Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76

Proposition 1901:76

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

N:o 76.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anslag till
nybyggnader in. m. för kustartilleriets inqvartering å det
s. k. Nya varf vet vid Göteborg; gifven Stockholms slott den
22 mars 1901.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att till nybyggnader m. m. för kustartilleriets inqvartering å det
s. k. Nya varfvet vid Göteborg bevilja ett anslag af 350,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1902 anvisa 175,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Gerh. Dyrssen.

Bih. till It/hd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 63 Käft. (No 16.)

Kongl. Maj;ts Nåd■ Proposition N:o 76-

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 mars 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet Dyrssen anförde i underdånighet:

»Då jag den 11 sistlidne januari gjorde underdånig hemställan
om äskande af anslag till nybyggnader för kustartilleriets förläggning
m. m., anförde jag, att kustartillerikomitén vid beräkningen af erforderliga
till- och nybyggnader för kustartilleriets förläggning i fredstid
samt för minförsvarets ordnande och inqvarteringen vid mobilisering
förutsatt, att lokaler skulle blifva tillgängliga för förläggning af fortet
Elfsborgs personal och materiel i redan befintligt etablissement, nemli -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

gen det s. k. Nya varfvet vid Göteborg, livilket för närvarande är upplåtet
åt fångvårdsstyrelsen; men anmälde jag tillika, att jag då ej var
i tillfälle att till Kongl. Maj:ts pröfning framlägga frågan om Nya
varfvets tagande i anspråk för kustartilleriets förläggning.

Sedan denna fråga numera vunnit erforderlig utredning, anhåller jag
att få inför Eders Kongl. Maj:t anmäla densamma.

I sitt den 16 november 1900 afgifna underdåniga betänkande anförde
kustartillerikomitén i förevarande ämne, bland annat, följande.

Flottan egde å södra elfstranden vid Göteborg ett betydande
etablissement, det s. k. Nya varfvet, hvilket hade förutsättningar att i
särdeles hög grad lämpa sig såsom förläggningsplats för fortet Elfsborgs
personal och materiel.

Nya varfvet vore beläget mellan Göteborg och fortet, temligen nära
det senare, men dock fullständigt undandraget insyn från sjösidan.
Elfven bildade vid Nya varfvet en vik, som inneslötes af en vågbrytare,
hvarigenom erhållits en för sjögång fullt skyddad hamn, inom hvilken
tillräcklig plats funnes för minpositionens alla fartyg och båtar. Stort
kajutrymme funnes i hamnen.

Etablissementet innehölle stora och väl underhållna byggnader,
lämpliga att inredas till såväl kaserner som förrådshus m. m., samt omfattade
i öfrigt ett ansenligt område med äfven annan strand längs
elfven än den vid nyssnämnda hamn belägna.

I samband med indragning af flottans depot i Göteborg hade
emellertid Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 14 december 1869 funnit
godt att, då erforderligt utrymme saknades i dåvarande fängelselokaler,
medgifva, att Nya varfvet finge tills vidare användas till afhjelpande
af detta behof, dock utan att större kostnader för sådant ändamål användes
än som för ett provisoriskt begagnande vore oundvikliga. Varfvets
öfverlemnande till fångvårdsstyrelsen egde rum på vissa af förvaltningen
af sjöärendena föreslagna vilkor, hvaribland äfven förekom,
att, derest behof af de upplåtna lägenheterna eller någon del deraf för
sjöförsvaret framdeles uppstode, desamma då skulle, efter ett års uppsägning}
af fångvårdsstyrelsen återlemnas.

Då flottans rätt att efter ett års uppsägning återfå dispositionsrätten
till hela detta etablissement sålunda vore obestridlig, och då nu för
sjöförsvarets räkning erfordrades ett större etablissement i närheten af
Elfsborg, och ingen plats enligt komiténs åsigt lämpade sig derför i
samma grad som Nya varfvet, samt då slutligen de kostnader, som uppförande
af ett nytt etablissement för kustartilleriet skulle medföra, vore
ganska betydliga, ansåge komitén sig böra tillråda, att flottan begag -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

nade sig- af sin tillförsäkrade rättighet att återtaga hela etablissementet
å Nya varfvet, och komitén hade till följd häraf vid uppgörande af
kostnadsberäkningar för förläggning af kustartilleriets personal och
materiel för fortet Elfsborg antagit, att sagda etablissement kunde för
ändamålet disponeras.

Fångvårdsstyrelsen hade hittills för egen räkning endast användt en
del af det rikliga utrymmet å Nya varfvet samt utarrenderat återstoden.

Ehuruväl icke heller kustartilleriet behof de disponera mera än en
del af dervarande utrymme, ansåge komitén det likväl icke böra sättas
i fråga att endast uppsäga fångvårdsstyrelsen från en del af området,
då nemligen fångvårdsstyrelsen för egen räkning disponerade just den
del af etablissementet, som på grund af befintliga byggnader och sitt
läge vid hamnen vore den för kustartilleriet enda lämpliga.

Redan i skrifvelse den 6 juli 1900 anmälde komitén sina åsigter i
denna fråga; och infordrades med anledning deraf fångvårdsstyrelsens
utlåtande i ämnet.

Sådant utlåtande afgafs den 16 sistlidne november af fångvårdsstyrelsen,
som dervid anförde, bland annat, följande.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1869 anmälde styrelsen,
hurusom ett högt fångantal i de centrala straffanstalterna å Långholmen,
i Malmö och i Carlskrona med nödvändighet kräfde ökadt fängelseutrymme,
och hemstälde, enär hvarken fästningstornet Kronan i Göteborg
eller någon annan af de till straffängelser tillförene begagnade men utrymda
lägenheter motsvarade det förevarande behofvet eller skulle utan
större kostnad kunna göras derför användbara, huruvida icke, för den
händelse Nya varfvet vid Göteborg dåmera kunde för flottans behof
undvaras, Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att detsamma, som vore för
ändamålet särdeles lämpligt, finge med tillhörande jord för fångvårdens
räkning så fort ske kunde upplåtas, dock under vilkor, att, derest behof
af denna statens lägenhet skulle för flottan åter uppstå, densamma
inom viss lämplig tid blefve af fångvården återstäld.

