Regeringens proposition
1994/95:186

Ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49)

Prop.
1994/95:186

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 1995

Ingvar Carlsson

Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition läggs fram förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) i tre olika hänseenden.
För det första bör den av IMO antagna internationella
säkerhetsorganisationskoden (ISM) införlivas med svensk rätt. ISM-koden syftar
till att uppnå en säker sjöfart samt skydd för människor, miljö och egendom.
Enligt koden skall ett rederi utforma en säkerhetsorganisation. Rederiets
säkerhetsorganisation skall kontrolleras av administrationen, vilket för svensk
del innebär Sjöfartsverket genom Sjöfartsinspektionen. Efter ett godkännande
utfärdas ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation. Därefter skall
säkerhetsorganisationen ombord på rederiets fartyg kontrolleras. Om fartygets
säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets godkända
säkerhetsorganisation skall ett certifikat utfärdas. Dokumentet och certifikatet
angående godkänd säkerhetsorganisation skall finnas ombord på fartyget och
uppvisas för tillsynsmyndigheter. Flaggstatens tillsynsmyndighet skall med viss
regelbundenhet kontrollera att rederiets och fartygets godkända
säkerhetsorganisation upprätthålls.
För det andra bör regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om skyldighet
att registrera uppgifter angående ombordvarande på passagerarfartyg, med
möjlighet för regeringen att delegera bemyndigandet vidare till Sjöfartsverket.
Syftet med föreskrifterna är i första hand att underlätta identifieringen av
ombordvarande efter en fartygsolycka.
Den sista frågan handlar om säkring av last. Eftersom de nuvarande
bemyndigandena endast omfattar lastsäkring ombord på fartyg, föreslås att
regeringens bemyndiganden att utfärda föreskrifter och utöva tillsyn utvidgas så
att de omfattar även last som avses att transporteras på fartyg, men som ännu
inte har förts ombord.
Ändringarna i fartygssäkerhetslagen föranleder även en mindre följdändring i
lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och en rättelse i
sjöarbetstidslagen (1970:105).
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Enligt förslaget skall
dock de lagändringar som har samband med ISM-kodens införlivande tillämpas först
från och med den dag som regeringen bestämmer, med möjlighet till en stegvis
tillämpning för olika typer av rederier och fartyg.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 5

2 Lagtext.................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg......... 18
2.3 Förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105) 19

3 Ärendet och dess beredning............... 21

4 Den internationella säkerhetsorganisationskoden 23
4.1 Bakgrund............................. 23
4.2 Införlivande av ISM-koden med svensk rätt 24
4.2.1Tillämpningsområde.............. 25
4.2.2Utfärdande av dokument och certifikat samt tillsyn 26
4.2.3Ansvarsbestämmelser............. 27

5 Registrering av ombordvarande på passagerarfartyg 29
5.1 Bakgrund............................. 29
5.2 Nordisk reglering m.m................ 29
5.3 Bemyndigande om registrering av uppgifter angående ombordvarande
på passagerarfartyg.................. 30
5.4 Ansvarsbestämmelse................... 33

6 Lastsäkring.............................. 34
6.1 Bakgrund............................. 34
6.2 Bemyndiganden om lastsäkring......... 35
6.3 Ansvarsbestämmelser.................. 36

7 Kostnader................................ 37

8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 38
8.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen 38
8.2 Övriga lagförslag.................... 39

9 Författningskommentar.................... 39
9.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen 39
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg......... 54
9.3 Förslaget till lag om ändring i sjöarbetstidslagen 54

Bilaga 1 International management code for the safe operation
of ships and for pollution prevention (International
Safety Management (ISM) Code).........56

Bilaga 2 Addition of a new chapter IX to the annex to the inter-
national convention for the safety of life at sea, 197465

Bilaga 3 Internationella organisationsregler för säker drift av fartyg
och för förhindrande av förorening (Internationella
säkerhetsorganisationskoden)..........68

Bilaga 4 Sjöfartsverkets förslag till lag om ändring i fartygs-
säkerhetslagen (ISM-koden)............79

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag...........89

Bilaga 6 Lagrådets yttrande...................104

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995109

Rättsdatablad.................................110

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg,
3. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 9 §, 10 kap. 1, 5,
6, 8, 9, 19 och 22 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 2 och 3 §§, rubriken till 2 kap.
samt rubriken närmast före 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 4 a-e §§, 4 kap.
7 §, 10 kap. 7 a och 12 a §§, samt närmast före 2 kap. 4 a och 4 b §§ två nya
rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §
Denna lag gäller alla Denna lag gäller alla
fartyg som används till fartyg som används till
sjöfart inom Sveriges sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt sjöterritorium samt
svenska fartyg som svenska fartyg som
används till sjöfart används till sjöfart
utanför sjöterritoriet. utanför sjöterritoriet.
Lagen skall dock inte Lagen gäller även alla
tillämpas i den mån det ärsvenska rederier samt
särskilt föreskrivet utländska rederier, som
eller följer av allmänt bedriver sjöfart med
erkända folkrättsliga svenskt fartyg eller
grundsatser. använder annat fartyg
till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium.
Lagen skall dock inte
tillämpas i den mån det är
särskilt föreskrivet eller
följer av allmänt erkända
folkrättsliga
grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen föreskriver
det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste
meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden

Certifikat Dokument och certifikat

4 §
Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat
skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och
för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges särskilda
villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt
fart än vad certifikatet avser.
Ett rederi skall ha ett
dokument angående godkänd
säkerhetsorga-nisation i
de fall som anges i
denna lag. Dokumentet
skall utfärdas för en
bestämd tid, som får
förlängas. Dokumentet får
innehålla särskilda
villkor för att det skall
vara giltigt.

5 §
Certifikat utfärdas av Dokument angående godkänd
Sjöfartsverket, om säkerhetsorganisation och
regeringen inte före- certifikat utfärdas av
skriver något annat. Sjöfartsverket, om
regeringen inte
föreskriver något annat.

8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett
certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en motsvarande handling.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får även
föreskriva att utländska
rederier, som bedriver
sjöfart med svenskt
fartyg eller använder
annat fartyg till sjöfart
inom Sveriges sjöterri-
torium, skall inneha ett
dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation
utfärdat av en behörig
utländsk myndighet eller
en motsvarande handling.

2 kap. Fartygs 2 kap. Fartygs
sjövärdighet sjövärdighet m.m.

Rederiverksamhet

4 a §
Rederiverksamhet skall
bedrivas på ett sådant sätt
att sjösäkerheten
upprätthålls samt männi-
skor, miljö och egendom
skyddas.

Dokument och certifikat
angående godkänd
säkerhetsorganisation

4 b §
Ett dokument angående
godkänd säker-
hetsorganisation är ett
bevis att rederiets
säkerhetsorganisation har
godkänts vid en rederi-
kontroll.
Ett certifikat angående
godkänd säker-
hetsorganisation är ett
bevis att fartygets
säkerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets godkända
säkerhetsorganisation.

4 c §
Ett fartyg som används
för yrkesmässig
personbefordran eller
vars bruttodräktighet är
minst 20 får användas till
sjöfart endast om dess
rederi har ett dokument
angående godkänd
säkerhetsorganisation och
fartyget är försett med
ett certifikat angående
godkänd säkerhetsorgani-
sation.

4 d §
Sjöfartsverket skall
förklara ett rederis
dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation
ogiltigt, om
1. rederiets
organisation eller
ledning ändrats på sådant
sätt att det kan antas
inverka menligt på
rederiets säkerhetsor-
ganisation eller
2. rederiet inte
medverkar till en
rederikontroll enligt 10
kap. 5 § andra stycket.

4 e §
Sjöfartsverket skall
förklara ett fartygs
certifikat angående god-
känd säkerhetsorganisation
ogiltigt, om
1. fartyget har övergått
till ett annat rederi,
2. rederiets dokument
angående godkänd
säkerhetsorganisation har
förklarats ogiltigt,
3. fartygets godkända
säkerhetsorganisation
inte upprätthålls ombord på
fartyget eller
4. fartyget inte
undergår föreskriven
tillsyn.

5 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och
hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får meddela före-
skrifter om rederiers
och fartygs
säkerhetsorganisation.

6 §
Regeringen eller, Regeringen eller, efter
efter regeringens regeringens
bemyndigande, Sjöfarts- bemyndigande, Sjöfarts-
verket får meddela verket får meddela
föreskrifter om rätt att föreskrifter om undantag
använda fartyg till från bestämmelserna i
sjöfart utan hinder av detta kapitel.
vad som sägs i detta
kapitel.

3 kap.

9 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken, fribordscertifikat och
lastning.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får även meddela
föreskrifter om säkring av
last, som ännu inte har
förts ombord.

4 kap.

7 §
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får meddela före-
skrifter om skyldighet
att registrera uppgifter
angående ombordvarande på
passagerarfartyg.

10 kap.

1 §[1]
Tillsyn av fartyg och Sjöfartsverket utövar, om
deras utrustning och något annat inte anges i
drift enligt denna lag lagen, tillsyn enligt
och enligt föreskrifter denna lag och föreskrif-
som utfärdas med stöd av ter meddelade med stöd av
lagen utövas av Sjö- lagen såvitt avser
fartsverket, om något 1. fartyg och deras
annat inte anges i utrustning, drift, last-
lagen. ning och säkerhetsorga-
nisation,
2. säkring av last som
ännu inte har förts ombord
samt
3. rederiers
säkerhetsorganisation.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av Kustbevakningen i
den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med
Arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen
(1971:511).

5 §
Tillsynen av fartyg Den tillsyn som anges i
och deras utrustning 1 § första stycket utövas
och drift utövas vid vid tillsynsförrättningar.
tillsynsförrättningar. Sådana förrättningar utförs
Sådana förrättningar utförssom besiktningar,
som besiktningar eller rederikontroller eller
som inspektioner. inspektioner.
Besiktningar företas Besiktningar och rede-
planmässigt. När det rikontroller görs
finns särskild anledning planmässigt. När det finns
till det, kan en särskild anledning till
besiktning företas även det, kan en besiktning
utom planen. eller rederikontroll
göras även utom planen.
Inspektioner görs när en
tillsynsmyndighet finner
att det är motiverat.
Besiktningar skall Besiktningar skall göras
företas främst främst
för att undersöka om ett för att undersöka om ett
fartyg är sjövärdigt, fartyg är sjövärdigt,
för att undersöka om det för att undersöka om det
är lämpligt att användas är lämpligt att användas
som passagerarfartyg, som passagerarfartyg,
och för att bestämma dess
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord
minsta tillåtna fribord. och
för att undersöka om
fartygets sä-
kerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets säkerhets-
organisation.
Inspektioner företas när
en tillsynsmyndighet
finner det motiverat.

6 §
Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan det
används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt Har ett utländskt fartyg
fartyg blivit svenskt, blivit svenskt, skall
skall besiktning besiktning beträffande
beträffande sjövärdighetensjövärdigheten äga rum, om
äga rum, om inte inte tillsynsmyndigheten
tillsynsmyndigheten finner det obehövligt med
finner det obehövligt hänsyn till fartygets
med hänsyn till farty- beskaffenhet eller
gets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.
omständigheterna i Besiktning skall även
övrigt. göras för att undersöka om
fartygets
säkerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets
säkerhetsorganisation, om
inte tillsynsmyndigheten
finner att det är
obehövligt med hänsyn till
att fartyget redan har
ett giltigt certifikat
angående godkänd säker-
hetsorganisation utfärdat
av ett organ som är
behörigt enligt denna
lag.
Bestämmelserna i denna
paragraf gäller
passagerarfartyg,
oavsett dräktighet, och
andra fartyg med en
bruttodräktighet av
minst 20.

7 a §
Vid en rederikontroll
skall till-
synsmyndigheten pröva om
rederiet har en
säkerhetsorganisation
som uppfyller kraven i 2
kap. 4 a § och i de
föreskrifter om rederiers
säkerhetsorganisation som
har meddelats med stöd av
denna lag.
Om rederiets
organisation eller
ledning ändras på sådant
sätt att det kan antas
inverka menligt på
rederiets säkerhetsor-
ganisation, skall en
rederikontroll utföras.

8 §
Vid en inspektion Vid en inspektion
skall, om förhållandena skall, om förhållandena
inte föranleder annat, inte föranleder annat,
undersökas undersökas
om arbetsmiljön är om arbetsmiljön är
tillfredsställande, tillfredsställande,
om fartyget är behörigen om fartyget är behörigen
lastat eller barlastat, lastat eller barlastat,
om fartyget är bemannat om last som ännu inte
på betryggande sätt, och har förts ombord är säkert
om fartyget i övrigt är anordnad för sjötransport,
i behörigt skick. om fartyget är bemannat
på ett betryggande sätt,
om fartyget i övrigt är i
behörigt skick och
om fartygets
säkerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets
säkerhetsorganisation.

9 §
Tillsyn av utländska Tillsyn av utländska
fartyg sker genom fartyg sker genom
inspektion. När det inspektion. När det gäller
gäller förhållanden som förhållanden som omfattas
omfattas av certifikat, av certifikat, skall
skall inspektionen be- inspektionen begränsas
gränsas till granskning till granskning av
av fartygets certifikat fartygets certifikat
eller motsvarande hand- eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 lingar enligt 1 kap. 8 §,
§, om det inte finns om det inte finns
grundad anledning att grundad anledning att
anta att fartyget eller anta att fartyget, dess
dess utrustning avviker utrustning eller
från uppgifterna i säkerhetsorganisation
certifikaten eller avviker från uppgifterna
handlingarna i något i certifikaten eller
väsentligt avseende. handlingarna i något
väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock Sjöfartsverket
besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg som hör
hemma i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda ett certifikat eller
en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med
stöd av lagen.

12 a §
Redaren ansvarar för att
rederiverksamheten
undergår tillsyn enligt
denna lag och enligt
föreskrifter som har
meddelats med stöd av
lagen.
Redaren skall lämna
tillsynsmyndigheten det
bistånd den behöver och de
upplysningar den begär
vid tillsynen.

19 §
Befälhavaren skall se Befälhavaren skall se
till att fartygets till att rederiets
tillsynsbok och de dokument angående godkänd
certifikat som har säkerhetsorganisation,
utfärdats för fartyget fartygets tillsynsbok
enligt denna lag eller och de certifikat eller
föreskrifter som har andra handlingar som har
utfärdats med stöd av utfärdats för fartyget
lagen finns ombord och enligt denna lag eller
hålls tillgängliga vid föreskrifter som har
tillsynsförrättningar. meddelats med stöd av
lagen finns ombord och
hålls tillgängliga vid
tillsynsförrättningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han behöver
det för att kunna ta till vara sin rätt.

22 §
Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som myndighet som regeringen
regeringen bestämmer får bestämmer får meddela
meddela föreskrifter om föreskrifter om avgifter
avgifter till staten för till staten för tillsyn
tillsyn av fartyg. av fartyg och av
Detsamma gäller avgifter rederiers och fartygs
för provning och säkerhetsorganisation.
granskning av material Detsamma gäller avgifter
och utrustning samt för för provning och gransk-
granskning av ritningar ning av material och
till fartyg. utrustning samt för
granskning av ritningar
till fartyg.

11 kap.

1 §
Ett fartygs resa får Ett fartygs resa får
förbjudas tills rättelse förbjudas tills rättelse
har skett, om det finns har skett, om det finns
skälig anledning att skälig anledning att anta
anta att fartyget inte är
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den
sjövärdigt för resa i denavsedda farten,
avsedda farten, att det i något
att det i något väsentligt avseende har
väsentligt avseende har brister i fråga om
brister i fråga om skyddet mot ohälsa eller
skyddet mot ohälsa eller olycksfall,
olycksfall, att det inte är
att det inte är lastat lastat eller barlastat på
eller barlastat på ett ett betryggande sätt,
betryggande sätt, att det medför
att det medför passagerare utöver det
passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
högsta tillåtna antalet, att det inte är
eller bemannat på ett
att det inte är betryggande sätt för den
bemannat på ett avsedda resan eller
betryggande sätt för den att rederiet eller
avsedda resan. fartyget inte uppfyller
kraven på säkerhetsorga-
nisation.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redskapen
förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal,
arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för ohälsa
eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har skett.
Ett fartygs resa får Ett fartygs resa får
också förbjudas, om också förbjudas, om
fartyget inte hålls fartyget inte hålls till-
tillgängligt för gängligt för
tillsynsförrättning ellertillsynsförrättning eller
om fartyget saknar ett om fartyget eller dess
certifikat eller en rederi saknar ett
motsvarande handling certifikat, dokument
som fartyget skall ha angående godkänd
enligt denna lag eller säkerhetsorganisation
enligt föreskrifter som eller en motsvarande
har meddelats med stöd handling som det skall
av 1 kap. 7 eller 8 §. ha enligt denna lag
eller enligt föreskrifter
som har meddelats med
stöd av 1 kap. 7 eller 8
§.

12 kap.

2 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen 1. den som uppsåtligen
lämnar oriktiga lämnar oriktiga uppgifter
uppgifter för att få ett för att få ett dokument
certifikat som utfärdas angående godkänd säker-
enligt denna lag eller hetsorganisation eller
enligt en föreskrift med ett certifikat som
stöd av 1 kap. 7 § eller utfärdas enligt denna lag
för att få eller enligt en
giltighetstiden för ett föreskrift med stöd av 1
sådant certifikat kap. 7 § eller för att få
förlängd, giltighetstiden för ett
sådant dokument eller
certifikat förlängd,
2. redare och 2. redare och
befälhavare som befälhavare som
uppsåtligen eller av uppsåtligen eller av
oaktsamhet använder ett oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart utan fartyg till sjöfart utan
att ha certifikat eller att ha ett dokument
motsvarande handling angående godkänd
som skall ha utfärdats säkerhetsorganisation,
för fartyget eller dess certifikat eller annan
utrustning enligt denna handling som skall ha
lag eller enligt vad utfärdats för rederiet,
som har föreskrivits med fartyget, dess utrust-
stöd av 1 kap. 7 eller 8 ning, lastning eller
§, säkerhetsorganisation
enligt denna lag eller
enligt vad som har före-
skrivits med stöd av
lagen,
3. redare och 3. redare och
befälhavare som befälhavare som
uppsåtligen eller av uppsåtligen eller av
oaktsamhet använder ett oaktsamhet använder ett
fartyg eller dess fartyg eller dess
utrustning i strid mot utrustning i strid mot
någon bestämmelse i ett någon bestämmelse i ett
certifikat eller en dokument angående godkänd
motsvarande handling säkerhetsorganisation,
som avses i 2, certifikat eller en
annan handling som avses
i 2,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i
minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan tillstånd
anställs av någon annan än redaren eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i
strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som
skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,
8. redare eller ägare 8. redare eller ägare som
som uppsåtligen eller av uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter oaktsamhet underlåter att
att se till att se till att fartyget
fartyget undergår undergår tillsyn eller
tillsyn enligt denna redare som uppsåtligen
lag eller en föreskrift eller av oaktsamhet un-
som har meddelats med derlåter att se till att
stöd av lagen, och rederiverksamhet undergår
tillsyn enligt denna lag
eller en föreskrift som
har meddelats med stöd av
lagen, och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när han
är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.

