användes att förbilliga den järnmalm, som levereras för järneller
ståltillverkning i Sverige. Den härom i det till myndigheterna remitterade
utkastet intagna bestämmelsen har med anledning av erinran,
som kommerskollegium framställt, undergått viss jämkning i det nu framlagda
förslaget till avtal.
Med hänsyn till innebörden i hela det nu föreliggande avtalsförslaget,
synas de av bolagen uppställda villkoren berättigade.
§ 19.
I 1907 års avtal (§ 22) förband sig trafikbolaget att inskränka exporten Grängesberg.
från Grängesbergs Gruvaktiebolags gruvor i Grängesberg till 650,000 ton
till och med år 1917 och därefter till 450,000 ton årligen. De medgivna
exportkvantiteterna hava sedermera höjts. Den år 1918 träffade överenskommelsen
angående Luossavaara innehåller i § 10 en bestämmelse, enligt
vilken en årlig export från Grängesberg av sammanlagt 800,000 ton
är medgiven för tiden till och med år 1930. Enär trafikbolaget på grund av
minskning i exporten under krigsåren har rätt att därutöver exportera
vissa restkvantiteter, uppgår exporten för närvarande till 1,000,000 ton
årligen.
Trafikbolaget har ursprungligen för sin medverkan till föreliggande avtalsförslag
uppställt som villkor, att bolaget skulle befrias från begränsning
av exporten från Grängesbergs gruvfält eller att bolaget åtminstone
skulle berättigas att årligen exportera 1,200,000 ton. Bolaget har som
skäl härför framhållit, att ifrågavarande begränsning av exporten från
bolaget uteslutande tillhöriga gruvor vore oberättigad, att Grängesbergsfältet
icke längre behövdes som reserv för den mellansvenska järnhanteringen
samt att någon begränsning icke förefunnes av exporten från
andra tillhöriga andelar i Grängesbergs-fältet och ej heller från övriga,
till stor del i utländska händer befintliga gruvfält i Mellan-Sverige. Jag
har emellertid icke funnit mig kunna gå in på ett sådant villkor, utan har
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Statens övriga
järnmalmsfyndigheter
i
Norrbotten.
A.-B Nordsvenska
Malmfälts
malmfyndigheter.
jag ansett det nödvändigt att fortfarande begränsa exporten; den för export
medgivna siffran har dock höjts till 1,000,000 ton. Däremot anser jag det
berättigat, att begränsningen i bolagets export från Grängesberg skall
upphöra, därest staten inlöser de trafikbolaget tillhöriga stamaktierna i
malmbolaget.
Enligt 10 § i 1918 års avtal åligger det trafikbolaget att, därest staten
så önskar, under avtalstiden för järn- eller ståltillverkning inom landet
tillhandahålla årligen högst 350,000 tons järnmalm. Malmen skall levereras
från Grängesberg till självkostnadspris, men är bolaget berättigat att för
varje levererad ton avdraga tre kronor från den staten tillkommande
royaltyn för exporterad Luossavaara-malm. Staten äger icke begagna sin
rätt till malm enligt nämnda paragraf annat än för tillgodoseende av
malmbehov vid nytt företag för järn- eller ståltillverkning inom landet
eller för utvidgning av redan förefintligt sådant företag.
En häremot svarande bestämmelse har intagits i det nya avtalet. I
olikhet med vad som gäller enligt 1918 års kontrakt föreskrives emellertid
nu, att intill 150,000 ton av den på statens rekvisition levererade
malmen skall avräknas å den kvantitet, som bolaget eljest skulle äga exportera.
Då efter den nya överenskommelsens genomförande prissättningen
ej kan förbindas med avdrag å royalty, har bestämts, att malmen skall
levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg med 10 procent
understiger trafikbolagets exportpris fob Oxelösund under föregående år
minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ombordbringning.
§ 20.
Vad här föreskrives svarar mot vissa bestämmelser i §§ 5 och 6 av 1907
års kontrakt samt § 2 i 1908 års kontrakt. Att staten ikläder sig ansvar
för att under tiden till första inlösningsdagen den 1 oktober 1947 försäljning
av malm för export från staten eller Mertainens Gruvaktiebolag nu
tillhöriga fyndigheter i Norrbottens län icke bedrives i konkurrens med
malmbolagets försäljningar, har jag ansett vara befogat. De motsvarande
bestämmelserna i de äldre kontrakten ansluta sig till samma princip, nämligen
att dylik konkurrens ej bör ifrågakomma före den första dag, då
inlösen får äga rum.
§ 21.
Likasom staten enligt § 20 åtagit sig ansvar för att under tiden till 1
oktober 1947 den järnmalm, som finnes i där uppräknade, staten eller
Mertainens Gruvaktiebolag nu tillhöriga gruvor och inmutade områden,
icke brytes annat än för järn- och ståltillverkning i Sverige, har trafikbolaget
i denna paragraf iklätt sig enahanda ansvarighet beträffande de
järnmalmsfyndigheter, som nu tillhöra Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält.
A.-B. Nordsvenska Malmfält har ett aktiekapital av 2,500,000 kronor
fördelat å 25,000 aktier, vilka samtliga aktier med undantag av 4 stycken
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
59
tillhöra trafikbolaget. Enligt balansräkningen den 31 december 1925 både
A.-B. Nordsvenska Malmfält en skuld till trafikbolaget av 1,652,370 kronor
71 öre.
A.-B. Nordsvenska Malmfält är ägare till följande järnmalmsfyndigheter:
Kaunisvaara malmfält, som är beläget cirka 2 mil norr om Pajala
kyrkoby i Norrbottens län; dess kända malmförekomster äro helt täckta
med utmål, och alla jordägarerätter äro överlåtna på bolaget. Den uppskattade
malmarean uppgår till cirka 110,000 m-, varav omkring hälften
utgöres av fosforfattig svartmalm, innehållande cirka 60 procent järn och
O.020 procent fosfor; den andra hälften utgöres av anrikningsmalm, hållande
uppemot 40 procent järn, av vilken med lätthet kan framställas en fosforfattig
slig. Malmen är dock i väsentlig utsträckning svavelbaltig.
Masugnsbyfältet, beläget 35 km. sydost om Vittangi kyrkoby eller 110
km. sydost om Kiruna. Dess kända fyndigheter äro, där bostadsbyggnader
icke hindrat, helt täckta med utmål, och jordägarerätterna med obetydliga
undantag överlåtna på bolaget. Den uppskattade malmarean inom fältet
uppgår till cirka 60,000 m2 och innehåller dels järnrik och fosforfattig
men svavelhaltig svartmalm, dels lättanrikad svartmalm med cirka 35
procent järn.
På ett flertal platser inom Pajala och Jukkasjärvi socknar bar A.-B.
Nordsvenska .Malmfält dessutom ett antal mindre betydande fyndigbeter,
å vilka endast delvis blottningar och djupborrningar verkställts. Med
ledning av dessa undersökningar och kompassdragen hava malmareorna
uppskattats till
Här upptagna bestämmelser om royalty till C. E. Broms’ rättsinnehavare Broms* r0yåterfinnas
i § 24 av 1907 års kontrakt samt § 11 i den år 1918 träffade
överenskommelsen angående Luossavaara.
Enligt § 4 i 1922 års avtal åligger det malmbolaget att till hamndirektionen
i Luleå utgiva viss ersättning för det fall att den över Svartön minska
utskeppade malmkvantiteten understiger 1,200,000 ton om året. Sådan malmskeppersättningsskyldigbet
bar ansetts förfarande höra åvila bolaget under
samma tid, för vilken bestämmelsen hittills gällt, eller till och med 1937
års utgång.
Marjarova ..................
Pellivuoma ..................
Lannavaara .................
Vittangifälten
Altavaara .................
Sautus ....................
Vieto (å kronomark)
6,000 in"
15.000 »
74.000 »
25.000 »
10.000 »
10,000 »
17,000 »
§ 22.
§ 23.
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 24.
lanTavblyt. Den 1 * 5 mom- 1 av 1922 års avtal inta8na bestämmelsen om skyldighet
ningen i för malmbolaget att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, i viss utGelhvare.
sträckning uppehålla malmbrytningen i Gellivare har ansetts böra bibehållas.
Däremot har ur det nya avtalet utgått vad i mom. 2 av samma
paragraf stadgats därom att resultatet av driften i Gellivare under vissa
förutsättningar skall lämnas ur räkningen vid bestämmande av lösesumman
i händelse av statsinlösen.
§ 25.
utenTviL ,.X det begående har redan omnämnts, att det förbehållits staten en
bestämda tid- lösningsrätt till stamaktierna i malmholaget enligt de närmare grunder
punkten som finnas upptagna i förevarande paragraf och som i stort sett ansluta
sig till de nu gällande (1907 års avtal §§ 9 och 12, 1908 års avtal § 7,
1913 års avtal § 5, och 1922 års avtal § 3). För anledningen till att den
malmkvantitet, å vilken vinsten skall beräknas, blivit något höjd, har
jag likaledes tidigare redogjort.
En viktig fördel, som staten vinner genom de nya inlösningsbestämmelserna
och som ej förut berörts, ligger däri, att lösesummans storlek
utan vidare kan fastställas på grundval av bolagets faktiska nettovinst
per ton enligt § 5 under de år, till vilka hänsyn skall tagas vid beräkning
av medelnettovinsten. Vid den tid, då tillsägelse om inlösen skall
äga rum, kan staten alltså i det närmaste exakt beräkna lösesummans
storlek. Enligt de tidigare avtalen skulle däremot för lösesummans bestämmande
värdering av stamaktierna äga rum genom en niomannanämnd.
Vid värderingen skulle uppskattas den årliga medelvinst malmbolaget
skäligen borde anses hava haft å malmförsäljningen under vissa angivna
år, varvid hänsyn skulle tagas ej blott därtill om bolaget under dessa år
gjort skäliga avskrivningar utan även till alla andra på bedömandet inverkande
omständigheter.
Med anledning av de sålunda vidtagna ändringarna rörande sättet för
lösesummans beräkning har staten ansetts kunna avstå från den rätt att
återkalla gjord tillsägelse om inlösen, som hittills förefunnits.
I § 9 av 1907 års avtal stadgas att, om till följd av krig eller blockad
avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under den period, som enligt
där meddelade bestämmelser skulle ligga till grund för medelvinstens beräkning,
i stället för den tid avbrottet varat skall medtagas en lika lång
tidrymd närmast före periodens början. En häremot svarande bestämmelse
har upptagits i det nya avtalet. Då de i 1907 års kontrakt använda
ordalagen givit anledning till olika tolkning, har avfattningen av
den nya bestämmelsen i vissa avseenden förtydligats.
Bestämmelserna om sättet för lösesummans erläggande och förräntande
äro lika med dem, som återfinnas i 1922 års avtal. Statskontoret, som i
sitt yttrande över sistnämnda avtal framfört sina erinringar mot bestäm
-
61
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
melserna i denna del, har i sitt nu avgivna utlåtande icke funnit anledning
att frångå sin sålunda uttalade mening. Härutinnan tillåter jag mig att
hänvisa till och instämma i vad föredragande departementschefen år 1922
yttrat vid frågans behandling.
§ 26.
Rörande denna paragraf tillåter jag mig att hänvisa till vad jag anfört
vid redogörelsen för det nya avtalets allmänna grunder.
§ 27.
I överensstämmelse med vad som stadgats i § 23 av 1907 års kontrakt
har staten här utfäst sig att, om staten begagnar sig av sin inlösningsrätt,
så vitt möjligt bibehålla den hos malmbolaget anställda personal ävensom
att svara för fortsatt utbetalning av utgående till beloppet rimliga pensioner
och understöd åt tjänstemän och arbetare. Ehuru de använda ordalagen,
vilka helt ansluta sig till den tidigare avfattningen, endast hänföra
sig till pensioner, som redan börjat utgå, hör staten givetvis vara skyldig
att i den utsträckning, som kan anses skälig, ansvara för utbetalning av
rimliga pensioner, som blivit av bolaget utfästa men vid tiden för inlösningen
ännu icke börjat utgå.
§ 28.
De i denna paragraf upptagna bestämmelserna hava i oförändrad formulering
hit överflyttats från § 18 i 1907 års kontrakt.
Med föreskrifterna i andra stycket av paragrafen åsyftas endast att säkerställa
de där omförmälda bolagen mot att överenskommelsen med staten omintetgöres
därigenom att de i skattehänseende bliva behandlade efter
någon för dem oförmånlig särtariff. Ehuru stadgandets avfattning icke
anknyter sig till nu gällande skattelagstiftning utan till vad tidigare gällt,
har det ansetts vara överflödigt att vidtaga några jämkningar i avfattningen.
Någon tvekan om att stadgandets innebörd endast är den ovan
angivna synes nämligen icke kunna uppstå.
§§ 29 och 30.
Enligt § 20 i 1907 års kontrakt åligger det malmbolaget att hos Sveriges
Riksbank nedsätta vissa fångeshandlingar och inteckningar. I fråga om
de aktier i malmholaget, som tillhöra trafikbolaget, har sistnämnda bolag
i § 21 av samma kontrakt förbundit sig att icke överlåta dem å annan
samt medgivit, att de få utgöra pant till säkerhet för fullgörande av bolagets
förpliktelser. Häremot svarande bestämmelser hava upptagits i §§> 29
och 30 av det nya avtalet.
§ 31.
I likhet med vad som gäller enligt § 25 andra stycket i 1907 års kontrakt
skall den träffade överenskommelsen icke utgöra hinder för upplösning
av Aktiebolaget Gellivare Malmfält.
Inlösen å
annan tid
än i § 25
stadgas.
Pensioner.
Exporttull -och skatteg
ar ant i.
Deposition
av handlingar.
A. B. Gellivare
Malmfält.
62
Kungl. Maj.ts proposition Nr 241.
Ansvarsför
bindelse.
Kontrakts
överlåtelse.
Malmbolagets
skuld till
trafikbolaget.
§ 32.
I anslutning till vad som skett i de tidigare avtalen (1907 § 21, 1908
§ 9, 1913 § 9, 1922 § 10) har trafikbolaget åtagit sig ansvar såsom för
egen skuld för de förpliktelser, som jämlikt det nya avtalet åligga malmbolaget
gent emot staten såsom delägare i bolaget. Till dessa förpliktelser
räknas emellertid icke malmbolagets skyldighet att i enlighet med de grunder,
som angivas i det nya avtalet, till statens järnvägar utgiva fraktersättning
för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen. En
konsekvens av att den trafikbolaget enligt § 4 i 1907 års kontrakt åliggande
skyldigheten att utan regress gälda malmbolagets skulder genom
det nu träffade avtalet bortfallit har ansetts vara, att trafikbolaget icke
skall för framtiden svara för gäldande av ifrågavarande fraktersättning.
§ 33.
Att malmbolaget icke utan statens samtycke äger att å annan överlåta
sina rättigheter på grund av den med staten träffade överenskommelsen
har här föreskrivits i anslutning till vad som tidigare gällt.
§ 34.
Enligt det nya avtalet skall, såsom i det föregående nämnts, trafikbolaget
befrias från skyldigheten att vid slutet av år 1936 eller 1937 betala malmbolagets
skulder, bortsett från den i § 35 behandlade betalningsskyldigheten
för frakttillägg. Då en sådan befrielse inträder därigenom att bestämmelserna
i de tidigare avtalen i vad de avse tiden från den 30 september
1927 bliva upphävda, har någon uttrycklig föreskrift i ämnet icke varit
erforderlig. En erinran om det nya avtalets innebörd på denna viktiga
punkt har emellertid upptagits i förevarande paragraf. Det i paragrafen
omförmälda kreditavtalet omfattar all malmbolagets skuld till trafikbolaget.
Enligt avtalet skall skulden förräntas efter fem procent och likvideras
efter ett års uppsägning.
Det är naturligtvis icke möjligt att nu exakt fastställa, hur stor malmbolagets
skuld kan antagas bliva vid 1937 års slut, men då man torde
kunna utgå ifrån, att, därest någon ny överenskommelse icke kommer till
stånd, malmbolaget intill 1937 icke kommer att företaga större nybyggnader
än som kunna motsvara avskrivningarna, torde malmbolagets balansräkning
för den 30 september 1926 lämna tillräcklig grund för beräkning
av bolagets skuld vid 1937 års slut. Med ledning härav och efter
avdrag av värdet av vissa tillgångar, såsom malmlager m. m., vilka
bolaget till sagda tid skulle kunna tillgodogöra sig, kan den malmbolagets
skuld, för vilken trafikbolaget skulle hava att svara, uppskattas till omkring
50 miljoner kronor.
I själva verket kommer trafikbolaget att befrias från betalning av endast
hälften av denna skuld, då ju trafikbolaget, som skall åtnjuta hälften av
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
63
malmbolagets vinst, kommer att få bära förräntningen och amorteringen
av halva skulden. Därjämte bör beaktas, att trafikbolaget är skyldigt betala
skulden först vid 1936 eller 1937 års slut, varför man för att erhålla
en riktig uppskattning av värdet av denna befrielse, bör neddiskontera
beloppet till den 30 september 1927.
Malmbolagets lager av malm äro upptagna till väsentligt lägre värde
än det, som betingas av priset å malmmarknaden. Då stamaktieägarna ''
åtnjuta vinsten från malmbolaget intill den 30 september 1927, vore
stamaktieägarna berättigade att uttaga övervärdet å malmlagren genom
försäljning eller uppskrivning av desamma till det verkliga värdet.
Det har emellertid synts önskvärt, att malmlagren vid början av den
tid, då staten och tralikbolaget skola dela vinsten i malmbolaget, bibehölles
vid ett lägre värde än det, som betingas av priset å malmmarknaden.
Det har därför överenskommits, att staten till trafikbolaget erlägger ett
belopp motsvarande hälften av det belopp, varmed det verkliga värdet av
malmlagren överstiger det bokförda värdet. Därvid har fastställts, att värdet
av malmen i Narvik och Luleå skall uppskattas till 14 kronor 25 öre och
värdet av malmen vid gruvorna till 8 kronor 50 öre, allt per ton. Med de
lagerbestånd, som förefunnos den 30 september 1926 och de då tillämpade
bokföringsvärdena, skulle staten hava att erlägga omkring 5,500,000 kronor.
Det torde emellertid vara sannolikt, att lagren nedgå till den 30 september
1927, vadan det belopp, som i verkligheten skall tillgodoföras trafikbolaget,
torde bliva avsevärt lägre.
För malm, som finnes i magasin i berget skall ersättning icke utgå.
Enligt sista stycket av förevarande paragraf åligger det malmbolaget att
så vitt möjligt bibehålla malmlagren i magasinen intill den 1 oktober
1927 i ungefär samma omfattning som de innehade i början av mars
månad samma år.
§ 35.
Genom 1907 års avtal tillförsäkrades malmbolaget rätt att under 25-års- betalning cv
perioden 1908—1932, eller eventuellt längre tid, få å bandelarna Gällivare ''ra " w °99''
—Riksgränsen och Gällivare (Malmberget)—Svartön årligen frakta vissa
malmkvantiteter. För dessa malmtransporter förband sig bolaget att betala
frakt efter fixa, i kontraktets § 8 närmare bestämda fraktsatser och utfästa
sig att därutöver betala den ytterligare ersättning, som kunde visa
sig nödig för att tillförsäkra staten en efter kostnaderna för bandelarnas
drift, underhåll och förräntning bestämd minimiinkomst av bandelarna
ifråga. Bestämmelserna i detta sistnämnda hänseende infördes under
kontraktets § 14 och fingo för de två bandelarna något olika innehåll.
Bolagets skyldighet till betalning utöver de fixa frakterna blev i avseende
å bandelen Gällivare—Riksgränsen under mom. 1 fastställd att omfatta
det belopp, varmed de fixa frakterna eventuellt kunde underskjuta 5 procent
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
av bandelens anläggningskostnad samt kostnaden för bandelens drift och
underhåll, därvid hänsyn likväl icke skulle tagas till den driftkostnad,
som föranletts allenast av persontrafik, postbefordran och transport av
annat gods än bolagets. I avseende å bandelen Gällivare—Svartön blev
den eventuella extra betalningsskyldigheten under mom. 2 fastställd att
omfatta skillnaden mellan, å ena sidan, bolagets fixa frakter för transporter
å bandelen och, å andra sidan, å bolagets transporter belöpande
andel av bandelens drift-, underhålls- och efter fem procent å anläggningskapitalet
räknade räntekostnad. — Under § 14 mom. 3 intogs följande
stadgande: »Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen
av malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf
upphöra för den tid, avbrottet varar.»
För undersökning, huruvida och eventuellt till vilket belopp bolagets
betalningsskyldighet jämlikt § 14 mom. 1 och 2 vore att taga i anspråk,
har järnvägsstyrelsen alltifrån kontraktets ikraftträdande årligen verkställt
avräkningar rörande inkomst- och utgiftsförhållandena å bandelarna
ifråga. Bandelarnas totala utgifter för drift och underhåll hava därvid i
första hand blivit bestämda (»första fördelningen»). Dessa totala utgifter
hava därpå fördelats mellan malm- och övrig trafik å bandelarna (»andra
fördelningen»), varefter bolagets andel av utgifterna fastställts i avseende
å bandelen Gällivare (Malmberget)—Svartön till viss procent av malmtrafikens
drift- och underhållskostnader och beträffande bandelen Gällivare
Riksgränsen till bandelens totala underhållskostnad jämte'' viss procent av
malmtrafikens driftkostnad (»tredje fördelningen»). Till bolagets sålunda
bestämda andelar av drift- och underhållskostnaden hava sedermera lagts
ifråga om den norra bandelen fem procent av bandelens hela anläggningskostnad
och ifråga om den södra bandelen en efter i huvudsak samma
grunder som bolagets andel av underhållskostnaden bestämd andel av de
fem procenten å bandelens anläggningskostnad. Sedan avdrag härefter
gjorts för järnvägens inkomster av bolagets jämlikt 1907 års avtal till
fixa fraktsatser utförda malmstransporter, har återstoden av bolaget påförda
sammanlagda belopp ansetts omfattat av bolagets betalningsskyldighet
enligt § 14 mom. 1 och 2.
Sedan bolagets fixa fraktersättningar fram till och med år 1914 väl täckt
de i § 14 mom. 1 och 2 såsom omfattade av bolagets betalningsskyldighet
angivna utgifter, gav avräkningen för år 1915 vid handen, att underskott
nämnda år uppstått å bandelen Gällivare—Riksgränsen. Järnvägsstyrelsen
underrättade bolaget härom i skrivelse av den 17 maj 1917 och hemställde
samtidigt om förhandlingar med bolaget i frågan, huruvida bolaget kunde
av force majeure klausulen i § 14 mom. 3 vara fritaget från sin skyldighet
jämlikt § 14 mom. 1 att betala nämnda underskott. I sålunda inledda
underhandlingar gav bolaget uttryck åt uppfattningen, att världskriget
genom sitt inflytande å bolagets malmskeppning gjort force majeure bestämmelsen
i fråga tillämplig, medan järnvägsstyrelsen intog motsatt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
65
ståndpunkt. Med föranledande härav hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse
av den 21 juli 1917, att Kungl. Maj:t täcktes antingen meddela
föreskrift om vilken ställning järnvägsstyrelsen borde intaga i fråga om
tolkningen av berörda bestämmelse eller ock vidtaga åtgärder för fastställelse
av, om och i vad mån bolaget vore skyldigt att gälda de belopp,
varmed drift- och underhållskostnader å envar av ifrågavarande bandelar
jämte 5 procent å anläggningskostnaden för samma bandelar enligt i 1907
års kontrakt angivna grunder överskjuta upplupna av bolaget erlagda
frakter för transport av malm.
Sedan bolaget avgivit yttrande över denna framställning och justitiekanslern
efter remiss utlåtit sig i ärendet och därvid anslutit sig till
järnvägsstyrelsens ståndpunkt ifråga om force majeure klausulens betydelse,
anbefallde Kungl. Maj:t den 21 mars 1919 järnvägsstyrelsen att vid
vederbörlig domstol anställa talan mot bolaget om dess förpliktande att
gälda de belopp, som järnvägsstyrelsen jämlikt § 14 av 1907 års kontrakt
gör anspråk på.
