Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11

Proposition 1883:11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

N:o 11.

Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till
ändringdr i förordningarna om kommunalstyrelse på landet,
om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse i
Stockholm och om landsting; Gifven Stockholms slott den
19 Januari 1883.

Med åberopande af hvad bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden
innehåller, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga till efterrättelse
från och med år 1884 följande förslag till ändrad lydelse af
i oc^ ^ * förordningen om kommunalstyrelse på

landet, §§ 12, 14, 57, 58,^ 59 och 64 i förordningen om kommunalstyrelse i
stad, 6, 12, 40 och 41 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
samt §§ 47 och 48 i förordningen om landsting, samtliga dessa försko'',
med undantag af dem som angå §§ 60 och 61 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, §§ 58 och 59 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad, § 41 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
och $ 47 mom. 1 i förordningen om landsting, dock under förutsättning
att Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 8 innevarande
månad med förslag till förordning angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst:

Bih. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 10 Raft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ 57.

Skyldig att till kommunens i § 5 omförrnälda gemensamma utgifter
lemna bidrag är eu hvar, som inom kommunen, ehvad han derstädes
bosatt är eller ej, eger eller brukar hemman, hemmansdel eller annan i
mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afsöndrad eller
till allmän bevillning för sig taxerad fastighet, eller derstädes idkar
bergsbruk, fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till allmän bevillning
taxerad näring; äfvensom en hvar, som inom kommunen sitt
rätta bo och hemvist har och eger sådan inkomst, att bevillning till
staten enligt förordningen angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst derför skall, såsom för inkomst af kapital eller arbete,
erläggas.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

Jordegare eller boställsinnehafvare, som åt landbo eller arrendator
upplåtit jord eller boställe, är från erläggande af kommunalutskylder
derför befriad, enär dessa utskylder enligt mom. 1 i denna § skola af
brukaren erläggas.

§ 58.

De i nästföregående § omförrnälda bidrag skola, såsom kommunalutskylder,
utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter nedanstående
grunder påförda fyrktal.

Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjena de i senast faststälda
mantals- och taxeringslängder upptagna värden å fastighet och
belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten erlägges, sålunda att:

A) för fastighet och frälseränta påföres en fyrk för hvarje 100 kronor
af uppskattadt värde samt

B) för inkomst påföres en fyrk för belopp, ej öfverstigande 5 kronor;
två fyrkar för belopp utöfver 5 till och med 10 kronor; tre fyrkar för
belopp utöfver 10 till och med 15 kronor o. s. v.

Sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, påföres
fyrktal efter ofvan stadgade beräkningsgrund för det fastigheten i mantals-
och taxeringslängden åsätta värde.

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 59.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver
upprätta en längd, upptagande, särskilt för hvarje skattskyldig och i
särskilda kolumner: för i mantal satt jord samt för annan fastighet uppskattadt
värde enligt mantals- och taxeringslängd^!; för beskattningsbar
inkomst i samma längd uppförda belopp; det åsätta fyrktalet för i mantal
satt jord; fyrktalet för annan fastighet; fyrktalet för beskattningsbar
inkomst och summan af den skattskyldiges fyrktal; allt på sätt det under
litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,
utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag, §§ 8
och 9 innehålla, tillika kommunens röstlängd. I den för anmärkningar
afsedda kolumn antecknas, om och på hvilken grund, i följd af dessa
bestämmelser, någon i längden uppförd skattskyldig icke eger utöfva
rösträtt. Längden upprättas i två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan
anslås och det andra hos kommunalnämnden förvaras.

§ 60.

Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att kommunalutskyld
endast från vissa af de i § 57 omförmälda beskattningsföremål skall utgå,
eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola följas, eller
att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar
skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gäller till efterrättelse hvad
sålunda förordnadt är. I öfrigt eger kommunalstämma ej besluta afvikelse
från de i §§ 57 och 58 för kommunalutskylders utgörande stadgade
grunder.

§ 61.

Då fråga om ny utskyld förekommer, skall grunden för dess uttaxering
först bestämmas i enlighet med hvad i §§ 57, 58 och 60 stadgas.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär
litt. B, skall innehålla hänvisning till de beslut, på hvilka årets utdebitering
sig grundar, med uppgift å det belopp, som skall utgå för hvarje

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

fyrk, samt upptaga: hvarje skattskyldig till bostad och namn; summan
af de honom enligt § 58 åsätta fyrktal, samt de honom efter fyrk påförda
kommunalutskylder.

Till bestyrkande af uppbörden skall längden slutligen innehålla särskilda
kolummer för anteckning om inbetalningar och restantier.

Förordningen om kommunalstyrelse i stad.

§ 12-

Röstvärdet för den, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, bestämmes
efter de i senast faststälda mantals- och taxeringslängd upptagna
värden å fastighet och belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten
erlägges, sålunda att:

A) för fastighet beräknas en röst för uppskattadt värde till belopp,
understigande 4,000 kronor; två röster för belopp från och med 4,000
intill 6,000 kronor; tre röster för belopp från och med 6,000 intill 8,000
kronor o. s. v. samt

JB) för inkomst beräknas en röst för belopp, understigande 200 kronor;
två röster för belopp från och med 200 intill 300 kronor; tre röster
för belopp från och med 300 intill 400 kronor o. s. v.

Ej må vid allmän rådstuga för någon flera röster beräknas, än som
svara mot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden, och
i intet fall flera än ett hundra röster.

§ 14.

Sedan mantals- och taxeringslängd^! blifvit af pröfningskomité!!
granskad, upprättar Magistraten på grund deraf en längd öfver stadens
röstägande medlemmar, jemte det på en hvar af dem belöpande röstetal.
Innan denna röstlängd tillämpas, skall den för hvarje gång vara minst
åtta dagar å kungjordt ställe till granskning framlagd. Anmärkning mot
röstlängden bör framställas, innan något ärende till behandling vid allmänna
rådstugan företages. Öfver framstäld anmärkning meddelar Magistraten
genast sitt beslut och inför i längden den rättelse, som deraf
föranledes. Missnöje mot beslutet må anföras på sätt och i den ordning
§76 stadgar; dock utan återverkan på hvad redan beslutadt blifvit, så
vida ej fråga är om val.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

§ 57.

Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de utgifter,
som för kommunens gemensamma behof böra enligt § 5 mom. 3
uttaxeras, lemna bidrag i förhållande till de i senast faststälda mantalsoch
taxeringslängd upptagna värden å fastighet och belopp af inkomst,
för hvilka bevillning till staten erlägges, på det sätt, att för ett hundra
kronor af värde å fastighet utgöres lika belopp som för fem kronor af
inkomst.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

Personliga tjenstbarheter, hvilka inom en stad utgjorts efter förut
antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnadt,
efter samma grunder utgöras.

§ 58.

Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att viss utskyld skall
utgå efter annan än den i nästföregående § mom. 1 bestämda allmänna
grund, eller att vissa från skattskyldighet till staden eljest befriade invånare
skola till fyllande af särskilda behof bidraga, skall till efterrättelse
gälla hvad i thy fall förordnadt är. I öfrigt må afvikelse från sagda
grund icke i annan mån ske än § 59 medgifver.

§ 59.

Skulle i andra fall än dem, som genom § 58 bestämmas, förslag hos
stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas, att vissa till staden skattskyldige
böra, i fråga om uttaxering af utskyld för visst ändamål, antingen
helt och hållet från bidrag befrias, eller deri vinna nedsättning,
då skall genom samfäld omröstning först afgöras, huruvida ett sådant
förslag, hvilket dock icke må afse påläggande af personlig eller efter
matlag utgående afgift, bör under närmare pröfning komma.

Skall sådant förslag under vidare pröfning tagas, bör det, innan det
af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga till slutligt afgörande företages,
öfverlemnas till Magistraten, som vidtager den förberedande utredning,
frågan krafvel’.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga hvarje skattskyldig
till namn och bostad, äfvensom de för honom i senast faststälda mantals -

Kong! Majds Nåd. Proposition N:o 11.

och taxeringslängd uppförda värden å fastighet och belopp af inkomst,
för hvilka bevillning till staten erlägges, samt vidare den stadsutskyld,
som blifvit den’skattskyldige påförd; och bör längden i öfrigt vara inrättad
i enlighet med de föreskrifter, som Magistraten meddelar.

Till bestyrkande af uppbörden, skall längden innehålla särskilda
kolumner för anteckning om inbetalningar och restantier.

Förordningen om komnmnalstyrelse i Stockholm.

§ 6.

För val af stadsfullmäktige indelas staden, med dess område, i fem
valkretsar, hvilkas omfattning af Magistraten bestämmes.

Magistraten har ock att, sedan mantals- och taxeringslängden blifvit
af Pröfningskomité!! granskad, låta, med ledning deraf, upprätta särskild
röstlängd för hvarje valkrets, och hålla dessa röstlängder å kungjordt
ställe minst åtta dagar för de röstegande tillgängliga.

Magistraten sammanträder derefter å tid, som likaledes kungöres,
för pröfning af de anmärkningar, hvilka en hvar, som anser sig dertill
befogad, har att vid detta sammanträde emot röstlängd framställa och
styrka. De rättelser, till hvilka laga skäl förefinnas, varda dervid genast
i röstlängden införda och för de närvarande tillkännagifna; äfvensom,
då någon, hvilken yrkat att blifva i röstlängden upptagen, eller få högre
röstetal sig tillagdt, ej anses hafva befogenheten af sitt anspråk styrkt,
detsamma genom afsagd! beslut ogillas.

Öfver anmärkning, som rör någon vid sammanträdet frånvarandes
rätt, meddelar Magistraten beslut å valdagen, sedan tillfälle för deri,
emot hvilken anmärkningen gjord är, blifvit lemnadt att densamma bemöta,
och för sådant ändamål en kort uppgift om anmärkningens beskaffenhet
varit minst två dagar förut i Magistratens förmak anslagen.

