Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin;
given Stockholms slott den 24 april 1915.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. M.aj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 169 käft. Nr (187—188.) \

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Förslag

till

förordning om ändring i yissa delar av förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 3 §, 15 § 2 mom. samt 26, 27, 40 och
42 §§ av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin
skola erhålla följande ändrade lydelse, att till 15 § av samma förordning
skall fogas ett nytt moment, 10, av den lydelse, här nedan
stadgas, samt att rubrikerna till förordningens 26 och följande §§ skola
ändras på sätt nedan angives, därvid rubriken »Ansvarsbestämmelser»
skall, såsom hittills, avse 36—53 §§:

3 §•

Vid utminutering vare minsta tillåtna försälj ningsbeloppet tre
tiondels liter. Vad sålt blivit får icke i mindre belopp än sålunda föreskrivits
utlämnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något
av det sålda förtäras på försäljningsstället.

15 §.

2. Vid utminutering av brännvin äger bolag enligt grunder,
som av kontrollstyrelsen godkännas, anordna kontroll till vilka personer
och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum,
och må härvid fastställas viss myckenhet, utöver vilken under angiven
tid utminutering till köpare eller vissa sådana ej må ske. Sådan kontroll
må jämväl kunna omfatta rätt till utminutering, som jämlikt 17 § 2 mom.
av bolag överlåtits. Vidtager bolag ändring i föreskrifterna för den

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kontroll, bolaget anordnat, vare bolaget skyldigt att därom göra anmälan
hos kontrollstyrelsen.

Det åligger kontrollstyrelsen att för utminutering av brännvin
indela riket i försäljningsområden ävensom att i denna indelning vidtaga
de jämkningar, som med anledning därav, att inom viss kommun
rättighet till utminutering upphör eller upplåtes, eller av andra orsaker

betingas. > _ ....

Innehavare av rättighet till detaljhandel må ej utminutera brännvin
till person, boende inom annat försäljningsområde än det, där rättigheten
utövas, där ej det bolag, inom vars försäljningsområde personen
är boende, därtill, med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen
kan meddela, lämnat medgivande.

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering
kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,
söka till skäligt pris från namngiven handlande vare sig inom
eller utom riket anskaffa angiven varusort av brännvin.

10. Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat att till honom
utminutera brännvin eller lämna honom sådant medgivande, som i 2
mom. tredje stycket avses, eller att bolag beträffande ämne, varom det
tillkommer kontrollstyrelsen att meddela föreskrift, vidtagit åtgärd, som
kränker hans enskilda rätt eller strider emot förordningens syfte, må
han hos kontrollstyrelsen göra framställning om åvägabringande av
rättelse i det överklagade förhållandet. Över kontrollstyrelsens beslut
ifråga om bolags vägran att utminutera brännvin må klagan ej föras.

IV. Om införsel av brännvin från utrikes ort.

26 §.

1. Brännvin må till riket införas blott av den, som visar sig äga
rätt försälja brännvin.

2. Vid varje tullplats i riket skall över därstädes till införsel
angivna slag av brännvin föras särskild förteckning enligt formulär,
som av generaltullstyrelsen fastställes efter kontrollstyrelsens hörande.
Denna förteckning skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.

3. Brännvin må icke från tullverket utlämnas annorledes än mot
kvitto, utfärdat av den, som enligt 1 mom. är berättigad att införa
sådan dryck, dock att brännvin, som från utlandet inkommit till bolag,

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

vilket jämlikt 12 eller 14 § fått övertaga all detaljhandel med brännvin
inom kommun, må mot kvitto utlämnas till den, som visar sig hava
erhållit bolagets medgivande därtill.

4. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) brännvin till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande
äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor,

b) prov. på brännvin i vanlig ordning till riket införas av vederbörligen
legitimerad handelsresande,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot
erläggande av stadgad tull införa brännvin intill viss mindre, i tullförfattningarna
angiven myckenhet,

d) till skeppsproviant hänförligt brännvin behandlas på sätt i tullförfattningarna
finnes stadgat; dock må brännvin, som förtullats såsom
överskott av skeppsproviant, icke från fartyg ilandföras.

5. Angående införsel av brännvin till riket för vetenskapligt,
medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov
meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t.

6. Med från utlandet infört brännvin, som på grund av stadgandet
i denna paragraf ej må från tullverket utlämnas, skall förfaras på sätt
Kungl. Maj:t förordnar.

V. Ordningsföreskrifter.

27 §.

1. h örsäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.

2. . De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hava eu i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.

3. Försäljningen må ej börjas förrän besiktning å den lägenhet,
där rörelsen skall drivas, hållits, i stad av stadsfiskal och på landet av
kronobetjänt jämte två personer, utsedda av magistrat eller kommunalnämnd,
samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att föreskrifterna
i 1 och 2 mom. blivit uppfyllda. Vad här är sagt gälle ock då försäljningsställe
ombytes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

YL Ansvarsbestämmelser.

40 §.

Idkar någon detaljhandel med brännvin vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej får utövas, eller å annat ställe, än därtill uppgivet är,

eller förbryter sig någon mot vad i 5 § 2 mom. är stadgat om
brännvins utlämnande eller utbjudande till salu eller om upptagande av
beställningar därå,

eller tillåter den, som icke är berättigad till utskänkning, att, då
ban genom utminutering säljer brännvin, något av det sålda på försäljningsstället
förtäres eller avbämtas i mindre belopp, än han är berättigad
föryttra,

eller försäljer någon brännvin i strid mot stadgandet i 15 § 2 mom.
tredje stycket,

eller förbryter sig den, som till detaljhandel med brännvin berättigad
är, mot 29 § 3 eller 6 mom. eller mot 30 §,

böte första gången från och med trettio till och med sextio kronor
samt andra gången från sextio till och med etthundratjugu kronor och
vare dessutom andra gången sin rätt till detaljhandel förlustig.

Utövar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § 2
eller 3 mom., densamma annorledes än i dessa moment är medgivet eller
utan att iakttaga de inskränkningar därvid, som i övrigt kunna hava
blivit föreskrivna av Kungl. Maj:ts befallningshavande, vare underkastad
enahanda ansvar, som nyss är sagt.

42 §.

1. Förbrytelse mot 2, 31, 32 eller 33 § eller mot 27 § 3 mom.
straffes med böter från och med tio till och med femtio kronor.

2. Då förbrytelse skett mot 2 §, vare tillika det till salu hållna
brännvin underkastat beslag och förbr litet.

3. Den, som i strid mot stadgandet i 26 § 4 mom. från fartyg
ilandför brännvin, vilket förtullats såsom överskott av skeppsproviant,
böte från och med tio till och med ettusen kronor; och vare sådant
brännvin tillika med kärl och emballage underkastat beslag och förbrutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1916, dock att kontrollstyrelsen
skall hava dessförinnan verkställt den i 15 § 2 mom. här ovan
omförmäld a indelning av riket i försäljningsområden.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

För tid före nämnda dag må försäljningsområde enligt de i omförmälda
lagrum angivna grunder av kontrollstyrelsen tillsvidare anvisas
bolag, som anordnat kontroll i enlighet med vad i samma lagrum enligt
dess nu gällande lydelse stadgas; skolande beträffande sålunda fastställt
område gälla såväl föreskriften i tredje stycket av berörda lagrum i
dess nu gällande lydelse, som ock i fråga om anskaffande av brännvin
från handlande inom riket vad ovan i 15 § 2 mom. fjärde stycket
finnes stadgat.

Brännvin, som före den 1 januari 1916 från utlandet inkommit
till riket, må från och med sagda dag icke av tullverket utlämnas till
annan än den, som enligt 26 § äger rätt till införsel av brännvin. Kan
på grund av vad nu är stadgat utlämnande av brännvin, som inkommit
till riket före utgången av år 1915, icke äga rum, skall därmed förfaras
på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WäLLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
t von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

Genom förordningen den 25 september 1914 om ändrad lydelse
av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av
brännvin den 9 juni 1905 erhöllo, såsom framgår av 15 § 2 mom. i
dess nya lydelse, de bolag, som vid utminutering av brännvin anordnat
särskild kontroll, till vilka personer och till vilken mängd försäljning
i varje särskilt fall finge äga rum, rätt att hos Kungl. Maj:t söka
fastställelse å kontrollområde, vilket skulle kunna omfatta dels den
kommun, där bolaget vore bildat, dels, om så prövades nödigt, sådana
till nyssnämnda kommun gränsande eller närbelägna kommuner, varest
rätt till utminutering ej vore upplåten. Såsom inhämtas av det i
statsrådet förda protokoll för den 3 juli 1914, då Kungl. Maj:t beslöt att

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

för riksdagen framlägga förslag till den nämnda författningsändringen,
åsyftades med förslaget att i avvaktan på en fullständigt reformerad lagstiftning
i nykterhetsfrågan provisoriskt ordna vissa frågor på brännvinsförsälj
ningslagstiftningens område, vilka vore av beskaffenhet att kräva
en omedelbar lösning. Vad särskilt den föreslagna ändringen av 15 §
2 inom. i brännvinsförsäljningsförordningen beträffar, avsågs därmed att
giva de bolag, som ifråga om utminutering av brännvin infört vissa
slag av kontrollföreskrifter i syfte att vinna och bevara kännedom om
till vem de i varje särskilt fall sålde och myckenheten av det sålda, allt
det stöd av lagstiftaren, som erfordrades för en effektiv tillämpning av
det nya försäljningssystemet. I sådant avseende framhöll jag i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet, att en förutsättning för '' systemets
effektivitet. vore — om man frånsåge frågan om restriktivbestämmelser
angående införsel från utlandet av brännvin — att antingen kontrollbestämmelserna
föreskreves skola gälla för all försäljning inom riket
eller ock att. systemet kringgärdades med sådana skyddsbestämmelser,
att en försäljare, som ej infört detsamma, icke måtte kunna genom
spirituosaförsändningar till orter, där kontrollbestämmelser blivit uppställda,
till sina verkningar neutralisera de fördelar, som g^nom dess
införande å dessa orter åsyftades. Av dessa olika sätt för frågans
lösning förordade jag det senare alternativet och föreslog inrättandet
av kontrollområden i enlighet med bestämmelser, som i huvudsak överensstämde
med de sedermera fastställda.

Det karakteristiska för ett sådant kontrollområde var, att till detsamma
icke skulle få försändas brännvin från andra utom området
varande försäljare. Inrättande av kontrollområden föreslogs jämväl i det
förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, som
innefattades i propositionen nr 242 till 1914 års senare riksdag. Enligt
sistnämnda förslag bestämdes emellertid begreppet]! kontrollområde på
annat sätt än i nämnda förordning. Detta var en följd därav, att förslaget
till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker avsåg ett
obligatoriskt införande av särskild kontroll å utminuteringen, under det
att i förslaget till ändring av vissa §§ i gällande brännvinsförsäljningsförordning
införandet av kontrollföreskrifter gjordes beroende av bolagen
själva. I det förra förslaget förutsattes sålunda, att varje bolag av viss
central uppsiktsmyndighet skulle tilldelas sitt särskilda område, så att
varje kommun i riket skulle komma att tillhöra ett kontrollområde, under
det att enligt det senare förslaget vederbörande bolag skulle, såsom
förut nämnts, hos Kungl. Maj:t ansöka om kontrollområde för sig och
till detsamma kunna få hänfört dels den kommun, där bolaget är bildat

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

dels de intill denna kommun gränsande eller närbelägna kommuner,
varest rätt till utminutering ej är upplåten.

Givetvis kunde man icke med bestämmelserna i förordningen den
25 september 1914, vilka jag, såsom redan antytts, uttryckligen angav
såsom provisoriska, avlägsna samtliga de brister i gällande lagstiftning,
vilka försvårade den effektiva tillämpningen av ifrågavarande reformåtgärder
på utmi nu term gens område. En av dessa brister, som jag
särskilt framhöll, var den, att, så länge möjligheten att från utlandet fritt
importera spirituösa stode öppen även för avstängda personer, reformen
icke skulle bliva fullt effektiv.

Ehuru kort tid förflutit, sedan här ifrågavarande bestämmelser
utfärdades, hava förhållandena utvecklat sig därhän, att en kompletterande
lagstiftning synes vara av behovet påkallad.

Innan jag ingår på frågan härom, anhåller jag att få något redogöra
för i vilken omfattning det nya försäljningssvstemet, som vid framläggande
av fjolårets proposition endast tillämpades av ett fåtal bolag,
numera vunnit anslutning från de särskilda bolagen.

För närvarande hava till Kungl. Maj:t ingivits ansökningar från 70 bolag
om anvisande av kontrollområden, nämligen

i Stockholms stad: A.-B. Stockholmssystemet;

i Stockholms län: bolagen i Södertälje, Sigtuna, Östhammar, Öregrund och
Sundbyberg;

i Uppsala län: bolagen i Uppsala och Enköping;

i Södermanlands län: bolagen i Nyköping, Eskilstuna, Strängnäs, Torshälla,
Mariefred. Trosa och Malmköping;

i Östergötlands län: bolagen i Linköping och Yaldemarsvik;

i Jönköpings län: bolagen i Jönköping och Eksjö;

i Kronobergs län'', bolaget i Ljungby;

i Kalmar län: bolagen i Kalmar, Borgholm, Oskarshamn, Mönsterås, Nybro
och Mörbylånga;

i Gottlands län: bolaget i Visby;

i Blekinge lån: bolagen i Karlskrona, Karlshamn och Ronneby;

i Malmöhus län: bolagen i Ystad, Eslöv och Skurup;

i Hallands län: bolagen i Halmstad, Varberg, Laholm, Falkenberg och
Kungsbacka;

i Göteborgs och Bohus län: bolagen i Göteborg, Uddevalla, Marstrand, Kungälv,
Strömstad och Lysekil;

i Älvsborgs län: bolagen i Vänersborg, Ulricehamn, Alingsås, Amål och
Trollhättan;

i Skaraborgs län: bolagen i Mariestad, Lidköping, Skara, Hjo, Falköping,
Vara och Grästorp;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 169 höft. (Nr 187 188.) 2

Ansökningar
om fastställande
av
kontrollområden
in. m.

10

Kungl. Mapts Nåd. proposition Nr 187.

i Örebro län: bolaget i Askersund;
i Västmanlands län: bolaget i Sala;
i Kopparbergs län: bolagen i Falun och Hedemora;
i Gävleborgs län: bolagen i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall;
i Västernorrlands län: bolagen i Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik och
Sollefteå;

i Jämtlands län: bolaget i Östersund;
i Norrbottens län: bolagen i Piteå och Haparanda.

Ansökningar om anvisande av kontrollområden hava sålunda inkommit från
samtliga bolag i 11 län och i Stockholms stad.

Beträffande övriga bolags ställning till de nya kontrollanordningarna vid
utminutering av brännvin och till fastställande av kontroll områden föreligga följande
upplysningar, som grunda sig på uppgifter, lämnade till chefen för kontrollstyrelsen
i anledning av en till de bolag, som ännu icke ingivit ansökningar om kontrollområden,
ställd cirkulärskrivelse med förfrågan om och när de kunde förväntas
ingiva dylika ansökningar.

Stockholms län. Bolagen i Norrtälje och Vaxholm hava förklarat sig skola
ingiva ansökningar om kontrollområden.

Östergötlands län. Bolagen i Norrköping, Vadstena, Skänninge och Motala
hava förklarat sig ämna under innevarande år införa kontrollsystem och ingiva
ansökan om kontrollområden. — Bolaget i Söderköping har ej för närvarande för
avsikt att ingiva ansökan och anför som skäl härför, dels att bolaget skulle hava
svårt att bedöma, vilka kunder som missbrukade spirituösa drycker, dels att de
olika kontrollsystemen vore för litet prövade, vadan det ej kunde bedömas om de
befordrade nykterheten, dels ock att. så länge firman Rhenberg innehade den ena
av bolagets utminuteringsrättiglieter eller till 1916 års slut, införandet av kontrollområde
för bolaget skulle vara alldeles betydelselöst. Bolaget hade emellertid sökt
motarbeta missbruk av spirituösa drycker genom att icke sälja till vissa uppgivna
kategorier av personer.

Kronobergs län. Förslag hade väckts om införande av kontrollsystem för
aktiebolaget Göteborgssystemet i Växjö och om fastställande av kontrollområde
för bolaget.

Kalmar län. Bolaget i Västervik tillämpar sedan den 1 mars innevarande
år kontrollsystem och stadsfullmäktige hava genom sin ordförande beslutat att ingå
till Kungl. Maj:t med ansökan om anvisande av kontrollområde. — Bolaget i Vimmerby
förklarar, att det icke under nuvarande oktroj ämnade ingå med ansökan om
kontrollområde.

Blekinge län. Bolaget i Sölvesborg har i princip beslutat ingå med ansökan
om anvisande av kontrollområde, men bordlagt frågan för dess vidare utredande.

Kristianstads län. Vid länets landstings lagtima möte år 1914 väcktes
förslag, att landstinget måtte besluta att för sin del uppmana samtliga spritbolagsstyrelser
i länet att snarast möjligt ordna sin försäljning i enlighet med Stockholmssystemet,
eller att landstinget eventuellt måtte besluta att tillsätta en kommitté, som
tillsammans med av respektive bolagsstyrelser utsedda ombud skulle uppgöra förslagtill
gemensamma försäljningsvillkor. I anledning härav beslöt landstinget tillsätta en

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

kommitté att tillsammans med ombud från spritförsäljningsbolagen i länet uppgöra
förslag till lämpliga, nykterheten främjande försäljningsvillkor. Kommitténs arbeten
äro ännu icke avslutade. På grund härav hava bolagen i Kristianstads län icke
kunnat lämna definitiva svar å förfrågan i cirkulärskrivelsen. Bolagen i Hässleholm,
Simrishamn och Tomelilla förklara emellertid sig ämna införa kontrollsystem
och ingiva ansökan om kontrollområde.