Vid ärendets föredragning den 14 december 1869 anbefaldes fångvårdsstyrelsen
att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma med
plan och kostnadsförslag till Nya varfvets fullständiga anordnande till
ett straffarbetsfängelse jemte beräkning af kostnaderna för dess förvaltning
och bevakning, hvaremellertid jemväl, då erforderligt utrymme saknades
i dåvarande fängelselokaler, af Kongl.1 Maj:t medgafs, att Nya
varfvet finge tills vidare användas till afhjelpande af detta behof, dock
utan att större kostnader för sådant ändamål användes, än som för ett
provisoriskt begagnande vore oundvikliga, och under vilkor, bland aunat,

Kong!. Ma jets Nåd. Proposition N:o 76.

att, derest behof af de upplåtna lägenheterna eller någon del deraf för
sjöförsvaret framdeles uppstode, desamma då skulle, efter ett års uppsägning,
af fångvårdsstyrelsen återlemna». Kong!. Maj:t medgaf derefter,
på framställning af fångvårdsstyrelsen, genom nådiga brefvet den
27 juli 1870, att kostnaderna för inredande af provisionel fängelse
inom Nya varfvet finge med ett belopp af 13,200 riksdaler af fångvårdens
förslagsanslag bestridas.

Jemlikt föreläggande hade fångvårdsstyrelsen redan den 3 juni
1870 till Kong!. Maj:t inkommit med fullständigt förslag till anläggande
af ett straffarbetsfängelse inom Nya varfvet, af hvithet framgick, att
omkring 400 straffångar ansågos der kunna inrymmas och att erforderliga
arbetslokaler, sjukrum, bostäder för förvaltnings- och bevakningspersonal,
kyrka in. m. redan förefunnos, hvadan hela kostnaden för
varfvets anordnande till fängelse blott bestege sig till 67,800 riksdaler,
dock att, derest det, såsom styrelsen ansåge önskligast, försåges med
sofceller af trä, kostnadsbeloppet komme att stiga till 110,000 riksdaler.

Med bifall till härom aflåten nådig proposition stälde 1871 års
Riksdag sistnämnda summa till Kongl. Maj:ts förfogande för ändamålet.

Rikets fångvårdssystem var ännu vid denna tid så ordnadt, att
ådömdt straffarbete intill två år och derunder af t j enades i enrum i länsoch
kronocellfängelserna, men allt straffarbete öfver två år i gemensamhet
vid de centrala fångvårdsanstalterna.

Sedan emellertid i nådiga förordningen den 30 maj 1873 blifvit
stadgadt, att fångarna före utträdet i gemensambeten skulle under
vissa månaders tid hållas i enrum, bestämdes genom nådiga brefvet
den 17 oktober samma år, att utöfver inredningen af 236 celler
i varfsbyggnaden ett för sagda ändamål afsedt särskildt dagcellfängelse
af sten skulle för en kostnad af 43,200 riksdaler å Nya varfvet
uppföras, inrymmande 51 celler; och skulle denna kostnad med 36,920
riksdaler utgå af det ofvan berörda, vid 1871 års riksdag beviljade
. anslaget och det öfriga beloppet 6,280 riksdaler af andra tillgängliga
medel.

Genom detta beslut ansåge fångvårdsstyrelsen det vara vitsordadt,
att man ej längre ansåg Nya varfvets upplåtelse för fångvårds ändamål
så provisorisk som från början varit meningen. Det fastknöt
denna plats vid fångvården på ett helt annat sätt, än som kunde anses
hafva skett genom ditflyttandet af ett antal gemensamhetsfångar,
Indika fångvårdsstyrelsen efter ett års förutgången uppsägning bort
lika lätt kunna till andra gemensamhetslogementer här eller der öfverflytta.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 76.

Men fångvårdsreformen fortskred vidare, och i lagen den 29 juli
1892 bestämdes, att straffarbete på fyra år eller derunder skulle med
viss afkortning verkställas i cell.

Detta beslut återverkade oundvikligt på anordningarna inom fängelserna.
Celler, hvilka afsetts för fångförvar den korta tid, som genom
förberörda 1873 års nådiga förordning stadgats, kunde icke alla
anses lämpliga, då en strafftid af ända till tre år skulle i dem aftjenas;
och då rikets fångvårdssystem nu blifvit i öfvervägande mån ett cellstraffsystem,
erfordrades derför ock ett ökadt cellantal för verkställighet
af nu ifrågakommande längre strafftider, under det att i följd af
den minskning, som måste inträda i gemensamhetsfångarnas antal, de
för dessa afsedda nattcellerna i centralfängelserna borde i motsvarande
mån blifva öfverflödiga.

