Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Proposition 1972:44
Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1972 Prop. 1972:44
Nr 44
Kungl. Maj:ts proposition med förelag till lag om ändring i vämpUktslagen (1941:967), m. m.; given Stockholms slott den 17 mars 1972.
Kungl. Maj:t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
SVEN ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
Kungl. Maj:t beslöt den 26 mars 1971 att med tillämpning fr. o. in. den 1 juli I 972 införa ett nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten. Systemet innebär bl. a. att benämningarna officer, underofficer och underbefäl utgår och ersätts med andra gruppbenämningar. Härvid får begreppen regementsofficer och kompaniofficer en annan innebörd än enligt gällande ordning. Den nya terminologin föranleder ändringar i åtskUliga författningar där de nyss återgivna begreppen förekommer. 1 propositionen föreslås ändringar i författningar som har beslutats med riksdagen.
1 Riksdagen 1 saml. Nr. 44
Prop. 1972:44
Förslag till
Lag om ändring i vämpliktslagen (1941567)
Härigenom förordnas, att 6 och 10 §§ samt 27 § 1 mom. värnphktsla-gen (1941:967)' skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 6§
Värnpliktig skaU uttagas för utbUdning a) vid försvarsgren eller vid tmppslag eller vapenslag inom försvarsgren, b) i särskUd tjänst eUer till särskild tjänstgöring, c) tUl befattning eUer gmpp av befattningar samt d) vid förband eller utbUdningsanstalt. Befattning för menig, underof- Befattning för menig, grupp-, ficer eUer officer avser, om ej an- plutons- eller kompanibefäl avser. |
nat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 mom., militär, civUmUitär eUer ci-vU personal.
Uttagning för utbildning till militär befattning för officer får icke ske utan den vämphktiges medgivande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttag-ningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen medför att tiden för grundutbUdning-en förlänges. Ändrad uttagning från utbildning tUl mUitär befattning tUl utbUdning för civilmilitär eller civil befattning eller från utbUdning tUl civUmUitär eller civU befattning tiU militär befattning får dock ske utan den vämphktiges medgivande.
om ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 mom., mihtär, civUmUitär eller civU personal.
Uttagning för utbUdning tUl militär befattning för kompanibefäl får icke ske utan den vämphktiges medgivande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen medför att tiden för grund-utbUdningen förlänges. Ändrad uttagning från UtbUdning tUl mUitär befattning tUl utbUdning för civUmUitär eller civU befattning eUer från UtbUdning till civUmUitär eller civU befattning tUl mUitär befattning får dock ske utan den vämphktiges medgivande.
För ändrad uttagning efter avslutad grundutbUdning fordras ej medgivande av den värnpliktige.
Värnpliktig skaU såvitt möjligt uttagas för den utbUdning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas tUl ' Lagen omtryckt 1969:378. 2 Senaste lydelse 1971:169.
Prop. 1972:44 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till befattning, för vUken fordras längre grundutbUdning än ett år, om han visar att detta medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.
10 §3
Inskrivningsnämnd består av ordförande och icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer, dock minst en för varje till nämndens verksamhetsområde hörande landstingskommun eller stad som ej tUlhör landstingskommun.
För ordförande och annan ledamot i inskrivningsnämnd skall finnas ersättare.
Ordförande i inskrivningsnämnd är inskrivningschefen. Finnes mer än en nämnd inom inskrivningsområdet, utser värn-pliktsverket en regementsofficer att vara ordförande i nämnd där inskrivningschefen ej ingår. Ersättare för ordföranden är en regementsofficer som värnpliktsverket utser. |
Ordförande i inskrivningsnämnd är inskrivningschefen. Finnes mer än en nämnd inom inskrivningsområdet, utser värnpliktsverket en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad att vara ordförande i nämnd där inskrivningschefen ej ingår. Ersättare för ordföranden är en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad som värnpliktsverket utser. De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre år av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige i stad som ej tillhör landstingskommun.
27 §
7.'' De värnpliktigas utbildningstid
Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobUise-ringsövningar.
A. Värnpliktig, som uttagits A. Värnpliktig, som uttagits
för utbildning till befattning för för utbildning till befattning för menig eller underbefäl, skall full- menig eller gruppbefäl, skall full-
3 Senaste lydelse 1969:378. ■* Senaste lydelse 1971:169.
I * Riksdagen 1 saml. Nr 44
Prop. 1972:44
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse göra gmndutbUdning
som omfat- göra grundutbUdning som omfat a) vid armén och kustartUleriet högst trehundrafyrtiofem dagar, b) vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar. Värnpliktig, som skaU utbildas Värnpliktig, som skall utbUdas tUl särskUt kvalificerad befattning tUl särskUt kvalificerad befattning |
Tid för gmndutbUdning må icke understiga tvåhundratrettiofem dagar. B. Värnpliktig skaU fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. |
för menig eUer underbefäl, kan åläggas gmndutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar.
Värnphktig, som uttagits för utbildning tUl befattning för underofficer eller tiU civilmihtär eller civU befattning för officer, skall fullgöra grundutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar. För värnpliktig, som uttagits för utbUdning tUl militär befattning för officer, omfattar gmndutbUd-ningen högst femhundrafyrtio dagar.
för menig eller gruppbefäl, kan åläggas grundutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbUdning tUl befattning för plutonsbefäl eller till civilmUitär eller civil befattning för kompanibefäl, skall fuUgöra grundutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar. För värnphktig, som uttagits för UtbUdning tiU mUitär befattning för kompanibefäl, omfattar grand-utbUdningen högst femhundrafyrtio dagar.
Värnphktig i befattning för menig eUer underbefäl skall, om annat ej följer av vad som sägs nedan, fuUgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst
a) vid armén och kustartUleriet etthundrafem dagar eller, i underbefälsbefattning eUer kvalificerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar,
b) vid flottan nittio dagar eller, i underbefälsbefattning, etthundratjugofem dagar,
c) vid flygvapnet nittio dagar eUer, i kvalificerad underbefälsbefattning, etthundratjugofem dagar.