Järnvägsstyrelsen har i anledning härav genom särskilda stämningsansökningar
åren 1919, 1920 och 1921 vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjort
talan mot malmbolaget med yrkande att utbekomma nedan specificerade
belopp om'' sammanlagt 48,222,676 kronor jämte ränta, vartill av
bolagets betalningsskyldighet omfattade underskott å bandelarna Gällivare
—Riksgränsen och Gällivare—Svartön enligt järnvägsstyrelsens avräkningar
uppginge åren 1915—1920
Unde rs kött
År Gällivare —.Riksgränsen
1915 ...... | ........... 46,631 | — |
1916 | ........... 770,242 | — |
1917....... | ........... 2,561,148 | — |
1918 ...... | .......... 6,269,801 | — |
1919......... | ........... 5,687,347 | — |
1920 ........ | .......... 5,400,604 | — |
Summa | kronor 20,735,773 |
|
linjen Gällivare—Svartön Summa | |
— | 46,631 |
4,651 | — 774,893 |
1,667,551 | — 4,228,699 |
9,912,674 | — 16,182,475 |
7,831,687 | — 13,519,034 |
8,070,340 | — 13,470,944 |
27,486,903 | — 48,222,676 |
Bolaget har bestritt järnvägsstyrelsens krav under hänvisning till den
förut berörda force majeure bestämmelsen i 1907 års kontrakt. Under
åberopande av den innebörd, man enligt bolagets uppfattning måste i övrigt
tillägga det i nämnda kontrakt innefattade fraktavtal, ävensom av force
majeure bestämmelsens ordalydelse, jämförd med ordalydelsen främst av
kontraktets § 9 mom. 1, har bolaget gjort gällande, att bolaget enligt bestämmelsen
ifråga måste anses helt fritaget från betalningsskyldighet
jämlikt § 14 mom. 1 och 2 under tid, då bolagets malmskeppning varit
till följd av krig eller blockad helt eller till väsentlig del avbruten. Tillika
har bolaget förebragt utredning till styrkande därav, att dess malmskeppning
under de omstämda åren på grund av världskriget i genomsnitt icke
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 höft. (Nr 2U1.J ö
66
Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.
uppgått till femtio procent av den eljest beräkneliga, varför bolaget ansåge
sig under samtliga dessa år vara av nämnda bestämmelse helt befriat från
betalningsskyldighet enligt § 14 mom. 1 och 2. För den händelse bolagets
tolkning av force majeure klausulen så tillvida icke skulle godtagas, att
den i bestämmelsen åsyftade avbrottstiden icke vore att beräkna efter hela
den tid, varunder bolagets utskeppning varit i följd av krig eller blockad
väsentligen inskränkt, utan vore att till sin varaktighet fastställa efter
avbrottets effekt på utskeppningen, har bolaget gjort gällande, att dess
betalningsskyldighet under de omstämda åren enligt § 14 mom. 1 och 2
likväl i varje fall vore av force majeure bestämmelsen inskränkt till mindre
än hälften av det under samma år uppkomna underskott.
Järnvägsstyrelsen å sin sida har ifråga om force majeure bestämmelsens
tolkning och tillämplighet de omstämda åren gjort gällande, att med bestämmelsens
uttryck »avbrott i utfraktningen» vore att förstå fullständigt avbrott
i malmtransporterna efter banan, samt att, då sådant fullständigt
avbrott icke förekommit under de omstämda åren, klausulen icke vore av
betydelse för förhållandena under dessa år.
I andra hand har bolaget framställt erinringar mot järnvägstyrelsens
uppskattning av det belopp, varför bolaget skulle häfta, om force majeure
bestämmelsen i § 14 mom. 3 icke vore tillämplig. Bolaget har därvid
förklarat sig icke kunna godkänna vare sig de grunder, efter vilka ovannämnda
tre fördelningar blivit genomförda, eller de beräkningar, varigenom
bandelarnas anläggningskostnad och bolagets andel av räntan därå blivit
fastställda. Enligt bolagets beräkningar uppginge bolagets ansvarighet
jämlikt § 14 mom. 1 och 2, frånsett force majeure bestämmelsen, under de
omstämda åren till sammanlagt högst 28,218,692 kronor, fördelande sig å
de särskilda åren och bandelarna sålunda:
År | Gällivare—Kiksgränsen | (rall i vare—Svartö n | Summa |
1915 ................. | — | — | — |
1916 ............... | — | — | — |
1917 .................. | .... 1,492,099: — | 472,009: — | 1,964,108: — |
1918 | ..... 4,010,295: - | 5,481,628: - | 9,491,923: — |
1919 | ..... 3,466,438: — | 5,124,820: — | 8,591,258: — |
1920 .................. | ..... 3,383,176: — | 4,788,227: — | 8,171,403: — |
Summa kronor 12,352,008: — | 15,866,684: — | 28,218,692: — | |
Under målets | fortgång har bolaget | medgivit, att till | nämnda belopp |
Unge läggas ytterligare omkring 300,000 kronor, motsvarande kostnader,
vilkas egenskap av utgift för drift- och underhåll eller för kapitalökning
vore tvistig.
Mot den s. k. första fördelningen har bolaget framställt fyra erinringar
av större betydelse: Bolaget bestrede, att bandelarnas avsättningar till förnyelsefond
utgjorde en av bolagets ansvarighet omfattad drift- och underhållskostnad;
järnvägsstyrelsens beräkning av bandelarnas kolkostnad de
Kungl. Maj:ts proposition AV 241.
67
omstämda åren vore väsentligen för hög och kunde icke godtagas; vissa
till bandelarnas underhållskostnader hänförda utgifter hade i verkligheten
varit av kapitalöknings natur; järnvägsstyrelsens beräkning av bandelarnas
andelar i järnvägsstyrelsens och styrelsekontorens kostnader vore slutligen
väsentligt för hög. Av dessa anmärkningar har den förstnämnda i särskild
rättegång rörande 1922 års avräkning av Stockholms Rådhusrätt och Svea
Hovrätt funnits befogad, och är nu föremål för Högsta Domstolens prövning.
Totala summan av bandelarnas avsättningar till förnyelsefond hava åren
1916—1920 uppgått till följande belopp:
År | Gällivare—Riksgränsen | Gällivare—Svartön Summa | ||
1916 | ......................... 377,369 | — | 466,615 | — 843,984 |
1917 | .......................... 514,095 | — | 568,380 | — 1,082,475 |
1918 | 496,209 | — | 663,166 | — 1,159,375 |
1919 | ......................... 1,141,867 | — | 1,144,773 | — 2,286,640 |
1920 | ........................ 1,194,570 | — | 1,234,233 | — 2,428,803 |
| Summa kronor 3,724,110 | — | 4,077,167 | — 7,801,277 |
I anledning av den andra anmärkningen, som går ut på en minskning
i den debiterade kolkostnaden med 1,670,000 kronor å bandelen Gällivare
—Riksgränsen och 5,280,000 kronor å bandelen Gällivare—Svartön, har
järnvägsstyrelsen medgivit en omräkning av kolkostnaden i av bolaget
föreslagen riktning. Det exakta resultatet av en sådan omräkning är ännu
icke utrett, men torde komma ganska nära de av bolaget angivna siffror.
Befogenheten av den tredje anmärkningen, som ursprungligen innefattat
yrkande om överföring från underhålls- till anläggningskostnaderna av
sammanlagt 1,050,000 kronor, har uti ej oväsentlig mån medgivits av järnvägsstyrelsen.
Vad slutligen angår anmärkningen i avseende å bestämmandet
av bandelarnas andelar av järnvägsstyrelsens och styrelsekontorens
kostnader, har dess riktighet i huvudsak medgivits av järnvägsstyrelsen.
Ifrågavarande kostnadsandelar hava de omstämda åren i avräkningarna
upptagits för den norra bandelen till 950,000 kronor och för den södra till
1,290,000 kronor. Enligt bolagets beräkningar uppgå de till 619,000 kronor
respektive 490,000 kronor.
Bolagets erinringar mot andra och tredje fördelningarna samt emot beräkningen
av dess andel av räntekostnaden hava i målet ännu icke varit
föremål för utförligt bemötande från järnvägsstyrelsens sida. Rättegången
är fortfarande beroende på Stockholms Rådhusrätts prövning och parterna
hava däri ännu icke gjort sina slutpåståenden.
Beträffande den sålunda pågående tvisten mellan järnvägsstyrelsen och
malmbolaget innehåller 1922 års avtal i § 2 mom. 4, att, å ena sidan,
malmbolaget erhåller anstånd till 1936 års utgång med erläggandet av
större delen utav de frakttillägg, som kan komma att utdömas, samt, å
andra sidan, staten tillförsäkras sådan räntegottgörelse å sin fordran, att
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
något men icke vållas statsverket vare sig genom bolagets underlåtenhet
att frivilligt betala någon del av fraktskulden eller genom den bolaget
beviljade krediten. För att undvika förnyade dröjsmål från malmbolagets
sida med framtida frakttilläggs likviderande har vidare i avtalet (§ 2
mom. 1) inryckts bestämmelse om skyldighet för malmbolaget och trafikbolaget
att utan hinder av uppkommande meningsskiljaktigheter förskottsvis
betala dylika frakttillägg enligt järnvägsstyrelsens räkningar; bolagen
dock obetaget att i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolagen anse sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp.
För år 1921 har järnvägsstyrelsen enligt utställd räkning av bolaget
fordrat frakttillägg med följande belopp, nämligen:
Beträffande bandelen Gellivare—Biksgränsen.
Härav föranlett av avsättning
till förnyelsefond
År 1921 ..................................... kronor 1,780,507:2 7 1.519,162:
Beträffande bandelen Gellivare—
(Malmberget)—Svartön.
År 1921...................................... » 6,998,092:n 931,475: —
Summa kronor 8,778,599:3 8 2,450,637:—.
Av det fordrade beloppet har bolaget inbetalt 5,000,000 kronor.
För år 1922 har järnvägsstyrelsen debiterat malmbolaget och trafikbolaget
frakttillägg för hela bandelen Svartön—Biksgränsen med 3,888,954
kronor 91 öre. I detta belopp ingår ett belopp av 2,156,311 kronor såsom
avsättning till förnyelsefond.
Enligt § 2 mom. 1 i 1922 års malmavtal hava bolagen till järnvägsstyrelsen
inbetalt det fordrade beloppet jämte å detsamma upplupen ränta.
Därefter hava bolagen i stämning till Stockholms rådhusrätt yrkat åläggande
för järnvägsstyrelsen att till bolagen återbetala dels vissa belopp,
tillsammans 41,179 kronor 27 öre och dels förenämnda såsom avsättning
till förnyelsefond bolagen debiterade belopp 2,156,311 kronor.
Styrelsen har medgivit återbetalning av beloppet 41,179 kronor 27 öre
men bestritt bolagets krav i övrigt.
Genom dem den 19 augusti 1925 har rådhusrätten uttalat, att rådhusrätten
funne järnvägsstyrelsens åtgärd att vid beräkningen av frakttilllägget
i kostnaderna för järnvägarnas drift och underhåll inräkna de belopp,
som under året avsatts till förnyelsefond, sakna stöd av bestämmelserna
i de mellan staten och bolagen upprättade kontrakten; och har rådhusrätten
i anslutning därtill förpliktat järnvägsstyrelsen att till bolagen
utgiva 2,103,682 kronor 96 öre jämte ränta enligt i domen angivna grunder.
I rådhusrättens dom har Svea hovrätt enligt dom den 28 januari
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
69
1927 ej funnit skal att gorå ändring. Mot hovrättens dom har järnvägsstyrelsen
fullföljt talan hos Kungl. Maj:t.
Det utdömda beloppet jämte ränta, 472,948 kronor 85 öre, eller tillsammans
2,576,631 kronor 79 öre har av styrelsen den 28 februari 1927 inbetalats
till bolagen mot av den avgiven förbindelse att i händelse Kungl.
Maj:t skulle ändra hovrättens dom verkställa vederbörlig återbetalning.
För åren 1923 och 1924 har järnvägsstyrelsen avfordrat bolagen frakttillägg
med följande belopp:
De fordrade beloppen äro av bolagen inbetalda.
Någon stämning om återbetalning har järnvägsstyrelsen icke erhållit.
Bolagen hava givetvis ansett sig böra avvakta utgången av rättegången
beträffande frakttillägget för år 1922.
För år 1925 har resultatet av driften å malmbanan varit sådan, att
något frakttillägg icke behövt avfordras bolagen. Enahanda torde förhållandet
bliva även för år 1926.
I samband därmed att man nu sökt finna en sådan form för tillgodoseende
av statens och trafikbolagets intressen i de lappländska gruvorna
att hittillsvarande motsättningar mellan kontrahenterna bliva i möjligaste
mån för framtiden undanröjda, har det ansetts vara av vikt att få till
stånd en uppgörelse i de pågående rättegångarna angående frakttilläggen
och därigenom bringa ur världen det osäkerhetsmoment, som det nuvarande
tillståndet innebär för såväl staten som trafikbolaget. Att finna en
för parterna å ömse sidor tillfredsställande grundval för en sådan uppgörelse
är givetvis förenat med betydande svårigheter. I fråga om åren
1915—1920 råda mellan parterna såsom av den förut lämnade redogörelsen
framgår, olika uppfattningar icke blott om grunderna för beräkningen
av frakttilläggets storlek utan även beträffande frågan huruvida och i
vad mån malmbolaget äger åberopa den i kontraktet intagna force majeureklausulen
till befrielse från skyldigheten att över huvud utgiva något
frakttillägg. Vad angår åren 1922—1924 rör tvisten allenast frågan, huru
frakttillägget skall för dessa år beräknas. Då denna tvist redan varit
föremål för domstols bedömande i två instanser och utgången i båda instanserna
blivit densamma, har jag ansett det vara lämpligt, att det av
domstolarna fastställda beräkningssättet lägges till grund för en uppgörelse
rörande frakttilläggen under åren 1922—1924. Å de fraktbelopp,
som skola återbetalas till trafikbolaget, skall ingen ränta beräknas för
tiden före den 1 januari 1928. Med hänsyn till innehållet i de meddelade
domarna samt till de medgivanden, som gjorts av järnvägsstyrelsen i
rättegången, synes fog föreligga för en avsevärd nedsättning jämväl av
Härav äro föranledda av avsättning
till förnyelsefond
År 1923 ........
» 1924 ........
kronor 5,623,068: — 2,254,405: —
» 24,34,987: — 1,754,345: —.
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Avräkning.
Royalty för
tiden till; V»
1937.
de belopp järnvägsstyrelsen fordrat för åren 1915—1920. Då därtill
kommer, att några fasta hållpunkter icke finnas för tolkningen av den
åberopade force-majeure-klausulen, har jag ansett mig böra tillstyrka
en uppgörelse, enligt vilken trafikbolaget såsom gottgörelse för oguldna
frakttillägg under åren 1915—1920 i ett för allt utgiver 20 miljoner
kronor. Frakttilläggen för år 1921 skola anses guldna genom det redan
utbetalade beloppet 5,000,000 kronor.
Härvid bör emellertid särskilt framhållas, att den sålunda träffade förlikningen
ingått såsom ett led i det nya avtal, som nu föreligger. Då
man mot varandra väger de eftergifter, som å ömse sidor gjorts för
förlikningens åstadkommande, bör därför icke lämnas ur sikte vad den
ena eller den andra sidan i övriga hänseenden vinner eller förlorar genom
det nya avtalet.
De omföringar eller avskrivningar, som för reglering av mellanhavandena
mellan statens järnvägar och statskontoret kunna påkallas, torde
göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t.
§ 36.
Beträffande bestämmelserna i denna paragraf torde någon närmare
motivering ej vara erforderlig.
§ 37.
Från statens sida har gjorts gällande, att malmbolaget varit skyldigt avräkna
en del av de malmkvantiteter, som bolaget bortfraktat före den 1
oktober 1926 å de bolaget genom 1913 års avtal medgivna kvantiteterna.
För reglering av denna fråga har i mom. 1 bestämts, att bolaget erlägger en
summa av 669,325 kronor, varigenom statens krav i detta hänseende anses
tillgodosett.
Då enligt nu gällande avtalsbestämmelser statens inkomst från malmbolaget
i hög grad är beroende av å vilka kontraktskvantiteter den bortfraktade
kvantiteten malm avräknas, och skilda meningar i detta hänseende
gjort sig gällande, har det ansetts lämpligt att bestämma, huru avräkningen
skall ske beträffande malm, som bortfraktas under bokslutsåret 1 oktober
1926 — 30 september 1927. Föreskrifter i sådant avseende hava upptagits i
mom. 2 och 4 av denna paragraf.
Det är uppenbart, att vinsten för bokslutsåret 1 oktober 1926—30 september
1927 skall fördelas enligt nu gällande avtal. Av formella skäl har
det emellertid ansetts erforderligt att intaga särskild bestämmelse härom,
vilken återfinnes i mom. 3.
De mellan staten och bolagen tidigare ingångna avtal ävensom den för
malmbolaget fastställda bolagsordning torde få såsom bilagor fogas vid
protokollet i ärendet.
71
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ifrågavarande förslag
till avtal mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Aktiebolaget Gällivare
malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, å andra sidan, med tillhörande
bilagor samt hemställer, att Kungl. Makt måtte genom proposition
föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med bolagen
träffa överenskommelse i enlighet med nämnda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga litt. till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Bilaga.
Till Konungen.
Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret
att avgiva underdånigt utlåtande över ett förslag till avtal emellan
staten och Luossavaara-Kiirunaväara aktiebolag m. fl. bolag; och får statskontoret
i detta ärende, med remissaktens återställande, anföra följande.
Av den framlagda utredningen synes otvetydbart framgå önskvärdheten
av att få till stånd en överenskommelse mellan staten och bolagen, varigenom
den nu förefintliga intressemotsättningen kan till gagn för bägge
parterna utjämnas. Vid den granskning av förslaget till överenskommelse,
som statskontoret kunnat utföra med den ringa tid, som för yttrandets avgivande
varit anslagen, och det knappa material för frågans bedömande, som stått
till buds, har ämbetsverket svårligen kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning,
huruvida förslaget kan anses rättvist fördela fördelar och nackdelar
mellan de avtalande parterna. I följande avseenden har statskontoret
likväl funnit anledning till uttalanden eller erinringar.
Avtalet skulle tydli gtvis komma att årligen tillföra staten högst betydligt
ökade inkomster, beroende dels på den ökade malmbrytningen, dels på statens
större delaktighet i bolagets vinst. Inkomsten uppkommer genom en
exploatering av landets naturtillgångar, som innebära en konsumtion av
själva kapitalet. En sund finanspolitik borde därför kräva, att icke inkomsten
i sin helhet tages i anspråk för statens löpande utgifter, utan att en
avsevärd del i stället nedlägges i andra kapitaltillgångar av räntabel natur
eller sålunda användes till bestridande av sådana statsverkets utgifter för
kapitalökning, till vilka eljest lånemedel bruka anlitas. Denna fråga äger
givetvis icke direkt sammanhang med den nu föreslagna uppgörelsen mellan
staten och bolagen. Det synes emellertid statskontoret motiverat, att statsmakterna
till principiellt övervägande upptaga berörda för statens framtida
finanspolitik viktiga fråga redan då de beslut skola fattas, som komma att
tillföra staten det ökade inkomsttillflödet.
De i § 25 mom. 4 intagna bestämmelserna rörande sättet för statens erläggande
och förräntande av lösesumman för stamaktierna äro i sak lika
med dem, som återfinnas i 1922 års överenskommelse. I sitt yttrande rörande
sistnämnda överenskommelse framförde statskontoret vissa erinringar
mot dessa bestämmelser (återgivna i propositionen i ämnet till 1922 års
riksdag nr 129, sid. 40). Statskontoret har icke funnit anledning frångå sin
i detta avseende uttalade mening.
Enligt § 35 skulle statens järnvägar och bolagens mellanhavanden för
den gångna tiden för frakttillägg ordnas så, att å ena sidan staten mot en
ersättning av 20 miljoner kronor avstår från ytterligare krav, och å den
andra de guldna frakttilläggen regleras enligt vissa principer. Statskontoret
vill i anledning härav endast erinra, att oguldna frakttillägg för åren 1919- -1921 till ett belopp av cirka 24.5 miljoner kronor, vilka statens järnvägar
redovisat såsom inkomst i riksliuvudboken, balanseras såsom statsverkets
fordran hos statens järnvägar, samt att följden av nyssberörda bestämmelse
i överenskommelsen givetvis även måste bliva den, att skillnaden mellan
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 73
detta belopp och vad i anledning av det nya avtalet kommer att inflyta
måste avskrivas.
Beträffande malmbolagets framtida garanti för statens järnvägars driftkostnader
återfinnes i § 14, fjärde stycket, den bestämmelsen, att om utskeppningen
till följd av krig m. m. något år icke uppgått till 5 miljoner
ton, bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg inskränkes till att avse så
stor del av tillägget, som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utfraktade
kvantiteten och 8 miljoner ton. En väsentlig inskränkning i bolagets
skyldighet skulle sålunda oförmedlat inträffa, så snart den utskeppade
kvantiteten sjönke under angivna gräns. En dylik tvär övergång synes
statskontoret uppenbarligen ur flera synpunkter icke vara lämplig, utan torde
bestämmelsen böra modifieras.
Jämlikt § 13 mom. 1 skulle för den första tioårsperioden utgå samma
fraktavgifter för malmtransporter å statens järnvägar som enligt nu gällande
överenskommelser. För tiden därefter skulle avgifterna något höjas — förutom
beträffande Luossavaaramalmen, för vilken i stället en sänkning skulle
äga rum — varjämte en ytterligare höjning skulle kunna ifrågakomma i
visst förhållande till försäljningspriset på malmen. De fraktavgifter, som
bestämdes i tidigare avtal, stodo givetvis i förhållande till då gällande taxor
och driftkostnader och torde hava varit avsedda att utöver täckning av
driftkostnader, inklusive räntor på investerat kapital, jämväl lämna någon
företagarvinst. I själva verket lär även malmbanan hava före kristiden
lämnat ett betydande överskott till driften å det övriga järnvägsnätet. Det
synes statskontoret sjävfallet hava ur järnvägsekonomisk synpunkt varit det
riktiga, att de fraktavgifter, varom nu skall avtalas, anslöte sig till den
numera väsentligt höjda driftkostnadsnivån och likaledes till det förslag till
ny allmän taxa, som är framlagt. T motsatt fall torde följden bliva den.
att även om fraktavgifterna för bolagets malmtransporter förslå till täckande
av driftkostnaderna i vidsträckt mening, statens järnvägar dock gå förlustiga
en för en trafik av den art, varom här är fråga, befogad verklig vinst.
Detta i sin ordning kommer, därest staten icke sänker sina krav på förräntning
av det i statsbanorna investerade kapitalet, att föranleda, att den allmänna
taxan måste hållas på en högre nivå än om statens järnvägar erhölle
ett avsevärt inkomstöverskott från malmbanan. Därest någon ändring
i avtalsförslaget i denna del icke kan åvägabringas och ökade fraktinkomster
sålunda icke kunna erhållas direkt från malmbolaget, men avtalet anses
vara fördelaktigt för statsverket, betraktat såsom helhet, synes på grund av
vad nyss anförts statsverket böra av sina inkomster från bolaget lämna
anslag till ett lämpligt beräknat frakttillägg till statens järnvägar. För
statsverket skulle detta såtillvida endast bliva eu bokföringsåtgärd, att beloppet
komme att i budgeten ingå, i stället för under rubriken inkomster
av statens aktier, i form av överskott av statens järnvägar. Realiter skulle
anordningen medföra, att statens järnvägars taxa kunde hållas på den nivå,
som varit möjligt, därest fraktavgifterna för transporterna å malmbanan
kunnat bestämmas utan hänsyn till taxesättningen ovidkommande omständigheter.
Stockholm den 22 mars 1927.
Underdånigst;
PER SÖDERMARK.
C. F. OUCHTEIiLONY.
Carl Pepron.
74
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Stockholm den 22 mars 1927.
Till Konungen.
Genom nådig^ remiss den 22 mars 1927 har kommerskollegium anbefallts
att avgiva utlåtande över ett förslag till överenskommelse angående dels
ändring av de med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare
malmfält, trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens
järnverks aktiebolag tidigare ingångna avtal dels ock vissa ändringar i den
för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning, och får kollegium med anledning
därav anföra följande.
Att en ändring av förhållandet mellan preferensaktieägarna och stamaktieägarna
på sadant sätt att deras rättsställning, till skillnad mot vad nu
gäller, i stort sett blir densamma under hela kontraktstiden och att de båda
sorternas aktier bliva i huvudsak likaberättigade, bör enligt kollega mening
verksamt bidraga till att undanröja de olägenheter, som vidlåda nu gällande
överenskommelser. Ett sammanförande av samtliga gällande bestämmelser
i ett avtal synes även vara välbetänkt.
Kollegium har, under den korta tid som stått till buds för avgivande av
kollega utlåtande, icke varit i tillfälle att verkställa någon mera fullständig
beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av de{ föreliggande förslaget.
I huvudsak torde kollegium därför få inskränka sitt yttrande till de delar
av förslaget, som närmast beröra kollega förvaltningsområde eller de näringslivets
allmänna intressen, som kollegium i detta sammanhang lärer
hava att beakta.
Inrymmandet (i § 2) av Luossavaara i avtalet synes vara en naturlig
följd av de faktiska förhållandena, sådana dessa utvecklat sig efter 1918.
Om Norrbottens järnverk eller annat likartat företag i framtiden kommer
att upptaga järntillverkning grundad på malm från Lappland, torde behovet
av för inhemsk förädling lämplig malm numera lättare kunna fyllas från
Kiirunavaara än från Luossavaara.