Intet af rikets fängelser erbjöd så många möjligheter för omformande
efter nu inträdda förhållanden som Nya varfvet. Nära ett
fjerdedels sekel hade det vid sagda tid tillhört fångvården och under
alla dessa år hade intet kraf på dess återlemnande till sjöförsvaret afhörts.
Fångvårdsstyrelsen ingick derför den 14 december 1894 till
Eders Kongh Maj:t med underdånigt förslag till de åtgärder, hvilka
kräfdes för fångvårdsreformens praktiska genomförande i angifna afseende^
dervid särskilt, betonades såsom synnerligen angeläget, att
centralfängelset å Nya varfvet allt fortfarande bibehölles jemväl för
det dermed afsedda särskilda ändamål, som i Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till 1871 års Riksdag angifvits, i följd hvaraf det äfven
hädanefter skulle användas såsom förvaringsplats för gemensamhetsfångar,
som blifvit dömda för icke vanärande brott, ej heller förut
för sådant brott undergått bestraffning, äfvensom för dem, för hvilka
till följd af föregående lefnadsomständigheter och vanor gemenskap
med gröfre förbrytare skulle i högre grad öka straffets tyngd. Men
allra vigtigast vore att i detta fängelse bereda tillgång till nödigt antal
större celler för längre tids enrumsfångar. I de flesta fall utgjorde •
centralfängelsecellernas kubikinnehåll från 18 till 22 kubikmeter; men
då erfarenheten gifvit vid handen, att för fångar, hvilka skulle intill
tre år hållas i cell, cellens kubikinnehåll borde vara omkring 30 kubikmeter,
ansåge styrelsen, att ett antal af åtminstone 120 större dagceller
borde i centralfängelset å Nya varfvet anordnas för ifrågavarande
ändamål; och läte sig detta ock göra i enlighet med dervid öfverlemnade
ritningar för en beräknad och af de genomgripande ändringsarbetena
betingad kostnad af 180,000 kronor, ehuru, såsom sedermera
visade sig, detta belopp i följd af stigande priser icke blef fullt till -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

lyckligt. I det ombygda fängelset skulle derefter finnas 171 dag- och
nattceller, 116 nattceller, 40 arbetsceller samt dessutom nödiga arbetsrum
för gemensamhetsfångar, sjukceller och mottagningsceller.

Till Riksdagen afläts den 29 januari 1895 proposition om beredande
af medel för utförande af de utaf fångvårdsstyrelsen föreslagna
arbetena; och blef denna proposition af Riksdagen bifallen.

För fångvårdsstyrelsen hade väl detta Eders Kongl. Maj:ts och
Riksdagens gemensamma bestämmande måst te sig såsom ett tydligt
frångående af det under så helt olika förhållanden tjugofem år tidigare
stadgade vilkoret om Nya varfvets återställande efter ett års uppsägning,
då nemligen med ett sådant vilkor svårligen läte sig förena
ett beslut, hvarigenom den gamla sjöförsvarsdepoten förvandlats till
rikets enda, efter nu gällande fångvårdslagstiftning fullt tillfredsställande
centrala straffängelse, med hvars uppsägande den betänkligaste
lucka skulle för rikets fångvård komma att uppstå. Men för styrelsen
måste dock vara fullkomligt tydligt, att, derest åtgärder för rikets försvar
skulle kräfva ett återlemnande till sjöförsvaret af dess forna depot,
styrelsen icke af sina, i jemförelse härmed underordnade intressen
kunde finna något bestridande af sagda fordran vara i minsta mån
rättfärdigadt. Under nämnda förutsättning och alldeles oberoende af
den betydelse det anförda vilkoret om viss tids uppsägningsrätt, mot
fångvården numera kunde anses ega, funne sig styrelsen således böra
med all beredvillighet tillse, hvilka åtgärder kunde från fångvårdens
sida vara att vidtaga för tillmötesgående af nämnda fordran.

Om styrelsen härvid borde känna sig förpligtad att främst fästa
sig vid den möjlighet, som skulle innebära minsta kostnaden för statsverket,
kunde styrelsen icke undgå att erinra om hvad kustartillerikomitén
anfört derom, att endast en del af Nya varfvets område skulle
för sjöförsvarets egen räkning nu erfordras. Af sagda område använde
fångvården heller icke allt. Fråga kunde således uppstå, om
det icke vore möjligt att dela Nya varlvets område så, att försvaret
och fångvården dervid kunde få hvar sitt intresse behörigen tillgodosedt,

De delar af Nya varfvet, som, med fängelsets bibehållande, utan
olägenhet skulle kunna af fångvården återlemnas, utgjordes af den till
kronoskattehemmanet Skår eller Påfvelund hörande, å en styrelsens
utlåtande bifogad karta med röd färg utmärkta jord, för närvarande
med ett års ömsesidig uppsägning utarrenderad från den 14 mars 1899,
samt af det med samma färg utmärkta kaj- och magasinsområdet utefter
stranden. Detta senare omfattade bland annat dels två mycket
stora, till firman Strömman & Larsson i Göteborg på ett år från den

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

1 juli 1900 utarrenderade s. k. galérskjul samt'' en större förrådsbyggnad
af sten, utarrenderad till firman Gadus fabriker mot ett års ömsesidig
uppsägning, dels ock hela kajutrymmet inom v agb ryt aren med
undantag af den jemförelsevis obetydliga del, som behöfdes för fängelsets
egna transporter.

Det syntes vara utom all fråga, att hemmanet Påfvelund erbjöde
fullt tillräckligt utrymme såväl för erforderliga kasernbyggnader för
artilleriförsvarets och minförsvarets personal som för erforderlig exercisplats.
Såsom af kartan framginge, komme denna mark heller icke
att gränsa till fängelsets egentliga område, utan till det af fängelsets
bostadsbyggnader upptagna, hvilket vore tillräckligt vidsträckt att i
det närmaste aflägsna alla olägenheter af grannskapet, på samma gångsom
två å kartan med röd färg angifna vägar skulle sätta kasernområdet
i beqväm förbindelse med kaj området.

Detta senare, redan nu af betydlig utsträckning, kunde till följd
af läget och naturförhållandena med största lätthet förstoras. Material
till uttydning åt de bakom den forna skansen belägna, något vattensjuka
delarna funnes i det bredvid liggande höga berget. Galerskjulen
och Gadus fabriksbyggnad erbjöde ett högst betydligt magäsinsutrymme;
och syntes grannskapet mellan fängelset och kajområdet, på
detta sätt ordnadt, icke böra vålla fängelset — och sålunda ännu
mindre kajområdet — olägenhet, då någon sådan icke bemärkts under
de år, nämnda kaj- och magasinsområde varit af fångvården uthyrdt
till upplagsplatser för enskilda firmor.