Malmöhus län. Bolaget i Malmö meddelar, att bolaget ej självt ämnade
besluta om införande av kontrollsystem, men att fråga därom väckts hos stadsfullmäktige
av särskilt utsedda kommitterade. vilken fråga styrelsen för avgivande av
yttrande fått till sig remitterad. — Bolaget i Landskrona meddelar, att så snart
riksdagen behandlat inkomna propositioner rörande brännvinsförsäljningen, bolaget
genast skulle inkomma med begäran om kontroll område. — Bolaget i Lund uppgiver,
att styrelsen, som tagit saken under övervägande, hade för avsikt att på stadsfullmäktiges,
Kung!. Maj:ts befallningshavandes eller kontrollstyrelsens initiativ införa
ett kontrollsystem i en eller annan form samtidigt med att övriga brännvinsförsäljningsbolag
i länet införde liknande bestämmelser. Bolaget hade även för avsikt att
i samband med införande av ett dylikt system göra anhållan om anvisande av kontrollområde.
Styrelsen framhåller, att införande av ett sådant kontrollsystem i
Skåne på grund av lokala förhållanden vore förenat med betydande svårigheter och
torde bliva alldeles verkningslöst, om icke samtliga försäljningsbolag inom länet
samtidigt införde liknande system. — Bolaget i Hälsingborg anmäler, att styrelsen
vore betänkt på anordnande av kontrollsystem och att den inom den närmaste framtiden
komme att hos Kungl. Maj:t ansöka om anvisande av kontrollområde. — Bolaget
i Skanör med Falsterbo meddelar, att styrelsen hemställt till bolagsstämman om
bemyndigande att till Kungl. Maj:t ingiva ansökan om anvisande av kontrollområde. —
Bolaget i Hörby har till kontrollstyrelsen översänt ett uttalande, som å ett möte i mars
månad innevarande år gjorts av representanter för spritbolagen i Dalby, Hör, Hörby,
Lövestad, ltöstånga, Teckomatorp och Yeberöd. Vid nämnda möte enades man om,
att landsbygdens spritbolag lämpligen icke kunde ställa sig avvisande till införandet
av vissa kontrollåtgärder, men att man borde ställa sig avvaktande gentemot de
initiativ, som från städernas och överordnade myndigheters sida kunde framkomma.
Enär förhållandena i Skåne med dess befolkningstäthet och livliga förbindelser samt
närhet till utlandet nödvändiggjorde en viss försiktighet i avseende å kontrollföreskrifterna,
ville mötet icke uttala sig för vare sig det ena eller andra kontrollsystemet,
utan överlämnade åt kontrollstyrelsen att härom lämna föreskrifter, vilka emellertid
borde vara lindriga och helst likartade för hela länet eller hela Skåne, så att
alla bolagen bleve i tillfälle att likformigt arbeta efter ensartade grunder. Beträffande
kontroll områdena uttalade mötet det önskemålet, att en uppdelning av bolagens
verksamhetsområden i särskilda kontrollområden borde i sammanhang med ett eventuellt
införande av kontrollsystem äga rum på initiativ och efter förslag av kontrollstyrelsen
under samverkan med eu för länet eller helst för hela Skåne tillsatt
kommitté av representanter för samtliga försäljningsbolag. — Bolagen i Hör, Dalby,
Röstånga, Löberöd och Veberöd hava uttalat sig i samma riktning som bolaget i Hörby.
— Bolaget i Lövestad meddelar, att det beslutat införa kontrollsystem och att ingå till
Kungl. Maj:t med ansökan om kontrollområde. Bolaget i Kaus anmäler, att det
vore betänkt på att anordna kontrollsystem och att inom närmaste framtiden inkomma
med ansökan om kontrollområde. — - Bolaget i Teckomatorp hade för avsikt att

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

anordna kontroll och i sammanhang därmed inlämna ansökan om kontrollområde. —
Bolaget i Tågarp meddelar, att det ännu icke infört kontrollsystem, men skulle
ingiva ansökan om kontrollområde, såvida angränsande bolag införa kontroll. — Bolaget
i Sjöbo anmäler, att det har för avsikt att snarast möjligt och i varje fall från och
med nästa års ingång anordna i 1914 års förordning nämnd kontroll och anhålla
om anvisande av kontrollområde. Bolagsstyrelsen säger sig icke hava undgått att
finna, att, även om kontrollområde anvisades, ett bolag, som tillämpade kontrollföreskrifter,
likväl ej kunde vinna sitt syfte, om icke näraliggande bolag också hade
infört kontroll och ansågo sig förhindrade att sälja till personer från annat kontrollområde.
Med avstånd av en mil eller däromkring mellan de olika bolagen
skulle nämligen utan tvivel en olämplig trafik uppstå med inköp från okontrollerade
bolag av personer från annat bolags fastställda kontrollområde, vilka antingen ej
gärna underkastade sig det lilla besvär, som en ordnad kontroll nödvändigt måste
medföra för den enskilde eller ock tilläventyrs blivit förbjudna att köpa spritdrycker
av bolaget i sin egen ort. Styrelsen funne därför högst önskvärt, att alla bolag
förständigades att införa sådan kontroll och begränsa sin verksamhet till anvisat
kontrollområde. — Bolaget i Trälleborg hade för närvarande icke tänkt på att införa
något kontrollsystem eller anhålla om anvisande av kontrollområde utan ville bolaget,
innan något i sådant hänseende åtgöres, avvakta riksdagens beslut i frågan. —
Bolagen i Höganäs och Väsby meddela, att de icke hade för avsikt att ingå med
ansökan om kontrollområde. - Svar på cirkulärskrivelsen har icke ingått från
bolagen i Anderslöv och Östraby. Av bolagen i Malmöhus län, 24 till antalet,
hava alltså 3 sökt kontrollområde, 7 beslutat att söka eller förklarat sig hava för
avsikt att söka kontrollområde, 10 bolag ställt sig avvaktande till beslut av vederbörande
kommunala korporationer eller kontrollstyrelsen, 2 ställt sig avvisande
samt svar ej inkommit från 2 bolag.

Älvsborgs län. Bolaget i Borås hade sedan den 15 mars tillämpat kontroll
och stadsfullmäktige i Borås hade beslutat ingiva ansökan om kontrollområde.

Skaraborgs län. Bolaget i Skövde både redan anordnat kontroll och skulle
under den närmaste framtiden ingiva ansökan om kontrollområde.''

Värmlands län. Samtliga bolag i länet, nämligen bolagen i Karlstad, Kristinehamn,
Filipstad, Arvika och Säffle, förklara sig hava för avsikt att införa kontrollsystem
och ingiva ansökningar om kontrollområden.

Örebro län. Bolaget i Örebro hade sedan juli månad 1914 utövat särskild
kontroll i fråga om utminuteringen och ämnade inkomma med begäran om anvisande
av kontrollområde. — Bolaget i Nora hade sedan början av året anordnat
kontroll, men förklarar sig icke hava för avsikt att söka kontrollområde. — Bolaget
i Lindesberg har icke för avsikt att under den närmaste tiden införa kontrollsystem.

Västmanlands län. Bolagen i Yästerås, Arboga och Köping hade antingen
infört eller koinme att under den närmaste framtiden införa kontrollsystem och
ingiva ansökan om anvisande av kontrollområde.

Västerbottens län. Bolaget i Umeå har beslutat att införa kontrollsystem och
ingå med ansökan om kontrollområde. — Bolaget i Skellefteå har för avsikt att
föreslå införande av kontrollsystem och anhålla om anvisande av kontrollområde.

Den förestående redogörelsen giver vid handen, att om man bortser
från Kristianstads och Malmöhus län, av det övriga landets 93 bolag

13

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 187.

67 hava inkommit med ansökning om fastställande av kontrollområde,
ytterligare 20 bolag hava beslutat att införa kontroll och anhålla om
anvisande av kontrollområde, 2 bolag (Växjö och Sölvesborg) hava
frågan därom under övervägande, 1 bolag (Nora) har inlört kontroll, men
ämnar icke söka kontrollområde, och 3 bolag, nämligen bolagen i Söderköping,
Yimmerby och Lindesberg, hava ställt sig avvisande till frågan
om införande av kontroll. Huruledes förhållandena i berörda hänseende
ställa sig i Skåne, framgår av de ovan lämnade uppgifterna. När ansökningar
inkommit från samtliga bolag, som förklarat sig skola ingiva
dylika, skulle kontrollföreskrifter komma att tillämpas av samtliga bolag
i ej mindre än 17 län.

I detta sammanhang tillåter jag mig jämväl redogöra för de av
myndigheter och bolag avgivna yttranden i anledning av ingivna ansökningar
om anvisande av kontrollområden ävensom för några i förevarande
ämne särskilt gjorda framställningar.

Redan i början av oktober månad 1914 och innan ansökningar om kontrollområden
ännu hade ingivits, inkom Sveriges allmänna vin och spirituosahandlareförening
— av mig i det följande kallad Sveriges vinhandlareförening — till Kung].
Maj: t med eu framställning, vari föreningen bland annat hemställde, att Kung;.
Maj:t vid tillämpning av de nya bestämmelserna om bolags kontrollområde ville se
till, att innehavare av överlåten rättighet till minuthandel med spirituösa icke måtte
utan laga skäl gä miste om de förmåner, som genom propositionen nr 242 vid 1914
års riksdag tillförsäkrats honom såsom ersättning för förlorad utkomst. Föreningen
framhöll, att landets spirituosahandlare ägde under fri konkurrens försälja bättre
spirituösa till alla delar av landet. Om emellertid jämlikt de nya bestämmelserna
hela landet indelades i kontrollområden och om den individuella kontrollen därvid
bleve tillämpad under samma form för alla olika varuslag, skulle spirituosahandlarna
utestängas från en stor del av sin marknad, samtidigt med att konsumenterna
tingo mindre möjlighet att draga nytta av konkurrensen. Särskilt för de avlägset
boende konsumenterna skulle det bliva svårt att finna sig tillrätta med de kontrollformaliteter,
som bolagen kunde komma att tillämpa. Den nyktre, ordentlige och
laglydige medborgaren kunde svårligen finna sig i föreskrifter sådana som att han
endast finge köpa en liter var femte eller tionde dag, föreskrifter, vilka måhända
kunde vara befogade då det gällde försäljning av egentligt brännvin, men vilka
icke kunde anses vara av behovet påkallade i fråga om bättre spirituösa. Även
vid urvalet av varor måste svårigheter möta, om varorna skulle anskaffas genom
bolagen, enär erfarenheten visat, att bolagen voro ovilliga att tillmötesgå personliga
önskningar om varors anskaffande. Med hänsyn till vad sålunda anförts, hemställde
vinhandlareföreningen, att Kungl. Maj:t vid fastställande av kontrollområden för
spirituösa måtte föreskriva, att kontroll finge anordnas endast för egentligt brännvin
samt för annan spirituösa, då den understege ett visst försäljningspris, exempelvis
kronor 2.50 per liter, men under inga förhållanden för punsch. Skulle Kungl. Maj:t
icke finna skäligt tillmötesgå detta föreningens önskemål, uttalades den förhopp*

Yttranden av
myndigheter,
bolag m. fl.
angående
kontrollområdenas

anordnande
och omfattning
m. m.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-r 187.

ningen, att bolagen måtte under samverkan med representanter för föreningen skapa
möjlighet för en förmedling av varusändningar från landets spirituosahandlare direkt
till konsumenter.

. , ^ medio av november inkom Stockholms vinhandlareförening med en skrivelse

till Kungl. Maj:t i frågan. Föreningen, som beretts tillfälle att taga del av de
till denna tidpunkt inkomna ansökningarna om kontrollområden, gjorde gällande,
att bifall till framställningarna om kontrollområden icke syntes kunna lämnas i
enlighet med stadgandena i brännvinsförsäljningsförordningen, vilken förutsatte, att
kontrollområdena fastställdes till den kommun, där bolaget vore bildat samt under
viss förutsättning till därtill gränsande eller närbelägna kommuner. Att till närbelägna
kommuner räkna så stora områden, som systembolagen gjorde anspråk
på, syntes den åberopade förordningen lagligen icke giva anledning till. Den kontroll,
som inom sa vidsträckta områden skulle utövas, skulle icke heller enligt föreningens
förmenande kunna bliva effektiv. Utan gagn för nykterhetsintresset skulle däremot
vinhandlarna av dylika kontrollområden vidkännas en fullständigt oberättigad inskränkning
i sin lovliga näring och bliva utsatta för förlust, som icke åsyftades med
den ifrågavarande lagstiftningen. I eu den 14 december 1914 dagtecknad underdånig
framställning har Stockholms vinhandlareförening vtterligare utvecklat sina
synpunkter i frågan.

De av Sveriges vinhandlareförening och Stockholms vinhandlareförening ingivna
skrivelserna remitterades till Kungl. Maj:ts befallningshavande för att tagas i
övervägande vid avgivande av infordrade utlåtanden över ansökningarna om kontrollområden.
I allmänhet hava såväl befallningshavandena som ock de bolag, som
hörts över de gjorda framställningarna, yttrat sig beträffande desamma. Ur de
inkomna handlingarna må följande anföras till frågans belysande.

Ov er ståthållar ämbetet delade den mening, Aktiebolaget Stockholmssystemet uttalat,
att kontrollen icke ensamt borde begränsas till vissa slag av spritdrycker.
Under förutsättning att författningen det medgåve, tillstyrkte ämbetet också, att
kontrollområdet erhölle den omfattning, som blivit av bolaget ifrågasatt.

Aktiebolaget Stockholmssystemet har i anledning av remiss från överståthållarämbetet
avgivit två yttranden över de av Sveriges vinhandlareförening och Stockholms
vinhandlareförening ingivna underdåniga framställningarna. Ifråga om den
förra skrivelsen framhåller Aktiebolaget Stockholmssystemet beträffande föreningens
påpekande, att den rätt, som spirituosahandlandena ägt att fritt inom riket försända
spritdrycker, skulle komma att försvinna, därest landet indelas i kontrollområden,
att det. vore sant, att denna så att säga interkommunala sprithandel, där det enskilda
vinstintresset lämnats fritt spelrum och för vilket i stor utsträckning kreditsystem
tillämpats, nått en omfattning, som endast i ringa mån kunnat motverkas
genom lagens bestämmelse, att dylik handlande icke utanför den kommun, där han
utövade sin försäljningsrätt, ägde att till salu utbjuda eller upptaga beställningar å
spritdrycker. Denna handel hade länge inom de kretsar, som ivrat för nykterhetstillståndets
höjande, betraktats såsom ett missförhållande. De nya bestämmelserna,
mot vilkas förmodade verkningar föreningen vände sig, syntes, därest landet verkligen
helt eller i större omfattning indelades i kontrollområden, komma att återföra
den privata spirituosahandeln, där bolagen ännu medgåvo sådan handels bedrivande,
inom försäljningskommunen och den trakt däromkring, som ansågs böra tillhöra den
förras kontrollområde. Samtidigt gåve dock lagen möjlighet för varje spirituösa -

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

handlande, som försålde någon blandning, vilken hos allmänheten blivit inarbetad
eller som fallit någon kund i smaken, att fortsätta med sin försäljning genom
bolagen som mellanhand jämväl utanför området ifråga. De svårigheter för enskilda
systembolag, varom föreningens skrivelse talade, att hålla nödigt antal märken pa
lager liksom också bolagens benägenhet att under de förändrade förhållanden, som
nu konune att inträda, förskaffa, vad dess kunder önskade, ansåge bolaget icke
vara konstaterade eller antagliga. Ej heller ansåge bolaget, att någon grund funnes
därför, att bolag vid försäljning skulle tillämpa sådana »kontrollformaliteter», att
icke »den nyktre och laglydige medborgaren» skulle i sitt hem kunna hava tillgängligt
»större eller mindre förråd av bättre spirituösa — — för att användas
med måttlighet eller vid festliga tillfällen». Skulle inom en styrelse, där majoriteten
utgjordes av personer, som valts av offentliga myndigheter och korporationer,
mot all förmodan ett dylikt förfaringssätt vinna gillande, torde korrektivet
häremot böra sökas på annat sätt, än genom att låta privata spirituosahandlande
bevaka de nyktra och laglydiga medborgarnas rätt. Att, såsom föreningen tänkt
sig, låta dyrare spirituösa, exempelvis ovanför en prisgräns av kronor 2.5 o per
liter, falla utanför kontrollbestämmelserna och för dylik spirituösa medgiva fri försändningsrätt,
skulle med full visshet göra kontrollbestämmelserna ur nykterhetssynpunkt
illusoriska. Erfarenheterna från såväl Göteborg som Stockholm samt
under den tilländalupna förbudsperioden i olika delar av landet talade härvidlag ett
mycket tydligt språk. Även ur principiella synpunkter syntes ett sådant tillvägagångssätt,
därest" det överhuvud taget kunde bringas i överensstämmelse med den
förändrade lydelsen av 15 § brännvinsförsäljningsförordningen, icke tillrådligt. - —
Beträffande Stockholms vinhandlareförenings anhållan, att ansökningarna om kontrollområden
icke måtte bifallas i den omfattning, som begärts, framhåller bolaget, att
ett nödvändigt villkor ur nykterhetssynpunkt, för att den med införande av kontrollområden
avsedda effekten skulle kunna vinnas, vore, att närbelägna bolags kontrollområden
gränsade intill varandra samt att ett bolags kontrollområde i det fall, att
ett närgränsande bolag ej gjort anhållan om dylikt område, dock måtte göras så
stort, att faran för retursändningar eller annan langning av spirituösa i görligaste
mån måtte kunna förhindras. Vad huvudstaden beträffade, torde detta vara ett
oundgängligt villkor, enär redan nu en sådan, alltjämt växande trafik florerade
från järnvägsstationer och bryggor belägna utanför 20-kilometersområdet från
Stockholms stortorg, till vilka platser Stockholms vinhandlare ägde att utan motbokskontroll
försända spirituösa med mottagningsbevis för transporten. Att ordalydelsen
i 15 § 2 mom. skulle lägga hinder i vägen för eu förnuftig anpassning av
kontrollområdets storlek kunde bolaget för sin del icke finna. Efter bolagets förmenande
kunde den spritkonsumerande allmänhetens intresse i sådana landskommuner,
som lågo längre bort från en stad, där utminutering bedreves, väl icke
fordra friare tillgång på spirituösa, än vad soin kunde anses lämpligt i själva den
kommun, där utminuteringsrättighet upplåtits. Å andra sidan torde en dylik kommun,
som själv icke ville hysa brännvinshandel inom sig, böra äga berättigade
anspråk på tätt icke bliva säte" för en spritlangning, vilken lätt, såsom erfarenheten
från flere relativt avlägset liggande kommuner redan visat, kunde medföra obehagför
kommunen själv. Komme kontrollområdena att gränsa intill varandra, vore
det givetvis en fördel för Stockholms spirituosahandlande, att kontrollområdet för
Stockholmsbolaget gjordes så stort som möjligt och därmed inneslöte en jämförelse -

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

vis större del av deras kundkrets. Möjligheten för deras kunder inom annat kontrollomrade
att erhålla deras specialvaror hade lagstiftningen genom särskilda bestämmelser
garanterat. Föreningens uttalade farhågor för den ur nykterhetssynpunkt
bristande kontroll, som skulle bliva följden av ett alltför vidsträckt kontrollområde,
vore efter bolagets uppfattning anmärkningsvärda. Ostridigt vore nämligen,
att kontrollen inom ett kontrollområde kunde göras effektivare, huru stort det än
vore, än inom ett område, där ingen som helst kontroll utövades. Vidare förtjänade
att framhållas, att kontrollen inom från huvudstaden mera avlägset liggande
kommuner lika litet som kontrollen inom själva huvudstaden kunde baseras
på personkännedom från bolagets sida. Möjligheten att från inköp avstänga
personer, som missbrukade brännvin eller som langade brännvin, vore nämligen beroende
på nykterhetsopinionen inom kommunerna och myndigheternas ställning till
frågan. Bolaget erinrade om den betydelse, det obligatoriska inrättandet av nykterhetsnämnder
skulle komma att få, enär det ålåge denna nämnd bland annat att
utverka hos försäljare av brännvin, vin eller Öl, att sådana drycker icke utlämnades
till vissa personer. ° Uppenbart vore, att den personliga kontroll, som förutsattes,
för att kontrollområde skulle kunna fastställas, endast kunde utövas i samarbete
mellan lokala myndigheter jämte enskilda och försäljningsbolaget. Under sådana
omständigheter behövde kontrollens effektivitet icke vara beroende av kontrollområdets
storlek.

Kungl. Maj ds befallningshavande i Stockholms lön har tillstyrkt föreliggande
ansökningar om kontrollområden ungefär i den omfattning, som blivit begärt av
respektive bolag, och har uppdelat länet så, att områdena skola komma att gränsa
till varandra. Befallningshavanden har emellertid icke ingått på frågan i vad mån
förordningens föreskrifter medgiva en dylik uppdelning. Ej heller har befallningshavanden
särskilt ingått på något yttrande över de bägge vinhandlareföreningarnas
framställningar.

Södertälje nya sprithandelsbolag hemställer att vinhandlareföreningarnas framställningar
icke måtte föranleda till någon åtgärd. Om kontrollföreskrifternas verksamhetsområde
allt för mycket skulle inskränkas, eller om kontrollen skulle få
avse allenast visst slag av spirituösa, skulle syftet och meningen med erhållande
av kontrollområden i hög grad förfelas.

Sundbybergs nya sprithandelsbolag anser det vara av stor betydelse, att, om
bolaget erhölle kontrollområde, kontrollen även fortfarande måtte omfatta finare
spirituösa, enär i motsatt fall de försök att befrämja nykterheten, som med de
nya bestämmelserna om kontroll avsåges, till stor del skulle komma att bliva
förfelade.

Brännvinsförsäljningsbolagen i Östhammar och Öregrund tillstyrka Sveriges
vinhandlareförenings framställning, i vad den avsåge att punsch och bättre spirituösa
skulle få sändas till annat kontrollområde, dock anser spritbolaget i Östhammar,
att den bättre spirituosans försäljningspris icke skulle få understiga 3 kronor.

Sigtuna stads spritbolag anser vad som i vinhandlareföreningarnas framställningar
anförts om mångskriveri vid kontrollens utövning och ogenhet från
bolagens sida att anskaffa av kunder rekvirerade varor vara obefogade påståenden.
Bolaget framhåller, att föreningarna syntes hava förbisett, att kontrollområde icke
vore identiskt med försäljningsområde. Det vore ju icke avsikten att förhindra en
inom ett kontrollområde bosatt person att inköpa spirituösa från ett annat kon -

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

trollområde, utan tvärtom hava samtliga de spritbolag, som gjort framställning om
att få visst kontrollområde sig anvisat, bestämt, att kund genom utfärdande av
s. k. transportkort skulle beredas tillfälle att, därest han så önskade, utan vidare
få inköpa spirituösa inom ett annat bolags kontrollområde. Bolaget hemställer att
framställningarna måtte avslås, enär, om de komme att bifallas, hela kontrollsystemet
bleve meningslöst och ineffektivt, då en stor del spirituösa faktiskt skulle kunna
utan motbok försäljas till vem som helst och i vilka kvantiteter som helst.

Kungl. Maj:ts befallning skavande i TJppsala län tillstyrker i stort sett bolagens
ansökningar om anvisande av kontrollområden på sådant sätt, att områdena
komma att gränsa intill varandra. Befallningsh avanden utginge emellertid härvid
från den förutsättningen, att mellan de sökande bolagen träffades sådan överenskommelse,
att hinder ej mötte för innehavare av motbok eller däremot svarande
behörighetsbevis att få utbekomma önskad vara hos vilket som hälst av nämnda
bolag. Vad anginge framställningarna från de båda föreningarna, ansåg befallningshavanden,
att vad som i desamma anförts icke borde få verka hinder för fastställande
av kontrollområden i äskad utsträckning.