Värnpliktig i befattning för menig eUer underbefäl på stamstrids-fartyg vid flottan eller i annan särskild befattning för menig eller underbefäl som Konungen bestämmer skall fuUgöra krigsför-
Värnpliktig i befattning för menig eller gruppbefäl skall, om annat ej följer av vad som sägs nedan, fuUgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst
a) vid armén och kustartUleriet etthundrafem dagar eller, i befattning för gruppbefäl eller kvaU-ficerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar,
b) vid flottan nittio dagar eller, i befattning för gruppbefäl, etthundratjugofem dagar,
c) vid flygvapnet nittio dagar eUer i kvalificerad befattning för gruppbefäl, etthundratjugofem dagar.
Värnpliktig i befattning för menig eller gruppbefäl på stamstrids-fartyg vid flottan eller i annan särskUd befattning för menig eller gruppbefäl som Konungen bestämmer skaU fuUgöra krigsför-
Prop. 1972:44 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bandsövningar
under sammanlagt bandsövningar under sammanlagt
högst etthundratjugofem dagar el- högst etthundratjugofem dagar el
ler, i underbefälsbefattning eller ler, i befattning för gruppbefäl
kvalificerad befattning för menig, eUer kvalificerad befattning för
högst etthundrasextio dagar. menig,
högst etthundrasextio da-
gar.
Värnpliktig i underofficers- el- \'itr\p\\kt\g i befattning för plu-
ler
officersbefattning skall fullgöra tons- eller kompanibefäl skall full-
krigsförbandsövningar under sam- göra krigsförbandsövningar under
manlagt högst etthundrasextio da- sammanlagt högst etthundrasextio
gar vid armén och marinen samt dagar vid armén och marinen samt
högst etthundratjugofem dagar vid högst etthundratjugofem dagar vid
flygvapnet. flygvapnet.
För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielre-dogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar överskridas med högst tio dagar.
Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.
Konungen äger bestämma att tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. Konungen äger också bestämma att en krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan uppdelas i högst fyra delövningar.
C. Värnpliktig i underofficers- C. Värnphktig i befattning för
eller officersbefattning samt, en- plutons- eller kompanibefäl samt,
ligt Konungens bestämmande, an- enligt Konungens bestämmande,
nan värnpliktig kan åläggas att annan värnpliktig kan åläggas att
fullgöra högst tre eUer vid flygvap- fullgöra högst tre eller vid flygvap
net högst fem särskUda övningar. net högst fem särskUda övningar.
SärskUda övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar.
SärskUd övning får omfatta högst elva dagar.
Värnphktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobihsering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobUisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.
Konungen äger bestämma att tiden för särskUd övning får tagas i anspråk för särskild fackövning.
D. Värnpliktig som uttagits för utbUdning enligt 6 §
kan efter egen
ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits
för sådan utbildning skall fullgöra grundutbUdning under högst 450 dagar
samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repeti
tionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
Prop. 1972:44
Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas, att 21 kap. 20 och 21 §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 21 KAP.
20 §'
nungen. De som avses i första stycket skola, förutom under tid då tjänstgöringsskyldighet föreligger, anses såsom krigsmän då de i anslutning till sådan tid vårdas å militärsjukhus, då de äro intagna i militärhäkte samt då de inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller eljest offentligen uppträda i militär tjänstedräkt ävensom såvitt angår fullgörandet av dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. ' Senaste lydelse 1966:415. |
Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom officerare, underofficerare, underbefäl eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd tUl vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån Konungen med hänsyn tUl behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som ej är begränsad till kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten meddelas av Konungen.
Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom regementsof-ficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd till vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån Konungen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som ej är begränsad tUl kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten meddelas av Ko-
Prop. 1972:44 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes förman. Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i förhållande tUl denne.
21 §
Av den personal som avses i 20 § första stycket skola officerare, underofficerare och annat befäl av lägst furirs grad samt de som innehava motsvarande tjänsteställning vara underkastade ämbetsan-svar, va;e sig de äro tjänstgöringsskyldiga eller icke.
Av den personal som avses i 20 § första stycket skall befäl av lägst överfurirs grad samt de som innehava motsvarande tjänsteställning vara underkastade ämbetsan-svar, vare sig de äro tjänstgöringsskyldiga eller icke.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
2* Riksdagen 1 saml Nr. 44
Prop. 1972:44
Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948.472)
Härigenom förordnas, att 13, 16, 17, 66, 96 och 98 §§ mUitära rättegångslagen (1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §'
Befogenhet som i 12 § sägs tUlkommer ock, även om det ej följer redan av nämnda paragraf, följande befattningshavare där de äro av lägst regementsofficers grad eller tjänsteklass, nämligen |
Befogenhet som i 12 § sägs tillkommer ock, även om det ej följer redan av nämnda paragraf, följande befattningshavare där de äro av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad eller tjänsteklass, nämhgen
1. garnisonschef, cheferna för krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter, gemensamma institutioner och gemensamma utbildningsanstalter, chef för tyg-, tygverkstads- eller intendenturförvaltning inom militärområde och mUitärkommando samt chef för anstalt som lyder under central förvaltningsmyndighet;
2. personalkårchef och chef för förband enligt krigsmaktens indelning i fred;
3. chef för luftförsvarssektor, chef för marint bevakningsområde samt chef för fartygsförband, fartyg eller örlogsdepå;
4. chef för kommendering som ej tillhör visst förband inom krigsmakten och chef för avdelning av förband som är varaktigt förlagd på annan ort än förbandet; samt
5. i de fall Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten.
Har befattningshavare som avses i första stycket 1-5 lägre grad eUer tjänsteklass än regementsofficer, må försvarsgrenschefen uppdraga åt annan befattningshavare av lägst sådan grad eller tjänsteklass att, utan hinder av att denne icke äger befälsrätt över den personal varom är fråga, utöva bestraffningsrätt över personalen. Skulle detta med hänsyn tUl
Har befattningshavare som avses i första stycket 1-5 lägre grad eller tjänsteklass än överstelöjtnant eller kommendörkapten, må försvarsgrenschefen uppdraga åt annan befattningshavare av lägst sådan grad eller tjänsteklass att, utan hinder av att denne icke äger befälsrätt över den personal varom är fråga, utöva bestraffningsrätt över personalen. Skulle detta med
Senaste lydelse 1968:330.
ske. Befogenhet som avses i andra stycket tillkommer överbefälhavaren i fråga om befattningshavare över vilken försvarsgrenschef icke har befälsrätt. |
Prop. 1972:44
Nuvarande lydelse tjänstgöringsförhållandena medföra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshavaren kaptens grad eller tjänsteklass, må bestraffningsrätten anförtros åt honom, om det finnes lämpligen kunna ske.
