Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder på olje- och naturgasområdet; given Stockholms slott den 30 mars 1973.

Kungl. Majrts proposition nr 112 år 1973        Prop. 1973:112

Nr 112

Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder på olje- och natur­gasområdet; given Stockholms slott den 30 mars 1973.

Kungl. Maj:t vUl härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars aviåtande till riksdagen föredragande departementsche­fen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna ett konsortialavtal raellan statens vatlenfallsverk och vissa enskilda och koraraunala företag ora utredningssamarbete rörande import av naturgas från Sovjetunionen. Saraarbetet avses ske inora raraen för ett särskilt aktiebolag. Verksaraheten avses i första hand gälla förprojektering av en rörledning för naturgas från Finland till Sverige.

Vidare begärs berayndigande för Kungl. Maj:i all godkänna avtal raellan vattenfallsverket och vissa företag ora bUdande av ett aktiebolag för prospektering efter olja och naturgas utoralands i enlighet raed en prelirainär överenskoraraelse raellan intressenterna. Vatlenfallsverket och LKAB förutsätts teckna vardera 25 % av aktierna i bolaget. Verk­samheten avses bli inriktad på prospektering i första hand i Nordsjön och angränsande havsområden. Inlressentema förutsätts bidra till kost­naderna för verksamheten intill ett belopp av 100 milj. kr. under ca fem år.

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 112

Prop. 1973:112

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYR­DAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för industrideparlemenlel, statsrådet Johansson, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fräga om vissa åtgärder på olfe- och naturgasområdel och anför.

Bildande av ett bolag för utredningar rörande import av naturgas från Sov­jetunionen

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 januari 1968 till­kaUade statsrådet Wickman särskUda sakkunniga för utredning rö­rande anläggande av pipdines för olja och naturgas. De sakkunniga — 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas — avgav i oktober 1970 ett första betänkande (SOU 1970: 57) Olja i rör. I belänkandet redovisades de tekniska och ekonomiska möjlighetema att bygga rör­ledningar för oljetransporler i Sverige.

I ett andra betänkande (SOU 1972: 25) Naturgas i Sverige, som av­gavs i april 1972, behandlade utredningen främst marknadsförutsält-ningarna i Sverige för naturgas och överföringssystera för gasen. Där­järate lämnades vissa synpunkter på frågor om administration, finansie­ring, lagstiftning och säkerhet samt miljö och beredskap.

Beträffande den potentiella marknaden för naturgas i Sverige fram­höll utredningen alt gasen kan koraraa alt ersätta framför allt tjock eldningsolja. De största konsumentgrupperna är kraftverk, storindustri och värmeverk. Utredningen bedörade den möjliga avsättningen för na­turgas i Syd- och Mellansverige till 8 miljarder m- om året vid slutet av 1970-talet, motsvarande ungefär en tiondel av den totala svenska energimarknaden och ca en tredjedel av prognoserad tjockoljekonsum-tion vid  denna tidpunkt.  Investeringskostnaden  för  ett  rörlednings-

1 Driftdirektören Sven Lalander, ordförande, direktören Ame Carlsson, byrå­chefen Nils-Gustaf Danielson, landshövdingen Lars Eliasson, direktören Walter Seger, direktören Sven Swarting, riksdagsledamoten Nils Erik Wååg.

" EnergiinnehäUet i 1 miljard m'' naturgas är ungefär detsamma som i 1 miljon ton tjock eldningsolja.

Prop. 1973:112                                                                        3

syslera raed avsättning i hela den beräknade svenska naturgasraarkna-den uppskattades av utredningen lill drygt 1 raUjard kr. Detla belopp innefattade inte kostnaderna för överföring av naturgas tiU Sverige.

Rörtransporlulredningens betänkanden har remissbehandlats. Betän­kandena har, järate reraissyttranden och visst annat raaterial, överlära-nals till pelroindustriutredningen (I 1972: 4). Denna utredning skall enligt sina direktiv klarlägga utforraningen av den frän sarahällssynpunkt bästa raöjliga strukturen och utbyggnaden av transport, raffinering och förädling av olja och naturgas.

Redan innan rörtransportulredningen slutfört den andra delen av sill arbete föreslog utredningen i särskild skrivelse till chefen för industri­departeraentet i september 1971 att förhandlingar med länkbara natur-gasleveranlörer skulle påbörjas. I januari 1972 tillkaUades en särskild arbelsgrappi för all undersöka förutsättningarna för import av naturgas frän Sovjetunionen.

Arbetsgruppen undersökte i saraarbete raed Svenska gasföreningen den möjliga marknaden för naturgas fraraför allt i östra Mellansverige och länkbara sträckningar av ett ledningssystem samt olika möjlighe­ter all överföra sovjetisk naturgas till Sverige. I samband därmed ägde vissa diskussioner rum raed berörda instanser i Sovjetunionen och Fin­land. Dessa diskussioner visade alt en överföring med ledning genom finskt område och Bollenhavet till norra Upplandskusten borde under­sökas närmare. Gruppen föreslog bildandet av ett bolag med uppgift bl. a. att svara för sädana undersökningar.

