Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Äldreförsörjningsstöd Prop. 2000/01:136

Proposition 2000/01:136

Regeringens proposition
2000/01:136

Äldreförsörjningsstöd

Prop.

2000/01:136

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 31 maj 2001

Lena Hjelm-Wallén

Lars Engqvist

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att återställa socialtjänstens försörjningsstöd till att vara ett indi-
viduellt, behovsprövat bistånd som är föranlett av tillfälliga ekonomiska
problem, läggs i propositionen förslag om att personer som är bosatta i
Sverige och som är 65 år eller äldre skall garanteras en viss lägsta lev-
nadsnivå i form av ett äldreförsörjningsstöd. Storleken av det äldreför-
sörjningsstöd som lämnas skall vara beroende av den stödberättigades
inkomster. Stödet föreslås vara skattefritt, regleras i en särskild lag och
finansieras av statsmedel.

Stödet föreslås vidare administreras av de allmänna försäkrings-
kassorna och betraktas som en socialförsäkringsförmån och hänföras till
de bosättningsbaserade försäkringarna i socialförsäkringslagen
(1999:799). Regler om beräkning och handläggning av äldreförsörjnings-
stödet skall i möjligaste mån anpassas till de regler som regeringen före-
slagit i lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140).

I de fall den stödberättigade vistas utanför det Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) skall äldreförsörjningsstödet utbetalas om ut-
landsvistelsen kan antas vara längst tre månader.

Den stödberättigade skall genom äldreförsörjningsstödet dels till-
försäkras en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkras medel att täcka de
bostadskostnader som inte överstiger 5 700 kronor per månad för den
som är ogift och 2 850 kronor per månad för den som är gift. Den skäliga
levnadsnivån föreslås vara densamma som vid beräkning av särskilt
bostadstillägg enligt förslaget till lag om bostadstillägg till pensionärer
m.fl. Det innebär enligt gällande prisbasbelopp 3 979 kronor per månad
för den som är ogift och 3 333 kronor per månad för den som är gift.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 136

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:136

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2   Lagförslag.........................................................................................5

2.1      Förslag till lag om äldreförsörjningsstöd............................5

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om

bostadstillägg till pensionärer m.fl.....................................8

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om

ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)......................9

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om

ändring i lagen (2001:000) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799)................................... 10

2.5     Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)...................................................................... 11

3   Ärendet och dess beredning............................................................12

4   Allmänna utgångspunkter...............................................................13

4.1      Socialbidrag - det yttersta skyddsnätet............................13

4.2     Nuvarande pensionsbestämmelser....................................13

4.3     Bostadstillägg till pensionärer..........................................15

5   Förslag om äldreförsörjningsstöd....................................................16

5.1     Ett äldreförsörjningsstöd införs........................................16

5.2     Äldreförsörjningsstödets administration..........................20

5.3     Lagreglering av äldreförsörjningsstödet...........................21

5.4     Äldreförsörjningsstöd till den som har rätt till

pensionsförmåner..............................................................22

5.5     Äldreförsörjningsstöd vid utlandsvistelse........................23

5.5.1      Förhållandet till EG-rätten..............................24

5.6     Äldreförsörjningsstödets storlek.......................................25

5.6.1      Nivån för äldreförsörjningsstödet...................25

5.6.2     Beräkningen av bostadskostnader..................28

5.7     Inkomstprövningen...........................................................29

5.7.1      Makar och med makar jämställda personer.... 31

5.7.2     Beräkning av förmögenhet.............................32

5.7.3     Uppgiftsskyldighet.........................................33

5.8     Ansökan, beslut och utbetalning av äldre-
försörjningsstöd ................................................................34

5.8.1      Ansökan om äldreförsörjningsstöd.................34

5.9     Utbetalning av äldreförsörjningsstöd................................35

5.9.1      Anmälningsskyldighet....................................37

5.9.2      Återbetalningsskyldighet................................38

5.10    Omprövning, ändring, överklagande................................39

5.10.1    Omprövning och ändring av

äldreförsörjningsstöd......................................39

5.10.2    Överklagande m.m.........................................39

5.11    Övriga bestämmelser........................................................40

5.12    Sekretessfrågor.................................................................40

6   Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser................................41  Prop. 2000/01:136

6.1      Ikraftträdande....................................................................41

6.2    Ekonomiska konsekvenser...............................................41

7   Författningskommentar...................................................................43

7.1      Förslaget till lag om äldreförsörjningsstöd.......................43

7.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om

bostadstillägg till pensionärer m.fl...................................48

7.3     Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om

ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)....................49

7.4     Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om

ändring i lagen (2001:000) om ändring i social-
försäkringslagen (1999:799).............................................49

7.5      Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)......................................................................49

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Socialtjänst i
utveckling (SOU 1999:97)................................................50

Bilaga 2 Utredningens lagförslag....................................................65

Bilaga 3 Remissinstanser till betänkandet Socialtjänst i
utveckling (SOU 1999:97)............. 77

Bilaga 4     Lagrådsremissens lagförslag ....... 78

Bilaga 5     Lagrådets yttrande........................ 89

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 2001...........91

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om äldreförsörjningsstöd,

2. lag om ändring i lagen (2001:000) om bostadstillägg till pensionä-
rer m.fl,

3. lag om ändring i lagen (2001:000) om ändring i socialförsäkrings-
lagen (1999:799),

4. lag om ändring i lagen (2001:000) om ändring i lagen (2001:000)
om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

5. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Prop. 2000/01:136

2       Lagförslag                                        Prop. 2000/01:136

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1      Förslag till lag om äldreförsörjningsstöd

Rätten till äldreförsörjningsstöd

1 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestäm-
melser om förmåner vid utlandsvistelse och om handläggning av ären-
den, m.m.

2 § Äldreförsörjningsstöd enligt denna lag utges från och med den månad
då den stödberättigade fyller 65 år. Rätten till äldreförsörjningsstöd
respektive stödets storlek är beroende av den stödberättigades, och om
han eller hon är gift, även makens inkomster.

Med inkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som en
stödberättigad kan antas komma att få under den närmaste tiden.

3 § Äldreförsörjningsstöd utges till den som har rätt till inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
till garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension eller till
bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg enligt lagen (2001:000) om
bostadstillägg till pensionärer m.fl. endast om den stödberättigade tar ut
samtliga sådana förmåner som han eller hon är berättigad till för samma
tid.

Beräkning av äldreförsörjningsstödets storlek

4 § Den stödberättigade skall genom äldreförsörjningsstödet dels tillför-
säkras en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkras medel för att täcka en
skälig bostadskostnad.

Den skäliga levnadsnivån enligt första stycket skall per månad mot-
svara en tolftedel av 1,294 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift
och en tolftedel av 1,084 gånger prisbasbeloppet för den som är gift.

En bostadskostnad som uppgår till högst 5 700 kronor per månad för
den som är ogift och 2 850 kronor per månad för den som är gift skall
anses som en skälig bostadskostnad enligt första stycket. För var och en
av makarna skall bostadskostnaden beräknas till hälften av deras sam-
manlagda bostadskostnad. För var och en av de boende i tvåbäddsrum i
särskild boendeform skall en bostadskostnad som uppgår till högst
2 850 kronor per månad anses som en skälig bostadskostnad enligt första
stycket.

5 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.

6§ Vid beräkning av bostadskostnaderna skall 7 och 8 §§ lagen Prop. 2000/01:136
(2001:000) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. tillämpas på mot-
svarande sätt.

7 § Den stödberättigades inkomster skall beräknas enligt 21 § första
stycket lagen (2001:000) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. När rät-
ten till äldreförsörjningsstöd beräknas skall även det särskilda bostads-
tillägget enligt 20 § samma lag samt bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag räknas som inkomst.

I fråga om makar skall inkomsten respektive värdet av förmögenhet för
var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda in-
komst och förmögenhet.

8 § Äldreförsörjningsstöd skall motsvara det belopp varmed den stöd-
berättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger
den skäliga levnadsnivå som anges i 4 § andra stycket.

Utbetalning

9 § Äldreförsörjningsstöd utges från och med den månad då rätt till för-
månen inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

Stödet kan utges under högst tolv sammanhängande månader på
grundval av de uppgifter som den stödberättigade har lämnat i sin ansö-
kan. För stöd under tid därefter skall den stödberättigade ge in en ny
ansökan.

Äldreförsörjningsstöd utges till och med den månad då den berättigade
avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.

10 § Äldreförsörjningsstödet betalas ut månadsvis. Årsbeloppet skall
avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

Övriga bestämmelser

11 § Följande bestämmelser i lagen (2001:000) om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. gäller i fråga om äldreförsörjningsstöd enligt denna lag:

5 § om vem som är likställd med gift person m.m.,

22 § om ansökan m.m.,

25 § om utbetalning av bostadstillägg för förfluten tid,

26 § om anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden,

27 och 28 §§ om omprövning och ändring av bostadstillägg,

29 § om uppgiftsskyldighet för banker och andra penninginrättningar,

30 § om återbetalningsskyldighet, och

31 § om avdrag på bostadstillägg.

12 § Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas i ärenden enligt denna lag:

17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,

18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriska beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning,

20 kap. 5 § om preskription,                                             Prop. 2000/01:136

20 kap. 6 § första stycket andra meningen om förbud mot överlåtelse,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet, och

20 kap. 10-13 §§ om överklagande m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om Prop. 2000/01:136
bostadstillägg till pensionärer m.fl.

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (2001:000) om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:140    Föreslagen lydelse

24 §
Bostadstillägg skall betalas ut månadsvis. Årsbeloppet skall avrundas
till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

Bostadstillägg som understiger
25 kronor per månad betalas inte
ut. Om särskilt bostadstillägg ingår
skall dock bostadstillägget alltid
betalas ut.

Bostadstillägg som understiger
25 kronor per månad betalas inte
ut. Om särskilt bostadstillägg ingår
eller om äldreförsörjningsstöd en-
ligt lagen (2001:000) om äldre-
försörjningsstöd betalas ut, skall
dock bostadstillägget alltid betalas
ut.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om Prop. 2000/01:136
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § socialförsäkringslagen (1999:799)

i stället för dess lydelse enligt lagen (2001:000) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:96      Föreslagen lydelse

4 kap.

Förmåner får utges om utlands- Förmåner får utges om utlands-

vistelsen kan antas vara längst sex vistelsen kan antas vara längst sex
månader.                           månader. Äldreförsörjningsstöd

får dock utges endast om utlands-
vistelsen kan antas vara längst tre
månader.

När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas

särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.

Förmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 6, 11 och 13 utges så länge den

försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om Prop. 2000/01:136
ändring i lagen (2001:000) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § socialförsäkringslagen (1999:799)

i stället för dess lydelse enligt lagen (2001:000) om ändring i lagen
(2001:000)' om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2000/01:140    Föreslagen lydelse

3 kap.

Den som är bosatt i Sverige omfattas även av

I. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,

5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat bam,

7. lagen (1993:389) om assistansersättning,

8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

9. lagen (2001:000) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.,

10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

II. lagen (1998:702) om garantipension,

12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag,
och

13. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till bam i fråga om

-  garantipension till omställ-
ningspension och änkepension

- efterlevandestöd till bam, och

- pension enligt 6 kap. 5 § första
stycket 2 samma lag eller enligt
4 § andra stycket 2 eller 6 § tredje
stycket 2 lagen (2000:462) om in-
förande av lagen om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
bam, beräknad i förhållande till
det antal år som har tillgodoräk-
nats som bosättningstid i Sverige.

12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag,

13. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till bam i fråga om

-  garantipension till omställ-
ningspension och änkepension,

- efterlevandestöd till bam, och

- pension enligt 6 kap. 5 § första
stycket 2 samma lag eller enligt
4 § andra stycket 2 eller 6 § tredje
stycket 2 lagen (2000:462) om in-
förande av lagen om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
bam, beräknad i förhållande till
det antal år som har tillgodoräk-
nats som bosättningstid i Sverige,
oc/z

14. lagen (2001:000) om äldre-
försörjningsstöd.

Se prop. 2000/01:96.

10

2.5 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen       Prop. 2000/01:136

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229)
skall ha följande lydelse.

Lydelse enl. prop 2000/01:80        Föreslagen lydelse

8 kap.

11 §

Bistånd enligt socialtjänstlagen Bistånd enligt socialtjänstlagen

(2001:000) och liknande ersätt-   (2001:000) och lagen (2001:000)

ningar är skattefria.                   om äldreförsörjningsstöd och lik-

nande ersättningar är skattefria.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

11

Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade den 25 september 1997 dåvarande statsrådet
Margot Wallström att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra
en översyn av vissa frågor om socialtjänstlagen (1980:620) och social-
tjänstens uppgifter (dir. 1997:109). I uppdraget ingick bland annat att
analysera och lämna förslag angående lagens konstruktion och struktur,
socialtjänstens finansiering, socialtjänstens uppgift att främst bistå vid
tillfälliga sociala eller ekonomiska problem och formerna för tillsynen
över socialtjänsten. I regeringens proposition (1997/98:113) Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken konstaterade regeringen vidare att frågan
om ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare behövde utredas.

Genom beslut av regeringen den 3 september 1998 lämnades tilläggs-
direktiv till utredningen (dir. 1998:70). Detta innebar att utredaren även
fick i uppdrag att lämna förslag om hur den ekonomiska tryggheten för
vissa äldre invandrare skulle utformas. Den 10 september 1999 överläm-
nade socialtjänstutredningen betänkandet Socialtjänst i utveckling (SOU
1999:97). Betänkandet innehåller bland annat förslag om införandet av
ett äldreförsörjningsstöd. Förslaget har remissbehandlats. En samman-
fattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag i dessa
delar finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Social-
departementet (dnr S1999/7149/ST).

Förslagen i denna proposition om att införa ett statligt äldreförsörj-
ningsstöd har en stark anknytning till förslagen i den till riksdagen
nyligen överlämnade propositionen Reformerade regler för bostadstillägg
till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140).

Förslagen i denna proposition har tagits fram i samarbete med Miljö-
partiet och Vänsterpartiet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 april 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådet har föreslagit vissa justeringar i lagtexten. Regeringen
har följt förslagen. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i
lagtexten.

Regeringen återkommer till vissa av Lagrådets synpunkter i författ-
ningskommentaren.

Det av Lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar tas inte upp i detta sammanhang. Regeringen avser att åter-
komma med förslag i denna del vid ett senare tillfälle.

Prop. 2000/01:136

12

Allmänna utgångspunkter

Prop. 2000/01:136

4.1

Socialbidrag - det yttersta skyddsnätet

Så länge som Sverige haft en låg eller mycket låg arbetslöshet har de
generella socialförsäkringssystemen på ett effektivt sätt tryggat välfärden
och medverkat till att andelen fattiga i Sverige varit betydligt lägre än i
de flesta andra länder. Socialbidraget har då kunnat fungera som det
yttersta skyddsnät det är avsett att vara. Under 1990-talet har Sverige
emellertid genomgått den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet.
Det har fått till följd att socialbidragssystemet har utsatts för stora på-
frestningar, då allt fler människor tvingats söka socialbidrag på grund av
försörjningsproblem.

Inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg är arbetet med eko-
nomiskt stöd till enskilda och familjer en av de mest omfattande in-
satserna, såväl till antal som till kostnader. Över 75 procent av samtliga
klienter vid landets socialbyråer ansöker om ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen (1980:620).

En kategori som i ökad omfattning erhållit långvarigt försörjningsstöd
enligt socialtjänstlagen under 1990-talet, är vissa äldre personer som inte
kvalificerat sig för en pension som ger en tillräcklig försörjning. Normalt
sett får personer i pensionsåldern sina försörjningsbehov tillgodosedda
inom pensionssystemet. Så är dock inte alltid fallet för t.ex. dem som
invandrar till Sverige. Eftersom det krävs 40 års bosättningstid i Sverige
före fyllda 65 år för att få full folkpension hinner de som bott i Sverige
kortare tid inte kvalificera sig för en pension som är tillräcklig att leva
på. I många fall blir de därför hänvisade till socialtjänsten för att få sin
grundläggande försörjning. Totalt erhöll drygt 10 700 personer som var
65 år eller äldre ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen i tio månader
eller fler 1998. 94 procent av dem var utrikes födda. 36 procent av bi-
dragstagama var män och 64 procent kvinnor. Tre fjärdedelar av dem
som erhöll bistånd i tio månader eller fler under denna period saknade
pension helt.

Det är enligt regeringens mening viktigt att bryta denna utveckling där
socialbidraget tenderat att bli en permanent försörjningskälla för vissa
äldre personer och återställa socialtjänstens försörjningsstöd till att vara
ett individuellt, behovsprövat bistånd som är föranlett av tillfälliga eko-
nomiska problem.

4.2 Nuvarande pensionsbestämmelser

Alla medlemsländer i Europeiska unionen (EU) har någon form av
offentligt grundskydd i pensionssystemen för äldre människors försörj-
ning. Har en EU-medborgare genom bosättningstid eller intjänande av
pensionsrätt kvalificerat sig för pension i ett medlemsland har han eller
hon rätt till pension oavsett var inom unionen personen i fråga bosätter
sig i ett senare skede.

Inför genomförandet av EES-avtalet 1993 anpassades de svenska pen-
sionsbestämmelsema till EG-rätten, vilket innebar en skärpning av kvali-
fikationsreglerna för rätt till folkpension.

13

Numera gäller att en person som är försäkrad i Sverige har rätt till Prop. 2000/01:136
folkpension i form av ålderspension om han eller hon har tillgodoräknats
antingen minst tre bosättningsår i Sverige eller minst tre år med ATP-
poäng, enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Bestämmel-
serna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-
lemmar flyttar inom gemenskapen innebär att kravet på minsta försäk-
ringstid kan uppfyllas genom sammanläggning med försäkringstid som
härrör från andra länder inom EU/EES-området. Minst ett år måste dock
avse Sverige.

Enligt tidigare bestämmelser utbetalades folkpension till samtliga
svenska medborgare som var bosatta i Sverige utan hänsyn till bosätt-
nings- eller försäkringstidens längd. Även utländska medborgare och
statslösa som var bosatta i Sverige hade rätt till folkpension på samma
villkor och med samma tilläggsförmåner som svenska medborgare. En
förutsättning var dock att personen i fråga hade varit bosatt i Sverige en
viss minsta tid. För ålderspension krävdes att den försäkrade hade varit
bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år varit bosatt här
under sammanlagt minst tio år.

I samband med att rådets förordning (EEG) nr 1408/71 införlivades i
svensk rätt konstaterades att stora problem skulle uppkomma inom folk-
pensioneringen vid en tillämpning av förordningens principer. Den som
en gång beviljats folkpension skulle ha rätt att exportera hela pensionen
vid flyttning till ett land inom EU. Denna rättighet skulle gälla såväl för
svenska medborgare födda i Sverige som för svenska medborgare födda i
ett EU-land eller utanför EU. Konsekvenserna bedömdes bli mycket
långtgående och leda till resultat som inte kunde anses vara acceptabla.
En följd skulle vara att utgifterna för folkpensionen skulle öka högst
väsentligt. Mot bakgrund av överväganden av detta slag tillskapades där-
för ett nytt system för intjänande av rätt till folkpension på grundval av
tid för bosättning här i landet. För rätt till oavkortad folkpension krävs
antingen 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder eller 30 år med pen-
sionspoäng. Om antalet år är färre reduceras folkpensionen med 1/40
respektive 1/30 för varje år som fattas. Folkpensionen beräknas efter det
alternativ som är fördelaktigast för den försäkrade. Till en pensionär som
helt saknar eller har låg tilläggspension (ATP) utbetalas även ett andels-
beräknat pensionstillskott.

Undantag från dessa bosättningsregler gäller dock för personer som
erhåller uppehållstillstånd som flykting eller annan särskilt skyddsbe-
hövande enligt 3 kap. 2 § eller 3 § utlänningslagen (1989:529). De får
tillgodoräkna sig kvalifikationstid i hemlandet och blir på så sätt i regel
berättigade till svensk pension. Kvalifikationstid kan dock endast till-
godoräknas mellan 16 och 64 års ålder, vilket innebär att dessa personer
riskerar att sakna svensk pension om de kommer till Sverige när de är
65 år eller äldre. Det ovan beskrivna undantaget gäller även för dem som
fram till och med den 1 januari 1997 beviljades uppehållstillstånd som de
factoflyktingar. År 1997 ersattes skyddsbegreppet de factoflykting med
preciserade regler för vilka utöver konventionsflyktingar som skall få
skydd, dvs. skyddsbehövande.

Slutligen kan nämnas att om en person invandrar från ett land utanför
EU som Sverige har ingått en konvention med skall pensionen i regel

14

exporteras till Sverige. En sådan konvention har Sverige bland annat med Prop. 2000/01:136
Chile och Turkiet.

För att mildra de negativa effekterna av 1993 års ändrade pensions-
regler infördes övergångsbestämmelser för dem som är födda före 1938.
Övergångsreglerna innebär att oavkortad folkpension betalas ut vid
sammanlagt 10 års bosättningstid i Sverige efter 16 års ålder. Reglerna
reducerar problemet med otillräcklig försörjningsförmåga för dem som är
födda före 1938 på så sätt att dessa senast efter 10 år har en egen för-
sörjning och därmed inte riskerar att bli beroende av socialtjänstens för-
sörjningsstöd.

De ovan beskrivna bosättningsreglema medför således att vissa in-
vandrare som är 65 år eller äldre blivit hänvisade till socialtjänsten för att
få sin försörjning tryggad, eftersom de inte hunnit tjäna in tillräcklig
pension i Sverige.

Ytterligare en kategori som uppbär en lägre folkpension till följd av
bosättningsreglema är de som är födda i Sverige men som har varit bo-
satta utomlands under ett antal år och återvänt till Sverige vid pensions-
åldern.

Det finns även ett mindre antal personer som har varit bosatta i Sverige
i 40 år och därmed har en oavkortad pension men där denna av andra
skäl är reducerad. Det rör sig om personer som till följd av förtida uttag
av pension eller på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning
får en låg pension. Även personer som får yrkesskadelivränta utbytt mot
ett engångsbelopp kan få en lägre pension.

Grundskyddet inom det reformerade ålderspensionssystemet

I det reformerade ålderspensionssystemet som träder i kraft den 1 januari
2003 ligger hela livsinkomsten till grund för den inkomstgrundande
ålderspensionen. Grundskyddet utgörs av en garantipension som betalas
ut som en utfyllnad upp till en viss nivå när den inkomstrelaterade pen-
sionen är låg eller saknas. Rätt till garantipension kommer att grundas på
försäkring stid och pensionen finansieras av statsmedel. För rätt till oav-
kortad garantipension krävs 40 års försäkringstid. Vid kortare försäk-
ringstid (bosättningstid) skall garantipensionen avkortas proportionellt.
Som försäkringstid skall tillgodoräknas den tid då en person anses ha
varit bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagen (1999:799). De kvali-
fikationsregler som i dag gäller för medborgare inom respektive utanför
EU samt för flyktingar och andra skyddsbehövande kommer att kvarstå.
För personer födda 1937 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler.

4.3 Bostadstillägg till pensionärer

Förutom folkpension, tilläggspension (ATP) och pensionstillskott finns
ett inkomstprövat stöd för boendet enligt lagen (1994:308) om bostads-
tillägg till pensionärer (BTPL). Bostadstillägg (BTP) kan betalas ut till
dem som uppbär ålderspension, förtidspension, omställningspension,
särskild efterlevandepension, änkepension, hustrutillägg eller som får
pension enligt lagstiftning i en stat inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.                                                                              ,

Bostadstillägget syftar till att ge pensionärer möjligheter att ha en bra Prop. 2000/01:136
bostad utan att boendekostnaden minskar möjligheten att i övrigt ha en
tillfredställande standard. Bostadstillägget utgör 90 procent av en boen-
dekostnad upp till maximalt 4 500 kronor per månad. En ensamstående
pensionär boende i tvåbäddsrum i särskilt boende får dock för närvarande
bostadstillägg endast för bostadskostnader upp till 2 000 kronor per
månad. För boende i flerbäddsrum utges inget BTP.

Storleken på BTP påverkas av pensionärens årsinkomst. I årsinkoms-
ten inräknas främst arbetsinkomster och pensioner förutom folkpension
och pensionstillskott. Därutöver ingår 5 procent av förmögenhet samt
ytterligare 10 procent av förmögenhet över 75 000 kronor för ogift resp.
60 000 kronor för gift. För makar är årsinkomsten hälften av deras
gemensamma årsinkomst. BTP reduceras med 40 procent av årsinkoms-
ten. Till den del denna årsinkomst överstiger ett och ett halvt prisbas-
belopp minskas BTP med 45 procent av inkomsten.

Om en pensionärs samlade inkomster efter avdrag för skälig bostads-
kostnad understiger en skälig levnadsnivå lämnas även särskilt bostads-
tillägg (SBTP) upp till den skäliga nivån enligt samma lag. Skälig
levnadsnivå är därvid 1,294 gånger prisbasbeloppet för ogift och
1,084 gånger prisbasbeloppet för gift. Skälig bostadskostnad är den
verkliga bostadskostnaden upp till 5 700 kronor.