För återlemnandet af berörda delar erfordrades icke andra åtgärder,
än att den vestligaste delen af fängelselängan, hvilken nu begagnades
till smedja, nedrefves till beredande af nedfartsväg för minförsvaret
samt att nödiga hägnader uppsattes till afstångande af fängelsets
blifvande kaj område från det öfriga.

Skulle Eders Kongl. Maj:t finna, att den af komitén väckta
frågan om Nya varfvets återlemnande till sjöförsvaret kunde på detta
sätt vinna en tillfredsställande lösning, blefve deraf en följd, att fångvårdsstyrelsen
fortfarande skulle kunna vidhålla sitt i underdånig skrifvelse
den 17 mars 1899 framlagda förslag om eventuell indragning af
centralfängelset i Malmö.

tunne åter Eders Kongl. Maj:t nödigt, att hela Nya varfvets område
återstäldes till sjöförsvaret, komme fångvårdens behof att gestalta
sig vida mer omfattande.

Fångvårdsstyrelsen, lemnar, till ådagaläggande häraf en utredning
grundad å kostnadsberäkningar, fogade till dess skrifvelse, rörande de

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

byggnadsarbeten, som skulle blifva erforderliga, derest det nuvarande
central fängelset å Nya varfvet icke vidare skulle komma att användas
för fångvårdsändamål. Af denna utredning framgår, att, enligt fångvårdsstyrelsens
åsigt, för ändamålet skulle, under nämnda förutsättning,
erfordras en statsutgift af omkring 1,535,000 kronor. Denna utgift
skulle visserligen i någon mån motvägas af en minskning i vissa
administrationskostnader; men denna minskning skulle enligt styrelsens
antagande icke kunna inträda förr, än en afsevärd tid förflutit från de
föreslagna byggnadsarbetenas fullbordande, då flertalet befattningshafvare
vid de särskilda centralfängelserna icke vore skyldiga att underkasta
sig förflyttning, och följaktligen, i händelse af indragning utaf
ett eller flera af dessa fängelser, den der anstälaa personal, som ej
vore villig underkasta sig förflyttning, måste pensioneras.

Sedan jag i ärendet meddelat mig med statsrådet och chefen för
justitiedepartementet, ansåg jag mig böra, med anledning af hvad fångvårdsstyrelsen
anfört, låta närmare undersöka, huruvida icke genom en
sådan delning af ifrågavarande område, att fängelsebyggnaderna finge
fortfarande för sitt nuvarande ändamål användas och nya byggnader
å området uppfördes för kustartilleriets förläggning, eu afsevärd besparing
för statsverket skulle kunna göras, utan att kustartilleriets inqvarteringsbehof
blefve på ett mindre tillfredsställande sätt tillgodosedt.

I sådant syfte blef, på min derom gjorda framställning, öfverstelöjtnanten
vid fortifikationen L. W:son Munthe, hvilken i egenskap af
ledamot deltagit i kustartillerikomiténs arbeten, beordrad att afresa till
Göteborg för att, i enlighet med af mig lenmade föreskrifter, på platsen
verkställa undersökning.

Vid denna undersökning hade öfverstelöjtnant Munthe att undersöka
lämpligheten deraf, att delningen verkstäldes på det sätt, att fångvården
behölle det nuvarande fängelseområdet samt hvad derutöfver för
bevakniugspersonalens inqvartering kunde erfordras, men återstoden af
Nya varfvet, hvari bland annat inginge hamnområdet, återlemnades till
sjöförsvaret, och skulle dervid särskildt utredas, dels huru gränsen
mellan de båda områdena borde dragas, dels Indika nybyggnader in. fl.
anordningar, som för inqvartering af kustartilleri inom det sjöförsvaret
tilldelade området skulle blifva behöfliga, dels ock de för dessa nybyggnader
m. in. erforderliga kostnader.

Bih. till Bifall. Blot. il)0l. 1 Sami. 1 Afd. 63 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

I det yttrande, som öfverstelöjtnanten Munthe afgifvit öfver den
verkstälda undersökningen, anföres följande.

Hvad först områdets delning beträffade, så borde uppenbarligen hela
hamnområdet med derå varande byggnader, såsom obehöfligt för fångvården
men oundgängligt för kustartilleriet, återlemnas till sjöförsvaret,
hvarvid dock borde tillses, att fångvården inom sitt område egde något
tillträde till vattnet.

Då emellertid hamnområdet, såsom afsedt för annat ändamål, ej
borde belamras med byggnader för kustartilleriets inqvartering, hvartill
den öppna delen af detta område för öfrigt vore alldeles för knapp
eller ock på annat sätt alldeles olämplig, så måste annat för nämnda
inqvarterings tillgodoseende lämpligt beläget och tillräckligt stort område
tilldelas kustartilleridetaschementet. Den del af Nya varfvet, som
läge vester om de byggnader, hvilka å en yttrandet bifogad karta öfver
varfsområdet betecknats med 10—15 och 23, syntes vara det område,
som företrädesvis borde härför tagas i anspråk. Inom denna del af
Nya varfvet funnes nemligen lämpliga och på lagom afstånd från hamnområdet
liggande platser för kasernbyggnad och öfningslokal, hvarjemte
inom derstädes redan nu befintliga och i allmänhet i ganska godt
stånd varande byggnader det befäl och underbefäl, som året om skulle
vara förlagdt å Nya varfvet, kunde inrymmas. Visserligen skulle fångvården
genom det ifrågavarande områdets återlemnande till sjöförsvaret
förlora bostäder för en ogift och fem gifta vaktkonstaplar, som nu vore
inqvarterade i 4 inom detta område liggande, kronan tillhörande hus;
men bostäder för dessa konstaplar syntes kunna beredas i något eller
några af de många hus, som skulle stå fångvården åter.