Vid ett sararaanlräde raed den svensk-sovjetiska blandade regerings­kommissionen för ekonomiskt och tekniskt-vetenskapligt saraarbete i Moskva den 14—27 oktober 1972 frarafördes en förfrågan från svenska regeringen ora Sovjetunionens raöjligheter alt leverera naturgas. På grundval av rörtransporlulredningens och den näranda arbetsgrup­pens undersökningar angavs de kvantiteter sora kunde koraraa i fråga till 2—2,5 mUjarder m från år 1978, 3—4 miljarder m från är 1980 och 4—6 miljarder ra frän år 1985. Frän sovjetisk sida ställde man i utsikt ett senare besked i frågan. Det uttalades frän svensk sida att förhand­lingar rörande de kommersiella villkoren för eventuella naturgasleveran­ser skulle kunna tas upp sedan vissa undersökningar av överförings­kostnaderna ra. ra. utförts.

Vid sararaa tid ingicks en prelirainär överenskomradse raellan å ena sidan statens vattenfallsverk, ä andra sidan vissa kommunala och en­skUda företag om undersökningssaraarbete rörande naturgas, med in­riktning i första hand pä en havsledning mdlan Finland och Sverige. Fortsatta förhandlingar mdlan berörda företag har nu resulterat i ett konsortialavtal ora bildande av ett särskilt bolag för ändaraålet.

' F. d. generaldirektören Erik Grafström, ordförande, direktören Claes Lind­gren, departementssekreteraren Jan Thyberg, direktören Sune Wetlerlundh.

Prop. 1973:112                                                                     4

I skrivelse liU Kungl. Maj:t den 2 mars 1973 har vattenfallsverket hemställt om bl. a. godkännande av nämnda avtal och ett därtUl fogat förslag tUl bolagsordning. Vattenfallsverket erinrar inledningsvis om att verket tidigare berört naturgasfrägan i sin anslagsframställning för bud­getåret 1972/73 (jfr prop. 1972: 1 bU. 15 s. 119). Verket framhöU därvid att naturgasen har egenskaper sora särskilt från miljösynpunkt gör den attraktiv som bränsle och att den kan komraa att bli ett värdefullt kora­pleraent till oljan. Vidare anfördes att vatlenfallsverket kunde ses som en potentiell avnämare av naturgas. Mot bakgrund bl. a. härav ansåg vattenfallsverket det riktigt att verket gavs tillfälle att engagera sig i frågor om inköp, transport, konsumtion och försäljning av naturgas.

EnUgt det konsortialavtal sora nu träffats är ändamålet för de undertecknande företagens samverkan att göra tekniska, ekonomiska och andra utredningar särat undersökningar i syfte alt klarlägga föratsätt­ningarna för import av sovjetisk naturgas via Finland för avsättning i första hand i östra Mellansverige. Huvudobjekt för verksamheten är förundersökning genom konsultföretag av möjligheterna till havsöver­föring i ledning mellan Finland och Sverige. Samverkan skall ske inom ramen för ett aktiebolag, Öslgas AB. Aktiekapitalet avses vid bildandet utgöra 25 000 kr. och skall enligt bolagsordningen kunna höjas till 75 000 kr. Av aktiekapitalet avses vattenfaUsverket tillskjuta 50 % och tolv enskUda och kommunala förelag 50 %>. Inom denna grupp är de fera största intressenterna med vardera 8,4 % av aktiekapitalet Gränges AB, A. Johnson 8l Co HAB, Mellansvenska städers kraft AB, Stora Kopparbergs bergslags AB och AB Svarthälsforsen, sora ägs av Stockholms stad. I gruppen ingår vidare AB Sydgas med 2 % samt BoUden AB, Energiverken i Göteborg, KemaNord AB, Krängede AB, AB Skandinaviska elverk och Värralandskraft AB med vardera 1 % av aktiekapitalet. Likvid för tecknade aktier skall erläggas kontant vid bo­lagets bildande. Avtalet innehåller särskUda bestämmelser för överlåtelse av aktie.

I bolagels styrelse skall vatlenfallsverket utse fyra ordinarie ledamöter, inkl. ordförande, och två suppleanter. Grappen övriga aktieägare utser likaledes fyra ledamöter, inkl. vice ordförande och tvä suppleanter.