Sprithandelsbolaget i Uppsala framhåller ifråga om Sveriges vinhandlareförenings
hemställan, att, om fri försändning av finare spirituösa och punsch skulle
medgivas, detta komme att i hög grad motverka den förbättring i nykterhetstillståndet.
som införande av individuella kontrollsystem avsåge. Personer, som av
vederbörande bolag blivit avstängda från rätt att inköpa spirituösa, skulle vara fullt
oförhindrade att förse sig med dylik från spirituosahandlare, eller med andra ord,
just det skulle komma att inträffa, som förordningen av den 26 september 1914 avsett
att förhindra. Detsamma skulle bliva förhållandet med sådana personer, som redan
uttagit det av bolaget medgivna högsta literantalet. Däremot syntes det bolaget,
att ett rimligt tillmötesgående av de privata spirituosahandlarnas intressen skulle
kunna ske på det sätt, att den köpande allmänheten bleve satt i tillfälle att själv
utvälja de varor, som toast tilltalade den individuella smaken. Detta hade också i
viss mån skett genom åläggandet för bolag att anskaffa viss vara, som inom riket
förekommer i handeln. Att själv föra på lager alla olika märken vore omöjligt redan
på grund av bristande utrymmen. Bolaget hade emellertid sedan ett flertal år
tillbaka fört kommissionslager från ett tjugotal vinhandelsfirmor, varvid bolaget
efter inventering vid varje kvartal sskifte redovisat det försålda och självt haft den
fördelen att kunna tillmötesgå olika kunders smak utan att utsätta sig för onödiga
ränteförluster genom att ligga inne med alltför stora lager. Under de fyra sista
kvartalen hade bolagets försäljning av kommissions varor uppgått till 126,414 kronor.
Ett samarbete, ordnat på samma sätt, syntes kunna i utvidgad skala äga ruin ä ven
vid andra bolag till gagn för bägge parterna. Då emellertid utrymmesskäl torde
hindra bolagen "från att i obegränsat mått mottaga kommissionslager, syntes den
lämpligaste anordningen vara, att samtliga svenska spirituosafirmor förenade sig om
att åtminstone i ett antal mera centralt belägna större städer inrätta gemensamma
försäljningsnederlag i nära anslutning till sprithandelsbolagens försäljningslokaler.
Därest nuvarande lagstiftning möjligen skulle lägga hinder i vägen för inrättande
av dylika nederlag, torde det väl ej behöva befaras, att motstånd från något håll
skulle resas mot ett dylikt ordnande av tvistefrågorna. Det vore den logiska
konsekvensen av bolagens skyldighet att på begäran anskaffa viss varusort av
brännvin och detta på för bolagen och därmed för statsverket mest gynnsamma sätt.

Bihang till riksdagens protokoll Win. 1 smal. löd käft. (Nr 187—188.)

* >

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr ISO/,

Kungl. Maj.ts befallning shav ande i Södermanlands län anför, att stadgandet
i 15 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen, att kontrollområdet kunde
omfatta kommun, där bolaget vore bildat samt, om så prövades nödigt, jämväl
sådana därtill gränsande eller närbelägna kommuner, där rätt till utminutering ei
vore upplåten, ej borde utgöra hinder för att till bolags kontrollområde jämväl
lades de kommuner, som ej läge i omedelbar närhet av den kommun, där bolaget
vore bildat. En annan tolkning skulle, där avståndet mellan kommuner med egna
försäljningsbolag vore jämförelsevis stort, föranleda, att det inom stora delar av
landet ej skulle kunna beredas tillämpning åt önskvärda kontrollbestämmelser
rörande minuthandeln med brännvin på annat sätt än genom inrättande av en mängd
nya försäljningsbolag, något som av flere skäl ej torde vara lämpligt. Till brännvinsförsäljningsbolags
kontrollområde syntes böra föras sådana kommuner, som tillhörde
handelsområdet i allmänhet för den kommun, där bolaget vore bildat, eller
vilkas invånare ändock plägat inköpa spritdrycker hos bolagat. Hänsyn torde dessutom
böra tagas till de önskningar, som vederbörande kommuner uttalat i frågan,
ävensom till kommunikationsförhållandena. Likaledes förefölle det önskvärt, att
kontrollföreskrifterna blevo i allt väsentligt överensstämmande i alla trakter av
länet samt att bolags verksamhetsområde icke bleve allt för obetydligt. Befallningshavanden
erinrade vidare därom, att det i länet icke funnes någon överlåten rättighet
till minuthandel med spritdrycker. Fastställandet av kontrollområden för försäljningsbolagen
i störa delar av landet skulle helt visst komma att medföra minskad
inkomst för enskilda idkare inom riket av minuthandel. Ett bifall till vinhandlareföreningarnas
hemställan skulle emellertid i hög grad försvåra den med 1914 års förordning
avsedda kontrollen för hindrande av missbruk av spritdrycker.

Nyköpings utskänJcningsaktiebolag motsatte sig bestämt vinhandlareföreningarnas
framställningar, enär ett bifall till desamma skulle, om icke totalt tillintetgöra, så
dock i hög grad försvåra kontrollen över missbruk av spirituösa.

Trosa spirituosabolag anser, att det mot den i vinhandlareföreningarnas framställningar
framhållna önskan om rätten att till konsumenten direkt få försända bättre
spirituösa ej torde kunna förebringas någon invändning ur nykterhetssynpunkt. Detta
dock endast under förutsättning att ingen spirituösa med undantag av punsch,
betingande ett pris understigande 3 kronor netto per liter, måtte få försändas till
person, boende inom bolags kontrollområde, ävensom att säljaren vore pliktig till
bolaget lämna uppgift om köparen, varuslaget, litertalet och priset.

Malmköpings nya spritbolag uttalar sig på samma sätt som Nyköpings utskänkningsaktiebolag.

Mariefreds spritförsäljningsbolag yrkar avslag på vinhandlareföreningarnas framställningar.

Strängnäs spritbolag anser, att några eftergifter till förmån för spirituösahandlarna
ej kunde göras, om kontrollen skulle bliva så effektiv som möjligt. Vad
anginge framställningarna om samarbete, ville bolaget ej ställa sig avvisande, för så
vitt en effektiv kontroll kunde åstadkommas.

Eskilstuna spritförsäljningsbolag framhåller, att stadgandena i brännvinsförsäljningsförordningen
15 § i den lydelse, de hade enligt förordningen av den 25
september 1914, voro tillkomna i avsikt att sätta bolagen i tillfälle att utöva nödigkontroll
inom de områden, de fått sig upplåtna. Skulle nu spirituosahandlarna
erhålla rätt att oberoende av kontrollområden sälja vissa slags spirituösa, så skulle

19

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

stadgandet i nämnda paragraf helt förlora sitt värde, ty bolagen skulle då bliva
urståndsätta att utöva kontroll över försäljningarna. .... ,... ....

Torshälla utskänkningsbolag anser, att, om kontrollen över brännvinsiörsäljningen
helt lades under bolag inom ett bestämt område, det gynnsammaste resultat
i nykterhetsavseonde otvivelaktigt skulle kunna vinnas. I allmänhet hade förut
bolagens strävanden att motverka alkoholmissbruket gäckats, enär tillförseln av
spirituösa från andra orter varit fri. Skulle den nu föreslagna prisgränsen av 2.so
per liter sättas för den aikoholstarka spirituosan, bleve fortfarande allt arbete från
bolagens sida att genom kontroll skydda samhället lönlöst. Det vore nämligen
självfallet, att för dem, som hade begär efter alkohol, en obetydlig prisstegring från
t. ex. 1.5 0 per liter för brännvinet vid detta bolag till 2.50 per liter för konjak från
vinhandlare intet hade att betyda, och säkerligen skulle denna fria införsel av
spirituösa över ett visst prisläge få en stor omfattning. Kontrollen å punsch vore
enligt bolagets uppfattning lika berättigad som kontrollen ä den alkoholstarka
spirituosan. Med avseende å vinhandlareföreningens hemställan, att spritbolagen
skulle vara spirituosahandlarna behjälpliga med förmedlandet av en direkt försäljning
av spirituösa från dessa handlare till konsumenterna, framhåller bolaget, att
redan genom 1903 års brännvinsförsäljningsförordning införts förbud för innehavare
av rättighet till försäljning av brännvin att till annan än innehavare av dylik försäljningsrättighet
till salu utbjuda brännvin i mindre kvantitet än 250 liter. Spirituosahandlarnas
rättighet till försäljning av alkoholstark spirituösa hade sålunda
redan i hög grad begränsats och borde alltså faktiskt den enda ändring, som genom
ett kontroliområdes tillkomst uppkomme, bestå däri, att all försäljning frän spirituösahandlare
till enskilda måste ske genom det spritförsäljningsbolag, som dreve handel
inom försäljningsområdet. Spirituosahandlarnas försäljningsmöjlighet funnes alltså
kvar, ehuru genom spritbolagen. En direkt försäljning av spirituösa från spirituosahandlarna
till konsumenterna skulle enligt bolagets uppfattning göra den begärda
kontrollen å spirituösa synnerligen illusorisk. Beträffande kontrollområdenas omfattning
vore bolagets uppfattning den, att det otvivelaktigt för staten vore det
bästa möjliga, om hela landet indelades i kontrollområden, angränsande till varandra,
och det torde ej menligt inverka på kontrollen, om ett eller annat^av dessa försäljningsområden
Unge en avsevärd omfattning. Bolaget hemställde på anförda skäl,
att vinhandlareföreningarnas hemställan icke måtte bifallas.

Kungl. Maj:ts befallningshavcinde i Östergötlands län hemställer beträffande
ansökan från bolaget Göteborgssystemet i Linköping om anvisande av kontrollområde,
att kontrollområdet erhölle den ifrågasatta omfattningen, därest den åberopade
författningen kunde anses medgiva detsamma. Beträffande vinhandlareföreningarnas
skrivelser åberopade befallningshavanden, vad bolaget i Linköping anfört.

Bolaget Göteborgssystemet i Linköping anför att, vad först anginge försäljning
av punsch bolaget delade den uppfattning, att detta slag av spiiituosa, såsom
alkoholsvagare och ej begärligt för de personer, för vilka kontrollen vore avsedd,
ej åtminstone tillsvidare och intilldess närmare erfarenhet vunnits borde vara underkastat
kontroll. Ett helt annat förhållande gjorde sig gällande med avseende å den
alkoholstarkare spirituosan, såväl egentligt brännvin, som ock konjak, arrak, rom
och whisky. Avsikten med införande av restriktioner vid försäljningen av den
alkoholstarkare spirituosan vore att skydda samhället mot de fördärvbringande
följderna av omättligt förtärande av alkohol. Om kontrollen över denna försäljning

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

helt lädes hos ett enda bolag inom ett bestämt område, torde otvivelaktigt gynnsamma
resultat kunna uppnås. Förut hade systembolagens ansträngningar att motverka
superiet gäckats, enär tillförseln av brännvin, konjak m. m. från andra orter
vant in. Skulle nu den föreslagna prisgränsen av kronor 2.so per liter sättas för
den kontrollerade spintuosan, bleve fortfarande allt arbete till samhällets gaon
genom kontroll från systembolagens sida lönlöst. Självfallet torde vara, att för
dem, som hava begär efter alkohol, en obetydlig prisstegring från exempelvis kronor
1.6 0 tor det billigaste brännvinet vid bolaget till kronor 2.5 o för konjak från
spirtuosahandlarna intet hade att betyda, även om någon fraktsats skulle tillkomma
och langningen skulle genom denna fria införsel av spirituösa över ett visst orislägé
ia en oerhörd omfattning. Aven om den föreslagna prisgränsen höjdes till exempelvis
4 kronor eller därutöver per liter, bleve följden blott den, att i hem, där mannen
iaae begär etter alkohol, så mycket mindre bleve över av hans inkomst till familjens
uppehälle. Med avseende å vinhandlareföreningens hemställan att bolagen skulle
vara spintuosahandlarna behjälpliga med förmedlande av direkt försändning av
spintuosan från dessa till konsumenterna, erinrade bolaget om bestämmelsen i 5 S
i l.ramnunslorsäijningsförordningcn. genom vilken spirituosahandlarnas rättighet till
ensäljning av spirituösa i hög grad inskränkts. En direkt försäljning av spirituösa
tran enskilda handlande till konsumenterna skulle göra den nu begärda kontrollen
illusorisk. Vad kontrollområdenas omfattning beträffade, vore otvivelaktigt det
gynnsammast möjliga för staten, om hela landet så småningom indelades i kontrollområden
som gränsade till varandra, även om ett och annat av dessa måste få en
avsevard omfattning. Järnvägs- och ångbåtsförbindelser in. in. samt de på grund
av dessa uppkomna handelsområdena skulle självfallet bliva avgörande för kontrollomradenas
gränser.

. Kungl. Maj:ts be fållning skurundp. i Kronoberg< liin="" anför="" ifråga="" om="" omtattmngen="">
av de kontrollområden, som begärts av brännvinsförsäljningsbolägen i
iNybro, Karlskrona och Laholm, att det kunde ifrågasättas, huruvida det med
gällande bestämmelser vore förenligt, att från dessa bolag avlägset belägna kommuner
kunde tilläggas respektive kontrollområden. Ifråga om vinhandlareföreningarnas
ramställningar ansåge landshövdingeämbetet, att mycket beaktansvärda synpunkter
i, famllällna; Då emellertid den av respektive bolag begärda kontrollen
gällde alla slag av brännvin, ville det av ordalydelsen i förordningens bestämmelser
härutinnan synas, som om hinder med hänsyn till dessa skulle möta för en sådan
begränsning i avseende å bolagens rätt till ensamförsäljning inom sitt kontrollomrade,
som de nämnda föreningarna ifrågasatt. 1 allt fall måste givetvis genom en
sådan begränsning effektiviteten av bolags kontroll i hög grad äventyras, och syntes
pa grund härav föreningarnas ifrågavarande underdåniga framställningar icke
böra vinna avseende.

Laholms spritbolag anför, att, om verklig nytta av anordnad kontroll skulle
vmnas det torde vara nödvändigt, att kontrollen omfattade bolagets hela kundkrets
samt all spirituösa. Med bolagets ansökan om fastställande av kontrollområde hade
avsetts, att till området skulle höra den landsbygd, som normalt utgjorde stadens
handeisområde. Skulle ej denna princip följas vid fastställande av respektive kontrolloinräden,
bleve bolagens allmänna strävan att effektivt stävja missbruk av spritdrycker
alldeles omöjliggjord. '' 1

Kungl. Maj ds befallning slut vande i Kalmar län anför beträffande ifråga -

21

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

satt kontrollområde för brännvinsförsäljningsbolaget i Kalmar, att det föreslagna
området naturligtvis vore allt för vidsträckt. Med brännvinsförsäljningsförordningens
ordalydelse syntes i själva verket mest överensstämmande, att kontrollområdet begränsades
till kommun, där bolag utövade sin verksamhet, med tillägg, om särskilda
omständigheter därtill gåvo anledning, av denna kommuns närmaste omnejd. Befallningshavanden
hade emellertid för sin del icke något att erinra mot att kontrollområde
erhölle en större omfattning, om sådan ansåges kunna medgivas, blott att
därvid iakttoges, att kommun, som hade sin trafik på en plats, där brännvinsförsäljningsbolag
funnes inrättat, tilldelades detta bolags kontrollområde. Yad anginge
vinhandlareföreningarnas framställningar, så kunde det ej förnekas, att mycket beaktansvärda
skäl blivit anförda för en sådan begränsning av kontrollen, som av
dem föreslagits. Det kunde emellertid ifrågasättas, om en dylik begränsning kunde
å administrativ väg vidtagas, sedan försäljningsförordningen medgivit bolagen rätt
att införa kontroll ifråga om alla slags spritdrycker samt om prövningen i förevarande
fall icke borde inskränka sig till spörsmålen, dels huruvida de antagna
kontrollbestämmelsema vore tillfredsställande, dels ock vilket kontrollområde som
ansåges vara för bolaget lämpligt.

Kalmar spritvarubolag framhåller, att, om någonsin verksamma reformer inom
sprithanteringen skulle kunna tänkas, måste handeln med spirituösa, hur svårt det
än kunde kännas för den enskilde, helt och hållet undandragas det personliga förvärvsbegäret
och ställas under en mera allmän kontroll. Något skäl för att spirituösa,
vars pris överstege kronor 2.5 o per liter, ävensom all punsch skulle undandragas
från kontrollen, kunde bolaget icke finna. Tvärtemot skulle kontrollen vara
av intet värde, därest så betydliga kvantiteter av spritvaror, som detta gällde,
skulle fritagas från kontrollen. I fråga om Stockholms vinhandlareförenings framhållande
av att kontrollområdena icke borde göras så störa, framhåller bolaget, att
de kommuner, som bolaget begärt få under sitt kontrollområde, alla kunde rubriceras
som närbelägna samt tillhörde dess gamla och nuvarande försäljningsområde,
där kundkretsen vore känd och en tillräckligt effektiv kontroll icke vore svår att
utöva. I övrigt vore tillräcklig kontroll icke så svår för bolagen att åstadkomma,
även inom betydligt större områden, såvida de kommunala myndigheterna och polismyndigheterna
gjorde sitt till för att understödja kontrollen. Bolaget kunde därför
ingalunda förstå meningen med att bifall till framställningen icke skulle kunna lämnas
i enlighet med stadgande^ i 1914 års förordning, i synnerhet som väl riksdagens
mening varit, att hela landet om möjligt skulle uppdelas i kontrollområden
och icke. som syntes framgå av vinhandlareföreningarnas framställningar, stora
delar skulle undandragas från kontroll.

Borgholms spritvarubolag uttalar sig i huvudsak på samma sätt som Kalmar
spritvarubolag.

Mönsterås spritvarubolag hade intet att anföra mot Sveriges vinhandlareförenings
hemställan utom därutinnan, att priset för den spirituösa, som skulle undandragas
kontroll, icke borde sättas lägre än till 3 kronor per liter, punsch dock
imdantaget.

Oskarshamns spritvarubolag uttalar sig på samma sätt som Mönsterås spritvarubolag.

Nybro spritbolag anser sig icke kunna biträda Sveriges vinhandlareförenings
framställning.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S7.

Mörbylånga spritvarubolag anser en begränsning av kontrollen till spritdrycker
under en viss prisgräns göra kontrollen fullständigt meningslös.

Kungl. Maj:ts befallningshamnde i Gottlands län anför beträffande Visby
spritvaruförsäljningsaktiebolags ansökan, att hela Gottlands län måtte anvisas som
bolagets kontrollområde, att enligt befallningshavandens åsikt åvägabringandet av
ett dylikt kontrollområde vore både nyttigt och behövligt. Då sökandebolaget
vore det enda bolag inom länet, som fått rättighet till detaljhandel med brännvin.
Unge det anses ligga i öppen dag, att hela länet med hänsyn till dess avskilda läge
borde tillhöra bolågets kontrollområde. Niigot fog att därifrån avskilja någon eller
några kommuner med frihet för dessa att från annat håll inköpa spritdrycker förelåge
helt visst icke. Beträffande det med fastställande av kontrollområde följande
förbud för försändande till personer inom kontrollområdet av spritvaror från annan
ort inom riket ville befallningshavanden framhålla, att under de tider, då förhållandena
påkallat särskilda inskränkningar i fråga om brännvinsförsäljningen inom
länet, verkningarna av de föreskrivna inskränkningarna i hög grad förringades genom
import av spritvaror från fastlandet, som oförhindrat och i stor omfattning samtidigt
ägt rum till ön. Beträffande Sveriges vinhandlareförenings framställning, att
kontroll endast skulle få anordnas beträffande egentligt brännvin samt för annan
spirituösa understigande ett pris av 2.5 o kronor per liter, anmärker befallningshavanden,
att detta förslag icke kunde genomföras utan ändring av 15 § i brännvinsförsäljningsförordningen,
enär av paragrafens lydelse otvetydigt framginge, att
kontrollen skulle kunna avse alla slag av brännvin. Vad själva saken anginge, ansåge
befallningshavanden, att värdet av kontrollen skulle väsentligen minskas, om den
erhölle den inskränkta omfattning, som av föreningen äskades. För den köpande
allmänheten vore det icke heller av något avsevärt intresse att få till stånd en dylik
inskränkning, enär det ju såsom villkor för erhållande av fastställelse å kontrollområde
vore stadgat, att vederbörande bolag skulle förbinda sig att på rekvisition anskaffa
även andra varusorter, än bolaget förde i lager. Slutligen kunde den omständigheten,
att okontrollerad import från utlandet ay spirituösa fortfarande finge äga
rum och genom tillkomsten av kontrollområden kunde komma att befordras, icke
få anses vara ett giltigt skäl för den ifrågasatta inskränkningen. Syftet med anordnande
av kontrollområden vore att befordra ett allmännyttigt ändamål, och
detta ändamål borde icke få stå tillbaka för spirituosahandlarnas speciella intressen.
Lede dessa yrkesidkare genom lagstiftningen intrång i sin näring, borde de på
annat sätt beredas ersättning härför, i den mån ett befogat anspråk i sådant avseende
kunde anses föreligga.