3 §[2]
Till böter döms Till böter döms
1. befälhavare som
uppsåtligen eller av
oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart i
strid mot en
lastningsföreskrift som
har meddelats med stöd av
3 kap. 9 § första stycket,
om inte förseelsen är
ringa,
2. redare och
1. befälhavare och befälhavare som
maskinchef som uppsåtligen eller av
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en
oaktsamhet underlåter föreskrift som har
att fullgöra vad han meddelats med stöd av 4
enligt 5 kap. 2 § andra kap. 7 §,
stycket och 3 § andra 3. befälhavare och
stycket ålagts att göra maskinchef som
innan en resa påbörjas, uppsåtligen eller av
2. befälhavare som oaktsamhet underlåter att
uppsåtligen eller av fullgöra vad han enligt 5
oaktsamhet underlåter kap. 2 § andra stycket
att se till att och 3 § andra stycket
nytillträdande ombordan- ålagts att göra innan en
ställda får kännedom om resa påbörjas,
fartyget, grundläggande 4. befälhavare som
säkerhetsbestämmelser uppsåtligen eller av
eller åtgärder vid oaktsamhet underlåter att
sjöolycka enligt 5 kap. se till att
2 § tredje stycket, nytillträdande ombordan-
3. befälhavare som av ställda får kännedom om
oaktsamhet framför ett fartyget, grundläggande
fartyg i strid med vad säkerhetsbestämmelser
som gäller i fråga om eller åtgärder vid
minimibesättning eller sjöolycka enligt 5 kap. 2 §
bemanningsföreskrifter, tredje stycket,
om inte förseelsen är 5. befälhavare som av
ringa, oaktsamhet framför ett
4. redare som av fartyg i strid mot vad
oaktsamhet underlåter som gäller i fråga om
att göra vad som skäligenminimibesättning eller
kan fordras av honom för bemanningsföreskrifter,
att förhindra att om inte förseelsen är
fartyget framförs i ringa,
strid mot vad som gäller 6. redare som av
i fråga om oaktsamhet underlåter att
minimibesättning eller göra vad som skäligen kan
bemanningsföreskrifter, fordras av honom för att
om inte förseelsen är förhindra att fartyget
ringa, framförs i strid mot vad
5. den som uppsåtligen som gäller i fråga om
eller av oaktsamhet minimibesättning eller
tjänstgör på ett fartyg bemanningsföreskrifter,
som befälhavare, om inte förseelsen är
maskinchef eller ringa,
ansvarig för vakt utan 7. den som uppsåtligen
att inneha den eller av oaktsamhet
behörighet som är tjänstgör på ett fartyg som
föreskriven i befälhavare, maskinchef
minimibesättningsbesluteteller ansvarig för vakt
eller i utan att inneha den
bemanningsföreskrifterna,behörighet som är
dock inte om han har föreskriven i
uppehållit befattningen minimibesättningsbeslutet
på grund av ett plötsligteller i
sjukdomsfall eller en bemanningsföreskrifterna,
annan liknande händelse, dock inte om han har
5a. befälhavare som uppehållit befattningen på
uppsåtligen eller av grund av ett plötsligt
oaktsamhet bryter mot 6 sjukdomsfall eller en
kap. 10 a § eller mot annan liknande händelse,
föreskrifter som har 8. befälhavare som
meddelats med stöd av 6 uppsåtligen eller av
kap. 10 a § andra oaktsamhet bryter mot 6
stycket, kap. 10 a § eller mot
6. befälhavare som föreskrifter som har
uppsåtligen eller av meddelats med stöd av 6
oaktsamhet försummar kap. 10 a § andra
sina skyldigheter stycket,
beträffande kost och 9. befälhavare som
vatten samt bostads- uppsåtligen eller av
och hälsovårdsförhållandenoaktsamhet försummar sina
enligt 7 kap. 7 §, skyldigheter beträffande
7. den som uppsåtligen kost och vatten samt
eller av oaktsamhet bostads- och
utan giltigt skäl tar hälsovårdsförhållanden
bort en skyddsanordning enligt 7 kap. 7 §,
eller sätter den ur 10. den som uppsåtligen
funktion, eller av oaktsamhet utan
8. den som uppsåtligen giltigt skäl tar bort en
eller av oaktsamhet skyddsanordning eller
bryter mot en föreskrift sätter den ur funktion,
som har meddelats med 11. den som uppsåtligen
stöd av 8 kap. 3 eller eller av oaktsamhet
5-7 §§, bryter mot en föreskrift
9. befälhavare som som har meddelats med
uppsåtligen beordrar stöd av 8 kap. 3 eller
arbete i strid mot ett 5-7 §§,
beslut av ett 12. befälhavare som
skyddsombud enligt 9 uppsåtligen beordrar
kap. 7 § utan att något arbete i strid mot ett
sådant skäl som anges i 9beslut av ett
kap. 8 § föreligger, om skyddsombud enligt 9
därmed intresset av att kap. 7 § utan att något
skyddsarbetet ombord sådant skäl som anges i 9
bedrivs i behörig kap. 8 § föreligger, om
ordning uppenbart därmed intresset av att
åsidosätts, skyddsarbetet ombord
10. den som uppsåtligen bedrivs i behörig ordning
eller av oaktsamhet uppenbart åsidosätts,
försummar sina skyl- 13. den som uppsåtligen
digheter beträffande eller av oaktsamhet
ritningar till ett försummar sina skyl-
fartyg enligt 10 kap. digheter beträffande
16 § eller tillsynsbok ritningar till ett
och certifikat enligt fartyg enligt 10 kap. 16 §
10 kap. 19 §, eller dokument angående
godkänd
11. den som i andra säkerhetsorganisation,
fall än som sägs i 2 § 1 tillsynsbok och certifi-
uppsåtligen eller av kat eller annan handling
oaktsamhet lämnar enligt 10 kap. 19 §,
oriktiga uppgifter till 14. den som i andra
en tillsynsmyndighet fall än som sägs i 2 § 1
vid fullgörandet av uppsåtligen eller av
skyldighet enligt 10 oaktsamhet lämnar
kap. 12 § andra stycket oriktiga uppgifter till
eller 14 § eller annars en tillsynsmyndighet vid
i fråga om en åtgärd som fullgörande av skyldighet
har ålagts av myndig- enligt 10 kap. 12 § andra
heten, och stycket, 12 a § andra
12. den som uppsåtligen stycket eller 14 § eller
eller av oaktsamhet annars i fråga om en åtgärd
försummar att fullgöra som har ålagts av
anmälningsskyldighet som myndigheten, och
har ålagts honom med stöd 15. den som uppsåtligen
av 13 kap. 5 §. eller av oaktsamhet
försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som
har ålagts honom med stöd
av 13 kap. 5 §.

------------------
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a - 6 §§, 10 kap. 6, 7 a,
9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först från och med den dag som
regeringen bestämmer. Detsamma gäller bestämmelserna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§
samt 12 kap. 2 och 3 §§, såvitt avser dokument och certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation samt tillsyn av rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation. Regeringen får föreskriva att de bestämmelser som nämnts
i denna punkt skall tillämpas från olika tidpunkter för skilda typer av rederier
och fartyg.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:511.

[2]Senaste lydelse 1990:723.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg[3] skall införas en ny paragraf, 11 kap. 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

4 § Bestämmelser om
rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation,
vilka även avser att
skydda miljön, finns i
fartygssäkerhetslagen
(1988:49).

-----------------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[3]Lagen omtryckt 1983:463.
2.3 Förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrivs att 3 § sjöarbetstidslagen (1970:105) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §[4] I denna lag förstås med
sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas
förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har samband med sådant
arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej tillhör
radio- eller ekonomipersonalen,
passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper hamn eller
annars kommer i beröring med land under längre tid än 2 timmar vid något
tillfälle,
lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräktighet
understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer än 12 timmars
oavbruten gång,
närfart: fart, dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller annars i
Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför
linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11o västlig
longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48o nordlig
latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest,
oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen.
Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart som resan
omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträckning av resan som
föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsituation.
Förordnande enligt 1 Förordnande enligt 1
kap. 8 § andra meningen kap. 9 § andra meningen
fartygssäkerhetslagen fartygssäkerhetslagen
(1988:49) gäller även vid(1988:49) gäller även vid
tillämpningen av tillämpningen av
sjöarbetstidslagen i den sjöarbetstidslagen i den
mån förordnandet har be- mån förordnandet har be-
tydelse för tydelse för tillämpningen.
tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fall som avses i 8 §, dels
måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen enligt förmans
besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar
minst 1 timme.

--------------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[4]Senaste lydelse 1988:50.
3 Ärendet och dess beredning

Inledning

I Sverige finns lagbestämmelser om säkerhet på fartyg huvudsakligen i
fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lagen är till stora delar en ramlag med allmänt
hållna bestämmelser och bemyndiganden för regeringen och olika myndigheter att
utfärda närmare föreskrifter. Regeringens föreskrifter finns i
fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), som även den har en övergripande
karaktär. Detaljerade bestämmelser om säkerhet på fartyg finns i tillämpnings-
föreskrifter som utfärdas framför allt av Sjöfartsverket. Dessa föreskrifter
återspeglar regler i olika internationella överenskommelser, varav 1974 års in-
ternationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och dess
protokoll från 1978 (SOLAS) är den viktigaste. Denna konvention har utarbetats
inom FN:s internationella sjöfartsorganisation, International Maritime
Organization (IMO), där det internationella regelskapandet på
sjösäkerhetsområdet i första hand sker.
I denna proposition läggs nu fram förslag till ändringar i fartygssäkerhets-
lagen i tre olika hänseenden.

Den internationella säkerhetsorganisationskoden

Efter ett omfattande utvecklingsarbete antogs inom IMO den 4 november 1993
resolutionen A.741(18), Internationella organisationsregler för säker drift av
fartyg och för förhindrande av förorening (Internationella
säkerhetsorganisationskoden). Koden förkortas ISM (International Safety Manage-
ment Code). Ett nytt kapitel IX i bilagan till SOLAS har även beslutats.
ISM-koden och kapitel IX i bilagan till SOLAS finns i sin engelska lydelse i
bilagorna 1 och 2. En på uppdrag av Kommunikationsdepartementet gjord
översättning av ISM-koden till svenska bifogas som bilaga 3.
I en skrivelse den 17 juni 1994 har Sjöfartsverket föreslagit att ISM-koden
införs i svensk rätt. Verket har lämnat förslag till ändringar i
fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen som ger Sjöfartsverket
bemyndiganden att utfärda närmare föreskrifter i frågan. De lagförslag som har
lagts fram i Sjöfartsverkets skrivelse finns i bilaga 4.
Sjöfartsverkets skrivelse har remissbehandlats i slutet av 1994. Re-
missinstanser har varit Riksåklagaren, Statens räddningsverk, Arbetar-
skyddsstyrelsen, Sveriges Redareförening, Sveriges Redareförening för mindre
passagerarfartyg (SWEREF), Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska
Maskinbefälsförbundet och Svenska Sjöfolksförbundet. Samtliga remissinstanser
har yttrat sig över Sjöfartsverkets förslag. Riksåklagaren har dessutom bifogat
yttranden från Åklagarmyndigheten i Stockholm samt från
Regionåklagarmyndigheterna i Malmö och Umeå. En sammanställning av dessa
remissyttranden finns tillgänglig i Kommunikationsdepartementets ärende
(diarienummer K94/1707/RS). Dessutom har Styrelsen för teknisk ackreditering
(SWEDAC) efter remisstidens slut avgivit ett yttrande som finns i samma ärende.

Registrering av ombordvarande på passagerarfartyg

I anledning av förlisningen av det estniska passagerarfartyget Estonia den 28
september 1994 har inom Kommunikationsdepartementet utarbetats promemorian
Förslag till ändring av fartygssäkerhetslagen (1988:49). I promemorian har
förslagits att obligatorisk registrering av passagerare skall införas på
passagerarfartyg.
En skrivelse med begäran om yttrande över promemorian har den 11 januari 1995
skickats till Riksåklagaren, Hovrätten för Västra Sverige, Sjöfartsverket,
Konsumentverket, Sveriges Redareförening, SWEREF, Sveriges Far-
tygsbefälsförening, Svenska Maskinbefälsförbundet och Svenska Sjöfolksförbundet.
Samtliga remissinstansers yttranden finns tillgängliga i
Kommunikationsdepartementets ärende (diarienummer K95/103/RS).

Lastsäkring

Sjöfartsverket har i en skrivelse den 13 januari 1995 föreslagit ändringar i
fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen med anledning av
införande av föreskrifter om säkring och surrning av last.
Skrivelsen har remitterats till Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen,
Generaltullstyrelsen, Sveriges Redareförening, SWEREF, Sveriges
Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet
och Sveriges Hamn- och Stuveriförbund. Samtliga remissinstanser utom
Generaltullstyrelsen har skriftligen eller muntligen yttrat sig i ärendet.
Sveriges Hamn- och Stuveriförbund har även bifogat ett yttrande från
Helsingborgs hamn AB. De inkomna yttrandena finns i Kommunikationsdepartementets
ärende (diarienummer K94/4031/RS).

Lagrådet

Regeringen har den 9 mars 1995 beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagrådet har föreslagit ändringar i 1 kap. 1 §, 3 kap. 9 §, 10 kap. 1, 8 och 19
§§, 12 kap. 2 § 2 och 3 §§ samt övergångsbestämmelserna till förslaget till lag
om ändring i fartygssäkerhetslagen.
Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten. Dessutom har regeringen gjort vissa ytterligare justeringar i för-
slaget till ändring i 12 kap. 2 § 2 fartygssäkerhetslagen samt i ikraftträdande-
bestämmelsen till förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg. Regeringens kommentarer till Lagrådets synpunkter finns
i författningskommentaren till respektive paragraf.

4 Den internationella säkerhetsorganisationskoden

4.1 Bakgrund

Utvecklingen inom industrier och institutioner har alltmer betonat betydelsen av
utvecklade system för ledning av organisationen med hjälp av mål uttryckta i
s.k. kvalitetstermer. Säkerhetsmål och arbetsmiljömål kan inordnas i sådana
system. Systemen presenteras ibland som kvalitetsstyrningssystem eller
säkerhetsledningssystem. Ett skäl att införa sådana system är att företagens
ledning får ett verktyg för uppföljning av företagens mål. Ett annat skäl är att
säkerhetsledningssystem underlättar möjligheten att påverka den s.k. mänskliga
faktorn i bl.a. det förebyggande arbetet. Man anlägger då ett betraktelsesätt
som bygger på vår kunskap om samspelet mellan människa, teknik och organisation
(MTO). Flera större globalt verksamma rederier har redan utvecklat och infört
sådana system i form av anvisningar för säkerhetsorganisationen i företaget.
ISM-koden syftar till att säkerställa en säker sjöfart, undvika dödsfall och
skador på människor, miljö och egendom. Enligt koden skall ett
säkerhetsorganisationssystem, Safety Management System (SMS), införas som bl.a.
skall medföra säkrare fartygsdrift och en säkrare arbetsmiljö genom att
riskfyllda situationer identifieras och undviks samt genom att man också
genomför en fortlöpande träning av personalen i säkerhetsarbete och i att klara
av nödsituationer. Ett säkerhetsorganisationssystem skall utformas så att
överensstämmelse nås med regler och rekommendationer som utfärdats av bl.a.
myndigheter och klassificeringssällskap. Rederiet skall dessutom ha en uttalad
säkerhetspolicy och genomföra interna och periodiskt återkommande revisioner av
sitt system.
Rederiets säkerhetsorganisationssystem skall kontrolleras av en myndighet
eller, efter delegering, av en organisation som erkänts av myndigheten. Efter
ett godkännande utfärdas ett dokument som utvisar att kraven i koden uppfylls.
Därefter skall organisationen ombord på rederiets fartyg gås igenom. Kontrollen
ombord innebär att såväl fartygets dokument och manualer rörande säkerheten som
personalens kunskap och färdighet rörande säkerheten gås igenom. Efter en
godkänd kontroll utfärdas ett certifikat som utvisar att rederiets fartyg i
praktiken följer rederiets godkända säkerhetsorganisation. Därmed kommer således
rederiets totala säkerhetsorganisation, innefattande dess fartyg, att ha gåtts
igenom. Sådana kontroller skall ske med viss regelbundenhet.
ISM-koden kommer att bli bindande internationellt den 1 juli 1998 för
passagerarfartyg samt för tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 500. För
andra lastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 skall koden vara införd
senast den 1 juli 2002. IMO har dock uppmanat medlemsländerna att införliva
ISM-koden med den nationella lagstiftningen snarast möjligt.
Inom Europeiska unionen (EU) ges sjösäkerheten på s.k. ro-ro (roll on-roll off)
fartyg hög prioritet. EU-rådet har antagit en resolution om åtgärder som bör
vidtas för att öka ro-ro fartygens sjösäkerhet. Bland annat avses en förordning
beslutas som innebär ett obligatoriskt införande av ISM-koden avseende ro-ro
passagerarfartyg som regelbundet trafikerar hamnar inom EU. Förordningen avses
träda i kraft den 1 januari 1996, men tillämpas från och med den 1 juli 1996.
Sverige stödjer arbetet med denna förordning.

4.2 Införlivande av ISM-koden med svensk rätt

Regeringens förslag: De legala förutsättningarna för
att införliva ISM-koden med svensk rätt införs genom
ändringar i fartygssäkerhetslagen.

Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket anser att det, med hänsyn till det
internationella arbetet i frågan, är angeläget att utan dröjsmål införliva
ISM-koden med svensk rätt. De flesta bestämmelserna i koden är av sådan art att
de bör utfärdas som föreskrifter utgivna av Sjöfartsverket. Sjöfartsverket,
rederier och de ombordanställdas organisationer har aktivt deltagit i det
internationella arbetet med ISM-koden. Sjöfartsverket har sedan 1992 gjort ett
omfattande förberedelsearbete för att kunna införa ISM-koden. Förutom
informationsverksamhet till rederier och andra intressenter har
Sjöfartsinspektionen inom Sjöfartsverket utbildat sin personal inför de kommande
uppgifterna. Frivilliga tillsynskontroller av svenska och finska rederier har
påbörjats i syfte att vidareutbilda såväl rederipersonal som Sjöfartsverkets
egen personal. Ett brett samarbete med andra nordiska länder har också medfört
att tillsynsförrättningar med deltagare från olika länder genomförts, vilket
underlättar en samnordisk syn på och tillämpning av ISM-koden.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till
Sjöfartsverkets förslag att införliva ISM-koden med svensk rätt. Ingen
remissinstans har motsatt sig förslaget.
Skälen för regeringens förslag: De svåra fartygsolyckorna med konsekvenser för
människoliv och miljö som på senare tid har inträffat i vårt närområde har satt
sjösäkerheten i fokus. Regler för fartygs konstruktion och dess utrustning,
besättningars utbildning och kompetens m.m. är föremål för olika översyner både
nationellt och internationellt. En självklar utgångspunkt i allt
sjösäkerhetsarbete måste vara att kontrollera att de regler som finns efterlevs.
Att få sjösäkerhetsfrågorna prioriterade i företagens allmänna policy genom att
företagen inför säkerhetssystem är en viktig del i detta arbete.
Den inom IMO utvecklade ISM-koden ger möjlighet att införa krav på
obligatoriska säkerhetssystem i rederierna. Med koden får man ett viktigt
komplement som integrerar var för sig viktiga sjösäkerhetskomponenter till ett
system som har sin utgångspunkt i företagets grundläggande säkerhetspolicy.
Genom att införliva koden med nationell rätt ges möjlighet att kontrollera att
säkerhetssystemen finns och att de fungerar i praktiken. Regeringen anser därför
att ISM-koden skall införlivas med svensk rätt så snart som det är praktiskt
möjligt.

4.2.1Tillämpningsområde

Regeringens förslag: Fartygssäkerhetslagen gäller
redan alla fartyg som används till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som
används till sjöfart utanför territoriet. Lagen
skall även gälla alla svenska rederier samt
utländska rederier, som bedriver sjöfart med
svenskt fartyg eller använder annat fartyg till
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium.