Den i det nya avtalet medgivna höjningen av den kvantitet järnmalm,
som malmbolaget enligt § 3 berättigas bortfrakta, synes med hänsyn till
numera kända järnmalmstillgångar inom landet utan fara för gruvbrytningens
fortbestånd kunna medgivas. I detta sammanhang torde det böra
erinras därom, att malmkommissionen i sitt den 31 mars 1923 dagtecknade
slutbetänkande sammanfattat resultatet av sina utredningar beträffande järnmalmstillgångarna
i Norrbottens län så, att dessa tillgångar befunnits vara
av avsevärt större omfattning än som dittills i allmänhet antagits samt att
tillgångar på över 1.5 miljarder ton malm torde vara att påräkna. Av
denna kvantitet finnes över 1 miljard ton i Kiirunavaara och över 200
miljoner ton i nu ifrågavarande del av Gellivare malmberg samt över 20
millioner ton i Luossavaara. Fördelningen av den medgivna brytningskvantiteten
på de särskilda malmfälten synes sålunda vara väl avpassad
efter deras nu kända tillgångar.
75
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
I denna paragraf borde måhända i likhet med vad som finnes i § 13 intagas
en bestämmelse om omfattningen av begreppet järnmalm enligt avtalet,
så att därav tydligt framginge, att i malm även inbegripes stig eller
därav möjligen framställda produkter. ^
Beträffande i § 6 givna bestämmelser angående brytningens anordnande
har kollegium icke annat att erinra än att det synes vara väl tidigt att,
innan någon egentlig erfarenhet om det i bilagan 2 för djupbrytning i
Kiirunavaara angivna brytningssättets lämplighet erhållits, fastställa detsamma
för tiotal år framåt. Teknikens utveckling kan ock komma att
påkalla ändringar häruti, vilka kanske ej lämpligen kunna rubriceras som
avvikelser.
Vid den i § 10 omnämnda värdering av tonnage, som skall av malmbolaget
inlösas, finnes endast angivet, att värdet skall fastställas av skiljemän,
men några riktlinjer för värderingen äro icke angivna, vilket dock
måhända kan vara erforderligt. Lämplig utgångspunkt synes vara försäljningsvärdet
av likartat tonnage i öppna marknaden med hänsyn tagen till
fartygens ålder och beskaffenhet.
Medgivandet i § 12, att gränserna för samtliga utmål fortfarande skola
på djupet räknas lodräta, synes alltjämt erforderderligt.
Avtalsförslagets § 13 innehåller de nya bestämmelser, som skulle komma
att tillämpas i fråga om malmfrakterna.
Då kollegium, som i anledning av remiss har att avgiva yttrande over
järnvägsstyrelsens förslag till taxor å statens järnvägar, för närvarande efter
inhämtande av yttranden från olika närmgskorporationer har taxefrågan
under utredning, torde viss anledning föreligga att något ingå på innebörden
och betydelsen av dessa bestämmelser ur allmän synpunkt.
En jämförelse mellan de fraktsatser, som gälla enligt 1907 års avtal, och
dem, som skulle komma att tillämpas enligt det nya fraktavtalet, utvisa
följande siffror:
För malm från Kiruna
från till
Kiruna—Riksgränsen
» —Svartön
malm från Luossavara
Kiruna—Riksgränsen
» —Svartön
malm från Gellivare
Malmberget—Riksgränsen
eller
Koskullskulle—Svartön
Såsom härav framgår, innebär avtalsförslaget bibehållande av nuvarande
fraktsatser för malm från Kiruna och Gellivara under 10-årsperioden 1
oktober 1927—31 december 1937 och därefter en förhöjning med 35 öre per
ton fraktad malm, jämte utsikt till ytterligare förhöjning, därest malmpriset
skulle komma att överstiga kronor 16.7 5 per ton, med en femtedel av överskottet.
*) Härtill skulle komma tillägg motsvarande en femtedel av eventuellt överskott i malmpriset
fob Narvik eller Svartön utöver 16.75 per ton.
Enligt 1907 | Enligt nytt | avtal efter ''/i 38* |
2.6 4 | 2.6 4 | 2.99 |
3.48 | 3.48 | 3.83 |
| 3.21 | 2.99 |
— | 4.17 | 3.8 3 |
3.43 | 3.4 3 | 3.78 |
2.75 | 2.7 5 | 3.10 |
76
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 241.
I betraktande av, att malmfrakterna eljest enligt järnvägsstyrelsens förslag
till taxa för transporter å Statens järnvägar skulle komma att för övriga
trafikanter komma att stegras med 50—60 % på de distanser, varom här är
fråga, innebär avtalet i denna punkt uppenbarligen ett betydande medgivande,
betingat av de ekonomiska fördelar, statsverket på annat sätt skulle
tillförsäkras.
Då den ekonomiska och tekniska medverkan från statens sida i hela företaget,
vilka egentligen utgöra betingelsen för vinnandet av förutnämnda
ekonomiska förmåner, huvudsakligen äro förbundna med statens ställning
såsom ensam innehavare av möjligheten att omhänderhava och sköta transporterna,
skulle givetvis kunna ifrågasättas, huruvida icke denna omständighet
skäligen borde få sitt uttryck i en starkare förhöjning åtminstone
efter utgången av nu gällande avtalsperiod av de hittillsvarande järnvägsfrakterna,
vilka ursprungligen äro baserade på ett helt annat prisläge. Såsom
ytterligare skäl härför skulle kunna anföras, att då inrättandet och driften
av stora delar av det norrländska järnvägsnätet — särskilt de s. k. kulturbanorna
medfört och alltjämt innebära eu betydande ekonomisk belastning
på statens järnbaneföretag i dess helhet och därigenom även indirekt på
trafikanterna i andra delar av landet, ett visst fog kunde förefinnas för att
den verkliga vinst, som tillföres staten genom en viss del av Norrlandsnätet,
i större utsträckning komme järnvägen tillgodo. Därest genom en sådan
omläggning av sättet för uttagande av statsverkets vinstandel i företaget
ökade möjligheter bereddes för tillmötesgående av det övriga näringslivets
och industriens krav på fraktnedsättningar, skulle kollegium icke för sin
del hava något att erinra häremot.
Skulle emellertid en dylik omläggning av själva grunderna för avtalet
möta svårigheter, kunde uppenbarligen teoretiskt sett enahanda syfte vinnas
genom att statens järnvägar tillgodoräknades viss anpart av den för statsverket
uppkommande mervinsten å delägareskapet i malmbolaget. Detta skulle
dock måhända lämpligare kunna ske genom ändring av utfärdade direktiv
för förräntningskravet a statsbanenätet, innebärande undantagande i ökad
utsträckning av fordran på att driftsöverskottet skall täcka förräntningen
av det s. k. kulturbanenätet.
De i §§ 16 och 17 intagna bestämmelserna om företrädesrätt för köpare
att för järn- eller ståltillverkning inom landet köpa malm av bolagets produktion
hava i jämförelse med tidigare liknande bestämmelser undergått
den förändringen att leverans av A-malm särskilt omnämnts och har samtidigt
fordran på rekvisition av sådan malm långt före påräknelig leverans
gjorts betydligt strängare än för annan malm. Hittillsvarande bestämmelser
i detta ämne hava visserligen icke visat sig vara av större betydelse för den
svenska järnhanteringen, men förhållandena kunna i detta avseende bliva
ändrade, varvid A-malmen sannolikt närmast skulle bliva föremål för efterfrågan.
Med tillfredsställelse hälsar kollegium malmbolagets åtagande att
i möjligaste mån leverera malm med under O.oi 5 X fosfor skild från annan
malm.
Mot överenskommelsen angående Mertainen i § 18 synes böra erinras, att
bestämmelsen om exportmedgivande icke är lyckligt formulerad. Vid ökning
av brytningskvantiteten från 100,000 till 101,000 ton skulle nämligen den
medgivna exportkvantiteten sjunka från 75,000 till 50,500 ton. Ett sådant
förhållande måste för Mertainens gruvaktiebolag vara synnerligen ofördelaktigt
utan att vara av nämnvärd fördel för motparten. Då export av
75,000 ton årligen synes vara principiellt medgiven, vore en bestämmelse
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
av innebörd, att vid en årsbrytning av intill 150,000 ton exporten må uppgå
till 75,000 ton, att föredraga.
Malmleveranser från Grängesberg till staten eller av staten anvisad köpare
hava i § 19 i olikhet med vad fallet varit i tidigare avtal begränsats till att
avse endast tillgodoseende av malmbehov vid natt företag för järn- eller
ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan förefintligt sådant
företag. Denna ändring förefaller kollegium opåkallad. Mot fastställande
av exportmaximum till 1 miljon ton har kollegium, med hänsyn till numera
kända stora tillgångar i Grängesberg, icke något att erinra.
Med avseende å vad kollegium sålunda anfört, får kollegium tillstyrka,
att en ny Överenskommelse i ämnet träffas mellan staten och bolagen i
huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget.
I behandlingen av detta ärende har jämte undertecknade deltagit kommerserådet
Sohlman.
Underdånigst
K. A. FRYXELL.
KARL SIDENVALL.
C. G. Hindbeck.
78
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 mars 1927 har järnvägsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande över förslag till nytt avtal mellan å ena sidan svenska staten
samt å andra sidan Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, här kallat LKAB
m. fl. bolag, och får styrelsen till åtlydnad därav anföra följande.
Ehuru med den avfattning avtalet erhållit ett flertal av detsammas stadganden
kunna bliva av betydelse för mellanhavandet mellan LKAB och
statens järnvägar skall styrelsen här väsentligen inskränka sig till att behandla
de bestämmelser, som speciellt avse järnvägstransporterna, vilken
inskränkning för övrigt nödvändiggjorts redan av den ytterst knappa tid,
som stått till järnvägsstyrelsens förfogande för besvarande av föreliggande
remiss. Sagda bestämmelser äro intagna i avtalets paragrafer 13 och 14,
av vilka den förstnämnda kan sägas avse de normala transportförhållandena,
den senare vissa garantier för konsekvenserna av oförutsedda händelser.
Mot de bestämmelser i den förra paragrafen, som avse att reglera statens
järnvägars prestationer, d. v. s. i huvudsak mom. 3 har järnvägsstyrelsen
icke funnit skäl till någon mera väsentlig erinran, då järnvägens transportkapacitet,
vilken — under förutsättning av god vagnsomsättning, en fråga,
vartill styrelsen nedan återkommer — för närvarande är tillräcklig för nuvarande
planenliga transportmängd, omkring 7 miljoner ton årligen, utan
tekniska svårigheter — fortfarande under samma förutsättning beträffande
vagnomloppet — torde kunna höjas så mycket, som erfordras för avveckling
av den nu avsedda trafiken. Det måste dock framhållas, att den föreslagna
anmälningstiden av 6 manader är för kort, då det gäller ökning av
transportmängden från ett år till ett annat med mer än 200,000 ton. För
sådan ökning hör alltid fordras anmälan enligt momentets sista stycke.
Enligt 1907 års kontrakt är fristen i sådant fall två år.
Mot § 13 mom. 4 måste styrelsen erinra, att en precisering av densamma
vore önskvärd, enär eljest tvist lätt kan uppstå, vad skall förstås med största
möjliga jämnhet. Man synes kunna utgå från den normalfördelning, som
angives i följande sammanställning:
i fallet 8 miljoner ton per år
under januari och februari 566,665 ton (15 % under V1S) 1,130,000
» mars och april 600,000 » (10 X » V,2) 1,200,000
» maj—november 723,810 » (9.21 % över V ) 5,070,000
» december 600,000 » 10 V under '' 600,000
8,000,000
och i fallet 9 miljoner ton per år
under januari och februari 637,500 ton (15 % under lj12) 1,275,000
» mars och april 675,000 » (10 % » i/lg) 1,350,000
» maj—november 814,280 » (8.5 % över l/n) 5,700,000
» december 675,000 » 10 % under ‘ 675,000
9,000,000
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 79
samt föreskriva att, om för någon månad de verkliga transporterna understigit
de sålunda beräknade med mer än tio procent, statens järnvägar skola
vara fritagna från ansvar för därigenom inträdd minskning i årstransporterna.
Med anförda mindre ändringar kan järnvägsstyrelsen tillstyrka överenskommelsen
i vad den avser att reglera järnvägens transportskyldighet. Till
frågan, i vad mån sagda kapaeitetshöjning kan komma att kräva insats av
nytt statskapital återkommer styrelsen i det följande. — T detta sammanhang
vill styrelsen också framhålla, att det vid den betydligt utvidgade
arbetsuppgiften för malmbanan lär bliva nödvändigt att skrida till realiserandet
av ett önskemål, som länge varit för handen, att få skilja malmbanan
frän den nuvarande V distriktsförvaltningen samt för dess skötsel
inrätta en särskild under styrelsen sorterande banförvaltning.
Däremot har järnvägsstyrelsen icke kunnat undgå att finna de i mom. 1
och 2 intagna bestämmelserna angående den ersättning järnvägen skall erhålla
för berörda prestationer vara för statens järnvägar särdeles oförmånliga,
idet att nu gällande, men på sin tid efter helt andra driftkostnadsförliållanden
och allmänna priskonjunkturer avpassade fraktsatser helt behållas
för tio år framåt och därefter garanteras endast eu mycket obetydlig och
från järnvägens affärssynpunkt sett alldeles otillräcklig höjning av dessa
satser, varjämte bör framhållas, att icke någon ändring kan inträda i de
sålunda fastställda fraktsatserna annat än i och med viss ökning av malmpriset.
Såsom förvaltare av ett statens affärsföretag måste järnvägsstyrelsen nämligen
bestämt hävda, att uppgörelsen med LKAB bort göras affärsmässig
icke blott från samlad statssynpunkt, — beträffande vilket styrelsen saknar
varje anledning tvivla på att det skulle hava skett — utan därvid jämväl
för statens järnvägar tagna för sig. Såsom uppgörelsen nu utformats, kan
järnvägsstyrelsen icke finna annat än, att man vid densammas träffande
nästan helt åsidosatt den särskilt under de senare åren allt starkare framhävda
grundprincipen om statens järnvägars affärsmässiga avgränsning frän
statens övriga affärsverksamhet och statsförvaltningen i allmänhet. Det
torde vara alldeles uppenbart, att fraktsatserna blivit helt andra, om uppgörelsen
i den del avtalet berör järnvägstransporterna ordnats självständigt.
Det kan göras gällande, att även med de avtalade fraktsatserna sannolikt
erhålles full förräntning och en långsam amortering av det i järnvägen
Svartön—Riksgränsen, i allmänhet benämnd malmbanan, investerade statskapitalet.
Detta är emellertid enligt järnvägsstyrelsens uppfattning långt
ifrån tillräckligt. Från vanlig affärssynpunkt sett bör nämligen en järnväg
ovillkorligen kunna, utöver de inkomster, som erfordras för förräntning och
konsolidering fram till amortering göra sig en högst betydande direkt vinst
på ett trafikarbete av den storleksordning och intensitet, varom här är fråga.
Vilken betydande trafik uppgörelsen gäller torde framgå redan av det förhållandet,
att under sistförflutna år tontalet lapplandsmalm utgjorde 6.4
miljoner av eu total godstransport på statens järnvägars av 16.4 miljoner
ton eller nära 40 procent av statsbanans hela godstransportarbete. ° Med de
förräntningskrav på de statliga affärsverken, som under de senare åren vid
upprepade tillfällen framförts från såväl Kungl. Maj:t som riksdagen, är
det också för statens järnvägars trafikanter och näringslivet av största vikt.
att förevarande mycket stora transport icke för en lång framtid bindes vid
en från affärssynpunkt sett mycket för låg tariff. Gentemot övriga trafikanter
måste det vara järnvägsstyrelsens skyldighet att inom skäliga
80
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
gränser söka tillvarataga förefintliga möjligheter till vinst å sådana transporter,
som kunna bära för järnvägen vinstgivande frakter. Däri ligger
nämligen en hjälp i styrelsens strävanden att för näringslivets räkning hålla
det allmänna taxeläget så lågt som möjligt. Järnvägsstyrelsen kan följaktligen
ej anse försvarbart att med bortseende från statsbanornas inkomstbehov
och med ett förbiseende av trafikanternas och näringslivets intressen
i det nästan alltid aktuella och för närvarande särskilt brännande taxespörsmålet
medverka till att den för hela statens järnvägars ekonomi sä
betydelsefulla malmbanan endast lämnar statsbaneföretaget inkomster, som
äro föga mer än tillräckliga för förräntning och skäligen långsam amortering
av kapitalet.
Det är ju i här föreliggande fall ej heller fråga om något behov att
stödja en betryckt och i sitt bestånd hotad näring, vilket kunde motivera
särskilt låga undantagsfrakter. Gruvbrytningen vid de lappländska malmfälten
skulle uppenbarligen vara fullt bärig och lönande, även om inga som
helst fraktnedsättningar medgåves, åtminstone för transporter över Riksgränsen.
Enda skillnaden vore blott, att gruvägarens vinst bleve mindre.
Det är å ena sidan väl känt, att statens järnvägar för närvarande särdeles
väl behöva alla de inkomster, som kunna erhållas från trafikslag, vilka utan
olägenhet kunna bära i förhållande till självkostnaderna relativt höga frakter,
detta som sagt för att det allmänna taxeläget ej skall behöva hållas allt
för högt, vilket som bekant alltid påtalas av näringslivets män, å andra
sidan torde något tvivel icke behöva råda om, att LKAB hör till de
företag, vilka kunna betala högre frakter än andra sämre ställda trafikanter,
dessa till indirekt hjälp.
Även från en annan synpunkt synes det järnvägsstyrelsen mycket rimligt,
att, om staten vid eu ny uppgörelse med LKAB kunnat parallellt med
fördelar erbjudna gruvbolaget, betinga sig större andel av det ekonomiska
utbytet av malmbrytningen än staten hittills haft, en väsentlig anpart av
detta ökade utbyte tillföres statens järnvägsrörelse. Styrelsen syftar på omständigheten,
att de ekonomiska insatser, som staten gjort i gruvaffären, i
huvudsak skett å statens järnvägars fond, samt att det just är genom ägandet
av järnvägen, som det varit möjligt för statsmakterna att vid de uppgörelser,
som vid olika tider med bolaget träffats, uppnå för staten önslcliga
och lämpliga villkor.
De nu föreslagna fraktsatserna synas järnvägsstyrelsen så mycket mer
anmärkningsvärda, som 1907 års uppgörelse otvivelaktigt var från statens
järnvägars synpunkt fullt affärsmässig, något som också framstod så för
bolaget, för vilket det då var fullt tydligt, att det avtal, som avslöts,
avsåg att under förutsebara omständigheter medföra betydande vinst förståtens
järnvägar.
De affärssynpunkter, som lades på detta 1907 års kontrakt, måste enligt
järnvägsstyrelsens uppfattning ha så mycket mer giltighet i dessa tider, då
kravet på statens järnvägars affärsmässiga avgränsning från statsförvaltningen
i övrigt framställes med större kraft än vad då var förhållandet.
Då till följd av omständigheter, som omöjligen kunde förutses vid slutandet
av 1907 års kontrakt, malmfrakterna kommit att bliva för statens järnvägar
långt ifrån så fördelaktiga som avsett var, synes det styrelsen rimligt
och riktigt, att när ett nytt avtal slutes mellan staten och bolaget, malmfrakterna
omregleras så, att de komma i samma läge i förhållande till statens
järnvägars nu erforderliga allmänna taxa som de nu gällande malm
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
81
frakterna å malmbanan hade till 1907 års taxa. Detta skulle innebära, att
frakterna skulle bestämmas så, att de icke utgöra större nedsättning från
statens järnvägars föreslagna nya taxa än som år 1907 gjordes från då
gällande allmänna taxa. Huru stora dessa nedsättningar voro framgår av
följande sammanställning.
Från | Till | Km. | Ord. frakt | fastställd , .... - , , , Nedsättning frakt b | |
Kiruna | Riksgränsen...................... | .. 129 | Öre pr 330 | ton 264 | o /o 20 |
» | Luleå .............................. | .. 305 | 580 | 348 | 40 |
Malmberget | Riksgränsen .................. | .. 235 | 490 | 343 | 30 |
» | Luleå .............................. | . 211 | 460 | 275 | 40 |
De senaste | årens utveckling har | visat, | att det varit | till | mycket stor |
ekonomisk nackdel för statens järnvägar att avtalet innehöll vissa bestämda
fraktsatser och ej vissa fixa rabatter å den för varje tid gällande tariffen.
Ur järnvägens synpunkt skulle därför mycket tala för att nu få övergå till
något sådant, men inser järnvägsstyrelsen, att LKAB icke gärna kan vara
betjänt härmed med hänsyn till behovet för bolaget att kunna träffa för
långa tider gällande leveranskontrakt. Däremot kan järnvägsstyrelsen icke
inse nödvändigheten att, som föreslagits, fastlåsa fraktsatserna praktiskt taget
för all framtid. Inför den tvingande angelägenheten att fraktsatserna må
kunna tid efter annan omregleras efter föreliggande behov, måste järnvägsstyrelsen
därför påyrka, att avtalet, i vad det avser ersättningen för järnvägstransporterna,
begränsas till att gälla ett visst antal t. ex. 20 år, och
att sedermera fraktsatserna regleras till de av järnvägsstyrelsen nu avsedda
proportionerna till dåvarande allmänna taxa.
Järnvägsstyrelsen övergår nu till att redogöra för vilka fraktsatser styrelsen
anser skäliga, en sådan redogörelse torde nämligen vara nödvändig
för att klargöra styrelsens ståndpunkt. Utgångspunkten anser järnvägsstyrelsen
böra vara styrelsens senast ingivna förslag till ny godstaxa å statens
järnvägar. Enligt sagda förslag taxeras järnmalm enligt tariff 13. Då redan
tariff 12, den normaltariff för malm, med vilken man vid föregående uppgörelse
hade att räkna, är höjd väsentligt mindre, än vad som svarar mot
driftkostnadernas stegring, innebär givetvis denna placering från järnvägens
synpunkt en avsevärd réalsänkning gentemot förkrigstiden, vilken ansetts
motiverad av förevarande dåliga utsikter å malmmarknaden. Detta gäller
emellertid knappast för LKAB:s gruvdrift, och skulle därför, då ett nytt
avtal skall träffas, icke varit alldeles orimligt tänka sig att i vinstsyfte
låta frakterna utgå efter ordinarie taxa utan rabatt.
Då emellertid systemet med vittgående rabatter för masstransporter av
storleksordning som de ifrågavarande måste sägas hava både mångårig hävd
och trafikekonomiskt fog för sig, kan nog icke förutsättas annat, än att
detta system jämväl i framtiden bibehålies, och att man alltså bör inskränka
sig till ett ungefärligt återställande av 1907 års relation mellan LKAB:s
tariffer och de i allmänna taxan föreskrivna.
Med hänsyn till att transporterna över Riksgränsen ej föranleda några
kostnader vid lossningsstation, torde därjämte vara rimligt att före reduktionen
från de ordinarie frakterna till Riksgränsen borttaga halva grundavgiften,
d. v. s. 60 öre per ton.
På detta sätt skulle man få följande fraktsatser.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Nr 2\1.) 6
82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Från | Till | Km. | Normal (för Riks-gränsen efter | Nedsätt- ning 0/ | Frakt För | per ton |
|
|
| halva grundavgiften) | /o | LKAB | frakt |
Kiruna | Riksgränsen | 129 | 470 | 20 | 376 | 264 |
» | Luleå | 305 | 920 | 40 | 552 | 348 |
Malmberget Riksgränsen | 235 | 720 | 30 | 504 | 343 | |
» | Luleå | 211 | 740 | 40 | 444 | 275 |
Som synes äro de funna höjningarna förhållandevis måttliga, för den
viktigaste stationsförbindelsen Kiruna—Riksgränsen kronor I.12 och i genomsnitt
för alla transporter omkring kronor 1.2 5 per ton, men kan det givetvis i
allt fall icke undgås, att desamma komma att medföra en ej oväsentlig sänkning
av bolagets vinst. Det måste emellertid ihågkommas, att en betydande
del av denna för närvarande erhålles därigenom, att bolagen i förhållande
till övriga trafikanter å statens och enskilda järnvägar betala alldeles särskilt
låga avgifter. Den under kristiden genomförda förändringen i myntenhetens
värde har nämligen medfört, att de överskott från malmtrafiken,
vilka skulle ha erhållits, om 1907 års beräkningar hållit streck, nu icke
inflyta och detta tillstånd synes järnvägsstyrelsen ej kunna få fortfara efter
avtalstidens utgång. Bolaget, som härvid beröres, kan väl i berörda hänseende
sägas befinna sig i samma ställning som en arrendator eller hyresgäst
med mångårigt kontrakt, träffat vid en låg prisnivå och som, då nytt
avtal skall slutas, måste finna sig i, att det räknas efter de allmänna nya
prisförhållandena.
