Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor rörande försvaret
Proposition 1972:45
Kungl. Majits proposition nr 45 år 1972 Prop. 1972:45
Nr 45
Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor rörande försvaret; given Stockholms slott den 17 mars 1972.
Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över försvarsärenden,
dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,
dels bereda riksdagen tUlfälle taga del av vad föredragande departementschefen anfört.
GUSTAF ADOLF
SVEN ANDERSSON
Propositionens huvudsakUga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för ett planerat sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret och en beredning för långsiktig totalförsvarsplanering. Sekretariatet och beredningen avses inleda sin verksamhet den I juli 1972.
1 propositionen lämnas vidare en redogörelse för de riktlinjer som Kungl. Maj;t har meddelat för det fortsatta utredningsarbetet rörande krigsmaktens organisation i lägre regional instans.
Slutligen läggs i propositionen fram förslag om lokalisering av flygvapnets transport- och målflygorganisationer. Transportflygdivisionen vid Svea flygkår (F 8) i Barkarby föreslås bli föriagd tUl Östgöta flygflottilj (F 3) i Malmslätt. Transportflyggruppen vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs blir t. v. kvar där. Målflygorganisationen vid F 3 i Malmslätt föresläs bli flyttad till Västgöta flygflottilj (F 6) i Karisborg.
1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 45
Prop. 1972:45
Utdrag ur protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1972.
Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa organisationsfrågor rörande försvaret och anför.
Inrättande av ett sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret
Säkerhets- och försvarspolitiska studier
I försvarets nya planerings- och budgeteringssystem, vilket redovisades för riksdagen i december 1970 (prop. 1970:97, SU 1970:203, rskr 1970:420), läggs ökad vikt vid långsiktigheten i planeringen. Av största betydelse är att planeringssystemet ger det underlag som statsmakterna behöver för att pröva inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken.
En viktig del av underlaget för statsmakternas ställningstaganden i fråga om utformningen av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken erhåUs genom studier av den internationella utvecklingen och av det svenska samhällets förändring. 1 avsevärd utsträckning försiggår forskning och kunskapssamlande av intresse i dessa hänseenden i ohka akademiska sammanhang - autonom grundforskning — eller i samband med planeringsverksamhet inom olika samhällssektorer — tillämpad forskning. Förslaget i det följande avser inte att ersätta eller inskränka denna verksamhet, men väl att på ett systematiskt sätt utnyttja den för försvarsplaneringens behov.
I fråga om den internationella utvecklingen syftar den säkerhets- och försvarspolitiska studieverksamheten i första hand till att bygga upp ett kunskapsunderlag som tecknar grundläggande drag i utveckhngen i politiskt, tekniskt, mUitärt, ekonomiskt och socialt avseende. Studierna bör i stort inriktas på
— studier av den allmänna utvecklingen i den internationella miljön i syfte att få undedag för bedömningar av alternativa utvecklingar som kan leda till yttre hot mot Sveriges säkerhet,
— analys av konfliktskapande resp. stabiliserande faktorer i den yttre miljön som kan tjäna som underlag för bedömningar av krigsrisker,
— framtagande av skUda typer av angreppsfall och krisfaU som underlag för planeringen,
— analys av utvecklingar i den intemationeUa miljön som i andra avseenden än genom angreppsfall och krisfall kan ställa krav på vårt försvar.
Prop. 1972:45 3
Studierna av det svenska samhällets förändring syftar till att beskriva den utveckling inom landet som är av betydelse för försvarsplaneringen. Även här gäller det i första hand att samla kunskap om framtiden. Studier och prognosverksamhet rörande utvecklingen på skUda samhällsområden bedrivs i dag av en rad olika myndigheter och institutioner. För försvarsplaneringen är det angeläget att resultaten av denna verksamhet kan tas tUl vara genom att relevant information samlas in, utvärderas och i förekommande fall kompletteras. På så sätt kan studierna belysa de restriktioner och möjligheter i samhällsutvecklingen som inverkar på försvarsplaneringen liksom den grad av sårbarhet som kan komma att utmärka det svenska samhället.
Studierna av samhällsutvecklingen bör i stort inriktas på
— samhällsekonomiska aspekter på försvaret,
— analys av sambandet mellan svensk och internationell utveckling av ekonomi och näringsliv av betydelse för svensk säkerhets- och försvarspolitik,
— analys av svensk samhällsutveckling — näringslivsstrukturer, befolkningsförändringar, boendeförhållanden, hälso- och sjukvård, kommunikationer, utbUdningsväsende m. m. - av betydelse för planeringen av totalförsvaret,
— underlag för analys av det svenska samhäUets sårbarhet för ohka betvingelsemetoder.
Erfarenheter av hittUlsvarande studieverksamhet
Bl. a. som ett led i förberedelserna för införandet av det nya planeringssystemet för försvaret uppdrog Kungl. Maj:t under åren 1967-1969 åt överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar att bedriva studier av den internationella utveckhngen. Tre utredningar tUlsattes, nämUgen krigsmaktens mUjöutredning (KMU), befolkningsskyddets mUjöutredning (BMU) och det ekonomiska försvarets miljöutredning (EMU).
Det stod från början klart att dessa studier måste få karaktär av försöksverksamhet och att den mer definitiva formen för arbetets bedrivande måste anstå tills erfarenheterna av försöksverksamheten hade redovisats och utvärderats.
De hittills bedrivna studierna har kännetecknats av de initialsvårigheter som alltid är förknippade med försöksverksamhet. Arbetet har dock i stort sett kunnat utföras enligt givna direktiv och uppgjorda planer.
En svaghet i det hittillsvarande studiearbetet har varit den organisatoriska uppläggningen, som blev en följd av att utredningsuppdragen av olika skäl måste läggas på de myndigheter som är ansvariga för resp. delar av totalförsvarsplaneringen. Samordningen av utredningsverksamheten har skett genom personalunioner, utbyten av arbetsresultat och mera informeUa kontakter.