Sjöfartsverkets förslag: Enligt Sjöfartsverkets förslag till lagändringar skall
fartygssäkerhetslagen även gälla svenska rederier och rederier vars fartyg
trafikerar svenskt sjöterritorium. I Sjöfartsverkets promemoria anges att
ISM-koden i princip bör gälla utländska rederier som bedriver regelbunden
passagerartrafik på svenska hamnar. Enligt promemorian bör ISM-kodens definition
av rederi enligt punkt 1.1.2 gälla, dvs. med rederi avses den person eller
organisation som ytterst ansvarar för fartygets säkerhet.
Remissinstanserna: Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges Redareförening och
Åklagarmyndigheten i Umeå anser att det i Sjöfartsverkets promemoria råder
oklarhet om vilka rederier som omfattas av förslagen. Sjöfolksförbundet anser
att alla fartyg som regelbundet trafikerar svenskt vatten skall omfattas.
Redareföreningen anser att ett svenskt rederi som bedriver sjöfart under
utländsk flagg och inte i regelbunden trafik på Sverige inte bör omfattas av
svensk lagstiftning avseende ISM-koden. Det bör dock klart framgå att svenska
fartyg som opereras av utländska rederier också omfattas av lagen.
Vidare anser SWEREF och Sveriges Fartygsbefälsförening att det inte bör råda
någon oklarhet om att det är befälhavaren som har ansvaret för fartygets
säkerhet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att ISM-koden skall gälla för
alla svenska fartyg och fartyg med trafik på svenska vatten, oberoende av flagg,
samt dessa fartygs rederier. Detta är viktigt med hänsyn till bland annat
omfattningen av passagerartrafiken på svenska hamnar med utländska fartyg.
Dessutom bör ISM-koden gälla alla svenska rederier, även om de inte bedriver
sjöfart med svenskt fartyg eller i svenska vatten. Av naturliga skäl bör dock
bestämmelserna införas stegvis. Det blir åtminstone övergångsvis av praktiska
skäl nödvändigt med en prioritering av tillämpningen mot svensk och utländsk
passagerartrafik med stor regelbundenhet i trafiken på Sverige samt fartyg med
last av farligt gods. Detta är en uppfattning som överensstämmer med
Sjöfartsverkets inställning.
Beträffande definitionen av redare och rederi hänvisas till departementschefens
specialmotivering till 1 kap 2 § fartygssäkerhetslagen i propositionen 1987/88:3
(sid. 54f), som godkänts av riksdagen (bet. 1987/88:TU4, rskr. 1987/88:42). Där
anges bl.a att med redare avses den som fyller redarfunktionerna. Vad som i
fartygssäkerhetslagen sägs om redare skall gälla även den som i redarens ställe
har befattning med fartyget. Härmed avses den som rättsligen äger disponera över
fartyget, exempelvis någon som har fått fartyget upplåtet åt sig genom avtal om
tidsbefraktning. Begreppet redare finns även i sjölagen. Regeringen anser inte
att det nu finns särskilda skäl att införa en legaldefinition av redare i
fartygssäkerhetslagen.
Befälhavarens ansvar och befogenheter fastställs främst i 6 kap. sjölagen
(1994:1009). Regeringen ser ingen anledning att ändra befälhavarens ansvar till
följd av ISM-kodens införlivande med svensk rätt.

4.2.2Utfärdande av dokument och certifikat samt tillsyn

Regeringens förslag: Dokument och certifikat
angående godkänd säkerhetsorganisation skall utfärdas
av Sjöfartsverket, om inte regeringen föreskriver
något annat. Sjöfartsverket skall även utöva tillsyn
över rederiers och fartygs säkerhetsorganisation,
om inte något annat anges i fartygssäkerhetslagen.

Sjöfartsverkets förslag: Dokument angående godkänd säkerhetsorganisation
utfärdade av vissa utländska klassificeringssällskap bör ha samma giltighet som
om de utfärdats av Sjöfartsverket under förutsättning att avtal om det träffats
mellan verket och sällskapet. Detta förhållande bör även gälla tillsynen av
rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
Remissinstanserna: Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska Sjöfolksförbundet
är emot att klassificeringssällskapen skall få utfärda dokument och certifikat
angående godkänd säkerhetsorganisation samt att utöva tillsyn av ett över
rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
SWEDAC anser för sin del att Sjöfartsverkets förslag om att både utfärda
föreskrifter för och utöva tillsyn av godkänd säkerhetsorganisation inte står i
överenskommelse med statsmakternas beslut om öppna system för teknisk kontroll.
SWEDAC anser att utfärdande av dokument och tillsyn av ett rederis
säkerhetsorganisation bör ske av ett ackrediterat certifieringsorgan eller
besiktningsorgan i tredjepartsställning.
Skälen för regeringens förslag: Den kontroll som en flaggstat respektive en
hamnstat kan genomföra är de verksamma medlen för att kontrollera fartygens
skick, besättningens behörigheter och kompetens m.m. I Sverige är denna kontroll
i första hand en fråga för Sjöfartsverket. Möjligheter till delegering av viss
certifiering och tillsyn till vissa klassificeringssällskap ges i
fartygssäkerhetslagen. Sådan delegering förutsätter emellertid särskilda avtal
mellan Sjöfartsverket och berört klassificeringssällskap. Med stöd av sådana
avtal utför vissa klassificeringssällskap certifiering och tillsyn på verkets
uppdrag avseende bl.a. fartygets skrov och maskin.
Regeringen har tillsatt en sjösäkerhetskommitté med uppgift att ta fram ett
handlingsprogram för ökad sjösäkerhet, i första hand med avseende på den
passagerartrafik som berör Sverige. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att se över
rollfördelningen och samarbetet mellan Sjöfartsinspektionen och
klassificeringssällskapen. I avvaktan på denna utredning anser regeringen att en
delegering till klassificeringssällskap av utfärdande av dokument och certifikat
angående samt tillsyn av godkänd säkerhetsorganisation bör anstå. I detta
sammanhang bör också frågan om ackreditering av certifierings- och
besiktningsorgan på sjösäkerhetsområdet undersökas vidare. Detta får i första
hand ske genom diskussioner mellan SWEDAC och Sjöfartsverket, men också
sjösäkerhetskommitténs analys bör kunna utgöra underlag för det fortsatta arbe-
tet i denna fråga.

4.2.3Ansvarsbestämmelser

Regeringens förslag: Ansvarsbestämmelserna inriktas
på konkreta överträdelser av de föreslagna
bestämmelserna i fartygssäkerhetslagen.

Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket har föreslagit att en redare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att bedriva sin verksamhet så att
säkerheten på rederiets fartyg upprätthålls skall dömas till böter eller
fängelse i sex månader.
Remissinstanserna: Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm har anfört
att den föreslagna ansvarsbestämmelsen är mycket allmänt hållen och torde
föranleda stora svårigheter när det gäller att i praktiken avgöra vad
bestämmelsen egentligen innebär och var gränserna för dess tillämpning går. Med
tanke på den komplexa verksamhet som det kan innebära att driva en rederirörelse
och att det rör sig om ett straffstadgande är bestämmelsen enligt överåklagarens
mening oacceptabelt allmänt hållen.
Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i Umeå har påpekat att forumfrågan
aktualiseras om lagen skall komma att tillämpas på utländska rederier. Den
föreslagna ansvarsbestämmelsen är knuten till redaren och rederiets verksamhet.
Om den straffvärda handlingen är att anse som begången där ett utländskt rederi
har sitt säte torde svenskt forum saknas.
Riksåklagaren har anfört att han delar den uppfattning som framförts av
överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm. Han har därför avstyrkt den
föreslagna ändringen av 12 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen. Han anser dock att
några av de ändringar som föreslagits i övriga kapitel av fartygssäkerhetslagen
bör kunna föranleda en ändring av ansvarsbestämmelserna. Fråga är om formella
bestämmelser av liknande typ som de bestämmelser vilka redan är
straffsanktionerade. Sålunda bör t.ex. en redare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att se till att rederiverksamheten undergår tillsyn kunna
dömas till ansvar. Ansvar bör också kunna komma i fråga vid uppsåtligt lämnande
av oriktiga uppgifter för att få ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation
utfärdat. Vidare bör ansvarsbestämmelser kunna knytas till överträdelser av den
föreslagna lydelsen av 1 kap. 4 § tredje och fjärde styckena (motsvarar 2 kap. 4
b och 4 c §§ i regeringens förslag).
Någon definition av begreppet redare finns inte intagen i lag. Riksåklagaren
pekar på att detta kan innebära svårigheter när det gäller att fastställa vilken
person som bär det straffrättsliga ansvaret. Från åklagarsynpunkt vore det
därför önskvärt med en legaldefinition av begreppet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar bedömningen att den
ansvarsbestämmelse som har föreslagits av Sjöfartsverket är för allmänt hållen.
I enlighet med vad som anfördes redan i propositionen 1987/88:3 om en ny
fartygssäkerhetslag (sid. 115), är den effektivaste sanktionen för att
genomdriva efterlevnad av bestämmelser om fartygssäkerhet att det finns
möjlighet att förbjuda användningen av fartyget eller dess utrustning eller att
förelägga fartygets redare eller ägare att avhjälpa bristen inom viss tid.
Sådana bestämmelser finns redan i 11 kap. fartygssäkerhetslagen. Regeringens
förslag till ändring av 11 kap. 1 § innebär bl.a. att möjligheten att förbjuda
ett fartygs resa tills rättelse har skett utsträcks till att omfatta även fall
då det finns skälig anledning att anta att rederiet eller fartyget inte
uppfyller kraven på säkerhetsorganisation. Om det inte finns tillräckliga skäl
att meddela ett förbud får i stället ett föreläggande enligt 11 kap. 5 §
meddelas.
Regeringen anser, i likhet med Riksåklagaren, att ansvarsbestämmelserna bör
inrikta sig på konkreta överträdelser av de föreslagna ändringarna i
fartygssäkerhetslagen. För ytterligare kommentarer, se författningskommentaren
till 12 kap. 2 och 3 §§.
Enligt 12 kap. 7 § fartygssäkerhetslagen skall mål om ansvar och förverkande
enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
handläggas av en domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 21 kap. 1 och 5
§§ sjölagen (1994:1009). Det innebär att brottmål som huvudregel skall
handläggas av en sjörättsdomstol och att bestämmelserna i 19 kap.
rättegångsbalken om laga domstol i brottmål i allmänhet skall tillämpas. Om
tillämpligheten av svensk lag finns bestämmelser i 2 kap. brottsbalken.
Regeringen är medveten om att det kan uppstå jurisdiktionsproblem vid
tillämpningen av straffbestämmelserna på utländska rederier. Av principiella
skäl bör dock lagens tillämpningsområde även omfatta utländska rederier som
bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller som använder annat fartyg till sjöfart
inom Sveriges sjöterritorium.
I fråga om en legaldefinition av redarbegreppet hänvisas till avsnitt 4.2.1.

5 Registrering av ombordvarande på passagerarfartyg

5.1 Bakgrund

I dag finns det föreskrifter med obligatoriskt krav på passagerar- och
besättningslistor i utlänningsförordningen (1989:547). Enligt 5 kap. 8 §
utlänningsförordningen skall befälhavaren på ett fartyg som har kommit hit från
utrikes ort omedelbart efter fartygets ankomst lämna skriftlig uppgift till
tullmyndigheten om antalet passagerare, besättningsmän och fripassagerare samt
till polismyndigheten lämna en passagerarlista som tar upp varje passagerares
fullständiga namn, medborgarskap och orten där han gått ombord. Befälhavaren
skall också lämna en förteckning över varje besättningsmans fullständiga namn,
födelsedatum, medborgarskap och tjänst ombord. Bestämmelserna gäller dock enligt
5 kap. 10 § utlänningsförordningen inte för passagerarfartyg i linjetrafik med
fastställd turlista.
Sjöfartsverket gav år 1991 ut en rekommendation till rederierna om att fartyg i
turlistetrafik som avgår från svensk hamn skall föra passagerarlistor.
Rekommendationen gäller passagerarfartyg då normaltiden för resan överstiger
fyra timmar och minst fyra timmar av resan enligt turlistan skall företas mellan
kl. 00.00 och 06.00.
I samband med att det estniska fartyget Estonia förliste den 28 september 1994
kunde det konstateras att tillförlitliga listor över ombordvarande saknades.
Enligt Sjöfartsverkets konsekvensanalys om bärgning av Estonia från den 12
december 1994 var det omöjligt att med säkerhet ange hur många personer som
fanns ombord vid Estonias avgång från Tallin. Enligt tillgängliga listor
varierade antalet mellan 1005 och 1022 personer. I Finland förekom en uppgift om
ca 1070 ombordvarande. Det kunde heller inte uteslutas att det fanns personer
ombord som inte fanns upptagna på passagerar- eller besättningslistorna. Detta
visar att de nuvarande reglerna om registrering av ombordvarande på passagerar-
fartyg inte är tillräckliga.

5.2 Nordisk reglering m.m.

Efter olyckan med fartyget Scandinavian Star år 1990 kom de nordiska
sjösäkerhetsdirektörerna överens om vissa säkerhetshöjande åtgärder, bl.a. att
krav på passagerarlistor skulle införas. Sverige och Finland bildade en
arbetsgrupp som utarbetade ett förslag till föreskrifter. Förslaget genomfördes
emellertid inte i något av de två länderna. I Sverige utfärdades i stället den
rekommendation om passagerarlistor som nämnts tidigare. Norge och Danmark har
däremot infört krav på obligatoriska passagerarlistor.
I de norska reglerna ställs krav på passagerarlistor för passagerarfartyg som
går i linjetrafik från norska hamnar. Kravet är begränsat till resor som tar mer
än tre timmar. Alla ombordvarande som inte är upptagna på fartygets
besättningslista skall registreras med för- och efternamn. Det skall även anges
om någon är under 12 år. Upplysningarna skall rapporteras till rederiet senast
20 minuter efter fartygets avgång och förstöras vid resans slut eller senast 24
timmar därefter. Avses resan ta kortare tid än tre timmar skall befälhavaren se
till att alla som är ombord räknas och att antalet ombordvarande rapporteras
till rederiet före fartygets avgång. Uppgifterna skall finnas tillgängliga för
berörda myndigheter.
I de danska föreskrifterna ställs krav på passagerarlistor för alla fartyg som
medför passagerare. Kravet är begränsat till resor då passagerarna övernattar,
vilket innebär att passagerarna uppehåller sig ombord i minst fyra timmar under
tiden 22.00 till 06.00. På kortare resor skall befälhavaren innan fartyget
lämnar hamnen räkna antalet ombordvarande och skriva in antalet i fartygets
dagbok. Passagerarfartyg i linjefart skall meddela uppgifterna till rederiets
landorganisation. Uppgifterna skall finnas tillgängliga för berörda myndigheter.
I Finland har Sjöfartsstyrelsen utarbetat ett förslag med ett generellt krav på
passagerarlistor för fartyg i utrikesfart. För passagerarfartyg i inrikes
kryssningstrafik har krav på passagerarlistor föreslagits om resan sträcker sig
utanför finskt territorialvatten och för passagerarfartyg i inrikesfart om resan
är längre än tre timmar. Förslaget bereds för närvarande av den finska
regeringen.
Även inom EU har frågan om tvingande krav på registrering av passagerare och
besättning på passagerarfartyg uppmärksammats.

5.3 Bemyndigande om registrering av uppgifter angående ombordvarande på
passagerarfartyg

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om skyldighet att registrera
uppgifter angående ombordvarande på passagerarfar-
tyg, med möjlighet för regeringen att delegera be-
myndigandet vidare till den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter skall gälla
alla svenska passagerarfartyg samt utländska
passagerarfartyg som bedriver sjöfart i svenska
vatten.

Promemorians förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om registrering av passagerare på
passagerarfartyg.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslaget.
Hovrätten för Västra Sverige har dock ifrågasatt om sådana regler verkligen
behöver finnas i lag, eftersom registret skall utplånas kort tid efter det att
fartyget har kommit i hamn. Hovrätten har ansett att det vid en lagstiftning i
ämnet med fördel skulle kunna anges att bemyndigandet att registrera avser
endast sådan kortvarig registrering som syftar till att underlätta
identifieringen av passagerare efter en olycka eller liknande.
Sjöfartsverket har påpekat att lagstiftningen bör medge att verket utfärdar
föreskrifter om att passagerarna skall registreras eller att deras antal räknas.
Skälet till detta är att på vissa korta linjer en registrering inte kommer att
kunna genomföras, men en räkning av antalet passagerare kan vara påkallad.
Både Sveriges Redareförening och Sveriges Fartygsbefälsförening har hänvisat
till ett förslag efter mönster av de norska reglerna som har utarbetats av
Redareföreningen och de ombordanställdas organisationer. Dessa regler gäller
registrering av ombordvarande på passagerarfartyg, och omfattar alla
ombordvarande som inte är angivna på besättningslistan. Båda föreningarna har
påpekat att uppgifterna om ombordvarande bör finnas ombord på fartyget vid
avgång.
Svenska Sjöfolksförbundet har menat att reglerna skall gälla alla fartyg med
regelbunden passagerartrafik på Sverige oberoende av fartygets flagg.
Flera remissinstanser har framfört önskemål om att få tillfälle att medverka
till eller yttra sig över de föreskrifter som Sjöfartsverket kommer att utfärda.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter om skyldighet att registrera
uppgifter angående ombordvarande på passagerarfartyg är av den karaktären att de
enligt regeringsformen skall meddelas genom lag. Riksdagen kan delegera rätten
att meddela föreskrifter till regeringen eller till en myndighet som regeringen
bestämmer. Nuvarande bemyndiganden för regeringen ger inte utrymme för sådana
föreskrifter.
Av 1 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) framgår att syftet med lagen är att ge
regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse och arbete i Sverige samt för
rätten till asyl. Det innebär att ändamålet med bestämmelserna i
utlänningsförordningen (1989:547) om passagerar- och besättningslistor är att
kontrollera utlänningars inresa till Sverige. Med hänsyn till att syftet med det
nu aktuella kravet på obligatorisk registrering av uppgifter angående
ombordvarande i första hand är att underlätta identifieringen av ombordvarande
efter en olycka, är det inte lämpligt att utvidga bestämmelserna i
utlänningsförordningen till att gälla generellt vid all passagerartrafik.
I stället bör frågan om skyldighet att registrera uppgifter angående ombordva-
rande på passagerarfartyg i det här sammanhanget i första hand behandlas som en
sjösäkerhetsfråga, även om den också har ett klart samband med det allmännas
kontroll- och utredningsarbete efter en olycka. Frågan har också ett inte
obetydligt inslag av konsumentskydd för passagerare på fartyg.
Regeringens förslag är därför att ett bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående ombordvarande på
passagerarfartyg införs i fartygssäkerhetslagen. Det innebär att bemyndigandet
kommer att omfatta alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjö-
territoriet. Med registrering av uppgifter bör kunna avses antingen en lista med
personuppgifter eller endast en uppgift om antalet ombordvarande på fartyget.
Med ombordvarande avses inte bara passagerare, utan alla personer som befinner
sig ombord på fartyget. Behovet av en sådan registrering är störst på
passagerarfartyg dvs. fartyg som medför fler än tolv passagerare exklusive
besättningen. Frågan har även samband med kravet i 4 kap. 2 §
fartygssäkerhetslagen att passagerarfartygscertifikatet skall innehålla uppgift
om hur många passagerare fartyget får medföra. Det är därför lämpligt att i det
4 kap. fartygssäkerhetslagen införs en ny paragraf med bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om skyldighet att registrera uppgifter angående ombordvarande på passagerarfar-
tyg.
Det är regeringens avsikt att ett motsvarande bemyndigande för Sjöfartsverket
därefter skall införas i en ny paragraf i 4 kap. fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594). Det blir sedan Sjöfartsverkets uppgift att utforma närmare
föreskrifter om registreringen. De synpunkter som har framförts från
remissinstanserna bör då övervägas.
Eftersom en stor del av passagerarfartygen går i linjetrafik mellan de nordiska
länderna bör verket sträva efter att utforma föreskrifter som inte alltför
mycket avviker från föreskrifterna i de övriga nordiska länderna, men som ändå
tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som gäller för passagerartrafik
från Sverige. Det är av intresse för rederinäringen framför allt med hänsyn till
konkurrensneutraliteten men även av praktiska skäl. Av Sjöfartsverkets
föreskrifter bör även framgå under vilka förutsättningar det är tillräckligt med
uppgift om antalet ombordvarande och när personuppgifter på de ombordvarande
krävs. Det vore t.ex. olämpligt att i Sverige införa ett generellt krav på
registrering av personuppgifter i all utrikesfart, med hänsyn till de särskilda
förhållanden som råder för utrikestrafiken mellan Helsingborg och Helsingör med
mycket korta resor och täta avgångar. Däremot finns goda skäl att införa krav på
en sådan registrering för inrikestrafiken till Gotland, eftersom det rör sig om
långa resor över öppet hav. Även trafiken med mindre passagerarfartyg på inre
vatten och kustfarvatten kan kräva särskilda överväganden.
En särskild fråga gäller i vilken form personuppgifterna skall registreras. Om
uppgifterna skall registreras genom automatisk databehandling (ADB) uppkommer
ett personregister enligt datalagen (1973:289). Beroende på utformningen och
innehållet i ett sådant register kan Datainspektionens tillstånd krävas.
Troligen blir registret dock ett s.k. licensregister som inte kräver tillstånd.