Den 1 januari 2003 ersätts det särskilda grundavdraget för folkpensio-
närer med ett allmänt grundavdrag och samtidigt ersätts folkpension och
pensionstillskott av garantipension. Effekten av detta är att skatten blir
högre för pensionärerna. För att kompensera detta höjs bruttopensionema
i motsvarande mån men detta genererar alltså inte högre nettopensioner.
Behovet av BTP för pensionärskollektivet blir därför oförändrat. Efter-
som pensionerna höjs skulle detta vid oförändrade BTP-regler leda till
lägre BTP. För att förhindra detta måste beräkningsreglema för BTP
anpassas. I samband med denna anpassning har även en översyn av reg-
lerna gjorts. Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat en propo-
sition om reformerade regler för bostadstillägg till pensionärer m.fl.
(prop. 2000/01:140).

5 Förslag om äldreförsörjningsstöd

5.1 Ett äldreförsörjningsstöd införs

Regeringens förslag: Personer som är bosatta i Sverige skall, från
och med den månad då de fyller 65 år, garanteras en viss lägsta lev-
nadsnivå i form av ett äldreförsörjningsstöd. Storleken av det äldreför-
sörjningsstöd som lämnas beror på den stödberättigades inkomster.
Om den stödberättigade är gift eller likställd med gift person påverkar
även makens inkomster storleken på stödet. Stödet skall vara skatte-
fritt, regleras i en särskild lag och finansieras av statsmedel.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår dock att den som tar ut pension helt eller delvis före
65 års ålder samt den som till följd av bristande eller underlåten avgifts-

16

betalning inte har tillgodoräknats pensionsrätt eller vars pension har Prop. 2000/01:136
reducerats av samma skäl, inte skall ha rätt till äldreförsörjningsstöd.

Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till
förslaget, bland annat Svenska Kommunförbundet. Ett fåtal remissinstan-
ser har haft synpunkter på att rätten till äldreförsörjningsstöd skall vara
förenat med krav på bosättning. Flera kommuner samt Integrationsverket
anser att gränsdragningen vid 65 års ålder är för snäv, eftersom det åter-
finns personer med likartade svårigheter att nå upp till en betryggande
försöijning även bland dem som beviljats förtidspension. Föreningen
Sveriges socialchefer anser att åldersgränsen bör sänkas till 60 år.
Statskontoret avstyrker utredningens förslag och anser att man i stället
bör överväga möjligheterna att ge mottagarna rätt till någon redan
existerande förmån. Riksförsäkringsverket är tveksam till utredningens
förslag att äldreförsörjningsstödet skall vara skattefritt.

Skälen för regeringens forslag: För personer som är 65 år eller äldre
har arbete i någon form oftast utgjort en stor del av livet. De som för-
värvsarbetat i Sverige i 30 år har full ATP och därmed sin försörjning
tryggad. Även de som inte förvärvsarbetat i Sverige får normalt sin för-
sörjning tryggad genom folkpension och pensionstillskott, förutsatt att de
varit bosatta i Sverige under 40 år. De som inte uppfyller något av dessa
krav kan genom utländsk pension, besparingar eller på annat sätt ha sin
försörjning tryggad under ålderdomen. Ett inte obetydligt antal män-
niskor över 65 år som är bosatta i Sverige saknar dock tillräcklig försörj-
ning genom intjänad pension eller egna besparingar. Oftast rör det sig om
personer som kommit till Sverige sent i livet och tidigare varit bosatta i
länder från vilka de inte har rätt till någon pension. I andra fall kan per-
sonen visserligen ha rätt till pension men administrativa svårigheter göra
det omöjligt att föra över förmånerna från hemlandet. I ovannämnda
situationer riskerar de att bli beroende av socialtjänstens försörjningsstöd
under återstoden av sina liv. Vissa kostnader för dessa personers uppe-
hälle ersätts visserligen genom statsbidrag, men eftersom kommunerna
får ersättning av staten bara för en del av kostnaden och endast under en
begränsad tid, får de ta ett ekonomiskt ansvar för en åldersgrupp som
staten normalt sett borde ta ett ansvar för. Det är därför rimligt att staten
står som garant för att dessa invandrare kan leva på en viss lägsta lev-
nadsnivå.

Invandringen till Sverige under 1990-talet har till stora delar orsakats
av kriget i f.d. Jugoslavien. Det stora flertalet av dem som flytt från oros-
härdar i detta område har beviljats uppehållstillstånd i Sverige på huma-
nitära grunder. Totalt sett har över 100 000 personer beviljats uppehålls-
tillstånd på humanitära grunder under perioden 1990 till 1999. Denna
kategori invandrare får enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring inte
tillgodoräkna sig kvalifikationstid i hemlandet. Detsamma gäller för
anhöriga till flyktingar och anhöriga till dem som beviljats uppehållstill-
stånd av humanitära skäl. 1 den mån sådana personer kommer till Sverige
i nära anslutning till pensionsåldern riskerar de således att bli helt utan
pension. De som kommer i yngre ålder har dessutom begränsade möjlig-
heter att kunna uppfylla bosättningskravet för att få en pension som är
tillräcklig att leva på. De kan dock arbeta och lägga grunden till en
inkomstpension.

17

Det finns även personer med svensk bakgrund som till följd av bosätt- Prop. 2000/01:136
ningsreglema får en otillräcklig pension eller ingen pension alls. Det är
de s.k. utlandssvenskarna som återvänder till Sverige i pensionsåldern
efter en periods bosättning utomlands.

Slutligen finns det även ett mindre antal personer som trots att de bott i
Sverige i minst 40 år och på så sätt uppfyller bosättningskraven, ändå
inte har rätt till oreducerad folkpension. Det kan dels vara personer som
till följd av förtida uttag får en lägre folkpension, dels de som inte betalat
in tillräckliga avgifter och därför blivit omdebiterade och fått en reduce-
rad pension.

Långvarigt beroende av socialtjänstens försörjningsstöd

Personer som har kvalificerat sig för pension, om än en låg sådan, kan i
vissa fall även få bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostads-
tillägg till pensionärer (BTPL). Den sammanlagda inkomsten kan emel-
lertid ändå vara så låg att de blir långvarigt beroende av socialtjänstens
försörjningsstöd. Så kan vara fallet även om personen i fråga beviljats
särskilt bostadstillägg (SBTP). Vid prövning av rätt till SBTP förutsätts
nämligen att den sökande har en oavkortad pension. Det innebär att per-
soner som har en kvotdelsberäknad pension påförs en inkomst de egent-
ligen inte har, vilket i sin tur innebär att de inte blir kompenserade genom
SBTP-systemet i samma utsträckning som de som har en oavkortad pen-
sion. Denna fiktiva inkomstberäkning berör dels dem som till följd av
kortare bosättning i landet får sin pension avkortad, dels dem som till
följd av förtida uttag får en lägre folkpension och dels dem som under-
låtit att betala in tillräckliga avgifter och därför blivit omdebiterade och
fått en reducerad pension. Gemensamt för dessa grupper är att de på
grund av sin ålder som regel saknar eller har små möjligheter att förbättra
sin ekonomiska situation. Flertalet blir därför långsiktigt och troligen
livsvarigt beroende av socialtjänstens försörjningsstöd.

Äldreförsörjningsstöd i stället för socialbidrag

Det statliga ansvaret bör enligt regeringens mening omfatta samtliga per-
soner som är 65 år eller äldre, oavsett om de uppbär pension eller ej och
oavsett vilken pensionsnivå personen i fråga kvalificerat sig för. Huvud-
orsaken till att vissa personer över 65 år inte klarar sin egen försörjning
är som nämnts att det krävs 40 bosättningsår eller 30 år med ATP-poäng
för rätt till oavkortad folkpension. Även i det reformerade ålderspen-
sionssystemet fordras att den försäkrade varit bosatt i Sverige i 40 år för
rätt till oavkortad garantipension. Dessa regler är anpassade till EG-rätten
och bygger på principen att varje land tar ansvar för pensionen i förhål-
lande till det antal år en person varit bosatt i landet. Att knyta rätten till
en grundpension till svenskt medborgarskap, som gällde före EES-avtalet
är således inte längre någon framkomlig väg. Försörjningen för den aktu-
ella gruppen kan därför inte lösas genom ändrade regler för folkpension
eller garantipension. Det är heller inte lämpligt, enligt regeringens
mening, att lösa försörjningen inom ramen för ett pensionssystem som

18

bygger på intjänande av pensionsrätt. Nuvarande pensionsregler bör ligga Prop. 2000/01:136
fast.

Försörjningen för människor över 65 år bör emellertid inte heller tryg-
gas genom socialtjänstens försörjningsstöd. Detta försörjningsstöd utgör
samhällets yttersta skyddsnät och är avsett att stödja enskilda människor
med tillfälliga sociala eller ekonomiska problem, och inte vara en lång-
siktig försöijningskälla. Ur den enskildes synvinkel är det inte heller
rimligt att behöva ha en tät kontakt med socialtjänsten för att garanteras
en grundläggande försörjning. Med tanke på det långsiktiga behovet bör
försörjningen för dessa personer i stället tryggas genom socialförsäk-
ringssystemet. För att ge gruppen möjlighet till en trygg försöijning bör
därför ett nytt ekonomiskt stöd införas - ett äldreförsörjningsstöd. Stödet
föreslås regleras i en särskild lag och finansieras med statliga medel.

Inkomstprövat och skattefritt

Äldreförsörjningsstödet skall garantera att äldre personer som inte får sin
försörjning tryggad genom pensionssystemet och inte heller på annat sätt,
kan leva på en skälig levnadsnivå. Stödet föreslås vara inkomstprövat
med en i lag fastställd skälig levnadsnivå relaterad till förhållandena i
Sverige. Vad som är skälig levnadsnivå framgår vidare i avsnitt 5.6.1.
Det är den enskildes inkomster som skall avgöra rätten till äldreförsörj-
ningsstöd. En person som saknar eller har otillräckliga pensionsförmåner
men som ändå kan försörja sig, bör således inte komma i fråga för äldre-
försörjningsstöd. Vidare föreslås att även makens inkomster skall
påverka storleken på stödet om den stödberättigade är gift eller likställd
med gift person. Inkomstprövningen föreslås i övrigt ske enligt särskilda
regler som i stort anknyter till den inkomstprövning som föreslagits i
lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140), se
vidare i avsnitt 5.7. Stödet skall även utformas så att behov av långvarigt
försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen, i dess lydelse enligt prop.
2000/01:80, inte kommer att uppstå. Äldreförsörjningsstödet kan på så
sätt anses vara ett alternativ till socialtjänstens försörjningsstöd. I enlig-
het med vad som gäller för såväl försörjningsstödet som för bostads-
tillägg till pensionärer föreslås även äldreförsörjningsstödet vara en
skattefri ersättning.

Bosatta i Sverige

Syftet med äldreförsörjningsstödet är att garantera personer som är
bosatta i Sverige en försörjning. Det statliga ansvaret att trygga den eko-
nomiska försörjningen för äldre bör således endast gälla för personer som
är bosatta inom landet. Rätten till äldreförsörjningsstöd föreslås av den
anledningen vara förenat med krav på bosättning i Sverige. Vem som
skall anses vara bosatt i Sverige framgår av avsnitt 5.2.

Åldersgränsen

Åldersgränsen för rätt till äldreförsörjningsstöd föreslås vara 65 år, vilket
motsvarar den åldersgräns som gäller för dagens folkpension och som

kommer att gälla för rätten till garantipension i det reformerade ålders-
pensionssystemet. Äldreförsörjningsstöd kan därmed tidigast utges från
och med den månad då en person fyller 65 år. I samband med förslagen
till sjukersättning och aktivitetsersättning (prop. 2000/01:96) har rege-
ringen även uppmärksammat den grupp invandrare som uppfyller de
medicinska kraven för förtidspension men som inte uppfyller bosätt-
ningskravet. Dessa personer är yngre än 65 år och kan också bli
långvarigt beroende av socialtjänstens försörjningsstöd. Även om många
personer inom denna grupp kan anses vara mycket långvarigt och kanske
livsvarigt arbetsoförmögna så är de per definition i förvärvsaktiv ålder.
De skiljer sig därför som grupp från dem över 65 år, vilka i princip
lämnat förvärvsaktiv ålder. Att generellt utvidga äldreförsörjningsstödet
till denna grupp är därför ett principiellt större steg. Hur försörjningen för
denna grupp skall lösas bör därför enligt regeringens uppfattning beredas
vidare.

5.2 Äldreförsörjningsstödets administration

Regeringens förslag: Äldreförsörjningsstödet skall administreras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna och be-
traktas som en socialförsäkringsförmån. Äldreförsörjningsstödet skall
hänföras till de bosättningsbaserade försäkringarna i socialförsäk-
ringslagen (1999:799). Vem som skall anses bosatt i Sverige i social-
försäkringssammanhang framgår av socialförsäkringslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut-
redningen anser dock att stödet har karaktären av en social hjälpförmån
snarare än en trygghetsförmån.

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser är positivt
inställda till att äldreförsörjningsstödet skall administreras av Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna, bl.a. Riksförsäkrings-
verket. Riksförsäkringsverket anser dock att en kommunal administration
bör övervägas om bedömningen av behovet av stödet inte kan ske på ett
mer schabloniserat sätt. Jönköpings läns allmänna försäkringskassa
anser att finansieringen bör ligga på nationell nivå och att stödet bör ingå
som en del i socialförsäkringen. SACO påtalar vissa svårigheter med att
lyfta in individuella behovsprövningar inom socialförsäkringsadminist-
rationen.

Skälen för regeringens forslag: Äldreförsörjningsstödet föreslås vara
ett statligt stöd och finansieras med statliga medel. Det skall syfta till att
trygga människors försörjning i de fall de inte får sin försörjning tryggad
genom pensionssystemets grundskydd och inte heller på annat sätt.

Det är inte ändamålsenligt att ett statligt stöd administreras av kommu-
nala myndigheter. En sådan ordning skulle kräva en omfattande admi-
nistration av statsbidrag. Däremot finns det flera fördelar med att stödet
handläggs av de allmänna försäkringskassorna och betraktas som en
socialförsäkringsförmån. Först och främst utbetalar kassorna redan i dag
pensioner till vissa av dem som i framtiden bedöms bli aktuella för äldre-
försörjningsstöd, dvs. de som uppbär en låg ålderspension. Det är även
de allmänna försäkringskassorna som handlägger bostadstillägg till pen-

Prop. 2000/01:136

20

sionärer som föreslås ha nära anknytning till reglerna om äldreförsörj- Prop. 2000/01:136
ningsstöd, se vidare under avsnitt 5.3. Försäkringskassan är vidare den
myndighet som har kompetens att bedöma och handlägga utländska och
EG-rättsliga pensionsbestämmelser, vilket kommer att bli aktuellt i vissa
fall vid fastställandet av rätt till äldreförsörjningsstöd.

Som tidigare nämnts föreslås att det statliga ansvaret att trygga
försörjningen för äldre endast skall gälla för personer som är bosatta
inom landet. Äldreförsörjningsstödet föreslås därför hänföras till de
bosättningsbaserade förmånerna i socialförsäkringslagen (1999:799).
Vem som skall anses bosatt i Sverige i socialförsäkringssammanhang
framgår av socialförsäkringslagen. Enligt huvudregeln anses en person
vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist i landet.
Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under
längre tid än ett år skall i regel anses vara bosatt här. Den som är bosatt i
Sverige och som lämnar landet skall fortfarande anses bosatt här om
utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

5.3 Lagreglering av äldreförsörjningsstödet

Regeringens bedömning: Regler om beräkning och handläggning av
äldreförsörjningsstödet bör i möjligaste mån anpassas till de regler
som regeringen föreslagit i lagen om bostadstillägg till pensionärer
m.fl. (prop. 2000/01:140), BTPL. Lagen om äldreförsörjningsstöd bör
därför omfatta de särbestämmelser som gäller för äldreförsörjnings-
stödet och i övrigt hänvisa till vissa bestämmelser i BTPL som skall
gälla på motsvarande sätt för äldreförsörjningsstödet.

Utredningens bedömning: Utredningen föreslår att skälig levnads-
nivå exklusive bostadskostnader fastställs enligt självständiga regler samt
att behov av försörjningsstöd för bostadskostnader bestäms enligt reg-
lerna i BTP-lagen, oavsett om personen i fråga har kvalificerat sig för
pension eller ej.

Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet anser att reglerna för
äldreförsörjningsstödet bör utformas på likartat sätt som framtida regler
för bostadsstöd och övergångsvisa garantipensionen. Domstolsverket
anser att äldreförsörjningsstödet bör samordnas med förslaget om över-
gångsvis garantipension och BTP-utredningens förslag. Riksförsäkrings-
verket anser att inkomstprövningen fullt ut skall följa reglerna för BTP.

Skälen för regeringens bedömning: Eftersom äldreförsörjningsstödet
föreslås hänföras till de bosättningsbaserade försäkringarna i social-
försäkringslagen (1999:799) har en naturlig utgångspunkt varit att så
långt som möjligt hämta grunddrag och principer från redan existerande
förmånssystem. Det finns flera fördelar med att anpassa ett nytt system
till ett redan befintligt regelverk. Dels underlättas hanteringen och
administrationen av stödet, dels bidrar det till att människor behandlas på
ett likvärdigt sätt.

Äldreförsörjningsstödet kommer att utbetalas både till personer som
har kvalificerat sig för pension, om än en låg sådan, och till personer som
helt saknar pension. De som uppbär pension omfattas redan av reglerna i
lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer (BTPL) i den mån de

21

uppbär bostadstillägg (BTP). Prövningen av rätten till särskilt bostads- Prop. 2000/01:136
tillägg (SBTP) har vidare vissa inslag som kännetecknar ett försörjnings-
stöd, då syftet med SBTP är att tillförsäkra en pensionär en skälig lev-
nadsnivå sedan en skälig bostadskostnad är betald. Äldreförsörjnings-
stödet har således stora likheter med SBTP varför det är logiskt att det får
en likartad uppbyggnad. Genom att anknyta reglerna till de som föreslås
gälla för BTP och SBTP minimeras också behovet av tillkommande
regler. Mot bakgrund av vad som sagts ovan föreslås att reglerna så långt
möjligt anpassas till de regler som regeringen föreslagit i propositionen
Reformerade regler för bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.

2000/01:140).

BTPL är emellertid en del i pensionssystemet. Eftersom många av dem
som kommer att erhålla äldreförsörjningsstöd inte kvalificerat sig för
pension, har det inte bedömts vara en framkomlig väg att fullt ut trygga
försörjningen för den aktuella målgruppen inom ramen för ett
pensionssystem som bygger på intjänande av pensionsrätt. Som tidigare
framkommit anser regeringen att nuvarande pensionsregler bör ligga fast.
Lagen om äldreförsörjningsstöd bör därför dels omfatta de sär-
bestämmelser som gäller för äldreförsörjningsstödet och dels hänvisa till
vissa bestämmelser i BTPL som föreslås gälla på motsvarande sätt för
äldreförsörjningsstödet.

5.4 Äldreförsörjningsstöd till den som har rätt till
pensionsförmåner

Regeringens förslag: Äldreförsörjningsstöd utges till den som har rätt
till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, garantipension enligt lagen (1998:702)
om garantipension eller bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg
enligt den föreslagna lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (se
prop. 2000/01:140) endast om den stödberättigade tar ut samtliga
sådana förmåner som han eller hon är berättigad till för samma tid.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.
Utredningen anser att samtliga inkomster skall beaktas vid prövning av
rätten till äldreförsörjningsstöd och att den äldre inte skall kunna avstå
från en inkomst eller pension som han eller hon har rätt till utan att äldre-
försörjningsstödet då minskas i motsvarande utsträckning.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket delar utredningens förslag
att sökandens samtliga inkomster skall beaktas vid prövning av rätt till
äldreförsörjningsstöd, men anser att begreppet samtliga inkomster bör
förtydligas i lagtexten. Övriga remissinstanser har inte särskilt berört
frågan.

Skälen för regeringens förslag: Äldreförsörjningsstödet skall vara ett
inkomstprövat stöd. Endast i de fall den stödberättigade inte har rätt till
pension eller då pensionen är låg och försörjningen inte heller kan till-
godoses på annat sätt, skall äldreförsörjningsstöd kunna utges. Det skall
således inte vara möjligt att skjuta upp uttaget av den inkomstgrundade
ålderspensionen, som därigenom blir högre, och istället under denna
period erhålla äldreförsörjningsstöd. Detsamma bör gälla för den som är

22

berättigad till garantipension, dvs. även denna förmån skall tas ut innan Prop. 2000/01:136
rätt till äldreförsörjningsstöd kan komma i fråga. För de grupper som
omfattas av den föreslagna lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl.
skall även bostadstillägg och särskilt bostadstillägg tas i anspråk innan
rätten till äldreförsörjningsstöd prövas.

5.5 Äldreförsörjningsstöd vid utlandsvistelse

Regeringens förslag: I de fall den stödberättigade vistas utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall äldreförsörj-
ningsstödet betalas ut om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre
månader. Bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799) om
förmåner vid utlandsvistelse skall kompletteras med en bestämmelse
med denna innebörd.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att en sammanhängande vistelse utanför Sverige på
högst tre månader under en tolvmånadersperiod skall tillåtas utan att
rätten till stödet upphör.

Remissinstanserna: Sociala missionen och Somalilands Riksförbund
tillstyrker utredningens förslag. Riksförsäkringsverket och Försäkrings-
kassan i Stockholms län anser att äldreförsörjningsstödet inte skall dras
in vid tillfällig utlandsvistelse som överstiger tre månader, med hänvis-
ning till att bestämmelsen i praktiken är omöjlig att kontrollera då den
inte påverkar folkbokföringen eller rätt till andra socialförsäkringsför-
måner. Försäkringskassan i Västra Götalands län avstyrker utredningens
förslag om att äldreförsörjningsstödet inte skall kunna utbetalas vid en
sammanlagd utlandsvistelse som överstiger tre månader eftersom det är
svårt att administrera. Integrationsverket anser att äldre invandrare skall
kunna få möjligheter att vistas utomlands under en längre tid än tre
månader, utan att rätten till äldreförsörjningsstödet upphör.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts bör äldre-
försörjningsstödet betraktas som en sådan förmån som skall ingå i social-
försäkringen som en bosättningsbaserad förmån enligt socialförsäkrings-
lagen (1999:799). Enligt denna lag anses en i Sverige bosatt person som
lämnar landet fortfarande vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas
vara längst ett år.

För tid då en försäkrad vistas i ett land som inte ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) får enligt huvudregeln i social-
försäkringslagen förmåner som grundas på bosättning utges endast om
utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Bedömningen av
utlandsvistelsens längd görs i samband med utresan.

Äldreförsörjningsstödet kan även betraktas som ett alternativ till det
försörjningsstöd som utbetalas av socialtjänsten. Detta försörjningsstöd
utbetalas efter en individuell behovsprövning utifrån en bedömning av
vad som är en skälig levnadsnivå enligt svenska förhållanden. Av den
anledningen utbetalas det enbart i de fall den berättigade de facto vistas i
landet. I de fall personen i fråga väljer att vistas utomlands upphör det
svenska försörjningsansvaret.

23

Att ha en lika strikt tillämpning för äldreförsörjningsstödet som för det
ekonomiska bistånd som utbetalas av socialtjänsten är dock inte lämpligt
med tanke på den speciella målgrupp som kommer att komma i fråga för
stödet. Personer som invandrat till Sverige vid relativ hög ålder har i
regel en starkare anknytning till sitt gamla hemland jämfört med personer
som invandrat i unga år. Det vore orimligt om kriterierna för att få äldre-
försörjningsstöd skulle göra det omöjligt att besöka anhöriga i hem-
landet. Av humanitära skäl bör därför en vistelse utanför EES-området på
högst tre månader tillåtas utan att rätten till äldreförsörjningsstöd upphör.
4 kap. 2 § socialförsäkringslagen (1999:799) föreslås därför kompletteras
med en bestämmelse med denna innebörd.

Av 5 kap. 3 § socialförsäkringslagen framgår att den som lämnar
Sverige skall anmäla det till försäkringskassan om vistelsen kan antas ha
betydelse för rätten till förmåner enligt 2 eller 4 kap. socialförsäkrings-
lagen. Anmälningsskyldighet kommer således att föreligga för den som
avser att vistas i ett land utanför EES-området under mer än tre månader.
Den som underlåter att fullgöra en sådan anmälningsskyldighet kan bli
återbetalningsskyldig för det felaktigt erhållna beloppet.

5.5.1 Förhållandet till EG-rätten

Regeringens bedömning: Äldreförsörjningsstödet är en förmån som
bedöms omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni
1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemen-
skapen. Äldreförsörjningsstödet anses vara en sådan särskild icke av-
giftsfinansierad förmån som avses i artikel 4.2 a förordningen (EEG)
nr 1408/71 och som inte blir exportabel.