För att visa att man med nu angivna fraktsatser icke kommer upp till
någon orimligt stor avkastning av malmbanan, skall styrelsen söka uppställa
en beräkning av inkomster och utgifter, avseende tiden omkring år
1937. Det torde vara onödigt framhålla, att kalkylen, så ringa tid, som
stått till buds för att göra densamma, icke kan bli någon precisionsberäkning,
men den torde ändock vara tillräckligt belysande.
Den i avtalet intagna maximala malmkvantiteten är 9 miljoner ton. Huru
stora de effektiva transporterna kunna bli, är givetvis mycket vanskligt att
förutsäga, men här skall antagas 8 miljoner ton, vilket med hänsyn till
hittillsvarande erfarenheter ifråga om relationerna mellan beräknade och
verkliga transporter, åtminstone icke är lågt räknat. Med angivna tariffer
bli inkomsterna av dessa transporter som följer:
|
| Ton | Avgift | Inkomst |
|
| t.ooo-tal | per ton | 1,OOO-tal |
|
|
| öre | kronor |
LKAB-malm | Kiruna—Riksgränsen ............ | 5,850 | 376 | 21,996 |
» | » Luleå ........................ | 200 | 552 | 1,104 |
» | Malmberget—Luleå ................ | 1,400 | 444 | 6,216 |
Loussavaaramalm | Kiruna —Riksgränsen ............ | 350 | 376 | 1,316 |
Varpmalm | Malmberget—Luleå ................ | 200 | 444 | 888 |
| Summa | 8,000 |
| 31,520. |
som avrundas till 31.5 miljoner och vartill kommer för övriga malmtrafikanter
och annan trafik omkring 5 miljoner kronor, så att summa
inkomster blir 36.5 miljoner kronor.
Åven kostnaderna för drift och underhåll äro svåra att beräkna så långt
i förväg. Desamma utgjorde år 1926 c:a 14 miljoner kronor med en transportkvantitet
för de stora bolagens del av c:a 6 miljoner ton. För nuvarande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
83
planenliga transporter, c:a 7 miljoner ton, ha utgifterna beräknats till
1 miljon mera eller 15 miljoner kronor, detta för 1926 års driftkostnadsförhållanden.
Med hänsyn till det redan inför Kungl. Maj:t diskuterade sannolika behovet
av något ökad avsättning till förnyelsefonden, stegrade reparationskostnader
för de nu nästan nya loken, när de åldras, av vattenfallsstyrelsen
önskad ökad ersättning för energi från Porjus kraftverk, personalens med
åldern ökade avlöningar m. m. måste man emellertid, då det gäller framtiden,
öka driftkostnaden med åtminstone 10 procent, varför totalkostnaden
kan antagas bliva omkring 16.5 miljoner kronor.
För ytterligare 1 miljon ton har av liknande skäl samt på grund av något
ytterligare behov av banans rustning beräknats en kostnadsökning av 1.2
miljoner kronor. Summa driftsutgifter för 8 miljoner ton transport skulle
följaktligen bliva 17.7 miljoner, vilket emellertid för att vinna någon ringa
säkerhetsmarginal bör avrundas till 18 miljoner kronor.
Man får alltså följande sammanställning av inkomster och utgifter:
För upptagande av den till 9 miljoner ökade maximala transportmängden
har styrelsen måst beräkna kapitalet i malmbanan ökat till omkring 145
miljoner kronor. För att förränta och amortera anläggningskostnaden uppgående
till ett dylikt belopp på 50 år — en i och för sig ej kort tid —
behövs en annuitet av c:a 8 miljoner kronor. Kvarstående vinst blir alltså
i avrundat tal 10.5 miljoner kronor.
Statsbanans vinster på malmbanan utöver förräntningen av det investerade
kapitalet ha före världskriget utgjort i avrundade tal
I medeltal har alltså för dessa under normala konjunkturer och drif tf örhållanden
passerade år ernåtts en vinst över 4,300,000 kronor. De angivna
årens vinstresultat ha emellertid uppnåtts vid en vida mindre trafikprestation.
Exempelvis fraktades det gynnsammaste året 1913 blott omkring 5 miljoner
ton i stället för de nu diskuterade 8 miljoner ton. Hade en liknande transportmängd
förekommit dessa normala förkrigsår, är det givet, att vinsterna
skulle ha blivit högst väsentligt mycket större. Även om nu i de gjorda
kalkylerna bland årsutgifterna intagits en högre förräntningsprocent, syftande
till ernående av en annuitet, för malmbanekapitalets avskrivning under
50 år, så lär nog i stort riktigheten av den slutsatsen bestå, att även
med de fraktsatser, som styrelsen angivit såsom önskliga, malmbanan icke
kan återfå den vinststandard och den betydelse för hela stambaneaffärens
ekonomiska resultat och dess allmänna taxeläge, varmed man hade anledning
och möjlighet räkna med vid 1907 års uppgörelse.
Vid bedömandet i denna för statens järnvägars ekonomi så synnerligen
betydelsefulla fraktfråga bör väl beaktas, synes det styrelsen, att nedsättningar
från den allmänna taxan i regel böra medgivas endast, om desamma
äro järnvägsekonomiskt fördelaktiga, vilket framför allt är fallet, om tran
-
Inkomster
Utgifter ...
Överskott
36.5 miljoner kronor
18.o » »
18.5 miljoner kronor.
år 1910
» 1911
» 1912
» 1913
3.060.000
4.000. 000
4.440.000
5.790.000.
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
sporterna icke skulle komma till stånd mot den normala tariffen. Det är
väl dock, som styrelsen redan i det föregående antytt mycket tvivelaktigt,
om sådana skäl kunna motivera någon fraktnedsättning alls för LKAB:s
del annat än i viss mån för transporter till Luleå. Ett krav på nya, så
avvägda fraktsatser, att ungefärligen den anknytning till den föreslagna
nya allmänna godstaxan erhålles, som erhölls vid 1907 års avtal till då
gällande allmänna godstaxa, lär därför icke kunna betecknas vara på något
sätt förmätet.
Ett sådant krav synes också kunna vara fullt rimligt med hänsyn till
LKAB:s kända vinstresultat.
Av vad som nu anförts torde framgå, att det icke gärna kan vara
järnvägsstyrelsen möjligt att, med de intressen styrelsen har att bevaka,
tillstyrka ett nytt avtal med LKAB, vari fraktsatserna icke äro höjda åtminstone
till samma relativa läge gentemot statens järnvägars nya taxa, som
fraktsaten i 1907 års malmavtal intager till då gällande taxa.
Om järnvägsstyrelsen alltså anser, att detta krav på taxeförhöjning vid
en ny uppgörelse med LKAB måste av styrelsen uppställas som skäligt för
statsbaneaffärens del och rimligt med hänsyn till dess trafikanters intressen,
så synes det däremot icke vara oundgängligen nödvändigt att angivna fraktsatser
intagas i avtalet. Samma resultat för statsbanan och dess övriga
trafikanter kan nämligen erhållas därigenom, att statens järnvägars fond
bokföringsmässigt tillföres så stor del av statens inkomster å preferensaktierna
i LKAB, som motsvarar skillnaden mellan den fraktinkomst, som erhållits
vid tillämpning av för varje år gällande normaltariffer för respektive
transportavstånd, minskade på ovan angivet sätt och den av LKAB
faktiskt inbetalda frakten. Även kan styrelsen tänka sig, att statens järnvägar
gottskrivas — eu för vinnande av ungefär samma effekt som med
direkt verkande högre fraktsatser — på lämpligt sätt bestämd kvot av statens
inkomster från dessa aktier. På något av sagda sätt skulle ju kravet på
affärsmässig tariffsättning och gottgörelse för uträttat trafikarbete faktiskt
om också ej formellt bli tillgodosett.
Vad nu sagts gäller i första hand regleringar efter utgången av nu gällande
avtal, d. v. s. fr. o. in. år 1938. Även för tidigare år synes en reglering
uppåt vara befogad och detta av i huvudsak tvenne skäl. Dels måste
det nämligen anses som en så betydlig fördel för bolaget att långt i förväg
tillförsäkras tariffer, liggande väsentligt under den vanliga taxan, vilken,
om ingen uppgörelse träffas, automatiskt skulle träda i tillämpning fr. o. m.
år 1938, att denna fördel väl kunde köpas med vissa medgivanden rörande
redan avtalade frakter, dels och framför allt avser avtalet även för tiden
till och med år 1937 rätt att få utförda vissa betydliga förut icke medgivna
transporter, och borde även denna förmån kompenseras med samma medgivanden
beträffande frakterna. Det skulle följaktligen icke ha varit mera
än rimligt att fordra omedelbar tillämpning av de av styrelsen önskade högre
tarifferna. Då emellertid en plötslig höjning av fraktsatserna måhända skulle
kunna förorsaka bolaget väsentliga olägenheter, lär styrelsens krav härvidlag
böra inskränkas till att fraktökningen genomföres successivt så, att man
senast år 1938 är uppe vid de nya tarifferna. Också här vill styrelsen
framhålla möjligheten att ordna även berörda sak genom överföring bokföringsvis
från annat statens uppöbrdsställe till statens järnvägars inkomstkonto.
Endast under förutsättning att samtidigt fattas beslut om här angivna
beräkning och överföring av inkomster till statens järnvägars fond, ser sig
85
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
järnvägsstyrelsen följaktligen i stånd att tillstyrka föreliggande avtalsförslag
i de delar det berör fraktsatsernas storlek och tiden för deras ikraftträdande.
Skulle emellertid statsmakterna emot järnvägsstyrelsens yrkanden fastställa
avtalet utan sådan bestämmelse om clearing inom statsförvaltningen,
synas i allt fall följande tvenne ändringar i avtalsförslaget böra vidtagas.
Först och främst synas de i mom. 1 under B angivna något högre fraktsatserna
böra tillämpas redan från den tidpunkt, då de i mom. 3 angivna
fraktmängderna överstiga den enligt nuvarande avtal möjliga kvantiteten 8
miljoner ton, d. v. s. fr. o. m. år 1930 och synes i konsekvens därmed tidpunkten
för ikraftträdandet av bestämmelsen i mom. 2 böra skjutas tillbaka
till den 30 september 1929.
Vidare synes icke finnas något skäl för att ej låta den överenskomna
fraktökningen av 35 öre avse även Luossavaaramalmen, för vilken frakten
fr. o. m. år 1930 alltså bör utgöra
Kiruna-Riksgränsen ...................................... kronor 3.5 6
» -Svartön ................................................ » 4.5 2
Att LKAB skall övertaga trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds rättigheter
kan ju icke utgöra någon anledning, varför fraktsatserna skulle
sänkas.
Beträffande § 13 mom. 5, första stycket — hämtat ur gällande avtal —
vill järnvägsstyrelsen föreslå följande ändrade formulering, vilken bättre
ansluter sig till förhållandena vid den numera elektrifierade banan, nämligen
:
»Såframt ej bolaget själv vill ombestyra å dess spår och dess egen
bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda
lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma
grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för vagnflyttning
å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och enskilda
järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid nämnda
växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.»
Bestämmelserna i mom. 6 a angående vagnarnas omloppstid hava övertagits
från nu gällande avtal. Emellertid har erfarenheten givit vid handen,
att omloppstiden i genomsnitt icke behöver överstiga 4 dygn. Som bestämmelsen
om 5 dygns omloppstid nu är formulerad, har den uppfattningen
gjorts gällande, att bolaget skulle vara berättigat att räkna med och taga
ut en omloppstid av 5 dygn, d. v. s. att icke hava någon skyldighet att
nedbringa omloppstiden under dessa 5 dygn. Enär vagnarnas omloppstid
övar ett avgörande inflytande å storleken av den transportmängd, som med
tillgänglig materiell kan avvecklas och dessutom är av stor betydelse i driftkostnadshänseende,
måste styrelsen påyrka, att bestämmelserna i så måtto
ändras, att dels föreskrives, att bolaget skall hava skyldighet att så mycket
som möjligt förkorta vagnarnas omloppstid, dels den tid efter vilken vagnpengar
skall utgå bestämmas till fem dagar endast för månaderna december—mars,
för övriga månader däremot till fyra dagar.
Vad mom. 6 b) angår, har detsamma också överflyttats från nu gällande
avtal. Uppenbart är emellertid, att bestämmelsen icke medför den önskvärda
noggranna användningen av vagnarna, då därigenom regleras blott
lossnings- men ej lastningsfristen. Då av verkställda utredningar framgått,
att den genomsnittliga omloppstiden för transporter till Svartön i genomsnitt
icke behöver överstiga fyra dagar, får styrelsen föreslå, att förenämnda
86
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
bestämmelser i mom. 6 a utvidgas att omfatta jämväl sagda transporter.
Lydelsen skulle alltså bliva:
»Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:
a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för sig,
beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,
från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande för
lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit till avsändningsstationen,
tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande för
lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid av, för månaderna
december, januari, februari och mars fem dagar, för övriga månader fyra
dagar, betalar bolaget vagnbyra efter gällande taxa. I omloppstiden inräknas
ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under tiden
klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit lastade
till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av därpå följande
söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av annan anledning
än naturhinder eller olyckshändelse erlägges av bolaget vagnhyra enligt
gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt under samma
månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt bestämmelsen i föregående
stycke.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande fartyg
tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.
Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar sådana i
mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.
Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar av
statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget få
disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa vagnars
underhåll bestrides av bolaget.»
De i § 14, stycket 1—3 intagna bestämmelserna angående frakttilläggets
beräkning synes järnvägsstyrelsen i stort sett tillfredsställande. Styrelsen
måste dock kräva, att höjningen av grundprocenten från 5 till 6 skall äga
rum från den tidpunkt, då nu tillåtna transportmängd får ökas, d. v. s. den
1 januari 1930.
Bestämmelsen i fjärde stycket av samma paragraf, vilken är avsedd att
ersätta nuvarande force majeure klausul, synes medföra en avsevärd försämring
av statens järnvägars ställning gentemot bolaget i jämförelse med
nu gällande kontrakt, och kan styrelsen för den skull icke tillstyrka densamma.
Styrelsen skulle helst hava sett, att klausulen i 1907 års kontrakt bibehållits,
med förtydligande, på sätt som skett i § 8 i 1918 års kontrakt, eller
så att det för undvikande av tvist tydligt angivits, att med avbrott får förstås
endast fullständigt upphörande av bolagets malmtransporter enligt avtalets
villkor. Skall emellertid, såsom i förslagsavtalet förutsättes, befrielse
från garantiskyldigheten inträda jämväl vid viss minskning i transportmängderna,
bör åtminstone krävas, att järnvägen samtidigt skall vara fritagen
från skyldigheten att verkställa transporter enligt avtalets bestämmelser.
Dessutom måste ovillkorligen fordras, att inskränkningen icke skall
blott få påstås eller konstateras i efterhand, utan bör den få anses ha inträtt
först efter av bolaget därom gjord anmälan samt likaledes anses ha upphört
efter det anmälan därom gjorts.
För sin del vill styrelsen begära följande formulering:
87
Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.
»Blir till följd av krig eller blockad avbrott i transporterna av malm för
bolagets räkning å järnvägen nödvändigt, bär bolaget att därom göra anmälan
till järnvägsstyrelsen, och skola därefter såväl bolagets som statens
förpliktelser beträffande järnvägen samt transporterna av malm å densamma
enligt detta kontrakt upphöra från och med kalendermånaden näst efter den,
under vilken sådan anmälan om avbrott gjorts, till och med den månad,
under vilken avbrottet upphört, därom bolaget har att hos järnvägsstyrelsen
omedelbart göra anmälan.»
Mot den i förslagskontraktet förekommande bestämmelsen för det fall att
principen i densamma skulle anses böra godtagas, anser sig styrelsen höra
anmärka, att det under alla förhållanden icke kan vara annat än rimligt,
att, då bolaget skall betala fullt frakttillägg vid en transportmängd av 5
miljoner ton, den proportionella reduktionen av tillägget ställes i relation
till detta tontal och icke till talet 8 miljoner ton.
I femte stycket föreskrives, att reglering av frakttilläggen skall ske i
femårsperioder. Styrelsen anser det emellertid vara mindre lämpligt, att
frågan om statens inkomster av banan skall hållas svävande under så lång
tid. Enligt styrelsens mening lär skälig hänsyn till bolagets intressen av
utjämning nog vara tagen även om perioderna bestämmas till tre år, ocli
får styrelsen alltså yrka på ändring därhän. Enligt förslaget skulle vidare
rätten till reglering inträda oberoende av de förhållanden, som föranlett
behovet av frakttillägg. För sin del håller styrelsen emellertid före. att rätt
till reglering bör förekomma endast då behovet av frakttillägg föranletts av
nedgång i de beräknade transportmängderna, samt denna nedgång förorsakats
av driftstörningar, över vilka bolaget icke kunnat råda.
I anslutning till det nu anförda måste järnvägsstyrelsen yrka på, att förevarande
stycke må utbytas mot följande:
»Hava under något år till följd av omständigheter — andra än krig och
blockad — över vilka LKAB ej kunnat råda, de transporterade kvantiteterna
malm varit mindre än de beräknade, och har till följd därav rörelsen
å järnvägen lämnat sådant resultat, att bolaget skulle hava skyldighet att
utgiva frakttillägg, skall i avseende å fullgörandet av denna skyldighet
hänsyn tagas till resultatet av rörelsen å järnvägen under löpande treårsperiod
sålunda, att, om resultatet av rörelsen under ett år utvisar behov av
frakttillägg, men föregående år under perioden utvisat överskott — utöver
vad som erfordrats för att frakttillägg icke skulle behöva utgå — bolaget
skall hava att betala frakttillägg endast i den män, detsamma icke uppväges
av överskottet, samt att, om bolaget inbetalat frakttillägg, men efterföljande
år under perioden utvisa överskott, som ovan nämnts, frakttillägget
skall till bolaget återbetalas, i den mån överskottet därtill förslår. — Första
treårsperioden skall räknas från och med år 1927.»
Vad angår den i § 35 angivna uppgörelsen angående de mellan styrelsen
samt LKAB och TGO pågående rättegångarna rörande frakttillägg må framhållas,
hur vanskligt det givetvis måste vara att döma om den slutliga utgången
av dessa, men då, även om de enligt järnvägsstyrelsens förmenande
mest olyckliga antaganden därvidlag göras för statens järnvägars dol, det
belopp som torde kunna påräknas komma att tilldömas statens järnvägar
bliver flera miljoner kronor större än vad som skulle tillföras statens järnvägar
genom den i avtalsförslaget tänkta förlikningen, så vågar järnvägsstyrelsen
ej tillstyrka denna uppgörelse. I denna fråga bör bemärkas, att
statsbanans vinster på malmbanan utöver förräntningen av det investerade
kapitalet ha i avrundade tal utgjort från 1908 till 1914 21.6 och åren 1925
88
Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.
och 1926 kronor 2.9, summa 24.6 miljoner och att, om den ifrågasatta uppgörelsen
måste träffas, resultatet av malmbanans drift hittills alltså skulle
vara en ren förlust samtidigt som malmbolagen under samma tid inhöstat
högst betydliga vinster. Skulle uppgörelsen i fråga likväl anses böra träffas,
må järnvägsstyrelsen framhålla kravet på att ett lämpligen efter särskild
av Kungl. Maj:t företagen undersökning som skäligt framkommet belopp
bliver gottskrivet statens järnvägar från annat statens bokföringsställe.
Ett nedläggande av processen mot en så låg ersättning som den föreslagna
skulle också kräva åtgärder för avföring ur riksräkenskaperna av
statens järnvägars bokförda fordran å LKAB för oguldna frakttillägg, i
den mån desamma ej kunde täckas av ersättningsbeloppet, detta för utjämning
av statens järnvägars motsvarande skuld till statsverket.
Det torde få ankomma på finansdepartement eller riksräkenskapsverket
att i förekommande fall uppgöra förslag, på vad sätt sagda avföring skall
ordnas.
I frågan om den nya bolagsordningen och särskilt då om statens representation
inom bolagets styrelse tillåter sig järnvägsstyrelsen erinra om vad
styrelsen i sitt yttrande över förslaget till 1922 års kontrakt anförde, vilket
i utdrag lyder:
Med hänsyn till den stora del, statens järnvägar hava i mellanhavandet
mellan LKAB och staten — styrelsen tänker härvid särskilt på planläggandet
i fråga om bolagets malmutfraktningar samt på beräkningarna för
utrönande, huruvida och med vilket belopp frakttillägg skall utgå — har
styrelsen ansett sig i detta sammanhang böra uttala önskvärdheten av, att
en av de fyra ledamöter, staten skall äga att insätta i bolagets styrelse,
måtte utses med tanke på, att han skall representera statens järnvägars
intressen.
Föredragande departementschefen anförde härtill bland annat, att trafikbolagets
representanter under förhandlingarna ifrågasatt, att statens styrelseledamöter
skulle utses efter förslag av vissa myndigheter. Emellertid ansåg
han det icke vara riktigt att genom en dylik bestämmelse, som för övrigt
skulle leda till att statens styrelseledamöter utsågos närmast för tillgodoseende
av sakkunskap pa vissa speciella områden, i viss mån binda
Kungl. Maj:t i valet av styrelseledamöter. Han ansåg det vara överflödigt
framhålla, att detta val borde ske uteslutande ur synpunkten att erhålla de
för uppdraget lämpligaste samt att det givetvis vore önskvärt, om jämte
tillgodoseendet av den allmänna kompetensen kunde beaktas synpunkter av
sådan art, som av järnvägsstyrelsen anförts.
Järnvägsstyrelsen får återigen framhålla angelägenheten av att något nu
göres för att statens järnvägar må kunna genom statens representantskap i
bolagets styrelse hålla känning med vad där föreliaves berörande de stora
statens järnvägars med malmtransporterna m. m. förbundna intressen,
vilka järnvägsstyrelsen har att bevaka. Den uppgörelse med bolaget, som
nu skall träffas, binder statens järnvägar vid vittgående åtaganden för minst
ett tjugutal . år framåt i tiden och är av en utomordentligt stor betydelse
för statens järnvägars framtida ekonomi. Den omständigheten träder därvid
fram. att de transportmängder, som nu skola medgivas, bragts väsentligt
närmare banans maximala transportkapacitet, vilket ökar statens järnvägars
intresse för planläggningen av bolagets malmutfraktningar. Av särskild
betydelse för statens järnvägar är också den reglering av fraktsatserna
efter malmpriset, som föreslagits i § 13. Då härtill kommer att
89
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
LKAB enligt § 14 skall äga befogenhet att genom särskild representant
taga del av räkenskaperna för statens järnvägar, i den män det erfordras
för att följa beräkningarna av frakttilläggen, något mot vilket styrelsen ej
har erinran att göra, kan det icke synas styrelsen annat än rimligt, att vid
ordnandet av statens representation i bolagets styrelse det av järnvägsstyrelsen
för statens järnvägars del. redan 1922 framförda önskemålet på lämpligt
sätt tillmötesgås.
Järnvägsstyrelsen får slutligen framhålla, att ett antagande av det nya
avtalsförslaget, redan under nästinstundande år skulle medföra eu större
ökning av transportarbetet å malmbanan än styrelsen tidigare haft anledning
räkna med. I § 13 mom. 3 bestämmes nämligen den för år 1928 tilllåtna
transportkvantiteten till 7.5 miljoner ton, och skulle, enligt vad styrelsen
erfarit, sagda kvantitet uppnås sålunda, att transporterna under första
halvåret svarade mot en årsmängd av 7 miljoner, under det senare halvåret
åter mot en årsmängd av 8 miljoner ton. Mot den beräknade ökningen
har järnvägsstyrelsen i och för sig som sagt ingen erinran att göra,
då transportprestationen icke torde förorsaka några tekniska svårigheter.
Däremot erfordras ovillkorligen såväl tillökning av lokomotiv- och vagnpark
som viss utvidgning å bangårdar, bostadslägenheter m. m., vilket styrelsen
här ej närmare kan specificera.
För sagda anskaffningar och arbeten, beträffande vilka åtgärder måste vidtagas
snarast möjligt, om de utfästa prestationerna skola kunna fullgöias,
behöver styrelsen disponera vissa anslagsmedel, om vilka styrelsen ej tidigare
haft anledning göra framställning. Med den korta tid, som statt till
disposition för detta utlåtande, har det ej varit styrelsen möjligt prestera
någon exakt beräkning angående behovet av medel, men bär ett totalbelopp
av 6 miljoner kronor ansetts erforderligt. Av tidigare beviljade anslag för
malmbanan återstå 4.5 miljoner kronor oanvända, men äro dessa avsedda
endast för anskaffning av malmvagnar. Järnvägsstyrelsen måste alltså hemställa,
att åtgärder måtte vidtagas för anskaffning av 1.5 miljoner kronor
nya anslagsmedel, avsedda att tillsammans med förenämnda redan beviljade
medel bilda en kredit avsedd att få tillgripas för anskaffning av lokomotiv
och malmvagnar samt för den utbyggnad av bangårdar, husbyggnader m. m.,
som allt kan bliva erforderligt för besörjande av den ökade malmtrafiken.