Visby spritvaruförsäljningsalctiebolag framhåller, att ändamålet med bestämmande
av kontrollområden åt de olika spritbolagen bleve i väsentlig mån förfelat,
om kontrollen endast skulle omfatta egentligt brännvin samt annan spirituösa, i
värde understigande 2.so kronor per liter. Beträffande kontrollområdets storlek
påpekar bolaget, att, om endast en del av ön skulle tilldelas bolaget som kontrollområde,
under det att till övriga delar av ön spritvaror finge fritt införas, stora
olägenheter därav komme att uppstå. Dels bleve tydligtvis kontrollen förhatligare,
om den skulle gälla endast en del av öns invånare, dels bleve kontrollen i avsevärd
grad försvårad eller rent omöjliggjord. I en senare ingiven underdånig framställning
utvecklar bolaget ytterligare frågan. Bolaget framhåller sålunda, att,
sedan i brännvinsförsäljningsförordmngen omnämnd kontroll blivit anordnad, det

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

torde bliva omöjligt för bolaget att sälja vid sidan av denna kontroll utom kontrollområdet,
ty därigenom skulle otvivelaktigt hela systemets effekt äventyras. Under
■sådant förhållande bleve personer från sådana kommuner på Gottland, som eventuellt
icke tillhörde bolagets kontrollområde, hänvisade att inköpa sin spirituösa
från fastlandet, vilket givetvis icke kunde vara bekvämare för dem. Enligt bolagets
uppfattning hade den omständigheten, att ett större antal kommuner icke velat
tillhöra bolagets kontroll område, icke samband därmed, att avstånden till Yisby
verkat avskräckande, enär bland de kommuner, som biträtt förslaget, funnos den
nordligaste och den näst sydligast belägna, under det att bland dem, som motsatt
sig förslaget, återfunnos de närmaste grannkommunerna. Enligt det av bolaget
tillämpade kontrollsystemet hade inga orimliga svårigheter för den ordentlige spritförbrukaren
blivit resta för erhållande av spirituösa, på samma gång som systemet
medförde eu noggrann kontroll över sådana missbruk, som komme till någon allmännare
kännedom. Då det med införande av kontroll vid utminuteringen och fastställande
av kontrollområde följde dels ett omfattande och kostbart arbete, dels
skyldighet för bolaget att tillhandahålla varje varusort av brännvin, som inom riket
förekomme i handeln, torde det icke vara med statens fördel förenligt, att kontrollområdena
bleve för snävt tilltagna.

Kungl. Maj:t$ b tf ältning shav ande i Hallands län anser det vara obestridligt,
att ett tillmötesgående av spritbolagens framställningar om fastställande
av kontrollområden av den av bolagen i allmänhet begärda utsträckningen komme
att medföra i avsevärd mån minskade försäljningsmöjligheter för spirituosahandlarna.
Det syntes icke obilligt, att ersättning i någon form härför bereddes dessa näringsidkare.
På denna fråga saknade befallningsliavanden emellertid anledning att närmare
ingå, men ansåge sig befallningsliavanden däremot böra framhålla, att då
kontrollföreskrifterna verkligen vore av beskaffenhet att kunna avsevärt gagna
nykterhetens sak, det icke syntes föreligga någon anledning att, för tillgodoseende
av enskilda näringsidkares intressen, begränsa kontrollområdena till den stad, där
bolagets styrelse hade sitt säte, samt den närmaste omnejden däromkring. I förevarande
fall som alltid Ange den enskildes fördel vika för det allmänna bästa. Det
finge visserligen medgivas, att den kontroll, som komme att utövas ifråga om kommuner,
som vore belägna på ett något större avstånd från systembolagens förläggningsorter,
säkerligen bleve mindre effektiv än samma kontroll beträffande mera
närbelägna orter, men därest bolagen anlitade de kommunala myndigheternas bistånd
för erhållande av kännedom om vederbörande rekvirenters personliga förhållanden,
torde dock ifrågavarande kontroll även för de mera avlägsna orterna kunna bliva
av god verkan till nykterhetens befrämjande. De av vinhandlareföreningarna uttalade
önskemål, att kontrollområdena endast skulle avse handel med egentligt brännvin
samt annan spirituösa, då den understege visst försäljningspris, men under inga förhållanden
punsch, ansåg befallningsliavanden icke böra åtminstone helt tillmötesgås.
Därest nämligen spirituösa av viss beskaffenhet finge inom kontrollområdena tillhandahållas
utan någon som helst kontroll, skulle detta säkerligen i hög grad minska
effektiviteten av den inom området i övrigt anordnade kontrollen. Dock syntes
det befallningsliavanden billigt, att innehavare av överlåtna rättigheter till utminutering
av spritdrycker under någon lämplig övergångstid bibehölles vid rätten att i
den av föreningarna begärda utsträckning försälja dylika drycker jämväl inom
kontrollområde.

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

Kungsbacka tiga spritbolag hemställer, att vinhandlareföreningarnas framställningar
måtte lämnas utan avseende.

Kungl. Maj-.ts befallning skavande i Älvsborgs län syntes det icke välbetänkt
att, på sätt Sveriges vinhandlareförening föreslagit, vidtaga inskränkningar i kontrollen,
enär ändamålet med kontrollen därigenom torde i ej oväsentlig mån förfelas.
Ej heller kunde befallningshavanden finna den av Stockholms vinhandlareförening
gjorda invändning rörande kontrollområdenas storlek böra föranleda till inskränkning
i dessa kontrollområden, då väl syftet med bestämmelsen i ämnet torde vara,
att få så många av rikets kommuner som möjligt i dylika kontrollområden.

Bolaget Göteborgssystemet i Alingsås erinrar, att bolaget för att icke alltför
mycket kringskära spirituosahandlarnas försäljningsmöjligheter förutsatt, att kontrollen
endast skulle omfatta spirituösa till ett pris av högst B kronor per liter.
Skulle denna anordning ur nykterhetssynpunkt visa sig mindre lämplig, komme
bolaget givetvis att begära kontrollens utsträckning till alla slag och prislägen av
spirituösa. Bolaget ansåge det nödvändigt, att de intillgränsande eller närbelägna
ävensom de längre bort liggande kommuner, som sedan gammalt haft sina affärsförbindelser
med Alingsås och vars invånare till stor del voro bolagets kunder,
inneslötes i bolagets kontrollområde. Enligt bolagets förmenande föreskreve lagen
icke andra gränser för bolagens kontrollområden än de, som påkallades med anledning
av bolagens läge till varandra, så att varje bolag såvitt möjligt sökte begränsa
sitt område till de kommuner, som på grund av sitt nära grannskap, bekvämare
kommunikationer eller tillfölje av gamla affärsförbindelser kunde antagas vilja tillhöra
bolagets kontrollområde. Andra intressen borde naturligtvis här icke få göra
sig gällande. Skulle ett bolag endast få begränsa sitt område till den egna kommunen
samt de närmast intill liggande, skulle följden bliva den, att en del kommuner
icke komme under något bolags kontrollområde. Dessa kommuner skulle
då i nykterlietshanseende komma i ett beklagansvärt läge, utsatta som de vore för
en absolut okontrollerad och okontrollerbar spirituosahandel, och hade detta med
all säkerhet icke varit lagstiftarnas mening.

Amåls spirituosabolag avstyrker på det bestämdaste, att någon rättighet
tilldelades spirituosahandlarna att inom bolagets kontrollområde försälja några
spritvaror.

Lidköpings spirituosaaktiebolag framhåller, att det vore obekant med vilken
rätt vinhandlareföreningarna gjorde anspråk på ett fritt utövande av sin handel,
då ju genom brännvinsförsäljningsförordningarna bolagens rättigheter blivit inskränkta.
Det vore dock endast från bolagen, som de enskilda spirituosahandlarne
erhållit sina rättigheter. Noga sett borde en vinhandlares rätt att försälja sina
varor vara begränsad till det område, som innehades av det bolag, vilket utlämnat
minuthandelsrättigheten. Under ett tiotal av år hade de större städernas spirituösahandlare
gjort ett avsevärt intrång på den vinst, som eljest skulle hava tillfallit
landsortsstädernas bolag, och genom dem på kommuners, landstings, hushållningssällskaps
och statens andelar i uppkommen vinst. Det hade gått så långt, att
gällande lagbestämmelser rörande rabatter eller olika priser vid större och mindre
inköp ansetts icke ens vara tillämpliga på den enskilda spirituosahandlaren. Nu
gällde det visserligen icke kommunernas, utan endast statens ekonomiska intressen,
och bolaget toge för givet, att statens intressen tillvaratoges av andra än bolaget.
Talet om att kontroll områdena tilltagits för störa, vittnade om bristande uppfatt -

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 187. 25

ning om vad saken rörde. Tv huru skulle kontroll kunna utföras, därest vissa delar
av landsorten icke innefattades i fastställt område? Måhända komme dylikt undantaget
område att berövas rätten att få köpa sitt behov av enklare spirituösa, då
ju intet bolag skulle få kontrollera deras inköp, och detta endast därför att spirituösahandlande
i Stockholm och Göteborg skulle få frihet att dit sälja sin dyrare spirituösa,

Kungl. Maj:ts befallning skavande i Värmlands län anser, att den av Sveriges
vinhandlareförening ifrågasatta begränsningen av kontrollen att gälla endast egentligt
brännvin och eljest spirituösa, understigande visst försäljningspris, icke lämpligen
läte sig genomföras, för så vitt det med kontrollen åsyftade ändamålet
skulle så långt möjligt kunna ernås. Det kunde vidare icke bestridas, att svårigheterna
att åstadkomma fullt effektiv kontroll ökades, i mån som kontrollområdena
bleve större. Syftet med antagandet av föreskrifterna om kontrollområdens införande
syntes emellertid icke kunna fullt utvinnas, därest icke kontrollomradena
aåves en mycket vidsträckt omfattning. Efter befallningshavandens mening borde
sålunda bestämmelserna i 15 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen icke tolkas
så snävt, som nyssbemälda förening velat gorå gällande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län bär instämt i vad
Sala sprithandelsbolag anfört. Nämnda bolag anser, att det maste medgivas, att,
om landet så småningom skulle indelas i kontrollområden och inga mellanrum, fria
från kontroll, uppkomme mellan angränsande bolag, sådant skulle medföra en betydande
inskränkning i spirituosahandlarnas ekonomiska förhållanden. Med hänsyn
till kontrollen kunde bolaget dock icke förorda att spirituosahandlandena fortfarande
skulle medgivas rätt att till privata personer inom det av bolaget sökta kontrollområdet
få försälja spirituösa drycker, då den avsedda kontrollen därmed skulle
bliva utan egentlig betydelse. .

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län förordar i anledning av
ansökningar från brännvinsförsäljningsbolagen i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall,
att hela länet indelades i kontrollområden samt att kontrollen inom dessa områden
skulle omfatta alla slag av spritvaror, som vederbörande bolag försålde eller åtagit
sig att på gjord framställning tillhandahålla köpare.

Gävle .spritförsäljningsbolag anför, att ett bifall till Sveriges vinhandlareförnings
hemställan, att vissa slags spirituösa skulle undantagas från kontrollen, komme
att göra kontrollsystemen åtminstone till huvudsaklig del illusoriska, Resultatet av
ett bifall skulle helt visst också snart visa sig däri, att större delen av spirituosainköpen
sattes utanför kontroll. Bolaget ansage, att, om kontrollsystemen skulle
medföra någon verklig effekt, de också borde omfatta afl slags spirituösa. Bolaget
bestridde, att inom det av bolaget ifrågasatta kontrollområdet, kontrollen icke
skulle bliva effektiv. Ty spirituosaförsäljningen under ett kontrollsystem inom
detta område skulle under alla förhållanden komma att skötas vida mer i nykteihetens
och sedlighetens intresse, än om större eller mindre del av området alldeles
fritoges från kontroll. Visserligen skulle genom de ifrågasatta kontrollområdenas
införande spirituosahandlarna lida inskränkning i sin näring och bliva utsatta för
förlust Men däråt kunde icke något göras, då det privata spirituosahandlareintresset
i en dylik fråga måste få stå tillbaka för statens och kommunernas berättigade
anspråk på att söka förhindra rusdrycksmissbruket. Det av Stockholms vinhandlaieförcning
överklagade förhållandet, att hela landet skulle komma att uppdelas i
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 169 käft. (Nr 187 186.) 4

2G

Behövligheten
av
kontrollområden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S7.

kontrollområden, ansåge bolaget uteslutande vara en förtjänst, ty först därigenom
skulle kontrollsystemen komma att uppnå sin fulla effektivitet.

Aktiebo! ayet Göteborg ssystemet i Söderhamn framhåller, att bolagens kontrollområden
borde gränsa intill varandra, för att icke till mellanliggande område, utan
någon kontroll, spirituösa skulle kunna sändas av vilken spirituosahandlare som
helst och syftet med kontrollen därigenom icke kunna vinnas. Att områdena i
bönland maste bliva jämförelsevis stora, vore klart ifölje av de stora avstånden,
men förutom de upplysningar, bolagen skulle inhämta från vederbörande kommuner
om eventuella kunder, vore kännedomen om dessa inom det av bolaget ifrågasatta
området bättre än inom en storstad. Då bolaget förbundit sig att anskaffa de slag
av brännvin, som bolaget icke förde, vore sörjt för, att spirituosahandlare genom
bolagen kunde få sälja till sina förra kunder.

Aktiebolaget Göteborg»systemet i Hudiksvall anser, att ett bifall till Sveriges
vinhandlareförenings framställning om undantagande av vissa slag av spirituösa från
kontrollen skulle helt förtaga de verkningar i nykterhets- och sedligt avseende,
som med kontrollsystemen åsyftades, och då uppgifterna i nämnda framställning om
bolagens sätt att hittills handhava försäljningen vore oriktiga och med verkliga
förhållandet ^ föga överensstämmande, hemställde bolaget, att framställningen icke
matte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. Ifråga om Stockholms vinhandlaretörenings
framställning anför oolaget, att, om en eller annan landskommun skulle
uteslutas från att förläggas inom visst kontrollområde, komme helt naturligt försäljning
till dylik kommun att äga rum från ej mindre sprithandelsbolagen än även
från spintuosahandlarna. Det syntes bolaget som ett dylikt förhållande icke kunde
hava avsetts med lydelsen i 15 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen. Det
kunde jämväl ifrågasättas, huruvida prisgivandet av en kommun åt den allmänna
spritförsäljningskonkurrensen utan någon som helst kontroll kunde vara förenligt
med nuvai ande strävande pa alla områden att i möjligaste mån söka förhindra
missbruket av spritdrycker, i all synnerhet om en sådan kommun själv önskade att
bliva förlagd inom visst sprithandelsbolags kontrollområde. Bolaget hemställde, att
skrivelsen icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Kontrollstyrelsen, vars utlåtande inhämtats över Visby spritvaruförsäljningsbolags
ansökan om anvisande av kontrollområde, har funnit, i likhet med befallmngshavanden,
att, med hänsyn till att bolaget vore det enda i länet, som fått åt
sig upplåten rätt till utminutering och enär länet hade ett avskilt läge, hela länet
borde tillhöra bolagets kontrollområde. Styrelsens ledamöter voro emellertid av
olika mening och ausågo med hänsyn till ordalydelsen i 15 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen,
att kommuner, som låge på längre avstånd från en kommun,
där bolaget utövade sin verksamhet, icke kunde inordnas i kontrollområde
med denna kommun, i allt fall icke mot dessa kommuners bestridande.

Redan förordningen av den 25 september 1914 utfärdades, har å
vissa håll den meningen gjort sig gällande, att kontrollområdesinstitutionen
icke skulle vara erforderlig för kontrollens behöriga utövande. Jag
finner det icke här behövligt att ingå på frågan, huruvida inrättande av
kontrollområden eller däremot svarande områden måste anses som eu
oundgänglig förutsättning för eu effektiv tillämpning av individualiserade

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

kontrollanordniiigar överhuvud. Säkert är emellertid, att sådana områden
lära vara oundgängligen erforderliga, om man utgår från den grundsatsen,
att det bör överlämnas åt bolagen själva att närmare utforma kontrollanordningarna.
Ty utan dylika områden skulle ett bolag kunna ingripa
i ett annats verksamhet och en för kontrollens behöriga utövande ytterst
menlig konkurrens komma att öppnas mellan bolag med strängare och
bolag med mindre stränga kontrollföreskrifter. De nu framkomna förslag,
som icke innehålla bestämmelser om kontrollområden, förutsätta också
samtliga, att kontrollbestämmelserna skulle vara likartade för hela riket
och detaljerat angivna i en författning — en form för lagstiftning i
detta ämne, vilken jag på de skäl, som av mig anfördes vid framläggandet
av det i propositionen nr 242 förlidet år intagna förslaget
icke anser mig kunna för närvarande förorda.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, hava olika
meningar gjort sig gällande ifråga om uttrycket »därtill gränsande
eller närbelägna kommuner» i 15 § 2 mom. av förordningen den 25
september 1914. Å ena sidan har framhållits, att orden måste tolkas
efter sin ordalydelse och att sålunda till ett kontrollområde icke skulle
kunna föras andra kommuner än de, som ligga i omedelbar närhet till
den kommun, där vederbörande bolag utövar sin verksamhet. Å andra
sidan har hävdats den meningen, att förordningens bestämmelser måste
tolkas ur synpunkten av deras syfte, nämligen att bereda erforderligt
skydd åt brännvinsförsäljningsbolagen vid tillämpningen av det individualiserade
försäljningssystemet.

Otvivelaktigt torde vara, att man med förordningen av den 25
september 1914 icke syftade till någon uppdelning av landet i kontrollområden.
Vid den tidpunkt, då förslaget till nämnda förordning framlades,
trodde man, att ett tillräckligt skydd provisoriskt skulle kunna
anordnas för bolag, som infört i förordningen närmare angiven särskild
kontroll, om de erhölle ett mindre område åt sig upplåtet såsom kontrollområde,
till vilket försändning icke finge äga rum. Efter min mening
kan ej heller åt uttrycket »därtill gränsande eller närbelägna kommuner»
givas den vidsträckta tydning, som många myndigheter och alla brännvinsförsäljningsbolag
ifrågasatt.

Denna omständighet, att man inom den nuvarande lagstiftningens
ram icke synes kunna tillgodose de krav, som från myndigheternas och bolagens
sida gjorts gällande beträffande kontrollområdenas omfattning, torde
påkalla en ändring av gällande lagstiftning i detta avseende. Ty de skäl,
som blivit anförda för att kontrollområdena må kunna göras så stora, att de

Kontroll områdenas storlek.

Frågan om
kontrollen
bör omfatta
alla slag eller
endast vissa
slag av
brännvin.

28 Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

komma att gränsa intill varandra, lära näppeligen kunna motsägas. De
uttalanden, som enhälligt framkommit från försäljningsbolagens sida,
synas ådagalägga, att ett verksamt utövande av kontrollen icke låter sig
göra med mindre än att det icke finnes luckor mellan resp. bolags
områden.

Beträffande frågan huruvida kontrollen bör omfatta alla slag av
brännvin eller allenast vissa slag, äro ju meningarna mera delade
bland de bolag, som hittills yttrat sig. Vissa bolag, som under något
längre tid tillämpat kontrollföreskrifter, synas hava gjort den erfarenheten,
att det icke låter sig göra att med någon slags prisgräns skilja mellan
spirituösa drycker, som böra kontrolleras, och dylika drycker, som kunna
försäljas utan kontroll. A.-B. Göteborgssystemet i Göteborg medgav
sålunda under åren 1913 och 1914 försäljning av vissa slag av spirituösa
över en viss prisgräns utan kontroll; under denna tid steg antalet fylleriförseelser,
beroende på hos spirituosahandlare inköpt konjak, avsevärt (1912:
132, men 1913: 1,563 och 1914: 1,575), under det antalet fylleriförseelser,
beroende på brännvin, inköpt utminuteringsvis hos bolaget, avsevärt sjönk
(1912: 4,149, men 1913: 1,605 och 1914: 996). Sedan emellertid med
1915 års ingång all spirituösa lagts under kontroll, har, enligt den
därom upprättade statistiken, antalet fylleriförseelser beroende på konjak,
inköpt hos spirituosahandlare, betydligt nedgått (102 förseelser under
första kvartalet av år 1915 mot 367 förseelser motsvarande kvartal
förlidet år). I Stockholm fick under mars—juni månader 1914 afl
spirituösa, till pris överstigande 3 kronor, samt all punsch försäljas
utan motbokskontroll. Under denna tid nära tredubblades spirituösahandlarnas
försäljning, under det att bolagets sjönk till mindre än
hälften. Sedan den dyrare spirituosan jämväl underkastats kontroll,
återgick spirituosahandlarnas försäljning till normala förhållanden. Under
hela året 1914 fick emellertid punsch försäljas utan motbokskontroll i
Stockholm. Försäljningen av denna dryck ökades från omkring 35,000
liter under vardera av januari och februari månader till omkring 72,000
liter i oktober, 125,000 liter i november och 142,000 liter i december.
Sedan motbokskontroll införts vid årsskiftet, sjönk omsättningen ned
till omkring 25,000 liter i januari månad 1915.