Utredningens bedömning: Utredningen bedömer att förordningen
(EEG) nr 1408/71 inte blir tillämplig på äldreförsörjningsstödet, och
anser att äldreförsörjningsstödet inte bör utformas som en exportabel
förmån.

Remissinstanserna: SACO anser att stödet inte bör utformas som en
exportabel socialförsäkringsförmån.

Skälen för regeringens bedömning: För att främja den fria rörlig-
heten inom EU finns samordningsregler för personer som rör sig över
gränserna eller som på annat sätt har anknytning till mer än ett EU-land.
Sådana regler finns bl.a. i förordningen (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni
1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Det för trygghetsförmånerna karaktäristiska är att de utgör lagfästa
rättigheter anknutna till någon av de grenar för social trygghet som anges
i förordningen (EEG) nr 1408/71, t.ex. ålderdom. Vidare utbetalas de på
grund av t.ex. anslutning till ett försäkringssystem och efter klart
avgränsade villkor för rätt till förmånen. De ger sålunda den som berörs
en rättsligt definierad ställning. Enligt regeringens bedömning uppfyller
äldreförsörjningsstödet de kriterier som ställs på en social trygghets-
förmån och stödet bedöms därför omfattas av förordning (EEG)
nr 1408/71.

Prop. 2000/01:136

24

Huvudprincipen enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 är att kontant- Prop. 2000/01:136
förmåner vid bl.a. ålderdom som någon har förvärvat i ett medlemsland
skall kunna betalas ut om den berättigade bor eller flyttar till ett annat
medlemsland (export av förmån). Från denna huvudregel finns dock vik-
tiga undantag dels för de minimiförmåner som är tillägg till pension och
som enligt artikel 50 inte behöver exporteras, dels för de särskilda icke
avgiftsfinansierade kontantförmåner enligt artikel 4.2 a som enligt artikel
10 a inte behöver exporteras. I båda fallen krävs att Ministerrådet enhäl-
ligt beslutar att förmånen får upptas i bilaga II a till förordningen (EEG)
nr 1408/71 för att undantaget från exportkravet skall gälla. Enligt rege-
ringens mening uppfyller äldreförsörjningsstödet de krav som ställs för
att hänföra stödet till de särskilda icke avgiftsfinansierade kontant-
förmåner som inte behöver exporteras. Äldreförsöijningsstödet anses
därför, på samma sätt som bostadstillägg till pensionärer, vara en sådan
särskild icke avgiftsfinansierad förmån som avses i artikel 4.2 a för-
ordningen (EEG) nr 1408/71. Äldreförsörjningsstödet skall därmed utbe-
talas endast till den som är bosatt i Sverige och endast om han eller hon
uppfyller de övriga förutsättningarna för stödet. Däremot skall stödet
betalas ut vid vistelse inom EU/EES-området på samma sätt som vid
vistelse i Sverige, i likhet med vad som gäller för övriga bosättnings-
baserade förmåner. Vem som anses vara bosatt i Sverige i socialför-
säkringssammanhang regleras i 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799)
och framgår ovan i avsnitt 5.2.

Av 5 kap. 3 § socialförsäkringslagen framgår att den som lämnar
Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätten till förmåner
enligt 2 eller 4 kap. socialförsäkringslagen skall anmäla det till försäk-
ringskassan. Bestämmelsen innebär att anmälningsskyldighet föreligger
för den som lämnar Sverige för längre tid än ett år. Den som underlåter
att fullgöra en sådan anmälningsskyldighet kan bli återbetalningsskyldig
för det felaktigt erhållna beloppet.

5.6      Äldreförsörjningsstödets storlek

5.6.1      Nivån for äldreförsörjningsstödet

Regeringens förslag: Den stödberättigade skall genom äldreförsörj-
ningsstödet dels tillförsäkras en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkras
medel att täcka de bostadskostnader som inte överstiger 5 700 kronor
per månad för den som är ogift och 2 850 kronor per månad för den
som är gift eller likställd med gift person. För boende i tvåbäddsrum i
särskild boendeform skall en bostadskostnad som uppgår till högst
2 850 kronor per månad för var och en av de boende anses som en
skälig bostadskostnad. Den skäliga levnadsnivån skall i likhet med
vad som skall gälla vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensio-
närer m.fl. per månad motsvara en tolftedel av 1,294 gånger prisbas-
beloppet för ogift respektive en tolftedel av 1,084 gånger prisbasbe-
loppet för gift och likställd med gift person. Med prisbasbelopp avses
det prisbasbelopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Äldreförsörjningsstödet motsvarar det belopp var-
med den stödberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostads-
kostnad understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per månad.

25

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens för- Prop. 2000/01:136
slag. Utredningen föreslår dock en annorlunda konstruktion som innebär
att även personer som inte kvalificerat sig för pension skulle ha rätt till
BTP samt SBTP i de fall bostadskostnaderna är särskilt höga.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att nivån på stödet
avspeglar en rimlig nivå då nivåerna ansluter till reglerna för det sär-
skilda bostadstillägget. Konsumentverket anser att basbeloppsanknytning
kan innebära att stödets nivå förlorar kopplingen till den verkliga kost-
nadsförändringen för hushållen, och att stödet i stället bör utgå från
Konsumentverkets beräkningar av skäliga levnadskostnader.

Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten vid fastställande av
den skäliga levnadsnivå som skall gälla för äldreförsörjningsstödet är att
personer som beviljas stödet inte skall behöva ansöka om försörjnings-
stöd enligt socialtjänstlagen, i dess lydelse enligt regeringens proposition
2000/01:80, för att klara sin grundläggande försörjning. För att undvika
ett framtida beroende av försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen kan
äldreförsörjningsstödet därför inte vara lägre än den riksnorm som fast-
ställs i socialtjänstlagen. Riksnormen är dock avsedd för tillfälliga hjälp-
behov och erbjuder endast en ganska knapp, om än skälig, levnadsnivå
för dem med ett flerårigt behov av stöd. Begreppet skälig levnadsnivå för
äldreförsörjningsstödet bör därför i stället relateras till en nivå som är
rimlig för att tillförsäkra den enskilde en grundläggande försörjning
under en längre tidsperiod.

Vid beräkning av det särskilda bostadstillägget till pensionärer (SBTP)
har den skäliga levnadsnivån per månad föreslagits uppgå till en tolftedel
av 1,294 gånger prisbasbeloppet för ensamstående och en tolftedel av
1,084 gånger prisbasbeloppet för gifta eller sammanboende. Syftet med
SBTP är att tillförsäkra en pensionär en skälig levnadsnivå sedan en skä-
lig bostadskostnad är betald, vilket som tidigare nämnts har stora likheter
med syftet med äldreförsörjningsstödet. Den för SBTP fastställda skäliga
levnadsnivån torde därför vara relevant även för äldreförsörjningsstödet.
Denna nivå bedöms möjliggöra för äldre personer att kunna få sina behov
tillgodosedda både vad gäller de nödvändiga vardagsutgifter som ingår i
den schabloniserade riksnormen och för skäliga kostnader för hushållsel,
hemförsäkring, läkarvård och läkemedel upp till högkostnadsskyddet,
viss tandvård samt skäliga kostnader för resor samt nyanskaffning av
möbler och husgeråd. Att knyta an till en för äldre människor redan
etablerad skälig levnadsnivå ger också administrativa fördelar och bidrar
till en enhetlighet som ur rättvisesynpunkt är av vikt. Genom att knyta
äldreförsörjningsstödets skäliga levnadsnivå till den prisbasbelopps-
anknutna skäliga levnadsnivå som föreslagits i lagen om bostadstillägg
till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) säkerställs även att nivån på
äldreförsörjningsstödet kommer att följa den allmänna prisutvecklingen
på samma sätt som är fallet inom pensionssystemet.

Mot bakgrund av vad som sagts ovan föreslås att den skäliga levnads-
nivån, i likhet med vad som föreslagits vid beräkning av särskilt bostads-
tillägg till pensionärer, skall vara en tolftedel av 1,294 gånger prisbas-
beloppet för den som är ogift (3 979 kronor/månad enligt gällande bas-
belopp) och en tolftedel av 1,084 gånger prisbasbeloppet för den som är
gift (3 333 kronor/månad enligt gällande basbelopp). Vem som är att be-

26

trakta som gift respektive likställd med gift person framgår närmare av Prop. 2000/01:136
avsnitt 5.7.1 nedan.

Äldreförsöijningsstödet föreslås lämnas med det belopp varmed den
stödberättigades inkomster efter avdrag för godtagbar bostadskostnad
understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per månad.

I de fall den som är berättigad till äldreförsörjningsstöd har behov av
ekonomiskt stöd utöver vad som tillgodoses inom äldreförsörjnings-
stödet, är han eller hon hänvisad till att söka ekonomiskt bistånd hos
socialtjänsten. Införandet av äldreförsöijningsstödet medför således inte
någon förändring av socialtjänstens yttersta ansvar för medborgarnas
försöijning.

Bostadskostnader

Äldreförsörjningsstödet skall även tillförsäkra de sökande täckning för
vissa bostadskostnader. Som tidigare nämnts har de som uppbär svensk
allmän pension samt de som uppbär pension enligt lagstiftning i en stat
som ingår i Europeiska unionen rätt till bostadstillägg till pensionärer
(BTP) under vissa förutsättningar. Bostadstillägget utbetalas med
90 procent av bostadskostnaden upp till 4 500 kronor per månad för den
som är ogift och 2 250 kronor per månad för den som är gift.

Om en pensionärs samlade inkomster efter avdrag för skälig bostads-
kostnad understiger en skälig levnadsnivå lämnas även särskilt bostads-
tillägg upp till den skäliga nivån enligt samma lag. Skälig bostadskostnad
får inte överstiga 5 700 kronor per månad för den som är ogift och
2 850 kronor per månad för den som är gift. För de flesta pensionärer
finns således en statligt garanterad miniminivå efter att hyran är betald.
En mindre grupp bland dessa kan till följd av beräkningsreglema ändå
hamna på en så låg nivå att personen i fråga blir beroende av social-
tjänstens försörjningsstöd. Detta beror på den tidigare beskrivna fiktiva
inkomst som påförs pensionären vid beräkning av rätt till särskilt
bostadstillägg i de fall grundpensionen inte uppgår till motsvarande folk-
pension och pensionstillskott.

De som helt saknar svensk pension eller EES-pension får varken
bostadstillägg eller någon garanterad miniminivå efter att hyran är betald.
I många fall finns inte heller andra inkomster av betydelse varför många
blir långvarigt beroende av socialtjänstens försörjningsstöd.

Regeringen anser det inte vara rimligt att personer över 65 år som är
bosatta i Sverige särbehandlas i denna utsträckning. Även personer som
har en låg pension eller helt saknar pension bör därför tillförsäkras medel
att täcka sina bostadskostnader så att de inte till följd av boendet blir
beroende av försörjningsstöd.

Undersökningar har visat att de flesta som beräknas komma i fråga för
äldreförsörjningsstödet har en bostadskostnad som väsentligt understiger
den högsta godtagbara bostadskostnaden för särskilt bostadstillägg enligt
förslaget till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. dvs. 5 700 kronor
per månad. Det kan emellertid inte uteslutas att en antal personer boende
i särskild boendeform i nyproduktion har en förhållandevis hög
bostadskostnad. Regeringen föreslår därför att även den som är
berättigad till äldreförsörjningsstöd skall tillförsäkras medel att täcka de
bostadskostnader som inte överstiger 5 700 kronor per månad för den

27

som är ogift och 2 850 kronor per månad för den som är gift och likställd Prop. 2000/01:136
med gift person. För boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform skall

en bostadskostnad som uppgår till högst 2 850 kronor per månad för var
och en av de boende anses som en skälig bostadskostnad när andra än
makar eller med dem likställda bor tillsammans.

5.6.2 Beräkningen av bostadskostnader

Regeringens förslag: I likhet med vad som föreslagits i lagen om
bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) skall följande
gälla vid beräkning av bostadskostnader:

- Äldreförsörjningsstöd skall utges endast för den bostad där den
stödberättigade har sitt huvudsakliga boende (permanentbostaden).

- För bostad i särskild boendeform skall äldreförsörjningsstöd utges
endast för boende i lägenhet eller för boende i en- eller tvåbäddsrum.

- En stödberättigad som vistas eller bor i en särskild boendeform skall
vara berättigad till äldreförsörjningsstöd för sin ursprungliga perma-
nentbostad under högst sex månader från det att allmän försäkrings-
kassa har bedömt vistelsen eller boendet i den särskilda boendeformen
som stadigvarande.

- Äldreförsörjningsstöd skall inte lämnas för sådan bostadskostnad
som fastställs med beaktande av den stödberättigades inkomst.

- För makar och med dem likställda skall bostadskostnaden, oavsett
om den andre maken får äldreförsörjningsstöd, beräknas till hälften av
deras sammanlagda bostadskostnad.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.
Utredningen föreslår att bostadskostnaderna för olika former av boende
bestäms enligt samma principer som grundar rätt till BTP.

Remissinstanserna: Försäkringskasseförbundet anser att försörj-
ningsstöd för bostadskostnaderna skall bestämmas enligt samma regler
som gäller för BTP. Riksförsäkringsverket anser att inkomstprövningen
fullt ut skall följa reglerna för BTP.

Skälen för regeringens förslag: De regler för beräkning av
bostadskostnader som föreslagits i lagen om bostadstillägg till pensionä-
rer m.fl. (prop. 2000/01:140) bedöms även vara tillämpbara vid prövning
av rätten till äldreförsörjningsstöd. Av den anledningen föreslås att
samma regler används vid beräkning av bostadskostnader enligt lagen
om äldreförsörjningsstöd. Det innebär följande. För makar och med dem
likställda skall bostadskostnaden beräknas till hälften av deras samman-
lagda bostadskostnad. Den stödberättigade kan få äldreförsörjningsstöd
för kostnader för permanentboende i såväl hyresrätt, bostadsrätt som i
egen fastighet. Även boende på sjukhem, i servicehus och gruppbostad är
exempel på boendekostnader som grundar rätt till äldreförsörjningsstöd.
Dock lämnas äldreförsörjningsstöd för bostad i särskild boendeform
endast för boende i lägenhet eller i en- eller tvåbäddsrum.

Äldreförsörjningsstöd lämnas för den bostad som den stödberättigade
faktiskt bor i. Om den stödberättigade på grund av hälsoskäl inte kan bo
kvar i sin permanentbostad utan i stället vistas eller bor i en särskild
boendeform eller likartad inrättning, utges äldreförsörjningsstöd för den

28

ursprungliga permanentbostaden under högst sex månader. Fristen om Prop. 2000/01:136
sex månader räknas från det att allmän försäkringskassa bedömt vistelsen
eller boendet i den särskilda boendeformen som stadigvarande.

Vidare föreslår regeringen att äldreförsörjningsstödet inte skall lämnas
för sådan bostadskostnad som är bestämd utifrån den stödberättigades
inkomst.

5.7 Inkomstprövningen

Regeringens förslag: Storleken av äldreförsörjningsstödet skall vara
beroende av den stödberättigades, och om han eller hon är gift, även
makens inkomst. I likhet med vad som föreslagits i lagen om bostads-
tillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140), BTPL, skall även för
äldreförsörjningsstödet gälla att det för gifta personer, samt dem som
är att anse som likställda med gifta personer, är makarnas samlade
ekonomiska situation som skall avgöra rätten till äldreförsörjnings-
stöd. Makarnas inkomster respektive förmögenhet skall läggas sam-
man och därefter fördelas med hälften på vardera maken.

Med inkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan antas
komma att få under den närmaste tiden.

Inkomsten skall beräknas enligt 21 § första stycket BTPL med det
tillägget att särskilt bostadstillägg samt bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag också skall räknas som inkomst.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att försörjningsstöd till
levnadsomkostnader skall lämnas efter en individuell behovsbedömning
där sökandes samtliga inkomster beaktas i enlighet med den prövning
som görs när rätten till socialbidrag prövas samt att försörjningsstöd till
bostadskostnaderna samordnas med inkomstbegreppen i BTP-systemet. I
övrigt hänvisar utredningen till de förslag till förändringar på området
som lagts fram av BTP-utredningen (SOU 1999:52) och anser att in-
komstprövningen avseende förvärvs- och kapitalinkomster bör preciseras
närmare under den kommande beredningen.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket förordar att äldreförsörj-
ningsstödet inledningsvis skall schabloniseras och vara lika för alla och
ligga på samma nivå som gäller vid beräkning av särskilt bostadstillägg
till pensionärer m.fl. och att inkomstprövningen fullt ut ska följa reglerna
för bostadstillägg till pensionärer. Begreppet samtliga inkomster bör
förtydligas. Utredningens förslag till detaljutformning av regelverket
innebär en delvis komplicerad handläggning som medför administrativt
merarbete. Om utredningens förslag om behovsprövning bibehålls blir
anknytningen till socialtjänstens administration av ekonomiskt bistånd
större än till socialförsäkringsadministrationen och äldreförsötjnings-
stödet bör då administreras av kommunerna och inte av de allmänna för-
säkringskassorna. Om försäkringskassorna skall administrera stödet bör
inkomstprövningen fullt ut följa reglerna i BTP. Länsrätten i Örebro
anser att det måste klargöras vilket inkomstbegrepp som skall användas.
Försäkringskassan i Västra Götalands län anser att det inte framgår av
utredningens förslag vilka inkomster, pensioner m.m. som skall med-
räknas vid behovsprövningen.

29

Skälen för regeringens forslag: Äldreförsörjningsstödet är ett Prop. 2000/01:136
inkomstprövat ekonomiskt stöd som skall prövas utifrån sökandes totala
ekonomiska situation. Som tidigare nämnts bör en person som saknar
eller har otillräckliga pensionsförmåner, men ändå har en ekonomi som
garanterar en skälig levnadsnivå, inte ha rätt till äldreförsörjningsstöd.
Att helt schablonisera äldreförsörjningsstödet har av den anledningen
inte varit en framkomlig väg. Inkomstprövningen innebär att rätten till
äldreförsörjningsstöd är beroende av den stödberättigades eller båda
makarnas inkomster och förmögenhet samt bostadskostnaden. Makar och
registrerade partners har en inbördes lagreglerad underhållsskyldighet där
det framgår att de var och en efter sin förmåga skall bidra till det under-
håll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall
tillgodoses. Av den anledningen bör makars och registrerade partners
inkomster räknas som gemensamma vid bedömningen av behovet av
äldreförsörjningsstöd. Även två vuxna personer som lever tillsammans
utan att de är gifta med varandra bedöms ingå i samma hushållsgemen-
skap, om de är folkbokförda på samma adress. Deras sammanlagda
inkomster skall därför också ligga till grund för beräkningen av äldre-
försörjningsstödets storlek. Med inkomst avses den inkomst, för år
räknat, som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden.

Inkomstprövningen föreslås i huvudsak ske enligt de regler som
föreslagits i lagen om bostadstillägg’ till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140), BTPL. Inkomstbegreppet enligt BTPL anknyter till det
skatterättsliga inkomstbegreppet, med vissa tillägg. Som inkomst
medräknas inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet samt
inkomst av kapital. Därtill läggs 15 procent av förmögenhet överstigande
100 000 kronor per person. Barns förmögenhet och inkomster medräknas
inte. Inkomst av tjänst och näringsverksamhet grundas på uppskattad
inkomst för bidragsperioden. Uppgifter om förmögenhet och inkomst av
kapital grundas på faktiskt inkomst per den 31 december året före bi-
dragsperioden. Vid beräkning av förmögenhet bortses från värdet av
sådan privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som utgör den stöd-
berättigades permanentbostad, samt skulder med säkerhet i denna. För
sökande som har sin bostad i särskild boendeform skall detsamma gälla
ifråga om värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som
utgör permanentbostad för den sökandes make. Vidare bortses från ett
belopp om 175 000 kronor för den som fått ersättning enligt lagen
(1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall. De närmare reg-
lerna om beräkning av förmögenhet framgår i avsnitt 5.7.2.

Vid prövning av rätt till äldreförsörjningsstöd skall även det särskilda
bostadstillägget enligt BTPL samt bostadsbidrag enligt lagen (1993:737)
om bostadsbidrag räknas som inkomst i den mån sådant har utbetalats.

30

5.7.1

Makar och med makar jämställda personer

Prop. 2000/01:136

Regeringens förslag: En stödberättigad som är gift men stadig-
varande lever åtskild från sin make skall vid tillämpning av lagen om
äldreförsörjningsstöd likställas med ogift person om inte särskilda skäl
talar emot det. En stödberättigad som stadigvarande sammanbor med
någon med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft
bam skall likställas med gift person. Om inte skäl visas för annat skall
som likställda med gifta personer även anses två vuxna personer som
lever tillsammans, utan att de är gifta med varandra, om de är folkbok-
förda på samma adress.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.
Utredningen föreslår att makars och därmed likställdas inkomster och
tillgångar bör betraktas som gemensamma när behovet av stöd prövas
eftersom de är skyldiga att efter förmåga bidra till den gemensamma för-
sörjningen. Utredningen går däremot inte närmare in på vem som skall
likställas med gift.

Remissinstanserna: Haninge kommun anser att reglerna för situa-
tioner där endast den ena maken finns i Sverige bör ses över.

Skälen för regeringens förslag: I den föreslagna lagen om bostads-
tillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) finns reglerat vem som
är att betrakta som gift respektive likställd med gift person. Vidare regle-
ras vem som är att betrakta som likställd med ogift person. Dessa regler
föreslås gälla även för äldreförsörjningsstödet. Det innebär bl.a. följande.
Den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make skall lik-
ställas med ogift person, om inte särskilda skäl talar mot det. I dessa fall
skall den stödberättigades årsinkomst beräknas enbart med hänsyn till
egen inkomst och förmögenhet. En stödberättigad som stadigvarande
sammanbor med någon med vilken han eller hon har varit gift eller har
eller har haft bam skall likställas med gift person. Dessutom likställs med
gifta en vuxen person som lever tillsammans med en annan vuxen per-
son, utan att de är gifta med varandra, om de är folkbokförda på samma
adress, om inte skäl visas för annat. Av lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap följer redan att två personer av samma kön som registrerat
partnerskap skall betraktas som makar.

Det finns situationer när två vuxna personer sammanbor då det inte är
motiverat att betrakta dem som makar. Exempel på detta är när mor och
son, syskon eller andra som är nära släkt bor tillsammans. I vissa fall kan
även den ena personen anses som inneboende. Det får då ankomma på
den stödberättigade att visa att det inte är fråga om ett samboförhållande.
För att undvika att tillämpningen upplevs som stötande, bör det dock inte
ställas alltför stora krav på den stödberättigade för att visa detta.

31

5.7.2

Beräkning av förmögenhet

Prop. 2000/01:136

Regeringens förslag: Reglerna för beräkning av förmögenhet och om
förmögenhetens betydelse för rätten till äldreförsörjningsstöd skall
vara desamma som de regler som föreslagits vid beräkning av förmö-
genhet i samband med prövningen av rätten till bostadstillägg enligt
den föreslagna lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140). Det innebär följande:

- Förmögenhet som beräknats med utgångspunkt i den förmögen-
hetsskatterättsliga lagstiftningen skall vid inkomstprövningen påverka
rätten till äldreförsörjningsstöd. Vid bestämmande av inkomsten skall,
utöver den på inkomstskatterättsliga grunder bestämda kapital-
inkomsten, räknas in ett tillägg om 15 procent av nettoförmögenheten
över 100 000 kronor för ensamstående stödberättigad och för vardera
av makar.

- Vid beräkning av förmögenhet skall det dock bortses från privat-
bostadsfastighet eller bostadsrättslägenhet som utgör den sökandes
permanentbostad. Detsamma gäller skulder i sådan egendom. För en
stödberättigad som har sitt boende i särskild boendeform skall det
gälla även beträffande privatbostadsfastighet eller bostadsrättslägenhet
som utgör permanentbostad för den stödberättigades make.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att äldreförsörjningsstöd
inte skall lämnas i det fall den enskildes förmögenhet, undantaget värdet
av permanentbostaden, överstiger för gift 60 000 kronor och för
ensamstående 75 000 kronor.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att äldreförsörjnings-
stöd skall kunna beviljas även om förmögenheten uppgår till visst belopp
men att avkastningen på förmögenheten skall ingå i inkomstprövningen.
Försäkringskasseförbundet anser att värdet av permanentbostaden bör
räknas in, då förmögenhet över en viss nivå alltid bör disponeras innan
samhällets inkomstprövade stöd kan bli aktuella. Konsumentverket anser
att de av utredningen föreslagna fribeloppen bör värdesäkras genom att
de knyts till någon form av index. Integrationsverket anser att de fast-
lagda fribeloppen slår hårt mot dem som avyttrat sitt permanentboende
och mot dem som förvärvat arv samt att fribeloppen bör knytas till den
allmänna försäkringens basbelopp. Haninge kommun, Tyresö kommun
och Lidköpings kommun anser att nivån på förmögenhetsgränsen bör
knyta an till de bedömningar som görs vid prövning av socialbidrag.