Förestagen lydelse hänsyn tUl tjänstgöringsförhållandena medföra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshavaren majors eller örlogskaptens grad eUer tjänsteklass, må bestraffningsrätten anförtros åt honom, om det finnes lämpligen kunna
16 § Vad i rättegångsbalken är stadgat om jäv mot domare skaU i tUlämpliga delar gälla i fråga om bestraffningsberättigad befattningshavare. |
Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hindrad att utöva honom tUlkom-mande bestraffningsrätt och finnes ej där högre bestraffningsberättigad chef, må bestraffningsrätten i stället utövas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande förman där denne är av minst kaptens grad eller tjänsteklass.
Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hindrad att utöva honom tUlkom-mande bestraffningsrätt och finnes ej där högre bestraffningsberättigad chef, må bestraffningsrätten i StäUet utövas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande förman där denne är av minst örlogskaptens grad eller tjänsteklass.
17 §'
Konungen äger, i den män förhållandena därtUl föranleda, förordna att befattningshavare som har lägst underofficers grad eller tjänsteklass skall under bered-skapstillständ och dä riket är i krig äga bestraffningsrätt i disciplinmål över underlydande personal, ändå att sådan rätt icke eljest tUlkommer honom.
Konungen äger, i den mån förhållandena därtill föranleda, förordna att befattningshvare som har lägst fänriks grad eller tjänsteklass skall under beredskaps-tUlstånd och då riket är i krig äga bestraffningsrätt i disciphnmål över underlydande personal, ändå att sådan rätt icke eljest tiUkommer honom.
66 §'
Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 14 § lagen om disciplinstraff för krigsmän tUlkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i 2 Senaste lydelse 1968:330.
Prop. 1972:44
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt. |
Tillrättavisningsrätt mot underlydande tUlkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst underofficers grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.
Såvitt angår underlydande underbefäl och meniga må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst regementsofficers grad och i de fall Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å hemvärnet.
Tillrättavisningsrätt mot underlydande tUlkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.
Såvitt angår underlydande gruppbefäl och meniga må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbUdningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å hemvärnet.
96
Krigsrätt består av en lagfaren krigsdomare såsom ordförande samt nämnd. 1 nämnden skola sitta tre, därav två civila och en militär. Den mUitäre krigsrättsnämndemannen skall hava lägst regementsofficers grad.
Inrättas krigsrätt vid avskild avdelning och finnes ej på orten lämplig person som kan tjänstgöra såsom civil nämndeman, må i stället tUl nämndeman förordnas någon som fullgör mUitärtjänstgö-ring, dock ej den som annorledes än i reserven är fast anställd vid krigsmakten. Kan vid sådan krigsrätt befattningen som mUitär nämndeman ej besättas med offi-
Krigsrätt består av en lagfaren krigsdomare såsom ordförande samt nämnd. 1 nämnden skola sitta tre, därav två civila och en militär. Den militäre krigsrättsnämndemannen skall hava lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad.
Inrättas krigsrätt vid avskild avdelning och finnes ej på orten lämplig person som kan tjänstgöra såsom civil nämndeman, må i stället till nämndeman förordnas någon som fullgör militärtjänstgöring, dock ej den som annoriedes än i reserven är fast anställd vid krigsmakten. Kan vid sådan krigsrätt befattningen som militär nämndeman ej besättas meAnågon
3 Senaste lydelse 1969:262.
Prop. 1972:44
11
Nuvarande lydelse cer av lägst regementsofficers grad, må i stället till befattningen utses officer av kaptens grad. |
Föreslagen lydelse som innehar lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad, må i stället tUl befattningen utses den som är av majors eller örlogskaptens grad. Krigsrätt är doinför med krigsdomaren ensam i de fall, då tingsrätt vid handläggning av militärt mål är domför med en lagfaren domare.
98 § Krigsdomare förordnas av Konungen.
Där så anses erforderligt förordnar Konungen vice krigsdomare att vid förhinder för krigsdomaren träda i hans ställe. Konungen meddelar ock närmare bestämmelser om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för krigsdomare.
Är nämndeman hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde, må rättens ordförande kalla annan behörig person att tjänstgöra i hans ställe. |
Krigsrättsnämndemännen utses av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Krigsrätts-nämndeman må endast den vara som är valbar till nämndeman vid allmän domstol. Är officer eller underofficer svarande i militärt mål, må ej såsom militär krigsrättsnämndeman tjänstgöra någon som tillhör samma regemente eller samma därmed likställda förband, såvida ej fråga är om krigsrätt vid avskUd avdelning, där ingen annan finnes som kan fullgöra uppdraget.
Krigsrättsnämndemännen utses av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Krigsrättsnämndeman må endast den vara som är valbar tUl nämndeman vid allmän domstol. Är svarande i militärt mål av lägst fänriks grad, må ej såsom mUitär krigsrättsnämndeman tjänstgöra någon som tillhör samma regemente eller samma därmed likstäUda förband, såvida ej fråga är om krigsrätt vid avskUd avdelning, där ingen annan finnes som kan fullgöra uppdraget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
4 Senaste lydelse 1949:364.
Prop. 1972:44
12
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter
Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Anträffas vid avdelning av krigsmakten skrift, som mångfaldigats på annat sätt än genom tryckpress, och innefattar dess spridande uppenbart sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtagas av annan befattningshavare av officers eller underofficers grad. Anmälan därom skaU dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts; denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå.
Anträffas vid avdelning av krigsmakten skrift, som mångfaldigats på annat sätt än genom tryckpress, och innefattar dess spridande uppenbart sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtagas av annan befattningshavare av lägst fänriks grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts; denne har att genast pröva, om beslaget skaU bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
Prop. 1972:44
13
Förslag till
Lag om ändring i militäretsättningsförordningen (1950:261)
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. militärersättningsförordningen (1950:261) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
2 mom. Ersättning utgives jämväl i anledning av skada eller sjukdom, som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådrager sig vid inskrivningsförrättning eller prövning för antagning som officers- eller reservofficersaspi-rant vid krigsmakten eUer vid färd tUl eUer från sådan förrättning eller prövning eller under omständigheter, som enligt Konungens förordnande jämstäUas därmed.