Emellertid stode nu ifrågavarande område ej i någon som helst
förbindelse med hamnområdet, ty icke ens öfver berget i norr ledde
någon gångbar stig. Att anlägga ordentlig väg öfver detta höga och
branta berg syntes dock ej kunna komma i fråga, utan syntes förbindelsen
lämpligen kunna beredas genom att, såsom redan för en del år
sedan varit på tal, rifva några meter af vestra fängelselängans vestligaste
del.

Hvarken det söderut liggande hemmanet Påfvelund eller området
öster om stora vägen syntes vara på något sätt behöfligt för fångvården,
hvaremot kustartilleriet der kunde anordna exercisplats och
möjligen äfven målskjutningsbana. Följaktligen borde dessa områden i
sin helhet jemte de till hemmanet hörande arrendatorsbyggnader återlemnas
till sjöförsvaret.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

Deremot borde den del af östra området, som gränsade intill sj elfva
fängelsebyggnaderna, få behållas af fångvården.

Hvad slutligen beträffade den anstalt för yngre tvångsarbetsfångar,
som nu vore inrymd i f. d. chefshuset, syntes det vara nödvändigt, att
densamma bortflyttades, innan något kustartilleri förlädes å Nya varfvet.
Härigenom skulle f. d. chefshuset blifva disponibelt, och då detta vore
välbehöfligt för kustartilleriet, borde det med sin tomt äfven återställas
till sjöförsvaret.

Den del af Nya varfvet, som sålunda skulle till sjöförsvaret återlemnas,
att af kustartilleriet disponeras, vore å den vid yttrandet fogade
kartan utmärkt medelst grön färgläggning. Det syntes dessutom falla
af sig sjelf, att nu befintliga utfärtsvägar från detta område till landsvägen
och till den för allmänheten upplåtna bryggan i Nya varfvets
nordöstra hörn finge begagnas ej mindre af kustartilleriet än äfven af
arrendatorn af Påfvelund och hans folk samt af dem, som bebodde de
å området befintliga, enskilda personer tillhöriga byggnader.

Under fredstid skulle af kustartilleriet förläggas å Nya varfvet 1
kapten, 2 subalternofficerare, 2 styckjunkare eller likstälda, 4 sergeanter
eller likstälda samt 50 man* stam, hvarjemte under beväringstiden tillkomme
65 värnpligtige. För denna styrka borde ständig inqvartering
sålunda beredas, hvarvid torde böra antagas, att kaptenen, 1 subalternofficer,
samtliga underofficerare och ett par underofficerskorpraler
vore gifta.

Emellertid skulle vid mobilisering kommendantsstaten jemte minörer
och eldare inqvarteras å Nya varfvet, under det att större delen af
artilleristerna då förflyttades till befästningarna. Vid mobilisering skulle
inqvarteringsutrymme sålunda erfordras för 1 regementsofficer, 2 kaptener,
4 subalternofficerare, 1 läkarestipendiat, 4 flaggjunkare eller likstälda,
6 sergeanter eller likstälda och 73 man stam samt 3 underbefäl
och 55 man värnpligtige, hvartill äfven borde komma några ekonomister
och handtverkare, men motsvarades de ungefärligen af det antal minörer
och eldare, som förlädes å de olika minfartygen. Då för det vid
mobilisering tillkommande befäl och underbefäl icke erfordrades någon
särskild inqvartering för gifta, skulle sålimda bostadsbehofvet behöfva
ökas med enskilda rum för högst 7 officerare och vederlikar, 3 flaggjunkare
och 4 sergeanter eller likstälda samt med kasernutrymme för
ytterligare omkring 13 man, hvilket inqvarteringsbehof redan under
''fredstid borde vara tillgodsedt.

Inom Nya varfvet skulle inqvartering sålunda beredas för

1 regementsofficer (2 rum),

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

1 kapten (6 rum och kök),

1 b (2 rum),

1 subalternofficer (5 rum och kök),

4 subalternofficerare (4 rum),

1 läkarestipendiat (1 rum),

2 styckjunkare eller likstälda (4 rum och 2 kök),

3 b b b (3 rum),

4 sergeanter b b (4 rum och 4 kök),

4 b bb (2 rum) samt omkring

128 man (i logement).

Manskapets inqvartering måste, enär inom det till återställande
föreslagna området inga härför lämpliga hus funnes, anordnas i en
nyuppförd kasernbyggnad, som äfven borde inrymma dag-, puts- och
tvättrum, vaktrum och arrester, order-, expeditions- och dagsergeantrum
samt rustkammare äfvensom bostäder för 2 gifta underofficerare.
För manskapet erfordrades äfven en matinrättning jemte mess, och
syntes den förstnämnda kunna utan olägenhet och för besparings skull
förläggas inom kasernen, der bostad för en gift köksföreståndare (underofficer)
då äfven borde inredas. I källarvåningen kunde en mindre
badinrättning lämpligen anordnas. Manskapsmess eller marketenteri
kunde inredas i ett redan befintligt, kronan tillhörande hus, der en
underofficersmess då äfven borde förläggas. I öfre våningen af sistnämnda
hus kunde inredas skolsalar; men för exercis vintertid och
gymnastik måste ett mindre exercishus uppföras.

Bostäder för 1 kapten, 1 subalternofficer, 3 underofficerare och 2
underofficerskorpraler, samtliga gifta, kunde inredas i befintliga, dels
kronan, dels enskilda personer tillhöriga byggnader.

I f. d. chefshuset kunde inredas lokaler för officersmess och messbetjening
samt för en sjukafdelning, hvarjemte der äfven funnes plats
för det befäl och underbefäl, som tillkomme vid mobilisering (1 regementsofficer,
1 kapten, 4 subalternofficerare, 1 läkarestipendiat och 7
underofficerare).