Skälen för regeringens förslag: Personer som kommer att bli aktuella
för äldreförsörjningsstöd är en ålderskategori som lämnat förvärvsaktiv
ålder och som endast i begränsad omfattning kan förväntas kunna
påverka sin ekonomiska situation. Trots knappa omständigheter är det
dock inte ovanligt att äldre människor lyckats spara ihop ett sparkapital.
Ett sådant sparkapital har stor betydelse för äldres trygghet. Det ger
också utrymme för att klara eventuella utgiftstoppar och förebygger där-
med behov av att ansöka om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Det
vore orimligt att kräva att äldre personer som redan lever på marginalen
skall behöva använda hela sitt sparkapital innan de kan få äldre-
försörjningsstöd. Om avräkning av inkomster skulle göras fullt ut skulle
merparten dessutom behöva ansöka om ekonomiskt bistånd hos

32

socialtjänsten så snart oförutsedda utgifter uppkommer, vilket i sin tur Prop. 2000/01:136
skulle motverka syftet med reformen.

Då äldreförsörjningsstödet kan anses vara ett alternativ till socialtjäns-
tens försörjningsstöd bedöms flertalet av dem som kommer att komma
ifråga för stödet inte ha någon förmögenhet. I den mån den sökande fak-
tiskt har det är det dock inte rimligt att helt bortse från detta vid prövning
av rätten till äldreförsörjningsstöd. Regeringen föreslår därför att samma
regler som föreslagits vid beräkning av förmögenhet i samband med
prövningen av rätten till bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140) även skall tillämpas vid prövning av rätten till äldre-
försörjningsstöd. Det innebär att den förmögenhet som är beräknad med
utgångspunkt i den förmögenhetsskatterättsliga lagstiftningen bör ingå i
inkomstprövningen och påverka rätten till äldreförsörjningsstöd. Vid
inkomstprövningen skall därför ett tillägg om 15 procent av förmögenhet
som överstiger 100 000 kronor för en ensamstående och med
100 000 kronor för vardera av makarna räknas in, utöver den på inkomst-
skatterättsliga grunder bestämda kapitalinkomsten.

Vid beräkning av förmögenhet skall dock bortses från privatbostads-
fastighet eller bostadsrättslägenhet för vilken bidrag söks. Detsamma
föreslås för skulder i sådan egendom. För stödberättigad som har sitt
boende i särskild boendeform föreslås att det skall gälla även beträffande
privatbostadsfastighet eller bostadsrättslägenhet som utgör permanent-
bostad för dennes make.

5.7.3 Uppgiftsskyldighet

Regeringens forslag: Banker och andra penninginrättningar skall på
begäran lämna domstol, Riksförsäkringsverket eller den allmänna för-
säkringskassan uppgifter om namngiven person när det gäller förhål-
landen som är av betydelse för tillämpningen av lagen om äldreför-
sörjningsstöd.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag.

Skälen for regeringens förslag: För att pröva en ansökan om äldre-
försörjningsstöd är försäkringskassan beroende av uppgifter dels från den
sökande, dels sådana som kassan själv förfogar över. I de fall den sökan-
de uppbär pension har kassan redan de för pensionsprövningen nöd-
vändiga uppgifterna. Den sökande kan även vara berättigad till andra
socialförsäkringsförmåner som kan påverka rätten till försörjningsstödet
och som kassan har uppgifter om. Vid inkomstprövningen kan även upp-
gifter från banker och andra penningförvaltande inrättningar ha bety-
delse. Motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet för banker och
andra penninginrättningar som finns för prövning av bostadstillägg enligt
den föreslagna lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140) föreslås därför införas i lagen om äldreförsörjningsstöd.
Försäkringskassan föreslås således få möjlighet att hämta in uppgifter
från banker och andra penningförvaltande inrättningar som rör en namn-

33

2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 136

given person, om förhållanden som har betydelse för tillämpningen av Prop. 2000/01:136
lagen.

5.8      Ansökan, beslut och utbetalning av

äldreförsörjningsstöd

5.8.1     Ansökan om äldreförsörjningsstöd

Regeringens förslag: I likhet med vad som skall gälla vid ansökan
om bostadstillägg enligt den föreslagna lagen om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) skall ansökan om äldreförsörj-
ningsstöd göras skriftligt hos försäkringskassan och innehålla de upp-
lysningar som är nödvändiga för bedömningen av den stödberättigades
rätt till förmånen.

Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och sam-
vete av den stödberättigade och, om han eller hon är gift, av hans eller
hennes make.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen anser dock att ansökan skall inlämnas personligen.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket avstyrker förslaget om att
ansökan skall lämnas in personligen. Försäkringskassan i Stockholms län
och Justitieombudsmannen ställer sig tveksamma till det formella kravet
att den enskilde måste infinna sig personligen hos myndigheten för att
lämna in en ansökan. Försäkringskassan i Västra Götalands län anser att
det bör övervägas om personligt besök skall vara nödvändigt för att få
äldreförsörjningsstöd. Försäkringskasseförbundet anser att ansökan skall
lämnas personligen.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som föreslås gälla
vid ansökan om bostadstillägg enligt den föreslagna lagen om bostads-
tillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) skall den som vill
erhålla äldreförsörjningsstöd lämna in en skriftlig ansökan till försäk-
ringskassan.

Uppgifterna i ansökan skall lämnas på heder och samvete. Ansök-
ningshandlingarna bör utformas så att den sökande blir skyldig att uppge
alla de inkomster och ersättningar som han eller hon är berättigad till
oavsett om de är beviljade i Sverige eller kommer från ett annat land.
Vidare skall samtliga tillgångar och skulder anges. Försäkringskassan bör
upplysa om att den i sin utredning förbehåller sig rätten att närmare
utreda om någon pensionsliknande förmån kan erhållas från ett tidigare
hemland. Ansökningsblanketterna bör utformas så att de kan ligga till
grund för både prövning av rätten till äldreförsörjningsstöd och rätten till
bostadstillägg samt särskilt bostadstillägg, eftersom uppgifterna i allt
väsentligt är desamma. Det bör också klart framgå att stödet endast läm-
nas vid bosättning i Sverige och att utlandsvistelse kan begränsa stödet.

1 och med att äldre personer kommer att få sin försörjning tryggad
genom ett äldreförsörjningsstöd som kan beviljas för en tidsperiod upp
till ett år, i stället för genom socialtjänstens försörjningsstöd där ansökan
görs månadsvis, kommer kontakten med den utbetalande myndigheten att
minska väsentligt. Det innebär att den enskilde kommer att få färre till-

34

fallen att ställa frågor och skaffa sig information om det regelverk som Prop. 2000/01:136
styr utbetalningarna. Då målgruppen i huvudsak är äldre invandrare som
kan ha bristande kunskaper i det svenska språket, ställer det särskilda
krav på försäkringskassan att anpassa informationsinsatserna till denna
personkategori. Försäkringskassan bör därför kontinuerligt säkerställa att
de sökande har tillgodogjort sig den information som behövs och vid
behov vara behjälplig vid ansökningsförfarandet. Det är viktigt att kassan
vid behov anlitar tolk.

5.9 Utbetalning av äldreförsörjningsstöd

Regeringens förslag: Äldreförsörjningsstödet skall betalas ut
månadsvis. Årsbeloppet skall avrundas till närmaste krontal som är
delbart med tolv. Äldreförsörjningsstödet kan tidigast beviljas från
och med ansökningsmånaden och för högst tolv månader i taget. För
tid därefter krävs ny ansökan. Äldreförsörjningsstöd utges till och med
den månad då den berättigade avlidit eller rätten till förmånen annars
har upphört.

Vid utbetalning för förfluten tid till en stödberättigad, vars make fått
äldreförsörjningsstöd för samma tid, skall stödet minskas på sådant
sätt att det sammanlagda beloppet under denna tid motsvarar det äldre-
försörjningsstöd som skulle ha betalats ut om det hade funnits beslut
om båda stöden.

Förslaget till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140) skall kompletteras med en regel om att bostadstillägg
enligt den lagen oavsett bostadstilläggets storlek alltid skall betalas ut
om äldreförsörjningsstöd betalas ut.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Ut-
redningen föreslår dock att äldreförsörjningsstöd skall kunna utges för
högst en månad retroaktivt om det finns särskilda skäl för detta. Utred-
ningen föreslår vidare att äldreförsörjningsstöd på begäran av social-
nämnden får betalas ut till annan lämplig person eller till socialnämnden
om det föreligger synnerliga skäl.

Remissinstanserna: Svenska Kommunförbundet ifrågasätter om det är
nödvändigt att inkomma med ny ansökan varje år samt ställer sig
frågande till om det är nödvändigt att ompröva beslutet var tolfte månad
och anser det önskvärt att finna andra former för att kontrollera bosätt-
ningskravet. Riksförsäkringsverket anser att äldreförsörjningsstödet skall
beviljas efter ansökan och avse en period om högst tolv månader. Där-
emot avstyrks utredningens förslag att äldreförsörjningsstödet skall
kunna utbetalas för högst en månad retroaktivt. Även Försäkringskassan
i Västra Götalands län avstyrker utredningens förslag att äldre-
försörjningsstödet skall kunna utbetalas för högst en månad retroaktivt.
De handikappades Riksförbund och Handikappförbundens samarbets-
organ anser att äldreförsörjningsstödet bör kunna beviljas för längre tid
än 12 månader. Stockholms stad bifaller förslaget att äldreförsörj-
ningsstödet skall kunna beviljas för högst tolv månader i taget, eftersom
det minskar administrationen.

35

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts skall äldreför- Prop. 2000/01:136
sörjningsstödet tillförsäkra den berättigade en grundläggande försörjning
under återstoden av livet. Med hänsyn till att det är fråga om äldre perso-
ner vars inkomster inte förändras på samma sätt som för förvärvsverk-
samma personer torde behovet av att ompröva stödet till följd av ändrade
inkomstförhållanden bli mycket begränsat. Efter att nivån på stödet fast-
ställts kommer de ekonomiska förhållandena i regel att vara oförändrade.
Mot denna bakgrund skulle äldreförsörjningsstödet i princip kunna beta-
las ut till den enskilde utan förnyad prövning. Det strider dock mot prin-
ciperna för ett inkomstprövat försörjningsstöd. Både ekonomiska förut-
sättningar och familjeförhållanden kan förändras i ett längre tidsperspek-
tiv. En kontinuerlig avstämning bör därför göras. Regeringen anser att en
lämplig avvägning innebär att äldreförsörjningsstöd kan beviljas för
högst tolv månader i taget. För tid därefter föreslås att ny ansökan krävs.
Äldreförsörjningsstödet skall vidare betalas ut månadsvis. Årsbeloppet
skall avrundas till närmaste krontal som är delbart med tolv.

Personer i den aktuella målgruppen som anser sig vara i behov av
ekonomiskt stöd för sin livsföring kan när som helst under året komma in
med en ansökan om såväl äldreförsörjningsstöd som ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen i dess lydelse enligt regeringens proposition
2000/01:80. Någon risk för att en person skall stå utan medel för sin
försörjning kan därför inte anses föreligga. Regeringen anser med hänsyn
till detta att det inte finns behov av att betala ut äldreförsörjningsstöd för
tid före ansökningstillfället. Äldreförsörjningsstöd skall därför tidigast
kunna beviljas från och med ansökningsmånaden.

När det gäller utbetalning av äldreförsörjningsstöd till annan än den
stödberättigade har det i propositionen Sjukersättning istället för förtids-
pension (prop. 2000/01:96) föreslagits att motsvarande bestämmelse i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, 16 kap. 12 § om utbetalning till
annan, skall upphöra att gälla den 1 januari 2003. Bestämmelsen har
ansetts återspegla en äldre tids förhållanden och värderingar och inte
längre fylla någon funktion. Regeringen anser att någon sådan regel inte
heller bör införas i lagen om äldreförsörjningsstöd. Äldreförsörjnings-
stödet skall således endast betalas ut till den stödberättigade.

Äldreförsörjningsstödet föreslås utbetalas till och med den månad då
den berättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.

I likhet med vad som föreslagits gälla i lagen om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) bör vid utbetalning för förfluten tid
till bidragsberättigad, vars make har uppburit äldreförsörjningsstöd för
samma tid, beloppet minskas på sådant sätt att det sammanlagda beloppet
under denna tid motsvarar det äldreförsörjningsstöd som skulle ha utbe-
talats om beslut om båda ersättningar hade förelegat samtidigt.

Enligt förslaget till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. skall
bostadstillägg som understiger 25 kronor per månad inte betalas ut. Om
särskilt bostadstillägg ingår skall dock bostadstillägget alltid betalas ut
eftersom det särskilda bostadstillägget är konstruerat på sådant sätt att
förmånstagaren aldrig skall hamna på en inkomstnivå understigande en
skälig levnadsnivå. Detsamma bör gälla även i de fall äldreförsörj-
ningsstöd betalas ut. För att tillförsäkra detta skall ett tillägg göras i 24 §
förslaget till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. Om särskilt

36

bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd betalas ut skall därmed bostads- Prop. 2000/01:136
tillägget oavsett dess storlek alltid betalas ut.

5.9.1 Anmälningsskyldighet

Regeringens förslag: Den stödberättigade skall, i likhet med vad som
föreslagits i lagen om bostadstillägg till pensionärer rn.fl. (prop. 2000/01:140)
vara skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla till försäkringskassan
om hans eller hennes eller om makens inkomster väsentligt har ökat.
Anmälningsskyldigheten skall inte gälla ökad inkomst av kapital eller
ökning av förmögenhet. Den stödberättigade skall vidare utan oskäligt
dröjsmål vara skyldig att till försäkringskassan anmäla om han eller
hon byter bostad eller om boendeförhållandena ändras eller om han
eller hon ingår äktenskap eller om äktenskapet upplöses.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den som uppbär äldreförsörjnings-
stöd skall i likhet med vad som föreslagits i lagen om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) åläggas en anmälningsskyldighet
vid ändrade förhållanden. Anmälningsskyldigheten omfattar väsentligt
ökade inkomster för den stödberättigade eller dennes make, om han eller
hon byter bostad eller om boendeförhållandena ändras eller om han eller
hon ingår äktenskap eller om äktenskapet upplöses. När det gäller för-
ändring av inkomst av kapital och förmögenhet under pågående bidrags-
period föreligger däremot inte någon anmälningsskyldighet. Det beror på
att beräkningen av äldreförsörjningsstödet i dessa avseenden bygger på
den faktiska inkomsten per den 31 december året före ansökningsåret.
Förändring av inkomst av kapital och förmögenhet under löpande
bidragsperiod påverkar inte rätten till och storleken av stödet.

I 5 kap. 3 § socialförsäkringslagen (1999:799) finns kompletterande
regler om anmälningsskyldighet till försäkringskassan vid utlandsvistelse
som kommer att gälla i ärenden om äldreförsörjningsstöd (se ovan i
avsnitt 5.5 samt 5.5.1).

Som tidigare nämnts är det av vikt att försäkringskassan kontinuerligt
säkerställer att de sökande har tillgodogjort sig den information som
behövs i samband med ansökan. Det är särskilt viktigt att information ges
om både anmälningsskyldigheten vid ändrade förhållanden och åter-
betalningsskyldigheten vid felaktigt erhållet stöd.

37

5.9.2 Återbetalningsskyldighet

Prop. 2000/01:136

Regeringens förslag: Har den stödberättigade genorr, att lämna orik-
tiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet orsakat att äldreförsörjningsstöd har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp skall försäkringskassan besluta om
att äldreförsörjningsstödet skall betalas tillbaka helt eller delvis. Det-
samma skall gälla om äldreförsörjningsstöd i annat fall lämnats felak-
tigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit stödet har
insett eller skäligen bort inse detta. Om det finns särskilda skäl får för-
säkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning. Om den
stödberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa är åter-
betalningsskyldig får avdrag på äldreförsörjningsstödet göras med
skäligt belopp.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Det finns regler om återbetalnings-
skyldighet både i lagen (1962:381) om allmän försäkring och i social-
tjänstlagen (1980:620). Så bör även vara fallet vid utbetalning av äldre-
försörjningsstöd. Har den stödberättigade genom att lämna oriktiga
uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmäl-
ningsskyldighet orsakat att äldreförsörjningsstöd har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp skall försäkringskassan kunna besluta om
återbetalning av äldreförsörjningsstödet. Detsamma bör gälla om äldre-
försörjningsstöd i annat fall lämnats felaktigt eller med ett för högt
belopp och den som uppburit stödet har insett eller skäligen borde ha
insett detta.

Försäkringskassan bör dock ha möjlighet att helt eller delvis efterge
återbetalningsskyldigheten om det finns särskilda skäl. Vid prövningen
bör kassan överväga om det belopp som skall återbetalas kan avräknas
vid senare utbetalning. Eftersom det är fråga om ett grundläggande för-
sörjningsstöd kan avräkning inte komma ifråga om det innebär att den
enskilde blir ur stånd att klara sin försörjning. I de fall den enskilde
obehörigen uppbär stöd med angivande av falska uppgifter är det möjligt
att väcka åtal mot den misstänkte enligt brottsbalkens bestämmelser om
t.ex. bedrägeri och samtidigt yrka återbetalning av obehörigen uppburet
stöd.

38

5.10    Omprövning, ändring, överklagande

5.10.1    Omprövning och ändring av äldreförsörjningsstöd

Regeringens förslag: Äldreförsörjningsstödet skall omprövas när
något förhållande som bestämmer stödets storlek har ändrats. Äldre-
försörjningsstödet får räknas om utan föregående underrättelse när en
förmån som betalas ut av den allmänna försäkringskassan ändras. Det-
samma skall gälla vid ändring av pension enligt utländsk lagstiftning
eller av avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kol-
lektivavtal.

En ändring av äldreförsörjningsstödet skall gälla från och med
månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit. En änd-
ring av äldreförsörjningsstödet skall dock gälla från och med samma
månad som den när anledningen till ändringen uppkom, om ändringen
avser hela den månaden.

Prop. 2000/01:136

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår dock att omprövning inte kan ske till den enskildes
nackdel.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts kan både
ekonomiska förutsättningar och familjeförhållanden förändras över tiden.
Det är därför rimligt att äldreförsörjningsstödet omprövas enligt samma
regler som föreslagits i lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl.
(prop. 2000/01:140) när förhållanden som påverkar stödets storlek
ändras. Omprövningen bör göras utan ansökan och får ske både när
inkomsten ökar och när inkomsten minskar. Äldreförsörjningsstödet får
omprövas utan föregående underrättelse när förmån som betalas ut av
den allmänna försäkringskassan, t.ex. utgående pension, ändras. Det-
samma skall gälla för pension enligt utländsk lagstiftning, avtalspension
eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal. Grundprincipen
är att en ändring av äldreförsöijningsstödet skall ske månaden efter den
månad då förhållandena som påverkar bidraget har ändrats. Ett undantag
finns dock, nämligen om de ändrade förhållandena avser hela månaden.
Då skall ändringen av äldreförsörjningsstödet gälla från och med den
månaden.

5.10.2 Överklagande m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring om omprövning, ändring och över-
klagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall tilläm-
pas i ärenden om äldreförsörjningsstöd.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att motsvarande bestäm-
melser som i lagen (1962:381) om allmän försäkring om överklagande
skall införas i lagen om äldreförsörjningsstöd.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget.

39

Skälen för regeringens förslag: De för försäkringskassan gängse Prop. 2000/01:136
reglerna om omprövning, ändring och överklagande av beslut enligt
20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gälla även
för äldreförsörjningsstödet. Bestämmelserna innebär bl.a. att ett beslut
om äldreförsörjningsstöd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. Försäk-
ringskassans beslut om äldreförsörjningsstöd skall gälla omedelbart om
något annat inte föreskrivits i beslutet.

5.11 Övriga bestämmelser

Regeringens förslag: Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall tillämpas på äldreförsörjningsstödet.

17 kap 1 § om sammanträffande av förmåner,

18 kap. 46-47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn,

20 kap 2 a § om provisoriska beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning,

20 kap. 5 § om preskription,

20 kap. 6 § första stycket andra meningen om förbud mot över-

låtelse,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag.

Skälen för regeringens förslag: Äldreförsörjningsstödets handlägg-
ning skall i så stor utsträckning som möjligt samordnas med de bestäm-
melser som försäkringskassorna redan i dag tillämpar enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och andra författningar. Regeringen
anser att de angivna bestämmelserna skall tillämpas på motsvarande sätt i
ärenden om äldreförsörjningsstöd. De angivna bestämmelserna är 17 kap.
1 § om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför-
säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriska beslut, 20 kap. 3 §
tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersättning, 20 kap. 5 §
om preskription av bidrag, 20 kap. 6 § första stycket andra meningen om
förbud mot överlåtelse av ersättning, 20 kap. 8 § fjärde stycket om utred-
ningsåtgärder, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga myndig-
heter, arbetsgivare m.fl.

5.12 Sekretessfrågor

Regeringens bedömning: Uppgifter om enskilds personliga för-
hållanden kommer vid handläggningen av ärenden om äldreförsörj-
ningsstöd att omfattas av sekretess enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100).

40

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att ett tillägg skall Prop. 2000/01:136
göras i 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) som innebär att sekretess
även gäller i ärenden enligt lagen om äldreförsörjningsstöd.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens
förslag.

Skälen för regeringens bedömning: Hos försäkringskassan gäller
enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) sekretess för uppgifter om
enskilds personliga förhållanden vid handläggningen av bl.a. ärenden
enligt lagstiftningen om allmän försäkring, allmän ålderspension, arbets-
skadeförsäkring eller handikappersättning och vårdbidrag eller enligt
lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller
enligt lagstiftning om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukvårds-
gymnastik.

I de ursprungliga förarbetena till bestämmelsen angavs att genom
uttrycket "annan jämförbar ekonomisk förmån" inbegreps sekretessen i
ärenden enligt bl.a. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lagen
(1962:329) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen-
sion samt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring (prop. 1979/80:2
s. 189). Det angavs vidare att sekretessregleringen skulle komma att gälla
även ärenden enligt annan då gällande eller framtida reglering av samma
karaktär. I sammanhanget nämndes att även ärenden enligt lagen
(1964:143) om bidragsförskott och lagen (1977:265) om statligt person-
skadeskydd omfattades av bestämmelsen.

Ovan nämnda lagar har i vissa fall ersatts av nya lagar med huvudsak-
ligen samma syfte som den äldre regleringen. Ekonomiska förmåner
enligt dessa nya lagar omfattas av uttrycket "annan jämförbar ekonomisk
förmån" (jfr Regner m.fl. Sekretesslagen, s. 7:39 f.). Ytterligare ett exem-
pel på ärenden som omfattas av sistnämnda uttryck är ärenden om bilstöd
till handikappade och ärenden om underhållsstöd (jfr aa s 7:40).

Regeringen anser att äldreförsörjningsstödet är en sådan ekonomisk
ersättning som faller under begreppet "annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild". Någon lagstiftningsåtgärd för att tillförsäkra enskilda
sekretess för uppgifter om deras personliga förhållanden vid handlägg-
ningen av ärenden om äldreförsörjningsstöd bedöms därför inte vara
nödvändig.

6      Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser

6.1       Ikraftträdande

Lagen om äldreförsörjningsstöd föreslås samordnas med ikraftträdandet
av den nya pensionsreformen och bör därför träda i kraft den 1 januari
2003.

6.2      Ekonomiska konsekvenser

Merkostnaden för att införa ett statligt äldreförsörjningsstöd beräknas till
96 miljoner kronor år 2003 och därefter 82 miljoner kronor per år.

41

Befintliga kostnader för socialbidrag beräknas uppgå till 635 miljoner Prop. 2000/01:136
kronor. Beloppet är baserat på faktiskt utbetalt socialbidrag 1998 för
personer som är 65 år och äldre och som beräknas komma i fråga för
äldreförsörjningsstödet. 1998 års belopp har uppräknats enligt Finans-
departementets KPI-prognos för år 2003. De befintliga kostnaderna före-
slås finansieras dels genom en minskning av det riktade statsbidraget till
kommunerna för flyktingmottagandet, dels genom en minskning av det
generella statsbidraget till kommunerna. Merkostnaden föreslås finansie-
ras genom medel antagna i 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100).

Det riktade statsbidraget

Genom att införa ett särskilt statligt försörjningsstöd för äldre personer
som i dag erhåller långvarigt försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen
(1980:620) avlastas kommunerna motsvarande kostnader för personer
som är 65 år eller äldre. För dem som omfattas av det kommunala flyk-
tingmottagandet får kommunerna i dag ersättning av staten. Statsbidraget
utbetalas i form av ett schablonbelopp för varje mottagen person och
skall täcka kommunens genomsnittliga kostnader för svenskundervisning
och försörjning under introduktionsperioden samt vissa andra mer-
kostnader som följer av flyktingmottagandet. Cirka hälften av dem som
kommer att få äldreförsörjningsstöd bedöms omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet. Den statliga schablonersättningen beräknas genom-
snittligt täcka kostnaderna för de äldre under de 20 första månaderna.
Därefter kan kommunerna återsöka de faktiska kostnaderna för utgivet
socialbidrag och introduktionsersättning fram till tidpunkten då per-
sonerna i fråga blir svenska medborgare, lämnar landet eller avlider. När
äldreförsörjningsstödet införs bör schablonersättningen för personer över
65 år minskas så att den fortsättningsvis endast täcker de kostnader som
inte hänförs till försörjningen. Detta beräknas minska statens kostnader
för nämnda schablonersättning med ca 20 miljoner kronor per år.