5.4 Ansvarsbestämmelse

Regeringens förslag: En ny ansvarsbestämmelse införs
för redare och befälhavare som bryter mot en
föreskrift om skyldighet att registrera uppgifter
angående ombordvarande på passagerarfartyg.

Promemorians förslag: I promemorian har föreslagits att det införs bötestraff
för befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet framför ett passagerarfartyg
i strid mot vad som har föreskrivits om passagerarregistrering med stöd av 4
kap. 7 §. Även redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra
vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot
vad som har föreskrivits om passagerarregistrering med stöd av 4 kap. 7 § skulle
enligt förslaget fällas till böter.
Remissinstanserna: Riksåklagaren har ansett att det är mer ändamålsenligt att
utforma straffbestämmelsen i en punkt som inför böter för befälhavare och redare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de föreskrifter som föreskrivits
med stöd av 4 kap. 7 §. Ansvarsbestämmelsen behöver då inte ändras vid en
eventuell ändring av föreskrifterna.
Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt om det i dessa tider, då strävanden
görs att avkriminalisera småförseelser i syfte att minska påfrestningarna på
rättsväsendet, över huvud taget är nödvändigt att straffbelägga underlåtenhet
att följa föreskrifter om passagerarregistrering. Hovrätten menar att andra
korrektionsmedel står till buds i detta sammanhang. Om straffbestämmelsen ändå
införs, har hovrätten haft synpunkter på straffbestämmelsens placering i
paragrafen. Se mer om detta under författningskommentaren till 12 kap. 3 §.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifterna om skyldighet att registrera
uppgifter angående ombordvarande på passagerarfartyg bör straffsanktioneras. En
alternativ sanktionsform skulle vara att utvidga möjligheten enligt 11 kap.
fartygsäkerhetslagen att förbjuda fartygets resa eller meddela föreläggande.
Nuvarande omständigheter som medger sådana inskränkningar i rätten att använda
fartyget tar huvudsakligen sikte på allvarligare brott mot bestämmelser om
sjösäkerhet, arbetsmiljö, tillsyn eller certifiering. Straffbestämmelserna
inriktar sig i första hand på mindre förseelser. Enligt regeringens bedömning
stämmer det bättre med fartygssäkerhetslagens systematik att införa ett
bötesstraff i detta fall.
När det gäller utformningen av ansvarsbestämmelsen delar regeringen
Riksåklagarens bedömning att den kan utformas så att den är gemensam för redare
och befälhavare. Det är dock viktigt att Sjöfartsverkets föreskrifter formuleras
så att ansvarsfördelningen mellan redaren och befälhavaren är helt klar. Det bör
således klart framgå att det är redarens ansvar att göra vad som skäligen kan
fordras för att förhindra att ett passagerarfartyg framförs i strid mot verkets
föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående ombordvarande. Det
innebär att redaren bl.a. skall se till att rutiner utformas och upprätthålls
för inhämtande och vidarbefordrande av uppgifter angående de ombordvarande på
rederiets passagerarfartyg. Det bör sedan vara befälhavarens ansvar att se till
att dessa rutiner verkligen följs och att fartyget inte lämnar hamnen om före-
skrivna uppgifter angående de ombordvarande inte har registrerats. Redaren bör
kunna göras ansvarig oberoende av om befälhavaren kan fällas till ansvar i det
enskilda fallet och tvärtom.

6 Lastsäkring

6.1 Bakgrund

I samband med fartygshaverier och lastskador till sjöss aktualiseras
regelmässigt frågan om betydelsen av lastens säkring vid olyckstillfället.
Förskjutning i lasten anges inte sällan som en direkt eller indirekt bidragande
orsak till själva fartygshaveriet. Ibland anges det enbart som en försvårande
eller förvärrande omständighet. I arbetet med sjösäkerheten och säkerheten
ombord på fartyg är det därför angeläget att finna lösningar som på ett rimligt
och praktiskt sätt kan undanröja de risker som dålig eller utebliven lastsäkring
innebär.
I syfte att bidra till säkerhetsarbetet vad avser lasten ombord på fartyg antog
IMO den 6 november 1991 resolutionen A.714(7), Kod med säkerhetsanvisningar för
stuvning och säkring av last (Code of Safe Practice for Cargo Stowage and
Securing). Koden är en ytterligare utveckling av tidigare internationellt arbete
på lastsäkringsområdet för sjöfarten. Koden har införlivats i svensk rätt genom
Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1993:8) med föreskrifter om lastsäkring, med
ändring enligt SJÖFS 1994:26, samt Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1994:27)
med föreskrifter om säkring av last i lastbärare och av lastbärare ombord på
fartyg. Kodens sakliga föreskrifter gäller, med undantag för vissa delar, sedan
den 17 augusti 1993 vid lastning på svenska fartyg samt utländska fartyg i
trafik på svenska hamnar i den mån fartygen omfattas av koden. Kravet på
lastsäkringsmanual (Cargo Securing Manual) för fartyg gäller dock först sedan
den 17 februari 1994.
Koden är internationellt fortfarande enbart en rekommendation. Krafter inom IMO
verkar emellertid för att göra koden i vissa delar obligatorisk genom att den
införs i SOLAS.

6.2 Bemyndiganden om lastsäkring

Regeringens förslag: Nuvarande bemyndigande om rätt
att meddela föreskrifter om lastning gäller ombord
på fartyg. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer bemyndigas att även meddela
föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har
förts ombord. Sjöfartsverkets bemyndigande att utöva
tillsyn utökas till fartygets lastning samt säkring
av last som ännu inte har förts ombord.

Sjöfartsverkets förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag men med en
annan lagteknisk utformning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt
eller inte haft något att erinra mot förslaget.
Sveriges Redareförening har påpekat att föreskrifterna inte bör ålägga redaren
eller befälhavaren ett längre gående ansvar än vad som följer av
fartygssäkerhetslagen eller sjölagen, särskilt inte mot bakgrund av den
föreslagna straffbestämmelsen i 12 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen. Ett längre
gående ansvar än vad som följer av 13 kap. 6 § sjölagen bör enligt föreningen
således inte komma i fråga.
Även Helsingborgs Hamn AB har ansett att en väsentlig fråga är var ansvaret
ligger för felaktigt eller otillräckligt lastsäkrat gods som anländer till
hamnterminalen. Bolaget har hävdat att det är rimligt att begära att ansvaret
för godsets säkring till lastbäraren skall ligga hos exportören. Man anser
vidare att fartygssäkerhetslagen borde innehålla en hänvisning till annan
lagstiftning som reglerar ansvarsfrågan. Bolaget har även framfört att
tillsynsförrättningen skall utföras på ett sådant sätt att lastningen av
fartyget inte försenas eller förhindras.
Kustbevakningen har i anledning av Sjöfartsverkets förslag, i en särskild
framställning till Försvarsdepartementet, föreslagit vissa ändringar i lagen
(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning samt en därmed
sammanhängande följdändring i fartygssäkerhetslagen.
Skälen för regeringens förslag: Sjöfartsverket har anfört att med en strikt
tolkning av de bestämmelser som berör verkets rätt att utöva tillsyn och genom
föreskrifter reglera förhållanden som rör fartygssäkerhet, verkets bemyndiganden
är begränsade till själva fartyget. Förhållanden som kan vara av betydelse för
fartygssäkerheten, såsom kontroll av säkringen av den last och de lastbärare som
inför en lastning finns på kajen, ligger utanför verkets tillsyn och reglering.
Visserligen finns föreskrifter bl.a. om att gods som lastas på fartyg skall vara
sjövärdigt lastat, säkrat och surrat i förpackningar och containrar och på
lastbärare. Tillsynsmöjligheten är emellertid på grund av de snäva
bemyndigandena begränsad till kontroll ombord på fartyget, där det av praktiska
skäl kan vara omöjligt att genomföra en riktig undersökning. Tillsynen kan få
konsekvenser som inte är önskvärda, såsom fördröjning av fartygets avgång och
onödiga kostnader för att ta i land last som inte uppfyller kraven för en säker
sjötransport. Sjöfartsverket anser därför att behov finns att låta verkets
bemyndiganden inom sjösäkerhetsområdet även omfatta rätt att meddela
föreskrifter och utöva tillsyn över säkring av last och lastbärare som avses att
sjötransporteras från Sverige, även om de ännu inte har förts ombord på
fartyget.
Regeringen delar Sjöfartsverkets uppfattning att bemyndigandet om lastning bör
kompletteras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
rätt att även meddela föreskrifter om säkring av last som avses att trans-
porteras på fartyg, men som ännu inte har förts ombord. Det är regeringens
avsikt att delegera bemyndigandet vidare till Sjöfartsverket. Även Sjöfartsver-
kets bemyndigande om tillsyn bör utökas till att avse både lastningen ombord på
fartyget och säkringen av last som ännu inte har förts ombord. Bemyndigandena
bör omfatta även lastbärare och last som finns i lastbärare.
Begreppet säkring av last skall anses omfatta alla lastsäkringsmetoder. I Sjö-
fartsverkets kungörelse (SJÖFS 1994:27) med föreskrifter om säkring av last i
lastbärare och av lastbärare ombord på fartyg anges låsning, förstängning
(stämpling) och surrning av last som olika lastsäkringsmetoder. Därav framgår
att låsning innebär att last mekaniskt fastgörs och hindras att glida och tippa.
Förstängning (stämpling) innebär att last genom anliggning mot förstängningsdon
i första hand hindras att glida. Förstängning som sträcker sig upp till lastens
tyngdpunkt förhindrar även tippning. Surrning innebär att last med hjälp av
olika surrningsmetoder förhindras att glida och tippa.
Tillsyn i form av inspektioner kan enligt 10 kap. 1 § andra stycket även utövas
av Kustbevakningen, i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med
Kustbevakningen. Frågan om en ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning samt den föreslagna följdändringen i
fartygssäkerhetslagen kommer att behandlas i särskild ordning.

6.3 Ansvarsbestämmelser

Regeringens förslag: En redare och befälhavare som
använder ett fartyg till sjöfart utan att ha en
handling som skall ha utfärdats för fartygets
lastning enligt fartygssäkerhetslagen eller enligt
vad som har föreskrivits med stöd av lagen skall
kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader. En befälhavare som använder ett fartyg till
sjöfart i strid mot Sjöfartsverkets lastnings-
föreskrifter skall kunna dömas till böter, om inte
förseelsen är ringa.

Sjöfartsverkets förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag i
fråga om ändringen i 12 kap. 2 § 2. Dessutom har Sjöfartsverket föreslagit en
ändring av 12 kap. 3 § 3 som innebär att en befälhavare som av oaktsamhet
framför ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om
lastsäkringsföreskrifter skall dömas till böter, om inte förseelsen är ringa.
Remissinstanserna:. Synpunkter på ansvarsfördelningen från Sveriges
Redareförening och Helsingborgs Hamn AB har redovisats under föregående avsnitt.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar Sjöfartsverkets bedömning att
det finns skäl att straffsanktionera avsaknaden av föreskrivna
lastningshandlingar, såsom lastsäkringsmanual för vissa fartyg.
Frågan om straffansvar för brott mot Sjöfartsverkets lastsäkringsföreskrifter
är dock mer komplicerad. Såsom har påpekats av vissa remissinstanser finns det
en civilrättslig reglering om transportörens undersökningsskyldighet av
förpackat gods i 13 kap. 6 § sjölagen. Ett längre gående ansvar för befälhavaren
bör inte införas i fartygssäkerhetslagen. Befälhavarens straffansvar bör således
endast omfatta lastningen ombord på fartyget. Det bör åligga honom att
kontrollera att fartyget inte transporterar last som, i vart fall vid en ytlig
besiktning, inte är säkrade i enlighet med Sjöfartsverkets föreskrifter. Detta
gäller under förutsättning att det inte finns anledning att misstänka brister i
lastsäkringen, t.ex. på grund av att lasten eller lastbäraren är skadad. I
sådana fall bör det vara befälhavarens ansvar att göra en noggrannare under-
sökning av lastens säkring, vilken även kan kräva en invändig kontroll av en
lastbärare. Möjligheten för tillsynsmyndigheterna eller befälhavaren att
förhindra en transport på fartyg av last som inte är sjösäkert anordnad, får
anses vara den mest effektiva sanktionen för att förmå avsändare och avlastare
att följa Sjöfartsverkets lastsäkringsföreskrifter.

7 Kostnader

Regeringens förslag: Statens kostnader skall
rymmas inom Sjöfartsverkets respektive
Kustbevakningens tilldelade resurser och
ekonomiska ramar.

Skälen för regeringens förslag: Sjöfartsverkets verksamhet syftar bl.a. till att
tillse att kraven på fartygs säkerhet och skydd mot vattenförorening från fartyg
uppfylls med beaktande av internationell standard. Införlivande av ISM-koden med
svensk rätt, med bemyndiganden för Sjöfartsverket att utfärda dokument och
certifikat angående samt utöva tillsyn av rederiers och fartygs godkända
säkerhetsorganisation, innebär utökade arbetsuppgifter för verket, men inte av
sådan omfattning att det får större inverkan på verksekonomin eller någon
inverkan på verkets ekonomiska mål. Inom ramen för de ekonomiska mål som gäller
för verket ankommer det på verket att föreslå lämplig inriktning av till-
synsverksamheten.
Inte heller den ökade möjligheten till tillsyn över säkring av last kommer att
innebära sådana kostnader för Sjöfartsverket eller Kustbevakningen att ökade
resurser från staten behövs.
Rederiernas kostnader i anledning av ISM-kodens införlivande kommer att variera
från rederi till rederi beroende på vilket system för kontroll och uppföljning
av verksamheten som finns i rederiet i dag. Den kostnad som uppstår är i
huvudsak en införandekostnad i form av arbetstid och eventuella konsultåtgärder.
Driften av systemet är inte kostnadskrävande. Intresset bland rederierna för
ISM-koden är stort och flera rederier har därför redan genom ett frivilligt
samarbete med Sjöfartsverket påbörjat tillsynsförättningar enligt koden.
Sjöfartsverket har vidare ägnat sig åt en omfattande informationsverksamhet om
ISM-koden riktad till rederier och andra intressenter.
Även förslaget om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg kan komma
att innebära vissa ökade kostnader för rederierna. Hur stor kostnadsökningen
blir beror bl.a. på vilken lösning som väljs för registreringen. Det är dock
även i detta fall huvudsakligen fråga om initialkostnader.

8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagarna träder i kraft den 1
juli 1995. De ändringar i fartygssäkerhetslagen som
har samband med ISM-koden skall dock tillämpas
först från och med den dag som regeringen bestämmer,
med möjlighet till en stegvis tillämpning för olika
typer av rederier och fartyg.

8.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket har föreslagit att de ändringar i
fartygssäkerhetslagen som har samband med ISM-koden skall träda i kraft i början
av 1995. Lagen skall från och med ikraftträdandedagen tillämpas i den omfattning
som Sjöfartsverket bestämmer på svenska fartyg och rederier och på utländska
rederier och deras passagerarfartyg och fartyg som för last av olja eller
kemikalier i bulk om fartygen går i regelbunden trafik på svenska hamnar. För
andra fartyg skall lagen tillämpas på fartyg och rederier från och med den dag
då ISM-koden träder i kraft internationellt.
Beträffande övriga ändringar i fartygssäkerhetslagen har något särskilt datum
för ikraftträdandet inte föreslagits.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har
varit positiva till ett snabbt ikraftträdande av ändringarna i anledning av
ISM-koden.
Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i fartygssäkerhetslagen bör träda i
kraft den 1 juli 1995. De bestämmelser som har samband med ISM-koden bör dock
börja tillämpas först vid en senare tidpunkt.
ISM-koden skall internationellt tillämpas senast den 1 juli 1998 på
passagerarfartyg, inbegripet höghastighetspassagerarfartyg. Senast samma datum
skall den även tillämpas på oljetankfartyg, kemikalietankfartyg, gastankfartyg,
bulklastfartyg och höghastighetslastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500.
För andra lastfartyg och mobila oljeborrplattformar med en bruttodräktighet av
minst 500 skall den tillämpas inte senare än den 1 juli 2002.
En förutsättning för en korrekt tillämpning av ISM-koden är att den kan
introduceras stegvis så att rederierna hinner bygga upp sina säkerhetssystem och
Sjöfartsverket hinner utfärda dokument och certifikat angående godkänd sä-
kerhetsorganisation. I detta arbete kommer passagerarfartyg och större
tankfartyg i första hand att prioriteras, i Sverige såväl som internationellt.
Därefter kommer insatserna huvudsakligen att inriktas på rederier som bedriver
sjöfart med andra större lastfartyg. Sist kommer de rederier som bedriver
lasttrafik med mindre fartyg, som internationellt inte omfattas av ISM-koden,
att kontrolleras. Det är regeringens avsikt att de ändringar i fartygssäkerhets-
lagen som har samband med ISM-koden skall börja tillämpas för respektive
kategori när Sjöfartsverket har kommit så långt i sitt certifieringsarbete att
detta är realistiskt.
Det är en strävan att tillämpningen av ISM-koden i Sverige sker tidigare än in-
ternationellt, men det är i dag inte möjligt att bestämma exakta tidpunkter för
när koden kan träda i tillämpning för de olika typerna av rederier och fartyg.
Regeringen föreslår därför att riksdagen överlämnar till regeringen att bestämma
de olika tidpunkterna för tillämpningen.

8.2 Övriga lagförslag

Lagarna bör träda i kraft den 1 juli 1995.

9 Författningskommentar

9.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

1 kap.

1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför
sjöterritoriet. Lagen gäller även alla svenska rederier samt utländska rederier,
som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller använder annat fartyg till sjöfart
inom Sveriges sjöterritorium. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är
särskilt föreskrivet eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen föreskriver
det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste
meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.

Som en följd av att ISM-koden införlivas med fartygssäkerhetslagen bör lagens
tillämpningområde utvidgas till att avse även rederier. Enligt punkten 13 i
bilagan till ISM-koden är det i första hand flaggstaten som prövar
säkerhetsorganisationen på fartyget och i det rederi som opererar fartyget. Det
är därför helt klart att de svenska bestämmelserna bör omfatta alla svenska
fartyg, oavsett om fartygen opereras av svenska eller utländska rederier eller
om de används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium eller inte. Av samma
skäl bör de svenska bestämmelserna omfatta alla rederier, både svenska och
utländska, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg. Det är även naturligt att
den svenska lagstiftningsmakten omfattar svenska rederier även om de bedriver
sjöfart endast med utländska fartyg. Av principiella och
konkurrensneutralitetsskäl bör de svenska bestämmelserna även gälla utländska
rederier och fartyg som bedriver sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. I
samtliga fall gäller dock undantag från lagens tillämpningsområde när det följer
av särskilda föreskrifter eller av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagrådet har i sitt yttrande till denna paragraf redogjort för under vilka
förutsättningar ett fartyg skall anses vara svenskt enligt 1 kap. 1 § sjölagen
(1994:1009). Även frågan om vad som är avgörande för om ett rederi, som är en
juridisk person, är att anse som svenskt eller utländskt har berörts i Lagrådets
yttrande.
Regeringen har förtydligat paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag.