Hvad till sist kostnaderna för inqvarteringen m. m. beträffade, så
betingade kasernbyggnaden med matinrättning o. s. v. en kostnad af

155.000 kronor, hvartill dock i följd af den i Göteborgstrakten vanliga
dåliga grunden (blålera till 11—13,85 meters djup under ett 2,75—3,90
meter mäktigt mosandlager) komme en tilläggskostnad af omkring

60.000 kronor för pålning och undergrund. Anordnades badinrättning
i källarvåningen, tillkomme ytterligare 10,000 kronor, hvadan totalkostnaden
för kasernbyggnaden i så fall skulle uppgå till 225,000 kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

Uthusbyggnaden beräknades kosta 8,000 kronor och exercishuset
30,000 kronor. För reparation och ändring af äldre byggnader beräknades
en kostnad af sammanlagdt 24,800 kronor, och för inlösen af
byggnader, tillhörande enskilda personer, ett belopp af tillhopa 18,000
kronor.

Vidare erfordrades för planering, stängsel och väganläggning omkring
12,000 kronor, för rifning af plåtslagareverkstaden samt uppförande
af ny gafvelvägg 2,000 kronor och för yttre ledningar förslagsvis
5,000 kronor.

Kostnaden i sin helhet för kustartilleridetaschementets inqvartering

å Nya varfvet skulle sålunda blifva:

kasernbyggnad ................................................................... kronor 225,000: —

uthusbyggnad....................................................................... » 8,000: —

exercishus .......................................................................... » 30,000: —

reparation och ändring af befintliga byggnader...... » 24,800: —

inlösning af byggnader, tillhörande enskilda personer » 18,000: —

planering, stängsel och väganläggning........................ » 12,000: —

rifning af plåtslagareverkstaden och uppförande af

ny gafvelvägg .......................................................... » 2,000: —

yttre ledningar, förslagsvis ...... » 5,000: —

ritningar, byggnadskontroll och oförutsedda utgifter » 25,200: —

Summa kronor 350,000: —

Med anledning af öfverstelöjtnanten Munthes rapport hafva underdåniga
yttranden afgifvits af chefen för fortifikationen och af marinförvaltningen,
hvilka båda myndigheter förklarat sig icke hafva något
att erinra beträffande de af öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna anordningarna
å det område, som enligt hans förslag skulle till sjöförsvaret
återställas, samt de för samma anordningar beräknade kostnaderna.

Sedan fångvårdsstyrelsen erhållit nådig befallning att afgifva utlåtande
angående öfverstelöjtnanten Munthes förslag, huru gränsen mellan
sjöförsvarets och fångvårdens andelar af Nya varfvets område lämpligen
borde dragas, har styrelsen, efter att hafva hört sin biträdande
arkitekt, den 5 sistlidne februari afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet.

Deruti har styrelsen mot öfverstelöjtnanten Munthes delningsförslag
erinrat:

att om, såsom föreslagits, fångvården skulle afstå hela kajområdet
från hamnen fram till den nuvarande med palissadstängsel afskilda
fängelsegården, det skulle blifva omöjligt för fängelseförvaltningen att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

hindra kommunikation mellan fångarna och kustartilleriets manskap eller
andra, som uppehölle sig å kajområdet utanför fängelset;

att det minsta af de s. k. galérskjulen, hvilket för fängelsets räkning
användes till stall samt till förråds- och upplagsbyggnad, icke
kunde utan betydande olägenhet och kostnad afstås;

att det ifrågasatta afståendet af hela kaj området skulle göra transporten
af alla sjöledes ankommande foror till fängelset alltför lång och
obeqväm;

att på nordvestra sidan om fängelset jord skulle afstås i så omedelbar
närhet till detsamma och vidare kustartilleriets kasern och exercishus
läggas så nära fängelset, att krafvet å kasern- och fängelseområdenas
skiljande från hvarandra och å disposition för fängelset af tillräckligt
område i dess närmaste grannskap för dess behöriga isolering
från omgifningarna icke kunde anses tillgodosedt;

att, enligt hvad af styrelsens biträdande arkitekt uppgifvits, den
ifrågasatta platsen för kasernen, såsom belägen i en backsluttning med
ogynsamma lutningsförhållanden omedelbart under en brant bergvägg
samt dyster och synnerligen utsatt för frost och bergsyra, vore föga
lämplig för uppförande af en dylik byggnad, hvartill komme att tillgång
på dricksvatten ej funnes i platsens närhet; samt

att jemväl å östra delen af Nya varfvet alltför stort område skulle
enligt förslaget afhändas fångvården.

I öfverensstämmelse med de sålunda uttalade åsigter har fångvårdsstyrelsen
uppgjort och vid sin nu förevarande skrifvelse fogat en
karta öfver området, utvisande den delning af detsamma, som styrelsen
anser kunna godkännas. Enligt detta delningsförsläg skulle åt
hamnsidan gränsen dragas så, att ofvanberörda mindre galörskjul komme
att ligga å fängelseområdet och en smalare jordremsa behållas åt fångvården
utanför den egentliga fängelsegården, hvarigenom den fördel
vunnes, att efter uppförande af plank eller stenstängsel i de delar af
gränslinien, som ej upptoges af der liggande skjul, främmande personer
hindrades från tillträde till det inre fängelsestängslet; och skulle
denna jordremsa framdragas till ofvanberörda, från östra fängelselängan
framspringande mur, så att foror från ångbåtsbryggan kunde
föras in på fängelseområdet genom en i denna mur upptagen port.

Mot öfverstelöjtnanten Munthes förslag att bereda vägförbindelse
för kustartilleriet till hamnområdet genom ncdrifning af yttersta delen af
fängelsets vestra länga har fångvårdsstyrelsen icke funnit något att
erinra, likasom styrelsen beträffande den å Nya varfvet nu befintliga
tvångsarbetsanstalten för straffade unga lösdrifvare af mankön ansett,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

att, enär dessa kunde förflyttas till annan fångvårdsanstalt, kinder ej
borde läggas för sjöförsvarets önskan att komma i besittning af sagda
tvångsarbetsanstalts hus och område.