Missnöje emot beslut, som af Magistraten sålunda meddelas, må fullföljas
i den ordning § 49 stadgar, dock utan att valet deraf uppehälles.

§ 12.

Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt i tillämpliga
delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmäktige för
staden är eller varder antagen, bestämmes röstvärdet för eu hvar till
deltagande i valet berättigad medlem af kommunen efter de i senast

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

faststälda mantals- och taxeringslängd upptagna värden å fastighet och
belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten erlägges, sålunda att:

A) för fastighet beräknas en röst för uppskattadt värde till belopp,
understigande 4,000 kronor; tvä röster för belopp från och med 4,000
intill 6,000 kronor; tre röster för belopp från och med 6,000 intill 8,000
kronor o. s. v. samt

B) för inkomst beräknas en röst för belopp, understigande 200
kronor; tvä röster för belopp från och med 200 intill 300 kronor; tre
röster för belopp från och med 300 intill 400 kronor o. s. v.

Ej må för någon flera röster beräknas, än som svara mot en femtiondedel
af valkretsens hela röstetal efter röstlängden, och i intet fall
flera än ett hundra röster.

Röstegande är berättigad att sin rösträtt på annan röstegande öfverlåta;
dock må ingen på grund af fullmakt denna rätt utöfva för mer än
en röstberättigad.

Fullmakten skall vara antingen skrifven och underskrifven af utställaren
samt med dennes sigill försedd, eller ock af honom underskrifven
och med två vittnens underskrift bestyrkt.

§ 40.

Fn hvar medlem af kommunen är i allmänhet skyldig att till de
utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra uttaxeras, lemna
bidrag i förhållande till de i senast faststälda mantals- och taxeringslängd
upptagna värden å fastighet och belopp af inkomst, för hvilka bevillning
till staten erlägges, på det sätt, att för ett hundra kronor af värde
å fastighet utgöres lika belopp som för fem kronor af inkomst.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

Embets- eller tjensteman, som vid de förenade rikenas beskickning
hos utländsk makt är tjenstgörande, äfvensom svensk konsul eller annan
å utländsk ort anstäld tjensteman, skall, fastän mantalsskrifven i Stockholm
och enligt förordningen angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst uppförd till allmän bevillning, vara fri från skyldighet att
för sina löneinkomster erlägga sådana kommunalutskylder, om hvilkas
utgörande stadsfullmäktige besluta.

§ 41.

Skall enligt lag eller författning eller enligt i laga ordning fattadt
beslut, som dock icke i annan eller vidsträcktare mån, än särskild författning
sådant medgifver, må innebära påläggande af personlig eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

efter matlag utgående afgift, viss utskyld till staden utgöras efter annan
än den i nästföregående § bestämda allmänna grund, skall till efterrättelse
gälla hvad i thy fall förordnadt eller beslutadt är.

Förordningen om landsting.

§ 47.

I fråga om bestämmande af afgifter eller arbetsbidrag för sådana
företag eller åtgärder, till hvilka bidrag böra enligt lag från hemman
och fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra grunder för
kostnadernas uttaxering äro faststälda, gäller till efterrättelse hvad i thy
fall stadgadt är. I öfrigt må landstinget, med afseende på ett ifrågastäldt
företags beskaffenhet, särskildt bestämma grunden för uttaxering
af de medel, som för dess utförande erfordras; dock att, med undantag
för den i särskild författning stadgade sjukvårdsafgift, ingen personlig
eller efter matlag utgående afgift må af landstinget beslutas.

I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade,
som i föregående moment omtalas, böra de afgifter, som af landstinget
blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till de i senast
faststälda mantals- och taxeringslängder upptagna värden å fastighet
och belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten erlägges, på
det sätt, att för ett hundra kronor af värde å fastighet utgöres lika belopp
som för fem kronor af inkomst.

Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall
denna fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att
företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet att endast
stad eller endast landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta,
och att förthy i förra fallet landsbygden och i det senare städerna, vare
sig samfäldt eller en eller flera bland dem, må från bidrag till det företaget
befrias eller med sådant bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas,
då skall jemväl öfver sådan framställning beslutas innan hufvudfrågan
till afgörande företages.

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrifvarne
hvarje år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ll.

ordförande genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända förteckningar,
som för hvarje socken summariskt upptaga de fastighetsvärden,
särskildt för i mantal satt jord och särskildt för annan fastighet, samt
de belopp af inkomst, för hvilka bevillning till staten erlägges. Genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända Magistraterna dylika uppgifter
för städerna. Härefter låter landstingets ordförande genom kamreraren
deraf upprätta sammandrag, upptagande hela länets summa af sådana
värden å fastighet och belopp af inkomst samt huru mycket sig belöper
å hvarje stad eller socken.

De ärendet tillhörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Fredrik Hederstierna.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Af cl. 10 Iläft.

‘2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Formulär litt. A.

Fy rk t al slängd för

;		Uppskattadt värde
Personel-.	Fastigheter
		å i mantal	å annan
		satt jord.	fastighet.
Brukspatron Johan Erik Bergström	Råbelöfs säteri 2 mantal,
	mjölqvarn, Svanå N:o 1
	skatte V2 mantal, ibm jern-
	bruk.....................................	56,000	55,000
Hushållerska Johanna Tångberg ______		—	—
! Rättare Måns Trulsson.......
Mjölnare Abraham Fogelberg ..........			—
Per Pettersson..........................................	Röksta N:o 1 skatte V4 mantal	6,000	--:
Per Eriksson i Alby, N. N. socken...	Ibm N:o 1 skatte y, mantal	10,000
Arrendator Sven Persson..................	Ibm N:o 2 frälse 1 mantal	25.000
Anders Janssons sterbhus.............	Nvänven lägenhet		7,000
Inspektor Leopold Stålbom å Svanå
Stångjernssmed Anders Hammar ......		—	—
Arrendator Nils Olof Gräs..............	Örby N:o 1 krono y2 mantal	25,000
Hemmansinnehafvarne i socknen.........	Skogsbergs allmänningsdel...		10,000
Skolläraren Lars Boklund i Skolhuset
vid kyrkan......................
0. s. v.
	Summa

N. N. den 2 December 1884.

På kommunalnämndens vägnar:

JST. JST.

Ordförande.

Anm. Taxeringsvärde uppföres äfven för sådan jordbruksfastighet, som icke åsättes bevillning.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

N. N. socken 1884.

Belopp af beskatt-ningsbar inkomst.		Päfördt fj-rktal		Anmärkningar.
för i mantal satt jord.	för annan fastighet.	föi- beskatt- ningsbar inkomst.	Summa.
					Inkomst af jordbruksrörelse ...... Kr. 560
					» skogsrörelse............... » 1,000
					» annan rörelse............ » 11,000
13,560	560	550	2,712	3,822	» kapital ....................... » 1,000
50	—	—	10	10
250	—	—	50	50
150	—	—	30	30
60	60	—	12	72
100	100		20	120
250	250	—	50	300
—	—	70	—.—	70	I konkurstillstånd. Oguldna kommunalut-
900	—	------	180	180	skylder.
350	—	—	70	70
250	250	—	50	300
600	—	100	120	220	Inkomst af jordbruksrörelse kronor 100, af
			•		skogsrörelse 500.
350	i		70 1	70 1

Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämma denna dag granskad
och godkänd, betygas, N. N. i sockenstugan den 21 December 1884.

N. IN.

Stämmans ordförande.

N. N.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11,

Formulär litt, F.

Debiterings- och uppbördslängd för kommimal Enligt

kommunalstämmas beslut den 20 Oktober 1881
» » » »> 19 » 1882

8 » » » 21 » 1883

P e	r s o n e r s
Bostad.	! " Namn.
1 bibel''"»f .............................................	Brukspatron Johan Erik Bergström..................
»	Hushållerska Johanna Tångberg.......................
»	Rättare Måns Trulsson ....................................
))	Mjölnare Abraham Fogelberg..............................
Röksta.....................	Per Pettersson ....................................................
))	Per Eriksson i Alby, N. N. socken..................
>- ..................................................	Arrendator Sven Persson ............................
Nyängen .............................................	Anders Janssons sterbhus ...................................
Svanå ..................................................	Inspektor Leopold Stålbom.................................
8 .................................................	Stångjernssmed Anders Hammar........................
Örby.....................................................	Arrendator Nils Olof Gräs....................................
1	Hemmansinnehafvarne i socknen....................
Skolhuset vid kyrkan.....................	Skollärare Lars Boklund..............................
o. s. v. i den ordning som i fyrktalslängden är följd.
	Summa

N. N. den 2 December 1884.

På Kommunalnämndens vägnar:

jst. n.

Ordförande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11

utskylder i N. N. socken år 1884.

påföres utskylder per fyrk ...................................... 3 öre.

8 » » » ....................................... 2 »

8 8 » » 5 »

Summa per fyrk 10 öre.

För åsatt fyrktal.	D e b e	t.		C r e d	i t.
Kontant.	Rest.	Summa.
Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
3,822	382	20
10	1	—
50	5	—
30	3	—
72	7	20
120	12	—
300	30	—
70	7	—
180	18	—
70	7	—
300	30	—
220	22	—
70	7	_

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blifvit i kommunalstämma
denna dag granskad och godkänd, betygas, N. N. i sockenstugan den 21 December
1884.

N. N.

N. K

Stämmans ordförande.

Ä N.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Formulär till debetsedel.

Fol....... Brukspatron J. E. Bergström på Råkelöf, N. N. socken.