4 § Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat
skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och
för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges särskilda
villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt
fart än vad certifikatet avser.
Ett rederi skall ha ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation i de
fall som anges i denna lag. Dokumentet skall utfärdas för en bestämd tid, som
får förlängas. Dokumentet får innehålla särskilda villkor för att det skall vara
giltigt.

Ett rederi som uppfyller kraven i ISM-koden skall tilldelas ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation (Document of Compliance). Rederiets
fartyg, vars säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets säker-
hetsorganisation, skall tilldelas ett certifikat angående godkänd säkerhetsorga-
nisation (Safety Management Certificate).
Allmänna bestämmelser som gäller för olika typer av certifikat finns redan i
paragrafens första och andra stycke. Det innebär att även certifikat angående
godkänd säkerhetsorganisation kommer att omfattas av dessa bestämmelser.
Benämningen dokument är däremot ny i fartygssäkerhetslagen. Ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation bör inte inskränkas till att gälla endast
för ett visst fartområde. Däremot bör ett sådant dokument gälla för en bestämd
tid, men med möjlighet till förlängning. Det kan också finnas behov av att göra
giltigheten av dokumentet beroende av särskilda villkor. Sådana allmänna
bestämmelser för dokument angående godkänd säkerhetsorganisation kan lämpligen
införas i ett nytt tredje stycke i paragrafen.

5 § Dokument angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikat utfärdas av
Sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver något annat.

Ett dokument eller certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation skall
enligt punkten 13 i bilagan till ISM-koden utfärdas av administrationen i den
stat vars flagg fartyget för eller av en organisation som har erkänts av denna
administration. Koden öppnar dock möjlighet för flaggstaten att överlåta
utfärdandet av dokument angående godkänd säkerhetsorganisation till
administrationen i det land där rederiet bedriver sin verksamhet.
I Sverige är det Sjöfartsverket som är huvudansvarigt för utfärdandet av
certifikat enligt fartygssäkerhetslagen. Verket bör även tillerkännas rätten att
utfärda dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett
certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en motsvarande handling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även föreskriva att
utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller använder annat
fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium, skall inneha ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av en behörig utländsk myndighet
eller en motsvarande handling.

Med stöd av det första stycket har regeringen i fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594) redan bemyndigat Sjöfartsverket att föreskriva vilka certifikat
utfärdade av behöriga utländska myndigheter eller vilka motsvarande handlingar
som utländska fartyg skall ha vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. Därmed
avses även certifikat som har utfärdats av klassificeringssällskap eller andra
organ vilka är behöriga att utfärda certifikat för utländska myndigheters
räkning. Detta bemyndigande kommer även att omfatta certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation.
Som har sagts tidigare kan flaggstaten enligt ISM-koden överlåta utfärdandet av
dokument angående godkänd säkerhetsorganisation till administrationen i den stat
där rederiet bedriver sin verksamhet. Med hänsyn till svårigheterna för
Sjöfartsverket att i praktiken utöva tillsyn av utländska rederier, synes en
sådan ordning vara helt nödvändig. Vad gäller dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation bör därför ett bemyndigande motsvarande det som finns i
det första stycket införas i ett nytt andra stycke till paragrafen.

2 kap.

4 a § Rederiverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att sjösäkerheten
upprätthålls samt människor, miljö och egendom skyddas.

Enligt punkten 1.2 i bilagan till ISM-koden är syftet med koden att säkerställa
säkerheten till sjöss samt förhindra dödsfall och skador på människor, miljö -
särskilt den marina miljön - och egendom. Målet för rederiets
säkerhetsorganisation bör vara att erbjuda säkra rutiner vid fartygets drift och
en säker arbetsmiljö, införa skydd mot alla identifierade risker samt
fortlöpande förbättra personalens skicklighet i hanteringen av säkerheten både i
land och ombord på fartygen, inbegripet förberedelser för nödsituationer som har
samband både med sjösäkerheten och skyddet av miljön.
I enlighet med systematiken i fartygssäkerhetslagen föreslås en inledande
paragraf till avsnittet om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation som i
allmänna ordalag slår fast kraven på en rederiverksamhet.

4 b § Ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation är ett bevis att
rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll.
Ett certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation är ett bevis att far-
tygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets säkerhetsorganisation.

I paragrafen definieras vad som avses med ett dokument respektive ett certifikat
angående godkänd säkerhetsorganisation. Motsvarande handlingar heter på engelska
Document of Compliance och Safety Management Certificate.

4 c § Ett fartyg som används för yrkesmässig personbefordran eller vars
bruttodräktighet är minst 20 får användas till sjöfart endast om dess rederi har
ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation och fartyget är försett med
ett certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation.

Paragrafen reglerar skyldigheten för rederier och fartyg att ha dokument och
certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation.
Kraven i ISM-koden kan enligt punkten 1.3 i dess bilaga tillämpas på alla
fartyg. Även om de allmänna kraven i 4 a § bör gälla alla rederier, skulle det
föra för långt att låta skyldigheten att inneha dokument och certifikat angående
godkänd säkerhetsorganisation omfatta samtliga rederier och fartyg som omfattas
av fartygssäkerhetslagen. Exempelvis bör mindre fartyg som upplåts för privat
personbefordran kunna undantas från denna skyldighet. Däremot bör
certifieringsskyldigheten omfatta fartyg som används för yrkesmässig
personbefordran oavsett fartygets dräktighet.

4 d § Sjöfartsverket skall förklara ett rederis dokument om godkänd
säkerhetsorganisation ogiltigt, om
1. rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt att det kan
antas inverka menligt på rederiets säkerhetsorganisation eller
2. rederiet inte medverkar till en rederikontroll enligt 10 kap. 5 § andra
stycket.

4 e § Sjöfartsverket skall förklara ett fartygs certifikat angående godkänd sä-
kerhetsorganisation ogiltigt, om
1. fartyget har övergått till ett annat rederi,
2. rederiets dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har förklarats
ogiltigt,
3. rederiets godkända säkerhetsorganisation inte upprätthålls ombord på
fartyget eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.

I paragraferna görs en uppräkning av de omständigheter som bör föranleda att ett
dokument respektive ett certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation
ogiltigförklaras av Sjöfartsverket. I de flesta fallen handlar det om
situationer där förutsättningarna för utfärdandet av handlingarna inte längre är
uppfyllda. De sista punkterna i respektive paragraf är ett indirekt tvångsmedel
för att redaren skall uppfylla sina skyldigheter enligt 10 kap. 12 och 12 a §§.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och
hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.

I paragrafen finns sedan tidigare ett bemyndigande som har samband med
bestämmelsen i 2 kap. 1 § om fartygs sjövärdighet. I det nu aktuella förslaget
till ändringar i fartygssäkerhetslagen har i kapitlet införts även bestämmelser
om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Avsikten är att de närmare
föreskrifterna för införlivandet av ISM-koden skall utfärdas av Sjöfartsverket
efter bemyndiganden från riksdagen och regeringen. Därmed behålls den nuvarande
karaktären av fartygssäkerhetslagen som en utpräglad ramlag.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafen får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Sjöfartsverket meddela föreskrifter om rätt att använda fartyg
till sjöfart utan hinder av vad som sägs i 2 kapitlet. Detta bemyndigande har
Sjöfartsverket använt bl.a. för att befria fartyg som har certifikat enligt
vissa internationella konventioner från skyldigheten att ha fartcertifikat.
Rätten till undantag bör nu utvidgas så att det omfattar även de nya
bestämmelserna om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Dispens från
dessa bestämmelser kan t.ex. under särskilda förutsättningar vara motiverad för
vissa typer av mindre rederier.

3 kap.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken,
fribordscertifikat och lastning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela
föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har förts ombord.

Det nya andra stycket i paragrafen innebär att möjlighet införs att meddela
föreskrifter om säkring av last som avses att transporteras på ett fartyg, men
som ännu inte har förts ombord. Bemyndigandet gäller även lastbärare samt last
som finns i lastbärare. Därmed kan avses containrar, lastbilar, järnvägsvagnar
m.m.
I det till Lagrådet remitterade förslaget till nytt andra stycke i paragrafen
bemyndigades regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att även
meddela föreskrifter om säkring av last, inbegripet last i lastbärare, som avses
att transporteras på fartyg. Enligt lagrådets mening bör det nya bemyndigandet
avfattas på ett sådant sätt att det klart framgår att det endast avser
föreskrifter angående last som ännu inte har förts ombord. Lagrådet menar att
det är överflödigt att uttryckligen ange att i begreppet "last" ingår inte bara
en använd lastanordning utan också lasten i en sådan anordning. Dessutom skulle
en sådan precisering kunna leda till en allför restriktiv tolkning av begreppet
"lastning" i första stycket.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning och har utformat paragrafens andra styc-
ke i enlighet med Lagrådets förslag.

4 kap.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående ombordvarande på passa-
gerarfartyg.

Paragrafen är avsedd att fylla behovet av ett bemyndigande som ger utrymme för
generella föreskrifter om obligatorisk registrering av uppgifter angående de
ombordvarande på alla svenska passagerarfartyg samt på alla utländska
passagerarfartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. Med
registrering av uppgifter kan avses antingen listor med personuppgifter eller
enbart uppgifter om antalet ombordvarande. Avsikten är att de närmare
föreskrifterna för registreringen skall meddelas av Sjöfartsverket.

10 kap.

1 § Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges i lagen, tillsyn enligt
denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen såvitt avser
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning och säkerhetsorganisation,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord samt
3. rederiers säkerhetsorganisation.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av Kustbevakningen i
den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med
Arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen
(1971:511).

Enligt punkten 13.5 i bilagan till ISM-koden skall administrationen eller en
organisation som erkänts av administrationen periodiskt återkommande kontrollera
att fartygets godkända säkerhetsorganisation fungerar tillfredsställande. I
paragrafen har de nya tillsynsuppgifterna, nämligen tillsynen av rederiers och
fartygs säkerhetsorganisation, tillförts. I enlighet med nuvarande ordning bör
närmare föreskrifter om tillsynsförrättningar meddelas av Sjöfartsverket med
stöd av bemyndigandena i 21 § samt i 7 kap. 5 § fartygssäkerhetsförordningen.
I paragrafen har även införts bestämmelser om tillsyn av fartygets lastning
samt tillsyn av säkringen av last som ännu inte har förts ombord. I överensstäm-
melse med 3 kap. 9 § bör tillsynen omfatta även lastbärare och deras last.
Ändringen motiveras med att ett praktiskt och säkert tillsynsarbete av last och
lastbärare bäst sker före lastningen ombord på fartyget. En sådan tillsyn sker
lämpligast sedan lasten anlänt till kaj, bangård, terminal etc. i anslutning
till fartygets lastningsställe. Last och lastbärare som kommer att utgöra en
transportenhet under sjötransporten bör omfattas av samma lastsäkringskrav.
Lastningen ombord på fartyget bör naturligtvis också omfattas av tillsynen.
Paragrafen har omarbetats i överenstämmelse med Lagrådets förslag.

5 § Den tillsyn som anges i 1 § första stycket utövas vid tillsynsför-
rättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar, rederikontroller eller
inspektioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt. När det finns särskild
anledning till det, kan en besiktning eller rederikontroll göras även utom
planen. Inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att det är motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt,
för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord och
för att undersöka att fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med
rederiets säkerhetsorganisation.

I paragrafen har rederikontroll införts som en ny typ av tillsynsförrättning.
Principerna för när en sådan kontroll av rederiers säkerhetsorganisation skall
ske har fastställts, men närmare föreskrifter om tidsintervall m.m. bör meddelas
på myndighetsnivå.
Tillsyn av säkerhetsorganisationen på fartyg, liksom all annan tillsyn av
fartyg, deras utrustning, drift och lastning, skall ske vid inspektioner eller
besiktningar. Detsamma gäller tillsyn av säkringen av last som ännu inte har
förts ombord.
Det nuvarande fjärde stycket i paragrafen har flyttats till det andra stycket.

6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan det
används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning beträffande
sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt med
hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Besiktning
skall även göras för att undersöka om fartygets säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets säkerhetsorganisation, om inte tillsynsmyndigheten
finner att det är obehövligt med hänsyn till att fartyget redan har ett giltigt
certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av ett organ som är
behörigt enligt denna lag.

I paragrafens andra stycke finns redan bestämmelser om i vilka fall en ny
besiktning av sjövärdigheten krävs när ett utländskt fartyg blivit svenskt.
Motsvarande bestämmelser i fråga om besiktning av fartygets
säkerhetsorganisation har införts som en andra mening i samma stycke.
Bestämmelsen behandlar endast den första svenska besiktningen efter en
inflaggning. Därefter gäller de allmänna tillsynsbestämmelserna.
Tillämpningsområdet för paragrafen bör överensstämma med vad som följer av
bestämmelserna om respektive certifikat, dvs. 2 kap. 3 § i fråga om fartygets
sjövärdighet och 2 kap. 4 c § i fråga om fartygets säkerhetsorganisation. Tredje
stycket har därför upphävts.

7 a § Vid en rederikontroll skall tillsynsmyndigheten pröva om rederiet har en
säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i 2 kap. 4 a § och i de föreskrifter
om rederiers säkerhetsorganisation som har meddelats med stöd av denna lag.
Om rederiets organisation eller ledning ändras på sådant sätt att det kan
antas inverka menligt på rederiets säkerhetsorganisation, skall en
rederikontroll utföras.

I första stycket regleras vad som skall undersökas vid en rederikontroll genom
en hänvisning till de allmänna kraven på en rederiverksamhet i 2 kap. 4 a § samt
de föreskrifter om rederiers säkerhetsorganisation som kommer att utfärdas av
Sjöfartsverket.
I punkten 1.4 i bilagan till ISM-koden finns en uppräkning av de krav som bör
ställas på ett rederis säkerhetsorganisation. Därav framgår att rederiet skall
ha en uttalad policy i säkerhets- och miljöskyddsfrågor. Beslutsnivåer och
kommunikationskanaler mellan landbaserad personal och sjöpersonal skall vara
definierade. Det skall även finnas utarbetade instruktioner och rutiner för
bl.a. olycksrapportering, nödsituationer och interna kontroller. Det är
angeläget att rederi och fartyg ses som ett system i tillsynssammanhang.
I andra stycket fastställs under vilka förutsättningar en rederikontroll skall
utföras utom den plan som nämns i 5 § andra stycket. Ordalydelsen överensstämmer
med bestämmelsen i 2 kap. 4 d § 1 angående när ett dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation skall ogiltigförklaras.

8 § Vid en inspektion skall, om förhållandena inte föranleder annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fartyget är behörigen lastat eller barlastat,
om last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för sjötransport,
om fartyget är bemannat på betryggande sätt,
om fartyget i övrigt är i behörigt skick och
om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation.

Se författningskommentarerna till 1 och 5 §§.
I enlighet med Lagrådets förslag har den tredje om-satsen formulerats om.

9 § Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till
granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 1 kap. 8
§, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget, dess utrustning
eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna i något väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock Sjöfartsverket
besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg som hör
hemma i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda ett certifikat eller
en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med
stöd av lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn av utländska fartyg. Ändringen är
en konsekvens av att även fartygens säkerhetsorganisation skall kontrolleras.

12 a § Redaren ansvarar för att rederiverksamheten undergår tillsyn enligt
denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Redaren skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver och de
upplysningar den begär vid tillsynen.

I paragrafens första stycke slås fast att det är redaren som är ansvarig för att
rederiverksamheten undergår rederikontroll. Vad som avses med redare och rederi
har behandlats i avsnitt 4.2.1. Någon ändring av nuvarande tolkning av dessa
begrepp är inte avsedd.
Andra stycket behandlar skyldigheten för redaren att bistå tillsynsmyndigheten
med upplysningar och annan hjälp.

19 § Befälhavaren skall se till att rederiets dokument angående godkänd säker-
hetsorganisation, fartygets tillsynsbok och de certifikat eller andra handlingar
som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid
tillsynsförrättningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han behöver
det för att kunna ta till vara sin rätt.

Paragrafen fastställer befälhavarens skyldighet att ha olika handlingar ombord
på fartyget. Denna skyldighet bör även omfatta rederiets dokument och fartygets
certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation samt fartygets
lastsäkringsmanual i förekommande fall.
Efter påpekande av Lagrådet har begreppet "andra handlingar" fått ersätta det i
lagrådsremissen föreslagna "motsvarande handlingar".

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg och av rederiers och
fartygs säkerhetsorganisation. Detsamma gäller avgifter för provning och
granskning av material och utrustning samt för granskning av ritningar till
fartyg.

Bemyndigandet i denna paragraf om rätt att ta ut avgifter till staten bör
utvidgas till att gälla även vid tillsyn av rederiers och fartygs säker-
hetsorganisation.

11 kap.

1 § Ett fartygs resa får förbjudas tills rättelse har skett, om det finns
skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot ohälsa
eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan eller
att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redskapen
förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal,
arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för ohälsa
eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har skett.
Ett fartygs resa får också förbjudas, om fartyget inte hålls tillgängligt för
tillsynsförrättning eller om fartyget eller dess rederi saknar ett certifikat,
dokument angående godkänd säkerhetsorganisation eller en motsvarande handling
som det skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §.

I paragrafens första stycke räknas de fall upp då ett fartygs resa får förbjudas
av främst sjösäkerhetsskäl. Möjligheten att förbjuda fartygets användning är den
effektivaste sanktionen för att genomdriva efterlevnaden av lagens bestämmelser.
Till denna uppräkning bör därför tillföras det fallet att det finns skälig
anledning att anta att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på en
godkänd säkerhetsorganisation. Tillämpningen av en sådan bestämmelse blir av
naturliga skäl restriktiv, men föreskriften är en viktig markering av
säkerhetsorganisationens betydelse för sjösäkerheten.
Förbud enligt fjärde stycket bör även kunna meddelas om rederiet eller fartyget
saknar ett dokument eller certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation.

12 kap.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation eller ett certifikat som utfärdas enligt
denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap. 7 § eller för att få
giltighetstiden för ett sådant dokument eller certifikat förlängd,
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart utan att ha ett dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation, certifikat eller annan handling som skall ha utfärdats
för rederiet, fartyget, dess utrustning, lastning eller säkerhetsorganisation
enligt denna lag eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av lagen,
3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation, certifikat eller en annan handling som
avses i 2,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i
minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan tillstånd
anställs av någon annan än redaren eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i
strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som
skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,
8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se
till att fartyget undergår tillsyn eller redare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att se till att rederiverksamheten undergår tillsyn enligt
denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när han
är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.

Enligt Sjöfartsverkets förslag i fråga om ISM-kodens införande skulle det
införas en ny punkt i paragrafen som innebar att redare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att bedriva sin verksamhet så att säkerheten på rederiets
fartyg upprätthålls skulle kunna dömas till böter eller fängelse i sex månader.
Mot detta förslag har överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm invänt
att det är för allmänt hållet och att det därför i praktiken skulle bli svårt
att avgöra vad bestämmelsen egentligen innebär och var gränserna för dess
tillämpning går. Riksåklagaren har delat denna uppfattning och har avstyrkt den
föreslagna lydelsen. Han har i stället föreslagit att straffbestämmelserna
riktar in sig på formella överträdelser av de föreslagna ändringarna i
fartygssäkerhetslagen.
På grund av de berättigade invändningar som har framförts mot Sjöfartsverkets
förslag har ansvarsbestämmelserna arbetats om i enlighet med Riksåklagarens
yttrande.
Straffbestämmelsen i punkten 1 för den som uppsåtligen lämnar oriktiga
uppgifter har utvidgats till att avse även dokument angående godkänd säker-
hetsorganisation. Certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation omfattas av
punkten utan att några särskilda ändringar behövs. Även de straffbara områdena
enligt punkterna 2 och 3 har utsträckts på samma sätt.
Straffbestämmelserna i punkterna 2 och 3 har dessutom ändrats så att de även
omfattar underlåtenhet att ha föreskrivna handlingar angående lastning, såsom
lastsäkringsmanual för vissa ro-ro fartyg, eller att följa en bestämmelse i en
sådan handling.
Slutligen har punkten 8 ändrats så att ansvar skall utdömas om en redare inte
uppfyller sin skyldighet enligt 10 kap. 12 a § första stycket.
Lagrådets yttrande har föranlett att uttrycket "motsvarande handling" i
punkterna 2 och 3 har ersatts med "annan handling". I konsekvens därmed har
regeringen ersatt hänvisningen i punkten 2 till 1 kap. 7 eller 8 §§ med en
hänvisning till hela lagen. Förutom en språklig justering har uppräkningen
angående fartyget kompletterats även med dess säkerhetsorganisation.