Kostnaderna för verksamheten, som skall bedrivas med sikte pä att i huvudsak vara slutförd före utgången av är 1973, beräknas lill högst 2,5 mUj. kr. Intressenterna skall enligt konsortialavtalet tillskjuta medel intill detla belopp i proportion till sina andelar av aktiekapitalet. Bo­lagets utrednings- och undersökningsverksamhet avseende naturgas­import frän Sovjetunionen förutsätts i avtalet kunna utvidgas om intressenter representerande rainst 75 % av aktiekapitalet medger detla. Intressent har rätt, raen inte skyldighet, att delta i sådan utvidgad verk­samhet.

I avtalet uttalar intressenterna sin avsikt att verka för bUdandet av

Prop. 1973:112                                                         5

ett svenskt samordnande naturgasföretag och för saraordning av östgas-projektet med verksamheten inom ett sådant företag.

Konsortialavtalet innehåUer vidare vissa bestämmelser om en even­tuell senare utvidgning av bolagets verksamhet till att orafatta även koraraersieU verksarahet för iraport och distribution av naturgas. En sådan utvidgning av verksaraheten förutsätter ett nytt konsortialavtal, som skall godkännas av intressenter representerande minst 75 % av aktiekapitalet. Varje intressent har rätt att delta i sådant fortsatt sara­arbete i proportion till sina bidrag tUl bolagets tidigare undersöknings-verksarahet. Ora intressent önskar helt eller delvis avstå från denna ■ rätt äger övriga intressenter komma överens om en ny fördelning, varvid skall eftersträvas bibehållen relation mellan vattenfallsverket och grappen av icke-statiiga intressenter. I anslutning härtill anger avtalet vissa riktlinjer för återbetalning av tidigare bidrag från intressent som inle deltar — eller deltar med lägre andel än vartill han är berättigad — i fortsatt saraarbete. —■ Ora överenskoraraelse rörande nytt konsor­tialavtal för sådant saraarbete inte kan träffas före den 1 januari 1978 skall bolaget likvideras och det nu föreliggande avtalet upphöra att gälla.

Konsortialavtalet har för vattenfallsverkets del träffals raed förbe­håll för Kungl. Maj:ts godkännande. Som förutsättning för avtalels giltighet gäller vidare alt Kungl. Maj:t raedger att intressentbidrag blir frän beskattningssynpunkl avdragsgilla hos resp. intressent.

Bildande av ett bolag för olje- och naturgasprospektering utomlands

Statsmakterna fattade år 1968 beslut ora bUdandet av ett bolag för olje- och naturgasprospektering (prop. 1968:51, SU 1968:86, rskr 1968: 24). Bakgrunden till beslutet var önskemålet om en planmässig utforskning av de svenska områden — främst Skåne och Gotland raed kringliggande havsoraråden — sora bedörades ha vissa förutsättningar för olje- och gasfyndigheter. Överläggningar hade förts raed statliga och enskilda företag ora en gemensam prospekleringsinsals för dessa områden inom ramen för ett särskilt aktiebolag. Av bolagets aktier för­utsattes statens vattenfallsverk och Luossavaara-Kiiranavaara AB (LKAB) teckna 25 % vardera.

Del föratsattes vidare att det nya bolaget skuUe komraa att raed­delas undersökningskoncessioner för ifrågavarande områden. Konces­sionstiden avsågs utgöra älta är med skyldighet alt utföra arbeten för 100 milj. kr. under de första fem åren. Arbetsskyldigheten för näst­följande tre år borde fastställas av Kungl. Maj:t pä sådant sätt alt verk­samheten för de åtta åren raotsvarade en kostnad av högst 150 railj. kr. De medel sora behövdes för bolagets verksamhet skulle tUlskjutas av

Prop. 1973:112                                                         6

delägarna i förhållande till deras aktieinnehav. Delägarna föratsattes få göra avdrag härför vid den årliga inkomstbeskattningen.

Pä grundval av dessa riktlinjer och av ett konsortialavtal mellan del­ägarna bildades är 1969 Oljeprospektering AB (OPAB). Delägare i bolaget är f. n. — förutom vatlenfallsverket och LKAB raed vardera 25 % — tio industri- och kraflföretag. Den största aktieägaren inom gruppen av icke-statliga intressenter är Oljekonsumenternas förbund (OK) med 11,25 %.

OPAB har till utgången av år 1972 genomfört ungefär hälften av de prospekteringsarbeten för 100 milj. kr. som planerades för de första fem åren. Dessa arbeten, sora i huvudsak utförts på land i Skåne, på Gotland och pä Öland, har innefattat bl. a. ett betydande antal borr­ningar. Samtidigt har förberedande magnetiska och seismiska undersök­ningar utförts till havs. Bormingar utanför Skåne och i Östersjön be­räknas komma igång under är 1973.