För samtliga arbeten och anskaffningar skulle givetvis Kungl. Maj:ts godkännande
inhämtas.
Styrelsen tillåter sig i denna punkt erinra, att under det att för järnvägarna
i allmänhet transportskyldigheten begränsas av förefintlig transportförmåga,
malmbanan enligt avtalsförslaget skulle påläggas vissa bestämda
mycket stora transportprestationer, samt att, om järnvägen brister i dessa,
LKAB kan vara berättigad att kräva skadestånd. Då samtidigt den i § 13
stipulerade anmälningstiden är alltför kort för att anslagsmedel skulle kunna
i vanlig ordning äskas och beviljas, synes det järnvägsstyrelsen nödvändigt
att för tillgodoseende av statens affärsintressen medgiva Kungl. Maj:t viss
friare disposition av anslagsmedel.
Det må samtidigt påpekas, att enligt bestämmelse i § 14 2:a stycket Kungl.
Maj:t icke kan anses berättigad att ens i extraordinära fall medgiva användning
av förnyelsemedel för nya spår och dylikt, en omständighet, som givetvis
ökar behovet av viss ej för snävt tilltagen eller till ändamålet för starkt
begränsad kredit.
90
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit överdirektörerna
^~**^*V* Flodin, järnvägsfullmäktige Johansson och Hjorth, järnvägsfullmäktigesuppleanten
Falkman, byråcheferna Kjellin, Olofsson, Englund,
Svensson och Tydén samt ombudsmannen Hallström.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM
ERIK MALMKVIST
Tji.
Stockholm den 22 mars 1927.
Klingl. Maj:ts proposition Nr 241.
91
Bilagor.
190? års avtal.
Emellan Svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund är följande överenskommelse träffad:
§ 1.
I ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag utfäster sig detsamma att,. så foit sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till
denna paragraf börande bilaga nr 1 utvisar.
Såsom bilaga nr 2 till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,
gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, ävensom, till upplysning om bolagets övriga egendom,
förteckning å den lösegendom, som bolaget ägde den 31 december 1906.
§ 2.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig vidare att i samman^
(häng med ovan angivna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital
till åttio miljoner (80,000,000) kronor, varav halva beloppet skall utgöras
av preferensaktier och halva av stamaktier.
§ 3.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält försäljer och överlåter till LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag a\ .
a) fordran hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, .
b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestaende
medel,
c) aktier i Trollhättans Elektriska Aktiebolag och Aktiebolaget ExpressDynamit,
samt
d) egna inneliggande 4‘/a procent obligationer.
Såsom bilaga till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,
gruvor och inmutade områden, som ingå i denna försäljning, övrig lösegendom
överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarieförteckning
av den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens
drivande och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.
Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra miljoner
tjugufyra tusen (24,024,000) kronor och likvideras av LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp av sexton
miljoner sexton tusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från
och med år 1908. överkursen för aktierna, åtta miljoner åtta tusen
(8,008,000) kronor, föras i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkenskaper
till bolagets reservfond.
92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
I samband med omförmälda försäljning åtager sig Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala Aktiebolaget
Gellivare Malmfälts nuvarande och blivande skulder utan rätt för trafikaktiebolaget
att för sin regressfordran mot Aktiebolaget Gellivare Malmfält
göra sig betald i egendom, som enligt denna paragraf överlåtits till
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom
pant för skulden.
§ 4.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter å Trafikaktiebolaget
Grängesberg Oxelösund sina räntebärande värdepaiiper, nämligen:
a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen
å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom pant kvarhgga,
så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag fortfar att gälla.
b) Förenade Separatorsintressenternas Aktiebolags obligationer och bolagets
egna inneliggande obligationer,
c) aktier i Aktiebolaget Express-Dynamit, samt
d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.
Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress gälda
samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid
innevarande års utgång häftar; skolande det belopp, varmed den av trafikaktiebolaget
sålunda vid innevarande års utgång övertagna skuld må överskjuta.
bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna paragraf å trafikaktiebolaget
överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags
återstående tillgångar.
I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags
ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets tillgångar
uteslutas vad under a), b), c) och d) här ovan är uppräknat samt ur bolagets
skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden samt
vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande avtal tillföras
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, må icke i samma balansräkning
bokföras till högre värde än som erfordras för att samtliga tillgångar
skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.
. Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten då
icke begagnat sm i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke i bolagets
räkenskaper uppskrivas i värde med högre belopp än som å samma.
tillgångar verkligen nodlagts; ej heller må under samma tid ny egendom
bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå använts.
. De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag intill år 1933, respektive
år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
att gälda utan rätt till regress; och må i följd härav vid
utgången av ar 1932, respektive ar 1937, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
icke i balansräkning vara påfört andra belopp än aktiekapital, reservfond
samt vinstmedel.
§ 5.
l:o) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
med äganderätt de staten, såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och
gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.
2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara Aktie
-
93
Kungl. May.ts proposition Nr 241.
bolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehaves av Aktielaget
Gellivare Malmfält men den 1 januari 1908 av detta bolag avträdes,
dels till områden, som redan innehaves av Luossavaara-Ki i ro na vanna Aktiebolag,
och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och Kiirunavaara,
som för bolagets rörelse äro behövliga; och tillförsäkrar staten Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till de sålunda
upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor, så
länge 1 mossa va a r a-K i i r un av aa r a Aktiebolag uppehåller gruvdriften inom
(lellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd härav av
staten, när en arrendeperiod gått till ända, lämna bolagei nytt ariendekontrakt
på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag
må upplåtas.
Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags nyttjanderätt till
det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt av den 9 september 1899
mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
åberopad karta betecknas med lutt. B., upphöra den 1 januari 1908;
dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången av år 1937 Luossavaara
malmfält, jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas till bolaget,
detsamma .skall ånyo erhålla, och, så länge bolaget uppehåller gruvdriften
inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätfen till ifrågavarande område
emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer som
för den enligt ovan avsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara
och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.
3:o) Staten ansvarar för att den mahn, som utom nu lagligen gällande
utmål må finnas inom de i mom. 2: o) avsedda områden, icke, så länge dessa
äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, må annat
än för kronans räkning inmutas eller brytas samt utfäster sig att icke
före utgången av år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9 bär nedan
omförmälda lösningsrätt, före utgången av år 1937 därstädes bryta eller
låta bryta malm.
§ 6.
För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta kontrakt
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkända rättigheter och
förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:
l:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlämnar den 1 januari
1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp av
trettionio miljoner niohundraåttiofyra tusen (39,984,000) kronor, och medgiver
staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver ägare
till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio miljoner
(40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp av trettionio miljoner
niohundraåttiofyra tusen (39,984,000) kronor, som till staten överlämnas,
skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten,
därest sådan stämpelkostnad varder av bolaget uttagen, att ofördröjligen
ersätta bolaget beloppet.
2: o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter med äganderätt till
svenska staten samtliga aktier i Mertainens Gruvaktiebolag till nominellt
belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill ar 1933
eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt,
intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens Gruvaktiebolag nu till
-
94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
höriga gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm
annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.
. Irafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan rätt
till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens Gruvaktiebolag
vid utgången av år 1907 häftar.
Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter, gruvor
och inmutade områden, »om tillhöra Mertainens Gruvaktiebolag.
Luossava ara-Kiirun av aar a Aktiebolag överlåter till svenska staten
med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden i
malmfälten i Syväjärvi, Aok u tus vaa ra och Haukivaara, dock att staten intill
ar 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmäla
lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande gruvor
eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för
järn- eller ståltillverkning i Sverige.
4:_o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag upplåter till staten uteslutal,
C,..,nyt.l-ianderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara
malmfält, innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. nr 2 till
§ 1 angivas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att under
sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm
annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången av ovan?aV11nda.
30-årsperiod äger staten rätt att efter sitt gottfinnande antingen
behålla ifrågavarande gruvor och inmutade områden med full äganderätt
och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande av gruvorna, av Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag erhålla lösen för alla för gruvornas tillgodogörande
eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och
annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten begagna sist
angivna rättighet, tillsäge därom bolaget under år 1936. Lösesumman skall
i brist på åsämjande bestämmas av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt
i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas kontant den 31 december 1937,
5:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att söna de bolaget
tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda och
medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som
ma 7ara lagda _enLgt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma
utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.
§ 7.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att under 25-årsperioden
1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara malmfält
samt aderton miljoner sjuliundrafemtiotusen (18,750,000) ton järnmalm
inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas dock ej nu befintlig
eller under nämnda 2o-årsperiod fallande s. k. varpmalm. Med varp--malm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen av malmen
eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattig
för att kunna med fördel i oberett skick exporteras.
§ 8.
Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags malmfraktning
f..Åarnvagen Svar ten—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932
följande bestämmelser gälla:
l.o) Sluten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år mot
en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen
95
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
frakta -den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt
§ 7 äger att bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken kvantitet skall sålunda
fördelas, att bolaget äger under ar 190S frakta omkring eu miljon
fe mbl i nd r a tu se n (1,500,000) ton, varefter kvantiteten småningom, dock högst
med fyrahundratusen (400,000) ton under ett år, ökas intill tre miljoner
trehundratusen (3,300,000) ton årligen: åliggande bolaget att före den 1 juli
varje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget
under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen,
samt att, om bolaget för något kommande år önskar öka kvantiteten
med mera än tvåhundratusen (200,000) ton utöver den för närmast föregående
år avsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande
minst två år före ingången av det kalenderår, varunder sådan ökning skulle
äga rum.
Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess egen bangård
erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda
växellokomotivis underhåll och materialförbrukning samt för den för
vagnrörelsen erforderliga personalen ävensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden
för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt
ökat med tio (10) procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens
storlek, skall saken hän-skjutas till avgörande av skiljemän.
Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal av
omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets
förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande
för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid över fem
dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden inräknas
ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över dess angivna
bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna lastats,
dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden icke lastats
till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter den angivna
bärigheten.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att årligen frakta, intill
en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,
Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön., mot en avgift
av tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för .upplagsplats
och begagnande av lastningsanordningar på Svartön. i likhet
med vad som gäller angående malm, som fraktats från Gellivare till Svartön
enligt kungl. brevet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda
kvantiteten av vad bolaget enligt detta mom. under ett ar fraktar
från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke överstiger
tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under ett år ökas från
föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000) ton; skolande
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, om det vill begagna rättigheten att
frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan
minst ett år före ingången av det kalenderår, varunder fraktnmgen
från Kiruna till Svartön är avsedd att äga rum.
Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget nied största möjliga
jämnhet fördelar malmavsändningen på arets särskilda månader eller tra
-
96
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
fiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen av statens
järnvägar icke råder.
2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda period
1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malrrv
sammanlagt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Gellivare
malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre för ton och under
de bestämmelser i övrigt som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898;
skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på vart av ifrågakomna
år, dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill
en miljon (1,000,000) ton årligen.
I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning
av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.
3ro) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att under år 1907
utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den 2 juli 1898
angivna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton, från Kiruna
till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotnsen (150 000)
ton jä in malm emot en avgift av två (2) kronor 64 öre för ten och på de
villkor i övrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna paragraf.
§ 9.
l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiminavaara
Aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag
förvärvats av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom tillsägelse
under år 1930 hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt
hos Aktiebolaget Gellivare Malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd.
Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten Öppet att senast sex
manader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.
För dylik inlösen iskall värdering av berörda aktier verkställas av nio
ojaviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktieoolaget,
en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg och
en av styrelsen för Tekniska Högskolan i Stockholm. Vid värderingen,
härunder Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags böcker och övriga handlingar
skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga
medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen
fao» 1 malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—
1929, varvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden
gjort skäliga avskrivningar, utan även till alla andra på bedömandet inverkande
omständigheter. Angående avskrivningar är att iakttaga, att
bolaget icke har skyldighet att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva gruvorna, ej heller att å fastigheter göra andra avskrivningar,
än som föranledas av byggnaders nedgång i värde. Har kvanti
eten av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda
tioårsperiod, överstigit trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet
i Knrunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från
Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, -som belöpt
a de överskjutande kvantiteterna. Om till följd av krig eller blockad
avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod,
skall i stället för den tid, avbrottet varat, medtagas i beräkningen
en lika lång tidrymd närmast före år 1920.
Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av d-en sålunda uppskattade
medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malm
-
97
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
kvantiteter, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,
till mindre belopp än ett hundrafemtio miljoner (150,000,000) ten i Kiirunavaara
malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton i
Gellivare malmfält från lösesumman skall avdragas vad som svarar emot
bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
Den efter angivna grunder bestämda lösesumman med avdrag för vad
därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas av
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare
Malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med ratt för
staten att dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav intill
den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela
bolaget dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra
(4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess
betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom
ägare av preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier,
som enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning
å stamaktier må äga rum, äger staten från lösesumman avdraga
det belopp, som brustit i sådan utdelning.
Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och grunda
sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej ö\ erklagas.
Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat, såsom
gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning i fråga
om det i detta mom. avsedda förfarande. Har icke, sedan ena parten med
uppgift om sitt val av gode män gjort framställning hos den andra parten
om utseende å dess sida av gode män, sådan åtgärd ägt rum inom tre
månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män i den andras
ställe.
2:o) Begagnar staten sin ^lösningsrätt, och Luossav aa r a - K i it u n ava a ra
Aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och ut frakta
hela de i nästföregående paragraf bestämda malmkvantiteter, från Knrunavaara
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton
miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ten, skall, staten vid inlösen,
varom i mom. l:o) sägs, utöver lösesumman för aktierna lämna Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare Malmfält
ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock
i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,000) ten, varvid varje ton beräknas
till ett pris, motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade
medelvinst under åren 1920—192!) per ten malm med avdrag av det vmsthelopp,
som, därest malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning å samma malm
tillkomma preferensaktierna i bolaget. ....
Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist pa
åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedde på sätt i mom. bo) sägs, och
beloppet erlägges kontant före utgången av år 1933.
§ 10.
Begagnar ej staten den i nästföregående paragraf omförmälda lösningsrätt,
äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under femårsperioden
1933—1937 utöver de i § 7 här ovan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare
i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000)
ton järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtio
Bihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 hft. (Nr 7i1). 7
98
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
tusen (3,750,000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta
nämnda kvantiteter mot den i § 8 för varje fall bestämda frakt och under
Övriga däri stadgade fraktningsvillkor.
Det åligger bolaget att under den i denna paragraf avsedda period fördela
malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de fem åren.
§ 11.
Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången
av ar 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 bär ovan be?Qnn^annnfmlanlag*a»
“^“kvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner
99+ t0n,1 n™? 4 Ge1lhvare tjugutvå miljoner femhundratusen
(22,500,000) ton, skall staten lämna Trafikaktiebolaget Grängesberg_Oxelö
sund
och Aktiebolaget Gellivare Malmfält ersättning, i den mån på deras
aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag belöper, för vad av nämnda
^nnnrviow 1Cke ut.fraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner
15,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris motsvarande den
vinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör anses hava haft
a sm malmförsäljning under åren 1928—1937, med avdrag av det vinstbeiopp,
som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat jämlikt
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning å samma malm
tillkomma preferensaktierna i bolaget.
I händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning
aga rum pa sätt i § 9 stadgats.
Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en
femtedel pa vart av åren 1938—1942.
§ 12.
Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av stamaktrnr
i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången av år 1932
ager staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten begagna
denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos Traiikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare
Malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt
att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna
kartor, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande, vad
1 r ar därom stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning
av medelarsvmsten iskall läggas till grund kvantiteten av den malm,
bolaget om t it och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.
§ 13.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att icke exportera
s. k. A-malm från utmalen nr 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara
utöver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000) ton
och m™d år 1908b ^ ^ ^ mgångna kontrakt försåld för leverans från
§ 14.
Därest
å^iärSS 1 p8 “°“'' Do)'' stadgad grund till staten erlägga för transport
mauwfJ?e“1G€lll,vare7Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till samf-l
PPet av, kostnaden for nämnda järnvägsdrift och underhåll
J em (5) procent a nuvarande och blivande anläggningskostnad för
99
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en samma,
som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej
inräknas utgift, som enligt vad. av järnvägens räkenskaper utrönes, föranletts
allenast av persontrafik, postbefordran och transport av annat
gods än bolagets.
Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm
från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst trehundratusen
(300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse,
gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen
Gellivare—Riksgränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av
kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande
och blivande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget
i allt fall för sådant år betala, med inberäkning av fraktavgiften för
transporterad malmkvantitet, en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet
i förhållande till hela transportmängden på banan (person-,
post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade
fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda sammanlagda
kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år bolagets transportmängd
icke uppgå till den av bolaget anmälda kvantitet, skall vid beräkning av
bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängd
i allt fall beräknas hava utgjort den anmälda kvantiteten.
2:o) Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—Svartön
ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden
för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och
blivande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla
statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall Luossavaara-Kiirunavara
Aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med inberäkning
av fraktavgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet,
den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden
på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens
järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda
sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet
denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning av
bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängder
i allt fall beräknas hava utgjort de en gång anmälda kvantiteterna
från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.
3:o) Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm
ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf upphöra för
den tid, avbrottet varar.
§ 15.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att av den malm,
som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år 1938,
bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare, i
främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget bryter,
åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som
efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som för
fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;
och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande:
100
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst
tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst
fyrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten småningom
stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten
under ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafemtiotusen (150,000) ton
utöver vad bolaget under nästföregående år enligt denna paragraf levererat.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen
(100,000) ton. sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera,
med mindre rekvisition göres,
där . den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt
tvåhundratusen (200,000) ten minst ett år, där den skulle uppgå till sammanlagt
fyrahundratusen
(400,000) ton minst två år, där den skulle uppgå till
sammanlagt
femhundrafemtiotusen (550,000) ton minst tre år före det år, då leverans
skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden för varje
ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen (150,000) ton.
Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av
bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.
Maj:t sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.
§ 16.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att sörja för en i
allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga
anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl
att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom att
under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan
egendom.
§17.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att, på sätt i
Grängesberg och Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den med staten
pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande av
sådana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna
samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras
trevnad. «
§18.
Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan pålaga
eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järnmalm,
som krytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften
av nästpåföljande kalenderår gottgöra Trafikaktiebolaget Grängesberg
—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vad de av sagda
grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna
överenskommelse avsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält måst vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara
må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig
101
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
inkomst uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska bankbolag,
som under samma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet
uppgående till beloppet av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid
slutet av samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet
av nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget
nödgats utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning utgått
efter samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet,
än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om året;
dock att, där beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än
som gäller för bolag med en årsinkomst av eu miljon femhundratusen
(1,500,000) kronor eller med en förmögenhet av trettio miljoner (30,000,000)
kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.
§ 19.
Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller, om
staten icke begagnat sin i § 9 omlormälda lösningsrätt, intill 1937 års utgång,
icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen
Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, ävensom att efter 1932 respektive 1937
års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för
export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.
§20.
l:o) I sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
skola alla Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags fånges- och åtkomsthandlingar
till fastigheter, — däri inbegripet även till de fastigheter, som
Aktiebolaget Gellivare Malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta till
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag — nedsättas hos Sveriges Riksbank
såsom i taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna
desamma förrän efter utgången av år 1932 eller, om staten icke begagnar
sin, i § 9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången av år 1937, samt
med fullmakt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags
räkning och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å vilka
lagfart icke redan blivit för sistnämnda bolag meddelad.
De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade områden,
och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolagen
i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags eller Aktiebolaget Gellivare Malmfälts förlagsinteckningsbara
egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,
så snart och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,
överlämnas till förvar åt Sveriges Riksbank, mot åtagande av riksbanken
att utlämna dem till Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag, dock ej
förrän efter utgången av år 1932 respektive 1937.
2:o) All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse skall
övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.
§ 21.
l:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att icke före iitgången
av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
till annan än Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Likale
-
102
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
des förbinder sig Tralikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före
nyss angivna tid till annan överlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag som Irahkaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller
intill iiamnda tid förvärvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder
för överlåtelse av aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande
av aktieagrarnas antal vid lagstadgat minimum.
2:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesx?el°,
SM. , lklada S1S härmed ansvar såsom för egen förbindelse för
alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag.
3:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
medgiva att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de uti
mom. l:o) omformalda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsattnmgen
gälla vad i mom. 4:o) stadgas.
+ .1f:°)„För brygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12, så ock
till fullgörande av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
de aktier, tillsammans minst trettionio tusen åttahundrafemtiotvå (39 852)
stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som tillhöra Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt Aktiebolaget Gellivare Malmfält,
försedda med överlåtelse in blanko, nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges
Riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat sig hava
erlagt stadgad lösen för aktierna, överlämna dem med ifylld överlåtelse
till staten samt mot åtagande av riksbanken
. ,sa länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma;
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag hållits, till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och Aktiebolaget Gellivare Malmfält utlämna föregående års vinstkuponger
till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande
dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för vilken
aktierna jämlikt mom. 3:o) häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma
vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av
dess fordran, samt
att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten begagnat
sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger forddran,
för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera bolaget
dess aktier.
§ 22.
Trafikaktiebolaget^Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka
exporten av malm från de Grängesbergs G rufveaktiebolag tillhöriga gruvor
i Grängesberg, sa att densamma efter år 1908 ej överstiger sexhundrafemtiotusen
(650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger fyrahundrafemtiotusen
(450,000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Grufveaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Vardera denna förbindelse
under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande
år till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton
för varje lön malm, som utöver den stadgade maximikvantiteten blivit
exporterad.
103
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§23.
Staten utfäster sig, att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och 12 här
ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla
den bos Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag anställda personal
ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet
rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda
vid nämnda bolag.
. §24.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att för tiden från
och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den royalty,
som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid
bolagets förutvarande egendom än även vid den egendom, bolaget enligt
denna överenskommelse förvärvar av Aktiebolaget Gellivare Malmfält;
dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den
malm, som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara
malmfält.
Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet
för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den vilar
på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande egendom.
§ 25.
l:o) Den mellan kronan, å ena, och Aktiebolaget Gellivare Malmfält
m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,
i vilken rättegång Svea hovrätt givit dom den 23 februari 1906,
nedlägges till alla delar, och parterna bära var sina kostnader för samma
rättegång.
2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av Aktiebolaget
Gellivare Malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock
att detta icke verkar någon inskränkning i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds
förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den
pantsättning, som enligt § 21 här ovan ägt rum.
§26.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången
såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att
själv låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan att
arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.
§27.
Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan staten,
å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, å den andra sidan, den
2 juli 1898 ingångna överenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande
av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill
år 1938 hos staten kvarbliva det intecknade skuldebrev å två miljoner
(2,000,000) kronor, som av bolaget överlämnats till staten såsom säkerhet
för ett i sagda överenskommelse stadgat vite, varemot de såsom pant för
samma överenskommelse till staten avlämnade depositionsbevis å en miljon
femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ovan, tillställas
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
104
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§28.
Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras av
skiljemän, skola, för såvitt icke bär ovan annorlunda bestämts, skiljemännen
vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser
en och överståthållareämhetet i Stockholm den tredje.
§29.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan överlåtas*
Förestående
avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång,
men upphör att vara för holagen bindande, därest det icke av staten inom
samma tid godkännes.
Stockholm den 7 mars 1907.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Vollrath Tham.
Bevittnas:
C. H. Byström. G. Lagerhjelm.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.
Vollrath Tham.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Vollrath Tham.
Godkännes å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande
av den 21 juni 1907.
Stockholm den 29 juni 1907.
Julius Juhlin.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
105
1908 års avtal.
Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeavtal, varigenom
Aktiebolaget Svappavaare Malmfält till Svenska staten försålt bland
annat samtliga bolaget tillhöriga gruvor och gruveandelar jämte utmål,
samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Leveäniemi och Tansari
malmfält i Juckasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken,
varder å statens sida slutligen godkänt, träffas emellan Svenska, staten
å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, följande överenskommelse:
§1.
Utöver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta
och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara malmfält, skall bolaget mot
den i §§ 4 och 5 här nedan stadgade ersättningen till staten under tiden
1915—1932 äga bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare
nio (9) miljoner ton, dock med rätt för bolaget att, om det sådant omskar,
inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig intill 2,500,000
ton av sistberörda malmkvantitet, oberäknat varpmalm, varom förmäles i
§ 7 av 1907 års kontrakt.
§2.
Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om staten då icke begagnat
den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som
enligt § 9 mom l:o i 1907 års kontrakt är staten tillförsäkrad, intill ar 1938
icke inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari eller Salmivaara malmfält
bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning
inom Sverige.
§3.
Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under
perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver de
malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt,
ytterligare den malm, tillsammans nio miljoner ton, som bolaget genom
detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare
malmfält, mot den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2: o. för varje fall bestämda
frakt och under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna
kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under vart och ett av aren
1915_1917 äger frakta etthundrafemtiotusen (150,000) ton, under vart och
ett av åren 1918—1920 fyrahundrafemtiotusen (450,000) ton samt under
vart och ett av åren 1921—1932 sexhundratusen (600,000) ton; dock att den
i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika riktningar
icke må i följd av nyssberörda bestämmelse ökas till. mera an
3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton från Kiruna till
Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget) till
Svartön.
106
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 4.
Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigformaner
erlagger bolaget till staten dels ett kontant belopp av
3,500,000 kronor, vilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för bolaget
att uppskjuta betalningen intill den 1 september 1908 mot erläggande av
i årlig ränta å vad som ej. betalas den 1 juli från sistnämnda
dag till betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan givna bestäm
-
§5.
a av ^?n kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ovan erhåller rätt att bryta,
eller alltså for fyra och en halv (4 34) miljoner ton skall bolaget till staten
erlägga en royalty av tre (3) kr. pr ton, dock att å denna royalty skall avraknas
den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på
?™nd av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma i utdelning för
ifrågavarande fyra och en halv miljoner ton.
Royaltyn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
utöver nyssberörda avgift betalar omedelbart efter ordinarie bola^sstamma
vart av åren 1916, 1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med 2 kr. per
ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr. 50 öre per ton för Gellivaremalm, vart
av aren 1919, 1920 och 1921 royalty för 225,000 ton efter samma grund, vart
av aren 1922-1928 royalty för 300,000 ton likaledes efter samma grund samt
vart av aren 1929 1933 royalty för 300,000 ton med 1 kr. 50 öre pr lön för
Kiirunavaaramalm och 2 kr. 25 öre pr ton för Gellivaremalm.
§6.
Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången
av år 1932 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget,
dets enligt 1907 ars kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra
sig från Kimmavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthundratvå miljoner
sjuhundra femtiotusen (102,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet
som enligt | 9 mom. 2:o av 1907 års kontrakt för visst fall åligger staten,''
omfatta vad som brister i 102,750,000 ton, dock högst sju (7) miljoner ton.
Hegagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har bolaget
till den liden ej medhunnit att bryta och utfrakta 102,750,000 ton, skall bolaget
äga utfrakta vad som brister under femårsperioden 1933—1937 dock
ej mera än högst 2,000,000 ton utöver vad bolaget enligt 1907 års kontrakt
^under samma femårsperiod; skolande härvid bestämmelserna
i $ 1° i 1907 ars kontrakt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
§7.
l:o. Den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning
av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under åren 1920
—1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta vad bolaget på grund
jY nY. förevarande avtal brutit och tillgodogjort sig under sagda period,
därvid jämväl den enligt andra stycket av § 5 här ovan för samma malm
erlägga särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att härigenom
ändring icke sker med avseende å de i anförda § 9 mom. l:o av 1907 års
kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton från malmfält
i Kiirunavaara och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält — som
vid inlösen få tagas i beräkning.
107
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring i vad
i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt är stadgat därom, att om de malmtillgångar,
som vid 1932 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än
150 miljoner i Kiirunavaara eller 37 J4 miljoner i Gellivare malmfält, från
lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som svarar
mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
§8.
Vad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat skall i
tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt att
bryta.
§9.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom
för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång,
men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom
samma tid godkännes.
Stockholm den 9 april 1908.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Vollrath Tham.
LU OSS AV A ÅR A-KIIRUN AV A ÅR A AKTIEBOLAG.
Vollrath Tham.
Bevittnas:
C. H. Byström. Herman Buse.
Förestående avtal godkännes.
Stockholm den 26 juni 1908.
Å Kungl. Majtts och Kronans vägnar.
Carl Swartz.
108
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Yarpmalmsöverenskommelsen 1911.
Sedan Luossavaara-Kiirunavara Aktiebolag hos Kungl. Maj :t tillkännagivit
sin avsikt att tillgodogöra sig den vid brytning inom Gellivare malmfält
fallande s. k. varpmalmen samt anhållit att få å järnvägen Malmberget
och Koskullskulle—Svartön frakta sådan varpmalm eller därur utvunnen
produkt, har emellan Svenska staten, å ena, samt nämnda bolag,
å andra sidan, följande överenskommelse blivit träffad:
§1.
Allt gods, som före den 1 januari 1908 upplagts såsom varpmalm, äger
bolaget utan inskränkning efter gottfinnande tillgodogöra sig.
§2.
Med avseende å brytningen efter den 31 december 1907 överenskommes,
att till varpmalm skall hänföras det gods, som efter avskiljande dels av
rent gråberg, dels ock av exportvärdig malm (härefter kallad exportmalm)
håller en medeljärnhalt av högst 47.5 %.
Om den närmare tillämpningen av denna regel stadgas här nedan.
§3.
I den mån bolaget under denna överenskommelses giltighet fortsätter
att uppdela det brutna godset uti gråberg, exportmalm och mellanprodukt
(varpmalm), samt upplägger mellanprodukten utan att tillgodogöra sig
, densamma, skall den exportmalm, som må innehållas i den upplagda mellanprodukten,
icke inberäknas i den bolaget genom 7 § i 1907 års överenskommelse
medgivna exportkvantiteten.
§4.
Om bolaget för hela den vid brytningen fallande fyndiga bergmassan,
vare sig oskrädd eller efter gråbergs avskiljande, till sovrings- och anrikningsverk,
skall genom beräkningar enligt de i alternativ 1 eller 2 härnedan
angivna grunder fastställts, huru stor del av den ur verken utvunna malmen
skall hänföras till exportmalm samt huru stor del skall anses utgöra
produkt av varpmalm av den i 2 § angivna järnhalt (denna produkt likasom
av densamma genom beredning framställd malm härefter benämnd
»övermalm»).
Alternativ 1.
Genom vägning av hela den till sovringsverket förda massan samt genom
vågning och analysering av det ur verket eller ur därmed kombinerat anrikningsverk
utgående malm och avfall beräknas den införda massans såväl
kvantitet som medeljärnhalt. Befinnes därvid medel järnhalten understiga
för gods, som brutits ur gruvorna Kaptenslagret och Sele! (härefter
kallade Lilla fältet) 66 % eller för gods, som hrutits ur övriga för närvarande
under brytning varande gruvor (härefter kallade Stora fältet)
109
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
6O.5 %, skall avräknas så stor kvantitet gråberg att den återstående kvantiteten
håller 66 resp. 60.5 %>. Denna återstående kvantitet — eller, om medeljärnhalten
i det i sovringsverket införda godset icke understiger 66
resp. 60.5 %, hela den i verket införda kvantiteten — beräknas därefter fördelad
nti exportmalm om 67.5 (för gods från Lilla fältet) resp. 64.is % (för
gods från Stora fältet) samt mellanprodukt av 50 % medeljärnhalt. Av
denna 50%-iga mellanprodukt skall 20% av kvantiteten anses utgöra exportmalm
och in beräknas nti den genom 1907 års kontrakt fastställda maximiexportkvantiteten.
Alternativ II.
a) Om all under året bruten varpmalm anrikas, är att såsom export
malm
räkna så mycket malm med en medeljärnhalt av 64.471 % som motsvarar
87.225 % och såsom övermalm så mycket som motsvarar 12.775 %
av järnet i årets hela vunna malmkvantitet, detta dock under förutsättning
att den av statens kontrollant utförda provtagning icke giver anledning
att antaga, att jämhalten i avfallet från sovrings- och anrikningsverket
överstiger 14 %>. Är jämhalten i avfallet däremot högre, skall den
beräknade ö ve r ma! in sk v a n t it et e n minskas med en malmkvanititet, som
kan beräknas motsvara den i avfallet kvarlämnade järnhalten utöver
den sålunda medgivna. Bolaget är i sådant fall skyldigt verkställa den
vågning och analysering av avfallet, som erfordras för att fastställa järnmängden
i detsamma. . . ,
b) Om bolaget vid eu eller liera gruvor anordnar maskinell sovring utan
att anrika den vid sovringen erhållna malmhaltiga mellanprodukten skall
från den enligt ovanstående punkt a) beräknade övermalmskvantiteten
frånräknas så mycket malm av årets medeljärnhalt, som motsvarar meilanproduktens
innehåll av järn, sedan gråberg över 35 mm. avlägsnats.
Härvid skall iakttagas, att av denna me lianprodukts järnmängd JO % skall
beräknas bliva utvunnen. Vid eventuellt sedermera skeende anrikning av
denna mellanprodukt skall den vunna malmen utan avdrag raknas som
övermalm, såvida mellanprodukt ens järnhalt ej överstiger 4 os %; i annat
fall tillämpas bestämmelserna i nedanstående § 5. _
Den i alternativ II angivna metoden för sagda beräkning skall tillämpas,
så länge staten det medgiver. Staten äger emellertid när som helst
påfordra, att beräkningen skall ske med tillämpning av den i alternativ I
angivna metod, och skall, då sådant yrkande framställts, alternativ I tilllämpas
från och med ingången av nästa kalenderår efter det, da yrkandet
framställts. , n j »,
Bliver ny gruva upptagen inom Gellivare malmfält, skall den etter sin
beskaffenhet hänföras antingen till Lilla eller Störa fältet, Uppstår tvist
härom, skall sådan tvist avgöras av skiljemän enligt gällande lag.
§ 5.
Vill bolaget vare sig genom försäljning eller genom sovring och anrikning
tillgodogöra sig mellanprodukt, som upplagts efter den 31 december
1907 eller som hädanefter särskilt upplägges, skall, sedan först rent gråberg
blivit frånskilt, kvantiteten och medel järnhalten av det tillgodogjorda
godset genom vågning och analysering fastställas. Finnes medeljärnhäl
ten under åTet överstiga 47.5 %, skall såsom exportmalm frånräknas
så stor kvantitet 60 % -ig malm, som erfordras för att återstoden skall
hålla 47.5 % järn.
no
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 6.
^ mellanprodukt, som i 5 § sägs, eller mellanprodukt, som
före den 1 januari 190S upplagts såsom varpmalm, till sovrings- eller anrikningsverk
tillsammans med gods, varom i 4 § sägs, skall den införda
meUanprodukten till kvantitet och järnhalt bestämm^ så att d^S^
rasp. darur utvunnen malm, kan frånräknas vid tillämpningen av de i § 4
I++°Ch ? givna regler. Vid tillämpning av alternativ II skall
iakttagas, att av den införda mellanpnoduktens järnmängd 90 % skall beräknas
bliva utvunnen samt frånräknas, reducerad till den ur verken
utvunna malmens medeljärnhalt. veraen
§7.
Vid tillämpning av reglerna i § 4 alternativ I iakttaga att om från
och tT •frUVfaltet, (?.^ra eller Lilla) malmhaltigt gods föres till sovringsanrikaiaSsvcrk
tillsammans med gods från det andra fältet, skall den
förra produkten till kvantitet och järnhalt bestämmas så att den kan
franraknas vid tillämpning av de i § 4 alternativ I givna regler.
§ 8.
Staten äger att pa bolagets bekostnad anordna den kontroll över denna
överenskommelses tillämpning, som staten finner erforderlig.
§ 9.
Bolaget berättigas att frakta gods, varöver bolaget enligt denna över
enskommelse ager förfoga såsom varpmalm, ävensom av sådant gods utvunnen
produkt, från Malmberget och Koskullskulle till Luleå (Ivartön)
mot en avgift av två (2) kronor 75 öre per ton och i övrigt i tillämpliga
delar under de bestämmelser, som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898-åliggande bolaget att före den 1 juli varje år hos kungl. järnvägsstyrelsen
afmala, huru stor kvantitet varpmalm eller därav utvunnen produkt, bolaget
under nästföljande ar vill frakta.
§ 10.
nuarri933rerenfik°mmelSe tTMer genast 1 kraft och Joller “till den 1 ja -
Förestående avtal antages.
Stockholm den 30 september 1911.
Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar:
Carl Swartz.
Stockholm den 6 oktober 1911.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Erik Frisell. IIValmar Lundbom.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
111
1913 års avtal.
Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:
§ 1.
Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
enligt 1907 och 1908 års kontrakter med svenska staten äger att
under 25-år sperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara
och Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3 här nedan stadgade
ersättning till staten under tiden 1913—1932 äga rätt att bryta och
tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare högst trettioen (31)
miljoner ton, därav högst 21,600,000 ton inom Kiirunavaara malmfält samt
högst 9,400,000 ton inom Gellivare malmfält, oberäknat varpmalm, varom
förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.
§ 2.
Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under
perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver de
malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt
samt § 3 av 1908 års kontrakt, ytterligare den malm, tillsammans
trettioen miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt erhåller rätt att
bryta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot den i ovannämnda
§ 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och under övriga däri
stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet fördelas sålunda, att bolaget
äger frakta
under år 1913 | upp | till | 300,000 | ton | |
» » | 1914 | » | » | 400,000 | » |
» » | 1915 | » | » | 650,000 | » |
» » | 1916 | » | » | 900,000 | » |
» » | 1917 | » | » | 1,150,000 | » |
» » | 1918 | » | » | 1,350,000 | » |
» » | 1919 | » | » | 1,600,000 | » |
» » | 1920 | » | » | 1,850,000 | » samt under vart och ett av åren |
1921- | -1932 | » | » | 1,900,000 | » ; |
dock att den del av ovannämnda malmkvantiteter, som bolaget under
något eller nå,gra år icke hunnit utfrakta, må — efter överenskommelse
med järnvägsstyrelsen, huruvida transporterna av dessa restpartier skola
gå i riktning mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för sta
-
112
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
tens järnvägar möjligt ntfraktas, dock — med undantag för det i § 6 här
nedan avsedda fall — ej efter 1932 års slut.
Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika
riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års kontrakt
uppgå till högst 5,000,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen,
1.400.000 ton eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva,
från Kiruna till Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från Gellivare
(Malmberget) till Svartön.
Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar alla
malmav,sändningar på olika linjer under årets särskilda månader eller
trafiken förhindras genom omständigheter, (iver vilka förvaltningen av
statens järnvägar icke råder.
Ifrågasattes ökning av utfraktningen från Kiruna till Svartön med mera
än 400,000 ton för år räknat, måste samtidigt minskning med motsvarande
mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger det för
sådant fall bolaget att därom göra framställning hos järnvägsstyrelsen
minst 2 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan omläggning
skulle äga rum, därest ökningen avser eu transportmängd av mera än
400.000 ton och upp till 900,000 ton; önskas större årlig ökning än 900,000
ton i transporterna å linjen Kiruna—Svartön, skall meddelande härom
lämnas minst 3 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan ökning
är avsedd att äga rum.
För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända malm
från Gellivaj-e malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse
med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt av
3 kronor 43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transportplanen
angivna kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm
från Kiruna till Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen,
att de vagnar, som använts för malmtransporten från Kiruna till Svartön,
kunna vid återgåendet användas för berörda malmtransport från Malmberget
till Riksgränsen.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per
dag. Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar
sådana i mån av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat
dygn.
Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1
juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars typ M2 enligt
nn gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vagnar
utan någon ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken.
Kostnaden för dessa vagnars underhåll bestrides av bolaget.
Lika många vagnar, som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6 e. m.
påföljande söckendag ankommit lastade till Svartön, skola återlämnas
tomma successivt senast under loppet av därpå följande söckendag, räknad
till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet utöver denna tid, erlägges
av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.
Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet av vägnar
å Svartön i Kungl. Maj:ts brev av den 1 juli 1898, åberopat i 1907 års
kontrakt § 8 mom. l:o).
113
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 3.
För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar,
skall staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående nettovinsten,
vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda undersökningar
härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten
skall dock avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier
på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma
i utdelning för ifrågavarande femton och en halv miljoner ton; och skall
sålunda utöver berörda avgift vinsten utgå för åren 1913—1927 med 5 kronor
per ton Kiirunavaaramalm och 5 kronor 50 öre per ton Gellivaremalm
samt för åren 1928—1932 med 4 kronor 50 öre per ton Kiirunavaaramalm
och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.
Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats på grund
av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av
likviden äga rum i samband med erläggandet av den utdelning, som enligt
bolagsordningen skall utgå till staten såsom ägare av preferensaktierna.
§ 4.
Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt att den
31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
•eller Aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom detta kontrakt
föranledda minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara och
Gellivare malmfält, den enligt de i nämnda paragraf angivna grunder bestämda
lösesumman minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor per
ton å hälften av de enligt detta avtal brutna och bortfraktade malmkvantiteter.
Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda
inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta efter 4 procent
från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942 avdragas från den
lösesumma, som jämlikt de i § 12 av 1907 års kontrakt angivna grunder
skall bestämmas, för det fall att staten till sistnämnda dag påkallat begagnande
av sin lösningsrätt.
§ 5.
Vid den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning
av den medelvinst, L u ossav a a r a - K i i r un a v a a ra Aktiebolag under åren
1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall icke hänsyn tagas till försäljningsprisen
å den malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande avtal
brutit och tillgodogjort sig; ej heller skall genom detta kontrakt ändring
ske med avseende å de i § 9 mom. 1 av 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter
malm — 30,000,000 ton från Kiirunavaara malmfält och
7,500,000 ton från Gellivare malmfält — som vid inlösen få tagas i beräkning.
Dessa bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning för det fall
att lösningsrätt kommer att utövas i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 höft. (Nr 2''tl )
8
114
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
$ 6.
Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid, 1932 års utgång och har Luossavaåra-Kiirunavaara
Aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta och
utfrakta de malmkvantiteter, -som bolaget enligt detta kontrakt äger tillgodogöra
sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget under
femårsperioden 1933—1937 först utfrakta vad som må återstå av sistnämnda
malmkvantiteter, innan brytning och ^fraktning av de i § 10
i 1907 års kontrakt angiva malmkvantiteter må ifrågakomma.
§ 7.
Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej gorå ändring i vad i 1907 års
kontrakt är stadgat därom, att, de malmtillgångar, som vid 1932 respektive
1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolags
utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150 miljoner
ton i Kiirunavaara eller 371i2 miljoner ton i Gellivare malmfält, från
lösesumman av de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som svarar
mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
§ 8.
Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt
att bryta.
§ 9.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom
för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.
§ 10.
Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser enligt
1908 års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o av
1907 års kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.
§ 11.
Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen av
detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28.
i 1907 års kontrakt finnes stadgat.
Tillägg:
Utöver vad förestående kontrakt innehåller åtager sig LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag att anordna en genom djupborrningar utförd
undersökning rörande malmernas dimensioner på djupare nivåer inom
Kiirunavaara och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst 500,000
kronor, vilket av bolaget gjorda utlägg skall utan räntetillägg till bolaget
återbetalas i den händelse staten år 1932 eller år 1942 begagnar sig av sin
inlösningsrätt. Denna undersökning skall utföras i överensstämmelse med
115
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
de anvisningar, som lämnas av en för arbetets övervakande tillsatt
nämnd på tre personer, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av bolaget
och en av Järnkontoret, skolande arbetet så bedrivas, att nämndens rapport
över de vunna resultaten kan föreläggas 1919 års riksdag.
Stockholm den 4 april 1913.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Ax. G. Svedelius Erik Frisell.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.
Ax. G. Svedelius Erik Frisell.
LU OSSA V A ARA-KIIRUN AV A ARA AKTIEBOLAG.
Ax. G. Svedelius Erik Frisell.
Bevittnas:
C. H. Byström. H. I. Fröcklin.
Godkännes å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande
av den 4 juli 1913.
Stockholm den 18 juli 1913.
THEODOR ADELSWÄRD.
116
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
1918 års avtal.
Emellan svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, här nedan kallade bolagen,
å andra sidan, är följande överensskommelse träffad:
§ 1.
Staten överlåter till bolagen uteslutande nytt janderätten under åTen 1919
—1930 till Luossavaara malmfält, innefattande gruvor och inmutade områden,
som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra samma malmfält.
Bolagen äga dock icke under sagda tidsperiod begagna sig av denna nyttjanderätt
i vidare män än här nedan i detta kontrakt bestämmes.
§ 2.
l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta och
tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle bolagen
något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten, äga
bolagen under de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig den
sålunda icke brutna och bortfraktade kvantiteten.
2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all vid
brytningen fallande malm med högst O.ois procent fosfor tillkommer Norrbottens
Järnverks Aktiebolag och all malm med högre fosforhalt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens
Järnverks Aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning
inom landet; den Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
tillfallande malmen må exporteras.
§ 3.
Norrbottens Järnverks Aktiebolag utfäster sig att till tackjärnstillverkare,
som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919, till
nämnda bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela
den malm kvantitet, Norrbottens Järnverks Aktiebolag på grund av detta
kontrakt bekommer, som å varje särskild sökande belöper efter förhållandet
emellan å ena sidan hans egen tillverkning av tackjärn, avsett för
ståltillverkning inom landet, och å andra sidan samtliga sökandes jämte
Norrbottens Järnverks Aktiebolags sammanlagda tillverkning av sådant
tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt malmbehov skall för varje
nästföljande år göras till Norrbottens Järnverks Aktiebolag senast den
1 oktober året före det år, anmälan avser.
Den malm, Norrbottens Järnverks Aktiebolag sålunda avstår, må icke
utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än framställning
av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras utan sådant
medgivande tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens Järnverks
Aktiebolag avstått, har den tillverkare, som erhållit ifrågavarande malmparti,
för framtiden förverkat sin rätt till malm enligt denna paragraf.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
117
§4.
För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som ntgaT
med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor for varje år under aren 1919
—1930 samt därutöver för varje ton för bolagens raknmg bruten och bortfraktad
malm: , „ ,T
i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma Norrbottens
Järnverks Aktiebolag, två kronor per ton; samt
i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, för under aren 1919—19^7 boitfraktad
malm två kronor per ton men för efter 1927 utgang bor i
tad malm tre kronor per ten; ägande dock bolaget under ar 1927 påkalla
prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten a försäljningen
av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att uppg
till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver ovannamn
en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor skall utgå för
varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre an hälften
av den beräknade vinsten, dock till lägst tva kronor per ten; och m vid
beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till nagra av trall
aktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder vdka kumm antagas
hava på ett eller annat sätt t pinat det syfte, att bolagets vinst da
igenom skulle kunna beräknas till lägre belopp an eljest kommit att ske.
Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 § ay 1907
års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossai-aara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning av trafikaktiebolagets
räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen, ma dock
icke utövas av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets styrelse eller
statens revisor i sistnämnda bolag.
Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott den
31 december varje år; första gången således den 31 december 1918. _ lor
återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje ar
för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga
beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bes ammelserna
i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden
äga rum senast den 1 juni påföljande åT.
§ 5.
Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen att
årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, okad med 10
procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter
sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavaara av olika malmsorter
i samma proportion, som faller vid årets brytning i dess helhet.
Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall galla
följande: o
a) Bolagens. leveransskyldighet omfattar under första året, da leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000)
ton.
h) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende
av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen
Sfr Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
(20,000) ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att leverera,
med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.
e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd
med bolaget utsett sakkunnigt biträde.
f) St liten må icke begagna sin rätt till malm enligt donna paragraf an
nät än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan
driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagens
brytningsförmåga, upphör bolagens leveransskyldighet enligt denna
paragraf, så.länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning
i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen
i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till
bolagens samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.
§ 6.
Bolagen, förbinda sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning
samt att lör sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga
kostnader.
Under förutsättning att inom Luossavaara till 200 meters allmän avow?nn
nSn lmCKr. Kiirunavaaras nollpunkt kunna uttagas nio miljoner
ty,000,000) ton direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke utsträcka
brytningen till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet
finnas över denna nivå, skall fastställandet av den vidare utsträckningen
mot djupet bliva föremål för särskild underhandling mellan staten
och bolagen. Denna bestämmelse må dock icke utgöra hinder för botagen
att på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning under Kiirunavaaras
nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.
§ 7.
I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt för åren 1919-1930 till bolagen nyttjanderätten till det
mttråde vid Luossavaara, som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan
Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
åberopad karta betecknats med litt. B, emot arrende utgående med enahanda
belopp per kvadratkilometer, som för den enligt kontrakt mellan
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
119
staten och Luassavaara-Kiirunavaara Aktiebolag upplasta marken vid
Kiirunavaara och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt aio
stadgade.
§8.
Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden illlb- lllIiO arligen
frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundrafemtiotusen (350,000)
ton malm. Den del härav, som bolagen under något eller migrän! icke
hunnit utfrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt, utiraktas,
dock ej efter 1930 års slut. ,
För den del av här ifrågavarande malm, som for Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds räkning kommer att under avtalstiden transporteras
från Kiruna till Riksgränsen respektive Sv ar ten för att skeppas,
skall fraktavgiften utgå med 3.21 kronor per ton till Riksgränsen och 4.i,
kronor till Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor
och transportbestämmelser, »om finnas angivna i 190 i ars kontrakt
mellan svenska staten, å ena, samt Luossav a ar a -Kiirunavaara A
tiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trankaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, med den inskränkning, som tramgar
av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt mellan svenska staten och nyssnämnda
bolag. ... -i, , i
För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda galla enahanda »arantibes
tämmelser, som finnas angivna i § 14 mom. Do och 2:o i 190/ ars
kontrakt, varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall iordelas pa
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Knrunavaara
Aktiebolag i förhållande till för vartdera bolagets rakning framförda
tonkilometer malm å dels sträckan Gellivare Riksgränsen, dels
sträckan Gellivare (Malmberget)—Svartön. Därest § 14 av 1907 års kontrakt
på grund av sådan statsinlösen, varom stadgas i § 9 av samma kontrakt,
upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter icke förpliktas att
för visst år erlägga större belopp, än som, inberäknat stadgade traktan -gifter, betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets malmtransporter
samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som framkommer,
om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i § 14
av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda malmtonkilometer
för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar ställes i
förhållande till antalet för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags rakning
utförda malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista åren
innan statsinlösen ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt bär
ifrågavarande bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett _ fullständigt
avbrott i nu ifrågavarande malmtransport å vederbörande järnvägslinje
nödvändigtvis måst äga rum till följd av krig eller blockad.
Staten medgiver att, i den man vagnar för transporten mellan upplag
å Svartön och lastande fartyg behövas för Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds
här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må i mån
av tillgång tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest statens
järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som Luossavaara-Knrunavaara
Aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150 vagnar per dag, en
avgift av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn skall erläggas.
För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens Järnverks
Aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande
fraktavgifter, för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda
medgiver.
120
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 9.
Därest detta avtal icke förlänges vid 1930 års utgång, åligger det staten
att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas
tillgodogörande och administrerande anordnade anstalter, byggnader
— dock ej bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner, redskap
och material. Lösesumman skall bestämmas och erläggas på sätt i
§ 6 mom. 4 av omförmälda 1907 års kontrakt bestämmes.
§ 10.
Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt mellan
svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget
Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg —
Oxelösund, å andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium den
14 september 1917, skall beträffande exporten av malm från de Grängesbergs
Graf-^aktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla följande:
l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att från
de Grängesbergs Grufveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg under
åren 1919—1930 exportera utöver de enligt 1907 års kontrakt och
nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare 350,000 ton årligen,
i den mån staten ej begagnar sig av den staten enligt 2:o) här nedan
tillkommande rätt. Skulle bolaget något år icke exportera den medgivna
kvantiteten, äger bolaget under de följande åren exportera den återstående
kvantiteten. Likaledes äger bolaget efter år 1918 exportera de
kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl. brev medgivits rätt att exportera
under åren 1917 och 1918, men som bolaget intill 1918 års slut icke
hunnit exportera.
2: o. A andra sidan förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1930 tillhandahålla
staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet,
i mom. l:o omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller ståltillverkning
inom landet.
Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:
a) Malmen iskall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande
självkostnaden.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,
oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen
(50,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt
att leverera med mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt
där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före
det å,r, då leverans skall äga rum.
c) I självkostnaden skall inberäknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.
d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget
121
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd
med bolaget utsett sakkunnigt biträde. _
e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller
ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan förefintligt sa
dant
företag. , , ,
f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan
driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
hrytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet, enligt
denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning
i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveranson
i vidare mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förnållande
till trafikaktiebolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg
ifrågavarande år. ,
3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom stadgas
i nästföregående moment, skall staten från och med det år, da rätten
till malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas, avstå från
royalty i Luossavaara till belopp motsvarande tre kronor per ton levererad
Grängesbergsmalm, med iakttagande att överskott i royalty från ett
år skall gå i avräkning för följande år. Finnes vid 1930 års slut, att staten
från Grängesbergsfältet erhållit mera malm än som från och med ovannämnda
utgångsår av bolagen brutits och bortfraktats från Luossavaara,
skall staten för överskottet betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset,
beräknat efter medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.
Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året efter
det då leveransen av Grängesbergsmalm äger rum, varvid, i den man bolagen
erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära så stor
del därav, som erfordras för ifrågavarande reglering.
§ 11.
Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den
dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm, bolagen enligt
§ 2 härovan bryta och bortfrakta.
§ 12.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen komma
att anställa rörande malmtillgången i Luossavaara, ävensom att själv
låta anställa sådana undersökningar i den mån det kan ske utan att ar
betet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.
§ 13.
Vad i § 18 av 1907 <års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt
Luiossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält
och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är stadgat,
skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,
som Trafikaktiebolaget Grängesberg—''Oxelösund genom detta kontrakt
äger rätt att bryta.
§ 14.
För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara må,
som på grund av detta avtal åligga vare sig Trafikaktiebolaget eller Norrbottens
Järnverks Aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolag°n en
för båda och båda för en, därest ej förpliktelsen i detta avtal uttryckligen
angives påvila enbart Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
122
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 15.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet
för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1 av
1907 års meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.
§ 16.
Därest sådant från statens sida på fordras före den 1 januari 1929, skall
detta kontrakt anses förlängt till 1937 års utgång.
I sådant fall skola parternas inbördes rättigheter och skyldigheter bedömas,
som om kontraktet från början varit ingånget för tiden till 1937
års utgång.
§ 17.
Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt,,
skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års kontrakt
finnes stadgat. .
Stockholm den 1 juli 1918.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.
B. Wijkander.
Godkännes för Svenska Statens räkning
F. V. Thorsson.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag godkänner för sin del ovanstående
överenskommelse; och förklarar b)olaget, att den i 9 § av 1907 års
kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande
av i samma paragraf omförmäld lösesumma ej må kunna i något
avseende till bolagets förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående
överenskommelse eller av densamma härledda gvtal.
Stockholm den 1 juli 1918.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
J. C.son Kjellberg. Gunnar Dillner.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
123
1918 års tilläggsavtal.
Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de
mellan samma parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.
§ 1.
Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal med
svenska staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående
krig, men som under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa kvantiteter
kallas här nedan »utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke varpmalm
och därav utvunnen produkt, s. k. övermalm.
Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt, da
krigstillståndet mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt
inställande av fientligheterna; dock att, därest krigstillståndet fortfar
mellan andra i pågående krig deltagande stater samt i följd härav
malmexporten väsentligt förhindras, krigsperioden skall anses räcka till
dess detta hinder bortfallit.
I bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914 1932.
§ 2.
Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907 års avtal
om förmå Ida rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
som tillhöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller
Aktiebolaget Gellivare Malmfält, och Luossayaara-Kiirunavaara Aktiebolag
till denna tid icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt
år efter krigsperioden upptagna kvantiteterna, bortfrakta, de under
krigsperioden utfallna kvantiteterna, skall med avseende å sistnämnda
kvantiteter gälla följande: _ .
1:) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebo laget
Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna, vid
1932 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.
2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter trafikaktiebolagets
val.
3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas
royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel
eller utdelning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, som på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal skolat
utgå till staten, därest malmen bortfraktas det år, den utfallit. Vid beräkning
av självkostnadspriset äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
icke beräkna högre fraktkostnad än som skall utgå enligt 1907 års
avtal.
124
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
4:o) I självkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen
för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader
och. övriga allmänna omkostnader, dels oek andel i amortering och ränta
å anläggningskostnaderna. Denna del av självkostnaden må icke beräknas
högre än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan under året i
Kiirunavaara respektive Gellivare bruten malm.
5:o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren 1935
—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut icke
återstå 5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av nämnda
tioårsperiod, med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ten per år. Årsleveranserna
skola fördelas med största möjliga jämnhet på årets olika
skeppningsmånader.
6:o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig fördelade
i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året exporterade
kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit under
kriget, fördelade i olika malmkvaliteter eftersom nyss har sagts, och skall
här ovan omförinälda malmleverans så vitt möjligt fullgöras i samma
kvaliteter, som beräknas hava utfallit.
§ 3.
Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan omförmälda
lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången
av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna, skall
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
under åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937 års
slut ännu icke bortfraktade kvantiteterna med en femtedel årligen, i den
ordning och på de villkor, varom förmäles i § här ovan.
§ 4.
Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade efter
1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta större
inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, än om bortfrakten
ägt rum det år, kvantiteterna utfallit.
Stockholm den 1 juli 1918.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner
Godkännes för Svenska Statens räkning
F. V. Thorsson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
125
Bil. A.
Tablå:
över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön å^719jL^r1^
.av den malm, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt 1907, 1908 och
1913 års kontrakt äger exportera (i tusen ton):
År.......... | 1914 | 1915 | 1916 | 1917 | 1918 | 1919 |
Totalkvantitet | 4,600 | 4,738 | 5,050 | 5,350 | 5,675 | 5,975 |
År.......... | 1920 | 1921 | 1922 | 1923 | 1924 | 1925/32 |
Totalkvantitet | 6,205 | 6,290 | 6,305 | 6,310 | 6,360 | 6,420 |
126
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
1922 års avtal.
Emellan Svenska Staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, är träffat följande avtal, innefattande
tillägg till och förändring av tidigare överenskommelser.
§ 1.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig att, så fort sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som härvid
fogade bilagan visar.
§ 2.
Till reglering av det parternas mellanhavande, som uppkommit i anledning
av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags åtagande dels enligt
§ 14 i överenskommelsen den 7 mars—29 juni 1907, dels ock enligt senare
kontrakt, i den män bestämmelserna i nyssnämnda paragraf därå äga
tillämpning, ävensom i anledning av Trafikaktiebolaget Grängesberg—-Oxelösunds åtagande i § 8 av kontraktet den 1 juli 1918 mellan svenska
staten, å ena sidan, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och
Norrbottens Järnverks Aktiebolag, å andra sidan, bestämmes härmed
följande.
Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund förbinda sig att vid uppkommande fråga om gäldande
för tiden från och med den 1 januari 1921 av sådant tillägg till
frakt, som avses med ovan berörda kontraktsbestämmelser (bär nedan benämnt
frakttillägg), icke till sitt fredande från kravet åberopa krig eller
blockad, som förekommit före den 1 januari 1921.
Bolagen förbinda sig att för tiden efter den 1 januari 1922 inom en månad
efter mottagandet likvidera av järnvägsstyrelsen utställd räkning på
frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procent ränta å frakttillägget
från den dag, räkning blivit bolagen tillställd, till dess betalning
sker. Järnvägsstyrelsen förbinder sig å sin sida, att i den mån principiella
meningsskiljaktigheter rörande grunderna för frakttilläggets beräkning,
vilka icke avse .stadgandet i § 14 mom. 3 i 1907 års kontrakt, blivit
för tidigare år avgjorda genom dom eller förlikning, i sina uträkningar
av frakttillägg tillämpa den mening, som lagts till grund för det
tidigare avgörandet.
Bolagen äga emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolagen anse sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen
erlagts, efter den procent, som bolagen skulle fått vidkännas,
om beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.
127
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshanseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i eu rättegång,
där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och aligger net
alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava vant
bolagens skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakt til lagg.
Mom 2. Järnvägarna Gellivare—Riksgränsen och Gellivare-tMalmbeiget)—Svartön
skola för tiden från och med den 1 januari 1922 för beräknande
av ifrågavarande frakttillägg anses såsom en enhet, sa att överskott
å endera järnvägen beräknas för fyllande av brist a den andra.
Frakttillägget skall beräknas till det belopp, varmed sammanlagda inkomsten
av samma järnvägar må hava för varje särskilt år understigi
kostnaden för järnvägarnas drift och underhall jämte ränta a nuvaran e
och blivande anläggningskostnad för dessa järnvägar, innefattande jämväl
alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar a b varton;
och skall denna ränta beräknas till fem procent, om den av LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
fraktade malmkvantiteten för året icke överstigit fem miljoner ton, och
i annat fall till fem procent jämte 1/20 procent däröver för värjo paborjat
hundratusendetal ton av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och irafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund fraktad malm över fem miljöhot
lön.
Mom. 3. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkännes befogenhet
att genom särskild representant taga del av räkenskaperna för statens
järnvägar i den mån det erfordras för att följa beräkningarna av
frakttilläggen ävensom de beräkningar, som ligga till grund för tillämpningen
av mom. 4 b) under denna paragraf.
Mom. 4. Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom laga
kraftvunnen dom, skiljedom eller förlikning finnes skyldigt gälda något
belopp i frakttillägg för år 1920, skall bolaget senast inom tva mana der
därefter avräkningsvis betala det sålunda bolaget alagda frakttillagg intill
ett belopp av fem miljoner kronor jämte sex procent ränta från 1J20
års slut; och skola beträffande frakttillägg, som sålunda och i övrigt må
på angivet sätt åläggas bolaget för år 1920 ävensom för aren Illa 1J19,
följande regler vinna tillämpning:
a) Beträffande förräntningen skall iakttagas, att frakttillaggen skola,
oberoende av den grund, som må varda angiven i dom, skiljedom eller
förlikning, förräntas efter sex procent om året från respektive fraktars
slut, och att räntan skall vid värjo kalenderårs slut läggas till kapitalet
och jämte detta förräntas. . ...
b) För den händelse staten genom uppbärande av frakt for de i tuiläggsavtalet
den 1 juli 1918 omnämnda »utfallna kvantiteter» malm skulle
under något år före år 1936 erhålla en högre vinst än som uppkommit,
därest nu nämnda kvantiteter icke fraktats å järnvägarna, skall ett belopp,
motsvarande den sålunda uppkomna, överskjutande delen av vinsten
avskrivas å den skuld för nu ifrågavarande frakttillägg, vari LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag må häfta jämlikt ågången dom, skiljedom eller
förlikning; allt dock endast i den män järnvägarnas inkomst samma ar
överstiger sammanlagda beloppet av järnvägarnas drift- och underhållskostnader
samt tio procent av deras anläggningskostnader, däri inbegripet
statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön. A sålunda
gottskrivet belopp skall beräknas ränta efter sex procent om aret
från utgången av det år, varunder vinsten uppkommit, skolande denna
ränta årsvis läggas till kapitalet och med detta förräntas.
128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
c) Vid beräkning av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags skuld för
nn ifrågavarande frakttillägg, skall nämnda bolag gottskrivas ett belopp,
motsvarande den ökning av inkomst- ock förmögenhetsskatt samt extra
inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska staten, som LoussavaaraKiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
fått vidkännas genom att deras beskattningsbara inkomst för något år blivit
för högt upptagen av den anledning, att sådant frakttillägg för åren
1915—1920 icke avdragits vederbörande år. Å sålunda gottskrivet belopp
skall beräknas ränta efter sex procent om året från respektive skattebetalningsdagar,
skolande denna ränta vid varje kalenderårs slut läggas till
kapitalet och med detta förräntas.
Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag något år efter år 1920
upptager nu ifrågavarande frakttillägg eller någon del därav såsom omkostnad
samt dess inkomst och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösunds inkomst genom utdelning från Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag sålunda blir mindre än den eljest skolat vara, skall åter staten
i avräkning å det belopp, som enligt första stycket här ovan må tillkomma
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, gottskrivas ett belopp lika
med skillnaden mellan, å ena sidan, de sammanlagda skattebelopp, bolagen
haft att till staten erlägga, därest den beskattningsbara inkomsten
icke blivit på angivet sätt minskad, utan motsvarande belopp i stället utdelats
till vederbörande aktieägare, samt, å andra sidan, summan av de
bolagen verkligen debiterade skattebelopp. Jämväl å sålunda gottskrivet
belopp skall räknas ränta från respektive skattebetalningsdagar enligt
senast angiven grund.
Summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt b) och c)
tillkommande belopp jämte ränta må icke överstiga de frakttillägg jämte
ränta, som bolaget må hava ålagts gälda för åren 1915—1920.
d) Senast den 15 november 1936 skall hava skett uträkning av statens
mellanhavande med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag per den 31 de-,
cember 1936 på grund av bolaget enligt laga kraftvunnen dom, skiljedom
eller förlikning eventuellt åliggande frakttillägg för åren 1915—1920 med
hänsyn tagen till de i punkterna a)—c) här ovan lämnade bestämmelser.
Hava Järnvägsstyrelsen och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke
den 1 juli 1936 enats om sagda uträkning, skall uträkningen verkställas
nv en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka Järnvägsstyrelsen
utser en, bolaget en och Överståthållarämbetet i Stockholm den tredje.
e) Det belopp, som det enligt den i d) här ovan angivna uträkning
må åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att utgiva, skall, därest
staten begagnar den densamma enligt § 3 här nedan den 31 december 1936
tillkommande lösningsrätt, gäldas medelst avdrag å lösesumman. Om
inlösen icke äger rum, skall beloppet erläggas antingen kontant den 31
december 1936 eller, om Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund så
önskar, på det sätt att den 31 december ett vart av åren 1936—1940 erlägges
dels en femtedel, dels sex procent ränta å kvarstående belopp, skolande
dessa likvider åligga för åren 1936—1937 Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag samt för åren 1938—1940 Trafikaktiebolaget Grängesberg—■
Oxelösund.
Skulle Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vilja före den 31 december
1936 helt eller delvis uppgöra eventuell skuld till staten för i detta
moment omhandlade frakttillägg, står det bolaget fritt, dock alltid utan
anspråk på andel i järnvägarnas vinst enligt b) här ovan för tiden från
129
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
och med det år, varunder slutbetalning ägt rum, och skall, även om bolaget
betalar frakttillägg utan avvaktande av dom, skiljedom eller förlikning,
Korn ovan nämnts, bolaget vara skyldigt att tillika gälda länta till
betalningsdagen enligt ovan under a) angivna grund.
f) Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund i sina räkenskaper såsom omkostnad upptager
frakttillägg för åren 1915—1920 så sent, att hänsyn till därav förorsakad
minskad skatt till staten icke kan tagas vid den under d) härovan omförmalda
uträkning, är vartdera bolaget pliktigt att senast en manad efter
utgången av vederbörande skatteuppbördstermin till staten utgiva ersättning
för den för bolaget uppkomna minskningen i skatt, beräknad enligt
de under c) andra stycket här ovan angivna grunder. Luossavaara-Knrunavaara
Aktiebolag enligt detta stycke åliggande ersättning, vilken
förfaller till betalning efter 1937 års utgång, skall gäldas av Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund. Summan av de staten enligt c) andra
stycket här ovan gottskrivna belopp jämte ränta till 1936 års utgång samt
de staten enligt detta stycke tillkommande ersättningar må icke överstiga
summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt c) första
stycket här ovan gottskrivna belopp jämte ränta till 1936 års utgång.
Mom. 5. Här ovan träffade bestämmelser må icke i någon mån inverka
på det rättsliga bedömandet av frågan om tolkningen och tillämpningen
av § 14 i 1907 års kontrakt.
§ 3.
Mom. 1. Staten utfäster sig att icke begagna sig av den staten enligt
9 av 1907 års överenskommelse tillkommande rätt, att den 31 december
1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, vilka nu
tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält.
Mom. 2. Däremot medgives staten rätt att den 31 december 1936 lösa
de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som nu tillhöra eller intill
sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vill staten begagna denna sin lösningsrätt.
göre därom tillsägelse under ar 1934 hos Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare Malmfält, om
detta bolag då ännu består; och skall i fråga om statens rätt att återkalla
sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna därför, om
avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande vad i § 9 av 1907
års överenskommelse är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock med
iakttagande av dels bestämmelsen i § 5 mom. 2 här nedan, dels ock
följande förändringar och tillägg;
a) Till grund för beräkningen av lösesumman skall, med iakttagande av
bestämmelserna i § 5 av kontrakt den 4 april—18 juli 1913, tagas den årliga
medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör anses
hava haft å försäljningen av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort
sig under åren 1922—1933. Har kvantiteten av denna malm
överstigit trettiosex miljoner (36,000,000) ton från malmfältet i Kirunavara
eller nio miljoner (9,000,000) ton från Gellivare malmfält, skall från
beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt a de överskjutande kvantiteterna.
Ej heller må för åren 1932 och 1933 i beräkningen medtagas
vinsten på mer än medeltalet av de kvantiteter malm, som i beräkningen
medtagas för åren 1922—1931, i den mån ej ett medtagande av större kvan
Bihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Sr 2''i1.)
130
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
titeter för nämnda två år erfordras för att ovan angivna kvantiteter för
hela tolvårsperioden skola uppnås.
Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm
ägt rum under ifrågavarande tolvårsperiod, skall den tid avbrottet varat,
icke medtagas i beräkningen; och skola för sådan händelse de i föregående
stycke angivna kvantiteterna 36,000,000 ton och 9,000,000 ton undergå
motsvarande minskning.
b) Från lösesumman skall avdragas:
1) vad staten eller den, som företräder statens rätt, jämlikt den i
§2mom.4d) härovan omförmälda uträkning må äga att fordra
på grund av den av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag ingångna
garanti rörande kostnader och förräntning å järnvägarna
Gellivare—Riksgränsen och Gellivare (Malmberget)—Svartön;
2) det i 1913 års överenskommelse § 4 stadgade vederlag för genom
nämnda överenskommelse föranledd minskning av malmtillgången
i Kirunavara och Gellivare malmfält jämte fyra procent ränta därå
från den 1 januari 1933.
c) Begagnar staten sig av densamma tillkommande lösningsrätt skall
lösesumman med det belopp, vartill densamma efter vederbörliga avdrag
uppgår, erläggas, efter statens val, enligt ettdera av följande tre alternativ:
1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med
erläggande av lösesumman eller någon del därav intill den 31
december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget
Gellivare Malmfält dagen för inbetalningen en månad förut samt
att erlägga fyra procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen
till dess betalning sker;
2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 31 december ett vart av de fyra närmast följande
åren; skolande oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen
förräntas efter fyra procent om året t. o. m. den 31 december
nästföljande år samt därefter med sex procent om året;
3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna
räntor den 31 december ett vart av de nio närmast följande åren;
skolande ognidna delar av lösesumman förräntas på sätt under
2) säges.
Det åligger staten att senast inom den tid, inom vilken det står staten
Öppet att återkalla tillsägelse om inlösning, meddela bolagen eldigt vilket
av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.
I händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd, som här
medgivits, äger Sveriges riksbank att utan hinder av bestämmelsen i 1907
års kontrakt § 21 mom. 4 överlämna de i riksbanken nedsatta aktierna till
staten, sedan inlösningsdagen inträtt och staten tillställt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbindelser
å lösesummans belopp eller resterande del därav, allt jämte ovan stadgade
ränta.
Mom. 3. De i § 10 av 1907 års avtal för åren 1933—1937 fastställda
kvantiteterna järnmalm femton miljoner (15,000,000) ten för Kirunavara
malmfält och tre miljoner sjuhundrafemtiotusen (3,750,000) ton för Gellivare
malmfält skola så fördelas, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
därav äger bryta under åren 1933—1936 från Kirunavara Malmfält tolv
miljoner (12,000,000) ten och från Gellivare malmfält tre miljoner
131
Kungl. May.ts proposition Nr 241.
(3,000,000) ton samt under år 1937 utöver eventuella rester a nyssnämnda
kvantiteter från Kirunavara malmfält tre miljoner (3,000,000) ton och från
Gellivare malmfält sjuhundrafemtiotusen (750,000) ton, allt oberäknad
varpmalm.
Mom. 4. Med ändring av vad i § 9 inom. 2 av 1907 ars kontrakt och
§ 6 av 1908 års kontrakt föreskrives om ersättning för icke bruten och
bortfraktad malm, stadgas härmed följande.
Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången
av år 1936 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget enligt
dels 1907 års kontrakt, § 7, dels 1908 års kontrakt, § 1, och dels denna
paragraf mom. 3 äger tillgodogöra sig från Kirunavara och Gellivare
malmfält, eller tillhopa etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen
(117,750,000) ton, skall, i händelse av inlösen, varom i denna paragraf mom.
2 sägs, staten utöver lösesumman för aktierna lämna Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare Malmfält ersättning,
i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag belöper,
för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för
mera än sju miljoner (7,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris
motsvarande sistnämnda bolags enligt § 9 mom. 1 i 1907 års kontrakt
samt bestämmelserna i detta kontrakt uppskattade medelvinst under åren
1922—1933 per ton malm med avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen
utfraktats under åren 1933—1936, skolat jämlikt Luossavaara-KiirunavaaraAktiebolags
bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna
i bolaget.
Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist pa
åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i 1907 års avtal § 9
mom. 1 sägs; och beloppet erlägges kontant före utgången av år 1937.
Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1936 års utgång och har Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta och
utfrakta etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen (117,750,000) ton.
skall bolaget äga utfrakta vad som brister under år 1937, dock ej mera än
fyrahundratusen (400,000) ton utöver vad bolaget enligt 1907 års kontrakt
och mom. 3 här ovan äger frakta under år 1937; skolande härvid bestämmelserna
i § 10 i 1907 års kontrakt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment och i § 11 i 1907 års
kontrakt skola, på sätt i 1918 års tilläggsavtal förutsetts, de i sagda avtal
omförmälda »utfallna kvantiteter», i den mån de belöpa på 1907 och 1908
års kontrakter, betraktas som om de blivit av bolaget brutna och bortfraktade.