	För personer.
			För	å	Kronor.	Öre.
	Män.	Qvin-	fyrktal.	öre.
		ii or.
Debet.
1884 års kommunalutskylder ........................	—	—	3,822	10	382	20
Enligt kyrkostämmans beslut den 15 Maj
1884:
För i mantal satt jord ...................................	—	—	560	5	28	—
» annan fastighet.....................................	—	—	550''	5	27	50
» beskattningsbar inkomst ........................	—	—	2,712	3	81	36
» personer ....................................................	3	—	—	50	1	50
» d:o ....................................................	—	4	—	25	1	—
S u m m a		—	—	—	521	56

På N. N:s kommunalnämnds vägnar:

N. N.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den
19 Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander och
Ryding.

Depaitementschefen, Statsrådet Hederstierna anmälde i underdånighet
Skatteregleringskoiniténs den 13 September 1882 till Kongl. Majd;
afgifna utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket i hvad
detsamma afsåg:

de personliga skatterna för kommunala behof, för så vidt Komiténs
härutinnan gjorda framställningar berodde på Chefens för Civildepartementet
föredragning;

den öfriga kommunala beskattningen i städerna och på landet; samt
landstingsskatten;

äfvensom de häröfver af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen,
Ofverståthallareembetet samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium
afgifna yttranden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Efter redogörelse för innehållet af omförmälda handlingar yttrade
Departementschefen:

»Innan jag går att föreslå Eders Kongl. Maj:t. de förändringar i gällande
stadgande!! rörande kommunalbeskattningen, som af Skatteregleringskomiténs
förslag föranledas och påkallas af det förslag till förordning
angående bevillning, som Eders Kongl. Maj:t beslutat förelägga
Riksdagen, torde Eders Kongl. Maj:t finna lämpligt att efter inhämtande
af Chefens för Justitiedepartementet och öfriga statsrådens mening
fatta beslut beträffande Skatteregleringskomiténs ifrågavarande förslagför
så vidt detsamma afser ändring af de i 1, 2 och 4 §§ 26 kapitlet
Byggningabalk^! af 1734 års lag förekommande bestämmelser rörande
vissa kommunala byggnadsskyldigheter.»

Sedan Kongl. Maj:t i nåder förklarat sig godkänna denna ordningför
hithörande frågors föredragning, anförde Chefen för Justitiedepartementet,
Statsrådet von Steyern:

»Äfven om man med Skatteregleringskomiténs flertal måste erkänna
behofvet af en revision af de grunder, efter hvilka den kommunala
byggnadsskyldigheten nu utgöres, skall det dock helt visst medgifvas,
att en sådan revision icke står i något omedelbart sammanhang med de
stora och vigtiga samhällsfrågor, på hvilkas lösning Eders Kongl. Maj:ts
omtanke för närvarande är företrädesvis rigtad. Om så är, kan en lycklig
utgång af dessa frågor icke främjas derigenom, att de sammanlänkas
med en annan fråga, jemväl den af djupt ingripande art och innefattande
spörsmål af den beskaffenhet, att de ännu säkerligen fordra ganska vidtgående
utredningar, innan de kunna på ett fullt nöjaktigt sätt besvaras.
I hvilken mån den på fastigheterna och matlagen hvilande byggnadsskyldighet
skall lindras, eller med andra ord huru tungt den bör drabba
sådana kommunens medlemmar, som nu i ringa eller ingen man deraf
beröras, kommer säkerligen att blifva föremål för mycken meningsskiljaktighet.
Huru den af Komitén föreslagna fördelning af byggnadsskyldigheten
i verkligheten skall slå sig ut, kan ingalunda sägas vara nöjaktigt
utredt genom den undersökning af förhållandena under ett enda år, som
Komitén företagit, och en fullständig utredning i detta hänseende kan
knappast ske förr än man fatt erfara resultaten af den taxering, som
komme att verkställas på grund af den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
bevillningsförordning, derest denna blifver af Riksdagen antagen. Hvad
särskildt tingshusbyggnad beträffa!'', har det satts i fråga, om den ej
snarare bör bekostas af staten än af häradet. Skulle denna åsigt göra
sig gällande, vore eu efter nya grunder vcrkstäld fördelning af besväret
mellan häradsboerna utan allt ändamål.

Ronyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Under sådana förhållanden synes mig frågan om byggnadsskyldighetens
reglering böra uppskjutas till en tidpunkt, då åt densamma kan
odelad egnas all den uppmärksamhet, hvaraf den är förtjent.

Såsom ett skäl att påskynda en ny lagstiftning i detta ämne, kunde
möjligen åberopas de uppgifter Komitén meddelat derom, att eu del af
prestationerna vid prestgårdsbyggnad alldeles i strid mot lag ålagts
matlagen, och att dessa vid kyrkobyggnad i vissa län fått en vida större
börda sig pålagd än lag medgifver. Men dessa oegentligheter, som röra
lagens tillämpning, icke dess innehåll, böra försvinna, derest Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen funne lämpligt att, såsom Skatteregleringskomitén
föreslagit, i kommunallagarne intaga föreskrifter, egnade att bättre än
de hittills gällande förekomma uttaxering af utskylder efter andra grunder
än lag föreskrifver.

På grund af hvad jag sålunda anfört, kan jag ej tillstyrka någon
åtgärds vidtagande i och för ändring af 1, 2 och 4 §§ i 26 kapitlet
Byggningabalken af 1734 års lag.»

Häruti förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla den af Statsrådet sålunda yttrade mening.

Härefter anförde Departementschefen, Statsrådet Hederstierna:

»Då Eders Kongl. Maj:t nu beslutat att ej vidtaga någon åtgärd med
anledning af Skatteregleringskomiténs förslag till förändrade grunder för
den kommunala byggnadsskyldigheten, och Komitén i öfrigt grundat sitt
förslag rörande fyrktalssättningen på landet på den förutsättning, att
nämnda byggnadsskyldighet fördelades på samtliga fyrkar, så kan ej
heller detta förslag vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande.

Det finnes enligt mitt förmenande då ingen anledning att rubba det
förhållande mellan de olika beskattningsföremålen i fråga om bidragsskyldighet
för allmänna kommunala behof, som nu finnes stadgadt.

Sagda förhållande framträder, då man tager hänsyn å ena sidan till
nu gällande grunder för bevillningens utgörande och å andra sidan till
sjelfva fyrktalssättningsmetoden, sådan den finnes bestämd i 58 § af förordningen
om kommunalstyrelse på landet. Jordbruksfastighet, som i
bevillning utgör blott tre öre för hvarje fulla ett hundra kronor af
taxeringsvärdet, men deremot påföres en fyrk för hvarje femtal af bevillningsören,
erhåller för 1,000 kronors taxeringsvärde sex fyrkar. Annan
fastighet åter, som i bevillning utgör fem öre för hvarje fulla ett hundra
kronor af taxeringsvärdet, men påföres en fyrk blott för hvarje tiotal
af bevillningsören, erhåller för 1,000 kronors taxeringsvärde endast
fem fyrkar. Och af inkomst, hvarför i bevillning utgöres en procent,

Bih. till liiksil. Prof. 1883. I Samt. 1 Af cl. 10 Höft. 3

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o TI.

beräknad å behållna inkomstbeloppet, men som påföres en fyrk blott
för hvarje tiotal af bevillningsören, bekommer ett kapitalvärde af 1,000
kronor, erhållet genom kapitalisering efter fem procent af ett inkomstbelopp
stort femtio kronor, hvars bevillning är femtio öre, likaledes
endast fem fyrkar. Då sålunda jordbruksfastighet för ett taxeringsvärde
af 1,000 kronor betalar sex, under det annan fastighet för
samma värde och likaså 1,000 kronors kapitalvärde å inkomst, efter nyssnämnda
grund kapitaliserad, endast betala fem, kan man följaktligen
säga, att förhållandet mellan jordbruksfastighet och öfriga beskattningsföremål
i fråga om bidragsskyldigheten till de efter fyrk utgående kommunalutskylder
på landet, ställer sig såsom sex till fem.

Uti det förslag till bevillningsförordning, som Eders Kongl. Maj:t
beslutit aflåta till Riksdagen, har emellertid i fråga om beviliningens
utgörande likställighet mellan de olika beskattningsföreinålen blifvit genomförd,
och nu gällande bestämmelser rörande fyrktalsberäkningen
måste sålunda i sammanhang med sagda förslags antagande ändras, om
förhållandet mellan beskattningsföreinålen i fråga om kommunalafgifter
skall bibehållas oförändradt.

Då emellertid samma förslag innehåller den bestämmelsen, att till
sådan inkomst af arbete, för hvilken bevillning bör erläggas, skall räknas
jemväl den inkomst och förmån af jordbruksrörelse, som förvärfvas medelst
det i rörelsen nedlagda arbete och dervid använda inventarier, hvilken inkomst
bör så beräknas, att det belopp, för hvilket bevillning skall påföras,
motsvarar en för hundra af fastighetens taxeringsvärde, så följer häraf,
att om bidragen till kommunens utskylder hädanefter blefve uttaxerade
efter den bevillning, som af de skattskyldige erlades, egarne af jordbruksfastighet
skulle komma att betala sex, då egare af annan fastighet eller
af inkomst betalade fem, eller just det nu rådande förhållande de olika
skatteföremålen emellan. En föreskrift af sådant innehåll skulle ock
komma att stå i närmaste öfverensstämmelse med gällande stadganden
beträffande de allmänna kommunala utskylderna i städerna äfvensom
landstingsskatten, i Indika stadganden, för så vidt de afse de olika beskattningsföremålens
skattskyldighet, någon förändring ej blifvit af Komitén
föreslagen och ej heller torde böra ifrågasättas.