Organiserade studier av den svenska samhäUsutveckUngen ingick inledningsvis inte i de försöksvis bedrivna studierna. Senare erfarenheter,
1* Riksdagen 1972. 1 saml Nr 45
Prop. 1972:45 4
främst från studieverksamheten inom EMU och BMU, understryker emellertid behovet av en vidgad studieverksamhet av detta slag. HittUls har vissa samhällsstudier bedrivits inom EMU i samråd med överbefälhavaren, civUförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt. En särskUd arbetsgrupp har redovisat en första rapport. En viktig slutsats är att en sådan studieverksamhet bör tillmätas stor vikt och samordnas med studier av den internationella utvecklingen.
Förslag till ny organisation
Med hänsyn dels tUl statsmakternas ansvar för utformning och inriktning av säkerhets- och försvarspolitiken, dels tiU erfarenheterna av den hittUlsvarande försöksvis bedrivna studieverksamheten framstår det som angeläget att skapa en fastare organisation för denna verksamhet.
Alla de uppgifter som inryms i den här aktuella studieverksamheten bör emellertid inte lösas inom ramen för en permanent organisation med fast anställd personal. Liksom hittUls måste fackkunskap, som enligt gällande instruktioner skall finnas vid myndigheter och institutioner, även i framtiden förmedlas tUl en organisation av här angivet slag av dessa myndigheter och institutioner. En viktig utgångspunkt för studieverksamheten bör därför vara att fackkunskaper inhämtas där de redan finns eller där de bäst kan byggas upp. Den permanenta organisationen bör bl. a. av detta skäl i huvudsak begränsas till en utredningsorganisation.
Mot bakgmnd av vad jag här har anfört avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att ett sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret inrättas inom försvarsdepartementet. Sekretariatet bör inleda sin verksamhet den I juli 1972.
Skapandet av permanenta resurser gör det möjligt att samla kvalificerad sakkunskap med överblick över pågående och planerad studieverksamhet. Sekretariatet bör vara den instans som svarar för att statsmakterna får önskat underlag för att inrikta planeringen av totalförsvaret. SärskUda referensgmpper för studierna bör inrättas. 1 dessa bör ingå företrädare för berörda departement och myndigheter inom totalförsvaret.
Med hänsyn tUl den eftersträvade helhetssynen på totalförsvaret ställs höga krav på en samordnad totalförsvarsplanering inom Kungl. Maj:ts kansli. Under det senaste decenniet har denna samordning vad gäUer främst budgetfrågor, administrativ beredskap samt operativ beredskap och övningar successivt byggts ut, i första hand inom ramen för verksamheten inom försvarsdepartementets samordningsavdelning och försvarsrådet. Den långsiktsplanering som det nu är fråga om har emellertid i stor utsträckning den karaktären och omfattningen att den inte lämpligen bör inordnas i övrig samordningsverksamhet. För att åstadkomma erforderlig samordning av den långsiktiga planeringen avser jag därför föreslå Kungl. Maj:t att en beredning för långsiktig totalförsvarsplanering inrättas inom Kungl. Maj:ts kansli. Jag anser att i beredningen bör ingå kabinettssekreteraren resp. statssekreterarna i eller andra
Prop. 1972:45 5
företrädare för de närmast berörda departementen och statsrådsberedningen. Statssekreteraren i försvarsdepartementet bör utöva ordförandeskapet.
Sekretariatets karaktär av totalförsvarsorgan medför att i princip samtliga departement berörs av verksamheten. Sekretariatet bör biträda berörda departement när det gäller att utnyttja det framtagna underlaget för planeringen. Denna verksamhet bör samordnas av beredningen.
En gmndtanke i det nya planeringssystemet är att riksdagen, särskUt dess försvarsutskott, skall få ett aUsidigt underiag för att ta ställning till säkerhets- och försvarspohtiken. Det är därför av betydelse att riksdagen ges kvalificerad information. Denna information bör avse även planeringsarbetet. Jag vUl i detta sammanhang erinra om att 1970 års försvarsutredning enligt sina direktiv skall överväga och lämna förslag om riksdagens roU i det nya systemet för planering och budgetering inom försvaret.
För att så långt möjligt bredda det material som ligger tUl gmnd för den allmänna debatten om försvaret bör det i framtiden eftersträvas att i högre grad än hittills publicera sådant underiag som är väsentligt för totalförsvarsplaneringen. Det här föreslagna sekretariatet kommer att erbjuda SärskUda möjligheter i detta hänseende.
1 samband med att sekretariatet inrättas kan försvarsdepartementets enhet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering utgå ur organisationen (prop. 1971:1 bU. 6 s. 23). Därvid kan departementets tjänster i viss mån disponeras om. Sekretariatet bör omfatta chef, fyra övriga handläggande tjänstemän och erforderlig biträdespersonal.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle
att taga del av vad jag anfört om inrättandet av ett sekretariat för säkerhetspohtik och långsiktsplanering inom totalförsvaret samt en beredning för långsiktig totalförsvarsplanering.
Prop. 1972:45
Krigsmaktens organisation i lägre regional instans m.m.
1 juni 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att i samråd med försvarets fredsorganisationsutredning och under medverkan av försvarsgrenscheferna, försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och försvarets rationaliseringsinstitut samordna pågående och planerade utredningar om krigsmaktens organisation m. m. i lägre regional instans.
1 december 1971 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt överbefälhavaren att i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut lämna förslag tUl och vidta de åtgärder som behövs för att under perioden 1972/73-1976/77 minska antalet anställda inom krigsmakten. 1 promemorian förutsätts att personalminskningarna skall ske bl. a. genom att organisationen i lägre regional och lokal instans ändras.
1 december 1971 har överbefälhavaren bl. a. redovisat resultaten av hittUls gjorda försök och överväganden med anledning av uppdraget rörande organisationen m.m. i lägre regional instans. Överbefälhavaren har vidare föreslagit principer för inriktningen av det fortsatta arbetet och tidsplan för detta arbete.
Som bakgrund för sina principiella överväganden och förslag anför överbefälhavaren att nuvarande former för lägre regional ledning inte i och för sig motiverar några genomgripande förändringar. För att underlätta samverkan med civila myndigheter i regional instans bör dock ytterligare samordning av geografiska ansvarsområden m. m. eftersträvas. Med hänsyn till bristen på aktivt befäl i krigsförbanden bör vidare personal fördelas om till förmån för dessa förband. Beträffande freds-verksamheten bör ökad rationalitet och minskade kostnader eftersträvas. I fredsorganisationen behöver dessutom personal fördelas om tUl förmån för utbUdningsverksamheten. Staber på lägre regional nivå som i fredsorganisationen innehåller del av krigsorganisationen bör därför så långt möjligt organisatoriskt samordnas med fredsförband.