Mom. 5. I övrigt gäller, att, därest staten begagnar den densamma nu
medgivna inlösningsrätt den 31 december 1936, alla de påföljder, som enligt
parternas tidigare avtal skolat inträda vid 1932 års utgång, därest staten
begagmat sin inlösningsrätt den 31 december 1932, i stället skola inträda vid
1936 års utgång. .
Mom. 6. Har staten icke begagnat sin ovan omförmälda rätt till^ inlösen
av stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången
av år 1936, men vill jämlikt § 12 i 1907 års kontrakt begagna enahanda lösningsrätt
den 31 december 1942, äge, vad i § 12 i nämnda kontrakt samt i
denna paragraf mom. 2 c) och i § 5 mom. 2 här nedan är stadgat motsvarande
tillämpning.
132
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§4.
Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag under tiden intill 1937 års utgång utskeppar ihrer Svartön, något
år understiga en myckenhet av en miljon tvåhundratusen ton eller varder
något år utskeppningen helt inställd, åligger det bolaget att, såframt
Kungl. Maj:t ej annat medgiver, till hamndirektionen i Luleå senast inom
två månader efter årets ^^tgång utgiva i förra fallet ett belopp, motsvarande
162/3 öre för varje ton, varmed den under året utskeppade järnmalmsk
vand teten understigit nyss angivna myckenhet, och i senare fallet
tvåhundratusen kronor.
Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen
minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda
ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra året med
en tiondel, tredje året med två tiondelar o. s. v.; dock med iakttagande därav,
att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen
i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar kvantitet, för vilken
närmast föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen för
varje bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12/3 öre lägre än
föregående års ersättning för motsvarande tontal.
§ 5.
Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att, därest
Kungl. Maj:t ej annat medgiver, inom de gränser, som de med svenska staten
ingångna avtalen angiva, uppehålla brytningen inom Gellivare malmfält
i sådan omfattning, att den därstädes varje år brutna malmen skall utgöra
minst en fjärdedel av den under samma år vid Kirunavara malmfält
brutna malmen; dock att bolaget, på grund av vad sålunda stadgats,
i varje fall icke är skyldig att inom Gellivare malmfält bryta mera än
en miljon ton malm om året. Bolagets förpliktelse att uppehålla brytningen
i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet därstädes inställts till
följd av strejk eller sådan lockout, som godkännes av vederbörande arbetsgivareorganisation.
Mom. 2. Därest sammanlagda resultatet av försäljningen utav den vid
Gellivare malmfält brutna och tillgodogjorda malmen för eu tidrymd av
minst tre år i följd under period, vars vinstresultat skall läggas till grund
för beräkning av lösesumman vid en eventuell statsinlösen av stamaktier
i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, skulle visa förlust samt förlusten
icke belöper enbart på ett års driftresultat, äger Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund påfordra, att vid lösesummans beräkning resultatet
av Gellivarerörelsen under sådan tidrymd icke tages med i beräkning
för bestämmande av medelvinsten.
Vid beräkning av driftresultatet för sådan tidrymd, som i detta moment
avses, må bland omkostnaderna icke upptagas andra utgifter än de, som
hava avseende enbart å Gellivarerörelsen. I enlighet härmed må icke medräknas
för t. ex. Kirunavara och Gellivare gruvfält gemensamma allmänna
kostnader och ej heller andra kostnader, som bolaget måst vidkännas, även
om driften vid Gellivare varit nedlagd.
Därest enligt bestämmelserna i detta moment resultatet för viss tidrymd
icke skall medräknas vid bestämmande av medelvinsten, skola de kvantiteter
malm, vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten för
fastställande av lösesumman, minskas med 750,000 ton Gellivaremalm för
varje år av samma tidrymd.
133
Kungl. May.ts proposition Nr 241.
§6.
För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av statsinlösen
må kunna omedelbart driva fullt självständig rörelse, åligger det bolaget
att ställa sig följande till efterrättelse.
Den för driften vid Kirunavara och Gellivare malmfält erforderliga tekniska
personalen skall vara anställd i nämnda bolags tjänst. Försäljning
av den malm, som brytes av sagda bolag, skall för tiden efter 1933 års
utgång omhänderhavas av personer, som äro anställda i samma bolags
tjänst, men må, därest Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund sä önskar,
sistnämnda bolags försäljningsverksamket jämväl ombesörjas genom
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags handelsorganisation, och skall i
sistnämnda fall Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund i händelse
av statsinlösen tillföras så stor del av bolagets handelsorganisation, som
kan anses skälig. Det åligger bolagen att vid utövande av sin försäljningsverksamhet
tillse, att såväl för sådan verksamhet vidtaga anordningar
som för rörelsen ingångna kontrakt kunna i händelse av statsinlösen
utan olägenhet fördelas mellan de olika bolagen; och skall, därest icke
annat överenskommes, vartdera bolaget vid statsinlösen tillföras så stor
del av bolagens försäljningskontrakt och övriga handlingar, som skäligen
anses erforderlig^, för att bolaget må kunna fullt självständigrt fortsätta
sin rörelse.
Intill dess handelsorganisation och försäljningskontrakt fördelats mellan
bolagen samt jämväl därefter, i den mån en fullt genomförd fördelning
icke kunnat äga rum, äge Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag'' befogenhet
att hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund taga kännedom
om samtliga åtgärder, kontrakt och andra handlingar rörande av Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag bruten men genom Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund försåld malm (dock ej försåtjningsavtal, som efter
1936 års utgång eller, om staten ej då begagnar sin inlösningsrätt, efter
1937 års utgång ingås beträffande malm, som enligt det s. k. tilläggsavtalet
den 1 juli 1918 levereras till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund)
ävensom rätt att i måni av behov utbekomma dylika kontrakt och handlingar.
Motsvarande rättigheter tillkomma Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund gentemot Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag rörande vid
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds gruvor bruten malm.
Tvist om tolkning och tillämpning av denna paragraf avgöres av skiljemän,
utsedda på sätt i § 28 i 1907 års avtal stadgas.
§7.
Mom. 1. För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av
statsinlösen må äga nödig tillgång till för dess rörelse behövligt fai tygsrum,
berättigas staten att vid inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag jämväl lösa så stor del av Traf ikaktieboleget Gi ängesberg—Oxelösund
tillhörigt fartygsrum, som med hänsyn till vanlig skeppning
av malm från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillhöriga giuvor
i förhållande till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds övriga
malmskeppning må anses skäligt.
Mom, 2. Därest staten vill begagna sig av den staten sålunda medgivna
rätt, skall senast inom sex månader från den dag, dä tillsägelse om inlösen
av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för ifråga
-
134
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
varande mlösmngstid sist kunnat ske, angivas vilka fartyg staten under
iorutsattnmg av stamaktiernas inlösen önskar övertaga.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund må icke utan Kungl. Maj ds
medgivande under tiden från och med ett år före dag, då tillsägelse om inlosen
av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för vane
särskild mlosningstid sist kunnat ske, till och med nämnda dag ävensom
därest sådan tillsägelse i behörig tid skett, ej heller förrän efter ytterligare
sex manader förflutit, avhända sig något för malmskeppningen avsett eller
begagnat fartyg.
, Pe fartyg, vilka staten förklarat sig vilja inlösa må ej heller därefter
P?,. bolaget, såvida ej frågan om statsinlösen för den gången för
fallit.
Mom. 3. Uppstår tvist om det fartygsrum, som staten äger rätt att inlösa
n l6r o™ losenbeloPPet, avgöres tvisten av den, nämnd, som omförmäles i §
9 av 1907 ars avtal.
Mom. 4 Med avseende å lösenbeloppets erläggande skola gälla samma
betalningsterminer och räntebestämmelser, som i enlighet med § 3 mom.
2 c) komma att bliva gällande i fråga om lösesumma för stamaktierna.
§8.
Detta kontrakt avser icke att åstadkomma rubbning uti grundvalen för
de genoia tidigare överenskommelser mellan staten och bolagen uppkomna
rättsförhållanden i vidare mån än här ovan angivits, men må å andra sidan
beträffande dessa äldre överenskommelser göras jämkningar, vilka äro
att anse såsom en given följd av det nu ingångna kontraktet och måste antagas
hava varit av de kontraherande parterna avsedda.
I enlighet härmed skall vad i 1907, 1908, 1913 och 1918 års kontrakt stadgats
om parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter antingen för
tid intill eller vid 1932 års utgång, i stället äga motsvarande tillämpning
för tiden intill eller vid 1936 års utgång; och skola likaså de kontraktsbestämmelser,
som hava avseende å det fall, att staten icke vid 1932 års utgång
begagnar sin inlösningsrätt, i stället i tillämpliga delar gälla i händelse
staten icke vid 1936 års utgång begagnar denna sin rätt.
Iakttagas skall dels vid tillämpning av 1913 års avtal § 3, att statens andel
för åren 1932—1936 i sådan vinst, som i nämnda paragraf avses, skall
utgöra fyra kronor per ton Kirunavaramalm och fem kronor per ton Gellivaremalm,
dels ock vid tillämpning av 1918 års tilläggsavtal, att, därest staten
begagnar sig av sin inlösningsrätt vid 1936 års utgång och Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag icke till denna tid hunnit bortfrakta de i
nämnda avtal omförmälda »utfallna kvantiteter», Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
under åren 1937—1942 leverera de utfallna, vid 1936 års utgång ännu icke
bortfraktade kvantiteterna med en sjättedel årligen.
§9.
Bolagen avstå från alla anspråk på att under åberopande av ekonomisk
force majeure eller annan orsak i anledning av hittills inträffade eller nu
kända förhallanden erhålla ändring i de regler angående lösesummans bestämmande
i händelse av statsinlösen, som meddelats i tidigare eller nu
föreliggande avtal.
135
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§10.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund ikläda sig härmed ansvar såsom för egen skuld för de förpliktelser,
som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.
Förstnämnda båda bolag medgiva därjämte, att de aktier, som redan
ligga såsom pant för deras utfästelser enligt tidigare med staten ingångna
kontrakt, jämväl må utgöra pant för dessa två bolags samtliga nu gjorda
åtaganden.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång,
men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom
samma tid godkännes.
Stockholm den 9 mars 1922.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.
Walter Philipson. Gunnar Dillnei''.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
Godkännes för Svenska statens räkning enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 14 juli 1922.
F. V. Thorsson.
136
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Bolagsordning
för
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag:
fastställd av Kungl. Maj:t den 24 okt. 1890 jämte ändringar, beslutade å bolagsstämmor den
juni 1898, 2 jan. och 2 juli 1900, 8 dec. 1902, 11 maj 1903, 6 nov. och 4 dec.
1905, 5, 18 juli 1907, 5 maj 1917 och 6 maj 1918 samt 17 juni 1922.
Fastställda av Kungl. Maj:t den 6 tebr. 1903, 6 sept. 1905,
21 juni 1907, 15 nov. 1918 och 24 nov. 1922.
§ 1.
Detta bolag är grundat på aktier med begränsad ansvarighet i enlighet
med kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848 och benämnes
»Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag».
§ 2.
Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och
andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock bedriva malmförädlingsverksamhet
jämte annan i samband med gruvdriften stående
rörelse.
§ 3.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyrtio
miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.
Aktierna .skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier, med lika
många av vardera serien.
I fråga om den preferensaktierna åtföljande rätt till utdelning, vilken ej
inträder förrän beträffande 1908 års vinst, gäller, att för tiden från och
med 1908 till och med 1937 preferensaktierna skola framför stamaktierna
medföra företrädesrätt till en årlig utdelning av bolagets vinst med ett
belopp, motsvarande här nedan stadgade avgift å hälften av den under
ifrågavarande tid uti bolagets gruvor i Kiirunavaara och Gellivare brutna
och därifrån bortförda malm, dock att häri ej skall inbegripas s. k. varpmalm
— varmed förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen
av malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men
är för fattigt att kunna med fördel i oberett skick exporteras.
Sagda avgift skall utgå för å,ren 1908—1927 med en krona per ton malm
från Kiirunavaara samt 50 öre per ton malm från Gellivare, för närmast
följande femårsperioden med respektive en krona 50 öre och 75 öre samt
för den ytterligare därpå följande femårsperioden med respektive två kronor
och en krona.
137
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Utöver nu bestämda avgift simla preferensaktierna icke för perioden
1908_1937 medföra någon rätt till utdelning, dock att, för såvitt ett eller
flera år nyss sagda utdelning icke kunnat lämnas, preferensaktiernas ägare
äro berättigade att av följande års vinst bekomma vad däri brustit, innan
utdelning å stamaktierna må äga rum.
Av den vinst, som bolagets verksamhet under tiden efter 193/ ma lämna,
äga preferensaktierna och stamaktierna bekomma utdelning med lika rätt.
För preferensaktiernas innehavare gälla dessutom, med avseende å rätt
att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt utöva
rösträtt å bolagsstämma, de bestämmelser, som i §§ 10, 14 och 17 har
nedan stadgas.
§ 5.
Ä varje aktie utfärdas aktiebrev, ställt till viss man och med den lydelse
i övrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma
beslutas; kunnande dock där aktieägare så önskar, flera aktier i ett
aktiebrev sammanföras. Aktiebrev skall tydligen utmärka, huruvida det
avser stamaktie eller preferensaktie.
§ 6.
Stamaktie må förutom av svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
ägas eller innehavas endast av svensk undersåte eller
av svenskt handelsbolag, vari icke finnes utländsk bolagsman, eller av
svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning dels finnes föreskrivet, att aktie
i bolaget ej må ägas eller innehavas av utlänning, och dels i övrigt
finnes intaget sådant förbehåll, som omförmäles i 2 § av lagen den 30 maj
1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag.
Preferensaktier må endast ägas av svenska staten, dock att staten ma
under iakttagande av härovan angivna förutsättningar till annan överlåta
aktie, om och i den mån sådant fordras, för att antalet aktieägare icke
skall nedgå under lagstadgat minimiantal.
Alla aktier skola av bolagets styrelse i nummerföljd införas i en for
sådant ändamål inrättad, för en var vid anfordran tillgänglig registerbok,
uti vilken för varje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och
hemvist samt de med äganderätten skeende förändringar, som hos styrelsen
anmälas.
§ 7.
Så länge bolagets verksamhet fortfar och innan alla dess gällande skulder
blivit gottgjorda, må vidare utdelning emellan bolagsmännen icke
göras, än att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för näst föregående
är, överskott finnes, motsvarande minst två procent av tecknade aktiekapitalet.
§ 8.
Aktie är i förhållande till bolaget odelbar, vadan, om flera bliva gemensamt
ägare av en aktie, de må allenast genom en person sin rätt i
bolaget utöva och bevaka.
§ 9.
Aktieägare är icke förbunden till någon betalning utöver aktiens belopp,
därest han icke till vidare ansvarighet sig särskilt utfäst, men hava
aktieägare såsom styrelseledamöter eller å bolagsstämma deltagit i beslut,
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Nr 2ilJ 1C
138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
stridande mot denna bolagsordning eller gällande förordning om aktiebolag,
vare de, som beslutet fattat, en för alla och alla för en, skyldiga att
ersätta all därigenom uppkommande skada.
Aktieägare är icke berättigad att i annan ordning, än denna bolagsord
nmg uttryckligen medgiver, taga del av bolagets räkenskaper eller fordra
redovisning för dess förvaltning.
§ 10.
Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av åtta
ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarna utse fyra
ledamöter och fyra suppleanter för ett år i sänder samt preferensaktieägarna^
utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av
fyra år så, att en styrelseledamot och en suppleant avgå varje
år; och skall i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter
av preferensaktieägama första gången väljas, av vartdera slaget utses
en för blott ett år, en för två år och en för tre år. Därest av preferensaktieägarna
utsedd styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången
av den tid, för vilken han blivit vald, skall ny person utses för endast den
återstående tiden. Styrelseledamöter och suppleanter skola vara i Sverige
bosatta svenska undersåtar.
Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bolagets
förvaltning, som av bolagsstämma varda styrelsen meddelade; dock
att därigenom icke får ske rubbning i vad uti § 12 mom. 4 här nedan är
stadgat om styrelsens beslutanderätt i vissa frågor.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill
av styrelsen utses; dock att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,
borgensförbindelser och kreditavtal för att vara gällande skola vara undertecknade
jämväl av den bland de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna,
som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.
Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 första
och andra styckena sägs, skola för att vara gällande vara undertecknade
av antingen senast nämnde styrelseledamot eller ock två andra av de av
preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna.
§ 12.
Mom. 1. Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande direktör.
Av dessa skall ordföranden för tiden intill år 1933 utses av de av
stamaktieägarna valda styrelseledamöterna samt för tiden därefter av de
av preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna. Verkställande direktör
skall för tiden till och med den 31 december 1936 utses av de av
stamaktieägama valda styrelseledamöterna.
Vid de val, varom i detta mom. sägs, skola vara tillstädes minst tre av
de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga. Beslut fattas genom
enkel röstpluralitet. I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 2. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande
direktören, så ofta ärendenas behandling sådant fordTaT. Sammanträde
skall ock utlysas, när sådant av minst två styrelseledamöter påfordras.
139
Kungl. Majds proposition Nr 241.
Mom. 3. Styrelsen ma ej fatta beslut, därest icke minst två av de av
.starnaktieägarna och minst två av de av preferensaktieägarna utsedda
ledamöterna äro närvarande.
Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet; dock
att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarna och de av preferensaktieägarna
utsedda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande,
röstetalet för envar utav vardera sidans styrelseledamöter skall vara
lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna.
Därest ej annat föranledes av bestämmelserna i mom. 4 här nedan,
skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och, i händelse röstetalen
utfalla lika för olika meningar, frågan avgöras genom lottning.
. Mom. 4. Till och med den 31 december 1936 må icke beslutas rättshandling,
som innefattar åtagande för tiden efter nämnda dag, utan godkännande
av antingen tva bland de utav preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna
eller ock av den utav dessa ledamöter, som erhållit sådant
uppdrag, varom i § 11 sägs.
Under tiden 1 januari 1937—31 december 1942 skall ifråga om rättshandling,
som innefattar åtagande för tiden efter sistnämnda dag, gälla
motsvarande bestämmelse.
Styrelsens ordförande skall — med den inskränkning, varom förut stadgats
i detta moment — vid lika röstetal äga utslagsröst i här nedan uppräknade
fall, nämligen i fråga om: 1) försäljningar för export, 2) anställande
av och anställningsvillkor för personal (dock ej verkställande direktör),
3) (upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av liknande anordningar
för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal; allt i den man dylika
beslut fattas under tiden 1933—1936 och avse rättshandlingar, som innefatta
åtagande för tiden 1937—1942, eller fattas under tiden 1937—1942 och avse
rättshandling, som innefattar åtagande beträffande tiden 1943—1946.
Mom. 5. Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som
justeras av ordföranden och en annan av styrelsen därtill utsedd ledamot.
§ 13.
Verkställande direktören hår att ställa sig till efterrättelse den instruktion,
som av styrelsen för honom utfärdas.
Han är jämväl, utan särskilt bemyndigande av styrelsen, behörig att,
själv eller genom ombud, tala och svara för bolaget samt att å bolagets
vägnar emottaga stämningar och andra rättsliga meddelanden.
§ 14.
rörelseår räknas frän och med den 1 oktober till och med den
30 påföljande september. De över bolagets rörelse förda räkenskaperna
skola således för varje år under den 30 september i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt före utgången av november
månad.
Granskning av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet
upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer,
av vilka preferensaktieägarna utse två jämte en suppleant för dem samt
stamaktieägarna två jämte en suppleant för dem. De revisorer, som skola
utses av stamaktieägarna, väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden
till nästa ordinarie bolagsstämma. Uppdraget för de revisorer, som
utses av preferensaktieägarna skall avse samma tid.
140
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
Styrelsen skall till revisorerna överlämna skriftlig berättelse om bolagets
förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning av tillgängliga
vinstmedel.
över granskningen avgives skriftlig berättelse, däri ansvarsfrihet för styrelsen
skall antingen tillstyrkas eller avstyrkas; ägande revisorerna att i
avseende å vinstens fördelning ävensom beträffande bolagets blivande
förvaltning framställa de förslag vartill de finna anledning.
Revisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen
avlämnas före den 15 december och därefter hållas för aktieägarna tillgänglig
å holagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma. Revisorerna
äga att under den tid, för vilken de äro utsedda, när helst de
önska, taga kännedom om bolagets räkenskaper och förvaltning.
§ 15.
Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.
Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen senast under december
månad.
Extra bolagsstämma kan av styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter
sådant föranleda. Därest innehavare av aktier för minst en tiondel
av tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas
sammankallande, eller därest revisorerna sådant begära, vare styrelsen
pliktig att utfärda kallelse till sådan stämma, i förra fallet inom två
veckor och i senare fallet inom en vecka, efter det dylik anmälan skriftligen
och med utsättande av det ärende, som skall förekomma å stämman,
blivit gjord.
Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla
bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade att själva utfärda kallese till
bolagsstämma.
Kallelse till bolagsstämma utfärdas genom kungörelse, som införes tre
gånger i allmänna tidningarna samt den eller de tidningar, bolaget å ordinarie
bolagsstämma må hava heslutit, första gången högst en månad och
sista gången senast två veckor före ordinarie stämma och senast en vecka
före extra stämma. Kallelse till extra stämma må dock i stället kunna ske
genom skriftligt meddelande, som minst en vecka före stämman inlämnas
till finansdepartementet, samt genom rekommenderade brev med allmänna
posten, vilka minst en vecka före stämmodagen utsändas till varje annan
aktieägare än svenska staten.
I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden,
som vid stämman skola förekomma. Ärenden, varom sådan uppgift ej
meddelats, må ej å stämman handläggas. Vad nu är sagt om extra bolagsstämma
gälle ock om ordinarie bolagsstämma, där fråga är om sådant
ärende, som i § 22 omförmäles.
§ 16.
Bolagsstämma representerar samtliga aktieägare, i följd varav därvid
lagligen fattat beslut är för bolaget bindande. Orförande för bolagsstämma
väljes av närvarande aktieägare efter huvudtalet. Över vad vid
stämman förekommer skall föras protokoll, vilket justeras av ordföranden
jämte den eller de vid stämman närvarande aktieägare, som därtill av
stämman utses.
141
Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv
eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.
Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den som av Kungl.
Maj:t därtill förordnas.
Till och med år 1937 medföra preferensaktier endast en röst för tio aktier.
Från och med år 1938 åtnjutes för varje aktie en röst, dock att vid beslut
rörande användningen av 1937 års vinstmedel rösträtten för preferensaktier
är begränsad på sätt i näst föregående punkt är sagt.
§ 18.
Omröstningen vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med
slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Om vid uppkommande
meningsskiljaktighet de avgivna rösterna utfalla med lika antal mot
varandra, skilje lotten dem emellan.
§ 19.
Vill aktieägare framställa förslag till behandling vid ordinarie bolagsstämma,
skall förslaget, för att kunna å stämman förekomma, skriftligen
avfattat, till styrelsen avlämnas minst tio dagar före stämman.
Över sådant förslag skall styrelsen till bolagsstämman avgiva skriftligt
yttrande.
§ 20.
Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:
l:o) val av ordförande vid stämman;
2:o) de i styrelsens och revisorernas berättelse förekommande frågor;
3:o) bestämmande av vinstutdelning;
4:o) val av styrelseledamöter och revisorer;
5:o) val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer;
6:o) övriga av bolagsstämmans prövning beroende ärenden;
7:o) fråga, som blivit av aktieägare väckt i den ordning, som i § 19 sägs,
eller som av styrelsen kan varda framställd.
Under en vecka närmast före stämman skall å bolagets kontor i Stockholm
tillhandahållas aktieägarna uppgift å de ärenden, vilka skola å stämman
förekomma.
§ 21.
I händelse av vägrad ansvarsfrihet för styrelsen, skall bolagsstämma besluta,
huru bolagets talan mot styrelsen skall föras. Har talan mot styrelsen
ej blivit anställd inom natt och år, från det ordinarie stämman hölls,
skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad.
§ 22.
Beslut om ändring av bolagsordning, om utsläppande av aktier utöver
minimikapitalet, om försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller
gruva eller del därav, om bolagets upplösning eller om nedläggande av
gruvdriften vare ej giltigt, med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t
godkänt.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Nr 271.)
11
142
Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.
§23.
Då upplösning av bolaget sker och sedan räkenskaperna för sista tiden
blivit avslutade, skall årsstämning å bolagets okända borgenärer sökas.
I övrigt skall, efter det styrelsen därom gjort förslag, sättet för uppgörandet
av bolagets angelägenheter bestämmas genom beslut å bolagsstämma,
dock med iakttagande att all bolagets gäld varder betald, innan utdelning
till delägare sker.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.