2 mom. Ersättning utgives jämväl i anledning av skada eller sjukdom, som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådrager sig vid inskrivningsförrättning eller prövning för antagning som regementsofficers- eUer reservoffi-cersaspirant vid krigsmakten eller vid färd tUl eUer från sådan förrättning eUer prövning eller under omständigheter, som enligt Konungens förordnande jämställas därmed.
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.
1 Senaste lydelse 1970:311.
Prop. 1972:44 14
Utdrag av statsrådsprotokoUet över försvarsärenden, håUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1972.
Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i värnpliktslagen (1941:967), m. m. och anför.
Inledning
Inom krigsmakten används sedan länge ett särskUt system som anger personalens tjänsteställning, dvs. inbördes turordning i tjänsten. Tjänsteställningssystemet är ett hjälpmedel för att bestämma rätten och skyldigheten att ta befäl i ofömtsedda situationer. Tjänsteställningen har också viss psykologisk betydelse för mindre mtinerade chefer inom krigsmakten.
1 det hittillsvarande tjänstestäUningssystemet finns allvarliga brister. De största olägenheterna föranleds av att det ofta saknas överensstämmelse mellan befälsgmppernas tjänsteställning och deras uppgifter i krigsorganisationen. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 maj 1963 tUlkallades samma dag sakkunniga för att se över tjänstestäUningssystemet och lämna förslag som kunde avhjälpa bristerna i systemet. De sakkunniga, som antog namnet tjänsteställningsutredningen, avlämnade i mars 1967 betänkandet (SOU 1967:15) TjänstestäUning inom krigsmakten.
Sedan tjänsteställningsutredningens betänkande remissbehandlats, överarbetades vissa av utredningens förslag inom försvarsdepartementet och redovisades i en särskild promemoria (Stencil Fö juni 1968). Också denna promemoria blev föremål för remissförfarande.
Kungl. Maj;t uppdrog den 27 juni 1969 åt överbefälhavaren att lämna underlag för en närmare utformning av ett nytt tjänsteställningssystem för krigsmakten i överensstämmelse med riktlinjer som angavs i en till uppdraget fogad promemoria. Dessa riktlinjer byggde på tjänsteställningsutredningens förslag och den överarbetning av förslagen som hade gjorts inom försvarsdepartementet.
Kungl. Maj:t beslöt den 27 mars 1971 att med tillämpning fr. o. m. den I juli 1972 införa ett nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten. Reglementen och instruktioner med föreskrifter om tjänsteställningsförhållanden utfärdas av Konungen i kommandoväg. Genomförandet av det nya systemet föranleder emellertid också ändringar av väsentligen formell art i åtskUliga författningar. Jag avser att föreslå ändringar i författningar som har beslutats med riksdagen. Jag kommer i annat sammanhang att
Prop. 1972:44 15
föreslå Kungl. Maj:t erforderliga ändringar i författningar som har kommit till utan riksdagens medverkan. Som bakgrund till författningsförslagen lämnas i det följande en översiktlig redogörelse såväl för nuvarande tjänsteställningssystem och bristerna i detta som för det nya systemet.
Nuvarande tjänsteställningssystem inom krigsmakten
För att reglera det normala lydnadsförhållandet mellan chefer och deras underlydande inom krigsmakten behövs inte några särskilda tjänsteställningsregler. En förmans befälsrätt bestäms nämligen helt av de befogenheter och det ansvar som följer med befattningen.
Ett särskilt tjänsteställningssystem behövs i många fall inte heller för att ange vem av sinsemellan sidoordnade som i chefens frånvaro skall utöva dennes befogenheter. 1 en organisation med avgränsad personalsammansättning, bestämda arbetsuppgifter och en fast uppbyggnad kan man med interna instruktioner, arbetsrutiner o. d. relativt enkelt reglera den ordning i vilken befattningshavarna skall utöva befälet.
1 krigsmaktens verk och staber, i fredsorganisationens utbildningsenheter, på flottans fartyg m. m. är således behovet av tjänsteställnings-regler mindre påfallande. Vid krigsorganisationens enheter i strid eller vid krigsliknande övningar i fred är förhållandena däremot mera svårbemästrade. Militärteknikens och taktikens utveckling har medfört att det moderna kriget förs med relativt små, självständigt uppträdande enheter som är utspridda över stora ytor. Förbanden har ofta en tillfällig sammansättning som tid efter annan kan växla beroende på arten av de uppgifter som skall lösas. Personalsammansättning, uppgifter och organisation varierar. Vid oförutsedda situationer i strid är det nödvändigt att någon i chefens frånvaro tar ansvaret och befälet trots att han inte har utsetts till chef. Detta ställer ökade krav på befälets — inte minst det lägre befälets - förmåga och vilja att ta ansvar. Ofömtsedda situationer som kräver ett snabbt ingripande kommer sannolikt att inträffa oftare i det moderna kriget än tidigare.
Regler för att i oförutsedda situationer avgöra vem som skaU ingripa finns sedan länge inom krigsmakten. Med tjänsteställning förstås den inbördes turordningen i tjänsten och systemet innehåller de regler som anger denna turordning. Tjänsteställningen är således ett hjälpmedel för att bestämma skyldighet och rätt att ta befälet i chefens och ställföreträdarens frånvaro.
Regler om befälsrätt är nödvändiga under krigsförhållanden. Att dessa regler också tillämpas i fred motiveras främst av att fredsverksamhetens huvudsyfte är utbildning för kriget. För att krigsmakten snabbt skall kunna utveckla fuU effekt måste de rutiner som skaU tillämpas i krig nötas in i fred. Givetvis kan också i den övriga fredsverksamheten uppstå situationer i vilka det behövs allmänna regler om befälsrätt.
Tjänsteställningen har också en viss psykologisk betydelse för mindre rutinerat befäl. Även om militärpsykologiska urvalsmetoder för bedömning av befälslämplighet under de senaste åren har fått ökad tillförlit-
Prop. 1972:44
16
lighet, kan inte rimligen aUa chefsbefattningar i krigsorganisationen besättas med individer som i kraft av sina personliga egenskaper betraktas som självklara ledare av sin omgivning och som därför spontant accepteras såsom chefer av sina underlydande. Många chefer behöver därför tjänsteställningen som hjälp för att utöva sitt befäl.