Jämsides med verksamheten i Sverige har OPAB i begränsad ut­sträckning studerat möjlighetema alt engagera bolaget i projekt utom­lands. Därvid har vid några tiUfäUen uppkommit fräga om OPAB:s deltagande i prospektering bl. a. i Nordsjön. Det har eraellertid visat sig att flera av de enskilda aktieägande företagen inte önskar med­verka i utlandsengagemang.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 mars 1973 har statens vatten­fallsverk anmält att förhandlingar tagils upp mdlan vissa aktieägare i OPAB om bUdande av ett nytt aktiebolag för utiandsprospeklering. I förhandlingama har deltagit även Salénkoncernen. Förhandlingarna har lett fram lill en preliminär överenskommelse om bolagsbUdning mel­lan vatlenfallverket och LKAB på den statiiga sidan och Salénkoncer­nen, OK, ASEA tUlsammans raed Skandinaviska elverk, KemaNord och Johnsonkoncernen på den enskilda sidan.

Enligt överenskommelsen skall ändamålet för det planerade bolagets verksamhet vara saraverkan för alt utanför Sverige eftersöka och ut­vinna olja och naturgas särat driva därraed förenlig verksarahet. Verk­samheten förutsätts i första hand vara inriktad pä Nordsjön, vUket emellertid inle hindrar alt även andra utländska projekt skall kunna tas upp. Bolaget skall vid bildandet överta Salénkoncernens andel pä 20 % i ett konsortium för prospektering i Nordsjön. I delta konsor-tiura, som nu är under uppbyggnad, ingår även norska, finska och tyska företag. De nordiska intressenternas andelar svarar för samman­lagt 60 %.

I bolaget förutsätts ingå vattenfaUsverket och LKAB med vardera 25 % och enskUda företag med sararaanlagt 50 %. Aktiekapitalet skaU vid bolagels bUdande utgöra 1 milj. kr. Likvid för tecknade aktier avses bli eriagd kontant. I bolagels styrelse skall den statliga sidan och de övriga intressenterna företrädas av vardera lika antal ordinarie leda-

Prop. 1973:112                                                         7

möter och suppleanter. Styrelsens ordförande skall nomineras bland de statliga ledamöterna och vice ordförande bland de enskilda ledaraöter­na. Röstningsregler omfattande bl. a. kvalificerad majoritet vid uppla­gande av nya projekt eller utvidgning av projekt förutsätts bli intagna i konsortialavtalet. Intressenterna har för avsikt att förbinda sig att i proportion till aktieinnehavet bidra till bolagets kostnader för angiven verksamhet intiU ett belopp av 100 milj. kr. under en beräknad period av fem är. En förutsättning för samarbetet är att intressenterna raedges avdragsrätt vid beskattningen för intressentbidrag till bolagel.

Vattenfallsverket frarahåller att slutförandet av förhandlingama och upprättandet av ett konsortialavtal beräknas koraraa att ta ytterligare viss tid i anspråk. Verket anser det eraellertid önskvärt all bolaget snabbt kan bildas och börja sin verksamhet. Med hänsyn härtill föresläs att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande alt godkänna det slutliga konsortialavtalet när detta undertecknats av berörda parter. Avtalet kommer att för verkels del träffas med förbehåll för Kungl. Maj:ts godkännande.

Departementschefen

Oljan spelar en dorainerande roll i Sveriges energiförsörjning. Impor­ten av olja i form av råolja och oljeprodukter uppgår f. n. tUl drygt 30 railj. ton ora året, vilket raotsvarar nära tre fjärdedelar av vär totala energikonsumtion. Sveriges förbrakning av olja är i förhällande till an­talet invånare högst i världen. Även oljans andel av den totala energi­konsumtionen är högre än i något annat jämförbart land.

Den övervägande delen av Sveriges oljeimport härrör frän Mellersta Östern och Afrika. De stora reserverna av lältexploaterad råolja finns inom dessa oraråden, sora väntas svara för en ökande del av världens totala oljeförsörjning. Förenta statema, som tidigare tillgodosett sitt oljebehov främst från egna tillgångar och från det karibiska området, väntas bli alltmer beroende av olja från Mellersta Östern. Delsamma gäller de västeuropeiska länderna och Japan, där konsumtionsökningen väntas bli mycket snabb.

Under de senaste årtiondena har den internationella oljemarknaden präglats av riklig tUlgång och fallande priser, räknat i fast penningvär­de. Denna för konsumentiänderna gynnsararaa utveckling har eraeller­tid nu brutits. En rad faktorer pekar pä stigande råoljepriser under 1970-talet. Utvecklingen av efterfrågan i Förenta staterna, Västeuropa och Japan innebär ett ökat ianspråktagande av tiUgängliga reserver. De stora producentländerna har genom samlat uppträdande genteraot de in­ternationella oljebolagen kunnat genomdriva väsentiiga höjningar av skatter och royalties, och de strävar även efler ett alk större inflytande över prospektering och utvinning. Oljebolagen gör stora ansträngningar

Prop. 1973: 112                                                        8

att utveckla nya produktionsområden — bl. a. i Alaska och i Nordsjön med angränsande områden av Atlanten — men de fyndigheter som på­träffats är tämligen begränsade i förhållande till den väntade utveck­lingen av behoven. Utvinningen i dessa områden innebär vidare stora tekniska svårigheter och medför höga kostnader.