Genom undantagande för fångvårdens räkning af de mindre områden,
som styrelsen dertill föreslagit utöfver hvad öfverstelöjtnanten
Munthe ifrågasatt, skulle, enligt styrelsens tanke, vinnas den fördel, att
fångvården bereddes tillfälle att utan alltför stor kostnad genomföra
behöflig reglering af vissa bostadsförhållanden å Nya varfvet; hvarjemte
nödig byggnadsplats skulle finnas att tillgå för uppförande i
framtiden ej mindre af ny byggnad i stället för den nuvarande, alltför
nära fängelset belägna och otidsenliga vaktkonstapelsbyggnaden än
äfven af nya uthus i stället för de två, strax söder om den så kallade
södra kasernen befintliga uthusen, hvilka skäras af den föreslagna
gränslinien.

Slutligen har styrelsen framhållit önskvärdheten deraf, att vid
delningen blefve föreskrifvet, dels att fångvården skulle ega att öfver
*kajområdet till sjön framdraga nödiga aflopps- och andra ledningar, dels
att nyssnämnda två uthus invid den så kallade södra kasernen finge orubbade
qvarstå och af fångvården begagnas, så länge styrelsen kunde
finna det fördelaktigt att underhålla dem, dels att sjöförsvaret och fångvården
skulle till ömsesidigt fritt begagnande underhålla hvardera de å
dess område nu befintliga vägar, som för trafiken deröfver vore behöf''-liga. Derjemte har fångvårdsstyrelsen, vid det förhållande att den för
fängelsets räkning använda kyrkogården inlagts å det sjöförsvaret tillfallande
området, uttalat den mening, att sjöförsvaret borde tillhandahålla
fängelset lämplig begrafningsplats.

Af hvad i detta ärende förekommit finner jag det vara ådagalagdt,
att genom delning af Nya varfvets område mellan sjöförsvaret och
fångvården samt genom uppförande af nybyggnader och ändring af
äldre byggnader kustartilleriets behof af inqvartering å sagda område
kan på ett tillfredsställande sätt fyllas med en kostnad för statsverket,
som högst betydligt understiger de utgifter, hvilka skulle föranledas
deraf, att fångvården nödgades nu afstå från hela området. Genom det
föreslagna bortflvttandet af tvångsarbetsfångarna synes all olägenhet åt
grannskapet mellan kustartilleriets etablisement och fångvårdsanstalten
vara förebyggd, då de fångar, som derefter skulle förvaras å Nya
varfvet, icke kunna komma i någon beröring med kustartilleriets personal.

Emellertid bör vid delningens verkställande vederbörlig hänsyn

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 76.

tagas till vigten deraf, att den å området befintliga fångvårdsanstalten
fortfarande må kunna fylla sitt ändamål och att följaktligen de af fångvårdsstyrelsen
framstälda önskningar i detta afseende tillmötesgås, hvilket
också torde, utan att kustartilleriets behof åsidosättas, låta sig göra.

Hvad då först angår frågan om kajområdet, anser jag, att delningen
af detsamma utan olägenhet kan ordnas på det af fångvårdsstyrelsen
föreslagna sätt, hvarigenom fångvården skulle komma att behålla
det af styrelsen omförmälda galerskjulet samt vinna dels en beqvämare
förbindelse mellan fängelset och ångbåtsbryggan, dels ock tillfälle
att vidtaga betryggande anordningar till förekommande af beröring
mellan fångarna och andra personer.

Fångvårdsstyrelsen har vidare ansett, att gränsen i nordvest dragits
alltför nära fängelseområdet, för att krafvet på fängelsets isolering från
omgifningarna skulle kunna vederbörligen tillgodoses, hvilken uppfattning
synes särskildt grunda sig derpå, att fängelsegårdarna kunna öfverskådas
från det höga berget i vester, som enligt öfverstelöjtnanten
Munthes förslag skulle komma inom sjöförsvarets område. För attr
förekomma denna olägenhet synes gränsen kunna dragas på andra sidan
om bergets topp-, på sätt styrelsen föreslagit. Deremot torde den af
öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna gränsens tillbakaskjutande i öfrigt
ej vara erforderligt i den utsträckning, som af styrelsen blifvit ifrågasatt.
Enligt styrelsens eget förslag till gränsens dragande vid kajområdet
skulle minimiafståndet från densamma till vestra fängelselängan
ej blifva större än omkring 40 meter, och kortaste afståndet från östra
längans hörn till Nya varfvets gräns, utanför hvilken fångvårdens bestämmanderätt
ej sträcker sig, uppgår icke till 80 meter. Vid sådant
förhållande synes mig gränsen i vester och sydvest från fängelset kunna
lämpligen dragas så, att kortaste afståndet från vestra längan till kustartilleriets
område blefve omkring 100 meter.

Beträffande de af fångvårdsstyrelsen framförda anmärkningarna mot
den föreslagna platsen för kasernen torde böra erinras, att platsen är
belägen på flera tiotal meters afstånd från det af fångvårdsstyrelsen
omnämnda höga och branta berget samt att berget, som ligger norr
om den föreslagna byggnadsplatsen, icke kan sägas göra densamma
dyster. Enligt hvad öfverstelöjtnanten Munthe upplyst, har byggnadsplatsen
just valts med tanke på att berget skulle skydda densamma
mot de vid Göta elfs mynning förlierskande nordliga och nordvestliga
vindarna. Platsen, från hvilken man har en vacker och fri utsigt uppåt
elfven, har framför sig betydligt lägre mark och torde derför ej kunna
vara särskildt utsatt för frost. Bergsyran lärer ej blifva besvärande

Kongl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 76.

efter verkstad, dränering-, hvars kostnad också ingått i de uppgjorda
kostnadsberäkningarna. Lutningsförhållandena synas äfven vara tillfredsställande,
då sjelfva byggnadsplatsen är ganska jemn. Enligt hvad
öfverstelöjtnanten Munthe meddelat, finnes en brunn med vattentillgångjust
på den föreslagna byggnadsplatsen.