Överbefälhavaren föreslår bl. a. att studie- och försöksverksamheten med avseende på arméns fredsorganisation skall bedrivas så att underlag förehgger för att i två etapper med början den 1 juli 1973 samordna vissa försvarsområdesstaber och regementen, varvid 11 eller 12 fristående fredsadministrationer kan avvecklas med åtföljande personalminskning. I en tredje etapp med början senast den 1 juli 1975 bör organisationsförändringar kunna ske inom återstående försvarsområden.
Beträffande marinen förutsätter överbefälhavaren att pågående översyn av stabs- och förvaltningsorganisationen vid örlogsbaser m. m. som en första etapp skall ge underlag för organisationsförändringar med början den 1 juh 1973. Ytterligare förändringar kan aktualiseras bl. a. av den fortsatta studieverksamheten som enligt överbefälhavaren främst bör avse utbUdningsorganisationen och möjligheterna att föra samman vissa funktioner vid marinens myndigheter.
För flygvapnets del innebär överbefälhavarens förslag till inriktning av
Prop. 1972:45 7
studieverksamheten att underlag i första hand skaU lämnas för att genomföra redan fattade och väntade beslut beträffande förbandsindragningar m. m. Dessutom bör underlag tas fram för beslut om organisationens utveckling på lång sikt. Denna innebär bl. a. att ytterligare två flottUjadministrationer dras in och att mobiliseringsverksamheten m. m. inom luftförsvarssektorerna rationaliseras.
De väntade organisationsförändringarna på lägre regional och lokal nivå beräknas medföra att antalet anstäUda kan minskas med ca 700 under perioden 1972/73 — 1976/77. Dessutom beräknas inom armén ca 200 militära tjänstemän kunna föras över från mobUiserings- och förvaltningsorganisationen tUl främst utbUdningsverksamhet. För att rationahse-ringsvinsten skall kunna uppnås måste dock enligt överbefälhavaren ca 100 milj. kr. under samma period ställas tUI förfogande för att bygga ut förråd m. m. Detta investeringsbehov har närmare specificerats i samband med att överbefälhavaren i februari 1972 har redovisat de åtgärder som krävs för att uppnå de personalminskningar som fömtsätts i Kungi. lVfaj:ts tidigare nämnda beslut i december 1971.
Genom beslut i mars 1972 har Kungl. Maj:t godkänt de förslag tiU organisationsförändringar i lägre regional och lokal instans som enligt överbefälhavaren bör genomföras i två etapper med början den 1 juli 1973. Samtidigt har tidsplanen för det fortsatta studie- och utredningsarbetet godkänts. Beslutet bör ges riksdagen till känna.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att inte oväsentiiga besparingar kommer att kunna göras vid genomförandet av de organisationsförändringar i lägre regional och lokal instans som överbefälhavaren har föreslagit. Ytterligare besparingar kommer att bli möjliga när resultaten föreligger av övriga pågående rationaliseringsprojekt. Jag kan som exempel på sådana erinra om att krigsmaktens utbUdningsorganisation f. n. studeras av försvarets fredsorganisationsutredning och att organisationen för försvarets fortifikations- och byggnadsförvaltning är föremål för översyn. Vidare organiseras försvarets materielverk successivt om i enlighet med beslut av 1971 års riksdag (prop. 1971:124, FöU 1971:22, rskr 1971 ;292). Allt eftersom resultaten av pågående och planerad studieverksamhet redovisas avser jag föreslå Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen förslag beträffande erforderliga organisationsförändringar. Det är inte f. n. möjligt att bedöma i vad mån krigsmaktens övriga ledningsnivåer kan påverkas av den nu aktuella studieverksamheten. Jag anser dock att man bör överväga att ta såväl den högre regionala som den centrala nivåns organisation under förnyad prövning när slutligt underlag från de olika studierna föreligger, framför aUt beträffande den lägre regionala nivån.
Jag hemstäUer att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tUlfälle
att taga del av vad jag har anfört om krigsmaktens organisation i lägre regional instans m. m.
Prop. 1972:45
Lokalisering av transportflyg- och målflygorganisationerna vid flygvapnet
Transportflygorganisationen
Inledning
I prop. 1970:96 föreslogs att Roslagens och Svea flygkårer (F 2 och F 8) skuUe läggas ned. Dåvarande Södertörns flygflottUj (F 18) skulle omvandlas tiU en skolenhet för utbUdning i huvudsakligen stridslednings-och luftbevakningstjänst och dåvarande Hallands flygkår (F 14) byggas ut tUl en skolenhet med huvudinriktning på bastjänst. Omorganisationen borde i sin helhet vara genomförd före den 1 juh 1974 i enlighet med en av Kungl. Maj:t fastställd tidsplan. Samtidigt föreslogs dock att Kungl. Maj:t skuUe äga besluta om förskjutningar av organisationens sluthga genomförande. Beträffande den transportflygdivision som f. n. är förlagd tUl F 8 föreslogs att den skulle flyttas från Barkarby. TUl frågan om ny förläggningsplats för divisionen, som avsågs föras samman med en transportflyggrupp från Skaraborgs flygflottilj (F 7), togs inte ställning i propositionen. Västmanlands flygflottUj (F 1) i Västerås och Arlanda angavs som tänkbara förläggningsalternativ. Riksdagen beslöt i förevarande hänseende i enlighet med förslagen i propositionen (SU 1970:202, rskr 1970:419). Kungl. Maj:t har därefter fastställt tidsplan för omorganisationens genomförande utom beträffande avvecklingen av transportflygdivisionen vid F 8. Denna skall enligt beslutet ske vid tidpunkt som Kungl. Maj:t senare kommer att fastställa.
Chefen för flygvapnet har sedermera utfört en kompletterande utredning om transportflygorganisationens lokalisering. Utredningen har överlämnats tUl Kungl. Maj:t av överbefälhavaren som därvid har avgett yttrande i frågan.