Den direkta statliga ersättningen till kommunerna för utbetalat bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620) till flyktingar över 65 år uppgick 1999
till ca 310 miljoner kronor. De totalt 330 miljoner kronor som på detta
sätt frigörs inom anslaget 10:3 Kommunersättningar vid flyktingmot-
tagande skall användas som delfinansiering av äldreförsörjningsstödet.

Nuvarande statsbidragsregler innebär att kommunerna återsöker ut-
givet socialbidrag kalenderårsvis i efterskott och att det ovan nämnda
anslaget belastas året efter det att kommunernas kostnader uppstått. Kon-
sekvensen av detta är att av de totalt 330 miljonerna, kan 20 miljoner
kronor överföras år 2003 och 310 miljoner kronor överföras först
år 2004. År 2003 överförs därför engångsvis 310 miljoner kronor från
utgiftsområde 25, anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting, till utgiftsområde 11.

Föreslagna förändringar medför behov av ändringar i Förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Rege-
ringen avser att återkomma med förslag till konkreta förändringar i
ersättningsreglerna.

42

Generella statsbidraget                                                 Prop. 2000/01:136

Då staten tar över försörjningskostnadema för dem som kommer att
omfattas av äldreförsörjningsstödet föreslås återstoden av de befintliga
kostnaderna 305 miljoner kronor, finansieras genom en minskning av det
generella statsbidraget till kommunerna.

Merkostnad

Eftersom äldreförsörjningsstödets skäliga levnadsnivå ligger på en högre
nivå jämfört med den nivå som gäller för socialbidrag uppkommer en
merkostnad. Därutöver beräknas de allmänna försäkringskassorna få en
initial administrationskostnad på 21 miljoner kronor. När systemet väl är
etablerat uppskattas administrationskostnaderna till cirka 7 miljoner
kronor per år.

Sammanfattningsvis föreslås att äldreförsörjningsstödet finansieras

genom att:

- 330 mkr överförs från Uo 8, anslag 10:3 till Uo 11, varav 20 mkr

år 2003 och ytterligare 310 mkr år 2004.

- 305 mkr överförs från Uo 25, anslag 91:1 till Uo 11.

- 310 miljoner kronor överförs engångsvis år 2003 från anslaget

91:2,Uo 25 till Uo 11

- 75 mkr tillförs Uo 11.

- 21 mkr tillförs Uo 10 år 2003 och därefter 7 mkr per år.

7      Författningskommentar

7.1       Förslaget till lag om äldreförsörjningsstöd

Förslaget till lag om äldreförsörjningsstöd överensstämmer i stora delar
med förslaget till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (BTPL) som
regeringen nyligen överlämnat till riksdagen (prop. 2000/01:140). Stödet
skall administreras av försäkringskassorna och ha en likartad konstruk-
tion och hantering som gäller för BTPL. Lagen om äldreförsörjningsstöd
har därför endast kommit att omfatta de särbestämmelser som gäller för
äldreförsörjningsstödet. I övrigt görs hänvisningar till angivna bestäm-
melser i BTPL som skall tillämpas på motsvarande sätt i ärenden om äld-
reförsörjningsstöd. Beträffande innebörden av dessa bestämmelser hän-
visas till författningskommentaren till BTPL.

Lagen inleds med en hänvisning till socialförsäkringslagen (1999:799),
SofL. Vissa för socialförsäkringarna generella bestämmelser, som är
tillämpliga på bl.a. äldreförsörjningsstödet, finns i den lagen. I SofL an-
ges de grundläggande villkoren för att en person skall vara försäkrad för
förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller omfattas av
de särskilda förmånslagar, till vilka bl.a. den nu föreslagna lagen om
äldreförsörjningsstöd kommer att höra, och som hänförs till socialförsäk-
ringarna. Bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren för att

43

ingå i den skyddade personkretsen skall således göras med tillämpning Prop. 2000/01:136
av bestämmelserna i SofL. Beträffande det närmare innehållet i SofL
hänvisas till författningskommentaren till den lagen (jfr. prop.
1998/99:119).

Äldreförsörjningsstöd skall endast utges till den som är bosatt i
Sverige. Ett tillägg skall göras i 3 kap. 2 § SofL så att äldreförsörjnings-
stödet hänförs till den bosättningsbaserade grenen av socialförsäk-
ringarna. Se närmare i författningskommentaren till den ändringen,
nedan i avsnitt 7.4. I SofL finns också bestämmelser om i vilka situatio-
ner en person skall anses bosatt i Sverige och således ingå i den person-
krets som kan vara berättigad till äldreförsörjningsstöd. För att sådant
stöd skall lämnas krävs därutöver att de materiella villkoren i denna lag
är uppfyllda.

I SofL finns även bestämmelser om utbetalning av förmåner vid ut-
landsvistelse. 4 kap. 2 § SofL skall kompletteras med en särskild regel
om att äldreförsörjningsstöd får utges om en vistelse utanför EES-
området kan antas vara längst tre månader. Se närmare i författnings-
kommentaren till den ändringen, nedan i avsnitt 7.3.

SofL innehåller även regler om handläggning av ärenden m.m.
Bestämmelser om vilken försäkringskassa som är behörig att fatta beslut
finns i 5 kap. SofL.

SofL innehåller även bestämmelser om anmälningsskyldighet till för-
säkringskassan vid vissa utlandsvistelser m.m.

Paragrafen behandlas i avsnitten 5.1 och 5.7.

Grunderna för rätten till äldreförsörjningsstöd framgår av första stycket
av paragrafen. Att bosättning i Sverige är en förutsättning för rätt till
äldreförsörjningsstöd framgår av 1 § genom hänvisningen till socialför-
säkringslagen (1999:799).

Äldreförsörjningsstöd kommer att kunna utges först från och med den
månad då den stödberättigade fyller 65 år. Den som före den månaden
inte själv kan tillgodose sitt behov av försörjning kommer att vara hänvi-
sad till socialtjänsten för prövning av rätt till ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen i dess lydelse enligt prop. 2000/01:80. Från och med
den månad då personen fyller 65 år skall behovet i första hand tillgodo-
ses genom äldreförsörjningsstöd.

Äldreförsörjningsstödet skall vara inkomstprövat. Rätten till äldreför-
sörjningsstöd och stödets storlek är beroende av den stödberättigades,
och om han eller hon är gift, även makens inkomster. Vem som är att
betrakta som gift samt likställd med gift framgår av avsnitt 5.7.1 ovan.
Inkomstprövningen sker enligt särskilda regler som i stort anknyter till
den inkomstprövning som föreslagits i lagen om bostadstillägg till pen-
sionärer m.fl. (prop. 2000/01:140). Den närmare innebörden av inkomst-
prövningen framgår av 7 § förslaget till lag om äldreförsörjningsstöd, se
nedan i författningskommentaren till den paragrafen.

Enligt andra stycket avses med inkomst den inkomst, för år räknat,
som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.

44

Bestämmelsen innebär att äldreförsörjningsstöd endast utges om den Prop. 2000/01:136
stödberättigade tar ut samtliga sådana förmåner som han eller hon har rätt
till i form av inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension, garantipension enligt lagen (1998:702)
om garantipension eller bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg enligt
den föreslagna lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140). Det skall således inte vara möjligt att avstå från dessa
förmåner och istället erhålla äldreförsörjningstöd för samma tid.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.6.

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldreförsörjningsstödets nivå
och innehåll. Äldreförsörjningsstödet skall enligt första stycket dels till-
försäkra den stödberättigade en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkra den
stödberättigade medel för att täcka en skälig bostadskostnad.

Andra stycket anger vad som avses med begreppet skälig levnadsnivå
enligt lagen. Den skäliga levnadsnivån skall per månad motsvara en
tolftedel av 1,294 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och
1,084 gånger prisbasbeloppet för den som är gift. Nivån är densamma
som den som skall gälla för beräkning av särskilt bostadstillägg enligt
den föreslagna lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140). Den skäliga levnadsnivån är fastställd med hänsyn till att
de som är permanent beroende av äldreförsörjningsstöd kommer att vara
det under en inte alltför kort tidsperiod utan möjligheter till annan
försörjning. Nivåbestämningen innebär att äldreförsörjningsstöd aldrig
kan lämnas med högre belopp än den del av prisbasbeloppet som lagen
anger. Nivån för äldreförsörjningsstödet är beräknad att täcka de
kostnader som ingår i riksnormen enligt socialtjänstlagen i dess lydelse
enligt regeringens proposition 2000/01:80 samt därutöver skäliga kostna-
der för hushållsel, hemförsäkring, läkarvård och läkemedel upp till hög-
kostnadsskydd, viss tandvård, resor och nyanskaffning av möbler och
husgeråd. Utgångspunkten vid fastställande av nivån för äldreförsörj-
ningsstöd har varit att personer som beviljas stödet inte skall behöva
ansöka om ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen för sin grund-
läggande försörjning. I undantagsfall kan den sökande ha andra god-
tagbara kostnader än vad som ingår i äldreförsöijningsstödet eller ha
särskilt höga kostnader för någon ingående post. I dessa fall är han eller
hon hänvisad till att söka ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Det
ankommer då på socialtjänsten att pröva om den sökande är i behov av
bistånd enligt socialtjänstlagen för att uppnå en skälig levnadsnivå i
socialtjänstlagens mening. Äldreförsörjningsstödet innebär således inte
någon förändring av det yttersta ansvaret för medborgarnas försörjning
enligt socialtjänstlagen.

I tredje stycket anges nivån för den högsta godtagbara bostadskostna-
den, 5 700 kronor per månad för den som är ogift och 2 850 kronor för
den som är gift. För boende i tvåbäddsrum i särskilt boende skall en
bostadskostnad som för var och en av de boende uppgår till högst
2 850 kronor per månad anses som en skälig bostadskostnad. Denna
regel blir tillämplig när andra än makar är bosatta i tvåbäddsrum i särskilt
boende. Nivån överensstämmer med vad som skall gälla för beräkning av
särskilt bostadstillägg enligt den föreslagna lagen om bostadstillägg till

45

pensionärer m.fl. För makar och med dem likställda skall bostads- Prop. 2000/01:136
kostnaden beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.
Detta innebär att den som är gift kan få äldreförsörjningsstöd för bostads-
kostnaden med högst 2 850 kronor och aldrig mer än halva verkliga
bostadskostnaden. Vem som är att betrakta som gift respektive likställd
med gift framgår ovan av avsnitt 5.7.1.

Vid tillämpningen av lagen om äldreförsörjningsstöd avses med prisbas-
belopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring fast-
ställda prisbasbeloppet.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.6.2.

Paragrafen anger att vissa bestämmelser i den föreslagna lagen om
bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140) skall tillämpas
på motsvarande sätt vid beräkning av godtagbara bostadskostnader för
rätt till äldreförsörjningsstöd. Dessa bestämmelser innebär följande.
Äldreförsörjningsstöd utges endast för kostnad för bostad där den stöd-
berättigade har sitt huvudsakliga boende (permanentbostaden). För
bostad i särskild boendeform utges äldreförsörjningsstöd endast för
boende i lägenhet eller för boende i en- och tvåbäddsrum. Den som vistas
eller bor i en särskild boendeform eller i ett liknande boende har rätt till
äldreförsörjningsstöd för sin ursprungliga permanentbostad under högst
sex månader från det att försäkringskassan bedömt vistelsen eller boendet
i den särskilda boendeformen som stadigvarande. Äldreförsörjningsstöd
utges inte för sådan bostadskostnad som fastställts med beaktande av den
stödberättigades inkomst.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.7.

Första stycket innehåller bestämmelser om hur den sökandes inkoms-
ter påverkar rätten till äldreförsörjningsstöd. Beräkningen av den stöd-
berättigades inkomster skall ske enligt 21 § första stycket förslaget till
lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140), BTPL.
Vid beräkning av rätt till äldreförsörjningsstöd skall vidare även det sär-
skilda bostadstillägget enligt 20 § BTPL samt bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag räknas som inkomst.

Som inkomst vid prövning av rätt till äldreförsörjningsstöd skall enligt
21 § första stycket BTPL således hänföras inkomster enligt 12 § första
stycket 1-3 BTPL efter avdrag för skatt, inkomster som avses i 15-17 §§
BTPL samt bostadstillägg enligt BTPL. Därtill skall även särskilt
bostadstillägg samt bostadsbidrag räknas som inkomst, om sådant utbe-
talats.

Av andra stycket framgår för den som är gift eller likställd med gift
person att inkomsterna respektive värdet av förmögenhet skall beräknas
utgöra hälften av deras sammanlagda inkomster. Vem som är att betrakta
som gift respektive likställd med gift framgår ovan av avsnitt 5.7.1.

46

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.6.1.

Paragrafen anger med vilket belopp äldreförsörjningsstöd skall utges.
Den stödberättigade skall garanteras medel för att dels täcka sin faktiska
boendekostnad, upp till den angivna högsta godtagbara nivån, dels till-
försäkras en skälig levnadsnivå. Hänsyn skall därefter tas till de inkoms-
ter den stödberättigade har, beräknade enligt 7 §. Äldreförsörjningsstödet
skall därefter motsvara mellanskillnaden mellan den garanterade nivån
och de inkomster den stödberättigade har.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.8.1.

Enligt första stycket lämnas äldreförsörjningsstöd från och med den
månad då rätt till förmånen inträtt, dock tidigast från och med ansök-
ningsmånaden. Det innebär, till skillnad mot vad som föreslås gälla för
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg enligt den föreslagna lagen om
bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140), att äldreförsöij-
ningsstöd inte kan utgå för tid före ansökningsmånaden.

Enligt andra stycket kan äldreförsörjningsstöd betalas ut under högst
tolv sammanhängande månader. Därefter krävs en ny ansökan.

Av tredje stycket framgår att rätten till äldreförsörjningsstöd upphör
månaden efter att den berättigade avlidit eller då rätten till stödet annars
har upphört. Bestämmelsen motsvarar i sak 16 kap. 9 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring om när pensionsförmån upphör.

10 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.9.

Enligt paragrafen skall äldreförsörjningsstöd betalas ut månadsvis.
Årsbeloppet skall avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med
tolv.

Paragrafen hänvisar till regler i den föreslagna lagen om bostadstillägg
till pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140), BTPL, som skall tillämpas på
motsvarande sätt i ärenden om äldreförsörjningsstöd. Beträffande till-
lämpningen av dessa regler hänvisas till författningskommentaren till den
lagen.

Av 5 § BTPL framgår vem som är att betrakta som gift, likställd med
gift person och likställd med ogift person vid tillämpningen av lagen om
äldreförsörjningsstöd (bestämmelsen behandlas ovan i avsnitt 5.7.1).

22 § BTPL innehåller bestämmelser om vad en ansökan skall innehålla
och var den skall lämnas (bestämmelsen behandlas ovan i avsnitt 5.8.1).

25 § BTPL reglerar utbetalning av bostadstillägg för förfluten tid
(bestämmelsen behandlas ovan i avsnitt 5.9.).

Av 26 § BTPL framgår i vilka situationer den enskilde är anmälnings-
skyldig till försäkringskassan vid ändrade förhållanden. Sådan anmäl-
ningsskyldighet föreligger vid väsentligt ökade inkomster av vissa an-
givna slag, vid bostadsbyte eller ändrade boendeförhållanden eller om
den stödberättigade gifter sig eller äktenskapet upplöses. Bestämmelsen
är införd efter Lagrådets synpunkter. I 5 kap. 3 § socialförsäkringslagen
(1999:799), SofL, finns kompletterande regler om anmälningsskyldighet

Prop. 2000/01:136

47

som blir tillämpliga i ärenden om äldreförsörjningsstöd. Detta framgår av Prop. 2000/01:136
hänvisningen i 1 § till SofL. Enligt 5 kap. 3 § SofL skall den som lämnar
Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätten till förmåner
enligt 2 eller 4 kap. anmäla detta till försäkringskassan. Bestämmelsen
innebär bl.a. att anmälningsskyldighet föreligger för den som lämnar
Sverige för längre tid än ett år samt för den som avser att vistas i ett land
utanför EES-området under mer än tre månader (bestämmelserna
behandlas ovan i avsnitt 5.5, 5.5.1 och 5.9.1).

I 27 och 28 §§ BTPL finns bestämmelser om omprövning och ändring

av bostadstillägg (bestämmelserna behandlas ovan i avsnitt 5.10.1).

I 29 § BTPL finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet för banker och
andra penninginrättningar (bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.7.3).

30 och 31 §§ BTPL reglerar återbetalningsskyldighet och avdrag på
bostadstillägg (bestämmelserna behandlas ovan i avsnitt 5.9.2).

12 §

I paragrafen anges att vissa bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) skall tillämpas på motsvarande sätt vid tillämpningen
av lagen om äldreförsörjningsstöd.

Av 17 kap. 1 § AFL framgår bl.a. att socialnämnden från försäkrings-
kassan får uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning till den del
den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes
samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som den
retroaktiva ersättningen avser, om någon i väsentlig mån har fått sin för-
sörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620).

I 18 kap. 46-47 §§ AFL finns bestämmelser om Riksförsäkrings-
verkets tillsyn.

20 kap. AFL innehåller bestämmelser om provisoriska beslut, om pre-
skription av bidrag, om utredningsåtgärder, indragning och nedsättning
av ersättning, om förbud mot överlåtelse av ersättning och om uppgifts-
skyldighet. Dessa bestämmelser skall tillämpas även i ärenden om äldre-
försörjningsstöd.

I 20 kap. 10-13 §§ AFL finns bestämmelser om omprövning, ändring
samt överklagande av beslut som skall tillämpas i ärenden om
äldreförsörjningsstöd.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om
bostadstillägg till pensionärer m.fl.

24 §

Paragrafen skall kompletteras med att bostadstillägg enligt förslaget till
lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. oavsett bostadstilläggets stor-
lek alltid skall betalas ut om äldreförsörjningsstöd betalas ut. Ändringen
är en följd av att propositionerna Reformerade regler för bostadstillägg
till pensionärer m.fl. och äldreförsörjningsstöd inte lämnats samtidigt.

48

7.3      Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om Prop. 2000/01:136
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

4 kap.

Paragrafen anger utgivande av bosättningsbaserade förmåner vid vistelse
utanför EES-området. Enligt första stycket får sådana förmåner endast
utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Första
stycket skall kompletteras med en bestämmelse om att äldreförsörjnings-
stödet endast får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre
månader. Bedömningen av utlandsvistelsens längd skall göras i samband
med utresan. Bedöms vistelsen vara längre än tre månader kan äldre-
försörjningsstöd inte utges under utlandsvistelsen.

7.4      Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:000) om
ändring i lagen (2001:000) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799)

3 kap.

I paragrafen anges den lagstiftning utanför lagen (1962:381) om allmän
försäkring om bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner som en i
Sverige bosatt person omfattas av. Äldreförsörjningsstödet skall utgöra
en bosättningsbaserad socialförsäkringsförmån och skall därför förteck-
nas i paragrafen.

7.5      Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)

Äldreförsörjningsstödet skall, på samma sätt som gäller för ekonomiskt
bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) och bostadstillägg till pensio-
närer m.fl., vara en skattefri ersättning. Inkomstskattelagen skall
kompletteras med en sådan regel.

49

Sammanfattning av betänkandet Socialtjänst i
utveckling (SOU 1999:97)

Hösten 1997 fick jag regeringens uppdrag att se över vissa frågor om
socialtjänstlagen, dess uppgifter och tillsynen över den. Mot bakgrund av
de lagändringar och organisatoriska eller ekonomiska förändringar som
skett i samhället under 1990-talet skulle förslag lämnas om bl.a. lagens
struktur och konstruktion, sambandet mellan socialbidrag och övriga
trygghetssystem, socialtjänstens finansiering och tillsynen över social-
tjänsten.

Genom tilläggsdirektiv utvidgades uppdraget till att även lämna förslag
till hur den ekonomiska tryggheten för'vissa äldre invandrare ska ut-
formas. Vidare uppdrog regeringen i december 1998 åt utredningen att
överväga en tydligare reglering av anhörigstödet och att analysera
effektiviteten i tillsynen av vård, service och stöd till psykiskt störda.

Som stöd i utredningsarbetet har förutom sekretariatet funnits sak-
kunniga och experter. Flera departement, myndigheter och intresseorga-
nisationer har varit representerade. Till största delen råder enighet om de
förslag som läggs. I vissa delar har dock särskilda yttranden lämnats.

Grundläggande principer för socialtjänsten

Översyn av socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter har skett med
utgångspunkten att grundläggande målsättningar och värderingar för
socialtjänsten ska ligga fast. Detta anges i direktiven. Det gäller princi-
perna om helhetssyn, det förebyggande perspektivet och att den enskildes
resurser ska tas tillvara. Men förutsättningarna för kommunala verk-
samheter är i dag annorlunda än när förarbetena till socialtjänstlagen
(1980:682) utarbetades. Det gäller såväl ansvarsfördelning som organisa-
toriska och ekonomiska förhållanden. Med hänsyn till detta har ut-
redningen funnit skäl att närmare analysera begreppet helhetssyn, som
har varit ett centralt begrepp när vårdsektorn successivt har reformerats.

När socialtjänstreformen genomfördes i början av 1980-talet innebar
helhetssynen ett uppbrott från den traditionella socialvårdens arbets-
metoder med dess uppdelning på olika funktioner. Helhetssynen innebär
att en individs totala situation och omgivning ska beaktas i skilda
behandlings- och servicesammanhang. För att underlätta ett sådant för-
hållningssätt skulle huvudansvaret för socialtjänsten ligga på en nämnd.
Socialtjänstens indelning i verksamhetsnivåer - individinriktade, allmänt
inriktade och strukturinriktade insatser - var också ett uttryck för det
inflytande helhetssynen hade, liksom socialtjänstlagens karaktär av
ramlag.

Sedan år 1992 har kommunerna stor frihet att själva utforma sin
nämnd- och förvaltningsorganisation. Det är t.ex. inte längre obligato-
riskt att ha en socialnämnd. Att ansvarsfördelningen mellan landsting och
kommuner förändrats under 1990-talet har också bidragit till organisa-
toriska förändringar. Helhetssynen som organisatorisk princip har därför
inte samma tyngd som tidigare.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 1

50

Trots detta är utredningen av den uppfattningen att en helhetssyn med Prop. 2000/01:136
fokus på den enskildes behov fortfarande är en grundläggande utgångs- Bilaga 1
punkt för det sociala arbetet. Socialtjänsten ska ha ett brett perspektiv på
enskilda människors situation, problem och resurser. Det gäller att förstå
den enskildes situation i förhållande till det sammanhang och den
omgivning som han eller hon ingår i eller är en del av. De stödinsatser
som behövs ska också ges på sådant sätt att den enskilde kan ta tillvara
och utveckla sina egna resurser. Principen om att ta tillvara den enskildes
egna resurser äger alltså fortfarande stor giltighet liksom principen om
det förebyggande perspektivet i socialt arbete.

Socialtjänstlagens struktur och konstruktion

Under utredningsarbetet har socialtjänstlagens struktur och konstruktion
ingående diskuterats och analyserats. Den slutsats utredningen kommit
fram till är densamma som socialtjänstkommitténs (SOU 1994:139),
nämligen att socialtjänstlagens grundläggande struktur och konstruktion
inte bör förändras.

Dess grundläggande karaktär av ramlag ska alltså behållas. De främsta
skälen för detta är att den öppna karaktären på bestämmelser i en sådan
lag ger utrymme för att anpassa tillämpningen av den till såväl
omständigheterna i det enskilda fallet som till samhällsutvecklingen och
huvudmannens inflytande.

Men socialtjänstlagen är ingen renodlad ramlag. Den innehåller också
bestämmelser som är mer styrande och formella till sin karaktär. Att ha
sådana bestämmelser i en ramlag har ibland ifrågasatts med hän visning
till det kommunala självbestämmandet. Behov från regeringens och
riksdagens sida att särskilt framhålla och genomdriva en viss viljein-
riktning eller skapa ett särskilt skydd för vissa personer eller värden
kommer dock alltid att finnas. Men också detta är uttryck för den
demokratiska process som kommer till uttryck i lagstiftningen. Det bör
inte i sig ge anledning till att överge ramlagstekniken och de fördelar den
ger så länge inslagen av detaljerad styrning är begränsad. En ramlag för
socialtjänsten som anger övergripande ambitioner och mål för vissa
verksamheter i socialtjänsten och stödet till vissa grupper i samhället är
alltså enligt socialtjänstutredningen att föredra framför en detaljreglering.
En sådan lag ger möjligheter att anpassa tillämpningen efter lokala behov
och förutsättningar. Men det finns också nackdelar såsom att lagen
tillämpas på olika sätt, dvs. med bristande likvärdighet, i skilda delar av
landet. En aktiv tillsyn, uppföljning och utvärdering kan motverka och
utjämna sådana nackdelar.