Emellertid torde, med anledning af hvad fångvårdsstyrelsen anfört
rörande den ifrågavarande platsens närhet till fängelset, böra undersökas,
huruvida icke annan lika lämplig plats för kasern och excercishus
skulle kunna finnas inom det för återlemnande till sjöförsvaret afsedda
området, exempelvis på hemmanet Påfvelunds egor; och lära,
derest så befinnes vara förhållandet, fångvårdsstyrelsens önskningar i
nu förevarande hänseende kunna fullständigt uppfyllas.

På grund af fångvårdsstyrelsens anmärkning derom, att jemväl å
östra sidan alltför stort område skulle enligt öfverstelöjtnanten Munthes
förslag afhändas fångvården, torde någon jemkning af förslaget i denna
del böra vidtagas.

Dock anser jag mig icke kunna tillstyrka, att för fångvårdens räkning
undantagas samtliga de områden, hvilkas bibehållande fångvårdsstyrelsen
ansett vara önskvärdt med afseende å vissa framtida byggnadsföretag
för tillgodoseende af fångvårdens inqvarteringsbehof. Detta
torde icke, vara nödvändigt, då enligt verkstäld beräkning genom den
af mig förordade delningsplanen endast 11 rum och 5 kök skulle frångå
fångvården, under det att genom tvångsarbetsanstaltens indragning och
i öfrigt 16 rum och 7 kök skulle kunna användas till fyllande af det
genom delningen uppkomna ökade inqvarteringsbehofvet.

Med ledning af de åsigter, jag nu tillåtit mig uttala, har öfverstelöjtnanten
Munthe å karta öfver Nya varfvets område inlagt ett förslag
till delning af området, hvilket förslag jag anser böra godkännas;
och är derå det för kustartilleriets förläggning afsedda området utmärkt
med grön färg.

Fångvårdsstyrelsens framställningar om rätt för fångvården att
framdraga nödiga aflopps- och andra ledningar öfver kajområdet till
sjön, att de två uthusen invid södra kasernen måtte få qvarstå och af
fångvården begagnas, samt att sjöförsvaret och fångvården skulle till
ömsesidigt fritt begagnande underhålla hvar och en de å dess område
nu befintliga väg är, som för trafiken äro behöfliga, anser jag kunna
utan olägenhet för kustartilleriet bifallas. Åt fångvården torde äfven
kunna medgifvas rätt att för större transporter få begagna sig af den
stora stenbryggan vid östra kajområdet, försåvidt port anordnas i det
blifvande stängslet öster om östra förrädsskjulet. Likaledes synes
Bih. till IUfod. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 63 Raft. 3

18 Kongl, Mnj.is Nåd. Proposition N:o 7f>.

fångvården kunna berättigas att för begrafningar använda den befintliga
kyrkogården.

D4 enligt nu angifna grunder frågan om delning af Nya varfvets
område synes kunna lösas på ett sätt, som kan anses tillfredsställande
för såväl kustartilleriet som fångvården — hvilken sistnämnda uppenbarligen
lärer, i fråga om den för dess räkning bibehållna delen af
området, fortfarande vara underkastad de genom nådiga brefvet den
14 december 186*9 stadgade vilkor — och då de af mig nu förordade
ändringarna i den af öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna delningsplänen
icke lära medföra någon ändring i de af honom uppgjorda
kostnadsberäkningarna, anser jag mig böra hemställa om äskande af
ett anslag å 350,000 kronor för ändamålet, hvilket anslag emellertid
lämpligen torde kunna fördelas på två är.

Följaktligen hemställer jag, det täcktes Eders Kong!. Makt föreslå
Riksdagen & J

att till nybyggnader m. in. för kustartilleriets inqvartering å det
s. k. Nya varfvet vid Göteborg bevilja ett anslag af 350,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1002 anvisa 175,000 kronor.»

''Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Annerstedt anförde:

»Enligt- hvad af fångvårdsstyrelsen blifvit upplyst, finnes icke
något hinder mot bortflyttande af tvångsarbetsanstalten å Nya varfvet
och denna anstalts inrymmande annorstädes i befintliga fångvårdsbyggnader.
Genom de af föredragande departementschefen föreslagna
jemkningar i Öfverstelöjtnanten Mimtbes ursprung-liga förslag till delning
af Nya varfvet mellan -sjöförsvaret och centralfängelset är o ock
de anmärkningar, som af fångvårdsstyrelsen blifvit framstälda mot
detta förslag, i hufvudsak afhjelpta. Hvad särsMldt angår de bostadslägenheter
för några af bevakningspersonalen vid centralfängelset —
11 ram och 5 kök —, hvilka skulle frångå fångvården, kan ersättning
derför utan afsevärd kostnad fullständigt beredas genom iståndsättande
af vissa lägenheter i de byggnader, öfver hvilka dispositionsrätt bibehålies
åt fångvården. Da derjemte af föredragande departementschefen
förklarats, att undersökning skall verkställas, huruvida kasernbyggnaden
må kunna förläggas till annan lämplig plats på längre afstånd från
centralfängelset än den af öfverstelöjtnanten Munthe föreslagna och
att, derest -så befinnes möjligt, afståndet mellan dessa byggnader skall
blifva ökadt, synes från fångvårdens synpunkt icke möta något hinder
för den nu ifrågasatta delningen af området vid Nya varfvet; och instämmer
jag i -den af föredraganden gjorda hemställan.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 76.

I föredragande departementschefens hemställan instämde jemväl
statsrådet öfriga ledamöter;

och behagade, med bifall till densamma, Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas proposition i ämnet af den lydelse, bilagan
A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

F. Wrangel.