Grundade man kommunalbeskattningen äfven för landet på bevillningen,
så skulle någon fyrktalssättning der ej behöfva vidtagas, om
man likasom för stad bestämde rösträtten efter antalet bevillningskronor;
men dels har man under de tjugu år, som kommunalförordningarna tilllämpats,
blifvit van att anse fyrken såsom den enhet, hvarpå såväl beskattning
som rösträtt grundas, dels har Komitén föreslagit att i stället

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

för bevillningen uppskattningsvärde å fastighet och belopp af beskattningsbar
inkomst skulle läggas till grund för kommunalbeskattningen,
hvarvid det torde vara nödigt att å landet genom fyrktalssättning sammanföra
dessa olikartade beskattningsföremåi.

Detta Skatteregleringskomiténs af de flesta länsstyrelser tillstyrkta
förslag, att. grundvalen för sagda beskattning hädanefter måtte komma
att blifva, icke, såsom hittills, bevillningsbeloppen, utan taxeringsvärdena
a fastigheterna samt inkomstbeloppen, hvarigenom den obestridliga
fördelen vinnes, att det nuvarande stränga sambandet mellan deri allmänna
bevillningen och den kommunala beskattningen i någon män brytes,
anser jag vara i hög grad förtjent af Eders Kongl. Majits bifall.
Den afsedda fördelen vinnes emellertid ingalunda fullständigt, med mindre
enahanda grundsats genomföres icke allenast i fråga om landskommunernas
beskattning samt, såsom Ivomitén jemväl yrkat, landstingsskatten,
utan ock hvad beträffar beskattningen för stadskommunernas behof.

Deri omständighet att inom stadskommunerna äfven rösträtten är
bestämd i visst omedelbart förhållande till bevillningen, är icke af beskaffenhet
att lägga hinder i vägen för berörda förändrings utsträckande
jemväl till dem. Å ena sidan äro nemligen rösträtten och skattskyldigheten
i städerna icke sins emellan stälda i så nära sammanhang, att
icke en sådan förändring i afseende a skattskyldighetens bestämmande
skulle kunna företagas utan någon som helst ändring af stadgandena rörande
rösträtten. A andra sidan möter dock ej heller någon svårighet att
verkställa fullkomligt motsvarande förändring äfven i fråga om bestämmandet
af rösträtten inom stadskommunerna, utan att derigenom den ringaste
rubbning åstadkommes i det röstetal, som enligt nu gällande stadgande!)
bör för en hvar medlem af kommunen beräknas. Och äfven sist -

nämnda förändring synes i sjelfva verket lika önskvärd som den förra.
Ty om det är en olägenhet, att, såsom för närvarande är förhållandet,
hvarje förändring i afseende å den allmänna bevillningen måste återverka
på kommunalbeskattningen och sålunda kräfver hänsyn till denna,
så är det en icke mindre olägenhet, som lika väl behöfver undanrödjas,
att hvarje förändring i afseende å den allmänna bevillningen måste återverka
jemväl på den kommunala rösträtten. Det samband, som enligt
förordningen om kommunalstyrelse på landet råder mellan rösträtt och
skattskyldighet inom landskommunerna, medför, att det oberoende af
den allmänna bevillningen, hvari nyss ifrågastälda förändrade grundval
för kommunalbeskattningen försätter denna senare, utan vidare inträder
jemväl för den förra. I städerna deremot gäller, såsom jag redan antydt,
icke detsamma, hör det afsedda ändamålets fullständigare uppnå -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

ende torde derför äfven de paragrafer i förordningarna om kommunalstyrelse
i Stockholm och rikets öfriga städer, som afhandla den kommunala
rösträtten, böra så ändras, att denna hädanefter må komma att
beräknas, icke, såsom hittills, i förhållande till bevillningen, utan i förhållande
till de värden å fastigheter och belopp af inkomst, för hvilka
bidrag böra till kommunens utgifter lemnas. Om härvid, med iakttagande
af de närmare bestämmelser, som innehållas i 12 § af hvardera
af nyssnämnda begge förordningar, för hvarje röst beräknas det värde
å fastighet eller det belopp af inkomst, hvars bevillning uppgår till en
krona, åstadkommer sagda förändring uppenbarligen ingen annan inverkan
på röstetalet för de röstberättigade än den, att det högsta röstetal,
som för någon må beräknas, och hvilket för närvarande är bestämdt såsom
motsvarande bevillningen för tio tusen riksdalers inkomst af kapital
eller arbete samt sålunda, så länge bevillningen för sådan inkomst utgår
med en procent af dess belopp, utgör ett hundra röster, men, för den
händelse bevillningen höjdes eller sänktes, måste stiga eller sjunka med
denna, nu blefve på en gång faststäldt till att oberoende af sådan vexling
i bevillningen motsvara ett inkomstbelopp af tio tusen kronor eller,
annorlunda uttryckt, till att utgöra ett hundra röster; eu sak, som emellertid
torde böra betraktas såsom i och för sig fördelaktig och dessutom
fullt öfverensstämmande äfven med förordningarnas hittillsvarande mening.

Vid bestämmandet af det värde å fastighet och belopp af inkomst,
som å landet bör motsvara hvarje fyrk, har man med stöd af hittillsvarande
fyrktalssättningsgrunder att hålla sig till endera af tvenne
normer. Den ena vore, att välja det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,
som komme att motsvara tio öres bevillning, d. v. s. 200 kronors
värde å fastighet och 10 kronor af inkomst, hvarigenom fyrktalet
blefve just det nuvarande; den andra, att välja dem, som komme att
motsvara fem öres bevillning, d. v. s. 100 kronors värde å fastighet och
5 kronor af inkomst, hvarigenom fyrktalet blefve jemnt dubbelt så stort
som hittills. Sistnämnda omständighet innebure väl genom de stora siffertalen
för omröstningarna å kommunalstämma någon olägenhet, men medförde
å andra sidan, att röstberäkningen och uttaxeringen af kommunalutskylderna
komme att försiggå i närmare förhållande än hittills till de
för hvarje skattskyldig uppförda fastighetsvärden och inkomstbelopp, en
påföljd som i synnerhet hvad uttaxeringen beträffar utgör en icke oväsentlig
fördel.

Inom städerna skulle i följd af den föreslagna förändringens genomförande
uttaxeringen framdeles verkställas efter de för en hvar skattskyldig
till bevillning uppförda jemna 100-tal kronor af fastighetsvärde

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

— sådant bör nemligen jemlikt förrberörda förslag till ny bevillningsförordning
-städse sluta å fulla 100-tal kronor — och än närmare bestämda
belopp af inkomst, och samma noggrannhet i uttaxeringen ernåddes
medelst sistnämnda fyrktalsberäkningsmetod jemväl för landet, så
när som för de fall, då beskattningsbar inkomst i vederbörande längd
upptages annorledes än i jemna femkronetal. Af sagda anledning anser
jag lämpligast, att eu fyrk må åsättas för hvarje 100 kronor af fastighetsvärde
och hvarje 5 kronor af inkomst.

Beträffande fördelningen af stadsutskylderna och landstingsskatten
synas mig 57 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad, 40 § i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm samt 47 § i förordningen
om landsting icke i förevarande hänseende behöfva innehålla närmare
bestämmelser, än att ifrågavarande utgifter skola utgöras i sådant förhållande,
att för 100 kronor af fastighetsvärde lika belopp utgår som
för 5 kronor af inkomst.

Önskvärdheten af att minsta möjliga rubbning måtte ega rum i den
kommunala rösträtten torde äfven — ehuruväl eljest öfverensstämmelse
härutinnan kunde påkallas af hänsyn till det följdrigtiga — tala för bibehållandet,
vid beräkningen af de å vissa belopp af uppskattningsvärde å
fastighet eller af beskattningsbar inkomst belöpande röster inom stadskommunerna
och fyrkar inom landskommunerna, af de för stad och land
sins emellan olika sätt, hvarpå för röstberäkningen å ena hållet och
fyrktalssättningen å det andra det förfarande för närvarande är bestämdt,
som bör iakttagas, då de bevillningsbelopp, för Indika röstetalet eller
fyrktalet skall uträknas, icke äro jemnt delbara med de belopp, som motsvara
en röst eller en fyrk. Dervid bör emellertid iakttagas, att om å
landet eu fyrk skall åsättas för hvarje ett hundra kronor af fastighets
taxeringsvärde samt, såsom jag redan framhållit, taxeringsvärdena å fastighet
städse komma att sluta å fulla 100-tal kronor, sådant förfarande
hvad landskommunerna angår framdeles ifrågakommer endast för den
beskattningsbara inkomsten, der denna undantagsvis icke utsättes i jemna
femkronetal.

Att vid de sålunda föreslagna förändringar skattskyldigheten så väl
som rösträtten inom stadskommunerna samt bidragsskyldigheten till landstingsskatten
skola komma att med de rubbningar allenast, som bort medfölja
den förhöjda bevillningen för jordbruksfastighet, ställa sig på fullkomligt
enahanda sätt som hittills, ligger i så öppen dag, att det icke
behöfver med några bevis styrkas. Att detsamma, så när som på redan
anmärkta smärre undantagsförhållanden, blir fallet äfven hvad skattskyldigheten
och rösträtten inom landskommunerna beträffar —- och detta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

utan att någon motsvarande rubbning här föranledes af den förhöjda
bevillningen för jordbruksfastighet, i det tvärtom det enligt förslaget
tillkommande fyrktalet för inkomst af jordbruksrörelse just håller jordbruksfastighetens
bidragsskyldighet uppe vid dess nuvarande höjd, —
framgår väl ock af den föreslagna fyrktalssättningens ''natur, men då saken
här, just i följd af sjelfva fyrktalssättningen, icke lika omedelbart
faller i ögonen, torde Eders Kongl. Maj:t tillåta mig att till bestyrkande
af det sagda meddela några beräkningar öfver huru tillämpningen af den
af mig förordade fyrktalssättningsmetoden må komma att i jemförelse
med den nu gällande utfalla.