En särskild lag om socialbidrag

En förändring i socialtjänstlagens konstruktion bör ändå göras. Social-
bidragshanteringen ska visserligen även fortsättningsvis vara en del av
socialtjänstens verksamhet, men utredningen föreslår att bestämmelserna
om ekonomiskt bistånd i form av socialbidrag lyfts ut ur socialtjänstlagen
och regleras i en särskild lag om socialbidrag.

51

Det främsta skälet för ett sådant förslag är att socialbidraget under Prop. 2000/01:136
1990-talet mist sin karaktär av tillfälligt ekonomiskt stöd. Antalet perso- Bilaga 1
ner som är långvarigt beroende av socialbidrag har flerdubblats under
detta decennium. Oberoende av konjunkturläget tyder också utveck-
lingen på att fler människor än för ett tiotal år sedan kommer att vara
beroende av socialbidrag för mer varaktiga behov. Socialbidraget kan då
också förväntas få en svagare koppling till renodlade sociala problem,
medan dess koppling till bristande fotfäste på arbetsmarknad eller utbild-
ning förstärks. Det blir alltså människors försörjningsproblem som står i
fokus. Mer generella lösningar som alternativ till socialbidrag torde
åtminstone på kort sikt anses alltför kostsamma för att vara reella
alternativ.

Många verksamhetsföreträdare har länge förespråkat att socialbidraget
organisatoriskt skiljs ut från övrigt socialt arbete. Detta är också vanligt i
länder utanför Norden.

Kravet på helhetssyn är inget hinder för en särskild lag om
socialbidrag. Det är viktigt att slå fast att de grundläggande värderingar,
som gäller för socialtjänstens arbete och som kommer till uttryck i
socialtjänstlagens portalparagraf, fortfarande ska ha giltighet för social-
bidraget. Dessutom föreslås en övergripande bestämmelse, som anger
målinriktningen för lagens tillämpning.

Socialbidraget är och ska vara det yttersta ekonomiska skyddsnätet för
medborgarna. En viktig uppgift för socialtjänsten är att i nära samverkan
med arbetsmarknadsmyndigheter och försäkringskassor stödja enskilda
att efter förmåga ta ansvar för sin och sin familjs försörjning. Social-
bidraget ska träda in när det inte finns några andra möjligheter till
försörjning. Denna princip upprätthålls i dag genom kravet på individuell
behovsprövning. Den fyller väl sin funktion och ska gälla också
framöver.

Den individuella behovsbedömningen har i vissa fall uppfattats om
åldersrelaterad. Exempelvis finns det skäl att ha en särskilt restriktiv
hållning vad gäller socialbidrag till ungdomar. Samhällets insatser för
unga människor bör koncentreras på områden som stödjer positiva
attityder till och ger möjligheter till egenförsörjning.

Bestämmelserna för socialbidraget föreslås utformas som rättighets-
bestämmelser. Beslut om socialbidrag ska alltså kunna överklagas med
förvaltningsbesvär. Detta är i huvudsak fallet redan i dag och gäller även
för socialförsäkringsförmåner.

Begränsningen till socialbidrag för akut tandvård upphör. Det ska vara
möjligt att få socialbidrag också för annan tandvård.

En samlad lag om vård och omsorg fordrar en särskild översyn

Äldreomsorg är inget entydigt begrepp. Det används ibland för att be-
teckna de sociala insatser för äldre som ryms i socialtjänstlagens
reglering. Men det är också ett samlande begrepp för olika insatser i form
av vård och omsorg som ges till äldre. Det omfattar då både allmänna
och individinriktade insatser och såväl sociala som medicinska insatser. I
denna betydelse är äldreomsorgen en verksamhet som regleras av två
lagar, socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Att samla de

52

bestämmelser som i dag reglerar äldreomsorgen i en särskild vård- och Prop. 2000/01:136
omsorgslag har i olika sammanhang framförts som ett alternativ. Under Bilaga 1
utredningsarbetet har möjligheterna till en sådan lag analyserats. Men
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen har principiellt olika
strukturer och konstruktioner. En förändring i riktning mot en särskild
vård- och omsorgslag är en så komplex och omfattande förändring att
den fordrar en särskild översyn.

Ändringar i och omredigering av socialtjänstlagen

I socialtjänstlagen regleras socialnämndens (motsvarande) uppgifter i
samma omfattning som tidigare med undantag av behovet av ekonomiskt
stöd till grundläggande försörjning. Ekonomiskt stöd till vård- och
behandlingsinsatser ska alltså prövas enligt socialtjänstlagen. Några
förändringar när det gäller socialtjänstens uppgifter att verka för att
människor ska ha goda levnadsförhållanden och svara för enskildas
behov av upplysningar, råd, stöd, omsorg och vård föreslås i princip inte.
Likaså kvarstår bestämmelserna som reglerar omsorg om bam och
ungdomar, äldre och personer med funktionshinder och åtgärder för
missbrukare. Däremot behöver socialtjänstlagen redigeras om. Detta är
en följd av såväl denna utrednings förslag om regleringen av
socialbidraget och vissa preciseringar i socialtjänstlagen som tidigare
ändringar som gjorts i lagen under årens lopp.

Rättssäkerheten för den enskilde förstärks

I socialtjänstlagen införs en bestämmelse om att den enskilde som har
behov av stöd och hjälp, service, vård, omsorg och behandling ska ha rätt
till bistånd om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det råder också
stor samstämmighet om att frågor om enskilda människors rättsäkerhet
ska väga tungt. Hur den enskildes rättssäkerhet ska utformas finns det
dock skilda uppfattningar om, vilka också varierar över tid, mellan olika
samhällssektorer och mellan skilda politiska uppfattningar. Hur rätts-
säkerheten kommer till uttryck beror slutligen alltid på vilka avvägningar
som görs mellan skilda intressen och viljor.

Den prövning och analys som skett inom utredningens ram leder fram
till ställningstagandet att den enskildes ställning inom socialtjänsten
måste få ett särskilt skydd. Även om lagens materiella bestämmelser är
ett skydd i sig för den enskilde, är det inte alltid verkningsfullt i det
individuella fallet för att hävda lagens mening mot det offentliga. Det ska
därför i alla situationer finnas en möjlighet för enskilda att kunna
överklaga biståndsbeslut genom förvaltningsbesvär. För detta talar sär-
skilt att socialtjänsten vänder sig till människor, som av olika skäl kan ha
svårt att hävda sin rätt i den offentliga debatten.

- och ska vara lika för alla

Socialtjänstlagen ska alltså innehålla en bestämmelse av
rättighetskaraktär för att tillgodose enskildas behov av insatser. Alla
medborgare som berörs av lagen ska då också ha samma skydd och rätt

53

till stöd. Utredningen kan inte finna några skäl vare sig för att utmönstra Prop. 2000/01:136
några individers behov av stöd och hjälp bara för att de hänförs till någon Bilaga 1
särskild grupp eller för att ha olika regler för olika slags insatser.

Genom stödet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå

Nivån på biståndet har kopplats till begreppet skälig levnadsnivå. Men
med ledning av detta begrepp ska inte bara nivån på biståndet, utan också
vilken form av insats som kan komma i fråga, bestämmas. Det är inte
möjligt att tydligt skilja nivån från innehållet utan att den skäliga lev-
nadsnivån blir ett uttryck också för kvaliteten i insatsen och för vilken
ambitionsnivå som kan anses vara rimlig i varje enskilt fall mot bakgrund
av rättighetsbestämmelsens syfte.

En bestämmelse av detta slag, dvs. att tillförsäkra den enskilde en
skälig levnadsnivå, ska kunna användas även om förutsättningarna
förändras genom samhällsutvecklingen. Över tiden ändrade ekonomiska
och andra förutsättningar, liksom metodutveckling, som medför ändrade
arbetsformer, kräver en generell utformning som tillåter en flexibel
uttolkning och användning. Även om nackdelarna med en såväl till nivå
som innehåll allmänt hållen bestämmelse är kända ser utredningen i dag
inget bättre alternativ för att säkerställa den enskildes behov av stöd än
en i lag föreskriven individuell rätt till insats för livsföringen i vissa fall.

Rättigheter och de kommunala resurserna

Både den nya lagen om socialbidrag och den reviderade socialtjänstlagen
innebär utökade möjligheter att överklaga för den enskilde.

För båda lagarna ska enligt utredningens uppfattning gälla att det i det
enskilda fallet ska tas rimliga hänsyn till kommunens resurser. Ekono-
miska restriktioner är ett legitimt intresse som ska få vägas in vid beslut
om bistånd.

Stödet för anhöriga/närstående förtydligas i socialtjänstlagen

I samband med att vissa förändringar gjordes i socialtjänstlagen år 1998
infördes en ny bestämmelse om stöd för anhöriga som vårdar närstående
som är långvarigt sjuka, gamla eller funktionshindrade. Detta skedde
genom ett tillägg i den paragraf (5 § SoL), som reglerar socialtjänstens
uppgifter. Anhöriga och andra närstående gör omfattande och mycket
betydelsefulla insatser vid vården av äldre och sjuka personer. Att stödja
dem i detta arbete är så viktigt att det bör vara en särskilt reglerad
skyldighet för kommunen att göra det. Utredningen föreslår att detta sker
genom att en ny paragraf införs i socialtjänstlagen, där skyldigheten
förtydligas.

Målet för anhörigstödet är enligt utredningens mening trehövdat. Det
första handlar om att visa anhörigvårdama samhällets uppskattning, det
andra är att medverka till anhörigvårdares livskvalitet trots deras vård-
åtagande och det tredje är att förebygga utbrändhet. I detta sammanhang
är det viktigt att framhålla att skyldigheten för kommunerna att ge stöd
inte får bli eller upplevas som krav på anhöriga. Det får heller inte

54

innebära att personer med behov av vård och omsorg känner krav på att Prop. 2000/01:136
ta emot vård av anhöriga. Ömsesidigheten i förtroendet vårdtagare - Bilaga 1
vårdgivare kan inte nog betonas.

Särskilda stimulansmedel for att främja metodutvecklingen i det
sociala arbetet

Tidiga insatser i form av social rådgivning och personligt stöd är centrala
inslag i ett effektivt och framgångsrikt socialt arbete. Det är viktigt att
regering och riksdag främjar en fortsatt metodutveckling inom detta
område. Detta kan ske genom att Socialstyrelsen får i uppdrag att fördela
särskilda stimulansmedel.

Begreppet skälig levnadsnivå fyller väl sin funktion

Utredningsuppdraget har omfattat uppgiften att analysera begreppet
skälig levnadsnivå och då behandla frågan om det med hänsyn till den
enskildes rättssäkerhet är möjligt att ge kommunerna mer utrymme för
lokalt anpassade lösningar.

Begreppet skälig levnadsnivå avser innehåll och nivåer för alla former
av bistånd, inte bara det ekonomiska. Socialnämnden kan utfärda
rekommendationer eller riktlinjer till vägledning vid biståndsbedöm-
ningar om vad som i den egna kommunen är att betrakta som skälig
levnadsnivå. Detta gäller med undantag av de preciseringar som gäller
för försörjningsstödet. Men begreppets grundläggande betydelse anges i
socialtjänstlagens portalparagraf. Oavsett vilka riktlinjer som finns måste
en prövning av rätten till bistånd i varje enskild fall alltid ske utifrån den
enskildes behov.

En rättsvetenskaplig undersökning av begreppet skälig levnadsnivå
inom socialtjänstlagen och motsvarande begrepp i LSS har nyligen pre-
senterats. Efter att ha gått igenom Regeringsrättens domar konstaterar
författaren att det från början vaga begreppet skälig levnadsnivå har
preciserats genom domstolens avgöranden när det gäller socialbidrag
men inte för andra former av bistånd. Utredningens slutsats efter en
samlad analys är att lagen i sin nuvarande utformning ger kommunerna
ett betydande utrymme för lokalt anpassade lösningar. I detta måste
också ligga att domstolarna i valet mellan olika instanser ska ha att väga
in kostnadsaspekter när biståndsinsatser vägs mot varandra.

Försörjning

Sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem ska, enligt
direktiven, analyseras utifrån övergripande förändringar i samhället
under 1990-talet, särskilt när det gäller förändringar i de statliga
transfereringarna. Dessutom ska förslag lämnas om hur individ- och
familjeomsorgen kan förändras så att den bättre stämmer överens med
den avsedda funktionen att främst stödja enskilda med ett individuellt
bistånd som är föranlett av tillfälliga sociala eller ekonomiska problem.

55

Förslagen får inte medföra att de sammantagna offentliga åtagandena Prop. 2000/01:136
utökas. Om detta även avser kostnader bör noteras att utredningen inte Bilaga 1
kunnat lägga förslag som, utan kostnadskonsekvenser för den offentliga
sektom, påtagligt minskar socialbidragsberoendet. Detta beror i huvud-
sak på socialbidragets kostnadseffektivitet genom dess träffsäkerhet och
den individuella behovsprövningen.

Socialbidraget under 1990-talet - en försörjningskälla

Under 1990-talets första sju år fördubblades kostnaderna, i reala termer,
för socialbidraget. Under samma tidsperiod mer än fördubblades den
andel hushåll som under flera år var beroende av socialbidrag. Social-
bidraget fungerar därmed inte längre enbart som ett yttersta skyddsnät,
utan har stor betydelse för många människors försörjning. Den
huvudsakliga förklaringen till detta är utvecklingen på arbetsmarknaden
med hög arbetslöshet särskilt bland nya invandrare och ungdomar. Att
många bland dem inte lyckades etablera sig på arbetsmarknaden
medförde i sin tur att de inte omfattades av de försäkringar som byggts
upp till skydd för den enskilde vid arbetslöshet och sjukdom.

Den offentliga sektoms svaga budgetssituation till följd av problemen i
den svenska ekonomin i början av 1990-talet bidrog också till att
socialbidragskostnaderna ökade. Staten tvingades bl.a. sänka nivåerna i
socialförsäkringssystemet samtidigt som kommunerna ökade brukarav-
giftema, särskilt inom barnomsorgen. Till detta kom att skattepolitiken
lades om i början av 1990-talet. Växlingen från direkt till indirekt be-
skattning kom att missgynna hushåll med låga inkomster.

Det förtjänar att påpekas att utvecklingen med ökade socialbidrag
brutits under de senaste två åren. Kostnaderna för socialbidrag var en
miljard kronor lägre år 1998 jämfört med år 1997. Detta beror främst på
den förbättrade arbetsmarknaden, men kommunernas möjligheter att
kräva deltagande i kompetenshöj ande åtgärder kan också haft en viss
inverkan.

Av samstämmiga uppgifter från kommunföreträdare är det unga
människor med förhållandevis goda förutsättningar som fatt arbete,
medan många andra är fortsatt beroende av socialbidrag för sin försörj-
ning. Detta gäller särskilt gruppen nya invandrare.

Ett långvarigt beroende av socialbidrag riskerar att påverka den
enskildes motivation och förmåga att försörja sig själv. Om det ekono-
miska utbytet av arbete uteblir genom höga marginaleffekter eller om
den enskildes kunskaper och färdigheter inte utnyttjas ökar risken att den
enskilde anpassar sig till ett liv utanför arbetsmarknaden.

Oroande i detta sammanhang är att många barnfamiljer är långvarigt
beroende av socialbidrag. År 1996 levde 120 000 bam i sådana familjer.
Hur deras självbild och attityder påverkas finns skäl att fundera över.
Oroande är också att en inte obetydlig grupp människor "faller mellan"
arbetsförmedling och socialtjänst. De är arbetslösa men bedöms av
arbetsförmedlingen som inte förmedlingsbara och får därför ingen eller
begränsad service. Socialtjänsten menar ofta att samma personer står till
arbetsmarknadens förfogande och därför bör få del av arbetsmarknads-
politiska åtgärder.

56

Vägar ut ur beroendet av socialbidrag                                Prop. 2000/01:136

För att minska beroendet av socialbidrag behövs insatser inom flera ^daga
politikområden inte bara socialpolitiken. Det förslag och de bedömningar
som utredningen gör har en socialpolitisk grund, som inte helt kunnat
avvägas mot andra berörda områden. Bedömningarna bör därför närmast
ses som en katalog över tänkbara förändringar som behöver beredas
ytterligare.

- introduktionsersättning i stället för socialbidrag

Utredningen föreslår att det ska vara obligatoriskt för kommunerna att
betala ut introduktionsersättning i stället för socialbidrag till skydds-
behövande och andra som omfattas av det kommunala flyktingmot-
tagandet under den tid de introduceras i det svenska samhället. Ofta
handläggs det i dag som ett socialbidrag. Men vid handläggningen av
introduktionsersättningen ska det vara tydligt att det är en ersättning för
det introduktionsprogram den enskilde deltar i och inte ett socialt bidrag.

Om en statlig beskattad introduktionsersättning infördes skulle det bli
än tydligare att försörjningsstödet under introduktionstiden inte är ett
socialbidrag. Enligt utredningens bedömning finns det skäl att överväga
att på längre sikt införa en sådan typ av ersättning till flyktingar som får
permanent uppehållstillstånd. Den skulle kunna utbetalas under en
tvåårsperiod och inte prövas mot andra inkomster. Ersättningen bör inte
kvalificera till ersättningar inom socialförsäkringssystemet eller räknas
som kvalifikationstid för arbetslöshetsersättning. En introduktionser-
sättning av detta slag skulle stärka flyktingarnas möjlighet att etablera sig
på den svenska arbetsmarknaden. Men det är en relativt kostnads-
krävande reform.

- förändringar i vissa transfereringar

Mot bakgrund av vissa beräkningar inom ramen för utredningsarbetet
bedömer utredningen att förändringar i vissa transfereringar skulle bidra
till att minska beroendet av socialbidrag. Att höja studiemedlen till
studerande med barn är en sådan förändring. Antalet studenter med bam
har ökat under 1990-talet. I dagens studiemedelssystem saknas dock
möjligheter att utöka studiemedlen genom extra lån eller bidrag för
barnfamiljer.

Det långvariga socialbidragsberoendet skulle minska påtagligt om de
lägsta ersättningarna vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
höjdes. Det är idag stora skillnader i nivå på ersättning till personer som
deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Många tvingas söka
kompletterande socialbidrag för att klara sin försörjning. Det torde vara
en dålig användning av offentliga resurser att välja nivåer i försörj-
ningssystemet så att regelmässigt flera delar av den offentliga för-
valtningen engageras vid handläggning av en enskilds försörjning vid
studier eller annan kompetenshöj ande verksamhet.

Under 1990-talet försämrades försörjningssituationen för många
barnfamiljer. En höjning av barndelen i bostadsbidraget skulle ha en
relativt stor effekt på socialbidragskostnadema. En höjning med 300

57

kronor per månad skulle till mer än en tredjedel återvinnas genom sänkta Prop. 2000/01:136
socialbidragskostnader.                                                    Bilaga 1

Avgifter for barnomsorg bör inte bekostas med socialbidrag. Men i
vissa kommuner tillämpas riktlinjer som innebär att så sker i stället för
att hushållet får en nedsatt bamomsorgsavgift. Detta strider mot en
tidigare rekommendation från Socialstyrelsen. Barnomsorgen är numera
en del av utbildningspolitiken och en sådan rekommendation saknar
därför lagstöd. I årets vårproposition förutskickade regeringen en s.k.
maximitaxereform. Utredningen vill framhålla att det också ur social-
bidragssynpunkt finns behov av sänkta avgifter för barnomsorgen. Därför
är det väsentligt att förslaget om maximitaxa utformas på sådant sätt att
det väger in marginaleffekterna för hushåll med låga och mycket låga
inkomster.

Också en vidgad användning av lönesubventioner skulle enligt
utredningens bedömning kunna minska det långvariga socialbidrags-
beroendet. För närvarande ökar lönebidragsanställningar möjligheterna
för personer med nedsatt arbetsförmåga, och vissa arbetshandikappade,
att få anställning på den öppna marknaden. Våren 1999 var drygt 50 000
personer anställda med lönebidrag, vilket är en ökning jämfört med år
1997. Men denna utveckling har inte inrymt den grupp som varit
långvarigt beroende av socialbidrag, dvs. i regel personer som har stora
svårigheter på arbetsmarknaden men oftast varken är arbetshandikappade
eller har nedsatt arbetsförmåga.

Utvidgade kriterier för anställning med lönesubvention skulle kunna t
spela en viktig roll för att underlätta introduktionen på arbetsmarknaden.
Kriterierna skulle vara andra än de som gäller för lönebidrag till arbets-
handikappade. Det klart uttalade syftet skulle vara att den är en övergång
till ordinarie arbetsmarknad. Bristande kunskaper i svenska kan vara ett
sådant kriterium.

- samverkan ger resultat, ytterligare incitament behövs

Att hjälp och stödåtgärder till en enskild genomförs på ett samordnat sätt
är viktigt för att det ska leda till avsett resultat. Många försök med
samverkan har genomförts och det är sannolikt att samverkan mellan den
offentliga sektorns skilda delar minskar socialbidragsberoendet. Men det
kan och bör göras mer för att stimulera samverkan. Så kan t.ex. arbets-
förmedlingsnämndernas roll utvidgas och utvecklingsgarantin utvidgas
till att omfatta fler kategorier. Redan idag har nämnderna ett uttryckligt
ansvar inom ramen för utvecklingsgarantin. En annan uppgift är att
ansvara för att en individuell handlingsplan upprättas. Det som utmärker
utvecklingsgarantin är gränsöverskridandet mellan utbildning, personlig
utveckling och arbete. Den arbetslöses idéer står i centrum och får möj-
lighet att utvecklas. Det är naturligt att arbetsförmedlingsnämnderna får
ett utökat ansvar i linje med ansvaret inom ramen för utvecklings-
garantin.

Det bör vara möjligt för en kommun att ordna försörjning via en
särskild aktiveringsersättning i stället för socialbidrag till personer som
deltar i aktiveringsprogram som ordnas av kommunen eller av kom-
munen i samverkan med arbetsförmedlingen. Detta är idag inte möjligt
enligt principen om fikabehandling i kommunallagen. Ersättningens nivå

58

bör bestämmas av respektive kommun. Det bör också vara möjligt att Prop. 2000/01:136
samordna utbetalningen med t.ex. försäkringskassan.                     Bilaga 1

Organisation av och metoder vid socialbidragshandläggning har
betydelse för kostnaderna

Flera studier under senare år har visat att socialbidragskostnadema inte
enbart beror på strukturella faktorer. Hur kommunerna organiserar hand-
läggningen och vilka arbetsmetoder som tillämpas spelar också in och
kan förklara en del av variationerna i socialbidragskostnader mellan
skilda kommuner. Dessa frågor bör ägnas ökad uppmärksamhet i kom-
munerna.

Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare m.fl.

Bland människor som till följd av låg eller ingen pension har svårt att
försörja sig återfinns de som kommit till Sverige vid relativt hög ålder
från länder utanför EU och som beviljats permanent uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen. Enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1998:70)
ska förslag lämnas till hur deras ekonomiska trygghet ska utformas.

För att tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och 65 år eller äldre en
grundläggande försörjning föreslås att ett äldreförsörjningsstöd införs.
Det ska regleras i en särskild lag och finansieras av staten.

Grundläggande krav som ställs på äldreförsörjningsstödet och som på-
verkat utformningen är att det

-  bygger på krav på bosättning,

-  gäller lika för alla,

-  innebär en individuell behovsprövning,

-  tillförsäkrar den enskilde en skälig levnadsnivå,

-  har karaktären av en social hjälpförmån snarare än en trygghets-
förmån och

-  är enkelt att administrera och kontrollera.

Lagen om försörjningsstöd till äldre är inte tänkt att kompensera dem
som väljer att använda sig av ålderspensionssystemets möjligheter att
anpassa pensionsutbetalningarna efter personliga önskemål. Äldreför-
sörjningsstödet ska heller inte kunna utnyttjas för att kompensera ett
tidigt eller partiellt uttag enligt de möjligheter som pensions-
bestämmelsema ger utrymme för. För att förhindra detta måste
undantagsbestämmelser fastställas. Den som inte har tillgodoräknats
pensionsrätt eller vars pensionspoäng har reducerats på grund av att han
eller hon inte betalat sina avgifter fullt ut ska heller inte ha rätt till
äldreförsörjningsstöd.

Äldreförsörjningsstödet föreslås administreras av Riksförsäkrings-
verket och de allmänna försäkringskassorna. Ansökan om stöd ska
lämnas personligen till försäkringskassan, som både prövar och beslutar
om ärendet. Stöd kan beviljas för högst tolv sammanhängande månader.
För tid därefter krävs en ny ansökan.