Nuvarande organisation
Vid den tiU F 8 knutna transportflygdivisionen finns 55 anställda, varav 20 ingår i flygstyrkan och resten utgör markstyrka. I markstyrkan tjänstgör dessutom tre värnpliktiga.
Transportflyggmppen vid F 7 innefattar en flygstyrka om 27 anstäUda. 1 markstyrkan ingår 27 anställda och tolv värnpliktiga.
Chefens för flygvapnet förslag
Våren 1969 fick chefen för flygvapnet i uppdrag att förbereda en överflyttning av transportflygenheterna vid F 7 och F 8 tUl F 1 och att i samband därmed även utreda frågan om förläggning av transportflyget tUl Arlanda. Vid redovisningen av resultatet av uppdraget konstaterade
Prop. 1972:45 9
chefen för flygvapnet att förslaget att slå ihop transportflygenheterna vid F 7 och F 8 tUl en enhet, förlagd till F 1, förutsatte att lokaler i Hässlö som tidigare har disponerats av den centrala flygverkstaden i Västerås och numera används av förenade fabriksverken ställdes till flygvapnets förfogande. Dessa lokaler beräknades kunna disponeras av flygvapnet tidigast den 1 januari 1973. Att förlägga transportflygorganisationen tUl F 1 utan tUlgång tUl dessa lokaler skuUe enligt flygvapenchefen kräva investeringar om ca 20 mUj. kr. Investeringskostnaderna för att lokalisera transportflygorganisationen till Arlanda beräknade chefen för flygvapnet tUl 24 mUj. kr. Flygvapenchefen förordade att transportflygenheterna vid F 7 och F 8 t. v. skuUe hgga kvar vid resp. förband.
Sedan 1971 års vårriksdag fattat beslut som innebar att transportflygdivisionen skuUe flyttas från Barkarby (prop. 1970:96, SU 1970:202, rskr 1970:419), har chefen för flygvapnet kompletterat sin tidigare utredning om lokaliseringen av transportflygenheterna vid F 7 och F 8.
Chefen för flygvapnet har vid den kompletterande utredningen utgått från att transportflygorganisationen vid tidpunkten för transportflyg-divisionens flyttning från F 8 omfattar sammanlagt två Herculesplan, sex DC 3-or, nio Pembrokeplan och två jetdrivna Caravelleplan. Beträffande flygplanunderhållet utgår chefen för flygvapnet från att vissa tillsyner och reparationer måste köpas vid lämpliga verkstäder, i första hand förenade fabriksverkens centrala verkstäder. Mindre tUlsyner, klargöring, viss service och smärre reparationer beräknas kunna utföras vid transportflygorganisationens baskompani. I kompaniet behövs enligt flygvapenchefens beräkningar ca 33 anställda utom arbetsledning under fömtsätt-ning att transportflygorganisationen lokaliseras till endast en plats. Vid en uppdelning av organisationen beräknas ytterligare fyra anställda behövas för underhållsuppgifter. Chefen för flygvapnet har beträffande personalorganisationen i övrigt räknat med att den nuvarande organisationen vid transportflygenheterna vid F 7 och F 8 i huvudsak behåUs. Endast de justeringar som följer av en sammanslagning av enheterna bör vidtas.
1 den kompletterande utredningen har lokalisering av transportflygorganisationen till Bromma, Hässlö och Malmslätt studerats.
Bromma
Detta alternativ innebär att huvuddelen av transportflygorganisationen lokaliseras tUl Bromma. De jetplan som ingår i organisationen avses av främst buUerskäl baseras på Hässlö utan att centrala verkstadens lokaler tas i anspråk.
Alternativet fömtsätter att lämplig hangar kan hyras på Bromma. Chefen för flygvapnet har räknat med att vissa ombyggnadsåtgärder i den hyrda hangaren blir nödvändiga. Alternativet fömtsätter vidare nybyggnad för de jetplan som baseras i Västerås. Alternativet beräknas medföra investeringskostnader om sammanlagt 11 mUj, kr. Till detta kommer hyreskostnader för hangar, landnings- och passageraravgifter på Bromma
Prop. 1972:45 10
samt kostnader för flyttning av transportflyggruppen från F 7, beräknade tUl 3 mUj. kr.
En uppdelning av verksamheten medför att antalet flygförare och navigatörer behöver utökas. Med hänsyn härtiU samt till de beräknade kostnaderna och de kapacitets- och bullerproblem, som råder på Bromma, har chefen för flygvapnet bedömt att alternativet är orealistiskt.
Hässlö
Beträffande Hässlö har ohka alternativ för lokalisering av transportflygorganisationen undersökts.
Enligt det första alternativet flyttas transportflygdivisionen från F 8 tUl Hässlö med utnyttjande av centrala verkstadens lokaler. Transportflyggruppen avses i detta alterna,tiv ligga kvar på F 7. En förutsättning härför är att nya hangarer för flygplan 37 Viggen byggs vid F 7. Utredning härom pågår f. n.
Alternativet kräver att en ny hangar uppförs pä Hässlö. Två hangarer måste vidare byggas om och vissa uppställningsplattor byggas ut. Nya navigations- och landningshjälpmedel måste slutligen anskaffas. Detta beräknas kosta sammanlagt 12 milj. kr. Härtill kommer kostnader för flyttning av centrala verkstaden från Västerås tUl Malmslätt. Kostnaderna härför har chefen för flygvapnet uppskattat till 8 milj. kr.
Enligt det andra alternativet lokaliseras hela transportflygorganisationen tUl Hässlö, där centrala verkstadens lokaler tas i anspråk för ändamålet. Detta alternativ beräknas medföra behov av ny- och ombyggnader för sammanlagt 17 milj. kr. samt kostnader för flyttningen av transportflyggruppen från F 7 om 3 milj. kr. Även i detta alternativ tillkommer kostnader om ca 8 mUj. kr. för att flytta centrala verkstaden från Västerås tih Malmslätt.
Chefen för flygvapnet konstaterar vid jämförelse mellan de båda alternativen att det sistnämnda ur funktionell synpunkt är fördelaktigast genom att hela transportflygorganisationen lokaliseras till Mälarområdet där transportflygverksamheten har sin tyngdpunkt. Samtidigt konstateras att det första alternativet ger viss handlingsfrihet för framtiden på gmnd av att endast transportflygdivisionen på F 8 förs över tUl Hässlö.