Dessa uträkningar hafva blifvit verkstälda för samma kommuner och
efter enahanda metod, som de af Skatteregleringskomitén för motsvarande
ändamål meddelade, dock att, sedan frågan om byggnadsskyldigheterna
numera blifvit lemnad å sido, här hänsyn tagits endast till de
efter allmän fyrk utgående afgifter. Under hänvisning till den i Komiténs
betänkande till belysning af dess nyssberörda beräkningar förekommande
redogörelse, kan jag sålunda inskränka mig till att förete hosföljande
tabeller:

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 11.

Skärkinds kommun,

Beskattnings- föremål.	1.	2.	1 3-	4.	6.		6.	7.	8.
Uppskattningsvärde å fastighet.	Beskattningsbar inkomst.	Fyrktals-	Utskylds-	För hvarje 1,000 kronor af fastighets taxeringsvärde eller kapitalvärde å in-komst, utgörande 20 gånger dennas belopp:	Normal procent.
summa.	procent.	belopp efter fyrk.	procent.	utskyldsbelopp.	utskyldsprocent å taxerings- och kapitalvärde.
	Efter allmän fyrk hafva år 1878 utdebiterats 4,913 kronor	25 öre.
		• Nuvarande förhållande.
J ordbruksfastigh et	1,916,200	—	11,498	80,i s	3,93813	80,15	2106	37,5 0	37,50
Annan fastighet...	19,000	—	95	0,66	32 54	0,66	171	31,25 31,25
Inkomst ............	—	27,520	2,752	19,19	942-58	19,19	1(71	31,25) 31,25
Summa	1,935,200	27,520	14,345	—	4,91325		— —	__	—
Tillämpning af den	föreslagna fyrktalssättningen	.
Jordbruksfastighet	1,916,200	—	19,162	66,7 9)	3,281	66	66,79)	Vi\| 1	31,25)
Inkomst af jord-				80,15			80,15	205	37,50	37,50
bruksrörelse......	—	19,162	3,833	13,36)	656	44	13,se]	0,3i)	6,25)
Annan fastighet...	19,000	—	190	0,66	32	54	0,66	171	31,25	31,25
Annan inkomst ...	—	27,520	5,504	19,19	942	61	19,19	171	31,25	31,25
Summa	1,935,200	46,682	28,689	—	4,913	25	—	— 1—	—	—

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Ramsbergs kommun.

	1.	1 2. 1 3. i	4.	0.		6.	7.	8.	Norm al procent.
Beskattnings- föremål.	Cl *-o CO pr P5 c 5'' cn < So: cL ce —i g era’ er ce	Beskattningsbar inkomst.	Fyrktals-	Utskylds-	För hvarje 1,000 kronor af fastighets taxeringsvärde eller kapitalvärde å in-komst, utgörande 20 gånger dennas belopp:
summa.	procent.	belopp efter fyrk.	procent.	utskyldsbelopp.	utskyldsproeent å taxerings- och kapitalvärde.
Efter allmän fyrk hafva år	1878 utdebiterats 20,931 kronoi	81 öre.
		é Nuvarande förhållande.
Jordbruksfastighet	2,576,200	—	15,458	50,59	10,589:21	50,591 4:11	37,50	37,50
Annan fastighet...	339,050	—	1,695	5,55	1,161 13	5,55	342	'' 31,25	31,25
Inkomst ............	—	134,027	13,403	43,80	9,18147	43,80	3 42	31,25	31,25
Summa	2,915,250	134,027	30,556	—	20,93181	—	\| 1	—	—
Tillärnp	ning af den föreslagna fyrktalssätt.ningen	.
Jord bruksfastighet	2,576,200	—	25,762	42,16)	8,823	89	42,10)	3,43)	31,25)
Inkomst af jord-				550,59			50,5 9	412	37,50	37,50
bruksrörelse......	—	25,762	5,153	8,4 s)	1,764	98	8,43)	0,69)	6,25)
Annan fastighet...	339,050	—	3,391	5,55	1,161	47	5,55	3j43	31,25	31,25
Annan inkomst ...	—	134,027	26,806	43,86	9,181	47	43,80	343	31,25	31,25
Summa;2,915,250	159,789	61,112	—	20,93181		1 1		—

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition No 11.

Söderala kommun.

Beskattnings- föremål.	1.	2.	3.	4.	5.		6.	7.	8.	Normalprocent.
Uppskattning8värde å fastighet.	Beskattningsbar inkomst.	Fyrktals-	Utskylds-	För hvarje 1,000 kronor af fastighets taxeringsvärde eller kapitalvärde å in-komst, utgörande 20 gånger dennas belopp:
CD tf B B p	O C3 (0 tf	belopp efter fyrk.	»-* o tf tf	utskyldsbelopp.	utskyldsprocent å taxerings- och kapitalvärde.
	Efter .allmän fyrk hafva år 1878 utdebiterats 42,227 kronor 46 öre.
		Nuvarande förhållande.
Jordbruksfastighet	972,600	—	5,836	3,86	1,62375	3,85	i	67	37,50	37,50
Annan fastighet...	2,174,150	—	10,871	7,16	3,024 63	7,16	i	39	31,25	31,25
Inkomst ............	—	1,350,650	135,065	88,99	37,57908	88,99	i	39	31,25	31,25
Summa	3,146,750\|l,350,650	151,772	__	42,227 46			—	—-	—
Tillämp	ning af den föreslagna fyrktalssättningen.
Jordbruksfastighet	972,600	—	9,726	3,21]	1,353	03	3,21]	1,39]		31,25]
Inkomst af jord-				1 3,85			3,85	1	67	37,50	37,50
bruksrörelse.....	—	9,726	1,946	0,64)	270	72	0,64)	0,28)		6,2d\|
Annan fastighet...	2,174,150	—	21,742	7,16	3,024	63	7,16	1	39	31,25	31,25
Annan inkomst ...	—	1,350,650	270,130	88,99	37,579	08	88,99	1	39	31,25	31,25
Summajs,146,7501,360,376	303,544	__	42,227	46	—	—	—	—	—

Bih. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Renneslöfs kommun.

Beskattnings- föremål.	1.	2.	O O.	4.	5.		6.	7.	8.	Normalprocent.
Uppskattningsvärde å fastighet. I	Beskattningsbar inkomst.	Fyrktals-	Utskudda-	För hvarje 1,000 kronor af fastighets taxeringsvärde eller kapitalvärde å in-komst, utgörande 20 gånger dennas belopp:
summa.	procent.	belopp efter fyrk.	procent.	utskyldsbelopp.	utskyldsprocent å taxerings- och kapitalvärde.
	Efter allmän fyrk hafva år 1878 utdebiterats	1,607 kronor	18 öre.
		Nuvarande förhållande.
Jordbruksfastighetjl,047,200	—	6,284	84,oi	1,350 20	84,01	129	37,49	37,50
Annan fastighet...	22,000	—	no	1,47	23 64	1,47	1	07	31,25	31,25
Inkomst ............	—	10,853	1,086	14,52	233 34	14,52	1	07	31,26	31,25
Summa 1,069,200	10,853; 7,480	—	1,60718	__		—	—	—
Tillämpning af den föreslagna fyrktalssättningen	•
J ordbruksfastighet	1,047,200	—	10,472	70,oi\|	1,125	18	70,0 il	1,07)		31,25j
Inkomst af jord-				84,02			84,02	1	28	37,5 0	37,50
bruksrörelse......	—	10,472	2,095	14, oi)	225	10	14, oi)	0,21)		6,25]
Annan fastighet...	22,000		220	1,47	23	64	1,47	1	07	31,25	31,25
Annan inkomst ...	—	10,853	2,171	14,51	233	26	14,51	1	07	31,25	31,25
Summa\|l,069,20(	I 21,32ö\| 14,958	—	1,607 18	—-	i —	—i-- —

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Pässbergs kommu».

Bcskattnings- föremål.	1.	2.	3.	4.	5.		6.	7.		8.	Normalprocent.
Uppskattningsvärde å fastighet.	Beskattningsbar inkomst.	Fyrktals-	Utskylds-	För hvarje 1,000 kronor af fastighets taxeringsvärde eller kapitalvärde å in-komst, utgörande 20 gånger dennas belopp:
summa.	procent.	belopp efter fyrk.	procent.	utskyldsbelopp.	ntskyldsprocent å taxerings- och kapitalvärde.
Efter allmän fyrk hafva år	1878 utdebiterats 30,762 kronor	44 öre.
		Nuvarande förhållande.
Jordbruksfastighet\|l,913,725	—	11,483	18,88	5,809	—	18,88	3;04	37,50	37,50
Annan fastighet...	4,174,270	—	20,871	34,32	10,558	18	34,32	2	53	31,25	31,25
Inkomst ............	—	284,553	28,456	46,80	14,395	26	46,80	2	53	31,25	31,25
Summaj6,087,995	284,553	60,810	—	30,762	44	—	-	-		—
Tillämpning af den föreslagna fyrktalssättning	en	.
Jordbruksfastighet	1,913,725	—	19,138	15,74)	4,840	75	15,74)	2,53)		31,25)
Inkomst af jord-				18,89			18,89	3	04	37,50	37,50
bruksrörelse......	—	19,138	3,828	3,15)	968	25	3,15)	0,51\|		6,25)
Annan fastighet...	4,174,270	—	41,743	34,32	10,558	43	34,32	2	53	31,25	31,25
Annan inkomst ...	—	284,553	56,911	46,79	14,395	Öl	46,79	2	53	31,25	31,25
Summa\|6,087,995	303,691	121,620	—	30,762	44		—	—		—

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Dessa tabeller bestyrka mitt påstående att den föreslagna fyrktalssättningen
väl skulle medföra fyrktalets fördubbling, men ingen rubbning
af det förhållande, som uttrycker de olika beskattningsföremålens
inbördes bidragsskyldighet till kommunens efter fyrk utgående afgifter.
Sagda förhållande, sex för jordbruksfastighet mot fem för öfriga beskattningsföremål,
hvilket i tabellerna uttryckes medelst de i kolumnen för
så kallad »normalprocent» förekommande talen 37,50, 31,25 och 31,25,
återfinnes nemligen städse i kolumnen 8. Detsamma gäller då ock den
efter fyrktalet beräknade rösträtten.