Med hänsyn tUl vårt stora beroende av importerad olja bör den fort­satta utvecklingen på den internationella oljemarknaden bevakas noga frän svensk sida. Högre räoljepriser kan komma att innebära en viss be­lastning för den svenska ekonorain. Därtill kommer risken för stör­ningar i tillförseln genom politiska konflikter eller genom begränsningar av produktionen i vissa länder.

Ett genomgående tema i svensk energipolitik är en strävan att genom olika ätgärder rainska olägenheterna av värt importberoende på bränsle-området. Som exempel kan nämnas beredskapslagringen av olja m. ra., sora under åren 1958—1969 tUl väsentiig del finansierats av staten. Det nu gäUande oljdagringsprogramraet för perioden 1970—1976 (prop. 1969: 136, BeU 1969: 66 och 2LU 1969: 86, rskr 1969: 398 och 375) innebär en total investeringskostnad av 760 milj. kr. Beredskapslag­ringen skapar en värdefull trygghet vid kortsiktiga störningar i tillför­seln och ger tid för omställning av förbrakningen till inhemska bräns­len och drivmedel. På lång sikt innebär utbyggnaden av kärnkraft att oljans andel av den svenska energiförsörjningen minskar. Kämkraften — huvudsakligen i form av elkraft — kommer således att frän mitten av 1970-talet svara för en allt större del av tillkommande energiförbruk­ning och efter hand tränga in även pä de delar av energimarknaden där oljan nu saknar konkurrens. Trots den starka satsningen på kärn­kraft i Sverige väntas emellertid oljeförbrukningen komraa alt öka i ab­soluta tal under de närraaste årtiondena.

Mot den bakgmnd jag här angett är de senaste årens utveckling på olje- och naturgasområdet i Europa av stort intresse för Sveriges del. Ett antal nya försörjningsmöjligheter har uppställ pä relativt nära häll. Prospekteringsverksamheten i Nordsjön, framför allt på brittiskt och norskt område, har redan lett till upptäckten av ett antal stora fyndig­heter, av vUka flera står inför exploatering.

På den norska kontinentalsockdn har verksamheten hittUls begrän­sats lill området söder om 62 breddgraden. Kostnaderna för prospekte­ring och borrning inom detta område har uppgått till ca 2 miljarder norska kronor. Denna verksamhet har lett till upptäckten av 250—300 milj. ton olja och 500 railjarder ra naturgas.

På grandval av de geologiska fömtsättningarna bedöms möjligheter­na att hitta fler fyndigheter som goda. Reserverna enbart på norskt område söder ora 62 breddgraden uppskattas nu till storleksordningen 1 ä 1,5 miljarder ton olja och 1 000 a 2 000 miljarder ra naturgas. De totala reserverna i Nordsjön med angränsande delar av Atlanten är

Prop. 1973: 112                                                        9

sannolikt flera gånger större. Även om dessa tUlgångar innebär endast ett begränsat tillskott till världens totala reserver och även om de till följd av svåra förhållanden komraer alt kunna exploateras endast till en del, skapar de möjligheter för en förbättring av de närmast berörda län­dernas försörjningsläge.

Redan ora några år, då produktionen vid Ekofisk-fältet i Nordsjön tas upp i full skala, koraraer Norge alt bli en betydande exportör av olja och naturgas. Något senare väntas Frigg-fältet korama alt leverera yt­terligare kvantiteter naturgas. Såvitt nu kan bedömas koramer åtrains­tone produktionen från Ekofisk inle all ilandföras i Norge. Det anses med nuvarande teknik mycket vanskligt att dra rörledningar från Nord­sjön över den s. k. norska rännan tiU Norges västkust. Även starka kommersiella faktorer verkar för att produktionen tillförs de stora väst­europeiska marknaderna. Beträffande eventuella nya fyndigheler — och dä särskilt sädana som är belägna längre norrut — kan emellertid för­utsättningarna vara annorlunda.

Även i öst har nya försörjningsmöjligheter uppstått. Sovjetunionen har under de senaste åren etablerat sig som exportör av naturgas till Västeuropa. Avtal har träffats om gasleveranser till en rad länder. Avta­len löper på ca 20 är och ingär vanligen som led i större uppgörelser, innefattande även sovjetiska köp av rör och annan utrustning på kre­dit. Under senare delen av 1970-talet väntas de sovjetiska gasleveranser­na tUl Västeuropa nå en volym av ca 25 railjarder m ora året. När de stora naturgasfyndigheterna i västra Sibirien — sora utgör en betydande del av världens totala naturgastiUgångar — öppnats för exploatering, kan ytterligare kvantiteter korama alt finnas tiUgängliga för export.