På kort sikt beräknas kostnaderna för äldrestödet uppgå till
700 miljoner kronor. Samtidigt beräknas kommunernas socialbidrags-

59

kostnader minska med 500 miljoner kronor. På något längre sikt be- Prop. 2000/01:136
räknas ytterligare kostnader på mellan 40 och 200 miljoner kronor att Bilaga 1
tillkomma. Finansieringsförslag har presenterats.

Socialtjänstens finansiering

I utredningens uppdrag ingår att analysera eventuella behov av att
förändra principerna för socialtjänstens finansiering för att få till stånd en
mer långsiktig stabilitet i resurserna inom socialtjänstens omsorgs-
områden. Några konkreta förslag läggs inte fram när det gäller
finansieringsfrågorna. Däremot diskuteras behovet av ett ökat statligt
ansvar för socialbidragskostnadema.

Ett generellt finansiellt stöd

En grundläggande princip för statens bidrag till kommunerna är att de
inte riktas till någon särskild verksamhet. Skälet för detta är upp-
fattningen att kommunala verksamheter bedrivs bättre och effektivare om
de så långt möjligt styrs av lokalpolitiska överväganden mot bakgrund av
mål som formulerats på nationell nivå. Därför finns det heller ingen
statlig finansiering direkt riktad till socialtjänsten. Ett annat viktigt skäl
för generella statsbidrag är att de ger en bättre överblick och kontroll
över den samlade kommunala verksamheten.

Det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet består av tre
delar; ett invånarbaserat statsbidrag, en långtgående inkomstutjämning
och en kostnadsutjämning. Det förstnämnda innebär att knappt 6 000
kronor per invånare lämnas till kommunerna. Inkomstutjämningen med-
för en omfördelning av medel mellan kommunerna på ca åtta miljarder
kronor. Kostnadsutjämningen ska utjämna strukturella behovs- och
kostnadsskillnader mellan kommunerna. De ska i princip neutralisera
kostnadsskillnader som kommunerna själva inte kan påverka. Det finns
15 delmodeller inom kostnadsutjämningen där bl.a. individ- och familje-
omsorgen liksom äldreomsorgen ingår.

Vissa riktade statsbidrag

I vissa fall förekommer riktade statsbidrag trots att den generella finan-
sieringen är grundprincipen. De riktade bidragen motiveras med att
verksamheterna är så speciella att generella finansieringsformer inte
anses lämpliga. Ett exempel på detta är flyktingmottagandet. Andra är
riktade statsbidrag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, där kommu-
nerna har en central roll som arbetsgivare, och med särskilda utbild-
ningsinsatser för vuxna, bl.a. kunskapslyftet.

Kopplingen mellan resurs- och behovsutveckling

Vid årliga överläggningar mellan representanter för regeringen och
kommunerna bedöms för varje sektor hur stort resursutrymmet är.
Däremot finns det i statsbidrags- och utjämningssystemen som sådana

60

inga automatiskt verkande mekanismer för att anpassa resurserna till Prop. 2000/01:136
behovsutvecklingen. Den enda automatiskt rörliga delen i det kommu- Bilaga 1
nala finansieringssystemet är därför skattebasen. För att öka resurserna
på annat sätt krävs alltså särskilda beslut av statsmakterna eller
kommunerna själva, t.ex. beslut om att höja anslaget till de generella
statsbidragen och beslut om att höja den kommunala skattesatsen.

Detta innebär bl.a. att det finns ett negativt samband mellan
förändringar i skattebasen och förändringar i behovet av socialbidrag.
Även om behoven inom övrig individ- och familjeomsorg inte följer
samma mönster som socialbidragen påverkas de i viss mån av det
samhällsekonomiska tillståndet. Sannolikt finns det också här ett
liknande negativt samband som mellan skattebas och socialbidrag. När
det gäller äldre- och handikappomsorgerna är det däremot svårt att se
några kortsiktiga kopplingar mellan skattebas och behovsutveckling.
Istället har demografiska faktorer en kraftig påverkan på behovs-
utvecklingen.

Det är huvudsakligen kostnaderna för socialbidragen som är proble-
matiska genom att de inte är stabila i ett kortare tidsperspektiv. I den mån
denna instabilitet inte följer tydliga mönster som går att förutse försämras
kommunernas planeringsförutsättningar.

Ett ökat statligt ansvar för socialbidragskostnaderna bör övervägas

Det finns skäl att staten och kommunerna bör dela på ansvaret för
variationer i kostnaderna för socialbidragen. Det är främst tre skäl som
talar för detta. Det första har samband med de förslag som utredningen
lägger fram när det gäller lagregleringen av socialbidragen. Det andra
skälet är det starka samband som finns mellan det statliga trygghets-
systemet och kommunernas kostnader för socialbidragen och det tredje är
att variationerna i ekonomin får effekter för socialbidragskostnaderna.

Det finns olika modeller för hur ett delat ekonomiskt ansvar kan
utformas, t.ex. riktade statsbidrag, formaliserade förhandlingar och en
"särskild påse" i kombination med formaliserade förhandlingar. Den
förstnämnda modellen medför risker för att insatser för att underlätta för
långvarigt socialbidragsberoende att bli självförsörjande inte prioriteras.
Nackdelarna med denna modell överväger fördelarna. De andra två
modellerna har såväl för- som nackdelar, där kopplingen mellan
kommunernas kostnader för socialbidragen och statsbidragen är tydligast
i den sistnämnda.

Samverkan och gemensamt ansvar

Det är utredningens uppfattning att frågorna om socialtjänstens finansie-
ring till inte oväsentlig del handlar om samordning av de resurser som
finns hos flera offentliga aktörer. Socialtjänstens verksamhetsområde
tangerar såväl statlig som landstingskommunal verksamhet. En god sam-
verkan bör leda till en effektiv användning av de tillgängliga resurserna.

Utvecklingen i samhället under 1990-talet har dock kommit att
innebära att fördelningen av ansvaret inom den offentliga sektorn för
försörjningsfrågoma har blivit otydligare. Utredningens bedömning om

61

ett ökat statligt ansvar för socialbidragskostnaderna ska ses mot den Prop. 2000/01:136
bakgrunden. Ett delat ansvar bör öka förutsättningarna för att den Bilaga 1
offentliga sektorns olika delar ska uppfatta försörjningsfrågoma som
gemensamma.

Problemen att på lång sikt finansiera äldreomsorgen måste bedömas
som stora. Detta finansieringsproblem bör mötas bl.a. genom lösningar
som ger resurser. Därför måste de offentliga styr- och finansierings-
systemen vidareutvecklas, med inriktning på samverkan och gemensamt
ansvar, så att de bidrar till att ge goda förutsättningar till försörjning
genom arbete för befolkningen i yrkesaktie ålder.

Tillsynen över socialtjänsten

Tillsynen över socialtjänsten utövas av Socialstyrelsen och länsstyrel-
serna. Länsstyrelserna har det operativa ansvaret för tillsynen. De ska
följa socialnämndens tillämpning av lagen och se till att den fullgör sina
uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

Socialstyrelsens tillsynsroll när det gäller socialtjänsten är att sam-
ordna, följa upp och utvärdera socialtjänsten. Styrelsen strävar också
efter att i samråd med länsstyrelserna utveckla enhetliga tillsynssystem
och strukturer för tillsyn. Socialstyrelsen har vidare det direkta ansvaret
för tillsynen över hälso- och sjukvården.

Regering och riksdag har i olika sammanhang uttalat att tillsynen över
socialtjänsten behöver effektiviseras. Det gäller framför allt tillsynen
över äldreomsorgen och stödet till personer med psykiska funktions-
hinder. Socialutskottet har efterlyst en skarpare tillsyn som inriktas på
frågor om laglighet och rättssäkerhet och på att säkra kvaliteten i vården
och omsorgen (bet. 1996/97:SoU13). Riksdagen har också givit rege-
ringen tillkänna att den bör överväga om tillsynen kan läggas på en och
samma myndighet för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården för
att på så sätt skapa en slagkraftigare organisation.

Tillsynsbegreppet förtydligas

Begreppet tillsyn är inte enhetligt. Det är inte klart avgränsat mot andra
närliggande begrepp såsom uppföljning och utvärdering. I detta betän-
kande används begreppet tillsyn för att beteckna kontroll av rättssäkerhet
och laglighet i individärenden och verksamheter. Tillsynen görs i för-
hållande till lagens mål och bestämmelser. Uppföljning är en kontinuer-
lig eller regelmässig produktion av data om vissa verksamheter. Utvär-
dering är att analysera och värdera resultatet av verksamheten i relation
till fastställda mål. Utvärderingen grundas bl.a. på uppgifter från uppfölj-
ning och tillsyn.

För att klargöra att tillsyn enligt socialtjänstlagen handlar om kontroll
av laglighet och rättssäkerhet i individärenden och verksamheter i för-
hållande till lagens mål och bestämmelser föreslås innebörden i be-
greppet bli lagreglerad. Laglighetskontrollen ska också omfatta kontroll
av att det i verksamheterna finns ett väl fungerande kvalitetssystem med
regler för kvalitetssäkring.

62

Socialstyrelsen ska ha en vägledande roll i tillsynen över socialtjänsten

Inom ramen för utredningsarbetet har olika organisatoriska alternativ för
att få en mer samordnad tillsyn över socialtjänst och hälso- och sjukvård
skisserats och analyserats. Varje sådant alternativ har sina för och nack-
delar. Utredningen är inte beredd att i detta sammanhang föreslå en så
omfattande omorganisation av den statliga tillsynen över socialtjänsten
och hälso- och sjukvården att all tillsyn över dessa verksamheter sam-
ordnas.

Den lösning utredningen föreslår bygger i stället på att den nuvarande
ordningen behålls tills vidare. Länsstyrelserna är alltså operativt ansva-
riga för tillsynen över socialtjänsten och Socialstyrelsen operativt ansva-
rig för hälso- och sjukvården. Men för att åstadkomma en bättre samord-
ning ska Socialstyrelsen ha en tydlig vägledande roll vid tillsynen av
socialtjänsten. Det innebär att styrelsen ska ha en formell rätt att styra
länsstyrelsernas tillsynsverksamhet på sådant sätt att en reell samordning
i praktiken kan ske. Detta är framför allt viktigt när det gäller till-
synsinsatser inom boendeformer för äldre, bostäder med särskild service
för funktionshindrade och hemtjänst för äldre och personer med funk-
tionshinder. På så sätt är det möjligt att tillgodose önskemålen om att
samordna tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Såväl
kommunen eller den enskilde vårdgivaren som vårdtagaren kan möta en
gemensam statlig tillsynsgrupp.

Tillsynsinstrumentcn utökas och förstärks

Utredningen föreslår också att en författningsreglerad möjlighet för
länsstyrelserna att inspektera all verksamhet inom socialtjänsten införs.
Dessutom ska länsstyrelserna få möjlighet att meddela förelägganden för
att avhjälpa missförhållanden. När tillsynen gäller sådana verksamheter
där sociala och medicinska insatser ges parallellt ska även Socialstyrel-
sen kunna ge förelägganden.

Utan vårdtagamas medgivande får inspektioner inte ske i deras bostä-
der. Vårdrum vid kommunala och enskilda sjukhem liksom rum i andra
boendeformer eller bostäder med särskild service räknas som vårdtagar-
nas bostäder, varför samtycke krävs. Men detta torde knappast vålla
några problem i praktiken. Om den enskilde själv på grund av sitt fysiska
eller psykiska tillstånd inte kan lämna sitt medgivande kan en nära
anhörig eller god man sannolikt bedöma hur den enskilde skulle vilja ha
det om han eller hon själv kunde bestämma.

Redan i dag har länsstyrelserna med stöd av socialtjänstlagen möjlig-
heter att utfärda förelägganden, med eller utan vite, och besluta om att
förbjuda verksamheter när det gäller sådana som drivs i enskild regi men
också i hem för vård eller boende som drivs av kommunen. Denna
möjlighet föreslås nu utvidgas till att gälla hela socialtjänstområdet oav-
sett verksamheternas driftform. Det skulle göra det lättare att komma till
rätta med missförhållanden som uppdagas i samband med besök eller
inspektioner vid särskilda boendeformer för äldre och bostäder med
särskild service för funktionshindrade. Föreläggandet föreslås också
kunna kombineras med vite i de fall tillsynsmyndigheten anser att det är
nödvändigt för att föreläggandet ska bli åtlytt.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 1

63

Särskilda brukarråd inrättas

Länsstyrelserna och Socialstyrelsens regionala enheter har i dag god
insikt om hur tillsyn bör bedrivas. Men de kan inte ha sådan total över-
blick att de alltid upptäcker vad som kan kräva särskild uppmärksamhet
från deras sida. Här kan särskilda brukarråd spela en roll. Utredningen
föreslår därför att särskilda brukarråd inrättas som kan stödja läns-
styrelserna och Socialstyrelsens regionala enheter när det gäller att
bedöma vilka verksamheter som kräver särskild uppmärksamhet från
staten. Brukarråden ska alltså informera om människors sociala situation
och lämna förslag till myndigheterna om områden som kan vara
angelägna att granska.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 1

64

Författningsförslag i betänkandet Socialtjänst i
utveckling (SOU 1999:97)

Förslag till lag om äldreförsörjningsstöd (1999:000)

Härigenom föreskrivs följande

Allmänna bestämmelser

1 § Äldreförsörjningsstöd utges till den som saknar ekonomiska möjlig-
heter att själv eller på annat sätt tillgodose sitt behov av försörjning.

Bestämmelserna i lagen gäller dem som är 65 år eller äldre.

2 § Äldreförsörjningsstöd handhas av Riksförsäkringsverket och de all-
männa försäkringskassorna.

3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.

4 § En stödberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin
make skall vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift person om
inte särskilda skäl föranleder annat.

En stödberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vil-
ken han eller hon varit gift eller har bam eller haft bam skall vid tillämp-
ningen av denna lag likställas med gift person. Om inte skäl visats för
annat skall detsamma gälla i fråga om man och kvinna som utan att vara
gifta med varandra lever tillsammans och är folkbokförda på samma
adress.

Rätt till äldreförsörjningsstöd

5 § Endast den som är bosatt i Sverige har rätt till äldreförsörjningsstöd.
Vid utlandsvistelse i mer än tre månader under en tolv månaders period
kan inte äldreförsörjningsstöd lämnas.

6 § Rätt till äldreförsörjningsstöd föreligger inte för den som

1. före 65 års ålder tar ut inkomstpension, tilläggspension eller premie-
pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, eller

2. tar ut del av inkomstpension, tilläggspension eller premiepension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, eller

3. till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte tillgodo-
räknats pensionsrätt eller vars pensionspoäng reducerats.

7 § Den stödberättigade skall genom äldreförsörjningsstödet tillförsäkras
en skälig levnadsnivå. Den skäliga levnadsnivån skall motsvara 1,22
gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 1,01 gånger prisbas-
beloppet för den som är gift.

Äldreförsörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för livsmedel,
kläder och skor, fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, dagstidning,

Prop. 2000/01:136

Bilaga 2

65

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 136

telefon och TV-avgift, hushållsel, resor, hemförsäkring, läkarvård, tand- Prop. 2000/01:136
vård samt glasögon.                                                    Bilaga 2

Har den stödberättigade enligt denna lag behov av ekonomiskt stöd för
bostadskostnad skall det prövas enligt lagen (1994:308) om bostads-
tillägg till pensionärer.

8 § Äldreförsörjningsstöd lämnas inte i de fall den enskildes förmögenhet
överstiger sjuttiofemtusen kronor för den som är ogift och sextiotusen
kronor för vardera av två makar. Vid beräkningen av förmögenheten
skall inte beaktas värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privat-
bostad som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som utgör
sökandens permanentbostad.

Ansökan och utbetalning av äldreförsörjningsstöd m.m.

9 § Ansökan om äldreförsörjningsstöd skall göras skriftligen hos den
allmänna försäkringskassan. Ansökan skall innehålla de uppgifter som
behövs för att bedöma den sökandens rätt till stöd.

Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete
av den sökande och, om han är gift, hans maka.

Ansökan skall lämnas personligen hos den allmänna försäkrings-
kassan.

För den sökande som har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken
åligger lämnandet och uppgiftsskyldigheten om det kan anses följa av
uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren.

10 § Äldreförsörjningsstöd skall betalas ut månadsvis. Äldreförsörjnings-

stöd lämnas från och med den månad då den bidrags

berättigade ansöker om stödet. Stödet får lämnas för en månad före an-
sökningsmånaden om särskilda skäl föreligger.

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas under högst tolv sammanhängande
månader på grundval av de uppgifter som den sökande lämnat i sin ansö-
kan. För tid därefter skall den stödberättigade lämna en ny ansökan.

11 § Försäkringskassan får på begäran av socialnämnden, om det finns
synnerliga skäl, betala ut stödet till lämplig person eller till nämnden för
att användas för den enskildes bästa.

12 § Den som uppbär äldreförsörjningsstöd är skyldig att omgående till
försäkringskassan anmäla sådana ändringar ifråga om ekonomiska och
andra förhållanden som kan antas innebära att den bidragsberättigades
behov av äldreförsörjningsstöd upphör eller minskar.

13 § Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrätt-
ningar skall på begäran lämna domstol, Riksförsäkringsverket eller den
allmänna försäkringskassan uppgift för namngiven person rörande för-
hållande som är av betydelse för tillämpning av denna lag.

66

Återbetalning

14 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt föror-
sakat att äldreförsörjningsstöd utgått obehörigen eller med för högt be-
lopp, eller har någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp
uppburit äldreförsöijningsstöd och har han skäligen bort inse detta, skall
återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats, om inte i särskilt fall
anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldig-
heten.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid
senare utbetalning av äldreförsörjningsstöd eller annan ersättning som
betalas ut av allmän försäkringskassa ett skäligt belopp innehållas i av-
räkning på vad som betalats ut för mycket.

Överklagande m.m.

15 § Ett beslut i ärende enligt denna lag skall fattas av den allmänna för-
säkringskassa där den sökande är eller skulle varit inskriven enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring vid tidpunkten för beslutet.

16 § Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 a §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall
tillämpas i ärenden om äldreförsörjningsstöd enligt denna lag.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 2

Övriga bestämmelser

17 § Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på äldreförsörjningsstöd enligt denna lag:

17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,

18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a §
om provisoriskt beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersätt-
ning,

20 kap. 5 § om preskription av bidrag,

20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse av ersättning,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myn-
digheter, arbetsgivare m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2000 och tillämpas första gången i
fråga om beslut om rätt till äldreförsörjningsstöd som avser tid efter den
31 december 2000.

67

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

Prop. 2000/01:136

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 1, 5 och 7 §§ i lagen (1994:308) om bostads-
tillägg till pensionärer skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Rätten till bostadstillägg

1 §'

Bostadstillägg enligt denna lag lämnas till den som är bosatt i Sverige
samt uppbär

1. ålderspension, förtidspension, omställningspension, eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. hustrutillägg enligt lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då
make uppbär folkpension,

3. änkepension med stöd av
övergångsbestämmelserna till la-
gen (1988:881) om ändring i lagen
om allmän försäkring eller

4. pension enligt lagstiftningen i
en stat som ingår i Europeiska
unionen eller Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet.

3 änkepension med stöd av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen om
allmän försäkring,

4. pension enligt lagstiftningen i en
stat som ingår i Europeiska unio-
nen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, eller

5. äldreförsörjningsstöd enligt la-
gen (1999:00) om äldreförsörj-
ningsstöd.

Bostadstillägg lämnas inte till pensionär som enbart uppbär ålderspen-
sion för tid före den månad han fyller 65 år.

Särskilt bostadstillägg kan lämnas enligt 7 § till pensionär som uppbär
bostadstillägg enligt denna lag.

5§2

Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionä-
rens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år
räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden.

Som årsinkomst räknas inte

1. allmänt barnbidrag,

2. folkpension,

3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den
del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen
(1969:205) om pensionstillskott eller av bamtillägg enligt 9 kap. 1 § sista
stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången
av år 1989,

4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad
den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som
någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge,

Senaste lydelse 1995:1486.

2 Senaste lydelse 1997:1313.

68

5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,

6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen,

8. socialbidrag

9.  bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag,

10. familjebidrag enligt familje-
bidragsförordningen (1991:1492),

Prop. 2000/01:136

Bilaga 2

9. äldreförsörjningsstöd,

10. bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag,

11. familjebidrag enligt familje-
bidragsförordningen (1991:1492),

12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersätt-
ning till neurosedynskadade.

Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara

en kostnadsersättning.

Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 33 §
1 mom. kommunalskattelagen för kostnader som hänför sig till intäkt av
tjänst i den mån sådan inkomst ingår i årsinkomsten samt för underhålls-
bidrag till före detta make i den utsträckning som anges i 46 § samma
lag.

För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomstberäk-
ningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte
däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräk-
nat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän för-
säkring och

b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av
regeringen.

Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem procent av förmö-
genhetsvärdet för år räknat. Vid beräkning av förmögenhets avkastning
skall dock denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögen-
heten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan
sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av
sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommu-
nalskattelagen och som utgör pensionärens permanentbostad inte beak-
tas. För pensionär som har sin bostad i särskild boendeform skall det-
samma gälla i fråga om värdet av privatbostadsfastighet eller privat-
bostad som utgör permanentbostad för pensionärens make.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning av sjunde
stycket skall i sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften
av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela
tiotal kronor.

Beräkning av särskilt bostadstillägg

Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan ansökan. Särskilt bo-
stadstillägg lämnas med skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades

69

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 136

inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig Prop. 2000/01:136
levnadsnivå, allt räknat per månad.                                         Bilaga 2

Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen

1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte
handikappersättning,

2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och
tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen
föranleder minskning av pensionstillskott, det sammanlagda beloppet
dock minskat med 25 procent av basbeloppet när fråga är om förtidspen-
sion,

3. särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstilllägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
bam,

4.  bostadstillägg enligt denna 4. äldreförsörjningsstöd enligt

lag,                                 lagen (1999:00) om äldreförsörj-

ningsstöd,

5. hälften av den inkomst som 5. bostadstillägg enligt denna
medräknas vid bestämmande av lag,

årsinkomst enligt 5 §.                 6. hälften av den inkomst som

medräknas vid bestämmande av
årsinkomst enligt 5 §.

En skälig levnadsnivå enligt första stycket skall alltid anses utgöra
lägst 1,22 gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst 1,01 gånger
basbeloppet för den som är gift.

Inkomsterna enligt andra stycket 1 och 2 skall sammanlagda alltid
anses utgöra lägst 1,515 gånger basbeloppet för den som är ogift och
lägst 1,34 gånger basbeloppet för den som är gift. Som skälig bostads-
kostnad enligt första stycket skall anses en bostadskostnad som uppgår
till högst 5 200 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2000 och tillämpas första
gången i fråga om beslut om rätt till bostadstillägg som avser tid efter
den 31 december 2000.

70

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 och 7 §§ sekretesslagen (1980:100) i
stället för dess lydelse enligt lagen (1998:709) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

4§‘

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller
dock inte beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke
eller beslut om sluten ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får upp-
gift lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av
betydelse för att denne skall få vetskap om vilka hans biologiska föräld-
rar är.

Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som en-
skild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med råd-
givningen.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 2

Med socialtjänst förstås verk-
samhet enligt lagstiftningen om
socialtjänst och den särskilda lag-
stiftningen om vård av unga och av
missbrukare utan samtycke samt
verksamhet som i annat fall enligt
lag handhas av socialnämnd eller
av Statens institutionsstyrelse. Till
socialtjänst räknas också verksam-
het hos annan myndighet som inne-
fattar omprövning av socialnämnds
beslut eller särskild tillsyn över
nämndens verksamhet samt verk-
samhet hos kommunal invandrar-
byrå. Med socialtjänst jämställs
ärenden om bistånd åt asylsökande
och andra utlänningar, ärenden om
introduktionsersättning för flyk-
tingar och vissa andra utlänningar,
ärenden om tillstånd till parkering
för rörelsehindrade, ärenden om
allmän omvårdnad hos nämnd med
uppgift att bedriva patientnämnds-
verksamhet samt verksamhet enligt
lagstiftningen om stöd och service
till vissa funktionshindrade.

Med socialtjänst förstås verk-
samhet enligt lagstiftningen om
socialtjänst och den särskilda lag-
stiftningen om vård av unga och av
missbrukare utan samtycke samt
verksamhet som i annat fall enligt
lag handhas av socialnämnd eller
av Statens institutionsstyrelse. Till
socialtjänst räknas också verksam-
het hos annan myndighet som inne-
fattar omprövning av socialnämnds
beslut, särskild tillsyn över nämn-
dens verksamhet eller uppföljning
och utvärdering hos tillsynsmyn-
dighet, samt verksamhet hos kom-
munal invandrarbyrå. Med social-
tjänst jämställs ärenden om bistånd
åt asylsökande och andra utlän-
ningar, ärenden om introduktions-
ersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar, ärenden om till-
stånd till parkering för rörelsehind-
rade, ärenden om allmän omvård-
nad hos nämnd med uppgift att
bedriva patientnämndsverksamhet
samt verksamhet enligt lagstift-
ningen om stöd och service till
vissa funktionshindrade.