Vid formuleringen i vederbörande lagrum af grundsatsen att kommunalutskylderna
och landstingsskatten skola utgöras i af bevillningen
oförmedladt förhållande till fastighetsvärdena och inkomstbeloppen, torde
Eders Kongl. Maj:t finna det lämpligast och mest praktiskt, att dessa närmare
bestämmas till de i senast faststälda mantals- och taxeringslängd —
såsom den här afsedda, förslaget till bevillningsförordning vidfogade längd
benämnes — upptagna värden å fastighet och belopp af inkomst, för
hvilka bevillning till staten erlägges. Om nemligen, enligt hvad jag
anser mig böra tillstyrka, den hittills gällande regel fortfarande vidmakthålles,
att i allmänhet enahanda undantag och lindringar, som medgifvas
i fråga om bevillningen till staten, jemväl böra gälla i fråga om
kommunalutskylderna och landstingsskatten, så vinnes genom sagda formulering
den icke oväsentliga fördel, att, såsom ock för närvarande är
fallet, ifrågavarande undantag och lindringar, sådana de bestämmas i
Bevillningsförordningen, i och med detsamma och utan att särskilda
stadganden derom i kommunalförordningarna och landstingsförordningen
erfordras, blifva tillämpliga jemväl i fråga om kommunalutskylderna och
landstingsskatten. Dessa senares beroende i förevarande hänseende af
den allmänna bevillningen kan ej rimligtvis anses utgöra någon olägenhet.

Från den nyssnämnda regeln om öfverensstämmelse i afseende å
undantag och lindringar mellan den allmänna bevillningen å ena sidan
och kommunalutskylderna samt landstingsskatten å den andra finnes
för närvarande ett undantag i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse
på landet, beträffande sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning
ej erlägges, i det för denna fyrktal påföres efter det belopp, som,
derest bevillning för densamma utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet
mot sådan bevillning svarar, hvaremot inkomst af arrende för sådan
fastighet ej skall i fyrktal sättas. Samma skäl, som föranledt denna bestämmelse
om fyrktals beräknande för bevillningsfri jordbruksfastighet, tala
för att sådant äfven framgent må ega rum, och likasom hittills torde bestämmelse
härom böra i ett särskildt moment af nämnda paragraf inrymmas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Befrielsen från fyrktalssättning för inkomsten af arrende för sådan
fastighet korame deremot icke vidare att påfordras i följd af den i förslaget
till bevillningsförordning intagna bestämmelse, som innebär, att
denna inkomst skall beräknas så, att det belopp, för hvilket bevillning
bör påföras, motsvarar en procent — men ej mera — af fastighetens
taxeringsvärde. Det fyrk t a-1, som arrendatorn genom nämnda befrielses
upphörande finge, utöfver fyrktalet för fastighetens taxeringsvärde,
sig för sin inkomst påfördt, motsvarar sålunda endast hvad antagandet
af berörda förslag till bevillningsförordning skulle medföra beträffande
öfrige idkare af jordbruk, eller att de borde påföras fyrktal
likaväl som bevillning för sin till en procent af fastighetens taxeringsvärde
beräknade inkomst och förmån af jord bruksrörelse. Deremot gör
den påpekade omständigheten, att arrendatorn komme att till bevillning
uppföras endast för ett till en procent af fastighetens taxeringsvärde
beräknadt inkomstbelopp, bibehållandet af fyrktalssättning för sådan jordbruksfastighets
taxeringsvärde långt nödvändigare än hittills, i det eljest
arrendatorn erhölle en högst betydlig nedsättning i sina kommunalutskylder.

Skatteregleringskomitén har hemstält, att nu berörda stadganden
beträffande bevillningsfri jordbruksfastighet måtte utsträckas jemväl till
de för statens räkning utarrenderade fiskerier samt verk och inrättningar.
Under medgifvande att i och för sig följdriktigheten fordrade likställighet
i förevarande hänseende mellan sistnämnda slag af fastigheter
å ena sidan och statens utarrenderade jordbruksfastigheter å den andra,
finner jag emellertid ur praktisk synpunkt här afsedda föreskrifters
genomförande med hänsyn till de förra slagen af fastighet icke påkallas
af lika starka skäl, som deras bibehållande för bevillningsfri jordbruksfastighet.
Fortfarande frihet från utgörandet af kommunalutskylder
för sjelfva fastighetsvärdet af statens utarrenderade fiskerier samt
verk och inrättningar innebär nemligen för arrendatorerne af dessa fastigheter
ingen lindring mot hvad för dem hittills galt, hvaremot deras förpligtande
till sådana bidrag skulle för dem medföra en ökad börda, som
innebure en rubbning af de förhållanden, på grundvalen af hvilka deras
arrendekontrakt blifvit uppgjorda. Af detta skäl synes mig frågan härom
tills vidare böra lemnas å sido.

Skatteregleringskomitén har ock hemstält, att undantagen från utgörande
af landstingsskatt måtte bestämmas till likhet med undantagen
från utgörande af koramunalutskylder. Detta skulle innebära, att äfven
arrendatorer af bevillningsfri fastighet komme att för sådan fastighets
taxeringsvärde deltaga i landstingsskattens utgörande, likasom väl i så -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

dant fall enahanda omständigheter bjöde, att äfven arrendatorerne af
den — låt vara obetydliga — inom städerna förefintliga bevillningsfria
jordbruksfastighet förklarades skola i förhållande till dennas värde utgöra
stadsutskylder och landstingsskatt. Om än i följd af det nyss berörda
sätt, på hvilket inkomst af jordbruksrörelse är föreslagen att till
bevillning beräknas, bibehållandet af hvad i sagda afseenden för närvarande
eger rum för nämnde arrendatorer medför någon lättnad, som må
anses opåkallad, anser jag mig emellertid, enär å andra sidan äfven härutinnan
gäller, att den nu ifrågasatta utvidgningen af deras bidragsskyldighet
i de flesta fäll otvifvelaktigt blefve ganska betungande, böra
åtminstone för närvarande afstyrka densamma.

Bestämmelsen i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet
rörande löntagare, som tillika innehar boställe, synes redan nu öfverflödig,
enär hvad här stadgas omedelbart följer af hit hänförliga föreskrifter
i gällande bevillningsstadga. På samma sätt är det nya förslaget
till bevillningsförordning i berörda hänseende tillräckligt tydligt
för att. göra hvarje bestämmelse härom i kommunalförfattningarna öfverflödig.

I enlighet med Skatteregleringskomiténs derom gjorda, af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län tillstyrkta hemställan
och på de af dem anförda skäl, torde Eders Kongl. Maj:t. icke finna
något undantagsstadgande för sagda län i fråga om kommunalutskyldernas
utdebitering numera erforderligt. Jemte det vid sådant förhållande
sista momentet af nyssnämnda paragraf i förordningen om kommunalstyrelse
på landet bör utgå, torde derför i sammanhang dermed böra förordnas,
att hvad härutinnan enligt särskilda författningar för närvarande
gäller, nemligen de i Kong]. Brefvet den 31 Oktober 1862 meddelade nådiga
föreskrifter med de ändringar i och tillägg till dessa, som blifvit
gjorda genom Kongl. Brefvet den 3 Mars 1865, icke vidare skall tillämpas.

Beträffande formuleringen af de lagrum, der rösträtten i städerna
afhandlas, föranleder sambandet mellan rösträtt och skattskyldighet, att
de fastighetsvärden och inkomstbelopp, för hvilka röster skola beräknas,
böra sammanfalla med de fastighetsvärden och inkomstbelopp, för hvilka
stadsutskylder skola utgöras; hvadan samma beteckningssätt, som jag
nyss föreslagit med afseende å de paragrafer, der skattskyldigheten bestämmes,
torde böra användas jemväl i dem, som afhandla rösträtten.

Begynnelseorden i 12 § 2 mom. af förordningen om kommunalstyrelse
i stad: »Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt
för större antal röster» etc. hafva genom sin lydelse stundom föranledt
den missuppfattning, att man velat i det i sagda lagrum bestämda högsta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

röstetal inberäkna jemväl de röster, som någon jemlikt derpå följande
13 § haft att på grund af fullmakt afgifva; en tolkning, som Eders
Kongl. Maj:t i förekommande fall ogillat. Derest förstnämnda moment
nu underkastas sådan ändring, som jag redan föreslagit, synas till förekommande
för framtiden af en sådan tolkning de anförda orden böra
utbytas mot de å motsvarande ställe i 12 § af förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm använda, som tydligare uttrycka meningen;
hvadan förstnämnda paragraf och mom. skulle komma att sålunda inledas:
»Ej må vid allmän rådstuga för någon flera röster beräknas» etc.

Genom den kommunala skattskyldighetens och rösträttens lösgörande,
på sätt jag nu framstält, från den allmänna bevillningen vore
den stora fördel vunnen, att hvad förordningarna om kommunalstyrelse
och om landsting i dessa delar innehålla komme att åtminstone i det
hufvudsakligaste erhålla enahanda, af grundlagen afsedda karakter, som
sagda författningar i öfrigt, eller den, som angifves i 57 § 2 mom. Regeringsformen,
under det för närvarande, ehuruväl nämnda paragraf och
inom., efter förklaring att genom kommunallagarne bestämmes, huruledes
särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta, säger, att
dessa lagar stiftas af Konungen och Riksdagen gemensamt, de ytterst
vigtiga stadganden i desamma, som röra skattskyldigheten och rösträtten,
väsentligen äro beroende af endast Riksdagen och föremål för behandling
enligt 65 § Riksdagsordningen; ett förhållande, hvars olämplighet
allra bjertast träder i dagen beträffande den kommunala rösträtten.