Beträffande den centrala verkstadens lokaler i Hässlö anför flygvapenchefen följande. I lokalerna utförs f. n. större modifierings- och reparationsarbeten på flygplan och helikoptrar. För att bereda plats för transportflygorganisationen måste dessa arbeten föras över till centrala verkstaden i Malmslätt. Detta bedömer chefen för flygvapnet som i och för sig möjligt, eventuellt genom att verkstaden får utnyttja vissa lokaler vid F 3. Lokalerna i Hässlö är emellertid bättre disponerade och utrustade än nuvarande lokaler på Malmslätt. Detta medför enligt chefen för flygvapnet att lokalerna bör utnyttjas för flygvapnets behov endast om detta är oundgängligen nödvändigt. Lokalerna i Hässlö beräknas inte kunna utrymmas före den I aprU 1974, vilket innebär att transportflygverksamheten kan föras över dit tidigast den I juli 1976.
Prop. 1972:45 11
Chefen för flygvapnet har också närmare övervägt de båda föregående lokaliseringsalternativen under förutsättning att den centrala verkstaden behåller sina lokaler på Hässlö. Därigenom undviks olägenheten av och kostnaderna för att flytta centrala verkstaden. Investeringskostnaderna ökar däremot på grund av att lokalerna på Hässlö inte utnyttjas för lokaliseringen av transportflygorganisationen tUl totalt 16 milj. kr. resp. 22 milj. kr.
Malmslätt
Lokaliseringen av transportflygorganisationen tUl Malmslätt har aktuahserats genom att lokaler kommer att bli lediga i Malmslätt i samband med att flottUjadministrationen vid Östgöta flygflottUj (F 3) dras in. Vid övervägandet av detta lokaliseringsalternativ har chefen för flygvapnet utgått från att målflygorganisationen kommer att ligga kvar i Malmslätt. Två alternativ har undersökts.
Enligt det första alternativet lokaliseras transportflygdivisionen tUl Malmslätt medan transportflyggruppen ligger kvar på F 7. Investeringskostnaderna beräknas tUl 7 mUj. kr. Investeringarna omfattar bl. a. en ny hangar för att tillgodose behovet av tUlsynsutrymmen för Caravellepla-nen. Vidare blir vissa ombyggnader nödvändiga. DärtUl måste navigations-och landingshjälpmedel anskaffas.
Enligt det andra alternativet förläggs hela transportflygorganisationen tUl Malmslätt. 1 detta fall behöver utöver åtgärderna enligt föregående alternativ ytterligare en byggnad för hangarplatser åt Herculesplanen uppföras. Det totala medelsbehovet för investeringar blir i detta alternativ 13 mUj. kr. DärtUl kommer 3 milj. kr. för att flytta transportflyggruppen vid F 7 till Malmslätt.
Flyttning av transportflygdivisionen från F 8 tUl Malmslätt beräknas kunna äga rum redan omkring den 1 maj 1975. Den tidigare flyttningstidpunkten framhåller chefen för flygvapnet som en fördel med en lokalisering tUl Malmslätt. En nackdel anses däremot vara att transportflygför-bandet kommer att ligga på relativt stort avstånd från Stockholmsområdet. Lokaliseringen anses dock av chefen för flygvapnet vara godtagbar.
Vid granskningen av Malmslättsalternativen framhåller chefen för flygvapnet samma för- och nackdelar med sammanslagen resp. uppdelad transportflygorganisation som framgår av redogörelsen i det föregående för hans synpunkter på lokaliseringen av transportflygorganisationen tiU Hässlö. Som en fördel med alternativet att t. v. behålla transportflyggruppen vid F 7 framhålls dessutom de låga investeringskostnaderna. Vidare anför flygvapenchefen att detta alternativ tUlgodoser önskemålen från en stor del av personalen vid transportflyggruppen vid F 7.
Chefen föi flygvapnet föreslår sammanfattningsvis att transportflygorganisationen lokaliseras till Malmslätt. Genom att därvid i en första etapp föra över endast transportflygenheten på Barkarby tUl Malmslätt skapas handlingsfrihet för framtiden.
Prop. 1972:45 12
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren tiUstyrker att transportflygenheten på F 8 övergängs-vis lokaliseras till Malmslätt. Eftersom flygvapnets framtida fredsorganisation är föremål för utredning, anser överbefälhavaren att transportflyg-enheternas organisation och lokalisering bör faststäUas först när resultatet av utredningen kan överblickas. Beslut om investeringar på Malmslätt bör enhgt överbefälhavaren fattas först sedan konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut kan överblickas och när omfattningen av verksamheten på Malmslätt har klarlagts.
Målflygorganisationen
Inledning
Efter förslag i prop. 1971:110 beslutade 1971 års vårriksdag (FöU 1971:9, rskr 1971:140) att flottiljadministrationen vid Östgöta flygflottilj (F 3) i Linköping, där f. n. även en provisorisk målflygenhet är förlagd, skall läggas ned. 1 avvaktan på resultatet av vissa pågående utredningar togs i propositionen inte stäUning till målflygets framtida organisation och lokalisering. Beslut i dessa frågor angavs kunna fattas tidigast under år 1972. Målflygorganisationen föreslogs därför t. v. med hittillsvarande omfattning ligga kvar i Malmslätt utanför Linköping. Samtidigt förutsattes att en bastropp ur Bråvalla flygflottilj (F 13) skall lokaliseras tUl Malmslätt för att säkerställa flygfältets användning som krigsbas, om målflygorganisationen flyttas.
Nuvarande organisation
Lednings- och markpersonalen vid den provisoriska målflygenheten vid F 3 har i huvudsak tagits från den jaktdivision och det baskompani vid flottiljen som är vakantsatta sedan den 1 juli 1967. Flygförarna vid mälflygdivisionen utgörs av f. d. fältflygare som anstäUs som extra underofficerare och av reservpersonal vid repetitionsövningar. 1 markstyrkan ingår omkring 30 anstäUda. 1 flygstyrkan är 15 verksamma. Målflygenheten är utrustad med flygplan SK 60, J 32 B och J 29 F.