De mUitära tjänstegraderna representerar vad man i dagligt tal menar med tjänsteställning. Tjänstegraderna markeras med särskilda beteckningar på uniformerna. 1 fråga om civilmUitär och civil personal motsvaras tjänstegrad av tjänsteklass resp. tjänstegrupp med samma benämning som de militära tjänstegraderna.
Den inbördes turordningen mellan de tjänstegrader som i dag används inom armén framgår av följande tabeU.
Ordnings- |
|
Befälsgrupp |
|
följd |
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
1 |
General |
|
|
2 |
Generallöjtnant |
|
|
3 |
Generalmajor |
|
|
4 |
Överste' |
|
|
5 |
Överste |
|
|
6 |
Överstelöjtnant |
|
|
7 |
Major |
|
|
8 |
Kapten |
|
|
9 |
|
Förvaltare |
|
10 |
Löjtnant |
|
|
11 |
|
Fanjunkare |
|
12 |
Fänrik |
|
|
13 |
|
Sergeant |
|
14 |
|
|
Rust mästare |
15 |
|
|
Överfurir |
16 |
|
|
Furir |
17 |
|
|
Korpral |
18 |
|
|
Vicekorpral |
1 Tjänstegradens fullständiga benämning är "överste, innehavare av tjänst i lönegrad C 2 eller högre lönegrad"
Tjänstegraderna för officerare fördelas över tre nivåer. Tjänstegraderna 1—3 omfattar därvid generalspersoner, tjänstegraderna 4—7 regements-officerare och tjänstegraderna 8,10 och 12 kompaniofficerare.
Inom flottan används för flera av de nämnda tjänstegraderna särskilda benämningar såsom amiral, kommendör, kommendörkapten av 1. och 2. graden, flaggunderofficer och högbåtsman. Särskilda tjänstegradsbenäm-ningar finns också vid vissa tmppslag inom armén, inom kustartUleriet och inom flygvapnet.
Tjänsteåldern bestämmer turordningen mellan personal i samma tjänstegrad. Högre tjänsteålder ger företräde framför lägre. Tjänsteåldem räknas normalt från utnämningsdatum i tjänstegraden, men ett flertal undantagsbestämmelser finns. I vissa fall åsidosätts tjänsteåldern till förmån för en grupptillhörighet. Sålunda räknar alltid värnpUktigt befäl
Prop. 1972:44 17
oavsett tjänsteålder tjänstestäUning efter fast anstäUt befäl i samma tjänstegrad.
Villkoren för att nå de olika tjänstegraderna varierar med tillhörighet tiU skilda befäls- och personalgrupper. Yrkesbefälet befordras i regel först när vederbörande får en mot graden svarande lönegradsplacerad tjänst i fredsorganisationen. Reservpersonal och värnpliktig personal når däremot i princip graden när kompetensgivande utbildning har genomgåtts eller viss tjänstgöring har fullgjorts. För dessa grupper finns dock vissa åldersgränser för befordran. En olägenhet med den nu beskrivna ordningen är att det blir variationer i fråga om befordran såväl mellan yrkesbefälets olika personalkårer som mellan yrkesbefälet och övrigt befäl.
Den aUvarligaste bristen i gällande system är dock att det i många fall saknas ett logiskt sammanhang meUan befälsgruppernas uppgifter i krigsorganisationen och deras tjänsteställning. Redan genom 1942 års försvarsbeslut (prop. 1942:210, 3SäU 1942:2, rskr 1942:374) uppstod en sådan bristande överensstämmelse, vilken accentuerades genom den av statsmaktema år 1960 beslutade befälsordningen för armén (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Genom 1960 års befälsbeslut fick yrkesbefälet delvis nya krigsuppgifter. Officerarna leder förband av lägst bataljons styrka. Underofficerarna har till huvuduppgift att vara kompanichefer och ställföreträdande kompanichefer och underbefälet att vara kvartermästare vid kompani. 1960 års befälsbeslut innebar också en allmän höjning av yrkesbefälets kompetens. 'Yrkesbefälets obligatoriska utbUdning utökades tUl både omfattning och innehåll med hänsyn tUl att personalen utnyttjas i högre krigsbefattningar än tidigare. För reservofficerarna innebar 1960 års beslut ingen ändring i fråga om uppgifterna i krigsorganisationen, nämligen att vara kompanichefer eller ställföreträdande kompanichefer. Däremot blev utbUdningen längre och fick större omfång. Även det värnpliktiga befälets uppgifter i krig blev oförändrade enligt 1960 års befälsbeslut. Utbildningen anpassades dock bättre än förut tiU dessa uppgifter genom det nya system för värnpliktsutbUd-ningen som statsmakterna beslutade om år 1966 (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271).
Som exempel på brister i fråga om överensstämmelse mellan tjänsteställning och uppgifter i krigsorganisationen kan beträffande armén nämnas följande.
Som kompanichefer i krigsorganisationen återfinns i dag reservkaptener och värnphktiga kaptener samt förvaltare, fanjunkare och löjtnanter på aktiv stat. Kaptener kan vara fältbataljonschefer om de är yrkesofficerare men fältkompanichefer om de är reservofficerare. Fanjunkare kan också vara kompanichefer i krigsorganisationen om de är yrkesunderofficerare, medan värnpliktiga fanjunkare i regel är kompani-kvartermästare. Det yngre yrkesbefälet, furirerna, tjänstgör i regel som plutonchefs ställföreträdare, medan den värnpliktige furiren är gruppchef
Man kan också konstatera en bristande överensstämmelse mellan
Prop. 1972:44 18
svenska och utländska tjänstegrader på så sätt att svensk militär personal i viss utsträckning måste anses ha avsevärt lägre tjänstegrader än sina utländska motsvarigheter. Åtgärder för att komma till rätta med detta har hittUls bestått bl. a. i att den svenska personalen tiUagts högre tjänstegrad under tiden för utlandstjänstgöring.
Nytt tjänstestäUningssystem .
Vid utformningen av det nya tjänsteställningssystemet har målet främst varit att undanröja de brister som finns i den nuvarande ordningen. Den vägledande principen har varit att åstadkomma ett logiskt samband mellan uppgifterna i krigsorganisationen och tjänsteställning. Tjänsteställningen skall, med andra ord, ge ett uttryck för varje krigsmans relativa förmåga — kompetens - att utöva befäl.