3 § Till böter döms
1. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg till
sjöfart i strid mot en lastningsföreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap.
9 § första stycket, om inte förseelsen är ringa,
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en
föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 7 §,
3. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 3 § andra stycket
ålagts att göra innan en resa påbörjas,
4. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att
nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläggande
säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 2 § tredje
stycket,
5. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller
i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte förseelsen är
ringa,
6. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras av
honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga
om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte förseelsen är ringa,
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som
befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behörighet
som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsföreskrifterna,
dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av ett plötsligt
sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,
8. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 10 a §
eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 10 a § andra
stycket,
9. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter
beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsförhållanden enligt 7
kap. 7 §,
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en
skyddsanordning eller sätter den ur funktion,
11. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,
12. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av ett
skyddsombud enligt 9 kap. 7 § utan att något sådant skäl som anges i 9 kap. 8 §
föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig
ordning uppenbart åsidosätts,
13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter
beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation, tillsynsbok och certifikat eller annan
handling enligt 10 kap. 19 §,
14. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av en
skyldighet enligt 10 kap. 12 § andra stycket, 12 a § andra stycket eller 14 §
eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och
15. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra en
anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 §.

Paragrafen innehåller förseelser som bestraffas med endast böter. Den bör liksom
2 § anpassas till lagändringarna i anledning av ISM-kodens införlivande.
Dessutom har två nya straffbestämmelser införts som har samband dels med kravet
på registrering av ombordvarande på passagerarfartyg, dels föreskrifterna om
lastning.
I departementets promemoria angående passagerarregistrering föreslogs två
ansvarsbestämmelser med placering sist i denna paragraf. I den ena föreslogs
bötesstraff för befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet framför ett
passagerarfartyg i strid mot vad som har föreskrivits om passagerarregistrering
med stöd av 4 kap. 7 §. I den andra föreslogs att redare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra
att fartyget framförs i strid mot vad som har föreskrivits om
passagerarregistrering med stöd av 4 kap. 7 § döms till böter.
Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt det berättigade i att införa straff
för denna typ av småförseelser. Om straffbestämmelserna införs, har hovrätten
ansett att dessa bör tas in i samma ordning som de grundläggande bestämmelserna
i lagen. Riksåklagaren har föreslagit att ansvarsbestämmelsen utformas i en enda
punkt.
För att tillgodose de synpunkter som har framförts av Riksåklagaren och
Hovrätten för Västra Sverige har ansvarsbestämmelsen arbetats om och placerats
som punkt 2 i paragrafen. I punkten 1 har den nya ansvarsbestämmelsen om
lastning fått sin plats. På grund därav har hela paragrafen omnumrerats.
I punkten 13, som tidigare hade nummer 10, har även dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation samt annan handling enligt 10 kap. 19 § tillförts uppräk-
ningen av olika handlingar .
Det straffbara området enligt punkten 14, tidigare nummer 11, har utökats med
en hänvisning till 10 kap. 12 a § andra stycket.
Därutöver har vissa mindre språkliga ändringar gjorts.
På grund av Lagrådets påpekanden har vissa justeringar i förhållande till
lagrådsremissen gjorts i punkterna 1 och 13.

Ikraftträdandebestämmelsen

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a - 6 §§, 10 kap. 6, 7 a,
9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först från och med den dag som
regeringen bestämmer. Detsamma gäller bestämmelserna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§
samt 12 kap. 2 och 3 §§, såvitt avser dokument och certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation samt tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsorgani-
sation. Regeringen får föreskriva att de bestämmelser som nämnts i denna punkt
skall tillämpas från olika tidpunkter för skilda typer av rederier och fartyg.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1995. De ändringar som har samband med frågan
om införlivande av ISM-koden bör dock träda i tillämpning först från och med den
dag som regeringen bestämmer, med möjlighet till ett stegvis införande för olika
typer av rederier och fartyg. För att kunna lösa detta lagtekniskt har en sär-
skild bestämmelse om tillämpningen blivit nödvändig för de paragrafer som är
gemensamma för flera frågor som behandlas i detta förslag till lagändring. Se
även avsnitt 7.
Dessa övergångsbestämmelser har, med vissa mindre språkliga ändringar, utfor-
mats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådet ansåg att den lagtekniska
lösning som valdes i lagrådsremissen var onödigt komplicerad och kunde orsaka
problem vid tillämpningen.

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg

11 kap.

4 § Bestämmelser om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, vilka även
avser att skydda miljön, finns i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

ISM-kodens bestämmelser om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation omfattar,
förutom sjösäkerhetsfrågor, även bestämmelser till skydd för miljön. Svenska
lagbestämmelser om föroreningar från fartyg finns i lagen om vattenförorening
från fartyg. För tydligheten skull bör en hänvisning till fartygssäkerhetslagen
införas i denna lag. Den nya paragrafen kan lämpligen placeras sist i kapitel
11.

9.3 Förslaget till lag om ändring i sjöarbetstidslagen

3 § I denna lag förstås med
sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas
förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har samband med sådant
arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej tillhör
radio- eller ekonomipersonalen,
passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper hamn eller
annars kommer i beröring med land under längre tid än 2 timmar vid något
tillfälle,
lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräktighet
understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer än 12 timmars
oavbruten gång,
närfart: fart, dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller annars i
Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför
linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11o västlig
longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48o nordlig
latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest,
oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen.
Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart som resan
omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträckning av resan som
föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsituation.
Förordnande enligt 1 kap. 9 § andra meningen fartygssäkerhetslagen (1988:49)
gäller även vid tillämpningen av sjöarbetstidslagen i den mån förordnandet har
betydelse för tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fall som avses i 8 §, dels
måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen enligt förmans
besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar
minst 1 timme.

I paragrafens tredje stycke finns en hänvisning till 1 kap. 8 § andra meningen
fartygssäkerhetslagen. Hänvisningen infördes den 1 juli 1988 i samband med att
fartygssäkerhetslagen trädde i kraft. Någon andra mening i den paragraf som det
hänvisas till har dock aldrig funnits. Tidigare lydelse av paragrafen jämförd
med 1 kap. 11 § tredje stycket i den upphävda lagen (1965:719) om säkerhet på
fartyg ger dock vid handen att den paragraf i fartygssäkerhetslagen som
rätteligen avses är 1 kap. 9 § andra meningen. I anledning bl.a. av att ett nytt
stycke nu har föreslagits i 1 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen bör den felaktiga
hänvisningen rättas till.
INTERNATIONELLA SJÖFARTSORGANISATIONEN
INTERNATIONAL MARITIME ORGANIZATION - IMO

FÖRSAMLINGENs 18:e sammanträde
Punkt 11 på dagordningen

RESOLUTION A.741(18)
antagen den 4 november 1993

INTERNATIONELLA ORGANISATIONSREGLER FÖR SÄKER
DRIFT AV FARTYG OCH FÖR FÖRHINDRANDE AV
FÖRORENING
(INTERNATIONELLA SÄKERHETSORGANISATIONSKODEN -
INTERNATIONAL SAFETY MANAGEMENT (ISM) CODE)

FÖRSAMLINGEN

BEAKTAR artikel 15.j i konventionen om Internationella
sjöfartsorganisationen angående församlingens uppgifter avseende regler och
riktlinjer beträffande sjösäkerhet samt förhindrande och kontroll av
vattenförorening från fartyg.

BEAKTAR ÄVEN resolution A.680(17) genom vilken den uppmanade
medlemsregeringarna att uppmuntra dem som ansvarar för ledningen och driften av
fartyg att vidta lämpliga åtgärder för att utveckla, genomföra och bedöma hur
säkerheten och förhindrandet av förorening är organiserad enligt IMO:s
riktlinjer om organisationen för säkert framförande av fartyg och för
förhindrande av förorening.

BEAKTAR ÄVEN resolution A.596(15) genom vilken den begärde att
Sjösäkerhetskommittén skyndsamt utarbetar riktlinjer, när så är relevant, för
den ombord- och landbaserade ledningen samt dess beslut att i arbetsprogrammet
för Sjösäkerhetskommittén och Miljöskyddskommittén ta med en punkt om den
ombord- och landbaserade ledningen i och för säkert framförande av fartyg,
respektive förhindrandet av vattenförorening.

BEAKTAR VIDARE resolution A.441(XI) genom vilken den uppmanade varje stat
att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ägaren till ett fartyg som
seglar under den statens flagg tillhandahåller staten den aktuella information
som krävs för att den skall kunna identifiera och kontakta den person som ägaren
kontrakterat eller på annat sätt anförtrott sina åligganden för fartyget i
frågor angående sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön.

BEAKTAR VIDARE resolution A.443(XI) genom vilken den uppmanade regeringarna
att vidta nödvändiga åtgärder för att stödja befälhavaren i hans arbete för
sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön.

ERKÄNNER att det behövs en lämplig ledningsorganisation som kan svara mot
de ombordvarandes behov att uppnå och vidmakthålla en hög säkerhets- och
miljöstandard.

ERKÄNNER ÄVEN att det viktigaste sättet att förebygga olyckor till sjöss
samt förhindra vattenförorening från fartyg är att utforma, bygga, utrusta och
underhålla fartyg och att driva dem med välutbildad besättning i enlighet med
internationella konventioner och standarder för sjösäkerhet och förhindrande av
förorening.

UPPMÄRKSAMMAR att Sjösäkerhetskommittén f.n. utarbetar regler som skall
antas av de stater som skrivit under 1974 års internationella konvention om
säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS), vilket kommer att göra
efterlevnaden av koden som anges i punkten 1 obligatorisk.

FINNER att ett tidigt genomförande av denna kod i hög grad skulle hjälpa
till att förbättra säkerheten till sjöss och skyddet av den marina miljön.

UPPMÄRKSAMMAR VIDARE att Sjösäkerhetskommittén och Miljöskyddskommittén har
granskat resolution A.680(17) och de därtill fogade riktlinjerna vid
utarbetandet av koden.

BEAKTAR de rekommendationer som utfärdades av Sjösäkerhetskommittén vid
dess sextioandra sammanträde och de som utfärdades av Miljöskyddskommittén vid
dess trettiofjärde sammanträde.

1. ANTAR de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg
och för förhindrande av förorening (Internationella säkerhetsorganisationskoden
- International Safety Management (ISM) Code), som återfinns i bilagan till
denna resolution.

2. UPPMANAR BESTÄMT regeringarna att införa ISM-koden nationellt, i första
hand för passagerarfartyg, tankfartyg, gastankfartyg och bulklastfartyg samt
mobila offshoreanläggningar som för deras flagg så snart som möjligt, dock
senast den 1 juni 1998, i avvaktan på att koden blir obligatorisk.

3. ANMODAR regeringarna att underrätta Sjösäkerhetskommittén och
Miljöskyddskommittén om de åtgärder de vidtagit för att införa ISM-koden.

4. ANMODAR Sjösäkerhetskommittén och Miljöskyddskommittén att utveckla
riktlinjer för införandet av ISM-koden.
5. ANMODAR ÄVEN Sjösäkerhetskommittén och Miljöskyddskommittén att
kontinuerligt följa upp koden och därtill hörande riktlinjer och att ändra dem
vid behov.

6. ÅTERKALLAR resolution A.680(17).
BILAGA

INTERNATIONELLA ORGANISATIONSREGLER FÖR SÄKER
DRIFT AV FARTYG OCH FÖR FÖRHINDRANDE AV
FÖRORENING
(INTERNATIONELLA SÄKERHETSORGANISATIONSKODEN -
INTERNATIONAL SAFETY MANAGEMENT (ISM) CODE)

KRAV PÅ ORGANISATION FÖR SÄKERHET OCH
FÖRHINDRANDE AV FÖRORENING

INNEHÅLL

Inledning

1. Allmänt

1.1 Definitioner

1.2 Målsättningar

1.3 Tillämpning

1.4 Funktionskrav avseende ett säkerhetsorganisationssystem

2. Säkerhets- och miljöskyddspolicy

3. Företags ansvar och befogenheter

4. Personer med tilldelat ansvar

5. Befälhavares ansvar och befogenheter

6. Resurser och personal

7. Utveckling av planer för funktionerna ombord

8. Beredskap för nödsituationer

9. Rapporter och analyser av bristande efterlevnad, olyckor och
olyckstillbud

10. Underhåll av fartyget och dess utrustning

11. Dokumentation

12. Av företaget utförd verifiering, översyn och utvärdering

13. Certifiering, verifiering och kontroll

INLEDNING

1. Syftet med denna kod är att tillhandahålla en internationell standard för
säker ledning och drift av fartyg samt för förhindrande av förorening.

2. Församlingen antog resolution A 443(XI) genom vilken den uppmanade samtliga
regeringar att vidta nödvändiga åtgärder för att stödja befälhavaren i hans
arbete för sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön.

3. Församlingen antog vidare resolution A.660(17) genom vilken den erkände att
det behövs en lämplig ledningsorganisation som kan svara mot de ombordvarandes
behov att uppnå och vidmakthålla en hög säkerhets- och miljöstandard.

4. Eftersom inga rederier eller fartygsägare är helt lika och fartyg drivs
under mycket varierande förhållanden, är koden grundad på generella principer
och målsättningar.

5. Koden uttrycker sig i allmänna ordalag så att den kan tillämpas inom ett
brett område. Givetvis ställs skilda krav på personal på skilda
befattningsnivåer, både i land och till sjöss, när det gäller kunskap och
medvetenhet om kodens innehåll.

6. Den högsta ledningens engagemang är grundläggande för en god
säkerhetshantering. I frågor som gäller säkerhet och förhindrande av förorening
är det engagemanget, kunskaperna, attityderna och motivationen hos de enskilda
individerna på alla nivåer som bestämmer slutresultatet.

1 ALLMÄNT

1.1 Definitioner

1.1.1Med "internationella säkerhetsorganisationskoden (International Safety
Management (ISM) Code)" avses de internationella organisationsregler för säker
drift av fartyg och för förhindrande av förorening som antagits av församlingen,
med de ändringar som IMO kan komma att anta.

1.1.2Med "företag" avses fartygets ägare eller någon annan organisation eller
person, såsom redaren eller den som hyr fartyget utan besättning, som har
övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på
att överta de skyldigheter och det ansvar som koden föreskriver.

1.1.3Med "administration" avses regeringen i det land vars flagg fartyget har
rätt att föra.

1.2 Målsättningar

1.1.2Målsättningarna med koden är att säkerställa säkerheten till sjöss,
förhindra att människor skadas eller omkommer samt undvika skador på miljön, i
synnerhet på den marina miljön, och på egendom.

1.2.2Företagets målsättningar för säkerhetsorganisationen bör bl.a.:
.1 sörja för säkra rutiner för fartygs drift och en säker arbetsmiljö,
.2 skydda mot alla identifierade risker och
.3 kontinuerligt öka den landbaserade och sjöpersonalens skicklighet i
säkerhetsledning, inklusive beredskap för nödsituationer både vad
gäller säkerhet och miljöskydd.

1.2.3Säkerhetsorganisationssystemet bör säkerställa:
.1 att obligatoriska regler och bestämmelser efterlevs och
.2 att tillämpliga koder, riktlinjer och standarder, rekommenderade av
IMO, administrationer, klassificeringssällskap och andra organisationer
inom sjöfartsbranschen beaktas.

1.3 Tillämpning

Kraven i denna kod får tillämpas på alla fartyg.

1.4 Funktionskrav avseende ett säkerhetsorganisationssystem

Alla företag bör utarbeta, genomföra och upprätthålla ett
säkerhetsorganisationssystem som innefattar följande funktionskrav:
.1 en policy för säkerhet och miljöskydd,
.2 instruktioner och förfaranden för att säkerställa säker drift av fartyg
samt skydd av miljön i enlighet med relevant internationell
lagstiftning och flaggstatens lagstiftning,
.3 en klar ansvarsfördelning och bestämda kommunikationskanaler mellan
landbaserad personal och sjöpersonal samt inom dessa grupper,
.4 rutiner för rapportering av olyckor och bristande efterlevnad av
bestämmelserna i denna kod,
.5 handlingsplan för nödsituationer och
.6 rutiner för interna kontroller och översyn av organisationen.

2 SÄKERHETS- OCH MILJÖSKYDDSPOLICY

2.1 Företaget bör fastställa en policy för säkerhet och miljöskydd som
beskriver hur målsättningarna i punkt 1.2 kommer att uppnås.

2.2 Företaget bör säkerställa att denna policy genomförs och upprätthålls på
alla nivåer i organisationen, både på land och till sjöss.

3 FÖRETAGS ANSVAR OCH BEFOGENHETER

3.1 Om den fysiska eller juridiska person som ansvarar för driften av fartyget
är en annan än ägaren, måste ägaren anmäla denna persons fullständiga namn och
annan relevant information till administrationen.

3.2 Företaget bör definiera och dokumentera ansvar, befogenheter och samverkan
för all personal som leder, utför och verifierar arbete som avser och påverkar
säkerheten och förhindrandet av föroreningar.

3.3 Företaget ansvarar för och skall tillse att erforderliga resurser och
landbaserat stöd ges den eller de personer som tilldelats ansvar, så att de
skall kunna utföra sina uppgifter.

4 PERSONER MED TILLDELAT ANSVAR

För att säkerställa säker drift av alla fartyg och för att ha en koppling
mellan företaget och de ombordanställda, bör alla företag utse en eller flera
personer i land som, när så är lämpligt, har direktkontakt med den högsta
företagsledningen. I dessa personers skyldigheter och befogenheter bör ingå att
övervaka säkerhets- och miljöaspekterna vad gäller varje fartygs drift och att
se till att erforderliga resurser och landbaserat stöd avdelas efter behov.

5 BEFÄLHAVARES ANSVAR OCH BEFOGENHETER

5.1 Företaget bör klart definiera och dokumentera befälhavarens ansvar när det
gäller
.1 att genomföra företagets policy för säkerhet och miljöskydd,
.2 att motivera besättningen så att de iakttar denna policy,
.3 att ge lämpliga order och instruktioner på ett tydligt och enkelt sätt,
.4 att kontrollera att specifika krav iakttas och
.5 att se över säkerhetsorganisationssystemet och rapportera förekommande
brister till den landbaserade ledningen.

5.2 Företaget bör se till att det säkerhetsorganisationssystem som gäller
ombord på fartyget innehåller ett tydligt uttalande som betonar befälhavarens
befogenheter. Företaget bör i säkerhetsorganisationssystemet tydligt ange att
befälhavaren har det övergripande ansvaret och befogenheten att fatta beslut om
säkerhet och förhindrande av förorening och att efter behov begära företagets
hjälp.

6 RESURSER OCH PERSONAL

6.1 Företaget bör säkerställa att befälhavaren
.1 är väl kvalificerad att föra befäl,
.2 är helt insatt i företagets säkerhetsorganisationssystem och
.3 fått nödvändigt stöd så att hans uppgifter kan utföras på ett
betryggande sätt.

6.2 Företaget bör säkerställa att varje fartyg är bemannat med kvalificerad,
behörig och frisk besättning i enlighet med nationella och internationella krav.