Försvarets fredsorganisationsutrednings förslag
Som grund för förslaget i prop. 1971:110 om indragning av flottiljadministrationen vid F 3 låg ett delbetänkande (Ds Fö 1969:5) av försvarets fredsorganisationsutredning (FFU). Chefen för flygvapnet hade lämnat visst underlag till utredningen. 1 samband därmed lade han fram ett preliminärt förslag om målflygorganisationen och föreslog därvid att organisationen skulle ligga kvar i Malmslätt. Utredningen ansåg att denna lösning inte var tillfredsställande utan valde i stället meUan Västgöta
Prop. 1972:45 13
flygflottUj (F 6) i Karlsborg och Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn. Av övningsmässiga och ekonomiska skäl ansågs målflygorganisationen böra lokaliseras så centralt som möjligt inom sitt verksamhetsområde. Det var därför enligt utredningens uppfattning lämpligt att lokalisera målflygorganisationen till F 6 under förutsättning att statsmakterna godkände organisationen av målflyget.
1 sitt yttrande över utredningens förslag framhöll chefen för flygvapnet att en omlokalisering av målflyget tUl Karlsborg är möjlig men förenad med bestämda nackdelar ur investerings-, driftkostnads-, trafiklednings-och personalsynpunkt. Målflyget borde därför lokaliseras tUl Malmslätt. Försvarets materielverk ansåg att målflyget borde ligga kvar på Malmslätt för att man skall kunna utnyttja bastroppens och fältets övriga utrustningar rationeUt. Enligt chefen för armén påverkade utredningens förslag arméns verksamhet endast om målflygorganisationen förlades tUl Karlsborg. Arméchefen biträdde förslaget under förutsättning att hänsyn togs tUl den skjutverksamhet som armén bedriver i Karlsborg. Försvarets rationahseringsinstitut ansåg att en anknytning av målflygorganisationen tUl F 6 var rimlig under de fömtsättningar som utredningen hade angett.
Överbefälhavarens förslag
Som framgick av min redogörelse i prop. 1971:110 (s. 17) för målflygorganisationen uppdrog Kungl. Maj:t i anslutning till remissbehandlingen av fredsorganisationsutredningens förslag åt överbefälhavaren att utreda behovet av en målflygorganisation för främst flygvapnet. Överbefälhavarens förslag med anledning av detta uppdrag innebar i huvudsak att en målflygenhet borde finnas inom flygvapnet. Den borde vara dimensionerad för att fullt utbyggd kunna utföra aU försvarets målflygning i det högre fartområdet. Behovet av målflygning beräknades tUl 12 000 timmar för år. Målflygenheten föreslogs bli organiserad med en målflygchef, ett beställningskontor, en målflygdivision och en bastjänstenhet. Överbefälhavaren beräknade att omkring 120 fast anställda borde ingå i enheten. Rekryteringen av den flygande personalen borde enligt överbefälhavaren ske så att fältflygare och flygnavigatörer efter föreskriven utbUdning fick anstäUning som underofficerare på aktiv stat. Målflygenheten borde slutligen enligt överbefälhavaren av personal-, beredskaps- och kostnadsskäl baseras i Malmslätt.
Yttrande över överbefälhavarens förslag avgavs av försvarets rationaliseringsinstitut. Institutet, som i princip biträdde överbefälhavarens förslag att inrätta en särskUd målflygorganisation inom krigsmakten, ansåg att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget inte framgick av utredningen och hade därför sökt få fram underlag för att bedöma dessa. Lokaliseringsalternativet Malmslätt var enligt institutet gynnsamt från ekonomisk synpunkt, om två attackdivisioner förlades till F 6, medan alternativen Malmslätt och Karlsborg i stort var likvärdiga, om endast en attackdivision förlades tUl F 6.
Utöver ekonomiska överväganden ansåg rationaliseringsinstitutet att
Prop. 1972:45 14
andra väsentliga faktorer — t. ex. lokaliseringspolitik och miljövård (buUerproblem), avvägningsproblem i samband med försvarets framtida struktur och personalfrågor - inverkade på valet av lokaliseringsalternativ. Institutet fann att väsentliga skäl talade för att ett beslut i lokaliseringsfrågan borde anstå ytterligare ett år. Rationaliseringsinstitutet ansåg att Kungl. Maj:t borde ge institutet i uppdrag att i samverkan med överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna komplettera utredningen innan beslut fattades om den slutiiga organisationen. Institutet menade vidare att beslut kan fattas om en fortlöpande uppbyggnad under budgetåren 1971/72-1973/74 av en målflygorganisation som tUlgodoser flygvapnets behov inom det höga fartområdet. Institutet ansåg slutligen att målflygorganisationen t. v. borde behåUas i Malmslätt.
Departementschefen
Riksdagen har beslutat att bl. a. Svea flygkår (F 8) skall läggas ned (prop. 1970.96, SU 1970:202, rskr 1970.419). Den transportflygdivision som f. n. är förlagd till F 8 skall enligt beslutet flyttas från Barkarby. Den avsågs enligt redogörelsen i propositionen föras samman med en transportflyggrupp från Skaraborgs flygflottilj (F 7). Västerås och Arianda angavs som tänkbara förläggningsalternativ för transportflygorganisationen. 1 beslutet togs inte ställning till den framtida förläggningsorten. Vid transportflygdivisionen vid F 8 finns 55 anställda. Transportflyggruppen vid F 7 omfattar sammanlagt 54 anställda.
Våren 1969 fick chefen för flygvapnet i uppdrag att förbereda flyttningen av transportflygenheterna vid F 7 och F 8 till Västmanlands flygflottilj (F 1) och att i samband därmed även utreda frågan om förläggning av transportflygorganisationen till Adanda. Ifrågavarande utredning låg bl. a. till grund för förslagen i prop. 1970:96. Chefen för flygvapnet har senare kompletterat utredningen. Han har därvid utgått från att transportflygorganisationen vid tidpunkten för transportflygdi-visonens flyttning från F 8 omfattar sammanlagt två Herculesplan, sex DC 3-or, nio Pembrokeplan och två jetdrivna Caravelleplan. Flygvapenchefen har vidare förutsatt att vissa tillsyner m. m. av de flygplan som ingår i transportflygorganisationen måste köpas vid lämpliga verkstäder medan mindre reparationer m. m. utförs vid transportflygorganisationens baskompani. Han har vidare räknat med att den nuvarande organisationen vid F 7 och F 8 i huvudsak behålls. Endast de justeringar som hänger samman med sammanslagningen av enheterna bör göras. Sålunda räknar flygvapenchefen bl. a. med ett behov av 37 anstäUda för basfunktionema, om organisationen även fortsättningsvis blir delad, medan personalbehovet i en sammanslagen organisation är 33 anstäUda.