Enär ett stort antal bolag och bland dessa de större bolagen uttalat
sig emot införande av en prisgräns i meraberörda avseende, böra
bolagen enligt min uppfattning icke genom eu inskränkning i sin nuvarande
befogenhet att bestämma vilka slag av brännvin, som kontrollen
bör avse, betagas möjligheten att göra kontrollen så omfattande som

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187. 29

bolagen på grund av vunnen erfarenhet ur nykterhetseffektens synpunkt
finna lämpligast.

Såsom jag redan förut antytt, blev vid framläggandet av propositionen
vid 1914 års senare riksdag om ändrad lydelse av vissa §§
i brännvinsförsäljningsförordningen undanskjuten frågan om beredande
av skydd åt de bolag, som infört kontrollsystem, jämväl med hänsyn
till införsel av brännvin från utlandet till de kontrollområden, som
kunde bliva åt dem upplåtna.

I samband med den ändring av lagstiftningen på detta område,
som nu visat sig påkallad, bär jag ansett, att frågan om reglerande av
införseln av brännvin från utrikes ort bör upptagas till förnyad omprövning.
Sedan fjolårets proposition framlades, har nämligen större erfarenhet vunnits
på detta område. Det har sålunda visat sig att å orter, där kontrollföreskrifter
införts, en större benägenhet framträtt att anlita importvägen
för att undgå dessa föreskrifter. 1 pressen förekomma numera
allt som oftast annonser, vari agenter för utländska firmor i spirituösabranschen
erbjuda sig att tull- och fraktfritt tillgodose konsumenter med
utländska spritvaror.

Att ett ingripande från lagstiftningens sida på detta område är
påkallat, framgår även av de underdåniga framställningar och yttranden,
som avgivits i samband med behandlingen av frågorna om anvisande
av kontrollområden.

Sveriges vinhandlareförening framhåller sålunda i sin underdåniga skrivelse den
3 oktober 1914 såsom ett skäl mot införande av kontrollföreskrifter jämväl för den
finare spirituosan, att, om den enskilde konsumenten finge betydligt begränsade möjligheter
att inom landet erhålla varor efter egen smak, en naturlig följd bleve, att
han använde sig av den fortfarande bibehållna rätten att direkt importera varor
från utlandet. Då en mängd utländska agenter arbetade runt om i landet, mötte
det inga svårigheter att fä varorna hit införskrivna. Denna import direkt till konsumenter
hade fått en allt större omfattning i samma mån, de restriktiva bestämmelserna
kringskurit den inhemska spirituosahandeln, och annonser i dagspressen
ådagalade ständigt, hurusom flere affärshus, särskilt i Danmark, använt sig av dessa
förhållanden för att rikta sig på det svenska affärslivets bekostnad.

I en senare ingiven skrift av den 22 december 1914 framhåller föreningen,
att det läge i öppen dag, vad do jämlikt 15 g brännvinsförsäljningsförordningen
vidtagna restriktionerna måste betyda för spirituosahandlandena och vad detta klavbindande
av den inhemska näringen innebure i den redan förut ojämna konkurrensen
med utlänningen, för vilken kontrollområdena icke utgjorde något hinder. För att
kunna bedöma omfattningen av importen till enskilda både föreningen låtit verkställa
en utredning angående denna import till fyra av rikets större hamnar, Stockholm,
Göteborg, Malmö och Helsingborg, under ett år räknat från den 1 juli 1913
till den 30 juni 1914. Därav framginge följande siffror:

Frågan om
reglerandet
iv importen

30

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

konjak whisky eg. brännvin

liter liter liter

Stockholm ................ 53,602 20,529 6,647

Göteborg................... 28,975 16,145 1,373

Malmö .................... 43,631 3,920 2,978

Helsingborg ............ 2,276 850 455

128,484 41,444 11,453

Om man jämförde denna import med den totala importen av ifrågavarande
artiklar, visade det sig, att den för Stockholms vidkommande utgjorde mer än ^procent
av den totala importen, i det att under år 1913 till Stockholm importerades omkring
400,000 liter konjak, 224,000 liter whisky och 26,000 liter egentligt brännvin.
Då den enskilda importen redan nu uppgått till så avsevärda belopp, vore det tydligt,
att den genom den nya lagstiftningen skulle bliva än mera betydande. Med
hänsyn till denna i verkligheten så gynnade konkurrens hemställde föreningen, att
en kontroll å den utländska importen i huvudsaklig överensstämmelse med den i
53 § av 1914 års proposition föreslagna måtte bliva lagstadgad att träda i kraft
snarast möjligt. Ur nykterhetspolitisk synpunkt borde ett sådant stadgande icke vara
annat än önskvärt, och för utlänningen skulle ändock kvarstå så många förmåner,
att hans företräde i konkurrensen med svenska medborgare fortfarande skulle vara
fullt tryggad.

Stockholms vinhandlareförening anför i sin förut åberopade skrivelse, att,
om landet indelades i kontrollområden, detta endast skulle bereda väg för utländsk
import till skada och förlust för svenska köpmän, vilka för bevarandet av möjligheten
att sälja i många fall skulle tvingas att förlägga affären utom landet.

Åtskilliga av de myndigheter och bolag, som haft att yttra sig över vinhandlareföreningarnas
framställningar, hava upptagit till behandling jämväl frågan
om ordnande av den utländska införseln av brännvin.

Bolaget i Stockholm anför sålunda, att det ingalunda kunde förnekas, att
gällande bestämmelser i detta avseende voro otillfredsställande. I propositionen nr
242 till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning angående försäljning av
alkoholhaltiga drycker vore i 53 § 1 mom. angiven en väg, som fullständigt ledde
ut ur de svårigheter, som den nuvarande fria importrätten i olika avseenden medförde.
Om emellertid genom tillämpningen av kontrollbestämmelser den utländska
importen till enskilda komme att ökas, ville bolaget fästa uppmärksamheten därpå,
att tullen per liter importerade spritdrycker, vilken tillfördes statsverket, i regel
vore avsevärt större än det sammanlagda beloppet av brännvinstillverkningsskatt
och den försäljningsavgift, som privata spirituosahandlare hade att till bolaget
erlägga, även där denna avgift vore som högst. Den större delen av spirituösahandlarnas
försäljning torde nämligen röra sådan vara, som huvudsakligen bestode
av svensk sprit.

Kung!. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län anser, att vinhandlareföreningarnas
framställning borde föranleda till bestämmelser, ägnade att förebygga den
import av utländsk spirituösa genom förmedling av kringresande agenter eller annorledes,
varom i framställningarna förmäldes. Utan sådana bestämmelser torde i
själva verket alla vidtagna åtgärder till kontrollerande av förbrukningen av spirituösa
vara rätt betydelselösa.

3t

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 187.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län anser, att i nykterhetshänseende
olämplig import av spritdrycker till enskilda förbrukare kunde förhindras
genom en föreskrift, att spritdrycker ej måtte från tullen utlämnas till enskild
köpare, som tillhörde brännvinsförsäljningsbolags kontrollområde, med mindre bolaget
intygade, att han ägde att därstädes inköpa spritdrycker utan begränsning till viss
myckenhet.

Bolaget i Kalmar anser, att det icke kunde nekas för att vinhandlareföreningens
farhåga för en ökad import från utlandet hade berättigande och att till förekommande
härav vissa bestämmelser och lagstiftningsåtgärder torde vara erforderliga.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län anser det synnerligen önskligt,
att åtgärder kunde vidtagas, så att importen av spritvaror från utlandet jämväl
bleve underkastad kontroll.

Bolaget i Alingsås anser, att faran för import icke kan förnekas, men enligt
bolagets uppfattning vore faran därav betydligt överdriven i vinhandlareföreningens
skrivelse, då den solidare befolkningen på grund av sin rättighet att hos sitt
respektive bolag inköpa vilket spritvaruslag som önskades icke behövde vända sig
till utlandet. Vad den kategori beträffade, som utestängts från rätten att inköpa
sprit, tilläte dess ekonomi vanligen ingen import. Dock skulle man ju helt kunna
utestänga denna fara, om även den från utlandet skeende utminuteringen underkastades
ändamålsenliga restriktioner genom att t. ex. göra bolagen till mellanhänder
vid dessa affärer.

Bolaget i Hudiksvall anför, att den av Stockholms vinhandlareförening befarade
importen till privatpersoner icke åtminstone i de nordligare delarna av landet
komme att bliva av någon betydelse. Ägde sådan import i enstaka fall rum, funnes
giltiga skäl för det antagandet, att importören i regel icke kunde hänföras till sådana
personer, som missbrukade varan, då det däremot läge nära till hands att antaga,
att den försäljning, som spirituosahandlare komme att utöva, i stor utsträckning
bleve till sådana personer, som hos försäljningsbolagen på grund av antagna bestämmelser
förvägrats inköpsrätt.

Jag har från generaltullstyrelsen införskaffat uppgifter rörande
direkta förtullningar och förtullningar från nederlag av spirituösa under
år 1913 och under de första 11 månaderna av år 1914. Under månaderna
februari—april, juli och november hade mängden förtullat brännvin
ökats i jämförelse med motsvarande månader förlidet år. Man torde
emellertid icke få dr.iga några slutsatser härav, enär dels under förra
hälften av år 1914 det nya försäljningssystemet kommit i tillämpning
endast å ett mindre autal orter, dels under senare hälften av året abnorma
förhållanden rådde på utrikeshandelns område. Det fanns icke heller
under detta år någon större svårighet för konsumenter å orter, där
särskilda försäljningsföreskrifter rådde, att från andra orter inom landet
förskaffa sig brännvin. Helt andra förhållanden skulle utan tvivel komma
att råda, om kontroll mera allmänt bleve tillämpad och i samband därmed
kontrollområden bleve anvisade. Det synes därför, som om såväl
med hänsyn till den inhemska handelns intressen som ock för att göra

Uppdrag åt
sakkunnig
person att
utarbeta förslag.

Redogörelse
för den sakkunniges

förslag.

15 § 2 inom.

32 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

de nya utminuteringsanordningarna effektiva en reglering av införseln av
spirituösa från ut landet vore av behovet påkallad.

De ändringar i brännvinslagstiftningen, som nu synts erforderliga,
kunna verkställas på två olika sätt. A ena sidan kan man tänka sig att bolagen
bibehållas vid sin nuvarande befogenhet att själva bestämma, huruvida
kontroll skall anordnas, men erforderliga författningsändringar vidtagas
för tillgodoseende av de berättigade synpunkter, som framkommit under
behandlingen av frågan om upplåtande av kontrollområden. A andra sidan
kan man ock tänka sig att bolagen åläggas att obligatoriskt tillämpa kontrollföreskrifter.
Vilken väg man än väljer, är det tydligt, att de nya föreskrifterna
i viktiga delar skulle komma att överensstämma med de
bestämmelser om utminutering av spritdrycker, som innefattades i propositionen
nr 242 vid 1914 års senare riksdag. För att få frågan om
för ändamålet erforderliga ändringar behörigen utredd har jag givit i
uppdrag åt eu av mig jämlikt nådigt bemyndigande den 19 mars 1915
tillkallad särskild sakkunnig att, i huvudsaklig överensstämmelse med
de bestämmelser till reglerande av utminuteringen och införseln från
utlandet av spirituösa, som framlades av Eders Kungl. Maj:t i propositionen
nr 242 till 1914 års senare riksdag, utarbeta förslag till ändrad
lydelse av vissa delar av brännvinsförsäljningsförordningen samt av bestämmelserna
för brännvin och sprit i tulltaxan.

Sådana förslag hava ock av den sakkunnige utarbetats; och torde
desamma få fogas som bilaga till detta protokoll. (Bilaga I.)

Jag övergår nu att lämna eu redogörelse för dessa förslag.

Såsom framgår av 15 § 2 mom. har den sakkunnige valt det
alternativet, att kontrollen göres obligatorisk. I likhet med vad som
föreskrevs i 32 § i det förslag till förordning angående försäljning av
alkoholhaltiga drycker, som innefattades i propositionen nr 242 till 1914
ars senare riksdag — här nedan kallat fjolårsförslaget — föreslås av
den sakkunnige, dels att bolag skall vara skyldigt att anordna verksam
kontroll, till vilka personer och till vilken mängd försäljning i
varje särskilt fall äger rum, dels att kontrollen skall omfatta all utminutering,
dels ock att viss myckenhet kan fastställas, utöver vilken
under angiven tid utminutering till köpare eller vissa sådana ej må ske.
Kontrollen skall vara anordnad enligt grunder, som av kontrollstyrelsen
godkännas. Kontroll styrelsen har sålunda att tillse, att kontrollen uppfyller
de i momentet angivna krav, d. v. s. är så beskaffad, att bolaget
vinner och bevarar kännedom, till vilka personer och till vilken mängd

33

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

försäljning i varje särskilt fall äger rum. Kontrollstyrelsen skulle däremot
icke hava att ingå på någon prövning av, huruvida den av bolaget
bestämda maximikvantiteten för köp är ändamålsenlig, eller lämna föreskrift,
att en viss kategori personer .böra avstängas, eller underkänna
kontrollanordningar utan maximibestämmelse. I frågor av sistnämnda
slag skulle det enligt den sakkunniges förslag liksom enligt gällande
lagstiftning tillkomma bolagen samt i vissa fall de lokala myndigheterna
och Kung!. Maj:ts befallningshavande att besluta. Den utvidgning i befogenhet,
som kontrollstyrelsen skulle erhålla genom det föreliggande
förslaget, skulle sålunda icke innefatta någon initiativrätt på det område
av bolagens verksamhet, som angives i 15 § 1 mom. med föreskriften,
att bolagen endast i sedlighetens intresse skola ordna och handhava
detaljhandeln med brännvin.

Andra stycket i 2 mom. är i huvudsak lika med motsvarande bestämmelse
i fjolårsförslaget. I ett avseende föreligger emellertid en
skillnad. Under det att i 32 § av nämnda förslag jämväl föreskrevs, att
varje bolag skulle anvisas sitt särskilda område, är en dylik inskränkning
här icke föreslagen. Enligt vad de inkomna ansökningarna om
anvisande av kontrollområden giva vid handen, föreligga å några orter
sådana förhållanden i kommunikations- och handelsavseende, att det
ifrågasatts, att två bolag skulle förenas om ett kontrollområde. Städerna
Öregrund och Östhammar hava sålunda anhållit om gemensamt kontrollområde,
och Kung!. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län har tillstyrkt
förslaget.

Tredje stycket i 2 mom. innehåller i tillämpliga delar samma bestämmelse
som motsvarande stadgande i fjolårsförslaget om förbud för
innehavare av utminuteringsrättighet att vid detaljhandel försända brännvin
utom det kontrollområde, där han utövar sin verksamhet.

Fjärde stycket i 2 mom. innehåller i sak samma stadgande som 32
§ 1 mom. 3 stycket i fjolårsförslaget.

Beträffande 10 inom. av 15 § må erinras, att bestämmelsen att n § io mom.
klagan må kunna foras hos kontrollstyrelsen, om bolag obehörigen vägrat
att till någon utminutera brännvin, har enahanda lydelse som 32 § 3
inom. i fjolårsförslaget. Stadgandet att besvär ma kunna anföras hos
kontrollstyrelsen, om någon finner av bolag beträffande dess förvaltning
vidtagen åtgärd kränka hans enskilda rätt eller strida mot förordningens
syfte, överensstämmer i sak med eu av bägge kamrarna vid 1914 års
riksdag godkänd bestämmelse.

Bestämmelserna om importens reglerande hava inpassats framför 20. 27 och
Bihang till riksdagens protokoll 1915. I sand. 169 käft. (Nr 187 188). 5

3 §■

Övergångsbestämmelser
m. m.

Tulltaxe bestämmel sema.

Utlåtanden,
infordrade
över sakkunnigeförslaget.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kapitlet om ordningsföreskrifter i brännvin sförsäljningsförordningen.
Stadgandena i nuvarande 26 och 27 §§ — de första i nämnda kapitel —
hava förenats till en paragraf och under den ledigblivna 26 § hava under
en ny kapitelrubrik de ifrågavarande bestämmelserna om importen av
brännvin införts. Den nämnda formella förändringen i uppställningen
har föranlett ändring av hänvisningen i 42 § i förordningen.

De av den sakkunnige föreslagna bestämmelserna till importens
reglerande utgå i allt väsentligt från stadgandena i fjolårsförslaget.
Enskild person skulle sålunda allt fortfarande äga rätt att till riket införa
brännvin, men vid varans utbekommande från tallverket skulle med
intyg från vederbörande bolag styrkas, att hinder ej mötte för mottagaren
att vid ifrågakomna tid hos bolaget inköpa brännvin. Härav
framgår, att endast de som vid den tidpunkt, då varan inkommer, äro
avstäDgda från att köpa, skulle vara förhindrade från att få införselbevis
av bolag. Mottagaren skulle icke vid införsel av brännvin vara bunden
av den maximikvantitet för köp, som vederbörande bolag kan hava
uppställt.

I samband med att utminuteringskontrollen enligt den sakkunniges
förslag gjoris obligatorisk, har det föreslagits, att bestämmelsen i 3 §
om minsta tillåtna försälj ningsbelopp generellt bör sättas till 8/io liter.

För att kontrollstyrelsen skulle erhålla nödig tid att uppdela landet
i kontrollområden och företaga prövning av grunder för försäljningsanordningarna,
har den sakkunnige föreslagit, att de nya bestämmelserna
ej skulle träda i kraft förrän den 1 januari 1916. Dock har föreslagits,
att kontrollstyrelsen skulle erhålla befogenhet att redan under innevarande
år enligt de i 15 § 2 mom. angivna grunder tills vidare anvisa
kontrollområde åt bolag, som anordnat i förordningen den 25 september
1914 angiven, särskild kontroll.

Till bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. under rubrikerna
183—185 i gällande tulltaxa hava fogats tre nya anmärkningar. Två
av dessa innehålla bestämmelser, motsvarande dem som föreslagits i 26 §.
Den tredje anmärkningen reglerar närmare den införsel av brännvin,
som kan äga rum genom handelsresande och andra resande. Till förhindrande
av att större mängder införas till riket av resande har av
den sakkunnige föreslagits, att om införseln sker å fat tredubbla tullen
och om införseln sker å andra kärl dubbla tullen skulle erläggas.

Över förslaget hava utlåtanden infordrats från socialstyrelsen,
kommerskollegium, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen. Dessa
utlåtanden torde få fogas såsom bilagor till protokollet. (Bilaga II.)

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

I

Sedan departementschefen redogjort för nämnda utlåtanden, fortsatte
departementschefen:

I avvaktan på en fullständigt reformerad nykterhetslagstiftning
synes, såsom jag redan förut antytt, huvudsyftet med den ifrågasatta
författningsändringen böra vara att få till stånd en erforderlig komplettering
av bestämmelserna i förordningen den 25 september 1914.
Enligt det remitterade förslaget skulle detta åstadkommas — frånsett
reglerandet av importbestämmelserna — genom åläggande för bolagen
att utöva särskild kontroll vid all utminutering och genom att landet i
sin helhet indelades i kontrollområden. Emellertid synes mig detta vara
att gå längre än som kräves för att tillse, att de av bolagen vidtagna
särskilda kontrollanordningarna må kunna tillämpas med erforderlig
effektivitet. Däremot torde det vara påkallat, att en uppdelning av hela
landet verkställes, så att varje bolag, oavsett om det infört särskilda
kontrollanordningar eller ej, erhåller sitt verksamhetsområde. Genom en
sådan anordning jämte vissa andra av mig föreslagna bestämmelser
rörande försäljning och import torde betydande resultat i avseende å
spritdrycksmissbrukets motarbetande kunna ernås.

Med hänsyn därtill, att inom dylikt område sålunda ej behöver
tillämpas särskild kontroll, torde områdena böra benämnas försäljningsområden
i stället för kontrollområden.