Det med ifrågavarande förändring afsedda ändamål uppnås dock
icke till alla delar, så vida ej jemväl sådana hinder häremot undanrödjas,
som, oafsedt de redan nämnda, ytterligare förefinnas i vissa bestämmelser
i tvenne författningar, nemligen förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November 1863 och
stadgan angående skjutsväsendet den 31 Maj 1878.

Under det förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
af den 21 Mars 1862 i 6 § bestämmer, att vid omröstning å kyrkostämma
följes på landet hvad för kommunalstämma och i stad hvad för
allmän rådstuga stadgadt är i afseende på röstberäkning, samt i 35 §,
att de utgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, utom i de fall, för
hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt, skola utgå efter
den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund, hvarigenom sådana ändringar,
som nyss af mig föreslagits i förordningarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad, omedelbart sträcka sina åsyftade verkningar
äfven till rösträtten och skattskyldigheten inom de kyrkokommuner,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

för hvilka kyrkostämmoförordningen af den 21 Mars 1862 är gällande,
innehåller deremot förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm i 5 § särskilda bestämmelser angående rösträtten i
kyrkostämma derstädes och i 37 § sådana om bidragsskyldigheten till
af kyrkostämma i Stockholm beslutade utgifter, enligt hvilka bestämmelser
rösträtten och skattskyldigheten, utan något beroende af förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm, äro satta i visst förhållande
till den bevillning, som församlingsmedlemmarne till staten böra erlägga.
Motsvarande förändringar i sistnämnda båda paragrafer, afseende rösträttens
och skattskyldighetens bestämmande jemväl der i förhållande till
fastighetsvärdena och inkomstbeloppen, utgöra derför en angelägenhet,
om hvilken Eders Kongl. Maj:t torde behaga på Chefens för Ecklesiastikdepartementets
föredragning fatta beslut.

Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående skjutsväsendet den 31
Maj 1878 innehåller i 22 § 2 inom., att entreprenadbidrag, som enligt
1 mom. af samma paragraf böra inom län eller landstingsområde erläggas,
skola utgöras medelst en särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande
till den allmänna bevillning enligt andra artikeln bevillningsstadgan
för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som
af eu hvar skattskyldig till statsverket erlägges, dock att, så länge bevillningen
för jordbruksfastighet- utgår med lägre procent än bevillningen
för annan fastighet, omförmälda afgift skall utgöras med dubbelt
större belopp för bevillning af jordbruksfastighet än för bevillning af
annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål; äfvensom
att i de i 18 § af samma stadga afsedda fall, der entreprenad icke
kommit till stånd, ej mindre stad för den bevillning, som derifrån utgår,
än äfven vederbörande skjutslag för den å hemmanen i skjutslaget
belöpande bevillning skall ega att för den tid, staden eller skjutslaget
i följd af hvad derom i nämnda paragraf är stadgadt måste ensamt för
sig utgöra skjutsning, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidragtill
skjutsentreprenader, som för samma tid böra utgå från det län eller
särskilda landstingsområde, till hvilket staden eller skjutslaget hör, hvarjemte
i stadgans 23 § 1 mom. föreskrifves, att sedan utrönt blifvit med
hvilka belopp staten samt län eller landstingsområde böra i entreprenadbidragens
gäldande deltaga, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har
att, med tillämpning af ofvan stadgade debiteringsgrund, låta verkställa
uträkning å det öretal, som för länet eller landstingsområdet belöper på
hvarje bevillningskrona enligt andra artikeln bevillningsstadgan, hvarefter
afgiften genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

skall af vederbörande i sammanhang med kronoskatterna under benämning:
bidrag till skjutsentreprenaderna debiteras och indrifvas.

Derest det förslag till ny bevillningsförordning, som Eders Kono-].
Maj:t
bevillningen för jordbruksfastighet sålunda ej längre kommer att utgå
med lägre procent än bevillningen för annan fastighet, skulle enligt först
anförda, paragraf och moment bidragen till skjutsentreprenaderna hädanefter
komma att utgöras med lika procent af alla beskattningsföremål i
förhållande till den allmänna bevillningen. Om emellertid Eders Kon Magt och Riksdagen finna lämpligt att genomföra kommunalbeskattningens
och landstingsskattens lösgörande, på sätt och i den mån jag nu framstält,
från det direkta beroendet af den allmänna bevillningen, torde af skål,
dem jag redan antydt, äfven bidragen till skjutsentreprenaderna böra på
enahanda sätt göras deraf oberoende. Lämpligast och med ifrågavarande
afgifts natur mest öfverensstämmande torde härvid befinnas, att, jemte
det förenämnda med jordbruksfastighetens hittillsvarande lägre bevillningsprocent
sammanhängande undantagsstadgande i 22 § 1 mom., såsom
under sagda förutsättning framdeles öfverflödigt, borttages, åt början af
samma paragraf och moment gifves sådan formulering, att skjutsentreprenadbidragen
skola utgå efter samma grund som landstingsskatten i allmänhet
enligt 47 § af förordningen om landsting; i öfverensstämmelse hvarmed
då jemväl ändring maste ske ej mindre af den i slutet af nyssberörda
paragraf och moment af stadgan om skjutsväsendet gifna föreskrift
rörande de i 18 § af samma stadga afsedda fall, der entreprenad
icke kommit till stånd, än ock i stadgans förberörda 23 § 1 mom.

Äfven 1 mom. af ifrågavarande stadgas 22 § innehåller en bestämmelse,
hvarutinnan ändring kunde tyckas erforderlig, för så vidt bevillningen
skall kunna obehindradt höjas eller sänkas, i det der stadgas, att
bidragen till skjutsentreprenörerne intill belopp, som motsvarar hälften
af den för länet eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt,
hvarje sådant område senast fäststälda bevillning enligt andra artikeln
bevillningsstadgan, skola gäldas med lika andel af staten och länet eller
landstingsområdet, hvaremot den del af erforderligt bidrag, som öfverskjuter
nämnda hälft, skall gäldas med två tredjedelar af staten och eu
tredjedel af länet eller landstingsområdet. För så vidt detta stadgande
må anses fotadt på den beräkning, att bevillningen fortfarande komme
att utgå med de i nu gällande bevillningsstadga bestämda belopp, skulle
nemligen en ändring i bevillningen härutinnan verka rubbning i statens
och länets eller landstingsområdets inbördes skyldighet att deltaga i utgörandet
af sagda bidrag. Sådan rubbning kunde visserligen förekommas

Bill. till Rikscl. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

medelst ett tillägg till sagda paragraf och moment af innehåll, att, derest
bevillningen bestämdes att utgå efter andra grunder än de nu gällande,
bevillningen för länet eller landstingsområdet här dock borde till det
enligt nu gällande grunder utgående belopp beräknas. Praktiska olägenheter,
som vid tillämpningen skulle i och med derför erforderliga beräkningar
möta, göra emellertid ett sådant stadgande mindre lämpligt,
och den rubbning i nämnda hänseende, som kunde befaras, vore i och
för sig af så ringa betydelse, att jag vid sådant förhållande icke anser
mig böra tillstyrka något dylikt tillägg till ifrågavarande lagrum, i hvilket
jag icke finner annan ändring erforderlig, än att orden »andra artikeln
bevillningsstadgan» utbytas mot »förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst».

På de af Skatteregleringskomitén anförda skäl anser jag mig, i likhet
med de flesta af länsstrelserna, böra tillstyrka Eders Kong!. Maj:t
att, med anledning af nämnda Komités härutinnan gjorda hemställan,
föreslå Riksdagen sådan ändring af 60 och 61 §§ i förordningen om
kommunalstyrelse på landet, att af dem må fullt tydligt framgå, att
kommunerna icke i andra än genom lag eller allmän författning bestämda
fäll ega rätt att afvika från den allmänna grund, som för kommunalutskylders
utgörande är bestämd.

Skatteregleringskomitén har vidare hemstält, att till 60 § af nyssberörda
förordning om kommunalstyrelse på landet, 58 § af förordningen
om kommunalstyrelse i stad och 41 § af förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm måtte göras tillägg, afseende uttryckligt förbud mot
bestämmande af personliga och matlagsafgifter; att i de på grund af
Kong!. Cirkuläret den 10 Juli 1863 faststälda likställighetsresolutioner
för flertalet af rikets städer de bestämmelser måtte upphäfvas, som angå
upptagande af personliga eller matlagsafgifter för kommunala behof;
samt att till 47 § af förordningen om landsting måtte fogas ett tillägg
af innehåll, att, utom den i särskild författning stadgade sjukvårdsafgift,
landsting ej må besluta någon personlig skatt.

Fullt ense med Komitén i fråga om önskvärdheten af att, så vidt
saken låter sig på lagstiftningens väg verkställas, missbruk af den personliga
beskattningsformen för framtiden förebyggas, finner jag mig, om
ock med några förbehåll i afseende å formen samt med vissa inskränkningar,
dem jag genast skall nämna, böra tillstyrka bifall till Komiténs
förslag i denna del.

Hvad då först beträffar förordningen om kommunalstyrelse på landet,
torde, åtminstone derest dennas 60 och 61 §§ undergå sådant förtydligande,
som jag nyss förordat, vid det förhållande, att beslut af

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

kommunalstämma om personliga '' eller matlagsafgifter skulle innebära
sådana afvikelser från de i 57 och 58 §§ af samma förordning för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet stadgade grunder, som sagda förtydligande
af 60 och 61 §§ afsåge att förekomma, ett uttryckligt förbud
af det innehåll, hvarom Komitén gjort hemställan, här blifva öfverflödigt.
För den händelse bestämmandet af dylik afgift fortfarande eller framdeles
komme att i särskild författning medgifvas, bör för öfrigt ifrågavarande
lag icke vara så affattad, att den lägger hinder i vägen för en
sådan författnings tillämpning.