Med hänsyn till den befälsrätt som organisatoriskt bör vara knuten till en befattning förs vissa huvudtyper av befattningar i främst krigsorganisationen samman till typbefattningar. Typbefattningarna placeras ined hänsyn till kompetenskravet på olika nivåer, kompetensnivåer. Eftersom kravet på befälsförmåga varierar mellan befattningarna på samma kompetensnivå, sker i vissa fall en skiktning även inom nivån.
Kompetensnivåerna är till antalet åtta, nämligen nivån för högre chefer (H) samt regementschefs- (R), fredsbataljonschefs- (F), bataljonschefs-(B), kompanichefs- (K), plutonchefs- (P), troppchefs- (T) och gruppchefsnivån (G).
Nivå H omfattar försvarets högsta militära befattningar och motsvarar i huvudsak befattningarna för dagens generalspersoner och flaggmän. TUl nivå R hänförs regementschefer, flottiljchefer, chefer i lägre regional instans m. fl. Till nivå F hör utbildningsbataljonschefer och andra befattningshavare som närmast under regementschefen eller motsvarande chef har ansvaret för verksamheten vid fredsförbanden. Nivå B inrymmer befattningar för bataljonschef och ställföreträdande bataljonschef i krigsorganisationen samt därmed jämförliga befattningar. Nivå K omfattar befattningar för kompanichef, ställföreträdande kompanichef och liknande befattningar i krigsorganisationen. 1 nivå P återfinns befattningar för plutonchef och liknande i krigsorganisationen. Till nivå T hör befattningar som chef för sådana avdelningar i krigsorganisationen som är mindre än pluton men större än grupp och befattningar som plutonchefs ställföreträdare, kompanikvartermästare och stabsunderofficer. Nivå G slutligen omfattar krigsorganisationens befattningar för gruppchef och gruppchefs stäUföreträdare.
Genom att varje typbefattning svarar mot en bestämd tjänstegrad får man ett klart samband mellan befälsrätt och tjänsteställning.
För att underlätta systematiken i reglementen och instruktioner förs tjänstegraderna samman i befälsnivåer. Tjänstegraderna och deras ordningsföljd samt befälsnivåerna framgår av följande tabell.
Prop. 1972:44
19
Befälsnivå |
|
Tjänstegradernas benämning |
Mot befäls- | |
|
Nr |
Inom krigsmakten utom flottan |
Inom flottan |
niva svarande kompetensnivå |
I. Generalspersoner (flaggmän) |
I. 2. 3. |
General Generallöjtnant Generalmajor |
Amiral Viceamiral Konteramiral |
H |
11. Regements-befäl |
4. 5. 6. 7. |
Överste av 1. graden Överste Överstelöjtnant Major |
Kommendör av I. graden Kommendör Kommendörkapten Örlogskapten |
R Foch B |
III. Kompanibefäl |
8. 9. 10. |
Kapten Löjtnant Fänrik |
|
K och P |
IV. Plutonsbefäl |
11. 12. |
Fanjunkare Sergeant |
T | |
V. Gruppbefäl |
13. 14. 15. |
Överfurir Furir Korpral |
|
G |
Tjänsteställningen bestäms liksom hittills av tjänstegradernas ordningsföljd. För befäl med samma tjänstegrad bestäms tjänsteställningen av tjänsteåldern.
En jämförelse med gällande ordning ger vid handen att tjänstegraderna förvaltare, rustmästare och vicekorpral utgår liksom ett flertal särbenäm-ningar såsom ryttmästare, flaggunderofficer, styckjunkare, högbåtsman och konstapel. Vidare kastas ordningen om meUan fänrik och fanjunkare.
Hittills använda gruppbenämningar försvinner eller ändras. Benämningarna i det nya systemet blir regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare, värnpliktsofficerare och värnpliktiga gruppchefer. Av följande uppställning framgår dels vilka tjänstegrader som de nya grupperna omfattar, dels sambandet mellan nuvarande och nya gruppbenämningar. I uppställningen har inte tagits med särskilda varianter inom systemet.
Nuvarande gruppbenämning Ny gruppbenämning
Omfattar normalt tjänstegraderna nr
Officerare (yrke.spersonal) Regementsofficerare
Underofficerare (yrkes- Kompaniofficerare
personal)
1-9 8-10
Underbefäl (yrkespersonal)
a. äldre personal
b. yngre personal
(furirer och lägre)
Plutonsofficerare Gruppchefer
II-I2 13-15
Prop. 1972:44 20
Nuvarandegruppbenämning Ny gruppbenämning Omfattar normalt
tjänstegraderna nr
Reservofficerare Reservofficerare/kompanibefäl 1-10
och högre
Reservunderofficerare Reservofficerare/plutonsbefäl
11-12
Värnpliktiga officerare Värnpliktsofficerare/kompani- 8 — 10
befäl Värnpliktiga underofficerare Värnpliktsofficerare/plutons- 11-12
befäl
Värnpliktigt underbefäl Värnpliktiga gruppchefer 13-15
Som uppställningen visar används i den nya ordningen benämningarna regementsofficer och kompaniofficer i en annan betydelse än i nuvarande system. I dag anger begreppen, som förut har sagts, nivå medan de i det nya systemet används som beteckning på befälsgrupper. Av uppställningen kan också läsas ut att dagens yrkesunderofficerare i framtiden kallas kompaniofficerare och innehar tjänstegraderna kapten, löjtnant och fänrik samt att dagens yrkesunderbefäl kallas dels plutonsofficerare med tjänstegraderna fanjunkare och sergeant, dels gruppchefer med tjänstegraderna överfurir, furir och korpral.
Mot typbefattningar inom kompetensnivåerna B, K, P, T och G svarar en befattningsinriktad utbildning som är obhgatorisk för all personal inom samma befälsgrupp. Utbildningen omfattar såväl teoretisk skolning som praktisk tjänstgöring. Tjänstegraden erhålls när genom föreskriven utbildning kompetens har uppnåtts för krigsplacering i den typbefattning som svarar mot tjänstegraden. Till befattningarna inom nivåerna H, R och F sker befordran genom urval.