Såsom jag nyss antytt hava förslagen i syfte att vinna ökad
effektivitet befunnits böra jämväl i andra avseenden ändras. För de
mera betydande av dessa ändringar torde jag här få redogöra.

I likhet med kontrollstyrelsen och på de skäl, som av styrelsen
anförts, anser jag det vara erforderligt, att styrelsen jämväl sättes i
tillfälle att tillse, att bolagen icke vidtaga sådana ändringar i kontrollanordningarna,
att grunderna för kontrollen därigenom rubbas. För
sådant ändamål har jag till första stycket av 15 § 2 mom. fogat en
föreskrift av innebörd, att, om bolag vidtager ändring i föreskrifterna
för den särskilda kontroll, som bolaget anordnat, bolaget skall vara
skyldigt att därom göra anmälan hos kontrollstyrelsen.

Vad kontrollstyrelsen anfört ifråga om reglerandet av försäljningen
till avhämtning genom den nu ifrågasatta lagstiftningen finner jag beaktansvärt.
Tydligt synes nämligen vara, att en reglering av försäljningen
till avhämtning, åtminstone på vissa orter, är minst lika betydelsefull
som ordnandet av försändningsrätten. Särskilt är en dylik regleringav
vikt, om man söker lösa frågan på sätt jag nyss angivit. För att

Departe mentschefen.

36

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

tillgodose nämnda syftemål lärer eu omredigering av stadgandet böra
äga ram. Såväl i förordningen den 25 september 1914 som i fjolårsförslaget
och i det nu föreliggande förslaget har kontrollområde angivits
såsom det område, till vilket försändning från rättighetsinnehavare utom
området ifråga icke finge äga rum annat än till innehavare av detaljhandelsrättighet.
Enligt denna bestämning äger den enskilde frihet
att köpa, varhelst lian behagar, och endast den inskränkningen gällar,
att han icke får till sig försänt brännvin från innehavare av utminuteringsrättighet
utom området ifråga. Bestämmelsen hindrar alltså icke
eu person att för avhämtning köpa hos flere bolag'' — något som särskilt
i sydligaste Sverige med dess många och näraliggande bolag lätt
nog skulle kunna inträffa. Genom fastställande av försäljningsområden
torde man därför böra binda konsumenternas inköpsrättighet vid det försäljningsområde,
där de äro boende. Härigenom torde man undgå de
av kontrollstyrelsen påpekade svårigheter, som uppstått genom olikartade
kontrollbestämmelser hos nyssnämnda bolag. Innehavare av rätt till
detaljhandel synes böra i regel förbjudas att — vare sig till avhämtning
eller genom försändning — utminutera brännvin till person, som är
boende inom annat försäljningsområde än det, där rättigheten utövas.
Med »boende» förstår jag här, att personen i fråga bär sin stadigvarande
uppehållsort inom försäljningsområdet.

Om sålunda försäljningsområdet bör göras slutet med hänsyn’” till
försäljningen utminuteringsvis, torde å andra sidan försäljningsområdets
gränser icke böra göras så oöverstigliga, att en person, som är boende inom
ett försäljningsområde, icke under några förhållanden skulle kunna köpa
hos innehavare av utminuteringsrättighet inom annat område. Kontrollstyrelsen
har ansett, att undantag från nyss angivna, allmänna regel
bör kunna medgivas av bolag, när det gäller försäljning till avhämtning.
Jag anser, att man kan gå ett steg längre och öppna möjlighet
till undantag jämväl i fråga om köp till försändning. I en underdånig
framställning har Sveriges vinhandlareförening hemställt, att
vid fastställande av kontrollområdeu för bolag, som bildats för detaljhandeln
med spirituösa, bolaget måtte åläggas att på begäran till den
köpande allmänheten utfärda s. k. transportkort. vilka skulle berättiga
till inköp av viss kvantitet spirituösa från annat kontrollområde än
det, där köparen vore boende, under förutsättning dock att mängden
av den sålunda köpta spirituosan ofördröjligen anmäldes hos det bolag,
som utfärdat transportkortet. Efter min mening bör den gjorda framställningen
icke bifallas, i vad den avser att bolagen skulle åläggas att
utfärda transportkort. De å olika orter förefintliga olika kontrollsystemen

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187. 3*

torde nämligen lägga hinder i vägen för att åt bolagen skulle kunna
utan vidare medgivas att tillåta personer inom ett kontrollområde att
verkställa inköp hos försäljare inom annat kontrollomrade. Däremot
finnes det intet skäl att fullständigt, avskära ett bolag från möjligheten
att medgiva försändning av brännvin till bolagets område från försäljare
utom samma område. Dock lärer det böra förbehållas kontrollstyreisen
att meddela närmare föreskrifter rörande utövandet av den befogenhet,
som sålunda skulle tillerkännas bolagen.

I 15 § 10 mom. har införts uttryckligt stadgande om att, därest
bolag utan giltig anledning vägrar att utfärda transportkort, rättelse
bör kunna vinnas genom klagan hos kontrollstyrelsen. Härjämte har i
samma lagrum företagits en formell ändring, avseende att tydligare angiva
de frågor, beträffande vilka kontrollstyrelsen är besvärsinstans.

Gent emot de av den sakkunnige föreslagna importbestämmelserna
har kontrollstyrelsen framställt åtskilliga anmärkningar, vilka gå ut därpå,
att dels dessa bestämmelser icke skulle giva bolagen erforderligt skydd
vid utövandet av utminuteringskontrollen, dels att den inhemska
handeln fortfarande skulle komma att befinna sig i ett avsevärt sämre
läge än den utländska handeln. Kommerskollegium har jämväl framhållit,
att verkan av de föreslagna bestämmelserna skulle bliva obetydlig.
Kontrollstyrelsen anser frågans lösning bäst främjas genom att allenast
låta de inhemska detaljhandlarna bliva importörer.

Jag vill till en början erinra därom, att nykterhetskommittén i
sitt den 5 januari 1914 dagtecknade betänkande föreslagit, att importen
endast skulle vara tillåten för bolag, dock med skyldighet för sådant,
att, sedan säkerhet nedsatts, från försäljare anskaffa önskad vara. Vid
framläggandet av fjolårs förslaget syntes det mig emellertid, som om
framför kommitténs förslag i denna del vore att föredraga en annan
anordning, varigenom det av kommittén avsedda syftet skulle kunna
vinnas, utan att importen till enskilda törbjödes. Det är denna anordning,
som av den sakkunnige i det föreliggande förslaget upptagits.

De skål, som blivit, anförda gentemot sistnämnda anordning till
reglerande av införseln av brännvin från utlandet, synas mig icke kunna
frånkännas betydelse. Sålunda förefinnas onekligen svårigheter att
göra anordningen fullt effektiv, om den icke törbindes med en bestämmelse,
att bolagen vid utfärdande av införselbevis skola få pröva,
huruvida köpare böra medgivas import i myckenhet, varom fråga är.
Å andra sidan åter skulle en dylik bestämmelse föranleda besvärligheter
vid tullbehandlingen och påkalla invecklade föreskrifter för denna.
Jag vill exempelvis erinra om de rätt detaljerade stadganden, som skulle

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

krävas för reglerandet av ett sådant fall som att en person importerat 50
liter brännvin på fat, men bolaget icke ansett sig kunna tillåta disposition
av mer än 5 liter. Ställer man sig därför på den ifrågasatta och ur
kontroll synpunkt otvivelaktigt riktiga ståndpunkten, att bolagen jämväl
vid införsel skulle äga att bestämma, huruvida och i vilken omfattning
import skulle medgivas ur synpunkten av köparens köperätt inom landet,
synes onekligen den av nykterhetskommittén föreslagna och av kontrollstyrelsen
i främsta rummet förordade anordningen innebära en enklare
och klarare lösning. Dessutom erbjuder denna väg den ur flere synpunkter
betydande fördelen, att den inför likställighet mellan utländska
och inhemska handlande på detta område.

Då åtskilliga av de olägenheter, som äro förenade med det av
mig i fjol års förslå get förordade systemet, mera påtagligt framträtt och
vissa andra svårigheter, med vilka genomförandet av nykterhetskommitténs
förslag i förevarande avseende var förenat, icke numera göra sig gällande i
samma grad, anser jag mig böra förorda ett förslag till reglerande av
importen av brännvin av i huvudsak den utformning, som nykterhetskommittén
i sitt betänkande av den 5 januari 1914 föreslagit, givetvis
dock med de förändringar, som äro påkallade av att dessa bestämmelser
skola infogas i gällande brännvinsförsäljningsförordning. Jag anser
sålunda, att allenast de, som äga rätt att försälja brännvin, böra få
importera spirituösa drycker och att bolagen skola åläggas samma förpliktelser
att tillgodose kunderna med brännvin från utlandet, som de
nu hava ifråga om anskaffning av spirituösa drycker från inhemska
handlande. Dylika drycker skulle icke annat än mot kvitto, utfärdat
av den, som är berättigad att införa sådan dryck, få utlämnas från
tullverket. Om visst parti brännvin från utlandet inkommit till brännvinsförsäljningsbolag,
skulle emellertid tullverket få utlämna detta parti
även till annan än bolag, såvida avhämtaren visar sig hava erhållit
bolagets medgivande därtill.

Vissa undantag från de av mig nu förordade importbestämmelserna
lära vara erforderliga, och har jag i detta avseende i huvudsak upptagit
de bestämmelser, som av bevillningsutskottet — i anledning av förslag,
som generaltullstyrelsen framställt i sitt yttrande över nykterhetskommitténs
meraberörda betänkande — utarbetats vid 1914 års senare riksdag
(utlåtandet nr 28). Ifrågavarande undantagsbestämmelser torde få ingå
som mom. 4 i 26 § av förslaget. I det författningsförslag, som bevillningsutskottet
förlidet år framlade, hade utskottet jämväl föreslagit detaljerade
bestämmelser ifråga om. behandlingen av brännvin, som inkommit till
riket, men som icke jämlikt de föreslagna bestämmelserna kunde från

39

Kungl. Nåd. Proposition Nr 187.

tullverket utlämnas. Jag har ansett, att några dylika bestämmelser icke
skulle behöva intagas i förslaget, utan torde det vara tillräckligt föreskriva,
att med dylikt brännvin skall förfaras på sätt Kungl. Maj:t
förordnar. En övergångsbestämmelse rörande förfarandet efter den 1
januari 1916 med sådant brännvin, som före 1915 års utgång inkommit
till riket, torde emellertid vara erforderlig.

De av mig föreslagna ändringarna i det remitterade förslaget
påkalla vissa jämkningar i de ansvarsbestämmelser, som återfinnas i 40
och 42 §§ brännvinsförsäljningsförordningen.

Det remitterade förslaget till ändrad lydelse av bestämmelserna för
brännvin och sprit m. m. i gällande tulltaxa har omarbetats i anslutning
till motsvarande bestämmelser i brännvinsförsäljningsförordningen, så''lana
dessa av mig förordats, varvid i tillämpliga delar iakttagits de av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen föreslagna formella förändringarna.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst i enlighet
med de av honom anförda synpunkterna utarbetade förslag till dels förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin dels ock ändrad lydelse av bestämmelserna
för brännvin och sprit m. m. i rubrikerna 183—185 i gällande
tulltaxa, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i särskilda
propositioner föreslå riksdagen att antaga samma förslag, det sistnämnda
att gälla från och med den 1 januari 1916.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att propositioner i ämnet skulle med
den lydelse, bilagorna litt. . . . och litt. . . . till detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Albert Tondén.

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187''.

Bilaga. I.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av vissa delar i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, dels att till lo § i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av brännvin skall fogas ett nytt moment,
10, av den lydelse, här nedan stadgas, dels ock att övriga nedan intagna
delar av samma förordning skola erhålla följande förändrade lydelse:

3 §•

Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet tre tiondels
liter. Vad sålt blivit får icke i mindre belopp än sålunda föreskrivits
utlämnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något av det
sålda förtäras på försäljningsstället.

15 §.

2. Vid all utminutering av brännvin skall bolag enligt grunder,
som av kontrollstyrelsen godkännas, anordna verksam kontroll till vilka
personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum,
och må härvid fastställas viss myckenhet, utöver vilken under angiven
tid utminutering till köpare eller vissa sådana ej må ske. Sådan kontroll
skall jämväl omfatta rätt till utminutering, som jämlikt 17 § 2 mom.
av bolag överlåtits.

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Det åligger kontrollstyrelsen att för utminutering av brännvin
indela riket i kontrollområden ävensom att i denna indelning vidtaga
de jämkningar, som med anledning därav, att inom viss kommun rättighet
till utminutering upphör eller upplåtes eller av andra orsaker betingas.

Innehavare av rätt till utminutering äger ej utom det kontrollområde,
där han utövar sin verksamhet, inom riket försända brännvin
till annan än den, som innehar rätt till detaljhandel.

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner utminutering
kunna äga rum, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,
söka till skäligt pris anskaffa sådana varusorter av brännvin, som inom
riket förekomma i handeln.

10. Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat att till honom
utminutera brännvin, eller finner någon av bolag beträffande dess förvaltning
vidtagen åtgärd kränka hans enskilda rätt eller strida emot förordningens
syfte, må han hos kontrollstyrelsen göra framställning om
åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet, över kontrollstyrelsens
beslut ifråga om bolags vägran att utminutera brännvin må
klagan ej föras.

IV. Om införsel av brännvin från utrikes ort

26 §.

1. Brännvin, som från utlandet införes av annan än den, som
visar sig äga rätt att försälja brännvin, må med de i 2—4 mom. stadgade
undantag ej från tullverket utlämnas, utan att mottagaren med
intyg av vederbörande bolag styrker, att hinder för honom vid ifrågakomna
tid ej möter att hos bolaget inköpa brännvin.

Vägrar bolag obehörigen att utfärda sådant intyg, må rättelse därutinnan
påkallas hos kontrollstyrelsen. Över kontrollstyrelsens beslut i
sådan fråga må klagan ej föras.

2. Angående införsel av brännvin till riket för vetenskapligt,
medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov
meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t.

3. I fråga om rätt för resande, som ankommer från utrikes ort,
att till riket medföra brännvin ävensom beträffande vederbörligen legiti Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 169 käft. (Nr 187—188) 6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

mer ad handelsresandes rätt att till riket införa prov å brännvin gäller
vad tullförfattningarna därom innehålla.

4. Utan iakttagande av vad i 1 mom. stadgats må brännvin till
riket införas av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet införda varor.

5. Med från utlandet infört brännvin, som på grund av stadgandet
i denna paragraf ej må från tullverket utlämnas, skall förfaras på sätt
Kungl. Maj:t förordnar.

V. Ordningsföreskrifter.

27 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.

3. Försäljningen må ej börjas förrän besiktning å den lägenhet,
där rörelsen skall drivas, hållits i stad av stadsfiskal och på landet av
kronobetjänt jämte två personer, utsedda av magistrat eller kommunalnämnd,
samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att föreskrifterna
i 1 och 2 mom. blivit uppfyllda. Vad här är sagt gälle ock då försäljningsställe
ombytes.

VI. Ansvarsbestämmelser.

42 §.

1. Förbrytelse mot 2, 31, 32 eller 33 §§ eller mot 27 § 3 mom.
straffes med böter från och med tio till och med femtio kronor.

43

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

2. Då förbrytelse skett mot 2 §, vare tillika det till salu hållna
brännvin underkastat beslag och förbrutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1916.

Härvid skall dock iakttagas, att kontrollområde enligt de i 15 §
2 mom. här ovan angivna grunder må av kontrollstyrelsen dessförinnan
tillsvidare anvisas bolag, som anordnat kontroll i enlighet med vad i
nämnda lagrum enligt dess nu gällande lydelse stadgas; skolande beträffande
sålunda fastställt område gälla såväl föreskriften i tredje stycket
av berörda lagrum i dess nu gällande lydelse, som ock vad ovan i 15 §
2 mom. 4 stycket finnes stadgat.

44

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Förslag

till

ändrad lydelse ar bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. i rubrikerna

183—185 i gällande tull taxa.

Kvantitet
för tullbe-räkningen

Tullsats

Drycker.

Kronor

öre

183.

Brännvin och sprit, alla slag, härunder även
inbegripna arrak, rom och konjak:

på fat, större eller mindre ...............

1 liter av
50 pro-cents al-koholhalt

1

vid

+ 15° C.

184.

på andra kärl .................................................

1 liter,
utan av-seende å
alkohol-

1

85

Anm. 1. Vid förtullning av brännvin och sprit i
kärl, innehållande mindre än 250 liter, enligt de
här ovan för tullberäkning bestämda grunder skall
tullavgiften förhöjas, om varan är beredd av ris
(arrak) eller av socker (rom), med 75 öre per liter,
men eljest med 15 öre per liter.

halten

i

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

45

Kvantitet
för tullberäkningen -

Tullsats

Drycker.

Anm. 2. Införas hit hänförliga drycker av annan än
den, som visar sig äga rätt försälja sådana, må
varan ej från tullverket utlämnas, utan att mottagaren
med intyg av vederbörande brännvinsförsäljningsbolag
styrker, att hinder för honom vid
ifrågakomna tid ej möter att hos bolaget inköpa
brännvin.

Anm. 3. Resande, som ankommer från utrikes ort,
må i vanlig ordning medföra hit hänförliga varor,
dock endast mot erläggande av, om införseln sker
å fat, tredubbla och, om införseln sker å andra kärl,
dubbla tullen. Lag samma vare beträffande prov
å hit hänförliga varor, som införes av vederbörligen
legitimerad handelsresande.

Anm 4. Angående villkoren för införsel av hit hänförliga
varor för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt,
industriellt eller annat likartat ändamål eller för
apoteksbehov gäller vad Konungen därom stadgat.

Anm. 5. Brännvin och sprit av annan alkoholhalt än
den här ovan angivna reduceras till nonnalstyrka,
eller 50 procent, på sätt därom är särskilt föreskrivet,

Anm. 6. Spritlösningar, icke drickbara, i vilka alkoholhalten
på grund av förefintligheten av lösta
ämnen ej kan direkt bestämmas, ävensom sprit i
fast form hänföras till spritfernissa.

Anm. 7. Fabriks- eller yrkesidkare, som styrker
sig innehava vederbörligt tillstånd att för tekniskt
ändamål använda skattefri finkelolja, äger att för
enahanda ändamål införa finkelolja, hållande minst
75 volymprocent i koncentrerad klorkalciumlösning
olöslig olja, mot cn tull av 75 öre per kg. utan
avseende å alkoholhalten med villkor, att han underkastar
sig de särskilda kontrollföreskrifter angående
varans användning, som meddelas av Konungen.
Annan finkelolja förtullas såsom brännvin och sprit.

1 Kronor

öre

46

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 187.

185.

Drycker.

I

Kvantitet ;

för tullbe- I Tullsats !
räkningen i

! Kronor ! öre ;

| Likör och absint; ävensom andra spritdrycker,|
försatta med socker eller annat främmande
ämne, varigenom alkoholhalten angives orik-1
tigt å provaren ................................................. 1 Ut.

50

Anm. 1. Införas hit hänförliga drycker av annan än
den, som visar sig äga rätt försälja sådana, må
varan ej från tullverket utlämnas, utan att mot-;
tagaren med intyg av vederbörande brännvinsförsäljningsbolag
styrker, att hinder för honom vid
ifrågakomna tid ej möter att hos bolaget inköpa
brännvin.

Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort,
må i vanlig ordning medföra hit hänförliga varor,
dock endast mot erläggande av, om införseln sker
å fat, tredubbla och, om införseln sker å andra kärl,
dubbla tullen. Lag samma vare beträffande prov
å hit hänförliga varor, som införes av vederbörligen
legitimerad handelsresande.

Anm. 3. Angående villkoren för införsel av hit!
hänförliga varor för vetenskapligt, medicinskt, tek-;
niskt, industriellt eller annat likartat ändamål eller!
för apoteksbehov gäller vad Konungen därom stadgat.;

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 187.

47

Bilaga II.

Till Konungen.

Under åberopande av sitt föregående år över nykterhetskommitténs förslag
avgivna yttrande får socialstyrelsen i fråga om det nu remitterade förslaget förklara,
att styrelsen icke har något i huvudsak att däremot erinra. Styrelsen vill i
detta sammanhang allenast framhålla lämpligheten och riktigheten därav, att då de
på kontrollstyrelsen enligt förslaget ankommande uppgifter till stor del äro av social
innebörd och beröra socialstyrelsens verksamhetsområde, åt styrelsen, på sätt i
gällande författningar redan är föreskrivet, beredes tillfälle att deltaga i behandlingen
av hithörande frågor, I den mån de äro av social innebörd, något som jämväl
föredragande departementschefen i den till 1914 års senare riksdag avlåtna proposition
i nykterhetslagstiftningen vidrört.

I behandlingen av detta ärende inom styrelsen hava deltagit dess chef, byråcheferna
Huss. Andersson och Rabenius samt socialfullmäktige von Sydow och
Lindqvist.