Frän svensk synpunkt är det av särskilt intresse alt Finland träffat avtal om köp av sovjetisk gas. F. n. pågår utbyggnad av en rörledning lill sydöstra Finland. Leveranserna avses börja redan år 1974. Efter några år avses leveransvolymen uppgå till 1,4 mUjarder m ora året. I senare etapper kan ledningssysteraet koraraa att byggas ut.

Mot denna bakgrand har frågan om införandet av naturgas pä den svenska energimarknaden tagits upp till allvarlig diskussion. Därvid har naturgasen betraktats inte enbart som ett frän försörjningssynpunkt värdefullt korapleraent till oljan. Man har även frarahållit naturgasens betydande tekniska och miljöraässiga fördelar fraraför andra bränslen, särskilt dess höga renhet. Vid mitten av 1960-talet inledde Ingenjörs­vetenskapsakaderaien och vissa företag studier av avsätlningsraöjlighe-lerna för naturgas i Sverige fraraför allt inora industrin. 1968 års ut­redning om rörtransport av olja och gas gjorde vissa översiktliga be­dömningar av den svenska marknaden och av förutsättningarna för import och distribution. Utredningen klargjorde all naturgasen i Sverige ätminslone på kortare sikt skulle kunna användas främst för uppvärm­ning och andra okvalificerade ändamål sora ersättning för tjock eld-

Prop. 1973:112                                                        10

ningsolja. Enligt utredningen är det alltså en föratsättning för introduk­tion av naturgas att gasen kan tillhandahällas storkonsumenter till pri­ser sora är järaförbara raed priserna pä tjockolja. Dessa priser — lik­som energiprisema i allraänhet ■— är i Sverige lägre än i flertalet väst­europeiska länder.

Möjlighetema tUl import från Sovjetunionen undersöktes mera ingå­ende inom industridepartementet under första halvåret 1972 i samarbete med bl. a. Svenska gasföreningen. Arbetet gav underlaget till en förfrå­gan till sovjetiska regeringen i oktober 1972 om möjligheterna för Sov­jetunionen att leverera vissa kvantiteter naturgas för avsättning i östra Mellansverige med början är 1978. Leveranserna förutsattes ske med rörledning genom Finland och över Ålands hav.

Parallellt raed denna förfrågan inleddes överläggningar mellan sta­tens vattenfallsverk och vissa kommunala och enskilda företag om ett ulredningssamarbete beträffande iraport av sovjetisk naturgas. Saraarbe­tet avsägs att gälla fraraför allt förprojeklering av en havsledning från finsk till svensk kust. En sådan ledning innebär betydande problera och förutsätter användning av avancerad rörläggningsteknik.

Överläggningarna har nu lett fram tUl ett konsortialavtal ora saraar­bete inom ett särskilt bolag. Östgas AB. Enligt avtalet skall aktiekapi­talet vid bolagets bildande uppgå tUl 25 000 kr., varav hälften skall tecknas av statens vattenfallsverk och återstoden av tolv kommunala och enskilda företag. I denna grupp finns de viktigaste potentiella konsumentema företrädda, dvs. industri, kraflföretag och kommunala energiverk. Verksamheten skall t. v. bedrivas inom en kostnadsram av 2,5 milj. kr. med sikte på att i huvudsak kunna slutföras under år 1973. På vissa villkor kan dock undersökningsverksamheten koraraa att ut­vidgas. Bolaget kan även komma att senare ombildas till ett förelag för iraport och distribution av naturgas. Detta förutsätter träffande av ett nytt konsortialavtal.

Enligt rain raening är det önskvärt att frågan ora iraport av natur­gas från Sovjetunionen klarläggs genora fortsatta undersökningar. Sto­ra tekniska och ekonomiska problem är förenade raed en sädan iraport. Först sedan ytterligare överläggningar raed den sovjetiska regeringen ägt rura och undersökningarna av havsöverledningen ra. m. slutförts kan ställning tas till frågan ora att inleda koraraersidla förhandlingar.

Det avtal som nu träffats utgör en läraplig ram för det fortsatta arbe­tet pä svensk sida. Med hänsyn till verksamhetens karaktär och tiU de insatser som kan bli aktuella i ett senare skede är ett samarbete raellan staten och de potentiella konsuraenterna naturligt. Vattenfallsverket ut­gör sora storkonsument en given samarbetspart och framstår som läm­pat att företräda statens affärsmässiga intressen i fråga om import och distribution av naturgas.