Det anförda innebär att sambandet mellan lönesättning och tjänsteställning bryts. Lönesättningen bestäms efter förhandlingar och beror på andra faktorer än de som reglerar befälsrätten. 1 det nya systemet innebär därigenom befordran två från varandra skilda åtgärder, tjänstetillsättning och tjänsteställningsbefordran. Reglerna för tjänstetillsättning berör bara yrkespersonalen och påverkas inte av tjänsteställningssystemet. Tjänsterna anges i fortsättningen inte med tjänstegrader utan med befattning eller gruppbenämning. Inte sällan medför brist på kvalificerat befäl i såväl freds- som krigsorganisationen att viss personal måste fullgöra uppgifter för vilka den formellt saknar kompetens. Av en sådan placering i högre befattning följer emellertid inte att vederbörande får den tjänstegrad som svarar mot den högre befattningen. Han har nämligen inte den kompetens som behövs för befordran till den högre tjänstegraden.
Också den civilmilitära personalens befattningar placeras på ohka nivåer, funktionsnivåer, som motsvarar de militära kompetensnivåerna. Mot civilmilitär typbefattning svarar en bestämd tjänsteklass med samma benämning som motsvarande tjänstegrad.
Vad sluthgen gäller den civila personalen inom krigsmakten finns inget behov av regler om tjänsteställning. Civil personal tillhör i stället fyra
Prop. 1972:44 21
tjänstegrupper, varav en jämställs med regementsbefäl och högre befäl, en med kompanibefäl, en med plutonsbefäl samt en med gruppbefäl och meniga.
Departementschefen
Som jag har anfört i det föregående ligger det inom ramen för Kungl. Maj:ts bestämmanderätt att utfärda föreskrifter om tjänsteställningsförhållanden. I samband med att riksdagen år 1960 förelades förslag om en ny befälsordning vid armén redovisade jag emellertid också de principer som jag ansåg borde vara vägledande vid utarbetandet av nya tjänsteställningsbestämmelser. Bl. a. uttalade jag (prop. 1960:109 s. 143) att vid den fortsatta beredningen av frågan de aktiva befälskårernas speciella kompetens borde beaktas. Vidare betonade jag vikten av en koppling mellan grad och befattning varvid tillbörlig hänsyn skulle tas också till den icke aktiva befälspersonalen. Vägledande vid utformningen av ett nytt tjänsteställningssystem skulle också vara att åstadkomma ett logiskt sammanhang mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänsteställning. Den allmänna, miUtära och sociala värderingen av krigsmaktens personal måste nämligen ske med hänsyn till uppgifterna i den organisation där alla kategorier förs samman, dvs. krigsorganisationen. Jag angav slutligen att som förutsättning skulle gälla att de aktiva underofficerarna fick en ny benämning.
Det tjänsteställningssystem som Kungl. Maj:t den 26 mars 1971 har beslutat att införa med tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1972 och i fråga om vars närmare utformning jag hänvisar till den föregående redogörelsen svarar väl mot de principer jag angav som vägledande i prop. 1960:109. Sålunda får yrkesunderofficerarna hksom de två övriga grupperna av yrkesbefäl nya benämningar och vissa av de nya begreppen används i annan betydelse än i nuvarande system. Benämningarna officer, underofficer och underbefäl utgår helt. I stället införs gruppbenämningar som bestäms med hänsyn till utbildning, användning och rekrytering. Dagens yrkesofficerare som utbildas till att i krigsorganisationen inneha lägst typbefattningen som bataljonschef kallas regementsofficerare. Nuvarande aktiva underofficerare som utbildas tiU att i krig leda kompaniets strid får namnet kompaniofficerare. Dagens yrkesunderbefäl som utbildas för uppgiften som kvartermästare vid kompani i krigsorganisationen benämns plutonsofficerare eller, i början av utbildningen, gruppchefer. Reservbefälet får benämningen reservofficerare och det värnpliktiga befälet kallas värnpliktsofficerare och värnpliktiga gruppchefer. Också kravet på ett sammanhang mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänsteställning har tUlgodosetts. En yrkeskapten i armén med mer än elva års tjänst är i regel krigsplacerad som bataljonschef. Han får i det nya systemet majors tjänstegrad. Den yngre kaptenen och reservkaptenen som i krigsorganisationen har befattningen som kompanichef eller ställföreträdande kompanichef förbhr kaptener. En fanjunkare på aktiv stat med många års tjänst är likaså i regel krigsplacerad som kompanichef och han får därmed också kaptens tjänstegrad enligt de nya bestämmelserna. Ge-
Prop. 1972:44 22
nom att sålunda knyta tjänstegraden tUl kompetensen för krigsuppgifter får man automatiskt en koppling mellan grad och befattning. Det blir alltså utan betydelse i tjänsteställningshänseende från vilken befälsgrupp befattningshavaren hämtas. Han får alltid samma tjänstegrad.
Anställnings- och arbetsvillkoren för personalen bestäms genom avtal mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Det nya tjänsteställningssystemet medför inga ändringar av fömtsättningarna för nu gällande avtal. Jag vill också särskilt framhålla att det nya systemet inte heller påverkar frågan om befälets användning och placering i vare sig freds- eller krigsorganisationen.
Som jag inledningsvis nämnde medför det nya tjänsteställningssystemet ändringar av väsentligen formell art i åtskilliga författningar av vilka några har beslutats med riksdagen. Ändringarna föranleds av att benämningarna regementsofficer, officer, underofficer och underbefäl som nu återfinns i författningstexterna inte förekommer eller används i en annan betydelse i det nya systemet.
1 detta sammanhang kan nämnas att vissa av de nyss angivna termerna återfinns i den svenska översättningen av bl. a. några av Haagkonventionerna den 18 oktober 1907 och Genévekonventionerna den 17 augusti 1949. Omläggningen av vårt tjänsteställningssystem medför givetvis att man från svensk sida vid tillämpningen av konventionerna i fortsättningen använder de termer i det nya systemet som svarar mot förut använda benämningar.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till
1) lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967), •
2) lag om ändring i brottsbalken,
3) lag om ändring i mUitära rättegångslagen (1948:472),
4) lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,
5) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261).
Prop. 1972:44 23
Särskild motivering till författningsförslagen Förslaget tiU lag om ändring i värnphktslagen (1941:967)
Ändringsförslagen i 6 § andra stycket och 27 § 1 mom. innebär att nuvarande befälsbenämningar ersätts av sina motsvarigheter i det nya systemet, dvs. grupp-, plutons- och kompanibefäl. I fråga om den föreslagna ändringen i 10 § hänvisas till vad som anförs i det följande beträffande 13 § första stycket militära rättegångslagen (1948:472).