6.3 Företaget bör fastställa rutiner för att säkerställa att ny personal och
personal som förflyttats till nya befattningar som berör säkerhet och miljöskydd
blir ordentligt insatta i sina uppgifter. De instruktioner som det är viktigt
att de ombordanställda får före avfärden bör bestämmas, dokumenteras och
överlämnas.

6.4 Företaget bör säkerställa att all personal som berörs av företagets
säkerhetsorganisationssystem nöjaktigt förstår relevanta regler, föreskrifter,
koder och riktlinjer.

6.5 Företaget bör fastställa och upprätthålla rutiner som anger vilken
utbildning som kan krävas för säkerhetsorganisationssystemet och se till att
sådan utbildning kommer till stånd för all berörd personal.

6.6 Företaget bör faställa rutiner som ger fartygets personal relevant
information om säkerhetsorganisationssystemet på ett arbetsspråk eller ett språk
som de förstår.

6.7 Företaget bör se till att fartygets personal kan kommunicera effektivt med
varandra när de utför de uppgifter som anknyter till
säkerhetsorganisationssystemet.

7 UTVECKLING AV PLANER FÖR FUNKTIONERNA OMBORD

Företaget bör fastställa rutiner för utarbetandet av planer och
instruktioner för de nyckelfunktioner ombord som rör fartygets säkerhet samt
förhindrande av förorening. De olika uppgifterna bör definieras och kvalificerad
personal utses för att utföra dem.

8 BEREDSKAP FÖR NÖDSITUATIONER

8.1 Företaget bör fastställa rutiner för att identifiera, beskriva och ingripa
vid tänkbara nödsituationer ombord.

8.2 Företaget bör fastställa program för övningar av åtgärder i samband med
nödsituationer.

8.3 Säkerhetsorganisationssystemet bör ange åtgärder som säkerställer att
företagets organisation alltid kan hantera de faror, olyckor och nödsituationer
där dess fartyg är inblandade.

9 RAPPORTER OCH ANALYSER VID BRISTANDE EFTERLEVNAD, OLYCKOR OCH OLYCKSTILLBUD

9.1 I säkerhetsorganisationssystemet bör ingå rutiner som säkerställer att
bristande efterlevnad av kodens bestämmelser, olyckor och olyckstillbud
rapporteras till företaget, utreds och analyseras i syfte att förbättra
säkerheten och förhindra förorening.

9.2 Företaget bör fastställa rutiner för att se till att rättelse görs.

10 UNDERHÅLL AV FARTYGET OCH DESS UTRUSTNING

10.1 Företaget bör fastställa rutiner för att säkerställa att fartyget
underhålls i enlighet med föreskrifterna i relevanta regler och förordningar och
enligt de ytterligare krav som kan komma att fastställas av företaget.

10.2 För att uppfylla dessa krav bör företaget se till att:
.1 inspektioner genomförs med lämpliga mellanrum,
.2 alla fall av bristande efterlevnad rapporteras med angivande av möjlig
orsak, om denna är känd,
.3 lämplig rättelse vidtas och
.4 dessa åtgärder dokumenteras.

10.3 Företaget bör fastställa rutiner i säkerhetsorganisationssystemet för att
identifiera sådan utrustning och sådana tekniska system vilka, om de plötsligt
upphör att fungera, kan leda till farliga situationer. I
säkerhetsorganisationssystemet bör anges specifika åtgärder som syftar till att
göra sådan utrustning eller sådana system tillförlitliga. I dessa åtgärder bör
ingå regelbunden provning av alternativa förfaranden och av utrustning eller
tekniska system som inte är i kontinuerlig drift.

10.4 De inspektioner som nämns i 10.2 liksom åtgärderna i 10.3 bör ingå i
fartygets rutinmässiga driftunderhåll.

11 DOKUMENTATION

11.1 Företaget bör fastställa och vidmakthålla rutiner för kontroll av alla
dokument och all information som är relevant för säkerhetsorganisationssystemet.

11.2 Företaget bör se till att:
.1 giltiga dokument finns på alla relevanta ställen,
.2 ändringar i dokument granskas och godkänns av behörig personal och
.3 dokument som inte längre gäller dras in omedelbart.

11.3 Den dokumentation som används för att beskriva och genomföra
säkerhetsorganisationssystemet kan kallas "Handbok för säkerhetsorganisationen".
Dokumentationen bör ske i den form som företaget finner mest effektiv. All
dokumentation som är relevant för ett fartyg bör finnas ombord på detta.

12 AV FÖRETAGET UTFÖRD VERIFIERING, ÖVERSYN OCH UTVÄRDERING

12.1 Företaget bör genomföra interna säkerhetskontroller för att kontrollera om
säkerhetsåtgärderna och åtgärderna för att förhindra förorening uppfyller kraven
i säkerhetsorganisationssystemet.

12.2 Företaget bör periodiskt utvärdera säkerhetsorganisationssystemets
effektivitet och när så krävs revidera det i enlighet med av företaget
fastställda förfaranden.

12.3 Kontrollerna och eventuella rättelser bör utföras i enlighet med
dokumenterade rutiner.

12.4 Den personal som genomför kontroller bör ha en oberoende ställning i
förhållande till de områden som kontrolleras, om detta går att genomföra med
hänsyn till företagets storlek eller karaktär.

12.5 All ansvarig personal på det berörda området bör meddelas resultaten av
kontrollerna och översynen.

12.6 Personal i ledande ställning med ansvar för det berörda området bör utan
dröjsmål rätta till påträffade felaktigheter.

13 CERTIFIERING, VERIFIERING OCH KONTROLL

13.1 Fartyget bör drivas av ett företag för vilket ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation gällande fartyget har utfärdats.

13.2 För varje företag som uppfyller kraven i ISM-koden bör ett dokument om
godkänd säkerhetsorganisation utfärdas av administrationen, av en organisation
som erkänts av administrationen eller, på uppdrag av administrationen, av
regeringen i det land där företaget har valt att bedriva sin verksamhet. Detta
dokument skall godtas som bevis på att företaget uppfyller kraven i koden.

13.3 Ett exemplar av detta dokument bör finnas ombord för att befälhavaren, på
begäran, skall kunna uppvisa det för kontroll som utförs av administrationen
eller organisationer som erkänts av den.

13.4 Ett certifikat, kallat ett certifikat om godkänd säkerhetsorganisation, bör
utfärdas för ett fartyg av administrationen eller av en organisation som erkänts
av adminstrationen. När certifikatet utfärdas bör administrationen kontrollera
att företaget och ledningen ombord fungerar i enlighet med det godkända
säkerhetsorganisationssystemet.

13.5 Administrationen eller en organisation som erkänts av administrationen bör
periodiskt kontrollera att fartygets godkända säkerhetsorganisationssystem
fungerar på avsett sätt.
Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 9 §, 10 kap. 1, 5,
6, 8, 9, 19 och 22 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 2 och 3 §§, rubriken till 2 kap.
samt rubriken närmast före 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 4 a-e §§, 4 kap.
7 §, 10 kap. 7 a och 12 a §§, samt närmast före 2 kap. 4 a och 4 b §§ två nya
rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 § Denna lag gäller 1 § Denna lag gäller alla
alla fartyg som används fartyg som används till
till sjöfart inom sjöfart inom Sveriges
Sveriges sjöterritorium sjöterritorium samt
samt svenska fartyg som svenska fartyg som
används till sjöfart används till sjöfart
utanför sjöterritoriet. utanför sjöterritoriet.
Lagen skall dock inte Lagen gäller även alla
tillämpas i den mån det ärsvenska rederier samt
särskilt föreskrivet utländska rederier som
eller följer av allmänt bedriver sjöfart med
erkända folkrättsliga svenska fartyg eller
grundsatser. vars fartyg trafikerar
Sveriges sjöterritorium.
Lagen skall dock inte
tillämpas i den mån det är
särskilt föreskrivet eller
följer av allmänt erkända
folkrättsliga
grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen föreskriver
det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste
meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.

Certifikat Dokument och certifikat

4 § Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat
skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och
för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges särskilda
villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt
fart än vad certifikatet avser.

Ett rederi skall ha
ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation i
de fall som anges i
denna lag. Dokumentet
skall utfärdas för en
bestämd tid, som får
förlängas. Dokumentet får
innehålla särskilda
5 § Certifikat utfärdas villkor för att det skall
av Sjöfartsverket, om vara giltigt.
regeringen inte
föreskriver något annat. 5 § Dokument om godkänd
säkerhetsorganisation och
certifikat utfärdas av
Sjöfartsverket, om
regeringen inte
föreskriver något annat.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett
certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en motsvarande handling.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får även
föreskriva att utländska
rederier som bedriver
sjöfart med svenska
fartyg eller vars fartyg
trafikerar Sveriges
sjöterritorium skall
inneha ett dokument om
godkänd
säkerhetsorganisation
utfärdat av en behörig
2 kap. Fartygs utländsk myndighet eller
sjövärdighet en motsvarande handling.

2 kap. Fartygs
sjövärdighet m.m.

Rederiverksamhet

4 a § Rederiverksamhet
skall bedrivas på ett
sådant sätt att
sjösäkerheten samt skyddet
för människor, miljö och
egendom upprätthålls.

Dokument och certifikat
om godkänd
säkerhetsorganisation

4 b § Ett dokument om
godkänd
säkerhetsorganisation är
ett bevis att ett rederi
har genomgått en godkänd
rederikontroll.
Ett certifikat om
godkänd säker-
hetsorganisation är ett
bevis att ett fartygs
säkerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets
säkerhetsorganisation.

4 c § Ett fartyg som
används för yrkesmässig
personbefordran eller
vars bruttodräktighet är
minst 20 får användas till
sjöfart endast om dess
rederi har ett dokument
om godkänd
säkerhetsorganisation och
fartyget är försett med
ett certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation.

4 d § Sjöfartsverket
skall förklara ett
rederis dokument om
godkänd
säkerhetsorganisation
ogiltigt om 1.
rederiets organisation
eller ledning ändrats i
sådan omfattning att det
kan antas inverka
menligt på rederiets
säkerhetsorganisation
eller
2. rederiet inte
medverkar till en
rederikontroll enligt 10
kap. 5 § andra stycket.

4 e § Sjöfartsverket
skall förklara ett
fartygs certifikat om
godkänd
säkerhetsorganisation
ogiltigt om 1.
fartyget har bytt
rederi,
2. rederiets dokument
om godkänd
säkerhetsorganisation har
förklarats ogiltigt,
3. rederiets godkända
säkerhetsorganisation
inte upprätthålls ombord på
fartyget eller
4. fartyget inte
undergår föreskriven
tillsyn.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och
hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får meddela
föreskrifter om rederiers
och fartygs
6 § Regeringen eller, säkerhetsorganisation.
efter regeringens
bemyndigande, Sjöfarts- 6 § Regeringen eller,
verket får meddela efter regeringens
föreskrifter om rätt att bemyndigande, Sjöfarts-
använda fartyg till verket får meddela
sjöfart utan hinder av föreskrifter om undantag
vad som sägs i detta från bestämmelserna i
kapitel. detta kapitel.

3 kap.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken,
fribordscertifikat och lastning.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får även meddela
föreskrifter om säkring av
last, inbegripet last i
lastbärare, som avses att
transporteras på fartyg.

4 kap.

7 § Regeringen eller,
efter regeringens
bemyndigande, Sjöfarts-
verket får meddela
föreskrifter om
registrering av
ombordvarande på
passagerarfartyg.

10 kap.

1 § Tillsyn av fartyg 1 § Sjöfartsverket utövar,
och deras utrustning om något annat inte anges
och drift enligt denna i lagen, sådan tillsyn
lag och enligt som nämns i denna lag
föreskrifter som utfärdaseller i föreskrifter
med stöd av lagen utövas utfärdade med stöd av
av Sjöfartsverket, om lagen och som gäller
något annat inte anges i 1. fartyg och deras
lagen. utrustning, drift,
lastning och
säkerhetsorganisation,
2. säkring av last och
lastbärare som avses att
transporteras på fartyg
samt
3. rederier.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av Kustbevakningen i
den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med
Arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen
(1971:511).

5 § Tillsynen av fartyg 5 § Tillsynen av fartyg
och deras utrustning och deras utrustning,
och drift utövas vid drift, lastning och
tillsynsförrättningar. säkerhetsorganisation,
Sådana förrättningar utförstillsynen av säkring av
som besiktningar eller last och lastbärare som
som inspektioner. avses att transporteras
på fartyg samt tillsynen
av rederier utövas vid
tillsynsförrättningar.
Sådana förrättningar utförs
som inspektioner,
Besiktningar företas besiktningar eller
planmässigt. När det rederikontroller.
finns särskild anledning Inspektioner görs när
till det, kan en en tillsynsmyndighet
besiktning företas även finner att det är
utom planen. motiverat. Besiktningar
och rederikontroller görs
planmässigt. När det finns
särskild anledning till
Besiktningar skall det, kan en besiktning
företas främst eller rederikontroll
för att undersöka om ettgöras även utom planen.
fartyg är sjövärdigt, Besiktningar skall
för att undersöka om detgöras främst
är lämpligt att användas för att undersöka om
som passagerarfartyg, ett fartyg är sjövärdigt,
och för att undersöka om
för att bestämma dess det är lämpligt att
minsta tillåtna fribord. användas som passa-
gerarfartyg,
för att bestämma dess
minsta tillåtna fribord
och
Inspektioner företas när för att undersöka att
en tillsynsmyndighet fartygets
finner det motiverat. säkerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets säker-
hetsorganisation.

6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan det
används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt Har ett utländskt
fartyg blivit svenskt, fartyg blivit svenskt,
skall besiktning skall besiktning
beträffande sjövärdighetenbeträffande sjövärdigheten
äga rum, om inte äga rum, om inte
tillsynsmyndigheten tillsynsmyndigheten
finner det obehövligt finner det obehövligt med
med hänsyn till farty- hänsyn till fartygets
gets beskaffenhet eller beskaffenhet eller
omständigheterna i omständigheterna i övrigt.
övrigt. Besiktning skall även
göras för att undersöka att
fartygets
säkerhetsorganisation
överensstämmer med
rederiets
säkerhetsorganisation, om
inte tillsynsmyndigheten
finner att det är
obehövligt med hänsyn till
att fartyget redan har
Bestämmelserna i denna ett giltigt certifikat
paragraf gäller om godkänd
passagerarfartyg, säkerhetsorganisation som
oavsett dräktighet, och är utfärdat av ett organ
andra fartyg med en som är behörigt enligt
bruttodräktighet av denna lag.
minst 20.

7 a § Vid en
rederikontroll skall
tillsynsmyndigheten pröva
att rederiet har en
säkerhetsorganisation
som uppfyller kraven i 2
kap. 4 a § samt de
föreskrifter om rederiers
säkerhetsorganisation som
har meddelats med stöd av
denna lag.
8 § Vid en inspektion Om rederiets
skall, om förhållandena organisation eller
inte föranleder annat, ledning ändras i sådan
undersökas omfattning att det kan
om arbetsmiljön är antas inverka menligt på
tillfredsställande, rederiets
om fartyget är behörigensäkerhetsorganisation
lastat eller barlastat, skall en särskild
om fartyget är bemannat rederikontroll utföras.
på betryggande sätt, och
om fartyget i övrigt är 8 § Vid en inspektion
i behörigt skick. skall, om förhållandena
inte föranleder annat,
undersökas
om arbetsmiljön är
tillfredsställande,
om fartyget är
behörigen lastat eller
barlastat,
om last och lastbärare
9 § Tillsyn av utländskasom avses att
fartyg sker genom transporteras på fartyget
inspektion. När det är säkert anordnade för
gäller förhållanden som sjötransport,
omfattas av certifikat, om fartyget är
skall inspektionen bemannat på ett
begränsas till betryggande sätt,
granskning av fartygets om fartyget i övrigt är
certifikat eller i behörigt skick och
motsvarande handlingar om fartygets
enligt 1 kap. 8 §, om säkerhetsorganisation
det inte finns grundad överensstämmer med
anledning att anta att rederiets
fartyget eller dess säkerhetsorganisation.
utrustning avviker från
uppgifterna i 9 § Tillsyn av utländska
certifikaten eller fartyg sker genom
handlingarna i något inspektion. När det gäller
väsentligt avseende. förhållanden som omfattas
av certifikat, skall
inspektionen begränsas
till granskning av
fartygets certifikat
eller motsvarande
handlingar enligt 1 kap.
8 §, om det inte finns
grundad anledning att
anta att fartyget, dess
utrustning eller
säkerhetsorganisation
avviker från uppgifterna
i certifikaten eller
handlingarna i något
väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock Sjöfartsverket
besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg som hör
hemma i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda ett certifikat eller
en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med
stöd av lagen.

12 a § Redaren ansvarar
för att
rederiverksamheten
undergår tillsyn enligt
denna lag och enligt
föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen.
Tillsynsmyndigheten
skall lämnas det bistånd
den behöver och de
19 § Befälhavaren skall upplysningar den begär
se till att fartygets vid tillsynen.
tillsynsbok och de
certifikat som har 19 § Befälhavaren skall
utfärdats för fartyget se till att rederiets
enligt denna lag eller dokument om godkänd
föreskrifter som har säkerhetsorganisation,
utfärdats med stöd av fartygets tillsynsbok
lagen finns ombord och och de certifikat eller
hålls tillgängliga vid motsvarande handlingar
tillsynsförrättningar. som har utfärdats för
fartyget enligt denna
lag eller föreskrifter
som har utfärdats med stöd
av lagen finns ombord
och hålls tillgängliga vid
tillsynsförrättningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han behöver
det för att kunna ta till vara sin rätt.

22 § Regeringen eller 22 § Regeringen eller
den myndighet som den myndighet som
regeringen bestämmer får regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om meddela föreskrifter om
avgifter till staten för avgifter till staten för
tillsyn av fartyg. tillsyn av fartyg samt
Detsamma gäller avgifter för tillsyn av rederiers
för provning och och fartygs
granskning av material säkerhetsorganisation.
och utrustning samt för Detsamma gäller avgifter
granskning av ritningar för provning och
till fartyg. granskning av material
och utrustning samt för
granskning av ritningar
till fartyg.

11 kap.

1 § Ett fartygs resa får1 § Ett fartygs resa får
förbjudas tills rättelse förbjudas tills rättelse
har skett, om det finns har skett, om det finns
skälig anledning att skälig anledning att anta
anta att fartyget inte är
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den
sjövärdigt för resa i denavsedda farten,
avsedda farten, att det i något
att det i något väsentligt avseende har
väsentligt avseende har brister i fråga om
brister i fråga om skyddet mot ohälsa eller
skyddet mot ohälsa eller olycksfall,
olycksfall, att det inte är lastat
att det inte är lastat eller barlastat på ett
eller barlastat på ett betryggande sätt,
betryggande sätt, att det medför
att det medför passagerare utöver det
passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
högsta tillåtna antalet, att det inte är
eller bemannat på ett
att det inte är betryggande sätt för den
bemannat på ett avsedda resan eller
betryggande sätt för den att rederiet eller
avsedda resan. fartyget inte uppfyller
kraven på säkerhetsorga-
nisation.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redskapen
förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal,
arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för ohälsa
eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har skett.
Ett fartygs resa får Ett fartygs resa får
också förbjudas, om också förbjudas, om
fartyget inte hålls fartyget inte hålls till-
tillgängligt för gängligt för
tillsynsförrättnin eller tillsynsförrättning eller
om fartyget saknar ett om fartyget eller dess
certifikat eller en rederi saknar ett
motsvarande handling dokument, certifikat
som fartyget skall ha eller en motsvarande
enligt denna lag eller handling som det skall
enligt föreskrifter som ha enligt denna lag
har meddelats med stöd eller enligt föreskrifter
av 1 kap. 7 eller 8 §. som har meddelats med
stöd av 1 kap. 7 eller
8 §.