Verksamheten inom östgasbolaget skall enligt avtalet finansieras ge-

Prop. 1973:112                                                                    11

nom intressenlbidrag från aktieägarna i förhållande till deras andelar av aktiekapitalet. I avtalet fömtsätts avdragsrätt vid beskattningen för sädana bidrag. Genora lagen (1972: 74) ora ändring i koraraunalskalte­lagen äger Kungl. Maj:t i syfte att fräraja sarahällsekonomiskt betydel­sefulla uppgifter medge avdragsrätt för bidrag från ett företag till ett an­nat även om inte alla de föratsättningar sora annars gäller för avdrags-rätt för koncernbidrag föreligger. Frågan ora sådant raedgivande kora­raer att anraälas i annat sammanhang av chefen för finansdepartemen­tet.

Jag förordar att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna konsortialavtalet angående utredningssamarbete rörande im­port av naturgas frän Sovjetunionen. Vidare förordar jag all vatlen­fallsverket får ta i anspråk medel från investeringsanslaget till kraft­stationer ra. ra. för att teckna aktier i det raed avtalet avsedda bolaget. Verkets bidrag tUl bolagets verksarahet avses bli täckt raed driftraedd. Fråga ora en eventuell orabUdning av bolaget till ett företag för ira­port och distribution av naturgas torde fä underställas riksdagen sena­re. I saraband därmed bör även frågor om bl. a. försörjningsberedskap och lagringsskyldighet vid en introduktion av naturgas tas upp till prövning.

Verksamheten inom del planerade östgasbolaget är —• såväl i utred­ningsskedet som i ett eventuellt senare kommersiellt skede — begrän­sad till import av sovjetisk naturgas med sikte på avsättning i östra Mellansverige. Efter hand kan andra imporlraöjligheter korama alt ak­tualiseras, t. ex. naturgas från fyndigheter på den norska kontinental­sockeln. En sådan import skuUe sannolikt i första hand beröra södra och västra Sverige. Det kan visa sig lämpligt att för utredningar och förhandlingar ra. m. rörande sådan import bilda regionala företag raot­svarande det nu föreslagna östgasbolaget raed en ägarstruktur sora är anpassad tiU förhåUandena inora resp. region. Ett starkt statligt infly­tande i sådana företag bör vara regel.

Distribution av naturgas inora flera regionala företag bör redan från början samordnas med sikte på att raöjhggöra sararaankoppling till ett enda systera orafattande hela det potentiella avsältningsorarådet i södra och raeUersta Sverige. Ett sådant system, med försörjning från flera håll, torde utgöra en av fömtsättningarna för att naturgasen i en fram­tid skall kunna få en mer betydande roll pä den svenska energimark­naden. Behovet av en sådan samordning har också föratsetts i det nu aktueUa konsortialavtalet, i vilket intressenterna uttalat sin avsikt att verka för bildandet av ett svenskt samordnande naturgasföretag. Efter­som många frågor rörande en eventuell naturgasinlroduklion i Sverige alltjämt är oklara är det enligt intressenternas uppfattning för tidigt alt ta ställning tUl den närraare utformningen av ett sådant förelag. Jag delar denna uppfattning. Uppgiften all bevaka olika importallemativ

Prop. 1973:112                                                        12

och att svara för kontakter i första hand med potentiella leverantörer i väst bör t. v. ankoraraa på en samordnande delegation för naturgas­frågor, som jag enligt ett tidigare denna dag erhållet bemyndigande av­ser att tiUkalla.

Som framgått av vad jag hittills anfört har intresset för en introduk­tion av naturgas i Sverige delvis varit av försörjningspolitisk natur. Det har framhållits att naturgasen skulle kunna medföra ett minskat behov av olja från Mellersta Östern och Afrika och därmed en viss risksprid­ning. Vårt stora importberoende på energiområdet skuUe emellertid inte i sig påverkas av avtal med utländska naturgasleverantörer. Samma gäller givetvis beträffande leveranser av olja från nya produktionsom­råden. Jag anser det därför — oavsett möjlighetema att få tiU stånd ett bredare underlag för vår bränsleimport — vara ett betydande energi­politiskt intresse för Sverige alt uppnå visst inflytande över produktion av olja och naturgas.

Bildandet av OPAB år 1969 innebar en gemensam satsning från sta­tens och näringslivets sida på att klarlägga förekomsten av olja och na­turgas pä svenskt oraråde. Arbetsprogrammet för de första fem åren, som skall motsvara en kostnad av 100 milj. kr., har hittills inte lett tUl upptäckten av några fyndigheter. OPAB planerar alt under år 1973 företa bormingar pä den svenska kontinentalsockeln i Östersjön. Först när resultatet av dessa arbeten föreligger kan en utvärdering av pro­grararaet ske. Vid den energipolitiska planeringen mäste man eraeller­tid räkna med att prospektering på svenskt område inte koramer att kurma ge några väsentliga bidrag tiU vär försörjning med olja eller na­turgas.