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
De i 21 kap. 20 § använda begreppen officerare, underofficerare och underbefäl ersätts med motsvarande benämningar i det nya systemet, dvs. regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer och reservofficerare. Utbytet medför inte någon ändring i sak.
I 21 kap. 21 § sägs nu att befäl av lägst furirs grad skall vara underkastade ämbetsansvar. Förslaget innebär att ämbetsansvaret inte sträcker sig längre än till överfurir. I gällande ordning erhålls furirsgraden efter instruktörsskola 1 eller motsvarande skola. 1 det nya systemet bUr däremot den som utexamineras från samma skola överfurir. Förslaget innebär således inte någon ändring i sak.
Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)
13 §
1 paragrafens första stycke föreskrivs i nuvarande lydelse att bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer vissa uppräknade befattningshavare under förutsättning att de är av lägst regementsofficers grad eller tjänsteklass. 1 gällande ordning innehar en regementsofficer lägst majors grad eller, vid flottan, lägst den grad som tillkommer kommendörkapten av 2. graden. Förslaget som innebär att regementsofficer ersätts med överstelöjtnant eller kommendörkapten får ingen saklig betydelse. Dagens major (kommendörkapten av 2. graden) är nämligen i utbildningshänseende och användbarhet likställd med en överstelöjtnant (kommendörkapten) i det nya systemet. 1 överensstämmelse med det anförda föreslås motsvarande ändringar också i paragrafens andra stycke.
1 andra stycket är gränsen i fråga om befogenhet att utöva bestraffningsrätt f. n. satt vid kaptens grad eller tjänsteklass. Enhgt förslaget byts kapten ut mot major (örlogskapten). 1 nuvarande system blir en officer på aktiv stat kapten tidigast åtta år efter första anställningen som officer, 1 det nya systemet tar det elva år från samma tidpunkt att bh major. Förslaget innebär den ändringen i sak att yngre kaptener på aktiv stat, kaptener i reserven och värnpliktiga kaptener som i dag kan anförtros bestraffningsrätt enligt bestämmelsen i detta lagrum inte får den möjlig-
Prop. 1972:44 24
heten i fortsättningen. Då det emeUertid bör ställas tämligen stora krav på såväl utbildning som erfarenhet hos den som handhar frågor som har samband med den mUitära rättskipningen, anser jag ändringen vara lämplig.
16§
1 paragrafens andra stycke ersätts ordet kapten med örlogskapten, som är flottans motsvarighet tUl major i de andra försvarsgrenarna. I överensstämmelse med vad som anförts beträffande 13 § andra stycket kommer förslaget, även om det formellt innebär en ändring i sak, inte att få någon praktisk betydelse.
17 §
Som framgår av den föregående redogörelsen för det nya tjänsteställningssystemet utgår benämningen underofficer. När det i paragrafens nuvarande lydelse talas om befattningshavare av lägst underofficers grad innefattas däri såväl fast anställda som värnphktiga som har lägst sergeants grad eller tjänsteklass. Nu föreslås ordet fänrik i stället för underofficer. Detta får till följd att av de grupper som i dag omfattas av paragrafens bestämmelser nuvarande reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare utesluts. Jag anser inte att detta vållar några olägenheter i den praktiska tUlämpningen.
66 §
Förslaget innebär ändringar i andra och tredje styckena. 1 andra stycket föreslås samma ändring som i 17 §.
1 tredje stycket förekommer f. n. ordet underbefäl. Detta föreslås utbytt mot ordet gmppbefäl. 1 sak innebär förslaget att de av dagens underbefäl som i det nya systemet får sergeants eller fanjunkares tjänstegrad, dvs. i huvudsak det äldre yrkesunderbefälet, inte kan tUlrättavisas av chef för kompani och andra i tredje stycket angivna befattningshavare. Vidare föreslås att ordet regementsofficer ersätts med kommendörkapten. 1 fråga om den ändringen hänvisas tiU vad som har anförts beträffande 13 § första stycket.
96 §
1 fråga om ändringarna i denna paragraf hänvisas tUl vad som har anförts beträffande 13 och 16 §§.
98 §
Andra stycket i denna paragraf innehåller en regel som förbjuder militär krigsrättsnämndeman att tjänstgöra när en officer eller underoffi-
Prop. 1972:44 25
cer från samma regemente eller därmed Ukställda förband som nämndemannen är svarande i militärt mål. Enligt förslaget blir jävsregeln tillämplig när svaranden är av lägst fänriks grad. Härav följer till skiUnad mot vad som gäller f. n. att nämndeman är oförhindrad att tjänstgöra i domstolen när svaranden kommer från den befälsgrupp som i gällande system består av reservunderofficerarna eUer de värnphktiga underofficerarna. Den sakliga ändring som detta innebär är jag beredd att godta, eftersom behovet av en jävsregel av ifrågavarande innebörd över huvud taget kan sättas i fråga. Till stöd för jävsregefn åberopades vid dess tUl-komst att den undanröjer anledning tUl misstanke att missriktad kåranda inverkar på domstolens avgörande (prop. 1948:216 s. 206). En sådan motivering har inte samma gUtighet i dag mot bakgrund av den utjämning som de senaste åren skett meUan de ohka befälsgmpperna. Ett slopande av regeln bör dock övervägas i ett större sammanhang.
Förslaget tih lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter
1 1 § föreslås att beslut om beslag i brådskande faU får fattas av befattningshavare av lägst fänrUcs grad. Enligt nuvarande lydelse tillkommer den rätten befattningshavare av officers eller underofficers grad, dvs. av lägst sergeants grad. 1 fråga om innebörden av ändringen hänvisas till vad som anförts beträffande 17 § mihtära rättegångslagen (1948:472).
Förslaget tiU lag om ändring i mUitärersättningsförordningen (1950:261)
Förslaget innebär att den i 1 § använda terminologin anpassas till det nya tjänsteställningssystemet.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1) lagom ändring i värnpliktslagen (1941:967),
2) lag om ändring i brottsbalken,
3 ) lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:4 72),
4) lagom ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,
5) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:2611
Med bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU utvisar.
Ur protokoUet:
Britta Gyllensten