I den kompletterande utredningen har chefen för flygvapnet undersökt möjligheterna att förlägga transportflygorganisationen till Bromma, Hässlö vid Västerås och Malmslätt vid Linköping.
TiU Bromma anser chefen för flygvapnet det vara möjligt att förlägga
Prop. 1972:45 15
huvuddelen av transportflygorganisationen. Caravelleplanen föreslås av främst buUerskäl baseras på Hässlö. En sådan uppdelning av organisationen ökar personalbehovet. Alternativet beräknas medföra investeringskostnader om sammanlagt II mUj. kr. Vidare tillkommer hyreskostnader för en hangar på Bromma m. m. Flyttningen av transportflyggruppen från F 7 beräknas kosta 3 mUj. kr. Flygvapenchefen bedömer att detta alternativ är orealistiskt.
Vid sina överväganden av möjligheten att födägga transportflygorganisationen till Hässlö har flygvapenchefen räknat med att vissa lokaler som tidigare har disponerats av den centrala flygverkstaden i Västerås och numera utnyttjas av förenade fabriksverken kan stäUas till flygvapnets förfogande. En förutsättning härför är att den verksamhet som f. n. bedrivs i dessa lokaler först flyttas över till centrala verkstadens lokaler i Malmslätt, vilket beräknas kunna ske tidigast den 1 aprU 1974. De ombyggnadsarbeten m. m. som därefter måste utföras på Hässlö gör det möjligt att tidigast den 1 juli 1976 flytta transportflygverksamheten dit. Eftersom lokalerna i Hässlö är mera ändamålsenliga för centrala verkstadens verksamhet än nuvarande lokaler i Malmslätt, bör de enligt flygvapenchefen utnyttjas för flygvapnets behov endast om det är oundgängligen nödvändigt.
Det första alternativet som flygvapenchefen har undersökt beträffande Hässlö går ut på att transportflygdivisionen vid F 8 flyttas till Hässlö medan transportflyggruppen ligger kvar vid F 7. Alternativet förutsätter att centrala verkstadens lokaler utnyttjas. Alternativet medför behov av investeringar för sammanlagt 12 milj. kr. Härtill kommer kostnaderna för att flytta centrala verkstaden från Hässlö till Malmslätt. Dessa har beräknats tUl 8 mUj. kr.
Enligt ett andra alternativ som flygvapenchefen har övervägt lokaliseras hela transportflygorganisationen till Hässlö med utnyttjande av den centrala verkstadens lokaler. Investeringskostnaderna beräknas i detta faU tUl Sammanlagt 17 mUj. kr. Därtill kommer kostnader om sammanlagt 11 mUj. kr. för att flytta transportflyggruppen från F 7 och centrala verkstaden till Malmslätt.
Chefen för flygvapnet har också undersökt de båda förenämnda alternativen under den förutsättningen att centrala verkstadens lokaler inte utnyttjas av transportflygorganisationen. Detta ökar investeringskostnaderna tUl totalt 16 resp. 22 milj. kr. Samtidigt görs en besparing om 8 milj. kr. motsvarande kostnaderna för flyttning av centrala verkstaden.
Flygvapenchefens undersökningar av möjligheterna att föriägga transportflygorganisationen till Malmslätt har aktualiserats av att lokaler där kommer att bli lediga i samband med att flottiljadministrationen vid Östgöta flygflottilj (F 3) dras in. Vid sina överväganden har chefen för flygvapnet utgått från att målflygorganisationen kan komma att ligga kvar i Malnislätt. Två alternativ har undersökts.
Enligt det första alternativet förläggs transportflygdivisionen tUl Malmslätt medan transportflyggruppen ligger kvar på F 7. Investeringskostna-
Prop. 1972:45 16
derna beräknas till 7 milj. kr. Chefen för flygvapnet framhåller de låga investeringskostnaderna som en fördel med detta alternativ.
Enligt det andra alternativet förläggs hela transportflygorganisationen tUl Malmslätt. Erforderliga investeringar kräver i detta faU 13 milj. kr. DärtUl kommer 3 mUj. kr. för att flytta transportflyggruppen vid F 7 tiU Malinslätt.
Flyttningen av transportflygdivisionen från F 8 tUl Malmslätt beräknas kunna äga rum redan omkring den 1 maj 1975, vilket chefen för flygvapnet anser vara en fördel. Lokaliseringen av transportflygförbandet på relativt stort avstånd från Stockholm framhålls däremot som en nackdel. Lokaliseringen är emellertid enligt flygvapenchefens mening godtagbar.
Sammanfattningsvis föreslår chefen för flygvapnet att transportflygorganisationen lokaliseras till Malmslätt. Genom att därvid i en första etapp föra över endast transportflygdivisionen på F 8 tUl Malmslätt skapas handlingsfrihet för framtiden.
Överbefälhavaren som har yttrat sig över chefens för flygvapnet kompletterande utredning tillstyrker att transportflygenheten på F 8 övergångsvis förläggs till Malmslätt. Transportflygenhetemas organisation och lokalisering bör dock enligt överbefälhavaren faststäUas först när resultatet av pågående utredningar om flygvapnets framtida organisation kan överblickas. Vidare bör enligt överbefälhavarens mening beslut om investeringar i Malmslätt fattas först sedan statsmakterna har beslutat om försvarets framtida inriktning.
1971 års vårriksdag beslutade efter förslag i prop. 1971:110 att flottiljadministrationen vid F 3 skaU läggas ned. 1 propositionen togs inte ställning till lokaliseringen av den provisoriska målflygenhet som f. n. finns vid F 3. Målflygorganisationen föreslogs därför t. v. ligga kvar vid F 3 med sin hittUlsvarande omfattning.