Vidkommande härefter förordningen om kommunalstyrelse i stad,
synes väl af dess 58 §, jernhård med 59 §, redan nu temligen tydligt
framgå, att, med det undantag för hvad annan lag eller särskild författning
må föreskrifva, som förstnämnda paragraf uppställer, inga andra
afvikelser från den allmänna grunden för stadsutskylders utgörande må af
stadsfullmäktige eller allmän rådstuga beslutas, ån sådana, hvarom i 59
§ förmäles. För undvikande af all villrådighet beträffande stadsfullmäktiges
eller allmän rådstugas befogenhet i förevarande afseende anser
jag mig emellertid böra förorda, att dels ett tillägg till 58 § göres af
innehåll, att dylika ytterligare afvikelser ej må i annan mån ske, än 59
§ medgifver, och dels — till omöjliggörande af en visserligen obefogad
misstydning af sistnämnda lagrum — ett tillägg till 59 §, utmärkande,
att sådant förslag, som der omtalas, icke må afse påläggande af personlig
eller efter matlag utgående afgift.

I 41 § af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, hvilken
hittills medgifvit vederbörande en mera obegränsad frihet att genom särskilda
beslut bestämma annan grund än den allmänna för kommunalutskylders
utgörande, än förordningen om kommunalstyrelse i rikets
öfriga städer, enligt hvad jag nyss anmärkt, i sådant hänseende afsett,
synes mig med än större skäl ett tillägg nödigt af innehåll, att stadsfullmäktiges
beslut om sådan afvikande grund icke i annan eller vidsträcktare
mån, än särskild författning tillåter, må innebära påläggande
af personlig eller efter matlag utgående afgift.

De i några af de för städerna faststälda likställighetsresolutioner
förekommande bestämmelser, som angå afgifter af personlig art, äro
obestridligen af beskaffenhet, att deras upphäfvande, för beskattningens
fotande på mera rationella grunder, måste anses synnerligen önskvärdt.
Detta upphäfvande torde dock icke böra försiggå utan en mera omfattande
granskning af berörda resolutioner äfven i andra med sagda
bestämmelser sammanhängande delar, dervid ock afseende kan fästas å
hvarje stads särskilda förhållanden. Eders Kongl. Maj:t torde alltså, hvad

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

detta ämne angår, finna skäligt, att ''framdeles taga ifrågavarande likställighetsresolutioner
under förnyad ompröfning i berörda hänseenden.

Af en helt annan art än de här afsedda personliga eller matlagsafgiftQr
äro sådana personliga tjenstbarheter, hvilkas fortfarande utgörande
efter förut antagna grunder medgifvits i 57 § af förordningen
om kommunalstyrelse i stad: och torde vid sådant förhållande, och enär
de anmärkningar, som emot personliga skatter i allmänhet med skäl
pläga göras, icke äro på ifrågavarande personliga tjenstbarheter lika tilllämpliga,
hvad nämnda paragraf om dem innehåller böra fortfarande
lemnas beståndande.

Det af Komitén yrkade tillägget till 47 § af förordningen om landsting
betingas af enahanda skäl, som det föreslagna tillägget till förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm.

Genomförandet af de förändringar, jag nu tillstyrkt, förutsätter jemväl
omredigering af vissa paragrafer i kommunalförfattningarna och förordningen
om landsting, som ega samband med de till ändring redan
föreslagna. På några ställen kräfves sådan redan, derest förslaget till
bevillningsförordning varder antaget.

I 57 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet böra orden
»Art. II i Bevillningsstadgan» utbytas mot »förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst».

I 59 § 1 mom. och 64 § af samma förordning erfordras nya bestämmelser
rörande dels fyrktalslängdens, dels debiterings- och uppbördslängdens
beskaffenhet.

Uti fyrktalslängden böra, i stället för bevillningsbeloppen, intagas
de i vederbörliga mantals- och taxeringslängder upptagna värden å fastighet
och belopp af inkomst, för Indika en hvar skattskyldig bör fyrktal
åsättas. Dervid torde en särskild kolumn för »i mantal satt jord» fortfarande
böra bibehållas för de fall, då jemlik! förordningens 10, 11 och
59 §§ fyrktalslängden tjena)- till röstlängd vid beslut öfver ärenden, som
angå endast sådan jord. Deremot synes intet skäl förefinnas att bibehålla
särskilda kolumner för »jordbruksfastighet utan mantal» och »annan
fastighet», utan torde begge dessa kolumner böra sammanslås till en,
upptagande all »annan fastighet» än i mantal satt jord. Då »öfriga beskattningsföremål»
numera blott omfatta »beskattningsbar inkomst», torde
kolumnen härför böra derefter benämnas. Hvad här blifvit sagdt angående
kolumnerna för fastighetsvärden och inkomstbelopp gäller ock
kolumnerna för fyrktalet.

Debiterings- och uppbördslängden torde vid det förhållande, att
ingen utdebitering med olika belopp för fyrkar af olika klasser på grund

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

af kommunalstämmas beslut ifrågakommer, och då intet sådant skäl, som
för fyrktalslängden påkallar särskilda kolumner för olika beskattningsföremål,
bär föreligger, icke behöfva, hvad fyrktalet angår, upptaga annat
än summan af de hvarje skattskyldig åsätta sådana, hvarjemte orden »i
de olika klasserna» ur 64 § böra utgå. Då vidare, åtminstone derest
den personliga fattigvårdsafgiften, på sätt Skatteregleringskomitén hemstält,
afskaffa, hvarom Eders Kongl. Magt torde finna skäligt att på
Chefens för Ecklesiastikdepartementet föredragning fatta beslut, inga
af kommunalstämma efter annan grund än den vanliga beslutade afgifter
framdeles förekomme af sådan beskaffenhet, att de borde i ifrågavarande
längd upptagas, torde ock, under sistnämnda förutsättning, hvad 64 §
härom innehåller böra borttagas.

I stället för de förordningen om kommunalstyrelse på landet vidfogade
formulär till fyrktalslängd, debiterings- och uppbördslängd samt
debetsedel tarfvas ock nya sådana, affattade i öfverensstämmelse med
nyss ifrågasatta ändringar i förordningens 58, 59 och 64 §§. Dervid
synes mig lämpligast att i de begge förstnämnda formulären samma personer,
fastigheter, fastighetsvärden och inkomstbelopp m. in. upptagas,
som förekomma i det förslaget till ny bevillningsförordning åtföljande
formulär till mantals- och taxeringslängd.

I förordningen om kommunalstyrelse i stad böra i 14 § orden »taxeringslängden
för allmänna bevillningen» utbytas mot »mantals- och taxeringslängden»;
hvarjemte 64 § bör så ändras, att debiterings- och uppbördslängden
hädanefter i stället för bevillningsbeloppen må upptaga de
för hvarje skattskyldig i senast faststälda mantals- och taxeringslängd
upptagna värden å fastighet och belopp af inkomst, för hvilka bevillning
till staten erlägges.

I förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm kräfvas ytterligare
ändringar i 6 § 2 inom., der orden »taxeringslängd^! för årets allmänna
bevillning enligt Art. II Bevillningsstadgan» böra utbytas mot »inantalsoch
taxeringslängd en», samt i 40 § 3 inom., der ordet »Bevillningsstadgan»
bör utbytas mot »förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst».

Slutligen bör ock 48 § i förordningen om landsting undergå sådan
ändring, att i stället för bevillningsbeloppen i derstädes omnämnda förteckningar
och sammandrag må upptagas de fastighetsvärden och inkomstbelopp,
för hvilka bevillning till staten erlägges.

Eu och annan smärre, nu icke särskildt påpekad redaktionsförändring
har jag för större tydlighets skull eller för vinnande af öfverens -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

stämmelse mellan i olika förordningar mot hvarandra svarande lagrum
ansett böra i sammanhang med vissa till ändring föreslagna paragrafers
omredigering vidtagas.

I enlighet med de åsigter, jag nu tillåtit mig att inför Eders Kongl.
Maj:t framlägga, har jag låtit inom Civildepartementet utarbeta förslag
till ändrad lydelse af dels §§ 57, 58, 59, 60, 61 och 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, §§ 12, 14, 57, 58, 59 och 64 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad, §§ 6, 12, 40 och 41 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm samt §§ 47 och 48 i förordningen
om landsting och dels §§ 22 och 23 i stadgan angående skjutsväsendet.»

Sedan Departementschefen uppläst berörda förslag, hemstälde han i
underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes i särskilda nådiga propositioner
föreslå Riksdagen att antaga till efterrättelse från och med år 1884
samma förslag, dock under förutsättning, hvad samtliga förslagen beträffade,
med undantag af dem som anginge §§ 60 och 61 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, §§ 58 och 59 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad, § 41 i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm och § 47 mom. 1 i förordningen om landsting, att Riksdagen
godkände Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 8 innevarande månad
med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst.

I denna Departementschefens hemställan förenade sig Statsrådets
öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordna,
att till Riksdagen skulle aflåtas särskilda nådiga
propositioner, den ena med förslag till ändringar i förordningarna
om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse
i stad, om kommunalstyrelse i Stockholm
och om landsting samt den andra med förslag
till ändringar i stadgan angående skjutsväsendet, af
innehåll bilagorna litt. B. och C. vid detta protokoll
utvisa.

Ex protocollo

E. K. Almqvist,

MocUiolui, Ivar Hneggströms Boktryckeri, 1883.