Stockholm den 7 april 1915.

Underdånigst
HENNING ELMQYIST.

LARS RABENIUS.

Till Konungen.

År 1914 ävensom den del av 1915, för vilken importstatistiken är uträknad,
företer, med undantag för månaderna omedelbart efter krigsutbrottet, en icke
oväsentligt ökad brännvinsimport. Det torde icke vara oriktigt att åtminstone delvis
sätta denna ökning av brännvinsimporten i samband med de särskilt under år
1914 å flera orter införda bestämmelserna om kontroll å brännvinsförsäljningen. De
i det nu framlagda författningsförslaget gjorda inskränkningarna i importrätten
skulle visserligen i någon mån inskränka möjligheterna till import. Mot denna inskränkning
i importmöjligheterna har kommerskollegium så mycket mindre något
att erinra, som densamma endast kan gagna den inhemska handeln.

Kollegium tillåter sig emellertid framhålla, att även efter genomförandet av
dessa bestämmelser person, som av en eller annan orsak icke vill underkasta sig
försäljningskontroll, skulle kunna importera brännvin i obegränsad myckenhet, allenast

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

han förskaffat sig i förslagets § 26 inom. 1 angivna intyg. Faran för ökad brännvinsimport
skulle sålunda väsentligen kvarstå. Under sådana omständigheter synes
det kollegium kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligt, att innan man vunnit
erfarenhet om, huruvida de nu föreslagna ändrade importbestämmelserna kunna
hejda ökningen i brännvinsimporten, utsträcka systemet med försäljningskontroll, så
mycket mera som förordningen den 25 september 1914 om ändrad lydelse av 1, 3,
5, 6, 15 och 40 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen ännu icke lärer hava kommit
till tillämpning i fråga om kontrollområdena.

Kollegium, som förutsätter, att förslaget står i överensstämmelse med gällande
handelstraktater, har i övrigt intet att erinra mot detsamma.

Stockholm den 15 april 1915.

Underdånigst
K. A. FRYXELL.

PER G. FRIBERG. NILS CARLSSON. BERNDT FORSGRÉN.

Föredragande.

E. Holmberger -

Underdånigt utlåtande.

Med anledning av förestående nådiga remiss får generaltullstyrelsen underdånigst
anföra följande.

I 26 § mom. 1 av förslaget till ändrad lydelse av vissa delar i brännvinsförsäljningsförordningen
ävensom i anmärkning 2 under tulltaxerubrikema 183 och
184 samt i anmärkning 1 under tulltaxerubriken 185 förekommer bestämmelse, att
brännvin eller andra till nämnda rubriker hänförliga spirituösa drycker, som från utlandet
införas av annan än den, som visar sig äga rätt att försälja ifrågavarande
drycker, icke må, utom i vissa närmare angivna fall, utlämnas från tullverket utan
att mottagaren med intyg av vederbörande bolag styrker, att hinder för honom vid
ifrågakomna tid — med vilket uttryck väl torde få avses tidpunkten för utlämnandet
— ej möter att hos bolaget inköpa brännvin. I fall, då mottagaren är bosatt
å införselorten, torde tillämpningen av denna bestämmelse i allmänhet icke möta
någon svårighet. Annorlunda bliver emellertid förhållandet, då mottagaren bor å
annan ort inom riket, än där införseln sker, och vid tullbehandlingen använder sig
av ett ombud å införselorten. I sådant fall uppstår fråga, huruvida ombudet eller
den verklige mottagaren av varan, vilkens namn och boningsort ej ens behöva vara
kända av tullförvaltningen i införselorten, skall styrka sin befogenhet att inköpa
brännvin. För besvarandet av denna fråga giver förslaget icke någon ledning.

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Rimligtvis borde skyldigheten att styrka befogenheten åligga den verklige mottagaren
av varan, icke ombudet, som ju vanligen är en speditör eller yrkesmässig kommissionär.
För att framtvinga ett sådant styrkande borde, synes det styrelsen, författningen
innefatta åläggande för varje importör av ifrågavarande varor att skriftligen
på heder och tro uppgiva, huruvida han inför varan för egen eller annans
räkning och i sistnämnda fall för vems räkning den införes och varest denne är
bosatt. Införes varan för importörens egen räkning, skulle givetvis importören förete
ett av det bolag, inom vars kontrollområde han är bosatt, utfärdat intyg rörande
sin befogenhet att inköpa brännvin; i motsatt fall skulle intyget avse den uppgivna
mottagaren och vara utfärdat av det bolag, inom vars kontrollområde denne är
bosatt. Den kontroll, tullmyndigheterna sålunda skulle hava att utöva, förutsätter
tydligen, att de hava kännedom om rikets indelning i kontrollområden, något som
lämpligen torde kunna beredas dem genom att allmän kungörelse härom utfärdas.

Importör, som falskeligen försäkrade, att inkommen spritvara vore införd för
hans egen räkning och på grund härav mot företett intyg utbekomme varan, torde
böra vara underkastad ansvarspåföljd.

Då för prov, som införas av handelsresande, tull i allmänhet icke erlägges
utan deponeras, torde sista punkten av anmärkning 3 under rubrikerna 183 och 184
samt av anmärkning 2 under rubriken 185 måhända lämpligare erhålla förslagsvis
följande lydelse:

På enahanda sätt skall tull beräknas för prov å hit hänförliga varor, som
införas av handelsresande.

Orden »vederbörligen legitimerad» torde såsom överflödiga och måhända i
viss mån vilseledande böra utgå såväl ur författningen som ur anmärkningarna.

I övrigt giva förslagen ur tullverkets synpunkt icke anledning till annan
erinran, än dels att förslaget lämnar oavgjort, huruvida till person, som av vederbörande
bolag erhållit ovanberörda intyg, må utlämnas större kvantitet av från utlandet
införda spritdrycker än den han på grund av stadgandet i 15 § mom. 2 tilläventyrs
må vara berättigad att vid tiden för utlämnandet inköpa hos bolaget, dels
ock att den höjda tullsatsen å av resande medförda spritvaror uppenbarligen är
ägnad att föranleda ökad frestelse till olovlig införsel av sådana varor.

Stockholm den 6 april 1915.

Underdånigst

STAFFAN CEDERSCHIÖLD.

GUSTAF BERGENSTJERNA. KM. RUUS. E. BEYER,

föredragande.

K mil Delphin.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 169 käft. (Nr 187 188.) 7

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Individuella
kontrollföreskrifter.

Till Konungen.

I nådig remiss den 1 april 1915 liar Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva utlåtande över remissen bilagda, av inom finansdepartementet tillkallad
sakkunnig avgivna förslag till ändrad lydelse dels av vissa delar i brännvinsförsäljningsförordningen,
dels ock av bestämmelserna för brännvin och sprit m. m. i
gällande tulltaxa, och får kontrollstyrelsen i anledning därav anföra följande.

Ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen.

Ifrågavarande förslag till ändrad lydelse av vissa delar i förordningen angående
försäljning av brännvin avser dels att göra obligatorisk för alla brännvinsförsäljningsbolag
den kontroll, som sedan någon tid frivilligt tillämpats av åtskilliga
bolag i syfte att vinna och bevara kännedom om till vem de i varje särskilt fall
sälja och myckenheten av det sålda, dels att bereda effektivt skydd åt dessa kontrollbestämmelser
med hänsyn till införseln av brännvin från främmande länder.
Ett visst skydd vid tillämpning av kontrollbestämmelsema var genom förordningen
den 25 september 1914 avsett att beredas bolag, som vid utminutering anordnat
särskild kontroll till vilka personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt
fall äger rum. På grund av sistberörda förordning äger Kungl. Maj:t, på ansökan
av vederbörande bolag eller stadsfullmäktige eller kommunalstämma, förordna, att
den kommun, där bolaget är bildat, samt, om så prövas nödigt, jämväl sådana därtill
gränsande eller närbelägna kommuner, varest rätt till utminutering ej är upplåten,
tillsvidare skola anses såsom bolagets kontrollområde beträffande de slag av
brännvin, kontrollen omfattar. Hittills hava till Kungl. Maj:t inkommit omkring 70
ansökningar om fastställande av kontrollområden; och hava vederbörande myndigheter
avgivit infordade utlåtanden över åtskilliga av dessa ansökningar. Enligt vad chefen
för kontrollstyrelsen fått sig meddelat, har det emellertid ansetts, att ordalydelsen
i 15 § 2 mom. av 1914 års förordning utgör hinder för Kungl. Maj.t att fastställa
kontrollområden av den omfattning, som av bolagen och myndigheterna i allmänhet
blivit ifrågasatt. Utan att närmare.ingå på denna fråga tillåter sig styrelsen erinra
om sitt utlåtande över ansökan om anvisande av kontrollområde för Visby spritvaruförsäljningsbolag,
däri styrelsen tillstyrkte, att hela Gottlands län skulle tillhöra
bolagets kontrollområde. Efter vad av den proposition (Nr 233 vid 1914 års senare
riksdag), varigenom förslaget till berörda författning förelädes riksdagen, inhämtas,
var avsikten med densamma att lämna de bolag, som infört kontrollanordningar,
erforderligt skydd mot okontrollerad försäljning från bolag å andra orter och från

5t

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

enskilda spirituosahandlare; och då detta skydd icke gärna kan bliva effektivt utan
att bolagens kontrollområden bliva tillräckligt omfattande, hade enligt styrelsens
mening ordalagen i 1914 års förordning icke i och för sig bort få lägga hinder i
vägen för den av styrelsen ifrågasatta tolkningen av nämnda förordning. Sedan
det emellertid visat sig att de individualiserade kontrollanordningarna vid utminutering
av brännvin inom den närmaste framtiden komma att tillämpas vid så gott
som alla landets brännvinsförsäljningsbolag, ligger däri ett starkt skäl för att göra
dessa kontrollanordningar obligatoriska för samtliga bolag och samtidigt därmed
tillse, att dels hela landet indelas i kontrollområden, så att alla kommuner sättas i
stånd att skydda sig mot brännvinsmissbruket, dels att införseln av brännvin från
främmande länder underkastas likartade kontrollanordningar. Efter styrelsens mening
utgör därför det nu framlagda författningsförslaget ett steg i rätt riktning till
brännvinshandelns ytterligare reglering.

En granskning av det föreliggande förslaget giver vid handen, att detsamma
i huvudsak utgör en efterbildning av 32 och 53 §§ i det förslag till förordning
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, som Kungl. Maj:t framlade för 1914
års senare riksdag i propositionen nr 242.

En icke oväsentlig avvikelse från detta förslag utgör emellertid bestämmelsen
i 15 § 2 mom. 1 stycket. Under det att i förslaget till förordning angående försäljning
av alkoholhaltiga drycker, 31 och 32 §§, syftet med kontrollen fanns
uttryckligen angivet — nämligen att försäljningen skulle ordnas så, att därmed
åstadkoms så ringa skada som möjligt, för vilket ändamål det skulle iakttagas, att
alkoholhaltiga drycker ej finge försäljas eller från försäljningsställe utlämnas till
den, om vilken skälig anledning förefunnes till antagande, att han skulle missbruka
sådana eller med varans anskaffande tillhandagå någon, som gjort sig känd för
sådant missbruk — finnes syftet med kontrollen i det föreliggande förslaget icke
uttryckligen angivet. Emellertid torde härvid som allmän norm få gälla bestämmelsen
i 15 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen, enligt vilken bolaget är
skyldigt att endast i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln med
brännvin. Nämnda bestämmelse kan emellertid göras till föremål för olika tolkningar
i det enskilda fallet. Det hade därför varit ensidigt, om syftet med kontrollen
hade i det föreliggande förslaget närmare angivits. Detta särskilt därför,
att enligt 15 § 10 mom. i förslaget kontrollstyrelsen fått sig ålagt att pröva framställningar
om åvägabringande av rättelse, när någon förmenar, att bolag obehörigen
vägrat att till honom utminutera brännvin. I såväl de av nykterhetskommittén
som av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslagen har emellertid bestämmelsen i
15 g 1 mom. utbytts mot det allmänna direktivet för brännvinshandelns ordnande,
att »därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt». Under förutsättning att
uttrycket »i sedlighetens intresse» är nära sammanfallande med nämnda uttryck,
anser sig styrelsen icke böra framställa yrkande om förtydligande i detta avseende,
särskilt som den nu ifrågasatta författningen är avsedd att tå eu provisorisk karaktär
i avvaktan på genomförandet av en ny nykterhetslagstiftning.

I förslaget stadgas, att bolag skall anordna kontroll enligt grunder, som av
kontroll styrelsen godkännas. Detta innebär ett steg utöver den bestämmelse, som
finnes i förordningen av den 25 september 1914, enligt vilken bolag kan anordna
kontroll utan att behöva underställa de särskilda kontrollanordningarna prövning av
någon särskild myndighet. Behövligheten av att åstadkomma mera likartade bestäm -

52

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

meker i fråga om kontrollens utövande och sålunda närma de olika kontrollanordningarna
till varandra, har framstått vid granskningen av de inkomna ansökningarna
om kontrollområden. Svårigheten att genomföra kontrollanordningar i Skåne har
särskilt varit stor, enär överenskommelse icke kunnat uppnås på frivillighetens väg
mellan de många, särskilt i Malmöhus län, förefintliga bolagen, där enhetliga kontrollbestämmelser
ur åtskilliga synpunkter visat sig vara av nöden. TTr den nu
nämnda synpunkten är därför införandet i lagstiftningen av en bestämmelse, varigenom
möjlighet til) ett normerande inflytande på kontrollanordningarna öppnas,
ett bestämt framsteg. Det torde emellertid icke vara tillräckligt att bestämma, att
bolaget skall anordna kontrollen enligt grunder, som godkännas av kontrollstyrelsen,
utan det torde jämväl vara erforderligt, att kontrollstyrelsen sättes i tillfälle att
tillse, att bolagen framdeles icke vidtaga sådana ändringar i kontrollanordningarna,
att grunderna för den verksamma kontrollen därigenom rubbas. Det torde därför
vara påkallat att i 15 § 2 inom. införa en ny bestämmelse av innehåll, att, om
bolag vidtager ändring i föreskrifterna för den kontroll, som bolaget anordnat,
bolaget skall vara skyldigt att därom göra anmälan till kontrollstyrelsen.

Genom den föreslagna bestämmelsen i 15 Jj 2 mom. 3 stycket regleras försäljningen
av brännvin, dä det skall försändas utom kontrollområdet. Däremot
linnes icke i förslaget någon motsvarande bestämmelse, som närmare reglerar försäljningen
till avhämtning. Det kan visserligen synas, som om dylika bestämmelser
icke skulle vara erforderliga, när hela landet indelas i kontrollområden. De yttranden.
som redan inkommit beträffande ansökningar om kontrollområden, giva emellertid
vid handen, att ett reglerande jämväl av detta slag av försäljning är erforderligt.
Om nämligen ingå bestämmelser finnas uppställda i nämnda avseende, skulle en
person kunna till avhämtning köpa hos liera bolag, en eventualitet, som lätt nog
kan inträffa, när bolagen ligga på kort avstånd från varandra. Visserligen skulle
detta kunna förebyggas därigenom, att bolagen ålade sig själva att icke försälja till
andra personer än dem. som vore mantalsskrivna inom bolagets kontrollområde,
men dels torde det icke vara att förvänta, att alla bolag skulle frivilligt ålägga sig
denna begränsning, dels komme säkerligen eu dylik regel icke att tillämpas av de
enskilda spirituosahandlarna. Under dylika förhållanden skulle kontrollsystemen på
olika orter komma att verka ganska ojämnt och bestämmelsen om försäljning i viss
myckenhet bliva av mindre värde. Om det sålunda ur synpunkten av mera likformiga
försälj pingst ö rhållanden över hela landet synes önskvärt, att bolag i allmänhet
icke må sälja till andra personer än dem, som äro bosatta inom bolagets eget kontrollområde,
bör ä andra sidan möjlighet beredas för att ett bolag under viss kontroll
får sälja jämväl till personer, bosatta utom kontrollområdet. Bestämmelser i
detta avseende hava på frivillighetens väg överenskommits bl. a. mellan brännvinsförsäljningsbolagen
i Stockholm och Uppsala. Enligt dessa får en person, som
är bosatt t. ex. inom Uppsalabolagets försäljningsrayon. köpa till avhämtning å
Stockholmsbolagets utminuteringsställen, såvida han av Uppsalabolaget erhållit så
kallat transportkort, utvisande att han är kund hos sistnämnda bolag. En bestämmelse
av denna innebörd underlättar för kunderna hos ett bolag att köpa hos annat
bolag, om dessa av eu eller annan anledning, såsom vistelse å annan ort, oundvikliga
ojämnheter i kontrollområdesindelningen m. in., finna med sin fördel förenligt
att till avhämtning köpa hos annat bolag än det, som finnes inom det kontrollområde.
de tillhöra. Särskild betydelse skulle eu dylik bestämmelse få för de konst!-

Katigt^ Maj.is Nåd. Proposition Nr 187. 53

mantel'', som bo inom kommuner, liggande ungefär mitt emellan tva bolag. Om
anordningar med transportkort komme till användning, skulle dessa konsumenter
kunna köpa till avhämtning hos det bolag de för bäst finna, och skulle sålunda en
mjukare utformning av den för konsumenter å vissa orter nog sä betungande kontrollområdesinstitutionen
beredas. Några av de myndigheter, som yttrat sig över
ansökningar om kontrollområden, hava förordat införande av bestämmelser angående
möjlighet för en person, bosatt inom ett kontrollområde, att under erforderlig
kontroll köpa hos bolag inom annat kontrollområde. Kontrollstyrelsen får alltså
tillstyrka, att i det föreliggande förslaget införes bestämmelser av ovan angivet
innehåll. Det torde vara tillräckligt att bestämma, att, om en person önskar köpa
hos annat bolag än det, som utövar sin verksamhet inom det kontrollområde, därhän
är mantalsskriven, han skall uppvisa, att han av bolaget inom sitt kontrollområde
erhållit dess medgivande därtill. Bestämmelsen kan lämpligen fogas till o
stycket i 15 § 2 inom., som då skulle komma att lyda: »Innehavare av rätt till
utminutering äger ej utom det kontrollområde, där han utövar sin verksamhet, inom
riket försända brännvin till annan än den, som innehar rätt till detaljhandel, och
ej heller till avhämtning försälja till person, som är mantalsskriven inom annat
kontrollområde, såvida denne icke kan uppvisa, att han av bolaget inom det kontrollområde,
där lian är bosatt, erhållit dess medgivande därtill.»

1 26 g av förslaget finnas uppställda särskilda bestämmelser om införseln av införsel ao
brännvin från utlandet. Innebörden av dessa bestämmelser är, att annan än den, &>•«»»*»» fri**

som äger rätt att försälja brännvin, fortfarande skall få från utlandet införa bränn- Hin es or ■

vin, men att han skall vid det tillfälle, då varan avhämtas från tullverket, styrka
med intyg från vederbörande bolag, att »hinder för honom vid ifrågakomna tid ej
möter att hos bolaget inköpa brännvin». En bestämmelse, som reglerar importen
från utlandet, synes vara väl motiverad såväl från nykterhetssynpunkt som också
för att skydda den inhemska handeln med brännvin. Såväl myndigheter som bolag och
enskilda spirituosahandlare hava framställt krav på genomförande av en dylik bestämmelse.
Uppenbart synes det ock vara, att, om det fortfarande stode enskilda
fritt att från utlandet importera brännvin utan hinder av några restriktivbestämmelser,
importen skulle taga en stor omfattning, icke minst i de landsdelar, som
ligga vid gränserna, och alldeles särskilt i Skåne. Agenter för utländska firmor i
spirituosabranschen, som redan för närvarande utöva en omfattande försäljning till
men såväl för nykterhetsintressena som särskilt för våra inhemska affärsmän på
detta område, skulle antagligen i ett dylikt sakernas läge finna än gynnsammare
förutsättningar för en omfattande försäljning. En självklar förutsättning synes därför
vara, att, om kontrollanordningarna göras obligatoriska för all försäljning inom
landet, bestämmelser jämväl uppställas för införseln från utlandet.

Principerna för uppställandet av dylika bestämmelser .synas böra vara följande.
För det första fa bestämmelserna icke vara sä beskaffade, att de kunna
verka undergrävande på kontrollföreskriftemas verksamma tillämpande inom landet.

För det andra få bestämmelserna icke sätta utländska köpmän i en mera gynnad
.ställning än inhemska försäljare. Bäst främjas dessa båda syftemål genom att
allenast låta de inhemska detaljhandlarna bliva importörer och samtidigt ålägga
dessa — väl främst bolagen — att anskaffa de varor från utländska handlande,
som konsumenter inom Sverige kunna komma att rekvirera. Härigenom finge de

54

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

inhemska handlandena fullt i sin hand att utöva den dem åliggande kontrollen över
spirituosahandeln, samtidigt som den utländska handelns berättigade intressen bleve
tillgodosedda. Att märka är nämligen, att, då brännvinshandeln, såsom i Sverige,
är monopoliserad hos ett fåtal enskilda, det måste anses som ett viktigt statsintresse,
att försäljning genom andra än monopolinnehavarna effektivt bliver förhindrad.