12 kap.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen 1. den som uppsåtligen
lämnar oriktiga lämnar oriktiga uppgifter
uppgifter för att få ett för att få ett dokument om
certifikat som utfärdas godkänd säker-
enligt denna lag eller hetsorganisation eller
enligt en föreskrift med ett certifikat som
stöd av 1 kap. 7 § eller utfärdas enligt denna lag
för att få eller enligt en
giltighetstiden för ett föreskrift med stöd av 1
sådant certifikat kap. 7 § eller för att få
förlängd, giltighetstiden för ett
sådant dokument eller
certifikat förlängd,
2. redare och 2. redare och befälhavare
befälhavare som som uppsåtligen eller av
uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
oaktsamhet använder ett fartyg till sjöfart utan
fartyg till sjöfart utan att ha ett dokument,
att ha certifikat eller certifikat eller
motsvarande handling motsvarande handling som
som skall ha utfärdats skall ha utfärdats för
för fartyget eller dess rederiet, fartyget, dess
utrustning enligt denna utrustning eller last
lag eller enligt vad enligt denna lag eller
som har föreskrivits med enligt vad som har
stöd av 1 kap. 7 eller 8 föreskrivits med stöd av 1
§, kap. 7 eller 8 §,
3. redare och befälhavare
3. redare och som uppsåtligen eller av
befälhavare som oaktsamhet använder ett
uppsåtligen eller av fartyg eller dess
oaktsamhet använder ett utrustning i strid mot
fartyg eller dess någon bestämmelse i ett
utrustning i strid mot dokument, certifikat
någon bestämmelse i ett eller en motsvarande
certifikat eller en handling som avses i 2,
motsvarande handling
som avses i 2,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i
minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan tillstånd
anställs av någon annan än redaren eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i
strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som
skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,
8. redare eller ägare 8. redare eller ägare som
som uppsåtligen eller av uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter oaktsamhet underlåter att
att se till att se till att fartyget
fartyget undergår undergår tillsyn eller
tillsyn enligt denna redare som uppsåtligen
lag eller en föreskrift eller av oaktsamhet un-
som har meddelats med derlåter att se till att
stöd av lagen, och rederiet undergår tillsyn
enligt denna lag eller
en föreskrift som har
meddelats med stöd av
lagen, och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när han
är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.

3 § Till böter döms 3 § Till böter döms
1. befälhavare som
uppsåtligen eller av
oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart i
strid mot en
lastningsföreskrift som
har meddelats med stöd av
3 kap. 9 §, om inte
förseelsen är ringa,
2. redare och
1. befälhavare och befälhavare som
maskinchef som uppsåtligen eller av
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en
oaktsamhet underlåter föreskrift som har
att fullgöra vad han meddelats med stöd av 4
enligt 5 kap. 2 § andra kap. 7 §,
stycket och 3 § andra 3. befälhavare och
stycket ålagts att göra maskinchef som
innan en resa påbörjas, uppsåtligen eller av
2. befälhavare som oaktsamhet underlåter att
uppsåtligen eller av fullgöra vad han enligt 5
oaktsamhet underlåter kap. 2 § andra stycket
att se till att och 3 § andra stycket
nytillträdande ombordan- ålagts att göra innan en
ställda får kännedom om resa påbörjas,
fartyget, grundläggande 4. befälhavare som
säkerhetsbestämmelser uppsåtligen eller av
eller åtgärder vid oaktsamhet underlåter att
sjöolycka enligt 5 kap. se till att
2 § tredje stycket, nytillträdande ombordan-
3. befälhavare som av ställda får kännedom om
oaktsamhet framför ett fartyget, grundläggande
fartyg i strid med vad säkerhetsbestämmelser
som gäller i fråga om eller åtgärder vid
minimibesättning eller sjöolycka enligt 5 kap. 2 §
bemanningsföreskrifter, tredje stycket,
om inte förseelsen är 5. befälhavare som av
ringa, oaktsamhet framför ett
4. redare som av fartyg i strid mot vad
oaktsamhet underlåter som gäller i fråga om
att göra vad som skäligenminimibesättning eller
kan fordras av honom för bemanningsföreskrifter,
att förhindra att om inte förseelsen är
fartyget framförs i ringa,
strid mot vad som gäller 6. redare som av
i fråga om oaktsamhet underlåter att
minimibesättning eller göra vad som skäligen kan
bemanningsföreskrifter, fordras av honom för att
om inte förseelsen är förhindra att fartyget
ringa, framförs i strid mot vad
5. den som uppsåtligen som gäller i fråga om
eller av oaktsamhet minimibesättning eller
tjänstgör på ett fartyg bemanningsföreskrifter,
som befälhavare, om inte förseelsen är
maskinchef eller ringa,
ansvarig för vakt utan 7. den som uppsåtligen
att inneha den eller av oaktsamhet
behörighet som är tjänstgör på ett fartyg som
föreskriven i befälhavare, maskinchef
minimibesättningsbesluteteller ansvarig för vakt
eller i utan att inneha den
bemanningsföreskrifterna,behörighet som är
dock inte om han har föreskriven i
uppehållit befattningen minimibesättningsbeslutet
på grund av ett plötsligteller i
sjukdomsfall eller en bemanningsföreskrifterna,
annan liknande händelse, dock inte om han har
5a. befälhavare som uppehållit befattningen på
uppsåtligen eller av grund av ett plötsligt
oaktsamhet bryter mot 6 sjukdomsfall eller en
kap. 10 a § eller mot annan liknande händelse,
föreskrifter som har 8. befälhavare som
meddelats med stöd av 6 uppsåtligen eller av
kap. 10 a § andra oaktsamhet bryter mot 6
stycket, kap. 10 a § eller mot
6. befälhavare som föreskrifter som har
uppsåtligen eller av meddelats med stöd av 6
oaktsamhet försummar kap. 10 a § andra
sina skyldigheter stycket,
beträffande kost och 9. befälhavare som
vatten samt bostads- uppsåtligen eller av
och hälsovårdsförhållandenoaktsamhet försummar sina
enligt 7 kap. 7 §, skyldigheter beträffande
7. den som uppsåtligen kost och vatten samt
eller av oaktsamhet bostads- och
utan giltigt skäl tar hälsovårdsförhållanden
bort en skyddsanordning enligt 7 kap. 7 §,
eller sätter den ur 10. den som uppsåtligen
funktion, eller av oaktsamhet utan
8. den som uppsåtligen giltigt skäl tar bort en
eller av oaktsamhet skyddsanordning eller
bryter mot en föreskrift sätter den ur funktion,
som har meddelats med 11. den som uppsåtligen
stöd av 8 kap. 3 eller eller av oaktsamhet
5-7 §§, bryter mot en föreskrift
9. befälhavare som som har meddelats med
uppsåtligen beordrar stöd av 8 kap. 3 eller
arbete i strid mot ett 5-7 §§,
beslut av ett 12. befälhavare som
skyddsombud enligt 9 uppsåtligen beordrar
kap. 7 § utan att något arbete i strid mot ett
sådant skäl som anges i 9beslut av ett
kap. 8 § föreligger, om skyddsombud enligt 9
därmed intresset av att kap. 7 § utan att något
skyddsarbetet ombord sådant skäl som anges i 9
bedrivs i behörig kap. 8 § föreligger, om
ordning uppenbart därmed intresset av att
åsidosätts, skyddsarbetet ombord
10. den som uppsåtligen bedrivs i behörig ordning
eller av oaktsamhet uppenbart åsidosätts,
försummar sina skyl- 13. den som uppsåtligen
digheter beträffande eller av oaktsamhet
ritningar till ett försummar sina skyl-
fartyg enligt 10 kap. digheter beträffande
16 § eller tillsynsbok ritningar till ett
och certifikat enligt fartyg enligt 10 kap. 16 §
10 kap. 19 §, eller dokument,
11. den som i andra tillsynsbok och certifi-
fall än som sägs i 2 § 1 kat enligt 10 kap. 19 §,
uppsåtligen eller av 14. den som i andra
oaktsamhet lämnar fall än som sägs i 2 § 1
oriktiga uppgifter till uppsåtligen eller av
en tillsynsmyndighet oaktsamhet lämnar
vid fullgörandet av oriktiga uppgifter till
skyldighet enligt 10 en tillsynsmyndighet vid
kap. 12 § andra stycket fullgörande av en
eller 14 § eller annars skyldighet enligt 10
i fråga om en åtgärd som kap. 12 § andra stycket,
har ålagts av myndig- 12 a § andra stycket
heten, och eller 14 § eller annars i
12. den som uppsåtligen fråga om en åtgärd som har
eller av oaktsamhet ålagts av myndigheten,
försummar att fullgöra och
anmälningsskyldighet som 15. den som uppsåtligen
har ålagts honom med stödeller av oaktsamhet
av 13 kap. 5 §. försummar att fullgöra en
anmälningsskyldighet som
har ålagts honom med stöd
av 13 kap. 5 §.

------------------
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 9 §, 4 kap. 7 §, 10 kap. 1 §
första stycket 1 och 2, 5 § första stycket och 8 §, 12 kap. 2 § 2 samt 3 §, den
1 juli 1995 och i övrigt den dag som regeringen bestämmer.
2. Bestämmelserna i 10 kap. 1 § första stycket 1, 5 § första stycket och 8 §
samt 12 kap. 2 § 2 och 3 § 13 och 14 i sina nya lydelser skall dock tillämpas i
fråga om dokument och certifikat om samt tillsyn av rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation först från och med den dag som regeringen bestämmer.
3. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter för olika
typer av rederier och fartyg.
4. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.
Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg skall införas en ny paragraf, 11 kap. 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

4 § Bestämmelser om
rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation,
som även syftar till
skydd av miljön, finns i
fartygssäkerhetslagen
(1988:49).

-----------------------
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrivs att 3 § sjöarbetstidslagen (1970:105) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § I denna lag förstås med
sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas
förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har samband med sådant
arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej tillhör
radio- eller ekonomipersonalen,
passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper hamn eller
annars kommer i beröring med land under längre tid än 2 timmar vid något
tillfälle,
lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräktighet
understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer än 12 timmars
oavbruten gång,
närfart: fart, dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller annars i
Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför
linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11o västlig
longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48o nordlig
latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest,
oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen.
Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart som resan
omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträckning av resan som
föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsituation.
Förordnande enligt 1 Förordnande enligt 1
kap. 8 § andra meningen kap. 9 § andra meningen
fartygssäkerhetslagen fartygssäkerhetslagen
(1988:49) gäller även vid(1988:49) gäller även vid
tillämpningen av tillämpningen av
sjöarbetstidslagen i den sjöarbetstidslagen i den
mån förordnandet har be- mån förordnandet har be-
tydelse för tydelse för tillämpningen.
tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fall som avses i 8 §, dels
måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen enligt förmans
besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar
minst 1 timme.

--------------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-22

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet
Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Kommunikationsdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg,
3. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Eva Westberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

1 kap.
1 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Detta
omfattar för närvarande endast fartyg men föreslås nu vidgas till att avse även
rederier. I enlighet härmed anges i en ny andra mening i första stycket i
förslaget att lagen gäller även alla svenska rederier samt utländska rederier
som bedriver sjöfart med svenska fartyg eller vars fartyg trafikerar Sveriges
sjöterritorium.

Frågan under vilka förutsättningar ett fartyg skall anses vara svenskt regleras
i 1 kap. 1 § sjölagen (1994:1009). Där anges att ett fartyg anses som svenskt
och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av
svensk medborgare eller svensk juridisk person, samt att regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får medge att även annat fartyg, vars
drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars ägare har fast hemvist
i Sverige, skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.

Förslaget aktualiserar även frågan vad som är avgörande för om ett rederi, som
är juridisk person, är att anse som svenskt eller utländskt. Härom finns det
inte några bestämmelser. Frågan, som inte har berörts i remissen, får därför
bedömas med ledning av allmänna principer på området. (Motsvarande fråga
uppkommer beträffande fartyg, när detta helt eller delvis ägs av en juridisk
person.) Det har gjorts gällande att en juridisk person är att anse som svensk,
om den har bildats enligt svenska bestämmelser och registrerats här (se prop.
1973:42 s. 213; jfr Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4
uppl. 1992, s. 141 ff). När fråga är om en juridisk person för vilken inte krävs
registrering eller liknande åtgärd, torde det avgörande vara var dess styrelse
har sitt säte.

Lagrådet har inte någon erinran i sak mot förslaget i förevarande avseende men
förordar att den nya bestämmelsen jämkas något i förtydligande syfte. Den kan
därvid ges följande lydelse:

"Lagen gäller även alla svenska rederier samt utländska rederier, som bedriver
sjöfart med svenskt fartyg eller använder annat fartyg till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium."

3 kap.
9 §
I paragrafen föreskrivs f.n. att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord,
fribordsmärken, fribordscertifikat och lastning. I remissen föreslås att det i
paragrafen som ett nytt andra stycke skall tas in ytterligare en bestämmelse om
delegation. Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer även meddela föreskrifter om säkring av last,
inbegripet last i lastbärare, som avses att transporteras på fartyg.

Av vad som anförs i remissen framgår att det är avsett att det nya bemyndigandet
skall möjliggöra att föreskrifter på förordningsnivå meddelas angående last som
ännu inte har förts ombord. Den valda avfattningen "last, inbegripet last i
lastbärare", syftar till att klargöra att föreskrifterna får avse inte bara
transportanordningar såsom containrar, lastbilar m.m. utan också den last som
finns i sådana anordningar.

Enligt Lagrådets mening bör det nya bemyndigandet avfattas på ett sådant sätt
att det klart framgår att det endast avser föreskrifter angående last som ännu
inte har förts ombord. Förslagsvis kan detta ske genom att orden "som avses att
transporteras på fartyg" byts ut mot "som ännu inte har förts ombord". Att
uttryckligen ange att i begreppet last ingår inte bara en använd lastanordning
utan också lasten i en sådan anordning synes överflödigt. En sådan precisering
skulle dessutom kunna leda till en alltför restriktiv tolkning av begreppet
"lastning" i första stycket. Mot den bakgrunden förordar Lagrådet att orden
"inbegripet last i lastbärare" utgår. Lagrådet föreslår sålunda att andra
stycket ges följande lydelse:

"Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela
föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har förts ombord."

Av de skäl som här har angetts bör motsvarande ändringar göras i 10 kap. 1 §
första stycket 2 och 8 §.
10 kap.
1 §
I paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse anges vissa till-
synsuppgifter som ankommer på Sjöfartsverket. De ändringar som nu föreslås
innebär att några tillsynsuppgifter tillkommer och att stycket omarbetas
redaktionellt. I den föreslagna lydelsen inleds stycket med en ingress där det
klargörs att Sjöfartsverket utövar viss tillsyn. Därefter anges i tre punkter
vad tillsynen gäller.

När det gäller ingressen förordar Lagrådet vissa redaktionella jämkningar i
förtydligande syfte.

I den föreslagna punkten 2 anges att tillsynen skall avse "säkring av last och
lastbärare som avses att transporteras på fartyg". Med hänvisning till de skäl
som Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 9 § bör orden "och lastbärare"
utgå och orden "som avses att transporteras på fartyg" bytas ut mot "som ännu
inte har förts ombord".

Enligt punkt 3 i förslaget skall tillsynen avse rederier. Av motiveringen i
lagrådsremissen framgår att tillsynen närmare bestämt skall avse rederiers
säkerhetsorganisation. Lagrådet anser att denna avgränsning bör komma till
uttryck i lagtexten.

I enlighet med det anförda kan paragrafens första stycke ges förslagsvis
följande lydelse:

"Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges i lagen, tillsyn enligt denna
lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen såvitt avser
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning och
säkerhetsorganisation,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord samt
3. rederiers säkerhetsorganisation."

8 §
På grund av vad som anförts i anslutning till 3 kap. 9 § förordar Lagrådet den
ändringen av förevarande paragraf att den tredje om-satsen ges följande lydelse:

"om last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för sjötransport,"

19 §
I paragrafens första stycke enligt förslaget fastslås en skyldighet för
befälhavaren att se till bl.a. att rederiets dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation, fartygets tillsynsbok och de certifikat eller motsvarande
handlingar som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen finns ombord. Av författningskommentaren
framgår att med motsvarande handlingar avses bl.a. fartygets lastsäkringsmanual.
En sådan handling kan dock inte anses motsvara ett certifikat. Lagrådet förordar
därför att ordet "motsvarande" byts ut mot "andra".

12 kap.
2 §
Om Lagrådets förslag till ändring av 10 kap. 19 § godtas, bör i punkterna 2 och
3 i förevarande paragraf uttrycket "motsvarande handling" ersättas med "annan
handling".

3 §
Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 3 kap. 9 § andra stycket godtas, bör
hänvisningen i punkt 1 i förevarande paragraf till 3 kap. 9 § begränsas till att
gälla första stycket i den paragrafen.

Enligt punkten 10 (punkten 13 i lagrådsremissen) döms den till böter som
uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande, såvitt
nu är i fråga, tillsynsbok och certifikat enligt 10 kap. 19 §.

I lagrådsremissen föreslås att till uppräkningen av handlingar enligt 10 kap. 19
§ fogas dokument, varmed avses dokument angående godkänd säkerhetsorganisation.
Vid lagrådsföredragningen har upplysts att straffansvaret rätteligen bör omfatta
försummelse i fråga om samtliga handlingar som enligt 10 kap. 19 § skall finnas
ombord på fartyget. Bestämmelsen bör därför kompletteras.

Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att punkten 13 ges följande
lydelse:

"den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande
ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation, tillsynsbok och certifikat eller annan handling enligt 10
kap. 19 §,"

Övergångsbestämmelserna

I punkt 1 i övergångsbestämmelserna anges att lagen träder i kraft i fråga om
vissa bestämmelser den 1 juli 1995 och i övrigt den dag som regeringen
bestämmer. Enligt punkt 2 skall dock några av de i punkt 1 särskilt uppräknade
bestämmelserna i vissa angivna hänseenden tillämpas först från och med den dag
som regeringen bestämmer. Punkt 3 och 4 innehåller befogenhet för regeringen att
sätta de nya bestämmelserna i kraft vid olika tidpunkter för olika typer av
rederier och fartyg och att meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

De föreslagna övergångsreglerna skall ses mot bakgrund av att förutsättningar
för tillämpning av de bestämmelser som har sin grund i ISM-koden inte kommer att
föreligga förrän längre fram och att dessa bestämmelser måste införas stegvis.
Den valda lagtekniska lösningen, som bl a innebär att vissa bestämmelser skall
träda i kraft först senare och att andra bestämmelser skall träda i kraft inom
kort men i vissa hänseenden tillämpas först från en senare tidpunkt, synes
emellertid onödigt komplicerad och torde kunna orsaka problem vid tillämpningen.
Det framstår som en lämpligare ordning att samtliga bestämmelser får träda i
kraft den 1 juli 1995 och att alla de bestämmelser som har sin grund i ISM-koden
skall tillämpas först från den tidpunkt som regeringen bestämmer. Någon
föreskrift om att regeringen får meddela behövliga övergångsbestämmelser kan
inte anses erforderlig.

Bland de bestämmelser, vilkas tillämpning till viss del bör uppskjutas, bör
utöver dem som anges i remissförslaget även nämnas 10 kap. 19 §.

Mot bakgrund av vad nu sagts förordar Lagrådet att övergångsreglerna ges
följande lydelse:

"1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a - 6 §§, 10 kap. 6, 7 a,
9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först från och med den dag som
regeringen bestämmer. Detsamma gäller bestämmelserna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§
och 12 kap. 2 och 3 §§, såvitt avser dokument och certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation samt tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsor-
ganisation. Regeringen får föreskriva att bestämmelser som nämnts i denna punkt
skall tillämpas från olika tidpunkter för skilda typer av rederier och fartyg."

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.
Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Uusmann

Regeringen beslutar proposition 1994/95:186 Ändringar i fartygssäkerhetslagen
(1988:49).
Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp-bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivningsbe-
myndigande

Lag om ändring i 1 kap. 8 §, 2 kap.
far- 5 och 6 §§, 3 kap.
tygssäkerhetslagen 9 § och 4 kap. 7 §
(1988:49)