Vissa av intressenterna i OPAB — däribland statens vattenfallsverk och LKAB — har tillsararaans med Salénkoncernen fört förhandlingar om geraensamraa insatser för prospektering och utvinning av olja och naturgas utanför Sveriges gränser. Förhandlingai-na har nu lett fram till en preliminär överenskoraraelse ora samarbete i bolagsform. Parterna avser att sedan förhandlingarna slutförts träffa ett konsortialavtal.

Den preliminära överenskomraelsen innebär att saraarbetet skall ske inom ramen för ett bolag av ungefär sararaa konstruktion som OPAB. Aktiekapitalet avses vid bolagets bUdande uppgå till 1 milj. kr. Vatten­fallsverket och LKAB förutsätts teckna vardera 25 % av aktierna och utse hälften av styrelseledamöterna, inkl. ordförande. Beslut om att ta upp nya projekt kräver kvalificerad majoritet. Intressenterna avses för­binda sig att i proportion tiU aktieinnehavet bidra till bolagets kostna­der för verksamheten intill ett belopp av 100 milj. kr. inkl. aktiekapita­let under ca fera år. Valtenfallsverkels andel härav förutsätts alltså upp­gå tUl 25 milj. kr.

Verksaraheten avses bli inriktad pä prospektering i första hand i

Prop. 1973:112                                                        13

Nordsjön och Nordatlanten. I syfte att uppnå en fördelning av den ekonomiska risk som är förenad med prospektering avser bolaget att samarbeta med olika utiändska grupper med erfarenhet pä området.

Mot bakgrand av den aktuella utvecklingen på energiområdet fin­ner jag det önskvärt att det statliga engageraang på prospekteringsora-rädet, som inleddes genom bildandet av OPAB, nu utvidgas genom del­tagande i det planerade bolaget för utiandsprospeklering. Resultaten av de senaste årens verksamhet bl. a. pä den brittiska och norska kon­tinentalsockeln har visat att möjlighetema till nya fynd av olja och na­turgas är goda. Jag finner det dessutora frän industripolitisk synpunkt önskvärt att svenskt näringsliv ges tillfälle att vinna erfarenheter av en verksamhet som pågår nära våra gränser och sora av allt att döraa kom­mer alt expandera starkt under de närmaste åren.

För statens del utgör strävan att uppnå ett visst svenskt inflytande över tiUgångar av olja och naturgas det främsta motivet för ett engage­mang i utiandsprospeklering. Med hänsyn härtill har det vid överlägg­ningarna om det nya bolaget från statiig sida förutsatts att verksamhe­ten skall ges en försörjningspolitisk inriktning. Beträffande formen för statens engagemang finner jag det ändamålsenligt alt vattenfallsverket och LKAB ingår som delägare i bolaget. Båda dessa företag får anses lärapade härför raed hänsyn till såväl deras ekonomiska och tekniska resurser som deras nuvarande verksamhet inom resp. energi- och mine-ralorarädena.

En fömtsättning för intressenternas medverkan i det planerade bo­laget har varit att aktieägaraa medges avdragsrätt vid beskattningen för bidrag till bolagets verksamhet. Jag erinrar om att frågan om avdrags­rätt för bidrag till verksamheten inom OPAB reglerades är 1969 genora särskUd lagstiftning. Sora jag nyss anfört raed avseende pä östgasbola­get äger Kungl. Maj:t numera under vissa fömtsättningar medge av­dragsrätt för intressentbidrag. Chefen för finansdepartementet avser att i annat sammanhang anmäla frågan om sådant raedgivande även för det nya prospekteringsbolaget.

Jag förordar att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna konsortialavtal ora bildande av ett aktiebolag för prospekte­ring efter olja och naturgas utomlands enligt de riktlinjer jag angett. Vidare förordar jag att vattenfallsverket får ta raedel i anspråk från investeringsanslaget tUl kraftstationer ra. ra. för att teckna aktier i det planerade bolagel. VatlenfaUsverkels bidrag i övrigt tUl bolagels verk­samhet anses bli finansierad med driftraedd.

Under åberopande av det anförda herasläller jag att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att a) godkänna avtalet mellan statens vattenfallsverk och vissa

Prop. 1973:112                                                        14

företag om bildande av ett aktiebolag för utredningssamarbete rörande knport av naturgas från Sovjetunionen, b) medge vattenfallsverket  att träffa  överenskommelse  om smärre ändringar i avtalet,

2.  bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal raellan vatlen­fallsverket och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för prospektering efter olja och naturgas utomlands enligt de rikt­linjer jag angett,

3.  medge att medel fär tas i anspråk från invesleringsanslaget Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i de under 1 och 2 avsedda aktiebolagen i enlighet med åtagandena i resp. av­tal.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledaraöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1573     730257