1 det föreliggande förslaget har man emellertid valt en annan väg än den
nyss antydda.

Till en början får kontrollstyrelsen framhålla några, enligt styrelsens mening
formella otydligheter, som vidlåda avfattningen av 26 § 1 mom. Uttrycket »hinder
för honom vid ifrågakomna tid ej möter att hos bolaget inköpa brännvin» torde
nära sammanfalla med innebörden i bestämmelsen i 15 § 2 mom. 4 stycket »till
vilken bolaget finner utminutering kunna äga rum» och synes giva anledning till
den tolkningen, att införseln ej får äga ruin i större myckenhet än som gäller vid
försäljning utminuteringsvis. Enligt vad styrelsen erfarit, lär emellertid meningen
med stadgandet vara, att importen skall få ske oavsett myckenheten. Vidare lär
uttrycket »mottagaren» icke vara fullt tydligt, då ju därmed kan avses dels speditören,
dels konsumenten. Denna tvetydighet kan bliva undergrävande för tillämpningen
av restriktivbestämmelserna, ty om den tolkningen vunne burskap, att det
vore speditören, som skulle styrka sin behörighet, skulle speditörer kunna komma
att tjäna som mellanhänder vid försäljning till personer, som icke borde få åtkomma
brännvin. Visserligen äger på grund av stadgandet i 5 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen
icke annan än detaljhandlare att tillhandagå allmänheten med
anskaffande av brännvin, men denna bestämmelse har i praktiken visat sig hava
en ganska begränsad betydelse.

Till dessa mera formella invändningar, som kunna riktas mot den föreslagna
bestämmelsen, komma materiella betänkligheter, som styrelsen hyser beträffande
stadgandet.

Syftet med 26 § 1 inom. i den avfattning stadgandet erhållit, måste anses
vara att icke förhindra de enskilda personer, som vilja köpa brännvin från främmande
länder, att göra dylika inköp, men ingalunda att tillmötesgå enskilda personer
att från utlandet införa brännvin för att motverka eller övervinna de restriktivbestämmelser,
som kunna hava uppställts. Detta syfte kan styrelsen icke anse
hava förverkligats genom den utformning, som givits åt förslaget ifråga. Ty om
en person får importera vilken myckenhet som helst — om nu denna tolkning är
riktig — är det givet, att han föredrager att köpa från en utländsk firma i långt
större myckenhet, än han äger köpa inom landet. Särskilt kan detta befaras komma
att äga rum, då konsumenterna frestas till import av brännvin av agenter för utländska
handelshus, vilka i ett dylikt sakernas läge säkerligen framdeles såsom hittills
komma att åtaga sig allt besvär med importen inför utsikten att avsevärt
kunna öka sin försäljning. En dylik trafik kan man i synnerhet befara i de södra
delarna av landet och alldeles särskilt i städerna utmed Öresund, där konsumenterna
utan tvivel snart skola finna det vara lättare och bekvämare att köpa av
danska agenter iin hos de svenska detaljhandlarna. Dessa osunda förhållanden
skulle dels komma att befordra langningen av brännvin ända till en omfattning,
som skulle komma att utgöra en allvarlig fara för nykterhetstillståndet, dels tvinga
bolagen att släppa efter på kontrollbestämmelserna för att i någon mån uppväga
det utländska inflytandet. Att den inhemska spirituosahandeln skulle komma
att lida avsevärt avbräck genom en dylik trafik, torde utan vidare vara klart.

55

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

Enligt kontrollstyrelsens mening är den säkraste och lämpligaste formen för
ordnandet av importfrågan, att annan införsel av brännvin från utlandet än sådan,
som äger rum genom detaljhandlare, förbjudes. Kan emellertid icke en bestämmelse
av dylikt innehåll vinna nådigt avseende, bör åtminstone importen icke få ske i
större myckenhet än den enskilde importören själv äger köpa inom landet. Mot en
dylik bestämmelse kan visserligen från konsumentsynpunkt resas den invändningen,
att vid införsel i allmänhet större mängder intagas än vid köp inom landet. Denna
omständighet lärer emellertid väl kunna av bolagen beaktas vid utställande av »införselbevis».
Vid alla hittills tillämpade kontrollanordningar gäller nämligen den
bestämmelsen, att bolag kunna för visst tillfälle eller tillsvidare medgiva undantag
från tillämpningen av den av bolaget fastställda maximikvantiteten; ett dylikt undantag
kan givetvis jämväl göras, om bolagen komma att pröva, huruvida särskilda
importörer få införa brännvin i viss myckenhet.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att 26 § 1 mom.
1 stycket erhåller följande lydelse:

1. Brännvin, som — — — — styrker, att hinder för honom vid ifrågakomna
tid ej möter att hos bolaget inköpa brännvin i myckenhet, varom fråga är.

Andrad lydelse av bestämmelserna för brännvin och sprit m. rn. i rubrikerna

183—185 i gällande tulltaxa.

I det förslag till ändring av bestämmelserna för brännvin och sprit i gällande
tulltaxa, som remissen jämväl omfattar, har under tulltaxerubrikerna 183,
184 och 185 införts bestämmelser, som hänföra sig till de föreslagna ändringarna i
brännvinsförsäljningsförordningen. Men dessutom har i anmärkning 3 införts den
bestämmelsen, att resande, som ankommer från utrikes ort, i vanlig ordning får
medföra hit hänförliga varor, dock endast mot erläggande av, om införseln sker å
fat, tredubbla och, om införseln sker å andra kärl, dubbla tullen; samma bestämmelser
skulle gälla beträffande prov å brännvin, som införas av vederbörligen legitimerad
handelsresande.

Enligt kontrollstyrelsens mening kan det starkt ifrågasättas, om de föreslagna
bestämmelserna komma att få den med desamma avsedda effekten. Förslaget synes
förutsätta, att en resande skulle till Sverige få införa så betydande kvantiteter som
ett eller flera fat, det vill säga en säkerligen minst lika stor kvantitet, som en
köpare inom landet skulle med tillämpning av_. myckenhetsbestämmelse vid köp
behöva ett helt år för att köpa. Särskilt utmed Öresund skulle utan tvivel en stark
trafik utvecklas med resande i sprit, vilka, utan att behöva förete införselbevis,
skulle mot erläggande av den högre tullen införa brännvin. I de skånska städerna
skulle avstängningsåtgärderna tjäna till föga, då den avstängde skulle såsom resande
kunna till landet utan införselbevis införa långt större mängder än bolagets egna
kunder skulle kunna få köpa. Den högre tullens återhållande moment torde bliva
ringa, då erfarenheten lär, att en person, som är begiven på brännvinsmissbruk,
gärna betalar det pris, som fordras för att bekomma berusningsmedel.

För att bringa tulltaxans bestämmelser i överensstämmelse med syftet i de i
förslaget uppställda restriktivbestämmelserna lär det vara erforderligt att välja en
annan väg. Den mängd brännvin, som en person skulle få tullfritt införa utan införselbevis
borde sättas till minsta möjliga kvantitet, förslagsvis en liter, och vad
han därutöver införde skulle från tullverket få utlämnas, först när han visade sig

56

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 187.

innehava sådant bevis, som omförmäles i 26 § i brännvinsförsäljningsförordningen.
Någon högre tullsats vid införsel av brännvin genom resande torde icke vara erforderlig,
liksom ej heller ifråga om spritvaror, som införas av legitimerad handelsresande.
Anmärkning 3 bör därför enligt kontrollstyrelsens mening erhålla följande
lydelse:

»Resande, som ankommer från utrikes ort, må i vanlig ordning medföra allenast
en liter av hit hänförliga varor. Medföres större mängd, må varorna ej utlämnas
från tullverket, utan att den resande med intyg av vederbörande brännvinsförsäljningsbolag
styrker, att hinder för honom vid ifrågakomma tid ej möter att hos
bolaget inköpa brännvin i myckenhet, varom fråga är.»

För att undvika onödiga upprepningar och göra uppställningen tydligare synas
anmärkningarna 2—4 böra sättas efter rubrik 185 och förses med överskrift »Anmärkningar
till nr 183—185».

Det av styrelsen framställda förslaget till ändring av 26 § 1 mom. påkallar
jämväl ändring i anmärkning 2. I anmärkning 4 torde ordet »annat» i sammanställningen
»annat likartat» böra utgå.

Remissakten återställes härmed, varjämte bifogas protokollsutdrag, utvisande
ledamöternas skiljaktiga mening.

Stockholm den 10 april 1915.

Undexdånigst
FREDRIK ZETHELIUS.

G. B. LAGERGREN. K. ARNELL. ERNST ENVALL.

Ledamöterna i kontrollstyr elsen hava varit av skiljaktig mening och yttrat;

Nu gällande medgivande för bolag, som infört kontrollsystem att vid utminutering
hålla ett minsta tillåtna försäljningsbelopp av 3/10 liter, synes på vissa
häll och måhända med fog hava uppfattats så, att det stode dessa bolag fritt att
själva avgöra, huruvida omfönnälda kvantitet skulle vara att tillgå i minuthandeln
eller om litergränsen fortfarande kunde i praktiken tillämpas. Vid sådant förhållande
torde vara anledning företaga en omredigering av stadgandet i nu föreslagna
3 §, så att därav med tydlighet framgår, att behörig köpare har ovillkorlig rätt att
erhålla minimibeloppet. Det vore enligt vår mening mycket att beklaga, om denna
efter så stora svårigheter vunna skyddsåtgärd mot litersupningens vådor ej bleve
allmänt genomförd.

Den lagstiftning, som nu förberedes (15 §), innebär, bland annat, att varje
köpare av de i brännvinsförsäljningsförordningen avsedda drycker har att underkasta
sig registrering och kontroll'' beträffande dessa sina inköp. Om man sålunda för att
förekomma skada och missbruk vid dessa varors försäljning ålägger samtliga konsumenter,
måttlige och omåttlige, skötsamme och försumlige, ett dylikt intrång i

57

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 187.

deras fria görande cell låtande, bör tillses, att åtstramningen ej blir onödigtvis hård
för den enskilde eller ägnad att medföra betungande olägenheter i handelshänseende.
Så skulle bli förhållandet genom en rikets allmänna indelning i kontrollområden.

Den obligatoriska individuella kontrollen är, lämpligen anordnad, ensam för
sig fullt tillräcklig att på ett verksamt sätt förhindra missbruk av spirituösa drycker,
och giver ej heller nykterhetstillståndet i landet anledning till att därjämte inrätta
obligatoriska försäljningsområden.

När nu gällande, men ännu ej tillämpade stadgande om fakultativt anordnande
av kontrollområden förelädes riksdagen (proposition 233/1914 B) uttalades
också, att en förutsättning för det nya (individuella) försäljningssystemets effektivitet
vore, att antingen kontrollbestämmelserna komme att gälla för all försäljning inom
riket eller och systemets kringgärdande med skyddsbestämmelser av den art, som
innefattas i medgivandet att inrätta kontrollområden.

Det torde då få anses obehövligt att nu i lagstiftningen införa häda dessa
garantier.

Landets uppdelning i olika försäljningsområden i syfte att förhindra, att en
person köper från mer än ett bolag, har tillförene underkänts av nykterhetskommittén
(se betänkandet den 5 januari 1914 sid. 223), med hänsyn dels till de med
uppdelningen förenade svårigheter, dels till möjligheten att på annan väg vinna nyssnämnda
syftemål. Detta kunde ske genom att ålägga bolagen att i fråga om varje
köpare konstatera, om han är kund hos annat bolag. På sådant sätt behövde enligt
kommittén den konsumerande allmänheten icke bindas vid visst på förhand
givet bolag utan kunde härutinnan medgivas valfrihet. Om kommun, varest brännvinsbolag
ej driver rörelse, nu berättigas att välja sitt s. k. hemortsbolag (70 § i
kommittéförslaget) är jämväl kommunernas på detta område eljest erkända självbestämningsrätt
tryggad. Kommunerna torde bäst vara i tillfälle att själva bedöma,
var deras invånare hava sina naturliga handelsvägar, och skulle enstaka kommunal -medlem för egen räkning här hava andra önskemål, stode det honom fritt att efter
anmälan uppsöka annat bolag.

Vi få alltså på det livligaste tillstyrka, att såväl nu gällande som i föreliggande
förslag intagna bestämmelser om kontrollområden övergivas. Då även innehavare
av överlåtna minuthandelsrättigheter bliva ålagda individuellt försäljningssystem
och underkastade de närmare föreskrifter, som äro avsedda att utfärdas,
kunna utan särskilda svårigheter anordningar vidtagas till förekommande av okontrollerad
försändning från en ort till annan även från dessa spirituosahandlande.

I 15 § 2 mom. är föreslaget ett stadgande, enligt vilket det må fastställas
viss myckenhet, utöver vilken under angiven tid utminutering till köpare eller vissa
sådana ej må ske. Denna begränsning i utlämningen under viss tidsperiod bör dock
rättvisligen ej få gälla alla, även oförskylda köpare, utan allenast drabba sådana,
vilka visat sig ej kunna rätt handhava spirituösa drycker. Ett på sådan grund
vidtaget utminuteringsmaximum har ej den karaktär av retsamt godtycke, som obestridligen
vidlåder inbegripandet av samtliga köpare utan åtskillnad. Utvägen att
vid förefallande behov helt och hållet indraga inköpsrätten är lika fullt öppen.

Enligt författningsförslaget (15 g 2 inom.) skall kontrollstyrelsen äga godkänna
grunderna för det av bolag anordnade försäljningssystemet. I propositionen
nr 242 1914 B hade motsvarande bestämmelse (32 ij) sådan lydelse, att bolag hade
att, med iakttagande av de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen kunde utfärda,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 169 käft. (Nr 187—188.) 8

58

Kungl. Maj.is Nåd. P»-(»position Nr 187.

anordna individuell kontroll. Om nu meningen är att centralmyndigheten skall för
varje särskilt bolag pröva och eventuellt godkänna dess vidtagna kontrollanordningar,
måste vi finna, att den i nyssberörda proposition föreslagna bestämmelsen
om utfärdande av vissa allmänna föreskrifter till ledning för bolagen är att föredraga.
Oegentlig^ vill det emellertid i båda fallen synas att lägga avgörande av
dessa frågor i ett ämbetsverks hand. De torde bäst regleras genom eu av Kungl.
Maj:t meddelad särskild författning.

Uti här bilagd P. M. hava vi sökt angiva några riktlinjer för kontrollens
eventuella anordnande.

Vad härefter beträffar den åt kontrollstyrelsen i 15 g 10 mom. och 26 § 1
mom. uppdragna befogenhet att slutligen avgöra klagomål rörande i dessa stadganden
omnämnda förhållanden få vi erinra, att, då dessa förhållanden avse tillsynen
över brännvinsförsäljningen ur ordningssynpunkt, det bör tillkomma vederbörande
länsstyrelse att upptaga dessa klagomål. Hos denna myndighet med dess
tillgång till underordnade organ kan dessutom förutsättas större kännedom om förhållandena
på varje ort.

På de skäl, som finnas anförda å sid. 58 i propositionen nr 242/1914 B, anse
vi det förslag till reglering av importen av spritdrycker, som innefattas i 26 §,
vara att föredraga framför det av kontrollstyrelsen nu framställda, men hava ingenting
att erinra mot mindre redaktionsförändringar.

Skall kontrollstyrelsen emellertid, på sätt författningsförslaget innebär, förvandlas
till uppsiktsmyndighet över folknykterheten i landet och en slags högsta
domstol för den enskilde medborgarens åtkom,sträft till spirituösa drycker, torde det.
bli en mer än vansklig uppgift för styrelsen att samtidigt tillgodose det statsfinansiella
intresset. Vi äro livligt övertygade om, att staten, som tillsvidare väl ej kan
undvara brännvinet som skatteobjekt, är bäst betjänt av att kontrollstyrelsen får
förbliva vid sitt egentliga kall, ordnandet och övervakandet av kontrollen över de
accispliktiga näringarna. De nya maktpåliggande uppgifter, även dessa av tekniskfinansiell
natur, som väl komma att tilldelas styrelsen genom överinseendet över
systembolagens ekonomiska skötsel och förvaltning, göra det än mer angeläget, att
dess verksamhet ej splittras.

Det avgörande inflytandet över nykterhetsfrågoma, i den mån detsamma ej
utövas av länsstyrelserna, bör läggas ej i kontrollstyrelsens utan i socialstyrelsens
hand. Vid upprepade tillfällen har även socialstyrelsen gjort sig påmind i detta
hänseende. Så har nyligen ännu en gång skett, i det att denna myndighet i avgivet
yttrande angående alkoholistvårdens ordnande ifrågasatt en ny sektion ar''
sociala rådet med uppgift att handlägga ej allenast ärenden rörande alkoholistvården
utan även nykterhetsfrågor i allmänhet, i den mån de tillhöra socialstyrelsens
ämbetsområde.

I utlåtande över nykterhetskommitténs betänkande den 5 januari 1914 bär
socialstyrelsen tidigare hemställt huruvida det icke vore naturligast och riktigast,
att åt socialstyrelsen lämnades uppgiften att vara den centrala ämbetsmyndigheten
i avseende å den sociala sidan av nykterhetsverksamheten, med vilken hemställan
socialstyrelsen förknippat den anmärkning, att den tekniska och ekonomiska kontrollen
över brännvinsbolagens verksamhet lämpligen borde utövas av kontrollstyrelsen.
Den då av socialstyrelsen förordade uppdelning av frågorna, vilken sammanfaller
med vårt förslag, har sålunda nu ytterligare betonats genom ovanberörda

59

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

framställning om en särskild nykterhetsavdelning i det sociala rådet; och har genom
denna utvidgning även behovet för kontrollstyrelsen av ett sakkunnigt råd, till den
del därav som avser andra medlemmar än affärskunnige, vid bifall till socialstyrelsens
framställning bortfallit.

Slutligen få vi med föranledande av det omnämnande, som i föreliggande utlåtande
förekommer, rörande fastställande av eget kontrollområde för Gottlands län,
erinra, att därom, pa sätt bifogade protokollsutdrag från den 28 januari 1915 utvisar,
yppat sig avvikande mening i kontrollstyrelsen.

P. M.

angående all brännmnsförsåljnings ställande under kontroll.

All försäljning till enskilda av brännvin och dithörande skall registreras.

För detta ändamål skall den, som vill köpa brännvin, anmäla sig hos visst
(valfritt) brännvinsförsäljningsbolag, som här kallas köparens hemortsbolag, för erhållande
av personligt registreringskort med fri inköpsrätt.

Vid varje inköp hos hemortsbolaget eller vilken som helst annan brännvmsförsäljningsafiar
inom riket skall anteckning göras å detta kort om den inköpta
kvantiteten.

Göres inköpet hos hemortsbolaget införes anteckning om köpet omedelbart i
bolagets registreringsbok över dess spirituosaförsäljning.

Göres inköpet i annan minuthandelsaffär å samma eller annan ort, skall innehavaren
av ifrågavarande affär dels anteckna inköpet å registreringskortet dels även
underrätta köparens hemortsbolag om köpet. — Dylik avisering hos respektive hemortsbolag
göres för var månad, och behöver därvid endast uppgivas kortets nummer
och den inköpta kvantiteten.

Registreringskorten gälla till kalenderårs utgång.

Belinnes innehavare av registreringskort för egen del missbruka spritdrycker
eller på något sätt missbruka sin inköpsrätt, gör hemortsbolaget anmälan därom
hos kommunalnämnden eller nykterhetsnämnden i den kommun, där den skyldige
har sin hemvist. Finner nämnden anmälningen befogad, må Kungl. Maj:ts befallningshavande,
på framställning av respektive nämnd, besluta om registreringskortets
indragande.

Personer, som fråndömts rätt till registreringskort, må efter ansökan hos
bolaget och efter kommunal- eller nykterhetsnämnds hörande erhålla nytt sådant
med fri inköpsrätt eller inskränkt sådan. Registreringskort med inskränkt inköpsrätt
berättigar endast till inköp hos hemortsbolaget.

Detta system lägger ej nämnvärda hinder i vägen för import eller inköp från
annan ort än den, där man har sin hemvist.

Vid import gör tulltjänsteman anteckning å kortet och aviserar hemortsbolaget.
Vid rekvisition från annan ort måste registreringskortet åtfölja rekvisitionen,
såvida ej sändningen expedieras genom minuthandelsaffär i köparens hemvistort,
då anteckning om köpet kan göras där.