Lednings- och markpersonalen vid den provisoriska målflygenheten har i huvudsak tagits från en vakantsatt jaktdivision vid flottiljen. Flygförarna består av f. d. fältflygare som i huvudsak har anställts som extra underofficerare och av viss reservpersonal. Markstyrkan omfattar 30 anstäUda. Flygstyrkan uppgår tUl 15.
I underlag till försvarets fredsorganisationsutredning lämnade chefen för flygvapnet ett preliminärt förslag om målflygorganisationen som innebar att organisationen skulle ligga kvar i Malmslätt. Utredningen ansåg däremot att organisationen borde föriäggas tUl Västgöta flygflottilj (F 6) i Kadsborg.
I sitt yttrande över fredsorganisationsutredningens förslag vidhöll flygvapenchefen sin uppfattning att målflygorganisationen borde förläggas till Malmslätt. Uppfattningen delades av försvarets materielverk. Arméchefen biträdde förslaget att förlägga målflygorganisationen till Kadsborg under förutsättning att hänsyn togs till den skjutverksamhet som armén bedriver där. Försvarets rationaliseringsinstitut ansåg förlägg-
Prop. 1972:45 17
ningen tUl F 6 vara rimlig under de förutsättningar utredningen hade angett.
På uppdrag av Kungl. Maj:t har överbefälhavaren därefter utrett behovet av en målflygorganisation för främst flygvapnet. Överbefälhavaren fann att det borde finnas en sådan enhet vid flygvapnet och att den av personal-, beredskaps- och kostnadsskäl borde födäggas till Malmslätt.
Över förslaget har försvarets rationaliseringsinstitut avgett yttrande. Att förlägga målflygorganisationen till Malmslätt var enligt institutet gynnsamt, om två attackdivisioner förlades till F 6. Om endast en attackdivision förlades till F 6, var Malmslätt och Kadsborg i stort sett hkvärdiga som lokaliseringsalternativ. Institutet ansåg att beslut i lokaliseringsfrågan borde anstå och förklarade sig berett att i samverkan med överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna komplettera utredningen, innan beslut fattades om den slutliga organisationen. Institutet ansåg vidare att målflygorganisationen t. v. borde ligga kvar i Malmslätt.
1 prop. 1971 :l 10 har jag förordat att en av de två jaktflygdivisioner som f. n. finns vid F 3 t. v. skall ligga kvar i Malmslätt och administrativt knytas tUl Bråvalla flygflottilj (F 13), om divisionen fortfarande finns kvar när flottiljadministrationen vid F 3 läggs ned. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ifrågavarande division dras in snarast möjligt. Genom indragningen skapas förutsättning att föriägga viss transportflygverksamhet tUl F 3. Chefen för flygvapnet har föreslagit att hela transportflygorganisationen föriäggs till Malmslätt. 1 likhet med överbefälhavaren har han emellertid som en första etapp förordat att endast den del av transportflygorganisationen som är förlagd till F 8 förs över till Malmslätt. Även jag anser att den transportflygdivision som f n. finns på F 8 bör flyttas till F 3. Flyttningen bör genomföras så snart det är möjligt med hänsyn till bl. a. personalens problem. Jag delar överbefälhavarens uppfattning att beslut om investeringar vid F 3 med anledning av förflyttningen bör anstå t. v. Divisionen bör föras över till F 3 med oförändrad personalorganisation. Jag har erfarit att Linköpings kommun inte har något att erinra mot att transportflygorganisationen förläggs dit.
Den transportflyggrupp som f. n. finns vid F 7 bör enligt min mening t. v. inte flyttas. Ett slutligt ställningstagande till transportflygorganisationens framtida organisation bör avvaktas. Bl. a. bör de ekonomiska fördelarna med en sammanslagen transportflygorganisation vara helt klarlagda, innan beslut fattas om att till Malmslätt föriägga även den transportflygverksamhet som f. n. är knuten till F 7. Den organisatoriska utformningen av transportflyget bör enligt min mening ske i anslutning tUl de överväganden om flygvapnets fredsorganisation som f. n. pågår.
Målflygverksamhetens organisation och lokalisering kunde enligt vad jag anförde vid anmälan av prop. 1971:110 komma att påverkas av vissa då pågående utredningar. Jag ansåg därför att ett ställningstagande till målflygets organisation och lokalisering t. v. borde anstå. Jag räknade med att beslut i dessa frågor skulle kunna fattas tidigast år 1972.
Chefen för flygvapnet har förordat att målflyget förläggs till Malmslätt. Försvarets fredsorganisationsutredning har däremot föreslagit att
Prop. 1972:45 18
målflyget lokaliseras tUl Kadsborg. Försvarets rationaliseringsinstitut har i sitt yttrande över överbefälhavarens utredning i frågan anfört att Karlsborg och Malmslätt är i stort sett likvärdiga för lokalisering av målflyget, om endast en attackdivision förläggs till F 6.
Verksamheten vid F 6 kan numera förutses komma att minska i sådan omfattning att målflyget kan förläggas dit utan att några investeringar av större omfattning behöver göras. Jag förordar därför att målflygorganisationen lokaliseras tUl Karlsborg. Därigenom kompenseras nedgången av den övriga verksamheten vid flottiljen, vilket bl. a. är av stor betydelse för Karlsborgs kommun. Innan flyttningen genomförs bör ställning ha tagits tiU målflygets organisatoriska utformning i framtiden. Jag avser att snarast lägga fram förslag tiU Kungl. Maj:t i frågan. Förflyttningen beräknas därefter kunna genomföras senast den 1 juU 1974 i samband med nedläggningen av flottiljadministrationen vid F 3.
Redan i samband med förslagen om indragning av vissa av flygvapnets förband i Stockholmsområdet (prop. 1970:96) och indragningen av F 3 (prop. 1971:110) anförde jag att dessa organisationsförändringar borde genomföras i nära samråd med berörda personalorganisationer pä säväl lokal som central nivå. Detta liksom vad jag i övrigt anförde om personalproblemen i samband med dessa omorganisationer gäller självfallet även vid genomförandet av här aktuella förändringar.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de organisationsförändringar inom flygvapnet jag har förordat i det föregående.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj;t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Goteborg, Offsettrycken AB, Stfilm 72.795 S