Senaste lydelse 1998:1658.

71

Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av person- Prop. 2000/01:136
akt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) för uppgift om enskilds Bilaga 2
personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas
till socialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende eller
genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är
av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Sekretess enligt första stycket gäller inte

1. Beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom
kommunal hälso- och sjukvård, eller

2. Beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.

Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal
inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att
den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande
men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsver-
ket och domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om allmän försäkring,
allmän ålderspension, arbetsskade-
försäkring eller handikappersätt-
ning och vårdbidrag eller om annan
jämförbar ekonomisk förmån för
enskild, eller om läkarvårdsersätt-
ning eller ersättning för sjukgym-
nastik, för uppgift om någons häl-
sotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att
den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider men om
uppgiften röjs. Samma sekretess
gäller hos annan myndighet på vil-
ken det ankommer att handlägga
ärende enligt lagstiftning som nu
har nämnts. I fråga om myndighet
som anges i 8 § gäller dock be-
stämmelserna där.

7 §2

Sekretess gäller hos allmän för-
säkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkringsver-
ket och domstol i ärende enligt lag-
stiftningen om allmän försäkring,
allmän ålderspension, äldreförsörj-
ningsstöd, arbetsskadeförsäkring
eller handikappersättning och vård-
bidrag eller om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskild,
eller om läkarvårdsersättning eller
ersättning för sjukgymnastik, för
uppgift om någons hälsotillstånd
eller andra personliga förhållanden,
om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Samma sekretess gäller hos
annan myndighet på vilken det
ankommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som
anges i 8 § gäller dock bestämmel-
serna där.

Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.

Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den

Senaste lydelse 1998:709.

72

som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom när- Prop. 2000/01:136
stående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.        Bilaga 2

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om
allmän ålderspension, lagstiftningen om handikappersättning och vårdbi-
drag och lagstiftningen om sjuklön.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio

år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

73

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:136

Bilaga 2

Anvisningar
till 19 §
1.

l.1 Socialbidrag, bistånd enligt
lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl., begravnings-
hjälp samt underhåll, som har läm-
nats intagen i kriminalvårdsanstalt
eller patient på sjukhus, samt annan
liknande ersättning utgör inte
skattepliktig inkomst. Detsamma
gäller i fråga om till föreningar
influtna medlemsavgifter. Som
begravningshjälp behandlas inte
tjänstepension avseende tid efter
den pensionsberättigades frånfälle.

Socialbidrag, äldreförsörj-
ningsstöd enligt lagen (1999:00)
om äldreförsörjningsstöd, bistånd
enligt lagen (1994:137) om motta-
gande av asylsökande m.fl., be-
gravningshjälp samt underhåll, som
har lämnats intagen i kriminal-
vårdsanstalt eller patient på sjuk-
hus, samt annan liknande ersättning
utgör inte skattepliktig inkomst.
Detsamma gäller i fråga om till
föreningar influtna medlemsavgif-
ter. Som begravningshjälp be-
handlas inte tjänstepension avse-
ende tid efter den pensionsberätti-
gades frånfälle.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäk-
rade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund
av personskada (överfallsskydd o.d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än perio-
disk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skatte-
pliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga
bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersätt-
ning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent
av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig
två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada,
skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas
från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid -
förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för
samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett
engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år
under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av person-
skada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångs-
belopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant en-
gångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skatte-
pliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela en-
gångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller

Senaste lydelse 1998:233.

74

delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet Prop. 2000/01:136
anses utgöra icke skattepliktig intäkt.                                      Bilaga 2

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av

3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring äger
uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkrings-
kassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom
annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den
anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att
ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den
anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för
arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som
annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av
arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren
står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig
inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt
sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån
bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som
lämnas av en arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i
följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller
stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en
allmän försäkringskassa till handikappade eller föräldrar till handikap-
pade bam för anskaffning eller anpassning av motorfordon. Utgår bi-
draget till en näringsidkare för näringsverksamheten tillämpas bestäm-
melserna om näringsbidrag i punkt 9 av anvisningarna till 22 §.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknadsstyrelsens omhänder-
tagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammar-
skjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottaga-
rens utbildning. Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som
lämnas enligt förordningen (1998:52) om stipendium efter genomfört
basår inom gymnasial vuxenutbildning eller bidrag enligt förordningen
(1995:667) om bidrag till vissa funktionshindrade elever i gymnasie-
skolan.

Skatteplikt föreligger inte för sådant avdrag på ordinarie hyra som en
hyresgäst får för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet
på hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning som be-
stämts i en förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera
hyresgäster. Detta gäller endast till den del hyresavdraget inte överstiger
den egna lägenhetens andel av den totala kostnaden för den eller de aktu-
ella förvaltningsuppgifterna och under förutsättning att samtliga hyres-
gäster som deltar i självförvaltningen får avdrag på hyran med samma
belopp. Vad som nu har sagts gäller i motsvarande utsträckning i fråga

75

om avdrag på avgift i bostadsrättsförening, bostadsförening, bostads- Prop. 2000/01:136
aktiebolag och annan därmed jämförbar sammanslutning.                Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2000 och tillämpas första
gången i fråga om beslut om rätt till äldreförsörjningsstöd som avser tid
efter den 31 december 2000.

76

Remissinstanser till betänkandet Socialtjänst i
utveckling (SOU 1999:97)

Prop. 2000/01:136

Bilaga 3

Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten
i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Göteborgs och Bohus
län, Länsrätten i Jönköpings län, Länsrätten i Örebro län, Kriminal-
vårdsstyrelsen, Statskontoret, Statens invandrarverk, Utlänningsnämn-
den, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Socialstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse, Handikappombuds-
mannen, Hjälpmedelsinstitutet, Barnombudsmannen, Riksrevisionsver-
ket, Arbetsgivarverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms
län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Läns-
styrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i
Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Ungdomsstyrel-
sen, Diskrimineringsombudsmannen, Integrationsverket, Landstinget i
Stockholms län, Landstinget i Kalmar län, Landstinget i Skåne län,
Landstinget i Västerbottens län, Arbetsmarknadsstyrelsen, Haninge kom-
mun, Järfälla kommun, Nynäshamns kommun, Stockholms kommun,
Tyresö kommun, Oxelösunds kommun, Vingåkers kommun, Ödeshögs
kommun, Gnosjö kommun, Jönköpings kommun, Mörbylånga kommun,
Hörby kommun, Trelleborgs kommun, Örkelljunga kommun, Burlövs
kommun, Malmö kommun, Falkenbergs kommun, Göteborgs kommun,
Partilie kommun, Karlsborgs kommun, Marks kommun, Töreboda kom-
mun, Ulricehamns kommun, Lidköpings kommun, Mariestads kommun,
Karlstads kommun, Degerfors kommun, Hällefors kommun, Örebro
kommun, Sala kommun, Skinnskattebergs kommun, Västerås kommun,
Avesta kommun, Gagnefs kommun, Malungs kommun, Gävle kommun,
Sundsvalls kommun, Skellefteå kommun, Åsele kommun, Haparanda
kommun, Luleå kommun, Rädda Barnen, Handikappförbundens Sam-
arbetsorgan, De Handikappades Riksförbund, Pensionärernas Riksorga-
nisation, Sveriges Pensionärsförbund, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Aka-
demikerförbundet SSR, Familjehemmens Riksförbund, Föreningen
Sveriges socialchefer, Grekiska Riksförbundet, Kommunförbundet i
Stockholms län, Kommunförbundet i Skåne län, Kommunförbundet i
Gävleborgs län, Kommunförbundet i Norrbottens län, Länsstyrelsernas
socialtjänstförening, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Reuma-
tikerförbundet, Riksförbundet för behandlingshem, Riksförbundet för
Hjälp åt Narkotika- och Läkemedelsberoende, Riksförbundet för Mag-
och Tarmsjuka, Riksförbundet för Rörelsehindrade Bam och Ungdomar,
Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för utveck-
lingsstörda Bam, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Samarbetsorgan
för invandrarorganisationer, Stadsmissionen, Sverige-finska Riksförbun-
det, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges kommunaltjänstemanna-
förbund, Synskadades Riksförbund samt Sällskapet Länkarnas Riksför-
bund.

5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 136

77

Lagrådsremissens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 4

Förslag till lag om äldreförsörjningsstöd

Rätten till äldreförsörjningsstöd

1 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestäm-
melser om förmåner vid utlandsvistelse och om handläggning av ären-
den, m.m.

2 § Äldreförsörjningsstöd enligt denna lag utges från och med den månad
då den stödberättigade fyller 65 år. Rätten till äldreförsörjningsstöd re-
spektive stödets storlek är beroende av den stödberättigades, och om han
eller hon är gift, även makens inkomster.

Med inkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som en
stödberättigad kan antas komma att få under den närmaste tiden.

3 § Äldreförsörjningsstöd till den som har rätt till inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
till garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension eller till
bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg enligt lagen (2001:000) om
bostadstillägg för pensionärer m.fl., utges endast om den stödberättigade
gör uttag av sådan förmån för samma tid.

Beräkning av äldreförsörjningsstödets storlek

4 § Den stödberättigade skall genom äldreförsörjningsstödet dels tillför-
säkras en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkras medel för att täcka en
skälig bostadskostnad.

Den skäliga levnadsnivån skall per månad motsvara en tolftedel av
1,294 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och en tolftedel av
1,084 gånger prisbasbeloppet för den som är gift.

En bostadskostnad som uppgår till högst 5 700 kr per månad för den
som är ogift och 2 2850 kr per månad för den som är gift skall anses som
en skälig bostadskostnad. För var och en av makarna skall bostadskost-
naden beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.

5 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.

6 § Vid beräkning av bostadskostnaderna skall 7 och 8 §§ och 9 § andra
stycket lagen (2001:000) om bostadstillägg för pensionärer m.fl. tilläm-
pas.

7 § Den stödberättigades inkomster skall beräknas enligt 22 § första
stycket lagen (2001:000) om bostadstillägg för pensionärer m.fl. När

rätten till äldreförsörjningsstöd beräknas skall även det särskilda bo- Prop. 2000/01:136
stadstillägget enligt 21 § samma lag räknas som inkomst.                  Bilaga 4

I fråga om makar skall inkomsten respektive värdet av förmögenhet för
var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda
inkomst och förmögenhet.

Utbetalning

8 § Äldreförsörjningsstöd utges med det belopp som den stödberättigades
inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger den skäliga
levnadsnivå som anges i 4 § andra stycket.

9 § Äldreförsörjningsstöd utges från och med den månad då rätt till för-
månen inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

Stödet kan utges under högst tolv sammanhängande månader på
grundval av de uppgifter som den stödberättigade har lämnat i sin ansö-
kan. För stöd under tid därefter skall den stödberättigade lämna en ny
ansökan.

10 § Äldreförsörjningsstöd utges till och med den månad då den berätti-
gade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.

Anmälningsskyldighet

11 § Den stödberättigade är skyldig att anmäla sådant som kan påverka
rätten till och storleken av stödet. Anmälan skall göras till försäkrings-
kassan så snart den stödberättigade får veta att förhållandena har ändrats
eller kommer att ändras.

Övriga bestämmelser

12 § Följande bestämmelser i lagen (2001:000) om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. gäller i fråga om äldreförsörjningsstöd enligt denna lag.

5 § om vem som är att anse som gift eller likställd med gift person
m.m.,

23 och24 §§ om ansökan m.m.,

26 § första stycket om utbetalning av bostadstillägg,

27 § om utbetalning av bostadstillägg för förfluten tid,

29 och 30 §§ om omprövning och ändring av bostadstillägg,

31 § om uppgiftsskyldighet för banker och andra penninginrättningar,
32§ om återbetalningsskyldighet, och

33 § om avdrag på bostadstillägg.

13 § Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas i ärenden enligt denna lag.

17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,

18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriska beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning,

79

20 kap. 5 § om preskription,                                          Prop. 2000/01:136

20 kap. 6 § första stycket andra meningen om förbud mot överlåtelse, Bilaga 4

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet, och

20 kap. 10-13 §§ om överklagande m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

80

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar

Härigenom föreskrivs att 1-5 §§ lagen (1992:1068) om introduktions-
ersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

En kommun får bevilja intro-
duktionsersättning till flyktingar
och vissa andra utlänningar som
har tagits emot i kommunen inom
ramen för det kommunala flyk-
tingmottagandet.

Kommunen bestämmer intro-
duktionsersättningens storlek.

Introduktionsersättning får be-
viljas

1. utlänningar som överförts till
Sverige med stöd av ett särskilt
regeringsbeslut,

2. utlänningar som har fått up-
pehållstillstånd efter att ha varit
registrerade vid en förläggning för
asylsökande,

3. andra utlänningar som har fått
uppehållstillstånd med tillämpning
av 2 kap. 3 § eller 4 § första tycket
5 utlänningslagen (1989:529) eller
motsvarande äldre bestämmelser,

4. utlänningar som har fått up-
pehållstillstånd på grund av sin
anknytning till en utlänning som
avses under 1-3.

1 §

Flyktingar och vissa andra ut-
länningar som har tagits emot i en
kommun inom ramen for det kom-
munala flyktingmottagandet och
som har fyllt 20 men inte 65 år har
rätt till introduktionsersättning på
de villkor som anges i 3 och 4 §§.
Den enskilde skall genom ersätt-
ningen garanteras en skälig lev-
nadsnivå motsvarande jorsörj-
ningsstödet i 4 kap. 3 § social-
tjänstlagen (2001:000).

Kommunen får därutöver be-
stämma introduktionsersättningens
storlek och i vilken mån avdrag
skall göras för inkomster förvär-
vade under introduktionstiden.

2§*

Rätten till introduktionsersätt-
ning gäller för

1. utlänningar som överförts till
Sverige med stöd av ett särskilt
regeringsbeslut,

2. utlänningar som har fått up-
pehållstillstånd efter att ha varit
registrerade vid en förläggning för
asylsökande,

3. andra utlänningar som har fått
uppehållstillstånd med tillämpning
av 2 kap. 3 § eller 4 § första
stycket 5 utlänningslagen
(1989:529) eller motsvarande äld-
re bestämmelser,

4. utlänningar som har fått up-
pehållstillstånd på grund av sin
anknytning till en utlänning som
avses under 1-3.

Senaste lydelse 1996:1383.

Prop. 2000/01:136

Bilaga 4

81

Ersättning enligt 4 får lämnas
endast för en utlänning som ansökt
om uppehållstillstånd inom två år
från det att den person som han
eller hon har anknytning till först
togs emot i en kommun.

Rätten till ersättning enligt 4 av- Prop. 2000/01:136
ser endast en utlänning som ansökt Bilaga 4
om uppehållstillstånd inom två år
från det att den person som han
eller hon har anknytning till först
togs emot i en kommun.

En kommun får, om det finns
särskilda skäl till det, bevilja in-
troduktionsersättning till andra ny-
anlända invandrare än vad som
föreskrivs i 2 §.

2 a §2

En kommun får, om det finns
särskilda skäl till det, bevilja in-
troduktionsersättning till andra ny-
anlända invandrare än dem som
har rätt till ersättning enligt 1 och
2§§-

Ett villkor för att introduktions-
ersättning skall få beviljas är att
utlänningen förbinder sig att följa
en introduktionsplan som fast-
ställts av kommunen efter samråd
med utlänningen.

Ett villkor för att en utlänning
skall få introduktionsersättning är
att han eller hon förbinder sig att
följa en introduktionsplan som
fastställts av kommunen i samråd
med honom eller henne.

Om utlänningen inte följer den
upprättade introduktionsplanen får
kommunen bestämma att intro-
duktionsersättning inte skall beta-
las ut för viss tid eller att intro-
duktionsersättning helt skall utgå.

Om utlänningen inte följer den
upprättade introduktionsplanen får
kommunen bestämma att intro-
duktionsersättning inte skall beta-
las ut för viss tid eller att rätten till
introduktionsersättning helt skall
upphöra.

Om utlänningen önskar flytta till
en annan kommun, kan han eller
hon få göra det utan avdrag från
introduktionsersättningen, om det
finns godtagbara skäl för flytten
och utflyttnings- och inflyttnings-
kommunen är överens om detta.

5§3

Kommunens beslut i fråga om
introduktionsersättning får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol.

Kommunens beslut att inte be-
tala ut introduktionsersättning får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut om introduktionsersätt-
ningens storlek får inte överkla-
gas..

2 Senaste lydelse 1997:1136.

3 Senaste lydelse 1995:92. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

82

_____________________ Prop. 2000/01:136
Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut av en kommun som
har fattats före ikraftträdandet.

83

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor

Prop. 2000/01:136

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:813) om homosexuella
sambor

dels att punkterna 22 och 23 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny punkt, punkt 24, av följande
lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremissen Föreslagen lydelse
Reformerade regler för bostads-

tillägg till pensionärer m.fl.

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. inkomstskattelagen (1999:1229),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. bostadsrättslagen (1991:614),

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),

11.5 och 12 §§ lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument,

12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),

13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,

m.m.,

14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,

15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt
16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,

16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),

17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997-2001 års taxeringar,

18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

19. 8 kap. 2 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:000),

20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

21.2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529),

22. 12 § första stycket 2 lagen
(2001:82) om svenskt medborgar-
skap, samt

23. lagen (2001:000) om bo-
stadstillägg för pensionärer m.fl.

22. 12 § första stycket 2 lagen
(2001:82) om svenskt medborgar-
skap,

23. lagen (2001:000) om bo-
stadstillägg för pensionärer m.fl.,

24. lagen (2001:000) om äldre-
försörjningsstöd.

84

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara Prop. 2000/01:136
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.                       Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

85

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) Prop. 2000/01:136

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § socialförsäkringslagen (1999:799)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 kap.

Förmåner får utges om utlands- Förmåner får utges om utlands-
vistelsen kan antas vara längst sex vistelsen kan antas vara längst sex
månader.                           månader. Äldreförsörjningsstöd

får dock utges om utlandsvistelsen
kan antas vara längst tre månader.

När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.

Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så
länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

86

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:000) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799)

Prop. 2000/01:136

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § socialförsäkringslagen (1999:799)
i stället för dess lydelse enligt lagen (2001:000) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremiss Re- Föreslagen lydelse
formerade regler för bostadstill-

ägg för pensionärer m.fl.

3 kap.

Den som är bosatt i Sverige omfattas även av

I. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,

5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bam,

6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat bam,

7. lagen (1993:389) om assistansersättning,

8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

9. lagen (2001:000) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.,

10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

II. lagen (1998:702) om garantipension,

12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag,
och

13. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till bam i fråga om

-  garantipension till omställ-
ningspension och änkepension

- efterlevandestöd till bam, och

- pension enligt 6 kap. 5 § första
stycket 2 samma lag eller enligt
4 § andra stycket 2 eller 6 § tredje
stycket 2 lagen (2000:462) om
införande av lagen om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
bam, beräknad i förhållande till
det antal år som har tillgodoräk-
nats som bosättningstid i Sverige.

12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag,

13. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till bam i fråga om

-  garantipension till omställ-
ningspension och änkepension

- efterlevandestöd till bam, och

- pension enligt 6 kap. 5 § första
stycket 2 samma lag eller enligt
4 § andra stycket 2 eller 6 § tredje
stycket 2 lagen (2000:462) om
införande av lagen om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
bam, beräknad i förhållande till
det antal år som har tillgodoräk-
nats som bosättningstid i Sverige,
och

14. lagen (2001:000) om äldre-
försörjningsstöd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

87

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229)
skall ha följande lydelse.

Lydelse enl. prop 2000/01:80        Föreslagen lydelse

8 kap.

11 §

Bistånd enligt socialtjänstlagen Bistånd enligt socialtjänstlagen
(2001:000) och liknande ersätt-   (2001:000) och lagen (2001:000)

ningar är skattefria.                  om äldreförsörjningsstöd och lik-

nande ersättningar är skattefria.

Prop.2000/01:80

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

88

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-05-15

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet

Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 26 april 2001 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om äldreförsörjningsstöd,

2. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för
flyktingar och vissa andra utlänningar,

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

4. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

5. lag om ändring i lagen (2001:000) om ändring i socialförsäkrings-
lagen (1999:799),

6. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Carin Jahn och
kammarrättsassessorn Eva Östman Johansson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om äldreförsörjningsstöd

I paragrafen föreslås att vid beräkning av bostadskostnaderna skall 7 och
8 §§ samt 9 § andra stycket i det samtidigt remitterade förslaget till lag
om bostadstillägg till pensionärer m.fl. tillämpas. Lagrådet har uppmärk-
sammat att en motsvarande hänvisning saknas i anslutning till de be-
stämmelser om särskilt bostadstillägg som upptas i nämnda förslag. Lag-
rådet har saknat anledning att ta upp en fråga om införande av en sådan
hänvisning i det förslaget. Äldreförsörjningsstödet är till sitt syfte och sin
konstruktion nära jämförbart med det särskilda bostadstillägget. Genom
den nu föreslagna bestämmelsen uppstår en diskrepans mellan de båda
systemen som inte närmare motiverats. Lagrådet vill i vart fall ifrågasätta
hänvisningen till 9 § andra stycket den föreslagna lagen om bostads-
tillägg till pensionärer m.fl. När enligt 4 § i förevarande lagförslag en
bostadskostnad som uppgår till högst 2 850 kr per månad för den som är
gift skall anses om en skälig bostadskostnad vore det naturligt att samma
belopp ansågs som skäligt för var och en av de boende vid boende i två-
bäddsrum i särskild bostadsform, i stället för 2 250 kr som blir resultatet
av den föreslagna hänvisningen.

II §

Enligt den föreslagna paragrafen är den stödberättigade skyldig att an-
mäla sådant som kan påverka rätten till och storleken av stödet; anmälan
skall göras till försäkringskassan så snart den stödberättigade får veta att
förhållandena har ändrats eller kommer att ändras. Bestämmelsen med-
för, genom hänvisningen i 12 § till 32 § i den föreslagna lagen om bo-
stadstillägg till pensionärer m.fl., att den stödberättigade oberoende av
ond eller god tro blir återbetalningsskyldig, om han genom att underlåta

Prop. 2000/01:136

Bilaga 5

89

att fullgöra sin anmälningsskyldighet har orsakat att försörjningsstöd har Prop. 2000/01:136
lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Att märka är att förslaget Bilaga 5
till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. inte innehåller samma
svepande föreskrift om anmälningsskyldighet utan tvärtom noga anger i
vilka hänseenden den bidragsberättigade är skyldig att anmäla ändrade
förhållanden.

I ett tidigare lagstiftningsärende, om garantipension för personer födda
år 1937 eller tidigare, invände Lagrådet mot en föreslagen bestämmelse
om uppgiftsskyldighet av liknande utformning att det var viktigt för den
enskilde att veta, i vilka fall och i vilken omfattning han var skyldig att
lämna information. Lagrådet anförde bl.a. att en så diffus uppgiftsskyl-
dighet som föreslogs närmast torde leda till uppgivenhet hos enskilda
som över huvud taget var medvetna om skyldigheten men inte kunde
bedöma vad den omfattade och att, när ett åsidosättande av uppgiftsskyl-
digheten kunde få så långtgående rättsverkningar som beskrivits, det var
ett rättssäkerhetskrav att den enskilde ur själva lagtexten kunde utläsa, i
vilka hänseenden han var skyldig att lämna uppgifter. Lagrådet förordade
att uppgiftsskyldigheten i lagtexten begränsades till några få, för pen-
sionsrätten särskilt väsenligt förhållanden. (Prop. 1999/2000:127 s. 153.)
Regeringen följde Lagrådets förslag (se 6 kap. 4-7 §§ lagen om garanti-
pension, ändrad 2000:798).

En utformning av anmälningsskyldigheten sådan den Lagrådet föror-
dade och regeringen godtog i nämnda lagstiftningsärende ter sig än mer
påkallad i förevarande fall. När en väsentlig målgrupp för förslaget är
äldre invandrare ter det sig stötande att ålägga dem en anmälningsskyl-
dighet som är betydligt mer vidsträckt än den som åligger pensionärer
med garantipension eller bostadstillägg. Lagrådet förordar därför att an-
mälningsskyldigheten i lagtexten begränsas till några få, för rätten till
äldreförsörjningsstöd särskilt viktiga förhållanden.

12 §

Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till lag om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. förordat att 24 § i lagförslaget utgår. Om detta förslag
följs, måste denna bestämmelse justeras.

Förslaget till lag om ändring i lagen om homosexuella sambor

Godtas vad Lagrådet föreslagit under 5 § i det samtidigt remitterade för-
slaget till lag om bostadstillägg till pensionärer m.fl. - vartill hänvisas i
12 § förslaget till lag om äldreförsörjningsstöd - skall förevarande lag-
förslag utgå.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

90

S ocialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 2001

Prop. 2000/01:136

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Östros, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Engqvist

Regeringen beslutar proposition 2000/01:136 Äldreförsörjningsstöd

91

Eländers Gotab 61468, Stockholm 2001

Tillbaka till dokumentetTill toppen